Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 31 · Nummer 3 · 2010 Svensk Mykologisk Tidskrift Inkluderar Tidigare

Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 31 · nummer 3 · 2010 Svensk Mykologisk Tidskrift inkluderar tidigare:

www.svampar.se

Svensk Mykologisk Tidskrift Sveriges Mykologiska Förening Tidskriften publicerar originalartiklar med svamp- Föreningen verkar för anknytning och med svenskt och nordeuropeiskt - en bättre kännedom om Sveriges svampar och intresse. Tidskriften utkommer med fyra nummer svampars roll i naturen per år och ägs av Sveriges Mykologiska Förening. - skydd av naturen och att svampplockning och annat Instruktioner till författare finns på SMF:s hemsida uppträdande i skog och mark sker under iakttagande www.svampar..se. Tidskrift erhålls genom medlem- av gällande lagar skap i SMF. - att kontakter mellan lokala svampföreningar och Detta nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift svampintresserade i landet underlättas framställs med bidrag från Tore Nathorst-Windahls - att kontakt upprätthålls med mykologiska föreningar minnesfond och Naturvårdsverket. i grannländer - en samverkan med mykologisk forskning och veten- Redaktion skap. Redaktör och ansvarig utgivare Mikael Jeppson Medlemskap erhålles genom insättning av medlems- Lilla Håjumsgatan 4, avgiften på föreningens bankgiro 461 35 TROLLHÄTTAN 5388-7733 eller plusgiro 443 92 02-5. 0520-82910 [email protected] Medlemsavgiften för 2011 är: • 250:- för medlemmar bosatta i Sverige Hjalmar Croneborg • 300:- för medlemmar bosatta utanför Sverige Mattsarve Gammelgarn • 125:- (halv avgift) för studerande medlemmar 620 16 LJUGARN bosatta i Sverige (maximalt under 5 år) 018-672557 • 50:- för familjemedlemmar (erhåller ej SMT) [email protected] Subscriptions from abroad are welcome. Payments Jan Nilsson for 2011 (SEK 300.-) can be made to our bank ac- Smeberg 2 count: 457 50 BULLAREN Swedbank AB (publ) 0525-20972 Berga Företag [email protected] Box 22181 SE 250 23 Helsingborg, Sweden Äldre nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift (inkl. JORDSTJÄRNAN) finns på en CD som kan beställas IBAN: SE92 8000 0848 0601 4010 8838 från SMF. BIC/SWIFT: SWEDSESS Previous issues of Svensk Mykologisk Tidskrift (incl. JORDSTJÄRNAN) are available on a CD which can Sveriges Mykologiska Förening be ordered from SMF. Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs Universitet Box 461 405 30 Göteborg

www.svampar.se

Omslagsbild Slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme). Öland, Algustrum, Borgs ängar, 2010-09-25. Foto M. Jeppson. I detta nummer nr 3 2010

Svamppresentationer 2 Dynchampinjon (Agaricus devoniensis) funnen på Gotland Stig Jacobsson, Ellen Larsson, Anita Stridvall 5 En fingersvamp på villovägar Ellen & Karl-Henrik Larsson 10 Skivlingar och soppar på Halle- och Hunneberg II. Komplettering av en tidigare inventering Anita Stridvall 29 Syllsvampen vid Flo klev - ett gäckande fotomotiv Jörgen Jeppson 31 Rödlistade svampar i östra Skånes sandmarker - en undersökning av Geastrum-arternas ekologi Sven-Åke Hanson Lycoperdon mammiforme (slöjröksvamp). 56 Slöjröksvampen - en art med Akvarell av Erhard Ludwig. åtgärdsprogram Mikael Jeppson

Böcker 69 Bokrecensioner Mikael Jeppson

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:2 (2010) 1 Svamppresentation Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (3): 2–4 2010 Dynchampinjon (Agaricus devoniensis) funnen på Gotland

Stig Jacobsson, Ellen Larsson & anita Stridvall

Abstract Agaricus devoniensis found on the island Gotland (Baltic Sea, Sweden). The authors report a finding of Agaricus devoniensis P. D. Orton growing in coastal sand dunes on Gotland in the Baltic Sea. It is the first record of this species from Sweden.

På Gotlands västkust ca 15 km söder om Visby Beskrivning - fig. 2 ligger Tofta Strand (fig. 1), ett sandigt område Hatt upp till 8 cm bred, välvd, slutligen plattad med öppna dyner bevuxna med sandrör (Am- utan tydlig umbo, belagd med sandkorn, vit till mophila) m.m. närmast stranden. Inåt övergår gråvit, fläckvis gultonad i mitten. Kanten mer dynerna i gles tallskog på mera stabiliserad eller mindre fransad av nedhängande velum- mark. I svackorna växer ofta krypvide (Salix re- flockar. Lameller först grårosa, sedan mörkt pens). Sommartid är det ett semesterparadis för chokladbruna. Fot ca 4–8 mm tjock, vitaktig, badturister med talrika stugor, restauranter etc. cylindrisk med den i sanden nedsänkta basen Det är därför ganska slitet men det behöver inte mer eller mindre knöllikt förtjockad. Ring något innebära någon negativ påverkan på svampflo- uppstigande eller tilltryckt, vit men ganska tunn ran. Vissa arter kanske till och med gynnas av och sönderfallande på utvuxna fruktkroppar. slitaget. Kött vitaktigt eller svagt rodnande i foten. Ingen I månadsskiftet september–oktober 2010 besök- påfallande lukt. Sporer brett ellipsoida–subglo- te vi Tofta strand några dagar för att leta svamp. bosa, 6–7 x 5–5,5 µm. Cheilocystider tätt pac- Tack vare rikliga regn tidigare under hösten kade, klubbformiga, 25–40 x 8–11 µm. visade det sig vara gott om svamp i området och Dessa karaktärer tillsammans med biotopen pe- en lång rad intressanta och till sandiga marker kar entydigt på att det måste röra sig om Agari- mer eller mindre knutna arter hittades. Särskilt cus devoniensis P.D. Orton. Goda beskrivningar släktena Hebeloma och Inocybe var rikt repre- och illustrationer finns hos Cappeli (1984) och senterade och i närheten av tallar växte gotländ- Ludwig (2000). Enligt Funga Nordica (Knudsen ska specialiteter som t.ex Suillus collinitus, Lac- & Vesterholt 2008) är den inte funnen i Sverige tarius sanguifluus (vinriska) och Cortinarius tidigare men är känd från både Danmark och terpsichores. I öppen sand i övergångszonen Norge där den anges som ”occasional” och är till lite fastare mark fann vi en grupp ganska rödlistad som VU. I övrigt är den vitt utbredd små champinjoner som inte liknade någon art vi men ganska sällsynt längs Västeuropas atlantkust kände till. De fotograferades och insamlades för och vid Medelhavet (Cappeli 1984). Inlandsfynd senare undersökning. Kollekten (EL 409-10) är är mycket sällsynta men rapporter finns från bevarad i GB. Ungern (Bohus 1980). I Danmark är 13 lokaler kända, de flesta längs Jyllands västkust och gjorda före 1990. Efter 1990 är den bara funnen två gånger, på norra Själland och på Als (Heilmann-

2 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 1. Biotopbild. Gotland, Tofta, Smågårde strand, 2010-10-01. Foto Ellen Larsson.

Fig. 2. Agaricus devoniensis. Gotland, Tofta, SSV Smågårde naturskog, i sanddyn med mossor och lavar, 2010-10-01. Foto Ellen Larsson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 3 Svamppresentation

Clausen 2008). I Norge föreligger endast 2 fynd, Stig Jacobsson båda från Jæren i Rogaland, enligt den norska Göteborgs universitet rödlistan (Brandrud m.fl. 2010). Institutionen för växt- och Arten är tidigare beskriven som Psalliota are- miljövetenskaper nicola Wakef. & Pearson (1946) men detta namn Box 461 gick ej att kombinera med Agaricus eftersom det 405 30 Göteborg redan fanns en Agaricus (Naucoria) arenicola Berk., som är något helt annat. Som svenskt Stig har under många år namn föreslår vi dynchampinjon eftersom arten varit verksam som myko- tycks vara helt knuten till denna biotop. Den bör log vid Göteborgs univer- rimligtvis gå att finna på fler lokaler med lämplig sitet. Han har specialiserat sig på hattsvampar och biotop i södra Sverige, t.ex. i Skåne och Halland. har ett speciellt intresse för trådskivlingar, tofsskiv- lingar, spindelskivlingar och vaxskivlingar. Han Litteratur har flera gånger ingått i kursledningen vid SMF:s Bohus, G. 1980. Agaricus Studies IX. Annales mykologiveckor. Historico-Naturales Musei Nationalis Hun- garici, 72. [email protected] Brandrud, T.E., Bendiksen, E., Hellik Hofton, T., Høiland, K. & Jordal, J.B. 2010. Sopp Fungi. I: Kålås, J.A., Viken, Å., Henriksen, Ellen Larsson S & Skjelseth, S. (red.) 2010. Norsk rødliste Göteborgs universitet for arter 2010. Artsdatabanken, Norge. Institutionen för växt- och miljövetenskaper [http://www.artsdatabanken.no/Article. Box 461 aspx?m=268&amid=8237]. 405 30 Göteborg Cappeli, A. 1984. Fungi Europaei 1. Agaricus L.:Fr. Saronno. [email protected] Heilmann-Clausen, J. 2008. Klit-champignon Agaricus devoniensis P.D. Orton. Faktablad till den danska rödlistan. [http://redlist.dmu. Anita Stridvall dk]. Lextorpsvägen 655 Knudsen, H. & Vesterholt, J. (ed.) 2008. Funga 461 64 Trollhättan Nordica. Agaricoid, boletoid and cyphelloid genera. Nordsvamp – Copenhagen. [email protected] Ludwig, E. 2000. Pilzkompendium. Eching.

4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (3): 5–9 2010 Svamppresentation En fingersvamp på villovägar

Ellen Larsson & Karl-Henrik Larsson

Abstract A coral fungus gone astray. Clavaria purpurea is reported from the province of Bohuslän, SW Sweden for the first time. The fungus grew among mosses on a road side with mainly young spruce. The habitat deviates from what is typical for the species in northern Sweden where it is usually found in nutrient- rich, moist, old-growth forests. The recent DNA-based re-disposition of the coral fungi and the transfer of Clavaria purpurea to Alloclavaria is briefly discussed.

Inledning Morfologi Få mykologiska upplevelser är lika fascinerande Luddfingersvamp är lätt att känna igen, främst som när den välbekanta hemmaterrängen bju- tack vare entydiga mikroskopiska karaktärer. der på överraskningar. Vi har vårt sommarställe Fruktkropparna är ogrenade och blir upp till i Ulvesund utanför Ljungskile i Bohuslän. Här 10–12 cm höga. De är cylindriska, något av- innanför Orust, når granskogen ända fram till smalnande upptill, oftast ihåliga och mycket havet, vilket är ovanligt längs västkusten, och mjuka och sköra. Färgen är homogen, ljust till naturen är omväxlande. Semestervädret 2009 mörkt grålila. Under lupp i stark förstoring ser var bedrövligt om det mäts efter sol och värme. man att ytan är något rynkig och fint hårig, därav Regn däremot, bjöds i riklig mängd och badan- namnet luddfingersvamp. Hårigheten beror på det ersattes av svampexkursioner. Den 30 juli att arten har rikligt med cystider som sticker gick Ellen den invanda rutten i skogsbackarna ut ovanför basidieskiktet. Cystiderna är tunn- bakom stugan medan jag satt och diskuterade väggiga och av varierande storlek. Många är gemensamma projekt med Leif Ryvarden på cylindriska till smalt klubbformade men en del tillfälligt besök från Oslo. När Ellen kom till- är brett klubbformade och betydligt längre, ända baka lade hon upp en praktfull, ogrenad finger- upp emot 150 µm. Hyferna är tunnväggiga och svamp på bordet och vi blev snabbt eniga om saknar söljor. Basidierna är cylindriska till smalt att detta borde vara luddfingersvamp, Clavaria klubbformade och har vanligen fyra sterigmer. purpurea. Dagen därpå dokumenterades fyndet Sporerna är cylindriska till utdraget elliptiska med kamera och ytterligare material samlades och ca 7–10 x 4–5 µm, ofta med en stor olje- in. Åter i hemmet i Alingsås ett par dagar senare, droppe. Fruktkropparna växer gyttrade och ofta kunde vi med mikroskopets hjälp bekräfta vår i stor mängd. bestämning och samtidigt konstatera att vårt fynd låg en bit utanför artens tidigare kända ut- Ekologi och utbredning bredning i Sverige så som den anges av Nitare Artens levnadskrav är väl beskrivna av Nitare i Signalartsfloran (Nitare 2000). Nyligen har (2000). Den påträffas främst i fuktig, gärna man också konstaterat att luddfingersvamp inte källpåverkad granskog och ofta på kalkinfluerad alls är släkt med övriga arter i Clavaria så det mark. Typiska växtplatser är i fuktdråg, intill fanns dubbla anledningar att skriva några rader bäckar, i raviner och på platser med forsdimma. om arten. Svampen förekommer också i fjälltrakter och kan där växa helt öppet.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 5 Svamppresentation

Fig. 1. Luddfingersvamp (Alloclavaria purpurea). Bohuslän, Resteröd s:n, 250 m söder om Turebacken, 2009-07-30, leg. & det. Ellen Larsson (EL 06/09, herb GB). Foto E. Larsson.

Luddfingersvamp har sin huvudutbredning i av källflöden eller rörligt grundvatten. Vegeta- Norrland och norra Svealand. Den är inte van- tionen är typisk västsvensk blåbärsgranskog och lig men i dessa delar av Sverige tillräckligt ofta det täta trädskiktet består av ganska ung gran, förekommande för att vara en god signalart för lite tall, samt enstaka klena björkar och sälgar. skyddsvärda, artrika granskogar, framför allt i När vi började söka efter information och fråga inre Norrland och norra Svealand. Artportalen bland våra mykologiska vänner visade det sig att redovisar 291 fynd i oktober 2010. De sydligaste vårt fynd geografiskt sett inte var riktigt så unikt är från norra Småland medan fynd från sydväst- som vi först trodde. I Artportalen finns ett fynd ra Sverige saknas. Detta är ett utbredningsmön- från Dalsland meddelat av Jan Olsson. Växtplat- ster som återkommer för flera nordliga signalar- sen ligger i Östebo vid Svansfjorden, mitt i de ter t.ex. rosenticka och rynkskinn, vilka liksom allra kalkrikaste och botaniskt mest intressanta luddfingersvampen har sin sydgräns i nordöstra delarna av landskapet. Rolf-Göran Carlsson i Småland. Skövde kunde meddela att deras databas över Vår förekomst i Bohuslän avviker ifrån hur artens svampar i Skaraborg innehåller fyra fynd av växtsätt beskrivs i litteraturen. Svampen anträf- luddfingersvamp från Skövde, Töreboda och fades i kanten av en mindre väg inom ett område Gullspång. Slutligen fick vi från Mikael Jeppson där morän och grus skrapats ihop för att skapa kännedom om ett fynd från Gestad norr om en vägbank. Marken är inte påtagligt fuktig och Vänersborg gjort av Anders Bohlin och Jörgen vägen löper ganska högt utan synlig förekomst Jeppson 1981 och ytterligare en lokal upptäckt

6 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation av Jeppson i Sylte i utkanten av Trollhättan. På fingersvampar är spridda över många ordning- den senare platsen har arten setts vid två tillfäl- ar (Pine m.fl. 1999, Dentinger & McLaughlin len men med många års mellanrum. 2006). Släktena Clavulina och Multiclavula till- De flesta växtplatserna i Småland, Östergötland hör Cantharellales och är släkt med kantareller och Västergötland förefaller likna den vi hittade, och taggsvamp. Ramaria och Lentaria bildar mer eller mindre igenväxta vägkanter och mos- en egen ordning, Gomphales, tillsammans med siga skogsvägar, i något fall en parkeringsplats. violgubbe, klubbfingersvampar och narrtagging. Det är alltså en påtaglig skillnad mellan artens Clavaria, Clavariopsis och Ramariopsis är ekologi i norr och i söder och, som Nitare på- släkt med skivlingar och bildar inom Agaricales pekar, har arten begränsat indikatorvärde i den en egen familj. Det samma gäller Typhula och södra delen av utbredningsområdet. Pterula (trådklubbor och mattsvampar). Kande- laberfingersvampen, Artomyces pyxidatus, till- Fingersvamparnas systematik hör Russulales medan det som tidigare ansågs Man har länge insett att fingersvampar inte är vara en släkting, Clavicorona taxophila (finger- en naturlig grupp med gemensam anfader men bägare), hör samman med Mucronella och san- deras verkliga släktskap med andra basidsvam- nolikt är nära besläktade med Clavaria-gruppen. par har klarlagts först sedan man tagit hjälp Luddfingersvampen ingick i studien av av DNA. Ett par studier har specifikt sett på Dentinger & McLaughlin och det förvånande fingersvamparnas fylogeni och då påvisat att resultatet sedan tre olika fruktkroppar sekvense-

Fig. 2. Växtplatsen i Ljungskile längs vägen från Ulvesund till Turebacken. Luddfingersvamp växte bland unggranarna i bildens vänstra kant. Foto E. Larsson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 7 Svamppresentation

Fig. 3. Luddfingersvamp bildar ofta stora mängder fruktkroppar. Här vid en vägkant i Vaggeryd, Småland 2010. Fyndrapportör och foto Hans Boberg.

rats var att arten inte alls är släkt med övriga hör också trumpetskinn (Cotylidia) och moss- medlemmar av Clavaria utan istället tillhör öra (Cyphellostereum laeve, nyligen omdöpt till ordningen Hymenochaetales. Denna grupp har Muscinupta laevis) samt Rickenella (vaxnav- sedan molekylära data började användas fått ett ling). Till denna brokiga samling fogar sig alltså ganska annorlunda innehåll. Här ingår förstås nu också luddfingersvamp. Hymenochaete (borstskinn) och dess släkting- Vari består släktskapet bland en så variabel skara ar bland tickorna, Phellinus och Inonotus men svampar? Detta är en fråga som återkommer allt också en rad andra släkten. En stor del av dessa oftare sedan vi tagit hjälp av DNA vid systemati- är skinnsvampar t.ex. knotterskinnen (Hypho- seringen av svamparna och ofta blir vi svarslösa. dontia i vid mening) klyvporing (Schizopora), Den del av livsträdet där arten hör hemma har tätskinn (Resinicium), sockerskinn (Globulici- preliminärt kallats Rickenella-familjen (Larsson um) samt alla våra nålskinn (Tubulicrinis). Hit 2007, Larsson m.fl. 2006). Inom denna ganska

Fig. 4. Cystider hos luddfingersvamp. Foto E. Larsson.

8 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation oklart avgränsade familj förefaller luddfinger- Larsson, K-H., Parmasto, E., Fischer, M., svampen vara närmast släkt med trumpetskinn. Langer, E., Nakasone, K.K., & Redhead, Det är då intressant att konstatera att Cotylidia- S.A. 2006. Hymenochaetales: a phylogeny arterna har precis samma typ av stora, utskju- of the hymenochaetoid clade. Mycologia 98: tande cystider och även i övrigt mikroskopiska 926–936. karaktärer som liknar dem hos luddfingersvamp. Nitare, J. 2000. Signalarter. Skogsstyrelsens Luddfingersvamp har ibland uppfattats som förlag, Jönköping. mykorrhizabildare. Det finns emellertid ingen- Pine, E.M., Hibbett, D.S. & Donoghue, M.J. ting som tyder på att så skulle vara fallet och 1999. Phylogenetic relationships of canthar- bland släktingarna till luddfingersvampen finns elloid and clavarioid homobasidiomycetes heller inga andra arter som bildar mykorrhiza based on mitochondrial and nuclear rDNA med träd. Rickenella och Cotylidia anses vara sequences. Mycologia 91: 944–963. associerade med mossor. Hur detta samband ser ut, om det är ett symbiotiskt eller parasit- Ellen Larsson iskt förhållande, vet man lite om men det är inte Institutionen för växt- osannolikt att också luddfingersvampen är in- och miljövetenskaper volverad i ett samspel med mossor. Ståndortsup- Göteborgs universitet pgifterna i Artportalen talar nästan samstämmigt Box 461 om att svampen påträffats bland mossa. S-405 30 Göteborg Eftersom luddfingersvampen inte alls är släkt med övriga arter i Clavaria så bör den inte stå Ellen Larsson är museiin- kvar där och har därför flyttats till det nya släktet tendent och ansvarig för Alloclavaria. Korrekt namn är alltså numera Al- svampsamlingen vid in- loclavaria purpurea. Allo- är grekiska och bety- stitutionen för växt- och miljövetenskaper, Göte- der annan, främmande. Tills vidare är luddfing- borgs universitet. Ellen forskar på bl.a. trådskiv- ersvampen enda art i det nya släktet. lingar och vaxskivlingar och är känd för de flesta som ordförande i Sveriges Mykologiska Förening. Fynddata Alloclavaria purpurea. Bohuslän, Resteröd, [email protected] 250 m söder om Turebacken, ett hundratal fruktkroppar på marken bland mossa i en vägkant Karl-Henrik Larsson med ung granskog och en del ung tall, björk och Naturhistorisk Museum sälg, 2009-07-30, leg. & det. Ellen Larsson (EL Universitetet i Oslo 06/09, herb GB); samma lokal, 2009-08-06 (EL Postboks 1172 Blindern 08/09, herb GB). N-0318 OSLO Norge Tack till Hans Boberg som bidragit med ett foto. Karl-Henrik Larsson är Litteratur professor vid Naturhis- toriska museet i Oslo. Sin Dentinger, B.T.M. & McLaughlin, D.J. 2006. forskartid ägnar han åt all världens skinnsvampar Reconstructing the Clavariaceae using nucle- och deras systematik och han är ledamot av Art- ar large subunit rDNA sequences and a new databankens expertkommitté för svampar. genus segregated from Clavaria. Mycologia 98: 746–762. [email protected] Larsson, K-H. 2007. Re-thinking the classifi- cation of corticioid fungi. Mycological Re- search 111: 1040–1063.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 9 Svamppresentation Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (2): 10–28 2010 Skivlingar och soppar på Halle- och Hunneberg II Komplettering av en tidigare inventering

Anita Stridvall

Abstract Supplement to the mycoflora of Mts. Halleberg and Hunneberg. This paper reports and partly illustrates 62 fungi found after 2003 on the Mts. Halleberg and Hunneberg, SW Sweden. 19 of them are represented in The 2010 Red List of Swedish Species. Many of them are commented upon.

Inledning Nytillkomna arter I Jordstjärnan 2003:3 redovisade min man och En av de nya arterna, Entoloma roseum (rosen- jag (Stridvall & Stridvall 2003) vår inventering nopping), hittades av Jörgen Jeppson (muntl. av skivlingar och soppar på Halle- och Hunne- medd.), medan Jan Olsson bidragit med Corti- berg. Mer eller mindre intensivt hade vi då sedan narius psammocephalus (mindre tovspindling), 1970-talets början besökt bergen för att studera Hygrocybe intermedia (trådvaxskivling), Lac- svampfloran. Våra många vandringar kors och tarius omphaliformis (skålriska) och Pholiota tvärs på och runt bergen under drygt 30 år hade limonella. Jan Olsson deltog också i några av då lett till att vi funnit ca 900 olika skivlingar våra exkursioner, då andra nya arter påträffades. och soppar. Många av de för bergen nya arterna är sällsynta. Vid redovisningen skrev vi, att man aldrig in- Hela 19 av dem finns med på rödlistan (Gärden- venterat färdigt ett område, men att man ändå fors 2010). Endast några få har fler än 100 måste redovisa sitt arbete någon gång trots detta. fynduppgifter inrapporterade till Artportalen Redan säsongen 2004 visade det sig, att detta t o m sommaren 2010. För ca 15 arter finns 10 påstående var riktigt. Då tillkom 20 nya arter, eller färre fynd i landet enligt denna. Detta gäller 2005 hittades 9 nya, 2006 fann vi ytterligare i första hand små arter, men även några större, 24, medan det 2007 bara påträffades 3 nya arter, mera spektakulära, har få fynduppgifter eller har 2008 3 arter och till slut, 2009, 2 arter. Samman- ännu inte inrapporterats. lagt har 62 arter tillkommit under tiden 2004– Än så länge kan man inte dra alltför omfattande 2009. De flesta har bara påträffats någon enstaka slutsatser genom att studera hur många fyndupp- gång. Därtill kommer 2 arter som efterbestämts gifter av en viss art som rapporterats till Artpor- respektive hittats i herbariets databas. talen, men en viss antydan om vanlighet går nog Att så många nya arter påträffades 2004 och att läsa ut. Vad beträffar små arter inom vissa 2006 berodde i hög grad på, att båda var myc- släkten som t.ex. Conocybe, Inocybe, Mycena ket goda svampår i vår del av landet. Dessutom och Pholiotina beror säkert bristen på fyndupp- var dessa säsonger långa, medan de övriga var gifter på att få känner arterna inom dessa släkten. magra och i flera fall dessutom ovanligt korta. De flesta nya arter är tidigare funna i Västra Götalands län, men några av dem t.ex. Corti-

10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation narius ionophyllus (rutspindling), C. lustratus, dessa kollekter finns numera i herbarium GB C. napus (rovspindling), C. serarius (blåbrun (Göteborg) och ingår inte i denna redovisning. spindling), Entoloma roseum (rosennopping) Nedan följer en lista över de nytillkomna arterna. och Hohenbuehelia petalodes (spadmussling) Namnskicket följer Funga Nordica (Knudsen är mycket sällan sedda. Några arter var helt & Vesterholt 2008). De allra flesta arterna är nya för oss t.ex. C. fragrantior, Hohenbuehelia samlade och finns, om de påträffats före 2009, auriscalpium, Mycenella salicina, Tricholoma i herbarium GB (Göteborg), annars i eget herba- acerbum, Russula viscida (klibbkremla) och rium. Foton finns som regel på hemsidan [www. Volvariella bombycina (silkesslidskivling). stridvall.se/la]. Efter listan presenteras många av Sannolikt finns bland kollekter, obestämda eller arterna med kortare eller längre kommentarer. med provisoriska namn, som samlats sedan 1970 Hotkategorier enligt Gärdenfors (2010). ytterligare ett antal för bergen nya arter, men

Lista över arter som tillkommit efter 2003

Agaricus porphyrizon rosenchampinjon 2007 Armillaria ostoyae mörkfjällig honungsskivling 2005 Arrhenia epichysium grånavling 2006 Arrhenia velutipes 2004 Boletus luridiformis var. discolor gul blodsopp 2006 Boletus pruinatus boksopp 2007 Camarophyllopsis foetens (NT) stinklerskivling 2006 Conocybe farinacea 2006 Conocybe pulchella 2006 Conocybe subovalis knölhätting 1981 Cortinarius aureofulvus (VU) gyllenspindling 2006 Cortinarius aureopulverulentus (VU) puderspindling 2004 Cortinarius balaustinus strålspindling 2004 Cortinarius diasemospermus 2006 Cortinarius fragrantior 2004 Cortinarius harcynicus barrviolspindling 2006 Cortinarius ionophyllus (NT) rutspindling 2006 Cortinarius lustratus 2004 Cortinarius napus (NT) rovspindling 2006 Cortinarius patibilis brunfäckig spindling 2004 Cortinarius psammocephalus mindre tovspindling 2005 Cortinarius russus (VU) rostspindling 2005 Cortinarius serarius (VU) blåbrun spindling 2006 Cortinarius tofaceus (NT) kromspindling 2006 Cortinarius uraceus svartnande spindling 2004 Crepidotus versutus dunmussling 1992 Entoloma clypeatum mörkrödling 2005 Entoloma corvinum (NT) korpnopping 2006 Entoloma hebes 2005 Entoloma incanum grönnopping 2006

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 11 Svamppresentation

Entoloma porphyrophaeum (VU) porfyrrödling 2006 Entoloma roseum (EN) rosennopping 2004 Galerina badipes 2004 Hohenbuehelia auriscalpium 2004 Hohenbuehelia petalodes spadmussling 2004 Hygrocybe intermedia (VU) trådvaxskivling 2006 Hygrocybe lacmus (VU) grålila vaxskivling 2004 Hygrocybe phaeococcinea mörk blodvaxskivling 2004 Lactarius olivinus (NT) olivinriska 2006 Lactarius omphaliformis skålriska 2005 Lactarius picinus beckriska 2006 Lepiota felina svartfjällig fjällskivling 2004 Lyophyllum decastes var. loricatum brosktuvskivling 2006 Lyophyllum tylicolor parasitgråskivling 2004 Mycena capillaris boklövshätta 2006 Mycena clavicularis tallhätta 2008 Mycena polyadelpha lövhätta 2005 Mycenella salicina slätsporig stubbhätta 2004 Pholiota limonella 2005 Pholiotina sulcata veckhätting 2006 Pholiotina vexans 2006 Pleurotus pulmonarius blek ostronmussling 2009 Porpoloma metapodium (NT) svartnande narrmusseron 2009 Psathyrella caput-medusae medusaspröding 2004 Psathyrella marcescibilis fransspröding 2004 Resupinatus applicatus strimmussling 2005 Rhodocollybia prolixa sågnagelskivling 2004 Russula clavipes olivsillkremla 2008 Russula olivascens grön äggkremla 2004 Russula viscida (DD) klibbkremla 2004 Tricholoma acerbum (EN) 2006 Volvariella bombycina (VU) silkesslidskivling 2007 Volvariella hypopithys dunslidskivling 2006 Xeromphalina cauticinalis bitter bollrostnavling 2008

Kommentarer till nytillkomna arter tagit ett 70-tal rapporter av grånavling från Arrhenia epichysium (grånavling) Skåne till Norrbotten. I Götaland och Svealand (Syn. Omphalina epichysium) finns det spridda fynd, medan många fynd gjorts Enligt Funga Nordica har denna navling flyttats i mellersta Norrland. från släktet Omphalina till släktet Arrhenia. Hatt till 30 mm i diameter, gråbrun, navlad, i väta Arrhenia velutipes till mitten genomskinligt strimmig. Lameller (Syn. Omphalina velutipes) beigegrå, tydligt nedlöpande. Fot mörk, sotbrun Även denna Omphalina har flyttats till släktet med ljusare ton uppåt, längst upp gråbrun. Den Arrhenia i Funga Nordica. växte på en gammal eklåga, men brukar oftast Hatt knappt 1 cm i diameter, tunnköttig, ge- hittas på murken barrved. Artportalen har mot- nomskinligt strimmig, men ej i mitten, gråbrun.

12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 1. Boletus luridiformis var. discolor (gul blodsopp). Västergötland, V. Tunhem, Hunneberg, ONO Storeklev, 2006- 09-03, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Lameller beigegrå. Fot mörkare än hatten, luden. Camarophyllopsis foetens (stinklerskivling, NT) Den växte på hedartad mark bland ljung. Denna sällsynta lerskivling påträffades på en Bara ett 10-tal fynd är rapporterade till Artpor- gräsmatta vid en p-plats strax söder om Hunne- talen av denna mycket småväxta art, som hittats bergs fot inom inventeringsområdet. Bara ett par från Västergötland till Jämtland i olika typer av fruktkroppar fanns och växtplatsen var lite udda. mager mark. Våra tidigare fynd hade gjorts i lövskogar eller i gräsmarker på kalk. Arten är liten och brunaktig, Boletus luridiformis var. discolor (gul blod- men har en mycket karakteristisk lukt av mal- sopp) - fig. 1 medel, som vid torkning snart fyller ett helt rum. (Syn. B. junquilleus) Drygt 40 fynd spridda över Sverige från Skåne Bara en gång har vi sett denna annorlunda blod- till Jämtland är hittills rapporterade till Artpor- sopp, som fått namnet gul blodsopp. Den var talen. Biotopuppgifterna anger att det främst är smutsgul med brunröda fläckar på hatten och i gräsmarker av olika slag och rikare lövskogar hade gula porer, vilket till att börja med satte man hittar den. myror i huvudet på oss. Även foten var gul med brunröda fläckar nedtill. Köttet blånade direkt Conocybe farinacea - fig. 2 och kraftigt i både hatt och fot. Svamparna växte På en betesmark vid foten av Hunnebergs syd- i lövskog på Hunneberg, ONO Storeklev. sida strax SV Håstens klev fann vi 2006 mängder Endast 4 fynd är rapporterade till Artportalen. av denna hätting på hästgödsel. Eftersom den Enligt Funga Nordica är den mycket sällsynt i hade en tydlig mjöllukt blev vi speciellt intresse- Norden. rade, då detta inte är vanligt bland hättingar. Hatt mörkt orangebrun till ockragulbrun, klock- formad, till 40 mm i diameter. Fot till 3 mm tjock, blek, något förtjockad nedtill. Tydlig smak

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 13 Svamppresentation

Fig. 2. Conocybe farinacea. Västergötland, V. Tunhem, VNV Håsten, 2006-10-01, på hästspillning, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall. och lukt av mjöl. Inga fynd av arten finns ännu En utförlig beskrivning finns i databasen (färg- inlagda på Artportalen. koder enligt Rayner 1970 [BMS] och Kornerup & Wanscher 1978 [Methuen]): Conocybe pulchella Fin kollekt i olika utvecklingsstadier. Hatt 10 (Syn. C. pseudopilosella) –40 mm i diameter (mestadels 20–30 mm), Enligt Funga Nordica har denna art fått nytt art- klocklik–välvd, ej genomskinligt strimmig, som epitet. ung tydligt klibbig, olivfärgad (exakt BMS 48), Hatt klockformig till 7 mm i diameter, i väta sedan mer olivbrun (± Methuen 5E6), slutligen genomskinligt strimmig till mitten, blekockra ± smutsockra (5D4 eller 5D4–5D3), hos några vid intorkning. Den växte på nordvästra Hunne- unga fruktkroppar nästan slemmig. berg i barrskog på älgspillning. Drygt ett 10-tal Lameller som unga vitaktiga (4A2(–4A3)), slut- fynd finns på Artportalen från Öland i söder till ligen beigegulbruna (± 5C4), med flockig egg. Medelpad i norr. I de flesta fall har svamparna Fot 2–3 mm tjock, pruinös, först till basen vita- påträffats i gräsmarker av olika slag. ktig (tämligen exakt 4A2), sedan mörknande till blekbrun från basen, som äldre helt blekbrun (± Conocybe subovalis (knölhätting) 5C4), som halvgammal övre delen fortfarande Vid genomgång av vår databas fann jag en vitaktig, nedre delen blekbrun, med tydlig bulb, Conocybe-art, som vi hittat några gånger, varav 4–6 mm i diam. Lukt och smak ingen eller obe- en gång 1981 på södra Hunneberg, i gräs på en tydlig. sandig vägkant. Denna art ingick inte i redovis- Endast 10 fynd av denna art är rapporterade till ningen 2003. Artportalen.

14 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 3. Cortinarius aureopulverulentus (puderspindling). Västergötland, Flo, Hunneberg, Segolstorp, 2004-09-24, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Cortinarius aureofulvus (gyllenspindling, VU) Cortinarius aureopulverulentus (puderspind- Denna vackra gula till orangebruna spindelskivling, VU) - fig. 3 ling fann vi 2006 på två lokaler vid Hallebergs Puderspindlingen växer i barrskogar på kalk. östsida. Det ena fyndet växte i barrskog på röd- Det är en relativt liten spindelskivling med fyr N Skytteklev tillsammans med bl.a. C. sulfu- vackert gul hatt med oftast rödbrun mitt, violetta rinus (persiljespindling), det andra i blandskog skivor och blek fot med tydlig bulb. Den rea- på rikare mark strax SO Skytteklev utan speci- gerar blixtsnabbt om foten ”andas” ammoniak ella följeslagare. och blir lysande rosaröd. Till Artportalen har sommaren 2010 drygt 160 Arten gäckade oss under många år. Från att bara fynd rapporterats. Den tycks finnas från norra ha träffat på några få fruktkroppar av arten ett Götaland till Jämtland i kalkbarrskogar med en par gånger på Kinnekulle, 1987 och 2001, trots koncentration av fynd i Uppland. Ett fynd är många besök i kalkbarrskogar i olika delar av dessutom rapporterat från Västerbotten. (Soop Västra Götalands län, dök den 2004 plötsligt 2000) menar att den är sällsynt, men något van- upp på hela 9 lokaler i länet varav två på och ligare norrut och växer på kalk med både gran vid Hunneberg. På den ena lokalen nedanför och tall. Håstensklev växte 25 fruktkroppar i och vid en myrstack i barrskog på rik mark. Det andra fyndet gjorde vi i en granplantering på ett f. d. torp, Segolstorp, på den östra sidan av Hunneberg. Ytterligare ett mycel med ett par fruktkroppar

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 15 Svamppresentation

Fig. 4. Cortinarius fragantior. Västergötland, V. Tunhem, Hunneberg, Byklev, 2004-10-12, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall. fann vi 2006 några hundra meter längre västerut Cortinarius balaustinus (strålspindling) från Håstensklev i barrmattan i en granplante- I en hedekskog på sydvästra Hunneberg växte ring. Speciellt lokalerna i Hunnebergsområdet 2004 denna medelstora, rödbruna Telamonia men även flera av de andra har både Jan Ols- med fibrig hatt och rundade sporer. Den hade son och vi besökt många gånger tidigare utan vi inte funnit tidigare på bergen, men väl på ett att träffa på den. Detta fenomen gör det svårt att 10-tal andra lokaler i sydvästra Sverige, där den bedöma hur sällsynt arten är. Mycelet finns men växte med björk, bok, ek och hassel. fruktkroppsbildning förekommer inte varje år, Till Artportalen har hittills ett 50-tal fynd från utan bara om rätta förhållanden föreligger. Vad Småland i söder till Ångermanland i norr rap- som är optimala förhållanden för artens frukt- porterats. Soop (2000) skriver att den är ovanlig, kroppsbildning är dock ännu höljt i dunkel. hittas under björk, även i fjällbjörkskogar, och Endast ett 50-tal fynd från Blekinge till Jämt- att den mindre ofta växer med hassel och ek. land av denna rödlistade art är rapporterade till Artportalen. Den finns dessutom i Bohuslän på Cortinarius fragrantior - fig. 4 en ännu ej inrapporterad lokal. Kanske är arten (Syn. C. rigens Fr.) (mycelet) vanligare, men verkar av någon an- Redan 1985 fann vi denna art i blandskog vid fo- ledning sällan bilda fruktkroppar. (Soop 2000) ten av Hunneberg, men kunde då inte bestämma betecknar arten som sällsynt i granskogar på den. Först 2004 hittade vi den igen, denna gång i kalk. Dalsland i en rikare barrskog. Några dagar efter

16 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation vårt dalslandsfynd träffade vi Håkan Lindström Cortinarius ionophyllus (rutspindling, NT) och Jacques Melot, som kunde bekräfta fyndet. - fig. 5 Den hade då ännu namnet C. rigens Fr., ett namn Först det svamprika året 2006 dök denna till som nu ändrats till C. fragrantior Gaugué s. synes nordliga art upp på östra sidan av Hunne- auct. (Funga Nordica). Några dagar senare sam- berg, S Alsjön, i en sur barrskog. I samma skog ma år fann vi den på tre lokaler på norra delen hittade vi samma år ännu en nordlig art, nämligen av Hunneberg, dels i en granplantering, dels i C. serarius (blåbrun spindling - se denna art). en mer naturlig barrskog och dessutom under Rutspindling är en violett Telamonia med stora, planterad Abies alba (silvergran) i bokskogen hudartade, kantiga velumflockar på hattkanten vid Byklevsfallet. och kraftiga, vitaktiga, delvis ringliknande ve- Hatten är upp till 65 mm i diameter utan puckel, lumband på foten som är klubblik. Lameller och strimmig i kanten, brun med grått överdrag, hyg- fotkött, särskilt upptill, mörkvioletta. Lukt i snitt rofan, men torkar ut långsamt. Lamellerna är rättikartad till fruktig, annars obetydlig. ockragula. Foten är vitaktig, silkesvit, styv och Till Artportalen är hittills knappt 100 fynd inrap- som regel inte avsmalnande mot basen, hos mind- porterade, varav 3 från norra Götaland, ett 20-tal re exemplar kan den t.o.m vara något klubbfor- från Svealand och resten från Norrland. Av rap- mad. Mycket karakteristisk är den kraftiga luk- porterna att döma verkar den ha sin huvudsak- ten av cederträ, precis som hos C. parvannulatus liga utbredning i Norrland, men enligt rödlistan (kragspindling). (Gärdenfors 2010) finns fynd från Skåne och På Artportalen finns bara våra 6 fynd från norrut. Soop (2000) anser att den är ovanlig i Västergötland och Dalsland inrapporterade. granskogar, men skriver inget om utbredningen. Soop (2000) skriver i sina kommentarer till C. acetosus (tjockskivig broskspindelskivling), att Cortinarius lustratus denna art ofta kallats C. rigens Fr., men att det Denna art behandlades i en särskild artikel med är en svamp som växer i barrskog och har en foto i SMT (Stridvall & Stridvall 2009). Inget av mer gråbrun hatt enligt Fries beskrivning, vilket våra båda fynd i Västra Götalands län är ännu härmed kan bekräftas. registrerade på Artportalen.

Cortinarius harcynicus (barrviolspindling, NT) Cortinarius napus (rovspindling, NT) Granskogsarten av violspindling har inte utskilts Detta är en av spindlingarna i släktet Phlegma- som egen art av oss. 2006 då den hittades för cium, som vi fann två mycel av 2006 i barrmat- andra gången S Ödetorpet på östra Hunneberg tan i granplanteringen på Segolstorp, ett f d torp, bestämdes den till C. violaceus (löv-violspind- där flera rödlistade arter hittats, inte minst tagg- ling). Den växte emellertid med gran i barrskog svampar (Stridvall & Stridvall 2009). utan asp i närheten och tillsammans med C. Den ena kollekten av rovspindlingen bestod av lustratus (Stridvall & Stridvall 2009), men på bara en fruktkropp medan den andra innehöll grund av att sporstorleken inte tydligt skilde sig fem fruktkroppar. Hattdiametern var bara 6 cm, från löv-violspindlingen kom även detta fynd men kan vara betydligt större (Soop 2000). Både att bestämmas till C. violaceus. Tyvärr blev den hatten och foten var i grunden bleka. Hattarna inte heller samlad. Barrskogen där den påträf- hade en kraftigt orangebrun mitt. Denna färg såg fades är näringsrik, vilket fynd av bl.a. C. varius sedan ut som om den runnit ut i strimmor mot (klubbspindling) tyder på. hattkanten. Foten var kraftig med avsatt bulb Till Artportalen har 64 fynduppgifter inrappor- och hade vitt velum. terats från Gotland, delar av Svealand och Jämt- Endast knappt ett 30-tal fynd är rapporterade land. Kanske är vårt fynd det första på det syd- till Artportalen. Fynd finns från norra Götaland, svenska fastlandet. Svealand och Norrland. Soop (2000) skriver att den är sällsynt och hittas i granskog på kalk.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 17 Svamppresentation

Fig. 5. Cortinarius ionophyllus (rutspindling). Västergötland, Flo, Hunneberg, S om Alsjön, 2006-09-18, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Cortinarius patibilis (brunfläckig spindling) i barrskogar i de centrala delarna av Sverige. - fig. 6 Högst sannolikt har vi haft arten tidigare på ber- På Halle- och Hunneberg hittade vi åren 2004– gen och någon kollekt döljer sig kanske bland de 2008 denna spindling på nio olika lokaler. I de Cortinarius sp., som vi samlat under årens lopp olika kollekterna varierade svampen mycket i och som numera finns i GB. färg från yngre till äldre fruktkroppar. Hatten var från början brunfläckig på gråaktig botten, Cortinarius russus (rostspindling, VU) men blev med åldern allt mera brun. Skivorna 2005 hittades rostspindling för första gången var violetta hos unga exemplar, men blev sedan på nordöstra Hunneberg strax O Toltorp i en grå och till slut bruna. Hos yngre fruktkroppar sluttning planterad med granar. I detta område fanns i foten ganska mycket violett, något som växte den tillsammans med en rad andra rödlis- försvann helt hos de äldre. Köttet blev gult med tade arter bl.a. C. cumatilis (porslinsspindling), ammoniak. Alla kollekterna växte i barrskogar Hydnellum auratile (brandtaggsvamp) och Sar- och granplanteringar. codon lundellii (koppartaggsvamp) (se Stridvall Enligt Artportalen har ett 30-tal spridda fynd & Stridvall 2009). gjorts från norra Götaland, östra Svealand och Rostspindling har en torr rödbrun hatt, skivorna mellersta Norrland. Soop (2000) menar att arten är hos unga exemplar gråaktiga, men får hos äld- är ovanlig, men finns i alla slags granskogar. re ungefär hatttens färg. Foten är gråbrun och Han skriver vidare, att den nog är förbisedd köttet blir gult med KOH i både hatt och fot.

18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 6. Cortinarius patibilis (brunfläckig spindling). Västergötland, Flo, Hunneberg, Segolstorp, 2005-08-14, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Till Artportalen har hittills bara 15 fynd rappor- rödbruna strimmor. Skivorna är ljust gråaktiga. terats från norra Götaland, östra Svealand samt Foten är vit med violett ton och något klubbfor- Jämtland och Ångermanland. Soop (2000) anser mad. Köttet reagerar inte med ammoniak. att den växer i rik barrskog och är sällsynt. Artportalen har endast fått in 10 rapporter om fynd av denna art från Medelpad, Ångerman- Cortinarius serarius (blåbrun spindling, VU) land och Västergötland (Hunneberg). Ytterligare - fig. 7 kända lokaler finns i Västergötland söder om Detta är ännu en art som liksom C. ionophyl- Borås (Roger Pihl, muntl. medd.) och i Närke lus (rutspindling) huvudsakligen påträffas nor- vid Sågarebacken nära Garphyttans NP (SMF:s röver. På Hunneberg fann vi den 2006 och 2008 Mykologivecka 2008). Blåbrun spindling är en på två olika ställen S och SSO Alsjön på östra art som kan förväxlas med andra violetta, slem- Hunneberg i till synes trivial barrskog, men den miga spindelskivlingar, men kan naturligtvis är sannolikt näringsrik lite här och var, då även också vara så sällsynt som rapporteringarna Bankera violascens (grantaggsvamp), Boletus visar. Soop (2000) skriver att den är sällsynt i appendiculatus (bronssopp) och Hydnellum sua- rika granskogar. veolens (dofttaggsvamp) hittats här. Blåbrun spindling påminner om en blek C. cumatilis (porslinsspindling), men är mindre. Hat- ten är slemmig, svagt blågrå i kanten och har

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 19 Svamppresentation

Fig. 7. Cortinarius serarius (blåbrun spindling). Västergötland, Flo, Hunneberg, S om Alsjön, 2006-09-18, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Cortinarius tofaceus (kromspindling, NT) Knappt 20 fynd finns på Artportalen av denna art På två olika lokaler på västra delen av Hallesni- varav huvuddelen är rapporter från Fyrstadsom- pen på Halleberg hittades 2004 och 2006 denna rådet, men enligt Rödlistan (Gärdenfors 2010) art som delvis liknar C. limonius (eldspindling). finns fynd även i Skåne och Mälarområdet. På berget växer kromspindlingen under ek, men kan också påträffas under bok (Soop 2000), Entoloma hebes medan eldspindling växer i sura barrskogar. I gräs och mossa på kyrkogården i Västra Tun- Hatten kan vara upp till 10 cm i diameter. På en hem vid Hunnebergs västsida fann vi denna röd- ockragul, filtluden botten är den tätt gulbrunt skivling som påminner om Entoloma sericeum trådig eller småfjällig av velumrester, som äldre (silkesrödhätting). orangebrun. Skivorna är som unga vackert ockra- Hatt med spetsig puckel, i väta mörkbrun, torr gula, som äldre orangebruna. Foten kan vara upp radiärt sidentrådig, glänsande, som hos silkes- till 2 cm bred, jämntjock eller något förtjockad rödhätting Lameller med av cheilocystider vit- nedtill, trådig av velum på blekgul botten, gul- flockig egg. Fot lång och smal, fint längstrådig, brun som äldre orangebrun, ibland med velum- glänsande. Kött söndertryckt med lukt av gurka, zon. Kött gult till saffransgult, ibland (i hatten ej av mjöl. samt hos unga fruktkroppar) blekgult. Lukten rå Till Artportalen har redovisats drygt 10 fynd och frän, stark och påminner om lukten hos grön från Bohuslän, Västergötland, Gotland och Sö- potatis eller gammal jordkällare. dermanland.

20 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 8. Hygrocybe lacmus (grålila vaxskivling). Västergötland, V. Åsaka, Hunneberg, V om Östergårdsklev, 2004-09-23, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Entoloma porphyrophaeum (porfyrrödling, VU) tion och i öppna gräsmarker. Denna förhållandevis storvuxna rödskivling Till Artportalen har endast rapporterats ett 10-tal fann vi i mossig gräsmark på torpet Fagerhult spridda fynd från Skåne till Medelpad. på Hunneberg. Hatt till 8,5 cm i diameter, i väta mörkt brun Hohenbuehelia auriscalpium med glans, torr gråbeige (Methuen 6D3–6D2), Denna art behandlades i en särskild artikel med rynkad till fårad, med mycket tydlig, vårtlikt ut- foto i SMT (Stridvall & Stridvall 2006). Inga dragen puckel. Fot av hattens färg med trådigt fynd finns ännu inlagda på Artportalen av denna utseende, till 7 cm lång, 8 mm bred högst upp till synes ovanliga art. under hatten och 11 mm vid basen. Artportalen har fått in ett 50-tal fynduppgifter Hygrocybe lacmus (grålila vaxskivling, VU) från Skåne till Torne Lappmark. De allra flesta - fig. 8 fynd är gjorda i mossiga gräsmattor, betes- och Denna sällsynta vaxskivling påträffades bland ängsmarker i låglandet, men den har även påträf- eklöv i en ek/tallskog nära platåkanten på södra fats på kalfjäll och i fjällbjörkskog. Hunneberg. Hatt till 35 mm i diameter, utbredd, ganska mörkt Entoloma roseum (rosennopping, EN) grå, mot kanten något ljusare, glatt till klibbig. Denna mycket sällsynta rödskivling hittades av Lameller gråaktiga. Fot vitaktig, avsmalnande Jörgen Jeppson (2004) i bokskogen strax SV mot basen. Smak mild, men lukt stark, sötaktigt Bergagården på Hunneberg. Några få lokaler jordartad som hos Cortinarius variecolor (kant- finns i Västra Götaland, men den är mycket säl- spindling). lan sedd. Den har både påträffats i lundvegeta- Artportalen har hittills fått in ett 60-tal uppgifter

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 21 Svamppresentation

Fig. 9. Lactarius olivinus (olivinriska). Västergötland, Flo, O om Toltorp, 2006-09-15, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall. om fynd spridda över hela landet från Skåne första fyndet, på mera sank mark och nära gran. i söder till norra Norrbotten. Även rödlistan Olivinriskan är en tämligen stor art med olivgrön (Gärdenfors 2010) anger fynd från i stort sett till grågrön eller gulaktig hatt. Foten är mörkare hela landet. Grålila vaxskivling verkar oftast hit- än hatten och fläckig eller försedd med gropar tas på naturbetesmark, men den kan också växa i som hos Lactarius scrobiculatus (svavelriska), blandskog, bergig tallskog och ljungmarker. men inte så tydliga. Artportalen har fått in ett 40-tal uppgifter om Lactarius olivinus (olivinriska, NT) - fig. 9 fynd från trakten kring sydvästra Vänern till Bland riskorna finns en grupp kring Lactarius södra Lappland. Den växer framför allt i barr- scrobiculatus (svavelriska), som delats upp i skogar. flera olika arter av Ilkka Kytövuori (1984). Främsta kännetecken är att de har gul mjölksaft och mer Lactarius omphaliformis (skålriska) eller mindre tydliga gropar på foten. Till dessa Denna mycket småvuxna och till synes svårfun- hör olivinriska. na riska växer alltid under al. Ovanifrån liknar Redan för 20 år sedan såg vi denna riska i den dessutom den vanliga Laccaria laccata (lax- Dalsland, då bestämd av auktorn själv. Först skivling), vilket inte gör det lättare att hitta den. 2006 fann vi den på Hunneberg under ek och Sedan besöks väl inte alkärr så ofta, vilket också gran i närheten strax O Toltorp på nordöstra bidrar till att den inte påträffas. 2005 und-gick Hunneberg. Där uppträdde den även 2008 men den i alla fall inte Jan Olssons skarpa öga, då denna gång på ett annat mycel ett stycke från det han fann den nära Håstensklev vid foten av Hun-

22 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation neberg i ett alkärr. Knappt 20 fynd från sydöstra sprucken, kraftigt strimmig, ser veckad ut, och Skåne till Medelpad är hittills rapporterade till har en mörkt orangebrun puckel. Skivorna av Artportalen. hattens färg. Foten blek, ockragul. Svamparna växte på mark som betades av hästar. Lactarius picinus (beckriska) Mindre än 20 uppgifter har inkommit till Artpor- Ännu en riska som tillhör en grupp med snarlika talen med fynd från Skåne till Åsele Lappmark. makroskopiska drag som hattfärg och mjölksaft Enligt rapporterna växer den både på betesmar- (först vit, men som sedan olika snabbt går över ker och i olika slags skogar. till rosa vid kontakt med köttet). Hatten hos beckriskan är mörkt brun och sam- Pholiotina vexans metsaktig, upp till 5 cm i diameter med inrullad (Syn. Conocybe vexans) kant. Foten är av hattens färg eller något ljusare Ännu en art som flyttats till ett nytt släkte i Funga åtminstone nedtill. Skivorna var i vårt fynd ble- Nordica. ka med svagt rosa ton. Mjölksaften rosa. Den Denna lilla ringförsedda hätting växte bland barr växte i en granplantering S Ödetorpet på östra och granris vid foten av Hunnebergs sydsida. Hunneberg. Hatten är i motsats till andra arter inom släktet Enligt Artportalen finns knappt 20 fynd spridda nästan helt utbredd, i väta orangebrun, torr blek. från norra Skåne till mellersta Norrbotten. Skivor av hattens färg, men foten blekare med en tydlig, ganska kraftig ring. Lepiota felina (svartfjällig fjällskivling) Till Artportalen har ett 50-tal fynd rapporterats Denna förhållandevis lättbestämda fjällskivling från Skåne i söder till södra Lappland, vilket är påträffade vi först 2004 på västsidan av Halle- förhållandevis många uppgifter, när det gäller snipen på norra Halleberg. Där växte den i mos- släktena Conocybe och Pholiotina. Sannolikt sa vid basen av en ek. Samma år fann vi den på bidrar den tydliga ringen hos denna art till detta. södra Hunneberg i blandskog med ek och tall. Tidigare fynd utanför Hunnebergsområdet har Porpoloma metapodium (svartnande narr- mest gjorts i granplanteringar på gammal inägo- musseron, EN) - fig. 10 mark eller i barrskog på näringsrik mark. Fyndet gjordes på en naturbetesmark nedanför Till Artportalen har knappt 50 uppgifter om fynd Hunnebergs sydvästsluttning. Den växte i ett inrapporterats från södra Skåne till norra Lapp- område som Jan Olsson och vi besökt många land. De flesta lokalerna förefaller vara i olika gånger, men först 2009 hittade vi den svartnande typer av bland- eller barrskogar. musseronen. I samma naturbetesmark växer också Hygrocybe intermedia (trådvaxskivling), Mycena polyadelpha (lövhätta) H. fornicata (musseronvaxskivling) och Cama- En mycket liten vit hätta som växte på murknande rophyllopsis schulzeri (ljusskivig lerskivling). boklöv. Vårt fynd gjordes i Bokedalen på syd- På denna betesmark har ytterligare ett 15-tal västra Halleberg, men ett andra fynd i Bohuslän vaxskivlingar påträffats. gjordes på andra multnande löv. Artportalen har fått ett 80-tal uppgifter om fynd Artportalen har bara fått in 9 fyndrapporter från från södra Småland till norra Jämtland, där arten Bohuslän till Uppland. i stort sett överallt vuxit på naturbetesmarker.

Pholiotina sulcata (veckhätting) Psathyrella caput-medusae (medusaspröding) (Syn. Conocybe plicatella) På en granstubbe strax öster korsningen vid Kol- Veckhättingen har både bytt släkte och fått nytt liderna på Hunneberg fann vi denna spröding, artepitet i Funga Nordica. som dock var i rätt dåligt skick. Att det var me- Hatt till 15 mm i diameter, orangebrun till ble- dusaspröding var dock ganska klart. Den var kare, först klockformig, senare utbredd och upp- storvuxen, hade kraftig ring och mycket velum.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 23 Svamppresentation

Fig. 10. Porpoloma metapodium (svartnande narrmusseron). Västergötland, V. Tunhem, NO om Hårrum, 2009-08-29, leg. & det. A. Stridvall & J. Olsson. Foto A. Stridvall.

Vid jämförelse med en tidigare kollekt, bestämd fynd rapporterats. Den är funnen från Skåne till av Leif Örstadius, kunde vi vid hemkomsten Närke. bekräfta bestämningen. Artportalen har fått in ett 20-tal rapporter om Resupinatus applicatus (strimmussling) - fig. 11 fynd från Småland till Norrbotten. Den verkar Denna lilla gråblå, mussellika svamp växte på en framför allt vara funnen på gran- men även på gammal barklös ek på vilken vi undersökte lav- tallstubbar. floran. Det var vårt första fynd av arten överhu- vudtaget. Sannolikt bör man leta mera på fallna Psathyrella marcescibilis (fransspröding) grenar och stammar för att träffa på den. På en grusig vägkant i lövskog strax SV Berga- Knappt 20 uppgifter om fynd har hamnat på Art- gården på nordvästra Hunneberg fann vi 2004 portalen. Den har hittats från Blekinge i söder denna spröding. till nordvästligaste Lappland. Den verkar före- Hatt till 35 mm i diameter, konvex, ljust grå- dra naken lövved och tycks finnas på de flesta beige, intorkad gräddfärgad med en millimeter- lövträd som asp, björk, ek, hassel, lönn och rönn. bred brun kant som finns kvar länge hos unga Fyndet i norra Lappland avviker eftersom det fruktkroppar. Fot vitaktig, ganska styv. gjordes på tall. Till Artportalen har bara ett 10-tal uppgifter om

24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

gång i en barrskog med hassel vid foten av Hun- neberg. Till Artportalen har bara ca 140 uppgifter om fynd från nordligaste Skåne till Västerbotten kommit in. Detta tyder på att den är ganska ovanlig i jämförelse med andra sillkremlor, något som våra 20-tal fynd sedan 1970 också pekar mot.

Russula viscida (klibbkremla, DD) En enda fruktkropp av denna klibbiga kremla fann vi i en granplantering på västra Hunneberg. Hatten var 7 cm i diameter med en färg mellan R. vesca och R. mustelina, dvs. köttrosabrun och dessutom klibbig. Fot vit, brunfläckig med tiden, tjock och mycket hårdköttig. Lameller ockragula med bruna fläckar. Sporpulver gräddfärgat. Mycket skarp smak och svag fruktlukt. Endast 3 fynd är inrapporterade till Artportalen, varav 2 från Skåne.

Tricholoma acerbum (EN) - fig. 12 Fig. 11. Resupinatus applicatus (strimmussling). Västergöt- I lundvegetation med ek och hassel, vid foten land, V. Tunhem, nära Ramleklint, 2005-05-13, leg. & det. av södra Hunneberg strax NV Klinten, fann vi A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall. 2006 denna kraftiga musseron, som tidigare bara är känd från en lokal vid Partille nära Göteborg. Hatt till 85 mm i diameter med inrullad hattkant, Rhodocollybia prolixa var. prolixa (sågnagel- kammad i kanten, blek till smutsigt ockragul. skivling) Fot blek till 2 cm tjock. Kött vitt, gulorange i (Syn. Collybia prolixa) fotbasen med KOH. Ingen speciell lukt, men Denna art behandlades som Collybia prolixa i en smak bitter. särskild artikel i Jordstjärnan (Stridvall & Strid- Fynden av denna musseron är ännu inte inlagda vall 1994). En av våra kollekter av arten samlad på Artportalen, men den har kommit med i den 1993 har av Antonín & Noordeloos (1997) ut- senaste rödlistan (Gärdenfors 2010). Arten är setts till neotyp (Herb. GB och L) för Rhodocol- känd i både Danmark och Norge, men är sällsynt lybia prolixa (Hornem.: Fr.) Antonín & Noordel. och i båda ländernas rödlistor bedömd som CR var. prolixa. Samma författare har likaså gjort respektive EN. om Collybia distorta till en varietet av R. prolixa under namnet Rhodocollybia prolixa var. Volvariella bombycina (silkesslidskivling, VU) distorta. I en hålighet nära basen av en björk i närheten Cirka 150 uppgifter om fynd från norra Skåne av Västra Tunhems kyrka växte i juli 2007 en till Norrbotten finns på Artportalen. storvuxen slidskivling med en ca 10 cm bred hatt och en vidlyftig volva. Tyvärr var den i dåligt Russula clavipes (olivsillkremla) skick, men mikroskoperades vid hemkomsten. (Syn. R. elaeodes och R. xerampelina var. elaeo- Till Artportalen har ett 70-tal fynd rapporterats des) från Skåne till Hälsingland på olika lövträd som Denna olivgrönbruna sillkremla har vi stött på lönn, bok, alm och björk. då och då under årens lopp, men bara en enda

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 25 Svamppresentation

Fig. 12. Tricholoma acerbum. Västergötland, Väne Åsaka, NV om Klinten, 2006-10-01, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Volvariella hypopithys (dunslidskivling) - fig. 13 i sydvästra Sverige. Den förefaller vara sällsynt I barrmattan i en granplantering på rikare mark och tycks framför allt växa på lite rikare mark. vid foten av Hunneberg strax NO Värsledalen Tre arter inom släktet Xeromphalina, rostnav- växte denna lilla vita slidskivling. lingar (bollrostnavlingar), är funna i Sverige. Hatt till 3 cm i diameter, vit, fjunig till silkes- Vanligast är X. campanella (stubbrostnavling), hårig. Fot vit, fjunig, till 3 mm tjock med liten som växer på murkna stubbar av barrträd. Den hårig volva. har nästan 900 fyndrapporter på Artportalen från Artportalen har fått in ett 10-tal uppgifter om norra Skåne till Lappland. Den näst vanligaste fynd från Skåne till Uppland, varav de flesta tycks vara X. cornui (brun bollrostnavling), som vuxit i lundvegetation, men den har också hittats man oftast hittar bland tallbarr nära tallstammar, bland barkrester i barrskog och på motionsspår speciellt efter regn. Den har ca 160 uppgifter om med kutterspån. fynd på Artportalen, medan X. cauticinalis (bitter bollrostnavling), som växer i mossa och barr- Xeromphalina cauticinalis (bitter bollrostnav- mattor, hittills bara har ett 50-tal inrapporterade ling) fynd. En fjärde art med bitter smak har tidigare (Syn. X. fellea, X. fulvobulbillosa) funnits med i litteraturen, nämligen X. fellea, Först 2008 träffade vi på denna lilla bittra boll- men den har i Funga Nordica slagits samman rostnavling i barrmattan i en rik barrskog med med X. cauticinalis. hassel vid Hunnebergs fot. Det var vårt 9:e fynd

26 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 13. Volvariella hypopithus (dunslidskivling). Västergötland, N. Björke, NO Värsledalen, 2006-10-01, leg. & det. A. & L. Stridvall. Foto L. Stridvall.

Slutord Tack till Jörgen Jeppson för uppgifter om fynd Med denna artikel avslutas Leifs och min ge- och till Jan Olsson för både fynduppgifter och mensamma inventering av Halle- och Hunne- många trevliga exkursioner under mer än 20 år. bergs svampar. Tack Leif för allt vi hade tillsammans och för alla trevliga och roliga utflykter Litteratur inte bara till ”våra” berg utan runt om i Sverige. Antonín V. & Noordeloos M.E. 1997. A mono- Inte många får uppleva ett nästan 50-årigt liv graph of Marasmius, Collybia and related tillsammans, fullt av gemensamma intressen, genera in Europe. Part 2: Collybia, Gymno- inte minst i vår underbara svenska natur, som har pus, Rhodocollybia, Crinipellis, Chaetoca- så mycket att erbjuda. Jag är dock glad att Leif lathus, and additions to Marasmiellus. Libri slapp se den skogsskövling av platåerna på Hal- Botanici 17. le- och Hunneberg, som Sveaskogs avverkningar Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i de sista åren lett till. Många av de skogsområden, Sverige 2010 – The 2010 Red List of Swedish som vi inventerat finns inte längre. Förhoppnings- Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. vis får de allra rikaste områdena vara kvar, men Knudsen, H. & Vesterholt, J. (ed.) 2008. Funga man kan inte vara helt säker. Nordica. Agaricoid, boletoid and cyphelloid genera. Nordsvamp – Copenhagen 2008.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 27 Svamppresentation

Kornerup, A. & Wanscher, J.H. 1978. Methuen Stridvall, A. & Stridvall, L. 2009. Två fynd av Handbook of Colour. London. Cortinarius lustratus Fr. i västkustområdet. Kytövuori, I. 1984. Lactarius subsectio Scro- Svensk Mykologisk Tidskrift 2009(2): 19–20. biculati in NW Europe. Karstenia 24: 41–72. Stridvall, A. & Stridvall, L. 2009. Något om Rayner, R.W. 1970. A Mycological colour chart. taggsvampar på Halle- och Hunneberg. Commonwealth Mycological Institute, Kew, Svensk Mykologisk Tidskrift 2009(2): 21–33. Surrey & British Mycological Society . Soop, K. 2000. Cortinarius in Sweden. Sixth re- vised edition. June 2000. Anita Stridvall Stridvall, A. & Stridvall, L. 1994. Collybia fodi- Lextorpsvägen 655 ens (Kalchbr.) Favre och dess närmaste släk- 461 64 Trollhättan tingar [Sektion; Maculatae (Singer) Lennox]. Jordstjärnan 15 (1): 71–81. Anita har tillsammans med sin framlidne make Stridvall, A. & Stridvall, L. 2003. Halle- Hun- Leif under många år utforskat den västsvenska nebergs svampar. Sopp- och skivlingfloran mykofloran. De västgötska platåbergen Halle- och inventerad. Jordstjärnan 2003(3): 4–76. Hunneberg var ett av deras många gemensamma Stridvall, A. & Stridvall, L. 2006. Fynd av en inventeringsområden. Anita är ledamot i SMF:s sällsynt gelémussling – Hohenbuehelia au- styrelse. riscalpium. Svensk Mykologisk Tidskrift 2006(2): 47–50. [email protected] wwww.stridvall.se/la

28 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (3): 29–30 2010 Svamppresentation Syllsvampen vid Flo - ett gäckande motiv

Jörgen Jeppson

Abstract Neolentinus lepideus – an elusive object for a photographer. The author tells a story about how he, after several years of unsuccessful attempts, finally got the photo of Neolentinus lepideus, he for long had wanted

På Hunnebergs östsida, vid utsiktspunkten helt nära Flo klev, står en sedan många år avbarkad och död fura. Inte varje år men då och då har den burit fruktkroppar av syllsvamp (Neolen- tinus lepideus). Fruktkroppen har då ”alltid” vuxit i bra kamerahöjd över marken och varje svampsäsong har förväntan om ett bra foto av den lockat till besök på platsen. Men som sagt, en del år har den uteblivit och i konsekvens därmed inget foto. De år då den visat sig har i regel någon människa (Homo sapiens) med destruktiv läggning hunnit före fotografen. Att fotografera rester av fruktkroppen, vare sig de sitter kvar på trädet eller ligger utspridda på marken, har aldrig roat fotografen. Fotoresulta- tet har alltså blivit detsamma som för säsongerna med svampens uteblivande. Men i år (juli 2010) var det annorlunda. En fruktkropp mer än 2,5 m upp på furustammen, inte bästa fotoläge, men svampen var orörd. Lyckliga ögonblick, med smidiga digitalkamerans hjälp finns syllsvampen vid Flo nu dokumenterad i fotoarkivet.

Fig. 1. Den döda furan med syllsvampen. Foto J. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 29 Svamppresentation

Fig. 2. Syllsvamp (Neolentinus lepideus) på Hunnebergs östsida, juli 2010. Foto J. Jeppson.

Jörgen Jeppson Jörgen Jeppson, naturintresserad pensionär och Bergkullevägen 448 amatörmykolog, som tycker om att med kame- 461 67 Trollhättan rans hjälp dokumentera företeelser inom svamparnas ständigt överraskande värld.

[email protected]

30 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (3): 31–55 2010 Svamppresentation Rödlistade svampar i östra Skånes sandmarker - en undersökning av Geastrum-arternas ekologi

Sven-Åke Hanson

Abstract An ecological study of Geastrum species in sandy habitats in SE Sweden. The ecology of seven red-listed species, Geastrum berkeleyi, G. elegans, G. floriforme, G. minimum, G. pseudolimbatum, G. saccatum and G. schmidelii occurring in SE Sweden has been investigated in 2006–2009. All species fruited more abundantly than expected in the area in the three seasons. The number of detected localities is shown in table 1. The supposed total number of mycelia of each species is presented in Table 2. Estimating fruit-bodies, the total number of mycelia for G berkeleyi in the investigated area was about 100, for G. minimum about 50 and for G. schmidelii about 765. Most species are favoured by sloping habitats, especially G. minimum. S – SE-exposure is also favourable. It is supposed that it is too hot in SW where the heat index is highest. Dense vegetation is negative for most species even if many mycelia are also found in relatively dense grass. All species are favoured by exposed and continuously disturbed soil and occur mainly in well grazed pastures but also close to field boundaries.G. minimum shows an attraction to areas that has been exposed to digging or trampling activities several years ago. Observations also indicate a long establishing period of the mycelia, a fact that must be consi- dered in conservational efforts. Future action plans for the rare and threatened sand steppe habitats where the red-listed Geastrum species occur will thus have to include measures to provide a continuous, long-time soil disturbance (>50 years), preferably by grazing horses.

Inledning Vanliga bland mossorna är Syntrichia ruralifor- I östra Skåne finns en speciell naturtyp som en- mis (tidigare Tortula ruraliformis) (sandskruv- ligt Sjörs (1967) och Påhlsson (1995) något orik- mossa), Rhacomitrium canescens (sandragg- tigt benämns sandstäpp. Det är en hävdad, öppen mossa) och Hypnum lacunosum (grovfläta) och och trädlös naturtyp på kalkrik sand i områden bland lavarna Cladonia rangiformis (falsk ren- med låg nederbörd. Vegetationstäcket är endast lav) (Andersson 1950a). Även bland de icke li- delvis slutet, vilket innebär att det finns större cheniserade svamparna finns ett antal karaktärs- eller mindre partier som saknar vegetation. San- arter. De mest bekanta tillhör den polyfyletiska den är dessutom humus- och näringsfattig. Sol- gruppen gasteromyceter (buksvampar), d.v.s. instrålningen är hög. Som karaktärsarter bland röksvampar i vid bemärkelse. Det är framförallt fanerogamerna brukar Koeleria glauca (tofs- arter inom släktena Bovista (äggsvampar), äxing), Dianthus arenarius (sandnejlika) och Disciseda (diskröksvampar), Geastrum (jord- Anthericum spp. (sandliljor) framhållas. I ero- stjärnor), Lycoperdon (röksvampar) och Tulo- sionsutsatta sluttningar förekommer ofta Alys- stoma (stjälkröksvampar) som är utmärkande för sum alyssoides (grådådra) (Andersson 1950a). dessa miljöer. Flera av dem är hotklassade i den Tyvärr är definitionen på s.k. sandstäpp synner- svenska rödlistan (Gärdenfors 2010). ligen omodern.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 31 Svamppresentation

Fig. 1. Sträv jordstjärna (Geastrum berkeleyi). Skåne, Maglehem, 2009-11-07. Foto H. Östling. Bakgrund arterna förekommer. Den första översikten på Sedan 1994 har förekomsten av svampar, fram- svenska utkom 1980 (Nitare 1980). En mycket förallt gasteromyceter, inventerats i sandmarker omfattande studie publicerades av Sunhede i östra Skåne. De dittills uppnådda resultaten (1989). Samma år utkom en tysk översikt i se- har redovisats dels 2000 (Jeppson 2000) och rien Die Neue Brehm-Bücherei (Dörfelt 1985). dels 2005 (Hanson & Jeppson 2005). Även Jeppson & Knutsson (2008) har publicerat en därefter har de årliga inventeringarna fortsatt. översikt av buksvamparnas ”hotspots” på Öland. För att öka kännedomen om de olika arternas U-B. Andersson (2009a & 2009b) har i Svensk ekologi har pågående inventeringar fördjupats Botanisk Tidskrift publicerat en översikt av från och med hösten 2006. Därvid har praktiskt Sveriges Geastrum-arter. Det finns även en lång taget alla kända lokaler inventerats under en och rad av framförallt tyska arbeten som även de samma säsong. Dessutom har växtplatsernas ut- huvudsakligen behandlar markförhållanden och seende och beskaffenhet noterats för de enskilda växtassociationer. förekomsterna. Som ett resultat härav publi- De Geastrum-arter som har påträffats i Skånes cerades 2008 en undersökning rörande Tulosto- stäppliknande biotoper och som behandlas i ma-arternas ekologi (Hanson 2008) och 2009 en föreliggande artikel är: motsvarande undersökning av Disciseda-arterna • G. berkeleyi (sträv jordstjärna), starkt hotad (Hanson 2009). (EN) (fig. 1) Uppgifter i litteraturen om Geastrum-arternas • G. elegans (naveljordstjärna), starkt hotad ekologi är relativt vanliga. De inskränker sig (EN) (fig. 2) emellertid oftast till beskrivningar av arter och • G. floriforme (blomjordstjärna), starkt hotad av markförhållanden och växtsamhällen vari (EN) (fig. 3)

32 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 2. Naveljordstjärna (Geastrum elegans). Skåne, Maglehem, 2009-11-07. Foto S.-Å. Hanson

• G. minimum (liten jordstjärna), sårbar (VU) Metodik (fig. 4) Fruktkropparna hos de flesta Geastrum-arter • G. pseudolimbatum (stäppjordstjärna) starkt anges i litteraturen framkomma under septem- hotad (EN) (fig. 5) ber till oktober men i många fall även långt in • G. saccatum (säckjordstjärna), starkt hotad i november. De är motståndskraftiga mot ner- (EN) (fig. 6) brytning och kan finnas kvar långt in på följande • G. schmidelii (dvärgjordstjärna), nära hotad sommar (Sunhede 1989, Krieglsteiner 2000). (NT) (fig. 7) Det är därför fördelaktigt att inventera dessa arter under senhöst, vinter och förvår när gräs och I denna typ av miljöer förekommer i Skåne även örter har vissnat eller betats ner och därmed inte G. campestre (fältjordstjärna) och G. coronatum döljer fruktkropparna. En nackdel är att det då är (mörk jordstjärna) men materialet av dessa är svårare att identifiera de fanerogamer som ingår allt för litet för att redovisas. Även G. rufescens i det växtsamhälle där svamparna förekommer. (rödbrun jordstjärna) ingår i studien, men redo- Dessutom har en del fruktkroppar förflyttats från visas inte här eftersom den inte längre är rödlis- sitt ursprungliga läge t.ex. genom starka vindar tad. eller genom tramp av betande djur. En del frukt- Föreliggande artikel behandlar inventeringar kroppar har även försvunnit utan synbar anled- som genomförts under tre säsonger (2006/2007 ning. –2008/2009). Även under säsongen 2009/2010 Inventeringsarbetet har inriktats på såväl mer har en fullständig inventering genomförts. Det eller mindre plana marker som på sydvända omfattande material som då erhölls redovisas sluttningar, rasbranter, återställda täkter, fält- endast delvis här p.g.a. tidsbrist.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 33 Svamppresentation

Fig. 3. Blomjordstjärna (Geastrum floriforme). Skåne, Åhus, 2010-11-21. Foto H. Östling.

Fig. 4. Liten jordstjärna (Geastrum minimum). Skåne, Lyngsjö, 2009-06-07. Foto S.-Å. Hanson.

34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 5. Stäppjordstjärna (Geastrum pseudolimbatum). Skåne, Åhus, 2010-11-21. Foto. H. Östling. gränser och andra delar av lokalerna där det • Förekomsten av vissa fanerogamer finns växter som indikerar ett måttligt högt pH, • Markanvändning och markpåverkan t.ex. Koeleria glauca och Syntrichia ruraliformis. Därutöver har ett antal jordprov insamlats för Vid undersökningarnas början bedömdes frukt- undersökning av markkemin. Dessa jordprovs- kroppssamlingar på ett avstånd av minst tio analyser har redovisats i Fungal Ecology (Ols- meter från varandra som tillhörande olika my- son m.fl. 2010). Fanerogaminventering kommer cel. Ganska snart uppdagades det emellertid att att redovisas separat. avståndet mellan två mycel kunde vara betydligt Ca 100 lokaler har inventerats. De flesta har va- mindre än så, i flera fall t.o.m. mindre än 1 meter. rit kända sedan tidigare men även några okända För varje mycel har följande uppgifter noterats: lokaler har upptäckts. Lokalernas belägenhet • Koordinaterna i Rikets Nät (RT). De har framgår av fig. 8. uppmätts med GPS-utrustning (Garmin Ca 1300 timmars fältarbete har utförts under de 60CSx). Apparaten medger tyvärr inte en tre säsongerna. Inventeringarna har utförts av större noggrannhet än ca 10 meter. författaren med stor hjälp av Ingvar Månsson • Antalet fruktkroppar och Carl-Gustav Bengtsson. Kollekter förvaras • Lutningsförhållanden. Fr.o.m. säsongen i författarens privata fungarium. 2008/2009 har även lutningens storlek (inklinationen) uppmätts med clinometer Resultat (Silva Clino Master). Vid tolkningen av observationerna måste stor • Expositionen hänsyn tas till att materialet av Geastrum ele- • Vegetationens slutenhet gans, G. floriforme, G. pseudolimbatum och G. • Förekomsten av Syntrichia-arter saccatum är mycket litet. För G. floriforme är det

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 35 Svamppresentation

Fig. 6. Säckjordstjärna (Geastrum saccatum). Skåne, Löderup, 2010-11-23. Foto H. Östling.

Fig. 7. Dvärgjordstjärna (Geastrum schmidelii). Skåne, Maglehem, 2009-10-30. Foto S.-Å. Hanson.

36 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 8. Inventerade sand- markslokaler i Skåne 2006–2009.

dessutom tydligt snedfördelat genom att en lokal med fler mycel och med fler fruktkroppar. Sä- hyser ca 85 % av såväl mycel som fruktkroppar. songen 2008/2009 gav emellertid ett varierande Även för G. schmidelii föreligger en viss sned- resultat. Hos några arter fortsatte ökningen (G. fördelning på så sätt att fyra lokaler tillsammans berkeleyi, elegans och floriforme), hos andra ar- innehåller ca 55 % av mycelen och ca 65 % av ter noterades en minskning (G. pseudolimbatum fruktkropparna. och saccatum) medan G. schmidelii bibehöll Liksom hos många andra svampar uppträder en oförändrat hög nivå. G. minimum uppvisade Geastrum-arternas fruktkroppar meteoriskt, en splittrad bild genom att antalet lokaler var d.v.s. trots att ett mycel är flerårigt bildar det inte oförändrat men antalet mycel minskade medan fruktkroppar varje år utan endast då förutsätt- antalet fruktkroppar ökade. ningarna, framförallt väderförhållandena, varit Liksom hos Tulostoma- och Disciseda-arterna gynnsamma. Redan vid inventeringarnas bör- (Hanson 2008, 2009) finns det många exempel jan hösten 2006 visade det sig att Geastrum- på mycel som inte producerade fruktkroppar arterna förekom rikligare än väntat (tabell 1). En varje år. förklaring till detta kan vara det torra och osed- Innebörden av begreppet lokal är inte entydigt. vanligt varma vädret under juli månad. Som en Enligt en uppfattning, den ”traditionella”, menar följd av den regniga sommaren 2007 skulle man man med en lokal ett sammanhängande område därför vänta en dålig säsong för buksvampar med samma biotop. Enligt en annan uppfattning, 2007/2008. Det blev emellertid tvärt om. som bl.a. används vid inventeringar av faneroga- Samtliga arter uppträdde på såväl fler lokaler, mer, betraktar man en förekomst som en ny lokal

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 37 Svamppresentation

Tabell 1. Antalet traditionella lokaler (lok), mycel (my), fruktkroppar (frk) och fruktkroppar per mycel (f/m) under olika år. Number of localities (lok), mycelia (my), fruit-bodies (frk) and fruit-bodies per mycelium (f/m) during the three investigated seasons.

om avståndet till en annan förekomst överstiger har det emellertid visat sig avstånden kan vara 200 meter. betydligt mindre än så. I några fall har avståndet Den rikaste lokalen 2008/2009 var Kumlans mellan två mycel varit ca 0,75 meter. Detta har naturreservat med 89 mycel med 735 frukt- konstaterats tack vare en tydlig ringbildning. kroppar av Geastrum schmidelii. Samma lokal För att möjliggöra en jämförelse med Tulo- uppvisade säsongen 2009/2010 172 mycel med stoma- och Disciseda-arterna (Hanson 2008 & 1382 fruktkroppar (fig. 9). Denna överträffades 2009) redovisas även antalet mycel med ett in- i sin tur med klar marginal av en lokal i Everöd bördes avstånd av minst 10, 100 och 200 meter. där det noterades 216 mycel med 2422 frukt- Antalet lokaler är beroende av hur man använ- kroppar! der begreppet lokal (se ovan). Enligt alternativet med 200 meter blir antalet lokaler något större Koordinater med det traditionella alternativet. För att få en uppfattning om hur många mycel det kan finns på en och samma lokal har koordi- Antalet fruktkroppar naterna plottats på en karta och utvärdering har Sunhede (1989) anger för G. floriforme note- skett (tabell 2). Utgångspunkten var det ovan- ringar av 1–10 exemplar men refererar till ”im- nämnda antagandet att avståndet mellan två mense numbers” från Ungern. För G. minimum mycel är minst 10 meter. Under arbetets gång anges maximisiffror på 50–100 fruktkroppar och

Tabell 2. Antal mycel med olika inbördes avstånd jämfört med antalet traditionella lokaler under säsongerna 2001/2002 - 2008/2009. Number of mycelia of Geastrum spp. as depending on different concepts of the delimitation of mycelia compared with the number of traditional localities (Antal lokaler).

38 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Tabell 3a. Maximiantalet fruktkroppar i ett mycel. Maximum number of fruit-bodies from a single mycelium.

för G. saccatum enstaka - få exemplar i sandig mindre, som dock inte går att skilja från varan- mark. Beträffande G. schmidelii anges ”a few up dra utan molekylära metoder. to 80 fruitbodies/year”. Även i detta avseende framgår det tydligt att De i tabell 1 angivna siffrorna för antal frukt- G. schmidelii hade en framgångsrik säsong kroppar skall betraktas som minimiantal. Under 2007/2008, medan G . minimum hade ett ovanligt säsongens gång framkommer fler fruktkroppar framgångsrikt år 2008/2009 åtminstone lokalt. hos en del mycel, medan hos andra kan anta- Man skulle kunna vänta sig att inventeringstid- let minska t.ex. genom tramp av betesdjur och punkten är avgörande för antalet fruktkroppar på vindförflyttning. På vissa, bland mykologer på en lokal. Som ovan sagts finns det ett antal välkända lokaler, kan insamling av fruktkroppar mycel där antalet fruktkroppar ökar under säson- ha förekommit. Inte vid något tillfälle har obser- gens gång men det finns också ett antal exempel vationer gjorts som antyder att fruktkropparna på motsatsen. skulle kunna tjäna som föda för djur. Sålunda Den vanligaste mycelstorleken hos nästan alla har t.ex. delvis ätna fruktkroppar aldrig påträf- arterna är 1 fruktkropp. Därefter 2 fruktkroppar fats. Sunhede (1989) anger observationer av varefter antalet ökar gradvis. Hos G. elegans och sniglar och insekter som förtärt delar av frukt- G. floriforme kan man möjligen se en tendens kroppar. Tabellens siffror tjänar endast till att il- till en topp vid ca 5 respektive 3,5 fruktkroppar. lustrera skillnader mellan de olika säsongerna. I tabell 3b redovisas mycelstorleken inom inter- Endast ett fåtal lokaler har besökts mer än en vallen 75 % och 90 %. gång under en säsong. Maximiantalet fruktkroppar i ett mycel har va- Lutningsförhållanden rierat mellan de två säsonger som hittills stude- Sunhede (1989) redovisar flera förekomster av G. rats (tabell 3a). Det är troligt att flera av dessa minimum och G. saccatum på sluttningar. Kers stora mycel har varit sammansatta av ett antal (1977) noterar att G. minimum växer på sydsidan

Tabell 3b. Antal fruktkroppar hos 75 resp. 90 % av mycelen av Geastrum spp. under alla tre säsongerna. Number of fruit-bodies (frk) per mycelium (myc) of G. spp.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 39 Svamppresentation

Tabell 4a. Antal mycel och antalet fruktkroppar (frk) per mycel på plan och på sluttande mark. Beträffande antal mycel ingår alla tre säsongerna medan antal fruktkroppar/mycel endast avser 2008/2009. Number of mycelia (antal mycel and number of fruit-bodies per mycelium (frk/myc) on flat (plan mark) and sloping ground (sluttande mark) respectively.

av obetydliga jordkullar. Staněk i Pilát (1958) anger Expositionen fynd av G. floriforme på ”xerothermic hills”. Sunhede (1989) noterar flera förekomster av G. För varje mycel har noterats huruvida marken är minimum och G. saccatum på sydsluttningar plan eller sluttande (tabell 4a). Från och med sä- och refererar till fynd av G. minimum på slutt- songen 2008/2009 har i förekommande fall även ningar mot VSV, SO och S i Finland och på lutningens storlek (inklinationen) registrerats västsluttning i Norge. Kers (1977) noterar att G. (tabell 4b). minimum växer på sydsidan av obetydliga jord- Alla arterna utom G. floriforme och G. pseudo- kullar och på sydsidan av enbuskar där marken limbatum föredrar uppenbarligen sluttande mark förblir ofrusen till långt in på senhösten. Enligt men en stor andel växer även på plan mark. För Andersson (2009a) påträffas G. elegans ”… i de två nämnda arterna är materialet begränsat kanten av buskarna, påfallande ofta rikligast åt varför tillfälligheter kan spela in. G. minimum är söder där solinstrålningen är högst”. uppenbarligen den art som nästan alltid påträffas För de mycel som växer på sluttande mark har på sluttande mark. lutningens förhållande till väderstreck (expo- En möjlig tolkning av tabellens siffror är att alla sitionen) uppmätts (tabell 5). Riktningen kan de tre redovisade arterna har en preferens för svagt variera inom ett och samma mycel, särskilt hos sluttande mark och undviker alltför branta partier. dem med stor utbredning. Den riktning som re-

Tabell 4b. Antal mycel och antalet fruktkroppar (frk) för olika lutningsgrader. Endast lokaler som inventerats säsongen 2008/2009 ingår. Number of mycelia (antal mycel), number of fruit-bodies (antal frk) and number of fruit-bodies per mycelium (antal frk/myc) depending on inclination (lutning).

40 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Tabell 5. Mycelens fördelning på väderstreck och antalet fruktkroppar i genomsnitt per mycel i olika väderstreck (x).– Endast lokaler som inventerats säsongen 2008/2009 ingår. Slope aspect, number of mycelia (antal myc) and average number of fruit-bodies per mycelium (x)– for different directions.

gistrerats avser huvuddelen av fruktkropparna. G. berkeleyi, G. floriforme, G. minimum och Samtliga arter visar en klar preferens för en syd- G. saccatum tycks ha en klar tendens att före- lig exposition.G. berkeleyi har svag tendens till dra blottad mark såväl beträffande antalet mycel en dragning åt sydväst. G. minimum uppvisar som för antalet fruktkroppar per mycel. När det en tydlig dragning åt sydost beträffande antal gäller G. pseudolimbatum och G. schmidelii ty- mycel men en viss dragning åt sydväst för antal der siffrorna på att de tycks ha en viss preferens fruktkroppar per mycel, det senare möjligen en för en relativt sluten vegetation. tillfällighet. G. schmidelii har medelriktning åt söder med en tydlig dragning åt sydost såväl för Förekomst av Syntrichia-arter mycel som för antal fruktkroppar per mycel. Äldre undersökningar har pekat på möjligheten att Tulostoma-arterna skulle kunna växa i sym- Vegetationens slutenhet bios med Syntrichia (Hanson 2008). Beträffande Bedömningen av vad som avses med blottad Geastrum-arterna finns inga litteraturuppgifter mark är subjektiv. Med sluten vegetation avses i angående sådana förhållanden. Lihnell (1939) denna undersökning sådan mark där man endast utesluter möjligheten helt beträffande G. mini- med svårighet kan se den underliggande sanden. mum. Andersson (1950b) redovisar förekomst I tabell 6 redovisas förekomsten av Geastrum- av Syntrichia i alla provytor i sin B-grupp, arter i sluten vegetation respektive på mer eller vilken innefattar G. minimum och G. schmidelii. mindre blottad mark. Sunhede (1989) nämner också förekomst av

Tabell 6. Antal mycel och antalet fruktkroppar per mycel som växer i sluten vegetation och på mer eller mindre blottad mark från tre säsonger. Endast lokaler som inventerats säsongen 2007/2008 ingår i antal fruktkroppar per mycel. Number of mycelia (antal mycel) and number of fruit-bodies per mycelium (antal frk/myc) in dense grassland vegetation (sluten vegetation) and in habitats with more or less open, naked soil (blottad mark).

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 41 Svamppresentation

Tabell 7. Förekomst av Syntrichia-arter i mycel av Geastrum-arter. Occurrences of the moss Syntrichia spp. within the mycelia of Geastrum spp.

Syntrichia-arter i sina biotopbeskrivningar för Sunhede 1989, Andersson 2009b). Ännu van- samtliga arter. ligare är att fruktkroppar ofta påträffas i barr- För att få en jämförelse mellan olika släkten av mattan under tallar och enar (Sunhede 1989, gasteromyceter har förekomsten av Syntrichia Andersson 2009a). Gross m.fl.(1980) påpekar (oftast S. ruraliformis) noterats även i mycel av att G. minimum ofta växer nära tallar. Anders- Geastrum. Förekomst av mossan har noterats son (2009b) påstår att både G. floriforme och G. intill ett avstånd av högst 0,5 m från närmaste pseudolimbatum är kvävegynnade, dock utan att fruktkropp (tabell 7). nämna hur man kommit till denna slutsats. De angivna värdena för mycel med Syntri- I tabell 8 redovisas den markpåverkan som ob- chia skall ses som minimivärden. Mossan kan serverats i anslutning till mycel av de olika ar- ibland vara mycket svår att lokalisera, särskilt terna. vid torr väderlek och när det finns få individer Samtliga lokaler som ingår i undersökningen är i ett bestånd. Det finns sålunda ett flertal mycel eller har varit påverkade av mänskliga åtgärder. där Syntrichia inte noterades under säsongen De flesta har varit betade sedan lång tid. Det som 2006/2007 men noterades säsongen 2007/2008. i tabellen kallas opåverkad mark är således starkt Dessutom är många andra mossor vanliga i des- påverkad genom betning och slumpvis tramp av sa biotoper, något som ibland försvårar identi- djur. Denna markanvändning torde i de flesta fall fieringen av Syntrichia. ha en mycket lång kontinuitet. Man kan dessutom Syntrichia förekommer alltså i huvuddelen av förmoda att en del av dessa marker någon gång mycelen hos alla Geastrum-arterna. Detta får varit föremål för odling, t.ex. trädesbruk. Detta inte tolkas som ett tecken på symbios. Sannolikt har t.ex. förekommit i Kumlans naturreservat där är det så att både mossa och svampar trivs i just delar av området varit tillfälligt uppodlad i bör- denna biotop. jan av 1900-talet (R. Ekdahl pers. medd.). Det är även svårt att skilja äldre, ytliga sandtäkter eller Markpåverkan gamla gropar uppsparkade av eller grävda av I litteraturen framhålls det tydligt att olika former djur från naturliga höjdvariationer. Under de ge- av påverkan, både naturlig och human, är viktig nomförda inventeringarna har mer än 200 aktiva för buksvampar i sandmarker. Sunhede (1989) kaningryt undersökts men endast några enstaka framhåller på flera ställen att Geastrum-arterna mycel av Geastrum har påträffats där. Sannolikt gynnas av bete och tramp, i det senare fallet även är det så att gryten skall ha varit övergivna under tramp av människor. Dessutom påpekas på flera lång tid för att svamparna framgångsrikt skall ställen att de gynnas av kaniners aktiviteter. En kunna etablera sig. Förhållandet gäller sanno- icke ovanlig plats för fynd av Geastrum-arter likt även för blottor och gropar som skapats av utgörs av gamla myrstackar (Gross m.fl.1980, betesdjur, framförallt av hästar. Hästar har t.ex.

42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Tabell 8. Antal mycel (myc) och andel av mycel vid olika typer av markpåverkan och vid opåverkad mark. Number of mycelia (myc) depending on type of soil disturbances. Anm. 1: Grävd mark innefattar spår av markbearbetning, grävda gropar och diken, uppgrävda vallar, f.d. täkter samt väg/järnvägsskärningar allt av relativt gammalt datum. Anm. 2: Fältgränser innefattar gärdsgårdar, stängsel och vägrenar. Anm. 3: Vägar och stigar innefattar markvägar, körspår, hjulspår, vandringsleder och djurstigar, d.v.s. tämligen hårt ”trampad” mark. Anm. 4: Med opåverkad mark menas sådan mark där det inte säkert går att konstatera tydlig fysisk påverkan utöver den som åstadkommes vid normalt betestryck.

observerats vid aktivt grävande efter rötter. Det Det bör särskilt noteras att: har dock inte kunnat utrönas vilka rötter som är • fleraGeastrum -mycel har noterats där marken eftertraktade. varit utsatt för grävning i någon form. Detta Det framgår klart av tabell 8 att mindre än en innebär att lokaler har nyskapats. femtedel av mycelen av G. berkeleyi har påträf- • endast få mycel har påträffats i rasbranter fats i påtagligt störd mark och att G. minimum är • endast få mycel har noterats vid kaningryt den art som är mest gynnad av störd mark. men däremot flera intill gropar som sparkats Närheten till stengärdsgårdar och andra fält- upp av nötkreatur eller hästar gränser har visat sig vara fördelaktiga miljöer • endast få mycel har noterats i nerlagda för flera Geastrum-arter, speciellt G. schmidelii. sandtäkter Detta kan bero på att betesdjuren gärna förflyttar Ett antal mycel G. schmidelii har konstaterats sig längs dessa gränser, något som ofta avslöjas växa i direkt anslutning till gammal spillning av tydliga djurstigar. Men det kan även vara så av nötkreatur. Under säsongen 2009/2010 stu- att fältgränser har tjänat som refugier i samband derades detta förhållande extra noggrant. Det med det tidigare vanliga trädesbruket. Trädes- visade sig då att 69 av 714 mycel växte i eller bruket i sig var sannolikt till nackdel för dessa mycket nära spillning (i 68 fall av nötkreatur svamparter eftersom omloppstiderna var alltför och 1 fall av får) d.v.s. nästan 10 % av mycelen. korta. Eftersom G. schmidelii definitivt inte kan anses som en nitrofil art så kan förklaringen till detta fenomen vara att svampen utnyttjar en tillfäl-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 43 Svamppresentation lig rik kolkälla. Detta förutsätter emellertid att ges inte avbaningens omfattning och inte heller svampens mycel redan fanns i marken när spill- huruvida det fanns jordstjärnor på platsen före ningen av en slump råkade hamna just där. G. avbaningen. floriforme har i ett fall påträffats på spillning av får och G. pseudolimbatum i fyra fall på spill- Övriga observationer ning av får och i ett fall på spillning av kanin. a. Relation till andra rödlistade arter Även i dessa fall är det sannolikt att kolkällan Sunhede (1989) presenterar en tabell över Geast- utnyttjats. Det i litteraturen (se ovan) beskrivna rum-arter som påträffats tillsammans. Hans ob- förhållandet att Geastrum-arter ofta växer i barr- servationer delas in i tre grupper: sådana som mattan under enar och tallar och vid myrstackar växer ≤ 1 meter från varandra, sådana som växer kan förklaras på samma sätt. 1–3 meter från varandra och sådana som väx- Eftersom inventeringarna företrädesvis har be- er > 3 meter bort. Han påpekar särskilt att han drivits på öppna marker så är fynden fåtaliga av inte funnit G. pseudolimbatum tillsammans med fruktkroppar i närheten av träd. Undantagen är någon av de övriga arterna. Kers (1975) skriver G. minimum som ofta (33 %) har noterats växa att han påträffat Geastrum-arter växa ca 5 meter intill tall liksom G. saccatum (62 %). från varandra. Han nämner också att Geastrum. Undersökningarna pekar på att de här aktuella minimum, G. schmidelii och Tulostoma brumale arterna fordrar att markanvändningen har en har noterats på samma lokal som Disciseda can- lång kontinuitet. Det finns observationer som dida men inte blandat med denna. tyder på att de behöver mer än 25 år för att De noteringar som gjorts av andra arter av buk- framgångsrikt etablera sig på en lokal. Enligt svampar i Geastrum-arternas mycel redovisas i en litteraturuppgift (Winterhoff 1994) har man tabell 9. Här redovisas endast observationer där dock påträffat G. minimum och G. schmidelii tre arterna noterats växa ≤ 1 meter, ofta ≤ 0,5 meter år efter det att man avbanat ett område. Dock an- från varandra och där man med rimlig säkerhet

Tabell 9. Förekomst av andra buksvampar i Geastrum-arternas mycel. (Dbo = Disciseda bovista, Dca = D. candida, Gbe = Geastrum berkeleyi, Gfl = G. floriforme, Gel = G. elegans, Gmi = G. minimum, Gps = G. pseudolimbatum, Gsa = G. saccatum, Gsc = G. schmidelii, Mco = Mycenastrum corium, Tbr = Tulostoma brumale, Tfi =T. fimbriatum och Tme = T. melanocyclum). Occurrences of other red-listed gasteromycetes within the mycelia of Geastrum spp.

44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation kan påstå att deras mycel växer blandade. jan av juni, av G. floriforme från juli och av G. När materialet är tillräckligt stort visar det sig att minimum från maj ”efter tillräcklig nederbörd”. G. schmidelii kan förekomma tillsammans med Gross m.fl. (1980) skriver om G. minimum att alla de övriga arterna, alltså även med G. pseu- den ofta fruktifierar flera gånger under året. dolimbatum. Den senare arten har också konstat- Svenska fynddata av Geastrum-arter från vin- erats växa blandat med flera av de andra arterna. terhalvåret är vanliga, men det finns även några noteringar från juli och augusti, dock utan kom- b. Fenologi mentarer om det är nya eller gamla fruktkroppar. I litteraturen finns ofta uppgifter om fenologin Nitare (1980) påpekar att "Fruktkropparna är hos Geastrum-arterna. Sålunda anger Sunhede mycket beständiga. De kan ligga kvar på växt- (1989) att fruktkropparna hos de flesta arterna platsen under några år som torra "vinterståndare". framkommer under september till november, Även Sunhede (1989) skriver att ”Fruitbodies of under milda vintrar ända till mitten av decem- mature earthstars are very persistent in North- ber tills att frosten begränsar deras utveckling. ern Europe and may, depending on species and Sunhedes tidigaste observationer för G. berke- growth place remain habitually ± intact for 1–3 leyi är från slutet av augusti, för G. elegans från years”. I Krieglsteiner (2000) anger Winterhoff mitten av juli, för G. minimum och pseudolim- att fruktkropparna är mycket motståndskraftiga batum från början av början av maj och för G. mot nedbrytning och kan finnas kvar långt in un- saccatum och schmidelii från början av augusti. der följande vår. Även Winterhoff i Krieglsteiner (1980) anger De tidigaste noteringarna från Skåne av nya oktober – november som det vanligaste, men re- fruktkroppar är för G. minimum den 16 juni, ca dovisar observationer av G. schmidelii från bör- 1 vecka efter ett kraftigt regnväder. För övriga

Fig. 9. Skåne, Maglehem, 2009-10-30. Lokal för ca 1400 fruktkroppar av dvärgjordstjärna (Geastrum schmidelii). De gula vimplarna markerar olika mycel. Foto S.-Å. Hanson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 45 Svamppresentation

Fig. 10. Skåne, Ravlunda, 2010-05-05. Grop uppsparkad av nötkreatur. Jordstjärnor växer en kort bit från randen. Foto S.-Å. Hanson.

Fig. 11. Skåne, Ravlunda, Klammersbäck, 2009-01-29. Sveriges enda lokal med 11 Geastrum-arter? Foto S.-Å. Han- son.

46 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation arter finns inga noteringar eftersom inventeringar c. Ringbildning inte bedrivits under sommar och tidig höst. Nya Ringbildning tycks vara ett vanligt förekom- fruktkroppar av de flesta arterna har noterats un- mande fenomen hos de flesta Geastrum-arter. der hela hösten. Observationerna tyder på att nya Oftast observeras delar av ringar (”bågar”). fruktkroppar kan uppträda i flera omgångar efter Kers (1977) beskriver ringbildning hos G. kraftigare regn. minimum. Sunhede (1989) anger ringbildning Alla arternas fruktkroppar är mycket motstånds- hos G. berkeleyi, G. elegans, G. minimum och kraftiga mot nedbrytning och finns ofta kvar G. schmidelii samt indirekt hos G. pseudolim- hela efterföljande år. Det kan emellertid ibland batum. Inte i något fall anges storleken överstiga vara mycket svårt att avgöra vilka fruktkroppar 5 meter i diameter. Sunhede noterade en tillväxt som är färska eller gamla. Sprickbildningar i det hos ett mycel på 2 meter under 14 år d.v.s. knappt alltmer bleknande och pappersartade exoperidiet 15 cm/år, för andra mycel, t.ex. vid myrstackar, eller tydlig algpåväxt kan tolkas som tecken på noterades ingen tillväxt alls. Andersson (2009b) att de är gamla. Dessutom brister endoperidiet omnämner en ring hos G. schmidelii med drygt 5 för att så småningom helt falla av. Exoperidiet meters diameter och med 50–100 fruktkroppar. splittras upp för att slutligen fragmenteras vid Ringbildning har under de aktuella säsongerna i beröring. De äldsta fruktkroppar som påträffats östra Skåne endast noterats hos G. berkeleyi och av G. schmidelii har varit ca 20 månader gamla. G. schmidelii. Hos den förstnämnda arten vid tre Fruktkroppar av G. berkeleyi, elegans, minimum tillfällen och hos den sistnämnda vid 16 tillfällen. och pseudolimbatum har identifierats efter minst Under säsongen 2009/2010 detaljstuderades 18 månader. ringbildning särskilt. Det visade sig då att 93 av 725 mycel av G. schmidelii uppvisade ringbildning helt eller delvis, d.v.s. ca 13 %. Endast ca 25 % av dem bildade en ± komplett ring (fig.

Fig. 12. Skåne, Lyngsjö, 2009-07-21. En rik lokal för liten jordstjärna (Geastrum minimum). Foto S.-Å. Hanson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 47 Svamppresentation

Fig. 13. Skåne, Maglehem, 2008-08-26. Lokal för stäppjordstjärna (G. psedolimbatum). Foto S.-Å. Hanson.

16). På den tidigare omnämnda Everödslokalen stötar som befrämjar sporspridningen. Sunhede var tendensen till ringbildning ca 22 %. Ringar- anser att fallande regndroppar är den viktigaste nas (eller bågarnas) diameter varierade mel- spridningsfaktorn. lan 0,3 och 5 meter, men mer än 75 % av dem Vindförflyttning av fruktkroppar har endast var mindre än 1,5 meter. Storleken av en ring noterats förekomma i begränsad omfattning, är sannolikt beroende av mycelets tillväxthas- ofta endast några få meter. Exoperidiets flikar tighet och därmed kanske ett mått på deras ålder. fastnar lätt i omgivande gräsvegetation och Markförhållandena medför ofta att ringarnas utkommer inte vidare trots kraftig vind. I enstaka bredning begränsas till bågar. fall har fruktkroppar påträffats upp till 15 meter från ursprungsplatsen. d. Spridningsbiologi Tramp av betesdjur torde vara den mest effek- Det är känt sedan tidigare (Sunhede 1974) att tiva ”utblåsningsmekanismen”. En klöv på en buksvamparnas sporer sprids genom att frukt- fruktkropp måste rimligen ge upphov till en kroppen utsätts för mekanisk påverkan. Sporerna synnerligen massiv utblåsning av sporer. Om trycks då ut som luften ur en blåsbälg. Tack vare denna förmodan är riktig så understryker detta de elastiska trådarna (kapillitiet) inne i frukt- betydelsen av betesdrift. Betesdjurens tramp kroppen återtar fruktkroppen sin ursprungliga skapar dessutom blottor i växttäcket vilket även form och proceduren kan upprepas. Mekanisk underlättar för sporerna att etablera sig. påverkan kan ske t.ex. genom vindtryck, fal- I samband med inventeringarna har även note- lande regndroppar och tramp av betesdjur och rats något som tolkas som ytterligare ett sätt människor (t.ex. inventerande mykologer!). att sprida sporerna. Vid torkning av insamlade Dessutom kan fruktkroppar även utsättas för fruktkroppar förekommer det nämligen ofta att mekanisk påverkan genom att de kan förflyttas sporer i stor mängd skjuts ut ur fruktkroppar- kortare sträckor vid kraftig blåst. Vid denna vind- na. Detta beror sannolikt på att fruktkropparna transport utsätts fruktkroppen för ett stort antal krymper vid torkningen. Det är rimligt att anta

48 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 14. Skåne, Ravlunda, 2010-04-17. Stäppartad torräng med bl. a. säckjordstjärna (Geastrum saccatum). Foto S.-Å. Hanson. att samma mekanism även verkar under natur- Det är förhållandevis lätt att gå förbi mycel med liga förhållanden. enstaka fruktkroppar, särskilt som fruktkrop- Den typ av ”extra” öppningar i peridiet som parna ofta är små och gråbruna. Likaså är det lätt förekommer hos Disciseda-arterna har endast att gå förbi mycel med enstaka fruktkroppar där noterats hos en enda fruktkropp av G. schmidelii. dessa är helt eller delvis dolda av övrig vegeta- Sporerna är små, endast ca 4-8 µm stora, vilket tion eller på väg att växa upp. I senare stadier är bland de minsta hos basidiesvamparna (Pe- blir exoperidiet allt ljusare och blir då lättare att tersen 1995). De är oftast försedda med orna- urskilja mot den omgivande vegetationen. Trots ment och bildas i stort antal. De är tydligt vat- detta kan man med lätthet passera en fruktkropp tenavvisande, något som underlättar spridningen som delvis döljer sig i vegetationen om man vid fuktig väderlek (Dörfelt & Ruske 2010). befinner sig på mer än ca 1 meters avstånd från Spridning sker framförallt med vinden men till densamma. Det har ofta hänt att fruktkroppar viss del även med vatten eller passivt med djur varit nästan osynliga och att man endast funnit och människor (t.ex. inventerande biologer!). På dem när man letat noggrant nere i gräset. In- grund av sin lätthet borde de kunna transporteras ventering tidigt på säsongen kan därför medföra långa sträckor. Trots detta finns det i östra Skåne att sent framkommande fruktkroppar inte blir ett antal lokaler där de synliga förutsättningarna uppmärksammade. Vid sena inventeringar kan är goda men där Geastrum-arter saknas. fruktkroppar ha försvunnit. Inventeringseffek- tiviteten försämras vid klart väder med en lågt e. Inventeringseffektivitet stående sol som ger besvärande skuggor. En för- Inga egna undersökningar har ännu genomförts siktig uppskattning av inventeringseffektiviteten för att klargöra hur effektivt en lokal blir inven- är att högst 75 % av såväl mycel som fruktkrop- terad. Inte heller i litteraturen finns några upp- par påträffas vid en inventering utförd av erfarna gifter om detta. personer.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 49 Svamppresentation

Fig. 15. Skåne, Brösarps norra backar, 2009-07-21. En bra lokal för dvärgjordstjärna (Geastrum schmidelii). Foto S.-Å. Hanson.

Fig. 16. Skåne, Everöd, 2009-12-11. Ringbildning av dvärgjordstjärna (Geastrum schmidelii). Foto S.-Å. Hanson.

50 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 17. Skåne, Åhus, 2008-04-17. Denna lokal som nu är under stark igenväxning var på 1950-talet en av Skånes bästa lokaler för sällsynta buksvampar. Foto S.-Å. Hanson. Diskussion/slutsatser träder emellertid även på plan mark. I Skåne har Geastrum-arterna hittills endast Det framgår tydligt att Geastrum-arterna före- noterats växa i sandmarker med ett relativt högt drar sydvända sluttningar och undviker sydväst- pH (Olsson m.fl. 2010). De flesta lokalerna som orienterade sluttningar d.v.s. det väderstreck som redovisats har ett underlag av sand av glacioflu- har den högsta värmeinstrålningen (Parker 1988). vialt ursprung. Endast ett fåtal lokaler består av En förklaring är sannolikt att det kan bli alltför äldre sanddyner. varmt i sydvästsluttningar. Jag har vid flera tillfäl- Alla Geastrum-arterna har uppträtt påfallande len sommartid vid klart väder och i sydsluttningar rikt under de tre aktuella säsongerna något som uppmätt temperaturer mellan 45 och 50°C i san- säkerligen är knutet till väderleksförhållandena. dens ytskikt på blottad mark vid en lufttempera- Det fordras emellertid flera års ytterligare in- tur på ca 25°. Sambandet är emellertid komplext venteringar för att klarlägga sambandet. Det är eftersom värmeinstrålningen är beroende av ett sannolikt att den pågående klimatförändringen flertal faktorer, framförallt lutningsgraden, men med ökande medeltemperaturer bidrar till de även av vegetationens täckningsgrad, förekom- noterade effekterna. Om så är fallet kan även sten av vindreducerande vegetation och av mikro- Geastrum-arterna vara goda klimatindikatorer. topografin. En alltför hög instrålning är uppenbar- Förhållandet att ett antal tidigare okända mycel ligen negativ under sommaren men fördelaktig har producerat fruktkroppar de 3 senaste sä- under resten av året. Marken kan då vara frostfri songerna måste rimligen innebära att deras my- under en stor del av vintern. cel funnits i marken sedan många år tillbaka och Blottad mark är uppenbarligen till fördel för de kanske bara behöver förbättrade klimatiska flera Geastrum-arter även om många mycel har betingelser för att bilda fruktkroppar. noterats växa i en relativt sluten vegetation. Ett Det står klart att de flesta Geastrum-arterna är slutet vegetationstäcke måste försvåra för frukt- gynnade av sluttande mark. Många mycel upp- kropparna att ta sig upp ovanför ytan. De frukt-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 51 Svamppresentation

Fig. 18. Skåne, Åhus, 2009-01-09. Nyligen upplöjd torräng. Här försvann 3 rödlistade jordstjärnor. Foto S.-Å. Hanson. kroppar som finns i helt sluten vegetation har efter lång tid kan avläsa effekterna av företagna sämre möjligheter att sprida sina sporer genom naturvårdsåtgärder. Från denna synpunkt är des- att en del av dem kan döljas helt eller delvis av sa arter alltså inga snabba klimatindikatorer. vegetationen. Alla de inventerade lokalerna är eller har va- Naturvårdsåtgärder rit utsatta för ganska kraftiga och kontinuer- Tyvärr är det ofta så i naturvårdssammanhang att liga störningar i form av betning och tramp och man gärna vill se snabba resultat av genomförda liknande. åtgärder. Mot bakgrund av vad som ovan fram- Som ovan nämnts finns det i det aktuella områ- förts är detta inte möjligt när det gäller de här det flera lokaler där det enligt det mänskliga ögat behandlade arterna. råder utmärkta förutsättningar för Geastrum- Kommande åtgärdsprogram måste först och arter men där inga påträffats trots upprepade främst omfatta åtgärder som innefattar ett relativt besök. En anledning till detta kan vara att sporer högt och kontinuerligt betestryck så att marken inte funnit vägen dit. En annan och i de flesta hela tiden utsätts för en klar störning med ett fall mer sannolik anledning är att det visserli- relativt stort markslitage. Detta är avgörande av gen finns mycel på platsen, men att de ännu inte flera skäl: blivit tillräckligt gamla för att producera fruktk- • Humusanrikning förhindras roppar. Samtidigt som störningar är nödvändiga, • Med gles och väl avbetad vegetation kan krävs en lång kontinuitet för att gynna dessa ar- fruktkropparna lättare ta sig upp ovanför ve- ter. Ett flertal egna observationer stöder denna getationen hypotes. Det är sannolikt så att flertalet arter be- • Sporspridning gynnas genom tramp höver relativt lång tid på sig för att etablera sig • Trampinducerade blottor gynnar etablering och fortplanta sig på en ny lokal. Enligt hittills av nya mycel gjorda observationer torde denna tidsrymd upp- gå till minst 20 år. Detta innebär att man först

52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 19. Skåne, Åhus, 2009-07-21. Samma område som i fig.18 men ett halvår senare. Längs stängslet växer 7 rödlis- tade buksvampar, bl. a. sträv jordstjärna, liten jordstjärna och dvärgjordstjärna (Geastrum berkeleyi, G. minimum och G. schmidelii). Foto S.-Å. Hanson.

Sunhede (1989) påpekar att Geastrum-arter för- slås hos Ljungberg m.fl. (1994). Markförhål- svunnit från en lokal då betet upphört eller när landen varierar t.ex. ofta påtagligt inom de olika fältskiktet av annan anledning blivit för högt lokalerna. Åtgärder för att gynna Geastrum-arter och tätt. Med kontinuerligt betestryck menas är definitivt inte heller desamma som krävs för här att lokalerna skall betas årligen och med ett att gynna Disciseda- eller Tulostoma-arter (jfr tillräckligt antal djur så att framförallt gräsar- Hanson 2008 & 2009). terna blir väl avbetade. Däremot behöver inte För det tredje måste de åtgärder som krävs för bete förekomma under hela växtperioden. Det att vidmakthålla livskraftiga svamppopulatio- torde sålunda vara fullt möjligt att de flesta år ner vara mer varaktiga. Ytliga insatser i form av ha ett s.k. sent påsläpp för att gynna andra orga- harvning eller grund plöjning som hittills skett är nismgrupper. Bete med häst eller häst + nötkrea- sannolikt olämpliga även när det gäller Geast- tur är det mest fördelaktiga, medan fårbete är ett rum-arter. Plöjning av ljungbevuxna områden så sämre alternativ (jfr Danielsson 2000). Cirka 30 som det rekommenderas hos Nitare & Sunhede % av de inventerade lokalerna är för närvarande (2006) är meningslösa eftersom kalkhorisonterna svagt eller i vissa fall inte alls betade (fig. 17) där ligger alltför djupt (Olsson 2009). Trädes- eller hotade genom uppodling (fig. 18, 19), göds- bruk är sannolikt till stor nackdel för Geastrum- ling eller exploatering. Detta innebär att hot- arterna, i synnerhet om man bedriver odling med bilden för samtliga rödlistade Geastrum-arter är det tresädessystem som beskrivs av Emanuels- fortsatt mycket påtaglig. son (1989). För det andra måste de åtgärder som vidtas vara noga anpassade till den eller de arter som man vill gynna. Det är således inte tillräckligt att an- passa åtgärderna lokal för lokal så som det före-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 53 Svamppresentation

Tack Hanson, S.-Å. & Jeppson, M. 2005. Gasteromy- Till Ingvar Månsson och Carl-Gustav Bengts- ceter i östra Skånes sandstäppsområden - en son för ett engagerat deltagande i inventerings- sammanfattning av elva års inventeringsarbete. arbete, ofta under bistra väderförhållanden, till Svensk Mykologisk Tidskrift 26(2): 61–83. Mikael Jeppson för värdefulla synpunkter på Hanson, S.-Å. 2008. Rödlistade svampar i östra manuskriptet och för kontrollbestämning av ett Skånes sandmarker - en undersökning av Tu- antal kollekter. lostoma-arternas ekologi. Svensk Mykologisk Tidskrift 29(3): 93–109. Litteratur Hanson, S.-Å. 2009. Rödlistade svampar i östra Andersson, O. 1950a. The Scanian sand vegeta- Skånes sandmarker - en undersökning av Dis- tion - a survey. Botaniska notiser 1950(2): ciseda-arternas ekologi. Svensk Mykologisk 145–172. Tidskrift 30(3): 17–32. Andersson, O. 1950b. Larger fungi on sandy Jeppson, M. 2000. Gasteromyceter i den skåns- grass heaths and sand dunes in Scandinavia. ka sandstäppsvegetationen. Jordstjärnan Botaniska Notiser Supplement II:2. 21(3): 3–30. Andersson, U-B. 2009a. Jordstjärnor i Sverige 2. Jeppson, M. & Knutsson, T. 2008. Hotspots för Sträv jordstjärna, dvärgjordstjärna, naveljord- sällsynta svampar i Ölands sandstäpper och stjärna och liten jordstjärna. Svensk Botanisk annan sandvegetation. Länsstyrelsens i Kal- Tidskrift 103(3–4): 149–152. mar län meddelandeserie 2008: 14. Andersson, U-B. 2009b. Jordstjärnor i Sverige Kers, L. E. 1975. The genus Disciseda (Gastero- 3. Fältjordstjärna, stäppjordstjärna, rulljord- mycetes) in Sweden. Svensk Botanisk Tid- stjärna och blomjordstjärna. Svensk Botanisk skrift 69: 405 – 438. Tidskrift 103(5): 239–242. Kers, L. E. 1977. Några gasteromyceter från Me- Danielsson, S. 2000. Sandstäpp - en exklusiv delpad. Svensk Botanisk Tidskrift 71: 79–83. naturtyp med exklusiva arter. Krutbrännaren Krieglsteiner, G.J. (red.) 2000. Die Großpilze 9(1): 8–12. Baden-Württembergs. Band 2. Ständerpilze: Dörfelt, H. 1985. Die Erdsterne. Geastracae und Leisten- Keulen-, Korallen- und Stoppelpilze, Astreaceae. Die Neue Brehm-Bücherei 573. Bauchpilze, Röhrlings- und Täublingsartige. Wittenberg Lutherstadt. Stuttgart (Hohenheim). Dörfelt, H. & Ruske, E. 2010. Hydrophobie Lihnell, D. 1939. Untersuchungen über die von Basidiosporen als Merkmal der Gastero- Mykorrhizen und die Wurzelpilze von Juni- mycetation. Zeitschrift für Mykologie 76(2): perus communis. Symbolae Botanicae Upsa- 153–170. lienses III: 3. Emanuelsson, U. 1989. Åkrarnas riddarsporre Ljungberg, K., Löfroth, M. och Nitare, J. 1994. och klätt har ersatts av baldersbrå och åkertis- Åtgärdsprogram för Sandstäpp. Naturvårds- tel. Skånes Natur Årsbok 76: 120–130. verket. Gross, G., Runge, A. & Winterhoff, W. (un- Nitare, J. 1980. Jordstjärnor i Sverige. Fältbio- ter Mitarbeit von G. J. Krieglsteiner) 1980. logerna. Märsta. Bauchpilze (Gasteromycetes s. l.) in der Olsson, P. A. 2009. Restaurering av sandstäpp - Bundesrepublik und Westberlin. Beihefte zur bevisbaserade råd för åtgärder. Växtekologi Zeitschrift für Pilzkunde Band 2. och Systematik, Ekologiska institutionen, Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Lunds Universitet. Stencilupplaga. Sverige 2010 - The Red List of Swedish Spe- Olsson, P. A, Schnoor, T. K. & Hanson, S-Å. cies. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. 2010. pH preferences of red-listed gasteromycetes in calcareous sandy grasslands: Im- plications in conservation and restoration. Fungal Ecology 3: 357–365.

54 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Parker, K. C. 1988. Environmental relationships Sven-Åke Hanson and vegetation associates of Columnar cacti Birkagatan 49 in the northern Sonoran Desert. Vegetatio 78: 256 55 Helsingborg 125–140. Påhlsson, L. (ed.) 1995. Vegetationstyper i Nor- Sven-Åke Hanson, lek- den. Nordiska ministerrådet. Köpenhamn. tor em., fil. lic (ekologi), Sjörs, H. 1967. Nordisk växtgeografi. 2:a uppl. är aktiv i Puggehaten, Stockholm. Skånes Mykologiska Förening Staněk, V. J. 1958. Geastraceae. I: Pilát, A (ed.). och sedan många år Flora ČSR B1, Gasteromycetes, 392–526. en drivande kraft i den Praha. pågående inventeringen Sunhede, S. 1974. Studies in Gasteromycetes I. av Skånes svampar, speciellt ascomyceter och gas- Notes on Spore Liberation and Spore Disper- teromyceter. Sedan mitten av 1990-talet har han sal in Geastrum. Svensk Botanisk Tidskrift 68: ägnat de östskånska sandstäppsområdenas funga 329–343. ett stort intresse. Sunhede, S. 1989. Geastraceae (Basidiomyco- tina). Synopsis Fungorum Vol. 1. Fungiflora, [email protected] Oslo. Winterhoff, W. 1994. Die Pilzflora der Dünen- Naturschutzgebiete bei Sandhausen. Mit einem Beitrag von R. A. Geesteranus. Beih. Veröff. Naturschutz und Landschaftspflege Baden-Württembergs 80: 97–128.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 55 Svamppresentation Svensk Mykologisk Tidskrift 31 (3): 56–68 2010 Slöjröksvampen - en art med åtgärdsprogram

Mikael Jeppson

Abstract Lycoperdon mammiforme - a puffball with a National Action Plan Lycoperdon mammiforme is a threatened species in Sweden with a national action plan (Jeppson 2006a). It is to date known from approximately 115 sites in the country. Monitoring is difficult as the fruiting body production is highly dependent on weather conditions. In the five seasons used for a national inventory in accordance with the action plan, only 2006 and to some extent 2010 were “good seasons” for L. mammiforme. Most of the monitored localities seem to have a good potential for the species, which prefers semi-shaded situations in light broad-leaved forests, hazel groves and grazed grasslands with a mosaic structure of Corylus and other bushes. In Sweden it is confined to areas with calcareous soil in the southern part. The main threat, responsible for a continuously declining population, is habitat loss caused by overgrowth as long-continuity wooded meadows are being abandoned. In several parts of its distribution area restauration measures have been conducted lately, but it would still be premature to evaluate their effects on the population of L. mammiforme. In connection with the national inventory, morphological studies were performed and the de- velopment of the “velum layer” responsible for the white flakes (making the species easy to recognize) is illustrated. A possible relation to L. rimulatum, L. floccosum and L. subvelatum (the two latter are North American species described by C. G. Lloyd), having somewhat similarly constructed exoperidia, is discussed.

Inledning kens utbredning. Enligt Artdatabanken utgör de 2006 fastställde Naturvårdsverket ett åtgärds- svenska förekomsterna ca 15% av den europeiska program för slöjröksvampen (Lycoperdon populationen vilket på samma gång innebär 15% mammiforme; Jeppson 2006a). Målet med av världspopulationen eftersom den hittills inte programmet var att stoppa en pågående popu- tycks ha några bekräftade fynd utanför Europa. lationsminskning i landet för att på sikt säkra I Norden förekommer slöjröksvamp i Sverige, dess fortbestånd. Slöjröksvampen förekommer Danmark och sydöstligaste Norge. Ett obekräftat i södra Sveriges kalktrakter och växer huvud- fynd föreligger från Finland, omnämnt som L. sakligen i lövängar, hässlen och ängsartade ädel- floccosum i Nordic Macromycetes 3 (Hansen & lövskogar. Ute i Europa är den typisk för den Knudsen 1997; jfr Jeppson 1986). nemorala vegetationen, d.v.s. ädellövskogar och En prioriterad aktivitet i åtgärdsprogrammet för den förekommer särskilt i örtrika bokskogar. Ju slöjröksvamp var att genomföra en inventering längre mot söder man kommer i Europa desto för att få mera bakgrundsfakta kring artens aktu- tydligare ser man en montan tendens och den ella status i landet. Likaså ingick att bilda sig en verkar på kontinenten ganska strikt följa bo- uppfattning om artens habitatkrav och att bedö-

56 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 1. Slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme). Känd utbredning i Fen- noskandien.

ma de hittills kända lokalernas kvalitet och po- en huvudsakligen amerikansk art med enstaka tential för slöjröksvamp. Åtgärdsprogrammets förekomster i kontinentala delar av Europa; jfr genomförandetid var 2006–2010 och i och med Jeppson 1986 & 2006b). Olof Andersson sam- periodens slut kommer länsstyrelsen i Örebro lade slöjröksvamp på flera lokaler på Öland (som varit nationell koordinator för åtgärdspro- under 1960-talet men dessa fynd publicerades grammet) att sammanställa de hittills genomför- långt senare (Andersson 1994). Det första pub- da åtgärderna. Efter en påföljande utvärdering licerade svenska fyndet gjordes i Hörsne på Got- kommer Naturvårdsverket och ArtDatabanken i land av Gunnar Eriksson (Eriksson 1976) och samarbete med länsstyrelsen i Örebro att besluta ungefär samtidigt påträffades arten i Västergöt- huruvida åtgärdsprogrammet skall avslutas eller land, på Kinnekulle och i Vallebygden (Jeppson fortsätta att gälla ytterligare ett antal år. I detta 1986, Stridvall 1978). Efterhand har den påträf- sammanhang kan det vara dags att för SMT:s fats på allt fler platser, men alltid inom de syd- läsare presentera några av erfarenheterna under svenska kalkområdena. När åtgärdsprogrammet arbetet med slöjröksvamp. för slöjröksvamp skrevs 2005–2006 bedömdes det totala antalet lokaler i Sverige vara ca 90. I Svenska förekomster samband med en nationell inventering i enlighet Första fyndet av L. mammiforme gjordes redan med åtgärdsprogrammet har ca 60% av dessa 1948 av Ragnar Rydberg på Runmarö i Stock- lokaler återbesökts. Under inventeringsperioden holms södra skärgård. Fyndet förblev emeller- har den även påträffats på ytterligare ett tju- tid okänt (felbestämt som L. rimulatum Peck, gotal nya lokaler tack vare insatser från lokala

Fig. 2. Slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme). Fenologiskt spektrum enligt Artportalen. Spektret visar antalet rapporter under året. Turkosblå färg betyder få rapporterade observationer medan mörkare färg avspeglar fler. Vitt innebär att arten ej rapporterats.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 57 Svamppresentation

Fig. 3. Växtplats för slöjröksvamp. Gotland, Linde, Sandarve kulle, 2006-09-15. Svampen växer längs en stig (vid ryggsäcken) i en ädellövskog med rikt inslag av hassel. Foto M. Jeppson. mykologer. Det totala antalet lokaler i landet programmets 5 säsonger var i slöjröksvampens är idag 110–115 (fig. 1). Under 2000-talet har fall alltför kort. Endast säsongerna 2006 och i fynd gjorts på ca 65 av dessa. Om man skattar att någon mån 2010 visade sig vara gynnsamma för varje känd lokal (115 st) har 3 mycel (några lo- fruktkroppsbildningen hos slöjröksvamp. kalområden på Öland har fler) skulle man hamna Kärnområden för dess population finns på Öland på en total population i landet av maximalt ca och Gotland, på Omberg och längs östra vätter- 400 mycel. Detta skulle enligt IUCN:s beräk- kusten, i inre Västergötland och på Kinnekulle ningar som används i rödlistningssammanhang samt i Dalsland. Härutöver finns spridda aktu- ge ca 4000 reproduktiva individer i landet. Till ella fynd i Uppsalatrakten och i Skåne. I Närke, detta kommer ett mörkertal. Trots inventering där arten har tre lokaler, har inget återfynd gjorts har svampen naturligtvis missats på vissa lokaler under 2000-talet. Detsamma gäller två av fyra eller också har den inte fruktificerat vid inven- lokaler i Skåne. På Runmarö, varifrån landets teringsbesöket. Den förekommer naturligtvis första fynduppgift för slöjröksvamp härrör, har även i områden som inte inventerats. De flesta inget återfynd gjorts sedan primärfyndet 1948. lokaler som bedömts inom ramen för den natio- Slöjröksvamp bildar i allmänhet fruktkroppar nella inventeringen tycks ha en god potential för under ”bästa svampsäsong” i södra Sverige, d.v.s slöjröksvamp och anledningen till att återfynd från mitten av augusti till slutet av september. Ett inte alltid gjorts kan skyllas på vädret det ak- ”artspektrum” för slöjröksvamp visas i fig. 2. tuella året. Svampar är ju nyckfulla vad beträf- Ytterligare detaljer om fynd av slöjröksvamp far fruktkroppsbildning och extremt känsliga finns att hämta i åtgärdsprogrammet samt på för väderförhållanden. Detta innebär att inven- Artportalen [www.artportalen.se] och i databas- teringar av enskilda arter tar lång tid - åtgärds- en Fungus info [http://fungus.dataservice.se/].

58 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 4. Växtplats för slöjröksvamp. Gotland, Väte, Fonsänget, 2006-09-15. Slöjröksvampen har rika förekomster i de gotländska ängena. Här (vid svampkorgen) uppträder den under hassel i anslutning till ett bryn. Foto M. Jeppson.

Fig. 5. Växtplats för slöjröksvamp. Gotland, Lummelunda, kyrkänget, 2006-09-14. Svampen växer här ganska öppet bland gräs i det välhävdade änget. Foto M. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 59 Svamppresentation

Fig. 6. Växtplats för slöjröksvamp. Gotland, Halla, Halla klosteränge, 2006-09-13. Några mycel av slöjröksvamp finns längs stigar i det igenväxande änget. Foto M. Jeppson.

Slöjröksvampens lokaler - fig. 2 Myrö i närheten av Örebro) men endast bok- De flesta av slöjröksvampens lokaler i Sverige skogsförekomsterna på Omberg verkar prodcera är belägna i hässlen och glesa ädellövskogar. fruktkroppar regelbundet. Kring Vätterns östra Ofta utgör dessa lokaler rester av gamla lövän- strand (Vadstena och Motala) och Visingsö har gar där lövtäkt, slåtter och bete bidrar till ljus- den på senare år påträffats på flera nya lokaler och fukt-förhållanden som är gynnsamma för enligt Artporta-len och även från Linköpings- slöjrök-svampen. Den har starka fästen i de trakten har fynd tillkommit. I Dalsland har den gotländska ängena liksom i den öländska Mitt- länge varit känd från kalkskifferområdet på landsskogen där den ses årligen. I Hönstorpsom- Ryrhalvön. Den växer där i brynmiljöer, i kanten rådet på Öland har man under senare år genom- av hässlen och mera öppet i en torr slåtteräng fört röjningsinsatser för att försöka återskapa under tall. Nyligen har ytterligare lokaler för mosaik- och brynmiljöer som sannolikt tidigare slöjröksvamp tillkommit i Dalsland (J. Olsson varit betydligt vanligare i det öländska landska- pers. medd.). Några enstaka fynd har gjorts i pet. Denna miljö hyser dessutom en lång rad an- barrmattor under gran (och i ett fall thuja). Tro- dra rödlistade svampar (bl.a. spindelskivlingar). ligen handlar det om förekomster som dröjt sig Några av de skandinaviska fynden har gjorts i kvar efter lövskog har avverkats. Sannolikt blir bokskogar eller ädellövskogar med inslag av dessa lokaler på sikt alltför mörka och skuggiga bok. Det rör sig om fynd i Skåne, Östergötland för att slöjröksvamp skall trivas. Samma effekt (Omberg) och Närke (planterad bokdunge vid uppstår naturligtvis även då lövängar/hässlen/ mosaikmarker tillåts växa igen.

60 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 7. Igenväxande miljö för slöjröksvamp. Gotland, Halla, Halla klosteränge, 2006-09-13. Ett par vita fruktkroppar kan skymtas vid pilarna. Foto M. Jeppson.

Fig. 8. Växtplats för slöjröksvamp. Västergötland, Medelplana, Strömsholm, 2006-09-30. Ett par mycel finns under hasselbuskarna. Foto M. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 61 Svamppresentation

Fig. 9. Växtplats för slöjröksvamp. Öland, Långlöt, Amundsmosse, 2005-08-25. Ett mycel av slöjröksvamp med flera fruktkroppar (som studeras av Jörgen Jeppson) i den öländska Mittlandsskogen, där restaureringsinsatser genom- förts. Foto M. Jeppson.

Fig. 10. Växtplats för slöjröksvamp. Dalsland, Skållerud, Ryrs NR, 2006-09-09. På denna lokal finns ett stort (eller flera små?) mycel av slöjröksvamp i en gammal slåtter- och betesmark, i mera öppen miljö. Foto M. Jeppson.

62 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Hot och framtidsutsikter I de senaste svenska rödlistorna (Gärdenfors bildning. I kombination med uppföljningsin- 2005, 2010) bedöms slöjröksvamp som VU - venteringar i röjda områden kanske man inför sårbar. Rödlistningskriterierna enligt senaste nästa rödlistningsomgång kan ha ett underlag rödlistan är C1+2a(i), vilket i klartext betyder som låter slöjröksvamp hoppa ett steg nedåt i att antalet reproduktiva individer understiger rödlistan och betraktas som NT. Naturvårdsver- 10 000 och att en fortgående minskning kan an- kets ambition i åtgärdsprogrammet är att arten tas (10% på 10 år). Ingen delpopulation bedöms 2020 skall ha uppnått en ”gynnsam bevarande- heller innehålla mer än 1000 reproduktiva indi- status”. vider. Alla uppskattade siffror är ungefärliga och innefattar ett visst mörkertal. Morfologi och taxonomi Utifrån gjorda observationer verkar det som om Utifrån de insamlingar av slöjröksvamp som slöjröksvamp gynnas av en halvskuggig men gjorts i samband med den nationella inventerin- ändå varm miljö. Lövängarnas och mosaikmar- gen har även morfologiska studier genomförts. kernas halvöppna struktur verkar vara gynnsam Arten har en för släktet Lycoperdon tämligen liksom ljusbrunnar i ädellövskog/bokskog. Det unik uppbyggnad av ytterhöljet (exoperidiet). främsta hotet mot slöjröksvamp är med andra Kreisel (1962) benämnde det som ”mammi- ord igenväxning. Röjningsinsatser har som tidi- forme-typ” och illustrerade dess uppbyggnad gare nämnts genomförts i samband med åtgärds- (fig. 11). Exoperidiet är treskiktat: längst in finns programmet men det är ännu för tidigt att ut- ett pseudoparenkymatiskt skikt som gränsar mot värdera deras effekt på slöjröksvamp. Fortsatta endoperidiet, där ovan ett skikt med radiärt ord- röjningsinsatser i igenväxande ädellövskogar nade, rundade celler (sfärocyster) vilka, liksom som tidigare haft en öppnare struktur kan hur hos de flesta andra röksvampar, bildar små tag- som helst antas gynna slöjröksvamp (och många gar. Så här långt överensstämmer uppbyggnaden andra rödlistade svampar) och traditionell slåt- med andra arter i släktet. Hos slöjröksvampen ter/lövtäkt i redan välbevarade lövängar och finns emellertid hos unga exemplar ett tredje, ängen måste upprätthållas. De skånska förekom- yttre ”velumskikt” bestående av längsgående, sterna liksom de i Mälarlandskapen och Närke smala hyfer, som täcker topparna på mellanskik- behöver återinventeras under säsonger som är tets fina taggar. Det yttre skiktet delar upp sig gynnsamma för slöjröksvampens fruktkropps- i mindre flockar i samband med att fruktkrop-

Fig. 11. Exoperidiets uppbyggnad hos slöjröksvam- pen (Lycoperdon mammiforme). Efter Kreisel (1962).

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 63 Svamppresentation

Fig. 12. Slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme). Dalsland, Skållerud, Ryrs NR, 2006-09-09.

A. Ung fruktkropp där det yttersta exoperidieskiktet (velumskiktet) ännu är helt slätt och inte börjat spricka upp. Foto M. Jeppson.

B. Tendens till sprickor i velumskiktet kan skönjas. Foto M. Jeppson.

64 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

C. Velumskiktet börjar spricka upp. Foto M. Jeppson.

D. Velumskiktet spricker upp i mer eller mindre tydliga flockar. Foto M. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 65 Svamppresentation

E. Velumskiktet kvarstår som vita flockar. Det underliggande mellanskiktet som består av små fina taggar syns tydligt. Foto M. Jeppson.

F. De flesta flockarna har fallit av. Vita, små taggar täcker hela peridieytan. Toppen, där mynningsporen kommer att öppna sig i samband med mognaden, är mammiform och något mörkfärgad. Foto M. Jeppson.

66 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Svamppresentation

Fig. 13. Slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme). Öland, Algutsrum, Borgs ängar, 2010-10-23. Mogen fruktkropp med öppen mynningspor och brunt peridium. Velumskiktet återstår som enstaka kvarhängande vita flockar upptill på fruktkroppen. Nedtill är velumskiktet mera intakt. Foto M. Jeppson. pen växer. Till slut, när fruktkroppen är helt mo- för inte orimligt att tro att framtida molekylära gen och brun, kvarstår det yttre höljet som vita studier kommer att visa att de är nära besläktade flockar spridda över peridiet. Mot basen, som ju med slöjröksvampen. I ett större sammanhang inte vidgar sig lika mycket som svampens övre ingår slöjröksvamp i kretsen kring den mång- del, är velumskiktet ofta mer intakt. En bildserie formiga mjuka röksvampen (L. molle). Grup- med fruktkroppar i olika utvecklingsstadier får illustrera exoperidiets utforming och utveckling (fig. 12 A–F, 13). Molekylära studier har visat att L. mammiforme är besläktad med L. molle (mjuk röksvamp) och L. rimulatum (Bates 2004, Larsson & Jeppson 2008, Gube 2009). Hos den sistnämnda finns ett exoperidium som verkar vara uppbyggt på liknande sätt även om det yttre ”velumskiktet” inte bildar så tydliga flockar som hos slöjröksvampen (fig. 14). L. rimulatum förekommer i torrmarker i Nord-Amerika och i kontinentala delar av Europa (Spanien, Slova- kien, Ukraina; Jeppson 2006). Beskrivningar och illustrationer (Lloyd 1905) av de rent nordameri- Fig. 14. Närbild av exoperidiet hos Lycoperdon rimulatum Peck. Observera likheten med exoperidiet hos vissa ut- kanska arterna L. floccosum C.G. Lloyd och L. vecklingsstadier av slöjröksvampen. Slovakien, Záhorie, subvelatum C.G. Lloyd tyder på att även dessa 1 km SO om Mikulášov, 2005-10-03, leg. T. Knutsson, J. & har ett liknande ”velumskikt” och det känns där- M. Jeppson, det. & foto M. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 67 Svamppresentation pen kännetecknas av att den mogna spormassan Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter I är mörkbrun, sporerna kraftigt taggiga och ofta Sverige 2005 - The 2005 Red List of Swedish uppblandade med rester av mer eller mindre Species. Artdatabanken, SLU, Uppsala. välbevarade sterigmer. Äldre fruktkroppar av Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter I slöjröksvamp, där alla rester av ”velumskiktet” Sverige 2010 - The 2010 Red List of Swedish har försvunnit, är hart när omöjliga att skilja ut Species. Artdatabanken, SLU, Uppsala. från L. molle. Hansen, L. & Knudsen, H. 1997. Nordic Mac- romycetes vol. 3. Nordsvamp - Copenhagen. Avslutning Jeppson, M. 1986. Något om utbredningen I Slöjröksvampen är en karaktäristisk art som är Sverige av igelkottsröksvamp och slöjrök- lätt att hitta, åtminstone i sitt unga, kritvita och svamp (Lycoperdon echinatum, L. mammi- flockiga stadium. Trots detta identifierades den forme). Jordstjärnan 7(3): 21–24. inte i landet förrän under 1900-talets senare Jeppson, M. 2006a. Åtgärdsprogram för be- hälft. Orsaken till detta var kanske att dess habi- varande av slöjröksvamp (Lycoperdon mam- tat inte systematiskt undersöktes eller att, vilket miforme). Naturvårdsverkets rapport 5544. kanske är troligast, röksvamparna länge har an- Jeppson, M. 2006b. Lycoperdon rimulatum, a setts svårbestämda och därför lämnats därhän new Slovak gasteromycete. Catathelasma 7: av svampkännare. Hur som helst, idag vet vi att 5–9. slöjröksvampen har en skandinavisk population Kreisel, H. 1962. Die Lycoperdaceae der DDR. och att Sverige står för merparten av denna. På Bibliotheca Mycologica 36, reprint 1973. de platser vi hittar slöjröksvampen finner vi i Larsson, E. & Jeppson, M. 2008. Phylogenetic allmänhet en lång rad sällsynta och ofta rödlist- relationships among species and genera of ade svampar. Listan på följearter är lång. Exem- Lycoperdaceae based on ITS and LSU se- pel från några lokaler för slöjröksvamp presen- quence data from north European taxa. Myco- teras i åtgärdsprogrammets bilaga 3 (Jeppson logical Research 12: 4–22. 2006a). Hela åtgärdsprogrammet går att ladda Lloyd, C. G. 1905. The Lycoperdons of the Uni- ner gratis från Naturvårdsverkets hemsida. ted States. Mycological Notes 20. För att få en bättre grund för att bedöma popu- Stridvall, L. & Stridvall, A. 1978. Fynd av Lyco- lationstendenser och utbredning för slöjrök- perdon mammiforme Pers. och L. echinatum svamp är varje observation viktig. Finner du Pers. ex Pers. i Västergötland. Windahlia 7-8: den - rapportera till Artportalen [www.artpor- 70–71. talen.se]!

Litteratur Mikael Jeppson Lilla Håjumsgatan 4 Andersson, O. 1994. Igelkottsröksvamp och 461 35 Trollhättan slöjröksvamp. Ekologi och utbredning i Nor- den. Svensk Botanisk Tidskrift 88: 167–183. Mikael Jeppson har i många Bates, S. T. 2004. Arizona members of the Geast- år studerat röksvampar och raceae and Lycoperdaceae (Basidiomycota, andra gasteromyceter. Han är Fungi). Arizona State University. Thesis. redaktör för SMT och leda- Eriksson, G. 1976. Anteckningar om svampfynd mot i SMF:s styrelse. på Gotland, Sverige. Friesia XI: 126–134. Gube, M. 2009. Ontogeny and phylogeny of gas- [email protected] teroid members of Agaricaceae (Basidiomy- cetes). Friedrich-Schiller-Universität Jena. Dissertation.

68 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Böcker

Helgi Hallgrímsson C. chamaesalicis, C. alpinus, Russula nana, Sveppabókin. Íslenskir sveppir og svep- Lactarius nanus, L. pseudouvidus, L. salicis- pafræði. herbacaea, Amanita nivalis och Stropharia al- Skrudda, Reykjavík. pina. Alla beskrivs noggrant och illustreras med ISBN 978-9979-655-71-8. vackra färgfoton. Även ascomyceterna får en Pris 7800.- iskr (ca SEK 500:-) fin presentation och arter som sällan illustreras (t.ex. arter i släktena Lophodermium, Rhytisma, Äntligen har den kom- Scutellinia, Cheilymenia, Melastiza, Myrio- mit, den tjocka svamp- sclerotinia och Sclerotinia). Deuteromyceter boken som under många som Rhizoctonia solani, Candida albicans och år har varit efterlängtad diverse hudsjukdomar hos hästar och nötkrea- på Island, där tidigare tur (t.ex. Trichophyton mentagrophytes och T. ingen nationell svamp- verrucosum som båda är stadda i spridning på bok funnits. Författare Island) beskrivs. I avsnittet om lavarna kan näm- är Helgi Hallgríms- nas vackra foton av Peltigera venosa, Cladonia son, f. d. biologilärare i borealis, Cetraria islandica, Usnea sphacelata Akureyri, senare svamp- och Umbilicaria proboscoidea. forskare vid Naturhisto- Boken avslutas med en imponerande litteratur- riska museet i Akureyri, numera pensionär i Eg- lista som torde omfatta allt som skrivits om is- ilsstadir på nordöstra Island. ländska svampar och lavar. Boken, som är på hela 632 sidor, innehåller en Helgi har åstadkommit ett imponerande verk i allmän, historisk del som beskriver det mykolo- form av en översikt över isländska svampar, giska utforskande av Island. Ett par kapitel be- lavar och myxomyceter. Men det är också en handlar matsvampar, giftsvampar, jästsvampar, lärobok med informativa och pedagogiska tex- penicillin, svampfärgning mm. Några sidor ter med foton av arter som man sällan ser il- behandlar namnsättning av svamp, insamlings- lustrerade. Målgruppen är enligt baksidestexten metodik och utrustning som behövs för att allmänheten såväl som vetenskapsmannen, med bestämma svamp. Huvuddelen av boken in- förhoppningen att bokens innehåll speciellt skall nehåller emellertid beskrivningar av isländska komma lärare och deras elever i alla skolstadier svampar uppställda i modern systematisk ord- till gagn. En god ambition för att öka medveten- ning. Glädjande är att även lavarna får ett kapitel heten om svamparnas betydelse. För oss utanför i boken. Detsamma gäller myxomyceterna som Island har boken en stor nackdel: den är skriven behandlas på 10 sidor. Ca 700 svampar och lavar helt på isländska. Detta fornnordiska tungomål beskrivs. 540 arter illustreras med färgfoton. har förändrats obetydligt sedan vikingatiden, så Urvalet av svampar i boken visar att den is- om du behärskar fornsvenska, kan du ändå ha ut- ländska svampfloran hyser många arter som är byte av texten. Det rikhaltiga bildmaterialet kan gemensamma med dem som förekommer hos definitivt motivera ett inköp. Boken kan bestäl- oss. Av speciellt intresse kan vara de specifikt las direkt från förlaget [http://skrudda.is/baekur. arktisk-alpina inslagen av vilka några hattsvam- aspx?id=197]. par som är vitt spridda på Island kan nämnas: Arrhenia auriscalpium, Cortinarius polaris, Mikael Jeppson

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 69 Böcker

Thomas Schultz montana granskogar. Berget Brocken (norra Die Großpilzflora des Nationalparks Harz. Tysklands högsta berg, 1141 möh) är beläget Schriftenreihe aus dem Nationalpark Harz – Band 5 centralt i parken. Den nya boken, som är rikt (1. Auflage 2010). illustrerad (akvareller och foton), är skriven av Thomas Schultz, en mykolog med lång erfaren- Svamparnas betydelse i het av områdets svampar. naturvårdssammanhang Efter en historisk översikt över den mykologiska kan inte nog framhävas utforskningen av Harz kommer en beskrivning och det är därför gläd- av nationalparkens naturgeografi. Huvuddelen jande att man idag kan av boken ägnas åt en kommenterad artlista som se en trend att inventera omfattar såväl basidiomyceter som ascomyceter. svampar även i national- Ett axplock av för oss nordbor exotiska eller parker. Ett närliggande på annat sätt intressanta arter som räknas upp exempel är Söderåsens är t.ex. Boletus aereus, B. pseudoregius, B. sa- nationalpark i Skåne tanas, Cantharellus friesii, Columnocystis abi- vars funga häromåret etina, Cortinarius rubellus, Hygrophorus calo- ingående beskrevs av phyllus, H. lucorum, H. unicolor, Hymenochaete Kerstin Bergelin och Sven-Åke Hanson (re- carpatica, Lactarius picinus, L. ruginosus, Rus- cension i senaste SMT). I vårt södra grannland sula nana, Sowerbyella densireticula och Stag- Tyskland, har nu en liknande sammanställning nicola perplexa. Nationalpark Harz känneteck- kommit i tryck. Det handlar om en redovisning nas av både boreala-montana arter såväl som av mångåriga studier av svamparna i National- mera värmekrävande med sydliga eller sydöstli- park Harz, belägen söder om Braunschweig, i ga utbredningar. Nationalpark Harz är väl värt ett de tidigare gränstrakterna mellan Väst- och Öst- besök för en nordisk mykolog och Tomas Schultz tyskland. En kulturhistoriskt känd stad med pit- har gjort ett fint jobb med att sammanställa en toresk korsvirkesbebyggelse i området är Gos- bok som kan fungera som guide till både svam- lar. Harz utgörs av en 110 km lång bergskedja par och exkursionslokaler. som reser sig i det omgivande slättlandskapet. Nationalpark Harz har en rik mångfald vad be- Mikael Jeppson träffar habitattyper, från örtrika bokskogar till

70 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) SMF

Från och med detta nummer trycks SMT på miljöcertifierat papper enligt ISO 14001

Svensk Mykologisk Tidskrift 2011

• 2011-1 blir ett ”grått nummer” med bland annat en inbjudan till Mykologiveckan 2011 i Jokk- mokk, en fotokurs och årets version av SMF:s nybörjarkurs i svampkunskap. • 2011-2 och -3 kommer i vanlig ordning att bli färgnummer. Inför nr 2 inbjuds alla lokala svenska svampklubbar att presentera sig med text och bilder. Detsamma gäller institutioner, museer och offentliga herbarier med mykologisk verksamhet. Alla är naturligtvis också välkomna med sedvanliga svampmanus och fina svampfoton. • SMT 2011-4 kommer liksom tidigare år att innehålla en matrikel och föreningsinformation.

Manusstopp • 2011-2 – 1 maj 2011 • 2011-3 – 1 oktober 2011 • 2012-1 – 1 december 2011

Välkommen med ditt bidrag!

Manus och bilder skickas till Mikael Jeppson ([email protected]) Mikael Jeppson Lilla Håjumsgatan 4 461 35 Trollhättan

Redaktionen

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) 71 SMF

Tre särtryck av SMT-artiklar

Tre SMT-artiklar med beskrivningar och nycklar (blodriskor, kamskivlingar och rot- tryfflar) finns nu tillgängliga som särtryck. De kan beställas via SMF:s webshop och kostar var och en 50:- (+ porto).

UPPROP

Alla föreningar, institutioner, museer och offentliga herbarier med mykologisk aktivitet inbjuds att presentera sig i SMT 2011-2 med text och bilder. Textom- fång ca 1 A4-sida plus några färgbilder. Manus mottages tacksamt av redaktionen ([email protected]). Manusstopp 1 maj 2011.

Redaktionen

72 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 31:3 (2010) Styrelse Revisorer

Ellen Larsson ordförande Herbert Kaufmann Kullingsbergsvägen 12, 441 43 ALINGSÅS Sofiebergsvägen 6, 702 29 ÖREBRO 070-2641515 019-146194 [email protected] Bernt Linton Kill Persson vice ordförande Blåklintstigen 6, 137 36 VÄSTERHANINGE Mastens väg 18, 310 41 GULLBRANDSTORP 08-50027493 035-594 63 [email protected] Carina Jutbo Tallvägen 9 A, 854 66 SUNDSVALL Gunilla Hederås kassör 060-569235 Tyringegatan 21, 252 76 HELSINGBORG [email protected] 042-140391 Lars Ljungberg Anita Stridvall sekreterare Löpargatan 84, 722 41 VÄSTERÅS Lextorpsvägen 655, 46164 TROLLHÄTTAN 021-330608 0520-72650 [email protected]

Mikael Jeppson Valberedning Lilla Håjumsgatan 4, 461 35 TROLLHÄTTAN 0520-82910 Stig Jacobsson [email protected] Flöjtgatan 21, 451 39 VÄSTRA FRÖLUNDA 031-7090710 Jan Nilsson Smeberg 2, 457 50 BULLAREN Siw Muskos 0525-20972 Klövervägen 13, 864 32 MATFORS [email protected] 060-24020

Michael Krikorev Kyrkvärdsvägen 37, 147 62 UTTRAN 08-53038605 [email protected]

www.svampar.se SVERIGE PORTO BETALT B PORT PAYÉ

Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 31 · nummer 3 · 2010

INNEHÅLL

Hanson, Sven-Åke: Rödlistade svampar i östra Skånes sandmarker - en undersökning av Geastrum-arternas ekologi – An ecological study of Geastrum species in sandy habitats in SE Sweden...... 31 Jacobsson, Stig, Larsson, Ellen, Stridvall, Anita: Dynchampinjon (Agaricus devoniensis) funnen på Gotland - Agaricus devoniensis found on the island Gotland (Baltic Sea, Sweden)...... 2 Jeppson, Jörgen: Syllsvampen vid Flo klev - ett gäckande fotomotiv – Neolentinus lepideus - an elusive object for a photographer...... 29 Jeppson, Mikael: Bokrecensioner – book reviews...... 69 Jeppson, Mikael: Slöjröksvampen - en art med åtgärdsprogram – Lycoperdon mammiforme - a puffball with a National Action Plan...... 56 Larsson, Ellen & Larsson, Karl-Henrik: Fingersvamp på villovägar – A coral fungus gone astray...... 5 Stridvall, Anita: Skivlingar och soppar på Halle- och Hunneberg II. Komplettering av en tidigare inventering – Supplement to the mycoflora of Mts. Halleberg and Hunneberg...... 10

Tryck: Affärs-Tryckeriet, Västerås december 2010 Repro: Affärs-Tryckeriet, Västerås Omslag: MultiArt gloss 250 Inlaga: MultiArt silk 115