NIBELUNGENS RING av Richard Wagner Rhenguldet, Valkyrian, Siegfried och Ragnarök

1 2 3 Tillbaka på BROTTSPLATSEN Förberedelserna för varje del av denna Ring har börjat på samma halvsunkiga kafé i Wien, Eiles, precis i början av Josefstädter Strasse. Det finns nog en viss vidskepelse i detta och samtidigt är det i konsekvens med verket. Wagner återvänder också till brottsplatsen i sina uvertyrer. Sanningen är nog att jag inte ville vara helt ensam när jag arbetade. Jag ville kunna se människor när jag tittade upp från klaverutdraget. Jag ville kunna höra röster när jag tog av hörlurarna. Det sociala sammanhanget var ett värn mot kompromisslösheten och sjukdomen. Denna monomana besatthet av en undergång som paras med glädje och kärlek, ”Leuchtenden Liebe, lauchender Tod” och ”seliges Granen”. Hela ens intellekt, all moral och etik värjer sig mot verket, men så tränger musiken in i kroppen och spränger den inifrån. Då hjälper inga yttre barrikader. Jag har försökt värja mig mot detta verk med humor, ironi, distans och alla möjliga näbbar och klor. Förgäves! Det här är tortyr på alla plan. Framförallt är det fysisk tortyr eftersom det är extremt kroppslig musik. Wagners musik sjunger man inte. Wagner sänder chockvågor genom en mänsklig kropp. Detta gäller såväl sångare som åhörare och åskådare. För mig ser min egen sjukdomsbild ut på följande sätt. Jag har inte varit förmögen att lyssna till slutet av Götterdämmerung, eftersom jag får svettningar och gråtattacker. Det är löjligt, men så är det. Kroppen vinner över intellektet, och det är för jävligt. Det har varit en tuff långtidsvistelse i Infernos nionde krets och samtidigt fullkomligt underbart.

Staffan Valdemar Holm Regissör September 2007

2 3 Nina Stemme håller distans till sin roll som superstjärna. Det är skillnad på Nina, personen, och Nina, sopranen, säger hon några veckor före sin första Brünnhilde på Stockholmsoperan. »WAGNER är inte allt« et är fredag eftermiddag gången man får sjunga igenom hela rollen. och Nina Stemme knyter Det var därför jag inte ville göra min första upp snörena i sina svarta kompletta Brünnhilde där. Det blev San stövlar som ingår i hennes Francisco i stället. Brünnhilde-kostym. De är Arbetssituationen för en världssopran är väldigt sköna, avslöjar hon, tidspressad, dessutom befinner sig Nina och ställer in dem i sitt skåp i logen som Stemme på den allra högsta nivån och honD delar med några andra av Kungliga förväntas alltid prestera på max. Operans sångerskor. – Det är inte så att man slutar anstränga sig Nina Stemme räknas som en av de främsta för att man har gjort någonting många gånger, dramatiska sopranerna med engagemang det är snarare tvärtom, att kraven ökar. i världens högst rankade operahus. Precis För att klara pressen krävs stenhårt arbete, innan repetitionerna i Stockholm började, lyhördhet för hur kroppen mår och tystnad avslutade hon en spelperiod som Kundry och vila mellan engagemangen. När repeti- i Wagners Parsifal på Statsoperan i Wien. tionsperioderna drar igång blir hon extremt Det var hennes första Kundry och hennes fokuserad och beskriver det som att hon prestation lovprisades. ”Bara för hennes dras in i en virvel. skull lönar det sig att komma”, skrev en av – Jag måste stänga av yttervärlden. Jag recensenterna. märker det först när jag har folk omkring – Kundry är en fantastisk roll. Jag var mig, hur ”autistisk” jag håller på att bli … ganska fri inom de givna ramarna. Regis- – En gång gjorde jag ett misstag i New sören hade förlagt handlingen till ett men- York. Jag gick på en utställning samma dag talsjukhus och jag hämtade inspiration från som jag hade föreställning och blev igen- Karin Johannissons Den sårade divan och en känd. Jag försökte komma undan, men den bok om Sabina Spielrein. här mannen följde efter mig och gav sig inte Är det ofta som regissören lämnar mycket av utan ville komma fram och prata. Det gör personregin till dig? jag aldrig om. –Ja, man måste ha med sig sin egen Konst och film är intressen som ger avkop- verktygslåda, särskilt till stora repertoarhus pling, musik däremot, undviker hon. där vi får så lite tid att repetera på scenen. – Jag klarar mig bra utan musik på min I Wien, där man spelar 7 dagar i veckan, lediga tid. Det är märkligt. På ett sätt känns kan man bara repetera på scen på förmid- det som att jag bara består av musik när jag dagar och lördagar. Genrepet är ofta första står på scenen, sen efteråt är jag urlakad och

4 4 5 har inte mer att ge, än mindre att ta in. sert på Parisoperan. Jag kände att jag inte Nina Stemme har byggt en långsiktig kar- var mogen och föreslog Desdemona och riär med rätt roller i rätt ordning. Jag gjorde duetten ur Otello. Domingo höll på med en en intervju med henne för Sveriges Radio skivinspelning av Otello och fick egentligen när hon gick på Operahögskolan och minns inte göra den på grund av rättigheter. Han en väldigt bestämd ung sångerska som min- var tvungen att ta hjälp av sina advokater. sann inte tänkte sjunga ”fel” roller, även om Men så blev det. Hellre säga nej en gång för skolan ville det. mycket, än att säga ja en gång för mycket – Jag har alltid gått på intuition och och innan kontrakt skrivs. känsla. Efter att jag vunnit Placido Domin- Stemmes första kontrakt efter Operahög- gos tävling 1993, frågade han om jag ville skolan var som Freia i Bayreuth och hon sjunga Sieglinde med honom på en kon- debuterade som Cherubino i Figaros bröllop

6 på Kungliga Operan 1994 med Peter Mattei Strauss Die Frau ohne Schatten. Men jag som Figaro. Sen följde roller som Mimì i La är inte färdig med den här repertoaren. Det Bohème och titelrollen i Madama Butterfly känns som att jag precis börjat med Ringen. och ganska snart de lyriskt-dramatiska Man gör den så sällan. Det man längtar Wagnerrollerna. efter är snarare att hamna i ett sammanhang – De ”lätta” Wagnerrollerna, Eva, Elsa, där alla krafter drar åt samma håll, där man Elisabeth och möjligen Sieglinde, anade jag har konstnärlig frihet. att jag skulle sjunga redan när jag gick ut Du ingår i en lång rad av svenska sångare som Operahögskolan. Wagner utgick från bel sjungit i Bayreuth – hur är det att arbeta där? canto, och jag förstod att det var det jag – Nu är det 11 år sedan jag var där. På sätt ville sjunga så länge som möjligt. Jag lovade och vis är det ett Mecka för röstfackskol- mig själv att alltid vara nöjd med den reper- legor. Man träffar kollegor, ser genrep av toar jag höll på med just då. andra föreställningar och får stor konstnär- Vad är det som gör att man väntar med rol- lig input. Samtidigt är det en uppoffring, len som Brünnhilde? eftersom man måste spendera hela som- – Det krävs en annan kvalitet i rösten. maren där och Bayreuth ligger avlägset. Man måste hitta ett annat spår för att ändå Dessutom ställer akustiken särskilda, inte behålla smidigheten och slankheten. Det är alltid så musikaliska krav. högre, det är lägre, man måste vara ännu mer fokuserad för att inte slita på rösten. Eller Finns magin kvar? som Birgit sa, ”man måste sjunga på räntan, – Ja, det finns en magi. Jag skulle inte ha inte på kapitalet”. Och man behöver uthål- något emot att sjunga en Kundry i Bay- lighet och scennärvaro, vilket erfarenhet ger. reuth. Wagner skrev Parsifal efter att han hört akustiken där. Vad tycker du om Wagners kvinnoroller och särskilt Brünnhilde? Om du skulle ge tre råd till en ung sopran med – Varje opera är skriven i sin tid. Det är potential för Wagner, vad skulle du säga? gammalmodigt, kan man tycka, men vi har – Det är svårt att ge generella råd. Sjung ändå något att lära. Fördelen med att sjunga bel canto, tänk italienskt, ta vara på de Wagner är att de kvinnliga gestalterna svaga nyanserna. Kom i tid, väl förberedd tillåter sina manliga sidor. Det gäller även och var en schysst kollega. Wagner är inte de manliga rollgestalterna. Ta Wotan. Wag- allt, ta hand om rösten och gräv där du står. ner tar fram hans lidande, hans sentimen- Det är bra att ha gjort Mozartroller även om talitet och låter honom bevekas känslomäs- det inte passar rösten. Sjung med din röst, sigt, något som brukar vara kvinnornas ditt uttryck. Använd klangfantasin! roll. Det finns manligt och kvinnligt i båda Framtiden ser hon an med tillförsikt. karaktärerna, det tycker jag om. Det är mer – Kalendern är fullbokad till 2022 och då som att gestalta en idé på scenen. har jag ännu inte gått in på karaktärsrollerna. – Det är trångsynt att säga att det bara Intervjun är slut och Nina Stemme ska är kvinnorna som offrar sig. Vi berättar om äntligen få helgledigt. Den ska inledas med människor och vi kan lika mycket identi- en dokumentärfilm om David Lynch på fiera oss med den kvinnliga gestalten som biografen Victoria på Söder med maken den manliga, det gäller även i Verdis eller Bengt Gomér (scenograf) och sedan lugn Puccinis operor. Det som är essensen i våra och ro på landstället utanför Stockholm. liv, finns också i operorna. Det är därför Men på måndag är det på med Brünnhilde- jag fortsätter med det jag gör, för att kunna stövlarna igen. berätta något om det mänskliga. Intervju: Du har gjort det mesta inom ditt fack. Finns Katarina Aronsson någonting kvar som du skulle vilja göra? In English p. 92 – Färgarfrun kommer framöver i Richard

6 7 Sex saker du TRODDE du VISSTE om WAGNER Barry Millington

ichard Wagner var som alla fysiska behov var betydligt mindre än hans känner till en enastående egna: det förefaller som de knappt hade tonkonstnär men en mon- hunnit gifta sig förrän hon avvisade honom struös människa. Vämjelig sexuellt. Men också här tyder allt på att han och opålitlig i sina person- förblev henne trogen även om relationen för liga förehavanden skinnade en kortare tid skakades av hans förälskelse i han både vänner och välgörare samtidigt den franska författaren Judith Gautier. somR hans egocentricitet antog rent ohygg- Mellan dessa äktenskap hade Wagner liga proportioner. Fast hur korrekt är egent- endast en handfull allvarliga förbindelser. ligen den här beskrivningen? Även om den Långtifrån att vara någon Don Juan läng- etablerade Wagner-bilden rymmer ett korn tade han efter en själsfrände. Affären med av sanning blir det uppenbart för var och hans livs stora kärlek Mathilde Wesendonck en som tar sig en närmare titt, att den är så fullbordades med största sannolikhet aldrig. löjeväckande att man måste fråga sig hur Mathilde var så pass medveten och smidig den överhuvudtaget har lyckats överleva. att hon på en och samma gång lyckades Verkligheten är mer komplicerad och långt odla närheten till geniet som hon beun- mer intressant. drade och älskade och samtidigt behålla Så låt oss undersöka några av de vedertag- sitt eget äktenskap intakt. Cosima i sin tur na uppfattningarna och se ifall de står pall insåg att hon var katastrofalt gift med en för en granskning. känslomässigt förkrympt hustrumisshand- lare: Hans von Bülow. Liksom Mathilde var 1. Han var en oförbätterlig kvinnojägare som hon en välutbildad och oberoende kvinna stal andra mäns fruar. som var fullt kapabel att avgöra vilka val Wagners första äktenskap med skådespel- som var bäst för henne själv. erskan Minna Planer var inte lyckligt och definitivt inte heller förankrat i den ideala 2. Han behandlade kvinnor bottenlöst dåligt. kärlek som han sökte både i livet och i sina Antingen som muser eller (i sina operor) som egna verk. Trots det tycks han ha varit Min- umbärliga karaktärer som kunde dö. na trogen ända fram till den stund då deras Tvärtom värdesatte Wagner sina kvinn- äktenskap oåterkalleligen gick i kras. Även liga bekanta som alla med få undantag var då fortsatte han att ta hand om henne och intelligenta och fint bildade. Vid sidan av försörja henne. Hans andra äktenskap med ovanstående kan man nämna hans förtrogna Cosima von Bülow gav för all del en viss Julie Ritter som ägde en lust för det lit- känslomässig stabilitet fastän hans hustrus terära; den tyskspråkiga engelskan Jessie

8 8 9 Laussot som var en begåvad och opera- kvinnor odlade tillfredsställande, varaktiga kunnig pianist och som tillsammans med och platoniska relationer med Wagner som honom kläckte idén att rymma till Grekland uppskattade deras sällskap. och Mindre Asien; författaren Eliza Wille Vad gäller de kvinnliga karaktärerna i som han blev bekant med under exilen i hans operor kan det hävdas att även dessa Zürich; Mathilde Maier, Friederike Meyer demonstrerar Wagners förkärlek för själv- och Blandine Ollivier som alla erbjöd ständigt sinnade, passionerade och engag- vänskap utan otillbörlig intimitet. Wagner erade kvinnor. Från Senta i Den flygande beundrade Mathilde Wesendoncks förfat- holländaren till Elsa i Lohengrin, Eva i tarskap så mycket att han använde det i en Mästersångarna och Kundry i Parsifal, ser cykel av fem sånger – Wesendonck-Lieder vi kvinnor vars personliga styrka fram- – vilket var en ära som ingen man förun- tvingar en förändring i det etablerade manligt nades. En framstående litterär profil av hög orienterade sättet att sköta saker. Ingenstans intellektuell kaliber som Judith Gautier står detta mer klart än i Ringen där Sieglinde kände sig knappast dåligt bemött om man lämnar sin tyranniske make Hunding för skall döma av hennes regelbundna besök i den heroiske och kärleksfulle Siegmund Wagners hus, av Cosimas gästfrihet och av (om än hennes bror) och Brünnhilde inte hennes egna något överspänt respektfulla bara är beredd att göra uppror mot sin memoarer Wagner at Home. Flera av dessa fars kärlekslösa påbud, utan i slutändan

10 skänker hopp för framtiden med en ny (det vill säga ren instrumentalmusik utan världsordning där män och kvinnor uttry- uttalad innebörd). Egocentrisk ja, men vilka cker sin kärlek för varandra som jämlikar. skapande genier är inte det? Inte heller bör vi läsa in för mycket i Elsas, Brünnhildes och Kundrys död. Mängder 4. Han var oärlig, opålitlig och en snyltare. av hjältar dör också i Wagners operor och Liksom Beethoven och otaliga andra senare döden är ofta antingen en välsignad befri- kompositörer var Wagner påhittig i sina else från lidande eller en omvandling till ett kontakter med förläggare. Men oftast var högre tillstånd. han faktiskt rättfram i sitt förhållande till donatorer och deras generositet. Som de 3. Han var arrogant, ytterst självupptagen och flesta av oss framställde han saker och ting hyste ingen uppskattning för andras verk. med en viss variation beroende på till vem Wagner prisade arbeten som han verkligen han vände sig. Men slingrade han sig? Inte beundrade (av Beethoven, Mozart, Liszt, vanemässigt på det sätt som exempelvis var Bülow, den unge Brahms, Bellini och an- fallet med den manipulativa Alma Mahler. dra). Men han hade inte mycket till övers Snyltare? Det är visserligen sant att han för det han betraktade som oäkta och tomt (i synnerhet under sina tidigare år) inbjöd (mycket av den samtida operakonsten) och vänner och välgörare att dela med sig av vanligtvis inte heller för "absolut musik” sina tillgångar. Men i avsaknad av offentliga

10 11 medel och med små eller uteblivna royalties mans. Ibland var hans sätt mindre tillta- fanns det få alternativ för en kompositör lande eller falskt. Men hans beteende för- som vägrade att anpassa sitt konstnärskap bleknar i jämförelse med Byrons hjärtlöshet, till en mer lättillgänglig framgång och pop- D'Annunzios mordiska fantasier eller grym- ularitet (jämför Offenbach eller Meyerbeer). heten och det känslomässiga missbruket Ringen som det tog över ett kvarts sekel att hos en Janáček, en Debussy, en Gauguin fullborda var inte direkt en penningmaskin. – listan är utan slut. Överdrivet uppblåsta Wagner var förvisso extravagant. Bland vän- egon, överskott av testosteron, god blick för ner och för goda ändamål kunde han vara snabba pengar och personligt avancemang. överdrivet generös. Under senare år utveck- Sådant hör till vardagen. Betraktat ur ett lade han också en överdådig livsstil kantad allmänt perspektiv och ställt mot de moral- av silke och satäng. iska bristerna hos de flesta människor både under hans egen levnad och under vår tycks 5. Han var en hätsk antisemit vars åsikter (och Wagners uppförande snarare vara mindre musik) förespråkades av nazisterna. förkastligt. Han var ingen helige Franciskus Han var otvivelaktigt antisemit – som de av Assisi. Men han var utrustad med finare flesta av 1800-talets tyskar. Och ja, han var instinkter och mycket större mänsklighet än inflytelserik. Hitler älskade hans musik men vad han vanligtvis brukar tillskrivas. hämtade sin antisemitiska världsbild från andra håll. Ledande nazister var för det Översättning: mesta inte kända för sin kulturella förfining. Erik Sundberg Och tvärtemot den allmänt spridda före- ställningen var Wagner aldrig någon För ytterligare information, se Stewart Spencer, regelbunden gäst vid Hitlers frukostbord Wagner Remembered (London, 2000), Joachim eftersom han avlidit ett halvt århundrade Köhler, The Laughing Wagner (Free Scholar tidigare. Press, 2015) och Barry Millington, Richard Wagner: The Sorcerer of Bayreuth (London, 6. I korta ordalag var han ett monster. 2012). Samtida beskrivningar intygar att ”inga spår av posör fanns hos honom”. ”Man lämnades Barry Millington är chefsmusikkritiker på bländad av hans översvallande livfullhet London Evening Standard och redaktör för The och föränderliga natur” (Edouard Schuré). Wagner Journal. Han är redaktör/författare till En vän (Eliza Wille) vittnade om hur 8 böcker om Wagner, den senaste, The Sorcerer ”varmhjärtad och vänlig han kunde vara”. of Bayreuth, kom 2012. Han har också skrivit En annan noterade att han var godmodig artiklar om Wagner och hans operor i The New och välvillig gentemot tjänare och att han Grove Dictionary of Music and Musicians and ständigt uppmanade sångare och aktörer The New Grove Dictionary of Opera. Han star- att göra sitt bästa: ”han var bokstavligen en tade och var konstnärlig ledare för Hampstead inspiration och de skulle göra vad som helst & Highgate Festival (1999–2003) och har varit för honom” (Friedrich Pecht). Han var även engagerad som dramaturg vid internationella en underhållande och vitsig konversatör: operahus, samt är en av grundarna bakom ”kvicka insikter for genom luften” (Robert ensemble Counterpoise. Artikeln är exklusivt von Hornstein). Hans energi var vulkanisk skriven för Kungliga Operans Ringenprogram och hans känsla för humor oförbätterlig: 2017. stundtals kontrollerad men ofta galen. Han avskydde fysisk grymhet, militarism, speku- Article in English p. 86 lation och sniket förvärv av förmögenheter. Enighet rådde om att han kunde vara gen- erös, godmodig, karismatisk, febrilt otålig, överväldigande – alla dessa saker tillsam-

12 12 13

GUDAR

Wotan Donner Froh Loge John Lundgren Kristian Floor Joel Annmo Jonas Degerfeldt NIBELU NGAR JÄTTAR

Alberich Mime Fasolt Fafner Johan Edholm Niklas Björling Rygert Lennart Forsén Rasmus Bodén

GUDINNOR

Fricka Freia Erda Katarina Dalayman Susanna Stern Katarina Leoson

RHENDÖTTRAR

Woglinde Wellgunde Flosshilde Vivianne Holmberg Susann Végh Johanna Rudström

14 15

RHENGULDET DAS RHEINGOLD Nibelungens ring – Förspel

Musikdrama i en akt Musik och text Richard Wagner Dirigent Marko Letonja Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Dramaturg Stefan Johansson Biträdande regissör Irene Frykholm Översättning för textmaskin Lasse Zilliacus Ingen paus. Speltid ca 2 tim 30 min.

Kungliga Hovkapellet Konsertmästare Jannica Gustafsson

Assisterande dirigent Tilman Wildt Musikalisk instudering Hans-Erik Goksöyr, Robert Rydholm Sufflös Liselotte Asplund Videoprojektioner Mats Bäcker, Johan Forslind och Jörgen Gustafsson Ljusmästare Jan Ronström Textmaskinoperatör Elena Kaledina Språkcoach Franziska Roth Maskörer Birgitta Knutsson Wester, Katarina Wink Kyhle, Sara Fällström, Maria Morgell, Karin Andersson Inspicient Calle Düring Producent Klas Sjöblom

Denna uppsättning hade premiär på Kungliga Operan den 10 september 2005.

Kostymer och dekor är tillverkade i Kungliga Operans ateljéer i Gäddviken samt i operahuset.

14 15 16 17 HANDLINGEN

På botten av floden Rhen Rhendöttrarna leker kring rhenguldet på flodens botten. Alberich får guldet i sin besittning genom att förbanna kärleken. Den som smider en ring av guldet får världsherravälde. Alberich försvinner med guldet.

En öppen plats på ett berg nära Rhen Wotan och Fricka betraktar Valhall, gudaborgen som jättarna Fafner och Fasolt just fullbordar enligt ett avtal som de ingått med Wotan. Jättarna kräver som lön Freia, ungdomens och skönhetens gudinna. Freia söker skydd hos gudarna Froh och Donner som angriper jättarna. Wotan träder emellan med sitt spjut – han hoppas kunna rädda Freia med hjälp av Loges list. Loge hittar dock ingen som kan ersätta Freia. Han berättar för Wotan att Alberich smitt sig en ring av det stulna rhenguldet. Jättarna är redo att avstå från Freia om de istället får guldskatten. De håller Freia som gisslan tills Wotan överlämnar skatten.

De underjordiska gruvorna i Nibelheim Mime, en skicklig smed, har av Alberich tvingats att smida en hjälm av rhengul- det, Tarnhelm, som gör bäraren osynlig. Osynlig plågar Alberich sin bror Mime. Nibelungarna piskas och befalls att gräva fram ständigt nytt guld ur gruvan. Loge som följt Wotan till Nibelheim lurar Alberich att börja bravera med sin trollkraft: med hjälp av hjälmen förvandlar denne sig först till en orm och sedan till en groda. Nu är det lätt att fånga honom och föra honom inför gudarna.

Den öppna bergsplatsen Som pris för sitt liv måste Alberich återlämna hela skatten och i sin vrede förban- nar han ringen. Wotan börjar tveka: borde han utöver guldskatten även ge jättarna ringen för att återfå Freia? Den allvetande Erda varnar Wotan för den förbannelse och undergång som bor i ringen. I samma stund kommer ringens fasansfulla kraft till synes: Fafner och Fasolt tvistar om hur skatten ska delas och Fafner slår ihjäl Fasolt. Gudarna beger sig över regnbågen till Valhall. Rhendöttrarna klagar över förlusten av sin skatt.

16 17 Dramaturgen Stefan Johansson om varför Richard Wagner fortfarande upprör och fascinerar. Kontroversiell MULTIKONSTNÄR

ibelungens ring – är det en anti-wagnerianerna, vad är det de retar sig mytologisk berättelse på på så? Orenheten i denna syntes, patetikens fornnordisk grund från ska- stegring till bombasm, bristen på annan pelse över syndafall till un- humor än lyteskomik? Nej, kanske snarare dergång och pånyttfödelse? att upphovsmannen, multikonstnären med En filosofisk parabel om filosofanspråk, skaffat sig ett sådant totalt kampen mellan viljan till makt, driften till tolkningsföreträde. Det tycks inte vara kärlekN och dragningen till undergång? Wagners skrämmande åsikter eller musik- En politisk allegori över hur det arkaiska ens ”tyngd”, som gör att många finner hans samhället förändras när industrialism och konst motbjudande, till och med banal. Det kapitalism förstör naturen och förslavar är snarare hans totala anspråk på vår upp- människan? Wagner hävdade gärna att poli- märksamhet. Samtidigt är vi många, som tik var motbjudande. Men ingen har som trots att vi vet allt detta, om och om igen han sett till att konst och politik inte går att dras till hans verk som till outtömliga djupa skilja åt i hans egen konst. brunnar … Bara glada operachefer kan möjligen se Kanske förbluffas vi av Wagners ab- Richard Wagner som en okontroversiell sorberande intelligens. Nibelungens ring visar konstnär. Han drar ju publik ännu, snart att RW tycktes förstå varför människor hundratrettiofem år efter sin död. Varför – mitt under västvärldens mest expansiva envisas då regissörer och andra mer eller era – tappade tron på Europa och på vad mindre intellektuella att bara se problem vetenskapen skulle ge mänskligheten. Att med RW? För att det är konstnärligt frukt- de skrämdes av den förstörelse, som skulle bart, förstås, att problematisera honom. följa på industrialisering, att de fruktade Kan man inte få vara i fred med musiken sociala omvälvningar, som skulle leda till och slippa människan RW? Men han fascin- både diktaturer och demokrati. Allt detta erar, inbegripet de obehagligaste sidorna. tolkat av RW genom en filosofisk, musi- Från anarkist till nationalist, från demokrat kalisk och estetisk helhetssyn, oavsett hur till reaktionär. Av en ung idealist blir en motbjudande hans åsikter om allt detta galen antisemit med bara djurrättsfrågorna kunde vara. Den intelligentaste konstnärliga kvar från det radikala programmet. Allkonst- skildringen av artonhundratalets väldiga verkets tveksamheter? Det är fantastiskt när sociala och ekonomiska processer finns inte geniet skapar en ny uttrycksform av poesi, i några böcker, knappast hos Marx eller musik, rörelse, ljus, måleri. Men kväljande ens hos Dostojevskij, utan i Wagners Ring. när ett superego rör ihop alla konstarter RW förmådde omfatta och tolka de stora i en oren röra, släcker i salongen, låser förändringarnas känslomässiga verkan. Hur in publiken i minst två timmar och tjugo det kan ha varit att leva i artonhundratalets minuter och slänger nyckeln i Rhen. Och mitt som en hämmad och förvirrad borgare,

18 medan tron försvann, kapitalismen tycktes kan bli ”god konst” med ”bra musik”, t o m segra och klassamhället skakades av konvul- underhållning … Om man tar Wagner på sioner, det kan vi förstå i Ringen. hans eget allvar inser man att han i grunden Men som alla romantiska konstnärer med angriper oss och vårt samhälle, fortfarande filosofiska ambitioner bestrider RW tanken hundrasjuttio år efter att Ringen började ta att vi skulle kunna begripa världen med form i hans huvud. Gudskelov är Rhenguldet vårt förnuft och omskapa den och våra liv också en skarp samhällssatir och en riktig därefter. Vad hans meningsfränder (och komedi… fast det går långsamt i början. beundrare) satte i stället för upplysning och Ess-durackordens böljor är bara prologen – demokrati fick en hel värld känna av in på förordet – till en mer än fjorton timmar lång huden under nittonhundratalet. Ändå dras universaldystopi med några av den väster- många av oss till verket och människan som ländska musikens och världsdramatikens flugorna till sockerbiten. Och inte ”bara höjdpunkter längs vägen. för musiken”! Men vårt största problem med RW borde kanske vara att ett mäktigt Stefan Johansson konstverk, som han ville skulle utmana sin dramaturg publik och stöta bort delar av den, aldrig

18 19 20 RYMDER AV LJUD Wagners musik har kallats både bombastisk och euforisk. Dramaturgen Katarina Aronsson ger några nycklar till musikens hypnotiska kraft.

ur kontroversiell Wagner fram i ett hallucinerande slowmotiontempo än må vara är det få som och ger samma långsamma, filmiska känsla ifrågasätter hans betydelse som uppstår i en akut kris, till exempel när som tonsättare. Han revo- bilen man sitter i är på väg att krascha. Just lutionerade operakonsten så starkt kan det vara. Man hör de första och utvecklade också den takterna, griper tag i armstödet och vet att rent symfoniska musiken. Bruckner, Mahler, ljudet som väller fram över en inte går att Schönberg,H Puccini tog starka intryck. värja sig mot. Baudelaire, den franske poet- Även de som inte tyckte om hans musik en, skriver: ”Det förefaller mig ibland då jag påverkades. Här fanns någon att ta avstånd hör denna brinnande och despotiska musik, från, protestera mot, något som till exempel som om jag mot dess dunkla och av dröm- neoklassicisterna gjorde med Stravinskij i mar sönderslitna fond ser de svindlande spetsen. föreställningar målas upp som framkallas av Det mest moderna i Wagners konst är upp- opium.” lösningen av harmoniken. I förspelet till Wagner säger att hans musik ska upple- Tristan och Isolde vet lyssnaren plötsligt inte vas intuitivt, med känslan, inte analyseras vart musiken är på väg, i vilken tonart den objektivt. Ändå skriver han själv flera texter ska landa. Här tar Wagner de första stegen om sin musik. Ett ofta citerat brev till den mot atonalitet, tolvtonsteknik och en helt ny älskade Mathilde Wesendonck ger några musik. nycklar till ökad förståelse. ”Det som är Tristanackorden kommer naturligtvis inte specifikt för min musik”, säger han, ”är av en slump i Wagners huvud. Hans idé en extrem sensibilitet för olika sinnesstäm- om en oavbruten, oändligt flödande melodi ningar och förmåga att skapa foglösa kräver att harmoniken blir mer följsam och övergångar mellan motsägelsefulla känslor. flexibel. Nätverket av ledmotiv – musika- Jag skulle vilja kalla min mycket delikata liska mosaikbitar som skildrar en person, och djupa konst, övergångarnas konst.” en händelse, en känsla – vävs samman till Han inser att det inte går att undvika aldrig tidigare hörda klangfält. Musiken abrupta vändningar i en dramatisk berät- är både överväldigande och berusande, telse, men de måste förberedas så att de upp- bombastisk och svulstig, lockande och levs som naturliga. ”Här ligger hemligheten frånstötande. Regissören Peter Hall ger en i min musik, den är enhetlig och klar, en träffande bild när han säger att den rinner stor yta med plats för varje detalj, jag är

20 21 modig nog att hävda att detta har aldrig någon tidigare drömt om…”

Drömmen om den stora, oavbrutna formen blir verklighet i Rhenguldet – fyra scener sammanfogade i en enda akt, två timmar och trettio minuter utan paus. Ingen hade tidigare gjort något liknande på en opera- scen. Scenerna – i djupet av floden Rhen, en bergshöjd, gruvorna i Nibelheim och gudarnas boning – hålls ihop av orkestern som i skickligt, knappt märkbara övergån- gar tar med lyssnaren från underjorden till himmelen tur och retur på bara några minuter. Här handlar det inte om filmisk slowmotion utan snarare om snabba kam- eraflygningar. Övergångarna möjliggör den ständigt flödande melodin och den stora formen. Musiken växer fram organiskt. Ta bara inledningen till Rhenguldet som ex- empel – en djup Ess-durklang i orkesterns kontrabasar, urkraft, valthorn, sen stråkar, ett långsamt crescendo, en rörelse framåt, snabbare, snabbare, eufori, ljus, rymder av ljud… Den symfoniska skönheten är bländande, detaljrikedomen nästan oändlig. Marcel Proust tog starka intryck av tekniken och använder den själv i romansviten På spaning efter den tid som flytt för att fläta samman sin berättelse. ”Liksom spektrum uppenbarar ljusets sammansättning, så skänker Wagners harmonik […] något som kärleken inte mäk- tar: kunskap om väsensarten hos en annan människas sinnesrörelser.” Vackrare kan det knappast sägas. Att genom musiken blicka in i en annan människa och därmed förstå sig själv.

Katarina Aronsson Dramaturg vid Kungliga Operan

»Varje enkel medborgare som tror att de är diskvalificerade att uppskatta Ringen på grund av brist på musikkunskaper bör lämna denna uppgivenhet snabbt och säkert. Det finns inte en enda ton ”klassisk musik” i Ringen – ingen ton har någon annan mening än att genom musik berätta ett drama.«

George Bernard Shaw Stockholm i RINGENS SPÅR De fornnordiska gudarna finns inte bara i Nibelungens ring utan också i Stockholms kvarter. Gatunamnens kopplingar till nordisk mytologi stärkte den nationella identiteten.

ichard Wagner skrev sin främsta kämparna till dagliga nappatag, av- operatetralogi Nibelungens brutna av nattliga dryckeslag. I Lärkstaden ring åren 1848-74, inspirerad finns Verdandigatan, döpt efter en av de tre av forngermanska sagor. nornorna. Tillsammans med Urd och Skuld Sökandet efter nationella var det Verdandis uppgift att styra ödet. rötter hade då länge pågått Bragevägen är döpt efter en mindre känd över hela kontinenten; efter Napoleon- gud, skaldekonstens. Åter till Vasastan! krigenR ville även Tyskland bli en nation Här finns många fler fornnordiska namn, med identitet. I Sverige kom förlusten av till exempel Heimdalsgatan (1906), Vidar- Finland 1809 som en chock. Vi förlorade en gatan (1906) och Völundsgatan (1926). tredjedel av vår landyta och en fjärdedel av Heimdal var gudarnas väktare, Vidar käm- vår befolkning, i gengäld kunde vi nu sträva pade mot Odens baneman Fenrisulven och efter att bli mer svenska. Völund var smed, den nordiske Vulcanus. Vad innebar det? De romantiska diktarna Sveavägen ska vi inte glömma; den ersatte kom med svaret. Esaias Tegnér skrev dikten gatunamnen Stora och Lilla Bastugatan Svea 1811, en uppmaning till nationell 1885. Esaias Tegnérs dikt lekte med all förnyelse. Samma år var Erik Gustaf Geijer säkerhet namnberedningen i hågen när med och bildade Götiska förbundet. I gatan fick sitt namn. förbundets tidskrift Manhem skrev han På Kungsholmen finns endast Agnegatan dikterna Manhem, Vikingen och Odalbonden. som fornnordiskt minne. Så hette den Varenda skolbarn måste lära sig dem mytiske sagokonung som på 400-talet ska utantill. ha blivit mördad på Stadsholmen. Till Jordmånen var således god när Vasastan minne av hans död fick det fiskeläge som fick nya gator på 1880-talet: Odengatan, så småningom växte upp på holmen heta Torsgatan och Frejgatan tillkom 1885. Agnefit, föregångaren till staden Stockholm. Dessa gudar, de tre främsta i asaläran, har Och tänk på alla skulpturer! På Maria- framträdande roller i Rhenguldet. Oden torget står Tors fiske, en mastodontskulptur (Wotan) medverkar även i Valkyrian och av Anders Henrik Wissler. Den skildrar Siegfried, men då är han överguden; det hur asaguden Tor under ett fiskafänge nordiska svaret på Zeus och Jupiter. sånär lyckades döda Midgårdsormen. Tor, Östermalm har Valhallavägen, också den Frigga, Heimdal och Freja kan beundras tillkommen 1885. Dit låter Oden hämta de på Djurgårdsbron, invigd 1897, alla mycket

24 24 25 välgjorda. Ett par hundra meter längre fram till Näcken som spelar harpa. År 1873 står Fången viking i gröngräset, en skulptur av invigdes skulpturen i brons några veckor John Börjeson. Molins fontän, till slut, är efter skulptörens död. Ovanstående är bara värd ett eget kapitel. Den gjordes av Johan ett axplock. Gå själv ut och leta reda på de Petter Molin till Konst- och Industriutställ- andra! De är fler än du tror. ningen 1866 och vann ett samfällt gillande. I nischerna vid fontänens fot ses havsgudarna Martin Stugart Ägir och Ran samt deras nio döttrar lyssna Tidigare medarbetare på Dagens Nyheter

NIBELUNGAR från början kung Nibelungs (”dimmans son”) folk i Nienburg nära Hoja vid Weser. Enligt den gammaltyska sagan besegrades och dö- dades Nibelung av Sigfrit (Sigurd Fafnesbane), som erövrade hans väldiga guldskatt samt snart därefter en ännu större nibelungskatt, vilken vaktades på Gnitahedens berg av draken Fafner (även denne fälldes av Sigurd). När Sigurd äktade burgunderkungen Gunnars syster och kort därpå svekligt dödades av svågern övergick skat- ten till gjukungarna, burgundernas kungaätt, som med den ärvde Nibelungnamnet. Skattens och särskilt trollringens öde har skildrats i Eddans Sigurdsånger, i den isländska Völsungasagan och i det medelhögtyska eposet Der Nibelunge-Nôt samt antytts i många andra äldre källor, bl a i det anglosaxiska kvädet Beowulf. Wagner inspirerades i Nibelungens ring, som flera gånger tidigare, av myter och medeltida legender. I huvudsak två typer: germanska – Nibelungensången skriven på 1200-talet – och nordiska – Eddan och de isländska sagorna. Wagner tog också intryck från den grekiska tragedien, främst Orestien, en trilogi med prolog.

Ur Fornnordiskt lexikon sammanställt av Åke Ohlmark

26 SYNOPSIS

The Rhine maidens cavort and gambol as they guard the precious gold on the bottom of the Rhine. By renouncing love, Alberich succeeds in stealing the gold. Then he disappears.

Wotan and Fricka gaze upon Valhalla, the abode of the Gods now being com- pleted by the Giants Fafner and Fasolt under a compact they have entered into with Wotan. As compensation for their labour, the Giants demand that Wotan deliver to them Freia, Goddess of Youth and Beauty. Freia seeks protection with the Gods Froh and Donner and Donner attacks the Giants. Wotan stops him – he hopes to save Freia with the help of Loge’s cunning. Loge, however, is unable to find anyone or anything to take the place of Freia; instead he tells Wotan that Alberich has forged a ring from the gold he has stolen from the Rhine, a ring from which he derives limitless power. The Giants are now prepared to renounce their claim on Freia if instead they are given possession of the ring.

Mime, a skilled smith, has been forced by Alberich to forge a helmet that renders its wearer invisible and enables him to assume any shape. Invisible, Alberich tor- ments his brother Mime. The Nibelungs are ordered to keep on extracting gold from the mine. Loge, who has accompanied Wotan to Nibelheim, now cunningly flatters Alberich, and tricks him into showing off his magical powers. With the aid of the Tarn helmet, Alberich first transforms himself into a gigantic snake, then into a frog. In this guise he is easily captured. Wotan and Loge take the helmet from him and bring him before the Gods.

In return for his life Alberich is forced to surrender his entire treasure, and in his rage curses the ring. Wotan hesitates; in order to secure the return of Freia, should he give the Giants the ring in addition to the gold? The omniscient Erda then warns Wotan against retaining possession of the ring; it is, she says, cursed with destructive power. Wotan adds the ring to the heaped-up treasure, and its terrible poignancy revealed. Fafner and Fasolt begin disputing over how the treasure is to be divided. They fight, and Fafner slays Fasolt. The Gods cross the rainbow to Valhalla while the Rhine maidens bemoan the loss of their treasure.

Alan Imber Translation

26 27 SIEGMUND WOTAN HUNDING Michael Weinius John Lundgren Lennart Forsén

SIEGLINDE BRÜNNHILDE FRICKA Cornelia Beskow Nina Stemme Katarina Dalayman

VALKYRIOR

HELMWIGE GERHILDE ORTLINDE WALTRAUTE Sara Olsson Susanna Stern Angela Rotondo Marie-Louise Granström

SIEGRUNE ROSSWEISE GRIMGERDE SCHWERTLEITE Monika Mannerström Johanna Rudström Kristina Martling Katarina Leoson Skog

28 29 VALKYRIAN DIE WALKÜRE Nibelungens ring - Första dagen

Musikdrama i tre akter Musik och text Richard Wagner Dirigent Marko Letonja Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Dramaturg Stefan Johansson Biträdande regissör Irene Frykholm Översättning för textmaskin Lasse Zilliacus Speltid ca 4 tim 50 min. Paus mellan akterna.

Kungliga Hovkapellet Konsertmästare Anders K Nilsson

Assisterande dirigent Tilman Wildt Musikalisk instudering Robert Rydholm, Lars-David Nilsson Sufflös Anna Linden Videoprojektioner Mats Bäcker, Johan Forslind och Jörgen Gustafsson Textmaskinoperatör Sofia Tchotoulidi Språkcoach Franziska Roth Maskörer Birgitta Knutsson Wester, Katarina Wink Kyhle, Sara Fällström, Maria Morgell, Karin Andersson Inspicient Calle Düring Producent Klas Sjöblom

Denna uppsättning hade premiär på Kungliga Operan den 25 februari 2006.

Kostymer och dekor är tillverkade i Kungliga Operans ateljéer i Gäddviken samt i operahuset.

28 29 »Dessutom drabbade mig denna händelse – Richard Wagners opera ”Valkyrian” – som ett attentat på öppen gata, som en oväntad attack jag på intet sätt var förberedd på.« Imre Kertész, författare

HANDLINGEN

AKT 1 Hundings hus Sårad i en strid söker Siegmund skydd undan ett våldsamt oväder i Hundings hus, som är byggt vid en väldig ask. Sieglinde, Hundings maka, är ensam hemma och ger honom att dricka. Han vill dra vidare omedelbart men hon håller honom kvar, djupt berörd av mötet. Han säger att han bär olycka med sig, hon svarar att ingen kan göra hennes hem mer olyckligt än det är. Hunding kommer hem och blir misstänksam då han blir varse den påfallande likheten mellan Sieglinde och Siegmund. Han bjuder ändå främlingen välkommen och ber honom berätta vad som fört honom dit. Siegmund säger att han i sin barndom en gång i sällskap med sin far kommit hem från en jakt och funnit modern dräpt och tvillingsystern bortrövad. Senare försvann hans far gåtfullt. Nu har han själv förlorat vapnen i en strid, där han försökte försvara en flicka, som skulle giftas bort mot sin vilja. Hunding förstår att gästen är den fiende som han själv just jagat. I gästfrihetens namn erbjuder han Siegmund en natts uppskov, men följande morgon ska de slåss på liv och död.

30 31 HANDLINGEN

Sieglinde har lagt sömnmedel i Hundings nattdryck medan Siegmund anropar sin försvunne far och tror sig se ett svärdsfäste glimma i mörkret. När Sieglinde kommer tillbaka berättar hon för Siegmund om svärdet, som stuckits i asken av en okänd, enögd gäst under hennes påtvungna bröllopsfest. Endast den starkaste hjälte kan dra ut det; många har försökt men misslyckats. Siegmund och Sieg- linde grips av häftig kärlek och Siegmund berättar att hans far hette Wälse. Vi förstår att han talar om Wotan i en jordisk förklädnad. Sieglinde begriper att hon har sin tvillingbror framför sig och att svärdet är hans. Siegmund åkallar det som Nothung, ”hjälp i nöd”, drar det ur stammen och flyr med Sieglinde.

AKT 2 Wotans läger Wotan ber Brünnhilde, hans dotter med urmodern Erda, att skydda Siegmund i striden mot Hunding, Valkyrian lovar entusiastiskt att göra så. Fricka, Wotans hustru och äktenskapets beskyddarinna, söker upp sin make för att få honom att ändra sitt beslut. Hon är kränkt av Wotans många svek. Han har inte bara med olika ”höga och låga” varelser avlat valkyriorna. Med en jordisk kvinna har han uppfostrat Sieg- linde och Siegmund och nu vill han välsigna deras incestuösa kärlek. Till försvar

30 31 säger Wotan att Siegmund är den han utsett att återerövra guldet åt gudarna. Fricka hånar hans svaghet – han bryter sina egna fördrag när han släpar äkten- skapet i smutsen och låter blodskam förbli ostraffad. Siegmund är ju inte heller någon ”fri hjälte” eftersom Wotan styr honom. Till sist ger Wotan vika. När Fricka gett sig av, berättar han ringens historia för Brünnhilde. Han har i strävan efter världsherravälde brutit mot sina egna lagar. Han delger henne sin fruktan för den världsundergång, som han nu säger sig längta efter, och välsignar – i stället för Siegmund – den son, som hans urfiende Alberich lär ha avlat ”utan kärlek”. Innan Wotan stormar iväg befaller han Brünnhilde att ge segern åt Hunding. Sieglinde och Siegmund är på flykt undan Hunding och hans män. Utmattad faller Sieglinde i djup sömn. Brünnhilde förkunnar Siegmund hans förestående död och hans snara färd till Valhall. Siegmund säger att han hellre dödar både sig själv och Sieglinde än följer Brünnhilde dit. Brünnhilde grips av djupt medli- dande och bestämmer sig för att skydda honom mot Wotans vilja. Men i striden mot Hunding ingriper Wotan och slår Nothung i spillror. Siegmund faller, Brünnhilde samlar ihop bitarna av svärdet och flyr med Sieglinde. Full av förakt visar Wotan bort Hunding som dör. Wotan tar rasande upp förföljandet av sin olydiga dotter.

AKT 3 Valkyrieklippan De åtta valkyriorna samlar sina fallna hjältar för att dra mot Valhall. Brünnhilde söker skydd hos sina systrar. Sieglinde vill dö eftersom hon förlorat Siegmund. Brünnhilde säger henne att hon bär broderns barn i sitt sköte, en son som skall heta Siegfried, och Sieglinde återfår livsviljan. Valkyriorna råder henne att söka sig till den fjärran skog i öster, där jätten Fafner i en drakes skepnad vaktar sitt guld. Hon får med sig det trasiga svärdet som hon en gång ska ge sin son, Sieg- fried, och flyr bort. Nu närmar sig den rasande Wotan. Valkyriorna försöker skydda sin syster men Brünnhilde träder orädd fram. Wotan straffar henne genom att ta ifrån henne alla gudomliga krafter och försvarslös prisge henne åt den förste man som finner henne. Brünnhilde försvarar sig med att hon bara lytt Wotans innersta vilja. Han blid- kas och straffet mildras. Valkyrieklippan ska omges av flammande eld som endast den friaste hjälte som aldrig lärt känna fruktan kan tränga igenom. Wotan löser Brünnhilde från gudomen och försänker henne i sömn. Till sist kallar han på Loge, som tänder elden kring valkyrieklippan.

32 Dick Harrison, professor i historia, reder ut begreppen kring verklighetens Brünnhilde. BRÜNNHILDE FINNS ör oss som älskar opera är ring – om vi ignorerar gudarna, ringen Brünnhilde en oförglömlig upp- och allt det andra – kan uppfattas som en levelse. Det beror inte bara på brünnhildesk bildningsresa från tonår till de långa partier underbar sång änkestånd. När vi möter henne i Valkyrian som förknippas med operarol- är hon en glad och trogen dotter till pappa len utan i ännu högre grad på Wotan, men under operans gång blir hon den styrka, energi och självständighet som en olydig rebell med egen vilja. Hon betalar BrünnhildeF uppvisar under sin tre helaftons- ett högt pris för att hon följer hjärtat snarare operor långa karriär. än hjärnan, men i Siegfried har hon vuxit Brünnhilde är det närmaste vi kan komma upp till att bli en älskande människa och i antitesen till ett stereotypt våp. Hon är dyna- Ragnarök når hon större insikt om världens miken personifierad, motsatsen till trist för- beskaffenhet än alla andra protagonister i utsägbarhet. Faktum är att hela Nibelungens dramat.

32 33 Wagners myter är just det – Wagners myter och ingen annans.

Dick Harrison historiker

34 Valkyrian som blir människa är alltså en vägen. Änkedrottningen stod på toppen av sin oerhört stark kvinna. Lite väl stark för den maktställning. patriarkala medeltid som bildar fond för Men hennes slut blev förfärligt. Påföljande Wagners tetralogi, anser måhända någon. år avled Theoderik. Brunhild upphöjde Men så är inte fallet. Wagner uppfann näm- dennes son Sigibert II till kung under eget ligen inte Brünnhilde. Han lånade henne förmyndarskap. För att vara på säkra sidan från medeltidens tyska Nibelungenlied, gav hon order om att mörda maktrivalen vars författare i sin tur hade format henne ur Warnachar. Komplotten avslöjades emeller- samma sagostoff som möter oss i den forn- tid och stormännen övergav henne. Brun- nordiska Völsungasagan, där hon heter Bryn- hild fängslades och torterades i tre dagar, hild. Brünnhilde har alltid varit stark. Det varefter hon avrättades genom att slitas är ingen slump att hon i sagan har gjorts till sönder eller trampas ihjäl av vilda hästar. valkyria, en av de krigarkvinnor som sveper Trots den vedervärdiga ändalykten är Brun- fram över slagfältet för att hämta döda krig- hilds historia en av den tidiga medeltidens are till Valhall. Vadan denna kvinnostyrka? stora framgångsberättelser. Efter äktenska- Vi kommer sanningen närmast om vi utgår pet med Sigibert stod Brunhild i centrum från människans behov att berätta, hennes för frankisk politik under nästan ett halvt drift att förklara det svårförklarliga genom sekel. Lägg därtill att hon var kvinna och att ta hjälp av den egna skaparkraften. I det invandrare i en järnhård krigarvärld. Ingen medeltida manssamhället var starka kvinnor kunde undgå att imponeras av Brunhild. problematiska, men samtidigt var de fan- Antingen lovprisade man henne eller gick tasieggande. Om de var tillräckligt farliga till ytterligheter för att svartmåla henne. Två blev de inte sällan föremål för mytbildning. av 500-talets främsta skribenter, Gregorius Med andra ord: det finns en verklighet ba- av Tours och Venantius Fortunatus, har hyl- kom dikten. Brünnhilde har existerat. lat henne. 600-talets författare har framställt henne som djävulen i kvinnohamn. Alla Originalet hette Brunhild (på latin var dock lika häpna över hennes energi, Brunichildis) och var dotter till Athanagild, maktvilja och förmåga att genomdriva sin visigoternas kung i nuvarande Spanien. År vilja mot alla odds. Historiska personer av 567 giftes hon bort med Sigibert I av Reims, Brunhilds kaliber brukar inte sällan finna en av flera härskare i frankernas land. (Det sin väg till myternas värld. Vi har ett behov är ingen slump att Sigiberts namn påmin- att berätta deras historia på vårt eget sätt. ner om Wagners Siegfried.) När Sigibert När völsungar och nibelungar trädde in på mördades år 575 förvisades hon från hovet. den litterära scenen några sekler senare var Även hennes andre make, Sigiberts brorson Brunhilds transformation färdig. Drottnin- Merovech, dödades. Brunhild knöt emel- gen hade blivit valkyria, och som sådan lertid nya kontakter och inledde en andra har hon behållit sin kraft och fascination karriär. Med vänners stöd samlade hon på in i modern tid. Ingen operabesökare sig ett ansenligt krigarfölje. På 580-talet blev kan undgå att bländas av kvinnan som i Brunhild en maktfaktor i Sigiberts gamla järnålderns barbariska mannavärld trotsar rike. Alla som utgjorde ett hot mot hennes sin gudomlige far, sover bakom brinnande position undanröjdes brutalt. Till en början eld, möter världens störste hjälte och offrar regerade hon bakom sonen Childebert, men sitt liv för att frälsa världen. Ekot av den efter dennes död år 596 var hon regent åt gamla drottningens bravader klingar lika sina sonsöner Theodebert och Theoderik. starkt idag som på 600-talet. När stormännen drev bort henne från The- odeberts del av riket i början av 600-talet tog Dick Harrison hon sin tillflykt till Theoderiks hov i Burgund, professor i historia vid Lunds universitet där hon ånyo satte sig i blodig respekt. År 612 återvände hon och röjde Theodebert ur

34 35 Wagner var före sin tid när han satte familjerelationer i fokus i sina musikdramer. Särskilt radikal är hans Valkyrian, menar Stefan Johansson. TRE I KÖKET – minimalism 1853

re personer, av vilka den och ett intermezzo av midsommarrusigt tredje oftast är frånvarande, tjänstefolk för att muntra upp oss. Wagner samtalar i ett kök under en skapade det enaktsdrama om kvinnoför- dryg timme. Det hade ingen tryck och incest som utgör Valkyrians första författare eller komponist i akt långt tidigare. Visserligen klätt i mytisk någon scenisk genre vågat fornnordisk dräkt men med en djärv ge- sig på tidigare. Den ännu inte fyrtioårige staltning som slår all annan opera och övrig WagnerT tänkte sig i början av 1850-talet – dramatik vid den tidpunkten. på flykt, landsförvisad från det tyska riket efter den misslyckade revolutionen 1849 För att riktigt förstå hur radikalt det är – att en nöjeslysten operapublik – utan möj- måste vi mentalt flytta våra referensramar lighet att lämna salongen på över en timme ytterligare ett kvartssekel bakåt i tiden. Då – skulle intressera sig för tre personers Wagner direkt efter Lohengrin skrev och relationsproblem i en enda scenbild, utan komponerade Rhenguldet och Valkyrian körer och baletter. Det skulle dröja mer än var samtidens mest avancerade operaverk ett kvartssekel innan Henrik Ibsen vågade Giacomo Meyerbeers Profeten från 1849. Där göra detsamma på talscenen. Vi tenderar att trängs djärva formexperiment och chock- tänka på Valkyrian, Nibelungenringens andra erande relationsdramatik med pampiga del, som ett verk från 1870-talet. Visserligen körer och flotta baletter. Den med Wagner hade den premiär – separat och mot jämngamle Giuseppe Verdis dittills drama- Wagners vilja – i München 1870. Och sista turgiskt och musikaliskt mest avancerade delen av Ringen, Ragnarök, fullbordades verk var Rigoletto från 1851. Den vågade visa inte förrän 1874. Men texten till hela verket en puckelryggs liv som hög tragedi men trycktes i februari 1853 och partituret till döljer genomkomponerad musikdramatik i Valkyrian fullbordades den 23 mars 1856, nummeroperans form. d v s drygt tjugu år innan Nibelungens ring Wagner skriver för byrålådan eller fram- för första gången mötte sin publik vid Wag- tiden och vågar vara avantgardistisk. På ners festspel i Bayreuth, sommaren 1876. 1870-talet fick Nibelungens ring sällskap av Ibsens Ett dockhem hade premiär 1879, en rad radikala och förnyande verk inom Gengångare med dess besläktade incestprob- operalitteraturen. Verdi, Musorgskij, Bizet lematik 1881. August Strindberg placerar gav ”den stora operans” tradition svar som tre personer i kraftfull social-erotisk konflikt utvecklade konstformen i nya riktningar. just i ett kök i mer än en timme i Fröken 1870-talet är inte bara den fullbordade Julie 1888. Men då får vi normalt både paus Ringens decennium. Operapubliken kon-

36 Wagner hävdade att om den dramatiska dialog, som han byggde hela sin konst på att odla, inte var omedelbart begriplig skulle hans verk förbli helt oförstådda. Hans dialog får sin rätta verkan bara om den framförs i ungefär samma tempo som om den talats.

Heinrich Porges musikvetare och dirigent

36 37 fronteras också med Verdis Aida, Musorg- Wotans avsked, Valkyrians schlagers, men skijs Boris Godunov och Bizets Carmen, som ursäkta andra aktens långa dialoger som alla hade urpremiär 1871-75. Av Wagner ”transportsträckor”. Kanske man t o m hade man då också sett eller åtminstone skulle kunna stryka ”när Wotan ändå bara hört talas om Tristan och Isolde med dess berättar för Brünnhilde det vi redan vet”. långa mono- och duo-loger, koncipierad Gör han bara det och vet vi redan detta? långt efter Valkyrian. Nu förstod ju ingen- Nej, varken ”vi” eller valkyrian vet redan dera premiärpubliken att fullt ut uppskatta detta och allfadern berättar dessutom ur något av de här verken. Men tillsammans en hänsynslöst personlig vinkel. Det är inte med Ringen bildar de spjutspetsen för op- alls svårt att låta bli att lyssna till (eller erakonstens utveckling under slutet av 1800- läsa) texten och vänta på de avsnitt, där och en god del av 1900-talet. Wagners knep i orkestreringen skickar rysningar utefter ryggraden. Men det är i Det är lättköpt att kalla Wagner patetisk avsnitt som Wotans berättelse för Brünn- och pompös. Det är enkelt att överdriva hilde i andra akten som Wagner verkligen speltider till fem, ja, sex timmar och kalla utvecklar en ny musikdramatik och finslipar det långrandigt. Verkligt långa maraton- sin nya kompositionsteknik. Inför dottern föreställningar hör annars till det sena ger fadern sin mycket partiska syn på en 1900-talet med regissörer som Peter Brook, kosmisk historia som också blir en vidräk- Robert Lepage, Robert Wilson. Tyvärr ning med ett eget liv, som han bara delvis brukar även Wagnervänner i sin missions- kan genomskåda. Han talar om sådant han iver förfalla till att inför nybörjare prisa vet och sådant han inte förstår, han är både Siegmunds s k vårsång, valkyrieritten eller djupt ärlig och manipulativ, han yttrar sina

38 djupaste önskningar och straffar sig själv ernas inre. Här kan Wagner förverkliga en genom att påtvinga sig (och dottern) en helt ny kompositionsmetod – ledmotivens strategi, som han inte tror på. Man får gå fragmentisering i djuppsykologiskt samspel till Schiller och Goethe för att hitta något med en text som likt James Joyces Ulysses liknande inom taldramat och ingen har före mer än femtio år senare lodar till synes Wagner inom operan försökt pejla sådana slumpartat genom medvetandets olika lager. psykologiska djup. Det skall dröja länge in- Och förebådande Siegmund Freud med nan medelålders män visar så mycket av inre musikens hjälp låter Wagner oss höra frag- svaghet på någon scen – med undantag av ment av det undermedvetna. Marke i Wagners egen Tristan. Wotans när- Men det finns mer gemensamt mellan mast fria associerande tillåter komponisten Wagner och Ibsen. Bägge teatermännen Wagner att finslipa arbetet med mosaiken krävde släckt i salongen och stängda dörrar, av ledmotiv, som associerar till tankar, idéer, de förbjöd pausinlagor från andra genrer, handlingar, ting och personer. Här kan de vilket var helt normalt på de gemensamma brytas ned till sina minsta beståndsdelar i teaterhus för opera, balett och drama som det musikaliska flödet. var vanligt i deras tid, de ville ha absolut Sångstämman rör sig fritt mellan närmast koncentration på dramat på scenen. Tre i tal på bestämd tonhöjd och ett lyriskt arioso ett kök i en dryg timme. Pompöst? Mini- som kan stegras till dramatiska utbrott. Men malistiskt! Tre i köket i en dryg timme 1853. det är inte bundet till ett bestämt taktantal Obegripligt radikalt. utan får exakt den längd och struktur som passar orden. Och, inte minst, det vi inte Stefan Johansson hör, tankarna, flödet av reaktioner i person- dramaturg

38 39 SYNOPSIS

ACT 1 Hunding’s Dwelling

During a violent storm, Siegmund, wounded in combat, seeks shelter in Hund- ing’s dwelling, which is built around a huge ash-tree. Sieglinde, Hunding’s wife, is alone in the house and offers a drink of water. Siegmund wishes to continue his journey at once, but Sieglinde, deeply moved by their encounter, keeps him back. When he explains that he bears ill fortune with him, she replies that nothing could make her home more sorrowful than it already is. Hunding now returns home and his suspicions are aroused as he detects a striking likeness between Siegmund and Sieglinde. Nevertheless, he bids the stranger welcome and asks him to explain what has brought him hither. Siegmund explains that he and his father had returned from the hunt to find his mother slain and his twin sister abducted. His father later mysteriously disappeared and now he, Siegmund, has lost his weapons in a com- bat in which he attempted to defend a girl who was to be married against her will. Hunding realises that Siegmund is the very enemy he has just been pursuing. In the name of hospitality he offers Siegmund shelter for the night but tells him that on the following day they must meet in mortal combat. Sieglinde has given Hund- ing a sleeping potion. Siegmund, meanwhile, calls upon his vanished father and seems to make out the hilt of a sword glimmering in the darkness. When Sieglinde returns, she recounts the tale of the sword, which had been buried up to its hilt in the ash-tree by an unknown, one eyed guest who had appeared at her enforced wedding feast. Only the mightiest hero can withdraw the sword; many have tried, but all have failed. Siegmund and Sieglinde fall deeply in love. Siegmund tells Sieglinde that his father’s name was Wälse – Wotan, we understand, in earthly disguise. Sieglinde now realises that the one before her is her twin brother and that the sword is his. Siegmund calls upon the sword, his Nothung, to help him in his need, draws it from the tree and flees with Sieglinde.

ACT 2 Wotan’s Camp Wotan instructs Brünnhilde, his daughter by the earth mother Erda, to safeguard Siegmund in his forthcoming battle with Hunding. Enthusiastically, the Valkyrie promises to do so. Fricka, Wotan’s wife and the protector of the marriage vow, hurt by his constant deceit, seeks out her husband to persuade him to alter his decision. Not only has Wotan sired the Valkyries with beings “high and low” but, with an earthly woman, has raised Sieglinde and Siegmund and now proposes to bless their incestuous love. In his defence, Wotan replies that Siegmund is the one

40 41 he has appointed to win back the gold for the Gods. Fricka scoffs at his weak- ness – he is breaking his own vows by besmirching the sanctity of marriage and letting incest go unpunished. Siegmund is no “free hero”, Wotan controls him. At last Wotan yields to her wrath. When Fricka has departed he tells Brünnhilde the story of the ring. In his lust for world domination, he has broken his own laws. He tells the Valkyrie of his fears for the coming destruction of the world – which, he says, he now yearns for – and, instead of Siegmund, blesses the son fathered “without love” by his ancient enemy Alberich. Before storming off, Wotan com- mands Brünnhilde to give the victory to Hunding. Sieglinde and Siegmund are fleeing from Hunding and his men. Exhausted, Sieglinde falls into a deep sleep. Brünnhilde solemnly informs Siegmund of his approaching death and journey to Valhalla. Siegmund replies that he would sooner kill himself and Sieglinde than accompany Brünnhilde on that journey. Brünnhilde, filled with compassion, now decides to afford him protection even against Wotan’s will. However, in the ensu- ing battle with Hunding, Wotan intervenes and smashes Nothung into pieces. Siegmund falls dead; Brünnhilde gathers up the broken sword and flees the field with Sieglinde. With a contemptuous gesture, Wotan turns Hunding away and he dies. Wotan furiously sets off in pursuit of his disobedient daughter.

ACT 3 The Valkyrie Rock The eight Valkyries have gathered their slain heroes to take them to Valhalla. Brünnhilde arrives to seek protection among her sisters. Sieglinde would prefer to die now that she has lost Siegmund. Brünnhilde tells her that she bears in her womb her brother’s child, a son who will be called Siegfried, and Sieglinde regains her will to live. The Valkyries advise her to seek refuge in the deep forest to the east where the Giant Fafner, in the guise of a great serpent, watches over his gold. Taking the broken sword that she will one day give to her son Siegfried, Sieglinde flees the scene. Now Wotan, in a furious rage, approaches the rock. The Valkyries try to protect their sister, but Brünnhilde steps forward, unafraid. Wotan’s punishment will be to strip her of her divine powers and to leave her defenceless, at the mercy of the first man who finds her. Brünnhilde puts up a defence, saying that she was merely fulfilling Wotan’s innermost wishes. His wrath softened, Wotan lessens her punishment. The Valkyrie rock is to be surrounded by a fiery circle that only the freest hero who never has felt fear can penetrate. Wotan strips Brünnhilde of her divine attributes and sends her into a deep sleep. Finally, he summons Loge to light the fire around the rock.

Alan Imber Translation

40 41 Siegfried Mime Wotan Alberich Lars Cleveman Niklas Björling John Lundgren Johan Edholm Rygert

Fafner Skogsfågeln Erda Brünnhilde Lennart Forsén Marianne Hellgren Katarina Leoson Nina Stemme Staykov

42 43 SIEGFRIED Nibelungens ring – Andra dagen Musikdrama i tre akter

Musik och text Richard Wagner Dirigent Marko Letonja Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Dramaturg Stefan Johansson Biträdande regissör Irene Frykholm Översättning för textmaskin Lasse Zilliacus Speltid ca 5 tim och 10 min. Paus mellan akterna

Kungliga Hovkapellet Konsertmästare Jannica Gustafsson

Assisterande dirigent Tilman Wildt Musikalisk instudering Hans-Erik Goksöyr, Folke Alin Sufflös Sofia Tchotoulidi Videoprojektioner Mats Bäcker, Johan Forslind och Jörgen Gustafsson Textmaskinoperatör Elena Kaledina Språkcoach Franziska Roth Maskörer Birgitta Knutsson Wester, Katarina Wink Kyhle, Sara Fällström, Maria Morgell, Karin Andersson Inspicient Calle Düring Producent Klas Sjöblom

Denna uppsättning hade premiär på Kungliga Operan den 16 september 2006.

Kostymer och dekor är tillverkade i Kungliga Operans ateljéer i Gäddviken samt i operahuset.

42 43 HANDLINGEN AKT 1 En håla i skogen Dvärgen Mime hamrar på ett svärd. Han är dyster eftersom han vet att Sieg- fried snart kommer att slå det mitt itu. Det finns bara ett svärd som han inte kan förstöra. Men det ligger i bitar och Mime kan trots sin skicklighet inte laga det. Om svärdet blir helt kan han döda draken Fafner som vaktar guldet och ringen. Siegfried avbryter hans funderingar. Han har en björn med sig för att skrämma Mime. Svärdet som Mime smitt åt honom slår han sönder. Han frågar tjurigt varför han inte har någon mor som alla andra djurungar i skogen. Mime försöker komma undan men tvingas tills slut berätta om kvinnan som han funnit utmattad i skogen och som strax efteråt fött en son. Hon hette Sieglinde. Innan hon dog bestämde hon att sonen skulle heta Siegfried. Med sig hade hon ett sönderslaget svärd som barnets far använt i sin sista strid. Siegfried blir vild av glädje och uppmanar Mime att smida ihop svärdet ögon- blickligen. Med det kan han bege sig ut i världen och lämna Mime som inte är hans far. Han springer ut och lämnar Mime bekymrad kvar. Hur ska det nu gå med hans planer att döda Fafner och hur ska han kunna laga svärdet? Ur skogen dyker Vandraren upp. Med sitt huvud som pant tvingar främlingen Mime in i en märklig frågelek. Vandraren besvarar frågor om gudarna och om Wotan som tagit en gren från den stora världsasken och av den gjort ett spjut med vilket han kan styra världen. Främlingen har ett spjut i sin hand och Mime förstår att Vandraren och Wotan är samma person. Nu måste Mime svara på tre frågor. Vilket släkte har Wotan behandlat grymmast? Mime svarar att det är völsungarna Siegmund och Sieglinde och deras son Siegfried. Andra frågan gäller vilket svärd som behövs för att döda Fafner och vinna tillbaka ringen. Mime svarar Nothung. Tredje frågan, vem ska laga svärdet, är just den fråga som Mime grunnar på. När han inte kan svara skonar Wotan honom och överlåter Mimes huvud åt den som aldrig känt fruktan. Det är bara han som kommer att laga svärdet Nothung. Mime inser att Vandraren syftar på Siegfried. Siegfried återvänder och ser att Mime inte lagat svärdet. Mime berättar att han måste följa med till Fafner för att lära sig vad fruktan är. Orädd börjar Siegfried smida. Under tiden tillreder Mime en sömndryck som han planerar att ge Sieg- fried efter att draken är dräpt. Medan Mime triumferande förutser världsherraväl- de lyfter Siegfried det nysmidda svärdet i luften.

AKT 2 Djup skog Utanför Fafners grotta vakar Alberich. Han väntar på ett tillfälle att röva till- baka ringen från draken. Vandraren kommer och förklarar att han inte längre tänker strida om ringen och världsherraväldet. Han väcker Fafner, till Alberich förskräckelse, och varnar honom för Siegfried som bär Nothung och är på väg

44 45 till grottan. Siegfried närmar sig med Mime. Mime förklarar för Siegfried att det är här han för första gången ska lära sig känna fruktan men Siegfried är snarare nyfiken än rädd. Han kör bort Mime och lägger sig ner för att vila. En skogsfågel sjunger. Han börjar tänka på sin mor och hur sorgligt det är att han aldrig fick träffa henne. Han försöker prata med fågeln men hans hornsignal väcker istället draken i grottan. Orädd sticker Siegfried Nothung i Fafner. Innan han dör varnar Fafner för Mime och hans lömska planer. Siegfried får några droppar drakblod på handen som han slickar i sig. Blodet får honom att förstå fåglarnas språk. Skogs- fågeln börjar sjunga igen. Hon berättar om en skatt som finns i Fafners grotta, om ”förvandlingshjälmen” och om en ring som gör honom till världens härskare. Siegfried skyndar in för att se om han hört rätt. Utanför stöter Mime ihop med sin bror Alberich. De grälar om vem som ska ha ringen och den magiska hjälmen. Ringens förbannelse verkar för fullt. Ut ur grottan kommer Siegfried. Han fäster hjälmen vid bältet och sätter ringen på fingret samtidigt som han åter varnas av Skogsfågeln. Mime försöker listigt lura av honom skatterna men Siegfried, som tack vare drakblodet kan läsa Mimes in- nersta tankar, genomskådar honom och hugger ner honom med svärdet. Alberich ser nöjd på avstånd vad som händer. Siegfried känner sig ensam och sorgsen och vänder sig på nytt till Skogsfågeln. Fågeln berättar för honom om Brünnhilde som ligger på en klippa omgiven av eld. Siegfried beger sig genast iväg.

AKT 3 Vild trakt – sedan Valkyrieklippan

Vandraren kallar på Erda, den allvetande urmodern. Han beskriver sin oro för hur det ska gå för gudarna och Valhall. Erda misstror honom och svarar att han inte är den han ger sig ut för att vara. Han härskar med lögner och påskyndar under- gången. När Wotan berättar hur han straffat Brünnhilde för hennes trots, häpnar Erda. Hur kan han som eggade till trots och handling straffa en trotsig handling? Hon stöter bort honom. Wotan avsäger sig alla tankar på makten och ringen, han tänker överlåta ansvaret att rädda världen på den ovetande Siegfried. Siegfried följer Skogsfågeln som visar honom vägen till Brünnhilde. Han stop- pas av Vandraren som undrar vem som sagt åt honom att bege sig till Valkyrieklip- pan och den sovande kvinnan. Vandraren försöker hindra Siegfried med sitt spjut. Med ett kraftfullt slag med svärdet splittrar Siegfried spjutet och skyndar iväg. Vandraren plockar lugnt upp det ituslagna spjutet och försvinner. Till sist har Siegfried nått sitt mål, den sovande Brünnhilde. Förundrad och fylld av starka känslor står han inför den okända. Han har aldrig sett en kvinna förut och tror först att hon är en man. Hon vaknar och frågar vem han är. Hon hänförs över att åter se ljuset men bedövas av ångest när hon inser att hon inte längre är en valkyr- ia, de gudomliga krafterna är borta. Nu förstår Siegfried vad fruktan är. Strålande av glädje förklarar han att han älskar henne och Brünnhilde kan inte stå emot de starka känslorna. De förenas. Mitt i kärleken ser Brünnhilde förintelsen närma sig.

44 45 Är Siegfried en komedi? Stefan Johansson, dramaturg, om tredje delen i Nibelungens ring. RICHARD i mörka SKOGEN omedi är kanske litet mycket dömda förlorarna är clowner allihop, Mime, sagt. Hur många timmars ef- Alberich och den skattruvande jätten Fafner fektiv speltid, sa du? Hjälten i sin drakmask. Tragiska blir de när mask- väcker visserligen prinsessan erna faller och det är dags att dö. En ”skojig men hon har knappt hälsat kompis” kallar Siegfried den tuffa Skogs- solens ljus förrän hon börjar fågel, vars illusionslösa råd i kampen för yra om ”förintelsens natt”. Förintelsen? Ja, överlevnad enligt partituret skulle kvittras detK står så. Och det finns två, tre eller till av en gossröst. Wagner valde en sopran och med fyra clowner – i shakespearesk som säkrare alternativ till urpremiären. Den mening – på scenen i Siegfried. Ibland är de förklädde Vandraren alias enögde Wotan riktigt roliga. Tro inte allt ont som sägs om tvingar Mime att leka dödliga tjugofrågor. tysk humor. ”Du är inte den du tror” är det sista urmod- Komedi är kanske för mycket sagt. Men ett er Erda säger som avsked till en kosmisk scherzo i Ringens väldiga fyrsatsiga symfoni? kärlekshistoria. Den okände farfadern Wo- Ja, världens längsta ”skämt” i så fall. Nej, tans möte med den glade huliganen till son- Siegfried är Ringens satyrspel. Fyllt av aktörer son blir djupt ironisk fars. Allt till glödande och situationer som är lika komiska som stark musik. Den återuppväckta Brünnhilde skrämmande och groteska. Satyrspel – det tillåter sig både glädjetjut och djupsinniga håller nog för kritisk skärskådan från både vitsar innan kärleksduetten brakar loss. traditionalister och politiskt korrekta. Hon är faster och moster till mannen hon Efter Valkyrians ödesdrama med Ibsen- skall gå i säng med. Satyrspel för hela tycke har vi hamnat i en värld där alla tycks slanten innan det drar ihop sig till grand galna och sagan återuppstår som symfonisk final med Ragnarök. vaudeville. En hop makthungriga före- Men svårsmält. Antisemitismen är så grov dettingar kretsar kring den våldsfixerade att bara dess fullkomliga brist på bakslughet tonåring som är styckets ”hjälte”, uppfos- (nästan) kan rädda den som självparodi. trad i skogen av en dysfunktionell singel- Alla anvisningar för den sceniska och musi- dvärg. Som bara den kan som är utan fruk- kaliska gestaltningen av dvärgarna Mime tan – alltså varken har empati eller självbe- och Alberich är hämtade ur Judendomen i varelsedrift – skall Siegfried döda draken musiken och dess beskrivningar av ”judars” och ta ringen. Och säkra det världsherra- sätt att tala, sjunga, röra sig. Alltså den välde, som han inte begriper meningen musikpolitiska essä av den unge Wagner, med, åt någon av styckets intrigörer, alla som den medelålders till sina vänners fasa smartare och svagare än den unge dåren. De bearbetade till inspiration för framtida anti-

46 46 47 semiter mitt under arbetet med Ringen 1869. Siegfried, ”die blonde Bestie”? Hu! Kanske Då han borde lagt all energi på att skaffa är det entusiastiska föraktet för svaghet det pengar till att bygga Bayreuth. När Mime värsta i Siegfried eller vill satyrspelet få oss jollrar om hur han tog hand om lille Sieg- att se det som groteskt? Tyvärr talar inget fried eller nästan skiter på sig av rädsla för för att ironikern Wagner inte skulle mena draken liksom när nibelungabröderna slåss allvar. Den tyska skogen – eller är den lånad om ringen, illustrerar Wagner sina beskrivn- från vår djupa Nord? – kan i andra aktens ingar av ”ghettojudens” tal och gestik. Man ”Waldweben” kännas som en idyll vid livets måste vara mycket naiv för att inte se sam- källa, fylld av poesi. Men det behövs inget manhanget. Groteskt nog hade wagnerianen sagans odjur för att göra den till en fasans och sionisten Theodor Herzl på 1890-talet ort. Snart fälls träden för att bygga… ja, samma syn på sina stamfränder. Först vad? ”Nacht der Vernichtung, neble here- när det sionistiska projektet förverkligats in!” Det ryker redan ur skorstenarna. skulle judarna i diasporan, som Herzl och hans elev Max Nordau självhatiskt kallade Stefan Johansson ”smutsiga” och ”parasitära”, förvandlas till dramaturg ”högbröstade, robusta, skarpögda män”. ”Undermänniskan” Mime mot Wagners

48 KONSTENatt DIRIGERA Hur dirigerar man Wagners verk? Richard Wagner var själv dirigent och var mycket kritisk till sin tids dirigenter och orkestrar. Så här skriver han.

Om orkesterns förmåga att sjunga. föreställning av Tannhäuser, nämligen att En korrekt uppfattning av melos kan ensam uvertyren, som tog tolv minuter när jag själv ge det rätta tempot. De tu går inte att dela dirigerade den i Dresden, här (München) på, den ena förutsätter den andra. Och hade tagit tjugo minuter. Helt säkert talar om jag inte har dåligt samvete när jag slår jag nu om de verkliga klåparna, människor fast att de flesta framförandena av klassisk som har en ovanlig rädsla för alla breve instrumentalmusik är allvarligt bristfälliga, och alltid håller sig till fyra slag i takten, lägger jag än mer tyngd till min dom genom tydligen för att hålla uppe skenet att deras att säga att våra dirigenter inte vet någon- dirigerande fyller något slags funktion. Hur ting om korrekt tempo eftersom de inte vet dessa fyrfotade varelser lyckades hoppa från någonting om sång. Jag har aldrig träffat en sina bykyrkor till våra operahus, det vete enda tyska kapellmästare eller dirigent som gudarna. Att släpa sig fram är dock inte våra verkligen kunde sjunga en melodi, oavsett dagars strikt eleganta dirigenters styrka, om hans röst var bra eller dålig. Nej, musik tvärtom, de verkar snarare älska att jäkta är för dem en abstraktion, ett kryss mellan och skynda sig. […] syntax, aritmetik och gymnastik. Robert Schumann klagade en gång för mig i Dresden över hur Mendelssohn nästan Om konsten att ange rätt tempo helt förstört hans upplevelse av den nionde För att i ett enda ord sammanfatta frågan symfonin genom för snabbt tempo, särskilt om ett musikstyckes rätta framförande, så i första satsen. Själv hörde jag en gång Men- långt det gäller dirigenten, är det alltså: Har delssohn dirigera en symfoni av Beethoven han verkligen angett det rätta tempot? Hur vid ett genrep i Berlin, det var den åttonde han väljer och visar detta säger oss direkt (i F). Jag märkte att han valde ut en detalj om han förstått stycket eller inte. här och där – nästan slumpvis – som han […] polerade med viss envishet, och det blev så …en kapellmästare som nyligen spann ut förstklassigt i varje nyans att jag bara inte musiken i Rhenguldet – som hade tagit två kunde låta bli att fråga mig varför han inte och en halv timme under repetitionerna gjorde likadant med alla andra fraser. I ledda av en dirigent som instruerats av mig övrigt flöt denna livliga symfoni nedför en – i hela tre fulla timmar, enligt rapporten mycket menlös och pratig fåra. Vad gäller i Augsburgs Allgemeine Zeitung. Någon- dirigering, sa han personligen till mig en ting liknande berättades för mig om en eller två gånger, är alltför långsamma tempi

48 49 Siegfried är den mest krävande delen i Ringen. Det är svårt att spela, svårt att sjunga, massor med text för sångarna att komma ihåg, många toner att pricka rätt. Det går fort, fortare och ännu fortare fram till sista akten och det är dirigenten som ska hålla ihop det.

Gregor Bühl dirigent

50 50 51 52 ett otyg. Måste man välja är det bättre att utgår ifrån, verkar de tycka lämpligt att inta spela för fort, ett verkligt bra framförande en så seriös hållning som möjligt, operan är en raritet, men med viss omsorg kan man däremot närmar de sig med nonchalant få det att glittra och detta bäst genom att skepsis. Med ett leende erkänner de sig inte aldrig söla utan gå framåt i stadig fast takt. höra hemma här och ger sig inte ut för att veta något om saker som de inte bryr sig Om orkesterns förmåga att spela starkt om. Alltså, av princip och med elegant und- och svagt fallenhet mot sångare, manliga och kvinn- …ingenting är mer främmande för våra liga, som de alltid lyder med glädje, tar de orkestrar än att hålla ut en ton med jämn tempo, introducerar fermat, ritardandon, styrka. Jag utmanar samtliga dirigenter att accelerandon, transponeringar och fram- kräva ett fullödigt och jämnt uthållet forte förallt ”språng”, varsomhelst och hursom- från vilket som helst av orkesterns instru- helst efter dessa personers önskningar. Med ment, bara för att ge dem en smak av den vilka argument kan de säga emot alla dessa överraskande förundran som ett sådant krav absurda förslag? Nej, om det någon gång skulle väcka, och vilket tålmodigt övande faller en pedantisk dirigent in att insistera som är förutsättningen för att lyckas. på ditt eller datt, har han som regel fel. För, Ändå är det denna jämnt uthållna ton som helt i linje med dessa herrars föraktfulla är grunden för all dynamik, i sången, såväl inställning till opera, är det sångarna som är som i orkestern. Bara genom att ha detta på hemmaplan, de vet vad som är möjligt, som utgångspunkt kan vi förstå de mång- alltså om någonting någonsin låter accepta- skiftande nyanser som bestämmer den belt på operan beror det enbart på sångarna allmänna karaktären på tolkningen. och deras artistiska instinkt, precis som allt Utan den grunden kan en orkester skapa en bra orkester kan åstadkomma beror på mycket oljud men ingen styrka och här de enskilda musikerna. märks det första tecknet på kraftlösheten – Dock, man behöver bara titta på hos våra orkestrar. Men eftersom de mod- orkesterstämmorna i till exempel Norma för erna dirigenterna nästan inte vet någonting att förstå vilken märklig bortbyting denna om detta, slår de sig för bröstet för sitt över- harmlösa musik förvandlas till – en kedja hyssjade piano. Detta kan stråkarna få fram av transponeringar, adagiot i en aria spelas utan större ansträngning men kostar desto i fiss, allegrot i f och övergången däremel- mer för blåsarna, särskilt träblåset. lan i ess (av hänsyn till militärorkestern), Från de sistnämnda, inte minst flöjtisterna en fruktansvärd musik som den erkände – som har förvandlat sina en gång så mjuka kapellmästaren endast anger takten till. instrument till verkliga våldstuber – kan Bara på en liten teater i Turin (i Italien) har man inte längre få ett delikat, jämnt hållet jag möjlighet att höra Barberaren i Sevilla piano; kanske lyckas bara franska oboister, spelas korrekt i sin helhet. För våra dirigent- eftersom de aldrig överträder sitt instru- er är det omöjligt att ens göra ett sådant ments pastorala karaktär, eller klarinettister, oskyldigt partitur rättvisa, eftersom de inte om man ber dem om en ekoeffekt. Detta kan drömma om att ett så oansenligt verk, otyg som möter en i de bästa av orkestrar, oklanderligt presenterat, kan ge ett ganska leder till frågan: Om blåsarna inte kan få fram tillfredställande intryck på den kultiverade ett jämnt piano, varför försöker man åtmin- lyssnaren just tack vare det korrekta fram- stone inte att uppnå balans och få stråkarna förandet. De ytligaste av teaterns lapptäcks- att ersätta sina ofta skrattretande kontraster verk som ges på de minsta av Paris scener med en fylligare ton? Men denna ojämnhet har en angenäm, nej, estetiskt självständig lägger våra dirigenter inte märke till. effekt, eftersom de aldrig framförs annat än säkert och korrekt i varje del. Så stor är Om dirigenters bristande operakunskap faktiskt den konstnärliga principen, att om Inom konsertmusiken, som dessa individer den används rätt och utförs grundligt i alla

52 53 Det finns inget partitur mer briljant och invecklat, grundat i text och klang på samma gång och som sammanfogar båda dessa delar till en så beundransvärt rik enhet.

Pierre Boulez dirigent och tonsättare

sina delar, uppstår genast en estetisk verkan. orkestern, såväl vad gäller uttryck som tem- Vad som skapas är ren konst, om än på en po, inte som den enskilde sångarens infall på enklare nivå. operan, utan med hänsyn till hela ensemblen, Men vi i Tyskland vet ingenting om denna för att koordinera helheten. estetiska kraft, utom i balettföreställningar Och vad händer! Plötsligt hör vi orkestern i Wien och Berlin, Här samlas allting i en spela ganska rätt – en känsla av högsta hand, och den handen tillhör en som vet lättnad bör infinna sig hos alla som efter tor- vad han håller på med – balettmästaren. tyren i en operaföreställning i dessa städer, Lyckligtvis förmedlar han även sina lagar till sett en sådan balett. I opera kan regissören

54 medverka till en liknande överenskommelse, ryggraden i hela framgången, som kallas upp men konstigt nog, håller vi fast vid föreställ- och applåderas. Hur han någonsin hamnade ningen att Opera är Absolut Musik, trots där måste vara en gåta även för honom… den bevisade okunskapen – känd för varje sångare – hos musikledaren. Richard Wagner Så om en föreställning för en gångs skull I Utdrag ur Über das Dirigiren som blivit bra, genom artisteriet hos sångarna, publicerades i Neue Zeitschrift für Musik 1869. ensemble och musiker inspirerade av själva Texten redigerad och översatt av Operans verket, är det alltid dirigenten som anses vara dramaturg Katarina Aronsson.

54 Vad såg Wagner på teatern? Vilka var hans idoler och förebilder? Förmodligen fanns de på tyska och franska folkteatrar, snarare än i högkulturella operahus. Wa g n e r PÅ TEATERN jupsinnigheter eller un- minst av hans efterlevande och av funda- derhållning? Allt hos mentalistiska beundrare. Wagner är inte germanskt Men om det var något som Wagner alltid tungsinne eller tysk tjock- återvände till så var det populärteaterns humor. Vi är vana att hos olika genrer. En teaterkonst som, rikt musikdramats skapare utvecklad under 1800-talet, under följande alltid söka metaforer för djupa tankar, så sekel nästan helt skulle ersättas av filmen. prägladeD av de dunklaste underströmmarna Den är ju ”bättre” på skogar, floder, fältslag, i västerländskt tänkande att vi idag helst bränder, vulkanutbrott och jordbävningar kanske skulle avstå från att tränga in i dem. om det är verklighetstrohet som eftersträvas. Men ibland är Wagner faktiskt bara teater- Mycket av denna folkliga spektakelteaters man. Och framför allt är det i Siegfried som mest utrerade former har återuppstått igen han bländar med sin inspiration från en i science fictionserier och dataspel. Då är cir- folklig och populär teater i romantikens gatt keln sluten till några av senaste sekelskiftets mellan l’ancien régime och industrisamhälle. försök att gestalta Wagners mytologiska Här finns allt, från Friskyttens vargklyfta över värld med bildspråk ur Stjärnornas krig och Parisoperans och Londonteatrarnas sceniska Sagan om ringen. under till de grälande hantverkarna hos en Vad var det då Wagner såg och älskade på Goldoni, som han njöt av in i det sista. teatern? Vad var det han allt oftare föredrog Lille Richard var teaterbarn. Han var på framför seriös scenkonst? Operakonsten var teatern innan han var född. Styvfadern, en ju bara ytlig förställning med effekter för äldre bror och tre systrar – som försörjde effektens skull och ingen talteater kunde familjen genom sina engagemang – liksom värdigt framföra Wagners klassiska idoler, två brorsdöttrar och första hustrun var alla de grekiska tragöderna, Calderon, Shake- skådespelare, operasångare, teaterfolk. Lille speare. Då var rejäl underhållning eller Richard lekte teater mer än något annat. genuin folkteater alltid att föredra. Och ynglingen fortsatte. Som ung dirigent Wagners första starka teaterintryck var gjorde Wagner bekantskap med det mesta – naturligtvis – Carl Maria von Webers av 1830-, 40-talens moderna opera. Men all Friskytten med den demoniska vargklyftan, teaterkonst som han såg, roades och in- alla senare romantiska tyska skogars urskog. spirerades av, dög inte i det tempel av tysk Han skriver att han såg den redan som högkultur som så småningom välvdes högt ”sjuåring”. Då måste han ha varit clairvoy- över verkligheten. Av Wagner själv i hans ant. Wagner, född 1813, var sju år 1820. Den ständigt retuscherade självbiografier, inte tyska nationaloperan hade inte urpremiär

56 56 57 förrän 1821. Först som nioåring kan han ha Hon förkroppsligades ibland av idolen sett den uppsättning som gjordes i Dresden Wilhelmine Schröder-Devrient, som enligt 1822. Friskytten blev del av hans barndoms- Wagner själv gav honom den första insik- myt. Hermann Marschners skräckroman- ten i den musikdramatiska konstens möj- tiska Hans Heiling och Vampyren var andra ligheter. 1830-31 upplevde han henne som inspirationskällor. Webers Euryanthe har Romeo i Vincenzo Bellinis opera om Shake- också en dramatisk scen i mörka skogen. speares kärlekspar. Men trots sin livslånga Hjältinnan angrips av en orm men räddas. kärlek till Bellinis ”långa” melodier revi-

58 Reseminnen från första besöket i Wien 1832 var scenerna i valfiskens buk i Fortunats äventyr till lands och sjöss på Theater an der Wien och vulkanutbrottet i Hérolds opéra- comique Zampa på Theater in der Josef- stadt. Boieldieus Vita frun med sina skotska spökerier blev en av Wagners favoritoperor, som han ofta dirigerade i uppsättningar som imiterade landskapet från Opéra-Comique 1825. När baletten Giselle med bevingade vilier hade premiär på Stora operan i Paris 1841 var Wagner där som recensent. Ingen ny scenteknik i romantikens anda undgick hans iscensättarblick. Han öste antisemitisk dynga över Felix Mendelssohn men såg naturligtvis den berömda Berlinuppsättnin- gen av Shakespeares Midsommarnattsdröm (1843) med dennes musik, balett, kör och en stående formalscen, som snabbt kunde täckas av romantiska skogskulisser. Teater- mannen Wagner studerade lika uppmärk- samt skridskobaletten och den elektriska solen i Giacomo Meyerbeers Profeten 1849. I Berlin såg Wagner både sin brorsdotter Jo- hanna och världsstjärnan Jenny Lind skära misteln som Norma, i druidernas skog bland galliska kämpar, som för Bellini betydde frihetskämpar mot utländskt förtryck. Världens sju underverk på Théatre de la Porte Saint-Martin i Paris 1853 företrädde en spektakelgenre, som Wagner uppskat- tade mer och mer – helt inriktad på scenisk massverkan och ögonbedragande teknik utan litterär eller dramatisk barlast att stöta sig på. Med effektivast möjliga maskineri och statisteri framställdes ”Helvetet” eller ”Egyptens pyramider” med gräshoppsbalett för en skådehungrig masspublik. Här fanns inspiration för scener i Ringen, som utmanat estetiskt mer nogräknade scenografer sedan dess. På konsertturné till London 1855 beundrade Wagner de populära pantomim- derade Wagner verkligheten och omplac- showerna på Adelphi Theatre. I The fairy erade sin ”urupplevelse” till Fidelio. Dock, tales of Mother Goose duellerade miss Wolgar Beethovens opera gavs inte med Wilhelmine i välsittande trikåer med de massivaste den säsongen på teatern i Leipzig. Men där slagskämpar. Kanske något för Siegfrieds såg unge Richard första delen av Goethes andra akt? Wagner beundrade den ital- Faust med sin syster Luise som Gretchen till ienska tragediennen Adelaide Ristori för musik av f d kapellmästaren E.T.A. Hoff- hennes plastik i Legouvés Medée men gillade mann… inte hennes Maria Stuart hos Schiller. Om

58 59 en italienska inte räckte till för Schiller så av Meiningens turnerande hovteater. var det blasfemi att låta judar spela Shake- Dess version av Heinrich von Kleists speare. I skriften Judendomen i musiken Hermannsschlacht inkluderade en suggestiv (1869) skriver Wagner nedlåtande om Teutoburgerskog för germanskt befrielse- ”judiska” karaktärsskådespelares oförtjänta krig. 1875 ser Wagner och Cosima Bizets succéer men om den svarte skådespelaren Carmen på Wienoperan. ”Fransmännen Ira Aldridge som Othello i Zürich 1857 är den enda nation som idag har talang. fäller han inga rasistiska kommentarer. Talang visar sig också i detta vidriga verk” (Aldridge spelade moren samt Shylock i kommenterar Cosima. På Lyceum Theatre i Köpmannen i Venedig på Kungliga Teatern i London i maj 1877 såg de Joseph J. Jeffer- Stockholm samma år.) En traditionell Mime son i hans livs roll som Rip Van Winkle, en får man hursomhelst fram om man korsar av dåtidens största kommersiella teater- en på Wagners tid berömd Shylock – Frie- succéer. ”En fulländad prestation” skrev drich Haase – med ”den verklige dvärgen” Cosima. ”Det viktiga är gestaltning, inte Frederick Robson i The Yellow Dwarf, en s k ord” tillade Richard. Starkt beröm från två extravaganza, som Wagner såg flera gånger infernaliskt verbala skribenter. Wagners på Olympic Theatre i London. sista operabesök – vi räknar inte hans egen Den medelålders Wagners ofta uttalade Parsifal i Bayreuth 1882 – var helt logiskt avsky för operaindustrin hindrade honom barndomens Friskytten i hans barndoms inte att noga bevaka vad konkurrenterna Dresden den 11 september 1881. Han tyckte hade för sig. Som en sådan såg han snarare (naturligtvis) att den nya Ännchen inte Meyerbeer än Giuseppe Verdi och hans spelade lika bra med sitt förkläde (!) till enda kända besök på en opera av den jäm- den obligata klarinetten i sin aria som Julie nårige italienaren är Trubaduren på Paris- Zucker gjorde när han var barn… Någon operan 1860. Under arbetet där året därpå som känner igen sig? med bacchanalen till Tannhäuser såg Wagners sista teaterbesök blev Goldonis Wagner baletten Les Papillons (Fjärilarna) av Gruffet i Chiozza på Teatro Camploy i Offenbach, vars antikparodi Orfeus i under- Venedig nyårsdagen 1883. En rivig komedi jorden han sade sig avsky… om tvistande och älskande proletärer i Hans lärjungar skulle inte ha tålt jäm- fiskarbyn Chioggia som Wagner sett redan förelsen men Siegfried är också en orädd 1858. Under årens lopp återvände han till balansakt mellan burlesk och gravallvar. dessa folkliga komediföreställningar. Efter Kunde inte Mime, Siegfried, draken och hans död skrev styvdottern Daniela von skogsfågeln platsa i en opéra bouffe av Bülow att ”pappa” helst skulle ha velat se Offenbach? något i den stilen varje kväll…”Då hade han Wagners ”bonusbarn” från Cosimas varit lycklig”. Mycket kan sägas om Wagner äktenskap med Hans von Bülow blev snart men han tror inte att publiken är idioter. trevligt sällskap på folkliga nöjen. Lindan- Han spelar suveränt på minnet av sagor vi sarna Bröderna Knie – deras ”arena” är skrämdes av som barn. Men när den tyska idag Schweiz nationalcirkus – fick besök av urskogen även i det anspråksfulla musik- Wagner med Cosimas barn i Zürich 1870. dramat så tydligt är scenkonst kan vi välja Samma år studerar Wagner noga det giftiga distans eller inlevelse till ett livsverk, som manzanillaträdet i Meyerbeers postuma förblir kontroversiellt. Och visst måste Afrikanskan – det brer sig i plastisk form Siegfrieds och Brünnhildes skapare någon över scenen som askar och lindar snart gång ha skrattat åt farsen Brorsonen brudgum skulle göra i Ringen. En naturalistisk dröm eller Jag gifter mig med min tant! om ”natur” på teatern, som bara skogsteatern i polska Zoppot (Sopot) kunde förverkliga Stefan Johansson som Nordens Bayreuth. Hyperrealism dramaturg för inomhusbruk lanserades från 1870-talet

60 60 61 SYNOPSIS

ACT 1 A forest den The dwarf Mime is forging a sword, lamenting that Siegfried will soon smash it to pieces once more. There is only one sword that he cannot destroy – but that sword is itself in pieces and Mime, in spite of all his skills, cannot mend it. Only if the sword can be made whole again can he kill Fafner, the dragon who guards the gold and the ring. Siegfried interrupts Mime’s musings. He has brought a bear with him to frighten Mime. Siegfried smashes the sword that Mime has forged for him. In a sulk he asks why, unlike all the baby animals of the forest, he has no mother. Mime tries to avoid the question but is finally obliged to tell Siegfried about the woman he found exhausted in the forest who shortly thereafter gave birth to a son. Her name was Sieglinde, and before she died she decided that her son was to be called Siegfried. With her she had a broken sword that the child’s father had used in his final combat. Siegfried is overjoyed and orders Mime to weld the pieces together at once. With

62 63 the sword whole again, he can make his way out into the world and leave Mime, who is not his father. He rushes out, leaving behind him a despairing Mime. What will now become of Mime’s plans to kill Fafner, and how will he be able to mend the sword? Just then, the Wanderer appears from out of the forest and, pledging his own head as a forfeit, confronts Mime in a strange game of riddles. The Wanderergive answers about the gods and about Wotan, who took a branch from the World Ash from which he fashioned a spear enabling him to rule the world. The stran- ger holds a spear in his hand, and Mime realises that the Wanderer and Wotan are one and the same. Mime must answer three questions. What is the race that Wotan has treated with the greatest ruthlessness? Mime answers that it is the Wälsungs – Siegmund and Sieglinde and their son Siegfried. The second question concerns the name of the sword needed to kill Fafner and win back the ring. Not- hung, answers Mime. The third question is, who will weld the fragments of the sword together? This is the very question that has been troubling Mime, and he is unable to answer. Wotan, however, spares him, leaving Mime’s head to the one who has never known fear. Only he will be able to mend the great sword. Mime realises that the Wanderer is referring to Siegfried. Siegfried then returns and sees that Mime has been unable to repair the sword. Mime tells him that he must accompany him to Fafner’s lair in order to learn the meaning of fear. Unafraid, Siegfried begins to forge the sword. In the meantime, Mime prepares a sleeping potion that he plans to administer to Siegfried once the dragon has been slain. As Mime triumphantly contemplates his mastery of the world, Siegfried raises the newly forged sword into the air.

ACT 2 Deep forest Outside Fafner’s cave Alberich keeps watch, waiting for an opportunity to regain the ring from the dragon. The Wanderer appears and explains that he no longer intends to engage in the struggle for the ring and domination of the world. To the consternation of Alberich, he wakes Fafner and warns him that Siegfried, bear- ing Nothung, is on his way to the cave. Siegfried and Mime approach the cave. Mime explains to Siegfried that it is here that he will for the first time know fear, although Siegfried is more curious than afraid. He dismisses Mime and lays down to rest. As a forest bird sings, Siegfried begins thinking of his mother and reflect- ing on his sadness at never having been able to meet her. By blowing on his horn he tries to converse with the bird but instead wakes the dragon, which has been slumbering in its cave. Unafraid, Siegfried plunges Nothung into Fafner’s heart. Before dying, Fafner warns Siegfried of Mime and his treacherous schemes. Sieg- fried’s hand has been splashed by the dragon’s blood, and he licks it from his fin- gers. Immediately he finds he can understand the language of the birds. The forest bird again begins to sing, telling him of a great hoard of treasure inside Fafner’s cave, of a helmet, the “Tarn helmet”, and a ring that will make him the ruler of the world. Siegfried hurries into the cave in quest of them.

62 63 Outside, Mime encounters his brother Alberich. They begin to quarrel as to who shall possess the ring and the Tarn helmet, which enables the wearer to become invisible or assume any shape at will. The curse of the ring is doing its deadly work. Siegfried emerges from the cave. He suspends the helmet from his belt and puts the ring on his finger while the bird warns him of the perfidy of Mime. Mime attempts to lure him into giving up his treasures, but Siegfried, thanks to the dragon’s blood, is able to see through his schemes and cuts him down with the sword. Alberich, deeply satisfied, observes the scene from afar. Siegfried, alone and distressed, once more turns to the bird, which tells him of Brünnhilde who has so long lain slumbering upon a rock surrounded by fire. Siegfried sets off at once.

ACT 3 A wild landscape, then the Valkyrie rock The Wanderer summons Erda, the omniscient Earth Mother, and tells of his con- cern about the future fate of the gods and Valhalla. Erda distrusts him and replies that he is not that which he pretends to be – he rules by lies, only to hasten the final destruction. When Wotan tells her how he has punished Brünnhilde for her disobedience, she is amazed. How can he, who urged defiance and action, punish such boldness? She rejects Wotan. Wotan now renounces all aspirations towards power and the ring; he intends to pass on the responsibility of saving the world to the unknowing Siegfried. Siegfried follows the bird, which guides him to Brün- nhilde. He is stopped by the Wanderer, who asks who has instructed him to go to the Valkyrie rock and the slumbering woman. The Wanderer attempts to block Siegfried’s way with his spear. With a great blow of hissword, Siegfried shatters the spear and hurries on his way. The Wanderer calmly picks up the pieces of his spear and disappears. Siegfried at last reaches his goal, the sleeping Brünnhilde. Astonished and racked by emotion, he stands before this unknown person. He has never before seen a woman and at first thinks she is a man. She wakes and asks who he is. She is fascinated with again seeing the light but is filled with anguish when she realises that she is no longer a Valkyrie and that her supernatural powers are no more. Now, finally, Siegfried understands fear. Radiant with joy, he declares his love for her, and Brünnhilde is unable to resist his passion. They are united – and in her love, Brünnhilde sees the end approach.

Alan Imber Translation

64 65 64 6565 Siegfried Gunther Hagen Alberich Lars Cleveman Ola Eliasson Falk Struckmann Johan Edholm

Brünnhilde Gutrune Waltraute Första nornan Nina Stemme Sara Olsson Katarina Dalayman Katarina Leoson

Andra nornan Tredje nornan Woglinde Wellgunde Susann Végh Angela Rotondo Vivianne Holmberg Susann Végh

Dansare i filmavsnitten Hervor Sjöstrand, Kristin Kåge och Elisabeth Crispin.

Flosshilde Johanna Rudström

66 67 RAGNARÖK Nibelungens ring – Tredje dagen Götterdämmerung Musikdrama i prolog och tre akter

Musik och text Richard Wagner Dirigent Marko Letonja Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Dramaturg Stefan Johansson Biträdande regissör Irene Frykholm Koreografi Kristin Kåge Filmer Mats Bäcker, Johan Forslind och Jörgen Gustafsson Översättning för textmaskin Lasse Zilliacus

Speltid ca 5 tim och 40 min. Paus mellan akterna.

KUNGLIGA HOVKAPELLET Konsertmästare Tale Olsson

KUNGLIGA OPERANS KÖR Kormästare James Grossmith Biträdande kormästare Martin Virin

Assisterande dirigent Tilman Wildt Musikalisk instudering Mattias Böhm, Jaroslaw Kaliski, Dmitry Tyapkin Sufflös Liselotte Asplund Textmaskinoperatör Anna Linden Videoprojektioner Mats Bäcker, Johan Forslind och Jörgen Gustafsson Språkcoach Franziska Roth Maskörer Birgitta Knutsson Wester, Katarina Wink Kyhle, Sara Fällström, Maria Morgell, Karin Andersson Inspicient Calle Düring Producent Klas Sjöblom

Denna uppsättning hade premiär på Kungliga Operan den 15 september 2007

Kostymer och dekor är tillverkade i Kungliga Operans ateljéer i Gäddviken samt i operahuset.

66 67 HANDLINGEN

PROLOG Valkyrieklippan Nornorna – Erdas tre döttrar – spinner den gyllene ödestråden. De ser hur gudarna kring Valhall låtit stapla ett högt bål av stockar från världsaskens viss- nande stam. Gudaskymning, världsskymning förestår. När de försöker skåda in i framtiden snor sig tråden och de kan inte längre följa dess spår. De återvänder till moder Erda. Siegfried och Brünnhilde älskar varandra och har levt i ett lyckorus. Som pant på sin kärlek ger han henne ringen. Han lovar henne evig trohet innan han ger sig av mot nya bragder.

AKT 1 Gibichungahallen Vid Rhen smider Alberichs son Hagen ränker för att komma åt ringen. Han övertygar sina halvsyskon Gunther och Gutrune, båda ogifta, att bara valkyrian Brünnhilde och hjälten Siegfried duger åt dem. När Siegfried plötsligt stiger i land får Hagen Gutrune att ge honom en trolldryck, som skall få hjälten att glömma alla andra kvinnor. Siegfried grips av begär efter Gutrune. Gunther berättar att han åtrår en kvinna som heter Brünnhilde och är omringad av en mur av eld. Siegfried har helt glömt Brünnhilde och erbjuder sig att hjälpa honom. Genom att använda förvandlingshjälmen kan han uppträda i skepnad av Gunther och hämta henne. Gunther och Siegfried blandar blod och svär en ed där Sieg- fried lovar att inte röra Brünnhilde under den natt då han måste stanna på klip- pan. Gunther vet inget om Siegfrieds och Brünnhildes förbindelse.

Valkyrieklippan Valkyrian Waltraute har återvänt och berättar för Brünnhilde om Wotans innersta önskan: ringen måste återlämnas till rhendöttrarna. Så kan gudarnas brott sonas och världens undergång kanske förhindras. Brünnhilde vägrar lämna ifrån sig Siegfrieds kärleksgåva och stöter bort systern. I skepnad av Gunther kommer Siegfried och kräver att Brünnhilde följer honom. Hon försvarar sig men beseg- ras. Siegfried tar ringen ifrån henne och följer henne in i klippgemaket.

AKT 2 Utanför Gibichungahallen vid stranden av Rhen Alberich uppenbarar sig för Hagen och hetsar sonen att döda Siegfried och bemäktiga sig ringen. Hagen vet att han snart har ringen i sin hand, han behöver inte längre sin kärlekslöse far. Siegfried har redan återvänt. Han har lyckats överlämna Brünnhilde till Gunther utan att hon märkt att männen med hjälp av

68 69 förvandlingshjälmen bytt plats. Siegfried kan förenas med Gutrune och Hagen kallar samman vasallerna för att fira dubbelbröllop. När Gunther för fram Brünnhilde till Gutrune och hennes blivande man och hon får syn på Siegfried grips Brünnhilde av raseri. Hon ser ringen på Sieg- frieds hand och förstår att hon blivit lurad. Hon avslöjar att Siegfried är hennes man och anklagar honom för svek mot Gunther, henne själv, alla. Gunther och Gutrune är helt oförstående. Siegfried går ed på att Brünnhilde talar osanning och lyckas lugna bröllopsföljet. Brünnhilde uppmanar Gunther att ta hämnd på Sieg- fried för hans bedrägeri och på Hagens fråga berättar hon att Siegfried bara kan dödas om man anfaller honom bakifrån. Alla tre svär hämnd. Gunther och Hagen bestämmer sig för att ta med Siegfried på jakt följande dag och dräpa honom.

AKT 3 En vild skogsbrant vid Rhen

De tre rhendöttrarna väntar på Siegfried, som förlorat sitt byte ur sikte. De lovar att hjälpa honom fånga en björn om han ger dem ringen. Först avvisar han försla- get. När de retar honom för feghet erbjuder han dem ringen för en kärleksstund. Då blir rhendöttrarna allvarliga, avslöjar ringens förbannelse och förutsäger hans död. Siegfried behåller ringen. Han är inte rädd utan en modig hjälte som inte skyr några hot. Rhendöttrarna försvinner. Hagen, Gunther och övriga i jaktlaget slår läger för att vila. Siegfried övertalas att berätta om sin uppväxt och hur han vann ringen från draken Fafner. Hagen ger honom en ny trolldryck som häver glömskedrycken, och får Siegfried att beskriva hur han väckte Brünnhilde med en kyss. Siegfrieds svek mot Gunther är helt uppenbart och Hagen dödar Siegfried.

Utanför Gibichungahallen vid stranden av Rhen Männen bär liket i sorgprocession till Gibichungahallen, där Gutrune väntar i oro. Strid utbryter om ringen och Hagen dödar Gunther. Fram träder Brünnhilde, som beslutat att följa Siegfried i döden. Hon tar ringen från Siegfried och sätter den på sin hand. I sitt avsked förklarar hon hur hon kommit till insikt om ringens och kärlekens makt och hur den nuvarande världens undergång skall bereda väg för en ny. När hon kastar ringen i Rhen och bestiger likbålet flammar elden upp över hallen medan floden svämmar över alla breddar. I fjärran syns Valhall i lågor. Rhendöttrarna dyker efter ringen och Flosshilde fångar den under jubel. Hagen som dyster följt skeendet kastar sig i vattnet efter ringen och dras ned i vågorna. Män och kvinnor betraktar stumma sin världs undergång…

68 69 Feministisk GRAND OPÉRA eller HÖST i Wagnervärlden

ör musikdramatikern Richard Inte bara världens utan även operakon- Wagner är Ragnarök i många stens undergång närmar sig med stormsteg avseenden ett steg bakåt från och mitt i allt tjo och tjim och all patetik de vilda experimenten med finns en omisskännelig stämning av höst. musikaliska och dramaturgiska Det är höst i luften och en doft av ruttnande former i Ringens tidigare delar. löv när Siegfried lovar att muntra upp sitt Före Rhenguldet hade ingen skrivit två och rastande jaktlag med ”historier från mina enF halv timme musik utan paus, Siegfried är unga dagar”. Han kommer att vara död unik i sina kast mellan grotesk komik och inom mindre än en kvart, även med de mytisk tragedi. Orkestern ger klang åt vårt långsammaste tempi. Det var längesen vi undermedvetna, på scenen samsas talande var unga och jagade björn i en skog som för djur med antisemitiska karikatyrer. Ur sam- snart lika längesedan blivit ved för kanon- tidens operaperspektiv var de revolutionära fabriken. Jorden är gammal, gudarna har ”allkonstverk för framtiden” för att tala med abdikerat, bara den oroliga Waltraute hop- titlar från Wagners egna polemiska manifest. pas på en snabb återställare för att rädda Men med Ragnaröks tjoande manskörer, världen. Wagner upprepar sig aldrig efter- processioner, bröllop, offerfester, jakt- som han aldrig talar två gånger om samma upptåg, likbål och avslutande översvämning sak på samma sätt. Det blir i Parsifal som verkar det snarast som Wagner en gång för tonsättaren Wagner fulländar sin ”sena stil” alla ville konkurrera ut Meyerbeer, Halévy, och tar upp den tråd som leder från Tristan Verdi och hela genren grand opéra. Till och Isolde till modernismen, till Schönberg, och med den gamla beprövade trolldrycken Skrjabin, Berg, Boulez och nittonhundratalet. – samt motgift – tas till heder för intrigut- Det århundrade som enligt “mästarens” sista vecklingen. För detta helaftonsspektakel ofullbordade essä skulle ”tillhöra kvinnan”. upparbetar det radikala musikdramats Och som dramatik innebär Ragnarök ett profet också ett traditionellare musikaliskt stort steg framåt – dramats protagonist är språk med fyra- till åttastämmiga manskörer, en kvinna. Wagner hade läst sina antika rhendöttrarnas trestämmiga kupletter, en tragöder, sin Calderon och sin Shakespeare. riktig hämndtrio med stämimitation som Inget 1800-talsdrama i någon kategori hade andra aktens final, ja, t o m koloraturinslag ännu så självklart ställt en kvinna eller Kvin- i alla huvudroller – inte bara tenor och nan i centrum. Inte som projektion eller sopran utan också basen ska kunna drilla. offer – den rollen tvingas hon gå igenom Ville den gamle rabulisten än en gång knyta och skaka av sig inför våra ögon – utan som an till en operavärld som trots alla senare handlande subjekt. Redan antalet kvinnor förnekanden inspirerat Wagner så starkt i på scenen är en markering, tre nornor, tre hans ungdom? rhendöttrar, Brünnhilde, Gutrune, Wal-

70 70 71 72 traute. Nio kraftfullt sjungande kvinnor till mognad och insikt. I Ragnarök är det mot fyra män. Eller knappt fyra – Alber- hon – inte titelhjälten – som får tveka om ich har från Rhenguldets sex- och guldkåte hur hon skall handla, vara omtöcknad av il- entreprenör tacklat av till blek fadersvålnad. lusioner men smärtsamt göra sig fri. Och till Nornorna sjunger farväl till sin visdom slut axla ansvaret för världens undergång och världen som vi känt den för att uppgå och tänkbara återuppståndelse. I Norma och i moder Erda, jorden. Rivalen Gutrune är Judinnan kastar sig sopranen också mot of- minst av allt någon okomplicerad oskuld – ferdöden i elden. Brünnhilde bestiger bålet ett parti utan arior som av slentrian kallats liksom i förbifarten för att ge världen en ny ”otacksamt”. Tvärtom utmanar hon med en chans; koreografin är snarlik, skillnaden i flexibelt komediton i repliken, som också kosmiska anspråk svindlande. hör till musikdramatikern Wagners nyheter. Manskören repar sig aldrig efter jodd- Valkyrian Waltraute har ibland på scen landet i andra aktens bröllopsbesvär och eller skiva fått en touche av patetisk ”trag- förstummas gradvis till strödda solorepliker. edy queen”. Men Brünnhildes stackars Till slut betraktar män och kvinnor stumma syster gör entré när första akten med prolog Valhalls brand och den gamla världens un- pågått i ungefär en och trekvarts timme. Då dergång. Revolutionären Wagner hade som ska hon – i ett av Ringens musikaliskt vack- ung förnummit att det mullrade i rättens raste partier – försöka övertala en av kärlek kratrar men hunnit bli både politisk nation- förblindad Brünnhilde att göra det vi vet att alist och pessimistisk filosof. hon kommer att vägra nu men själv komma När Brünnhilde ger ringen tillbaka till på innan kvällen är slut. Alltså ge guldet floden Rhen och upphäver guldets förban- tillbaka till naturen, floden. Innan sopranen nelse tar hon ett kliv över ett sekel av revolu- kallar alten känslolös och kör iväg henne, tioner, krig och andra fasor och ställer sig skall Waltraute samtidigt hålla en avtrubbad där vi kan välja att stå idag – är det bara och kaffesugen publik vaken och i en kvarts en ny värld som kan lova oss människor en timme skönt och vältaligt vädja om ett an- framtid? Eller är det en ytterligare illusion? nat slut på hela Ringen. Wagner skriver in Var vegetarianen Wagner en ekologisk både det teatralt högspända och en förnim- visionär eller bara dystopiker? I Voluspás melse av dolda arketypiska djup. nordiska mytologi, som han dramatiserade Rhendöttrarna börjar som operett men för att berätta om sin egen tid, följs höst uppfinner snart tolvtonstekniken för att få av vinter, Ragnaröks världsundergång av en Siegfried att fatta att om han inte ger dem ny istid och ett mycket sprött hopp om en ringen frivilligt och med full insikt så vill de ny jord. Från scenen kan visioner av un- inte ta emot den som betalning för sex – om dergång och pånyttfödelse fortfarande ge han så slänger den efter dem. För Brünnhilde oss gåshud, särskilt till bra musik. Men i började det redan i Valkyrian med de långa verkligheten? samtalen med fader Wotan och upproret mot honom. Under större delen av Siegfried Stefan Johansson sover Brünnhilde – som ett antal av Ringens dramaturg gestalter har för vana – men det är en sömn

72 73 Wagners musik har använts som soundtrack i flera filmer, men Wagners dramaturgiska idéer har även påverkat filmkonsten som helhet. Från ALLKONSTVERK till film

et finns en stark scen i Newman och Franz Waxman hade för- Francis Ford Coppolas film modligen inte skrivit som de gjorde om det Apocalypse Now där ameri- inte varit för Wagner. Korngold, som hade kanska soldater är på väg framgång både som opera- och filmtonsät- att anfalla en vietnamesisk tare, fick dessutom ansvara för musiken i by. I en av helikoptrarna Magic Fire från 1955, Hollywoods film om finns en bandspelare som på högsta volym personen Richard Wagner. Dessutom fick spelarD Valkyrieritten. ”I use Wagner to scare han göra rollen som dirigenten Hans Rich- them”, säger befälet samtidigt som han drar ter i ett fyra minuter långt Ringen-montage. ett bloss på sin cigarr. Sedan klipps bilder Att Wagners musik skulle användas av på skräckslagna skolbarn in. En lärare nazisterna långt efter hans död och miss- försöker ställa upp dem på led samtidigt brukas i propagandasyfte kunde han inte rå som svärmen av helikoptrar närmar sig. för. Men att hans idéer om allkonstverket Wagners motiv blandas med fallande skulle påverka utvecklingen av en alldeles bomber, eldkratrar, flyende människor och ny konstform – filmen – kanske han ändå närbilder på hånskrattade soldater. anade eller i alla fall hoppades. Bayreuth, Det här är inte första gången Wagners Wagners festspelshus, byggdes som en bio- musik används i filmer. Förklädda män ur graf med överbyggt och osynligt orkester- Ku-Klux Klan räddar en vit kvinna från dike. Det var så här hans musikdramer en svart mobb till samma valkyriemusik i skulle framföras, i en mörk salong utan David Wark Griffiths The Birth of a Nation störande rörelser från dirigent eller musiker. redan 1915. Charlie Chaplin (som Hitlerka- Frågan är om han inte valt filmen som rikatyr) leker med en uppblåsbar jordglob konstnärligt uttryck snarare än musikdramat, och dansar till musik ur Lohengrin i Dikta- om han fötts hundra år senare? torn (1940). Nazister samlas till tonerna av I dag är musiken en självklar del av film- Wachet auf (Hans Sachs upprop till det konsten. Det är omöjligt att tänka sig Star tyska folket i Mästersångarna i Nürnberg) i Wars, E T och Harry Potter utan John Wil- Leni Riefenstahls Viljans triumf, en skildring liams symfoniska soundtracks eller Federico av de nazistiska partidagarna 1934. Wagners Fellinis filmer utan Nino Rotas melodier. musik har alltid varit tacksam att använda Men så var det inte i filmens barndom. för filmregissörer eftersom den har så stor 1911 publicerade tidskriften The Moving dramatisk och symbolisk kraft. Musiken har Picture World några artiklar som gick till också bildat skola för senare tiders filmton- starkt angrepp mot inkompetenta biograf- sättare, Erich Wolfgang Korngold, Alfred pianister som spelade musik utan koppling

74 74 75 76 76 till handlingen. När filmen hade sina mest musik och bild skulle hänga ihop. Wagner spännande slagsmålscener var det inte blev kanske den störste förebilden för leg- ovanligt att pianisten tog paus för att kamma endariska tonsättare under Hollywoods håret. Eller i en gripande dödsscen spela guldålder, men också Puccini, Richard glättiga kärleksschlagers. Med total okäns- Strauss och franska impressionister. lighet förstördes filmupplevelsen för pub- Tonsättaren Max Steiner sa rent ut att han liken, menade kritikerna, och uppmanade hade Wagner som idol. Bernard Herrmann musikerna att genast ändra sin nonchalanta utvecklade ett avancerat sätt att bygga upp inställning och börja anpassa musiken till sina partitur på, ofta med bara några enstaka händelserna på duken. Clarence Sinn, en av motiv. Precis som Wagner kunde han fånga skribenterna i tidskriften, framhöll Wagner själva essensen i det som musiken skulle skil- som filmmusikens främsta inspiratör, särskilt dra. Ett klassiskt exempel är temat för det hans bruk av ledmotiv. Varje viktig person, mystiska ordet ”Rosebud” i Orson Welles händelse eller objekt skulle representeras av Citizen Kane (1940) eller skräckmotivet han ett musikaliskt tema. Sinn gick till och med ger fiolerna i mordscenen i Hitchcocks så långt att han uppmanade manusförfat- Psycho (1960). tarna att studera Wagners verk, manusen Denna förmåga att göra bilder av musik är skulle bli bättre. typisk för Wagner. Det vimlar av exempel i Så småningom utvecklades samspelet mel- Ringen. I slutet av Valkyrian när Wotan tar lan musik och bild genom centralt utgivna avsked av Brünnhilde och elden slår upp ”cue sheets” där viss musik ur repertoaren kring valkyrieklippan, låter han orkestern rekommenderades som särskilt lämpad för spela flera olika motiv som roterar runt var- olika typer av scener. I och med ljudfilmen andra. Stråkarna upprepar samma cirkel av var det inte längre någon som ifrågasatte att toner och i den klang som uppstår vävs flera

78 motiv in (eld, öde, sömn, avsked), runt, uppväxt samtidigt som han i sitt feberrusiga runt, som i en ring. En annan tydlig ljud- tillstånd lyckas frammana bilden av Isolde bild finns i inledningen av Rhenguldet, ett och förenas med henne i döden. djupt muller från kontrabasarna, ett Ess-dur Man kan i dag tycka att filmen kommit ackord i deras lägsta register som får vattnet ganska långt bort från Wagner och Bay- på botten av floden Rhen att långsamt tona reuth och hans idéer om allkonstverket. fram. Eller draken i Siegfried som målas upp Tekniken inte minst, har fört oss till virtuel- av några grymtande bastromboner. la spelvärldar med avancerade animationer Wagner kan ibland också välja att låta som inte ens Wagner hade kunnat drömma musik och text gå isär. I slutet av andra om. Ändå finns någonting oerhört filmiskt i akten i Siegfried har Siegfried just dödat Wagners musikaliska tänkande. Kanske var draken och hämtat ringen och Mime vill texten hans främsta drivkraft, berättelsen. lura den av honom. Han säger till Siegfried För att få fram den använde han musiken, att om han inte får guldet så kommer han det starkaste känslouttryck människan hugga huvudet av honom. behärskar. För mig blir texten sekundär när Musiken är inställsam och ironisk. Den musiken finns där. Det är musiken, utan stöder inte alls vad Mime säger, men däre- ord, som berättar hur olidligt det är att ar- mot sättet han säger det på. Wagner väljer beta i Nibelungengruvorna, hur stark Sieg- att på ett mycket subtilt sätt berätta för pub- lindes kärlek är till Siegmund, hur våldsamt liken vad som håller på att hända, ett grepp Hagen hatar Siegfried. ”Mycket blir tydligt som senare även använts inom filmmusiken. först genom musiken”, skriver Wagner, ”så Ledmotiven (särskilt i Ringen) gör också texten utan musik kan jag inte befatta mig att handlingen hela tiden drivs framåt och med längre.” föregriper vad som ska hända, samtidigt Han hade kunnat lägga till bilden, det som de i vissa andra ögonblick får oss att sceniska, för utan den förblir berättelsen minnas vad som hänt tidigare. Berättandet ofullständig. Min resa med Nibelungens ring blir på det här sättet effektivt, flera saker har, precis som för Wagner, gått från text, kan ske simultant, men också mångbottnat till musik, till färdig föreställning. Och och komplext och ändå möjligt att förstå när texten upplevts som lång och tung att och hänga med i. tränga igenom har den, när musiken lagts Det finns ytterligare en starkt filmisk till, runnit iväg förvånansvärt snabbt och aspekt av Wagners musik. Hans förmåga att lätt. Musiken når ut och innesluter allt i en manipulera med tiden. Särskilt i orkester- enda upplevelse. Precis som på film. mellanspelen komprimerar han långa hän- Katarina Aronsson delseförlopp genom att snabbt ta oss från en dramaturg punkt till en annan. Siegfrieds färd på Rhen när han lämnar Brünnhilde i första akten FILMER MED WAGNERS MUSIK av Ragnarök för att bege sig till Gibichs hall Dr. Mabuses testamente (Fritz Lang, 1933) är ett sådant exempel. Eller de musikaliska Diktatorn (Charlie Chaplin, 1940) kameraflygningar i Rhenguldet där han tar Les Cousins (Claude Chabrol, 1958) oss från botten av floden Rhen i första Le testament d’Orphée (Jean Cocteau, 1960) scenen till Gudarnas boning uppe på ett Åtta och en halv (Federico Fellini, 1963) berg i andra scenen, ner till Nibelungengru- Nosferatu (Werner Herzog, 1978) vorna i tredje och slutligen upp till Gudarna Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979) igen. Allt i ett sammanhängande sjok på två Excalibur (John Boorman, 1981) och en halv timme. Men ibland gör Wagner tvärtom. Tristans Klassiska Wagnerfilmatiseringar Nibelungens dödsögonblick dras ut en dryg akt i slutet ring, Bayreuth 1976-81. Regi: Patrice Chéreau. av Tristan och Isolde. I väntan på sin älskade Dirigent: Pierre Boulez.Hans Jürgen Sybergers minns Tristan sin barndom och filmversion av Parsifal (1982)

78 79 LEDMOTIV Ringen innehåller drygt 91 ledmotiv, ännu fler om man räknar varianter av samma mo- tiv. Med ett ledmotiv menas ett klart definierat musiktema som representerar eller symboliserar en viss person, en idé, en känsla, en händelse, ett föremål. Ibland förekommer flera motiv samtidigt och kan på så sätt förklara ett oväntat samband. Överhuvudta- get talar musiken och ledmotiven hela tiden sanning till skillnad från personerna på scenen. Vill man veta vad som verkligen händer i dramat ska man lyssna på orkestern.

80 81 SYNOPSIS

Prologue – The Valkyrie Rock The Norns – Erda’s three daughters – are spinning the golden skein of life. They see how round Valhalla the gods have built a vast pyre of logs taken from the withered trunk of the World Ash. The twilight of the gods, the twilight of the world, is at hand. When the Norns try to foresee the future, the thread becomes entangled and snaps so that they can no longer follow its course. They return to mother Erda. Siegfried and Brünnhilde love each other and are living in bliss. Now, as a token of his love, Siegfried gives her the ring and plights his troth before setting forth in search of new adventures.

ACT 1 The Hall of the Gibichungs On the banks of the Rhine, Alberich’s son Hagen plots to obtain the ring. He convinces Gunther and Gutrune, his half-brother and half-sister, who are both unmarried, that only the Valkyrie Brünnhilde and the hero Siegfried are worthy of them. When Siegfried suddenly comes ashore, Hagen persuades Gutrune to give Siegfried a lovepotion that will cause him to forget all other women. Siegfried is smitten with desire for Gutrune. Gunther then remarks that he pines for a woman named Brünnhilde who is encircled by a wall of fire. Siegfried has now completely forgotten Brünnhilde and offers to help him. By donning the Tarn helmet, he will be able to assume the guise of Gunther and fetch her to him. Gunther and Sieg- fried pledge blood-brotherhood and swear an oath binding Siegfried not to touch Brünnhilde during the night he must spend with her on the rock. Gunther knows nothing of the union between Siegfried and Brünnhilde.

The Valkyrie Rock The Valkyrie Waltraute has returned and now tells Brünnhilde of Wotan’s deepest wish: that the ring be returned to the Rhinedaughters. Only then can the crimes of the gods be expiated and the end of the world perhaps be prevented. Brün- nhilde refuses to part with the ring, the token of Siegfried’s love, and thrusts aside her sister. Now Siegfried arrives in the guise of Gunther and demands that Brünnhilde come with him. Brünnhilde seeks to defend herself in vain. Siegfried tears the ring from her finger and follows her into the cavern.

ACT 2 Outside the Hall of the Gibichungs on the bank of the Rhine Alberich appears to his son Hagen, urging him to murder Siegfried and seize the ring. Hagen knows that he will soon be in possession of the ring; he will have no further need of his loveless father. Siegfried has already returned. With the help of the Tarn helmet, he has succeeded in delivering Brünnhilde to Gunther without

80 81 her noticing that the two men have exchanged places. Siegfried can now be united with Gutrune, and Hagen summons his vassals to celebrate the double wed- ding. When Gunther leads Brünnhilde forward to meet Gutrune and her future husband, Brünnhilde discovers that Gutrune’s husband-to-be is none other than Siegfried and flies into a rage. Seeing the ring on Siegfried’s finger, she realises she has been deceived. She re- veals that Siegfried is her husband and accuses him of treachery against Gunther, against herself and everyone. Gunther and Gutrune understand nothing of her outburst. Siegfried swears that Brünnhilde is not telling the truth and succeeds in calming the assembled company. Brünnhilde urges Gunther to take his revenge on Siegfried for his treachery and, in answer to Hagen’s question, reveals that Siegfried can only be killed if he is attacked from behind. All three swear to take their revenge. Gunther and Hagen decide to take Siegfried hunting the next day and to murder him. ACT 3 A steep, wooded bank of the Rhine The three Rhinedaughters are waiting for Siegfried, who has lost sight of his prey. They promise to help him capture a bear if he gives them the ring. At first he dismisses the idea. When they begin to taunt him for his cowardice, he offers to give them the ring in exchange for a moment of love. The Rhinedaughters then turn serious; they reveal the curse of the ring and predict his death. Siegfried keeps the ring. He is not afraid; rather, he is a courageous hero who does not shrink from threats. The Rhinedaughters disappear.

Outside the Hall of the Gibichungs on the bank of the Rhine Hagen, Gunther and the other hunters set up camp to rest. Siegfried is encouraged to talk about his youth and how he won the ring from the dragon, Fafner. Hagen gives him a potion to counteract the effects of the love-potion and persuades Sieg- fried to describe how he woke Brünnhilde with a kiss. Siegfried’s treachery against Gunther is now quite obvious, and Hagen kills Siegfried. The men bear the corpse in solemn procession to the Hall of the Gibichungs, where Gutrune is anxiously waiting. A battle for the ring ensues, and Hagen kills Gunther. Now Brünnhilde comes forward, determined to accompany Siegfried in death. She takes the ring from Siegfried and places it on her finger. In her farewell speech she explains how she has gained insight into the power of the ring and of love and how the destruction of the present world will prepare the way for the new. When she casts the ring into the Rhine and throws herself on the pyre, the flames engulf the hall while the river overflows. In the distance, Valhalla is in flames. The Rhinedaughters dive to find the ring, which Flosshilde triumphantly retrieves. Hagen, a gloomy onlooker, throws himself into the water after the ring and is engulfed by the waves. Speechless, men and women regard the destruction of their world … Alan Imber Translation

82 83 Wagners musik har någonting pessimistiskt tungt, långsamt trånande, rytmiskt brutet, som i dunkel kaos kämpar för förlossning och skönhet; det är en musik som stiger ur en tyngd själ, den talar inte i dans till musklerna, den är en kamp, ett framträngande, en dunkel strävan, vars tunga väsen är typiskt nordiskt.

Thomas Mann författare

82 83 NIBELUNGENS RING på Kungliga Operan

henguldet hade urpremiär serie på Caprice. Nya uppsättningar gjordes på Münchenoperan den 22 av Bengt Peterson och Thor Hörlin 1959 september 1869, och som och Folke Abenius och Jan Brazda 1968. ”förafton” till tetralogin Nibelungens ring i Wagners Siegfried fick svensk premiär den 11 regi vid de första Bayreuth- december 1905 i översättning av Sigrid Elm- festspelen, 13 augusti 1876. Till Kungliga blad och regi av Dramatenaktören August OperanR kom Rhenguldet – sex år efter Lindberg. Richard Henneberg dirigerade. Valkyrian – den 26 oktober 1901. Titelrollen framställdes av invandrade Översättning av Sigrid Elmblad, regissör ukrainaren Modest Menzinsky – på tyska Johannes Elmblad, som också gjorde enligt Dagens Nyheters indignerade Wil- Fafner, dirigent Richard Henneberg. För helm Peterson-Berger – och Brünnhilde av dekoren stod Max Brückner, för scenmaski- norskan Magna Lykseth. För urpremiären i neriet Friedrich Kranich. Bägge fyllde Bayreuth 1876 hade Wagner från en teater- samma uppgifter i Bayreuth, där Elmblad ateljé i Paris beställt en drake, som av mis- liksom Otto Briesemeister, Stockholms stag skickades till Beirut… I Stockholm förste Loge, regelbundet framträdde i hade man för Rhenguldet först litat till kraft- Ringen. Vid Rhenguldets premiär på Op- er från Bayreuth för dekor och maskineri. eran medverkade dessutom bl a Åke Wall- Men i Siegfried stod Thorolf Jansson för de- gren som Wotan och Matilda Jungstedt kor och Karl Krahé för maskinella effekter. som Fricka. Nya uppsättningar gjordes av Axel Sellergrens mäktiga bas ljöd genom Harald André (1937), Folke Abenius (1968) drakens megafon. Är det en orm eller en och Kalle Holmberg (1997). drake? I Eddans Reginsmål ligger Fafne på Gnitahed i skepnad av en orm – åtminstone Valkyrian fick svensk premiär i Stock- i Björn Collinders översättning – men på holm den 7 november 1895 i regi av Axel operascenen fick han ibland fötter med klor Rundberg under Kungliga Operans exil på för sitt envig med Siegfried. Efter andra Svenska Teatern. Dirigenten Andreas Hallén världskriget reducerades mytens drakorm lär ha behövt 47 orkesterrepetitioner med ofta till en bas med mikrofon bakom ett par Hovkapellet. Regissörens hustru, Sveriges billyktor. Skogsfågeln sjöngs ur kulissen av första Brünnhilde, Adèle Almati, var drama- Anna Lagergren. Men en dam till i huset tisk mezzosopran med koloratur i roller som kunde partiet. Kungliga Operans prima Fidès i Profeten, Ortrud, Carmen osv. 1895 donna assoluta, Caroline Östberg, vår första sjöngs Valkyrian i en översättning av Otto Sieglinde i Valkyrian, hade på 1880-talet kom- Bensow. Sigrid Elmblads översättning av binerat Siegfrieds mamma med Skogsfågeln tetralogin användes i Stockholm från 1901 på turnéer Europa runt med Wagners origi- till mitten av 1950- talet. På tyska sjöngs naluppsättning. På tyska sjöngs Siegfried i Valkyrian i Stockholm från 1955, en instuder- Stockholm – frånsett språkblandade före- ing som finns utgiven i Operans historiska ställningar med berömda gäster – fr o m

84 1956. Förra seklets nyuppsättning gjordes först 1969 av Folke Abenius och Jan Brazda med Silvio Varviso på pulten.

Ragnarök hade premiär på Kungliga Operan den 28 februari 1907. Översätt- ningen gjordes av Sigrid Elmblad, regissör var sångaren Carl August Söderman – tidigare Wotan i Valkyrian och Alberich i Rhenguldet. För dekoren svarade Thorolf Jansson och dirigent var Richard Hen- neberg. I sin långa recension av den 1 mars lyckas tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger, Dagens Nyheters fruktade P.-B., förmedla en känsla av succé och racka ner på det mesta. Han jämför Wagner med Homeros, Aischylos och Dante men den tyske mäs- tarens ”inbillningskraft” är inte bara ”glödande djärv” utan också ”naivt hänsyns- lös och måttlös”. Varken översättare, regis- sör eller dirigent nämns med namn men ”hr Janssons dekorationer äro mycket vackra och överensstämmande med verkets stämn- ingar” utom i den svårlösta slutscenen. Översättningen är ”så dålig” och regin sak- nar stil i ”åtbördsspråket” – så storartat i Bayreuth – och fantasi i de ”sceniska anordningarna”. Alberich sägs titta fram mellan Hagens ben, nornornas rep dunsar i golvet och man kan inte ”konsten att dämpa och sakta införa slagljusen med dunkelfär- gade glasskivor”. Artisterna får beröm som i nästa rad uppvägs av klander. Magna Lykseths Brünnhilde skäms av ”gymnastikartade” åtbörder och ”för mycket hår” fast rollen är instuderad och utförd ”med mycken kraft och en god verkan, som dock skulle vara större om texten komme bättre fram”. Trots otillräckligt välljud i bleckets körer bidrog orkestern ”i hög grad till framgången”. Man blir förvånad när P.-B. till sist erkänner att premiären haft ”ett i det hela glansfullt förlopp”. En ny uppsättning av Folke Abenius och Jan Brazda kom 1970.

Stefan Johansson dramaturg

84 WAGNERS RINGEN Kronologi

TEXTEN 22 september 1869 20 oktober 1848 Rhenguldet uruppförs Siegfrieds död i München (senare kallad Ragnarök) 26 juni 1870 24 juni 1851 Valkyrian uruppförs Den unge Siegfried (Siegfried) i München

1 juli 1852 5 februari 1871 Valkyrian avslutas Siegfried

3 november 1852 21 november 1874 Rhenguldet Ragnarök

MUSIKEN 13-17 augusti 1876 28 maj 1854 Hela Ringen framförs Rhenguldet för första gången i Bayreuth 23 mars 1856 Valkyrian Richard Wagner var 35 år när han påbörjade Ringen och September 1856 61 år när han påbörjas Siegfried fullbordade den. Arbetet pågick under 26 år Tristan och Isolde (10 juni, 1865) Mästersångarna i Nürnberg (21 juni, 1868)

86 Six things you THOUGHT you KNEW about WAGNER Barry Millington

ichard Wagner, as every- remained faithful, even if the relationship body knows, was a supreme was briefly shaken by an infatuation with composer but a monstrous the French writer Judith Gautier. human being. Loathsome and In between those marriages Wagner had untrustworthy in his personal only a handful of serious liaisons: far from dealings, he fleeced friends being a Don Juan, he was yearning for a and patrons alike and was self-obsessed to soulmate. His affair with Mathilde Wesen- anR obnoxious degree. But just how accurate donck, the love of his life, was almost cer- is this picture? The closer we look, the more tainly not consummated: Mathilde was too evident it becomes that while the conven- skilful an operator and managed to enjoy tional image of Wagner contains a grain proximity to a genius she looked up to and of truth, it is actually so risible that one loved, while keeping her marriage intact. wonders how it has held sway for so long. Cosima, for her part, found herself married The reality is more complex and far more disastrously to an emotionally stunted wife- interesting. beater: Hans von Bülow. Like Mathilde, she So let’s take a look at some of these re- was a well-educated and independent-mind- ceived opinions and see if they stand up to ed woman who she was perfectly capable of scrutiny. deciding where her best interests lay.

1. He was an irredeemable philanderer who stole 2. He treated women abysmally, regarding them other men's wives. either as muses or (in his operas) as dispensable Wagner’s first marriage, to an actress called characters who had to die. Minna Planer, was not a happy one and On the contrary, Wagner treasured his certainly not based on the ideal love Wag- female acquaintances, who were almost ner was endlessly seeking, in his real life as without exception intelligent, accomplished much as in his works. Nevertheless, he ap- women. In addition to those mentioned pears to have been faithful to Minna up to above, there was Julie Ritter, his confidant, the point their marriage irretrievably broke who had literary inclinations; Jessie Laus- down. Even then, he continued to care and sot – an Englishwoman fluent in German, a provide for her. His second marriage, to Co- talented pianist and knowledgeable about sima von Bülow, provided him with a degree opera ¬– with whom he conceived the idea of emotional stability but his wife’s physi- of eloping to Greece or Asia Minor; Eliza cal needs were markedly less than his own: Wille, a novelist who befriended him in indeed, it seems that they were no sooner exile in Zurich; Mathilde Maier, Friederike married than she was denying him sex. Here Meyer and Blandine Ollivier, who all of- too, though, all the evidence is that Wagner fered friendship without undue intimacy.

86 87 Mathilde Wesendonck was a writer whose From Senta in Der fliegende Holländer to Elsa work Wagner admired sufficiently to use in a in Lohengrin, Eva in Die Meistersinger and cycle of five settings, the Wesendonck Lieder, Kundry in Parsifal, we see women whose an honour accorded no man, while Judith strength of character forces a change in the Gautier was a distinguished literary figure established, male-oriented way of doing of high intellectual calibre, who certainly things. Nowhere is this clearer than in the did not feel badly treated, judging by her Ring, where Sieglinde leaves her tyrannical regular visits to Wagner’s houses, welcomed husband, Hunding, for the heroic, loving by Cosima, and her somewhat gushingly Siegmund (albeit her brother) and Brün- respectful memoir Wagner at Home. Several nhilde is not only prepared to rebel against of these women enjoyed satisfying, endur- her father’s loveless edicts but ultimately of- ing and platonic relationships with Wagner, fers hope for the future in a new world order who valued their company. in which men and women express their love As for the female figures in his operas, it for each other as equals. Nor should we read can be argued that they too demonstrate too much into the deaths of Elsa, Brün- Wagner’s predilection for independently- nhilde and Kundry. Plenty of heroes die minded, passionate, committed women. in Wagner’s operas too, and death is often

88 either a blessed release from suffering or a with publishers. But actually he was usu- transformation to a higher state. ally direct in his claims on the generosity of donors. Like most of us, he would represent 3. He was arrogant, utterly self-obsessed and had things slightly differently, according to no regard for the achievements of others. whom he was addressing. But devious? Not Wagner praised work he genuinely admired habitually, in the way that, say, the manipu- (that of Beethoven, Mozart, Liszt, Bülow, lative Alma Mahler was. the young Brahms, Bellini among them) Scrounger? True, he was (especially in his but had little time for what he regarded as earlier years) prone to invite friends and meretricious and vacuous (much of the con- patrons to share their wealth, but in the ab- temporary opera scene) and indeed much sence of public funding and minimal if any ‘absolute (i.e. instrumental) music’. Self- royalties, there was little alternative for a centred yes, but what creative genius isn’t? composer who refused to plough the furrow of popular success (cf Offenbach or Meyer- 4. He was devious, untrustworthy and a scrounger. beer). The Ring, composed over a quarter of Like Beethoven and countless later compos- a century, was not exactly a money-spinner. ers Wagner was resourceful in his dealings He was certainly extravagant; with friends

88 89 90 and good causes he could be generous to a together. Sometimes his behaviour was un- fault. He also cultivated a sybaritic life- attractive or duplicitous, but his faults pale style in later years, in which silks and satins before the callous conduct of a Byron, the played a prominent part. murderous fantasies of a D’Annunzio or the cruelty and emotional abuse of a Janacek, 5. He was a virulent anti-Semite whose views a Debussy, a Gauguin – the list is endless. (and music) were championed by the Nazis. Over-inflated egos, excessive testoster- He was undeniably anti-Semitic – like most one, an eye for a quick profit, for personal 19th-century Germans. And yes, he was advancement – this is mundane humanity. influential. Hitler loved his music but drew Compared with the moral failings of the ma- his anti-Semitic world-view from elsewhere. jority of people in the public eye, both in his Other leading Nazis were not generally own time and in our own, Wagner’s behav- known for their cultural sophistication. And iour seems rather less reprehensible. He was contrary to widespread popular belief, Wag- no St Francis of Assisi, but he was possessed ner wasn’t a regular guest at Hitler’s break- of finer instincts and far greater humanity fast table, having died half a century earlier. than he is generally given credit for. 6. In short, he was a monster. Contemporary accounts attest that ‘there was no trace of the poseur about him’; ‘one For further details, see Stewart Spencer, Wagner was left dazzled by his exuberance and pro- Remembered (London, 2000), Joachim Köhler, tean nature’ (Edouard Schuré). One friend The Laughing Wagner (Free Scholar Press, 2015) (Eliza Wille) recorded how ‘warm-hearted and Barry Millington, Richard Wagner: The and kind he could be’. Another noted Sorcerer of Bayreuth (London, 2012) that he was good-natured and benevolent towards servants, and constantly exhorted Barry Millington is Chief Music Critic for the singers and players to give of their best: ‘he London Evening Standard and founder/editor was quite literally an inspiration, and they of The Wagner Journal. He is the author/editor would do anything for him’ (Friedrich Pe- of eight books on Wagner, of which the latest, The cht). He was also an entertaining and pun- Sorcerer of Bayreuth, was published by Thames addicted conversationalist: ‘witty insights & Hudson/OUP in 2012. He also contributed flew through the air’ (Robert von Horn- the articles on Wagner and his operas to The New stein). His energy was volcanic, his sense of Grove Dictionary of Music and Musicians and humour irrepressible: frequently barbed but The New Grove Dictionary of Opera. He was the often madcap. He loathed physical cruelty, founder and artistic director of the Hampstead militarism, casino speculation and the avari- & Highgate Festival (1999–2003), has acted as cious acquisition of wealth. dramaturgical adviser at international opera hous- The consensus was that he could be gener- es, and co-founded the ensemble Counterpoise. ous, good-natured, charismatic, feverishly impatient, overwhelming – all those things

»Man måste komma ihåg att inga av Wagners roller är skrivna för Wagnerröster, det är senare tiders påfund. I Bayreuth lät Wagner bygga över orkesterdiket för att få en mjuk, rund orkesterklang som inte skulle överrösta sången.« Kerstin Meyer hovsångerska

90 91 »Wagner is not EVERYTHING« Nina Stemme is relaxed about her superstar status. Nina the woman is not the same as Nina the soprano, she explains a few weeks before she is due to sing Brünnhilde for the first time at the Royal Swedish Opera in Stockholm.

t is Friday afternoon, and Nina it’s only possible to rehearse on stage in the Stemme is unlacing a pair of black morning or on Saturdays. You don’t usually boots that are part of her Brünnhil- get a chance to sing through your part until de costume. “They’re really com- the dress rehearsal. That’s why I preferred fortable,” she says as she puts them not to do a complete Brünnhilde there, so I away in a cupboard in her shared did it in San Francisco.” dressing room. International sopranos have a tight sche- INina Stemme is one of the world’s fore- dule, and Nina Stemme is among the best, most dramatic sopranos, and she performs so she is always expected to be in top form. at some of the finest opera houses around “It’s not as if you stop making an effort the world. When rehearsals began, she had just because you have sung a part many just completed a series of much acclaimed times, on the contrary, the demands on you performances as Kundry in Wagner’s Parsifal get even greater.” at the Vienna State Opera. It was the first In order to survive, you need to work time she sang Kundry. One critic wrote that incredibly hard, listen to your body and rest it was worth going to see the performance in silence in between jobs. When rehearsals just to hear her sing. begin, she becomes extremely focused, she “Kundry is a wonderful role character. I says it is like becoming sucked into a vortex. had a great deal of freedom of interpretation “I have to shut out the world around me. within the given framework. The director It’s not until I’m among others that I realise had set the story in a psychiatric hospital, so that I’m becoming almost ‘autistic’ …” I found inspiration in Karin Johannisson’s “I made a mistake once, in New York. Den sårade divan (the wounded diva), and a I attended an exhibition on the day of a book about Sabina Spielrein.” performance, and someone recognised me. I tried to get away, but this man kept follow- Are you often allowed this much freedom of ing me around, wanting to talk to me, and interpretation by directors? he wouldn’t give up. I will never make that “Yes I am, you need to bring along your mistake again.” own toolbox, especially to the major reper- Nina Stemme likes to relax with art and tory theatres where we don’t have much film, but she avoids music. time for stage rehearsals. In Vienna, where “I don’t need to listen to music when I performances are given seven days a week, have time off. It’s strange really. It somehow

92 seems as if I’m all music when I’m on stage, time and was not supposed to perform it afterwards I’m completely spent. I have because of copyright issues. He needed to nothing more to give, and I’m even less able bring in his lawyers, but we did it in the to take anything in.” end. I would rather turn down one role too Nina Stemme has planned her career in the many than agree to do one too many, and long term, doing the right roles in the right always before signing a contract.“ order. I interviewed her for the Swedish Stemme’s first contract after she gradu- Radio when she was still at the University ated was Freia at Bayreuth, her debut was College of Opera. I remember a very deter- as Cherubino in the Marriage of Figaro at mined young singer who refused to do the the Royal Swedish Opera in 1994 with Peter “wrong” roles, even when it was required by Mattei as Figaro. Then she sang Mimì in the school. La Bohème, the principal part in Madama “I have always followed my instinct. After Butterflyand soon afterwards she went on I won the Placido Domingo competition in to sing lyrical-dramatic Wagner parts. 1993, he asked me whether I would like to “I realised even before I graduated that sing Sieglinde with him at a concert at the I would do the ‘light’ Wagner parts: Eva, Paris opera. I didn’t feel I was ready, so I Elsa, Elisabeth and possibly Sieglinde. suggested Desdemona and the duet from Wagner based his music on bel canto, and Otello. Domingo was recording Otello at the I knew that it was what I wanted to do for

92 93 as long as possible. I promised myself that I You are one in a long line of Swedish singers that would always be happy about the repertory have performed at Bayreuth, what’s it like to I was doing at any given time.” work there? “It’s eleven years since I did it last. It’s a Why do singers tend to wait before they take on a kind of Mecca for Wagnersingers. You meet part like Brünnhilde? other singers, you watch dress rehearsals “You need a different voice quality. You of other operas and you get a great deal of have to find a different way of singing artistic input. But it‘s also a sacrifice. You without losing your suppleness and plastic- have to spend an entire summer there, and ity. It goes higher, it goes lower, you need to Bayreuth is isolated. Also, the acoustics be even more focused in order not to wear place some, not always very musical, de- out your voice. Or, as Birgit [Nilsson] used mands on your voice.” to say, ‘you need to spend your interest, not your capital, when you’re singing’.” It Is the magic still there? requires stamina and you have to project on “Yes, there’s a certain magic there. I stage, you need experience to do that.” wouldn’t mind doing Kundry at Bayreuth. Wagner wrote Parsifal after he had heard the How do you like Wagner’s parts for women, acoustics there.” especially Brünnhilde? “Every opera is written for its own time. If you were to offer three pieces of advice to a We may think it’s old-fashioned, but we can young soprano with the ability to sing Wagner, still learn from it. The advantage of singing what would you tell her? Wagner is that the female characters allow “It’s hard to offer any general advice. Sing their male sides to come through. The same bel canto, think Italian, make use of the goes for the male characters. Take Wotan, subtle nuances. Always be on time, be well for example. Wagner exposes his suffering, prepared and be a fair colleague. Wagner is his sentimentality, and he allows him to be not everything, take good care of your voice moved on an emotional level. Both charac- and don’t look beyond what you’re doing at ters have both male and female characteris- the moment. It’s good to have sung Mozart tics, I like that. It’s more about portraying even if it doesn’t suit your voice. Use your an idea on stage.” own voice, your own expression. Make use of “Claiming that only women make sacrifices your musical imagination!” is prejudiced. We tell stories about people, Nina Stemme knows what she will be do- and we are able to identify just as much ing in the foreseeable future. with female characters as with male char- “I’m booked up until 2022, and I haven’t acters, the same goes for operas by Verdi even started with the character parts.” or Puccini. Everything that makes up our The interview is over and Nina Stemme is own lives is found in the operas. That’s why at last free to enjoy her weekend. She will I keep doing what I’m doing, so I can tell begin by watching a documentary about stories about what it is to be human.” David Lynch at the Victoria cinema in the company of her husband, the set designer You have done almost everything there is to do Bengt Gomér. Then she will relax at their within your discipline, what’s left? country house near Stockholm. On Monday “I will be doing the Dyer’s Wife in Die it is time to pull the Brünnhilde boots back Frau ohne Schatten. But I’m not finished on. with this cycle. It feels as if I‘ve only just started on the Ring. It’s not performed very Interview by Katarina Aronsson often. What I would really like is to find an Dramaturg at The Royal Swedish Opera arrangement where everything is pulling in Translaton Katarina Trodden the same direction, where you have artistic freedom.”

94 95 RINGHÖRNAN med Katarina Aronsson

Kom till Guldfoajén en stund innan förställningen och få en introduktion till Nibelungens ring. Olika gäster och föreläsare varje gång.

17 MAJ KL 18  Tillbaka på brottsplatsen. Staffan Valdemar Holm, regissör, om arbetet med Ringen.

18 MAJ KL 17  Valkyrior, valkyrior – om Wagners kvinnor. Med Katarina Aronsson, dramaturg.

20 MAJ KL 14 Erda i Bayreuth. Birgitta Svendén, operachef och sångare berättar.

22 MAJ KL 16 Höst i Wagnervärlden. Med Stefan Johansson, dramaturg.

24 MAJ KL 18 Ringens betydelse för svenska tonsättare. Öppen föreläsning med Joakim Tillman, musikforskare. I samarbete med Stockholms Universitet.

25 MAJ KL 17 Love and a New World Order in Die Walküre Barry Millington, brittisk författare, journalist och Wagnerkännare introducerar. På engelska.

27 MAJ KL 14 The Truth about Siegfried Barry Millington, brittisk författare, journalist och Wagnerkännare introducerar. På engelska.

29 MAJ KL 16 Provokatören Wagner. Panelsamtal med Gunilla Brodrej, Expressen, författaren Anders Carlberg, musikjournalisten Camilla Lundberg och dramaturgen Katarina Aronsson.

94 95 Fler GODA SMAKER på OPERAN! Välkommen in till Operans mest hemliga rum och vår restaurang Brasseriet. Här serveras såväl lunch som middag i intim teatermiljö. Du kan också njuta av en cocktail eller ett glas vin i den mysiga baren. www.operan.se/restaurang PS. Öppet både före och efter föreställning! Vi ger dig stöd bakom kulisserna

När KPMG fi nns med bakom kulisserna kan små och stora företag lyckas ännu bättre. På Operan fi nns vi också med, fast då i publiken.

KPMG.se

97 Bli Sponsor eller medlem i KUNGLIGA OPERANS DONATIONSFOND!

För mer information kontakta Cecilia Canemyr tel. 08-791 43 31 eller [email protected] Stolta partners till Kungliga Operan KPMG Mastercard Samarbetspartner Savana Wallenius Lines

Följ oss bakom kulisserna och LÄR KÄNNA OSS lite bättre instagram.com/kungligaoperan www.facebook.com/kungligaoperan www.twitter.com/kungligaoperan www.youtube.com/operansthlm Lyssna på våra musiklistor på www.operan.se www.operan.se/nyhetsbrev operan.se/podcast

98 99 VÅREN OCH HÖSTEN 2017

OPERA Östersjöfestivalen Kungliga Svenska La Bohème Oidipus Rex Balettskolan 21 augusti Stora scenen Vårföreställning Spelas till 14 juni Parsifal 11 juni Glada änkan 25 aug Berw aldhallen Drömmen om Svansjön Spelas till 15 juni samt från 4 november Kulturfestivalen på turné Konsert på Gustav Adolfs torg Malmö 26-28 maj 19 augusti Göteborg 9-11 juni BALETT/DANS Ringhörnan Royal Collective OPERAN XTRA Samtal inför Nibelungens Ring Dansens hu s 18-19 maj Premiärsamtal, se www.operan.se Direktsänds på Facebook inför Drömmen om Svansjön varje föreställning Spelas till 2 juni OPERAN PÅ DRAMATEN Live i Sveriges Radio P2 Lunchpoesi Nibelungens Ring UNGA PÅ OPERAN 24 25 27 29 maj 19 maj Den långa, långa resan Mozart och Figaros bröllop Nationaldagsfirande URPREMIÄR 6 MAJ på Dramaten i Hagaparken 16 och 19 maj 6 juni Strömterrassen öppnar KONSERTER DESSUTOM andra veckan i maj Lunchkonserter i Guldfoajén Guldterrassen öppnar 30 maj Minst två dagar Guidade visningar i veckan 11.45–13.00 Lördaga r 13.00 HÖSTEN 2017 Sommarkonserter Publikintroduktioner Trollflöjten, Manon Lescaut, Fyra dagar i veckan 45 min före föreställning Jenůfa, Dracula, Askungen, Julia 29 juni-12 augusti Guldfoajén & Romeo, Sharon Eyal & Olivier Dubois, Alice i underlandet, Myriader av världar, Konserter

SID 5 Nina Stemme SID 6 Nina Stemme & Daniel Johansson i Turandot (foto Carl Thorborg) SID 9 John Lundgren, Johan Edholm SID 10-11 Kristian Flor, Katarina Dalayman, John Lundgren, Joel Annmo, Jonas Degerfeldt SID 13 Jonas Degerfeldt SID 16 John Lundgren, Katarina Dalayman SID 19 Vivianne Holmberg, Johanna Rudström, Susann Végh, Johan Edholm SID 20 Katarina Leoson, John Lundgren SID 22-23 Niklas Björling Rygert, John Lundgren, Jonas Degerfeldt, Johan Edholm, statister SID 25 ÖVRE BILDEN Joel Annmo, Susanna Stern, Kristian Flor NEDRE BLDEN Lennart Forsén, Rasmus Bodén SID 30-31 Katarina Dalayman, John Lundgren, statister SID 33 Sara Olsson, Susanna Stern, Monika Mannerström Skog, Johanna Rudström, Nina Stemme, Angela Rotondo, Marie-Louise Granström, Kristina Martling, Katarina Leoson SID 34 Nina Stemme, John Lundgren SID 37 ÖVRE BILDEN Katarina Dalayman NEDRE BILDEN Lennart Forsén, Cornelia Beskow, Michael Weinius SID 38 Cornelia Beskow, Michael Weinius SID 39 Nina Stemme SID 47 Nina Stemme, Lars Cleveman SID 48 Niklas Björling Rygert SID 50-51 statist, Nina Stemme, Lars Cleveman SID 52 Marianne Hellgren Staykov SID 54-55 Lars Cleveman, John Lundgren SID 57 Lars Cleveman SID 58-59 John Lundgren, Katarina Leoson SID 61 John Lundgren, Katarina Leoson SID 62 Nina Stemme, Lars Cleveman SID 65 John Lundgren Sid 78 Lennart Forsén SID SID 83 Falk Struckmann sid 85 John Lundgren SID 90 Jonas Degerfeldt, Johan Edholm SID 93 Nina Stemme

SPELÅRET 2016-17 VD, OPERACHEF OCH ANSVARIG UTGIVARE Birgitta Svendén PROGRAM Katarina Aronsson GRAFISK FORM Katarina Marklund FOTO Markus Gårder och Mats Bäcker OMSLAG Karolina Henke TRYCK maj 2017 Östertälje tryckeri

98 99