Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ISSN 0283-8524

Innehåll 21 Ny vacker och praktisk norsk lavflora Anders Delin 3 Åke Ågrens skarpa öga 22 Rapunklerna i Hammarby 2006 Anders Delin Barbro Risberg

8 Kvastgullris Solidago graminifolia 26 Dagens utarmning av skogslandskapet i Valbo förutsagd 1948 I HÄLSINGLAND OCH GÄSTRIKLAND Birgitta Hellström Anders Delin

9 Ny adress till GÄBS hemsida 32 Insamlingsresa i Söderhamns kom- mun 5 aug. 2006 10 Skogsbruket är inte långsiktigt Birgitta Hellström hållbart Anders Delin 34 Botanik för nybörjare

13 Svampar att inventera i Gästrikland 34 Skogsväxternas förhållande till träd och Hälsingland Anders Delin Erik Sundström 39 Förändringar i namnskicket för 14 Såg min farfars mormors far någonsin mossor och lavar svinroten vid Hällvretens backslog? Anders Delin Magnus Bergström 40 Medlemsregister september 2006 17 Höstmöte i Alfta 15 oktober 47 En svamp som trivs med vinterklimat, 18 Blomstervandring i Ovanåker på de vinternagelskivlingen vilda blommornas dag 2006 Åke Malmqvist Monica Svensson

20 De vilda blommornas dag - Gysinge 18 juli 2006 Erik Sundström

Foto: Åke Malmqvist Nr 3 2006 Årg. 24 48 NR 3 2006 ÅRGÅNG 24 ISSN 0283-8524 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Växter i Hälsingland och Gästrikland (VÄX) ges ut av Gävleborgs Botaniska Sällskap (GÄBS), lokalförening av Svenska Botaniska Föreningen (SBF). VÄX kommer ut med tre En svamp som trivs med vinterklimat, nummer årligen (vinter, vår och höst). Du blir medlem i GÄBS och erhåller VÄX genom att betala in årsavgiften på GÄBS postgirokonto 57 58 11 - 5. Årsavgiften för 2006 är 125 kr. I denna avgift ingår medlemskap vinternagelskivlingen i SBF. För familjemedlemskap är årsavgiften 25 kr (inkluderar ej VÄX). Åke Malmqvist SBF:s årsavgift för 2006 är 295 kr, inkluderande prenumeration på SBT. Postgiro 48 79 11-0. Adressändringar och medlemsregistrering; Birgitta Wannberg Skindravägen 15, 822 91 Alfta. 0271/100 51. [email protected] Vinternagelskivling heter på latin Tillsammans med frostvaxskivlingen Flammulina velutipes (flammula=liten Hygrophorus hypothejus förlänger Önskemål och bidrag i alla former för kommande VÄX mottages tacksamt av redaktionen: låga, vellus=päls, pes=fot). Den förekom- vinternagelskivlingen svampsäsongen Anders Delin, Kulgatan 40, 811 71 Järbo, 0290/700 87, [email protected] mer vid basen av lövträd, gärna på stubbar några månader. Enoki, en av de odlade Birgitta Hellström, Ringv. 35, 818 41 Forsbacka, 026/359 60, [email protected] och rötter. Vid mild väderlek kan den upp- svampar som saluförs, är ingenting an- träda under hela vintern. Den föredrar sälg nat än vinternagelskivling. Trädlevande GÄBS styrelse 2006 och asp som värdträd. Vinternagelskivlin- svampar är tämligen lätta att odla och i Ordförande Peter Ståhl Majvägen 30 806 32 Gävle 026/18 72 78 gen är lätt att känna igen och ett speciellt Japan odlas vinternagelskivlingen på ett Vice ordf. Björn Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 kännetecken är den vackert sammetsklädda substrat av sågspån och kli. Vinternagel- Sekreterare Magnus Andersson Lillhammarvägen 3 824 40 Hudiksvall 0650/54 89 88 foten. skivlingen angriper främst träd som re- Kassör Birgitta Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 Anders Delin adress enligt ovan dan skadats på ett eller annat sätt och gör Birgitta Hellström adress enligt ovan således en viss nytta som saprofyt. Barbro Risberg Hagmarksgatan 44 813 33 Hofors 0290/76 58 20 Suppleant Maj Johansson Bäckan 682 820 46 Ramsjö 0651/930 21 Se bilden på sista sidan i tidskriften. Suppleant Magnus Bergström Stortjäran 9286 762 96 Rimbo 0175/734 16

Valberedning: Gunnar Andersson 0270/28 54 62, Torbjörn Alsing och Ulf Svahn..

GÄBS bildades i Gävle den 7 februari 1982. Sällskapets syften är: 1. Att sammanföra människor, som är intresserade av botanik i allmänhet eller någon av botanikens många specialgrenar, och verka för spridandet av kunskaper inom dessa områden. 2. Att utforska floran i Gävleborgs län. 3. Att verka för skydd och vård av hotade växter och växtsamhällen i länet. I Hälsingland bedrivs projektet “Hälsinglands flora” med Anders Delin som ledare och Bengt Stridh som rapportmottagare för hotade arter. I Gästrikland pågår projektet “Gästrik- lands flora” med Peter Ståhl som ledare, Birgitta Hellström som handhavare av florarutor och som rapportmottagare för hotade arter. GÄBS har 255 medlemmar och 22 familjemedlemmar. (2006-08-23).

Omslagsbild: Ängstoppklocka Campanula glomerata ssp. glomerata. Foto Åke Ågren

47 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Alfta bibliotek Långgatan 65 822 30 Alfta ArtDatabanken SLU Box 7007 750 07 Uppsala Åke Ågrens skarpa öga Biblioteket Botaniska Muséet Ö. Vallgatan 18 223 61 Lund Biologiska Mus. Västergötlands Bot. För.4.e Villagatan 6 504 53 Borås Anders Delin Bollnäs kommun Stadshuset 821 80 Bollnäs Bollnäs Bibliotek Odengatan 17B 821 43 Bollnäs Botaniska avd. Naturhistoriska riksmuseet Biblioteket, Box 50007 104 05 Stockholm Åke Ågren är Söderhamns kommuns bo- så kort tid och mossorna har tråkigt nog Botaniska Sällskapet i Stockholm c/o Hans Rydberg Eks gård 646 91 Gnesta tanist med stort B. Han håller sig gärna bara en färg. Levermossorna knycklar Dalarnas Botaniska Sällskap c/o Berndt Carrington Hästbergsr. 18 791 36 Falun inom kommunens gränser, han känner ihop sig för lampvärmen i stereoluppen Domänverket Ljusdals Revir Hantverkargatan 14 B 827 00 Ljusdal Edsbyns bibliotek Celsiusgatan 2 828 21 Edsbyn dess olika delar i detalj, och han strävar innan man hinner bestämma sig vilken För. Bohusl. flora c/o Annica Andreasson Paternostergatan 28 414 67 Göteborg efter att finna så många kärlväxt- och lav- art det rör dig om. Lavar är lätta att samla, För. Norrbottens flora c/o Ulf ZethraeusGörjängsvägen 22 944 32 Hortlax arter som möjligt inom kommunen. Den tar liten plats och behöver ej pressas och För. Smål. flora c/o Allan Karlsson Liljeholmsvägen 6 575 39 Eksjö 5 x 5 km stora kartruta inom vilken större håller sig i nästan konstant form.” Naturrutan i Gefle Dagblad Box 367 801 05 Gävle Gotlands Botaniska Förening c/o Elsa Bohus Jensen Irisdalsgatan 14 641 42 Visby delen av staden ligger är också den ruta i Sedan Åke började lära sig lavar har Gävle Kommun Reg. enheten 801 84 Gävle hälsingefloraprojektet (kärlväxter), som vi kunnat läsa en ständig ström av bidrag Göteborgs Universitetsbibliotek Centralbiblioteket Box 222 405 30 Göteborg är i särklass mest artrik. Detta beror na- till lavflorans utforskande i Hälsingland Herbarium GB Botaniska Inst. Box 461 405 30 Göteborg turligtvis mer på Åkes ansträngningar än och Gästrikland och några rapporter om Hofors bibliotek Box 135 813 00 Hofors Hudiksvalls bibliotek Långgatan 2 824 00 Hudiksvall på områdets faktiska artinnehåll. I fråga mycket uppseendeväckande fynd av Hudiksvalls kommun 824 00 Hudiksvall om lavar torde Söderhamns kommun lavar som inte tidigare har observerats i Holmen Skog AB Region Iggesund Box 15 825 21 Iggesund vara den bäst kända i Hälsingland, även Sverige. Många av oss har undrat hur Jämtlands-Härjedalens Naturskyddsf Samuel Permansgatan 37 831 42 Östersund det på grund av Åke. detta är möjligt. Vi har ställt oss frågan: Korsnäs AB Division Skog 801 81 Gävle Kungliga Biblioteket Box 5039 102 41 Stockholm Många har förundrats över Åke ”Hur gör Åke?” Vilka mycket speciella Linköpings Universitetsbibliotek Svensktrycket 581 83 Linköping Ågrens överlägsna förmåga att hitta egenskaper har han, som utan formell ut- Ljusdals bibliotek Box 700 827 00 Ljusdal ovanliga arter och arter som är svåra att bildning i ämnet lyckas hitta och identi- LjusdalsbygdensMuseum Museivägen 5 827 30 Ljusdal känna igen. Från början var det kärlväxter fiera en lång rad så svåra arter? Lunds Botaniska Förening Östra Vallgatan 18 223 61 Lund Lunds Universitetsbibliotek Box 3 221 00 Lund som ingen annan hade sett, i varje fall Länstyrelsen i Gävleborgs län Miljö och Fiske 801 70 Gävle inte i Hälsingland, som dök upp som pres- Åkes andra roller Bygg o Miljö Gävle 801 84 Gävle sade exemplar på höstmötena i Gävle- Åke Ågren fyller 78 år 2006. Han har Ockelbo Folkbibliotek Centrumhuset S. Åsgatan 30 816 30 Ockelbo borgs Botaniska Sällskap, på färgfoton hunnit med många intressen vid sidan av Sandvikens Folkbibliotek Box 503 811 25 Sandviken sitt jobb som byggnadssnickare. Hans far Sandvikens Kommun Kultur, Fritid 811 80 Sandviken som Åke visade eller bara som notiser i Stads-Länsbiblioteket i Gävle Södra. Strandgatan 6 802 22 Gävle VÄX. Den delen har fortsatt. brydde sig inte om växter, men hans mor Stockholms Universitetsbibliotek Svensktrycket 106 91 Stockholm Redan i mitten av 1980-talet vidgade var mycket intresserad av rumsväxter och Sveaskog 952 23 Kalix Åke sitt intresse till lavar. Som han själv prydde trädgården med vackra plantor: Svenska Botaniska Föreningen c/o Fytoteket Norbyvägen 16 752 36 Uppsala Brandlilja, daglilja, krollilja, stormhatt Söderhamns Stadsbibliotek Köpmangatan 6 826 00 Söderhamn skrev i VÄX nr 3/1987: ”Efter att i 10 år Telemark Botaniske Forening Postboks 25 Stridsklev N-3904 Porsgrunn ha ägnat en del av fritiden att studera och med vit-och-blå blommor samt låg mörk- Umeå Universitet Avd. för ekologisk botanik 901 87 Umeå lära sig känna igen fanerogamerna (åt- blå iris. Familjen hade ingen gräsmatta, Umeå Universitetsbibliotek 901 74 Umeå minstone länets) så har man tänkt sig bara potatisland och grönsaksland. I Åkes Uppsala Universitetsbibliotek Box 510 751 20 Uppsala eget lilla land växte sömntuta, reseda och Värmlands Botaniska Förening c/o Owe Nilsson Utterbäcksvägen 10 691 52 Karlskoga utöka naturkunnandet med kryptogamer Ölands Botaniska Förening c/o Thomas Gunnarsson Kummelvägen 12 386 92 Färjestaden (så länge det åldrande intellektet räcker). ringkrage, som han drev upp från köpt Örebro Läns Botaniska Sällskap c/o Håkan Olsson Skördevägen 21 B 703 60 Örebro Svampar, mossor eller lavar var frågan. frö. Han hade en bror som målade tavlor Det blev lavar, för svamparna ’blommar’ med naturmotiv.

46 3 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

År 1938 kom läraren Valter Ek till Söder- tävling. Där låg Robert Wilhelm Hart- Erik Sundström Havregränd 1 811 62 Sandviken ala. Han kom som en stormvind. Han in- mans avhandling ”Helsinglands Hans Sundström Stigsjö Älgsjö 35 871 92 Härnösand förde andra metoder, bl.a. arbetsbok. Cotyledoneae och Heteronemeae” på Ulf Svahn Sångarvägen 4 804 25 Gävle Svensk natur ingick i lektionerna. Åke bordet, i faksimil utgivet av Birger Lund- Jennie Svedén Karins Allé 3 181 44 Lidingö Mikael Svensson Box 107 283 22 Osby och klasskamraten Pelle samlade växter berg vid Träslottet i Arbrå. Den kan kal- Monica Svensson Backsveden 83 821 50 Bollnäs som de visade för Valter. Han hjälpte till las den första hälsingefloran. Åke skaf- Lennart Sving Blockvägen 7 824 34 Hudiksvall med artbestämningen. Det blev 66 art- fade sig ett eget exemplar. Vissa lokal- Viktor & Kata Säfve Åfallet Haddebo 697 93 Hjortkvarn namn i arbetsboken. Sedan dröjde det 40 uppgifter var sådana att han kunde åter- Bengt Sättlin Trekanten 38 825 31 Iggesund år innan Åke sysslade med botanik igen. finna växten efter över 100 år, t.ex. nej- Kurt Söderblom Granbovägen 7 810 40 Hedesunda Åkes största intresse från ungdomen likrot Geum urbanum på Faxeholmen Tor Söderlund Heidenstamsgatan 47 754 27 Uppsala till 50-årsåldern var orientering, en sport hösten 1976. Samma höst återfann han Jan-Olof Tedebrand Silje 128 855 90 Sundsvall som han lyckades mycket bra i, med flera på samma vis liten fetknopp Sedum Zoila Tellzen Sorrovägen 4C 820 41 Färila placeringar nära täten i nationella täv- annuum på Ranboberget. Jan Teodorsson Storbrovägen 2A 682 33 Filipstad lingar. Småningom lade han också ned Han köpte Lids flora och blev inten- Thomas Tidholm Norränge 3385 820 10 Arbrå mycket tid och intresse på både fören- sivt intresserad av kärlväxter sommaren Anna Tinnerfelt-Åkerlind Sterte 744 826 95 Trönödal ingsarbete och rekognosering och renrit- 1977. Viktigaste orsaken till det var Stiftelsen Wij Trädgårdar Herrgårdsvägen 816 30 Ockelbo ning av kartor. Han har också sysslat med Dagny Tande Lids överlägset formsäkra Peter Turander Övre Hansjövägen 9 794 90 Orsa banläggning, bl.a. för Norrlandsmäster- teckningar. Han hittade 500 arter på ett Rune Wallentin Vilbergsgatan 50 603 57 Norrköping skapen och för SM för damer. Han blev och ett halvt år. Sina felbestämningar Rosa Wallgren Vallängesvägen 5 820 41 Färila kallad professorn på grund av den preci- upptäckte han så småningom själv efter- Anna-Stina & Kjell Wallin Kubbovägen 4 805 92 Gävle sion med vilken han behärskade både som han inte hade någon att fråga. Grä- Niclas Wallin Bergevägen 9 820 77 Gnarp karta och terräng. Man kan lätt föreställa sen var svårast. Jane Walter Love Almqvist väg 4A 112 53 Stockholm sig att denna erfarenhet har haft betydelse Sannolikt finns en del av förklaringen Birgitta & Björn Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta när han senare i terrängen började söka till Åkes förmåga inom botaniken just i Rafael Waters Gälbo G221 756 51 Uppsala Olof Wedin Utnoravägen 31 805 97 Gävle växter i stället för orienteringsskärmar. en ovanlig känsla för form. Han har all- Kristina Wennerberg Praktejdervägen 18 184 61 Åkersberga Orienteringen tog hela hans fritid men tid haft lätt att känna igen ansiktena på Sara Wennerqvist Nerigårdsvägen 9 812 93 Kungsgården Åke hade stort nöje av den. Nu ångrar alla människor han träffar, och att komma Börje Wernersson N. Källåsvägen 49 428 35 Kållered han dock att han inte började med lavar i ihåg deras namn. Kanske har hans fram- Kent Westlund Kallbäcksvägen 36 820 29 Stråtjära bergen, medan han orkade gå i branterna. gångar inom orienteringen också med Esbjörn Wettermark Vallonvägen 21 825 30 Iggesund Vissa växtobservationer minns han från denna förmåga att göra. I fråga om lavar Lars-Ove Wikars Vippåvägen 12 790 20 Grycksbo den tiden: Torsklav Peltigera aphtosa i anser dock Åke att färgnyanser har lika Carl Johan Wikström Färjemansgatan 13B, 4tr 831 31 Östersund skog och bläddror Utricularia på myr. stor betydelse för identifieringen som Rune Wretman Korpvägen 49 802 64 Gävle Åke Ågren Ringvägen 9E 826 50 Söderhamn Han hittade skogsknipprot Epipactis formen. Alla bra lavbilder är färg- Kersti Åresund Färnebovägen 140 810 22 Årsunda helleborine på en myr i Trönö, tittade i fotografier, och de måste ha bra färgåter- Jan Åsberg Vretvägen 37 812 40 Kungsgården Ursings flora och såg att den kanske inte givning för att kallas bra. Man är bero- Gösta Åslund Ludvigsbergsvägen 22B 852 34 Sundsvall borde finnas i Hälsingland. ende av de små nyanserna. Åke anser att Ing-Marie & Staffan Åström Ren 2515 835 92 Krokom det är lättare att lära sig känna igen kärl- Botanikintresset växter än lavar. Kärlväxter har fler arts- Maths Östberg Västra Ösavägen 40 822 91 Alfta Bror Österman Furuvägen 3 842 31 Sveg År 1976 lånade orienteringsklubben ett kiljande karaktärer. Magnus Östling Ringstavägen 2I 820 60 Delsbo hus i Vi i Trönö som sekretariat för en Edith Östlund Sund 752 820 46 Ramsjö Sune Östlund Hammargatan 8B 811 30 Sandviken

4 45 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Gunnar Nyström Kokstensvägen 63 804 33 Gävle Kärlväxter lärt sig nästan allt själv. Han har som ny- Ett exempel från kärlväxternas värld på börjare varit ute med Anders Nordin bara Göran Odelvik Odlingsvägen 10 6tr 147 50 Tumba Åkes skarpa öga är häckvickerplantan två gånger, i Grossjöberget i Arbrå och i Göran Odmark Humlegårdsgatan 2 826 30 Söderhamn Stefan Olander Björkhamregatan 8D 821 31 Bollnäs Vicia sepium utan klängen. Häckvicker Laxtjärnsberget i Enånger. Han deltog i Bengt Oldhammer Oljonsbyn 5290 794 92 Orsa känner vi väl i allmänhet igen på blad- Svensk Lichenologisk Förenings exkur- Christina Olmårs Hovra G:a Landsvägen 5 820 42 Korskrogen formen - men vem ser dessutom att det sion vid Erken i Uppland 1989-90 och i Eva Olsson Sjövästa 4238A 820 40 Järvsö bland tusentals plantor finns en som sak- två exkursioner i Lappland i mitten av Björn Owe-Larsson Arbetargatan 23A 1tr 112 45 Stockholm nar klängen i bladets spets? Åke har inte 90-talet (Svensk Lichenologisk Förening skrivit om denna variant, men den finns i Vuollerim och Nordisk Lichenologisk Aage Pedersen Vestre Alle 49 DK 9530 Stövring belagd i Fytoteket i Uppsala. Förening i Saxnäs). Åke Persson Trädgårdsgatan 16B 981 31 Kiruna Anna Persson Valla 7 820 41 Färila Ett annat exempel på det skarpa ögats Åke har tittat på lavar i museer, t.ex. Jessica Persson Smala Vägen 1D 811 32 Sandviken arbete är när Åke hittar en konstig blad- Fytoteket, bara ett par gånger. Han har Kerstin & Per Anders Persson Hökberget 917 32 Dorotea rosett utan blomställning. Ofta lyckas han tittat på t.ex. Lecanora, kantlavar och Tony Persson Garvarvägen 32 827 30 Ljusdal till sist identifiera den. Sommarfibblan Caloplaca, orangelavar. Det har varit till Bengt Pettersson Trollsåsen 2920 830 44 Nälden Leontodon hispidus har han klarat av viss hjälp, men har inte haft avgörande Marie-Louise Pettersson Lötändan 8 818 92 Valbo genom att den har Y-formade hår på blad- betydelse. Gunilla Risbecker Myråsvägen 28 B 818 33 Valbo undersidan, vilket står i ”Den Nya Nord- Den enda vägledning Åke får är egent- Barbro Risberg Hagmarksgatan 44 813 33 Hofors iska Floran” av Mossberg-Stenberg. En- ligen de kontrollbestämningar som Eva-Lena & Jan Rogsberg Ledungsvägen 21 802 57 Gävle ligt en artikel i SBT har den i Uppland Fytoteket i Uppsala gör av de lavar som Gerd Rosenqvist Trödjevägen 54 805 96 Gävle mindre tänder än normalt, vilket stämde Åke sänder dit. Tony Foucard, Anders Ellen Rube Professorsvägen 31 977 51 Luleå med det ÅÅG fann. Nordin och Rolf Santesson har varit till Göran Rune Slåttervägen 28E 802 70 Gävle stor hjälp med granskning och med ”fa- Sven Rune Bergstigen 6 805 98 Gävle Lavar cit” till Åke. Förteckningen över de lavar Charlotta Ryd Durovägen 41B 806 28 Gävle Som Åke själv skrev i VÄX nr 3/1987 var som Åke har sänt till Fytoteket omfattar Göran Rönning Gimsbärke 461 781 96 Borlänge Torsten Röstlund Gaddaborgsvägen 48 818 32 Valbo det vid mitten av 1980-talet som han mål- 540 kollekter, och det är mycket få av Helge Röttorp Björkskog 1216 762 96 Rånäs medvetet gav sig i kast med lavarna, på dem som han har felbestämt. rekommendation av Roland Moberg och I början av Fredrik Jonssons bana som Margareta & Enar Sahlin Box 3 430 63 Hindås Anders Nordin. Ganska snart hade han lavkännare lärde han av Åke. Nu är Fred- Clara Salander Sockerbruksgatan 48B 802 53 Gävle klarat av busk- och bladlavarna och för- rik en av de duktigaste i landet och Margit Sandberg Åsbäcksgatan 42C 826 31 Söderhamn djupade sig i skorplavarna, som är många, kunskapsutbytet mellan dem fortsätter. På Hilding Sandenor Brunnsgatan 84B 802 51 Gävle Torgny Sandström Flerängsvägen 28 814 92 Skutskär och som betraktas som svårare. Detta blev senare år har Åke bara undantagsvis va- Marianne Schönning Härnbo 8363 823 92 Holmsveden möjligt för honom genom att Tony rit ute tillsammans med andra lavkännare. Inger Schörling N. Slottsgatan 13A 803 20 Gävle Foucard gav ut sin bok om skorplavar Han går helst ensam och ägnar varje stam, Lars Sjölin Vallarestigen 30 806 42 Gävle 1990. klippa, block, jordplätt eller husvägg den Erik Skarp Roslagsvägen 13 113 55 Stockholm Jag frågar Åke: ”Hur hittar du och hur tid som behövs. Jerry Skoglund Boksta 308 744 95 Vittinge artbestämmer du alla de sällsynta Jag frågar Åke: ”Måste man känna till Lillemor Skoglund Brunnsgatan 73E 802 51 Gävle skorplavarna?” Om jag själv ger mig in alla de vanliga skorplavarternas växlande Olle Skytt Forsavägen 15 811 95 Järbo Lennart Stenberg Fastlagsvägen 11 2tr 126 48 Hägersten på någon ny artgrupp är jag ganska be- utseende för att identifiera de lavbålar som Lars Stjernberg S. Kilaforsvägen 130 821 41 Bollnäs roende av att få handledning i fält av nå- kanske är en annan art?” Han svarar ja. Det Bengt Stridh Uddstigen 4 725 91 Västerås gon kunnigare person. Åke har däremot tar tid att lära sig alla varianter på utseende Peter Ståhl Majvägen 30 806 32 Gävle

44 5 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 för de vanliga arterna. Arter med svarta Åke har en egen referenssamling hemma, Anders Lindqvist Floravägen 4A 841 32 Ånge apotecier på bark är kanske svårast. en typisk kollekt av var art. Barbro Lindqvist Hyttgatan 29B 811 39 Sandviken Lecanora-arterna är också svåra: argentata, Åke har många artkaraktärer i huvu- Åke Lindström Vårby gränd 30 702 28 Örebro brun kantlav, allophana, veckkantlav etc. det, men har boken framme, i allmänhet Håkan Lindström Östansjö 150 840 64 Kälarne Sofia Ling Hagavägen 3 806 28 Gävle En fråga som belyses i många foto- Tony Foucards skorplavsflora. Wirths lav- ÅsaLisa Linnman Timmermon 610 60 Tystberga illustrerade lavfloror är att lavar kan se flora från Baden-Würtemberg har många Erik Ljungstrand Järkholmsvägen Pl 614 436 56 Hovås ganska olika ut i vått och i torrt tillstånd. bra bilder, t.ex. på Rhizocarpon, kartlavar. Birgitta & Per-Owe Loock Svangatan 4D 806 46 Gävle Åke menar att det är svårare när det är Av de olika reagenser som brukar anges Bertil Lund Ringarstigen 29 804 23 Gävle vått väder. Apothecier ändrar form. som hjälpmedel vid artbestämningen an- Åke Lundblad Televägen 3 814 31 Skutskär Ytstrukturen skyms av ett vattenskikt. vänder Åke mest K (Kalilut), men även C Gunnar Lundblad Kanikebolsgatan 20 742 36 Östhammar Däremot menar han att det inte kan bli (Chlorine = klorkalk). Det är bra för många Stig Lundblad Tallgatan 5 814 41 Skutskär för torrt. En art som skinnlav Leptogium ändamål, t.ex. för att skilja Caloplaca, Birgit Lundgren Rappsta 468 826 95 Trönödal Jonas Lundin Ekvägen 23 802 69 Gävle saturninum kan vara mycket knepig att orangelavar från Candelariella, ägglavar. Sune Lundin Snapplåsgränd 10 826 35 Söderhamn skilja från gelélavar Collema när det är Åke har ett enkelt mikroskop som inte Bengt-Olof Lundinger Rågångsvägen 43C 2tr 802 62 Gävle vått. De vita håren som är karaktäristiska medger detaljstudier, t.ex. av ascustoppen. Rolf Lundqvist Kyrkvägen 12 790 26 Enviken för skinnlavens undersida döljs effektivt Han använder UV-lampa, men har inte Siri Lundström Trollvägen 8 802 69 Gävle av vattnet, så att den blir lika mörk som mycket hjälp av den. Mikael Lönn Folkungagatan 22A 753 36 Uppsala en gelélav. Hälsingland har före Åke Ågren varit Alla som har försökt lära sig lavar är ganska lite utforskat i fråga om lavfloran. Stig Magnusson Rävpasset 7C 806 35 Gävle Åke Malmqvist Slåttervägen 4A 802 70 Gävle medvetna om att skillnader i färgnyanser P.J. Hellbom skrev 1884 om ”Norrlands Hans Marklund Lievägen 5 871 35 Härnösand har stor betydelse för identifieringen. Jag lafvar” i Kungliga Svenska Vetenskaps- Laila Matsjons Norra Skeppargatan 28C 803 23 Gävle frågar Åke om man måste ha normalt akademins handlingar. Magnus Östman Per Mellström Wijberget 10 816 30 Ockelbo färgseende för att klara lavarna. Han sä- samlade mycket i Ängersjö och Olof Ras- Ingegerd Mickelz Bredåker 4465 823 93 Segersta ger att man nog får problem om man är mark och Hans Lidman en del i Ovan- Björn Mildh Läkarvägen 9 941 52 Piteå rödgrönblind, och att han inte känner åker, men av dessa har endast Lidman Bernt Moberg Tegelbruksvägen 41 805 98 Gävle någon lichenolog som är det. Men han skrivit något om sina fynd, och bara i en Per-Erik Modd Björkhamregatan 4 B 821 31 Bollnäs menar att formen är lika viktig som fär- artikel i Sveriges Natur 1945. Östmans Björn Möllersten Fäbovägen 17 142 33 Skogås gen. samlingar beskrevs av T. E. Hasselrot Dan Nilsson Kulgatan 36 811 71 Järbo Jag frågar om det är habitus (helhets- 1943. Sten Ahlners avhandling från 1948 Karin & Gunnar Nilsson Brunnsgatan 78 802 51 Gävle intrycket vid en ytlig betraktelse) eller art- om norrländska barrträdslavar inklude- Lars Nilsson Atlasgatan 19 113 20 Stockholm karaktärena (de små artskiljande detaljer rar dessa tidigare forskares rön, men han Lisa & Lars Nilsson Hyttgatan 14 811 30 Sandviken som framkommer vid en närmare gransk- reste själv inte i Hälsingland. Tage Nilsson Fasanstigen 8 197 32 Bro ning) som avgör. Åke svarar att karaktä- Åkes insatser i en mycket lite utfors- Nadja Niordson Axel W Anderssons väg 11D 371 62 Lyckeby Jan Nodén Norrbågen 39B 806 34 Gävle rerna, t.ex. på sporerna, avgör, men käns- kad del av landet framgår tydligt av att Bernt-Erik Nordenström Rankbäcken 14 920 70 Sorsele lan för habitus är viktig, annars skulle man han har hittat 120 arter som i Rolf Anders Nordin Siriusgatan 108 195 51 Märsta inte få de intressanta kollekterna med sig Santessons förteckning från 1984 inte är Bengt Nordin Hadevägen 21 810 40 Hedesunda hem. Nästan alla skorplavar måste bestäm- uppgivna från Hälsingland. Lars-Thure Nordin Makrillvägen 115 815 45 Tierp mas med lupp och mikroskop. Busk- och Ingrid Norlén Masmästarvägen 6 818 32 Valbo bladlavar kan i allmänhet bestämmas i fält, Minnesvärda upplevelser och utma- Sven Norman Bäling 820 77 Gnarp med undantag för släktena Cladonia, ningar Berndt Nyberg Rasbo Grän 755 96 Uppsala bägarlavar och Stereocaulon, påskrislavar. Jag frågar Åke om han kan se framför sig Annchristin Nyström Borlanda Tinglabacken 360 40 Rottne

6 43 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Gösta Hällhoff Vänortsvägen 37, 2tr 824 41 Hudiksvall den plats där han först hittade en ny art? flyktingar medräknas. Stig Högblom Hantverkargatan 26 813 30 Hofors Absconditella pauxilla, barkkryptolav, ti- Hans hittillsvarande insatser inom lic- Johan Höjer Ängsullsvägen 7 806 36 Gävle digare endast känd från Pyreneerna, är den henologin kan kort beskrivas på följande Per-Gunnar Jacobsson Ringvägen 41 820 60 Delsbo som han först nämner. Det var på döende vis. Han har hittat fem nya lavarter för Anders Janols Tuna-Hästberg 76 781 99 Idkerberget gråalar i en myrkant. Han tog ett prov av Sverige. I Hälsingland har han funnit Dag Jansson Flatmejselvägen 2 572 93 Oskarshamn en olivfärgad bål, trodde det var en Absconditella pauxilla, barkkryptolav Margareta Jansson Myrmalmsvägen 66 804 28 Gävle Micarea, dynlav, men såg sedan pyttesmå (artbestämd av Rolf Santesson), Porpidia Olof Jansson Kinne-Vedum Kårtorp 1 533 97 Götene gulröda saker som han trodde var parasi- grisea, (Tony Foucard) Ropalospora Lena Jansson Hagström Box 229 811 23 Sandviken ter, men det visade sig vara apotecier. Den hibernica (flera experter) och Strigula Elisabet Johansson Nedre Bölegatan 14 820 23 Bergvik artbestämdes av Rolf Santesson. stigmatella, storsporig strigula (Rolf Henrik Johansson Korpralsgatan 5 268 32 Svalöv En känslig fråga: ”Hur ofta händer det Santesson), i Gästrikland Ramonia Maj Johansson Bäckan 682 820 46 Ramsjö Marianne Johansson Solbergaleden 2 813 40 Torsåker att du inte tror på den expert som tar emot luteola, mindre småstjärna (Anders Tomas Johansson Bogatan 10 A 932 33 Skelleftehamn och artbestämmer de kollekter du sänder Nordin). Han har funnit 642 lavarter i Bengt Jonsson Vasavägen 18 352 61 Växjö in?”. Åke skrattar och går och hämtar en södra Hälsingland. Om man utgår från Birger Jonsson Fältspatvägen 46 806 31 Gävle bit sälgbark, som han sänt till en svensk Rolf Santessons förteckning ”The Christina Jonsson Jakobsbergsgatan 10C 733 34 Sala expert. Denne satte namnet Bacidia Lichens of Sweden and Norway”, 1984 Fredrik Jonsson Ed 1400 830 47 Trångsviken globulosa (=Lecania hyalina), eklav, på års upplaga, är 111 av dessa nya för Häl- Gun Jonsson Fältspatvägen 40, 2tr 806 31 Gävle laven på barken. Det är en vanlig lav. Han singland och 53 nya för Norrland. Där- Hans Jonsson Hygabacka 2B 828 34 Edsbyn hade emellertid fel. Det var Biatora utöver har han hittat 34 lavparasiterande Leif Jonsson Per-Ersgränd 4 820 10 Arbrå Sven Jonsson Vattenvägen 20 610 55 Stigtomta sphaeroidiza, brokig knopplav, beskriven eller symbiontiska svampar, varav 3 ännu Torbjörn Josefsson Klintvägen 41 907 37 Umeå 1995 av den tyske forskaren Printzen. ej artbestämda. Det har också blivit 9 nya Ann-Kristin Jäderström Fältspatvägen 17C 806 31 Gävle Åke har sedan hittat den på flera ställen i arter för Gästrikland, 2 nya för Dalarna Per-Gunnar Jörke Smala Vägen 3 572 50 Oskarshamn södra Hälsingland. och 2 nya för Härjedalen. Lecanora aitema, en art som växer VÄX har varit platsen där Åke mesta- Lennart Karlén Rödsippsstigen 1 153 31 Järna mest på tallkvistar på myr, hette tidigare dels har publicerat kärlväxt- och lavfynd. Thomas Karlsson Skogsvägen 46 122 63 Enskede L. symmicta ssp. aitema, halmlav. Åke Han har också skrivit i Kretsbladet för Mats Karström Älvvägen 4 960 30 Vuollerim Olle Kellner Skogsslingan 35 806 42 Gävle tyckte den borde vara en egen art på Naturskyddsföreningarna i södra Häl- Sebastian Kirppu Granberget 5554 782 91 Malung grund av sitt tydligt avvikande utseende. singland 1999, och publicerat korta rap- Småningom fick han medhåll, och den porter i Lavbulletinen. Listan över Åkes Nils-Erik Landell Pokalvägen 5, Vtr 117 40 Stockholm togs upp som art i nya upplagan av i VÄX publicerade artiklar omfattar 69 Arnold Larsson Johannesberg 3465 820 60 Delsbo Foucards ”Svenska skorplavar”. titlar, ungefär jämt fördelade mellan kärl- Klas-Erik Larsson Tallåsvägen 20 810 20 ÖsterFärnebo Den fond av kunskap som Åke har växter och lavar. Lars Larsson Norrtullsgatan 30 3tr 826 31 Söderhamn borde ju komma andra till godo. Han har Ofta har vi hört Åke framhålla Söder- Leif Larsson Linders Långgatan 79 822 31 Alfta Per Larsson Fallängsvägen 39A 671 51 Arvika också försökt hitta personer som vill för- hamn som landet Gosen för kärlväxter Lars Lemoine Åbyforsvägen 40 818 33 Valbo djupa sig i lavkännedom, och har hållit och lavar. Jag hoppas att denna lilla pre- Ove Lennström Brunnsgatan 59D 802 52 Gävle två kurser i ämnet, men inte funnit nå- sentation av en ovanligt skarpögd bota- Gunnar Lenströmer Häcklingevägen 28 818 91 Valbo gon som är tillräckligt intresserad. nist ska ha gjort det lättare att förstå hur Håkan Lernefalk Storgatan 16A 641 45 Katrineholm det har blivit så. Jag hoppas också att även Maria Lind Tibastvägen 4 802 69 Gävle Resultat i sammanfattning den mindre skarpögde kan ha fått några Anders Lindblad Malmövägen 84 857 30 Sundsvall Åkes kärlväxtfynd omfattar i dag 906 ar- tips om hur man bär sig åt för att finna en Monica Lindblom Älgpasset 20 C 806 36 Gävle ter i Söderhamns kommun, om trädgårds- del av det verkligt svårfunna i naturen.

42 7 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Joakim Ekman Kampementsgatan 8 115 38 Stockholm Kvastgullris Solidago graminifolia Torbjörn Eliasson Norrbyvägen 5 820 50 Los Kenth Elofsson Ladugatan 6B 802 80 Gävle i Valbo Åke Englund Ordensgatan 11A 820 10 Arbrå Roger Englund Forsa 743 93 Vattholma Birgitta Hellström Elisabet Engström Olaus Magnus väg 57bv 121 38 Johanneshov Karin Engvall Tegnervägen 18 823 30 Kilafors Per-Olof Erickson Lerduvevägen 70 802 64 Gävle Bo Eriksson Box 43 730 70 Västerfärnebo Elsa Eriksson Lobonäs 333 828 93 Voxnabruk Den 22 september 2001 var det en in- floran. Jag tog kontakt med Gunnar Flygh Sten Eriksson Tuvstarrvägen 32 806 36 Gävle tressant kryptogamexkursion till Hyttön, i år (2006) och fick hans berättelse om Kakängssundet med GÄBS. På hemvä- kvastgullriset i Värmland. Den 6 septem- Hans Ferm Hagvägen 15 821 41 Bollnäs gen mot Forsbacka, 800 m SV om Valbo ber 1993 hittades arten på Värhultstippen Margareta Ferm Enskogen 262 820 42 Korskrogen Alf Forsblom Sanna 1034 820 40 Järvsö kyrka och 5 m från riksväg 80 så såg av Gunnar Flygh och insamlades. Tippen Siv & Bosse Forsling Kyrkvägen 36 820 29 Stråtjära Göran Odelvik något som liknade ligger en bit från Vänern mitt ute i ett Kajsa v Friesen-Grapengiesser Snäre 191 827 92 Ljusdal kanadensiskt gullris Solidago canaden- skogs- och myrområde i Eds socken i Sven Erik Färlin Ö. Hovra 348 820 42 Korskrogen sis som stod och blommade. Det gick ju sydvästra Värmland. Det är en av Stora inte att stanna bilen på riksväg 80 för Ensos barktippar, där man tippat bark Birgitta Gahne Rasbo Grän 755 96 Uppsala att se vad det var. med ursprung från många länder, bl.a. Mats Gustafsson c/o M Gustafsson Vintervägen 32 824 51 Hudiksvall Nästa dag 23 september så åkte Gö- Kanada och USA men också många eu- Nicklas Gustavsson Villavägen 8 813 35 Hofors ran och jag för att besöka platsen, åkte ropeiska länder. På denna tipp har det Ann Hagermo Lövens Tä 8 802 57 Gävle då gamla vägen förbi kyrkan för att däri- dykt upp massvis av främmande arter Gunvor Hagström Backrundan 17 806 42 Gävle från ta oss till växtplatsen. Väl framme med västeuropeiskt och nordamerikanskt Gunnar Hallberg Lugns gata 26 802 75 Gävle kunde vi konstatera att det inte var ursprung. Kvastgullriset stod i barken i Peter Hansson Skeppargränd 6 805 96 Gävle kanadensiskt gullris, men vad var det? en sluttning ner mot en myr intill. Där Arne Hedblom Alvägen 2 822 31 Alfta Göran som är van att samla mycket var endast någon enstaka planta (vad Ingrid & Lillebror Hedblom Storgatan 25 820 10 Arbrå växter till Naturhistoriska Riksmuseet i Gunnar kan minnas). Han trodde inte den Pia Hedblom & Stefan Flodin Rävpasset 13B 806 35 Gävle Gunni & Per Hedkvist Främlingshemvägen 18 810 22 Årsunda Stockholm tog vant av några stänglar från stod kvar mer än två-tre år, tippen växer Pär Hedwall Söderala-Berga 607 826 92 Söderala ett större bestånd för senare identifiering. igen. Jim Hellqvist Björkmo pl. 40 691 92 Granbergsdal Vid hemkomsten till Tumba började Gö- Kvastgullriset härstammar från Birgitta Hellström Ringvägen 35 818 41 Forsbacka ran att bläddra i några böcker för att åter- Nordamerika, utbredning från södra Ca- Bengt Hemström Östanåvägen 13B 814 70 Älvkarleby finna arten, och i en nordamerikansk foto- nada; New England söder ut till North Henry Henricson Pålstorpsvägen 8 260 23 Kågeröd flora hittade han igen kvastgullriset. Se- Carolina och upp mot nordväst till South Bo Henriksson Gamla Landsvägen 5 828 34 Edsbyn dan jämförde han belägget från Valbo Dakota och Minnesota. I New Flora of Stefan Henriksson Gavlestigen 171 812 92 Gästrike-H med belägg från USA på kvastgullris som the British Isles finns uppgifter från Stor- Elisabeth Hermansson Myra 2276 820 40 Järvsö Rainer Hertel Hagelgatan 26 802 74 Gävle fanns på Riksmuseet och det stämde. britannien där den växer mycket spora- Margareta Hillborg-Ljung Säljemarsvägen 28 805 96 Gävle Kvastgullris har bara hittats två gånger i diskt i England. I Lids Norsk Flora finns Anders Hillström Kungsforsvägen 351 811 95 Järbo Sverige, i Värmland och nu i Gästrikland. uppgifter om att kvastgullriset påträffats Mats Hindström Västervret 8 805 97 Gävle Göran som har koll på det mesta sa att i Buskerud, Hurum, på en avfallsplats år Lars Hodin Mora folkhögskola Box 423 792 27 Mora Gunnar Flygh hade skrivit om 2004. Birgitta & Bertil Holmgren Ytterharnäsvägen 61 814 91 Furuvik värmlandsfyndet i skriften Värmlands- Ingen fullständig eftersökning av Hans Hultin Sickervägen 7 805 97 Gävle

8 41 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

växtplatser har gjorts av mig, varken i Citerad litteratur Medlemsregister september 2006 Sverige eller övriga världen. Hur kvast- Lid, Johannes. gullriset hamnat strax bredvid vägen vid Norsk Flora, sjunde upplagan. Ingrid Alm-Elmeborg Sandhamnsgatan 42E, 2tr 115 28 Stockholm Valbo kyrka kan man ju undra. Det har Niering, William A. and Olmstead, Torbjörn Alsing Freluga 7204 821 93 Bollnäs ju anlagts bullervallar och buskar har Nancy C., 1997. Field Guide to Bert Andersson Sjöberget 1A 784 68 Borlänge planterats på dem, de finns i närheten av North American Wildflowers. Dan Andersson Aspe 21 824 94 Hudiksvall kvastgullriset, och det kan ju alltid ramla National Audobon Society. Gullan Andersson Åkerslundsvägen 18 810 22 Årsunda av någon sorts material från bilar som Stace, Clive, 1992. Gunnar Andersson Kilsbo 169 826 91 Söderhamn passerar på vägen. På Värhultstippen New Flora of the British Isles. Inga-Greta Andersson Kalvdansvägen 3C 811 38 Sandviken hade det ju tippats bark. Kan det vara så Lars Andersson Vallhovsvägen 96B 811 38 Sandviken Magnus Andersson Lillhammarsvägen 3 824 40 Hudiksvall att någon timmerbil tappat barkflagor Nils Andersson Sandarne Svanby 102 815 91 Tierp med frön från kvastgullriset? Roligt var Peter Andreasson Hienshyttan 7 770 70 Långshyttan det i alla fall när gullriset blev bestämt Margareta & Bo Appell Majgården, Sjurberg 795 32 Rättvik till kvastgullris. Mora Aronsson Övergran Kyrkängen 746 93 Bålsta Mats Axbrink Blockvägen 34B 824 34 Hudiksvall

Gunnar Bakken Barrvägen 1 803 25 Gävle Karin Bengtsson Vallersgatan 12 621 43 Visby Berit Berglund Sätrahöjden 31, 4 tr 806 34 Gävle Toni Berglund Mårbackavägen 13D 691 38 Karlskoga Ingegerd & Bo Bergsman Vassvägen 2 814 91 Furuvik Magnus Bergström Stortjäran 9286 762 96 Rimbo Anders Bertilsson Bäcksholm 565 91 Mullsjö Stig Björk Acktjärnsgatan 10 813 36 Hofors Ny adress till GÄBS hemsida, Uno Björkman Ånhult 1 571 91 Nässjö Lars Björs Skålbo 4158 820 40 Järvsö som nu är uppdaterad Anita Blom Gräsuddsvägen 22 826 60 Söderhamn Sigvard Bodin Snarböle 210 826 94 Norrala Under våren har GÄBS hemsida Har du några synpunkter eller Sara & Gunnar Bodlund Kaptensgatan 9A 826 37 Söderhamn uppdaterats med basinformation Östen Boman Smålandsvägen 9 826 39 Söderhamn idéer hur hemsidan kan utvecklas Yvonne Boqvist Runstensvägen 83 804 33 Gävle om styrelse, kalendarium, är du välkommen att kontakta: Kerstin Bryntse-Andreassen Slåttlandsvägen 5 816 92 Lingbo inventeringsprojekten m.m. Dess- utom finns nu ett fullständigt re- Magnus Bergström Carl-Eric Carlsson Föränge 1067 820 40 Järvsö gister över alla artiklar som skri- ([email protected]). Berndt Carrington Hästbergsringen 18 791 36 Falun vits under tidningen VÄX levnad. Birgitta & Esbjörn Classon Storrönningen 2095 816 93 Ockelbo

Anne-Marie/Göran Dahlbäck Gråbergsvägen 20 805 95 Gävle Anna Dahlbeck Hålsjö 8484 Norrbo 820 64 Näsviken Hemsidans adress är: Maria Danvind Björkåbruk 171 881 95 Undrom Lotta & Anders Delin Kulgatan 40 811 71 Järbo http://www.sbf.c.se/GABS/ Janne Edelsjö Kadettgatan 5 113 33 Stockholm Margareta Edqvist Syrengatan 19 571 39 Nässjö

40 9 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

En tydlig slutsats av ovanstående analys Citerad litteratur Skogsbruket är inte långsiktigt hållbart är att varje art måste utforskas, beskrivas Dahlberg, Anders och Stokland, Jorgeir och bevaras på sitt eget vis. Principen är Anders Delin N. 2004. enkel. Dess genomförande däremot oer- Vedlevande arters krav på substrat – hört arbetskrävande. Ett stort mått av för- sammanställning och analys av 3600 siktighet och tålamod krävs alltså vid dis- arter. Skogsstyrelsen, rapport 7/ Det som händer i den svenska skogen är att få tillbaka lika mycket virke igen, sär- kussion om och genomförande av planer 2004. svårgripbart därför att det händer långsamt skilt inte så grovt och gammalt. på bevarande av olika skogsarter, vilket Delin, Anders, 1988. och långt bort från våra blickar. Skogs- Den ökning av den stående virkes- kunde sammanfattas med ordspråket Vegetation på block i Hälsingland. näringen påstår att den utnyttjar skogen volymen som har ägt rum sedan 1926 har ”Man vet vad man har, men inte vad man VÄX 2/1988, sid. 14-21. på ett långsiktigt hållbart sätt, men det är delvis ägt rum på nedlagd jordbruksmark. får”. Delin, Anders, 1992. inte sant. Den exploaterar, liksom gruv- Ökningen ses mest i Götaland och Svea- Kärlväxter i taigan i Hälsingland – näringen, en fyndighet som är ändlig. land. I Norrland ökar inte virkesförrådet deras anpassningar till kontinuitet Misshushållningen med den svenska nämnvärt. Den ökning som ändå pågår i eller störning. Svensk Bot. Tidskr. skogen sträcker sig över århundraden, vissa delar av den svenska skogen kom- 86:147-176. speciellt de senaste 150 åren, och den är mer till genom tillväxt av unga och klena Romell, Lars-Gunnar, 1938. gigantisk. Den drabbar tydligast de 2/3 av stammar. A trenching experiment in spruce skogen som befinner sig i den boreala forest and its bearing on problems of Virkeskvalitet zonen, i Värmland, Dalarna och Norrland. mycotrophy. Svensk Bot. Tidskr. Virkeskvaliteten har aldrig presenterats i En gradvis utarmning är på gång i det 32:89-99. fördolda. Vi kan inte avläsa den i statisti- den offentliga statistiken, men gamla ken, därför att ingen statistik fanns i det snickare visste vad som dög till olika än- tidiga skedet, och därför att den statistik damål. Konstruktioner som utsattes för som sedan kom inte upplades för att visa väta, som de nedre delarna av timrade Förändringar i namnskicket för det som kan vara mått på hållbarhet. Vi hus, eller fönstervirke, borde göras av ser dock utarmningen med egna ögon om kådrikt kärnvirke. En instruktion på mossor och lavar vi lever tillräckligt länge, tittar efter noga 1930-talet var att all splintved (=icke och läser gammal litteratur. kärnved) skulle bilas bort från tall- Anders Delin stammarna innan man började forma de Stående virkesvolym stockar som skulle ingå i bygget. Den Alla har någon gång drabbats av påstå- som idag vill tillämpa denna regel får Vi har tidigare rekommenderat förfat- För lavarna rekommenderar vi den lista endet ”Vi har aldrig haft så stor virkes- mycket klena stockar till sitt hus, efter- tarna i VÄX att följa samma namnskick över nya svenska namn som även inne- volym i skogen som nu”. Detta gäller bara som dagens timmer har en mycket min- som i Den Nya Nordiska Floran och i de håller en del förändringar av de veten- om man anser att tiden började år 1926. dre andel kärnvirke. ekologiska katalogerna för mossor, lavar skapliga namnen: Nordin, Anders, Thor, Det var då man började mäta den stående Inrednings- och möbelsnickaren ville och svampar. Vi vill nu för mossornas del Göran och Hermansson, Janolof 2004: virkesvolymen, eftersom man anade att ha kvistfritt virke, dels därför att det var rekommendera att den nya checklista Lavar med svenska namn – tredje uppla- skogarna var virkesfattiga efter 50-100 lättare att bearbeta för hand, dels därför följs, som publicerades i år (Hallingbäck, gan. Svensk Bot. Tidskr. 98:339-364. år av dimensionsavverkningar som tog att det är vackrare. Många har tvingats Tomas, Hedenäs, Lars och Weibull, Hen- ut allt sågbart virke. Det uttagna virket vänja sig vid de senaste decenniernas rik 2006. Ny checklista för Sveriges var mest i åldrarna 200-400 år. Självklart kvistiga paneler, men uppskattningen av mossor, Svensk Bot. Tidskr. 100:96-148). räcker inte tiden från 1926 till 2005 för kvistfritt virke finns kvar. Nu löser man

10 39 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ter som för sin fortsatta existens är bero- Skogens naturliga omloppstid på 500- det problemet genom att fara till Ryss- tiondel av dessa volymer och den döda ende av levande eller döda träd av olika 1000 år i den boreala zonen gör det svårt land och söka de flerhundraåriga tallar ved som finns är mestadels klen. Grov arter, med olika ålder och i olika place- att genom experiment utreda vilka krav som behövs, eller genom att kapa bort död ved (30-60 cm diameter) är mycket ringar i landskapet. Det är här som skogs- på dynamik och konstans en skogslev- de bitar av det svenska virket som inne- värdefullare för skogens vedlevande or- näringen har sina största problem, om den ande art har. Även den i skogs- håller kvistar. Resterna fingerskarvas. ganismer än klen död ved. Tusentals ar- vill försöka bevara alla arter i skogen. produktionen gällande omloppstiden, 60- ter av insekter, mossor, lavar och svam- Om skogsbrukets negativa effekter på 120 år, är för lång för att en enda Biologisk mångfald par har decimerats på grund av minsk- kärlväxterna i stort sett är måttliga, så är människoindivid ska kunna skaffa sig Det som för alla naturvårdsintresserade ningen av mängden grova gamla träd, de desto tydligare och mer svårartade egen erfarenhet och utvärdera experiment människor är det tydligaste beviset för ihåliga träd och grova döda träd, stående bland småkryptogamerna. Åtminstone en angående en skogsväxts ekologi. Det att skogsbruket inte är långsiktigt håll- eller liggande. Det är därför som många art är utdöd ur Sverige på grund av av- finns mycket få observationer av en viss bart, är att den biologiska mångfalden i av dem har hamnat på rödlistan. verkning, värmlandslaven Erioderma lokal eller viss population, som sträcker skogen inte bevaras. Många skogsarter Det var inte bara jakten på sågbart virke pedicellatum. Många är oerhört kraftigt sig över så lång tid att man kan våga sig blir hemlösa när gammal skog ersätts av som ledde till denna utarmning. I miss- decimerade, t.ex. varglav Letharia på en prognos för en hel omloppstid. ingen skog alls eller av ung skog. Jätte- riktad saneringsnit avverkades även oan- vulpina, trådbrosklav Ramalina thrausta Det är svårt att beskriva de olika skogs- arealer i fjällnära trakter läggs öde när vändbara gamla urskogsträd. I instruktio- och långskägg Usnea longissima. Listan (eller trädlevande) kärlväxtarternas krav den gamla skogen kalavverkas och de nen för den första avverkningen på över småkryptogamer som är beroende på livsmiljö. Det är ändå svårare att klassa nya plantorna ännu efter många decen- Gräningsvallens kronopark i Ramsjö, av träd och mer eller mindre hotade av hoten mot dem på grund av skogsbruk. nier knappt förmår skymma sikten. Hål- norra Hälsingland 1872 kan man läsa: ”De skogsbruket omfattar tusentals arter. Klassningen förväntas utgå från ett antal byggande däggdjur, fåglar och småkryp skadade timmerträden afverkas och Naturvård i skogen handlar alltså till miljöfaktorer som definieras av mänskligt hör till dem som först drabbas när de lemnas”. Dessa gamla träd skulle ha gjort stor del om bevarande av små- tänkande och mänsklig verksamhet, t.ex. gamla träden tas bort. I en 80-årig större nytta om de hade fått stå kvar. Slag- kryptogamerna (och av stora grupper av skillnaden mellan skogsbrukslandskap produktionsskog finns uppskattningsvis ugglan är känd som specialist på att bo i djur), och dessa har också fått en central och jordbrukslandskap, eller indelningen inte ens en hundradel av det antal hål som stående ihåliga döda rester av gamla tal- roll i klassningen av skog för naturvård- av skog i ett antal typer. De rödlistade ar- urskogen bjöd på. Detta har också visat lar, s.k. skorstenar. Det finns fortfarande sändamål. Det är färre kärlväxter som ternas ekologi följer till största delen helt sig i nedgång av populationerna av lapp- sådana kvar i delar av Norrland. De står spelar en viktig roll som argument för andra mönster, nästan alltid småskaliga, mes, talltita och andra hålbyggare. I som de stod när yxan gick igenom områ- bevarande. och är ofta resultat av andra miljöfaktorer produktionsskogen finns trastar, bofinkar det för 100-150 år sedan. Slagugglan bor än dem som har med brukningsform eller och lövsångare, som flyttar på hösten. I fortfarande i dem. De har stått i 267 år ef- Hur stort är hotet från skogsbruket? skogstyp att göra. De delar av klassningen urskogen kunde även övervintrande fåg- ter tallens död (medeltal för 12 undersökta Frågan har inget enkelt svar. Med ovan- som är lättast att genomföra är de som har lar klara sig, som behöver hålträdens skorstenar). Tallens ålder när den dog var stående analys kan man kanske komma med marken att göra, som handlar om ar- skydd mot kylan. sannolikt 300-400 år. Från frö till sitt nu- svaret lite närmare. Man måste skilja mel- tens förhållande till kalk och till vatten. Den dramatiska förändringen i sko- varande tillstånd har dessa skorstenar alltså lan olika typer av skogsbruk. De flesta I fråga om småkryptogamerna är gens struktur tydliggörs av några nog- existerat i ca 600 år. För att de 100-åriga av de aktuella arterna har under sekler klassningen mycket lättare, eftersom den granna taxeringar av urskog, som har pu- tallar som i dag lämnas i samband med en klarat av att leva i skog som har direkt anknyter till trädart och till trädets blicerats, tillsammans med taxeringar av avverkning ska bli skorstenar får vi vänta plockhuggits, och har förutsättningar att tillstånd: ålder, grovlek, levande eller samma skog i dag. I urskogen var 25 % i 500 år. Detta är ett mått på styrkan i den fortsätta så. Det senaste seklets intensi- dött, stående eller liggande. En omfat- av det stående virket dött och det fanns förintelsevåg som har gått genom skogen vare skogsbruk har infört metoder som tande genomgång av den döda vedens be- mängder av liggande död ved. En stor del under de senaste 150 åren. för många av de aktuella arterna är mer tydelse för artbevarandet har nyligen av den döda veden hade grova dimen- Ett annat mått på förintelsen är förlus- skadliga. Det är framför allt dels gjorts av Dahlberg och Stokland 2004. sioner. I dagens genomsnittliga ten av vissa arter. Vissa lavar är speciali- kalhyggesbruket, dels dikningen. produktionsskog finns bara omkring en serade på gammal sluten granskog och

38 11 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 tål inte att den öppnas. Värmlandslaven sig delvis genom arbeten hos bolaget som Slutligen finns en mängd arter, som över- En mycket särpräglad art är stagg Nardus var en sådan. Den försvann under 1950- huggare eller körare. Betalningen var lever i fröbanken till dess en öppning i stricta, som genom sin utbredning i dag talet genom avverkning. Dessvärre är knapp. När huggarnas och körarnas red- mosstäcket uppkommer. Det kan vara ge- tydligt visar att den har kommit in i sko- denna lav sällsynt eller utrotad även på skap förbättrades och deras skicklighet nom brand, p.g.a. kalavverkning med gen med folk och kreatur, men som står alla andra ställen i världen där den en ökade, räknade de med större inkomst. markberedning och andra markskador, el- kvar i åtminstone ett halvt sekel, kanske gång växte. Trådbrosklaven var tämligen Då sänktes ackordet. Jordbruket förföll, ler p.g.a. naturliga markskador. Då kan längre, i skogen. Staggen kan användas vanlig så sent som under första halvan kulturen upplöstes och armodet spred sig. skogsnarv Moehringia trinervia, svedje- som indikator på gamla stigar och vägar. av 1900-talet, men är nu en extrem rari- Många utvandrade till kusten eller till näva Geranium bohemicum, toppdån Den finns aldrig på nya stigar. Den är of- tet. Den växte på gamla granar i skug- Amerika. Galeopsis bifida, skogsnoppa Gnap- tast steril när den växer vid en stig i sluten giga och fuktiga lägen men har förlorat De spillror av inlandsbefolkningen halium sylvaticum, bergkorsört Senecio skog, men plantorna blir tydligen mycket det mesta av detta substrat och finns nu som finns kvar, lever där trots och inte sylvaticus, pillerstarr Carex pilulifera, och långlivade. Ett liknande uppträdande har kvar mest på fåtaliga ställen på klipp- tack vare bolagen. De enda arbetstillfäl- en lång rad andra starr- Carex, tåg- Juncus, knägräset Danthonia decumbens. väggar i skuggiga raviner. Tjugotvå ar- len som nu erbjuds går till de få entre- fryle- Luzula och gräsarter Poaceae gro. ter av skogslevande mossor, lavar och prenörerna med processorer, skotare och Dessa arter överlever en kort tid och ökar Skogsväxter som skyr träd svampar är försvunna från landet enligt timmerbilar. Även dessa har pressad eko- på fröbanken. Som gröna plantor blir de Många arter som uppträder i skogsland- senaste rödlistan. nomi. Bolagen sätter priset. Maskinerna sedan utkonkurrerade av mossor och av skapet är ljusälskande, skyr träd och hör är dyra. Många har gått i konkurs. Många andra kärlväxter i skogen och återkommer egentligen hemma på strand eller på häll- Lokalbefolkningens livsvillkor har orimligt lång arbetstid. inte förrän efter nästa markstörning. mark, i branter eller på lodytor i berg. Sär- I skogsbygderna är historien levande, Pengarna rinner ut ur skogsbygden. Granen föryngras själv ofta fläckvis, skilt intressanta är de som förekommer men man talar inte gärna om den efter- Detta är speciellt tydligt i de trakter där i rotvältegropar och på lågor. I en rot- både på strand och i torra branter, som som den är så dyster. Träpatronernas bolagen äger större delen av skogen. År vältegrop ser man också bl.a. hallon, tåg t.ex. en Juniperus communis, käringtand skogsförvärv under 1800-talet är en 1998 blev det totala avverkningsnettot i och starr gro. Den miljön är också viktig Lotus corniculatus, kattfot Antennaria skamfläck i svensk historia. Många bön- Åsele kommun 147 miljoner kronor. En- för köseven Agrostis clavata och taiga- dioica, liten blåklocka Campanula der blev lurade och andra blev tvingade. dast 6 miljoner var beskattningsbara i starr Carex norvegica ssp. inferalpina. rotundifolia, liljekonvalj Convallaria De som lyckades behålla sin skog var de Åsele. Resten beskattades där bolagen Alla dessa arter har en tendens att bli kort- majalis och fårsvingel Festuca ovina. Det välmående bönderna i älvdalarna, med har sina säten eller där utborna bor. livade i vegetativt skick när mossor och är inte vattentillgången som styr deras val läskunnighet, kontakter och bättre eko- Arbetstillfällena inom skogen minskar andra kärlväxter tar över, men de kvarle- av växtplats utan ljustillgången. En del nomi. I det norrländska skogssamhällets ständigt i antal. Av timret sågas bara en ver i fröbanken. av dem finns även på ängsmark, just på utkanter övertog bolagen nästan hela sko- tredjedel inom kommunen och därav Många arter kräver naken jord för eta- grund av att de älskar ljus och skyr hög- gen. Till de enklare knepen hörde att vidareförädlas bara en tiondel lokalt. blering, men lever sedan kvar i gammal vuxen vegetation. bjuda på sprit och få en namnteckning Åsele kommun är inget undantag utan skog med tjockt mosstäcke, om bara sko- på ett kontrakt. När de ”tredskande” bön- representativ för Norrlands inland i stort. gen inte blir allt för tät: Plattlummer Småkryptogamer är mer beroende av derna, som uppköparna inte lyckades Den majoritet av skogsbefolkningen Diphasiastrum complanatum och matt- träd lura, blev färre än 50 % kunde det hända som inte jobbar åt bolaget lever ändå i lummer Lycopodium clavatum, mosippa Kärlväxterna i skogen kan alltså vara be- att de taxerades upp av bolaget, eftersom ett beroendeförhållande. För jakt, fiske Pulsatilla vernalis, ryl Chimaphila roende av träd eller sky träd. De flesta det hade majoritet i kommunfullmäktige. och brännved är de hänvisade till bola- umbellata, klockpyrola, kanske delvis arter som är beroende av träd finner man Bönderna hade inte råd att betala skatten gets godtycke. Många tycker att bolaget nattviol Platanthera bifolia och några flera bland vedlevande eller mykorrhizabil- och tvangs sälja sina fastigheter till bo- skövlar skogen, men få vågar kritisera orkidéer. Kambäken Blechnum spicant i dande svampar och bland epifyterna, de laget. bolaget offentligt. Den som gör det blir en rotvältegrop är extremt sällsynt men mossor och lavar som växer på bark och De f.d. bönderna, sedermera arren- av med rätten till jakt, fiske eller ved. En ändå typiskt. Även den förmår leva kvar i ved. Även bland insekter och andra små- datorer på de gårdar de fötts i, försörjde mossan under många decennier. kryp finns mycket stora mängder av ar-

12 37 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Balans rotens Goodyera repens jordstammar el- av de skarpaste kritikerna mottog två och biologisk mångfald har tagit stryk. Om nu träden är så överlägsna konkur- ler rötter växer endast i moss- och förna- anonyma mordhot. Bolagsväldet lever Skogskapitalet skulle ha kunnat förval- renter - varför växer andra arter än träd i skiktet och går aldrig ned i mineraljorden. kvar, och möjliggör fortsatt skövling av tas på annat sätt med större nytta för alla skogen? Finns det för dem fördelar som Följaktligen dör den när mossan dör, vil- de sista gammelskogarna. parter, för skogens arter av djur och väx- balanserar nackdelarna? De arter som har ket ju ofta händer på kalhygget. ter, för lokalbefolkningen och för landet. utvecklats tillsammans med träd och nu Rovlystet och kortsiktigt Om vi vill börja om på ett sådant vis är skogsarter visar en mycket stor varia- Mer eller mindre uttalad konkurrens Det svenska skogsbruket präglas av rov- måste vi först ge skogen en lång tion i fråga om sin relation till träd. Som- med träden lystnad och kortsiktighet. Det har snabbt återhämtningsperiod, i de nordliga de- liga är direkt beroende av träd. Det är i En mycket stor del av skogens kärlväxter förtärt skogskapitalet. Vinsterna har gått larna av landet flera hundra år. första hand alla de som lever på bark eller klarar däremot att växa både i sluten skog åt annat håll än där skogen växer. Folk på och i ved, levande eller död. Det är och på hygge. Somliga blommar också bra främst mossor, lavar och svampar. Andra i bägge miljöerna: Stormhatt Aconitum arter både skadas och gynnas av trädens lycoctonum ssp. septentrionale, trolldruva närvaro. Många mår bäst när skogen är Actaea spicata, vitsippa Anemone Svampar att inventera i Gästrikland lagom tät. I urskogen har det funnits en nemorosa, blåsippa Hepatica nobilis, har- finstämd balans, där varje art har funnit syra Oxalis acetosella, skogsstjärna och Hälsingland sin plats, i konkurrens med och/eller be- Trientalis europaea, stinksyska Stachys roende av vissa träd. sylvatica, torta Cicerbita alpina, skogs- Erik Sundström sallat Mycelis muralis, gullris Solidago Kärlväxter som är beroende av träd virgaurea, ekorrbär Maianthemum eller skog bifolium, kransrams Polygonatum Vid Sveriges Mykologiska Förenings års- Hälsingland och Gästrikland, även om de Det finns ett fåtal taxa bland kärlväxt- verticillatum, grönkulla Dactylorhiza möte 2006 berättades att det pågick en in- är mycket sällsynta. Arterna är bitter tagg- erna som är direkt beroende av träd: Tall- viride, vårfryle Luzula pilosa, skogsrör ventering av stjälkröksvampar Tulostoma, svamp S. fennicus, lilaköttig taggsvamp ört Monotropa hypopitys ssp. hypopitys, Calamagrostis chalybaea, skogssvingel som är sällsynta och mest kända från Got- S. fuligineoviolaceus, blåfotad tagg- kal tallört M. hypopitys ssp. hypophegea, Festuca altissima, hässlebrodd Milium land, Öland och Bohuslän. Man misstän- svamp S. glaucopus, slät taggsvamp S. vätteros Lathraea squamaria och mistel effusum. De flesta av dessa har dock en ker att de finns även på andra områden leucopus, koppartaggsvamp S. lundellii, Viscum album. tendens att blomma rikligare i glesare par- men har missats genom ovanlig växtplats sammetstaggsvamp S. martioflavus och Många kärlväxter och mossor gynnas tier av skogen. och årstid. Det finns tre arter i Sverige, brödtaggsvamp S. versipellis. Bland dem av den beskuggning som träden ger och Andra kärlväxter lever mestadels sterila med liknande biotopkrav: Mossa på kalk- har jag sett koppartaggsvamp i Häst- som skyddar dem från uttorkning av mos- i sluten skog men blommar när de befrias hällar och kalkstensmurar eller kalkhaltig mursreservatet vid Lersjön i Valbo, bröd- skiktet och från ”solbränning”. Det är från trädens konkurrens: Hallon, smultron havssand med tångrester. Årstiden är vår taggsvamp vid Dalsängsvägen i Ovansjö viktigt att skilja mellan vad som händer i Fragaria vesca, skogsnäva Geranium och försommar. De har aldrig rapporte- och bitter taggsvamp vid Sevedskvarn mineraljorden å ena sidan och i förna- sylvaticum, mjölke, grön-, klock-, klot- och rats från Gävleborgs län, men kalkhällar intill nationalparken vid Gysinge. mosslagret å den andra. Samtidigt som vitpyrola Pyrola chlorantha, media, mi- finns på öar i Gävlebukten, och havssand trädens rötter suger fukten ur mineral- nor, rotundifolia, blåbär, lingon, ärenpris vid Billudden och Svarthamn, så håll ögo- Se även: jorden bevarar deras kronor genom be- Veronica officinalis, glesstånds Senecio nen öppna! Ove Lennströms artikel i VÄX 2/2001 skuggning fukten i mosskiktet, och sän- ovatus, piprör Calamagrostis arun- Naturvårdsverket rekommenderar ker där under soliga dagar temperaturen. dinacea, tuvtåtel Deschampsia cespitosa, som nytt inventeringssläkte de sällsynta Vattenhalten i mossan har stor bety- kruståtel D. flexuosa, bergslok Melica arterna av brunsporiga taggsvampar delse för mossorna själva men även för nutans. Sarcodon och de har i vart fall hittats i en kärlväxt och många svampar. Knä-

36 13 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

skogfria marker vi har i dag är alla block utan träd och bärris kan stensöta Såg min farfars mormors far någonsin människoskapade: Olika typer av od- Polypodium vulgare, harsyra Oxalis lingsmark med rik, annorlunda och ofta acetosella, hallon Rubus idaeus, rönn svinroten vid Hällvretens backslog? rätt sent inkommen flora. Från början var Sorbus aucuparia, mjölke Epilobium Magnus Bergström alltså skogen den i Sverige helt domine- angustifolium, getrams Polygonatum rande vegetationstypen. odoratum, stinknäva Geranium robertianum, skogsbräken Dryopteris Konkurrens om ljus Jan Erik Sundberg föddes i Fagersta by i någon annan i hans familj, märke till den carthusiana, lundgröe, nordbräken Träden dominerar i skogen. De har fått Torsåkers socken den 5 februari 1830. Han gulblommande svinroten Scorzonera Dryopteris expansa, skogsnarv stammar för att komma upp till ljuset. De var min farfars mormors far. Han arbetade humilis i Hällvretens backslog och de an- Moehringia trinervia och lopplummer högsta träden tar det mesta av ljuset. som gruvarbetare i Körbergets och Stor- dra slåtterängarna, på väg till Hofors, på Huperzia selago växa (Delin 1988). När bergets järnmalmsgruvor och kalkbrott. sluttningarna ned mot Lill-Göskens östra Under dem får övriga arter och individer det regnar behöver de inte konkurrera Han gifte sig 1833 med Greta Jansdotter sida? Eller var den bara en gul blomma klara sig med det ljus som blir kvar. Ofta med träden om vattnet. Å andra sidan som var född i Västerhästbo, längre söde- bland alla andra fibblor Hieracium och finns flera skikt, som steg för steg mins- måste de under torrperioder tåla en ex- rut i socknen. De bosatte sig i Fagersta maskrosor Taraxacum. Fastnade blicken kar den ljusmängd som når ner till mar- trem torka. Ett märkligt exempel på en men flyttade sedermera till grannbyn Berg. kanske bättre på purpurknipprotens ken. Längst ned finns mossor, som kla- liknande anpassning är springkorn Jan-Erik levde ett långt liv och dog den Epipactis atrorubens mörkröda blommor rar sig vid mycket låga ljusintensiteter. I Impatiens noli-tangere, en art som gärna 28 juli 1911. Under hans levnad skedde när han arbetade vid Körbergets och lövskog kan mossorna undvika en del av växer i fuktig eller våt miljö, men som en stor förändring av bygden. Penninge kalkbrott? problemet genom att växa vid låg tem- också lyckas överleva med friska blad på De små bergsmanshyttorna som drevs Även landskapet förändrades stort un- peratur, när träden är avlövade. Vitsippan block under mycket torra perioder. av bönderna i varje större by hade haft sin der hans levnad. I mitten av 1800-talet genomför större delen av sin årliga assi- Nunneört Corydalis och vårlök Gagea storhetstid. Bergsmanshyttan i Fagersta var Lill-Gösken omgiven av stora milation innan lövträden är fullövade. vissnar ned och gör sig oberoende av lades ner redan 1783 och 1871 slutade inägomarker med slåtterängar, åkrar, Dess blad avslutar sitt arbete och gulnar både ljus och vatten under sommaren. även slagen att slå vid hammaren, som var vretar och backar. Nu återstår totalt sett i redan på högsommaren. belägen i forsen mellan sjöarna Stor- både Gästrikland och Hälsingland min- Konkurrens om mineralnäring Gösken och Lill-Gösken. Successivt dre areal slåtteräng än vad som då fanns Konkurrens om vatten Konkurrensen om mineralnäringsämnen konkurrerades de mindre bergsmanshytt- i bara Fagersta by. Det har naturligtvis På torra marker torde konkurrensen om torde vara lika stor på torra som på våta orna ut och på 1880-talet fanns bara inneburit en stor förändring av floran. De vatten mellan träden och övriga arter vara marker, och träden har även i det fallet i Hofors kvar, som växte fram till en stor idag sällsynta ängsarterna måste ha varit hård. Sumpskogen erbjuder däremot till- allmänhet ett övertag. Att träden tar det bruksrörelse. Gefle-Dala järnväg drogs vanligare i dåtidens landskap med olika räckligt med vatten till alla. I torra skogs- mesta av vattnet och mineralnärings- igenom norra delarna av socknen och slags slåtterängar, öppna marker kring typer måste kråkbär Empetrum nigrum ämnena ser man lätt där trädrötterna har Robertsholms station invigdes av kron- kalkbrotten och glesa skogar påverkade och mjölon Arctostaphylos uva-ursi via kapats, vilket forskare har gjort i prins Karl (sedermera kung Karl XV) av bete, kolningsskogsbruk m.m. Även djupa jordstams- och rotsystem på något experimentsyfte (Romell 1938). Samma 1858. En kanal grävdes 1875 i Fagersta, svinroten, som är slåttergynnad, måste ha vis lyckas hämta upp tillräckligt med vat- sak kan man i dag se där någon, utan att mellan de båda Gösken-sjöarna, för att varit betydligt vanligare ten i konkurrens med träden. På liknande avverka träd, har kört med traktor i lös transportera malm på pråmar från Svinroten har sin populations- vis klarar sig blåbär Vaccinium myrtillus skogsmark. På vallen mellan hjulspåren Myggbogruvan i Stor-Göskens östra ände tyngdpunkt i äldre typer av vinterfoder- och lingon V. vitis-idaea under torra som- kommer hallon, örter och ormbunkar upp, till Hofors bruk i västra änden av Lill- marker. Den är klart mer gynnad av slåt- rar i s.k. friska barrskogstyper och lund- som inte syns i den omgivande skogen. Gösken. Kanske hörde han även talas om ter än av bete. Den minskar vid utebliven gröe Poa nemoralis i lövskog. De gynnas av den plötsligt ökade vatten- två stora kommande nymodigheter - bi- hävd, om dock inte med omedelbar ver- Studier av blockvegation pekar på och näringstillgången i den mark där len och elektriciteten. Lade Jan Erik eller kan. Den trivs bäst i fullt solljus på kväve- några arter med delvis annan strategi. På traktorhjulen har slitit av trädrötterna.

14 35 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 lusern Medicago sativa ssp. sativa fanns Dessa lokaler har påträffats under flera år fattiga marker men är inte direkt ket är under högsta kustlinjen. Svinroten också blommande i mindre mängd, lik- och under tusentals timmars inventerande. kalkgynnad (Ekstam & Forshed 1992). växer kring rötterna av en stor asp precis som mellanlusern M. ssp. x varia , hy- Göran och jag tackade Åke och Pär för att Den finns i huvudsakligen i Götaland och vid kanten av en körväg som åtminstone brid mellan blå- och gullusern. vi fick besöka dessa lokaler, fyllde på våra Svealand, om än svagt förekommande i delvis är uppbyggd av slaggsten. Följe- Klockan 16.00 var vi åter i Åkes lägen- vattenflaskor och återvände mot Sandvi- Uppland, Värmland, Dalarna och Värm- arter är gökärt Lathyrus linifolius, skogs- het efter en otroligt fin guidning med många ken-Forsbacka, fortfarande i gassande sol land. I Europa har den en östeuropeisk klöver Trifolium medium, skogsnäva fina växtlokaler. Tänk om man kunde hitta och 29 grader i skuggan. kontinental utbredning (Hultén 1950, Geranium sylvaticum, blåbär Vaccinium så här många rara arter på en enda utflykt 1971). myrtillus, vitsippa Anemone nemorosa, när man är ute och inventerar. Se bilden på framsidan och bilderna på Svinroten är ytterst sällsynt förekom- liljekonvalj Convallaria majalis, skogs- mittuppslaget. mande i Gästrikland och saknas i Häl- sallat Mycelis muralis och hundkäx singland. Det finns idag två aktuella lo- Anthriscus sylvestris. Vid mitt besök 29 kaler; Hällvretens backslog Fagersta maj 2003 fanns 63 bladrosetter varav 5 (även kallad Muntebo) i Torsåkers socken hade blomknoppar. Den 31 juli 2004 Botanik för nybörjare och Hemlingby i Valbo socken. Det finns fanns 81 st. bladrosetter varav 9 hade fyra äldre lokaler; Stenbäck i Valbo blommat. Den 3 juli 2006 fanns totalt 82 Redaktionen socken 1844 – 1863, Rödjningen, Gävle st. varav 28 hade blommat men bara 3 1919, Sörby Gävle 1953 och Valls hage gått i frukt. Vid ett styrelsemöte nyligen diskuterades vad VÄX ska innehålla. Ett förslag var att Gävle 1979 (Gästriklands Flora). Hur såg landskapet ut för fem genera- vi ska försöka skriva lite för nybörjare i botanikens värld. Nedanstående artikel kan- I databaserna för Gästriklands Flora tioner sedan? Från Fagersta by och dess ske kan föras till den kategorin. Den gör inte anspråk på att vara vetenskapligt helt finns från Fagersta en första uppgift från marker finns ett rikligt historiskt kartma- korrekt. Den bygger till stor del på personlig erfarenhet, men försöker ge en allmän- 12 juni 1983 ”ca 10 ex.”. Barbro Risberg terial som ger oss en tillbakablick till ett giltig bild av ett ämne som berör alla som går i skogen – skogsväxternas ekologi, skriver att den under flera år växt tillsam- annat landskap än dagens. Äldre hand- med betoning av den boreala zonen. mans med liljekonvalj på igenväxande lingar från olika arkiv ger kompletterande hagmark i Muntebo. Hon uppger att det information. har varit ett tjugotal exemplar (Risberg Fagersta är troligen en av socknens Skogsväxternas förhållande till träd 1986). I hennes preliminära version av äldsta byar och omnämns redan 1350 un- Anders Delin Torsåkers flora anges att antalet plantor der namnet ”Fagrastaduhm”. Läget var kulminerade i början på 1990-talet och lämpligt vid den fiskrika forsen mellan de att det numera bara återstår ett minimalt båda Göske-sjöarna, omgivna av skogar Genom ett uppdrag åt ArtDatabanken, att växternas ekologi är det nyttigt att tänka bestånd på en sockel av asprötter (Ris- med bete till boskapen, ved och virke samt klassa de rödlistade kärlväxternas krav sig det svenska landskapets utveckling berg 2003). I en artikel från förra året vilt att jaga. Vid Edskens norra strand an- på livsmiljö i den boreala skogen, fick sedan istiden, med kolonisering av all anger Barbro Risberg att svinroten först lades byns fäbodar, idag en omtyckt bad- jag anledning att fundera över egna ob- mark med naturliga växtsamhällen av upptäcktes 1983, men att den försvann plats. De bördiga markerna i dalgången servationer och en del litteraturuppgifter olika slag. Bergen kan ha varit tämligen från denna plats i mitten av 1990-talet. var lämpliga att röja upp till slåtterängar om skogsväxternas förhållande till träd. öppen mark, men var sannolikt som nu Då upptäcktes en ny plats på andra sidan och åkermarker. Gästriklands landskaps- Detta är en intressant frågeställning där- glest bevuxna med tallar och en rik flora en gammal körväg ca 10 m från den handlingar redovisar år 1541 att det fanns för att skogsbruket tar bort träd ur sko- av lavar. Myrarna utvecklades mer grad- gamla platsen (Risberg 2005). fyra bergsmän i Fagersta. Det visar att gen och somliga arter antas bli mer eller vis med tillväxande torvlager, och blev Lokalen vid Hällvretens backslog ut- bönderna ganska tidigt hade övergått till mindre gynnade eller missgynnade av över stora arealer alldeles trädlösa. Vissa görs idag av en luckig äldre blandskog att även bryta järnmalmen i de omkring- detta. strandzoner har alltid varit trädfria. Näs- på blockfattig jämn moränmark. Växt- liggande bergen. Forsens kraft nyttjades När man försöker beskriva skogs- tan all övrig mark blev skog. De övriga lokalen ligger strax under 130 m ö h, vil- till att driva de konstgångar som överförde

34 15 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 vattnets kraft till omkringliggande gruvor. minne av det utbredda ängsbruket vid äldre buske med daggros Rosa glauca stod plommonträd Prunus domestica. Där Den äldsta karta som ger en något mer Fagersta by. Den klamrar sig fast vid kan- på andra sidan vägen, mot järnvägssidan. fanns även blåsippor Hepatica nobilis detaljerad information är en skogs- ten till vägen där det ännu finns kvar li- Vår färd fortsatte sedan mot Kinsta by där och skogstry Lonicera xylosteum. delningskarta från 1738. Inägomarken re- tet solljus, tillräckligt för att några exem- jättebalsaminen Impatiens glandulifera Styv fingerört Potentilla recta fanns dovisas inte i detaljer men det framgår plar kan blomma varje år. slagit till med ett jättestort bestånd. I ut- både i frukt och blommande på vallen till tydligt att den arealen, som till största de- kanten av det så fanns skärvinda dammen vid Ljusne strömmars kraftverk, len bestod av slåtteräng, var betydande Citerad litteratur Calystegia sepium ssp. spectabilis och lite och på bilvägsslänt. Det är enda lokalen och uppgick till flera hundra ha. Från näs- Dandanell, Ingvar. 1998. brännässlor Urtica dioica. På brän- i Hälsingland. tan samma tid är kartan över åker- och Bruks- och bergsmansliv i Hofors – nässlorna klättrade nässelsnärjan Cuscuta Åkte sedan till Ljusnefors, slaggpiren, ängsdelning (1751). På kartan ges en de- Torsåker. europaea som både blommade och var i och beskådade stora ruggar av fältmalört taljerad bild av inägomarken. Dagens Eriksson, William. 1961. frukt. Glesstånds följde oss överallt på vår Artemisia campestris. Även massor av växtplats heter här ”Holmwreten” och Hyttornas minnesvård. Torsåkers färdväg i Söderhamn, i massförekomst gullusern Medicago sativa ssp. falcata utgörs av sju trädlösa skiften inom ett hembygdsförening. oftast. fanns där vackert blommande. gärde avgränsat med trägärdsgård. En Gustafsson Gunvor. 2006. Vid Myskje, i närheten av Marmaver- Väl framkommna till Lervik vid ha- intressant iakttagelse är att i många Muntlig information om vretar. ken, så fanns fläckvis med ängstoppklocka vet så möttes vi av sköna svalkande vin- slåtterängar har det plöjts upp vretar. I GÄBS. 2003. Campanula glomerata ssp. glomerata i dar i skydd mot solen, under träd, en oas Utdrag ur databasen för Gästrik- Gästrikland såddes vretarna in för att för- dikeskanten utmed en sträcka, troligen i jämförelse med all värme och solbelysta lands Flora. bättra höskörden. I Hälsingland kallades enda lokalen i Hälsingland. lokaler som vi hittills besökt. Här fanns Hultén, Eric. 1950. de för svalar och här odlades även säd Atlas över växternas utbredning i Klockan hade nu blivit 12.30 så det rätt så stora mängder av överblommad och lin. Därefter fick marken ligga 6 – Norden. var lunchdags. Lunchen intogs på stor getväppling Anthyllis vulneraria ssp. 12 år och brukas som slåtteräng innan den Hultén, Eric. 1971. Marmaverken. Inte ett moln på himlen carpatica, puktörne Ononis maritima, plöjdes och såddes igen. Atlas över växternas utbredning i och solen bara öste värme över oss. Ef- enda lokalen i Hälsingland, i ett par På den militära recognosceringskartan Norden. ter 45 minuter så var inventerandet igång ruggar som blommade. Även stortimjan från 1821 kan man se att området nu är Risberg, Barbro. 1986. igen, vid ett brädupplag vid Marmaver- Thymus pulegioides blommade intill en beväxt med spridda lövträd. På kartan över Något om floran i Torsåkers socken. ken där Pär Hedwall förra året funnit röd- häggmispel Amelanchier spicata i en laga skifte 10 år senare ges en mer detal- Växter i Hälsingland och Gästrik- toppa Odontites vulgaris. Vi sökte efter slänt mot havet. Ett litet plaskande i vatt- jerad beskrivning och här har området bytt land (VÄX) 1/1986, sid. 4-13. den nu men kunde inte återfinna den. net fick mig att vända mig om. Det var namn till ”Hällvreten backslog”, på den Risberg, Barbro. 2003. Enda lokalen i Söderhamns kommun Göran som vadat en liten bit ut i vattnet plats där svinroten idag växer. Torsåkers sockens flora, peliminär för bergmynta Satureja vulgaris besök- med skor och strumpor på för att titta på ”Holmwreten” finns dock kvar som namn version. tes, det var vid Ellne. Den fanns runt ett vattenväxter. Titta, jag har hittat hästsvans Risberg, Barbro. 2005. på den södra delen. Bruket att ta upp vretar hus, i ett litet skogsparti och mot en klippt Hippuris vulgaris, sa han. Göran insam- Svinroten Scorzonera humilis i i slåtterängarna redovisas även på denna gräsmatta och i omgivningen så finns det lade fler arter där för senare artbestäm- Muntebo. Växter i Hälsingland karta. På sockenkartan från 1859, Gästrikland (VÄX) 2/2005, sid. 23- skalgrus. Där bergmyntan gränsar mot ning. generalstabskartan från 1895 och på den 24. gräsmattan, där slås lokalen när växterna På hemväg mot Söderhamn så stan- första versionen av den ekonomiska kar- Rahmqvist, Sigurd. 1998. har fröat av sig. I det lilla skogspartiet nade vi till vid Åsbacka. Där fanns rik- tan, som bygger på flygfotografier tagna Gästrikland. Det medeltida Sverige fanns även tomtskräppa Rumex ligt med norrlandsfibbla Hieracium sect. 1952 – 1953, är Holmwreten och Häll- 11. obtusifolius, hassel Corylus avellana, Foliosa. Vi såg den på flera ställen i när- vreten återigen trädlösa. Den skog som Strandvik, Sofia. 2001. nejlikrot Geum urbanum och fjällig filt- heten utmed vägens sträckning. idag växer på platsen är alltså den första Gästrikeberg. Atlas över Sveriges lav Peltigera praetextata. Massförekomst Vid Stugsunds hamn mellan järnvägs- generationen av skog. Bergslag. Jernkontoret och Riksan- av underviol Viola mirabilis i slänt mot spår och närmare vattnet fanns blom- Svinroten finns idag kvar som ett tikvarieämbetet. gräsmatta i ett skuggigare parti under ett mande gullusern i rikliga mängder. Blå-

16 33 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Insamlingsresa i Söderhamns kommun 5 aug. 2006 Birgitta Hellström Höstmöte Strax efter klockan 08.00 startade resan Anthemis tinctoria, ullört Logfia i Alfta 15 oktober till Söderhamn från Forsbacka i Gästrik- arvensis, fårtunga Anchusa arvensis och land. Göran Odelvik hade blivit ombedd sandvita Berteroa incana sågs. Naturligt- att samla in och belägga lite ovanligare vis så fanns det ju massor av andra växter Välkommen till GÄBS höstmöte artbestämningar av alla sorters växter i Söderhamns kommun, för Natur- på lokalerna som vi besökte, men jag tar hos Birgitta och Björn Wannberg växter, även mossor, lavar och historiska Riksmuseets och Hälsinglands bara med de arter som är mer ovanliga. söndagen den 15 oktober kl. svampar, så långt de samlade kun- floras räkning. Åke Ågren känner floran Utmed kulturstigen i Berga, vid 13.00. Adressen är Skindravägen skaperna räcker. där i detalj, men har inte samlat särskilt Bergaån, där var det skugga och svalt och 15 i Alfta, och du hittar lätt dit med Vi får också tillfälle att visa mycket. Det här skulle bli en het dag en- skönt för kroppen denna varma dag. Sti- hjälp av kartskissen nedan. botaniskt intressanta bilder för ligt väderprognosen, nästan 30 grader gen går på en nyanlagd bro och en trappa Vi kommer att titta på växter varandra. Ta gärna med ett urval varmt i skuggan och inte några moln på uppför slänten. Även ögat kunde njuta här som du tar med dig, i färskt eller av dina egna bilder. Det går bra himlen, så idag tog vi med oss extra av massförekomsten av äkta förgätmigej pressat tillstånd, och hjälps åt med både med ”gammaldags” dia- mycket med vätska i svala kylväskor. Myosotis scorpioides som var som ett helt bilder och digitala bilder. Våra guider skulle vi träffa i Söderhamn, blått hav i åkanten. Sköldmöjan Ranun- det var Åke Ågren och Pär Hedwall. När culus peltatus blommade, likaså spring- vi kom till Åkes lägenhet så togs vi emot kornet Impatiens noli-tangere. Här kunde med uppdukat fikabord och efter det så även beskådas mörkt kungsljus Verbascum for vi ut strax efter klockan 10.00. nigrum, strutbräken Matteuccia struth- Första stoppet blev i Söderala vid Ved- iopteris och glesstånds. tjära, där såg vi blommande lungrot Vid Norränge utmed järnvägen växte Chenopodium bonus-henricus vid en la- natt och dag Melampyrum nemorosum. dugård med gödselstack och i en slänt Den har även påträffats i skogen på an- från bostadshus. I anslutning till ladugår- dra sidan om gården, men vid gården som den så växte det glesstånds Senecio ligger intill järnvägen finns ingen natt och ovatus och liten kardborre Arctium mi- dag. Andra växter utmed järnvägsspåret nus. Lungroten är i modern tid bara känd var vitfryle Luzula luzuloides och gles- från Hälsingland från en enda plats, den stånds. här vid Vedtjära. Nära järnvägen i Berga har Pär Hed- I Söderala, Heden, här finns enda plat- wall hittat finsk fingerört Potentilla Välkommen till sen i Söderhamns kommun för backstarr intermedia i år. Den blommade nu, väg- Skindravägen 15 Carex ericetorum. Av den syntes inget nu, kanten slagen, men finska fingerörten Birgitta och Björn däremot så fanns utblommad gullklöver hade kommit igen efter det. Det finns nu Trifolium aureum. Även färgkulla fyra lokaler i Hälsingland för den. En stor

32 17 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

fall ej gärna låter sig göra att i en kort longissima i någon rik förekomst. Hit- Blomstervandring i Ovanåker på de formel sammanfatta en barrträdslavs för- tills har endast en av de i kap. II be- hållande till kulturen. Åtskilliga arter äro handlade arterna, Erioderma boreale vilda blommornas dag 2006 visserligen att betrakta som helt och hål- [E. pedicellatum, värmlandslav], blivit Monica Svensson let hemerofoba [kulturskyende] med an- föremål för direkt naturskydd (jfr. Flo- vändning av Linkolas (1916) termino- rin 1948, s. 162) [Om dess skydds- och logi. Även de andra reagera vid sitt möte utrotningshistoria i Sverige och Norge, med den nutida kulturen övervägande - se Rödlistade lavar i Sverige, Artfakta, Blomstervandringen 18 juni i Ovanåker och dybläddran Utricularia intermedia. Vi ehuru givetvis i olika hög grad - nega- ArtDatabanken 1999]. Om ett förslag blev en mycket lyckad tillställning. Stu- hittade också både knoppiga och nyss ut- tivt. Att hänföra en eller annan av dem om skydd åt Letharia vulpina på artens diefrämjandet arrangerade och mycket slagna ängsnycklar Dactylorhiza till någon av Linkolas övriga grupper är, enda lokal i Finland (Åland) se Palm- kunnige Stefan Olander var vår ledare. incarnata, ullsäv Trichophorum alpinum, om hänsyn tages till hela den nordiska gren 1943-1944. Vi fick en inledande genomgång om klomossa Dichelyma falcatum, gräsull utbredningen, knappast motiverat. För ett I samband med barrträdslavarnas för- olika myr- och kärrtyper vid första stop- Eriophorum latifolium, och några fina ex- begränsat område kan det måhända vara hållande till kulturen uppställer sig spörs- pet. Vi gick ut på en artfattig hjortronmosse emplar av korallrot Corallorhiza trifida. berättigat. Inom sitt nordliga undersök- målet, huruvida för någon art människans med pH ca 3,5. De arter vi kunde hitta där Om korallroten kan sägas att den inte helt ningsområde (Ostrobottnia borealis) räk- inflytande hittills varit av den storleksord- var tuvsäv Trichophorum cespitosum, det saknar klorofyll, men den skulle inte klara nar Räsänen (1926) Alectoria simplicior ningen, att det blivit den för utbredningen späda dvärgtranbäret Vaccinium micro- sitt totala näringsintag utan att få hjälp av och Evernia mesomorpha till de hemera- avgörande faktorn. Frågan är ej lätt att med carpum, den vackra roslingen Andromeda en mykorrhizasvamp. Om den lever i sym- diafora [varken kulturskyende eller anspråk på full säkerhet få besvarad. Det polifolia, det fascinerande rundsileshåret bios med svampen eller som parasit på kulturgynnade] arterna, vilket här vid förefaller dock sannolikt, att för de flesta Drosera rotundifolia, hjortron Rubus mykorrhizan är tydligen inte klarlagt. ifrågavarande tidpunkt kunde anses rim- arterna endast detaljer i utbrednings- chamaemorus, och myrbjörnmossa Rikkärret har ett pH på ca 6,5 och där ligt. Den sistnämnda är överhuvud en av bilderna, frekvensförhållanden etc. genom Polytrichum strictum, men man hittar hittade vi den insektsätande tätörten de minst känsliga i förhållande till kultu- människans verksamhet rubbats, medan ingen orkidé på en hjortronmosse. Mosse Pinguicula vulgaris, till och med blom- ren. Skäl skulle också kunna framdragas de stora dragen förblivit oförändrade. Ett är beteckning på den typ av myr som en- mande med sina vackra blå blommor. för hans anförande av Alectoria ni- undantag bör dock göras för Letharia dast får sitt vatten från regn och snö. Kontrasten mellan de blå blommorna och dulifera och Ramalina dilacerata som vulpina. Allt talar för att denna i Syd- och Så besökte vi en gräsmyr, ett fattig- de ljusgröna bladen är slående och tillta- apofyter [inhemska, växande även på Mellan-Sverige förr haft en vidsträckare kärr med pH ca 4,5, som får vattentill- lande. Gräsull och dvärglummer Selagin- kulturskapade ståndorter], ehuru längre utbredning, varav de kända förekomsterna försel från områdena runt omkring. Här ella selaginoides fanns också liksom rik- söderut en dylik beteckning måste anses - och i än högre grad de f.n. aktuella - nu fanns förutom ängsull Eriophorum kärrsindikatorn gyllenmossa Tomentyp- innebära en överdrift. endast ge en ofullständig bild.” angustifolium och sjöfräken Equisetum num nitens. För vissa barrträdslavar torde förr fluviatile, även starr som man förr utnytt- Extremrikkärret, med pH på ca 7,5, är eller senare naturskyddsåtgärder bli jade för slåtter. närings-, mineral- och kalkrikt. När Ste- aktuella. Åtskilliga arter åtnjuta vis- Av mig citerad litteratur Nästa steg i denna vegetationssekvens fan visade på de exotiska plymerna av serligen redan nu inom nationalpar- Malmgren, Ulf. 1978. att besöka var mellankärret, eller som Ste- tagelstarr Carex appropinquata, blev vi kerna ett skydd för sin fortsatta till- Synantropernas indelning och fan sade medelrikkärret. Detta är en djupt imponerade. Här finns de största varo. Av särskilt värde har härvidlag floristiska karakteristik. Svensk Bot. sluttningsmyr med genomrinnande vatten tuvorna i landskapet och arten klassas som avsättandet av Muddus nationalpark Tidskr. 72:137-142. som har ett pH-värde på ca 5,5. Här fick sällsynt. Äldre namn på tagelstarr är i Lule lappmark varit. Direkta skydds- vi bland annat titta på två andra av de in- oxstarr, rynkstarr och svarthårig starr. På åtgärder torde dock bli nödvändiga för sektsätande växterna som finns i Sverige, platsen finns även lappvide Salix vissa arter. För Sveriges del må fram- nämligen storsileshåret Drosera anglica, lapponum, ullsäv, dvärglummer, björn- hållas vikten av att bevara Usnea

18 31 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 på naturliga ståndorter nästan alltid verkligheten kanske dock endast sken- brodd Tofieldia pusilla, smalfräken ningen, men nu har Stefan mätt ca 2,5. av talltorrakar (här bortses från de bart) utgör Letharia vulpina, vilken sö- Equisetum variegatum, och piprensar- Tydligen har man misslyckats med att döda, barklösa kvistar, som kunna sitta derut i vårt land numera så gott som mossa Paludella squarrosa, som är Jämt- dämma upp slammet. Det lakas ur ner kvar även på levande barrträd). Detta uteslutande - ehuru mycket sparsamt lands landskapsmossa och indikerar mi- mot detta f.d. medelrikkärr med bland underlag har dessutom sin speciella - påträffas på kulturskapade stånd- neralrika kärr. annat den största lokalen av mygg- flora av lignumlavar. En av de till un- orter. En rikare förekomst på natur- I en provyta där växter räknas i blomster Hammarbya paludosa (som nu dersökningen hörande arterna, liga lokaler i äldre tid är dock här an- forskningssyfte visade Stefan oss två ra- är hotad) i Ovanåkers kommun. Kan detta Letharia vulpina, förekommer i Nor- taglig (jfr, nedan). Även för Alectoria riteter: Svartknoppsmossa Catascopium vara lagligt? den på naturliga ståndorter så gott som simplicior [Bryoria simplicior, björk- nigritum, och trekantig svanmossa Meesia Det här var egentligen den sista an- uteslutande på detta underlag. Även tagellav] utgöra förekomsterna på triquetra. halten på blomstervandringen, men Ste- betr. detta substrat är människans in- kulturlignum närmare sydgränsen en Så blev det då dags att titta på fan Olander hade en bonus på lut. Av en flytande av utpräglat negativ art. Torr- större andel av lokalmaterialet än eljest. guckuskon Cypripedium calceolus, en händelse upptäckte han 1986 ytterligare tallarnas ved tillvaratages numer över- I stort sett tillhör det befordrande in- höjdpunkt som vi alla väntat på. Andäktigt en guckuskolokal som inte tidigare varit allt, där transportförhållandena göra flytande, människan genom skapande närmade vi oss området, som upptäckts känd. Dit tog han oss och vi häpnade in- detta möjligt. På lägre nivåer i södra av dessa ståndorter utövat, en för- redan 1915, men vi var nog några som blev för de fantastiska ”buketterna” med uppåt och mellersta Sverige är det därför gången tid. Det motverkas numera ef- lite besvikna trots att guckuskon blom- 40 blommor i varje bestånd. Här blev det numera ovanligt att finna kvarstående fektivt av de metoder, som i våra da- made. Vi hittade bara två ”buketter”, men fota av. torrtallar av större dimensioner. När- gar allmänt användas för skyddande kamerorna åkte fram ändå, naturligtvis. En Innan vi skildes åt fick vi också se två- mare fjällen utgöra de dock mången- av trä och träbyggnader: rödfärgning, så vacker och unik växt går man bara inte blad Listera ovata, brudsporre Gymn- städes, t.ex. i nordligaste Dalarne, ett tjärstrykning, virkesimpregnering etc. förbi. På vår vandring stötte vi ihop med adenia conopsea, och nattviol Platanthera karakteristiskt inslag i landskapsbil- För barrträdslavarna tjänliga lokaliteter av flera kärrspindlar. Ögonpyrola Moneses bifolia. den. I jämförelse med de flesta andra denna kategori tillkomma nu endast uniflora, eller ögonljus som den också Alla var rörande överens om att da- barrträdslavar är emellertid L. vulpina mycket sparsamt. Även här går alltså ut- kallas samt vitpyrola Pyrola rotundifolia, gen hade varit mycket lyckad. Men så på sina naturliga ståndorter mycket vecklingen i starkt ogynnsam riktning för hann vi också titta på innan vi flyttade oss hade vi tur med vädret, också! starkt utsatt för decimering, en utveck- Letharia vulpina. Sedan söderut de gamla till en annan extremmiljö. ling, som i framtiden torde bli än mera kulturståndorterna för denna lav av olika Grafitbrytningen vid Kringeltjärn har Uppgiftsinsamlare: Ylva Birge ödesdiger för arten. Gamla tallar torde anledningar skattat åt förgängelsen, går vi läst om i lokalpressen, men då har fo- då i ännu mindre utsträckning kunna be- laven också vanligen ut i brist på nya för kus legat på riksintresset för fyndighe- räknas få stå kvar på rot som torra, bl.a. kolonisation lämpliga ytor. Norrut äro för- ten. Vad vi upplevde när vi plötsligt kom på grund av den s.k. ringbarkningens hållandena i detta avseende något gynn- till denna öppna plats efter skogsvägen upphörande. - Åtskilliga av de på sammare (jfr. Degelius 1946, s. 398-399). kändes overkligt. Svavellukt, rödbrunt lignum i naturliga ståndorter förekom- Det inflytande från människans sida, stoft överallt? Mitt i den hårda ytan på mande barrträdslavarna äro också i som de i kap. II behandlade arterna kunna vägen visade Stefan på spår av björn- stånd att utnyttja detta substrat i vara utsatta för på andra än nu nämnda ramar, tydligt framträdande som om de kulturskapade ståndorter (omålade underlag, skall här ej närmare beröras. vore gjutna. Men i stället för att känna stocklador, trägärdesgårdar, träbroar, Betr. förekomster på sten (klippväggar, björnfrossa blev vi oerhört illa berörda spåntak o.d.). Detta sker emellertid näs- block m.m.) må blott framhållas, att dessa av det svavelslam som breder ut sig som tan alltid i blygsam omfattning och mes- i mindre utsträckning än sådana på träd en öken, mitt i den hälsingska naturen. tadels inom områden, där förekomster på äro utsatta för mänsklig påverkan (jfr De döda träden påminner om delar av naturliga ståndorter äro vanliga. Ett un- Degelius 1935, s. 295). skelett i en het sandöken. En myr strax dantag från denna sistnämnda regel (i Av ovanstående framgår, att det i flera nedanför har haft pH 5,5 innan bryt-

30 19 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Några granepifyter med förkärlek för förhållandena här alltför avvikande mot De vilda blommornas dag - Gysinge öppna ståndorter (Evernia mesomorpha, i naturliga bestånd (t.ex. genom alltför Ramalina dilacerata [grenlav, späd kraftig beskuggning), varjämte trädens 18 juli 2006 brosklav]) äro - särskilt inom de nordli- tillväxt ofta är för snabb för att tillåta de Erik Sundström gaste delarna av undersökningsområdet epifytiska lavarna att följa med (jfr ovan). - mindre ömtåliga för människans in- Några iakttagelser över trädplantering grepp. De kunna t.o.m. i viss utsträck- som positiv faktor kunna emellertid an- ning gynnas därav, varom deras uppträ- föras. I Hordaland har jag - visserligen Vandringen gick liksom förra året på sti- maskrosor Taraxacum av många slag, men dande i närheten av byar bär vittne (jfr endast i enstaka ex. - påträffat de oceani- gen längs stranden runt Granön inom nya floran är ju så frikostig med arter att Ahlner 1937). ska arterna Cavernularia hultenii och Färnebofjärdens nationalpark och man inte vågar säga något. Av fibblor Tallskogarnas - och då särskilt de glesa Parmelia trichotera [kavernularia och lockade 24 besökare. Vädret var soligt fanns skogsfibbla Hieracium sect. Hiera- tallhedarnas - epifytiska lavar äro endast Parmotrema chinense, norska: liten och varmt, men vi stördes inte av myg- cium och flockfibbla H. umbellatum, lik- i måttlig utsträckning känsliga för det praktkrinslav] på odlad gran, den sist- gorna. Däremot föreföll det att vara al- som skogssallat Mycelis muralis. Många nutida skogsbruket. Arter sådana som nämnda arten efter hittillsvarande kän- marnas Ulmus glabra dag. Luften var vanliga smörblommor Ranunculus acris, Alectoria fremontii, A. nidulifera [Bryo- nedom en sällsynthet i Norges lavflora. fylld av almfrön som hamnade på smör- en enda majsmörblomma R. auricomus ria furcellata, nästlav]och A. simplicior Mot bakgrunden av ett flertal oceaniska gåsar och kaffekoppar. och några trolldruvor Actae spicata, hum- [Bryoria simplicior, björktagellav] få ej lavars uppträdande på gran i Nord- Granön har en speciell vegetation, dels leblomster Geum rivale, en enda nejlikrot sina villkor nämnvärt ändrade, om gall- Tröndelag och södra Nordland förefaller de många sydliga lövträden med sin na- G. urbanum och några blodrot Potentilla ring eller uthuggning sker på deras stånd- det ej otroligt, att i framtiden åtskilliga turliga nordgräns intill Dalälven, som ek erecta. Utöver de vanliga gräsarterna fanns orter [lägg märke till att Ahlner inte ta- dylika fynd skola kunna göras på norska Quercus robur, hassel Corylus avellana lundgröe Poa nemoralis med millimeter- lar om kalhuggning. Hans bedöm- Vestlandet. - Även inplanteringen av lärk och knäckepil/grönpil Salix fragilis/S. x smala blad, kärrgröe P. trivialis. I vattnet ningar av hoten är knutna till den (mestadels Larix decidua, i den bekanta rubens, som i sin tur ger en intressant fanns gott om vasstarr Carex acuta och plockhuggning som var den avverk- planteringen vid Raivola på Karelska näset svampflora, dels de ännu mer sydliga ar- en del hundstarr C. nigra. Av flock- ningsform han mestadels såg]. Genom dock Larix sibirica) i Nordens barrskogar ter som i enstaka exemplar planterats där blomstriga fanns mycket rikligt med kör- sin ofta sammanhängande utbredning har visat sig vara av positiv betydelse. då ön en gång var ett slags arboretum som vel Myrrhis odorata, och vid parkeringen över stora arealer ha de inom de centrala Lärkträdens grenar beklädas ofta av en rik tillhörde herrgården: Bok Fagus sylvatica, naturligtvis hundkäx Anthriscus sylvestris delarna av sina utbredningsområden även busklavvegetation, huvudsakligen av kort- avenbok Carpinus betulus och tysklönn och kirskål Aegopodium podagraria. Spe- goda förutsättningar för återinvandring vuxna arter. Av de i kap. II behandlade Acer pseudoplatanus. Många buskar ciellt för Granön är de täta mattorna av på förlorad terräng. Klart är emellertid, arterna ha följande iakttagits på Larix: blommade, som skogskornell Cornus vintergröna Vinca minor, troligen kvar från att den utveckling av det moderna Alectoria altaica [Bryoria nadvornikiana, sanguinea, skogstry Lonicera xylosteum, herrgårdstiden. Stor vattenmåra Galium skogsbruket, som ovan antytts, i läng- violettgrå tagellav], A. nidulifera [Bryo- druvfläder Sambucus racemosa och olvon palustre ssp. elongatum fanns men blom- den ej kan undgå att sätta sina spår ria furcellata, nästlav], A. simplicior Viburnum opulus. Två veckors torka hade made inte ännu, liksom uppländsk vallört även i tallepifyternas utbrednings- [Bryoria simplicior, björktagellav], gjort att färre örter blommade än förra året, Symphytum x uplandicum. Inte heller förhållanden. Evernia mesomorpha [grenlav] och men svärdsliljorna Iris pseudacorus i vatt- näckrosorna blommade. Bland kryptoga- Den fördel, människan genom träd- Ramalina dilacerata [späd brosklav]. net var ovanligt vackra. Flera arter av vio- mer fann vi träjon Dryopteris filix-mas och plantering kan bereda barrträdslavarna, Flera av dessa fynd äro anmärkningsvärt ler blommade, men bara enstaka exemplar, ängsfräken Equisetum pratense. är i allmänhet mycket ringa. Vanligen äro nog gjorda vid eller nära ifrågavarande arts inte i proportion till mängderna av blad. endast de mest triviala arterna företrädda sydgräns inom undersökningsområdet. Stora mängder av liljekonvaljer Convalla- i södra och mellersta Sveriges gran- Åtskilliga barklavar uppträda - ria majalis och skogsnäva Geranium planteringar, och även dessa ofta i obe- ehuru mestadels i mindre utsträckning sylvaticum fanns. Naturligtvis också tydlig mängd. Mången gång bli ståndorts- - även på lignum [trä], representerat

20 29 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ligt av det moderna skogsbruket. Frå- ståndorterna (t.ex. med särskilt hög gan blir närmast att avgöra, i hur stor ut- och jämn luftfuktighet) och som därför Ny vacker och praktisk norsk lavflora sträckning de olika arterna beröras av vanligen äga från varandra mer eller min- Recension av människans ingripande. dre isolerade förekomster. Till denna Anders Delin Det har ofta framhållits (jfr Romell grupp höra uteslutande granlavar (alla 1922 och där citerad litteratur), att dessa höra emellertid ej hit). Flera av de barrträdens hänglavar finna de bästa be- oceaniska granlavarna höra hemma i tingelserna för sin fortsatta utveckling, när denna grupp. Beträffande Cetraria tillväxten (i vidsträckt bemärkelse) hos norvegica [Platis-matia norvegica norsk Håkon Holien och Tor Tønsberg har just Intill varje bild finns en kort art- ”värdträdet” av någon anledning är mer näverlav] jfr Degelius 1935 (s. 295). kommit ut med en liten vacker och prak- beskrivning som pekar på några viktiga eller mindre hämmad. Synpunkten kan i Erioderma boreale [Erioderma tisk ”Norsk lavflora” för ”amatörer, stu- karaktärer och ger en ungefärlig infor- stort sett tillämpas på barrträdens lav- pedicellatum värmlandslav] och Pseu- denter och naturvårdstjänstemän”. Den mation om substratval och utbredning i vegetation över huvud. Härigenom blir det docyphellaria crocata [norska: gull- presenterar med vackra färgfoton 330 Norge. Nycklar saknas. omedelbart klart, att det moderna skogs- pricklav] äro även goda exempel på norska lavarter, en majoritet av dem träd- Man kan känna avundsjuka på norr- bruket med dess målmedvetna inrikt- denna typ. Även jämförelsevis mått- levande och många rödlistade. Många av männen som har sina ”regnskogar” längs ning på högproduktivt material undan liga ingrepp (t.ex. avverkning av en- dem är sådana som det är svårt att hitta kusten, dignande av oceaniska arter som för undan minskar tillgången på för staka träd) kunna för dessa arter av- bilder på i andra lavfloror. Av de avbil- är ovanliga eller saknas hos oss. Således lavarna lämpligt underlag. Beträffande sevärt ändra de lokala betingelserna. dade arterna är det nitton som inte finns i är floran inte bara en hjälpreda i våra den praktiska sidan av den s.k. lavfrågan Östliga arter med liknande känslighet Sverige. hemmamarker utan också ett lockbete för skriver också Romell (l.c., s. 436-437): äro Evernia divaricata [ringlav] och Boken är helt uppbyggd kring bil- exkursioner över Kölen. ”De särskilt laviga träden äro emeller- Usnea longissima [långskägg]. Den derna, som har mycket hög kvalitet. Vi får tacka för ännu ett bidrag till ar- tid de överåriga och eljest oväxtliga trä- förstnämnda arten har på senare tiden gått Busk- och bladlavarna är fotograferade i betet med att göra lavarna kända för en den, som böra tagas bort och om möj- avsevärt tillbaka. Detta kan särskilt stu- fält och lavarnas färgnyanser är mycket större krets än artspecialisterna, en bild- ligt ersättas med växtliga redan från deras i Uppsalatrakten, där arten nu är väl återgivna, i de fall jag kan bedöma flora som lyckas visa även mycket små synpunkten av en rationell skogssköt- utgången på flera lokaler. För Usnea det. Skorplavarna har man tagit in och och oansenliga arters stora skönhet. sel i allmänhet.” Så har också i stor ut- longissima med dess förkärlek för verk- fotograferat i laboratoriet, såvitt jag för- sträckning skett, och de senaste årens be- lig granurskog är det också uppenbart, står i färskt tillstånd. Holien, Håkon & Tønsberg, Tor, 2006. tydande vedavverkningar ha särskilt i att det faktiska lokalantalet kraftigt deci- Norsk lavflora. Tapir Akademisk Forlag, södra och mellersta Sverige ytterligare ac- merats på senare år. För granlavar med Trondheim, [email protected] centuerat denna utveckling. Längre mot mindre specialiserade krav på ståndorten norr eller närmare fjällen har det moderna och i samband härmed mer eller mindre skogsbruket ej satt lika djupa spår. För de sammanhängande utbredning över vida barrträdslavar, vilka här ha de centrala de- områden bli följderna av människans in- larna av sina utbredningsområden, har gripande ej så ödesdigra. Även vid full- också människans inflytande varit förhål- ständigt utrotande inom ett mindre om- landevis måttligt. råde föreligga utsikter för återinvandring Även frånsett dessa geografiska olik- från förekomster i närheten. Denna syn- heter drabbas de skilda barrträdslavarna punkt är bl.a. tillämplig på Alectoria sar- i olika hög grad av människans ingrepp. mentosa [garnlav] inom de centrala de- Mest ömtåliga äro givetvis de arter, larna av dess utbredningsområde. som kräva de mest specialiserade

28 21 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

vidare artens ståndortsamplitud är, desto Andersson 1870) och att den förstnämnda Rapunklerna i Hammarby 2006 flera sidor har ifrågavarande problem. Här- arten i äldre tider rekommenderats som Barbro Risberg till kommer att det geografiska läget också ett mycket värdefullt nödfödoämne. Vid spelar in: artens känslighet kan vara rätt färgning och beredning av varggift har olika i de centrala och perifera delarna av Letharia vulpina [varglav] fordom kom- utbredningsområdet. I den följande fram- mit till användning. Alltjämt spela emel- Omkring 20 juni 2003 gjorde några kvin- rapunklerna. Ett annat mycket påtagligt ställningen, som till huvudsaklig del har lertid barrträdens hänglavar inom nor en utflykt till Herrgårdsparken i inslag var det stora antalet exemplar av de i kap. II närmare beskrivna arterna som Fennoskandias nordligaste delar en be- Hammarby. De fann då en växt som de rikt blommande skogsfibblor Hieracium utgångspunkt [Kapitelrubrik: ”Valda ty- tydande roll som föda åt renen. Vid hård inte kände igen, fastän flera av dem var sect. Hieracium, som vid den här tidpunk- per bland nordiska barrträdslavar”, med skare eller andra svåra snöförhållanden växtintresserade. Lena Engström mailade ten var en karaktärsart på oslagna gräs- modern nomenklatur Bryoria nad- äro renarna nämligen hänvisade att av en bild av växten till mig och jag kunde marker i hela parken. Andra arter som vornikiana, B. fremontii, B. furcellata, B. dem söka sin näring. Antingen avbetas konstatera att det rörde sig om vitrapun- växte tillsammans med rapunklerna var simplicior, Alectoria sarmentosa, dessa lavar (främst Alectoria fremontii kel, Phyteuma spicatum ssp. spicatum. ängssyra Rumex acetosa, vitsippa Cavernularia hultenii, Platismatia [Bryoria fremontii talltagel] och A. jubata Den växte nära ridhuset i parken. Flera Anemone nemorosa, smörblomma Ra- norvegica, Erioderma pedicellatum, [manlav]) direkt på trädet eller slås de ned gånger under de år som gått har jag haft nunculus acris, betesdaggkåpa Alche- Evernia divaricata, E. mesomorpha, av renskötaren för att på marken tillgo- planer att ta mig en titt på arten, men det milla monticola , ängsdaggkåpa A. Letharia vulpina, Lobaria hallii, dogöras av renarna. Ofta förekommer har inte blivit av förrän i år, då Lena Eng- subcrenata, gulvial Lathyrus pratensis, Hypogymnia bitteri, Pseudocyphellaria dessutom, att laviga träd fällas för ström och hennes man Lennart inviterade gökärt L. linifolius, häckvicker Vicia crocata, Ramalina dilacerata, R. roesleri, renarnas räkning. Se vidare t.ex. C.E. mig och min man Lennart för att se sepium, skogsklöver Trifolium medium, R. thrausta, Tholurna dissimilis och Usnea Fries och E. Bergström hos Lönnberg rapunklerna. rödklöver T. pratense, skogsnäva Gera- longissima], kommer till att börja med det 1909 (s. 152-155) samt Skum & Manker Den 21 juni var vi på plats i parken och nium sylvaticum, hundkäx Anthriscus föreliggande spörsmålet att behandlas ur 1938 (s. 22-23, 141). Då det här är fråga möttes av en fullständigt översvallande sylvestris, körvel Myrrhis odorata, kir- synpunkten av de olika arternas egenskap om områden, där de bägge arterna före- mängd av vitrapunkel och även blåra- skål Aegopodium podagraria, teveronika av barrträdslavar. komma rikligt, har deras utnyttjande ej punkel, Phyteuma nigrum, som växte till- Veronica chamaedrys, maskros Tarax- Den verksamhet från människans sida, satt några djupare spår i utbrednings- sammans. Tusen ex. av vardera arten, är acum, hundäxing Dactylis glomerata och det här är fråga om, kan dels direkt gälla förhållandena. troligen att underskatta antalet. Vi såg även ängskavle Alopecurus pratensis. barrträdslavarna, vanligen då utgörande Människans indirekta inflytande på blekt blålila exemplar med ljust bruna Vitrapunkel förekommer naturligt i ett utnyttjande av dessa i ett eller annat barrträdslavarna genom ingrepp i ståndarknappar som väl stämde in på be- Telemark i södra Norge, där Lid beskri- avseende, dels mera indirekt, genom in- barrskogens naturliga liv går visserligen skrivningen av blekrapunkel Phyteuma ver växtplatserna som ”skogslier”. Den an- grepp i barrskogens naturliga liv, vara av långt tillbaka i tiden (här skall blott erin- spicatum ssp. coeruleum. Alla arterna är ses också naturlig i Danmark (östra betydelse för dessa. Det är den senare ras om svedjebruket och den ofta hårda perenna med kraftiga pålrötter. Ordet Jylland). Till Finland kom vitrapunkel in formen, som för barrträdslavarna spelar uthuggningen av barrskogen i samband rapunkel står ju för att rotknölen är kraf- till flera platser under andra världskriget den största rollen. med forna tiders bergsbruk), men verk- tig. Släktet Phyteuma tillhör blåklocke- med hö till de tyska trupperna. De äldsta Människans intresse för vissa lavar ningarna härav ha på senare tid, icke familjen, Campanulaceae. uppgifterna om vitrapunkel i Sverige är som foder- och färgväxter tillhör för den minst under det andra världskriget [1939- Växtplatsen är en extensivt skött gräs- daterade till 1877 (Hylander 1943). Arten bofasta befolkningens vidkommande i 1945], tagit allt större omfattning. Sam- matta, med några stora lövträd i utkan- anses inkommen med gräsfrö troligen från stort sett en förfluten tid. Det kan här er- manfattningsvis kan utan överdrift sä- terna, (ek Quercus robur, ornäsbjörk Bet- södra Tyskland. Vid den tiden samlades inras om att såväl Alectoria jubata [Bryo- gas, att kulturens inflytande på barr- ula pendula f. dalecarlica, ask Fraxinus gräsfrö in från naturlig vegetation. Fröet ria fuscescens manlav] som arter av släk- skogarnas epifytiska lavflora är ogynn- excelsior). Örtfloran i gräsmarken var åt- såddes för att skapa ängsvegetation i tet Usnea [skägglavar] räknats till båda samt. Ingen av de i kap. II behandlade minstone för ögat dominerad av parker, inte gräsmattor. De flesta förekom- dessa kategorier (jfr Westring 1805 och arterna gynnas i varje fall mera påtag-

22 27 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

sterna av arten är rapporterade från också övervakning av floraväktare för Dagens utarmning av herrgårds- och slottsparker och större villa- båda arterna. trädgårdar men det finns också lokaler på När jag tittar på bilderna av rapunklerna i skogslandskapet förutsagd 1948 vägkanter och i skogsbryn. den Nordiska floran kan jag knappast Anders Delin Vitrapunkel är känd från Skåne till tycka att arterna är vackra. Jag fick ett helt Åsele lappmark på ett 80-tal lokaler. De annat intryck när de dominerade hela gräs- Den troligen oöverträffade utforskningen man hade då finns inte heller när flesta förekomsterna finns i Göteborgs- ytan i Hammarby. Ståtliga växter med sär- av Nordens barrskogslavar, Sten Ahlners kalhyggesbruket är den enda av näringen trakten och i södra Uppland. Mer än 50 präglade, stora blommor som absolut var odyssé på lättviktsmotorcykel på 1930- accepterade metoden. tidigare kända lokaler är försvunna. Av de tilltalande för ögat. Jag kan rekommen- nu aktuella växtplatserna är den i dera ett besök på platsen. Ändå är det väl och 1940-talens skogsvägar, publicerad För att göra Ahlners erfarenheter och Hammarby den nordligaste som är känd i kunskapen om deras bakgrund och upp- i hans doktorsavhandling 1948, dyker prognoser lättare tillgängliga har jag skri- ofta upp som bas för jämförelser med vit av det aktuella kapitlet. Mellan Sverige. Vitrapunkel var tidigare rödlistad levelsen av historiens vingslag som gör dagens situation för sällsynta och röd- fyrkantsparenteser [] har jag komplette- i kategorin VU, sårbar (2000 års rödlista). arterna spännande. Herrgårdsfröknarna listade lavar på barrträd. I denna tjocka rat hans text med de nu gällande namnen Rödlistningen är struken i 2005 års ver- som spatserade här i parken för mer än bok finns också ett kapitel, som kanske på de lavar det är fråga om, liksom även sion av rödlistan, med hänvisning till att 100 år sedan bör också ha lagt märke till inte citeras lika ofta, men som innehåller en del andra förtydliganden som jag har den ej är tillämplig på arter införda efter de stora säregna växterna precis som jag prognoser som dagens naturvårdare i sko- gjort. För att lyfta fram de delar av kapit- år 1800. gjorde midsommarveckan 2006. gen borde känna till och dra slutsatser av. let som innehåller de viktigaste progno- Blårapunkel är ursprunglig i ett be- Det är ”De nordiska barrträdslavarnas serna har jag använt fet stil. gränsat område i Centraleuropa, från Se bilder mittuppslaget Belgien till Österrike. Den finns i Dan- förhållande till kulturen”. Förklaringar till termer som beskriver mark, Norge och Finland, men är i dessa Sten Ahlners mycket stora erfarenhet kulturberoende har jag tagit från Malm- av skogsmiljöer, skogslavar och skogs- gren 1978. länder överallt införd. Den är känd från bruk i hela den boreala delen av Norden ett 40-tal lokaler i Sverige från Skåne till Citerad litteratur gjorde det möjligt för honom att förutse ”De nordiska Torne lappmark. Cirka 25 tidigare loka- Aronsson, Mora, 1999. en hel del av det som vi nu ser fullbordat. ler är utgångna. I Falun växte den t.ex. Rödlistade kärlväxter i Sverige, Om hans prognoser hade tagits tillvara i barrträdslavarnas på Nya kyrkogården 1908-1916. Den har Artfakta, Vol II. ett uppriktigt och ambitiöst bevarande- förhållande till kulturen” en parallell historik med vitrapunkeln ArtDatabanken, Uppsala. arbete för sextio år sedan skulle många som gräsfröinkomling. Tidigare var ar- Gärdenfors, Ulf, 2005. ten rödlistad i kategorin EN, starkt ho- lavarters hotsituation i dag ha varit mycket Ur: Ahlner, Sten 1948. Utbredningstyper Rödlistade arter i Sverige 2005. tad. Av samma skäl som vitrapunkeln är lindrigare. bland nordiska barrträdslavar. Acta ArtDatabanken, Uppsala. den nu borttagen från listan. Dagens naturvårdare kan lära av Phytogeographica Suecica, vol. 22, Upp- Lid, Johannes, 1987. Båda rapunkelarterna föredrar skug- Ahlners kunskaper om de olika arternas sala, sid. 128-132. Norsk, svensk, finsk flora, Oslo. ståndortskrav och verifiera hans bedöm- giga växtplatser. Det är därför viktigt att ningar av de hot som vilar över dem. ”Frågan om de nordiska barrträdlavarnas träden finns kvar på växtplatserna. I bo- Tyvärr har dock dagens naturvårdare inte förhållande till den mänskliga kulturen ken ”Rödlistade kärlväxter i Sverige, art- längre den handlingsfrihet som fanns vid är ett invecklat problem, som kan skär- fakta”, där jag har hämtat merparten av mitten av 1940-talet. Större delen av den skådas från olika synpunkter. För en och de fakta jag nämner i denna rapport, upp- skog, som man då kunde ha byggt ett samma art kunna nämligen vissa former ges utglesning av trädskiktet som ett hot nätverk av reservat på, finns inte längre. av människans inflytande verka i ogynn- för rapunkelarterna, då det bedöms leda Den variation i skogsbruksmetoder som sam riktning, andra åter i gynnsam. Ju till ökat uppslag av konkurrerande arter som t.ex. kirskål. Det rekommenderas

26 23 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Vitrapunkel Phyteuma spicatum ssp. spicatum. Foto: Barbro Risberg

Blårapunkel Phyteuma nigrum, Blekrapunkel Phyteuma spicatum ssp. Foto: Barbro Risberg coeruleu., Foto: Barbro Risberg Gullusern Medicago sativa ssp. falcata, blålusern M. sativa ssp. sativa och mellanlusern M. ssp. x varia, Stugsund. Foto: Åke Ågren 24 25 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Vitrapunkel Phyteuma spicatum ssp. spicatum. Foto: Barbro Risberg

Blårapunkel Phyteuma nigrum, Blekrapunkel Phyteuma spicatum ssp. Foto: Barbro Risberg coeruleu., Foto: Barbro Risberg Gullusern Medicago sativa ssp. falcata, blålusern M. sativa ssp. sativa och mellanlusern M. ssp. x varia, Stugsund. Foto: Åke Ågren 24 25 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

sterna av arten är rapporterade från också övervakning av floraväktare för Dagens utarmning av herrgårds- och slottsparker och större villa- båda arterna. trädgårdar men det finns också lokaler på När jag tittar på bilderna av rapunklerna i skogslandskapet förutsagd 1948 vägkanter och i skogsbryn. den Nordiska floran kan jag knappast Anders Delin Vitrapunkel är känd från Skåne till tycka att arterna är vackra. Jag fick ett helt Åsele lappmark på ett 80-tal lokaler. De annat intryck när de dominerade hela gräs- Den troligen oöverträffade utforskningen man hade då finns inte heller när flesta förekomsterna finns i Göteborgs- ytan i Hammarby. Ståtliga växter med sär- av Nordens barrskogslavar, Sten Ahlners kalhyggesbruket är den enda av näringen trakten och i södra Uppland. Mer än 50 präglade, stora blommor som absolut var odyssé på lättviktsmotorcykel på 1930- accepterade metoden. tidigare kända lokaler är försvunna. Av de tilltalande för ögat. Jag kan rekommen- nu aktuella växtplatserna är den i dera ett besök på platsen. Ändå är det väl och 1940-talens skogsvägar, publicerad För att göra Ahlners erfarenheter och Hammarby den nordligaste som är känd i kunskapen om deras bakgrund och upp- i hans doktorsavhandling 1948, dyker prognoser lättare tillgängliga har jag skri- ofta upp som bas för jämförelser med vit av det aktuella kapitlet. Mellan Sverige. Vitrapunkel var tidigare rödlistad levelsen av historiens vingslag som gör dagens situation för sällsynta och röd- fyrkantsparenteser [] har jag komplette- i kategorin VU, sårbar (2000 års rödlista). arterna spännande. Herrgårdsfröknarna listade lavar på barrträd. I denna tjocka rat hans text med de nu gällande namnen Rödlistningen är struken i 2005 års ver- som spatserade här i parken för mer än bok finns också ett kapitel, som kanske på de lavar det är fråga om, liksom även sion av rödlistan, med hänvisning till att 100 år sedan bör också ha lagt märke till inte citeras lika ofta, men som innehåller en del andra förtydliganden som jag har den ej är tillämplig på arter införda efter de stora säregna växterna precis som jag prognoser som dagens naturvårdare i sko- gjort. För att lyfta fram de delar av kapit- år 1800. gjorde midsommarveckan 2006. gen borde känna till och dra slutsatser av. let som innehåller de viktigaste progno- Blårapunkel är ursprunglig i ett be- Det är ”De nordiska barrträdslavarnas serna har jag använt fet stil. gränsat område i Centraleuropa, från Se bilder mittuppslaget Belgien till Österrike. Den finns i Dan- förhållande till kulturen”. Förklaringar till termer som beskriver mark, Norge och Finland, men är i dessa Sten Ahlners mycket stora erfarenhet kulturberoende har jag tagit från Malm- av skogsmiljöer, skogslavar och skogs- gren 1978. länder överallt införd. Den är känd från bruk i hela den boreala delen av Norden ett 40-tal lokaler i Sverige från Skåne till Citerad litteratur gjorde det möjligt för honom att förutse ”De nordiska Torne lappmark. Cirka 25 tidigare loka- Aronsson, Mora, 1999. en hel del av det som vi nu ser fullbordat. ler är utgångna. I Falun växte den t.ex. Rödlistade kärlväxter i Sverige, Om hans prognoser hade tagits tillvara i barrträdslavarnas på Nya kyrkogården 1908-1916. Den har Artfakta, Vol II. ett uppriktigt och ambitiöst bevarande- förhållande till kulturen” en parallell historik med vitrapunkeln ArtDatabanken, Uppsala. arbete för sextio år sedan skulle många som gräsfröinkomling. Tidigare var ar- Gärdenfors, Ulf, 2005. ten rödlistad i kategorin EN, starkt ho- lavarters hotsituation i dag ha varit mycket Ur: Ahlner, Sten 1948. Utbredningstyper Rödlistade arter i Sverige 2005. tad. Av samma skäl som vitrapunkeln är lindrigare. bland nordiska barrträdslavar. Acta ArtDatabanken, Uppsala. den nu borttagen från listan. Dagens naturvårdare kan lära av Phytogeographica Suecica, vol. 22, Upp- Lid, Johannes, 1987. Båda rapunkelarterna föredrar skug- Ahlners kunskaper om de olika arternas sala, sid. 128-132. Norsk, svensk, finsk flora, Oslo. ståndortskrav och verifiera hans bedöm- giga växtplatser. Det är därför viktigt att ningar av de hot som vilar över dem. ”Frågan om de nordiska barrträdlavarnas träden finns kvar på växtplatserna. I bo- Tyvärr har dock dagens naturvårdare inte förhållande till den mänskliga kulturen ken ”Rödlistade kärlväxter i Sverige, art- längre den handlingsfrihet som fanns vid är ett invecklat problem, som kan skär- fakta”, där jag har hämtat merparten av mitten av 1940-talet. Större delen av den skådas från olika synpunkter. För en och de fakta jag nämner i denna rapport, upp- skog, som man då kunde ha byggt ett samma art kunna nämligen vissa former ges utglesning av trädskiktet som ett hot nätverk av reservat på, finns inte längre. av människans inflytande verka i ogynn- för rapunkelarterna, då det bedöms leda Den variation i skogsbruksmetoder som sam riktning, andra åter i gynnsam. Ju till ökat uppslag av konkurrerande arter som t.ex. kirskål. Det rekommenderas

26 23 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

vidare artens ståndortsamplitud är, desto Andersson 1870) och att den förstnämnda Rapunklerna i Hammarby 2006 flera sidor har ifrågavarande problem. Här- arten i äldre tider rekommenderats som Barbro Risberg till kommer att det geografiska läget också ett mycket värdefullt nödfödoämne. Vid spelar in: artens känslighet kan vara rätt färgning och beredning av varggift har olika i de centrala och perifera delarna av Letharia vulpina [varglav] fordom kom- utbredningsområdet. I den följande fram- mit till användning. Alltjämt spela emel- Omkring 20 juni 2003 gjorde några kvin- rapunklerna. Ett annat mycket påtagligt ställningen, som till huvudsaklig del har lertid barrträdens hänglavar inom nor en utflykt till Herrgårdsparken i inslag var det stora antalet exemplar av de i kap. II närmare beskrivna arterna som Fennoskandias nordligaste delar en be- Hammarby. De fann då en växt som de rikt blommande skogsfibblor Hieracium utgångspunkt [Kapitelrubrik: ”Valda ty- tydande roll som föda åt renen. Vid hård inte kände igen, fastän flera av dem var sect. Hieracium, som vid den här tidpunk- per bland nordiska barrträdslavar”, med skare eller andra svåra snöförhållanden växtintresserade. Lena Engström mailade ten var en karaktärsart på oslagna gräs- modern nomenklatur Bryoria nad- äro renarna nämligen hänvisade att av en bild av växten till mig och jag kunde marker i hela parken. Andra arter som vornikiana, B. fremontii, B. furcellata, B. dem söka sin näring. Antingen avbetas konstatera att det rörde sig om vitrapun- växte tillsammans med rapunklerna var simplicior, Alectoria sarmentosa, dessa lavar (främst Alectoria fremontii kel, Phyteuma spicatum ssp. spicatum. ängssyra Rumex acetosa, vitsippa Cavernularia hultenii, Platismatia [Bryoria fremontii talltagel] och A. jubata Den växte nära ridhuset i parken. Flera Anemone nemorosa, smörblomma Ra- norvegica, Erioderma pedicellatum, [manlav]) direkt på trädet eller slås de ned gånger under de år som gått har jag haft nunculus acris, betesdaggkåpa Alche- Evernia divaricata, E. mesomorpha, av renskötaren för att på marken tillgo- planer att ta mig en titt på arten, men det milla monticola , ängsdaggkåpa A. Letharia vulpina, Lobaria hallii, dogöras av renarna. Ofta förekommer har inte blivit av förrän i år, då Lena Eng- subcrenata, gulvial Lathyrus pratensis, Hypogymnia bitteri, Pseudocyphellaria dessutom, att laviga träd fällas för ström och hennes man Lennart inviterade gökärt L. linifolius, häckvicker Vicia crocata, Ramalina dilacerata, R. roesleri, renarnas räkning. Se vidare t.ex. C.E. mig och min man Lennart för att se sepium, skogsklöver Trifolium medium, R. thrausta, Tholurna dissimilis och Usnea Fries och E. Bergström hos Lönnberg rapunklerna. rödklöver T. pratense, skogsnäva Gera- longissima], kommer till att börja med det 1909 (s. 152-155) samt Skum & Manker Den 21 juni var vi på plats i parken och nium sylvaticum, hundkäx Anthriscus föreliggande spörsmålet att behandlas ur 1938 (s. 22-23, 141). Då det här är fråga möttes av en fullständigt översvallande sylvestris, körvel Myrrhis odorata, kir- synpunkten av de olika arternas egenskap om områden, där de bägge arterna före- mängd av vitrapunkel och även blåra- skål Aegopodium podagraria, teveronika av barrträdslavar. komma rikligt, har deras utnyttjande ej punkel, Phyteuma nigrum, som växte till- Veronica chamaedrys, maskros Tarax- Den verksamhet från människans sida, satt några djupare spår i utbrednings- sammans. Tusen ex. av vardera arten, är acum, hundäxing Dactylis glomerata och det här är fråga om, kan dels direkt gälla förhållandena. troligen att underskatta antalet. Vi såg även ängskavle Alopecurus pratensis. barrträdslavarna, vanligen då utgörande Människans indirekta inflytande på blekt blålila exemplar med ljust bruna Vitrapunkel förekommer naturligt i ett utnyttjande av dessa i ett eller annat barrträdslavarna genom ingrepp i ståndarknappar som väl stämde in på be- Telemark i södra Norge, där Lid beskri- avseende, dels mera indirekt, genom in- barrskogens naturliga liv går visserligen skrivningen av blekrapunkel Phyteuma ver växtplatserna som ”skogslier”. Den an- grepp i barrskogens naturliga liv, vara av långt tillbaka i tiden (här skall blott erin- spicatum ssp. coeruleum. Alla arterna är ses också naturlig i Danmark (östra betydelse för dessa. Det är den senare ras om svedjebruket och den ofta hårda perenna med kraftiga pålrötter. Ordet Jylland). Till Finland kom vitrapunkel in formen, som för barrträdslavarna spelar uthuggningen av barrskogen i samband rapunkel står ju för att rotknölen är kraf- till flera platser under andra världskriget den största rollen. med forna tiders bergsbruk), men verk- tig. Släktet Phyteuma tillhör blåklocke- med hö till de tyska trupperna. De äldsta Människans intresse för vissa lavar ningarna härav ha på senare tid, icke familjen, Campanulaceae. uppgifterna om vitrapunkel i Sverige är som foder- och färgväxter tillhör för den minst under det andra världskriget [1939- Växtplatsen är en extensivt skött gräs- daterade till 1877 (Hylander 1943). Arten bofasta befolkningens vidkommande i 1945], tagit allt större omfattning. Sam- matta, med några stora lövträd i utkan- anses inkommen med gräsfrö troligen från stort sett en förfluten tid. Det kan här er- manfattningsvis kan utan överdrift sä- terna, (ek Quercus robur, ornäsbjörk Bet- södra Tyskland. Vid den tiden samlades inras om att såväl Alectoria jubata [Bryo- gas, att kulturens inflytande på barr- ula pendula f. dalecarlica, ask Fraxinus gräsfrö in från naturlig vegetation. Fröet ria fuscescens manlav] som arter av släk- skogarnas epifytiska lavflora är ogynn- excelsior). Örtfloran i gräsmarken var åt- såddes för att skapa ängsvegetation i tet Usnea [skägglavar] räknats till båda samt. Ingen av de i kap. II behandlade minstone för ögat dominerad av parker, inte gräsmattor. De flesta förekom- dessa kategorier (jfr Westring 1805 och arterna gynnas i varje fall mera påtag-

22 27 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ligt av det moderna skogsbruket. Frå- ståndorterna (t.ex. med särskilt hög gan blir närmast att avgöra, i hur stor ut- och jämn luftfuktighet) och som därför Ny vacker och praktisk norsk lavflora sträckning de olika arterna beröras av vanligen äga från varandra mer eller min- Recension av människans ingripande. dre isolerade förekomster. Till denna Anders Delin Det har ofta framhållits (jfr Romell grupp höra uteslutande granlavar (alla 1922 och där citerad litteratur), att dessa höra emellertid ej hit). Flera av de barrträdens hänglavar finna de bästa be- oceaniska granlavarna höra hemma i tingelserna för sin fortsatta utveckling, när denna grupp. Beträffande Cetraria tillväxten (i vidsträckt bemärkelse) hos norvegica [Platis-matia norvegica norsk Håkon Holien och Tor Tønsberg har just Intill varje bild finns en kort art- ”värdträdet” av någon anledning är mer näverlav] jfr Degelius 1935 (s. 295). kommit ut med en liten vacker och prak- beskrivning som pekar på några viktiga eller mindre hämmad. Synpunkten kan i Erioderma boreale [Erioderma tisk ”Norsk lavflora” för ”amatörer, stu- karaktärer och ger en ungefärlig infor- stort sett tillämpas på barrträdens lav- pedicellatum värmlandslav] och Pseu- denter och naturvårdstjänstemän”. Den mation om substratval och utbredning i vegetation över huvud. Härigenom blir det docyphellaria crocata [norska: gull- presenterar med vackra färgfoton 330 Norge. Nycklar saknas. omedelbart klart, att det moderna skogs- pricklav] äro även goda exempel på norska lavarter, en majoritet av dem träd- Man kan känna avundsjuka på norr- bruket med dess målmedvetna inrikt- denna typ. Även jämförelsevis mått- levande och många rödlistade. Många av männen som har sina ”regnskogar” längs ning på högproduktivt material undan liga ingrepp (t.ex. avverkning av en- dem är sådana som det är svårt att hitta kusten, dignande av oceaniska arter som för undan minskar tillgången på för staka träd) kunna för dessa arter av- bilder på i andra lavfloror. Av de avbil- är ovanliga eller saknas hos oss. Således lavarna lämpligt underlag. Beträffande sevärt ändra de lokala betingelserna. dade arterna är det nitton som inte finns i är floran inte bara en hjälpreda i våra den praktiska sidan av den s.k. lavfrågan Östliga arter med liknande känslighet Sverige. hemmamarker utan också ett lockbete för skriver också Romell (l.c., s. 436-437): äro Evernia divaricata [ringlav] och Boken är helt uppbyggd kring bil- exkursioner över Kölen. ”De särskilt laviga träden äro emeller- Usnea longissima [långskägg]. Den derna, som har mycket hög kvalitet. Vi får tacka för ännu ett bidrag till ar- tid de överåriga och eljest oväxtliga trä- förstnämnda arten har på senare tiden gått Busk- och bladlavarna är fotograferade i betet med att göra lavarna kända för en den, som böra tagas bort och om möj- avsevärt tillbaka. Detta kan särskilt stu- fält och lavarnas färgnyanser är mycket större krets än artspecialisterna, en bild- ligt ersättas med växtliga redan från deras i Uppsalatrakten, där arten nu är väl återgivna, i de fall jag kan bedöma flora som lyckas visa även mycket små synpunkten av en rationell skogssköt- utgången på flera lokaler. För Usnea det. Skorplavarna har man tagit in och och oansenliga arters stora skönhet. sel i allmänhet.” Så har också i stor ut- longissima med dess förkärlek för verk- fotograferat i laboratoriet, såvitt jag för- sträckning skett, och de senaste årens be- lig granurskog är det också uppenbart, står i färskt tillstånd. Holien, Håkon & Tønsberg, Tor, 2006. tydande vedavverkningar ha särskilt i att det faktiska lokalantalet kraftigt deci- Norsk lavflora. Tapir Akademisk Forlag, södra och mellersta Sverige ytterligare ac- merats på senare år. För granlavar med Trondheim, [email protected] centuerat denna utveckling. Längre mot mindre specialiserade krav på ståndorten norr eller närmare fjällen har det moderna och i samband härmed mer eller mindre skogsbruket ej satt lika djupa spår. För de sammanhängande utbredning över vida barrträdslavar, vilka här ha de centrala de- områden bli följderna av människans in- larna av sina utbredningsområden, har gripande ej så ödesdigra. Även vid full- också människans inflytande varit förhål- ständigt utrotande inom ett mindre om- landevis måttligt. råde föreligga utsikter för återinvandring Även frånsett dessa geografiska olik- från förekomster i närheten. Denna syn- heter drabbas de skilda barrträdslavarna punkt är bl.a. tillämplig på Alectoria sar- i olika hög grad av människans ingrepp. mentosa [garnlav] inom de centrala de- Mest ömtåliga äro givetvis de arter, larna av dess utbredningsområde. som kräva de mest specialiserade

28 21 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Några granepifyter med förkärlek för förhållandena här alltför avvikande mot De vilda blommornas dag - Gysinge öppna ståndorter (Evernia mesomorpha, i naturliga bestånd (t.ex. genom alltför Ramalina dilacerata [grenlav, späd kraftig beskuggning), varjämte trädens 18 juli 2006 brosklav]) äro - särskilt inom de nordli- tillväxt ofta är för snabb för att tillåta de Erik Sundström gaste delarna av undersökningsområdet epifytiska lavarna att följa med (jfr ovan). - mindre ömtåliga för människans in- Några iakttagelser över trädplantering grepp. De kunna t.o.m. i viss utsträck- som positiv faktor kunna emellertid an- ning gynnas därav, varom deras uppträ- föras. I Hordaland har jag - visserligen Vandringen gick liksom förra året på sti- maskrosor Taraxacum av många slag, men dande i närheten av byar bär vittne (jfr endast i enstaka ex. - påträffat de oceani- gen längs stranden runt Granön inom nya floran är ju så frikostig med arter att Ahlner 1937). ska arterna Cavernularia hultenii och Färnebofjärdens nationalpark och man inte vågar säga något. Av fibblor Tallskogarnas - och då särskilt de glesa Parmelia trichotera [kavernularia och lockade 24 besökare. Vädret var soligt fanns skogsfibbla Hieracium sect. Hiera- tallhedarnas - epifytiska lavar äro endast Parmotrema chinense, norska: liten och varmt, men vi stördes inte av myg- cium och flockfibbla H. umbellatum, lik- i måttlig utsträckning känsliga för det praktkrinslav] på odlad gran, den sist- gorna. Däremot föreföll det att vara al- som skogssallat Mycelis muralis. Många nutida skogsbruket. Arter sådana som nämnda arten efter hittillsvarande kän- marnas Ulmus glabra dag. Luften var vanliga smörblommor Ranunculus acris, Alectoria fremontii, A. nidulifera [Bryo- nedom en sällsynthet i Norges lavflora. fylld av almfrön som hamnade på smör- en enda majsmörblomma R. auricomus ria furcellata, nästlav]och A. simplicior Mot bakgrunden av ett flertal oceaniska gåsar och kaffekoppar. och några trolldruvor Actae spicata, hum- [Bryoria simplicior, björktagellav] få ej lavars uppträdande på gran i Nord- Granön har en speciell vegetation, dels leblomster Geum rivale, en enda nejlikrot sina villkor nämnvärt ändrade, om gall- Tröndelag och södra Nordland förefaller de många sydliga lövträden med sin na- G. urbanum och några blodrot Potentilla ring eller uthuggning sker på deras stånd- det ej otroligt, att i framtiden åtskilliga turliga nordgräns intill Dalälven, som ek erecta. Utöver de vanliga gräsarterna fanns orter [lägg märke till att Ahlner inte ta- dylika fynd skola kunna göras på norska Quercus robur, hassel Corylus avellana lundgröe Poa nemoralis med millimeter- lar om kalhuggning. Hans bedöm- Vestlandet. - Även inplanteringen av lärk och knäckepil/grönpil Salix fragilis/S. x smala blad, kärrgröe P. trivialis. I vattnet ningar av hoten är knutna till den (mestadels Larix decidua, i den bekanta rubens, som i sin tur ger en intressant fanns gott om vasstarr Carex acuta och plockhuggning som var den avverk- planteringen vid Raivola på Karelska näset svampflora, dels de ännu mer sydliga ar- en del hundstarr C. nigra. Av flock- ningsform han mestadels såg]. Genom dock Larix sibirica) i Nordens barrskogar ter som i enstaka exemplar planterats där blomstriga fanns mycket rikligt med kör- sin ofta sammanhängande utbredning har visat sig vara av positiv betydelse. då ön en gång var ett slags arboretum som vel Myrrhis odorata, och vid parkeringen över stora arealer ha de inom de centrala Lärkträdens grenar beklädas ofta av en rik tillhörde herrgården: Bok Fagus sylvatica, naturligtvis hundkäx Anthriscus sylvestris delarna av sina utbredningsområden även busklavvegetation, huvudsakligen av kort- avenbok Carpinus betulus och tysklönn och kirskål Aegopodium podagraria. Spe- goda förutsättningar för återinvandring vuxna arter. Av de i kap. II behandlade Acer pseudoplatanus. Många buskar ciellt för Granön är de täta mattorna av på förlorad terräng. Klart är emellertid, arterna ha följande iakttagits på Larix: blommade, som skogskornell Cornus vintergröna Vinca minor, troligen kvar från att den utveckling av det moderna Alectoria altaica [Bryoria nadvornikiana, sanguinea, skogstry Lonicera xylosteum, herrgårdstiden. Stor vattenmåra Galium skogsbruket, som ovan antytts, i läng- violettgrå tagellav], A. nidulifera [Bryo- druvfläder Sambucus racemosa och olvon palustre ssp. elongatum fanns men blom- den ej kan undgå att sätta sina spår ria furcellata, nästlav], A. simplicior Viburnum opulus. Två veckors torka hade made inte ännu, liksom uppländsk vallört även i tallepifyternas utbrednings- [Bryoria simplicior, björktagellav], gjort att färre örter blommade än förra året, Symphytum x uplandicum. Inte heller förhållanden. Evernia mesomorpha [grenlav] och men svärdsliljorna Iris pseudacorus i vatt- näckrosorna blommade. Bland kryptoga- Den fördel, människan genom träd- Ramalina dilacerata [späd brosklav]. net var ovanligt vackra. Flera arter av vio- mer fann vi träjon Dryopteris filix-mas och plantering kan bereda barrträdslavarna, Flera av dessa fynd äro anmärkningsvärt ler blommade, men bara enstaka exemplar, ängsfräken Equisetum pratense. är i allmänhet mycket ringa. Vanligen äro nog gjorda vid eller nära ifrågavarande arts inte i proportion till mängderna av blad. endast de mest triviala arterna företrädda sydgräns inom undersökningsområdet. Stora mängder av liljekonvaljer Convalla- i södra och mellersta Sveriges gran- Åtskilliga barklavar uppträda - ria majalis och skogsnäva Geranium planteringar, och även dessa ofta i obe- ehuru mestadels i mindre utsträckning sylvaticum fanns. Naturligtvis också tydlig mängd. Mången gång bli ståndorts- - även på lignum [trä], representerat

20 29 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 på naturliga ståndorter nästan alltid verkligheten kanske dock endast sken- brodd Tofieldia pusilla, smalfräken ningen, men nu har Stefan mätt ca 2,5. av talltorrakar (här bortses från de bart) utgör Letharia vulpina, vilken sö- Equisetum variegatum, och piprensar- Tydligen har man misslyckats med att döda, barklösa kvistar, som kunna sitta derut i vårt land numera så gott som mossa Paludella squarrosa, som är Jämt- dämma upp slammet. Det lakas ur ner kvar även på levande barrträd). Detta uteslutande - ehuru mycket sparsamt lands landskapsmossa och indikerar mi- mot detta f.d. medelrikkärr med bland underlag har dessutom sin speciella - påträffas på kulturskapade stånd- neralrika kärr. annat den största lokalen av mygg- flora av lignumlavar. En av de till un- orter. En rikare förekomst på natur- I en provyta där växter räknas i blomster Hammarbya paludosa (som nu dersökningen hörande arterna, liga lokaler i äldre tid är dock här an- forskningssyfte visade Stefan oss två ra- är hotad) i Ovanåkers kommun. Kan detta Letharia vulpina, förekommer i Nor- taglig (jfr, nedan). Även för Alectoria riteter: Svartknoppsmossa Catascopium vara lagligt? den på naturliga ståndorter så gott som simplicior [Bryoria simplicior, björk- nigritum, och trekantig svanmossa Meesia Det här var egentligen den sista an- uteslutande på detta underlag. Även tagellav] utgöra förekomsterna på triquetra. halten på blomstervandringen, men Ste- betr. detta substrat är människans in- kulturlignum närmare sydgränsen en Så blev det då dags att titta på fan Olander hade en bonus på lut. Av en flytande av utpräglat negativ art. Torr- större andel av lokalmaterialet än eljest. guckuskon Cypripedium calceolus, en händelse upptäckte han 1986 ytterligare tallarnas ved tillvaratages numer över- I stort sett tillhör det befordrande in- höjdpunkt som vi alla väntat på. Andäktigt en guckuskolokal som inte tidigare varit allt, där transportförhållandena göra flytande, människan genom skapande närmade vi oss området, som upptäckts känd. Dit tog han oss och vi häpnade in- detta möjligt. På lägre nivåer i södra av dessa ståndorter utövat, en för- redan 1915, men vi var nog några som blev för de fantastiska ”buketterna” med uppåt och mellersta Sverige är det därför gången tid. Det motverkas numera ef- lite besvikna trots att guckuskon blom- 40 blommor i varje bestånd. Här blev det numera ovanligt att finna kvarstående fektivt av de metoder, som i våra da- made. Vi hittade bara två ”buketter”, men fota av. torrtallar av större dimensioner. När- gar allmänt användas för skyddande kamerorna åkte fram ändå, naturligtvis. En Innan vi skildes åt fick vi också se två- mare fjällen utgöra de dock mången- av trä och träbyggnader: rödfärgning, så vacker och unik växt går man bara inte blad Listera ovata, brudsporre Gymn- städes, t.ex. i nordligaste Dalarne, ett tjärstrykning, virkesimpregnering etc. förbi. På vår vandring stötte vi ihop med adenia conopsea, och nattviol Platanthera karakteristiskt inslag i landskapsbil- För barrträdslavarna tjänliga lokaliteter av flera kärrspindlar. Ögonpyrola Moneses bifolia. den. I jämförelse med de flesta andra denna kategori tillkomma nu endast uniflora, eller ögonljus som den också Alla var rörande överens om att da- barrträdslavar är emellertid L. vulpina mycket sparsamt. Även här går alltså ut- kallas samt vitpyrola Pyrola rotundifolia, gen hade varit mycket lyckad. Men så på sina naturliga ståndorter mycket vecklingen i starkt ogynnsam riktning för hann vi också titta på innan vi flyttade oss hade vi tur med vädret, också! starkt utsatt för decimering, en utveck- Letharia vulpina. Sedan söderut de gamla till en annan extremmiljö. ling, som i framtiden torde bli än mera kulturståndorterna för denna lav av olika Grafitbrytningen vid Kringeltjärn har Uppgiftsinsamlare: Ylva Birge ödesdiger för arten. Gamla tallar torde anledningar skattat åt förgängelsen, går vi läst om i lokalpressen, men då har fo- då i ännu mindre utsträckning kunna be- laven också vanligen ut i brist på nya för kus legat på riksintresset för fyndighe- räknas få stå kvar på rot som torra, bl.a. kolonisation lämpliga ytor. Norrut äro för- ten. Vad vi upplevde när vi plötsligt kom på grund av den s.k. ringbarkningens hållandena i detta avseende något gynn- till denna öppna plats efter skogsvägen upphörande. - Åtskilliga av de på sammare (jfr. Degelius 1946, s. 398-399). kändes overkligt. Svavellukt, rödbrunt lignum i naturliga ståndorter förekom- Det inflytande från människans sida, stoft överallt? Mitt i den hårda ytan på mande barrträdslavarna äro också i som de i kap. II behandlade arterna kunna vägen visade Stefan på spår av björn- stånd att utnyttja detta substrat i vara utsatta för på andra än nu nämnda ramar, tydligt framträdande som om de kulturskapade ståndorter (omålade underlag, skall här ej närmare beröras. vore gjutna. Men i stället för att känna stocklador, trägärdesgårdar, träbroar, Betr. förekomster på sten (klippväggar, björnfrossa blev vi oerhört illa berörda spåntak o.d.). Detta sker emellertid näs- block m.m.) må blott framhållas, att dessa av det svavelslam som breder ut sig som tan alltid i blygsam omfattning och mes- i mindre utsträckning än sådana på träd en öken, mitt i den hälsingska naturen. tadels inom områden, där förekomster på äro utsatta för mänsklig påverkan (jfr De döda träden påminner om delar av naturliga ståndorter äro vanliga. Ett un- Degelius 1935, s. 295). skelett i en het sandöken. En myr strax dantag från denna sistnämnda regel (i Av ovanstående framgår, att det i flera nedanför har haft pH 5,5 innan bryt-

30 19 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

fall ej gärna låter sig göra att i en kort longissima i någon rik förekomst. Hit- Blomstervandring i Ovanåker på de formel sammanfatta en barrträdslavs för- tills har endast en av de i kap. II be- hållande till kulturen. Åtskilliga arter äro handlade arterna, Erioderma boreale vilda blommornas dag 2006 visserligen att betrakta som helt och hål- [E. pedicellatum, värmlandslav], blivit Monica Svensson let hemerofoba [kulturskyende] med an- föremål för direkt naturskydd (jfr. Flo- vändning av Linkolas (1916) termino- rin 1948, s. 162) [Om dess skydds- och logi. Även de andra reagera vid sitt möte utrotningshistoria i Sverige och Norge, med den nutida kulturen övervägande - se Rödlistade lavar i Sverige, Artfakta, Blomstervandringen 18 juni i Ovanåker och dybläddran Utricularia intermedia. Vi ehuru givetvis i olika hög grad - nega- ArtDatabanken 1999]. Om ett förslag blev en mycket lyckad tillställning. Stu- hittade också både knoppiga och nyss ut- tivt. Att hänföra en eller annan av dem om skydd åt Letharia vulpina på artens diefrämjandet arrangerade och mycket slagna ängsnycklar Dactylorhiza till någon av Linkolas övriga grupper är, enda lokal i Finland (Åland) se Palm- kunnige Stefan Olander var vår ledare. incarnata, ullsäv Trichophorum alpinum, om hänsyn tages till hela den nordiska gren 1943-1944. Vi fick en inledande genomgång om klomossa Dichelyma falcatum, gräsull utbredningen, knappast motiverat. För ett I samband med barrträdslavarnas för- olika myr- och kärrtyper vid första stop- Eriophorum latifolium, och några fina ex- begränsat område kan det måhända vara hållande till kulturen uppställer sig spörs- pet. Vi gick ut på en artfattig hjortronmosse emplar av korallrot Corallorhiza trifida. berättigat. Inom sitt nordliga undersök- målet, huruvida för någon art människans med pH ca 3,5. De arter vi kunde hitta där Om korallroten kan sägas att den inte helt ningsområde (Ostrobottnia borealis) räk- inflytande hittills varit av den storleksord- var tuvsäv Trichophorum cespitosum, det saknar klorofyll, men den skulle inte klara nar Räsänen (1926) Alectoria simplicior ningen, att det blivit den för utbredningen späda dvärgtranbäret Vaccinium micro- sitt totala näringsintag utan att få hjälp av och Evernia mesomorpha till de hemera- avgörande faktorn. Frågan är ej lätt att med carpum, den vackra roslingen Andromeda en mykorrhizasvamp. Om den lever i sym- diafora [varken kulturskyende eller anspråk på full säkerhet få besvarad. Det polifolia, det fascinerande rundsileshåret bios med svampen eller som parasit på kulturgynnade] arterna, vilket här vid förefaller dock sannolikt, att för de flesta Drosera rotundifolia, hjortron Rubus mykorrhizan är tydligen inte klarlagt. ifrågavarande tidpunkt kunde anses rim- arterna endast detaljer i utbrednings- chamaemorus, och myrbjörnmossa Rikkärret har ett pH på ca 6,5 och där ligt. Den sistnämnda är överhuvud en av bilderna, frekvensförhållanden etc. genom Polytrichum strictum, men man hittar hittade vi den insektsätande tätörten de minst känsliga i förhållande till kultu- människans verksamhet rubbats, medan ingen orkidé på en hjortronmosse. Mosse Pinguicula vulgaris, till och med blom- ren. Skäl skulle också kunna framdragas de stora dragen förblivit oförändrade. Ett är beteckning på den typ av myr som en- mande med sina vackra blå blommor. för hans anförande av Alectoria ni- undantag bör dock göras för Letharia dast får sitt vatten från regn och snö. Kontrasten mellan de blå blommorna och dulifera och Ramalina dilacerata som vulpina. Allt talar för att denna i Syd- och Så besökte vi en gräsmyr, ett fattig- de ljusgröna bladen är slående och tillta- apofyter [inhemska, växande även på Mellan-Sverige förr haft en vidsträckare kärr med pH ca 4,5, som får vattentill- lande. Gräsull och dvärglummer Selagin- kulturskapade ståndorter], ehuru längre utbredning, varav de kända förekomsterna försel från områdena runt omkring. Här ella selaginoides fanns också liksom rik- söderut en dylik beteckning måste anses - och i än högre grad de f.n. aktuella - nu fanns förutom ängsull Eriophorum kärrsindikatorn gyllenmossa Tomentyp- innebära en överdrift. endast ge en ofullständig bild.” angustifolium och sjöfräken Equisetum num nitens. För vissa barrträdslavar torde förr fluviatile, även starr som man förr utnytt- Extremrikkärret, med pH på ca 7,5, är eller senare naturskyddsåtgärder bli jade för slåtter. närings-, mineral- och kalkrikt. När Ste- aktuella. Åtskilliga arter åtnjuta vis- Av mig citerad litteratur Nästa steg i denna vegetationssekvens fan visade på de exotiska plymerna av serligen redan nu inom nationalpar- Malmgren, Ulf. 1978. att besöka var mellankärret, eller som Ste- tagelstarr Carex appropinquata, blev vi kerna ett skydd för sin fortsatta till- Synantropernas indelning och fan sade medelrikkärret. Detta är en djupt imponerade. Här finns de största varo. Av särskilt värde har härvidlag floristiska karakteristik. Svensk Bot. sluttningsmyr med genomrinnande vatten tuvorna i landskapet och arten klassas som avsättandet av Muddus nationalpark Tidskr. 72:137-142. som har ett pH-värde på ca 5,5. Här fick sällsynt. Äldre namn på tagelstarr är i Lule lappmark varit. Direkta skydds- vi bland annat titta på två andra av de in- oxstarr, rynkstarr och svarthårig starr. På åtgärder torde dock bli nödvändiga för sektsätande växterna som finns i Sverige, platsen finns även lappvide Salix vissa arter. För Sveriges del må fram- nämligen storsileshåret Drosera anglica, lapponum, ullsäv, dvärglummer, björn- hållas vikten av att bevara Usnea

18 31 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Insamlingsresa i Söderhamns kommun 5 aug. 2006 Birgitta Hellström Höstmöte Strax efter klockan 08.00 startade resan Anthemis tinctoria, ullört Logfia i Alfta 15 oktober till Söderhamn från Forsbacka i Gästrik- arvensis, fårtunga Anchusa arvensis och land. Göran Odelvik hade blivit ombedd sandvita Berteroa incana sågs. Naturligt- att samla in och belägga lite ovanligare vis så fanns det ju massor av andra växter Välkommen till GÄBS höstmöte artbestämningar av alla sorters växter i Söderhamns kommun, för Natur- på lokalerna som vi besökte, men jag tar hos Birgitta och Björn Wannberg växter, även mossor, lavar och historiska Riksmuseets och Hälsinglands bara med de arter som är mer ovanliga. söndagen den 15 oktober kl. svampar, så långt de samlade kun- floras räkning. Åke Ågren känner floran Utmed kulturstigen i Berga, vid 13.00. Adressen är Skindravägen skaperna räcker. där i detalj, men har inte samlat särskilt Bergaån, där var det skugga och svalt och 15 i Alfta, och du hittar lätt dit med Vi får också tillfälle att visa mycket. Det här skulle bli en het dag en- skönt för kroppen denna varma dag. Sti- hjälp av kartskissen nedan. botaniskt intressanta bilder för ligt väderprognosen, nästan 30 grader gen går på en nyanlagd bro och en trappa Vi kommer att titta på växter varandra. Ta gärna med ett urval varmt i skuggan och inte några moln på uppför slänten. Även ögat kunde njuta här som du tar med dig, i färskt eller av dina egna bilder. Det går bra himlen, så idag tog vi med oss extra av massförekomsten av äkta förgätmigej pressat tillstånd, och hjälps åt med både med ”gammaldags” dia- mycket med vätska i svala kylväskor. Myosotis scorpioides som var som ett helt bilder och digitala bilder. Våra guider skulle vi träffa i Söderhamn, blått hav i åkanten. Sköldmöjan Ranun- det var Åke Ågren och Pär Hedwall. När culus peltatus blommade, likaså spring- vi kom till Åkes lägenhet så togs vi emot kornet Impatiens noli-tangere. Här kunde med uppdukat fikabord och efter det så även beskådas mörkt kungsljus Verbascum for vi ut strax efter klockan 10.00. nigrum, strutbräken Matteuccia struth- Första stoppet blev i Söderala vid Ved- iopteris och glesstånds. tjära, där såg vi blommande lungrot Vid Norränge utmed järnvägen växte Chenopodium bonus-henricus vid en la- natt och dag Melampyrum nemorosum. dugård med gödselstack och i en slänt Den har även påträffats i skogen på an- från bostadshus. I anslutning till ladugår- dra sidan om gården, men vid gården som den så växte det glesstånds Senecio ligger intill järnvägen finns ingen natt och ovatus och liten kardborre Arctium mi- dag. Andra växter utmed järnvägsspåret nus. Lungroten är i modern tid bara känd var vitfryle Luzula luzuloides och gles- från Hälsingland från en enda plats, den stånds. här vid Vedtjära. Nära järnvägen i Berga har Pär Hed- I Söderala, Heden, här finns enda plat- wall hittat finsk fingerört Potentilla Välkommen till sen i Söderhamns kommun för backstarr intermedia i år. Den blommade nu, väg- Skindravägen 15 Carex ericetorum. Av den syntes inget nu, kanten slagen, men finska fingerörten Birgitta och Björn däremot så fanns utblommad gullklöver hade kommit igen efter det. Det finns nu Trifolium aureum. Även färgkulla fyra lokaler i Hälsingland för den. En stor

32 17 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 vattnets kraft till omkringliggande gruvor. minne av det utbredda ängsbruket vid äldre buske med daggros Rosa glauca stod plommonträd Prunus domestica. Där Den äldsta karta som ger en något mer Fagersta by. Den klamrar sig fast vid kan- på andra sidan vägen, mot järnvägssidan. fanns även blåsippor Hepatica nobilis detaljerad information är en skogs- ten till vägen där det ännu finns kvar li- Vår färd fortsatte sedan mot Kinsta by där och skogstry Lonicera xylosteum. delningskarta från 1738. Inägomarken re- tet solljus, tillräckligt för att några exem- jättebalsaminen Impatiens glandulifera Styv fingerört Potentilla recta fanns dovisas inte i detaljer men det framgår plar kan blomma varje år. slagit till med ett jättestort bestånd. I ut- både i frukt och blommande på vallen till tydligt att den arealen, som till största de- kanten av det så fanns skärvinda dammen vid Ljusne strömmars kraftverk, len bestod av slåtteräng, var betydande Citerad litteratur Calystegia sepium ssp. spectabilis och lite och på bilvägsslänt. Det är enda lokalen och uppgick till flera hundra ha. Från näs- Dandanell, Ingvar. 1998. brännässlor Urtica dioica. På brän- i Hälsingland. tan samma tid är kartan över åker- och Bruks- och bergsmansliv i Hofors – nässlorna klättrade nässelsnärjan Cuscuta Åkte sedan till Ljusnefors, slaggpiren, ängsdelning (1751). På kartan ges en de- Torsåker. europaea som både blommade och var i och beskådade stora ruggar av fältmalört taljerad bild av inägomarken. Dagens Eriksson, William. 1961. frukt. Glesstånds följde oss överallt på vår Artemisia campestris. Även massor av växtplats heter här ”Holmwreten” och Hyttornas minnesvård. Torsåkers färdväg i Söderhamn, i massförekomst gullusern Medicago sativa ssp. falcata utgörs av sju trädlösa skiften inom ett hembygdsförening. oftast. fanns där vackert blommande. gärde avgränsat med trägärdsgård. En Gustafsson Gunvor. 2006. Vid Myskje, i närheten av Marmaver- Väl framkommna till Lervik vid ha- intressant iakttagelse är att i många Muntlig information om vretar. ken, så fanns fläckvis med ängstoppklocka vet så möttes vi av sköna svalkande vin- slåtterängar har det plöjts upp vretar. I GÄBS. 2003. Campanula glomerata ssp. glomerata i dar i skydd mot solen, under träd, en oas Utdrag ur databasen för Gästrik- Gästrikland såddes vretarna in för att för- dikeskanten utmed en sträcka, troligen i jämförelse med all värme och solbelysta lands Flora. bättra höskörden. I Hälsingland kallades enda lokalen i Hälsingland. lokaler som vi hittills besökt. Här fanns Hultén, Eric. 1950. de för svalar och här odlades även säd Atlas över växternas utbredning i Klockan hade nu blivit 12.30 så det rätt så stora mängder av överblommad och lin. Därefter fick marken ligga 6 – Norden. var lunchdags. Lunchen intogs på stor getväppling Anthyllis vulneraria ssp. 12 år och brukas som slåtteräng innan den Hultén, Eric. 1971. Marmaverken. Inte ett moln på himlen carpatica, puktörne Ononis maritima, plöjdes och såddes igen. Atlas över växternas utbredning i och solen bara öste värme över oss. Ef- enda lokalen i Hälsingland, i ett par På den militära recognosceringskartan Norden. ter 45 minuter så var inventerandet igång ruggar som blommade. Även stortimjan från 1821 kan man se att området nu är Risberg, Barbro. 1986. igen, vid ett brädupplag vid Marmaver- Thymus pulegioides blommade intill en beväxt med spridda lövträd. På kartan över Något om floran i Torsåkers socken. ken där Pär Hedwall förra året funnit röd- häggmispel Amelanchier spicata i en laga skifte 10 år senare ges en mer detal- Växter i Hälsingland och Gästrik- toppa Odontites vulgaris. Vi sökte efter slänt mot havet. Ett litet plaskande i vatt- jerad beskrivning och här har området bytt land (VÄX) 1/1986, sid. 4-13. den nu men kunde inte återfinna den. net fick mig att vända mig om. Det var namn till ”Hällvreten backslog”, på den Risberg, Barbro. 2003. Enda lokalen i Söderhamns kommun Göran som vadat en liten bit ut i vattnet plats där svinroten idag växer. Torsåkers sockens flora, peliminär för bergmynta Satureja vulgaris besök- med skor och strumpor på för att titta på ”Holmwreten” finns dock kvar som namn version. tes, det var vid Ellne. Den fanns runt ett vattenväxter. Titta, jag har hittat hästsvans Risberg, Barbro. 2005. på den södra delen. Bruket att ta upp vretar hus, i ett litet skogsparti och mot en klippt Hippuris vulgaris, sa han. Göran insam- Svinroten Scorzonera humilis i i slåtterängarna redovisas även på denna gräsmatta och i omgivningen så finns det lade fler arter där för senare artbestäm- Muntebo. Växter i Hälsingland karta. På sockenkartan från 1859, Gästrikland (VÄX) 2/2005, sid. 23- skalgrus. Där bergmyntan gränsar mot ning. generalstabskartan från 1895 och på den 24. gräsmattan, där slås lokalen när växterna På hemväg mot Söderhamn så stan- första versionen av den ekonomiska kar- Rahmqvist, Sigurd. 1998. har fröat av sig. I det lilla skogspartiet nade vi till vid Åsbacka. Där fanns rik- tan, som bygger på flygfotografier tagna Gästrikland. Det medeltida Sverige fanns även tomtskräppa Rumex ligt med norrlandsfibbla Hieracium sect. 1952 – 1953, är Holmwreten och Häll- 11. obtusifolius, hassel Corylus avellana, Foliosa. Vi såg den på flera ställen i när- vreten återigen trädlösa. Den skog som Strandvik, Sofia. 2001. nejlikrot Geum urbanum och fjällig filt- heten utmed vägens sträckning. idag växer på platsen är alltså den första Gästrikeberg. Atlas över Sveriges lav Peltigera praetextata. Massförekomst Vid Stugsunds hamn mellan järnvägs- generationen av skog. Bergslag. Jernkontoret och Riksan- av underviol Viola mirabilis i slänt mot spår och närmare vattnet fanns blom- Svinroten finns idag kvar som ett tikvarieämbetet. gräsmatta i ett skuggigare parti under ett mande gullusern i rikliga mängder. Blå-

16 33 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 lusern Medicago sativa ssp. sativa fanns Dessa lokaler har påträffats under flera år fattiga marker men är inte direkt ket är under högsta kustlinjen. Svinroten också blommande i mindre mängd, lik- och under tusentals timmars inventerande. kalkgynnad (Ekstam & Forshed 1992). växer kring rötterna av en stor asp precis som mellanlusern M. ssp. x varia , hy- Göran och jag tackade Åke och Pär för att Den finns i huvudsakligen i Götaland och vid kanten av en körväg som åtminstone brid mellan blå- och gullusern. vi fick besöka dessa lokaler, fyllde på våra Svealand, om än svagt förekommande i delvis är uppbyggd av slaggsten. Följe- Klockan 16.00 var vi åter i Åkes lägen- vattenflaskor och återvände mot Sandvi- Uppland, Värmland, Dalarna och Värm- arter är gökärt Lathyrus linifolius, skogs- het efter en otroligt fin guidning med många ken-Forsbacka, fortfarande i gassande sol land. I Europa har den en östeuropeisk klöver Trifolium medium, skogsnäva fina växtlokaler. Tänk om man kunde hitta och 29 grader i skuggan. kontinental utbredning (Hultén 1950, Geranium sylvaticum, blåbär Vaccinium så här många rara arter på en enda utflykt 1971). myrtillus, vitsippa Anemone nemorosa, när man är ute och inventerar. Se bilden på framsidan och bilderna på Svinroten är ytterst sällsynt förekom- liljekonvalj Convallaria majalis, skogs- mittuppslaget. mande i Gästrikland och saknas i Häl- sallat Mycelis muralis och hundkäx singland. Det finns idag två aktuella lo- Anthriscus sylvestris. Vid mitt besök 29 kaler; Hällvretens backslog Fagersta maj 2003 fanns 63 bladrosetter varav 5 (även kallad Muntebo) i Torsåkers socken hade blomknoppar. Den 31 juli 2004 Botanik för nybörjare och Hemlingby i Valbo socken. Det finns fanns 81 st. bladrosetter varav 9 hade fyra äldre lokaler; Stenbäck i Valbo blommat. Den 3 juli 2006 fanns totalt 82 Redaktionen socken 1844 – 1863, Rödjningen, Gävle st. varav 28 hade blommat men bara 3 1919, Sörby Gävle 1953 och Valls hage gått i frukt. Vid ett styrelsemöte nyligen diskuterades vad VÄX ska innehålla. Ett förslag var att Gävle 1979 (Gästriklands Flora). Hur såg landskapet ut för fem genera- vi ska försöka skriva lite för nybörjare i botanikens värld. Nedanstående artikel kan- I databaserna för Gästriklands Flora tioner sedan? Från Fagersta by och dess ske kan föras till den kategorin. Den gör inte anspråk på att vara vetenskapligt helt finns från Fagersta en första uppgift från marker finns ett rikligt historiskt kartma- korrekt. Den bygger till stor del på personlig erfarenhet, men försöker ge en allmän- 12 juni 1983 ”ca 10 ex.”. Barbro Risberg terial som ger oss en tillbakablick till ett giltig bild av ett ämne som berör alla som går i skogen – skogsväxternas ekologi, skriver att den under flera år växt tillsam- annat landskap än dagens. Äldre hand- med betoning av den boreala zonen. mans med liljekonvalj på igenväxande lingar från olika arkiv ger kompletterande hagmark i Muntebo. Hon uppger att det information. har varit ett tjugotal exemplar (Risberg Fagersta är troligen en av socknens Skogsväxternas förhållande till träd 1986). I hennes preliminära version av äldsta byar och omnämns redan 1350 un- Anders Delin Torsåkers flora anges att antalet plantor der namnet ”Fagrastaduhm”. Läget var kulminerade i början på 1990-talet och lämpligt vid den fiskrika forsen mellan de att det numera bara återstår ett minimalt båda Göske-sjöarna, omgivna av skogar Genom ett uppdrag åt ArtDatabanken, att växternas ekologi är det nyttigt att tänka bestånd på en sockel av asprötter (Ris- med bete till boskapen, ved och virke samt klassa de rödlistade kärlväxternas krav sig det svenska landskapets utveckling berg 2003). I en artikel från förra året vilt att jaga. Vid Edskens norra strand an- på livsmiljö i den boreala skogen, fick sedan istiden, med kolonisering av all anger Barbro Risberg att svinroten först lades byns fäbodar, idag en omtyckt bad- jag anledning att fundera över egna ob- mark med naturliga växtsamhällen av upptäcktes 1983, men att den försvann plats. De bördiga markerna i dalgången servationer och en del litteraturuppgifter olika slag. Bergen kan ha varit tämligen från denna plats i mitten av 1990-talet. var lämpliga att röja upp till slåtterängar om skogsväxternas förhållande till träd. öppen mark, men var sannolikt som nu Då upptäcktes en ny plats på andra sidan och åkermarker. Gästriklands landskaps- Detta är en intressant frågeställning där- glest bevuxna med tallar och en rik flora en gammal körväg ca 10 m från den handlingar redovisar år 1541 att det fanns för att skogsbruket tar bort träd ur sko- av lavar. Myrarna utvecklades mer grad- gamla platsen (Risberg 2005). fyra bergsmän i Fagersta. Det visar att gen och somliga arter antas bli mer eller vis med tillväxande torvlager, och blev Lokalen vid Hällvretens backslog ut- bönderna ganska tidigt hade övergått till mindre gynnade eller missgynnade av över stora arealer alldeles trädlösa. Vissa görs idag av en luckig äldre blandskog att även bryta järnmalmen i de omkring- detta. strandzoner har alltid varit trädfria. Näs- på blockfattig jämn moränmark. Växt- liggande bergen. Forsens kraft nyttjades När man försöker beskriva skogs- tan all övrig mark blev skog. De övriga lokalen ligger strax under 130 m ö h, vil- till att driva de konstgångar som överförde

34 15 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

skogfria marker vi har i dag är alla block utan träd och bärris kan stensöta Såg min farfars mormors far någonsin människoskapade: Olika typer av od- Polypodium vulgare, harsyra Oxalis lingsmark med rik, annorlunda och ofta acetosella, hallon Rubus idaeus, rönn svinroten vid Hällvretens backslog? rätt sent inkommen flora. Från början var Sorbus aucuparia, mjölke Epilobium Magnus Bergström alltså skogen den i Sverige helt domine- angustifolium, getrams Polygonatum rande vegetationstypen. odoratum, stinknäva Geranium robertianum, skogsbräken Dryopteris Konkurrens om ljus Jan Erik Sundberg föddes i Fagersta by i någon annan i hans familj, märke till den carthusiana, lundgröe, nordbräken Träden dominerar i skogen. De har fått Torsåkers socken den 5 februari 1830. Han gulblommande svinroten Scorzonera Dryopteris expansa, skogsnarv stammar för att komma upp till ljuset. De var min farfars mormors far. Han arbetade humilis i Hällvretens backslog och de an- Moehringia trinervia och lopplummer högsta träden tar det mesta av ljuset. som gruvarbetare i Körbergets och Stor- dra slåtterängarna, på väg till Hofors, på Huperzia selago växa (Delin 1988). När bergets järnmalmsgruvor och kalkbrott. sluttningarna ned mot Lill-Göskens östra Under dem får övriga arter och individer det regnar behöver de inte konkurrera Han gifte sig 1833 med Greta Jansdotter sida? Eller var den bara en gul blomma klara sig med det ljus som blir kvar. Ofta med träden om vattnet. Å andra sidan som var född i Västerhästbo, längre söde- bland alla andra fibblor Hieracium och finns flera skikt, som steg för steg mins- måste de under torrperioder tåla en ex- rut i socknen. De bosatte sig i Fagersta maskrosor Taraxacum. Fastnade blicken kar den ljusmängd som når ner till mar- trem torka. Ett märkligt exempel på en men flyttade sedermera till grannbyn Berg. kanske bättre på purpurknipprotens ken. Längst ned finns mossor, som kla- liknande anpassning är springkorn Jan-Erik levde ett långt liv och dog den Epipactis atrorubens mörkröda blommor rar sig vid mycket låga ljusintensiteter. I Impatiens noli-tangere, en art som gärna 28 juli 1911. Under hans levnad skedde när han arbetade vid Körbergets och lövskog kan mossorna undvika en del av växer i fuktig eller våt miljö, men som en stor förändring av bygden. Penninge kalkbrott? problemet genom att växa vid låg tem- också lyckas överleva med friska blad på De små bergsmanshyttorna som drevs Även landskapet förändrades stort un- peratur, när träden är avlövade. Vitsippan block under mycket torra perioder. av bönderna i varje större by hade haft sin der hans levnad. I mitten av 1800-talet genomför större delen av sin årliga assi- Nunneört Corydalis och vårlök Gagea storhetstid. Bergsmanshyttan i Fagersta var Lill-Gösken omgiven av stora milation innan lövträden är fullövade. vissnar ned och gör sig oberoende av lades ner redan 1783 och 1871 slutade inägomarker med slåtterängar, åkrar, Dess blad avslutar sitt arbete och gulnar både ljus och vatten under sommaren. även slagen att slå vid hammaren, som var vretar och backar. Nu återstår totalt sett i redan på högsommaren. belägen i forsen mellan sjöarna Stor- både Gästrikland och Hälsingland min- Konkurrens om mineralnäring Gösken och Lill-Gösken. Successivt dre areal slåtteräng än vad som då fanns Konkurrens om vatten Konkurrensen om mineralnäringsämnen konkurrerades de mindre bergsmanshytt- i bara Fagersta by. Det har naturligtvis På torra marker torde konkurrensen om torde vara lika stor på torra som på våta orna ut och på 1880-talet fanns bara inneburit en stor förändring av floran. De vatten mellan träden och övriga arter vara marker, och träden har även i det fallet i Hofors kvar, som växte fram till en stor idag sällsynta ängsarterna måste ha varit hård. Sumpskogen erbjuder däremot till- allmänhet ett övertag. Att träden tar det bruksrörelse. Gefle-Dala järnväg drogs vanligare i dåtidens landskap med olika räckligt med vatten till alla. I torra skogs- mesta av vattnet och mineralnärings- igenom norra delarna av socknen och slags slåtterängar, öppna marker kring typer måste kråkbär Empetrum nigrum ämnena ser man lätt där trädrötterna har Robertsholms station invigdes av kron- kalkbrotten och glesa skogar påverkade och mjölon Arctostaphylos uva-ursi via kapats, vilket forskare har gjort i prins Karl (sedermera kung Karl XV) av bete, kolningsskogsbruk m.m. Även djupa jordstams- och rotsystem på något experimentsyfte (Romell 1938). Samma 1858. En kanal grävdes 1875 i Fagersta, svinroten, som är slåttergynnad, måste ha vis lyckas hämta upp tillräckligt med vat- sak kan man i dag se där någon, utan att mellan de båda Gösken-sjöarna, för att varit betydligt vanligare ten i konkurrens med träden. På liknande avverka träd, har kört med traktor i lös transportera malm på pråmar från Svinroten har sin populations- vis klarar sig blåbär Vaccinium myrtillus skogsmark. På vallen mellan hjulspåren Myggbogruvan i Stor-Göskens östra ände tyngdpunkt i äldre typer av vinterfoder- och lingon V. vitis-idaea under torra som- kommer hallon, örter och ormbunkar upp, till Hofors bruk i västra änden av Lill- marker. Den är klart mer gynnad av slåt- rar i s.k. friska barrskogstyper och lund- som inte syns i den omgivande skogen. Gösken. Kanske hörde han även talas om ter än av bete. Den minskar vid utebliven gröe Poa nemoralis i lövskog. De gynnas av den plötsligt ökade vatten- två stora kommande nymodigheter - bi- hävd, om dock inte med omedelbar ver- Studier av blockvegation pekar på och näringstillgången i den mark där len och elektriciteten. Lade Jan Erik eller kan. Den trivs bäst i fullt solljus på kväve- några arter med delvis annan strategi. På traktorhjulen har slitit av trädrötterna.

14 35 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Balans rotens Goodyera repens jordstammar el- av de skarpaste kritikerna mottog två och biologisk mångfald har tagit stryk. Om nu träden är så överlägsna konkur- ler rötter växer endast i moss- och förna- anonyma mordhot. Bolagsväldet lever Skogskapitalet skulle ha kunnat förval- renter - varför växer andra arter än träd i skiktet och går aldrig ned i mineraljorden. kvar, och möjliggör fortsatt skövling av tas på annat sätt med större nytta för alla skogen? Finns det för dem fördelar som Följaktligen dör den när mossan dör, vil- de sista gammelskogarna. parter, för skogens arter av djur och väx- balanserar nackdelarna? De arter som har ket ju ofta händer på kalhygget. ter, för lokalbefolkningen och för landet. utvecklats tillsammans med träd och nu Rovlystet och kortsiktigt Om vi vill börja om på ett sådant vis är skogsarter visar en mycket stor varia- Mer eller mindre uttalad konkurrens Det svenska skogsbruket präglas av rov- måste vi först ge skogen en lång tion i fråga om sin relation till träd. Som- med träden lystnad och kortsiktighet. Det har snabbt återhämtningsperiod, i de nordliga de- liga är direkt beroende av träd. Det är i En mycket stor del av skogens kärlväxter förtärt skogskapitalet. Vinsterna har gått larna av landet flera hundra år. första hand alla de som lever på bark eller klarar däremot att växa både i sluten skog åt annat håll än där skogen växer. Folk på och i ved, levande eller död. Det är och på hygge. Somliga blommar också bra främst mossor, lavar och svampar. Andra i bägge miljöerna: Stormhatt Aconitum arter både skadas och gynnas av trädens lycoctonum ssp. septentrionale, trolldruva närvaro. Många mår bäst när skogen är Actaea spicata, vitsippa Anemone Svampar att inventera i Gästrikland lagom tät. I urskogen har det funnits en nemorosa, blåsippa Hepatica nobilis, har- finstämd balans, där varje art har funnit syra Oxalis acetosella, skogsstjärna och Hälsingland sin plats, i konkurrens med och/eller be- Trientalis europaea, stinksyska Stachys roende av vissa träd. sylvatica, torta Cicerbita alpina, skogs- Erik Sundström sallat Mycelis muralis, gullris Solidago Kärlväxter som är beroende av träd virgaurea, ekorrbär Maianthemum eller skog bifolium, kransrams Polygonatum Vid Sveriges Mykologiska Förenings års- Hälsingland och Gästrikland, även om de Det finns ett fåtal taxa bland kärlväxt- verticillatum, grönkulla Dactylorhiza möte 2006 berättades att det pågick en in- är mycket sällsynta. Arterna är bitter tagg- erna som är direkt beroende av träd: Tall- viride, vårfryle Luzula pilosa, skogsrör ventering av stjälkröksvampar Tulostoma, svamp S. fennicus, lilaköttig taggsvamp ört Monotropa hypopitys ssp. hypopitys, Calamagrostis chalybaea, skogssvingel som är sällsynta och mest kända från Got- S. fuligineoviolaceus, blåfotad tagg- kal tallört M. hypopitys ssp. hypophegea, Festuca altissima, hässlebrodd Milium land, Öland och Bohuslän. Man misstän- svamp S. glaucopus, slät taggsvamp S. vätteros Lathraea squamaria och mistel effusum. De flesta av dessa har dock en ker att de finns även på andra områden leucopus, koppartaggsvamp S. lundellii, Viscum album. tendens att blomma rikligare i glesare par- men har missats genom ovanlig växtplats sammetstaggsvamp S. martioflavus och Många kärlväxter och mossor gynnas tier av skogen. och årstid. Det finns tre arter i Sverige, brödtaggsvamp S. versipellis. Bland dem av den beskuggning som träden ger och Andra kärlväxter lever mestadels sterila med liknande biotopkrav: Mossa på kalk- har jag sett koppartaggsvamp i Häst- som skyddar dem från uttorkning av mos- i sluten skog men blommar när de befrias hällar och kalkstensmurar eller kalkhaltig mursreservatet vid Lersjön i Valbo, bröd- skiktet och från ”solbränning”. Det är från trädens konkurrens: Hallon, smultron havssand med tångrester. Årstiden är vår taggsvamp vid Dalsängsvägen i Ovansjö viktigt att skilja mellan vad som händer i Fragaria vesca, skogsnäva Geranium och försommar. De har aldrig rapporte- och bitter taggsvamp vid Sevedskvarn mineraljorden å ena sidan och i förna- sylvaticum, mjölke, grön-, klock-, klot- och rats från Gävleborgs län, men kalkhällar intill nationalparken vid Gysinge. mosslagret å den andra. Samtidigt som vitpyrola Pyrola chlorantha, media, mi- finns på öar i Gävlebukten, och havssand trädens rötter suger fukten ur mineral- nor, rotundifolia, blåbär, lingon, ärenpris vid Billudden och Svarthamn, så håll ögo- Se även: jorden bevarar deras kronor genom be- Veronica officinalis, glesstånds Senecio nen öppna! Ove Lennströms artikel i VÄX 2/2001 skuggning fukten i mosskiktet, och sän- ovatus, piprör Calamagrostis arun- Naturvårdsverket rekommenderar ker där under soliga dagar temperaturen. dinacea, tuvtåtel Deschampsia cespitosa, som nytt inventeringssläkte de sällsynta Vattenhalten i mossan har stor bety- kruståtel D. flexuosa, bergslok Melica arterna av brunsporiga taggsvampar delse för mossorna själva men även för nutans. Sarcodon och de har i vart fall hittats i en kärlväxt och många svampar. Knä-

36 13 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 tål inte att den öppnas. Värmlandslaven sig delvis genom arbeten hos bolaget som Slutligen finns en mängd arter, som över- En mycket särpräglad art är stagg Nardus var en sådan. Den försvann under 1950- huggare eller körare. Betalningen var lever i fröbanken till dess en öppning i stricta, som genom sin utbredning i dag talet genom avverkning. Dessvärre är knapp. När huggarnas och körarnas red- mosstäcket uppkommer. Det kan vara ge- tydligt visar att den har kommit in i sko- denna lav sällsynt eller utrotad även på skap förbättrades och deras skicklighet nom brand, p.g.a. kalavverkning med gen med folk och kreatur, men som står alla andra ställen i världen där den en ökade, räknade de med större inkomst. markberedning och andra markskador, el- kvar i åtminstone ett halvt sekel, kanske gång växte. Trådbrosklaven var tämligen Då sänktes ackordet. Jordbruket förföll, ler p.g.a. naturliga markskador. Då kan längre, i skogen. Staggen kan användas vanlig så sent som under första halvan kulturen upplöstes och armodet spred sig. skogsnarv Moehringia trinervia, svedje- som indikator på gamla stigar och vägar. av 1900-talet, men är nu en extrem rari- Många utvandrade till kusten eller till näva Geranium bohemicum, toppdån Den finns aldrig på nya stigar. Den är of- tet. Den växte på gamla granar i skug- Amerika. Galeopsis bifida, skogsnoppa Gnap- tast steril när den växer vid en stig i sluten giga och fuktiga lägen men har förlorat De spillror av inlandsbefolkningen halium sylvaticum, bergkorsört Senecio skog, men plantorna blir tydligen mycket det mesta av detta substrat och finns nu som finns kvar, lever där trots och inte sylvaticus, pillerstarr Carex pilulifera, och långlivade. Ett liknande uppträdande har kvar mest på fåtaliga ställen på klipp- tack vare bolagen. De enda arbetstillfäl- en lång rad andra starr- Carex, tåg- Juncus, knägräset Danthonia decumbens. väggar i skuggiga raviner. Tjugotvå ar- len som nu erbjuds går till de få entre- fryle- Luzula och gräsarter Poaceae gro. ter av skogslevande mossor, lavar och prenörerna med processorer, skotare och Dessa arter överlever en kort tid och ökar Skogsväxter som skyr träd svampar är försvunna från landet enligt timmerbilar. Även dessa har pressad eko- på fröbanken. Som gröna plantor blir de Många arter som uppträder i skogsland- senaste rödlistan. nomi. Bolagen sätter priset. Maskinerna sedan utkonkurrerade av mossor och av skapet är ljusälskande, skyr träd och hör är dyra. Många har gått i konkurs. Många andra kärlväxter i skogen och återkommer egentligen hemma på strand eller på häll- Lokalbefolkningens livsvillkor har orimligt lång arbetstid. inte förrän efter nästa markstörning. mark, i branter eller på lodytor i berg. Sär- I skogsbygderna är historien levande, Pengarna rinner ut ur skogsbygden. Granen föryngras själv ofta fläckvis, skilt intressanta är de som förekommer men man talar inte gärna om den efter- Detta är speciellt tydligt i de trakter där i rotvältegropar och på lågor. I en rot- både på strand och i torra branter, som som den är så dyster. Träpatronernas bolagen äger större delen av skogen. År vältegrop ser man också bl.a. hallon, tåg t.ex. en Juniperus communis, käringtand skogsförvärv under 1800-talet är en 1998 blev det totala avverkningsnettot i och starr gro. Den miljön är också viktig Lotus corniculatus, kattfot Antennaria skamfläck i svensk historia. Många bön- Åsele kommun 147 miljoner kronor. En- för köseven Agrostis clavata och taiga- dioica, liten blåklocka Campanula der blev lurade och andra blev tvingade. dast 6 miljoner var beskattningsbara i starr Carex norvegica ssp. inferalpina. rotundifolia, liljekonvalj Convallaria De som lyckades behålla sin skog var de Åsele. Resten beskattades där bolagen Alla dessa arter har en tendens att bli kort- majalis och fårsvingel Festuca ovina. Det välmående bönderna i älvdalarna, med har sina säten eller där utborna bor. livade i vegetativt skick när mossor och är inte vattentillgången som styr deras val läskunnighet, kontakter och bättre eko- Arbetstillfällena inom skogen minskar andra kärlväxter tar över, men de kvarle- av växtplats utan ljustillgången. En del nomi. I det norrländska skogssamhällets ständigt i antal. Av timret sågas bara en ver i fröbanken. av dem finns även på ängsmark, just på utkanter övertog bolagen nästan hela sko- tredjedel inom kommunen och därav Många arter kräver naken jord för eta- grund av att de älskar ljus och skyr hög- gen. Till de enklare knepen hörde att vidareförädlas bara en tiondel lokalt. blering, men lever sedan kvar i gammal vuxen vegetation. bjuda på sprit och få en namnteckning Åsele kommun är inget undantag utan skog med tjockt mosstäcke, om bara sko- på ett kontrakt. När de ”tredskande” bön- representativ för Norrlands inland i stort. gen inte blir allt för tät: Plattlummer Småkryptogamer är mer beroende av derna, som uppköparna inte lyckades Den majoritet av skogsbefolkningen Diphasiastrum complanatum och matt- träd lura, blev färre än 50 % kunde det hända som inte jobbar åt bolaget lever ändå i lummer Lycopodium clavatum, mosippa Kärlväxterna i skogen kan alltså vara be- att de taxerades upp av bolaget, eftersom ett beroendeförhållande. För jakt, fiske Pulsatilla vernalis, ryl Chimaphila roende av träd eller sky träd. De flesta det hade majoritet i kommunfullmäktige. och brännved är de hänvisade till bola- umbellata, klockpyrola, kanske delvis arter som är beroende av träd finner man Bönderna hade inte råd att betala skatten gets godtycke. Många tycker att bolaget nattviol Platanthera bifolia och några flera bland vedlevande eller mykorrhizabil- och tvangs sälja sina fastigheter till bo- skövlar skogen, men få vågar kritisera orkidéer. Kambäken Blechnum spicant i dande svampar och bland epifyterna, de laget. bolaget offentligt. Den som gör det blir en rotvältegrop är extremt sällsynt men mossor och lavar som växer på bark och De f.d. bönderna, sedermera arren- av med rätten till jakt, fiske eller ved. En ändå typiskt. Även den förmår leva kvar i ved. Även bland insekter och andra små- datorer på de gårdar de fötts i, försörjde mossan under många decennier. kryp finns mycket stora mängder av ar-

12 37 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ter som för sin fortsatta existens är bero- Skogens naturliga omloppstid på 500- det problemet genom att fara till Ryss- tiondel av dessa volymer och den döda ende av levande eller döda träd av olika 1000 år i den boreala zonen gör det svårt land och söka de flerhundraåriga tallar ved som finns är mestadels klen. Grov arter, med olika ålder och i olika place- att genom experiment utreda vilka krav som behövs, eller genom att kapa bort död ved (30-60 cm diameter) är mycket ringar i landskapet. Det är här som skogs- på dynamik och konstans en skogslev- de bitar av det svenska virket som inne- värdefullare för skogens vedlevande or- näringen har sina största problem, om den ande art har. Även den i skogs- håller kvistar. Resterna fingerskarvas. ganismer än klen död ved. Tusentals ar- vill försöka bevara alla arter i skogen. produktionen gällande omloppstiden, 60- ter av insekter, mossor, lavar och svam- Om skogsbrukets negativa effekter på 120 år, är för lång för att en enda Biologisk mångfald par har decimerats på grund av minsk- kärlväxterna i stort sett är måttliga, så är människoindivid ska kunna skaffa sig Det som för alla naturvårdsintresserade ningen av mängden grova gamla träd, de desto tydligare och mer svårartade egen erfarenhet och utvärdera experiment människor är det tydligaste beviset för ihåliga träd och grova döda träd, stående bland småkryptogamerna. Åtminstone en angående en skogsväxts ekologi. Det att skogsbruket inte är långsiktigt håll- eller liggande. Det är därför som många art är utdöd ur Sverige på grund av av- finns mycket få observationer av en viss bart, är att den biologiska mångfalden i av dem har hamnat på rödlistan. verkning, värmlandslaven Erioderma lokal eller viss population, som sträcker skogen inte bevaras. Många skogsarter Det var inte bara jakten på sågbart virke pedicellatum. Många är oerhört kraftigt sig över så lång tid att man kan våga sig blir hemlösa när gammal skog ersätts av som ledde till denna utarmning. I miss- decimerade, t.ex. varglav Letharia på en prognos för en hel omloppstid. ingen skog alls eller av ung skog. Jätte- riktad saneringsnit avverkades även oan- vulpina, trådbrosklav Ramalina thrausta Det är svårt att beskriva de olika skogs- arealer i fjällnära trakter läggs öde när vändbara gamla urskogsträd. I instruktio- och långskägg Usnea longissima. Listan (eller trädlevande) kärlväxtarternas krav den gamla skogen kalavverkas och de nen för den första avverkningen på över småkryptogamer som är beroende på livsmiljö. Det är ändå svårare att klassa nya plantorna ännu efter många decen- Gräningsvallens kronopark i Ramsjö, av träd och mer eller mindre hotade av hoten mot dem på grund av skogsbruk. nier knappt förmår skymma sikten. Hål- norra Hälsingland 1872 kan man läsa: ”De skogsbruket omfattar tusentals arter. Klassningen förväntas utgå från ett antal byggande däggdjur, fåglar och småkryp skadade timmerträden afverkas och Naturvård i skogen handlar alltså till miljöfaktorer som definieras av mänskligt hör till dem som först drabbas när de lemnas”. Dessa gamla träd skulle ha gjort stor del om bevarande av små- tänkande och mänsklig verksamhet, t.ex. gamla träden tas bort. I en 80-årig större nytta om de hade fått stå kvar. Slag- kryptogamerna (och av stora grupper av skillnaden mellan skogsbrukslandskap produktionsskog finns uppskattningsvis ugglan är känd som specialist på att bo i djur), och dessa har också fått en central och jordbrukslandskap, eller indelningen inte ens en hundradel av det antal hål som stående ihåliga döda rester av gamla tal- roll i klassningen av skog för naturvård- av skog i ett antal typer. De rödlistade ar- urskogen bjöd på. Detta har också visat lar, s.k. skorstenar. Det finns fortfarande sändamål. Det är färre kärlväxter som ternas ekologi följer till största delen helt sig i nedgång av populationerna av lapp- sådana kvar i delar av Norrland. De står spelar en viktig roll som argument för andra mönster, nästan alltid småskaliga, mes, talltita och andra hålbyggare. I som de stod när yxan gick igenom områ- bevarande. och är ofta resultat av andra miljöfaktorer produktionsskogen finns trastar, bofinkar det för 100-150 år sedan. Slagugglan bor än dem som har med brukningsform eller och lövsångare, som flyttar på hösten. I fortfarande i dem. De har stått i 267 år ef- Hur stort är hotet från skogsbruket? skogstyp att göra. De delar av klassningen urskogen kunde även övervintrande fåg- ter tallens död (medeltal för 12 undersökta Frågan har inget enkelt svar. Med ovan- som är lättast att genomföra är de som har lar klara sig, som behöver hålträdens skorstenar). Tallens ålder när den dog var stående analys kan man kanske komma med marken att göra, som handlar om ar- skydd mot kylan. sannolikt 300-400 år. Från frö till sitt nu- svaret lite närmare. Man måste skilja mel- tens förhållande till kalk och till vatten. Den dramatiska förändringen i sko- varande tillstånd har dessa skorstenar alltså lan olika typer av skogsbruk. De flesta I fråga om småkryptogamerna är gens struktur tydliggörs av några nog- existerat i ca 600 år. För att de 100-åriga av de aktuella arterna har under sekler klassningen mycket lättare, eftersom den granna taxeringar av urskog, som har pu- tallar som i dag lämnas i samband med en klarat av att leva i skog som har direkt anknyter till trädart och till trädets blicerats, tillsammans med taxeringar av avverkning ska bli skorstenar får vi vänta plockhuggits, och har förutsättningar att tillstånd: ålder, grovlek, levande eller samma skog i dag. I urskogen var 25 % i 500 år. Detta är ett mått på styrkan i den fortsätta så. Det senaste seklets intensi- dött, stående eller liggande. En omfat- av det stående virket dött och det fanns förintelsevåg som har gått genom skogen vare skogsbruk har infört metoder som tande genomgång av den döda vedens be- mängder av liggande död ved. En stor del under de senaste 150 åren. för många av de aktuella arterna är mer tydelse för artbevarandet har nyligen av den döda veden hade grova dimen- Ett annat mått på förintelsen är förlus- skadliga. Det är framför allt dels gjorts av Dahlberg och Stokland 2004. sioner. I dagens genomsnittliga ten av vissa arter. Vissa lavar är speciali- kalhyggesbruket, dels dikningen. produktionsskog finns bara omkring en serade på gammal sluten granskog och

38 11 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

En tydlig slutsats av ovanstående analys Citerad litteratur Skogsbruket är inte långsiktigt hållbart är att varje art måste utforskas, beskrivas Dahlberg, Anders och Stokland, Jorgeir och bevaras på sitt eget vis. Principen är Anders Delin N. 2004. enkel. Dess genomförande däremot oer- Vedlevande arters krav på substrat – hört arbetskrävande. Ett stort mått av för- sammanställning och analys av 3600 siktighet och tålamod krävs alltså vid dis- arter. Skogsstyrelsen, rapport 7/ Det som händer i den svenska skogen är att få tillbaka lika mycket virke igen, sär- kussion om och genomförande av planer 2004. svårgripbart därför att det händer långsamt skilt inte så grovt och gammalt. på bevarande av olika skogsarter, vilket Delin, Anders, 1988. och långt bort från våra blickar. Skogs- Den ökning av den stående virkes- kunde sammanfattas med ordspråket Vegetation på block i Hälsingland. näringen påstår att den utnyttjar skogen volymen som har ägt rum sedan 1926 har ”Man vet vad man har, men inte vad man VÄX 2/1988, sid. 14-21. på ett långsiktigt hållbart sätt, men det är delvis ägt rum på nedlagd jordbruksmark. får”. Delin, Anders, 1992. inte sant. Den exploaterar, liksom gruv- Ökningen ses mest i Götaland och Svea- Kärlväxter i taigan i Hälsingland – näringen, en fyndighet som är ändlig. land. I Norrland ökar inte virkesförrådet deras anpassningar till kontinuitet Misshushållningen med den svenska nämnvärt. Den ökning som ändå pågår i eller störning. Svensk Bot. Tidskr. skogen sträcker sig över århundraden, vissa delar av den svenska skogen kom- 86:147-176. speciellt de senaste 150 åren, och den är mer till genom tillväxt av unga och klena Romell, Lars-Gunnar, 1938. gigantisk. Den drabbar tydligast de 2/3 av stammar. A trenching experiment in spruce skogen som befinner sig i den boreala forest and its bearing on problems of Virkeskvalitet zonen, i Värmland, Dalarna och Norrland. mycotrophy. Svensk Bot. Tidskr. Virkeskvaliteten har aldrig presenterats i En gradvis utarmning är på gång i det 32:89-99. fördolda. Vi kan inte avläsa den i statisti- den offentliga statistiken, men gamla ken, därför att ingen statistik fanns i det snickare visste vad som dög till olika än- tidiga skedet, och därför att den statistik damål. Konstruktioner som utsattes för som sedan kom inte upplades för att visa väta, som de nedre delarna av timrade Förändringar i namnskicket för det som kan vara mått på hållbarhet. Vi hus, eller fönstervirke, borde göras av ser dock utarmningen med egna ögon om kådrikt kärnvirke. En instruktion på mossor och lavar vi lever tillräckligt länge, tittar efter noga 1930-talet var att all splintved (=icke och läser gammal litteratur. kärnved) skulle bilas bort från tall- Anders Delin stammarna innan man började forma de Stående virkesvolym stockar som skulle ingå i bygget. Den Alla har någon gång drabbats av påstå- som idag vill tillämpa denna regel får Vi har tidigare rekommenderat förfat- För lavarna rekommenderar vi den lista endet ”Vi har aldrig haft så stor virkes- mycket klena stockar till sitt hus, efter- tarna i VÄX att följa samma namnskick över nya svenska namn som även inne- volym i skogen som nu”. Detta gäller bara som dagens timmer har en mycket min- som i Den Nya Nordiska Floran och i de håller en del förändringar av de veten- om man anser att tiden började år 1926. dre andel kärnvirke. ekologiska katalogerna för mossor, lavar skapliga namnen: Nordin, Anders, Thor, Det var då man började mäta den stående Inrednings- och möbelsnickaren ville och svampar. Vi vill nu för mossornas del Göran och Hermansson, Janolof 2004: virkesvolymen, eftersom man anade att ha kvistfritt virke, dels därför att det var rekommendera att den nya checklista Lavar med svenska namn – tredje uppla- skogarna var virkesfattiga efter 50-100 lättare att bearbeta för hand, dels därför följs, som publicerades i år (Hallingbäck, gan. Svensk Bot. Tidskr. 98:339-364. år av dimensionsavverkningar som tog att det är vackrare. Många har tvingats Tomas, Hedenäs, Lars och Weibull, Hen- ut allt sågbart virke. Det uttagna virket vänja sig vid de senaste decenniernas rik 2006. Ny checklista för Sveriges var mest i åldrarna 200-400 år. Självklart kvistiga paneler, men uppskattningen av mossor, Svensk Bot. Tidskr. 100:96-148). räcker inte tiden från 1926 till 2005 för kvistfritt virke finns kvar. Nu löser man

10 39 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

växtplatser har gjorts av mig, varken i Citerad litteratur Medlemsregister september 2006 Sverige eller övriga världen. Hur kvast- Lid, Johannes. gullriset hamnat strax bredvid vägen vid Norsk Flora, sjunde upplagan. Ingrid Alm-Elmeborg Sandhamnsgatan 42E, 2tr 115 28 Stockholm Valbo kyrka kan man ju undra. Det har Niering, William A. and Olmstead, Torbjörn Alsing Freluga 7204 821 93 Bollnäs ju anlagts bullervallar och buskar har Nancy C., 1997. Field Guide to Bert Andersson Sjöberget 1A 784 68 Borlänge planterats på dem, de finns i närheten av North American Wildflowers. Dan Andersson Aspe 21 824 94 Hudiksvall kvastgullriset, och det kan ju alltid ramla National Audobon Society. Gullan Andersson Åkerslundsvägen 18 810 22 Årsunda av någon sorts material från bilar som Stace, Clive, 1992. Gunnar Andersson Kilsbo 169 826 91 Söderhamn passerar på vägen. På Värhultstippen New Flora of the British Isles. Inga-Greta Andersson Kalvdansvägen 3C 811 38 Sandviken hade det ju tippats bark. Kan det vara så Lars Andersson Vallhovsvägen 96B 811 38 Sandviken Magnus Andersson Lillhammarsvägen 3 824 40 Hudiksvall att någon timmerbil tappat barkflagor Nils Andersson Sandarne Svanby 102 815 91 Tierp med frön från kvastgullriset? Roligt var Peter Andreasson Hienshyttan 7 770 70 Långshyttan det i alla fall när gullriset blev bestämt Margareta & Bo Appell Majgården, Sjurberg 795 32 Rättvik till kvastgullris. Mora Aronsson Övergran Kyrkängen 746 93 Bålsta Mats Axbrink Blockvägen 34B 824 34 Hudiksvall

Gunnar Bakken Barrvägen 1 803 25 Gävle Karin Bengtsson Vallersgatan 12 621 43 Visby Berit Berglund Sätrahöjden 31, 4 tr 806 34 Gävle Toni Berglund Mårbackavägen 13D 691 38 Karlskoga Ingegerd & Bo Bergsman Vassvägen 2 814 91 Furuvik Magnus Bergström Stortjäran 9286 762 96 Rimbo Anders Bertilsson Bäcksholm 565 91 Mullsjö Stig Björk Acktjärnsgatan 10 813 36 Hofors Ny adress till GÄBS hemsida, Uno Björkman Ånhult 1 571 91 Nässjö Lars Björs Skålbo 4158 820 40 Järvsö som nu är uppdaterad Anita Blom Gräsuddsvägen 22 826 60 Söderhamn Sigvard Bodin Snarböle 210 826 94 Norrala Under våren har GÄBS hemsida Har du några synpunkter eller Sara & Gunnar Bodlund Kaptensgatan 9A 826 37 Söderhamn uppdaterats med basinformation Östen Boman Smålandsvägen 9 826 39 Söderhamn idéer hur hemsidan kan utvecklas Yvonne Boqvist Runstensvägen 83 804 33 Gävle om styrelse, kalendarium, är du välkommen att kontakta: Kerstin Bryntse-Andreassen Slåttlandsvägen 5 816 92 Lingbo inventeringsprojekten m.m. Dess- utom finns nu ett fullständigt re- Magnus Bergström Carl-Eric Carlsson Föränge 1067 820 40 Järvsö gister över alla artiklar som skri- ([email protected]). Berndt Carrington Hästbergsringen 18 791 36 Falun vits under tidningen VÄX levnad. Birgitta & Esbjörn Classon Storrönningen 2095 816 93 Ockelbo

Anne-Marie/Göran Dahlbäck Gråbergsvägen 20 805 95 Gävle Anna Dahlbeck Hålsjö 8484 Norrbo 820 64 Näsviken Hemsidans adress är: Maria Danvind Björkåbruk 171 881 95 Undrom Lotta & Anders Delin Kulgatan 40 811 71 Järbo http://www.sbf.c.se/GABS/ Janne Edelsjö Kadettgatan 5 113 33 Stockholm Margareta Edqvist Syrengatan 19 571 39 Nässjö

40 9 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Joakim Ekman Kampementsgatan 8 115 38 Stockholm Kvastgullris Solidago graminifolia Torbjörn Eliasson Norrbyvägen 5 820 50 Los Kenth Elofsson Ladugatan 6B 802 80 Gävle i Valbo Åke Englund Ordensgatan 11A 820 10 Arbrå Roger Englund Forsa 743 93 Vattholma Birgitta Hellström Elisabet Engström Olaus Magnus väg 57bv 121 38 Johanneshov Karin Engvall Tegnervägen 18 823 30 Kilafors Per-Olof Erickson Lerduvevägen 70 802 64 Gävle Bo Eriksson Box 43 730 70 Västerfärnebo Elsa Eriksson Lobonäs 333 828 93 Voxnabruk Den 22 september 2001 var det en in- floran. Jag tog kontakt med Gunnar Flygh Sten Eriksson Tuvstarrvägen 32 806 36 Gävle tressant kryptogamexkursion till Hyttön, i år (2006) och fick hans berättelse om Kakängssundet med GÄBS. På hemvä- kvastgullriset i Värmland. Den 6 septem- Hans Ferm Hagvägen 15 821 41 Bollnäs gen mot Forsbacka, 800 m SV om Valbo ber 1993 hittades arten på Värhultstippen Margareta Ferm Enskogen 262 820 42 Korskrogen Alf Forsblom Sanna 1034 820 40 Järvsö kyrka och 5 m från riksväg 80 så såg av Gunnar Flygh och insamlades. Tippen Siv & Bosse Forsling Kyrkvägen 36 820 29 Stråtjära Göran Odelvik något som liknade ligger en bit från Vänern mitt ute i ett Kajsa v Friesen-Grapengiesser Snäre 191 827 92 Ljusdal kanadensiskt gullris Solidago canaden- skogs- och myrområde i Eds socken i Sven Erik Färlin Ö. Hovra 348 820 42 Korskrogen sis som stod och blommade. Det gick ju sydvästra Värmland. Det är en av Stora inte att stanna bilen på riksväg 80 för Ensos barktippar, där man tippat bark Birgitta Gahne Rasbo Grän 755 96 Uppsala att se vad det var. med ursprung från många länder, bl.a. Mats Gustafsson c/o M Gustafsson Vintervägen 32 824 51 Hudiksvall Nästa dag 23 september så åkte Gö- Kanada och USA men också många eu- Nicklas Gustavsson Villavägen 8 813 35 Hofors ran och jag för att besöka platsen, åkte ropeiska länder. På denna tipp har det Ann Hagermo Lövens Tä 8 802 57 Gävle då gamla vägen förbi kyrkan för att däri- dykt upp massvis av främmande arter Gunvor Hagström Backrundan 17 806 42 Gävle från ta oss till växtplatsen. Väl framme med västeuropeiskt och nordamerikanskt Gunnar Hallberg Lugns gata 26 802 75 Gävle kunde vi konstatera att det inte var ursprung. Kvastgullriset stod i barken i Peter Hansson Skeppargränd 6 805 96 Gävle kanadensiskt gullris, men vad var det? en sluttning ner mot en myr intill. Där Arne Hedblom Alvägen 2 822 31 Alfta Göran som är van att samla mycket var endast någon enstaka planta (vad Ingrid & Lillebror Hedblom Storgatan 25 820 10 Arbrå växter till Naturhistoriska Riksmuseet i Gunnar kan minnas). Han trodde inte den Pia Hedblom & Stefan Flodin Rävpasset 13B 806 35 Gävle Gunni & Per Hedkvist Främlingshemvägen 18 810 22 Årsunda Stockholm tog vant av några stänglar från stod kvar mer än två-tre år, tippen växer Pär Hedwall Söderala-Berga 607 826 92 Söderala ett större bestånd för senare identifiering. igen. Jim Hellqvist Björkmo pl. 40 691 92 Granbergsdal Vid hemkomsten till Tumba började Gö- Kvastgullriset härstammar från Birgitta Hellström Ringvägen 35 818 41 Forsbacka ran att bläddra i några böcker för att åter- Nordamerika, utbredning från södra Ca- Bengt Hemström Östanåvägen 13B 814 70 Älvkarleby finna arten, och i en nordamerikansk foto- nada; New England söder ut till North Henry Henricson Pålstorpsvägen 8 260 23 Kågeröd flora hittade han igen kvastgullriset. Se- Carolina och upp mot nordväst till South Bo Henriksson Gamla Landsvägen 5 828 34 Edsbyn dan jämförde han belägget från Valbo Dakota och Minnesota. I New Flora of Stefan Henriksson Gavlestigen 171 812 92 Gästrike-H med belägg från USA på kvastgullris som the British Isles finns uppgifter från Stor- Elisabeth Hermansson Myra 2276 820 40 Järvsö Rainer Hertel Hagelgatan 26 802 74 Gävle fanns på Riksmuseet och det stämde. britannien där den växer mycket spora- Margareta Hillborg-Ljung Säljemarsvägen 28 805 96 Gävle Kvastgullris har bara hittats två gånger i diskt i England. I Lids Norsk Flora finns Anders Hillström Kungsforsvägen 351 811 95 Järbo Sverige, i Värmland och nu i Gästrikland. uppgifter om att kvastgullriset påträffats Mats Hindström Västervret 8 805 97 Gävle Göran som har koll på det mesta sa att i Buskerud, Hurum, på en avfallsplats år Lars Hodin Mora folkhögskola Box 423 792 27 Mora Gunnar Flygh hade skrivit om 2004. Birgitta & Bertil Holmgren Ytterharnäsvägen 61 814 91 Furuvik värmlandsfyndet i skriften Värmlands- Ingen fullständig eftersökning av Hans Hultin Sickervägen 7 805 97 Gävle

8 41 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Gösta Hällhoff Vänortsvägen 37, 2tr 824 41 Hudiksvall den plats där han först hittade en ny art? flyktingar medräknas. Stig Högblom Hantverkargatan 26 813 30 Hofors Absconditella pauxilla, barkkryptolav, ti- Hans hittillsvarande insatser inom lic- Johan Höjer Ängsullsvägen 7 806 36 Gävle digare endast känd från Pyreneerna, är den henologin kan kort beskrivas på följande Per-Gunnar Jacobsson Ringvägen 41 820 60 Delsbo som han först nämner. Det var på döende vis. Han har hittat fem nya lavarter för Anders Janols Tuna-Hästberg 76 781 99 Idkerberget gråalar i en myrkant. Han tog ett prov av Sverige. I Hälsingland har han funnit Dag Jansson Flatmejselvägen 2 572 93 Oskarshamn en olivfärgad bål, trodde det var en Absconditella pauxilla, barkkryptolav Margareta Jansson Myrmalmsvägen 66 804 28 Gävle Micarea, dynlav, men såg sedan pyttesmå (artbestämd av Rolf Santesson), Porpidia Olof Jansson Kinne-Vedum Kårtorp 1 533 97 Götene gulröda saker som han trodde var parasi- grisea, (Tony Foucard) Ropalospora Lena Jansson Hagström Box 229 811 23 Sandviken ter, men det visade sig vara apotecier. Den hibernica (flera experter) och Strigula Elisabet Johansson Nedre Bölegatan 14 820 23 Bergvik artbestämdes av Rolf Santesson. stigmatella, storsporig strigula (Rolf Henrik Johansson Korpralsgatan 5 268 32 Svalöv En känslig fråga: ”Hur ofta händer det Santesson), i Gästrikland Ramonia Maj Johansson Bäckan 682 820 46 Ramsjö Marianne Johansson Solbergaleden 2 813 40 Torsåker att du inte tror på den expert som tar emot luteola, mindre småstjärna (Anders Tomas Johansson Bogatan 10 A 932 33 Skelleftehamn och artbestämmer de kollekter du sänder Nordin). Han har funnit 642 lavarter i Bengt Jonsson Vasavägen 18 352 61 Växjö in?”. Åke skrattar och går och hämtar en södra Hälsingland. Om man utgår från Birger Jonsson Fältspatvägen 46 806 31 Gävle bit sälgbark, som han sänt till en svensk Rolf Santessons förteckning ”The Christina Jonsson Jakobsbergsgatan 10C 733 34 Sala expert. Denne satte namnet Bacidia Lichens of Sweden and Norway”, 1984 Fredrik Jonsson Ed 1400 830 47 Trångsviken globulosa (=Lecania hyalina), eklav, på års upplaga, är 111 av dessa nya för Häl- Gun Jonsson Fältspatvägen 40, 2tr 806 31 Gävle laven på barken. Det är en vanlig lav. Han singland och 53 nya för Norrland. Där- Hans Jonsson Hygabacka 2B 828 34 Edsbyn hade emellertid fel. Det var Biatora utöver har han hittat 34 lavparasiterande Leif Jonsson Per-Ersgränd 4 820 10 Arbrå Sven Jonsson Vattenvägen 20 610 55 Stigtomta sphaeroidiza, brokig knopplav, beskriven eller symbiontiska svampar, varav 3 ännu Torbjörn Josefsson Klintvägen 41 907 37 Umeå 1995 av den tyske forskaren Printzen. ej artbestämda. Det har också blivit 9 nya Ann-Kristin Jäderström Fältspatvägen 17C 806 31 Gävle Åke har sedan hittat den på flera ställen i arter för Gästrikland, 2 nya för Dalarna Per-Gunnar Jörke Smala Vägen 3 572 50 Oskarshamn södra Hälsingland. och 2 nya för Härjedalen. Lecanora aitema, en art som växer VÄX har varit platsen där Åke mesta- Lennart Karlén Rödsippsstigen 1 153 31 Järna mest på tallkvistar på myr, hette tidigare dels har publicerat kärlväxt- och lavfynd. Thomas Karlsson Skogsvägen 46 122 63 Enskede L. symmicta ssp. aitema, halmlav. Åke Han har också skrivit i Kretsbladet för Mats Karström Älvvägen 4 960 30 Vuollerim Olle Kellner Skogsslingan 35 806 42 Gävle tyckte den borde vara en egen art på Naturskyddsföreningarna i södra Häl- Sebastian Kirppu Granberget 5554 782 91 Malung grund av sitt tydligt avvikande utseende. singland 1999, och publicerat korta rap- Småningom fick han medhåll, och den porter i Lavbulletinen. Listan över Åkes Nils-Erik Landell Pokalvägen 5, Vtr 117 40 Stockholm togs upp som art i nya upplagan av i VÄX publicerade artiklar omfattar 69 Arnold Larsson Johannesberg 3465 820 60 Delsbo Foucards ”Svenska skorplavar”. titlar, ungefär jämt fördelade mellan kärl- Klas-Erik Larsson Tallåsvägen 20 810 20 ÖsterFärnebo Den fond av kunskap som Åke har växter och lavar. Lars Larsson Norrtullsgatan 30 3tr 826 31 Söderhamn borde ju komma andra till godo. Han har Ofta har vi hört Åke framhålla Söder- Leif Larsson Linders Långgatan 79 822 31 Alfta Per Larsson Fallängsvägen 39A 671 51 Arvika också försökt hitta personer som vill för- hamn som landet Gosen för kärlväxter Lars Lemoine Åbyforsvägen 40 818 33 Valbo djupa sig i lavkännedom, och har hållit och lavar. Jag hoppas att denna lilla pre- Ove Lennström Brunnsgatan 59D 802 52 Gävle två kurser i ämnet, men inte funnit nå- sentation av en ovanligt skarpögd bota- Gunnar Lenströmer Häcklingevägen 28 818 91 Valbo gon som är tillräckligt intresserad. nist ska ha gjort det lättare att förstå hur Håkan Lernefalk Storgatan 16A 641 45 Katrineholm det har blivit så. Jag hoppas också att även Maria Lind Tibastvägen 4 802 69 Gävle Resultat i sammanfattning den mindre skarpögde kan ha fått några Anders Lindblad Malmövägen 84 857 30 Sundsvall Åkes kärlväxtfynd omfattar i dag 906 ar- tips om hur man bär sig åt för att finna en Monica Lindblom Älgpasset 20 C 806 36 Gävle ter i Söderhamns kommun, om trädgårds- del av det verkligt svårfunna i naturen.

42 7 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 för de vanliga arterna. Arter med svarta Åke har en egen referenssamling hemma, Anders Lindqvist Floravägen 4A 841 32 Ånge apotecier på bark är kanske svårast. en typisk kollekt av var art. Barbro Lindqvist Hyttgatan 29B 811 39 Sandviken Lecanora-arterna är också svåra: argentata, Åke har många artkaraktärer i huvu- Åke Lindström Vårby gränd 30 702 28 Örebro brun kantlav, allophana, veckkantlav etc. det, men har boken framme, i allmänhet Håkan Lindström Östansjö 150 840 64 Kälarne Sofia Ling Hagavägen 3 806 28 Gävle En fråga som belyses i många foto- Tony Foucards skorplavsflora. Wirths lav- ÅsaLisa Linnman Timmermon 610 60 Tystberga illustrerade lavfloror är att lavar kan se flora från Baden-Würtemberg har många Erik Ljungstrand Järkholmsvägen Pl 614 436 56 Hovås ganska olika ut i vått och i torrt tillstånd. bra bilder, t.ex. på Rhizocarpon, kartlavar. Birgitta & Per-Owe Loock Svangatan 4D 806 46 Gävle Åke menar att det är svårare när det är Av de olika reagenser som brukar anges Bertil Lund Ringarstigen 29 804 23 Gävle vått väder. Apothecier ändrar form. som hjälpmedel vid artbestämningen an- Åke Lundblad Televägen 3 814 31 Skutskär Ytstrukturen skyms av ett vattenskikt. vänder Åke mest K (Kalilut), men även C Gunnar Lundblad Kanikebolsgatan 20 742 36 Östhammar Däremot menar han att det inte kan bli (Chlorine = klorkalk). Det är bra för många Stig Lundblad Tallgatan 5 814 41 Skutskär för torrt. En art som skinnlav Leptogium ändamål, t.ex. för att skilja Caloplaca, Birgit Lundgren Rappsta 468 826 95 Trönödal Jonas Lundin Ekvägen 23 802 69 Gävle saturninum kan vara mycket knepig att orangelavar från Candelariella, ägglavar. Sune Lundin Snapplåsgränd 10 826 35 Söderhamn skilja från gelélavar Collema när det är Åke har ett enkelt mikroskop som inte Bengt-Olof Lundinger Rågångsvägen 43C 2tr 802 62 Gävle vått. De vita håren som är karaktäristiska medger detaljstudier, t.ex. av ascustoppen. Rolf Lundqvist Kyrkvägen 12 790 26 Enviken för skinnlavens undersida döljs effektivt Han använder UV-lampa, men har inte Siri Lundström Trollvägen 8 802 69 Gävle av vattnet, så att den blir lika mörk som mycket hjälp av den. Mikael Lönn Folkungagatan 22A 753 36 Uppsala en gelélav. Hälsingland har före Åke Ågren varit Alla som har försökt lära sig lavar är ganska lite utforskat i fråga om lavfloran. Stig Magnusson Rävpasset 7C 806 35 Gävle Åke Malmqvist Slåttervägen 4A 802 70 Gävle medvetna om att skillnader i färgnyanser P.J. Hellbom skrev 1884 om ”Norrlands Hans Marklund Lievägen 5 871 35 Härnösand har stor betydelse för identifieringen. Jag lafvar” i Kungliga Svenska Vetenskaps- Laila Matsjons Norra Skeppargatan 28C 803 23 Gävle frågar Åke om man måste ha normalt akademins handlingar. Magnus Östman Per Mellström Wijberget 10 816 30 Ockelbo färgseende för att klara lavarna. Han sä- samlade mycket i Ängersjö och Olof Ras- Ingegerd Mickelz Bredåker 4465 823 93 Segersta ger att man nog får problem om man är mark och Hans Lidman en del i Ovan- Björn Mildh Läkarvägen 9 941 52 Piteå rödgrönblind, och att han inte känner åker, men av dessa har endast Lidman Bernt Moberg Tegelbruksvägen 41 805 98 Gävle någon lichenolog som är det. Men han skrivit något om sina fynd, och bara i en Per-Erik Modd Björkhamregatan 4 B 821 31 Bollnäs menar att formen är lika viktig som fär- artikel i Sveriges Natur 1945. Östmans Björn Möllersten Fäbovägen 17 142 33 Skogås gen. samlingar beskrevs av T. E. Hasselrot Dan Nilsson Kulgatan 36 811 71 Järbo Jag frågar om det är habitus (helhets- 1943. Sten Ahlners avhandling från 1948 Karin & Gunnar Nilsson Brunnsgatan 78 802 51 Gävle intrycket vid en ytlig betraktelse) eller art- om norrländska barrträdslavar inklude- Lars Nilsson Atlasgatan 19 113 20 Stockholm karaktärena (de små artskiljande detaljer rar dessa tidigare forskares rön, men han Lisa & Lars Nilsson Hyttgatan 14 811 30 Sandviken som framkommer vid en närmare gransk- reste själv inte i Hälsingland. Tage Nilsson Fasanstigen 8 197 32 Bro ning) som avgör. Åke svarar att karaktä- Åkes insatser i en mycket lite utfors- Nadja Niordson Axel W Anderssons väg 11D 371 62 Lyckeby Jan Nodén Norrbågen 39B 806 34 Gävle rerna, t.ex. på sporerna, avgör, men käns- kad del av landet framgår tydligt av att Bernt-Erik Nordenström Rankbäcken 14 920 70 Sorsele lan för habitus är viktig, annars skulle man han har hittat 120 arter som i Rolf Anders Nordin Siriusgatan 108 195 51 Märsta inte få de intressanta kollekterna med sig Santessons förteckning från 1984 inte är Bengt Nordin Hadevägen 21 810 40 Hedesunda hem. Nästan alla skorplavar måste bestäm- uppgivna från Hälsingland. Lars-Thure Nordin Makrillvägen 115 815 45 Tierp mas med lupp och mikroskop. Busk- och Ingrid Norlén Masmästarvägen 6 818 32 Valbo bladlavar kan i allmänhet bestämmas i fält, Minnesvärda upplevelser och utma- Sven Norman Bäling 820 77 Gnarp med undantag för släktena Cladonia, ningar Berndt Nyberg Rasbo Grän 755 96 Uppsala bägarlavar och Stereocaulon, påskrislavar. Jag frågar Åke om han kan se framför sig Annchristin Nyström Borlanda Tinglabacken 360 40 Rottne

6 43 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Gunnar Nyström Kokstensvägen 63 804 33 Gävle Kärlväxter lärt sig nästan allt själv. Han har som ny- Ett exempel från kärlväxternas värld på börjare varit ute med Anders Nordin bara Göran Odelvik Odlingsvägen 10 6tr 147 50 Tumba Åkes skarpa öga är häckvickerplantan två gånger, i Grossjöberget i Arbrå och i Göran Odmark Humlegårdsgatan 2 826 30 Söderhamn Stefan Olander Björkhamregatan 8D 821 31 Bollnäs Vicia sepium utan klängen. Häckvicker Laxtjärnsberget i Enånger. Han deltog i Bengt Oldhammer Oljonsbyn 5290 794 92 Orsa känner vi väl i allmänhet igen på blad- Svensk Lichenologisk Förenings exkur- Christina Olmårs Hovra G:a Landsvägen 5 820 42 Korskrogen formen - men vem ser dessutom att det sion vid Erken i Uppland 1989-90 och i Eva Olsson Sjövästa 4238A 820 40 Järvsö bland tusentals plantor finns en som sak- två exkursioner i Lappland i mitten av Björn Owe-Larsson Arbetargatan 23A 1tr 112 45 Stockholm nar klängen i bladets spets? Åke har inte 90-talet (Svensk Lichenologisk Förening skrivit om denna variant, men den finns i Vuollerim och Nordisk Lichenologisk Aage Pedersen Vestre Alle 49 DK 9530 Stövring belagd i Fytoteket i Uppsala. Förening i Saxnäs). Åke Persson Trädgårdsgatan 16B 981 31 Kiruna Anna Persson Valla 7 820 41 Färila Ett annat exempel på det skarpa ögats Åke har tittat på lavar i museer, t.ex. Jessica Persson Smala Vägen 1D 811 32 Sandviken arbete är när Åke hittar en konstig blad- Fytoteket, bara ett par gånger. Han har Kerstin & Per Anders Persson Hökberget 917 32 Dorotea rosett utan blomställning. Ofta lyckas han tittat på t.ex. Lecanora, kantlavar och Tony Persson Garvarvägen 32 827 30 Ljusdal till sist identifiera den. Sommarfibblan Caloplaca, orangelavar. Det har varit till Bengt Pettersson Trollsåsen 2920 830 44 Nälden Leontodon hispidus har han klarat av viss hjälp, men har inte haft avgörande Marie-Louise Pettersson Lötändan 8 818 92 Valbo genom att den har Y-formade hår på blad- betydelse. Gunilla Risbecker Myråsvägen 28 B 818 33 Valbo undersidan, vilket står i ”Den Nya Nord- Den enda vägledning Åke får är egent- Barbro Risberg Hagmarksgatan 44 813 33 Hofors iska Floran” av Mossberg-Stenberg. En- ligen de kontrollbestämningar som Eva-Lena & Jan Rogsberg Ledungsvägen 21 802 57 Gävle ligt en artikel i SBT har den i Uppland Fytoteket i Uppsala gör av de lavar som Gerd Rosenqvist Trödjevägen 54 805 96 Gävle mindre tänder än normalt, vilket stämde Åke sänder dit. Tony Foucard, Anders Ellen Rube Professorsvägen 31 977 51 Luleå med det ÅÅG fann. Nordin och Rolf Santesson har varit till Göran Rune Slåttervägen 28E 802 70 Gävle stor hjälp med granskning och med ”fa- Sven Rune Bergstigen 6 805 98 Gävle Lavar cit” till Åke. Förteckningen över de lavar Charlotta Ryd Durovägen 41B 806 28 Gävle Som Åke själv skrev i VÄX nr 3/1987 var som Åke har sänt till Fytoteket omfattar Göran Rönning Gimsbärke 461 781 96 Borlänge Torsten Röstlund Gaddaborgsvägen 48 818 32 Valbo det vid mitten av 1980-talet som han mål- 540 kollekter, och det är mycket få av Helge Röttorp Björkskog 1216 762 96 Rånäs medvetet gav sig i kast med lavarna, på dem som han har felbestämt. rekommendation av Roland Moberg och I början av Fredrik Jonssons bana som Margareta & Enar Sahlin Box 3 430 63 Hindås Anders Nordin. Ganska snart hade han lavkännare lärde han av Åke. Nu är Fred- Clara Salander Sockerbruksgatan 48B 802 53 Gävle klarat av busk- och bladlavarna och för- rik en av de duktigaste i landet och Margit Sandberg Åsbäcksgatan 42C 826 31 Söderhamn djupade sig i skorplavarna, som är många, kunskapsutbytet mellan dem fortsätter. På Hilding Sandenor Brunnsgatan 84B 802 51 Gävle Torgny Sandström Flerängsvägen 28 814 92 Skutskär och som betraktas som svårare. Detta blev senare år har Åke bara undantagsvis va- Marianne Schönning Härnbo 8363 823 92 Holmsveden möjligt för honom genom att Tony rit ute tillsammans med andra lavkännare. Inger Schörling N. Slottsgatan 13A 803 20 Gävle Foucard gav ut sin bok om skorplavar Han går helst ensam och ägnar varje stam, Lars Sjölin Vallarestigen 30 806 42 Gävle 1990. klippa, block, jordplätt eller husvägg den Erik Skarp Roslagsvägen 13 113 55 Stockholm Jag frågar Åke: ”Hur hittar du och hur tid som behövs. Jerry Skoglund Boksta 308 744 95 Vittinge artbestämmer du alla de sällsynta Jag frågar Åke: ”Måste man känna till Lillemor Skoglund Brunnsgatan 73E 802 51 Gävle skorplavarna?” Om jag själv ger mig in alla de vanliga skorplavarternas växlande Olle Skytt Forsavägen 15 811 95 Järbo Lennart Stenberg Fastlagsvägen 11 2tr 126 48 Hägersten på någon ny artgrupp är jag ganska be- utseende för att identifiera de lavbålar som Lars Stjernberg S. Kilaforsvägen 130 821 41 Bollnäs roende av att få handledning i fält av nå- kanske är en annan art?” Han svarar ja. Det Bengt Stridh Uddstigen 4 725 91 Västerås gon kunnigare person. Åke har däremot tar tid att lära sig alla varianter på utseende Peter Ståhl Majvägen 30 806 32 Gävle

44 5 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

År 1938 kom läraren Valter Ek till Söder- tävling. Där låg Robert Wilhelm Hart- Erik Sundström Havregränd 1 811 62 Sandviken ala. Han kom som en stormvind. Han in- mans avhandling ”Helsinglands Hans Sundström Stigsjö Älgsjö 35 871 92 Härnösand förde andra metoder, bl.a. arbetsbok. Cotyledoneae och Heteronemeae” på Ulf Svahn Sångarvägen 4 804 25 Gävle Svensk natur ingick i lektionerna. Åke bordet, i faksimil utgivet av Birger Lund- Jennie Svedén Karins Allé 3 181 44 Lidingö Mikael Svensson Box 107 283 22 Osby och klasskamraten Pelle samlade växter berg vid Träslottet i Arbrå. Den kan kal- Monica Svensson Backsveden 83 821 50 Bollnäs som de visade för Valter. Han hjälpte till las den första hälsingefloran. Åke skaf- Lennart Sving Blockvägen 7 824 34 Hudiksvall med artbestämningen. Det blev 66 art- fade sig ett eget exemplar. Vissa lokal- Viktor & Kata Säfve Åfallet Haddebo 697 93 Hjortkvarn namn i arbetsboken. Sedan dröjde det 40 uppgifter var sådana att han kunde åter- Bengt Sättlin Trekanten 38 825 31 Iggesund år innan Åke sysslade med botanik igen. finna växten efter över 100 år, t.ex. nej- Kurt Söderblom Granbovägen 7 810 40 Hedesunda Åkes största intresse från ungdomen likrot Geum urbanum på Faxeholmen Tor Söderlund Heidenstamsgatan 47 754 27 Uppsala till 50-årsåldern var orientering, en sport hösten 1976. Samma höst återfann han Jan-Olof Tedebrand Silje 128 855 90 Sundsvall som han lyckades mycket bra i, med flera på samma vis liten fetknopp Sedum Zoila Tellzen Sorrovägen 4C 820 41 Färila placeringar nära täten i nationella täv- annuum på Ranboberget. Jan Teodorsson Storbrovägen 2A 682 33 Filipstad lingar. Småningom lade han också ned Han köpte Lids flora och blev inten- Thomas Tidholm Norränge 3385 820 10 Arbrå mycket tid och intresse på både fören- sivt intresserad av kärlväxter sommaren Anna Tinnerfelt-Åkerlind Sterte 744 826 95 Trönödal ingsarbete och rekognosering och renrit- 1977. Viktigaste orsaken till det var Stiftelsen Wij Trädgårdar Herrgårdsvägen 816 30 Ockelbo ning av kartor. Han har också sysslat med Dagny Tande Lids överlägset formsäkra Peter Turander Övre Hansjövägen 9 794 90 Orsa banläggning, bl.a. för Norrlandsmäster- teckningar. Han hittade 500 arter på ett Rune Wallentin Vilbergsgatan 50 603 57 Norrköping skapen och för SM för damer. Han blev och ett halvt år. Sina felbestämningar Rosa Wallgren Vallängesvägen 5 820 41 Färila kallad professorn på grund av den preci- upptäckte han så småningom själv efter- Anna-Stina & Kjell Wallin Kubbovägen 4 805 92 Gävle sion med vilken han behärskade både som han inte hade någon att fråga. Grä- Niclas Wallin Bergevägen 9 820 77 Gnarp karta och terräng. Man kan lätt föreställa sen var svårast. Jane Walter Love Almqvist väg 4A 112 53 Stockholm sig att denna erfarenhet har haft betydelse Sannolikt finns en del av förklaringen Birgitta & Björn Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta när han senare i terrängen började söka till Åkes förmåga inom botaniken just i Rafael Waters Gälbo G221 756 51 Uppsala Olof Wedin Utnoravägen 31 805 97 Gävle växter i stället för orienteringsskärmar. en ovanlig känsla för form. Han har all- Kristina Wennerberg Praktejdervägen 18 184 61 Åkersberga Orienteringen tog hela hans fritid men tid haft lätt att känna igen ansiktena på Sara Wennerqvist Nerigårdsvägen 9 812 93 Kungsgården Åke hade stort nöje av den. Nu ångrar alla människor han träffar, och att komma Börje Wernersson N. Källåsvägen 49 428 35 Kållered han dock att han inte började med lavar i ihåg deras namn. Kanske har hans fram- Kent Westlund Kallbäcksvägen 36 820 29 Stråtjära bergen, medan han orkade gå i branterna. gångar inom orienteringen också med Esbjörn Wettermark Vallonvägen 21 825 30 Iggesund Vissa växtobservationer minns han från denna förmåga att göra. I fråga om lavar Lars-Ove Wikars Vippåvägen 12 790 20 Grycksbo den tiden: Torsklav Peltigera aphtosa i anser dock Åke att färgnyanser har lika Carl Johan Wikström Färjemansgatan 13B, 4tr 831 31 Östersund skog och bläddror Utricularia på myr. stor betydelse för identifieringen som Rune Wretman Korpvägen 49 802 64 Gävle Åke Ågren Ringvägen 9E 826 50 Söderhamn Han hittade skogsknipprot Epipactis formen. Alla bra lavbilder är färg- Kersti Åresund Färnebovägen 140 810 22 Årsunda helleborine på en myr i Trönö, tittade i fotografier, och de måste ha bra färgåter- Jan Åsberg Vretvägen 37 812 40 Kungsgården Ursings flora och såg att den kanske inte givning för att kallas bra. Man är bero- Gösta Åslund Ludvigsbergsvägen 22B 852 34 Sundsvall borde finnas i Hälsingland. ende av de små nyanserna. Åke anser att Ing-Marie & Staffan Åström Ren 2515 835 92 Krokom det är lättare att lära sig känna igen kärl- Botanikintresset växter än lavar. Kärlväxter har fler arts- Maths Östberg Västra Ösavägen 40 822 91 Alfta Bror Österman Furuvägen 3 842 31 Sveg År 1976 lånade orienteringsklubben ett kiljande karaktärer. Magnus Östling Ringstavägen 2I 820 60 Delsbo hus i Vi i Trönö som sekretariat för en Edith Östlund Sund 752 820 46 Ramsjö Sune Östlund Hammargatan 8B 811 30 Sandviken

4 45 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Alfta bibliotek Långgatan 65 822 30 Alfta ArtDatabanken SLU Box 7007 750 07 Uppsala Åke Ågrens skarpa öga Biblioteket Botaniska Muséet Ö. Vallgatan 18 223 61 Lund Biologiska Mus. Västergötlands Bot. För.4.e Villagatan 6 504 53 Borås Anders Delin Bollnäs kommun Stadshuset 821 80 Bollnäs Bollnäs Bibliotek Odengatan 17B 821 43 Bollnäs Botaniska avd. Naturhistoriska riksmuseet Biblioteket, Box 50007 104 05 Stockholm Åke Ågren är Söderhamns kommuns bo- så kort tid och mossorna har tråkigt nog Botaniska Sällskapet i Stockholm c/o Hans Rydberg Eks gård 646 91 Gnesta tanist med stort B. Han håller sig gärna bara en färg. Levermossorna knycklar Dalarnas Botaniska Sällskap c/o Berndt Carrington Hästbergsr. 18 791 36 Falun inom kommunens gränser, han känner ihop sig för lampvärmen i stereoluppen Domänverket Ljusdals Revir Hantverkargatan 14 B 827 00 Ljusdal Edsbyns bibliotek Celsiusgatan 2 828 21 Edsbyn dess olika delar i detalj, och han strävar innan man hinner bestämma sig vilken För. Bohusl. flora c/o Annica Andreasson Paternostergatan 28 414 67 Göteborg efter att finna så många kärlväxt- och lav- art det rör dig om. Lavar är lätta att samla, För. Norrbottens flora c/o Ulf ZethraeusGörjängsvägen 22 944 32 Hortlax arter som möjligt inom kommunen. Den tar liten plats och behöver ej pressas och För. Smål. flora c/o Allan Karlsson Liljeholmsvägen 6 575 39 Eksjö 5 x 5 km stora kartruta inom vilken större håller sig i nästan konstant form.” Naturrutan i Gefle Dagblad Box 367 801 05 Gävle Gotlands Botaniska Förening c/o Elsa Bohus Jensen Irisdalsgatan 14 641 42 Visby delen av staden ligger är också den ruta i Sedan Åke började lära sig lavar har Gävle Kommun Reg. enheten 801 84 Gävle hälsingefloraprojektet (kärlväxter), som vi kunnat läsa en ständig ström av bidrag Göteborgs Universitetsbibliotek Centralbiblioteket Box 222 405 30 Göteborg är i särklass mest artrik. Detta beror na- till lavflorans utforskande i Hälsingland Herbarium GB Botaniska Inst. Box 461 405 30 Göteborg turligtvis mer på Åkes ansträngningar än och Gästrikland och några rapporter om Hofors bibliotek Box 135 813 00 Hofors Hudiksvalls bibliotek Långgatan 2 824 00 Hudiksvall på områdets faktiska artinnehåll. I fråga mycket uppseendeväckande fynd av Hudiksvalls kommun 824 00 Hudiksvall om lavar torde Söderhamns kommun lavar som inte tidigare har observerats i Holmen Skog AB Region Iggesund Box 15 825 21 Iggesund vara den bäst kända i Hälsingland, även Sverige. Många av oss har undrat hur Jämtlands-Härjedalens Naturskyddsf Samuel Permansgatan 37 831 42 Östersund det på grund av Åke. detta är möjligt. Vi har ställt oss frågan: Korsnäs AB Division Skog 801 81 Gävle Kungliga Biblioteket Box 5039 102 41 Stockholm Många har förundrats över Åke ”Hur gör Åke?” Vilka mycket speciella Linköpings Universitetsbibliotek Svensktrycket 581 83 Linköping Ågrens överlägsna förmåga att hitta egenskaper har han, som utan formell ut- Ljusdals bibliotek Box 700 827 00 Ljusdal ovanliga arter och arter som är svåra att bildning i ämnet lyckas hitta och identi- LjusdalsbygdensMuseum Museivägen 5 827 30 Ljusdal känna igen. Från början var det kärlväxter fiera en lång rad så svåra arter? Lunds Botaniska Förening Östra Vallgatan 18 223 61 Lund Lunds Universitetsbibliotek Box 3 221 00 Lund som ingen annan hade sett, i varje fall Länstyrelsen i Gävleborgs län Miljö och Fiske 801 70 Gävle inte i Hälsingland, som dök upp som pres- Åkes andra roller Bygg o Miljö Gävle 801 84 Gävle sade exemplar på höstmötena i Gävle- Åke Ågren fyller 78 år 2006. Han har Ockelbo Folkbibliotek Centrumhuset S. Åsgatan 30 816 30 Ockelbo borgs Botaniska Sällskap, på färgfoton hunnit med många intressen vid sidan av Sandvikens Folkbibliotek Box 503 811 25 Sandviken sitt jobb som byggnadssnickare. Hans far Sandvikens Kommun Kultur, Fritid 811 80 Sandviken som Åke visade eller bara som notiser i Stads-Länsbiblioteket i Gävle Södra. Strandgatan 6 802 22 Gävle VÄX. Den delen har fortsatt. brydde sig inte om växter, men hans mor Stockholms Universitetsbibliotek Svensktrycket 106 91 Stockholm Redan i mitten av 1980-talet vidgade var mycket intresserad av rumsväxter och Sveaskog 952 23 Kalix Åke sitt intresse till lavar. Som han själv prydde trädgården med vackra plantor: Svenska Botaniska Föreningen c/o Fytoteket Norbyvägen 16 752 36 Uppsala Brandlilja, daglilja, krollilja, stormhatt Söderhamns Stadsbibliotek Köpmangatan 6 826 00 Söderhamn skrev i VÄX nr 3/1987: ”Efter att i 10 år Telemark Botaniske Forening Postboks 25 Stridsklev N-3904 Porsgrunn ha ägnat en del av fritiden att studera och med vit-och-blå blommor samt låg mörk- Umeå Universitet Avd. för ekologisk botanik 901 87 Umeå lära sig känna igen fanerogamerna (åt- blå iris. Familjen hade ingen gräsmatta, Umeå Universitetsbibliotek 901 74 Umeå minstone länets) så har man tänkt sig bara potatisland och grönsaksland. I Åkes Uppsala Universitetsbibliotek Box 510 751 20 Uppsala eget lilla land växte sömntuta, reseda och Värmlands Botaniska Förening c/o Owe Nilsson Utterbäcksvägen 10 691 52 Karlskoga utöka naturkunnandet med kryptogamer Ölands Botaniska Förening c/o Thomas Gunnarsson Kummelvägen 12 386 92 Färjestaden (så länge det åldrande intellektet räcker). ringkrage, som han drev upp från köpt Örebro Läns Botaniska Sällskap c/o Håkan Olsson Skördevägen 21 B 703 60 Örebro Svampar, mossor eller lavar var frågan. frö. Han hade en bror som målade tavlor Det blev lavar, för svamparna ’blommar’ med naturmotiv.

46 3 NR 3 2006 ÅRGÅNG 24 ISSN 0283-8524 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006

Växter i Hälsingland och Gästrikland (VÄX) ges ut av Gävleborgs Botaniska Sällskap (GÄBS), lokalförening av Svenska Botaniska Föreningen (SBF). VÄX kommer ut med tre En svamp som trivs med vinterklimat, nummer årligen (vinter, vår och höst). Du blir medlem i GÄBS och erhåller VÄX genom att betala in årsavgiften på GÄBS postgirokonto 57 58 11 - 5. Årsavgiften för 2006 är 125 kr. I denna avgift ingår medlemskap vinternagelskivlingen i SBF. För familjemedlemskap är årsavgiften 25 kr (inkluderar ej VÄX). Åke Malmqvist SBF:s årsavgift för 2006 är 295 kr, inkluderande prenumeration på SBT. Postgiro 48 79 11-0. Adressändringar och medlemsregistrering; Birgitta Wannberg Skindravägen 15, 822 91 Alfta. 0271/100 51. [email protected] Vinternagelskivling heter på latin Tillsammans med frostvaxskivlingen Flammulina velutipes (flammula=liten Hygrophorus hypothejus förlänger Önskemål och bidrag i alla former för kommande VÄX mottages tacksamt av redaktionen: låga, vellus=päls, pes=fot). Den förekom- vinternagelskivlingen svampsäsongen Anders Delin, Kulgatan 40, 811 71 Järbo, 0290/700 87, [email protected] mer vid basen av lövträd, gärna på stubbar några månader. Enoki, en av de odlade Birgitta Hellström, Ringv. 35, 818 41 Forsbacka, 026/359 60, [email protected] och rötter. Vid mild väderlek kan den upp- svampar som saluförs, är ingenting an- träda under hela vintern. Den föredrar sälg nat än vinternagelskivling. Trädlevande GÄBS styrelse 2006 och asp som värdträd. Vinternagelskivlin- svampar är tämligen lätta att odla och i Ordförande Peter Ståhl Majvägen 30 806 32 Gävle 026/18 72 78 gen är lätt att känna igen och ett speciellt Japan odlas vinternagelskivlingen på ett Vice ordf. Björn Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 kännetecken är den vackert sammetsklädda substrat av sågspån och kli. Vinternagel- Sekreterare Magnus Andersson Lillhammarvägen 3 824 40 Hudiksvall 0650/54 89 88 foten. skivlingen angriper främst träd som re- Kassör Birgitta Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 Anders Delin adress enligt ovan dan skadats på ett eller annat sätt och gör Birgitta Hellström adress enligt ovan således en viss nytta som saprofyt. Barbro Risberg Hagmarksgatan 44 813 33 Hofors 0290/76 58 20 Suppleant Maj Johansson Bäckan 682 820 46 Ramsjö 0651/930 21 Se bilden på sista sidan i tidskriften. Suppleant Magnus Bergström Stortjäran 9286 762 96 Rimbo 0175/734 16

Valberedning: Gunnar Andersson 0270/28 54 62, Torbjörn Alsing och Ulf Svahn..

GÄBS bildades i Gävle den 7 februari 1982. Sällskapets syften är: 1. Att sammanföra människor, som är intresserade av botanik i allmänhet eller någon av botanikens många specialgrenar, och verka för spridandet av kunskaper inom dessa områden. 2. Att utforska floran i Gävleborgs län. 3. Att verka för skydd och vård av hotade växter och växtsamhällen i länet. I Hälsingland bedrivs projektet “Hälsinglands flora” med Anders Delin som ledare och Bengt Stridh som rapportmottagare för hotade arter. I Gästrikland pågår projektet “Gästrik- lands flora” med Peter Ståhl som ledare, Birgitta Hellström som handhavare av florarutor och som rapportmottagare för hotade arter. GÄBS har 255 medlemmar och 22 familjemedlemmar. (2006-08-23).

Omslagsbild: Ängstoppklocka Campanula glomerata ssp. glomerata. Foto Åke Ågren

47 Växter i Hälsingland och Gästrikland 3/2006 ISSN 0283-8524

Innehåll 21 Ny vacker och praktisk norsk lavflora Anders Delin 3 Åke Ågrens skarpa öga 22 Rapunklerna i Hammarby 2006 Anders Delin Barbro Risberg

8 Kvastgullris Solidago graminifolia 26 Dagens utarmning av skogslandskapet i Valbo förutsagd 1948 I HÄLSINGLAND OCH GÄSTRIKLAND Birgitta Hellström Anders Delin

9 Ny adress till GÄBS hemsida 32 Insamlingsresa i Söderhamns kom- mun 5 aug. 2006 10 Skogsbruket är inte långsiktigt Birgitta Hellström hållbart Anders Delin 34 Botanik för nybörjare

13 Svampar att inventera i Gästrikland 34 Skogsväxternas förhållande till träd och Hälsingland Anders Delin Erik Sundström 39 Förändringar i namnskicket för 14 Såg min farfars mormors far någonsin mossor och lavar svinroten vid Hällvretens backslog? Anders Delin Magnus Bergström 40 Medlemsregister september 2006 17 Höstmöte i Alfta 15 oktober 47 En svamp som trivs med vinterklimat, 18 Blomstervandring i Ovanåker på de vinternagelskivlingen vilda blommornas dag 2006 Åke Malmqvist Monica Svensson

20 De vilda blommornas dag - Gysinge 18 juli 2006 Erik Sundström

Foto: Åke Malmqvist Nr 3 2006 Årg. 24 48