Rapport Arendus 2013:46

IRE 1:33, 1:34, 1:35, 1:73 m fl

Särskild arkeologisk undersökning och arkeologisk förundersökning

Ire 1:33, 1:34, 1:35, 1:73 m fl socken Region Gotlands län 2014

Christian Hoffman Omslagsbild: Förundersökningen längs Svarthällsvägen i Ire.

Foto: Christian Hoffman

Arendus AB Färjeleden 5 621 58 www.arendus.se [email protected] Tel: 070-597 96 04, 070-311 80 32 Särskild arkeologisk undersökning inom fastigheten Hangvar Ire 1:33, 1:34, 1:35, 1:73 m fl, Hangvar sn, Länsstyrelsens diarienummer: 431-3936-13 och Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning vid RAÄ Hangvar 9:1 och 285:1, Region Gotland Länsstyrelsens diarienummer: 431-3937-13 Rapport Arendus 2013:46 2 Del I Särskild arkeologisk undersökning inom fastigheten Hangvar Ire 1:33, 1:34, 1:35, 1:73 m fl, Hangvar socken, Region Gotland Sammanfattning Vid den särskilda arkeologiska undersökningen av en knappt 50 meter lång sträcka invid dagens fiskeläge i Ire påträffades 15 anläggningar . Främst rör det sig om mindre stolphål, troligtvis med syfte att hålla upp tork- och nätställningar, men också ett betydligt större stolphål och ett par mörkfärgningar. Fyndmaterialet var relativt litet när det gäller äldre material. En del keramik och en del av en sländtrissa vittnar om verksamhet från åtminstone sen medeltid och framåt. I övrigt dominerades materialet av modernare material som spikar, nitar och andra järnföremål samt fragment av porslin, kritpipor och glas. Sammantaget visar fyndmaterialet att platsen använts kontinuerligt sedan lång tid tillbaka och inte minst under de senaste seklerna. 3 Fig 1. De arkeologiska undersökningarna i Ire har ägt rum på tre platser (se gula markeringar 1-3 på kartan). Den särskilda arkeologiska undersökningen som redovisas i denna del, ägde rum i område 1. Undersökningens syfte Region Gotland planerar ny VA-utbyggnad vid . I det aktuella området, beläget i nordvästra delen av Ireviken, finns ett fiskeläge med sannolika rötter ned till vikingatid/medeltid. Den planerade VA-ledningen kommer att gå tvärs igenom lämningarna efter fiskeläget, med talrika stolphål och med höga fosfatvärden. Syftet har varit att se till att inga fornlämningar kom till skada under utförda schaktningsarbeten, samt att ge Länsstyrelsen underlag för eventuell tillståndsprövning om det skulle bli aktuellt med en särskild undersökning. Målet har varit att undvika lämningar i största möjliga mån. Fornlämningar och tidigare undersökningar Genomgången av äldre kartor över Ireviken visar att det finns spår av tämligen omfattande verksamhet under äldre tid i det aktuella området. Bland annat det fiskeläge som ligger på båda sidor av sockengränsen mot och nedanför klinten, och som nyttjas av Ihre gård och Stenkyrka (Bjärs?) samfällt. Trots att fiskeläget inte finns markerat i de äldsta kartorna från 1600-talet och bör det ha etablerats betydligt tidigare. Till fiskeläget/hamnen skall säkerligen knytas den vikingatida grav som undersökts på den intilliggande tomten Ihre 1:34, och som sannolikt utgör en av flera gravar. Fynd på flera andra platser har visat på en relation mellan vikingatida gravar i anslutning till kusten och äldre fiskelägen/hamnar. Följer man utvecklingen fram till laga skiftet (1917 över Ire och 1894 över Bjärs i Stenkyrka) framträder en bild av en tämligen omfattande verksamhet, förutom fiskeläget finns även övrig bebyggelse på platsen i form av mindre jordbruksenheter. 4 OMRÅDE 1

Fig 2. Analysen av fosfatkarteringen visar mycket höga värden i anslutning till fiskeläget, där också ett stort antal stolphål påträffades. I övrigt var värdena förhållandevis jämna beroende på att det rör sig om föra detta åkermark. Den blå cirkeln visar ungefärligt läge för den vikingatida grav som påträffades 1947. I samband med den arkeologiska utredning som Arendus utförde under september 2013 (se Arendus rapport 2013:48) så gjordes en fosfatkartering vid fiskeläget och dess omgivning i nordväst. Sammanlagt 36 prover togs huvudsak längs två linjer, där den ena följer strandlinjen och fiskeläget, och den andra längs nästa nivå, som huvudsakligen har varit åkermark. Resultatet av karteringen visar mycket höga värden intill och söder om nuvarande fiskeläge, liksom med en sträckning mot väster längs stranden. Mot väster tunnar fosfathalten ut, även om det finns ett område längre mot väster med höga värden. Att notera härvid är att området här utgörs av ren sand och att det varit åker under 1800-talet. Den inre linjen med prover togs i det som varit åker under äldre tid. Värdena låg här på en tämligen jämn nivå, vilket är typiskt för åkermark. Ett par högre värden kan indikera äldre verksamhet på platsen. Undersökningen Den vetenskapliga frågeställningen för undersökningen har kretsat kring frågan om kontinuiteten på platsen för fiskeläget och om det tidsmässigt kan knytas till den kvinnograv som påträffades på 1940-talet strax öster ut (se fig 2). En förundersökning under hösten 2013 visade såväl på höga fosfatvärden och förekomsten av talrika stolphål, vilket indikerar en tämligen långvarig verksamhet på platsen. Fältarbetet ägde rum under fem arbetsdagar i november och december 2013, alltså långt innan entreprenaden startade i mars 2014. De bakomliggande skälen till att utföra en särskild undersökning innan entreprenaden var båda förknippade med tidsåtgång och kostnader. Fosfatkarteringen, men i synnerhet förekomsten av stolphål synliga i markytan gav en tydlig fingervisning om att det inte skulle vara möjligt att genomföra några schaktningsarbeten på platsen utan att en närmare arkeologisk undersökning föregick dessa.

5 Fig 3. Den antikvariskt kontrollerade sträckan i område 1 markerad med rött streck. Dagens fiskeläge syns som gula små fyrkanter ovanför strecket. Undersökningen har ägt rum längs en drygt 40 meter lång sträcka i närmast rak Ö-V riktning endast ett tiotal meter söder om det nuvarande fiskeläge som är beläget på platsen (se fig 3). Marken banades av med maskin i ett så tunt lager som möjligt, i ett 2 meter brett och ca 35 meter långt schakt, från parkeringsplatsen till ett större buskage. På andra sidan buskaget återupptogs en förlängning av schaktet, med en längd på ca 10 meter. Parallellt med att anläggningarna började rensas fram så gjordes ett försök att undersöka schaktet och dumphögarna med metalldetektor. Metallkartering är ofta en enkel och effektiv metod för att kartlägga ett områdes metallförekomster vilket i sin tur ger bidrar till ökad förståelse av tidigare verksamhet på en plats. Ofta är det möjligt att tidssätta människors tidigare verksamhet i ett område genom dateringar av de föremål som hittas. I Ire var dock metoden var omöjlig att genomföra, eftersom marken innehåller ett mycket stort material från sentida verksamheter i området. De sentida materialet skapar ett ”brus” som gör att det i stort sett är ogörligt att sortera ut det eventuella forntida materialet inom rimliga tidsgränser. Anläggningarna Markbeskaffenheten bestod närmast av strandklapper med bara begränsat inslag av jord, förutom ett ca tre meter långt parti på mitten som hade ett tjockare jordlager samt i den västra delen, närmast buskaget, där man kan tala om ett tydligt jord- eller kulturlager. I övrigt var jordlagret tunt och lagren av klappersten upplevdes som mer eller mindre sterila. Efter framrensning kunde det konstateras att det fanns mellan femton och tjugo anläggningar jämnt utspridda i det långa schaktet. Mest små, grunda stolphål skonade med kalksten, men också ett par mörkfärgningar. Främst bestod anläggningarna av mindre stolphål, sannolikt för att hålla upp tork- eller nätställningar. För att skapa ett stolphål verkar man ha först ha grävt en stor grop, sedan ställt en trästolpe i hålet och sedan fyllt hålet med kalkstensflis. I de flesta fall rör det sig om små kvadratiska stolphål ca 7-10 centimeter i diameter, vilket rimmar väl med storleken på tork- och nätställningar. Man kan inte utesluta att de större groparna varit ämnade för andra ändamål än tork- och nätställningar, möjligen för stolpar som ingått i hus eller

6 bodkonstruktioner, men det får stå som en hypotes eftersom det inte finns några spår i övrigt efter bebyggelse.

Fig 4a. Anläggning 7, med en diameter på ca 100 cm, Fig 4b. Anläggning 15 är representativt för den mindre det största av de stolphål som påträffades. stolphålstypen som påträffades i stort antal och som hade en diameter på ca 30 centimeter.

Alla anläggningar och föremål dokumenterades, men det fanns inte tid att göra gräva ut alla anläggningar. Vi valde ut två anläggningar som undersöktes extra grundligt, nr 1 och 7 och som var representativa både storleks- och typmässigt. I båda fallen grävdes en profil tvärs igenom anläggningen för att ta reda på deras uppbyggnad och storlek. Anläggning 1 hade karaktäristiska drag av stolphål inledningsvis, men visade sig bli en svårbedömd anläggning. Det hålrum som finns i ett stolphål, saknades här och var snarare en lös fyllning av jord och mindre stenar, innanför den synliga ramen av större kalkstenar. Det rör sig möjligen om en stenfylld grop eller en stensamling som möjligen kan ha naturliga inslag. Det fanns inga fynd i eller omkring den och ingen tydlig uppbyggnad eller plan. Anläggning 7 var ett stolphål, uppbyggt på det sätt som beskrivits ovan. På ytan hade stolphålet en diameter på ca 100 cm och det var uppbyggt av kalkstensflis både stående på högkant och liggande. En profil igenom anläggningen, ned till botten och djupet var drygt 60 centimeter. Det var inte helt tydligt var stolpen ska ha stått eftersom kalkstenarna hade ändrat läge, men det fanns antydan till hålrum i mitten av anläggningen (se fig 4a). Ett par små bitar av djurben, troligtvis från nöt, påträffades uppe vid ytan, precis i anslutning till anläggningen. Jämfört med övriga, var detta ett väldigt stort stolphål som måste haft ett annat syfte än att hålla upp en torkställning. Det är skapat på samma sätt som de övriga och ser därför inte ut att härröra från någon annan tid, även om det inte kan uteslutas. Anläggningstabell (fig 5) Anl nr Beskrivning Koordinater (RT 90)

1 Stenfylld grop? X6416121, Y1664910

2 Stolphål? X6416124, Y1664910

3 Mörkfärgning X6416124, Y1664908

4 Stolphål X6416122, Y1664909

5 Mörkfärgning X6416119, Y1664913

6 Stolphål X6416119, Y1664915

7 Anl nr Beskrivning Koordinater (RT 90)

7 Stolphål X6416119, Y1664918

8 Stolphål X6416115, Y1664918

9 Stolphål X6416115, Y1664921

10 Stolphål X6416112, Y1664922

11 Stolphål X6416115, Y1664921

12 Stolphål X6416114, Y1664925

13 Stolphål X6416116, Y1664927

14 Stolphål X6416115, Y1664931

15 Stolphål X6416112, Y1664930 Fyndmaterialet Generellt har fyndmaterialet dominerats av tre fyndgrupper; djurben, järnföremål/järnfragment samt recenta/ moderna material. Fynden har ställts samman i en tabell nedan (se fig 9). Utöver dessa kategorier har det kommit fram enskilda föremål som bidragit till att komplettera bilden av denna plats. Ett sådant föremål är den del av en sländtrissa som påträffades invid anläggning 13 (se fig 6a). Den är tillverkad av kalksten och skulle om den varit komplett, haft en diameter på ungefär 4 cm. En sländtrissa av denna typ brukar generellt kopplas till vikingatid eller tidig medeltid. Ett annat intressant föremål är en bit slagg som hittades i närheten av anläggning 8, men som inte kunde kopplas till någon konstruktion eller större sammanhang (se fig 6b). Slaggbiten är otvivelaktigt en restprodukt från hantverk, men om den härrör från glas- metall- eller annat hantverk har inte kunnat bedömas. Inga andra typiska hantverksspår, som söndriga eller halvfärdiga föremål, gjutformar, deglar eller rester av härdar och eldstäder påträffades vid undersökningen.

Fig 6a. Del av en sländtrissa gjord av kalksten. Fig 6b. En bit slagg av okänd art.

8 Fig 7a. Keramik typ I Fig 7b. Keramik typ II Djurbenen uppvisade spridning och härrörde från såväl nöt, gris och lamm, som fågel och fisk och enligt den översiktliga osteologiska bedömningen så var det normala och väntade fynd och som vittnar om ett brett näringsfång. I benmaterialet påträffades inga som var bearbetade eller som kunde kopplas till någon specifik verksamhet. Keramiken var av två olika slag (se fig 7 a-b). Typ I kännetecknas av ett slätt gods och en senapsgul glaserad insida. Typen har likheter med de keramikfynd som gjorts på Historiska museets innergård i Stockholm där man daterat typen till 1600-1800-talet. Av den andra typen hittades bara ett fragment. Det är ett tunt rödaktigt gods med lätt bukning. Biten är för liten för att kunna ges en exakt datering men bör dateras som ovanstående gods eller möjligen något äldre. Längs hela sträckan var det rikligt med järnföremål, mest spikar, nitar och andra mindre fragment. Några av spikarna och nitarna kan möjligen vara från 1600-, 1700-talet eller ännu äldre, men det är svårt att utreda då många av exemplaren var i ganska dåligt skick. Vissa av föremålen, som bedömdes som relativt sentida sorterades bort och ingår inte i det undersökta materialet. Det mer moderna eller sentida materialet har bestått av bland annat; kritpipor, järnföremål, knappar och ett svenskt mynt från 1947. Samtliga fynd verkar härröra från en period av ca 150-200 år, från 1750-1950. I hela schaktet påträffades skräp, kapsyler, glas etc som är av betydligt senare datum. Det visar att lagren är kraftigt omrörda i sen tid.

Fig 8. Fragment av kritpipor, järnföremål, knappar, glas och porslin utgör tydliga spår från sentida verksamheter.

9 Fyndtabell (Fig 9) Typ Antal

Keramik, typ I 13

Keramik, typ II 1

Flinta 5

Slagg 1

Sländtrissa, del (kalksten) 1

Järn, spikar 15

Järn, nitar 14

Järn, övrigt (fragment och obestämbara) 21 Slutsatser och resultat Undersökningsområdet gick i SO-NV riktning, ca 20 meter söder om nuvarande fiskeläge och omfattade ca 100 kvadratmeter uppdelat på två schakt med ett buskage emellan. Markbeskaffenheten bestod av ett tydligt jordtäcke i nordväst, vilket snabbt tunnade ut längre åt sydost och ersattes av mer eller mindre rent strandklapper, med mycket begränsat inslag av jord. I det mindre fortsättningsschaktet (ca 20 m2) påträffades några järnfragment, men annars inget av intresse. I det större schaktet framkom 15 lämningar. Av dessa var en troligtvis en stenfylld grop och14 av anläggningarna utgjordes av stolphål, de flesta små och troligtvis med syfte att hålla upp tork- och nätställningar. Två av stolphålen grävdes ut och undersöktes mer noggrant och resten dokumenterades. Fyndmaterialet var ganska magert och främst gäller det det äldre materialet. En del keramik och en del av en sländtrissa vittnar om verksamhet från åtminstone sen medeltid och framåt. I övrigt dominerades materialet av modernare material som spikar, nitar och andra järnföremål samt fragment av porslin, kritpipor och glas. Sammantaget visar fyndmaterialet att platsen använts kontinuerligt sedan lång tid tillbaka och inte minst under de senaste seklerna. Tekniska och administrativa uppgifter Arendus projektnr: 2013:46 Länsstyrelsens diarienr: 431-3936-13 Uppdragsgivare: Länsstyrelsen Gotlands län Typ av undersökning: Särskild arkeologisk undersökning Utförandetid fältarbete: 5 dagar, 18-19, 25, 27 november och 3 december 2013 Län: Gotland Landskap: Gotland Kommun: Gotland Socken: Hangvar Fastighet: Hangvar Ire 1:33, 1:34, 1:35, 1:73 m fl Fastighetskartans blad: 7J3c SÖ Koordinatsystem: SWEREF Projektledare: Christian Hoffman Fältarkeologer: Christian Hoffman Kartor och layout: Christian Hoffman Underkonsulter: Inga 10 Bilaga 1. Schaktplaner och profilritningar

Schaktplaner har uppförts för det långa schaktet, vilket inkluderar sträckan 0-35 meter. Det mindre schaktet på andra sidan buskaget (markerat med grönt) gjordes ingen schaktplan eftersom det var fyndtomt. På grund av schaktets längd, har schaktplanen delats upp i två delar på nästkommande sida, den första visar sträckan 0-16 meter och den andra 16-35 meter, som skissen ovan visar.

11 Planritning av schaktet i område 1.

12 Planritning över anläggning 7.

Profilritning över anläggning 7.

13 14 Del II Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning vid RAÄ Hangvar 9:1 och 285:1, Region Gotland Sammanfattning Vid den arkeologiska förundersökningen av två sträckor i Ire, den första vid Svarthäll och vägen som leder ned till stranden och den andra längs länsväg 149, påträffades inget av arkeologiskt intresse. I det första området gjordes ett antal provgropar invid vägen som visade sig innehålla en del moderna material vilka vittnar om att lagren påverkats i sen tid. I det andra området utfördes schaktningsövervakning längs en ca 120 meter lång sträcka som dominerades av tjocka flygsandlager och som visade sig vara fyndtomma.

15 Undersökningens syfte Region Gotland har genomfört en VA-utbyggnad vid Ireviken. Det antikvariska kontrollen utfördes längs tre sträckor, varav de två som utförts i form av schaktningsövervakning beskrivs i denna rapportdel. Resterande kontroll ägde rum vid det nuvarande fiskeläget längst i nordväst i form av en särskild arkeologisk undersökning. Resultaten från den undersökningen har presenterats i denna rapports inledande del (se sid 5-). Syftet har varit att se till att inga fornlämningar kom till skada under utförda schaktningsarbeten, samt att ge Länsstyrelsen underlag för eventuell tillståndsprövning om det skulle bli aktuellt med en särskild undersökning. Målet har varit att undvika lämningar i största möjliga mån. Fornlämningar och tidigare undersökningar Området som berörts av den omfattande VA-utbyggnaden hyser i princip två områden med fornlämningar och kulturintressen, utöver själva kvarnmiljön, som inte berörs. Intill länsväg 149 finns ett område som uppvisat både gravar och boplatslämningar (se område 3 i fig 1). I direkt närhet till den planerade ledningen undersöktes 1992 delar av en boplats i samband med att vägen till Ire Gård breddades (RAÄ Hangvar 285:1). Här framkom ett fyndförande lager med bland annat flintavslag, keramikskärvor samt rester av en härd. I den östra delen förekom fynd från stenåldern och i den västra dateringar och fynd från sen vikingatid-tidig medeltid. Den totala utsträckningen av boplatsen är inte känd. Det kunde konstateras att delar av området är överlagrat av tjocka flygsandlager (RAÄ UV Visby Rapport 1997:38). Det andra området (se område 2 i fig 1) är beläget vid Svarthäll, ca 1,5 kilometer längre åt nordost. Här finns ett kustnära gravfält bestående av ca 25 gravar. De utgörs av rösen och stensättningar som är väl synliga. Dock kan noteras att man 1959 påträffade en skelettgrav ca 20 meter SSÖ om gravfältet, som inte hade någon stenpackning över sig. Området skulle alltså ha kunnat hysa ytterligare gravar som inte syns ovanför markytan. Gravfält och gravar belägna direkt intill stranden kan i övervägande fall på Gotland knytas till en samtida hamn eller fiskeläge. Aktuellt område för en hamn med tillhörande bebyggelse torde då i detta fall vara mellan gravfältet och kusten, i princip där den moderna bebyggelsen idag ligger. Förundersökningen

OMRÅDE 2

Fig 10. Den antikvariskt kontrollerade sträckan i område 2 gick längs med Svarthällsvägen markerad med röda streck

16 Område 2

Fig 11. Provgroparna gjordes med maskin precis invid vägbanan. Gravfältet är beläget högre upp på den andra sidan av vägen.

Schaktet för nedläggningen av rör gjordes längs en ca 100 meter lång sträcka, precis invid vägbanan på den västra sidan av Svarthällsvägen med gravfältet och de kända fornlämningarna belägna på den östra sidan vägen. Sannolikheten att okända lämningar skulle påträffas på den västra sidan av vägen bedömdes som liten och därför gjordes bedömningen att provgropar med en storlek på ca 2x3 meter längs sträckan förbi gravfältet skulle vara tillräckligt för att bedöma om fornlämningar skulle komma till skada. Samtliga provgropar grävdes ned till mellan 30 och 40 centimeters djup, vilket var tillräckligt för en bedömning att det inte fanns några anläggningar eller kulturlager som skulle påverkas. I de flesta groparna framträdde ett flygsandslager redan på 15-20 centimeters djup, men i de två sydligaste groparna, belägna lite högre, var det istället ett rejält lager grus under det översta jordlagret.

Fig 12. Tjocka lager med flygsand i de flesta av provgroparna i område 2. 17 Två av provgroparna med flygsand grävdes ned till ca en meters djup för att undersöka stratigrafin mer noggrant. I första hand för att se om det kunde finnas spår av något kulturlager längre ned och dels för att se om flygsandslagret ersattes av något annat lager. Några spår efter kulturlager fanns inte i någon av groparna och flygsandslagret visade sig fortsätta djupare än det grävda djupet. I några av groparna påträffades rester av plast, tegel och modernt planglas vilket vittnar om att lagren var omrörda i sen tid. Inget av intresse kunde noteras längs sträckan. Område 3 Undersökningen i område 3 utgjordes av schaktningsövervakning längs en ca 120 meter lång sträcka, från korsningen länsväg 149/nedfarten till Ire fiskeläge i sydväst och till den närmsta fastighetens norra gräns i nordost (se fig 13). Marken maskinavbanades och skopbredden var ca 1 meter ned till ungefär 50 centimeters djup, för att skapa nödvändiga förutsättningar att kunna bedöma eventuella förekomster av lämningar. Under detta djup användes den smalare kabelskopan. Under det översta lagrets gräs- och torvskikt fanns ett mäktigt flygsandslager som fortsatte ända ned till ca 2 meters djup, vilket var det djup som krävdes för VA- ledningarna. I den nordöstra änden vinklades schaktet 90 grader åt nordväst och drogs längs den närliggande fastighetens uppfart. På båda sidor om vinkeln gick kalkberget i dagen på ett par ställen och ledningsschaktet fick spettas ned till önskat djup. I detta område påträffades en mindre, ca 30 cm i diameter, cirkulär mörkfärgning. Den låg mer eller mindre på fullt djup, närmare två meter under markytan och bedömdes som naturlig då den framför allt bestod av organiskt material och saknade spår av sot, kol eller annat som kan kopplas till mänsklig verksamhet. Inget annat av intresse noterades.

OMRÅDE 3

Fig 13. Den antikvariskt kontrollerade sträckan i område 3 markerad med grönt streck. Sju referenspunkter mättes in längs sträckan. Den första vid R1 och den sista vid R7. 18

Fig 14. Mäktiga lager av flygsand längs sträckan i område 3. Slutsatser och resultat Resultatet av undersökningarna i område 2 och 3 var att inget av arkeologiskt intresse kunde noteras. I område 2 gjordes sju provgropar om 5-6 kvadratmeter på den västra sidan om vägen som leder ner till Svarthäll och stranden. Provgroparna innehöll en del moderna material som visade att lagren påverkats i sen tid, men inget av intresse kunde noteras. Område 3 dominerades av tjocka flygsandlager, i den sydvästra delen ända ner till mer än 2 meters djup. I den nordöstra delen utbyttes flygsandslagren bitvis av berg i dagen. Sammantaget visar resultatet att spår av mänsklig verksamhet inte fanns exakt längs den undersökta sträckan, men i närheten, främst genom de boplatslämningar som påträffades i ett band längs länsvägen ett tjugotal meter söder om det aktuella området och vidare längs vägen österut. Men också i form av rester av en husgrund i söder och av en tjärdal ett femtiotal meter norrut. 19 Inmätningar (SWEREF 99 TM) Nr N E

1 6415479 713939

2 6415484 713943

3 6415493 713964

4 6415517 713999

5 6415519 713998

6 6415523 713998

7 6415534 713991 Tekniska och administrativa uppgifter Arendus projektnr: 2013:46 Länsstyrelsens diarienr: 431-3937-13 Uppdragsgivare: Länsstyrelsen Gotlands län Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning Utförandetid fältarbete: 2 dagar, 23 och 24 april Län: Gotland 2014 Landskap: Gotland Kommun: Gotland Socken: Hangvar Fastighet: Hangvar Ire 1:122, 1:209, 1:26 m fl Fastighetskartans blad: 7J3d SV Koordinatsystem: SWEREF Projektledare: Christian Hoffman Fältarkeologer: Christian Hoffman Kartor och layout: Christian Hoffman Underkonsulter: Inga

20

Arendus Färjeleden 5, 621 58 VISBY www.arendus.se [email protected] 0498-219999