Att göra äkthet Performans och parodi i Eva Dahlgrens rocktexter av Anna Biström
Biström (1976) är doktorand i nordisk litteratur och verksam som assistent vid Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet. Hon skriver på en avhandling om tilltal och adressivitet i Eva Dahlgrens rocktexter. » ag klär / jag klär av mej naken« sjung- markörer är konventionella inom rockgenren er Eva Dahlgren på skivan Ung och stolt som helhet, medan andra är karaktäristiska för från 1987; en enkel fras som väcker Dahlgrens artistskap. Jag vill sedan visa hur många frågor.1 Handlar det om en erotisk Dahlgren samtidigt driver med eller tar avstånd Jsituation, om att verkligen klä av sig? Eller ska från hela denna äkthetskonstruktion. frasen tolkas bildligt, som en mental avkläd- Begreppet performativitet används på två ningsakt – eller striptease? Vem är egentligen olika nivåer i artikeln. För det första i den detta påstått nakna »jag«; ska det uppfattas som ovan beskrivna betydelsen – hur de framförda Eva Dahlgren eller är det ett »diktjag« som rocktexterna som sådana gör något. Samtidigt konstrueras i texten? Och menar »jaget« allvar handlar det inte bara om vad orden gör, utan med sin nakenhetsdeklaration? också om andra aspekter av framförandet. Äkt- I den här artikeln kommer jag att studera Eva heten görs och ifrågasätts t.ex. även genom Dahlgrens rocktexter och särskilt »Jag klär av hur orden framförs, och i det sammanhanget mej naken«, framförallt med utgångspunkt i Ju- är artistens röstanvändning central. Här talar dith Butlers Genustrubbel där hon utvecklar sin jag alltså om »performativt« i betydelsen något teori om hur kön och genus konstrueras perfor- framfört, vilket hänger ihop med att rocktexten mativt.2 Med ett resonemang kring äkthet kom- är en muntlig och sjungen genre. Karin Strand mer jag att försöka visa hur Dahlgren i sina tex- skriver exempelvis i sin avhandling om senti- ter dels gör äkthet (på ett liknande sätt som man mental populärsång, att de performativa aspek- enligt Butlers teori gör kön), dels parodierar en terna dominerar musiktexter på språklig såväl föreställt »äkta« Eva Dahlgren. I centrum för som innehållsmässig nivå.4 framställningen står »jaget« i rocktextgenren, Inom forskningen kring rock- och andra mu- dess karaktär och betydelser, samt de »jag« siktexter råder i dag stor enighet om att de i som skapas i Dahlgrens textproduktion. »Jag«- grunden skiljer sig från lyrik och annan skönlit- formen dominerar i rocktexten som genre, och teratur, samt att de inte bör analyseras isolerade har ofta en komplex och flytande betydelse, från sin framförandemässiga och musikaliska bland annat för att »jaget« skapas på flera olika kontext.5 Många forskare har också betonat nivåer, i texten såväl som i framförandet där det rocktexternas genrebundna särdrag. En till stor får röst och kropp av artisten.3 del obesvarad fråga har varit hur man konkret »Äkthet« är ett centralt begrepp när Dahl- greppar musiken och framförandet, samt sam- grens image beskrivs. Ofta framställer hon spel och kontraster mellan dessa och texten. I sig själv som »äkta«, men hon framställs och min tolkning av Dahlgrens texter bygger jag vi- saluförs även som sådan. Både publik, media, dare på Ganetz tidigare analys i Hennes röster: marknadsföring, samt Dahlgren själv som ar- Rocktexter av Turid Lundqvist, Eva Dahlgren tist och offentlig person, bidrar till att skapa och Kajsa Grytt.6 Men jag går ett steg längre i och upprätthålla – eller förändra – artistperso- behandlingen av hur framförandet laddar orden nan Eva Dahlgren. Dahlgrens framförda rockt- och öppnar nya tolkningsmöjligheter. Jag visar exter kan ses som ett svar på de omdömen om, i min tolkning hur texten laddas med betydelser och förväntningar på, henne som kommer till och associationer som går utöver vad det skriv- uttryck exempelvis i media. na ordet kan förmedla. Min avsikt är att analy- Min avsikt är att först beskriva hur Dahl- sera hur till exempel röstanvändningen skapar grens framförda texter är äkthetskodade, lad- olika samspel och kontraster mellan text och dade med sådant som anses signalera och ga- framförande, samt hur detta påverkar relatio- rantera äkthet, på motsvarande sätt som en akt nen och spänningen mellan äkthet och oäkthet kan vara könskodad. En del av dessa äkthets- i Dahlgrens framförda texter. För att konkret
94 TFL 2007:4 kunna visa på viktiga framförandemässiga ef- kan vara av stor betydelse. Lindberg har hävdat fekter transkriberar jag texten till »Jag klär av att det faktum att den verkliga personen bakom mej naken« enligt framförandet på skivan med artistpersonan aldrig helt låter sig greppas är en hjälp av ett transkriptionssystem som ursprung- förutsättning för hela skådespelet i rocksamman- ligen är utvecklat inom samtalsforskning.7 hang. Föreställningen om det oåtkomliga »jaget« håller publikens begär vid liv.10 På liknande vis påpekar Strand att det privata är en dold premiss Den äkta Eva i det populära artistskapet och att det ständigt pågår förhandlingar om denna dimension. Spän- Dahlgren som fantasi ningarna mellan privat/offentligt och äkta/po- Tiina Rosenberg skriver i sin inledning till en serande är centrala för marknadsföringen, som samling texter av Butler, att begreppet perfor- ofta verkar genom att ge ledtrådar till artistens mativitet betonar aktiva processer. Butlers teori förment privata jag, och därmed utnyttjar suget implicerar ett socialkonstruktivistiskt synsätt efter den verkliga människan utanför scenen. enligt vilket kön/genus och sexualiteter, men De olika metatexter som marknadsföringen till- också etnicitet och andra sociala kategorier, handahåller publiken gör gränsen mellan det konstrueras och skapas aktivt genom sociala offentliga och det privata suddig.11 Och – kan praktiker. Detta tänkande avvisar föreställning- man tillägga – de skapar och håller vid liv en ar om essenser hos människor, alltså »uppsätt- föreställning eller illusion om att det bakom den ningar av äkta, stabila och autentiska karakte- offentliga bilden, personan, döljer sig någonting ristika«.8 »äkta«. Detta sker genom att bilder som signale- Enligt Butler skapas könsidentiteter genom rar äkthet upprepas, till exempel i intervjuer med stiliserad upprepning av akter som konnoterar ett och artiklar om artisten. kön. Rosenberg påpekar att identiteternas stabi- I det här sammanhanget kan man plocka in litet är beroende av denna upprepning, samtidigt en annan performativitetsteoretiker. I en essä som upprepningen skapar möjlighet till föränd- om dikten »The Torn Letter« skriver J. Hillis ring. Eftersom det inte är möjligt att kopiera el- Miller om ett typiskt motiv hos diktens förfat- ler imitera något på exakt samma sätt, innehåller tare Thomas Hardy: att en förutsättning för varje upprepning större eller mindre förskjut- kärlek är en ouppfylld längtan och hindret för ningar. Identiteterna kan, både medvetet och verklig kontakt.12 Objektet för kärlek är något omedvetet, spelas antingen »rätt« eller »fel«. En som skapas; kärleken riktar sig till en konstru- genusparodi, exempelvis en dragshow, innebär erad föreställning om en verklig person – en inte att man imiterar ett »äkta original«. Genus- tanke som är lockande att jämföra med hur pu- parodin kullkastar snarare själva föreställningen blik och media också bidrar till att konstruera om att det skulle finnas ett äkta original, och av- en föreställning om den »äkta« människan bak- slöjar identiteternas implicit imitativa struktur.9 om den populära artisten. Att överföra Butlers tanke till ett resonemang om hur äkthet »görs« leder till en grundläggan- de paradox, särskilt då hon hävdar att det inte Att framföra ett finns något som skulle vara äkta och som kunde avtäckas. Om man följer Butlers tanke att det äkta jag inte existerar någonting »före« det framförda Äkthet »görs« på många olika plan, och av fle- och konstruerade kan man heller inte avslöja en ra aktörer: i många av Dahlgrens rocktexter, i »äkta« Dahlgren bakom masken. Men föreställ- hennes framföranden, i skapandet av en artisti- ningen eller fantasin om den »äkta« Dahlgren mage, i media.
Anna Biström TFL 95 I Dahlgrens texter tematiseras frågor om att ka framförandet innehåller olika slags markö- vara ärlig och sann. Att vara äkta framstår som ett rer eller konventioner för hur det äkta ska se ideal och olika uttryck som symboliserar oäkthet ut eller låta. I Dahlgrens fall kan man peka på och förställning står i ett motsatsförhållande till det avskalade framförandet: röstbruket och det detta ideal. Äkthetstematiken utgör på så sätt en intima tilltalet. Man kan också notera hur Dahl- röd tråd som binder ihop många centrala motiv grens rocktexter i media ges en självbiografisk och metaforer i Dahlgrens textproduktion.13 tolkning, och hon själv beskrivs som öppen och Äktheten kan i Dahlgrens texter förknippas självutlämnande, men samtidigt värnande om med att sluta spela, sluta upprätthålla kulisser sin integritet. Dessa äkthetsmarkörer bidrar, och sluta leva ett liv endast avsett för uppvis- genom att de upprepas, till att Dahlgren iscen- ning, ett val som kräver mod och som ur omgiv- sätts som äkta.16 Ett exempel finner man i ett ningens perspektiv kan upplevas som hotfullt. par av rockjournalistikens omdömen om Dahl- Ett exempel är »Rätten till mitt liv« (1981): »vi grens framföranden. Känslan av äkthet eller na- är många som längtar att filmen tar slut och vi kenhet bygger till exempel enligt Stig Björkas står nakna / i ljuset«.14 I dessa rader förekom- och Hansén på att Dahlgrens framförande inte mer också nakenheten som en bild för att visa innehåller »överlastade arrangemang« eller sig som man verkligen är, som varande äkta. »yviga gester, alltså på ett avskalat och enkelt Det är en väl etablerad och konventionell sym- framförande.17 bol som återkommer i Dahlgrens texter. Eva Dahlgrens röst är central när det gäller Nakenheten som en bild för äkthet finner att ladda orden i rocktexten med äkthet. Strand man också i »Ja« (1999), en annan låt där livs- betonar, liksom Simon Frith, den viktiga roll bejakande och frihet (från andras normer och som rösten spelar i relationen mellan artist, konventioner) går hand i hand, samt knyts sam- publik och text i framförandet av musiktex- man med äkthet: »jag står naken i mitt rum och ter. Sångarens röst medlar mellan den åtrådda tänder alla lampor / och den kvinna jag ser / »verkliga« personen och den performativa fi- hon har svar på alla frågor«. Också i »Under- gur som publiken har tillgång till. Rösten antas bara människa« (1999) förekommer nakenhe- dessutom ofta fungera personlighetsavslöjande ten som metafor, men här i beskrivningen av en och röja sådana kvaliteter som äkthet eller yt- man som inte lyckas leva upp till det autentiska lighet. Dessa avläsbara kvaliteter bygger på idealet (den underbara människan): »jag vet en ljudkonventioner som är varierande i olika gen- man / som hellre slutar andas / än står naken rer och för olika typer av artister.18 Dahlgrens inför en annan«. röstanvändning kan jämföras med Strands be- Intrycket av Dahlgrens äkthet bygger också skrivning av hur artisters självexpressiva ut- på texternas språkliga grepp. Stig Hansén jäm- levelse ofta setts som garant för autenticitet i för i en tidningsartikel Dahlgrens texter vid rockframförandet. Med andra ord kan en »osä- olika perioder och betecknar de senare texterna ker« gestaltning vara mer effektiv än en text- ända fram till Lai Lai (1999) som mera kodade trogen tolkning när det gäller att skapa intryck och eftertänksamma i sitt språk, och anser att av individualitet och i förlängningen autentici- de därefter återigen blir mer direkta. Hansén tet. Intrycket av äkthet förstärks också, enligt tycker att mycket av det kodade »slår knut på både Strand och Frith, av att rösten stiger ur sig själv« och endast blir »uppvisning«, och an- en verklig, mänsklig kropp, och av att såväl tyder därigenom att ett mera direkt språk kan textjaget och sångrollen som artistpersonan lå- uppfattas som mera äkta.15 nar sin röst av den verkliga Eva Dahlgren. Ge- Men äktheten görs inte bara tematiskt och nom rösten får lyssnaren tillgång till artistens genom språkliga grepp. Också det musikalis- fysiskhet.19
96 TFL 2007:4 Ganetz har beskrivit Dahlgrens mikrofontek- Skribenten Annika Hällsten karakteriserar tex- nik, att hon sjunger mycket tyst men nära mik- terna som »tydligt självbiografiska«, genom rofonen, och hur detta skapar ett intimt intryck dess anspelningar på Dahlgrens egen persona av »viskade förtroligheter«. Detta förstärker, (på »en blekt blondin«) och på hennes kändis- tack vare ljudkonventioner, känslan av närhet skap.21 Hällsten konstaterar i en intervju med och uppriktighet.20 Man kan till exempel näm- Dahlgren att hennes lyckliga äktenskap med na en låt som »Ängeln i rummet« (1989), där Efva Attling »finns dokumenterat« på nämnda sången också varvas med suckar och hörbara skiva – en självbiografisk tolkning som Dahl- andetag. Sångens betydelser förmedlas här ge- gren också bekräftar.22 nom det sinnliga, av rösten, i högre grad än av En ny skiva kan av recensenter uppfattas som sångens ord. Dahlgren tycks låta publiken ana ett slags lägesrapport om artistens inre eller om något intimt, skapa en känsla av att nu kom- hennes privatliv. En recension inleds så här: mer man riktigt nära – inpå huden. På det sät- »Jag kan inte bestämma mig för om detta är tet laddas texterna också med »äkthet«. Bland ett album skapat av en stark eller ytterst rädd annat via en sådan »laddning« kan rocktexten människa«.23 exempelvis (av både publik och media) uppfat- Låtskrivandet uppfattas ibland som en form tas som ett »titthål« in i det åtrådda, privata ja- av terapi eller dagboksskrivande (och kan även get, den »äkta« människa som döljer sig bakom beskrivas så av Dahlgren själv). »Eva Dahlgren masken, och som publiken åtrår. och den offentliga dagboken« rubriceras en ar- Samtidigt gör den intima känslan i framfö- tikel som publicerats i samband med Dahlgrens randet att »jaget« inte bara tycks vara nära lyss- besök i Nykarleby 1984. Här får skribenten be- naren. Det kan också ge ett intryck av direkt kräftat av Dahlgren själv att hennes texter är, och intimt tilltal. Oavsett om låten framförs in- inte bara självbiografiska, utan även en form av för en masspublik eller tas in via cd-spelarens dagboksanteckningar, samt att låtskrivandet är förmedling, kan den ge intryck av att tala direkt ett sätt för henne »att rensa hjärnan«.24 till den enskilda lyssnaren. Förutom direkt självbiografiska tolkningar finns också exempel på mera allmänna karak- teriseringar av Dahlgrens textproduktion och Mediabilden: framförande som »självutlämnande«, »privat«, »känslig«, »personlig«, »nära«, »öppen« och självutlämnande »sårbar«.25 Beskrivningarna handlar alltså inte och skygg nödvändigtvis om att tolka »jaget« som »Eva Dahlgren«, utan om att texterna och musiken Föreställningen om Dahlgren som »äkta« re- tematiskt anses röra sig i en personlig och intim flekteras och skapas och ifrågasätts i recensi- sfär.26 Självblottandet tycks, enligt dessa bedö- oner av Dahlgrens musik, liksom i intervjuer mare, ske på ett annat plan än genom privata med henne. I dessa sammanhang förekommer avslöjanden i texterna. Det skapas i stället en inte sällan oreflekterade biografiska tolkningar känsla av hudnärhet i text och framförande, ett och glidningar mellan »jaget« i den enskilda personligt uttryck som förmedlar något äkta: låten och den verkliga personen Eva Dahlgren, »Och idag vill Eva ge mera än någonsin, det vilket vittnar om en förväntning på att vi ska få visar redan öppningslåten (’jag klär av mej na- veta något om (den verkliga och äkta) Dahlgren ken / här är jag / här står jag naken för dej’).« genom hennes texter. »Men nu vill hon [Eva Dahlgren] kasta alla »Eva Dahlgren sjunger om sig själv« rub- masker och överlastade arrangemang, och klä riceras en recension av skivan Lai Lai (1999). av sig naken.«27
Anna Biström TFL 97 Personan Eva Dahlgren och bilden av henne Att dra en gräns mellan bild och verklig som »äkta« skapas alltså också i hög grad av människa, att säga sig vilja slå vakt om det Dahlgren själv, som när hon i en intervju med mest privata, ligger i linje med föreställningen Kajsa Olsson säger: »Jag kan inte tänka mig att om en skyddad kärna – något »äkta« – som inte UPPTRÄDA. Den som står på scenen är jag. avhöljs för den stora allmänheten. I butlersk Eva hemma och Eva på scenen är inte olika anda kan man hävda att det inte existerar något människor«.28 Uttalandet suddar ut gränsen »äkta« jag bakom masken, och att det äkta är mellan den privata och den offentliga Dahlgren något som skapas genom ett slags äkthetsdis- samt befäster bilden av henne som äkta. Också kurs. Dahlgrens kommentarer kan alltså i stäl- de tidigare nämnda uttalandena, där Dahlgren let läsas som ett medel att hålla vid liv en före- säger sig skriva i ett slags egenterapisyfte och ställning om ett äkta »jag« bakom rollen som att texterna baserar sig på något självupplevt, uppträdande artist. kan tolkas som äkthetsmarkörer och signaler om att det är en riktig eller äkta människa som vi får stifta bekantskap med i texterna och som »Jag klär av mej står framför oss på scenen. naken« Men Dahlgren har också uttryckt en vilja att skydda det privata – uttalanden som står i di- Som motsägelserna i Dahlgrens uttalanden rekt motsättning till ett påstående om att det är i media antyder är bilden av den »äkta« Eva den »riktiga« människan i sin helhet som mö- Dahlgren inte helt intakt. Också i de framförda ter oss i framförandet. Exempel på detta finner texterna kan motstridighet och direkta kullkas- man t.o.m. i samma intervju där hon säger att tanden av äkthetsdiskursen förekomma. I min hon inte kan tänka sig att »UPPTRÄDA«, och analys av »Jag klär av mej naken« presenterar likaså i en intervju med Ann Persson där hon jag en text som på ytan, som skriven text, tycks säger sig värna om sitt privatliv: »Jag har en bekräfta konstruktionen av äkthet. Jag visar hur klar gräns och är en robust människa som säger äkthetsbudskapet byggs upp, men också hur till mig själv var den går. Det är livsfarligt att gå framförandet ger upphov till en parodi på den över och bli för privat. Jag skräms av den otro- »äkta« Eva Dahlgren. ligt privata konsten. Vart tar de som blottat sig Här följer först min transkription av texten, vägen sedan?«29 I en intervju med Eva Dahl- så som den framförs på skiva. De symboler jag gren och Robyn berör Dahlgren också skillna- använder är följande: den mellan verklig person och bilden av henne (inom parentes) sjungs av kören / Eva Dahlgren själv: »Jag tror att man kan bli fast i bilden av och kören sig själv. Jag bestämde mig inför den här plat- [ överlappning (kören och Eva tan att jag inte skulle läsa nåt om mig själv, över sjunger olika texter samtidigt) kursiv betoning huvud taget. För människan Eva som kommer : förlängt ljud ut till andra är ju alltid filtrerad genom andra + legatouttal (stavelse uppdelas människor.«30 Medvetenheten om att det exis- på flera noter) terar en bild av »Eva Dahlgren«, som inte är VERSALER förhöjd röststyrka ¤ sänkt röststyrka (t.ex. viskning) det samma som en riktig eller äkta person, står i @ dramatisering / röstförändring motsättning till viljan att sudda ut gränsen mel- (.) paus mitt i en textrad lan det privata och offentliga »jaget«. Dahlgren < > sjungs långsammare än den talar här främst om den bild av henne som an- omgivande texten dra skapar, inte om sig själv som en av de vikti- > < sjungs snabbare än den om- givande texten gaste producenterna bakom denna bild. ((dubbelparentes)) egna kommentarer
98 TFL 2007:4 Jag klär av mej naken 43 I mej 44 Ja säjer vis intro 45 Är den
05 (JA: KLÄR) 51 @Juh:+hu hu: (.) hu@ 06 [ja klär a:+a+a:+a+a:+a+av mej na:ke+e:+en: 07 [(a:::) refräng 52 (JA: KLÄR 08 @HÄR STÅR JA NAKEN FÖR@ (@dej::: 53 ja klär av mej na:+aken:) je+e je he he:+e: je he 54 HÄ:R E: JA 09 he+e:j:::@) 55 (JA: KLÄR 10 @du (du du du:::)@ 56 ja klär av mej na:+aken:) 57 HÄ:R E: JA vers 1 58 (JA: KLÄR) 11 Du söker djupen 59 a: a a: a:+a:v mej na:+ake+e:+en: 12 I mej 60 HÄR STÅR JA 13 Ja säjer djupen 61 NAKEN FÖR (@dej::: je+e je he he:+e: je he 14 Finns i @haven:::@ he+e:j:::@) 15 Du söker ljuset 16 I mej stick 17 Ja säjer 62 ((drar efter andan)) 18 Ljust är det på @da:::a+a+age+e:::n:@ 63 @En naken man 19 @Ge mej din nakna själ 64 E: en naken man 20 Ja säjer@ 65 En naken man 21 Själen och (.) ja: 66 E: en naken man 22 @ja: (.) ja: (.) ja:@ 67 En naken man 68 E: en naken man@ 23 E samma MÄNNI@SKA:+A@ 69 (@Ä:R EN NAKEN MAN:@) 24 @Juh:+hu hu: (.) hu@ 70 @Juh:+hu hu: (.) Juh:+hu hu:@ refräng outro 25 (JA: KLÄR 71 (JA: KLÄR 26 ja klär av mej na:+aken:) 72 ja klär av mej na:+aken:) 27 HÄ:R E: JA 73 HÄ:R E: JA 28 (JA: KLÄR 74 (JA: KLÄR 29 ja klär av mej na:+aken:) 75 ja klär av mej na:+aken:) 30 HÄ:R E: JA 76 HÄ:R E: JA 31 (JA: KLÄR) 77 (JA: KLÄR) 32 a: a a: a:+a:v mej na:+ake+e:+en:) 78 a: a [a: a:+a:v mej na:+ake+e:+en: 33 HÄR STÅR JA 79 [(A:::) 34 NAKEN FÖR (@dej::: je+e je he he:+e: je he 80 HÄR STÅR JA he+e:j:::@) 81 NAKEN FÖR [(@dej::: je+e je he he:+e: je he he+e:j:::@) 35 @du (du du du:::)@ 82 [(JA: KLÄR (.) ja klär av mej na:+ake:+e+en) vers 2 83 @Juh:+hu hu: (.) Juh:+hu hu:@ 36 Du söker kvinnan 84 För [(dej:::je+e je he he:+e: je he he+e:j:::) 37 Att älska 85 [(JA: KLÄR (.) ja klär av mej na:+ake:+e+en) 38 Ja säjer 39 @Äl:::ska
Anna Biström TFL 99 man att »Jag klär av mej naken« byggs upp perade kvinnor på Södergrans tid fjärmade sig enligt ett genretypiskt koncept. Några verser från det kroppsliga, så blir just kroppen viktig varvas med en refräng som upprepas efter ver- under och efter den moderna feministiska dis- serna (i de tryckta varianterna utelämnas ofta kussionen. Dahlgrens text framhäver också det upprepningar av till exempel refrängen). Dess- kroppsliga och hävdar, enligt Ganetz, att kropp utom har många texter ett inledande parti el- och själ är ett.33 Alltså ska texten varken uppfat- ler intro som ofta är en variant av refrängen, tas helt bokstavligt (som en handgripligt erotisk samt ett avlutande parti eller outro, ofta en yt- situation), eller helt bildligt (som en metafor terligare (i många fall varierad) upprepning av för visa sig som man är), utan som både och. refrängen. Många låtar har även ett stick, ett Avklädningen handlar, enligt Ganetz tolkning, parti där både texten och melodin avviker från om både kropp och själ, om att avvisa en ideali- den övriga låten. sering av »jaget« och av kvinnan, och samtidigt »Jag klär av mej naken« består av två verser om kroppens nakenhet.34 och en refräng där orden »JA: KLÄR / ja klär av Men vad händer med texten när den fram- mej na:+aken:« blir särskilt framträdande ge- förs genom sång av Eva Dahlgren? En konse- nom upprepning. Refrängtexten fungerar ock- kvens av framförandet är att jaget i texten får så, i något varierad form, som intro och outro. en mera komplex och samtidigt flytande bety- Dessutom har texten ett stick, en upprepning av delse. I Ganetz tolkning uppfattas låtens »jag« orden »En naken man / E: en naken man«. främst som ett textjag. Texten tycks beskriva en Också Ganetz har transkriberat texten, i stort relation mellan detta »jag« och ett likaså text- sett så att textens struktur i framförandet blir ligt »du«. Ganetz uppmärksammar inte i någon synlig, alltså som den framförs (dock utan att större utsträckning betydelsen av att den vari- använda de symboler som jag använt).31 Hon ant av texten som hon undersöker inte enbart har också beskrivit det musikaliska framföran- är framförd, utan att den också framförs av den det av låten.32 Som jag senare kommer att visa specifika artisten, Eva Dahlgren. har hon även i ett par avseenden påpekat hur Ganetz hävdar att »jaget« i Dahlgrens tex- tolkningen av texten påverkas av den genrety- ter överlag representerar ett klassiskt och ex- piska formen och av rösten som framför orden. pressivt »jag« som är vanligt inom den gren av Ganetz tolkning kan alltså inte beskyllas för rock som gör anspråk på autenticitet, en form att utesluta musikens och framförandets bety- av rockmusik som etablerades under 1960-ta- delse. Men i några viktiga avseenden, som jag let. I genrer som pop eller dansorienterad mu- kommer att återkomma till, får hennes obser- sik finner man däremot ett mera ironiskt och vationer av det framförda och rocktextspecifika distanserat jag, menar hon.35 i »Jag klär av mej naken« inga direkta konse- Men både Ganetz och andra forskare har kvenser för tolkningen. även betonat det performativa och dialogiska Ganetz gör en intressant jämförelse mellan i diskussionen kring rocktextens »jag«. Strand »Jag klär av mej naken« och Edith Södergrans skriver att den sjungande rösten är avgörande berömda dikt »Dagen svalnar…« (1916) som för musiktexten eftersom rösten iscensätter ett två texter om att vara kvinna i det moderna. »talande« subjekt. Detta subjekt har en röst Hon beskriver likheter och skillnader både på som, till skillnad från en textuell, inskriven röst, det formella planet och innehållsmässigt, samt är faktisk och akustisk.36 Musiktextens »jag« visar hur de olika tidskontexterna leder till att förknippas inte bara med en levande röst, utan de två texterna ger olika svar på delvis samma lånar också ansikte och kropp av artisten, vilket frågor om förhållandet mellan kroppen och sjä- blir särskilt tydligt vid ett live-framförande där len hos den moderna kvinnan. Medan emanci- artisten är fysiskt närvarande.
100 TFL 2007:4 Flera forskare har lyft fram »jagets« eller Intressant i sammanhanget är spänningarna röstens komplexitet i rocktexter, att det inte och relationerna mellan de olika subjektsni- enbart skapas i texten, utan även sjungs och våerna. Jag anser att »jaget« i många av Dahl- framförs. Frith noterar också att det inte alls är grens framförda texter representerar en slags självklart vems »röst« vi hör i den framförda »självbiografisk« sångroll, som Strand beskri- rocktexten. Självklart hör vi sångarens röst, ver och kontrasterar mot sångroller där artisten med denna förhåller sig till flera andra röster, tydligt markerar skillnad i förhållandet mellan på andra nivåer i texten och framförandet. Att en föreställning om den verkliga personen och vi hör en levande röst gör det inte alls enklare textjaget eller sångrollen, vilket är vanligt ex- att definiera vem som »talar« i rocktexten och empelvis inom öppet rollmässiga genrer. vem detta »tal« riktas till. Tvärtom blir bety- I en självbiografisk sångroll verkar textjag delserna mera komplexa.37 Frith skriver också och verklig person däremot ligga nära varan- att den njutning man som lyssnare finner i mu- dra. Som Strand påpekar är det emellertid ock- siken ligger i att vi samtidigt kan uppleva att så i dessa fall fråga om en roll.41 Det handlar vi direkt tilltalas av en röst, och identifiera oss om att Dahlgren gör äkthet genom att spela med denna röst och därigenom gå in i rollen en äkta och biografisk Dahlgren. Man kunde som den talande.38 kanske uppfatta detta som en än mer bedräglig Min tolkning av »Jag klär av mej naken« form av att spela en roll. Man kan jämföra med innebär på så vis en komplettering till tidiga- Anders Johanssons konstaterande, i ett avhand- re utläggningar: jag vill peka på de betydelser lingskapitel om den amerikanska musikern som införs då vi hör just Dahlgrens röst fram- Bruce Springsteens autenticitetsskapande: om föra sången, de betydelser som liksom finns in- Springsteen lyckas framstå som äkta så betyder skrivna i hennes persona och diskursen kring det att han »representerar autenticitet bättre än henne i medierna. Som en utgångspunkt vill andra« och att den musik han gör bättre före- jag åskådliggöra »jagets« karaktär i framförda ställer »det som anses vara äkta«.42 musiktexter, med hjälp av de tre olika subjekts- En konsekvens av rocktextens performativa nivåer hos artisten som Strand definierar39. För karaktär är att artisten inte enbart är en text- det första har vi ett textjag, »jaget« i den tryckta förmedlare, utan i sig en »bärare av betydelser texten. I fonotexten (den sjungna texten) möter som sätter texten i rörelse«.43 Ett steg längre vi en sångroll, alltså den gestaltning av text- går Antti Nylén i en artikel om den brittiske jaget som artisten gör. Ständigt närvarande är sångaren Morrisseys subjektsposition, i vilken sedan personan, alltså stjärnan, den offentliga han hävdar att musiktexten enbart är en del av bilden av artisten eller artisten som fenomen. »artisten«, eller närmare bestämt det komplexa Personan utgör en bas för artistskapet och är teckensystem som byggs upp kring artisten.44 den grundläggande personlighet som »härbär- Det är också, enligt min tolkning, betydelse- gerar« de olika roller som varje ny sång ger ar- fullt vem som framför en specifik låt. Samma tisten. Som en fjärde kategori kan man nämna låt framförd av en annan artist skulle laddas den äkta, verkliga personen bakom masken, el- med andra betydelser. ler föreställningen om denna. Personan utgör, »Jaget« i »Jag klär av mej naken« är således enligt Strand, en performativ kategori som lig- inte ett entydigt textligt »jag«, utan ett mångty- ger emellan privatpersonen och de olika sång- digt »jag« som refererar till »Eva Dahlgren«; rollerna. Artistpersonan sätter ofta en övergri- denna tolkningsmöjlighet uppstår redan då vi pande ram för vad som låter sig gestaltas i de hör Dahlgrens röst bära fram orden. I intervjuer olika sångerna, men sångrollerna befruktar och har hon också bidragit till att sudda ut gränsen rekonstruerar också personan.40 mellan de olika subjektsnivåerna, mellan den
Anna Biström TFL 101 uppträdande personan och den förmodat äkta med Ganetz tolkning, även om hon undviker människan bakom rollerna. Därför ligger det att könsbestämma »duet«). Men att Dahlgren nära till hands att läsa rocktextens »jag« som vänder sig till kameran gör också en tolkning en självbiografisk sångroll, där textjaget/rollen av duet som lyssnaren/betraktaren möjlig. Av- ger intryck av att ligga nära den verkliga per- klädningen blir konkret (kroppslig) genom att sonen, eller rättare sagt, föreställningen om en Dahlgren tar av sig sina kläder. Men samtidigt verklig och äkta person. får vi aldrig se kroppen, utan i stället ansiktet I enlighet med Friths konstaterande kan som också kan ses som en symbol för det själs- lyssnaren samtidigt identifiera sig med sångens liga. »jag« och lyssna till den uppträdande röstens Min tolkning utgår från »duets« förvänt- direkta tilltal. I det här sammanhanget vill jag ningar och hur »jaget« svarar på dessa. Också i undersöka den senare dimensionen närmare, att Ganetz tolkning blir det tydligt att »Jag klär av texten riktas till lyssnaren, och att det är »Eva mej naken« handlar om förväntningar och om Dahlgren« som säger att hon klär av sig »na- hur »jaget« svarar på förväntningarna. Det syns ken« för lyssnaren. Enligt denna tolkning blir speciellt i verserna där likheten mellan Edith äktheten och självblottandet i »Jag klär av mej Södergrans »Dagen svalnar…« och »Jag klär naken« – på ytan – en konstnärlig gärning, att av mej naken« på det formella planet är speci- visa sig »naken« för lyssnarens eller publikens ellt tydlig. Ganetz jämför verserna i »Jag klär skull. av mej naken« med det berömda slutpartiet i Det primära materialet i min analys är visser- »Dagen svalnar …«: ligen texten så som den framförs på skiva, men Du sökte en blomma jag vill ändå påpeka att Dahlgren även vid ett och fann en frukt. live-framförande kan betona att »jaget« i tex- Du sökte en källa ten skall uppfattas som »Eva Dahlgren«. Det och fann ett hav. framgår av en recension att Dahlgren under sitt Du sökte en kvinna framförande på Runsala år 1999 och efter att och fann en själ – du är besviken. ha sjungit »Jag klär av mej naken« riktade pu- blikens koncentration mot sin egen fysiska ge- De jämförda textdelarna byggs hos båda de stalt genom att säga: »Så här ser jag ut. Samma skrivande kvinnorna upp kring anaforiska upp- guppande bröst och fasta stjärt. Lite fler rynkor, repningar: »du sökte …och fann …« respektive men de syns ju inte på håll«.45 »du söker … jag säjer …«.46 Om man tillåter ytterligare en utvikning till I båda texterna har vi ett kvinnligt »jag« som ännu en variant av den framförda texten, kan förhåller sig till »duets« förväntningar på henne, man nämna videon till låten. I videon kombine- och i båda innebär »jagets« attityd åtminstone ras sången med rörliga bilder som åskådliggör delvis ett avståndstagande från förväntningarna. de dubbla betydelser som beskrivits här. I vi- Men man kan säga att avståndstagandet sker ur deon syns en man i bakgrunden samtidigt som motsatta synvinklar. Duet i »Dagen svalnar …« Dahlgren »vänder sig« till kameran och utma- förväntar sig något mera begränsat och lätthan- nande möter betraktarens blick. Hon slänger av terligt (»källa«, blomma«, »kvinna«) och är be- sig klädesplagg efter klädesplagg, men hennes sviken då kvinnan visar sig vara något större, nakna kropp syns inte. I stället framtonar en mera komplext (»hav«, »frukt«, »själ«). Denna bild på hennes kropp. Efter en stund inser man besvikelse bemöts med uppgivenhet, men ock- att det är hennes eget ansikte som syns på bil- så stolthet av »jaget«. Ganetz visar att det som den. Mannen i videon kan tolkas som ett när- »duet« söker i »jaget« (t.ex. »djupen«, »ljuset«, varande manligt »du« (vilket överensstämmer »nakna själ«) i Dahlgrens text däremot är nå-
102 TFL 2007:4 got större och mer symboliskt än »jaget« själv slutet av versen, »vis / Är den
Anna Biström TFL 103 jaget framhåller idealen enkelhet och ärlighet. det »jag« (»JA:«) förekommer 43 gånger i den Detta utgör en logisk introduktion till den på- sjungna texten, vilket är mångdubbelt mera än följande upprepningen av refrängen. i de skriftliga varianterna (till exempel den på Efter refrängen följer låtens stick som består skivkonvolutet). av det upprepade »En naken man / E: en naken Titelns och refrängens förföriska och pro- man«. Detta kunde kanske läsas som en fort- vocerande ord: »JA: KLÄR / ja klär av mej sättning på enkelhetsbudskapet, uppmaningen na:+aken:« blir genom upprepningen » en så att inte komplicera saker utan ta dem för vad kallad hake, en särskilt framträdande fras som de är. Men låten talar emot en sådan tolkning upprepas flera gånger i en rocktext, ofta i re- av två skäl. För det första fäster man sig vid frängen, och som därför får en speciellt stark ordet »man«, en könsbeteckning som blir lad- betoning. 52 Hakens funktion i rocktexter är ofta dad genom den tidigare betoningen av »jagets« att koncentrera textens centrala innehåll eller kön, att hon är kvinna. För det andra förändras budskap. I Dahlgrens fall sker detta i regel inte rösten i sticket och orden sjungs antingen av en genom att budskapet förenklas och görs ge- mansröst, eller också är det Dahlgren själv som nomskinligt, utan genom att haken ger ledtrå- sänker rösten till ett mera »manligt« tonläge. dar till och antydningar om vad som är viktigt. Detta förstärker ytterligare betoningen av kö- Påståendet »jag klär av mej naken« upprepas net. På denna punkt noterar också Ganetz den så många gånger att man nästan blir misstänk- framförande röstens betydelse. Ganetz föreslår sam. Varför måste nakenheten deklareras på att sticket, eftersom det framförs av en manlig detta sätt? Hur uppriktig är »jaget« i sitt själv- röst, är en påminnelse om att mannen, till skill- blottande? Här kan man påminna om Butlers nad från kvinnan, aldrig delats upp i kropp el- beskrivning av upprepningens betydelse både ler själ, utan alltid varit både och.51 Men sticket för att skapa och att förändra identiteter. I detta kan också uppfattas som ett konstaterande att fall talar vi om upprepning som ett stilmedel i en naken man visserligen kan vara enbart en den framförda texten, som uttrycker ett över- naken man, underförstått att en kvinna i andras drivet behov att övertyga lyssnaren om att »ja- ögon aldrig kan vara enbart en naken kvinna. get« verkligen klär av sig »naken«, att hon är Hennes nakna kropp laddas direkt av symbo- äkta och visar sig som hon är. Men just detta liska betydelser och betraktas på ett speciellt upprepade bevisande väcker lyssnarens miss- sätt, beroende på de värderingar som kulturen tänksamhet. applicerar på kvinnors kroppar. Förutom hakefrasen är också slutet på re- Trots detta ifrågasättande av »jagets« möj- frängen, »@HÄR STÅR JA NAKEN FÖR@ lighet att egentligen någonsin vara helt »na- (@dej::: je+e je he he:+e je he / he+e:j:::@)« ken« så återkommer nakenhetsdeklarationen i och orden »HÄ:R E: JA« av central betydelse. det påföljande outrot. Det kan uppfattas så att Trots att jag utgår från den framförda texten på det kvinnliga »jaget« själv tar sig rätten att vara skiva vill jag här peka på hur dessa ords bety- »naken«, åtminstone i sina egna ögon och att delse laddas på ett avgörande sätt av artistens det symboliska laddandet av kvinnokroppen fysiska närvaro vid ett live-framförande. På och kvinnan är något som »duet« (mannen/pu- en konsert är ju Dahlgren, som sjunger sång- bliken/kulturen) sysslar med. en, faktiskt här, framför »dig« (varje enskild Transkriberingen tydliggör vilken stor be- lyssnare) och orden tycks bekräfta det som pu- tydelse upprepningen som stilmedel har i bliken redan kan se. Det blir en iscensättning rocktexter, på många olika nivåer. Refrängen av det egna uppträdandet, ett metaresonemang får sin kraft till stor del av att den upprepas. kring artistrollen och framförandet. Samtidigt På ordnivå kan man påpeka att det centrala or- skapas en kontrast mellan ord och framförande:
104 TFL 2007:4 Dahlgren är visserligen här, men hon är inte na- Dahlgren, som konstrueras och upprätthålls i ken trots att jaget i sången påstår sig vara det. flera andra rocktexter, är alltså inte helt enty- I transkriptionen ser man att Dahlgren fram- dig; låtar som denna utgör ett helt annat svar på för texten på ett lekfullt och dramatiserat sätt. förväntningarna. Redan i introt förekommer några lekar med en- Det »äkta« och självbiografiska »jag« som skilda ord eller ljud, exempelvis när »e«- och många av Dahlgrens texter gör anspråk på att »j« – ljuden i ordet »dej« utnyttjas i ett utdra- tillhandahålla – och som den sjungande rösten get och lekfullt »@dej::: je+e je he he:+e: je he påstår sig förkroppsliga – ersätts av ett ironiskt, he+e:j:::@«. Liknande ljudlekar återkommer parodiskt och mera undanglidande »jag«. Det upprepade gånger i texten vilket ger den ett är alltså ett »jag« av den typ som Ganetz be- lekfullt och komiskt drag, som när det viktiga skriver som vanligt inom sådan rockmusik som och äkthetsladdade ordet »enkelhet« komplice- inte gör anspråk på autenticitet. ras till »@en: ken: kel: he:t@«. Rösten varieras Man kan jämföra med drag-showen, som en- också från ett mycket högt, nästan »barnsligt« ligt Butler inte är en imitation av ett äkta origi- tonläge till ett lågt och »manligt«. nal, utan en imitation som avslöjar att kön i sig bygger på imitation och upprepning av köns- kodade akter. Bilden av Dahlgren som äkta Parodi genom bygger på en upprepning av äkthetsmarkörer, delvis konventionella inom hela rockgenren. kontraster I »Jag klär av mej naken« imiterar Dahlgren I en tidningsartikel har O. Niklasson beskrivit själv den föreställda »äkta« Eva Dahlgren på hur nakenhetsdeklarationen i »Jag klär av mej ett parodiskt, dramatiserat och överdrivet sätt naken« bedras av en ljudbild och en röstbe- som ifrågasätter själva originalet. handling som är »allt annat än naken och ut- Om man läser »Jag klär av mej naken« som lämnande«.53 I min artikel har jag försökt be- enbart text och som ytterligare en tematisering skriva med vilka medel denna effekt skapas, av äkthetsidealet, framstår kroppen som en inte bara genom röstanvändningen, utan också symbol för det enkla och entydiga. Butler ifrå- genom visuella aspekter av framförandet på gasätter däremot bilden av kroppen som något scen och i videor. Texten framförs med en lek- ursprungligt och entydigt, en neutral yta på vil- full och undflyende röst av en påklädd sånger- ken kulturen skriver in sina betydelser.54 Mot ska, och detta skapar den parodiska effekt som den bakgrunden kan parodin på den »äkta« förändrar textens budskap. Dahlgren i »Jag klär av mej naken« förstås som »Jag klär av mej naken« kunde tolkas som ett blottläggande av »äktheten« som en kon- ytterligare en Dahlgren-låt som framställer äkt- struktion. Flera av de meningar som innehålls- heten, att vara »naken«, som ideal. Men kon- mässigt formulerar och koncentrerar det tunga trasten mellan ord och musik, mellan textens äkthetsbudskapet, »Själen och (.) ja: / […] / E innehållsliga dimension och de parodiska och samma MÄNNI@SKA:+A@«, »Li:v i: (@en: lekfulla elementen i Dahlgrens framförande ken: kel: he:t@) / Föder en (.) ä:rlighe:t« samt kullkastar en sådan tolkning. »En naken man / E: en naken man@ / […]«, Som receptionen av Dahlgren visar, har den följs av ett lätt och lekfullt »@Juh:+hu hu: (.) artist som sjunger att hon klär av sig naken för- hu@« – som en kvittering på slutet. Kanske väntningar på just »nakenhet« att förhålla sig kan man rentav säga att Dahlgren, genom sin till. Låten kan uppfattas som ett ironiskt svar parodi på den »äkta« Eva Dahlgren, ifrågasät- på dessa förväntningar på avklädning, själv- ter inte bara textens nakenhetsbudskap och bil- blottande och äkthet. Bilden av den »äkta« den av den äkta Eva Dahlgren, utan också hela
Anna Biström TFL 105 föreställningen om att »nakenhet« i betydelsen uppfattas som en äkthetsmarkör, att Dahlgren äkthet är möjlig. vägrar sälja sitt innersta och att hon beskyddar Då Dahlgren i sitt framträdande sjunger fra- den äkta Dahlgren bakom artistrollen. Naken- sen »Jag klär av mig naken« men de facto inte hetsvägran innebär därför också att föreställ- tar av sig naken erbjuder hon publiken denna ningen om den verkliga och oåtkomliga män- symbol för äkthet, men återtar den i samma niskan bakom rollerna – den föreställning som gest. Kontrasten mellan orden och det påklädda publiken begär – alltjämt hålls vid liv. framförandet ifrågasätter nakenheten och däri- genom äktheten. Samtidigt kan denna »vägran« att verkligen stå naken inför publiken också
1. Eva Dahlgren, Ung och stolt [cd-skiva], Stock- 10. Lindberg, Rockens text, 1995, s. 47. holm: The Record Station, 1987. 11.�������� Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 80. 2. Judith Butler, Genustrubbel: Feminism och 12.������������������������������������ J. Hillis Miller, »Thomas Hardy, Jaq�ues�������� Der- identitetens subversion, New York/London: rida, and the ’Dislocation of Souls’«,����������������� i J. H�����illis Routledge, 1990. Se���������������������� även Judith Butler, Kö- Miller, Tropes, Parables, Performatives: ������Essays net brinner! Texter i urval av Tiina Rosenberg, on Twentieth-Century Literature, Hertfordshire: Stockholm: Natur och kultur, 2005. Harvester Wheatsheaf, 1990, s. 178. 3. Jag kommer senare att referera bl.a. till Karins 13. Även Ganetz beskriver Dahlgrens tematik i ter- Strands resonemang kring olika subjektsnivåer mer av »äkthet«. Hennes röster, 1997. hos rocktextens »jag«, i Karin Strand, Känsliga 14. I detta avsnitt citerar jag ur Dahlgrens texter så bitar: Text- och kontextstudier i sentimental po- som de återges i Eva Dahlgren, För att röra vid pulärsång, Skellefteå: Ord & visor förlag, 2003, ett hjärta, Stockholm 2000, en bok som inne- s. 79. Liknande resonemang kring »jagets« ka- håller de flesta av hennes rocktexter. raktär och relationen mellan artisten och en ar- 15. Stig Hansén, »En blekt blondins tankar«, i GT- tistpersona finns även hos Hillevi Ganetz, Hen- Expressen 26.3. 1999. nes röster: Rocktexter av Turid Lundqvist, Eva 16. Jämför med Anders Johanssons beskrivning av Dahlgren och Kajsa Grytt, Stockholm/Stehag: autenticitetsmarkörer hos Bruce Springsteen i Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1997, Anders Johansson, Avhandling i litteraturveten- s. 41 f.; Ulf Lindberg, Rockens text: Ord, musik skap: Adorno, Deleuze och litteraturens möj- och mening, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings ligheter, Glänta Produktion, Göteborg, 2003, Bokförlag Symposium, 1995, s. 47. s. 205 ff. Johansson nämner t.ex. den hesa 4. Strand, Känsliga bitar, 2003, s.75 ff. rösten, vardaglig klädsel (jeans och t-shirt) och 5. Lindberg, Rockens text, 1995, Ganetz, Hennes folkligt mellansnack. röster, 1997 och Strand, Känsliga bitar, 2003. 17. Hansén, »En blekt blondins tankar«, 1999; Stig Se närmare t.ex. delkapitlet »Textens roll« hos Björkas, »Eva var fantastisk – men trögt bland Strand, s. 65–84. publiken«, i Österbottniska Posten 20.5. 1982a. 6. Ganetz, Hennes röster, 1997. 18.�������� Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 80–84; Simon 7. Se närmare om samtalsforskning i t.ex. Anne- Frith, Performing Rites: ������������������Evaluating Popular Marie Londen, »Samtalsforskning – en intro- Music, Oxford/New York: Oxford University duktion«, i Folkmålsstudier 36, Meddelanden Press, 1998 s. 190 f. från Föreningen för nordisk filologi, Helsing- 19. Ibid. fors 1995, s. 11–52. De symboler jag använder 20. Ganetz, Hennes röster, 1997, s. 41 f. finns presenterade i slutet av Londens artikel. 21. Annika Hällsten, »Eva Dahlgren sjunger om sig 8. Tiina Rosenberg, »Inledning«, i Butler, Könet själv«, i Hufvudstadsbladet 25.3. 1999a. brinner!, 2005, s. 14 f. 22. Annika Hällsten, »Underbara Eva«, i Hufvud- 9. Ibid., s. 15 f. stadsbladet 11.2. 1999b.
106 TFL 2007:4 23. Kai Martin, »Eva Dahlgren är tillbaka«, i GT- 37.������� Frith, Performing Rites, 1998, s. 184. Expressen 13.3. 1999. 38.���������� Ibid., s. 198. 24. Leif Sjöström, »Eva Dahlgren och den offent- 39. Jfr Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 79–80 och liga dagboken«, i Vasabladet 8.12. 1984. Frith, Performing Rites, 1998. 25. Se t.ex. Tomas Jansson, »Ännu en comeback 40. Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 78 f. för Eva Dahlgren«, i Hufvudstadsbladet 23.2. 41. Ibid., 2003, s. 78. 1987; Dan Kronqvist, »Eva Dahlgren: Jag trivs 42. Johansson, Avhandling i litteraturvetenskap, med att vara svårplacerad«, i Hufvudstadsbladet 2003, s. 201 f. Som Johansson påpekar be- 29.9. 1995. höver detta ändå inte uppfattas som att ingen 26. Uppfattningen om Dahlgrens texter som per- verklig autenticitet kunde föreligga; det är t.ex. sonligt dagboksskrivande kan också anses vara intressant att Springsteen (liksom Dahlgren) typisk för hur kvinnliga artister och författare också i sina texter tematiserar äktheten, vilket ofta ses som experter på den intima världen, även innebär reflexion kring (den föreställda) men som mindre insatta i de större, samhäl- »autenticiteten«. leliga sammanhangen. Det är t.ex. intressant 43. Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 77. att Dahlgrens produktion så ofta beskrivs som 44. Antti Nylén, »Thank God for the Public Image: personlig, självutlämnande etc., samtidigt som Morrisseyn subjektiaseman tarkastelua«, i Toni rockjournalister ganska sällan uppmärksammar Lahtinen & Markku Lehtimäki (red.), Ääniä den samhällskritik som finns särskilt i den tidi- äänien takaa. Tulkintoja rock-lyriikasta, Tam- ga produktionen. Sjöström, »Eva Dahlgren och merfors: Tampere University Press, 2006, s. 201 den offentliga dagboken«, 1984, är ett tydligt och 205. exempel där Dahlgren beskrivs som den raka 45. Andreas von Weissenberg, »Blekt blondin med motsatsen till Björn Afzelius, emedan Afzelius stort hjärta«, i Åbo Underrättelser 6.7. 1999. något förenklat »sjunger om Nicaragua, El 46. Ganetz, Hennes röster, 1997, s. 183. Salvador och Zimbabwe« och Dahlgren kretsar 47. Ibid. »omkring den egna trappuppgången, närmsta 48. Se t.ex. Frith, Performing Rites, 1998, s. 213. pressbyråkiosk och sig själv«. 49. Lindberg, Rockens text, 1995, s. 15. 27. Jansson, »Ännu en comeback för Eva Dahl- 50. Ett exempel på en sådan låt är »Ängeln i rum- gren«, 1987; Hansén, »En blekt blondins tan- met« (1989). Se exempelvis analys i min av- kar«, 1999. handling pro gradu: Anna Biström, Hur orden 28. Kajsa Olsson, »Eva Dahlgren mördar Madon- får liv – Eva Dahlgrens rocktexter i ett jämfö- na«, i Dagens Nyheter 24.11. 1991. rande perspektiv [opublicerad avhandling pro 29. Ann Persson, »Åter till ursprunget på nya plat- gradu i nordisk litteratur], Helsingfors universi- tan. Eva Dahlgren. Beatles och David Bowie tet 2002, s. 69. inspirerar på första helt egna skivan sedan ’En 51. Ganetz, Hennes röster, 1997, s. 184. blekt blondins hjärta’[!]«, i Dagens Nyheter 52. �����������������������������������������������Även Ganetz identifierar låtens hake, vilket är 11.3. 1999. Se även Stig Björkas, »Eva Dahl- ytterligare ett exempel på att hon observerar gren«, i Österbottniska Posten 25.11. 1982b rocktextens särdrag. Däremot diskuterar hon inte och Johan Kjellberg, »Eva Dahlgren ger ut ny upprepningens betydelse i just denna låt, utan skiva«, i Vasabladet 2.4. 1999. konstaterar enbart att frasen får en särskilt stor 30. Tobias Nielsen, »Primadonnor. Två generatio- tyngd och övergår därefter till att beskriva fra- ner svensk musikelit åker på Sverigeturné. Eva sens betydelse på innehållsplanet. Ibid.,��������� s. 183. Dahlgren, 39, möter Robyn, 20«, i Expressen 53. O. Niklasson, »Eva Dahlgren. Det fanns en 2.7. 1999. spärrvakt inom mej«, i Musikermagasinet 1991: 31. Ganetz, Hennes röster, 1997, s. 182. 11, s. 5–9. 32. Ibid., s. 184 f. 54. Butler, Genustrubbel, 2007, s. 205–206 33.���������� Ibid., s. 183. 34.���������� Ibid., s. 184 ff. 35. Ibid., s. 75 ff. 36. Strand, Känsliga bitar, 2003, s. 75 ff.
Anna Biström TFL 107