Jah live! Selassie-I live!

En studie kring reggae-musik och afrikansk Messiaskult på Jamaica

AV JAN ARVID HELLSTRÖM

1. Bland afrikanska, amerikanska och asia­ Hawkins Singers och den svenska gospel- tiska religioner spelar sången, rytmer­ kören Choralerna. I körer av detta slag är na, musiken och dansen en fundamentalgospelns sakrala sida ofta väl bevarad. kultisk roll. De musikaliska och rytmiska Körerna är ibland ”församlingar i minia­ uttryckssätten är så förknippade med själva tyr” med bibelstudiegrupper, bönegrupper kulten, att man i regel inte kan lösgöra dem osv. Samma intima koppling mellan musik från varandra. och kult finns också i andra musikformer Också inom kristen tradition är det ofta av gospelkaraktär, bl.a. den som företräds direkt missvisande att behandla sång och av den välkända amerikanska gruppen musik som isolerade företeelser. Inom bl.a. ”André Crouch and his disciples”. När svensk hymnologi är det viktigt att på ett gruppen i början av 1977 gästade Sverige helt annat sätt än tidigare försöka se sången gjorde deras konserter ett förbryllande in­ och musiken utifrån en totalsyn på sam­tryck på de svenska musikkritikerna och fundens eller de religiösa strömningarnas lyssnarna på grund av sin blandning av pro­ framväxt och funktion. Den religiösa fessionell musikalisk uppvisning och väckel­ sången och musiken har genomgående en semöte. helt annan karaktär än en renodlat musika­ Vid sidan av negro spiritual- och gospel- lisk. musiken har i Sverige på senare år ytter­ Går man till den afrikanskt influerade ligare en musikform av afro-amerikansk sången och musiken på europeisk eller ame­ härkomst med en påtaglig religiös dimen­ rikansk botten är sambandet — för att inte sion börjat uppmärksammas,reggae-musi- säga identiteten — mellan kult, tro och ken. I Sverige och i stora delar av väster­ sång lätt iakttagbart. När det gäller det landet har den framför allt kommit att klassiska exemplet, negro spiritualmusiken, fungera som dans- och diskoteksmusik. Två är den kultiska funktionen välkänd — även av dess främsta företrädare, sångaren Bob om det numera ofta förekommer, att negro Marley och gruppen Wailers, har besökt Spirituals sjungs som ren underhållnings- Sverige under sina Europaturnéer och rönt musik, lösgjorda ur sitt kultiska samman­ ganska stor uppmärksamhet. hang. Motsvarande gäller den nyare gospel- musiken, även om denna term idag har fått en så vid innebörd, att vissa typer av s.k. 2. gospel har mycket litet bevarat av det kul­ tiska ursprunget. Under 1970-talet har reggae-musiken blivit Under det senaste decenniet har den s.k. en stor musikalisk exportvara från den ö svarta gospeln blivit populär också i Sve­ som man brukar betrakta som calypsons rige, främst företrädd av kören Edwin förlovade land, Jamaica. I själva verket har

10 — Sv. Teol. Kv.skr. 4/77 146 Jan Arvid Hellström calypso aldrig varit någon utpräglad Ja- us”, ”Gift of Jah is life”, ”Jah live”. Super­ maica-musik utan hämtat sina drag från stjärnan Bob Marleys senaste LPExodus olika öar i Karibien. Det är i stället en — titeln är värd att observera! ■— har un­ musikform på Jamaica som kallas mento derrubriken ”Movement of Jah people” som närmast är att se som reggaens före­ och knyter alltså an till Gudsfolkets uttåg gångare. Ur olika övergångsformer och ur Egypten. Sådana uttryck och likheten kombinationer av rytmer och harmoniermed negro spirituals gör att det ligger nära mellan mento,rock’n roll, rock steady och till hands att anta, att reggaen är en kristen calypso växte reggae-musiken fram, när­ musikform. mast ur den s.k. ska - och unska-musiken. Anmärkningsvärt är emellertid, att nam­ Redan i ordet unska möter den för net Jesus aldrig förekommer. I stället an­ reggaen utmärkande blandningen av ryt­ vänds gudsnamnen Jah och Rastafari — mer, som leder till att betoningen mera eller Haile Selassie! I Marleys stora hit ligger på fyrtaktens andra och fjärde slag ”Jah live” återkommer som växling frasen än på de traditionella första och i viss mån”Selassie live” — utan s för 3 person singu­ tredje slagen. Grundrytmen blir alltså den­ laris. I hans album Rastaman vibration be­ samma som i ordetunskå (-I-i, -I-i, -I-i osv.). står en av Marleys sånger av delar av Haile Samma mönster finns f.ö. i handklappning­Selassies tal vid ett besök i Californien 1968. arna på de obetonade slagen i fyrtakten, Baksidan av albumet blir en hyllning till som även möter i traditionell fyrtaktsmusik ”mighty God of Jacob”, ”King of Kings”, och som i Västindien är vanlig också i kyr­ ”Lord of Lords”, ”the conquering Lion of korna.1 the tribe of Judah”. Samma titlar antog I rockens och popens spår har reggaen påHaile Selassie vid sin kröning i november senare år över hela västerlandet blivit en 1930. stor musik i show business. Det är därför På Marleys album Exodus finns på bak­ inte förvånande att man på många håll be­sidan en bild av den forre etiopiske kejsaren traktar reggaen som en utpräglad dans- och tillsammans med två krönta lejon. De båda diskoteksmusik, ibland försedd med ex­ lejonen bär den etiopiska flaggan fäst på centriska inslag som knark och hippiekul­ett kors och bilden knyter an till den tradi­ tur. Också på Jamaica har reggaen delvis tionella kristna symbolen med Lammet som denna funktion. bär korset med fanan. Samma symbol, där I texterna möter man emellertid en an­ det kristna lammet bytts ut mot lejonet, nan bild av reggae-musiken. Både ifråga finns på Selassies egen etiopiska flagga. om vokabulär och innehåll finns ofta en Det är därför tydligt, att reggae-musiken markerat religiös dimension. Kultiskt lad­ inte ger uttryck för någon form av kristen dade ord och uttryck återkommer ständigt, kult i traditionell mening. Den tydliga an­ t.ex. Jah, dread, life, love, Zion, Jah people knytningen till Haile Selassie öppnar ett Ordet Jah förekommer allmänt i den väst­ annat perspektiv. indiska semi-kreolskan — ett afrikanskt på­ verkat slangspråk av engelskan — som det vanliga namnet på Gud. Verbalt är det att se som en förkortning av det hebreiska 1 Den analys av reggae-musiken och dess kultiska gudsnamnet (IHWH eller Jehova) men är bakgrund som ges i det följande, bygger på gram­ också identiskt med det hebreiska gudsnam- mofoninspelningar, textstudier, privata bandinspel­ ningar, samtal och intervjuer med Rastas och nets kortform i olika ändelser som Halle- reggae-sångare på Jamaica, på intervjuer med Ja- lu ja, Jesaja osv. maica-kännare, musikforskare m.fl. på Jamaica, Jah bör därför helt enkelt översättas med bl.a. den amerikanske journalisten och Jamaica- Gud, i vissa fall med Jesus. I många reggae- kännaren Louis Harrison. Någon studie av detta ämnesområde och något tryckt material finns inte texter möter då uttryck och vändningar tillgängligt mer än ifråga om de allra mest ele­ som står den äldre negro-spiritualmusiken mentära grunderna när det gäller reggae-musikens mycket nära, t.ex. ”Jah love”, ”Jah protect rent musikaliska härledning. Jah live! Selassie-I live! 147

3. värld och som samtidigt kämpade för sin afrikanska identitet, blev Haile Selassie sva­ Sedan negerslaveriets tid kan man på ret på frågorna och hoppet om en gryning. många olika sätt hos afrikanerna belägga Från 1930-talet finns från Jamaica be­ en längtan från den nya världen tillbaka, till lägg på hur de färgades längtan efter en sitt eget hemland, sitt ursprung. I många egen identitet tenderade att övergå i en fall, t.ex. i den fromhet som utgjorde gro­ Selassie-kult. Efterhand kan man också grunden för negro spirituals, tog sig denna finna benämningenJah Ras Taf ari på Se­ hemlängtan mera transcendenta former: lassie. Denna sammanställning kom att ge längtan till Afrika blev längtan efter landet den framväxande Selassie-kulten sitt namn. på andra sidan floden, löftets land. I av­Anhängarna började kallas Rastafarians, koloniseringens spår har under 1900-taletden enskilde medlemmenRasta eller Rasta­ medvetandet växt sig allt starkare hos man. Till Rastas kom också att räknas an­ många svarta om deras afrikanska identitet. hängare av ”afrikanism” eller ”etiopianism” Ett exempel på detta är A. Haleys bok utan att de nödvändigtvis måste erkänna Roots och den TV-serie, som bygger på Selassies gudom. Det måste understrykas boken. Tendensen i Haleys framställning är att Rastafarians inte är någon enhetlig före­ att härleda de färgade amerikanerna till­ teelse eller att anhängarna omfattar någon baka till sitt afrikanska ursprung och ge absolut eller identisk dogmatik. dem historia och identitet. För många fär­ Under 1930-talet blev Af rika-strömning­ gade i USA har boken blivit en katalysator arna och Rasta-kulten allt starkare på för något som nära nog kan betecknas somJamaica, bl.a. genom predikantenL. P. en afrikansk folkväckelse.2 Howell. Denne delade ut bilder av Selassie Strömningar av detta slag kan för Jamai­ som skulle gälla som ”pass” till Afrika på cas vidkommande beläggas redan i början uppbrottets dag, dagen förexodus. Italiens av 1900-talet. En av deras främsta föresprå­ ockupation av Etiopien 1935 bidrog ytter­ kare blev den från USA förvisadeMarcus ligare till att stärka afrikanismen både på Garvey. En av punkterna på hans programJamaica och i andra delar av nya världen. var de deporterade afrikanernas återvän­ Selassie dyrkades av allt fler anhängare som dande till sitt hemland.3 Jah, den återvände Kristus. Samtidigt kom I november 1930 kröntesRas Taf ari till Garvey att framstå som Johannes Döparen kejsare av Etiopien under namnetHaile ”som först måste komma”. Rörelsen fick Selassie 7, ”King of Kings, Lord of Lords, framför allt fotfäste i Kingston och främst conquering Lion of the tribe of Juda”. Han härledde sin stamtavla i 224 led tillbaka till en förbindelse mellan kung Salomo och2 A Haley, Roots, har hösten 1977 i bokform nått drottningen av Saba. För otaliga människorSverige. Som dokumentär skildring och TV-serie skulle han komma att framstå som den har Haleys uppspårande av sin afrikanska här­ rätte arvingen till kung Davids tron.3 komst blivit en stor succé i USA och klätt de färgades längtan efter identitet och sammanhang i För färgade i såväl Afrika som Amerika ord och bilder, utgjorde Haile Selassie en unik kombina­ 3 Den historiska framställningen bygger i det föl­ tion av två för hela existensen fundamen­jande till största delen på J. Owens, Dread, The tala världar: Bibelns värld och Afrikas. Den Rastafarians of Jamaica. With an introduction begynnande Selassie-kulten måste förstås by R. Nettleford. Kingston 1975, s. 14 ff. Mot Owens historiska teckning kan invändas, att han mot denna dubbla bakgrund. Etiopien var inte observerat eller analyserat sambandet mellan det enda existerande afrikanska land, som afrikanism och bibeltro på ett adekvat sätt, inte omnämndes i Bibeln vid sidan av det is­ heller har han klarlagt den äldsta afrikanismens lamska Egypten. Samtidigt lade Selassie historia, före Selassie. Han återför hela Rastas Bibeln till grund för sin härkomst och kej­ historia till Selassies kröning, även om han nämner Garveys insats. I själva verket var afrikanismen serliga värdighet. För de afrikaner, som levande på Jamaica långt före Selassie och även sedan generationer var uppvuxna i Bibelns före Garvey. 148 Jan Arvid Hellström där i de färgades ghetto, kallat Trench mål för gissningar. ”Vi är otaliga som stjär­ Town. Man kan på goda grunder hävda, att norna på himlen och som havets sand”, sva­ denna tidiga Rasta-kult också fick an­ rade en Rastaman på min fråga med den hängare på Jamaicas landsbygd. På dagens symptomatiska bibelalluderingen.4 Jamaica är det lätt att iaktta betydande Att få den sociologiska bilden klarlagd skillnader mellan denna tidiga afrikanism låter sig inte göra utan en omfattande un­ och den unga våg av Rastakult, som under dersökning. Också en sådan skulle emeller­ 1970-talet växt fram i Kingston och som tid bli mycket svår att genomföra, bl.a. fått ett av sina främsta uttryck i den s.k. eftersom varje form av registrering och för- Rasta reggaen. samlingsbilding saknas. Lätt iakttagbart är Fram till senare hälften av 1960-talet be­ emellertid förankringen i storstadsghettot traktades Rasta-kulten på Jamaica av liksom att rörelsen är en utpräglat manlig många som en ganska obskyr företeelse, företeelse. De få kvinnor som är engage­ som förknippades med asocialitet, krimina­rade skymtar mera i bakgrunden.4 litet och narkotika. Från 1960-talets senare När det gäller Rasta-kultens ställning på del och under 1970-talet kom emellertid en Jamaica var Haile Selassies statsbesök på ny våg inom Rasta movement. Utgångs­ ön år 1966 något av en vattendelare. För punkten var fortfarande den unga genera­ första gången upplevde Rastas något av vad tionen färgade i Kingston. Men till rörelsenman själv uppfattade som ett officiellt ge­ anslöt sig många framträdande personer in­nombrott. Kingstons flygplats Palisadoes om förvaltning, affärsliv och kulturliv och översvämmades av anhängare, som kom för gav Rasta-rörelsen en ny profil med en att hälsa Messias välkommen. De scener annorlunda status. som utspelades när planet landade, fick Socialt sett är emellertid Rasta-kulten myndigheterna att totalt tappa kontrollen fortfarande i stort de fattiga färgades reli­ över händelseutvecklingen, som övergick i gion. Sitt dominerande spridningsområdekaos. Mottagningen formade sig till en har den i Kingstons ghetton: ”gatans kult” gigantisk manifestation av Messiaskulten kallades den av en Rastaman vid en in­ på Jamaica. De officiella arrangemangen tervju. Men på ett helt annat sätt än tidi­ sköts åt sidan och kejsaren fördes in till gare når rörelsen också andra befolknings­Kingston, buren av massornas jubel, palm­ kategorier. kvistar och hyllningsrop — en medveten Rastarörelsen har på senare år också anknytning till Jesu intåg i Jerusalem. Myn­ nått en större geografisk spridning. För­dighetspersoner och kyrkliga ledare mer utom på Jamaica finner man den blandeller mindre tvingades iväg, ackompanje­ färgade i bl.a. USA och England. En av rade av rop som ”Go, this is not your day, huvudanledningarna till denna geografiska this is our day. God is here!” Haile Selassie utbredning ligger i utvandringen från Ja­ blev själv så överväldigad av den gudomlig­ maica. En annan är att söka i Rasta reg­ het han åtnjöt, att han brast i gråt.6 gaens vandring över världen. Rastakännarna L. E. Barrett och /. 4 Till den religionssociologiska aspekten fr.a. Owens s. 21 ff. Owens bygger i detta fall till stor del på Owens har gissat att Rasta-kulten nu (1975/ intervjuer med Rastas och på tidigare forskning. 76) har ca 70.000 anhängare på Jamaica. Han har emellertid tagit för lite hänsyn till Rasta­ Andra kännare av Rastakulten, som jag farians på landsbygden på Jamaica, som i många intervjuat på Jamaica, menar att siffran hänseenden, både när det gäller ideologi, Rasta statement, social struktur m.m. delvis är annor­ 70.000 närmast svarar mot antalet Rastas i lunda än de Rastas i Kingston, som Owens pri­ bara Kingston och att exempelvis Owens märt skildrar. Skattningen av kultens medlemmar grovt underskattat den äldre generationen bygger också på Rasta-kulten i själva Kingston, Rastas på Jamaicas landsbygd. En talesman Rasta-tron på landsbygden har också i detta av­ för turistbyrån gissade på mer än 200.000 seende kommit alldeles för mycket i skymundan. 5 ”His Imperial Majesty, Haile Selassie I, Emperor Rastafarians på hela ön. Statistik förekom­of Ethiopia, King of Kings, Lord of Lords, Con­ mer inte, antalet Rastas kan bara bli före­ quering Lion of Judah, arrived in Jamaica yester- Jah live! Selassie-I live! 149

Den 12 september 1974 avsattes Selassie. Babel. Förutom i reggaen återfinns motsva­ Han dog vid 83 års ålder 28 augusti följande rande bibeltolkningar i vittnesbörd, skrift- år. Men hans död innebar inte på något sätt slutet på Rasta-kulten. Vid en stor kon­ And they brought with them thousands of colourful Ethiopian flags and bunting, palm leaves, sert i Kingston efter budet om kejsarens firecrackers, thunderbolts, drums, and the Abeng död, introducerade Bob Marley Rastos tros­ vissa ”kungssång” i reggaerytm: ”Jah live, And the enthusiasm was too much for mere Selassie live!” authority. The police were surrounded by the tide of it all . . . The result: all the prearranged ceremony went by the way. People were not presented; the red carpet was ignored; anthems 4 . were not played; the Emperor was in fact hurried in nervous haste to the Governor-General’s car Kopplingen av den allegoriska biblicismen to make his triumphant entry into Kingston, the capital city of Jamaica, and to start what must och längtan efter en afrikansk identitet ut­ have been the biggest traffic snarl in the history gör alltså nyckeln till förståelsen av Rasta­ of the city. kulten och innehållet i Rasta reggaen. And while this was being done, firecrackers Detta samspel mellan bibeltro och afri- were cracked, thunderbolts thundered, the Abeng kanism framgår tydligt av den övertygelse sonded and thousands of people shouted ’Hail the Man I’.” som framstår som den primära för Rastas: Daily Gleaner 22/4 1966. Till ”the man / ” se ne­ att de en gång ska hämtas hem till Afrika dan. av Jah, Haile Selassie. Denna befrielse ur a ”Jah live”. En populär reggae, ”Rastas påsk­ fångenskapen ur Babel eller Egypten, hymn”, skriven och framförd av Bob Marley då exodus, uttrycks i bibliska vändningar. ”1 budskapet om Selassies död nådde Jamaica, redan legendarisk. say, fly away home to Zion,” sjunger Wai­ 7 Vid skildringen av Rastafarians och Messiaskul­ ters i en känd reggae. I denna typ av ”hem- ten på Jamaica, dess tankevärld och ideologi, landssånger” är orden ofta påtagligt lika Rasta statement etc. har som primärmaterial ut­ negro spirituals, t.ex. ”Swing low”. Men nyttjats dikter, reggae-texter, andra texter, inter­ vjuer, uttalanden etc. av Rastas och reggae-sångare, Zion är för Rastas inte himlen i transcen­ både eget material och sådant som sammanställts dent mening utan Etiopien.7 av Owens i Dread : en bok som har större värde Rastas allegoriska bibeltolkning 8 kan ock­ som materialsammanställning än som analys i så i övrigt beläggas på snart sagt alla punk­ vetenskaplig mening. Värdefullt primärmaterial ter inom ramen för vad man kallarRasta finns även i Ras Kellys pamflett Revelation of Jah Throne, Kingston, odaterad, samt tidnings­ statements, de olika punkter som utgör artiklar från Jamaica, främst i Daily Gleaner och Rasta knowledge* Samma bibeltolkning i viss mån amerikansk press. återfinns därför också inomRasta reggae. Som bearbetningar har utnyttjats M. G. Smith— ”By the rivers of Babylon” bygger t.ex. på R. Augier — R. Nettleford, The Rastafarian move­ ment in Kingston, Jamaica, Kingston 1960, Psalt. 137 och jämför afrikanernas situa­ L. E. Barrett, The Rastafarians. A study in Mes­ tion på Jamaica med judarnas fångenskap isianic cultism in Jamaica. Puerto Rico 1968, S. Kitzinger, Protest and mysticism: The Rasta­ farian cult in Jamaica (Journal for the scientific day afternoon to a welcome of superlatives. And study of religions. 8. 1969), he wept. He cried as he stood on the steps of an K. Post, The Bible as ideology: Ethiopanism in aircraft of Ethiopia Aairlines ... and surveyed the Jamaica 1930—38 (African perspectives, Cam­ vast and uncontrolled crowd which had gathered bridge 1970), at the Palisadoes Airport to greet him. The tears walled up in his eyes and rolled down his face . . . H. Royes, Peace and love (Sky writings 10/1975) The majority of people at the airport were samt den tidigare nämnda Rastafarians and members of Afro-Jamaican J. Owens, Dread, Kingston 1976. Owens är Jesuit­ societies. The wore a kaleidoscope of African pater och har arbetat socialt bland de färgade i dress. They came from everywhere. Kingston och har haft mångårig kontakt med They came from the fastnesses of the Wareika Rastas. Hills. They came from the wappen-bappens of Dessutom har annat material använts som till­ Western Kingston. They came from the hill kommit genom tidningsartiklar eller intervjuer av distances . . . Jamaica- och Rasta-kännare, främst L. Harrison. 150 Jan Arvid Hellström liga som muntliga, i dikter, intervjuer och ments av naturliga skäl mycket nära den konst. Bibeln är ett fundament för Rastas, naiva fromhet, som möter i bl.a. spirituals de lever bokstavligt med Bibeln i sin hand. och i böcker och filmer som ”Guds gröna Främst är det Guds frälsningsgärningar i ängar”. Den avgörande skillnaden är att GT och i Uppenbarelseboken, som får ligga den äldre fromhetens transcendenta hopp till grund för Rastas bibeltolkning.8 Också har ersatts av ett immanent, t.o.m. geogra­ valet av just Etiopien som Sion är bibliskt fiskt. Sion, himlen, finns inte på andra begrundat: i själva verket kom ju slavarna sidan graven utan på andra sidan havet. till Jamaica från Guinea och Västafrika. ”Den andra stranden” är inte Jordanflo­ Men i motsats till Guinea är Etiopien ett dens andra sida utan den afrikanska kusten. bibliskt land och dess härskare, Rastas Mes­ sias, var telningen av Jesse rot, lejonet av Juda stam. 5 . Utgångspunkten i Rastas bibelsyn är deras afrikanska ursprung. Bibeln skrevs en gång För att begripa Rastas och därmed också ner på sten i Afrika. Hela dess innehåll blev många av raggaemusikens texter måste aldrig tillgängligt eller begripligt för de man försöka tränga in i det speciellakul­ vita, som översatte den ”engelska Bibeln”. tiska språk, som utvecklats bland Rasta­ I den vita Bibeln ryms därför inte hela farians. Den språkliga utgångspunkten är Guds uppenbarade ord — stora delar av semi-kreolskan, som är vanlig på Jamaica den heliga skriften är fördolda för de vita, och i andra delar av Västindien. I detta de men uppenbarade för Jahs färgade egen­ färgade afrikanernas språk — eller slang — domsfolk. återfinns bl.a. gudsnamnetJah, känt exem­ Messiasprofetiorna i GT har en funda­pelvis från den kristna sången ”Kum b’Jah” mental plats. Messias är för Rastas inte (Kum Ba Yah). bara Jesus. Jah är i stället tillvarons odel­ Detta språk har av Rastas försetts med bara helhet, inkarnerad i Messias men ock­ variationer och tillägg av kultisk natur, som så i de enskilda Rastas. Liksom Jah tog ge­ har karaktären av ”signaler” eller ”lösen” stalt i Kristus-Messias, återkom han till jor­ Rastas emellan. Mest iögonenfallande är den i Haile Selassies gestalt för att slutföra kanske användningen av det engelska pro- frälsningshistorien. I Rastas Bibel är Israels nominet /, ”jag”. För Rastas är detta / folk det svarta Afrika, främst då Etiopien. ett uttryck för självkänsla och samhörighet Judarna idag är inte ättlingar av Bibelns med Jah själv, Rastafar-l. I har troligen svarta hebréer: de sanna israeliterna är helt enkelt sitt ursprung i gudsnamnet afrikaner. Profeterna och patriarkerna var Rastafari (”rastafarai”) med tonvikten på alla svarta. Jesus ”was a blackman” som sista stavelsen — och har sedan identifierats gick runt och predikade befrielse för gatans med den latinska siffran 7 i kejsartiteln fattiga färgade folk och gav dem ett hopp, Haile Selassie I. För Rastas innebär suffixet en identitet. dels samhörighet med Jah, Messias, dels en Med denna bakgrund ska de heliga skrif­ form av själv-förverkligande. För andra terna förstås. Då öppnar sig för Rastas påRastas är / först och främst ett utslag av punkt efter punkt Bibelns innehåll, profe­den individualism och samhörighet, som på tiorna, löftena, varningarna och Uppen­samma gång präglar rörelsens medlemmar. barelsebokens framtidsvisioner — allt for­ Å ena sidan framstår varje individ som mas till Rasta knowledge.° Vid samtal med unik, ord som ”massa” eller ”kollektiv” Rastas möts man i var och varannan me­ ning av bibelcitat och bibelalluderingar. 8 Till Rastas bibelsyn fr.a. Owens s. 30 ff. Cf. Post Detsamma gäller dikter, meditationer och a.a. reggae-musik. 0 Rastas använder ordet knowledge och inte be­ lief: man ser i det sistnämnda ordet ett drag av När det gäller Bibelns löften om befrielse osäkerhet, som man inte vill kännas vid. Cf. Owens ur slaveri och fångenskap, stårRasta state­ s. 33, 30 ff. Jah live! Selassie-I live! 151 hör bara hemma i förtryckarnas vokabulär. 6. Å andra sidan finns Jah själv i varje Rasta- man och därför har alla Rastas samma Här är inte platsen att närmare analysera gudomliga identitet. Alla Rastas är ETT i Rasta-rörelsens teologiska åskådning. En Jah, alla har samma identitet, /. relativt fyllig beskrivning av huvudpunk­ 7 används inte bara för första personterna i Rasta statements finns i /. Owens, singularis nominativ, ”jag”. Samma prono­Dread.1 Skildringen där är emellertid knap­ men används som genitiv-, dativ- och acku- past någon analytisk undersökning av Ras­ sativform av första person och även re-tas tro utan har snarare karaktären av en flexivt, man säger alltså: I-self i stället för materialsamling med intervjuer, uppställda ”myself”. Mest intressant är kanske plural­ och kommenterade under de rubriker, som formen ”vi” som heter l-and-I, vanligen utgör huvudpunkterna i Rastas kunskap. I-n-I, ”jag och jag”, eftersom Jah är odel­ Rastas har heller aldrig gjort försök att i bar. Också uttrycket I-n-I-self etc. används formler precisera sin lära. Ställer man på motsvarande sätt. Dessa I-former funge­ samma fråga till olika Rastas får man långt rar som en sorts lösen för de trogna och an­ifrån alltid samma svar. Några absoluta och vänds på Jamaica ibland på skämt av icke- för alla Rastas bindande trossatser finns Rastas. knappast heller, även om givetvis merpar­ 7 används också som prefix i kultiskt be­ ten av kultens anhängare har samma upp­ tydelsefulla ord. ”Amen” blir t.ex. I-men, fattning i de fundamentala frågorna. Tyd­ ”protection”I-tection, ”Hosianna”I-sanna liga olikheter kan lätt spåras när man sam­ osv. Kultens medlemmar kallar sig själva talar med den äldre generationen Rastas, för Rastafari*. I kejsarnamnet används främst på landsbygden, och den unga gene­ ibland 7 som suffix efter båda namnen, dvs. ration av Rastafarians i Kingston, som i Haile-I Selassie-I. reggaens spår svarat för rörelsens stora ex­ Detta I-språk används både i dagligt tal pansion under det senaste decenniet, Man och i kultiska sammanhang. Många reggae- kan t.o.m. ännu påträffa enstaka Rastas texter blir svårbegripliga för den oinvigde, som inte erkänner Haile Selassie som Gud, om man inte känner åtminstone grundernamen detta hör till de absoluta undantagen. av Rastas vokabulär. Å andra sidan har Jag har också mött en del Rastas som me­ man på flera skivor medRasta reggae på nar sig omfatta Rasta-kulten utan att för senare tid med tanke på den växande ex­ den skull alls vilja lämna Jamaica och flytta portmarknaden börjat använda mera tradi­till Etiopien. tionell engelska. Men i flera stora reggae- Identitetsproblematiken för Tredje värl­ låtar används I-språk, t.ex. i Marley’s dens folk är idag ett genomgående drag, ”Crazy bald head”: ”1 and I build the både politiskt och religiöst. Ytterst är det cabin, I and I plant the corn.” Psalt. 23 också mycket av detta sökande efter en lyder i Rastas mun: ”The Lord is I-n-I identitet, som ligger bakom Rastas vikti­ shepherd. I-n-I shall not want. He makes gaste lärofundament, drömmen om hem­ I-n-I to lie down in green pastures ... He komsten till Sion/Etiopien vid Messias, lead I-n-I in path of rightfulness for his Haile Selassies, hand. Utifrån samma ut­ name Haile-I Selassie-I.” gångspunkt ter sig kopplingen mellan Euro- Språket är emellertid inte konskevent. Amerika i allmänhet och Jamaica i synner­ Överhuvudtaget är Rasta-rörelsen odogma­ het som Bibelns Babel som lättförståelig. tisk. Denna har utrymme för betydande in­ Kulten av Haile Selassie bottnar på samma dividuella avvikelser från det övergripande sätt i samspelet mellan biblisk Messiasför- mönstret. väntan och tanken på det svarta Afrikas självförverkligande. Selassies kröning fram­ står som det yttre tecknet på hans Messias- värdighet. Samtidigt blev den symbolen för Kristi andra återkomst. 152 Jan Arvid Hellström

Rastas gudsbild består, kort uttryckt, i Han är svart och representerar det för­ att man på Selassie överför de attribut, som tryckta färgade folket mot imperialisterna, i traditionell kristendom hänger samman vare sig det gäller Rom, Italien eller Eng­ med den Treenige Guden, som blev män­ land. Man kan tänka sig att Kristus också niska i Jesus Kristus. Samtidigt möter man erbjuder sin frälsning till andra än de fär­ vissa avvikelser från den traditionellt krist­ gade afrikanerna, men den sidan av Rastas na gudsbilden. Jah Selassie, allsmäktig Gud, reflexion är inte entydig. allsmäktig skapare, är exempelvis för Ras­ Jesus kallas i regel Jesus Christ, Christ tas ”allkönad” (snarare än ”tvåkönad”). eller Jesse: han är m.a.o. Davids far likaväl Han bär därför också ibland titlar som som hans son. Själva ordetJesus används ”Father and Mother Creation”, ”King aldrig av Rastas om Jah. Det har en negativ Alpha and Queen Omega” o.dyl. klang och symboliserar i stället det väster­ En speciell betydelse har denlejonsym­ ländska förtrycket — bl.a. torde ett legen­ bolik, som återkommer i kejsarens namn dariskt holländskt slavfartyg, Jesus av Lü­ och på Selassies etiopiska flagga. För Rasta­ beck, ha kommit att prägla denna negativa farians är lejonet rörelsens främsta symbol, attityd till Jesus-namnet. Utan samman­ som härleds direkt till Selassies titel, ”con­ ställningen med Chist brukar ordet Jesus quering Lion of the tribe of Juda”. Men stå för ekonomisk exploatering, och an­ samtidigt är lejonsymboliken utmärkande vänds som synonym tillmoney, pengar.11 för just samspelet mellan Bibeln och Af­ För Rastas är ordet life ett nyckelord. rika. Lejonet är i hög grad ett bibliskt djur, Det ”verkliga” livet betraktas emellertid både bokstavligt och symboliskt. Samtidigt inte utifrån den kristna trons evighetsper­ är Afrika lejonens geografiska hemvist. spektiv. Livet med Jah förverkligas redan Bland Rastas är lejonsymboliken lättast på jorden. Bibelns alla löften om liv ska att lägga märke till på det långa oklippta uppfyllas inom tidens ramar och nå sin full- hår och skägg, som många Rastas bär och komning när Jahs folk samlas till Sion, som symboliserar lejonmanen. Denna lejon-Etiopien. frisyr kallas bland Rastas för (”dread) Frågan om döden är ett problem för Ras­ locks”, lejonman. Dessa ”locks” är ofta per­tas. Tolkningarna varierar i hög grad från manentade med vax, så att vaxade ”flätor” person till person, mycket beroende på den står ut eller hänger ner från huvudet. Inte enskilda individens sublimeringsförmåga heller på denna punkt är emellertid Rastas och förutsättningar att tänka i abstraktio­ enhetliga, många Rastas saknar helt dessa ner. Många Rastas förnekar helt enkelt att ”dread locks”. Även i konsten möter manen Rastaman kan dö: han har ju del av samma symbolik. Det finns också andra Jah. Flera berättelser cirkulerar om hur motiveringar för det oklippta håret och man vägrat begrava döda anhängare till skägget, främst vissa gammaltestamentliga kulten med motiveringen att en Rasta ald­ bud och de gammaltestamentliga nasirer- rig kan dö, bara sova. För de intellektuella nas föredöme — och till dem hör inte minstbland Rastas är synen på döden mer kom­ Simson med lejonet.10 plicerad, även om man principiellt håller Det finns i detta sammanhang ingen an­ fast vid tesen att varje Rastaman har del av ledning att närmare gå in på Rastas Jesus- Jah och därmed odödligheten. I verklig bild. Huvudpunkten är ungefär den, att Jah mening kan döden bara drabba syndare, inkarnerats i Jesus Kristus på samma sätt den är straffet för begångna synder. Lika som i profeterna och nu i Selassie, vars krö­lite som Jah själv kan en Rastaman dö. ning var tecknet på Kristi andra återkomst. Man skiljer mellan två Kristus-gestalter: 10 Till Rasta’s locks Owens s. 153 ff. Owens har den äkta Kristus, inkarnationen av Jah, och emellertid inte riktigt uppmärksammat lejonsym­ den förfalskade västerländska imperialis­ boliken i sammanhanget, trots att den är så ut­ präglad bland särskilt yngre Rastas. mens och kolonialismens Jesus. För en Ras­11 Ovanstående framgår av många intervjuer. Se taman bär Bibelns Jesus en Rastas drag. Owens s. 106 f., noten. Jah live! Selassie-I live! 153

Problemet ställdes på sin spets när budet Selassie, Jesus Christ, Solomon, David, om Selassies död nådde Jamaica. Flera för­ Moses and Aaron are all black and are all klaringar gavs. En av dem var att döds­ the same person”13 — lever i den enskilde budet var ett utslag av imperialisternas lög­ Rastamannen. Rastas reflexioner kring sin ner. I själva verket var Selassie inte alls egen död kan vara ungefär så: ”Jag och du död. En tes är, att han tog sin tillflykt till (I-n-I), alla Rastas, har del av Jah, vi är ett bergsrum för att avvakta tidpunkten för yttringar av samma enhet. Dör min kropp, de färgades exodus. Den mer sublimerade lever jag vidare, för jag finns i dig (I-n-I), förklaringen låter Selassie-Jah ha övergått jag finns i alla Rastas. En Rasta kan aldrig till en ny och högre existensform. Båda dö, enheten i Rasta är oförgänglig. Jag är dessa typer av förklaringar möter också när du, du är jag (I-n-I). Dör jag, lever jag det gäller Bibelns berättelser om Jesu död. vidare i dig. Dör du, lever du vidare i mig.” Mot den bakgrunden var budet om kejsa­ Det kultiska livet bland Rastas tar sig rens död ingen nyhet: samma sak hade ju uttryck i många olika typer av samlingar, skett tidigare, när Jah inkarnerades i Kris­ från mindre grupper till massmöten. Utan tus. ritual följer dessa sammankomster tradi­ Budet om Selassies död rubbade alltså på tionellt kultiska mönster med bön, sång, intet sätt Rastas tlilförsikt. Jah, Selassie, lovprisning, förkunnelse och samtal. Det är levde vidare med och för sina trogna.Rasta i detta sammanhang den uppmärksammade knowledge tog sig nya uttryck i böner, lov- marijuanarökningen hör hemma. Denna prisningar, dikter och reggaes. I oktober rökning avganja hänger samman med Ras­ 1975, en knapp månad efter nyheten omtas i många avseenden ”biodynamiska” livs­ kejsarens död, introducerade Marley vid en inställning, där man också känner speciella jättelik samling i Kingston Rastas stora heliga örter, bl.a. just ganjan. Marijuana­ kungssång och påskhymn: ”Jah live, chil­ rökningen har alltså en utpräglat rituell ka­ dren, yeah, Jah-jah live ... The truth is an raktär, även om den givetvis lätt kan få offence, but not a sin. Is he who laughs last, andra konskevenser. Rastas gör inte heller children, is he who wins ... Fools say in någon hemlighet av sitt rituella narkotika­ their hearts, ’Rasta, your god is dead’. But bruk. På en av gruppen Wailers reggae- I-n-I know Jah-jah dread ... Jah live .. .”6 album upptas baksidan av en Rastaman En anonym Rastaman skrev: med ganjapipan i munnen. Andra Rastas ”So that is why I-n-I could see this way äter i stället kakor av ganja. gathering up better in I-prightness. For the Förutom tanken på ganjan som en spe­ same Jah, as I have said before, that was ciellt sakral ört, möter andra förklaringar 2000 years ago which is the one they say på företeelsen. Många Rastas menar att is 83 years old — How could a man of rökningen öppnar det mänskliga förstån­ 2000 years age be 83 at this time? And no det för nya dimensioner när det gäller för­ one know from whence I came, for I haveståelsen av livet och kunskapen om Jah. no beginning of days or ending of time .. .”1SOfta upplevs rökningen som närmast sakra­ Också när det gäller sin egen död ser mental och många anspelningar på den Rastas numera frågan i ljuset från denna kristna nattvarden kan beläggas. Mot tradi­ inkarnationsfilosofi, som emellertid långttionellt nattvardsfirande är Rastas emeller­ ifrån kan jämställas med österländsk själa- tid kritiska. Särskilt det romerska mässoff­ vandringstro. I motsats till de flesta folk i ret uppfattas som en kult kring en död Mes- Karibien har Rastas i regel inte något in­ sias i stället för en levande. tresse av de dödas andar. Det är Jah själv som kontinuerligt inkarneras, först och främst i profeterna, i Kristus och Haile Selassie, men också i de enskilda Rastas. Samma odelbara gudom som fanns i Bi­ 12 Owens s. 256 ff. belns stora män och i Selassie — ”Haile 13 Kelly s. 20. 154 Jan Arvid Hellström

7. Av naturliga skäl, inte minst verbala, drabbas främst den romerska kyrkan av Rasta movement har vuxit fram efter gene­ Rastas kritik. I påvekyrkans namn och his­ rationer av förtryck och förnedring, intetoria upplever Rastas en ohelig allians av bara av individer utan av en hel folkgrupp. religion och förtryck. Ytterst symboliseras Därför kan det tyckas fullt naturligt att detta av påven själv: ”... within the two Rasta statements innehåller en serie av figures, (pope) and Selassie, you see Satan anklagelser och kritik mot och av de mak­ and God.”15 ter och institutioner, som man menar har I motsats till ”black power” har Rastas orsakat detta förtryck. Kritiken har emel­ inte ambitionen att tillskansa sig någon lertid mera karaktären av teologisk-filoso- ”svart makt” i de länder där de bor och är fisk reflexion än av militant opposition elleri majoritet. Målet är i stället det motsatta: ”black power”. Utmärkande är icke-vålds- att få bryta upp från Babels länder och åter­ draget — för att inte använda termen poli­vända till Sion/Etiopien/Afrika. ”1 say, fly tisk eskapism. ”We are extremly non-po- away home to Zion,” sjunger Wailers i litical”, sa en Rastaman vid ett samtal. reggaen ”Rasta Man Chant”. Och Bob Även i Rastas kritik av sina fiender och Marleys LP Exodus kretsar kring samma förtryckare bygger man på sina två grund- tema. fundament, Bibeln och Afrika. Inte minst Mot den bakgrunden är det notabelt, att Uppenbarelsebokens profetior blir i dettaen av Rastas stora sånger heter ”War” och sammanhang av stor betydelse, likaså Guds­ uppges gå tillbaka på ett tal av Selassie folkets förtryck och fångenskap i Gamla själv. Sången ingår i Marleys album Rasta­ Testamentet. Man drar en rak linje från man vibration. Budskapet är i korthet, att judarnas fångenskap i Babel över Romar­ afrikanerna måste ”fight, if necessary, and riket — som ockuperade hebréernas land we know we shall win” — intill den dag då och förtryckte deras folk — till den mo­ det inte längre finns första och andra klas­ derna tidens kolonialism. Deportationen avsens medborgare, mänskliga rättigheter gäl­ det sanna Israel till Jamaica får näring i be­ ler lika för alla och förtrycket av de färgade rättelserna från Babel och i Uppenbarelse­upphör. boken, där man upplicerar orden om ”skö­ Denna reggae bryter det traditionella kan Babel” såväl på den romerska imperia­ mönstret av eskapism och icke-våld. Sär­ lismen som på det brittiska imperiet, som skilt representativ är den knappast. Snarare år 1655 erövrade Jamaica. Från den romer­ är den ett uttryck för den odogmatiska ska imperialismen är steget inte heller långt grundinställningen hos Rastas. Ofta möter till Mussolinis anfall mot Etiopien 1935:man i rörelsen moment, som bara med stor identiteten mellan Roms ockupation avsvårighet kan förenas med varandra. Israel i Bibeln och Italiens av Etiopien blev för Rastas fullständig. På motsvarande sätt kritiserar man den 8. västerländska religionen och kyrkorna. Själva undviker man begrepp som kyrka, Förutom i reggaen tar sig Rastas dröm om samfund och församling: man använder Afrika uttryck också i fråga om andra konsekvent ordetkult om sin egen rörelse. former av kulturliv. Både i diktning, skulp­ Relationerna mellan samfund/kyrkor ochtur och måleri är den afrikanska traditio­ stater och regeringar blir ett utslag av im­ nen och motivkretsen framträdande på perialismens och den etablerade religionens Jamaica. förbund i och för undertryckandet av det Reggae-musiken som sådan är en musik­ utvalda gudsfolket. Orden ”government” form, som sprungit fram i mötet mellan och ”Jesus ... are two closely associated 14 Owens s. 80 ff. words in western society, and both bespeak15 Citatet hos Owens s. 88 f. Det är föranlett av oppression in the Rastas’ view.”14 Selassies audiens hos påven. Jah live! Selassie-I live! 155

afrikanskt och västerländskt. En grundför­ Först på senare tid har man i Västerlan­ utsättning för reggaen är musikformer som det börjat observera det nära sambandet rock och rock steady. Av detta följer att mellan reggaen och Rastarörelsen — vilket reggae-musiken inte tillhörde Rastarörel­ bl.a. lett till att en musikal om Rastafarians sens tidigare historia. Den ursprungliga f.n. (1977) är under förberedande i USA, Rasta-musiken var i stället den afrikanska givetvis uppbyggd kring reggaemusik. Allt­ tradition man hade bevarat, det rytmiska för länge har man emellertid ifråga om trumdunkandet och den afrikanska sången. reggaen lagt tonvikten uteslutande på den Denna äldre afrikanska musik med en del musikaliska aspekten och försummat dess västerländska inslag går ibland under be­ kultiska funktion. Även framstående Rasta­ nämningenRasta beat och får anses vara forskare som exempelvis /. Owens har till Rastas tidigaste musikaliska uttryckform. stor del missat detta samband och har där­ Bland Rastas har också i alla tider sjungits för i sin bok om Rastas tappat bort den traditionella kristna sånger, där man före­ funktion, som reggaemusiken har inom tagit sådana textändringar, som ansetts rörelsen. motiverade med hänsyn till rörelsens bud­ Samtidigt som sambandet mellan Rastas skap och framtoning. och reggaen betonas måste man emellertid Denna äldre form av Rasta-musik lever påpeka, att reggae-musiken inte primärt fortfarande vidare, främst kanske på Ja­ vuxit fram inom Rasta-rörelsen: dess första maicas landsbygd. Men med den nya gene­ framtoning på Jamaica saknade denna an­ rationen Rastafarians under 1970-talet och knytning. Men snart nog kom musiken att expansionen bland ungdomen i Kingston,identifieras med Rastafarians, vilket bl.a. blev reggaen den musik man identifierade hänger samman med dess popularitet bland sig med. Här fanns den afrikanska tradi­ Kingstons färgade — samma befolknings­ tionen kvar — och samtidigt kunde man grupp där Rastarörelsen växte sig stark — utnyttja den tunga amerikanska rocken i och med Marleys och andra reggaesångares dess olika former. I reggaen och dess märk­ engagemang i Rasta movement. På Jamaica liga rytmblandning fann tusen och åter talar man idag ofta om Rasta reggae och tusen unga Rastas en kombination av sin om ”annan reggae”. Skillnaden dem emel­ afrikanska identitet och sin egen genera­ lan är att Rasta reggaen har sitt kultiska tion. sammanhang givet, medan den reggae, som Även om alltså reggae-musiken bara i framförs av icke-Rastafarians, bara funge­ något mer än ett decennium har identifie­ rar som dans-, diskoteks- och underhåll- rats med Rastarörelsen, är denna identitet ningsmusik. Men för otaliga Rastafarians idag ett fundament. ”Det är i reggaen vi på Jamaica är reggaen liksom Rasta-rörel­ finner uttryck för våra tankar, våra käns­ sen som sådan ett stycke Afrika på väster­ lor, hela vår kunskap,” förklarar man, ”the ländsk botten och en sammansmältning av reggae expresses Rasta knowledge, Rasta Rastas båda världar, den afrikanska och life.” Reggaen är också Rasta-rörelsens den bibliska. totalt dominerande form av ”evangelisa­ Reggaen är samtidigt uttrycket för dröm­ tion”. Marley når med en enda LP, ett enda men om återkomsten från Babel till det TV-program, fler människor, än Rastas med svarta Sion under Selassies ledning. sin man-till-man-metod rimligtvis kan ha ”Let Jah arise,” sjunger Bob Marley, gjort under sin tidigare historia. Marley, ”know that the enemies are scattered! Let ”Prince of Rasta reggae”, framstår med Jah arise, the enemies are scattered! Jah sina ”dread locks” och sin Rasta-förkun­live, children, yeah! Jah live, Selassie-I nelse utåt sett som rörelsens stora profetlive! Jah live! Jah-jah live, children, yeah!” och föregångsman med stor betydelse långt utanför Jamaicas gränser. Religionsvetenskaplig forskning - ett samhällsintresse?'

AV JAN-ERIK WIKSTRÖM

Jag fäste mig redan när jag fick inbjudan För det första har Sverige relativt sett att delta och medverka i detta symposium den minsta staben av teologiska forskare i vid att ämnet för mitt anförande försettsNorden. I de övriga nordiska länderna har med ett frågetecken. Jag utgår från att den religionsvetenskapliga forskningen en anordnarna själva inte tvekar att göra omfattning som ligger på internationell gällande att religionsvetenskaplig forskning nivå. Det kan däremot knappast sägas vara är ett samhällsintresse. Jag finner det för fallet för Sveriges del. Det är visserligen min del också naturligt att ta bort fråge­ inte rättvisande att enbart jämföra antalet tecknet. professurer inom olika ämnen och discipli­ Däremot kan det naturligtvis finnas an­ ner. Avsevärda summor tillförs i vårt land ledning att ställa frågan på vad sätt, i vilken forskningen också via de olika forsknings­ mening den religionsvetenskapliga forsk­ råden. Detta förändrar emellertid inte bil­ ningen är ett samhällsintresse och vilka den nämnvärt i fråga om den religions­ praktiska slutsatser svaret på den frågan vetenskapliga forskningens ställning och kan leda till. Det är också naturligt att villkor. något söka belysa i vad mån det finns för­ Det andra skälet för ökad uppmärksam­ hållanden — inom vetenskapen och i vårthet på den religionsvetenskapliga forsk­ samhälle i stort — som gör att tyngdpunk­ ningens villkor i vårt land är att Sverige — terna förskjuts och att det finns nya ochtrots denna forsknings relativt blygsamma möjligen starkare motiv för att besvara den omfattning här — kunnat lämna mycket fråga som ändå ställs jakande. betydelsefulla bidrag till den internationella Jag kan väl förstå om det i ämnesformu- forskningen på detta område. Det är lätt leringen för mitt anförande finns en ut­att inse att bristen på forskartjänster vid maning till regering och riksdag och kanske våra universitet lett till en export av fors­ speciellt till den i regeringen som har ett kare inom det teologiska fältet som möj­ särskilt ansvar för att den vetenskapliga ligen annars inte behövt ske. Denna export forskningen får rimliga arbetsvillkor genom kan väl vara till gagn för religionsveten­ tillräckliga ekonomiska och därmed per­ skaplig forskning i stort. Men den kan sonella resurser. Jag kan t.o.m. ha förståelse samtidigt på lång sikt leda till en utarmning för att, även om en sådan utmaning kom­av vår egen teologiska forskning och kan mer från företrädare för olika vetenskap­därför naturligt nog inte uppfattas som liga discipliner, så kan det från vissa syn­ något positivt av teologins företrädare i punkter vara särskilt motiverat om den vårt land. kommer från företrädare för den religions­ * Anförande vid symposium om samverkan i vetenskapliga forskningen. Det finns flera religionsvetenskaplig forskning, Stjärnholms stifts­ skäl för det. gård, Nyköping, den 17 oktober 1977. Religionsvetenskaplig forskning — ett samhällsintresse? 157

Det är lätt att konstatera, att teologin rats. Samtidigt är de nya beteckningarna av fått ganska lite med av den utbyggnad av några tidigare existerande professurer ut­ forskningen som skett under senare år. Jag tryck för en medveten förskjutning av menar personligen — och jag kan i det av­ tyngdpunkten. Denna tyngdpunktsförskjut- seendet tala för regeringen i dess helhet — ning kommer till uttryck också inom om­ att det allmänt sett är angeläget att satsa rådet för de professurer som behåller de mer på forskning än vad som hittills skett. gamla beteckningarna: den historiska och Det kan med fog hävdas att detta bör systematiska teologin. gälla även den religionsvetenskapliga forsk­ Det vore naturligtvis angenämt om jag ningen. Jag är samtidigt övertygad om att vid det här tillfället kunde utlova fler pro­ detta inte enbart eller ens i första hand är fessurer för den religionsvetenskapliga en kvantitativ fråga. Det är minst lika vik­ forskningen. Det kan jag dessvärre inte tigt att en medveten forskningspolitik ut­ göra. Jag kan däremot säga att i samma formas. Dess inriktning måste — och jag mån som den tendens till en tyngdpunkts- tänker särskilt på religionsvetenskapen — förskjutning som jag antytt förstärks — bestämmas med hänsyn till två olika fak­ givetvis som uttryck för en vetenskapligt torer. Dels gäller det de behov som aktuali­ motiverad ändrad bedömning av behoven seras av utbildningens successivt förändrade — i samma mån bedömer jag att utsikterna tyngdpunkt. Dels gäller det önskemålet om ökar att få gehör för önskemålen om en en bättre anpassning till tendenser som görförstärkt organisation. sig gällande inom internationell vetenskap­ Jag vill ytterligare peka på ett par för­ lig verksamhet. hållanden som jag tror kan visa sig vara av Jag menar alltså att det är viktigt att be­ betydelse i detta sammanhang. Jag tänker tona sambandet mellan den akademiska på det utredningsarbete som nyligen avslu­ grundutbildningens behov och möjligheter tats i fråga om praktisk-teologisk utbild­ och möjligheterna till en utveckling av ning. Vi har ännu inte kommit tillräckligt forskningsorganisationen. Jag vill därför långt i granskningen av remissvaren för att — om än bara antydningsvis och som jag skall kunna säga något om hur en pro­ exemplifiering — påminna om hur den position kan komma att se ut. Det slutliga religionsvetenskapliga grundutbildningen ut­ resultatet kommer också att bli beroende av vecklats under senare år. vilken ställning man inom Svenska kyrkan tar till näraliggande frågeställningar som Det är naturligt att därvid hänvisa till utretts genom kyrkans egen försorg. Där­ RUMO och till vad den utredningen lett emot vill jag gärna säga att förslagen från till. Jag tror att det på längre sikt kommer utredaren utgår från en grundsyn som jag att visa sig betydelsefullt — också för den känner sympati för. Där finns en stark öns­ religionsvetenskapliga forskningen — att kan att överskrida gränser och få en när­ utredningen om utbildningens mål och mare anknytning både till olika vetenskaps- organisation på detta område tillsattes. Man discipliner och till skilda religiösa och kyrk­ kan möjligen hävda att de praktiska resul­ liga traditioner och skilda typer av aktuellt tat denna utredning hittills avsatt är blyg­ församlings- och samfundsliv. samma. Men det är ändå fråga om en ny Jag vill också nämna om den utredning inriktning och delvis nya mål. Tyngdpunk­ som gjorts om statligt stöd till de fria sam­ ten i historisk och systematisk teologi har fundens teologiska seminarier. Syftet är i väl inte ersatts av en mera beteendeveten­ första hand att utjämna en orättvisa. Den skaplig inriktning, men den modifieras i består i att den utbildning som ges vid dessa alla händelser åt det hållet. Hittills har den seminarier är snart sagt den enda eftergym­ resulterat i att en professur i religionssocio­ nasiala utbildning i vårt land som ännu sak­ logi och en i religionspsykologi tillkommit, nar statligt stöd. Staten betalar utbildningen samtidigt som behovet av en professur i av folk för näringslivets behov men har hit­ religionspedagogik allt starkare aktualise­ tills låtit de fria samfunden klara sin utbild­ 158 Jan-Erik Wikström ning på egen hand. Det måste rättas till. Ut­ en tid i riktning mot en av det praktiska redarnas förslag har emellertid samtidigt kyrkolivets impulser mera oberoende forsk­ utformats så att kontakten mellan dessa ning. Den huvudkaraktär som en så inrik­ seminarier och den teologiska utbildningen tad forskning får och de resultat som den och forskningen vid universiteten främjas. kommer till aktualiserar i sin tur en ny Det bedömer jag vara av stort värde för pendelrörelse. Jag är för min personliga seminarierna. Jag ser det också som en del övertygad om att människans villkor i fördel för de teologiska fakulteterna att ett samhälle som vårt successivt förskjuter kontakten med präst- och pastorsutbild-mittläget eller viloläget i de pendelsväng­ ningen inom skilda samfund stimuleras. ningarna i en bestämd riktning. Religions- Det förekommer och måste, menar jag, vetenskaplig forskning kan med andra ord förekomma en ömsesidig påverkan mellanaldrig mer, annat än i sin rent historiska utbildning och forskning — inom det reli­del, återvända till de utgångspunkter som gionsvetenskapliga området som på alla ett mycket enhetligt och samtidigt starkt anndra områden. Ju fler faktorer som bi­sektoriserat kulturmönster på sin tid möj­ drar till att förstärka utvecklingen i den ligen gjorde naturliga. riktning RUMO-förslagen syftade till, dess Jag behöver inte i det här sammanhanget större blir utsikterna att det skall vara möj­ teckna konturerna av den utveckling som ligt att få samling kring en fortsatt utbygg­ vi under vårt århundrade bevittnat i fråga nad och nyorientering av den religions­om den religiösa enhetskulturens upphöran­ vetenskapliga forskningen i just den rikt­ de. Vi räknar numera som en självklarhet ningen. med en mångfald och en variationsrikedom Därmed har jag egentligen redan svarat i fråga om intryck och impulser — kultu­ inte bara på frågan om den religionsveten­ rellt, religiöst, politiskt — som tidigare skapliga forskningen är ett samhällsintresse. generationer inte haft någon motsvarighet Jag har också antytt mitt svar på frågan till. varför och på vilket sätt den är det. Detta Det är självfallet många olika omstän­ är enligt min mening så viktiga frågor att digheter som bidragit till att förändra för­ jag gärna vill uppehålla mig vid dem ytter­ utsättningarna för hur en livsåskådning och ligare något. en livshållning utformas hos individen. Jag vill gärna se de två utredningar jag Där finns den explosionsartade ökningen nyss nämnde som uttryck för två nära be­av den informationsmängd som varje en­ släktade tankegångar som har relevans för skild människa utsätts för och på det ena hela det religionsvetenskapliga forsknings­ eller andra sättet har att ta ställning till. fältet. Redan tvånget att välja — slumpmässigt Den ena tanken är att teologiska studier eller efter ett medvetet mönster — gör att och teologisk forskning inte skall bedrivas olika individer får starkt varierande ut­ fristående från vad som i övrigt försiggår gångspunkter för sina bedömningar. inom vetenskapens värld. Jag är övertygad Detta gäller på alla livsområden. De om att en tvärvetenskaplig inriktning är till senaste årtiondenas omfattande invandring gagn för religionsvetenskapens egna dju­ till vårt land — till stor del från länder med paste intressen. helt annan kulturell och religiös tradition Den andra tanken är att teologiska stu­ än den vi är vana vid — har förvandlat den dier och teologisk forskning inte skall be­ teoretiska insikten att det finns flera levan­ drivas fristående från de frågeställningar de religiösa och kulturella traditioner till en som aktualiseras i det praktiska försam­ närmast påtvungen praktisk förtrogenhet lings- och gudstjänstlivet inom olika tros­ med detta faktum. samfund. Jag tror att man i det avseendet Härtill kommer att vi under samma tid­ kan notera en sorts vågrörelse. Om teo­rymd fått bevittna hur från andra utgångs­ logisk forskning under en period i huvud­ punkter en utveckling som haft likartade sak är kyrkans sak, svänger pendeln efter praktiska konsekvenser ägt rum inom den Religionsvetenskaplig forskning — ett samhällsintresse? 159 majoritet av befolkningen som naturligt Genom att studera religionen som ett socialt nog inte är invandrare. faktum kan den göra anspråk på att vara ett Debatten om det öppna samhället, präg­religionsvetenskapligt basämne, som förhind­ lat av pluralismens kännetecken, har gjort rar att religionen förflyktigas genom att upp­ att det för allt fler framstår som självklart fattas som en abstrakt åskådning, en samling ”sanningar” eller en diffus känsla. Praktiskt att olika livsåskådningar skall leva sida vid tillämpad kan den ge medvetenhet om de vill­ sida och i en öppen dialog med varandra. kor, under vilka religionen verkar idag, dess Det finns också sidospår av den utveck­ kommunikationsproblem och riskerna för iso­ lingen som kan vara av särskilt intresse för lering från det stora samhälleliga samman­ den religionsvetenskapliga forskningen. Jag hanget. Redan själva tekniken i det religions­ tänker på den starkt ökade förekomsten avsociologiska fältarbetet med dess krav på för­ sådana religiösa företeelser som inte kan måga att lyssna och leva sig in i människors förklaras enbart med hänvisning till att inre värld, dess respekt för människornas egna olika invandrargrupper fört med sig sin religiösa uttrycksformer och uttryck och dess nödvändiga självkritik måste anses oumbärlig religion och sin kultur när de kommit till för alla, som väljer en religiös bana. Ämnet ger vårt land. Det är mera fråga om tendenser också genom sin allmänna sociologiska grund och strömningar som gör sig gällande på en beskrivning av ”människans elände” i en många olika håll i vår värld. De förmedlas splittrad och av våld och maktbegär präglad ofta av mycket små grupper av hängivna värld. ... Den ger även ljus åt det apostoliska lärjungar. Jag tror det är obestridligt att ordet: ”Men denna skatt hava vi i lerkärl” förutsättningen för att dessa religionsfor­(2 Kor. 4: 7), genom sin beskrivning av hur mer eller religionssurrogat skall få sprid­ det religiösa livet kan präglas av sociala klyftor ning är ett stort vacuum i många män­ och mekanismer för förtryck och också själv niskors liv. bidra härtill. Bilden av den livsåskådningsmässiga situation som utgör bakgrunden till den Vad jag nu sagt är ett uttryck för över­ religionsvetenskapliga forskningen i vårt tygelsen att det är också ett samhällsin­ samhälle kompliceras ytterligare av det sätt tresse att den religionsvetenskapliga forsk­ på vilket allt fler människor upplever sin ningen — och f.ö. det religionsvetenskap­ tillvaros villkor. Den upplevelsen är förliga arbetet på alla nivåer — får sådana im­ oerhört många sådan att det borde bli allt pulser och därmed en sådan huvudsaklig in­ omöjligare för teologins företrädare att be­riktning att vad Gustafsson kallar en iso­ handla sitt stoff som något alldeles vid sidan lering från det stora samhälleliga samman­ av vad som försiggår i samhället i övrigt hanget kan förhindras. Jag har också velat eller det som andra vetenskaper sysslar säga att det i vårt samhälle idag finns för­ med. hållanden och tendenser som gör det sär­ Jag är övertygad om att den närmare an­ skilt angeläget att riskerna i detta avseende knytningen till beteendevetenskaperna somuppmärksammas och motverkas. kommit under senare år är mycket positiv i Utöver vad jag redan anfört som motiv detta sammanhang. Jag instämmer gärna för en sådan skärpt uppmärksamhet och i en bedömning som religionssociologenaktiva åtgärder för att främja en utveckling Berndt Gustafsson gjorde i en skrift som som svarar mot behoven, vill jag säga föl­ kom ut för ett par år sedan. Låt vara att jande. hans ärende var att klargöra religionssocio- Det är inte bara pluralismen i vårt sam­ 1 ogins betydelse — hans omdöme skulle väl hälle i största allmänhet som skapar osäker­ kunna avse också andra inslag av beteende­ het hos människor. Det är inte bara mång­ vetenskap i det religionsvetenskapliga arbe­ falden av inbördes motstridiga och ofören­ tet. liga livsåskådningar som gör att många Berndt Gustafsson skriver om religions­ upplever en livsåskådningsmässig hemlös­ sociologin: het. Det är inte bara mängden av olika in­ tryck som gör så många desorienterade och 160 Jan-Erik Wikström kommer så många att tillgripa olika flykt­ ningen som ett samhällsintresse främst där­ vägar undan osäkerhetskänslan, villrådig­ för att den direkt eller indirekt kan till­ heten, upplevelsen av främlingskap och en­godose olika behov som från samhällets samhet. sida bedöms som angelägna. Men det finns Där finns också hela den nya företeelse, å andra sidan ingen anledning att blunda utmärkande för ett högutvecklat välfärds­ för att den kan bidra till människors livs- samhälle, som enklast beskrivs genom en åskådningsmässiga orientering och därför hänvisning till debatten om levnadsstandard har betydelse för lösningen av olika sociala contra livskvalitet. Det ligger i sakens natur och personliga problem. Det finns också att olika politiska ideologier anstränger sig anledning att understryka att den religions­ för att ta i besittning det tomrum hela vetenskapliga forskningen — särskilt under denna debatt vittnar om. Men det är, menar inflytande av de tendenser som jag antytt jag, ur samhällets synpunkt ett vitalt in­ — har en framträdande plats och uppgift i tresse att denna debatt inte blir enbart den tvärvetenskapliga forskningen. Denna politisk. Blir den det finns det stor risk att forskning får allt större betydelse för hela den aldrig kan leda fram till de svar som vårt samhälle. Utan den skulle samhälls­ det finns ett så väldigt behov av. Och utvecklingen på viktiga fält stagnera. utan att de svaren kan ges finns det risk Den religionsvetenskapliga forskningen att varje strävan att skapa ett gott samhälle är — om man vill sammanfatta — ett sam­ misslyckas. hällsintresse av bl.a. följande skäl: Den religionsvetenskapliga forskningen • Den har betydelse för en rad olika kan här fungera som en viktig balanserande forskningsgrenar. Beteendevetenskaperna faktor. Å ena sidan är dess uppgift att hålla har t.ex. ett så nära samband med den fast vid sina egna självklara utgångspunkter religionsvetenskapliga forskningen att det och därmed bidra till att göra klart att man kan ifrågasättas om de skulle kunna fun­ inte utan ödesdigra konsekvenser för indi­gera som de nu gör utan religionsvetenska­ vider och för samhället i stort kan tänka pen. bort den religiösa dimensionen ur tillvaron. • Den har betydelse för en djupare för­ Den uppgiften är särskilt viktig när många ståelse av mänskliga relationer. Man kan, andra faktorer gör anspråk på att ersätta det är min övertygelse, inte lösa relations­ religionen. problemen i vårt samhälle enbart med hjälp Å andra sidan är den religionsvetenskap­av de förklaringar allmän psykologisk liga forskningens uppgift i detta läge att på­ forskning kan tillhandahålla. Kontakten visa och med vetenskapliga metoder belysa med religionspsykologin och impulserna det oupplösliga sambandet mellan religio­ därifrån och från andra grenar av religions­ nens uttrycksformer och det stora samhälle­ vetenskapen är här av alldeles central be­ liga sammanhanget. Det framstår som allt tydelse. angelägnare att därvid göra sig bruk av det • Den har betydelse för hela kulturlivet illustrationsmaterial som de beteendeveten­ genom de bidrag den ger till kulturdebatten. skapliga disciplinerna tillhandahåller. Vad skulle t.ex. livsåskådningsdebatten vara Jag angav inledningsvis att jag kände en utan den stimulans som den religionsveten­ viss tveksamhet inför formuleringen av skapliga forskningen i bästa fall ger? Men ämnet för mitt anförande. Jag ville ta bort inte bara det: viktiga delar av det kulturella det frågetecken som fanns där. Religions- skapandet öser ur de källor religionsveten­ vetenskaplig forskning är, som jag försökt skapen bringar i dagen. Ta t.ex. de nya visa, ett samhällsintresse. Jag kände emel­ bibelöversättningarna. När staten räknar lertid tveksamhet inför ämnet också av en med att satsa mellan 15 och 20 milj. kr på annan anledning. Egentligen är det näm­det projektet skall det inte betraktas som ligen djupt främmande för mig att anlägga ett indirekt bidrag till kyrkan. Bibelöver­ nyttosynpunkter på teologin. Jag ser intesättningen är en central kulturangelägenhet heller den religionsvetenskapliga forsk­ som har relevans inte bara för kyrkan utan Religionsvetenskaplig forskning — ett samhällsintresse? 161 också för skolan, för litteraturen, för andrasom samhällsviktiga, att dessa samhällsupp­ konstformer och kulturyttringar. gifter tillmäts större vikt än kyrkans ur­ Olika vetenskapsgrenar kan förmedla en sprungliga och centrala uppgift. När det upplevelse av vida horisonter och nya, sti­sker är det fara å färde. mulerande perspektiv också till den som Erik Hjalmar Linder talade för många år inte själv är vetenskapsman. Detta gäller, sedan i en ofta citerad och nästan lika ofta menar jag, i särskild mening religionsveten­ missförstådd formulering om att kyrkan skapen. Jag har vid några tillfällen känt en skapar kultur i distraktion. Det betyder rik glädje när jag lyssnat till föreläsningar naturligtvis inte att den gör det i omed­ av framstående svenska teologer. Det kan vetenhet eller ointresse. Det betyder i stället i bästa fall vara som att få följa en astro­ att kulturskapandet är en frukt av att kyr­ nom på hans utflykter i världsrymden eller kan fullgör sin centrala uppgift att för­ en djuphavsforskare till havsbottnens okän­kunna evangelium. Kyrkan fyller sin upp­ da värld. Därför att denna uppgift eller gift — också som kulturskapare, som so­ effekt — at göra människor glada till sinnet cialt gemenskapscentrum, som politisk fak­ — kanske inte är den som en forskare påtor — när den är just kyrka. det religionsvetenskapliga området först Som en avbalansering av vad jag tidigare väntar sig av sitt arbete, vill jag peka ock­ sagt om den religionsvetenskapliga forsk­ så på denna funktion. ningen som samhällsintresse vill jag bestämt • Slutligen i den här uppräkningen har göra gällande att det förhåller sig precis den religionsvetenskapliga forskningen — likadant med teologin som med kyrkan: den som jag redan uppehållit mig åtskilligt vid fyller sin centrala uppgift bäst när den inte — en väldig betydelse när det gäller att sneglar åt olika håll för att på bästa sätt hjälpa människor att orientera sig i till­ fylla viktiga men egentligen sekundära upp­ varon. gifter i samhällets tjänst utan i stället är Religionsvetenskapen är en viktig bit i just religionsvetenskap. ett pussel som inte kan läggas färdigt den Jag är glad över den breddning av den förutan. Den är en för många obekant fak­religionsvetenskapliga forskningens arbets­ tor i ett räknetal som inte går ut förrän den fält i riktning mot beteendevetenskaperna obekanta faktorn identifierats och satts insom pågår. Men jag är lika glad över att på rätt plats. Samma sak kan visserligen det i vårt land finns en internationellt sett med visst fog sägas också om andra delar högtstående forskning inom de ämnesom­ av den vetenskapliga forskningen. Men råden som av gammalt står i teologins religionsvetenskapen har med den mänsk­centrum. I fråga om den religionsveten­ liga tillvarons grundfrågor att göra och skapliga forskningen i dess helhet vill jag spelar därför en central roll som inte likauttala den uppriktiga förhoppningen att vi självklart tillkommer andra vetenskapsgre­ också för framtiden skall få räkna med ett nar. lika rikt bidrag till totalsumman av veten­ Allt detta är olika sidor av argumentatio­ skapligt arbete som hittills — ett bidrag nen för — eller kanske snarare vittnesbör­som blir värdefullt och nödvändigt att ta det om — att den religionsvetenskapliga vara på i samma mån som det är fråga om forskningen är ett samhällsintresse. ett arbete som respekterar religionsveten­ Det händer ibland att kyrkan — eller skapens speciella förutsättningar utan att exaktare kyrkans företrädare — blir så för­ för ett ögonblick ge avkall på de vetenskap­ tjusta över att fylla uppgifter som bedöms liga kraven.

II — Sv.Teol.K v.skr.4/77 Röda boken i Frankrike

AV BENGT STRÖMBERG

De båda upplagorna av Johan III:s Liturgi då, att ”Bak på Titulbladet hade någon 1576 och 1588 fick, sedan den förkastats pågammal nitisk swensk hand skrifuit: O tu Uppsala möte 1593, en framtid som rarietet slemme kloster Lasse, så mycket ondt Du hos bibliofilerna i England och på kontinen­hafver kommit till vaega i wårt fädernes­ ten, icke minst i Frankrike. Ett av de största land”.1 Förmodligen är det fråga om samma biblioteken i Paris ägdes av kardinal de exemplar som förutom paskillen även hade Rohan Soubise.1 Biblioteket var inrymt i denna anteckning skriven på samma sida. hans hôtel vid rue du Chaume, det nuva­ Kardinal Rohans exemplar av Liturgin rande Nationalarkivct. Till bibliotekarie ut­ 1576 hade kommit under ögonen på en an­ såg han abbé d’Oliva, en lärd italienare, vil­ nan nitisk boksamlare, M. du Fay. Denne ken gjorde biblioteket till ett intellektuellt vände sig till baron Erik Sparre, Sveriges centrum, som besöktes av lärda från alla ambassadör i Frankrike, genom vars för­ nationer. Abbé d’Oliva utökade biblioteket medling han förvärvade båda upplagorna genom inköp från in- och utland, så att detav Liturgin, 1576 och 1588.5 N är M. du till slut omfattade mer än femtiotusen vo­ Fays bibliotek såldes på auktion 1725 upp­ lymer. Den av honom 1749 upprättade ka­ tog också den av Gabriel Martin upprättade talogen omfattade 25 volymer in-folio.2 Till katalogen som n:r 11 Liturgin 1576 inbun­ detta bibliotek inköptes för högt pris detden i rött marokängband och som n:r 212 första i Paris kända exemplaret av Liturgin Liturgin 1588 i rödbrunt kalvskinnsband. 1576. På den blanka baksidan av titelbladet N:r 210 var The booke of the common var med hand skriven den kända paskillen Prayer 1549, och denna tillsamman med från prästmötet i Uppsala 1588, kallad con-Liturgin 1576 såldes för 300 livres, medan fessio rusticana, i form av ett akrostikon: Liturgin 1588 bara inbragte 31 livres.8 För­ modligen är det samma exemplar av Litur­ Libertatis gin, som såldes på auktionen efter abbé Inimica Charles d’Orléans de Rothelin 1746. I Mar- Turbatrix Urbium 1 1674— 1749. 2 A. Franklin, Les anciennes bibliothèques de Romana Paris, 2, sid. 178, 179. Gloria 3 P. Le Brun, Explication de la messe, 2, Paris Inferni 1726, sid. 123, 141. Om paskillen se J. A. Ham- Aditus3 margren, Om den liturgiska striden under konung Johan III, 1898, sid. 197. När J. H. Lidén under sitt Parisbesök 1770 * J. H. Lidén, Dagbok, sid. 826. UUB X399. arbetade två dagar i kardinalens bibliotek, 5 Le Brun, anf. arb. 2, sid. 141. Om Erik Sparre se G. Elgenstiema, Den introducerade Svenska antecknade han en rad rara böcker och adelns ättartavlor VII, sid. 412. bland dem Liturgin 1576. Han observerade 0 G. Martin, Bibliotheca Fayana, Paris 1725. Röda boken i Frankrike 163 tins auktionskatalog förekommer Liturgin ortodoxa doktrinen att brödet och vinet blir 1576 under n:r 252 i rött marokängband Jesu lekamen och blod oberoende av bruket och Liturgin 1588 under n:r 253 utan an­ komma till uttryck i den liturgiska texten, givande av bandets utseende. Liturgin 1576 om denna skall kunna göra anspråk på att betingade ett pris av 180 livres.7 De båda vara katolsk. Den andra bristen är, att alla liturgierna förekommer även på bokauktio­ korstecken förbigås i kanon, i klar motsätt­ nen efter Duc de la Vallière 1783, Liturgin ning till den liturgiska traditionen. Kors- 1576 i violett marokängband och Liturgin tecknen återfinnes i alla liturgier, och fä­ 1588 i blått marokängband. I den senare derna har ofta gett uttryck åt tanken, att volymen var sista bladet handskrivet.8Ï sin korstecknet spelar en viktig roll för sakra­ Bibliographie instructive ou Traité de la mentets verkan. Den tredje bristen är, att connoissance des livres rares et singuiliers Liturgin saknar böner för de avlidna och nämner Guillaume-François de Bure båda därför avlägsnar sig från den samfällda upplagorna och understryker, att upplagan kyrkliga traditionen, som alltid ger utrym­ 1576 är mycket sällsynt, medan upplagan me åt dessa böner. Den fjärde bristen är, 1588 är mindre ovanlig.9 att Liturgin låter församlingen kommuni­ cera före prästen, vilket är emot den litur­ Pierre Lebrun har i sitt kända arbete om giska traditionen, som låter prästen kom­ mässan Explication littérale, historique et municera först i enlighet med den överty­ dogmatique des prières et des cérémonies gelsen att man därvid följer Kristi exempel, de la messe, publicerad i Paris 1716—1726, som själv tog del av sakramentet innan han ett avsnitt om reformationen i Sverige.10 gav det åt lärjungarna, såsom det heter i de Inom ramen för detta återger han företalet tolv apostlarnas liturgi i bruk hos syrerna: till Liturgin med fransk parallelltext samt ”Fregit et commedit deditque discipulis den latinska texten till densamma.11 Som suis”. Den femte bristen är, att prästen en­ förlagor har Lebrun använt dels det exem­ ligt Liturgin kan agera både präst och plar av Liturgin 1576, som fanns i kardinal ministrant om sådan saknas och alltså fira de Rohans bibliotek, och som denne ställdemässan ensam, vilket är emot påvars och till hans förfogande, och dels det exemplar konciliers beslut. Slutligen anmärker Le­ av Liturgin 1588, som M. du Fay hade i sitt brun på att Liturgin låter prästen läsa bönen bibliotek.19 ”Memores igitur” medan kören sjunger Av intresse är Lebruns bedömning av Sanctus trots att kapitularierna från Karl Liturgin ur romersk synpunkt. Han låter den stores tid föreskriver att prästen och nämligen sin edition följas av observationerfolket tillsammans bör sjunga Sanctus. Le­ rörande de brister, varav Liturgin är be­ brun bedömer Liturgin så som den själv vill häftad, och som gör, att dess titel ”catho- bli bedömd efter fornkyrklig patristisk syn­ licae et ortodoxae conformis” är missvi­ punkt och kommer då till resultatet, att dess sande. Den första bristen gäller uttrycket i titel ”catholicae et ortodoxae conformis” bönen ”Domine Deus qui voluisti”, det om­är missvisande.11 diskuterade ”ut in vero usu nobis sint Cor­ pus et Sanguis” i enlighet med den lutherska 7 G. Martin, Catalogue des livres de feu M 1’abbé doktrinen om den reala närvarons bunden­D ’Orleans De Rothelin, Paris 1746. het till bruket av sakramentet i stället för 8 Catalogue des livres de feu M. le duc de la Val­ ”Vt fiat nobis Corpus et Sanguis”; som ger lière, première partie, par Guillaume de Bure, fils aîné, 1, Paris 1783, sid. 90, n:r 274 och 275. uttryck åt den katolska läran om närvaron. 8 Volume 1, Paris 1763, n:r 214 och 215. Visserligen står den till 1576 års upplaga av 10 Diss. XIII, art. V, vol. IV, sid. 123—200. Liturgin fogade kommentaren i motsätt­ 11 Sid. 142— 185. Editionen är omnämnd efter ning till den lutherska doktrin, som kom­ Fendt av S. Serenius i Liturgia Svecanae Ecclesiae mer till uttryck i den liturgiska texten, men Catholicae et Orthodoxae Conformis, Abo 1966, sid. 14, 15, anm. 22. det bör betonas, att kommentaren saknas i12 Lebrun, vol. IV, sid. 123. 1588 års upplaga, och dessutom bör den13 Lebrun, vol. IV, sid 186— 189. 164 Bengt Strömberg

Louis Bouyer har i sitt arbete Eucharistie, bokstäver präntat ”SPHYNX SVECA. uel Theologie et spiritualité de la prière eucha­ PROTEVS GOTHUS”. Sfinxens gåtfullhet ristique, publicerat 1966, utnyttjat Lebruns och Proteus egenskap att ändra åsikter och edition av Liturgin för en analys av dess karaktär betecknar Liturgins egenskap att nattvardsböner i anslutning till Brilioth ochvara oklar och tvetydig med hänsyn till mot­ Aulén.14 Han betecknar Liturgin som ett sättningen evangeliskt-romerskt. Möjligen försök, kanske mera sinnrikt än lyckat, att syftar SPHYNX SVECA på Johan III och i schemat för Olaus Petri mässa utan att PROTEVS GOTHVS på Laurentius Petri förändra dess från Luthers Formula missae Gothus, den senare framträdande som för­ ärvda struktur, återinföra flera element av fattare till Liturgins förspråk. den romerska kanon, som lagts åt sidan. Forsius exemplar av Liturgin är försedd I sin analys av Liturgins nattvardsböner un­ med flera marginalanteckningar av gran­ derstryker han dessas framhållande av skande innebörd. Liturgins förspråk, som Kristi enda offer på korset. Men den ge­ i Clerkeriidz bekennelse i Strängnäs stickt nuint lutherska tankegången, att den kors­ vm Liturgia stelt Anno 1587 blev föremål fäste Kristus och hans offer är framställt för en ingående granskning,17 är kommen­ för oss till vår försoning som sköld ochterat på ett antal ställen. Som känt är byg­ skärm mot Guds vrede, mot syndens och ger förspråket på motsatsparet Superstitio dödens förskräckelse, och att vi fattar och och Prophanitas. Vid den mening i början anammar detta med tron och med våra öd­ av förspråket som inledes med orden ”Su­ mjuka böner frambär det inför Guds äro­ perstitio autem” har kommentatorn i mar­ fulla majestät, ger en möjlighet att hävda ginalen tillagt ”Totus hic liber meris super- offrets närvaro i mässan utan att hamna i stitionibus abundat”. Längre fram i försprå­ tanken på ett upprepat offer. Liksom Le­ket, där det framhålles, att den andliga fri­ brun antecknar Bouyer, att Liturgin saknar heten utbytts mot en köttslig sådan och att Memento för de avlidna och bön för dessa.därför en ny disciplin behöves för att föra Motivet är att sådan bön väcker misstanken människorna till att åter iakttaga de gamla om att mässan innebär en upprepning ochfromhetsreglerna, är i marginalen antecknat icke en sakramental aktualisering av det ”Nota errorem”. När förspråket längre enda offret. fram ifrågasätter, huruvida en människa, som icke visar några yttre tecken till from­ Collijn känner inga exemplar av Liturgin i het, verkligen kan ha ett fromt hjärta med franska bibliotek. Emellertid har Bibliothè­ tanke på att munnen talar av hjärtats över­ que Nationale i Paris ett exemplar av 1576 flöd liksom ögonen vänder sig och händer års upplaga.15 Orginalbandet är icke bevarat och fötter rör sig och därför en stor del av utan boken är inbunden i ett pappband,fromheten är förlagd till ceremonierna, an­ varvid marginalerna något beskurits. Bla­ för kommentatorn ”Non vox sed votum dens storlek är 28X 19 centimeter. non Musica conuersio sed cor Non clamor På titelbladet Överst under valvet står sed amor sonet in aurem Dei”. Mot slutet ägaranteckningen ”Sigfridi Aroni Forsij av förspråket framhåller författaren något sum”. Ägaranteckningen följes av ett om­ pessimistiskt, att det icke skall saknas kriti­ döme om Liturgin i form av en etymologi ker, som kommer att bringa i vanrykte ab effectu: ”Liturgia ab effectu suo dicatur hans försök såsom varande varken katolskt Litis vrgia, quod lites, tumultus, et distrac- eller ens apostoliskt. Kommentatorn tilläg- tiones efficiat”. Vidare anföres den latinska tolkningen av det grekiska ordet liturgia 14 Andra upplagan 1968, sid. 386— 393. med orden ”Ministerium siue Administra­ 15 B 294 Réserve. Tillgängligt på mikrokort hos te ” i enlighet med definitionen ”Liturgia CIPOL, Paris. apud Graecos significat publicam admini­ 16 Se om denna definition S. Serenius anf. arb. sid. 55, 56. strationem seu publicum ministerium”.16 17 Steno Magnis kopiebok, fol. 1—10. SRA Kopie- Nederst inom titelbladets ram är med stora bok n:r 24. Röda boken i Frankrike 165

ger ”jd quidem non immerito”. Författaren ter instiftelseorden och Sanctus hörde till avrundar förspråket med att uppmana alla de mest omstridda partierna i Liturgin. I fromma att glädja sig över, att vi svenskar disputationen vid riksdagen 1577 mellan är­ genom Liturgin har fått en gudstjänst som kebiskopen och linköpingsbiskopen Marti­ är i överensstämmelse med ”veteri ortho- nus Olai Gestricius förklarade den senare doxae et catholicae ecclesiae”. Kommenta­ om denna anamnes: ”Manifestissimus abu- torn läser här ”Romane” för ”catholicae”.sus eucharistiae, et introductio sacrificij pa- Vid själva den liturgiska texten finns pistici cognoscitur aperte in Liturgia, dum också kommentarer på ifrågasatta ställen. vult a sacerdote talem recitandam esse ad Liturgin föreskriver, att prästen vid fram­ Deum patrem orationem: Memores igitur komsten till altaret skall utbreda korpora- et nos Domine etc. eundem filium tuum let. Ordet ”corporale” är understruket och ejusque mortem et oblationem, hostiam pu­ ett ”N(ota)” finnes i kanten.18 Bruket av ram etc. offerimus.” ”1 Liturgin märkes öp­ korporale för tanken i riktning mot trans-pet det mest tydliga missbruk av eukaristin substantiationen. Denna kommer också en­och införande av det papistiska offret, då ligt kommentatorn till uttryck i den om­ den låter prästen bedja en sådan bön till debatterade offertoriebönen ”Domine DeusGud: Ihågkommande därför Herre etc. qui voluisti”, där orden ”panem et vinum, frambär vi samme Din son, och dennes död vt in vero vsu nobis sint corpus et sanguis di- och offer, ett rent offer etc.” lectissimi filij tui” trots den lutherska for­ Endast Kristus medlaren kan åt Gud muleringen ger anledning till kommentaren frambära ett tillfyllestgörande offer åt Gud ”Absit. transsubstantiatio”.18 I det omfat­ för hela världens synd, detta är icke vårt tande scolion vari Liturgins författare ger verk. Kristi på korsets altare gjorda enda svar på den omstridda frågan, varför instif­ offer är tillräckligt.22 I överensstämmelse telseorden, som i sig är tillräckliga för kon- med denna syn är i den latinska texten sekrationen föregås och efterföljes av böner,”offerimus” och i den svenska ”frambäre” har kommentatorn i marginalen med klam­ understrukna och i marginalen är antecknat mer markerat de avgörande punkterna i ”Sacrificium misse”.23 Emellertid hänvisar detta försvar. Då författaren i detta sam­ kommentatorn till det scolion på fol. manhang beskriver instiftelseordens verkan LXIIII, som behandlar offerproblemet och så, att brödet och vinet blir ”corpus et starkt understryker Kristi enda offer. Med sanguis ipsius” utropar kommentatorn i stöd av kyrkofädercitat framhålles engångs­ marginalen ”absit” och tillägger ”trans- karaktären av Kristi sacrificium propicia- substantiatio”.20 I instiftelseorden hade Li­ torium. I denna text är ordet semel, som turgins författare skjutit in ett tillägg, som förekommer tre gånger understruket samt­ blev mycket omstritt ”respexit in celum, ad liga gånger och i marginalen är markerat te sancte Pater, omnipotens aeterne Deus, ”N.B. Semel recte”. Detta textens energiska tibi gratias agens”. Denna ändring mötte hävdande av Kristi en gång utförda sacrifi­ stark kritik, då den ansågs innebära, att cium propiciatorium till skillnad från vårt nattvarden uppfattades som ett sacrificium. sacrificium eucharisticum föranleder kom­ Kommentatorn ger i marginalen uttryck mentatorn till en fråga i marginalen: ”unde för denna kritik. Han citerar Apokalypsensergo sacrificium misse?”.24 sista kapitel den adertonde versen: ”Si quis apposuerit ad haec apponet Deus superI Bibliothèque de l’Arsenal i Paris finnes ilium plagas scriptas in libro isto”, ”Om ännu ett exemplar av Liturgin med signum någon lägger något till dem, så skall Gud på 18 Fol. XXIv. honom lägga de plågor om vilka är skrivet 19 Fol. XXXIXr. i denna bok”. Här har nämligen instiftelse­ 20 Fol. XLIr. orden förändrats, och ord som varken före­21 Fol. XLIIv. 22 Svenska riksdagsakter 2, sid. 551. kommer hos evangelisterna eller Paulus in­ 23 Fol. LXIIv. fogats.21 Anamnesen ”Memores igitur” ef­ 24 Fol. LXIIIIr. 166 Bengt Strömberg

4° T 919, som ej heller är nämnt av Col­ prästen för kyrkan och tillägger ”vna cum li jn.25 På titelbladets nedre marginal finnes omni magistratu ecclesiastico et politico”.89 en nästan utplånad anteckning i rött, somLiturgins kritiker såg häri en förbön för på­ jag ej lyckats tyda. Boken är ombunden i ven och den romerska kyrkans prelater, mörkt skinnband med guldsnitt. Margina­ eftersom titeln magistratus ecclesiae mar­ lerna är beskurna. Volymen är försedd med kerar, att förbön skall ske i Liturgin för talrika anteckningar. En del av dessa är av den romerske påven, som för sig gör an­ mera explikativ karaktär medan andra av språk på denna titel.30 Kommentatorn har annan hand är polemiska. strukit under orden ”vna cum omni magi­ Den senare kommentatorn har försettstratu ecclesiastico” och i marginalen fram­ förspråket till Liturgin med en marginal­ hållit dem som uttryckande en villfarelse. rubrik ”DE ERRORIbus in hac praefa- I den följande bönen ”Domine Deus qui tione” och som första villfarelse markerat voluisti” har kommentatorn strukit under förspråkets hävdande, att superstitio icke början av avsnittet ”Benedic et sanctifica hindrar människorna från gudsfruktan ochSpiritus tui sancti virtute”, som är en epik- som andra villfarelse den uttrycka farhågan, les med bön att Gud genom sin ande skall att bekämpandet av superstitiones kan med­ välsigna och helga brödet och vinet, så att föra att den sanna fromheten tillspillogives.de i ett sant bruk för oss blir Kristi lekamen I det scolion som beledsagar bönen ”Au- och blod. I marginalen betecknar han denna res tuae pietatis” i Liturgins Praeparatio ad bön som en ”error”.31 Detta sammanhänger missam behandlas frågan, till vem liturgins med den kritik, som av Liturgins vedersa­ böner riktas. Det heter om denna fråga: kare riktades mot denna epikles. Konsekra­ ”Sicut etiam in orationibus, quae funduntur tionen sker genom instiftelseorden och icke ad altare (uulgo Collectas vocant) Preces genom någon människas bön. Därför är omnes in Deum Patrem fere dirigimus.”26 denna epikles överflödig, ja även klart gud­ Kommentatorn har fäst sig vid adverbet lös, då genom den förmågan att konsekrera ”fere” i uttrycket, att vi nästan riktar alla den heliga måltiden tillerkännes den, som bönerna till Gud Fader och menar, att på reciterar bönen. Betecknande är Linkö- denna punkt insmyger sig möjligheten till pingsbiskopens fråga till ärkebiskopen, hu­ en ”invocatio sanctorum”. ruvida denna måltid kallas sakrament efter I Judicium praedicatorum holmensium läsningen av denna bön eller efter recitatio­ de publicata Liturgia brännmärkes den vill­ nen av Kristi instiftelseord.32 farelsen, att en särskild helighet skulle vid­ låda den prästerliga skruden, så att denna Liturgins svenska granskare söker visa, att ögonskenliga och synliga helighet i sig skulle den är full av papistisk villfarelse, medan behaga Gud och prästen i denna dräkt dess franska katolska läsare söker hävda, att skulle kämpa med alla andliga fiender och dess titel ”catholicae et ortodoxae confor- tack vare dennas synliga helighet besegra mis” är missvisande. Liturgin är en sfinx alla frestelser.87 En av bönerna som i Litur­ och en Proteus. gin beledsagar den prästerliga skrudens på­ tagande nämligen bönen ”ad planetam sev casulam” kan tolkas i denna riktning: ”In­ due me Domine ornamento humilitatis, ca- 25 En anteckning om detta exemplar finnes i ritatis et pacis, ut undique; munitus virtuti- Kungl. Bibliotekets referensexemplar av Collijn. 26 Fol. Xllr. bus, possim resistere vitijs et hostibus mentis 27 Joannes Baazius, Inventarium Ecclesiae sveo — et corporis.” Kommentatorn har i överens­Gothorum, Lincopie 1642, sid. 396. stämmelse med Stockholmspredikanternas 28 Fol. XXr. kritik strukit över orden ”munitus virtuti- 29 Fol. XXXVIIlr. bus, possim resistere”.28 30 Judicium praedicatorum Holm. Baazius, anf. arb. sid. 396. Till Liturgins offertorium hör bönen ”Te 31 Fol. XXXIXr. igitur clementissime pater”. I denna beder 32 Svenska riksdagsakter 2, sid. 551. LITTERATUR

Douglas A. Knight: Rediscovering the Tradi­ mässig komposition. Härvid spelar en individ, tions of Israel. The Development of the Tra- Jahvisten, en central roll. Knight ställer på- ditio-Historical Research of the Old Testa­ passligt frågan om inte von Rad i sin Genesis­ ment, with Special Consideration of Scandi­ kommentar gjort sig skyldig till en absoluti- navian Contributions. Society of Biblical fiering av det jahvistiska kompositionsstadiet, Literature, Dissertation Series, vol. 9. XIII, von Rads traditionshistoriska arbete är framåt- 439 sid. Missoula, Montana. 1973. Pris $2.50. riktat: denne forskare följer syntetiskt traditio­ nerna framåt i deras växt. von Rad är också Knights förnäma opus utgör en vetenskapshis­ följdriktigt den av de två ”fäderna”, som torisk översikt över den traditionshistoriska skrivit en gammaltestamentlig teologi. metodens utveckling inom den gammaltesta­ Martin Noths arbete har delvis annan karak­ mentliga forskningen. Hans arbete är ytterst tär. Han ser bakom J och E en gemensam läsvärt och torde vara av intresse även utanför grundval. Den plats som hos von Rad intas de egentliga vetusforskamas måhända esote­ av credot hålles hos Noth av fem centrala riska krets. pentateuktemata. Den roll von Rad tillmäter Framställningens begreppsmässiga klarhet är Jahvisten tilldelar Noth den amfiktyoniska för­ föredömlig, något som inte minst beror på de samlingen. Och Noth ser i pentateuktraditio- ansträngningar förf. lägger ned på att i bokens nerna snarast resultatet av en gradvis skeende prolegomena, omfattande ett trettiotal sidor, sedimentering. Noths arbete är analytiskt, till­ klart definiera sina termer. Här diskuterar han bakablickande. Han är den av de två som kom distinktioner som traditio och traditum, Inhalt att skriva en Israels historia. och G ehalt och utreder innebörden i begreppet Under den suggestiva rubriken ”The Ques­ traditionshistoria. Jag finner hans framställ­ tion of Traditio-Historical Overkill” behand­ ning ypperlig och vill anmäla betänkligheter lar Knight kritikerna. Knight ger kritikerna rätt endast på en marginell punkt: Knight är enligt i att termen ”traditionshistoria” inte bör få min uppfattning något för kallsinnig gentemot tjäna det tvivelaktiga syftet att glorifiera rena de försök som gjorts att differentiera mellan gissningar. Men han understryker också att Traditionsgeschichte och Überlieferungsge­ den traditionshistoriska metoden tjänar den schichte. historiskt inriktade forskningens syften: den Bokens corpus består av två huvuddelar. historiska verkligheten var en och att med Den första (sid. 37—213) ägnas åt den tradi­ alla till buds stående medel utforska denna är tionshistoriska metodens förelöpare (Richard vår plikt. I stort sett tar han alltså Noth i för­ Simon, J. G. Herder m.fl.), de tyska banbry- svar mot de amerikanska beskyllningarna för tarna (Gunkel, Gressmann, Alt) och framför ”nihilism”. allt åt de egentliga ”fäderna” (von Rad och Bokens andra och i mina ögon intressantaste Noth). Här ger han också karakteristiska exem­ huvuddel (215— 399) behandlar den skandina­ pel från den nyare forskningen och går till viska debatten. Här ger Knight en ypperlig be­ slut också in på kritiken (Albright, Wright, handling av Engnell och ”Uppsala-kretsen”, Bright och Herrmann) mot von Rad och Noth. av upptakten till debatten (Nyberg, Birkeland, Huvudbehållningen av denna första huvud­ Mowinckel) och av senare inflytande och del utgöres av jämförelsen mellan von Rad respons (Kapelrud, Nielsen, Sæbô). I centrum och Martin Noth. Den förre lägger i sin forsk­ för författarens intresse står naturligtvis här ning speciell vikt vid de bekännelsemässiga den intensiva skandinaviska debatten om munt­ formuleringarna (credot). Han ser i materialet lig tradition. De religionshistoriska preferen­ inte en gradvis sedimentering utan en plan­ ser med intresse för kult, kungaideologi och 168 Litteratur höggudstro, som samtidigt präglade flera av ning: litterärkritiken är ett legitimt redskap vid dessa forskare, faller utanför framställningen. sidan av andra. Något som i hög grad bidrar till framställ­ Just problemet muntlig/skriftlig tradition hör ningens trovärdighet är författarens upprepade till de frågor, som den gammaltestamentliga understrykande av att vi här står inför en forskningen borde ta upp till förnyat studium. mycket sammansatt vetenskapshistorisk före­ Man kan här uttala två desiderata: För det teelse med stora individuella variationer mellan första bör frågan om generella kriterier för de olika forskarna. Somliga har vid tillfällen muntlig tradition tillmätas ökad vikt, och förfäktat en mycket strikt linje (Nyberg, Eng­ denna fråga bör studeras i tvärvetenskaplig nell, Kapelrud, Nielsen, Carlson), andra har kontakt med representanter för afrikanistik, intagit en kritisk position, medan andra åter slavistik och andra vetenskaper där frågan om sökt tillvarataga det bästa i den internationella muntlig tradition tagits upp till studium. För forskningens metodarsenal (Mowinckel, Ring­ det andra behöver vi flera empiriska detalj­ gren). Knight vill därför inte tala om en Upp- studier över enskilda perikoper och hela text­ sala-skola utan om en Uppsala-krets, och med block. Ringgren slog tidigt in på denna linje, en karakteristisk formulering säger han: ”... då han studerade frågan om muntlig resp. our use of the word ‘Circle’ should serve to skriftlig tradition utifrån en rad parallelltexter discourage non-Scandinavian researchers from i GT. Vad vi behöver är flera studier i denna treating the Uppsala scholars as a band of like- empiriska anda, studier som lågmält och utan minded extremists who can be dismissed en generaliserande ex cathedra-uttalanden ger sig bloc” (p. 294). i närkamp med texternas detaljer. Engnell framstår onekligen i Knights bok Det är väl att begära för mycket, men man som något av en karismatisk gestalt i veten­ kan inte låta bli att önska, att Knight också skapshistorien, men Knight vägrar envist att hade anlagt vetenskapssociologiska och psyko­ låta sig dras in i hans trollkrets. Han behåller logiska aspekter på det fenomen, som han hela tiden nykter distans till materialet. Snarast kallar ”the Uppsala Circle”. Vad var det egent­ andast framställningen förvåning över att man ligen, som gjorde Uppsala till en så mesmeri- också bland de egentliga uppsaliensarna finner serande forskningsmiljö under fyrtio- och fem­ en sådan åsiktsdifferentiering som faktiskt är tiotalen? Knights bok ger inte svaret på den fallet. frågan. Den är emellertid en mönstergill och Karismatiker eller ej, så blev Engnell i alla ytterst lärorik framställning om den traditions- fall invecklad i ett intressant tvåfrontskrig med historiska forskningens utveckling, sådan denna Mowinckel och Widengren som övriga huvud­ kan avläsas i forskningens publicerande ”pro­ kombattanter. Striden med Mowinckel gällde dukter”. främst den genetiskt inriktade forskningens Tryggve N. D. Mett inger möjligheter och berättigande. Liksom Birke­ land, som såg traditionsprocessen som en smältugn, ansåg Engnell det omöjligt att gene­ tiskt arbeta sig tillbaka till profeternas auten­ Roy F. Melugin: The Formation of Isaiah tiska ord, deras ipsissima verba. M ot denna 40—55 (Beiheft zur Zeitschrift für die alt- position hävdade Mowinckel energiskt den testamentliche Wissenschaft, vol. 141), 186 sid. genetiskt inriktade forskningens nödvändighet Walter de Gruyter, Berlin 1976. Pris DM 68.— . och möjlighet. Engnells svar i Lindblomfest­ skriften blev också något av en frontförkort­ Jesaja kap. 40— 55 är en av Gamla Testamen­ ning. tets litterära höjdpunkter. Det räcker med ett Medan män som Nyberg och Engnell em­ minimum av litterärt sensorium för att inse fatiskt hävdade den muntliga traditionens pri­ detta faktum. Studiet av dessa kapitel ur genre­ mat, nådde Widengren här en avvikande upp­ mässig och kompositionell synpunkt är redan fattning. Utifrån utombibliskt material från av denna anledning en vägande forskningsupp­ Mesopotamien och från de arabiska kulturerna gift. När vi därtill lägger det faktum att denna hävdade Widengren, att man inte kan spela ut ”bok” innehåller en hel rad teologiskt cen­ muntlig och skriftlig tradition mot varandra. trala texter (Jes. 53 m.fl.), avsnitt som rätt kan Märkligt nog bibehöll dock Widengren en tolkas endast i ljuset av sin större kontext, då skeptisk attityd mot litterärkritiken. Andra av förstår vi att en kompositionsteknisk analys av de diskuterade forskarna, framför allt Mo­ Jes. 40— 55 är en teologiskt central forsknings­ winckel och Ringgren har här en annan håll­ uppgift. Litteratur 169

Melugin rör sig på marker, som många fors­ manhang (sid. 65 f.). Han finner sammankopp­ kare odlat före honom. Hans bok utgör likväl lingen av de olika ”genre-enheterna” tala för ett självständigt och profilerat inlägg i debat­ att tjänaren också i ”tjänaresångerna” är Is­ ten. Den ger väsentliga bidrag till förståelsen rael. Hans tolkning av ”det brutna röret” i för hur trådarna löper i den konstrika väv som 42,3 förtjänar omnämnande. Detta uttryck dessa kapitel utgör. Bokens första huvuddel ger har associationer till Egypten och 42, 3 säger en analys av de olika genrer som finns i Jes. därmed: tjänaren, Israel, skall inte så hårt luta 40— 55. Huvudresultatet blir här, att formkri­ sig mot ett vacklande Egypten, att han krossar tiken (trots Muilenburgs invändningar) är ett det (sid. 99). Melugin har också ett fint sinne användbart instrument i forskarens umgänge för den paradox, som texternas bild av tjäna­ med dessa texter. Profeten är visserligen högst ren innehåller. Sammanställningen av den originell och skapar inte sällan nya litterära blinde, döve och fängslade tjänaren Israel i 42, former men har likväl inte övergivit bruket av 18—25, med en tjänare som öppnar blindas stereotypa genrer. ögon och för fångarna ut i frihet i 42, 5—9 Bokens andra huvuddel är den intressan­ skapar en medveten ”ambiguity” (sid. 109). taste. Här ger förf. under rubriken ”The Melugins bok är en fyndgruva för den som arrangement of genre units” en analys av vill fördjupa sig i Jesaja 40—55. Han har kompositionen. Melugin betraktar Jes. 40— 55 gjort ett imponerande detaljarbete, som jag som en samling av ursprungligen självständiga här endast kunnat ge några smakprov på. Jag enheter (alltså inte som det direkta resultatet är inte helt överens med honom i hans bedöm­ av en författares verksamhet) men vägrar sam­ ning av de större kompositionella linjerna men tidigt att ansluta sig till Mowinckels synpunkt har läst hans framställning med mycket stor att arrangemanget skulle ha präglats av lösliga, behållning. stickordsmässiga samband. Melugin ser betyd­ Tryggve N. D. Mettinger ligt mera av sammanhang i kompositionen än så. Liksom flera tidigare forskare ser Melugin i 40, 1— 11 en prolog, som tillsammans med J. M axwell Miller: The Old Testament and the epilogen i 55, 6— 13 bildar ett inclusio-arrange- Historian. 87 sid. Fortress Press, Philadelphia mang. Prologen betraktar han på ett intressant 1976. Pris $2.95. sätt som en föregripande sammanfattning av hela ”boken”, såtillvida som han finner 40, I den serie elementära metodböcker, Guides to 1— 8 peka framåt mot kap. 41—48 och 40, 9— Biblical Scholarship, som Fortress Press utger, 11 föregripa kap. 49—55. har J. M. Miller bidragit med denna volym. På motsvarande sätt finner han ett inclusio- Som titeln anger handlar den om historieveten- arrangemang mellan 40, 27— 31 och 49, 1—6. skaplig metod tillämpad på gammaltestament­ Kap. 49,1—12.13 relateras därmed bakåt. ligt material. I en inledning redogör Miller Frågan är emellertid, om denna uppfattning kortfattat för det skriftliga material, som ar­ av 49, 1— 12 är tillfredsställande. Enligt min keologien tillhandahåller den gammaltesta- mening spelar denna enhet snarare rollen av mentlige forskaren, från Amarnabreven till navet i den totala kompositionen, eller — för Elefantinepapyrerna. I inledningen ges också att använda en annan och kanske bättre meta­ allmänna synpunkter på historikerns uppgift for — av en bropelare, som förbinder kom­ och metod. Författaren redogör här bl.a. för positionens båda huvudspann med varandra. olika sätt att som historiker förhålla sig till Att 49, 1— 12 spelar en sådan roll framgår av uppgifterna om mirakulösa händelser i Israels två förhållanden: (a) Avsnittet har talrika för­ förflutna. I kapitel två tar han upp ett konkret bindelser såväl framåt som bakåt, (b) Det har problem (utrikespolitiken under Omriderna) en raffinerad hymnisk infattning (48, 20—21 och visar hur historikern kan gå tillväga i en och 49, 13 som i sin tur har rapport till andra analys, som kombinerar bibliskt och utombib- hymner i ”boken”), (c) Det skiljer bokens båda liskt skriftligt material. I kapitel tre diskuterar huvuddelar åt. han användningen av arkeologiska artefakter. Författaren gör en rad värdefulla ikattagel- De maningar till försiktighet, som avslutar ser till de texter som betecknats som ”tjänare­ detta kapitel är metodiskt mycket välgrundade. sånger”. Han har således tänkvärda saker att I det fjärde kapitlet diskuteras tre omtvistade säga om uttrycket ”se (min tjänare)” i 42,1 frågor i Israels tidiga historia (patriarktiden, som han finner vara använt i investitursam- landnamat, amfiktyoniproblemet). I ett sista 170 Litteratur kapitel diskuteras den bibliska kronologien. Kerstin Bjerre-Aspegren: Bräutigam, Sonne Millers arbete är såvitt jag vet det första i und Mutter. Studien zu einigen Gottesme­ sitt slag. Boken är präglad av författarens kom­ taphern bei Gregor von Nyssa. 220 sid. Gotab. petens. Miller har tidigare gett oss ett antal Malmö—Lund 1977. väldokumenterade studier till olika problem i Israels historia. Vad man efterlyser i boken är Det är fascinerande att studera den betydelse­ några reflektioner om den kunskapsteoretiska fulla filosofen, teologen och mystikern Gre­ relationen mellan forskaren, det historiska gorius av Nyssa. Med sin bror Basilius och sin materialet och de historiska slutledningarna. vän Gregorius av Nazianz har han haft ett Jag hade också gärna sett att frågan om syfte avgörande inflytande på 300-talets dogmatiska och tendens i historiskt källmaterial tagits upp diskussioner. Hos Gregorius finns redan till till diskussion som en självständig punkt. Bo­ fullo spänningen mellan det som uppfattas kens obestridliga förtjänst ligger i att författa­ som uppenbarat i heliga skrifter och det som ren utifrån väl valda exempel ger diskussioner det mänskliga förnuftet med sina egna resurser av konkreta problem. förmår att tänka ut om människans plats i Tryggve N. D. Mettinger världen. Ur detta spänningsförhållande växer all teologi, som i sin tur blir till ett andligt arv av idéer, föreställningar och bilder, som har sitt eget inflytande på den religiösa erfaren­ NY TIDSKRIFT FÖR GT-INTRESSERADE heten. De människor som man konventionellt kal­ Tre unga GT-forskare i Sheffield har tillsam­ lar för ”mystiker” upplever denna spänning mans bprjat utge en ny tidskrift för gammal­ särskilt intensivt. En känd professor i judisk testamentlig exegetik: Journal for the Study of mystik i Jerusalem, Gershom Scholem, menar the Old Testament. Den har mycket enkel att den kristna, den muslimska och den ju­ typografisk utstyrsel (skrivmaskinssättning) diska teologin, alla har brottats med Plotinos’ och priset har därför kunnat hållas mycket lära om gudomens obestämbarhet och Bibelns lågt: 4.50 pund tillsammans för de tre första precisering om Gud som skapare och källa till nummerna, som redan utkommit och samma all uppenbarelse. Kerstin Bjerre-Aspegren ger pris för nr 4—7, som utgör andra årgången. genom sin doktorsavhandling ett viktigt bidrag I de tre nummer som hittills utkommit kan till den paradoxala situation i vilken den man skönja en mycket intressant redigerings­ filosofikunniga teologen och mystikern Gre­ princip, nämligen att satsa på ett aktuellt tema, gorius av Nyssa stod. Titeln anger tydligt att inbjuda en forskare med profilerade åsikter det är tre bilder eller metaforer om Gud som om detta att presentera sin syn i en kort upp­ belyses: Gud som brudgum, sol och moder. sats och låta en rad andra exegeter skriva reak­ Inledningskapitlet (s. 1—63) beskriver först tioner på detta bidrag. I nummer två finns så­ helt kort forskningsläget, Gregorius’ liv och lunda två artiklar om patriarkerna. Nummer verksamhet och slutligen utförligt den del av tre, en fullträff enligt min mening, har ägnats Gregorius’ filosofi och teologi som författaren åt de nya tendenser inom pentateuk-studiet, anser viktig för att behandla sitt ämne. Hon som knyter sig till namnen van Seters, Rend- utgår ifrån att Gregorius’ uppfattning om Gud torff och H. H. Schmid. Fortsätter den nya tid­ är det primära, bildvalet däremot något sekun­ skriften på den inslagna linjen, kommer den därt, ett hjälpmedel. Samtidigt räcker denna att påtagligt bidraga till en vitalisering av princip inte för att förklara alla gudsbilder tankeutbytet inom den gammaltestamentliga hos Gregorius. Författaren menar att forskarna forskningen. oftast har ägnat sig åt den dogmatiska sidan Den som vill prenumerera gör detta genom av Gregorius’ verk. Jean Daniélou är en av de att vända sig till Journal for the Study of the få som uppmärksammat sambandet mellan Old Testament, Department of Biblical Studies, bildspråk och dogmatiska föreställningar. Lik­ University of Sheffield, Sheffield S10 2TN som Daniélou vill Kerstin Bjerre-Aspegren stu­ England och sända en check på det aktuella dera bildspråket som ett uttryck för en filo­ beloppet till JSOT. sofiskt och teologiskt integrerad personlighet. Tryggve N. D. Mettinger Denna avhandling i ämnet ”grekiska” inne­ håller alltså många avsnitt som berör både dogmatiken, filosofin och litteraturvetenska­ pen. Litteratur 171

Författaren anger en begränsning i mate­ Detta resultat, en syntes mellan Mühlen­ rialets urval. Det hämtas huvudsakligen ur två bergs och Daniélous teser, bekräftas ytterligare verk, som behandlar askesens natur och mål­ i en jämförelse mellan Gregorius’ och Filons sättning: ungdomsverket från ca 371, D e ställningstagande till den negativa teologin: virginitate, och den mogna ålderns bok, In Gregorius har lämnat den negativa teologin Canticum canticorum, från år 389. Gudsbe- bakom sig och utvecklar ett originellt guds- greppet i det senare verket, liksom också i De begrepp. Det grundar sig både på uppfatt­ vita Moysis, förefaller mer preciserat och ningen, att Gud är oändlig, och på en guds­ differentierat än i De virginitate. I det sam­ kunskap av positiv ”mystisk” karaktär. För­ manhanget anförs tidigare arbeten om guds- fattaren avgränsar också gudskunskap enligt kunskap hos Gregorius. Två forskare står del­ Filon från Gregorius’ sätt att understryka, hur vis mot varandra, Ekkehard Mühlenberg och Guds nåd möjliggör en inre förändring av Jean Daniélou. Den förre företräder en mer människan. rationalistisk teologisk utläggning, den andre För att se hur inkarnationen och mystiken en mer ”mystisk” uppfattning. Båda är överens återspeglas i metaforerna om Gud är det om att alla uttryck för gudskunskap är otill­ viktigt, enligt författaren, att sküja mellan räckliga. Men för Mühlenberg är det viktigt två kategorier av utsagor. Den första kan att se, hur Gregorius ger ordet ”oändlig” ett preciseras med orden: Gud är transcendent; annat innehåll än det som förekommer i den han kan inte uppfattas av människan. Den grekiska filosofin och i den negativa teologin andra kategorin lyder: Gud är transcendent; före Nikaia. Enligt Mühlenberg understryker trots detta uppfattas han helt eller partiellt av Gregorius, att människan kan känna Gud människan. endast genom gnösis och denna kunskap be­ Det är nödvändigt att något mer ingående gränsas till Guds esse, dvs. att Gud är. Attri­ sammanfatta första kapitlet, eftersom här ryms butet ”oandlig” (apeiros) förefaller vara ett den grund på vilken de tre återstående kapitlen uttryck för Guds essentia, dvs. hur Gud är. vilar, avsnitten om brudgumsbilden (s. 64— Men detta är felaktigt, menar Mühlenberg. 113), spegelbilder (s. 114— 170) och moders­ Begreppet ”oändlig” betyder hos Gregorius bilden (s. 171—192). En sammanfattning av endast att Gud är. Daniélou däremot beaktar huvudresultaten i dessa tre kapitel finns på s. de ”mystiska” inslagen hos Gregorius, i syn­ 97-103; 153— 158 och 186—189. nerhet de tre stadierna på vägen till kunskap Gregorius uppehåller sig gärna vid brud­ om Gud: Det första stadiet är ”reningen” (som gumsbilden. Detta anser författaren bero på omfattar också phötism os, ”illum ination”). att han genom metaforens intima karaktär Det andra stadiet, ”kontemplationen”, beteck­ kunnat uttrycka den diametrala motsättning, nas med orden gnösis och theöria och utgör som i hans teologi råder mellan Guds oändlig­ den etapp utöver vilken människan enligt het och människans möjligheter att uppfatta Mühlenbergs tolkning inte kan gå. Det tredje honom. Vidare uttrycker bröllopsmetaforen och slutliga stadiet är unio mystica, som be­ spänningen mellan lärosatsernas abstrakta och tecknas som anakrasis och theognösia. sakramentens påtagliga, ”fysiska” egenskaper. Kerstin Bjerre-Aspegren menar att sanningen Författaren tar upp Gregorius’ kommentar till om gudskunskapen hos Gregorius ligger i en orden syskios och hë kline hemön i H öga V. syntes av både Mühlenbergs och Daniélous 1: 16. Kristus är syskios, eftersom det är nöd­ utläggningar. Detta förtydligar hon i en jäm­ vändigt, att han döljer sin gudomlighet i en förelse mellan Gregorius, Platon, Filon och oansenlig gestalt, om människan skall kunna Plotinos. Hon tillskriver Füons och Plotinos’ uppfatta honom. Här skiljer sig Gregorius från teologiskt färgade filosofier en mer positiv Origenes’ tolkning. inverkan på Gregorius än Mühlenberg gör. I debutverket De virginitate finns enligt för­ Hon betonar också, med Daniélou, de speciellt fattaren ett visst avståndstagande från erotik, kristna karakteristika, som ligger i inflytandet liksom hos Platon och Filon. Brudgumsbilden från sakramenteilt och liturgiskt kyrkligt liv, är endast en del av bildspråket, som behandlar samt ett exegetiskt studium. Författaren under­ förhållandet mellan människan och det goda stryker den motsägelse som finns i att Gre­ eller Gud. I det sena stora verket In Canticum gorius använder begreppet ”oändlig” om Gud canticorum däremot låter Gregorius brudgums­ och samtidigt inför en fjärde väg utövervia bilden illustrera en huvudpunkt inom den eminentiae, via analogiae och via negationis, kristna mystiken, möjligheten till förening mel­ nämligen via mystica. lan Kristus och kyrkan, Gud och själen. Om 172 Litteratur man jämför med Filon, så konstaterar man, hon, att Gregorius här har varit särskilt pro­ att det betydelsefulla hos denne inte är bröl­ vocerande, med tanke på kvinnosymbolerna i lopet eller gudsuppenbarelsen utan det avlade de hedniska kulterna. Hon anser också att barnet, bildligt talat ”dygden”. Gregorius där­ denna metafor, i motsats till de bilder vi har emot syns i bildinnehåll lägga mer vikt vid sett tidigare, inte så mycket beskriver Guds själva beskrivningen av kärleksakten, guds­ relation till människorna; den vill snarare för­ uppenbarelsen i inkarnationen, än vid resulta­ tydliga en utsaga om Gud själv. Genom denna tet av denna uppenbarelse, dygderna i män­ bild vill Gregorius bekämpa alla antropomorfa niskans själ. Mer än Origenes understryker beteckningar på Gud: Gud är inte självklart Gregorius de fysiska momenten i Kristi på­ mer Fader än Moder. verkan på människan. Orden anakrasis, När Gregorius betecknar Gud som moder koinönia och henösis används för att beskriva till skapelsen, så står han i motsats både till den ”mystiska” gemenskapen mellan Kristus den tidiga grekiska och den gammaltestament­ och kyrkan, Gud och själen. Men de förekom­ liga traditionen. Platons, Aristoteles’ eller de mer också när det gäller att förtydliga grunden medicinska fackmännens uppfattning om kvin­ till denna gemenskap, nämligen Kristi inkarna­ nan eller modern är att hon endast utgör en tion och sakramenten. I sakramentsläran un­ passiv princip. Hos Filon finns en text som derstryker Origenes huvudsakligen den andliga anger epistëm ë som moder till hela universum. inverkan, Gregorius också den fysiska bety­ Gregorius kan anknyta till Filon. Han står delsen. Paradoxen blir fullständig i brudgums- långt från det monistiska systemet i herme- motivet: Gud är på en gång oändligt långt tismen. Gud är inte för honom en monad, som borta från det mänskliga och ändå lika nära innesluter manligt och kvinnligt, demiurg och som en brudgum och en brud i den fysiska materia, skapare och skapelse. Tvärtom för­ föreningen. söker Gregorius att understryka avståndet mel­ Kapitel 3 om spegelbilder hos Gregorius lan Gud och skapelsen just genom moders­ framhåller först att sol- eller spegel-motivet bilden använd på Gud. Gregorius’ modersbild inte finns i de texter som Gregorius tolkar har inte heller något att göra med de gnostiska allegoriskt, detta i motsats till brudgumsmoti- system, där modern är en urprincip bredvid vet. Det visar alltså ett särskilt intresse från den högste guden, en fallen gudomlighet eller Gregorius’ sida att använda spegelmetaforen. en förlösande makt. Gregorius anknyter till Författaren tror att vissa detaljer i sol- och gammaltestamentliga texter, särskilt Jes. 49: spegelbilden kan anknyta till Platons sjunde 15. Liksom hos Jesaia blir gudsbegreppet inte brev, men också till Platonkommentatorerna uppspaltat i olika gestalter. Gregorius använder och nyplatonikerna. Liksom andra kyrkofäder modersbilden för att uttrycka den spänning är Gregorius eklektiker när han tar upp både som genomgående kännetecknar hans teologi: Demokritos’ passiva synteori och Platons ak­ spänningen mellan Guds transcendens och tiva för att tolka bilden om ”själens öga”. människans försök att beskriva honom. Liksom Filon, men i motsats till Platon och Som man kan ana genom denna kortfattade hans efterföljare, understryker Gregorius nå­ redogörelse har Kerstin Bjerre-Aspegren haft dens betydelse för all gudskunskap. Men han mod, att ge sig i kast med det centrala pro­ betonar starkare än Filon paradoxen att Gud blem, som sedan W. Meyers avhandling år både är transcendent och ändå kan uppfattas 1894 om oändlighetsbegreppet hos Gregorius av människan. Denna motsättning förekom­ har varit föremål för diverse ställningstagan­ mer också i hans bruk av spegelbilden. Spegeln den. Hennes försök att medla mellan Daniélous uppfattas ibland som ett ting som återger en och Mühlenbergs teser är i mycket bestickan­ tydlig bild, eller också som något som endast de. Syntesen blir emellertid inte helt tillfreds­ tillåter ett indirekt seende. I det senare fallet ställande. Jag skulle i det sammanhanget gärna förtydligas det platonska motivet genom Pau­ ha sett en mera ingående diskussion med Hans lus’ text i 1 Kor. 13: 12 (och dess bakgrund i Urs von Balthasars filosofiska utredning av Num. 12: 8). Här uttrycker Gregorius sin van­ den existentiella dimensionen hos Gregorius. liga uppfattning om gudskunskapen: denna är Gregorius’ sinne för den Gud som är, som indirekt, partiell och beror på människans Urs von Balthasar lägger stor vikt vid, kunde begränsade uppfattningsförmåga. ha varit ett filosofiskt och teologiskt mellanled I sista kapitlet om modersbilden medger mellan Mühlenbergs mera rationalistiska och författaren att denna sällan förekommer hos Daniélous mera ”mystiska” tolkning. Gregorius använd på Gud. Samtidigt menar Avhandlingen kännetecknas av stor omsorg, Litteratur 173 både i bevisföringen, i texternas översättning 1 Cor. 13, Paris 1975). Filons tolkning av och i notapparaten. Problemen utreds med epistëm ë, som behandlas i sista kapitlet, kunde allvar och djupsinne. Dispositionen är klar och med fördel ha placerats in i det större perspek­ tydlig. Men i varje del för sig förlorar läsaren tivet om hypostaseringen av Guds egenskaper. sig något, eftersom progressionen i stor ut­ Det hade då blivit klarare, hur dessa hyposta­ sträckning görs genom associationer och jäm­ ser i vissa kretsar blev utgångspunkt för gnos­ förelsematerial. Man får inte alltid tydliga tiska spekulationer. Gregorius går egentligen argument varför ett bestämt material är mer tillbaka till den ursprungliga tanken hos ju­ relevant än ett annat. Författaren skiljer inte darna, att Gud är ouppnåelig. Gud är både far tillräckligt skarpt mellan sådant material som och mor, logos, sophia, epistëmë, och han är Gregorius kan ha känt till och allt det jäm­ mer än detta. förelsematerial som endast syftar till att bättre Det är glädjande att även svensk forskning tillägna sig Gregorius’ tankegångar. En princip ägnas åt den rikedom av tankar som finns hos som nämns i förbigående på s. 138 hade kun­ Gregorius av Nyssa. Det väsentligaste i Kerstin nat vara en metodisk utgångspunkt. Författa­ Bjerre-Aspegrens avhandling anser jag vara, ren citerar där med gillande Heinrich DÖrrie: att hon har utrett hur Gregorius bildspråk går ”Es ist nicht nur festzustellen, dass ein Motiv ihop med hans filosofiska, teologiska och ”mys­ entlehnt ist, es muss zugleich gefragt werden, tiska” inställning angående gudskunskapen. was es am neuen Platze leistet: Ist es verändert Arbetet är nu gjort för några viktiga meta­ worden? Hat es eine neue Funktion erhalten?” forer. Det finns plats för ytterligare under­ Författaren anger själv en begränsning i sin sökningar. Men riktningen uppfattar jag som avhandling, som koncentreras i huvudsak kring fruktbar. två verk, De virginitate och In Canticum René Kieffer canticorum. Argumentet för denna begräns­ ning ”die Knappheit der Zeit und des Raumes” (s. 8) är inte så tilltalande. Blir det begränsade urvalet då inte godtyckligt? Personligen anser Lars Thunberg: ”Det saliga bytet ” Frälsnings- jag att De vita Moysis kunde ha spelat en schema och frälsarbild i teologihistorien (Acta större roll (endast 8 ställen diskuteras). Även U niversitatis Upsaliensis. Studia Doctrinae mindre arbeten som Kommentaren till Fader Christianae Upsaliensia. 16). 421 sid., Uppsala vår hade kunnat få en viss betydelse i samband 1977. Distributor: Almqvist & Wiksell Inter­ med t.ex. modersbilden; där utreds ju begrep­ national, Stockholm. pet ”Gud som Fader”. Analysen av Gregorius’ kommentar till Bakom Lars Thunbergs nya bok ligger en im­ syskios är skarpsinnig och för diskussionen ponerande arbetsinsats. Han har bearbetat vidare. Det samma gäller sol- och spegel­ källmaterial från författare spridda över hela bilden, som tar upp kända saker, men ger en teologihistorien, satt sig in i den aktuella ny belysning av Gregorius’ bildspråk. Jag är vetenskapliga debatten om dessa författarskap mer tveksam än författaren till att acceptera och gjort sig mödan att redovisa det viktigaste G. Kittels utläggning av ainigma och esoptron av det han funnit. i 1 Kor. 13: 12. A tt ainigm a anspelar på Num. Mellan inledningen (9 sid.) och de avslu­ 12: 8 är de flesta kommentatorer överens om. tande synpunkterna (16 sid. text+ 2 sid. noter) Däremot förefaller Kittel gå för långt i sin möter tolv kapitel i tre delar: Exempel från önskan att ta vara på rabbinska spekulationer fornkyrka och medeltid: Irenaeus (11 + 2 sid.), kring vokalisationen ”spegel” i den hebreiska Areopagiten (12 + 2 sid.), Johannes Damasce- texten av Num. 12: 8. Dessa spekulationer nus (12 + 1 sid.), Anselm av Canterbury (12 + 2 kring Moses enda ”spegel” och profeternas sid.) och Bernhard av Clairvaux (18 + 5 sid.), många ”speglar” är relativt sena och förklarar Några senare soteriologiska brytningstider: inte Pauli text. Jag anser att Paulus i 1 Kor. Luther och Erasmus (25 + 7 sid.), Pascal (31 + 13: 12 kombinerar Num. 12: 8 (att tala på ett 7 sid.), Franz von Baader (12 + 2 sid.) och dunkelt sätt, i förtäckta ord och inte munt­ Kierkegaard (23 + 12 sid.), samt ”Frälsning ligen, öppet) och det platonska temat om det idag” — tre exempel: Nikolaj Berdjajev indirekta seendet (att se på ett dunkelt sätt (18 + 4 sid.), Paul Tillich (66 + 19 sid.) och och i en spegel; alltså inte ansikte mot ansikte; Jürgen Moltmann (26 + 14 sid.). Boken inne­ se min kommentar till detta ställe i L e prim at håller också en sammanfattning på tyska på de l'amour. Commentaire êpistémologique de 29 sid. 174 Litteratur

Tillsammans och var för sig är dessa kapitel ligger i c-ledet, frälsarbilden” (376). en nyttig och värdefull fördjupningskurs i Jag kommer att återvända till inledningens dogmhistoria för oss som här saknar Lars och avslutningens teser. Först vill jag emeller­ Thunbergs breda beläsenhet. Många av oss får tid fästa uppmärksamheten på och kommen­ säkert anledning att återvända också till av­ tera några i framställningen inströdda motive­ snitt som behandlar sådant vi tycker oss känna ringar för materialval och disposition och över­ till ganska bra, för Lars Thunbergs respekt för blickar över argumentationsgången. I mitt dem han behandlar och kanske också hans tycke är det nämligen viktigt att lägga märke glädje i att försöka reda ut snårigheter gör, att till de terminologier Thunberg använder för kapitlen innehåller mycket som kanske mera att särskilja traditioner och principiella möj­ hålls fram för läsarens begrundan än strikt ligheter inom det variabla och att sedan fun­ används i bokens huvudargumentering. dera över vart dessa terminologier pekar. Då De tolv kapitlen står emellertid, som sagt, bokens mest omfångsrika kapitel handlar om mellan en inledning och en avslutning där un­ Tillich, och då jag själv skrivit om honom dersökningens resultat summeras i anslutning parallellt med och oberoende av Thunberg, vill till en kommentar till Bangkok-konferensens jag också särskilt kommentera detta avsnitt frälsningsuppfattning. De tolv kapitlen kan inte och dess funktion i förhållande till dessa termi­ bara läsas var för sig. De är i boken avsnitt nologier. där en arbetshypotes prövas och där underlag Kapitlen om Kierkegaard och Berdjajev in­ skapas för generella slutsatser. Undersökningen leds båda med resonemang om hur bokens sägs vara ”idéhistorisk och fenomenologisk” framställning behandlar förhållandet mellan (10), och den vill öppna det historiska mate­ östlig och västlig tradition i det kristna fräls­ rialet ”för en allmängiltigare diskussion än ningstänkandet (180 f., 215 f.). ”Den östliga vad en rent tidshistorisk analys tycks möjlig­ linje, som vi följt i fornkyrkan från Irenaeus göra” (377). Huvudsyftet sägs vara ”att pröva, till Johannes Damascenus” (215) ställs upp om man i teologihistorien kan finna en av mot den västliga tradition som sedan behand­ frälsningsmotivet strukturellt präglad enhet­ lats fr.o.m. kapitlet om Anselm och som karak­ lighet i trosläran oberoende av de olika all­ teriseras med hjälp av fyra genomgående drag männa utgångspunkter och de skiftande del­ (180 f.). Thunberg tycks emellertid vara mindre motiv i frälsningstanken, som kan ha varit intresserad av att analysera denna skillnad än aktuella i resp. fall” (11). Genom ”en rent av att markera ”förbindelselinjer” (t.ex. ” i det strukturell analys av frälsningsbegreppet” (11) platoniserande draget hos både en Bernhard av visar det sig, att man, så fort man tänker och Clairvaux och något mindre en Erasmus av talar om frälsning, tänker sig en övergång från Rotterdam”) och mellangestalter/mellanposi- något (ett frälsningsbehövande tillstånd), till tioner. De i dispositionen kanske något över­ något (ett frälsningsmål) och genom någon/ raskande namnen von Baader och Berdjajev något (ett frälsningsinstrument, en frälsnings- motiveras båda just med att de från var sin väg, en frälsare). Detta ”frälsningsschema” tradition försöker närma sig den andra (180). (jfr underrubriken) i tre led är bokens arbets­ Mera mellan än på raderna tycker jag mig se hypotes som skall tillämpas på materialet (11). en inklusiv eller ekumenisk tendens, där mång­ Slutsatsen blir ”att schematiken bekräftas som falden och traditionernas ömsesidiga komplet­ analysinstrument” (374). Det intressanta är, terande av varandra blir ett ideal. Ett symptom ”att stoffet låtit sig ordnas efter detta schema, tycks mig vara att koncentrationen inom så att både det för varje enskild teolog speci­ lutherdomen på den paulinsk-lutherska rättfär- fika och det mer generella och gemensamma diggörelseläran spelas ut mot ”den samtida kommit fram” (376). Det har också visat sig, bibelforskningen”, där det ”visat sig mycket ”att det kristna tänkandet i väsentliga avseen­ svårt att bringa hela budskapet på en enkel den icke är innehållsligt fixerat”. Nuanalysen formel” (12). Denna tendens gör emellertid att och framställningen av frälsningsmålet hänger frågan om traditionernas teoretiska förenlighet ihop hos varje tänkare, men de kan skifta med knappast ställs och att läsaren får mycket liten hänsyn till den aktuella situationen, och det hjälp att besvara frågan om det finns några gäller också om man, som Moltmann, ger be­ teoretiskt verkligt viktiga skillnader mellan skrivningen av frälsningsmålet prioritet. ”Vi olika tänkesätt. menar oss med bestämdhet utifrån undersök­ Men det är möjligt att också detta bearbetas ningen kunna hävda, att den mest påtagliga — mellan raderna. Det finns nämligen också konstansen /i det kristna frälsningstänkandet/ andra distinktioner, som Thunberg dock knap- Litteratur 175 past särskilt tydligt har relaterat till varandra historisk/frälsningshistorisk ansats och en filo­ eller till förhållandet mellan den östliga tradi­ sofiskt ontologisk. Ingendera har haft entydiga tionen och den västliga. En sådan möter i företrädare, men den ena eller den andra motiveringen för att Pascal är ”ett viktigt led aspekten har dominerat. Exempel på den i vår framställning av frälsningsschematikens förstnämnda har i första hand varit Irenaeus, i utformning genom tiderna”. Eftersom Thun- mindre grad Johannes Damascenus, i bestämd berg låter kapitlen om Pascal, Kierkegaard och utsträckning Anselm, i viss mån både Erasmus Tillich, alla viktiga inspiratörer för varje och Luther och i väsentliga stycken Pascal och existensanalytiskt inriktad teologi, svälla ut Kierkegaard, medan den sistnämnda företräds mer än de andra kapitlen, är det kanske av sär­ av främst Areopagiten, Franz von Baader och skilt intresse att analysera denna motivering. Berdjajev. Mot denna bakgrund har det varit Det intressanta är nu enligt Thunberg att naturligt att också i samtiden uppsöka klara Pascal har lyckats övervinna ”den oförsonliga företrädare för dessa bägge tendenser, och så motsättningen” mellan Luther och Erasmus, har valet fallit just på Tillich och Moltmann, så att motsättningen ”hos Pascal kan sägas ha den förstnämnde som representant för en onto- integrerats i en helhet, som visserligen ger före­ logiskt orienterad och den senare som repre­ träde åt aspekter som var Luthers men icke sentant för en frälsningshistoriskt-eskatologiskt utan hänsyn till de angelägenheter som drev orienterad soteriologi” (238). Här måste jag Erasmus” (128). Det finns en ”skala” mellan erkänna, att jag inte kunnat hitta någon tolk­ Luther och Erasmus, där t.ex. Pascal kan pla­ ning av Thunbergs resonemang som gör det ceras in (149), och denna skalas ytterpunkter upplysande och intressant. är de två sidorna av ”självkännedomen, i nu- Jag ser naturligtvis att Thunberg inte vill analysens perspektiv”: ”Den kan vara en beskriva dessa två ansatser som två möjlig­ kännedom om det egna eländet och dess orsa­ heter som utesluter varandra. Poängen är åter ker i första hand (alltså en självkännedom av att ansatserna eller aspekterna måste hållas Luthers märke), och den kan vara en känne­ ihop. Om Tillich och Moltmann ställer Thun­ dom om den mänskliga storheten trots eländet berg inför ett val, är det mellan två olika för­ (alltså en självkännedom av det slag som vi sök att integrera aspekterna. Tillich och Molt­ såg vara betydelsefull för Erasmus)” (148). mann är med sina ansatser ”av särskilt intresse, Thunberg tolkar motsättningen mellan Luther därför att de genom det sätt varpå de integre­ och Erasmus som en motsättning mellan rar den motsatta aspekten i sina system sam­ Luthers ”teologiska tolkning av människans tidigt illustrerar komplexiteten och sambanden nusituation” och ”den mer humant orienterade i det soteriologiska grundschemat. Även om analys som utmärker Erasmus” (110), och han man med en ontologisk ansats söker innesluta är i analysen av Kierkegaard angelägen att be­ utopins väsentliga innehåll i nuanalysens kan tona ”den risk som ligger i all exklusiv soterio- man inte undvara den eskatologisk-frälsnings- logi, nämligen att den blir så exklusiv, att den historiska aspekten, och även om man lägger glömmer att den förblir en variant av mänsk­ denna sistnämnda aspekt till exklusiv grund, lighetens reflexion över sina egna villkor — och kan man inte underlåta att också göra en sålunda upplöser den allmängiltighet, varpå den ontologisk analys som balanserar element av i a-läget, det nuanalytiska stadiet, vilar” (201). eskatologin. I varje fall var det något av detta, Men han ställer knappast på allvar frågan om som den följande framställningen vill söka Luther och Kierkegaard hade goda skäl att klarlägga” (238). Här tycks det som om Thun­ kritisera allt sökande efter en sådan teoretisk berg menar, att Tillich driver integrationen syntes. Vi som misstänker det möts då inte längre än Moltmann (336). heller av så många argument som kan tvinga Det jag inte förstår är hur ontologi och oss till omprövning. eskatologi/frälsningshistoria skulle kunna vara När Thunberg skall argumentera för valet storheter som kunde balansera varandra. Jag av Tillich och Moltmann som ”representativa har försökt med två tolkningar men inte företrädare för samtidsteologin” (237) och lyckats genomföra någon. därmed framställningens slutstenar som tillsam­ Det skulle kunna vara så att Thunberg vill mans skall markera ”bredden och den kon­ skilja mellan ”en eskatologisk-futural ontologi” sekventa variationsrikedomen i vår tids kristna (336, jfr Blochs ontologi 325) och en idealis­ frälsningsteologi” (347), använder han en tisk ontologi (351 not 63), där allt är ”i grun­ tredje terminologi: ”Vi har ju i det föregående den — ontologiskt — givet” (327), och där ständigt kunnat iaktta en oscillering mellan en ”historien bara exemplifierar bestående onto- 176 Litteratur logiska lagar” (364). En sådan distinktion mel­ tryck mera på grund av sin materialbegräns­ lan två ontologier, där den ena förstår verklig­ ning än på grund av en principiell skillnad heten i statiska kategorier, den andra i kate­ mellan de båda sätten att tänka. gorier av föränderlighet och möjligheter kan Genom begränsningen till Systematic The­ jag förstå och finna meningsfull (jfr t.ex. P. E. ology kommer Thunberg inte att reflektera Persson, Att tolka Gud idag). Men dels för­ över detta verks relation till Tillichs verk i villar Thunberg i så fall läsaren genom att ut­ stort. Visst är ST en storartad sammanfattning, trycka sig som om det inte vore en skillnad men det är en sammanfattning (vid en viss tid­ mellan två ontologier, och dels skulle Tillich punkt och) under en bestämd aspekt: ”the då lämpa sig dåligt som kontrast till Moltmann, method of correlation and its systematic con­ eftersom Tillichs ontologi mycket väl också sequences” (Tillich, Systematic Theology, kan karakteriseras åtminstone som ”historisk” Chicago-upplagan, I, xi, jfr I, 8). Visst är detta och av allt att döma också som ”eskatologisk” Tillichs teologi, men det är Tillichs teologi i (vilket t.ex. Thomas Ulrich gör). ytterst abstrakt form. Tillich är inte alltid så Tillich-kapitlet är en på många sätt impo­ abstrakt. Och det viktiga är vad som sägs på nerande analys av Systematic Theology. Thun­ detta abstrakta sätt, t.ex. om det konkretas för­ berg rör sig hemvant i hela detta omfattande änderlighet och dennas betydelse. verk (den tyska upplagan är på nära 1 100 Som Thunberg själv säger, har Tillich ”med sidor), och han har lagt ner ett omfattande sitt speciella synsätt lagt grunden för en dyna- arbete på att försöka urskilja grundläggande misk-kritisk kulturteologi” (320 not 41). Själv tankegångar i det. Det är fullt förståeligt att kan jag nu inte erinra mig någon teolog som Thunberg begränsar sin analys till detta verk lagt ned en sådan möda på och fäst så stor teo­ (238), men det betyder i alla fall att han inte logisk vikt vid konkret analys av den aktuella behandlar Tillichs övriga verk, som nu finns (också politiskt förstådda) situationen och på 5 000 sidor i de sammanlagt 17 banden av direkt analys av samtidens kulturella uttrycks­ Gesammelte Werke (kompletterade med ett former och förändringar i dessa (jfr Tillich, utsökt registerband). På sätt och vis gör Thun­ GW IX och X och delar av XIII). För detta berg det därmed svårare för sig själv. Tillich argumenterar Tillich också principiellt. Tillich har t.ex. relaterat sig till Jung inte bara i den betecknar på 1920-talet sin egen ståndpunkt på sid. 320 not 42 nämnda uppsatsen (jfr som ”gläubiger Realismus” och hävdar pro­ Tillich, GW XII, 316—319) utan också just grammatiskt: ”Das Unbedingt-Mächtige, die på den av Thunberg valda jämförelsepunkten i letzte Macht des Seienden, ist nicht zu er­ uppsatsen ”Entfremdung und Versöhnung im reichen durch Weggehen von dem Hier und modernen Denken” (Tillich, GW IV, 183— Jetzt, sondern durch Standhalten in Ihm, durch 199, speciellt 195— 199). Att Thunberg ändå Eingehen in seine Spannungen, durch Ergriffen­ kommer rätt här är imponerande. Beaktans- werden vom historischen Schicksal” (Tillich, värt är också avsnittet ”Återställelse med plus” GW IV, 85). Och det handlar om samma sak, (289—296), där Thunberg sammanfattar: ”1 när Tillich på 1930-talet betecknar sin egen sin ontologiskt orienterade soteriologi har alltså ståndpunkt som ”religiöser Sozialismus” -— Tillich inkorporerat ett element, som inifrån dialogpartner när teologin formas är mera förvandlar ontologin till något mer än onto­ Freud än Jung och mera Marx än Freud — logi” (296). Här är dock frågan, om inte Thun­ och ser en strukturanalogi mellan den pro­ berg hindras av sin egen terminologi och skulle fetiska och den marxistiska historietolkningen kunna ha letts vidare i förståelsen av Tillich just här: ”Nicht durch Erhebung über das och därmed också i jämförelsen med Molt­ Dasein kann das Göttliche erreicht werden, mann, om han i framställningen dragit in också sondern durch Entscheidung über das Gute im annat Tillichmaterial. Dasein, in Raum und Zeit. Nicht verlassen, Enligt Thunberg är det så, att Moltmann just sondern gestaltet muss das Dasein werden” genom sin ansats i det eskatologiskt-historiska (Tillich, GW VI, 99). Och om Thunberg vill elementet kommer att ”i en mycket större ut­ skilja mellan två ontologier på det sätt jag an­ sträckning än Tillich, koncentrera uppmärk­ tydde, blir det särskilt relevant att påpeka, att samheten på ’das Elend’ såsom ’Elend der Tillich själv på 1940-talet skiljer mellan en Gegenwart’ liksom på de variationer som hela tolkning som förstår historien ur naturen (eller tiden uppträder under skilda epoker i den verk­ ur en övernatur) och en tolkning som för­ lighet som den kritiska nuanalysen hämtar söker dra in både natur och övernatur i deras fram” (336). Thunberg kan ha fått detta in­ egen utveckling. Och valet mellan den histo­ Litteratur 177 riska och den ohistoriska historietolkningen bara beror på att de ”nu” som analyseras är betecknar Tillich som ”Entscheidung für oder olika och vilka olikheter som beror på att man gegen das Christentum” (Tillich, GW VI, 110). använder principiellt olika sätt att analysera Om Thunberg hade tagit upp också sådant, nuet och principiellt olika sätt att teologiskt ta hade han tvingats söka efter bättre verktyg än hänsyn till nuanalysen. Vad är (med Tillichs distinktionen ohistorisk—historisk ontologi för terminologi i Systematic Theology I, 8) samma att beskriva skillnaden mellan Tillich och teologiska metod, dvs. samma syn på relatio­ Moltmann och förmodligen också fått hjälp nen mellan budskap och situation, och vad är att fördjupa analysen av Systematic Theology. olika teologisk metod? Vad är (med Thunbergs Men det är kanske inte så Thunberg tänkt terminologi) samma strukturella förhållande sig distinktionen mellan den historisk/fräls- mellan de tre leden, och vad är olika struk­ ningshistoriska ansatsen och den filosofiskt turella förhållanden mellan leden? Här säger ontologiska. Mitt andra tolkningsförsök har Thunberg en het del av intresse. Han lyckas tagit fasta på ”frälsnings-” contra ”filosofiskt” övertyga i varje fall mig om ”att variations­ och på påståendet att Moltmanns teologi har rikedomen belagts klarast i fornkyrkan och i ”sina rötter också i en dialektisk-teologisk an­ modern tid, medan under perioder då kyrkan sats, möjligen ännu mer preciserat i ett be­ varit mer dominerande i kulturlivet spontani­ roende av Barths uppenbarelseuppfattning” teten eller direktheten i nuanalysen mer fått (327). Menar Thunberg med skillnaden mellan ge vika för en traditionspräglad stereotypi­ Tillich och Moltmann något motsvarande den sering. Samtidigt har dock närheten till andra skillnad mellan Tillich och Barth som jag själv frälsningsuppfattningar betytt inte bara en försökt analysera? Men också det tolkningsför­ skärpning av den av biblisk-kristen tradition söket stöter på svårigheter. Thunberg hävdar präglade profilen utan också av den för var själv: ”1 relation till den nu nämnda olikheten tid specifika nuanalysen” (372). Om det vore i grundperspektiv står en teolog som Karl så att Moltmann rent principiellt hävdade Barth inte någorlunda entydigt på den ena eller att beskrivningen av frälsningsmålet har en andra sidan” (303 not 1). Dessutom blir det ”prioritet visavi” nuanalysen (376), vore det ytterst svårförståeligt varför Thunberg då ger också intressant, men är det inte så att inrikt­ Blochs filosofi en så viktig roll i beskrivningen ningen mot och anteciperandet av Guds fram­ av Moltmanns teologi och t.ex. mot Molt­ tid är det viktiga, medan själva beskrivningen manns självförståelse talar om hans ”på Blochs av frälsningsmålet enligt Moltmann ändras och filosofi vilande gudsbild” (351 not 63) eller skall ändras efterhand som nuet (och nuanaly­ hur de ovan citerade karakteriseringarna av sen) förändras (jfr t.ex. Moltmanns artikel i övriga i boken behandlade teologer är tänkta. Concurrence 1 (1969), 334 ff.)? Det finns sä­ Också efter detta andra tolkningsförsök står kert mera av sådant både explicit och implicit jag frågande till den distinktions innebörd som i Thunbergs bok. Det som förvånar mig är att tycks vara så central för bokens uppbyggnad. Thunberg inte tycker att sådant är viktigt utan När jag så återvänder till inledningens och låter allt träda tillbaka för den i och för sig avslutningens perspektiv, frapperas jag av att viktiga tesen ”att den mest påtagliga konstan­ dessa terminologier inte spelar någon roll där, sen” i det kristna frälsningstänkandet som hel­ trots att de i framställningen motiverar mate­ het ”ligger i c-ledet, frälsarbilden” (376). rialval och i någon mån disposition. En viktig Det tycks finnas en åtminstone formell brist förklaring tycks mig ligga i att Thunberg i så på överensstämmelse mellan inledningen och stor utsträckning vill visa att ”det kristna fräls- avslutningen. Huvudsyftet sades alltså vara att ningstänkandet i väsentliga avseenden icke är ”pröva om man i teologihistorien kan finna en innehållsligt fixerat”, att det finns en stor av frälsningsmotivet strukturellt präglad en­ ”variationsrikedom” i soteriologin (376), inte hetlighet i trosläran” (11). Annorlunda ut­ hur dessa variationsmöjligheter kan strukture­ tryckt: ”Vad det gäller är ju att vid en punk­ ras. A tt ”en rent strukturell analys av fräls- tuell genomgång av teologihistorien uppspåra ningsbegreppet” (11) kan hjälpa en att ordna frälsningstankens roll som strukturerande ele­ stoff där detta begrepp används (376) är ju ment i den teologiska helhetsåskådningen” (10). föga överraskande. A tt nuanalysen och fram­ Däremot sägs i avslutningen att schemat an­ ställningen av frälsningsmålet kan skifta med vänts för att analysera ”det kristna frälsnings­ hänsyn till den aktuella situationen är heller tänkandet” som ”centralt teologiskt stoff, del­ knappast överraskande eller upplysande. Det vis det centralaste” (375 f.), alltså något av- man vill veta mera om är vilka olikheter som gränsbart betraktat för sig. I framställningen

12 — Sv. Teol. Kv.skr. 4/77 178 Litteratur tycks inledningens fråga vara viktig — och ge torso har sedan dess satt sin prägel, inte bara intressanta resultat — t.ex. i Kierkegaard-av- allmänt utan ända in i detaljerna, på hela snittet (198 ff.), medan avgränsningen betonas den forskningstraditionen som sysslar med hur t.ex. i Moltmann-avsnittet (323). Här lockas Schleiermachers idéer kommit till. Det gäller man att försöka fundera själv på grundval av även för noggranna undersökningar som Georg och för att få perspektiv på det Thunberg skri­ Wehrungs ”Schleiermacher in der Zeit seines vit. Werdens” (Gütersloh 1927) och Heinrich En strukturell analys av begreppet ”fräls­ Meisners ”Schleiermachers Lehrjahre” (Ber­ ning” visar alltså att det i begreppet ligger en lin 1934). Föreliggande arbete av Quapp an­ tanke om en övergång från något (ett a-till­ knyter också det medvetet till denna tradition, stånd) till något (ett b-tillstånd). Därur följer och presenterar sig som ett korrektiv till de väl dock inte så mycket om hur a- och b-till- element i Diltheys Schleiermacherbiografi som stånden förstås i relation till det konkreta nuet är mest beroende av hans Lebensphilosophie och till den kristnes liv och personlighetsut- (s. 17 ff.). Diltheys Schleiermacherbiografi har veckling? Annorlunda uttryckt: Det är väl sitt förblivande värde inte bara därför att inte från början givet att den kristna tro som den för första gången tar upp Schleiermachers traditionellt utnyttjar tre trosartiklar som ut­ efterlämnade verk till grundlig historisk-kritisk trycksformer kan bindas vid ett begrepps behandling, utan också därför att den utgår struktur som är centralt i en av dessa tros­ från en klart definierad filosofisk ståndpunkt, artiklar? Konkretiserat i relation till Thunbergs nämligen den s.k. Lebensphilosophie, som användning av denna strukturella analys: Var­ också påverkat det kontinentala tänkandet för identifierar Thunberg i så hög grad be­ ända till nutiden. skrivningen av a-tillståndet med en analys av ”Die Lebensphilosophie” utvecklade biogra­ det nu man lever i (och b-tillståndet med den fin från dess förvetenskapliga stadium — bild­ eskatologiska fulländningen), och varför låter ningsromanen — och gjorde den till ett av han samtidigt den övergång som sägs ligga i historievetenskapens finaste instrument. Liksom frälsningsbegreppet så ofta smälta samman varje enskild människa genom att minnas sitt med ett ordo-salutis-perspektiv som skall be­ liv koncentrerar händelsernas gång till en en­ skriva den kristnes ”frälsningsväg” och hel­ het, så menar Lebensphilosophie att i en be­ gelse, som ju sker just i nuet? Måste inte kris­ tydande individs medvetande samlar sig ten tro hela tiden försöka förstå den konkreta konglomeratet av de mest skiftande andliga nuanalysen inte bara i relation till det fräls- element till en enda organism. Men Individen ningsbehov tron känner till utan också i rela­ själv kan inte helt och hållet förklaras av sin tion till det Guds uppehållande verk i sin ska­ miljö — detta är gränsen för den historiska pelse och det Guds verk i Ord och sakrament vetenskapen. Individen är outtryckbar; så lyder som tron vittnar om, bekänner? Måste inte också Schleiermacherbiografins motto, som är kristen tro försöka förstå den enskildes tro och Goethes ord till Lavater: Individuum est kyrkan som något som finns i det så förstådda ineffabile (Wilhelm Dilthey, Leben Schleier­ nuet och inte i den eskatologiska fulländ­ machers, 1870, s. 1). ningen, alltså under det s.k. eskatologiska för­ Denna återhållsamhet hos Dilthey, hans behållet, under Luthers och andras paradoxala ovilja att reducera Schleiermachers kreativa simul-perspektiv — även om frälsningsbegrep- personlighet till ett knippe påverkningar, är pets struktur kan fresta den att glömma detta? den viktigaste angreppspunkten för den före­ liggande boken. Quapp skriver: ”Wenn Dilthey Edgar Almén formuliert, dass kein historisches Dokument uns den Ursprung der Schleiermacherschen Tendenz, religiöses Gemütsleben und kritische Philosophie als Gebiete zu trennen, erklären Erwin H. U. Quapp, Christus im Leben könnte, so spricht er damit unüberhörbar aus, Schleiermachers. Vom Herrnhuter zum Spino- dass es etwas nicht zu Hinterfragendes, eben zisten. (Studien zur Theologie und Geistesge­ Originales, Individuelles, kurz, geheimnisvolles schichte des Neunzehnten Jahrhunderts Band Leben gibt. Dieser betonte Hinweis auf die 6). Göttingen 1972. Unergründlichkeit versperrt nun aber auch den Blick für durchaus Ergründliches” (s. 321). Wilhelm Diltheys ”Leben Schleiermachers” ut­ Dilthey har visserligen minutiöst beskrivit kom första gången 1870, och denna väldiga Schleiermachers liv, utveckling och andliga Litteratur 179

miljö, men hans syfte är ändå att visa, att machers Kristustolkning, men sättet han gör ”Reden über die Religion” inte är ett flori- det på är inte invändningsfritt. Diltheys åter­ legium av alla de påverkningar Schleiermacher hållsamhet beror inte på någon försummelse i mottog i sin ungdom, utan att deras ”Keiment­ forskningen, han kände Schleiermacher alltför schluss” inte kan påvisas. Dilthey skriver: väl för det, utan på det faktum att det herrn- ”Ueber die Entstehungsgeschichte der Reden hutiska inflytandet är svårt att språkligt och im Einzelnen sind wir sehr ungenügend unter­ begreppsligt avgränsa hos Schleiermacher. Det richtet. Es ist eine merkwürdige Tatsache, dass omdömet fälldes vid samma tid också av en der Plan der bedeutendsten Schrift dieser av Brödraförsamlingens främsta teologer, näm­ Epoche in keiner Stelle des Briefwechsels er­ ligen Hermann Plitt (jfr Hermann Pütt, Das wähnt wird” (Dilthey 1870, s. 372). Verhältnis der Theologie Schleiermachers zu Detta konstaterande av Dilthey kan Quapp derjenigen Zinzendorfs. I ThStKr. 45 (1872). ingalunda direkt vederlägga, ty trots alla inter- Erstes Heft. s. 197— 230). polationsförsök står det klart att Schleier­ Ungefär en tredjedel av Quapps bok be­ macher i sin brevväxling ingenstans går in handlar den period, som omfattar Schleier­ på Redens tillkomst. Quapp väljer istället den machers väg från det herrnhutiserade föräldra­ indirekta metoden, dvs. förutsätter miljöns av­ hemmet över Gnadenfrei och brödraläroverket görande idémässiga inflytande på Schleier­ Pädagogicum Niesky till brytningen med macher och söker ex eventu fram de lämpliga Herrnhut i början av 1787, förorsakad av för­ namnen ur Schleiermachers korrespondens. hållandena vid det teologiska seminariet i Bar­ Därför är det på sin plats att först redogöra by. Det är rätt av Quapp att på det sättet för­ för undersökningens resultat. Huvudsyftet är skjuta tyngdpunkten till skildringen av Schleier­ alltså ”Diminuierung des Originalen”, att helt machers ungdomsutveckling; detta illustreras och hållet återföra talens (Reden) huvudtankar utmärkt av den mognare Schleiermachers ord på främmande inflytanden (s. 312). För inne­ att han betraktade sig som en ”herrnhutare av hållet i vart och ett av de fem talen ställs olika högre ordning”. Quapps egen prestation består andliga storheter upp som ”stamfäder”: l:a dock bara i att han gör den Schleiermacher- talet Spalding, Sack och Less, 2:a Kant och och Herrnhut-intresserade läsaren uppmärk­ Spinoza, 3:e Schlegel och Goethe, 4:e Herrn- sam på E. R. Meyers innehållsrika och lysande hutismen, 5:e Lessing och Jacobi (s. 311). Med skrivna ”Schleiermachers und C. G. von detta resultat i tankarna tröskar sig Quapp Brinkmanns Gang durch die Brüdergemeine” sedan igenom Schleiermachers brevväxling från 1905. De första hundra sidorna av Quapps fram till 1797 (Aus Schleiermachers Leben. bok är nämligen inget annat än ett långrandigt In Briefen. Band I—IV. Herausgegeben von referat av Meyers bok, som är föga känd men Ludwig Jonas und Wilhelm Dilthey. Berlin av några initierade kännare av brÖdrateologien 1860—63), vilket ungefär motsvarar första värderad ännu högre än Plitts och Beckers delen av Diltheys Schleiermacherbiografi som grundläggande framställningar. Syftet med re­ har rubriken: ”Erstes Buch. Jugendjahre und feratet, nämligen att påvisa en kristocentrisk erste Bildung. 1768— 1796.” religion och världsåskådning i den herrn- Som exempel på Quapps metod vill jag ta hutiska läran, hade Quapp kunnat uppnå ge­ det 4:e talet, dvs. herrnhutismens betydelse för nom att själv studera Zinzendorfs och Spangen­ Schleiermacher. Dilthey har själv erkänt att bergs verk, samt genom att närmare utforska han inte gjort rättvisa åt detta ämne i biografin. det centrala herrnhutiska uttrycket ”täglicher Under sina sista år hade han en helt annan Umgang mit dem Heiland”. Quapp intresserar uppfattning därom, och planerade att omarbeta sig, förutom för de rent teologiska aspekterna, detta avsnitt i biografin (jfr Wilhelm Dilthey, framför allt för de metodologiska implikatio­ Leben Schleiermachers. 1. Band. 2. Auflage nerna av ”einer Weltbetrachtung unter einer vermehrt um Stücke der Fortsetzung aus dem Idee” (s. 307). Enligt Quapp tillåter detta grepp Nachlasse des Verfassers. Herausgegeben von Schleiermacher att utan modifikationer prob­ Hermann Mulert, Berlin und Leipzig 1922, lemfritt byta ut en helhetsåskådning mot en s. V—VI). I sin förmodligen sista, fragmen­ annan. Det mödosamma sökandet efter en be­ tariska skrift ”Das religiöse Erleben und Ver­ greppslig och innehållsmässig kontinuitet mel­ stehen” (1911) har han erkänt herrnhutismens lan den herrnhutiska och spinozistiska livsfasen betydelse för upplevelsereligionen. Det är allt­ är i Quapps ögon förgäves, därför att den ena så lovvärt att Quapp gör en förnyad undersök­ synen måste tränga ut den andra p.g.a. världs- ning av herrnhutismens betydelse för Schleier­ betraktelsens principiella likhet. Quapp skriver:

12* — Sv. Teol. Kv.skr. 4/77 180 Litteratur

”Schleiermacher hatte in der herrnhutischen omfattande litteraturförteckningen däremot är Mystik nach seinen eigenen Worten gelernt, oöverskådlig och står inte i proportion till den ’die Welt aus einer Idee zu betrachten’. Diese litteratur som verkligen kommit till använd­ Idee war Christus gewesen. Es darf nicht über­ ning. raschen, wenn diese Idee auswechselbar ist, Aleksander Radier die Methode der universalen Betrachtung der Welt aber beibehalten wird. Die neue Idee wurde ihm Spinozas Substanzbegriff. Diese Idee war philosophisch noch weiter angelegt, Bengt Larsson: Människa och text. Effekter als es Christus theologisch je sein konnte, denn av människosynen i textdominerad och åhörar­ Materie, Welt, Christus und Christentum orienterad svensk 1900-talsförkunnelse. Mit liessen sich unter dieser Idee subsumieren” einer deutschen Zusammenfassung. 191 sid. (s. 307). Malmö 1977. Med hjälp av denna tolkningsmodell kny­ ter Quapp samman talen med stationerna i Bengt Larsson arbetar i sin avhandling med Schleiermachers andliga utveckling sådana de ett för teologin/religionsvetenskapen angeläget visar sig i hans brevväxling. När han exem­ område: predikan. Avhandlingen behandlar pelvis fastställt att första talet innehåller im­ och jämför fr. a. Gustaf Adolf Danells och pulser från Spaldings ”Gedanken über den Natanael Beskows förkunnelse men även Olov Wert der Gefühle im Christentum” letar han Hartmans, Ludvig Jönssons med fleras. efter Spalding i korrespondensen före 1797, Danells förkunnelse betecknas som ”text­ hittar givetvis lätt det namnet, och så har dominerad”, Beskows som ”åhörarorienterad, ringen slutit sig, med viss hjälp av sekundär­ två termer som förf. tar upp från aktuell litteratur om Spalding. På detta sätt ”avmyto- svensk homiletisk litteratur. Förf. uttalar ofta logiserar” Quapp originaliteten i Schleier­ att det finns risker med en förkunnelse av Da­ machers Reden skikt för skikt och återför den nells typ: den förbiser åhörarens frågor och helt och hållet ”lückenlos”, menar han, på tvivel, och risker med Beskows typ: den låter främmande tankegods. Resultatet är naturligt­ inte texten komma till sin rätt. Syntesen ligger vis tvärtemot Diltheys: ”— so wird man zu- i Luthers och från nutiden Olov Hartmans geben müssen, dass die Diminuierung des predikan, som bedöms som såväl textdomine­ Originalen und die Zurückführung Schleier­ rad som åhörarorienterad. Det synes med rätta macherscher Gedanken auf fremde Einflüsse vara ett väl enkelt schema, men som det visar noch mehr zunimmt, als sie bisher angenom­ sig, är det i den homiletiska praktiken inte all­ men werden musste, ...” (s. 312). tid självklart att båda leden tas tillvara; att så Trots det faktum att Quapp med sin under­ bör ske är på ett sätt bokens huvudtes. sökning av den idéhistoriska bakgrunden till Till materialet ställs frågor fr. a. om män­ Schleiermachers andliga utveckling visat på niskosyn och om predikans uppgift. Det sist­ klara brister i Diltheys framställning, och dess­ nämnda visar förf.:s beroende av Henrik Ivars­ utom tryckt av Schleiermachers manuskript sons avhandling Predikans uppgift (1956). Ge­ ”Spinozismus” som bilaga, måste framförallt nom sina frågor utvinner förf. en hel del be­ hans anspråk på definitivitet avvisas. Det lätt lysande poänger ur sitt material; det är i detta genomskådade metodiska greppet, den god­ grepp och i dess resultat som avhandlingens tyckliga sammanblandningen av systematiskt främsta förtjänster ligger. och genetiskt framställningssätt och bristen på Formellt sett finns det i avhandlingen en egna källstudier i centrala frågor, framför allt störande benägenhet att i den löpande texten beträffande herrnhutismen, bidrar till att ten­ och bland primärmaterialet taga upp sådant densen till ”Diminuierung” märks tydligt över­ mer eller mindre ovidkommande material, som allt. Quapps bok är likväl inte någon engagerad på sin höjd kunde fått sin plats i en diskussion kampskrift mot kärnan i Schleiermachers i notapparaten. religionsbegrepp, som t.ex. Emil Brunners ”Die Vad gäller dispositionen ägnas i kap. I cirka Mystik und das Wort” (1924), utan en skol­ 55 sidor åt främst Danell, i kap. II 75 sidor åt mästaraktig klapp på axeln, som skall visa oss, främst Beskow medan Luther i kap. III får 4 att även s.k. originalgenier plöjer med gamla sidor och Olov Hartman 12, vilket visar en oxar. sidmässig obalans mellan kapitlen, som också Person- och sakregister är omdömesgillt ut­ motsvaras av en innehållslig. Luther-avsnittet förda och är till verklig hjälp för läsaren. Den utgörs av ett referat av delar av Ivarssons av­ Litteratur 181 handling och baseras således inte på något lever som en sann kristen i en sann kyrka. eget källstudium av Luthers texter. Bättre hade Beskow betonar mer människans s.k. livsmöj- varit att utesluta Luther-partiet, skära ner ligheter, som bl.a. innebär mottaglighet för Beskow-avsnittet och utöka delen om Hart­ evangeliet. Predikan handlar om hur budska­ man. pet knyter an till människans möjlighet och Med textdominerad predikan avses enligt befriar det sant mänskliga. Denna uppläggning avhandlingens egen definition en predikan, gör att Beskow principiellt kommer att få ett som 1. ej tar upp åhörarens frågor, tvivel m.m. större och annorlunda intresse för åhörarens 2. för fram endast den aktuella textens bud­ situation än Danell. skap och inget annat 3. p.g.a. en viss män­ Som komplettering av avhandlingen bör no­ niskosyn utvinner ett visst budskap om män­ teras att det för särskilt Danell men även för niskans totala fördärv, omvändelse och upp­ Beskow är den kristna trosläran, dogmatiken, rättelse ur texten. Med åhörarorienterad i dess helhet, som bestämmer uppläggningen predikan avses i avhandlingen en predikan av predikan lika mycket som — och ofta sna­ som 1. tar upp åhörarens frågor, tvivel m.m. rare mer än — den enskilda texten. Detta med­ och ö.h.t. startar med och anknyter till all­ för en typiskt tematisk predikan, åtminstone i mänmänskliga frågor 2. för fram inte bara den Danells fall, ibland på bekostnad av just text­ aktuella textens budskap 3. p.g.a. en viss män­ dominansen. Texterna själva är vanligen långt niskosyn utvinner ett visst budskap om hur mer varierade än särskilt Danells men även sant mänskligt liv förverkligas. Beskows predikningar. Även härav följer att Vid en prövning av om Danells resp. Bes­ begreppet textdominerad inte motsvaras av hur kows förkunnelse verkligen är textdominerad det faktiskt förhåller sig. Detta har på sätt och resp. åhörarorienterad i angiven mening visar vis förf. också visat, fastän han inte dragit det sig, att så inte alltid är fallet. I Danells fall konsekvenserna av det. ger en noggrann undersökning av dennes pre­ Det kvarstår en osäkerhet vad gäller rela­ dikosamlingar vid handen, att Danell långt tionen mellan led 1—2 och 3 i definitionerna. ifrån alltid uppfyller kraven i led 1—2 i de­ När t.ex. Danells människosyn inte utan vidare finitionen av textdominerad predikan men medför att led 1—2 uppfylls, frågar man sig däremot i flera fall uppfyller kraven i led 1—2 om det ö.h.t. finns något samband eller nöd­ i definitionen av åhörarorienterad predikan. vändigt samband mellan 1—2 och 3. När dess­ I Beskows fall stämmer det bättre. utom termen visat sig vara föga ägnad att be­ Härav följer att motsättningen textdomine­ skriva läget inom led 3, får man konstatera rad—åhörarorienterad enligt avhandlingens att termerna textdominerad resp. åhörarorien­ egen definition inte är ägnad att ange det terad i detta sammanhang snarare skapar för­ karaktäristiska i Danells förkunnelse i motsats virring än klarhet. Förf.:s insats består helt till Beskows. Detta gäller dock hittills led 1—2 enkelt i ett uppvisande av att Danell har en i definitionen, vilka avser en mer teknisk viss människosyn och därmed tenderar att be­ mening av termerna. tona vissa moment i sin predikan, medan Beträffande det tredje ledet, som avser män­ Beskow har en annan människosyn och där­ niskosynen och dess effekter, har Larsson med tenderar att betona vissa andra moment. bättre lyckats visa, att det finns ett samband Genom att Danell och Beskow ställts samman mellan Danells resp. Beskows människosyner har en kontrastverkan uppnåtts. och deras uppfattningar av vilket textens bud­ Ibland har förf. genom intresset att skapa skap och vilken predikans funktion är. P.g.a. kontrastverkan gått för långt. Exempel är på­ genomgående osäkerhet i vilken mening de an­ ståendena att enligt Danell egenrättfärdigheten givna termerna används, råder dock en viss skulle finnas endast bland dem som inte går i oklarhet i framställningen. kyrkan, att endast en kristen skulle kunna Motsättningen mellan deras människosyner göra medmänskliga gärningar samt att Danell är enligt avhandlingen den traditionella mellan skulle sakna väsentliga sidor i en skapelse­ mer ortodox och mer liberal inställning: Da­ teologi, tre påståenden som har ett inre sam­ nell betonar mer människans totala syndaför­ band. därv, inget gott kan komma ur henne. Predi­ Gentemot detta ger ett källstudium som re­ kan kommer härmed att handla om detta till­ sultat, att Danell visserligen gärna kritiserar stånd och att bekämpa alla tendenser till egen- dem som inte är närvarande i kyrkan, men att rättfärdighet. Den handlar vidare om nödvän­ han t.o.m. varit angelägen betona, att egen­ digheten av omvändelse och om hur man sedan rättfärdigheten florerar även i s.k. kristna kret­ 182 Litteratur sar och bland regelbundna kyrkobesökare. Förkunnelsen är ett omfattande forsknings­ Ang. ”goda gärningar” menar Danell givetvis, fält; här borde flera forskare med sinne för vad att även en icke-kristen kan utföra allmän­ det rör sig om arbeta med olika metoder och nyttiga medmänskliga handlingar. Och slutli­ infallsvinklar. I och med Bengt Larssons av­ gen finns det beträffande skapelseteologin handling har en deluppgift i den stora uppgif­ ofrånkomliga och klara inslag av en sådan ten bearbetats med för förkunnelsen själv gi­ (även om den inte helt överensstämmer med vande frågor och material. Redan att taga upp andra varianter av skapelseteologi); på ett sådant material är berömvärt. ställe håller Danell f.ö. en utförlig plädering Göran Bexell för läran om den naturliga lagen. Förf. har även i andra fall låtit den över materialet lagda mallen ge resultat något utöver vad materialet tillåter; samtidigt har dock genom mallens Gösta Arvastson: Skånska prästgårdar. En etno­ kontrastverkan vissa typiska drag i resp. för­ logisk studie av byggnadsskickets förändring kunnelse tagits fram, en typisk teologisk­ 1680— 1824. Diss. Lund. Skrifter från Folk- systematisk konflikt. — Skall man ge en all­ Iivsarkivet i Lund 19. 160 sid. Lund 1977. sidig och rättvisande bild av materialet krävs en långt mer varierad metod och mer mång- Om den skånska prästgården har det skrivits fasetterade testfrågor. åtskilligt både i äldre och modern tid. Att Till det delvis nya och profilerade som förf. idyllen i verkligheten inte alltid var så rosen­ får fram om Beskows förkunnelse hör inte röd, har vi av olika skäl haft anledning att minst att det etiska krav på handling och den förmoda. I sin doktorsavhandling Skånska sociala medvetenhet och kritik som finns i prästgårdar har Gösta Arvastson trängt bakom denna måste ses mot bakgrund av Beskows förskönande schabloner för att nå fram till centralt kristet-religiösa människosyn om män­ verklighetens fasta och ofta prosaiska mark. niskans väg till sin bestämmelse. Härmed kan Hur byggnadsskicket förändrades från 1680 man enligt Larsson inte — som i gängse homil- fram till 1824 belyses i flera deskriptiva kapitel etisk handbokslitteratur — karaktärisera Bes­ av stort etnologiskt intresse, vilka bygger på kows förkunnelse som t.ex. ”övervägande ett tidigare rätt outnyttjat och omfattande arki- etisk” e.dyl. I detta avseende ansluter sig valiskt material bestående främst av boupp­ Larsson till synpunkter som tidigare framförts teckningar, syneprotokoll, ritningar m.m. De av främst Ö. Sjöholm, K.-G. Hildebrand och avgränsande årtalen är naturliga i samman­ G. Landberg. — Sjöholm behandlar i sin hanget. Omkring 1680 är försvenskningen i Beskow-avhandling Samvetets politik inte det full gång och äldre syneprotokoll är f.ö. få­ predikomaterial som Larsson här gör. Förf. taliga. 1824 års husesynsförordning fick så har därför på denna punkt givit ett självstän­ småningom till följd, att en ny byggnadssitua- digt bidrag till bilden av Beskow. tion uppstod tack vare inrättandet av Skånska I kap. III behandlas fr. a. Olov Hartmans prästerskapets byggnadskassa 1839. Denna lik­ förkunnelse och uppvisas med rätta att denna som dess arkiv har tidigare presenterats av Ing­ har drag av såväl textdominans som åhörar- mar Brohed i Ale nr 2/1974, som också uppe­ orientering. Emellertid visas detta bara i fråga håller sig vid det ganska komplicerade rätts­ om led 1—2 i definitionerna, alltså de mer tek­ läget vad gäller de skånska herdetjällen. Gösta niska och i kap. I icke hållbara betydelserna. Arvastson breddar sin framställning om den I fråga om led 3, som är det mest intressanta rättsliga ramen. För en läsare med kännedom och viktigaste i avhandlingens konstruktion, om det annorlunda läget i nutiden är det en fullföljs inte undersökningen i Hartman-mate- smula uppseendeväckande att få reda på, hur rialet. Man får därmed inte svar på vilken byggnadsskyldigheten i äldre tid åvilade präs­ människosyn, som kan ge den påstådda syn­ terna själva med den s.k. överbyggnadssum- tesen och därigenom kommer kap. III liksom man som den stora stötestenen. att hänga i luften, oavslutat. Misstanken att Ur kyrkohistorisk synpunkt har Arvastsons förf. inte alltid i kap. I och II varit medveten utredning om rättsläget stor betydelse liksom om i vilken betydelse termerna använts be­ hans analyser och slutsatser i det avslutande kräftas, när det i kap. III talas om såväl text­ kapitlet, där den kulturella och sociala bak­ dominans som åhörarorientering utan hänsyn grunden till bostädernas utformning behand­ till led 3 i definitionen. — Undersökningen av las. Visserligen är förfrs framställning inte all­ Hartmans människosyn kvarstår. tid lättillgänglig men det framgår tydligt, att Litteratur 183 han med ledning av sitt material kan konsta­ let, där den väsentliga frågan om brudkronans tera från 1700-talets mitt en medveten strävan ursprung och föregångare liksom dess sym­ från prästernas sida bort från deras bonderoll boliska genetik belyses. mot mera borgerliga uttrycksmedel i byggnads- Läsaren saknar dock hänvisningar till rele­ skick etc. Tack vare Gösta Arvastsons forsk­ vant skönlitteratur, som skulle styrka förf:s ningar kan vi mera nyanserat än tidigare s.a.s. teser. Härvidlag tänker jag t.ex. på August interpretera de gamla skånska prästgårdarna. Strindbergs drama Kronbruden eller på Sig­ Han har på ett fyndigt sätt visat, att Göran rid Undsets episka storverk Kristin Lavrans­ Lindahls teser om kyrkobyggnadernas ideo­ datter, vars första del från 1920 har titeln logiska bakgrund äger relevans även vad gäller Kransen (på svenska Brudkronan). Det är ju de äldre prästgårdarnas utformning och socialt påfallande, att den etiska konflikt, som dessa betingade disposition. Ty sådana bevarade verk aktualiserar, har sin grund i folkliga upp­ prästgårdar tillhör i hög grad ”de jordfaste fattningar om brudkronan som jungfrusymbol, Minder” för att citera Kristian Erslev eller något som också kyrkan kunde utnyttja bl.a. i annorlunda uttryckt är sådana lämningar från kyrkotuktssammanhang. Här verkar förf:s gången tid, som har betydelse och intresse argumentation övertygande och befäster vad även för den kyrkohistoriska forskningen. tidigare forskning inom kyrkorättens område hävdat i detta sammanhang. B enkt Olén En del frågetecken kvarstår dock. Varför är det långa bruket av brudkronor i stort sett så unikt för vårt land? Varför förändras situa Barbro Hovstadius: Brudkronor i Linköpings tionen negativt vid 1700-talets slut och hur för­ stift, Förvärv, form och tillverkning intill år klarar man den omfattande nytillverkning, som 1800. Diss. Uppsala. Nordiska museets Hand­ skett i vårt land under 1900-talet samtidigt som lingar 87. 300 sid. Lund 1976. den traditionellt kyrkliga synen på äktenska­ pet och dess ingående luckrats upp? Här finns Både konstverk och böcker har som bekant enligt min mening plats för kompletterande sina öden. Ragnar Josephsons bok om Konst­ analyser. Vidare: Även om frågeställningarna verkets födelse (1940) öppnade nya perspektiv, ofta faller utanför ramen för förf:s undersök­ vad gäller den konstnärliga skapelseprocessen. ningar, inspirerar hennes iakttagelser till vidare Varje doktorsavhandling har också sin histo­ forskning. Barbro Hovstadius bör få den reve­ ria från idéskiss till slutlig utformning. Det är rens, som henne tillkommer, även ur teologisk långtifrån alltid, som läsaren får en inblick i synpunkt. Ty som så ofta annars visar det sig, vad man skulle kunna kalla tillblivelsens att ett konstvetenskapligt ämne lockar till problematik. Barbro Hovstadius lyfter dock forskning och diskussion över fakultetsgrän- på förlåten härvidlag i förordet till sin intres­ serna. santa och rikt illustrerade avhandling Brud­ Benkt Olén kronor i Linköpings stift. Som så ofta är fallet i konstvetenskapliga sammanhang började det hela med en inventering. Materialet rörande Jan T. Ergardt: Faith and Knowledge in Early brudkronor i nämnda stift blev efterhand så Buddhism. An Analysis of the Contextual omfattande, att en avgränsning måste ske. Structures of an Arahant Formula in the Tiden omkring sekelskiftet 1800 visade sig ur Majjhima-Nikäya. Studies in the History of flera synpunkter motivera en sådan. Religions. (Supplements to N um en) vol. Avhandlingens stora styrka och förtjänst XXXVII, Leiden (E. J. Brill) 1977. ix+ 182 s. ligger — förutom i uppspårandet, dokumenta­ tionen och katalogiseringen av ett ofta förbi­ Problemet ”tro vs. kunnskap” har til tider sett material — i de stilhistoriska analyserna stått sentralt i europeisk filosofisk og teologisk avseende brudkronornas form och ornamentik debatt. En utbredt oppfatning er at dette har liksom deras tillverkning och mästare i Lin­ sammenheng med kristendommens gudsbegrep. köpings stift. Dessutom ger materialet i fråga I buddhismen forholder det seg annerledes. förf. anledning till tvärvetenskapliga utblickar. En konflikt mellom tro og kunnskap får ikke I det sammanhanget kommer naturligtvis även den samme grobunn i en religion der — i hvert teologiska och kyrkliga aspekter in i bilden. fall i prinsippet — den egne erfaring er den Viktiga iakttagelser och sammanfattningar i høyeste autoritet. kulturhistoriskt hänseende möter i första kapit­ Utgangspunktet for foreliggende bok er 184 Litteratur tanken at målet for det religiøse liv, en religiøs Theologische Realenzyklopädie. Hg von Ger­ tradisjons summum bonum, må gjenspeiles i hard Krause und Gerhard Müller. Band 1. den eller de skikkelser som har nådd dette 803 sid. Walter de Gruyter, Berlin 1977. mål og således tjener som religiøse for bilder. Theologische Realenzyklopädie. Abkürzungs­ I den eldste buddhismen er det arhat- (pâli: verzeichnis zusammengestellt von Siegfried arahant-) skikkelsen som representerer dette Schweriner. 398 sid. Walter de Gruyter, Ber­ ideal. Befridd fra enhver forestilling om et ego lin 1976. kan arhaten se tilværelsen slik den er; frigjort fra livets og dødens kretsløp kan han tre inn i Till de stora bokhändelserna under år 1977 hör nirvana. utgivandet av första bandet av den ny a teo­ De kanoniske tekstene som er skrevet på logiska realencyklyopedin, TRE. I STK 1969 pâli utgjør den eldste fullstendig bevarte s. 67 f. gavs en föranmälan av den då plane­ buddhistiske kanon. I disse tekstene blir en rade nyutgivningen, författad av Carl Heinz arhat beskrevet ved hjelp av bestemte faste Ratschow, professor i Marburg och verkets formler som gjentas igjen og igjen. Det er én förste huvudredaktör. Ratschow, som också av disse formlene som er gjenstand for inn­ skrivit förordet till första bandet, kvarstår som gående kontekstuell analyse i F aith and fackredaktör för dogmatiken men har som Knowledge in Early Buddhism. Idet forf s. huvudredaktör efterträtts av professorn i prak­ interesse samler seg om den eldste tradisjonen, tisk teologi i Bonn, Gerhard Krause, samt pro­ er materialet begrenset til tekstene i Majjhima- fessorn i kyrkohistoria i Erlangen, Gerhard nikäya, ”Samlingen av middels lange sütraer”. Muller. De biträdes av en krets av fackredak- Tolkningen av formelen i den skolastiske törer, bland vilka två svenskar finns med, pro­ litteraturen (Abhidhamma-pitaka) og i den fessor Sven Hartman, Lund, för religionshisto­ senere kommentarlitteraturen er ikke behand­ rien, samt professor Gustaf Wingren, Lund, let. Boken får derved en stringent og klar för etiken. form, selv om et videre idéhistorisk perspektiv Nära 70 år har förflutit sedan den tredje naturligvis ville ha vært av den største in­ upplagan av den gamla välkända Realenzyklo­ teresse. pädie für protestantische Theologie und Kirche Det er ikke nødvendig å gå inn på bokens avslutades (1908). Då ett arbete av detta slag innhold, idet forf. allerede i hovedtrekk har ur en synpunkt framstår som en sammanfatt­ redegjort for dette i en artikkel i STK, ”Tro ning av sin tids teologiska forskning, kan de och kunskap i tidig buddhism. En analys av stora förändringar som inträtt under den kontexter kring en arahantformel i Majjhima mellanliggande tiden och de nya inriktningar N ikäya”, 1976: 1, s. 18— 28. D et må imidlertid som den teologiska forskningen fått motivera fremheves at boken er et meget solid arbeid att arbetet nu upptages på nytt. som bygger på egne studier av originaltekstene, Den gamla realencyklopedin hade uttrycket preget av klarhet i argumenteringen og over­ Theologie und Kirche i sin titel. Det nya verket siktlighet i behandlingen av et meget om­ heter endast Theologische Realenzyklopädie. fattende materiale. Det er all grunn til å tro Någon principiell skillnad i grundsynen torde at boken ikke bare vil interessere buddhisme­ dock ej ligga bakom denna förändring. Visser­ forskere, men også dem som ønsker en ut­ ligen, heter det i förordet, uppfattar vi numera førlig og samtidig oversiktlig innføring i selve inte teologin som en funktion av kyrkan, men kjernepunktet i den tidlige buddhismens reli­ den står likväl i sin grundinriktning i relation giøse liv. På lengre sikt vil kanskje boken også till kyrkan, i det att det skeende som är kyr­ kunne bli en byggesten i arbeidet på å få i kans grund också är centrum i teologin. Det stand en dialog mellom kristne og buddhister, ”encyklopediska” vetandet betyder därför inte en dialog som når det gjelder mahäyäna ett hopande av detaljinformationer utan bildar allerede er kommet godt i gang (sml. f.eks. en enhet utifrån teologin som det för de skilda Hans Waldenfels, Absolutes Nichts. Zur fackområdena gemensamma. Grundlegung des Dialogs zwischen Buddhismus Det första bandet kan utgöra ett prov på hur und Christentum, Freiburg 1976), men som for verket är upplagt och vilka slag av artiklar det theravädas vedkommende knapt har begynt og kommer att innehålla. Det nya verket beräknas som nødvendigvis, slik denne boken gjør, vil bli av lika stort omfång som den gamla real­ måtte skjære direkte inn til det religiøse livs encyklopedin, 25 band på vardera omkring 800 innerste fundament. sidor. Det utkommer i häften på 160 sidor, och Per Kværne man beräknar att kunna ge ut 6 sådana häften Litteratur 185 per år. Varje färdigt band innehåller 5 häften, av författaren som ett studiedokument. Tjugo vilket betyder att hela verket beräknas bli fär­ år efteråt ter sig, om man får döma av denna digt inom ungefär 20 år. framställning, kritiken mot teserna teologiskt Antalet artiklar är avsevärt färre än i det intressantare än själva dokumentet. Leuenberg- tidigare verket, men i gengäld finns mellan konkordin och dess förhistoria, som också hör artiklarna uppslagsord med hänvisningar till med till detta sammanhang behandlas dock de artiklar där de förklaras. Verket kommer icke i detta bidrag utan får en särskild artikel också att avslutas med ett Gesamtregister. De längre fram. Man kan konstatera, att den som olika artiklarna har ett väl tilltaget sidantal skall skriva den artikeln, då också får ett tids­ med utrymme för grundliga och detaljerade perspektiv på detta nutida skeende. Gustaf förklaringar, där så erfordras. Huvudvikten Wingren visar i sitt bidrag på tendenser i nu­ ligger enligt utgivarnas intentioner vid ”realia”, tiden, som understryker betydelsen av nattvar­ dvs. vid fakta och dokumenterade satser mer den som gemenskapsmåltid. Han framhåller än vid synpunkter och åsikter. Av flera artik­ att frigörelsen från förbindelsen med kyrko­ lar i det första bandet att döma har man här­ tukten verkar i denna riktning, likaså utveck­ vid väl följt traditionerna från det gamla ver­ lingen i de unga kyrkorna, där bl.a. motståndet ket, samtidigt som stilen givetvis är enklare mot raskonflikterna ger ett exempel på den och mera rakt på sak. Till det nya verkets etiska betydelsen av kommunionen. Littera­ stora förtjänster hör de mycket omfattande turlistan kunde här kompletteras med den litteraturangivelserna, utförligare än i något schweiziske teologen Gottfried Lochers arbete annat samtida teologiskt lexikon. Streit unter Gästen, som bl.a. förordar att natt­ Liksom i det äldre verket tycks man också varden göres till en öppen bordsgemenskap i här lägga stor vikt vid biografierna. Några ut­ evangeliserande syfte. märkta exempel finns i första bandet. R. Pep­ En annan genre som också är väl repre­ permüller skriver om Pierre Abaelard. Fram­ senterad i detta band är beskrivningen av län­ ställningen är koncis och komprimerad, men der. Egyptens religion och kyrkohistoria be­ uppdelad på bestämda rubriker så att den handlas av flera författare, bl.a. Jan Bergman, också blir överskådlig. De olika avsnitten be­ Uppsala. Etiopien behandlas i en 25 sidor lång handlar: Leben — Werk — Philosophie — artikel av en specialist på detta område, Theologie — Nachwirkung. Detta mönster Friedrich Heyer, Heidelberg. En stor artikel kommer igen i följande biografier, där disposi­ om Afrika behandlar först det kristna Nord­ tionen efter behov kan inskränkas t.ex. till: afrika under andra till och med sjunde århund­ Leben — Werk — Nachwirkung. Förteckning radet, därefter Afrikas missions- och kyrko­ över textutgåvor och sekundärlitteratur ingår historia och slutligen de afrikanska religio­ givetvis i denna liksom i övriga biografier. En nerna. Det förstnämnda bidraget är ksrivet av läsvärd sådan, skriven av H. Düfel, behandlar Alfred Schindler, Heidelberg, och de båda Johannes Aepinus, en av Hamburgs reforma­ sistnämnda av Ernst Dammann, Marburg. torer. Bandet är försett med register ej blott över En annan viktig genre är de dogmatiska artiklar och författare utan också utförliga sak- huvudfrågorna, som i detta band väl kan och namnregister. Samtidigt med de första illustreras med den utförliga artikeln Abend­ häftena har också en separat volym med en­ mahl. Den omfattar inte mindre än 186 sidor, bart forkortningsregister till TRE utkommit. vartill sedan kommer en utförlig artikel om Den har sammanställts av Siegfried Schweri­ Abendmahlsfeier på 100 sidor. I olika avsnitt ner och utgöres till största delen av en synner­ med olika författare behandlas här de reli- ligen omfattande förteckning över tidsskrifter, gionshistoriska aspekterna (med Åke V. Ström serier, lexikon och källsamlingar. Detta är ett som textförfattare) de exegetiska och de teo­ omtryck av samme författares Internationales logihistoriska. Vidare behandlas de nutida eku­ Abkürzungsverzeichnis für Theologie und meniska frågorna kring nattvarden i en utför­ Grenzgebiete (IATG), som utkom 1974. I den lig framställning av Ulrich Kühn, samt frågan nu inom TRE utgivna volymen har tillfogats om nattvarden som bordsgemenskap ur etiska ett omfattande komplement med verk som till­ synpunkter av Gustaf Wingren. I bidraget om kommit senare och verk som inte kommit med de ekumeniska frågorna behandlas bl.a. de i den tidigare förteckningen. Sammanlagt om­ inomtyska diskussionerna, som ledde fram till fattar nu denna avdelning mer än 8 000 titlar, de s.k. Arnoldshainteserna 1957. Dessa teser, alla försedda med en förkortning. Man saknar som aldrig blev officiellt antagna, betecknas bland serierna den östtyska Theologische Ver- 186 Litteratur suche, trots att den ges ut i samma stad som De till ett 40-tal uppgående skrifterna och TRE. I samma volym finns också ett allmänt skriftsamlingarna i denna volym spänner över forkortningsregister, som likt det tidigare mot­ ett stort område: predikningar och brev, ytt­ svarande registret i RGG torde kunna bli nor­ randen i politiska och rättsliga frågor, utlåtan­ merande för vetenskapliga arbeten på tyska. den om de samtida spiritualisterna, samt icke Även i övrigt bör denna volym kunna finna minst talrika bidrag till 1520-talets nattvards- en rik användning också i andra sammanhang strider. än vid läsningen av artiklar i TRE. Det skulle föra för långt att här utförligt gå Det är överraskande att idén om en ny teo­ in på de olika skriftgrupperna, men i stället logisk realencyklopedi växte fram just under skall några få exempel anföras för att belysa 60-talet, ett årtionde som präglades av starka det rika och mångskiftande innehållet i denna tendenser att vända sig bort från historien. volym. Kanske kan man i någon mån se verkets igång­ En hel rad predikningar och predikoserier sättande som en reaktion mot sådana tendenser inleder samlingen. Brenz utövade en särpräglad i samtiden och en strävan att till gagn för predikokonst. En predikan från 1527 har den kommande forskning dokumentera den solida egenartade rubriken: ”Wie das holtz des creut- teologiska forskning som ändå finns kvar. Det zes behauwen und am weichsten angegriffen är möjligt att TRE, när den nu börjar ut­ werden soll.” Den är även ur formella syn­ komma, också i takt med utgivningen av nya punkter märklig, i det att en enda bild fast- band kommer att mötas av ett nytt och stegrat hålles hela predikan igenom. Tanken är att intresse för historien och därmed för den Kristi korslidande är betingelsen för att den en­ realia-forskning som verket representerar. I skilde kristne lättare skall kunna bära sitt kors. varje fall kommer TRE för nuvarande och D et är ”mjukast” , där Kristi kropp är fäsitad kommande generationer av teologer att bli en vid korset. Predikan är en åskådlig utläggning rik tillgång — kanske uppslagsverket framför av den ”theologia crucis”, som Brenz bl a lärt andra, liksom på sin tid den gamla realen- av Luther vid Heidelberg-disputationen 9 år cyklopedin, och säkerligen också med en större tidigare. ekumenisk räckvidd än det gamla verket. Ett annat märkligt exempel på Brenz’ pre­ dikokonst är den likpredikan han höll över en Bengt Hägglund av de evangeliska furstarna, Dietrich av Gem- mingen (sid 110 ff). Han söker där efter reg­ lerna för en kristen likpredikan och kommer till följande grundsatser: Vore den som talar en Johannes Brenz: Frühschriften. Teil 2, hg von hedning skulle han berömma den döde för hans Martin Brecht, Gerhard Schäfer und Frieda många företräden och höga ämbeten, men Wolf. XVI+778 sid. J C B Mohr (Paul Sie­ eftersom han yttrar sig som kristen bland beck) Tübingen 1974. kristna, måste han finna ett annat sätt att be­ römma, i enlighet med ordet ”den som vül be­ Den andra volymen i den nya Brenz-utgåvan römma sig, han berömme sig i Herren”. Den (jfr STK 1972, sid 46 f) omfattar liksom den som vill vara något i Guds ögon, måste först i första Brenz’ tidiga skrifter, närmare bestämt sina egna ögon bli till intet, dvs ha en förkros­ en rad texter tillkomna under åren 1524— sad ande, som med bävan och vördnad tar 1530. De flesta av dem är tidigare outgivna, emot Guds ord. Slutsatsen är att ”den som vilket i regel också betyder, att de varit okända skall berömmas i Gud, först måste skändas i för forskningen. Många av dem är ägnade att sig själv”. Skriften talar inte om människan ge en ny belysning inte bara åt Johannes Brenz’ med fina titlar, som kanslispråket använder, teologi utan också åt reformationshistorien utan på ett rakt motsatt sätt, som en lögnare, överhuvud under dessa viktiga år. orättfärdig, lättsinnig, ”nennet ihn fur den Det är en hel rad specialister som medverkat durchlauchtigsten durchlugenhafftigster, für vid utgivningen, men huvuddelen av arbetet den hochgebornen ein son des Zorn Gottes”. har utförts av de tre utgivarna, desamma som Vad han berömmer hos den döde fursten är stod bakom första bandet. De historiska inled­ sådant som kan betecknas som tecken på en ningarna till de olika skrifterna har författats sann kristen, att han burit korset på ett rätt av Martin Brecht, numera professor i Münster, sätt, inte brytt sig om ägodelar utan sett till medan huvuddelen av textredigeringen ombe­ folkets bästa och på skilda sätt värnat om Guds sörjts av Frieda Wolf och Gerhard Schäfer. ord. Litteratur 187

Många av texterna i denna volym har sam­ gäller själva tron eller samvetet avvisar han band med nattvardsstriderna under 1520-talet. varje våldsmedel, men samtidigt har överheten Framför allt kan här nämnas en brevväxling att sörja för ordning och frid i samhället och mellan Brenz och Martin Bucer från åren har också en uppgift att värna om den rätta 1525— 1526, som hittills varit förbisedd, i vil­ tron, vilket sekundärt kan leda till relativt ken Brenz med stor skärpa avvisar Bucers stränga åtgärder mot t ex vederdöpare. Skrif­ tolkning av instiftelseorden, men också fram­ ten är ett viktigt dokument till frågan om reli­ håller att vänskapen inte på grund av denna gionsfriheten på lutherskt område, liksom även meningsskiljaktighet behöver brytas. Vidare till frågan om toleranstankens utveckling. publiceras här, delvis för första gången, inte Parallellt med föreliggande serie har också mindre än 4 olika berättelser av Brenz’ egen en nyutgåva av Brenz’ bibelkommentarer bör­ hand om religionssamtalen i Marburg 1529. I jat utges. Den första delen av Schriftausle­ en av dessa berättelser har han utförligt åter­ gungen utkom 1972 och omfattar Brenz’ homi­ givit ett samtal mellan Luther och Zwingli om lier till profeten Daniel. En av de forskare som ”locus corporis Christi”. Ett av Zwinglis argu­ arbetar med den fortsatta utgivningen, Stefan ment var, att om Kristi kropp inte är lokalt Strohm, har under mellantiden upptäckt att närvarande i brödet, är det inte en kropp i Danielkommentaren försetts med talrika inter­ egentlig mening, ty om man tar bort den polationer och lyckats fastställa vilka delar som rumsliga bestämdheten, tar man bort något är autentiska. Hans undersökning publiceras som hör till kroppens natur. Till detta svarar nu i föreliggande band, efter Brenz-texterna, Luther, att Gud i sin allmakt kan bevara en som en 173 sidor lång avhandling. Man frågar kropp utan en bestämd ort (sine loco), vilket sig om inte denna avhandling bättre förtjänat han i verkligheten också gör. Världen är den sin plats i serien Schriftauslegungen eller som största av alla kroppar, och den är enligt fysi­ en fristående monografi. kernas mening inte i något rum, ty utanför Serien med Brenz’ tidiga skrifter kommer världen finns varken rum eller tid. Så hade enligt utgivarnas planer att omfatta ännu ett också aristotelikerna hävdat att den yttersta band, med bl a texter kring riksdagen i Augs­ himmelssfären inte fanns i något rum. Luther burg 1530. Det finns väl få serier, i vilka varje tillfogade emellertid, att denna diskussion om nytt band emotses med så stort intresse inom rummets natur hörde till matematiken och icke reformationsforskningen som i denna föredöm­ till teologin. Han ville privatim ingalunda dra liga edition av Brenz’ skrifter. sig undan denna diskussion men avstod från Bengt Hägglund att i den offentliga debatten vidare yttra sig om de matematiska frågorna. Inte heller Benz’ referat för frågan vidare. En stor grupp av texter består av bidrag till Helge Haystrup: Middelalderkirken. Fra folke­ äktenskapsrätten och andra juridiska frågor, vandring til Højmiddelalder. 153 sid. Lohses som Brenz i egenskap av reformator och poli­ Forlag, Fredericia 1976. tisk rådgivare hade anledning att yttra sig över. Slutligen har till en särskild avdelning sam­ Författaren till detta arbete hör till den grupp manförts de texter, som avser ställningstagan­ av danska landsbygdspräster, som tillika ägnar det till spiritualisterna, både de teologiska och sig åt lärda studier, helt utanför universitetens de juridiska eller politiska problem, som hörde ram. Han har bakom sig ett omfattande teolo­ samman därmed. Det fanns ett kejserligt man­ giskt författarskap, som framför allt gällt forn- dat att man skulle använda dödsstraff mot ve- kyrkans och Bysans’ teologi och kyrkohistoria. derdöparna. Brenz vände sig mot detta och Den föreliggande volymen bildar tillsammans skilde strängt mellan de andliga frågorna, där med två tidigare arbeten, Oldkirken 1974 och överhuvud inget våld skulle användas och de Bysanz 1975, en sammanhängande översikt, rent världsliga förseelserna, vanligen misstanke som när den är färdig avser att omfatta 1000 om uppror eller uppvigling. Han menade att års kyrkohistoria, dvs från omkring 400 till inte heller på det världsliga planet var det rim­ omkring 1400. ligt att använda dödsstraff mot den form av Boken är kyrkohistoriskt inriktad och be­ opposition som vederdöparna representerade. handlar ej minst relationerna mellan kyrkan I ett märkligt aktstycke från samma tid disku­ och de allmänpolitiska förhållandena under terar han frågan om överheten överhuvud har den tidiga medeltiden. Men författaren låter rätt att använda våld i trosfrågor. Såvitt det också den bakomliggande teologin komma till 188 Litteratur tals. Boken avslutas t ex med en utförlig redo­ Boken skulle ha vunnit i Överskådlighet, om görelse för och analys av Anselms skrift Cur den varit uppdelad i mindre avsnitt än vad nu Deus homo? under rubriken Et højdepunkt i är fallet, helst försedda med rubriker och un­ Middelalderens åndsliv. derrubriker. Men den är fängslande skriven Framställningen är utan lärd apparat men och är ett välkommet bidrag till den oriente­ röjer omfattande studier och en självständig ringslitteratur, som den teologiska fortbild­ bedömning både av de politiska och de ideolo­ ningen får ett allt större behov av. giska frågorna. Författaren stannar vid skol­ Haystrups arbete är tillägnat en svensk teo­ astikens och högmedeltidens början och lägger log, professor Ragnar Bring. huvudvikten vid folkvandringstidens utveckling samt på frankerrikets kyrkohistoria. Bengt Hägglund AKTUELLT

Lutherforskarkongress i Lund Wingrens kritik: mot en ytlig transformering av evangeliets frihet till en frigörelse i det Den femte internationella Lutherforskarkon- yttre. Jüngel koncentrerade sin uppmärksam­ gressen hölls i Lund den 14— 20 augusti 1977. het på antropologin: Liksom Luther gentemot Det var första gången denna regelbundet åter­ sin tids humanistiska människosyn i sin fri- kommande kongress samlades i Sverige. Tidi­ hetstraktat tog upp den paulinska människo- gare har den hållits i Aarhus 1956, Münster tolkningen med dess fundamentala distinktion 1960, Järvenpää 1966 och S:t Louis 1971. Ur­mellan inre och yttre människa har också vår sprungligen var det Lutherska världsförbundet tids teologi att göra rättvisa åt de fundamen­ som tog initiativet till Lutherforskarkongres- tala teologiska förutsättningar, som kommer serna, men de har efter hand snarast blivit en till uttryck i denna distinktion. En stor del av fristående institution, som dock understöds av Jüngels föreläsning blev en kommentar till Lutherska världsförbundet och av institutio­ boken om en kristen människas frihet med till­ ner i respektive värdland. I Lund var det for­ bakavisande av den kritik mot denna skrift mellt den teologiska fakulteten som stod som som möter hos Max Scheler och i ny form hos inbjudare, och det största finansiella stödet Herbert Marcuse. gavs av Oskar och Signe Krooks stiftelse. Lo­ På frågan om Luthers betydelse för en nu­ kalkommitténs ordförande och kongressens tida teologi svarar Jüngel bl.a., att denna be­ president var professor Gustaf Wingren, Lund, tydelse framför allt visar sig genom de frågor och dess sekreterare, pastor Carl Axel Aure­ med vilka han stör. Sådana ”störande” frågor lius, Lund. Kongressen hade förberetts av en möter vi inte minst kring temat den kristna internationell kommitté med professor Leif friheten, så som det framställes i nutida teo­ Grane, Köpenhamn, som ordförande. logi. Något genomgående tema fanns inte denna Förberedda diskussionsinlägg till Jüngels gång, men huvudintentionen i de gemensamma föredrag hölls av professor James Gustafsson, föreläsningarna och åtminstone i några av Chicago, och docent Kjell-Ove Nilsson, Stock­ seminarierna kan bäst uttryckas med titeln på holm. den föreläsning, som hölls andra dagen av pro­ Alltsedan kongressen i Järvenpää 1966 bru­ fessor Eberhard Jüngel, Tübingen: Luthers be­ kar romersk-katolska teologer deltaga, och de tydelse för en nutida teologi. En variation på har också gjort uppskattade aktiva insatser i detta tema framställdes på ett skarpt profilerat diskussionerna. Denna gång hade man arran­ sätt redan i Gustaf Wingrens inledningsföreläs- gerat en offentlig diskussion mellan en ro­ ning om Luther och det aktuella kyrkliga läget. mersk-katolsk teolog, professor Albert Bran­ Liksom den med Luther samtida kyrkan, som denburg, Paderborn, och en luthersk teolog, han riktade sin kritik emot, stod i vägen för professor Eric W. Gritsch, Gettysburg. Temat evangeliets befrielse, innebär vår tids kyrkliga var ”Luthers framgång och misslyckande som institutioner en fara för att evangeliets uni­ kyrkans reformator”. Varken de båda inled­ versalitet fördunklas. Wingren pekade också ningsanförandena eller den följande diskussio­ på den motsatta risken, när man identifierar nen röjde några klara teologiska meningsmot­ evangeliets befrielse med en social eller politisk sättningar, vilket kanske inte heller var att frigörelse. vänta, eftersom de konfessionella motsättning­ Eberhard Jüngels föreläsning, vars titel re­ arna just inom lutherforskningen i stort sett dan har nämnts, hade sin udd riktad mot torde ha upphört att vara ett problem. Bran­ samma håll som den sistnämnda punkten i denburg pläderade för en ”ekumenisk her- 190 Aktuellt meneutik” när det gäller framställningen av av enskildheter i texten och om en rad över­ Luthers teologi i nutiden. gripande frågor, som hela tiden finns med i En annan av kongressens huvudtalare var bakgrunden, eftersom antinomerdebatten inte professorn, numera sognepræst Regin Prenter, endast gäller en enskild, lätt definierbar kontro­ Branderup, Jylland. Hans tema var Luther som verspunkt, utan berör hela tolkningen av kris­ teolog, ett ämne som blivit aktuellt genom ett tendomen. Brytningen mellan olika länders par nyutkomna undersökningar, bl.a. Leif luthertolkning visade sig fruktbar för diskussio­ Granes arbete Modus loquendi theologicus. nen. De skilda forskningstraditionerna i Tysk­ Prenter valde att belysa sitt ämne genom en land, Skandinavien och USA visade sig väl ingående kommentar till några ställen i De komplettera varandra. Och en deltagare från servo arbitrio, närmare bestämt de texter, där Japan gav i ett inlägg ett för detta lands tradi­ Luther utvecklar tanken på den fördolde Gu­ tioner karakteristiskt bidrag, vari framför allt den (Deus absconditus). Prenter finner i dessa humilitasteologin betonades som ett förbli­ texter inte en lära om den fördolde Guden vande inslag i Luthers kristendomstolkning. utan en hänvisning till det som är en förut­ En överblick över den internationella luther- sättning för en riktig tolkning av Skriften, ett forskningen fick deltagarna framför allt vid teologiskt sätt att tala om Gud till skillnad en gemensam session med rapporter från arbe­ från ett filosofiskt eller rationalistiskt. Också tet med olika utgåvor av Luthers skrifter och till Prenters föredrag förekom två förberedda andra aktuella projekt inom Lutherforskningen. diskussionsinledningar, av professor Wilhelm Ett starkt bevis på lutherstudiets internatio­ Dantine, Wien, och professor Samuel Preus, nella räckvidd är de omfattande utgåvor av Bloomington. Luthers verk i översättning som håller på att Ett föredrag var delvis avsett som underhåll­ ges ut i så avlägsna länder som Japan och ning. Det handlade om Luther och Skandina­ Sydamerika. vien och hölls av professor P. G. Lindhardt, En livlig diskussion utspann sig kring rap­ Aarhus, som bl.a. gav en för den internatio­ porten från det i Tübingen pågående arbetet nella publiken överraskande bild av tidig dansk med ett fullständigt register till hela Weimar- reformationshistoria. utgåvan. Arbetet har vuxit till sådana propor­ Huvuddelen av kongressens arbete var för­ tioner att många frågar sig om det överhuvud lagd till de elva seminarier, som deltagarna i kommer ut något register av trycket. De nya förväg anmält sig till. Varje deltagare tillhörde rapporterna gav vid handen att man beräknar en och samma seminariegrupp under hela ha avslutat manuskriptet till det latinska regist­ kongressen, och inte mindre än fem sessioner ret 1980. Man kunde redan nu presentera en om två till tre timmar vardera var anslagna intressant förteckning över frekvensen av olika till detta arbete. Två av seminarierna sysslade nyckelord. Arkivet i Tübingen omfattar nu­ med Luthers ”korsteologi”, ett med rubriken: mera ett kartotek på mer än tre millioner ex­ Theologia crucis — theologia resurrectionis, cerpter, varav omkring hälften avser den tyska ett annat med Heidelbergdisputationen som ordskatten och hälften den latinska. ämne. Tvårikesläran respektive läran om den Av rapporterna från Tübingen, som genom kristna friheten var temat för två andra semi­ sitt Institut für Spätmittelalter und Reforma­ narier. Luthers skrift mot Latomus behandla­ tion är ett centrum för hela den tekniska sidan des i ett av seminarierna, hans nattvardslära, av Lutherforskningen, framgick också att Wei- hans uppfattning av dogmat och hans skriftan­ marutgåvan nu närmar sig sin fullbordan. vändning togs upp i andra seminarier. Vidare Skulle arbetet därmed fortgå till nästa Luther- förekom också seminarier kring frågorna om forskarkongress 1983 har det pågått i jämt Luther och humanismen samt Luther och Stau- 100 år. Det påbörjades nämligen i samband pitz. För att ge en inblick i seminariearbetet med 400-årsjubiléet av Luthers födelse 1893. skall jag nämna några ord om det seminarium Kommissionen för utgivande av Luthers verk jag själv deltog i. Dess tema var Lag och har beslutat att för det fortsatta arbetet inrätta evangelium i antinomerdebatten. Textmateria­ en kompletterande serie, Archiv zur Weimarer let utgjordes av Luthers disputationer mot anti- Lutherausgabe (AWA), där man skall publi­ nomerna (WA 39 I) och hans skrift Wider die cera nyupptäckta texter samt nyeditioner i de Antinomer 1539). Deltagarna var omkring 20 fall där WA:s utgåva av olika skäl visat sig och representerade 10 olika länder. De flesta otillfredsställande eller blivit föråldrad på var väl förtrogna med texterna i förväg. Dis­ grund av att nya textfynd kommit till. Vidare kussionen kom att röra sig både om tolkningen skall den nya serien också omfatta källeditio- Aktuellt 191 ner som är viktiga för förståelsen av Luthers länder inom samma gebit. Ett kort samtal kan­ verk, t.ex. av samtida författare, samt kom­ ske i förbigående vid en måltid eller i hotell­ menterade utgåvor, där sådana befinnes önsk­ foajén kan ge värdefulla komplement till de värda för luftherforskningen. Som första band litterära kontakterna och personliga intryck i denna serie utkommer en nyutgåva av Luthers som enbart böckerna inte kan förmedla. Operationes in Psalmos 1519— 1521, försedd Nästa lutherforskarkongress är planerad att med en omfattande traditionshistorisk apparat. äga rum 1893 — jubileumsåret — i DDR, Detta arbete är särskilt viktigt eftersom det till­ kanske i Erfurt eller i Luthers egen stad, Wit­ kommit samtidigt med de reformatoriska hu­ tenberg. Den gemensamma östtyska kyrkosty­ vudskrifterna och därför på många punkter är relsen, Bund evangelischer Kirchen in der belysande för innehållet i dessa. DDR, står i detta fall som inbjudare. För för­ Till slut bör det också tillfogas att det stora beredelsearbetet svarar bl.a. en internationell värdet med en kongress av det slag, som de fortsättningskommitté med Leif Grane som regelbundet återkommande lutherforskarkon- ordförande. gresserna utgör, inte minst ligger i det person­ Bengt Hägglund liga mötet med så många forskare från olika