Estlandssvensk Eestirootslane

Eestirootslane 1 Estlandssvensk Eestirootslane

Nummer 1 - 2015

Foto: Toivo Tomingas Familjedag på Aibolands museum Perepäev Rannarootsi muuseumis 2 Estlandssvensk

Estlandssvensk/Eestirootslane Utgiven av Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning Redaktion/Toimetus Väljaandja Eestirootslaste Kultuuriomavalitsus Ingegerd Lindström, redaktör, Toivo Rüütli 9 Tomingas, Jana Stahl 10130 Tallinn Översättningar: Ivar Rüütli Tel: +372 644 1921 Tryck/Trükikoda: Printon Printing House, E-post: [email protected] Tallinn Ansvarig utgivare/Vastutav väljaandja: Ülo Kalm ISSN 2000-2416

Styrelsen i Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning Eestirootslaste Kultuuriomavalitsuse juhtkond

Estlandssvenskarnas Kulturförvaltningens Kulturförvaltnings styrelses ordförande ordförande Ülo Kalm Jana Stahl

Eestirootslaste Omavalitsuse juhatuse Kultuuriomavalitsuse esimees Jana Stahl esimees Ülo Kalm

Estlandssvenskarnas Ledamot i stiftelsen Kulturförvaltnings vice ordförande Karolina Ullman Ingegerd Lindström Eestirootsi Kultuuri sihtasutuse Eestirootslaste liige Karolina Ullman Kultuuriomavalitsuse aseesimees Ingegerd Lindström

Ledamöter Kulturförvaltningen/Kultuuriomavalitsuse liikmed

Neeme Kari Elna Siimberg Raul Targamaa Kai Tennisberg

Ledamot redaktionen Kontakt med styrelsen/Juhatuse e-posti aadressid Toivo Tomingas fö[email protected]/[email protected]

Ajalehe toimetuse liige Kontakt med redaktionen/Toimetuse e-posti aadressid Toivo Tomingas fö[email protected]/[email protected] Eestirootslane 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING/SISUKORD Sid/lk 3 Rapport från Kultuförvaltningen, Ingegerd Lindström Sid/lk 4 Ledaren/Juhtkiri, Ülo Kalm Sid/lk 5 Ledaren/Juhtkiri, Jana Stahl Sid/lk 6 Om två fåtöljer, Sofia Joons Sid/lk 7 Kahest tugitoolist, Sofia Joons Sid/lk 8 Johan Nyman/sv, Göran Hoppe Sid/lk 16 Johan Nyman/est, Göran Hoppe Sid/lk 24 Breven från Sibirien Sid/lk 26 Kirjad Siberist Sid/lk 28 Kulturdagen på Ormsö, Toivo Tomingas Sid/lk 30 Vormsi Kultuuripäev, Toivo Tomingas Sid/lk 32 Kultuuriomavalitsuse tegevusest, Ingegerd Lindström Sid/lk 33 Familjedag med Jüri Tuulik, Toivo Tomingas Sid/lk 34 Perepäev Jüri Tuulikuga, Toivo Tomingas Sid/lk 35 Familjesida/Perekonnateated Sid/lk 36 Program Svenskdagen/Rootsi päeva kava Rapport från Kulturförvaltningen Ingegerd Lindström Kulturförvaltningen hade sitt årsmöte den 28:e mars i år och deltagandet var bra. De flesta leda- möter hade kommit och det blev ett mycket bra möte. Några frågor som togs upp var följande: Svenskdagen Den 25 juli firas Svenskdagen i Birkas. Dagen kommer att innehålla dans, musik, workshop, marknad med lokala hantverkare samt bokbord från alla hembygdsföreningar. Mer detaljerat program finns på sidan 36. Vi hoppas på att det kommer många intresserade besökare och att vädret visar sig från sin bästa sida. Missa inte avslutningskonserten i Nuckö kyrka. Vi får där lyssna på Eesti Filharmoonia kammerkoor, en fantastiskt bra kör som är en av Estlands främsta körer. Sångarfesten Nästa år, 2016, anordnar Kulturförvaltningen en sång- och dansfestival igen. Den är åter igen på gården till Hapsals biskopsborg men pågår denna gång i hela tre dagar. Den startar den 2 juli 2016. Redan nu är arbetet igång med att planera dagarna och att ta kontakt med olika körer. Redan i höst skall ett sånghäfte vara klart och kunna skickas ut till de anmälda körerna. Mer information om detta i nästa nummer av tidningen. Budget I år fick Kulturförvaltningen endast en ökning med 500 euro från Kulturministeriet men att man inte sänkt bidraget visar ändå att staten anser att vår verksamhet, att bevara det estlandssvenska arvet, är intressant och viktigt för dem. Kulturbärare Kulturförvaltningen har beslutat att instifta en hedersutmärkelse som kallas ”Estlandssvenskarnas Kulturbä- rare”. Styrelsen beslöt på sitt sista sammanträde, den 24 maj, att utnämna två personer till denna utmärkelse. Personerna har gjort stora insatser för att bevara det estlandssvenska arvet och förtjänar att få uppskattning för detta. Namnet på de två utvalda kommer att meddelas på Svenskdagen då de kommer att få sina utmärkelser. Aibolands museum Nästa år går Ülo Kalms förordnande som chef för Aibolands museum ut. I samband med detta måste man besluta om museets framtid. Ska det bli ett museum med egen stiftelse eller skall museet ingå i en större stiftelse tex Läänemaa museum eller kanske Sjöfatsmuseet i Tallinn? Detta är en fråga som måste diskuteras under sommaren och tas ett beslut om på höstmötet. Ülo lovade att under sommaren sammanställa för och nackdelar med egen stiftelse eller ingå i en större stiftelse. 4 Estlandssvensk

estniska och svenska nationalfär- talkon som festliga evenemang. gerna. Och vår egen flagga vajade Samma dag invigdes också det stolt i flaggstången. lilla återställda kapellet på Rosleps kyrkogård. Det blev endast ett par för- väntans- och hoppfulla år innan Redan hösten 1989 startades järnridån föll. svenskundervisning på Nuckö skola, och den första läraren var Året 1990 visades det första Manfred Stenberg från Sverige. resultatet av estlandssvenskarnas Början var mycket svår eftersom aktiva verksamhet, varav den vik- läroböcker och studiematerial i tigaste för Ormsös del säkert var ett svenska för estniska skolor sakna- Ülo Kalm besök av ormsösvenskar och deras des, men trots detta hittade läraren ordförande ättlingar till hemön med det vita på smarta lösningar. Om vädret Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning skeppet ”Baltic Star”. Tillsammans tillät, hölls lektioner ute i den fria invigdes den nyrenoverade kyrkan luften och som studiematerial Ett kvartssekel på Ormsö. I och med besöket lade fungerade naturen själv. Läraren som har gått man grunden till den vackra tradi- hade ofta en synthesizer med sig, tionen – Olofsdagen - som anordnas otroligt snabbt och använde den när eleverna lärde årligen på Ormsö och som har blivit sig svenska sånger. Estlandsvenskarnas nya väckelse öns viktigaste evenemang. fick sin början under ledning av Hösten 1990 startades det hu- I Tallinn registrerades och åter- Samfundet för Estlandssvensk manitära Nuckö Gymnasium där upptog den svenska S:t Mikaels- Kultur som grundades 1988. ungdomar från hela Estland kan församlingen sin verksamhet vars Den stora önskan och viljan att studera svenska och de skandina- första uppgift blev att i samarbete göra något för estlandssvenskheten viska ländernas kultur. Den första med Samfundet för Estlandssvensk som hade samlats under årtionden, svenskläraren var Virve-Kylliki Kultur få kyrkan återlämnad och resulterade i talkodagar i Estlands Kuula, som kom för ett år men återställa dess verksamhet. historiska svenskbygder, enligt stannade i sex år istället. Den höga den gamla goda talkotraditionen. På Nuckö anordnades den andra nivån i svenskundervisning stöds Kyrkogårdar och kulturhistoriska hembygdsdagen, man återställde av språkpraktik i Finland och Sve- platser som hade fallit i glömska, minnesmärket över dem som föll rige. Gymnasiet visade sig vara så rensades från sly och iordnings- i första världskriget och Estlands pass populärt sedan det grundades ställdes. Frihetskrig. Nuckö kyrka hade att eleverna intas i skolan med Intresset för att studera svenska länge väntat på ommålning. Bän- inträdesprov. kar, altaret och predikstolen som var så stort att det var svårt att hitta Samma år restes en minnessten hade blivit målade med brun golv- lämpliga språkkurser åt alla språk- över Georg Stiernhielm, den svens- färg, gjorde hela kyrkan dyster och intresserade. ka litteraturens och vetenskapens kall. Med medverkan av duktiga Under ledning av Samfundet stora man i hans hemort Vasula. studenter blev kyrkan ommålad började hembygdsdagar anordnas. både i sitt inre och yttre. Kyrkan Åren som fylldes av återupp- År 1988 blev det för första gången i ljusa toner och doftande av färsk vaknande och den kommande möjligt för ett tiotal estlands- färg, förebådade en ny tid för alla friheten, förde vidare och åter- svenskar från Sverige att delta i som steg in där. värderade estlandssvenskarnas hembygdsdagarna i Nuckö. På utbildnings- och kulturliv. Dessa evenemangsplatsen bakom Nuckö Sveriges generalkonsul i Le- år återförenade estlandssvenskar skola byggdes en scen av trä och ningrad, Dag Sebastian Ahlander som bodde här och på andra sidan restes en flaggstång. Tiden var inte invigde minnestenen på Rosleps Östersjön. mogen än för att hissa national- kyrkogård, över den lokala dik- flaggan men samtidigt ville vi inte taren, Mats Ekman, i folkmun Jag önskar att vårt kulturarv heller se den sovjetestniska flag- kallad Ätsve Mats. Hans diktrader som formats under århundraden gan vaja i flaggstången. Så föddes härstammade från livet självt och ska bestå under århundraden och Samfundets egen flagga – en blå- var så fina att så småningom blev att vi alla bidrar med våra ovärder- svart-gul trikolor som förenade de de folksånger som sjöngs såväl på liga insatser. Eestirootslane 5

Nõukogude Eesti lippu. Nii sündis lauldi nii talgutel kui pidulikel seltsi oma lipp sini-must-kollane koosviibimistel. Samal päeval avati trikoloor, kus Eesti ja Rootsi rah- ka väike taastatud kabel Rooslepa vuslippude värvid said ühildatud ja kalmistul. mastis lehvis uhkelt meie oma lipp. Juba 1989. aasta sügisel õn- Raudse eesriide langemiseni oli nestus Noarootsi Koolis käivitada veel jäänud paar ootus- ja lootus- rootsi keele õpetamine ja esimeseks rikast aastat. õpetajaks saabus Manfred Stenberg Rootsist. Algus oli väga raske kuna 1990. aasta näitas juba ees- puudusid rootsi keele õpikud ja tirootslaste aktiivse tegevuse esi- õppematerjalid Eesti koolidele, mesi tulemusi, millest kindlasti vaatamata sellele leidis õpetaja nu- oluliseim Vormsi jaoks oli vorm- tikaid lahendusi. Kui ilmad lubasid Jana Stahl sirootslaste ja nende järeltulijate olid rootsi keele tunnid vabas õhus Omavalitsuse juhatuse esi- külaskäik kodusaarele valge lae- ja õppematerjaliks loodus ise. Tihti mees vaga „Baltic Star“, üheskoos avati oli õpetajal kaasas süntesaator, värskelt renoveeritud Vormsi kirik. mille saatel õpiti selgeks mitmed Külaskäiguga pandi alus ilusale tuntud rootsikeelsed laulud. Uskumatult traditsioonile Olavipäevale, mida Vormsis igal aastal korraldatakse ja 1990. aasta sügisel alustas te- kiiresti möödunud millest on saanud saare suursünd- gevust humanitaarkallakuga Noa- veerand sajandit mus. rootsi Gümnasium, kus eripäraks on võimalus kõigil Eestimaa noor- Eestirootslaste uus ärkami- Tallinnas registreeriti ja taasa- tel õppida rootsi keelt ja Põhjamaa- saeg sai alguse 1988. aas- lustas tegevust Rootsi-Mihkli de kultuurilugu. Esimeseks rootsi tal asutatud Eestirootslaste kogudus, mille esimeseks ülesan- keele õpetajaks sai Virve-Kylliki Kultuuri Seltsi eestvedamisel. deks sai koostöös Eestirootslaste Kuula, kes saabus aastaks, aga Kultuuri Seltsiga saada Tallinna Aastakümnetega kogunenud jäi tervelt kuueks. Rootsi keele linnalt tagasi Rootsi-Mihkli kirik suur soov ja tahtmine eestirootslu- õpetuse heale tasemele aitab kaasa ja taastada kiriku tegevus. se hüvanguks midagi ära teha, pää- keelepraktika Soomes ja Rootsis. dis seltsi eestvedamisel vana hea Noarootsis korraldati II kodu- Gümnaasium osutus asutamisest talgutraditsiooni korras heakorra kandipäevad, taastatud sai I maail- peale sedavõrd populaarseks, et talgupäevade korraldamisega aja- masõjas ja Vabadussõjas langenute õpilasi võetakse kooli vastuvõtu- loolistel eestirootslaste asualadel. mälestusmärk, Noarootsi kirik oli katsete alusel. Unustuse hõlma jäetud kalmistud kaua pidanud ootama värsket värvi. Samal aastal püstitati Rootsi ja kultuurilooliselt olulised paigad Põrandavärviga pruuniks värvitud kirjanduse ja teaduse suurkujule puhastati võsast ja korrastati. pingid, altar ja kantsel muutsid Georg Stiernielmile mälestuskivi kogu kiriku süngeks ja kõledaks. Huvi rootsi keele õppimise kodukohas Vasulas. vastu oli nii suur, et keeruline oli Tublide tudengite abiga sai kirik kõikidele keelehuvilistele leida nii seest kui väljast ülevärvitud. Taasärkamise ja läheneva va- sobivaid keelekursuseid. Värske värvi lõhnalises heledates badusehõngulised aastad said toonides kirik kuulutas kõigile eestirootslaste haridus- ja kultuu- Seltsi eestvedamisel sai alguse sisseastujatele omamoodi uue aja rielu edasiviivaks ning taasväär- kodukandipäevade korraldamine. algust. tustavaks. Need aastad said siin ja Nii sai 1988. aastal esimest korda saatuse sunnil sealpool Läänemerd võimalikuks paarikümnel ees- Rooslepa kalmistul avati Rootsi elavaid eestirootslasi taasühenda- tirootslasel Rootsist osaleda Noa- peakonsul Dag Sebastian Ahlan- vaks. rootsi kodukandipäevadel. Ürituse deri poolt mälestuskivi kohalikule platsile Noarootsi Kooli taha sai luuletajale Mats Ekmanile, keda Soovin, et meie aastasadadega ehitatud puust lava ja paigaldatud rahvasuus kutsuti Ätsve Matsiks. loodud kultuuripärand kestaks lipumast. Veel polnud aeg küps Tema luuleread pärinesid elust ene- edasi aastasadu ja me igaüks an- Rahvuslipu heiskamiseks, aga sest ja olid nii armsad, et ajapikku naksime oma väärilise panuse. samas ei soovinud me mastis näha sündisid neist rahvalaulud, mida 6 Estlandssvensk 2014 svenska vänner säger ingenting om Om två fåtöljer den ukrainska krisen på facebook. Jag sitter hemma i Hägersten De säger att de vet för lite för att på Sofia Joons och arbetar med en ansökan till egen hand kunna bedöma om Krim Stockholms stad. ”Mångfald och borde tillhöra Ukraina eller Ryss- traditioner här och nu – utveck- land och vad som kan hända här- ling av program för barn med näst. De känner en stor tilltro till de folk- och världsmusik”. Jag skriver ekonomiska sanktionerna. De vill 1944 bäst hemma vid mitt mörkbetsade tro att västvärlden kan sätta press slitna köksbord som är en av de få Carl Mothander sitter och skriver på Ryssland genom att gå samman möbler jag lyckades få med mig till det som senare gavs ut med titeln och agera gemensamt. Det mina Sverige. Vid fönstret står en fåtölj ”Svenske kungens vita skepp - det estniska vänner vet, är att en tota- från 1930-talet som min sons farfar, äventyrliga spelet om Estlands- litär makt alltid är snabbare än en en av Estlands bästa möbelres- svenskarna ” i Vasastan. Han låter demokratisk. Och Ryssland litar de tauratorer, klädde om åt oss strax tankarna gå tillbaka på sina år på inte på. De bär det kollektiva min- innan han dog. Jag tänker på dem vi herrgården Tohisoo och Domberget net av andra världskrigets grymma lämnat och kan för mitt inre se hur i 1930-talets Tallinn där han bodde utraderande av de baltiska staternas de en dag kommer sitta där som he- med sin balttyska fru Benita von självständighet och den sovjetiska dersgäster på vår vardagsrumstron. Wrangel. Och på de många resorna ockupationen. De känner sig som till Berlin, där han under största Tar en titt på facebook. I södra bönder på ett schackbräde. Bra att sekretess förhandlade ut estlands- Estland rör sig trupper iväg mot ha, men de första man offrar. svenskarna från Estland. Innan ryssarna kom. De bodde på en herrgård i nordvästra Estland och drev ett stort jordbruk. Nu bor de i en liten tvåa vid Vasaparken. Han låter blicken vandra runt i rummet. Den landar på fåtöljen som står vid fönstret. Den bär spår av alla de estlandssvenskar som besökt honom för att få hjälp att börja sitt nya liv i exil. Benita har låtit den kläs om, men de bekanta estlandssvenskarna från Ormsö, Nuckö och Reval är många och det nya livet i det nya landet främmande. De kommer och sätter sig i Carls arbetsrum på fåtöljen. De sitter försiktigt ytterst på kanten för att inte slita på den fina fåtöljen i onödan. Det är just kanten som slits. Och armstöden, där de oroligt fingrar på det vävda mönstret. Ska vi slå oss ner, börja bruka marken eller vänta på att få komma tillbaka? Vad gränsen till Ryssland. Min vän Jag tittar på min fåtölj igen och händer med våra gårdar nu? De Meelika skriver, att de har övningar tänker på dem som slet ut kläd- grovhuggna båtbyggarna och bön- på hennes åkrar utanför den lilla seln på Carl Mothanders fåtölj. derna visar inga känslor. Men sam- staden Võru och att byn är full av Innan jag fortsätter skriva på vetet ger dem ingen ro. Har de inte soldater. Hon vet inte vad hon ska ansökan ber jag en tyst bön om svikit sina urfäder nu när de lämnat svara sin 6-åriga dotter Lee som att mina estniska vänner och släk- den ärvda jorden i ryssens händer? frågar om det ska bli krig nu. Mina tingar ska få sitta i den i fredstid. Eestirootslane 7

Vaatan korra facebooki. Lõu- Kahest tugitoolist na-Eestis harjutavad sõjaväelased piiri lähedal ja sõbranna, kelle Sofia Joons talu ümber mets on sõdureid täis, kirjutab, et ta ei tea, mida vastata 1944. aasta oma 6-aastasele tütrele, kui too küsib, kas nüüd tuleb sõda? Mu Carl Mothander istub Stockholmi nad kulutavadki. Kas me peaksime rootsi sõbrad ei postita midagi, kesklinnas Vasastanis ja kirjutab siia jääma, hakkama maad harima mis oleks seotud Ukraina krii- raamatut, mis hiljem antakse välja või ootama kojuminekut? Mis on siga. Nad ütlevad, et nad teavad pealkirjaga ”Rootsi kuninga valge juhtunud meie taludega? Jämeda- liiga vähe, et ise otsustada, kas laev”. Mõtted viivad teda tagasi võitu laevaehitajad ja talumehed Krimm peaks kuuluma Ukrainale Tohisoo mõisa ja 1930ndate aastate jätavad oma tunded endale, aga või Venemaale, ja et nad ei kujuta Tallinnasse ja Toompeale, kus ta nende südametunnistus ei anna ette, mis võib juhtuda. Nad usuvad elas oma baltisaksa abikaasa Benita rahu: kas nad on reetnud oma vaa- majanduslikesse sanktsioonidesse. von Wrangeliga. Mõtted viivad risad, kui nad jätsid neilt pärandu- Nad tahavad uskuda, et lääs võib teda tagasi ka rongireisidele Berlii- seks saadud maa venelaste kätte? Venemaad kontrollida, kui räägi- ni, kus ta – enne kui venelased tulid takse läbi ja tegutsetakse ühiselt. – käis saladuskatte all eestirootslasi Märtsikuu 2014. Aga mu eesti sõbrad teavad, et sakslaste käest välja kauplemas. totalitaarne võim on demokraatiast Veel äsja elasid Mothanderid väi- aastal kiirem. Ja Venemaad nad ei usalda. keses mõisas Raplamaal ja juhtisid Istun oma uues kodus Stockholmi Neil on liiga hästi meeles, kuidas mõisas põllumajandustöid. Nüüd linnaosas Hägerstenis ja kirjutan Balti riigid teise maailmasõja elavad nad kahetoalises korteris taotlust Stockholmi linnavalitsuse- lõpus kaotasid oma iseseisvuse. Vasaparkeni külje all. Kirjutaja le. ”Mitmekesisus ja traditsioonid Nõukogude okupatsioon on vaid pilk uurib tuba ja jääb pidama siin ja nüüd: pärimus- ja maail- põlvkonna kaugusel. NATO ja Eu- akna all oleval tugitoolil. Selle mamuusikaprogrammid lastele roopa Liit… jah, aga ikka on tunne, tooli peale on jäädvustanud oma ja noortele”. Mu kirjatöö edeneb et nad on vaid etturid malelaual. On jäljed kõik need eestirootslased, kes kõige paremini siis, kui istun oma tore, et nemadki on mängu võetud, on Mothandereid külastanud oma kulunud ja tumedaks peitsitud aga nad on raudselt esimesed, keda uue eksiilelu muredega. Benita on köögilaua ääres, mis mul õnnes- ohverdada. lasknud toolile uue katte panna. tus Eestist Rootsi kaasa vedada. Eestirootsi tuttavaid Vormsist, Akna all seisab 30ndatest aasta- Vaatan uuesti oma tugitooli ja Noarootsist ja Revalist - on käinud test pärit tugitool, mis mu poja mõtlen nende peale, kes kulutasid palju, sest uus elu uuel maal on vanaisa korda tegi, kui mu poeg Carl Mothanderi tugitooli katet. neile võõras. Nad tulevad Carli oli veel pisike. Mõtlen kõigi nen- Enne kui jätkan taotluse kirju- töötuppa ja istuvad tugitoolis. Nad de peale, kelle me Rootsi kolides tamist, palun ja loodan vaikselt, istuvad ettevaatlikult ääre peal, et maha jätsime, ja oma vaimusil- et mu eesti sõbrad ja sugulased mitte liialt ja ilmaasjata kulutada mas näen, kuidas nad ühel päeval saavad seda tooli nühkida rahuajal. seda ilusat tooli. Ja just seda äärt istuvad siin, meie elutoatroonil.

HEAD LUGEJAD! Peatselt valmib uus raamat, VORMSI VERI II, kuhu toimetaja Toivo Tomingas on kogunud Vormsi päritolu ja tänase Vormsi rahva luulet, laule, mälestusi ja muistendeid. Tähtis osa on raamatus vallavanem Tanel Viksi magistritööl Kaitseliidust Vormsil, samuti väikesel Vormsi-eesti sõnaraamatul. Raamatu lõpus on pildivihik, nagu ka esimeses köites. Raamatu trükikulud on ca 15 eurot tk. Vormsi Veri MTÜ ootab lugejailt heatahtlikku abi trükikulude katmisel. Igale annetajale, kes toetab 15 euroga- kingiks raamat! Esitlus 29. juulil Vormsis ja hiljem Haapsalus ja Tallinnas. Vormsi Veri konto SWEDBANK´is on EE202200221053966514 SUUR TÄNU! KÄRA LÄSARE! Snart utkommer en ny bok, VORMSI VERI II, med av redaktören Toivo Tomingas insamlade dikter, sånger, minnen och sagor från Ormsös historia och nutid. En viktig del i boken fylls av kommundirektören Tanel Viks magistersavhandling om Hemvärnet (Kaitseliit) på Ormsö, och av en liten ormsösvensk-estnisk ordbok. Liksom i det första bandet, finns ett bildhäfte i slutet. Bokens tryckkostnad är ca 15 euro/st. Föreningen Vormsi Veri är tacksam för läsarnas välvilliga bidrag för tryckningen. Varje bidragsgivare som stöder oss med 15 euro, får boken gratis! Presentatio- nerna äger rum den 29 juli på Ormsö och senare i Haapsalu och Tallinn. Konto se ovan. STORT TACK PÅ FÖRHAND!

8 Estlandssvensk Johan Nymann 1859-1933 En kämpe för estlandssvenskheten

Göran Hoppe

I hembyn Klottorp Det finns några estlandssvenskar som betytt mer för folkgruppen än andra. Johan Nymann tillhör utan tvekan dessa. Han föddes på Irjasgården i Klottorp, Nuckö sockens fastlandsdel som förr kal�- lades Eyland, år 1859. Vid den här tiden var Irjasgården delad mellan två familjer, Johan tillhörde ”Gustasa”-delen där hans far Chris- Johan och Tio Nymanns guldbröllop, Klockargården, Nuckö 31 tian Christianson Nyman var yngre maj 1931: Från vänster Axel Nymans hustru Irene Nyman med so- bror, det som kallades bakomman. nen Einar i knäet, Arvids dotter Karin, Tio Nymann, Arvid Nyman Trots att Johan var den förstfödde (stående), Johan Nymann, Arvids hustru (2) Elise (f. Dellmann/ i sin familj skulle han alltså inte estn. Telgmaa), Arvids dotter Ellen, Joel Nyman, Joels hustru Ast- få ärva någon del av gården, det rid Nyman. På bilden fattas sonsönerna Manfred (Joels son) och skulle hans farbror Gustafs barn. Elmar (Arvids son). Foto från SOV:s arkiv Egentligen var det ingen som kunde ärva vid den tiden Johan föddes, gården tillhörde ännu under närmare 40 år godsägaren Taube, armlängds avstånd. Vid herrgår- Johans mor Marri kom från Her- som satt på den avlägsna Rickholz den fanns också en stor ladugård, masgården i Klottorp där Nymans herrgård. Klottorps by hörde från en vacker trädgård, ett stort stall nära släktingar, familjen Krusman, 1600-talet till Nömkülls gods, och andra ekonomibyggnader. huserade. men i samband med att en dotter Lärdomslängtan till ägarätten von Fersen gifte sig Det går att följa familjen Ny- med en Taube till Rickholz runt mann via kyrkböcker och andra Johan tillbringade sina yngre år på 1815 kom ett av hennes familjs arkivhandlingar tillbaka till mit- gården, fick hjälpa till med jord- flera större jordagods, Nömküll, ten av 1600-talet, ja kanske ännu bruksarbetet tidigt, liksom med så småningom att tillfalla deras längre via bevarade vackeböcker, andra sysslor som hörde till på en gemensamma barn. För den dag- förteckningar över landbönder och gård i Klottorp på den här tiden, liga tillsynen av Nömküll fanns det gårdar som upprättades på de olika och utsattes årligen för husförhör dock i allmänhet en fogde plus en godsen från 1500-talet och framåt, av sockenprästen. Det verkar ha så kallad kubjas, ungefär rättare, med ojämna mellanrum. Familjen gått ganska bra, av anteckningarna som brukade en av gårdarna i byn, Nymann stammade liksom flera i församlingsboken att döma. Johan men också hade ansvar för att byns andra av Klottorpsfamiljerna från har själv skrivit om sin barndom och herrgårdens jordbruk sköttes. en Lucas, som var bonde i byn vid att han var ohyggligt vetgirig. Arbetet som kubjas cirkulerade 1600-talets mitt. Johan Nymanns Den skola som fanns då i Dirslät bland de mer betrodda bönderna i förfäder verkade på gården, gifte var bara öppen för barn mellan 11 Klottorp. På herrgården bodde ofta, sig med kvinnor antingen från byn och 14 år, som undervisades av en förutom fogden, ogifta adelsdamer eller från någon av grannbyarna lärare, Gustav Umda, som utbildats och andra anförvanter, som baro- och begravdes så småningom på vid seminariet i Kuuda. Johan, nen på Rickholz föredrog att ha på gravgården vid Sutleps kapell. som kunde läsa långa stycken av Eestirootslane 9

Lilla Katekesen liksom Psalmbo- hade dessa missionärer utbildats hannelunds missionsseminarium ken utantill vid sex års ålder, var för att åka till mörkaste Afrika, i Sverige, efter det att han avlade otålig och ville lära sig mer. Varje men nu fick de i stället sitt värv sin lärarexamen på senhösten 1876, skoldag var han framme och frå- på andra sidan Östersjön. En av för att sedan söka sig ut i världen gade sina äldre bykamrater vad de missionärerna, T.E. Thorén, sän- som missionär för att ”frälsa hade lärt sig och fått höra just den des till Nuckö socken och hystes hedningarna”. Men även vid lärar- dagen. Han bönade och bad sina in i en byggnad vid Paschleps seminariet i Paschlep kom Johan att föräldrar att han skulle få lära sig herrgård, där det skulle bli hans få gå ett extra år för att utbilda sig skriva också, varför man bad träd- uppgift att leda ett estlandssvenskt ytterligare under Thoréns ledning. gårdsmästaren vid herrgården att lärarseminarium, för att på så vis Evangeliska Fosterlandsstiftelsen skriva ned stora och lilla alfabetet indirekt höja folkundervisningens sände 100 kr för att täcka kostna- åt honom. Det ledde till praktiska nivå när de nya lärarna kom ut i derna för unge Nymann. I och för skrivövningar hemma på allt han folkskolorna. Prosten Girgensohn sig kunde han nog få komma till kom åt, sänggavlar och dörrar blev i Nuckö var den som organiserade missionsseminariet, skrev man, fullklottrade med de kolbitar som det hela och bjöd in alla svenska men man ansåg det vara bättre att fungerade som skrivdon. Senare församlingar att skicka unga män han stannade hemma eftersom så kom han på att han kunde rista bok- till seminariet för att genomgå lä- många nya irrläror kunde förvilla stäver med ett bryne på ett annat rarutbildning. Endast nio ynglingar den unge – det gällde olika nya och sedan radera och skriva på nytt. kände sig manade, tre från Nuckö, frikyrkor som efterhand slog rot tre från Vipall och tre från Ormsö, i Sverige vid denna tid. Så Johan När det sedan var dags för plus fjortonårige Johan Nymann! blev kvar hos Thorén. Nyåret 1877 Johan själv att börja skolan några Familjen hade lyckats övertyga ankom en ny kull blivande lärare år senare, den hade då flyttats till sitt överhuvud, Gustaf Christian- till Paschlep, och dem fick han av Sutleps by, kunde han redan det son Nyman, att bekosta Johans och till hjälpa att undervisa, för- mesta som lärdes ut, till och med treåriga lärarutbildning och med utom att han hade mer eller mindre lilla alfabetet kunde han skriva. den i ett samtidsperspektiv omfat- privatundervisning med Thorén Läraren utnämnde honom andra tande grundutbildning han redan och även tränade ytterligare språk skolåret till primus, den främste hade skaffat sig, var han säkert inte med Kuuskmann. i skolan, och han fick då hoppa in sämre lottad därvidlag än de andra, och leda undervisningen när lära- betydligt äldre, eleverna. ren hade förhinder. Efter avslutad Johan blir lärare normal treårig skolgång, fick Johan Seminariet fick en biträdande Under ferierna sommaren 1877 tillstånd att gå ett extra år i skolan, lärare också, det blev klockaren på fick han i uppdrag av Thorén att för att kunna lära sig mer. Nuckö, A. Vestersten, och därefter sortera alla böcker i seminariet, det en lärare för språken estniska, kom att innebära att han läste dem Som sjuttonåring konfirmera- tyska och ryska i J. Kuuskmann också, han började arbeta med en des Johan i Nuckö kyrka, men då från Nyby. Vi kan nog anta att unge räknelära som Kuuskmann fått på hade han redan brutit sig loss från Johan redan kunde en del estniska, seminariet i Kunda och en tid var livet i Klottorp. Hans talanger som genom att hembyn låg vid den då- han också hemma i Klottorp och jordbrukare var nog rätt måttliga, varande språkgränsen samt att en hjälpte i höbärgningen. Men där att döma av vad hans familj kunde del av Klottorps landbönder hade behövde man honom alls inte, det berätta senare. Johan fick efterhand övergått till att tala estniska, de som fanns tillräckligt många händer på flera syskon, till slut blev de sex bodde på strögårdar i öster, mot de gården. Hans praktiska fumlighet stycken, en broder dog redan som stora myrarna. Han har själv skrivit bidrog kanske till att han kände sig ettåring, men kvar på gården fanns att det inte bara var lärdomen som överflödig. Lyckligtvis blev lärar- tre bröder och två systrar till Johan. han inhämtade hos Thorén utan tjänsten i Paschleps skola ledig den Estlandssvenska lärarseminariet också en förstärkt kristen tro, som hösten och i oktober kunde unge År 1873 sände Evangeliska framöver kom att betyda mycket Johan, 18 år gammal, flytta till Fosterlandsstiftelsen ut några för hans framtida gärning. ”Jag lärarbostaden där för att inleda sin missionärer till Estlands svensk- blev frälst av bara nåd” skrev han lärargärning med estlandssvenska bygder, som man hade hört var senare. barn. Det rörde sig om 50 barn illa ställda när det gällde både Han umgicks vid denna tid i ordinarie skolåldern, 11-14 år, religion och bildning. Egentligen med tankar på att söka sig till Jo- samt ungefär 30 som gick i ”en- 10 Eestirootslane dagsskola” på lördagar. Det rörde rare som utbildades, behovet av så- Odensholm, där man aldrig haft sig om barn som var färdiga med dana ansåg man vara täckt med de råd att bygga någon skola och där folkskolan och som så småningom två första kullarna. I stället antogs barnens undervisning inskränkte skulle konfirmeras och för att upp- estniska seminarister, vilket ledde sig till konfirmationsläsningen och rätthålla sina kunskaper inför detta till problem. Thorén talade bara de eventuella kunskaper de kunde fick de fortsätta i skolan under två svenska, nu skulle han plötsligt un- bibringas i hemmet. Året 1883 be- till fyra år. De många barnen och dervisa på estniska, vilket han inte slöt sig prosten Girgensohn i Nuckö den trånga skolan gjorde att Johan klarade, utan fick olika slags häl- att försöka ändra på situationen och klagade på skämd luft och att han soproblem. Kuuskmann fick rycka sökte medel från en hjälpkassa i kände sig klen av och till, över hu- in, liksom den tidigare eleven Jaan Reval för att bygga skolhus på ön vud taget kom hans liv att präglas Liewoh, som skulle bistå Thorén och avlöna en årsanställd lärare. av en lätt hypokondri. I alla fall med estniskan. Även Kuuskmann Pengar beviljades och ett litet skol- var prosten Girgensohn nöjd med fick dock svårt att genomföra un- hus uppfördes en liten bit från Bien, skolresultaten vid vårens examen. dervisningen. I sitt beråd kallade den enda byn på Holmen. Johan Skolan var tvåspråkig, och indelad skolmyndigheten nu till sig Johan Nymann hörde efter med skolför- i en svensk och en estnisk klass. Ef- Nymann för att ta över, till en års- valtningen och hade också hört att tersom det bara fanns ett klassrum lön av 200 rubel. Det hela slutade invånarna ville ha honom som sin och en lärare, fick den andra klas- med att Johan drev seminariet med lärare så han antog erbjudandet sen sysselsättas med skrivning eller Liewohs hjälp medan Thorén våren om fri bostad i skolhuset inklusive vara ledig när läraren ägnade sig 1881 åkte till Sverige för att kurera bränsle, tillgång till potatisland, åt den första. Detta ledde till stor sig efter att mer eller mindre varit en äng vars hö räckte till en ko oro i klassrummet, tydligen med sängliggande att halvår. Kuuskman och ett par får samt 100 rubel om hög ljudnivå och många störande blev inte heller bättre och lämnade året i lön, hälften mot i seminariet. inslag. Lönen var 100 rubel om året Paschlep under 1880. Det var inga Holmborna var hjälpsamma, plöjde plus att det fanns ett litet höslag obetydliga prövningar som unge potatislandet och var med i lärarens vid skolan, värt 15 rubel (Thorén Nymann utsattes för; 21 år gam- höbärgning på det som senare fick som missionär 400 rubel om mal och ansvarig för ett lärarse- kommit att kallas Nimannsvalln. året!). Det var dock problem att få minarium. Till råga på allt kom ut lönen från väldet (kommunen), han i onåd hos prosten Girgensohn I oktober flyttade familjen ut Johan blev tvungen att skuldsätta efter att ha skrivit en artikel i den och i november inleddes under- sig för att klara livhanken och svenska frireligiösa tidningen visningen. Förutom att hålla skola den fulla lönen fick han aldrig ut Hemlandsvännen, vars innehåll skulle läraren också fungera som i Paschlep. På lediga stunder läste inte stämde överens med prostens föreläsare om söndagarna i Jesu han de många svenska och estniska Gudssyn. Prosten förbjöd nu Johan kapell, församlingsprästen besökte tidningar han kunde komma över att undervisa kring katekesen för bara Odensholm en gång om året, i seminariet, umgicks med de nya seminarieeleverna och han fick vid sommarens Prästhållde, då eleverna där och däremellan äg- lova att aldrig mer publicera lik- dop, vigslar och begravningar nade han sig åt bokbinderi, Kuusk- nande artiklar. Ett innehållsrikt år förrättades under ett par dagar. mann sysslade med detta hantverk innebar också giftermål med jämn- Tidigare hade en av bönderna på och Johan fick låna hans utrustning. åriga Tio Engbusk från Sutleps by. ön fungerat som föreläsare, med Så förflöt åren 1878 och 79, den Johans ankomst verkar försam- andra kullen lärare i seminariet På fjärran lingslivet ha utvidgats betydligt. examinerades mot slutet av 1879. Odensholm På söndagseftermiddagarna lästes det nu inte bara ur postillan olika Den tredje lärarkullen examinera- Seminarie- böner och sjöngs psalmer, Johan des 1882, sommaren samma år föd- höll riktig predikan och spelade på föreståndare i des familjen Nymanns förstfödde den nyinköpta orgeln. Paschlep son Joel. I och med den tredje kul- lens examen upplöstes seminariet Vintertid höll han även en Efter nyår 1880 antogs en tredje och Johan fick se sig om efter ett bönestund på onsdagskvällarna, kull blivande lärare, men nu hade nytt arbete. Detta skulle så små- då ofta i skolan eftersom kapellet skolmyndigheten beslutat att det ningom komma att erbjudas inom var för kallt. Måndagskvällar var inte längre skulle vara svenska lä- Nuckö socken, på den avlägsna ön det bibelklass för troende män. Eestirootslane 11

Skolan ansåg Johan vara lättsam aktiviteter för folkgruppen, som dagseleverna, särskilt ”estgossarna” då barnen var så få, högst tio han säkert funderat på många som kom på lördagarna, och som då stycken i skolåldern 11-14 år. Det gånger tidigare, att intensifieras och var 15 år eller äldre. Åtskilliga av gjorde dels att han kunde ha med utvidgas radikalt. De kommande 30 de vanliga skolbarnen övernattade dem som redan gått ut skolan och åren blev de som lade grunden för i Klockargården i veckorna, huset väntade på konfirmation en vanlig estlandssvenskarna som en samlad var ganska stort och hade både veckodag, dels också hjälpa un- minoritet, med rösträtt, möjlighet skolsal och utrymmen för barnens deråriga skolbarn från 8 år genom till utbildning och samarbete mel- övernattning. Men kvaliteten på att ge dem läxor och kontrollera lan de fjärran bygderna, och Johan byggnaden kan inte ha varit något dessa varannan vecka. Åren på Nymann stod i centrum av dessa vidare, en natt det första året kom Odensholm kom att bli hela tio, förändringar, snart tillsammans det in koloxid från en av spisarna tiden därute ansåg Johan senare i med den yngre lärarkollegan och så att hela familjen blev dålig i ett livet kanske hade varit hans bästa. vännen Hans Pöhl, också han från dygn. Det fanns inte någon ordent- Han fiskade mycket, torsk, flundra, Klottorp, men utbildad på estniska lig utetoalett för eleverna men detta kilo, ”strömling” och sik, sålde en i Hapsal. Johan skrev i sin dagbok åtgärdades snabbt efter det att kom- del fisk, läste mycket och började i december 1893: ”Här gå främ- munordföranden påtalade saken för nu fundera på allvar hur situationen mande in och ut så man inte får tid skolmyndigheten. för svenskarna i Estland kunde med läsning på söndagarna”. Förbi förbättras. Problemet var förstås att kom handelsmän, resande till och Nationalitets- man levde så isolerad ute på ön och från Hapsal, som tog båt i Öster- sällan träffade andra människor by eller for över isen, och sedan kampen inleds än invånarna. Problematisk var alla lokala människor, vilka den En plåga för Johan Nymann och också den usla lönen, trots givande lärde klockaren kunde bistå med många andra lärare var det krav fiske. 1886 fick Johan möjlighet att ett och annat. Det hade nog varit från St Petersburg som kom 1897 översätta svenska religiösa böcker lugnare på Holmen! Man förstår i samband med den pågående för- till estniska och fick på ett par år in att det var kära besök när någon ryskningsprocessen (som snarast 150 rubel. Fyrtio av dessa satsades av holmborna kom förbi på väg till kom att väcka nationalitetsrörelser på en handsymaskin, på vilken prosten eller Hapsal och gärna kom bland andra folkgrupper i tsarväl- hustrun snart sydde alla kläder till in en stund, ofta övernattade man i det) om att undervisningen skulle männen på Holmen och därmed Klockargården. Särskilt var det fa- börja ske på ryska och att det kräv- också bidrog till inkomsterna. miljen Marks som var mest bekant. des att lärarna kunde detta språk. Tillsammans med torskfisket, som Nu kom åtskilliga av de lärare som 1893 skriver Johan att han fått goda år gav 20 rubel och 25 rubel utbildats i Thoréns seminarium besök av en ”gosse” (Pöhl var årligen från EFS, såg livet något att sluta, eftersom de inte ville då 17 år), Hans Pöhl från Dirslät ljusare ut, trots att andra barnet, fortsätta med den nya läroplanen, (Pöhls hem Petorsa låg på gränsen lilla Olga, dog redan vid två års men Johan gick sin kurs med god- vid Klottorp), som han skulle lära ålder ute på ön, där hon också känt resultat sommaren detta år i svenska enligt order från prosten begravdes på gravgården vid Jesu Hapsal, om än under stort knot i Girgensohn. Pöhl önskade bli kapell. Efter ett år hade hennes far dagboken. Den ryske skolinspek- lärare i Österby, där Jaan Liewoh råd att köpa ett kors, sannolikt i tören hävdade vid examinationen hade slutat för att bli lärare på järn. På Odensholm föddes mot att man vid undervisningen i ryska Dagö. Hans Pöhl kom att stanna slutet också sonen Axel. absolut inte fick använda moders- i Klockargården ända till hösten målet (svenska) utan i stället med då han började i Österby, av Johan Klockare i Nuckö gester och åtbörder söka förklara lärde han sig svenska (sannolikt År 1893 blev platsen som klockare innebörden av olika texter – inte högsvenska, rimligen talade han och skollärare i den skola som konstigt att lärarna vantrivdes! Tro- nuckömål hemmavid), religion också hölls i Klockargården ledig ligen var detta en av anledningarna och ortografi (välskrivning). Som och Johan Nymann kunde, efter till att Johan Nymann nu på allvar ersättning för undervisningen fick att ha blivit vald, byta den ensliga började söka realisera sina idéer Pöhl arbeta i skollärarens jordbruk. miljön på Odensholm mot ett liv om att lyfta kulturen i Estlands mitt i folkströmmen på centrala Skolan var också betydligt livli- svenskbygder. Det första steget Nuckö. I och med detta kom hans gare i Nuckö, Johan klagar över en- blev att söka inrätta ett sockenbib- 12 Eestirootslane

Pasklep, Höbring och Roslep. Men något tillstånd kom inte. De enda föreningar som kunde tolereras i tsardömet var nykter- hetsföreningar. Sådana hade grun- dats på flera håll i Estland och nu tänkte sig Nymann och Pöhl att lånebiblioteket skulle kunna accepteras om det var en del av en nykterhetsförening på Nuckö, eftersom det då inte skulle behöva godkännas av skolmyndigheterna utan direkt av den centrala censuren i St Petersburg. Ansökan om tillstånd med stadgeförslag sändes T.E. Thorén på återbesök framför prästgården, Nuckö. I centrum rad två, kyrkoherde Maass och T. E. Thorén. Raden till guvernören i Reval på nyåret framför, Tio och Johan Nymann, Joel Nyman 1903. Foto från SOV:s arkiv Nymann och Pöhl hade också liotek i Nuckö. Johan kände liksom polisen avkrävde Nymann och Pöhl planer på att ge ut en svensk ka- vännen Hans Pöhl till hur sådana personuppgifter och det begärdes lender för att den vägen sprida fungerade i Sverige efter folkskole- att de omedelbart skulle insända kunskaper och skapa samhörighet reformen 1842. Man beslöt på våren förslag till stadgar med bibliotekets mellan de olika svenskbygderna. 1900 att försöka genomföra sin idé. syfte och organisation – på ryska. Även detta projekt sjösattes nu och Sommaren 1900 kom Jakob Nästan ett år senare, nyåret till allmän förvåning passerade Blees från Höbring på ferier från 1902, kom besked från guvernören manuskriptet censuren så att den sina teologistudier i Uppsala och att initiativtagarna fick öppna sock- första Kalender eller Almanack för hade med sig studiekamraten enbibliotek, men ingen bok fick svenskarne i Estland kunde börja Gideon Danell, som ville studera utlånas innan bokförteckningen spridas under vintern 1903. Den Nuckömålet. Danell kom att bli en godkänts av den lokale ryske folk- oansenliga skriften var den första stöttepelare för den estlandssven- skoleinspektören. Johan hastade nu estlandssvenska publikationen och ska kulturen hela livet, även efter till Hapsal med en lista på ungefär kom att få stor betydelse, inte minst det att han disputerat för doktors- 200 böcker som man fått till bib- genom de små artiklar i folkupp- examen kring Nuckömålet år 1903. lioteket och åter blev det att vänta. lysningens tjänst som framför allt Besökarna sökte åter i Sverige Folkskoleinspektören vågade inte Johan Nymann länge författade sprida information om Estlands fatta ett sådant viktigt beslut själv till varje årgång. Till den första svenskar med målet att upprätta utan tillfrågade kuratorn i Riga, årgången hade han också skrivit ett bibliotek på Nuckö. Även herrar guvernementets högsta skolmyn- förord, medan Pöhl svarade för Pöhl och Nymann vände sig vintern dighet. Under väntan lånades det själva kalendariet och olika utdrag 1901 till den svenska allmänheten, ut böcker från Klockargården, ur tryckta skrifter till den senare Johan genom en artikel i Aftonbla- vilket var att ta en stor risk, även avdelningen. Kalendern fortsatte det och Pöhl genom ett upprop i om låntagarna var pålitliga. Folk- att utkomma ända till 1940, när dagspressen. Initiativtagarna kalla- skoleinspektören misstänkte att det estlandssvenska samhället de nu till möte i Klockargården för låneverksamhet pågick men kunde stod inför sin upplösning. Den lärare och andra från de närmaste inte bevisa något. Under tiden in- första årgången trycktes i Reval i byarna, där man betonade vikten av strömmade hela tiden nya böcker 1000 exemplar. Försäljningen gick att bevara det svenska språket och från Sverige, samtidigt som man trögt, sannolikt fick man kvar en nationaliteten i Ryssland, en djärv insåg att man måste köpa en del betydande överupplaga och gick deklaration som ingen dittills vågat litteratur på ryska och estniska dessutom med förlust. göra offentligt. Inte oväntat började som var föreskriven i estländska Baron Taube på Rickholz blev de ryska myndigheterna genom lånebibliotek. Nu spred man litte- mot slutet av 1903 mycket upprörd guvernören intressera sig för saken, raturen till flera filialer, till Österby, av Johans kalendertext om est- Eestirootslane 13 landssvenskarna (han hade dock rige och Johan Vikstens sångkör fram. Vännerna kallade honom inte läst den själv!), som omtalade från Kolanäs uppträdde. Hans Pöhl godsägarvän, vilket gjorde honom deras privilegier i äldre tid och vad startade en ”violinkör” som spelade mycket nedstämd, en sinnesstäm- de inneburit. Taube menade att det- vid möten. Många typer av bidrag ning som han nog hela livet hade ta var fråga om ren uppvigling, och inflöt från den svenska nykterhets- en tendens att falla ned i, t.ex. i hotade se till att Johan avskedades rörelsen, från böcker till reda kon- samband med kalenderbråket med (baronen var den som styrde kyrka tanter. Men biblioteket förblev ett Taube. Redan våren 1906 tog tsaren och skola på Nuckö vid denna tid), bekymmer! Hösten 1904 kallades tillbaka sina löften och deporterade eftersom texten lett till uppror i Nymann till polisen i Hapsal för många radikala till Sibirien. Joel Rickull. Bönderna hade, genom att att redogöra för vilka volymer som Nyman flyttade nu till Tärna folk- de bortglömda privilegierna nämn- fanns i Nuckö sockenbibliotek. högskola i Sverige, medan Johan des fått anledning att hävda dessa Han anklagades för att dels låna fortsatte sitt liv i Klockargården. gentemot godsägaren när det gällde ut olovandes samt att en del av Utlåningen av böcker var något arrendenas storlek och dessutom böckerna var olovliga, ”rent av som möjliggjorts av manifestet och hade en av baronens lador samt en riksfientliga”. Johan hävdade att detta kunde man faktiskt fortsätta vedstapel bränts upp. Johan fick de berörda böckerna hade givits med utan risk. Johan slutade dock först bege sig till kyrkoherde Maass av honom och Pöhl till nykterhets- att skriva dagbok nu, av rädsla för som läste upp godsägarens brev och föreningen och att de inte alls var att myndigheterna skulle kunna dessutom helt höll med Taube, trots samhällsskadliga. Polisen behöll beslå honom med orätta tankar via att Johan var hans vän och dess- dock katalogen tills vidare för fort- dagboken. utom svensklärare. Sedan fick han satt granskning. Den återlämnades färdas till Rickholz och lyckades först i april 1905. Då meddelades Svenska Odlingens där lugna baronen så att han fick också att de svenska böckerna Vänner tar form stanna på sin post, på villkor att inte var tillåtna och inte heller fick Nykterhetsföreningen hade varit han inte mer bedrev ”politisk pro- användas av nykterhetsföreningen. betydelsefull för nucköborna och paganda” och avfattade liknande Johan antecknade bedrövad i sin svenskheten och efter 1905 års oro- skriverier. dagbok att 2000 böcker hopsam- ligheter blev det trots allt möjligt att lats, till ingen nytta. bilda andra former av föreningar. I juni 1903 fick man svar på År 1905 var dock ett dramatiskt 1906 blev det tillåtet att grunda pri- förfrågan om nykterhetsföreningen år i tsarväldet. Det totala nederlaget i vata skolor med ”folkspråket” som från guvernören i Reval. Förslaget flottstriden mot Japan vid Tsushima huvudsakligt undervisningsspråk. måste omarbetas, och på nytt god- och de oroligheter som följde på Esterna bildade nu folkbildnings- kännas och först till jul 1903 kom detta, inklusive i Estland där många föreningar och privatskolor. Kyrko- det efterlängtade tillståndet för herrgårdar brändes ned av radikala herde Maass på Nuckö tog i början Nuckö nykterhetsförening. Ärendet arbetarskaror från städerna. Ytt- av 1907 initiativ till samtal om en hade då varit uppe ända hos den rande-, tryck- och föreningsfrihet svensk skolförening och några ryske inrikesministern i St Peters- utlovades av tsaren i ett manifest veckor senare utformade han till- burg. Nu hade estlandssvenskarna på hösten, till Johan Nymanns stora sammans med Johan Nymann och i alla fall en första förening som förvåning. Vännen Pöhl, som året godsägaren von Nocks på Paschlep kunde utgöra grunden för att sprida innan flyttat till Reval för att ta över stadgar för en svensk kristlig för- bilning och kunskap. Annandag som klockare och sjömanshemsfö- ening för svenskarna i Ryssland. jul 1903 konstituerades styrelsen reståndare, dök upp igen i socknen i Klockargården, Pöhl blev ordfö- och höll politiska möten. Joel Kvällen den första februari, rande, Johans son Joel sekreterare, Nyman var entusiastisk, medan en torsdag, samlades ett fyrtiotal Johan kassör och tre andra nuckö- Johan förhöll sig mer avvaktande personer från de olika svenska or- bor styrelsemedlemmar. och enligt dagboken var Pöhls tal terna i Estland i Nuckö prästgård, Föreningsaktiviteter inleddes ”tämligen rödfärgade”. Johan, som inbjudna av kyrkoherden och von omgående på olika håll i socknen ansåg sig vara liberal, blev illa till Nocks. Kyrkoherden höll ett anfö- för att skapa samhörighet. Allmän- mods över vännernas socialrevolu- rande där han betonade vikten av bildningsfrågor och nationella pro- tionära åsikter. Han menade, vis av att svenskarna skulle väckas till blem diskuterades, man läste upp tidigare erfarenheter, att det gällde nationellt självmedvetande för att brev från andra föreningar i Sve- att vara försiktig och gå långsamt inte uppslukas av esterna och att 14 Eestirootslane inte språket och den nationella kul- från myndigheterna. En kommitté riks- och finlandssvenskar. Sådana turen skulle gå förlorade. Han beto- tillsattes av mötet och omfattade höga medlemstal som SOV haft i nade också bristen på ekonomiskt hela elva betrodda personer. Kyr- modern tid förblev en illusion. välstånd och den dåliga hygienen koherdarna Melin (Ormsö), Maass Mötet beslöt att organisera sig bland svenskarna. Medlet skulle och Gustafsson (Reval) var själv- med en centralstyrelse, där alla vara en sammanslutning för bland skrivna, godsägare von Nocks lika- lokala styrelsemedlemmar ingick, annat upprättande av läroanstalter. så, sedan kom de estlandssvenska och ett antal lokalavdelningar för tromännen: Pöhl, Nymann, Stahl, Maass hade också ett förslag de fyra representerade bygderna. Tomty, Gärdström och Brandt. till grundsatser, som säkerligen Johan Nymann och sonen Joel Nuckö socken stod stark i kom- baserades på vad som dryftats vid valdes till lokalstyrelsen i Nuckö mittén, endast Johan Gärdström de tidigare mötena med Johan Ny- tillsammans med Maass, von från Ormsö kom utifrån av de mann och von Nocks. Inspiration Nocks, läraren Nikolaus Blees och ”profana”. Föreningens namn blev till programmet tycks man ha fått två bönder. Centralstyrelsen fick sedan föremål för livlig diskussion. från Jaan Tõnissons estniska Fram- säte i Reval och man valde som Johan föreslog Svenska Förbundet stegsparti, som ville stoppa för- föreningens förste ordförande i Ryssland, Melin Svenska Odling- ryskningen, införa undervisning finlandssvenske kyrkoherden i St ens Vänner (inspirerat av en sådan på elevernas modersmål, inrätta Mikael, Johan Gustafsson. Hans förening i Finland). Ursprungligen lantbruksskolor och olika former Pöhl blev sekreterare och konsul hade det talats om en kristlig för- av yrkesutbildningar. Tõnisson Gahlnbäck i Reval kassör. Man ening, särskilt drev Maass detta, tillhörde också de ledande inom kan ana att Johan nu kom litet på men det ville de flesta mötesdel- nykterhetsrörelsen, propagerade mellanhand, ville han nöja sig med tagarna inte ha, inklusive Johan för införandet av den nordiska folk- det lokala arbetet eller var det så att Gustafsson. Efter många turer högskolan i Estland och tillhörde stormännen från Reval tog över? med stadgarna fram och tillbaka grundarna av det estniska littera- Johan hade slutat föra sin dagbok till myndigheterna för revision, tursällskapet. Alla dessa aktiviteter och något svar gives icke. Kanske och där Johan Nymann arbetade gav säkert viktiga intryck till grup- var det så att han tyckte sig ha upp- med formuleringarna, kom så små- pen bakom den estlandssvenska nått sina mål och kunde fortsätta ningom namnet Svenska Odlingens kultur- och bildningstanken. sitt vanliga värv för nucköborna? Vänner att befinnas mest lämpligt, Han hade ju nu uppnått 50 års ålder, Bland grundsatserna för en så- då ju odling kunde tolkas som helt livets middagshöjd vid denna tid. dan förening nämnde kyrkoherden politiskt ofarligt jordbruk! Den 13 vikten av att befrämja bildning oktober 1908 godkände guvernör I de bevarade protokollen från och kultur på kristlig och sedlig Korostovetz i Reval föreningen, lokalavdelningen på Nuckö är det grundval och att vidmakthålla det efter att ha beslutat att den endast andra som driver de viktiga frå- svenska språket och svenska seder. kunde omfatta guvernementet Est- gorna, huvudsakligen inriktade på Föreningen skulle uppnå detta land, d.v.s. Gammalsvenskby och jordbrukets främjande, ett estlands- genom att dels höja religiositeten, Runö (i Livland) kunde inte ingå. svenskt mejeri, anskaffande av en moralen och bildningen genom att avelstjur, rådgivare i jordbruket, Sedan dröjde det en tid tills ett grunda skolor, inrätta bibliotek, bildningen och, kanske viktigast, nytt möte kunde organiseras. Den- sprida goda böcker och tidskrifter grundandet av nya skolor. Odens- na konstituerande sammankomst och ordna med lämpliga före- holm hade inte haft någon lärare kallades till Bysholms herrgård drag, dels söka förbättra folkets sedan Johan försvann till fastlan- vid Nuckö, som man fått tillstånd välstånd genom att undervisa om det 1893, där öppnades skolan av godsägare Ungern Sternberg att hushållning, lantbruk och andra igen i november 1909, i Korkis, utnyttja. Fredagen den 6 februari näringar, man skulle söka förmedla där svenskan var på väg att helt infann sig ett åttiotal representanter förvärvskällor och understödja försvinna, byggdes en ny skola för bygderna Nuckö, Ormsö, Rågö hjälpbehövande. Det var i sanning och Nikolaus Blees blev den förste och Reval i Bysholm. Stadgarna ett omfattande program! Grund- läraren, avlönad av föreningen. godkändes och det blev möjligt att satserna antogs av mötet och fören- bli medlem. Förutom stadgekom- ingen ansågs därmed vara bildad. mittén anmälde sig 47 personer, Åren går Nu skulle de faktiska stadgarna inom kort hade man uppnått ett par Johans familj hade under åren formuleras inför ett godkännande hundra, inklusive en del balttyskar, vuxit, ytterligare två söner hade Eestirootslane 15 tillkommit, Arvid (f 1895) och Erik leformen hade man ju diskuterat sonen Elmar kom efter hand allt- (f.1902), medan älsklingsbarnet länge och nu fanns det möjlighet mer att vistas hos farföräldrarna i Olga fanns i sin grav på Odens- att förverkliga denna plan. Pådri- Klockargården, som han närmast holm. Hustru Tio ansvarade för vande var kanske främst Johans kom att betrakta som sina verkliga både hushållet och jordbruksarbe- son Joel, nu lärare på Ormsö, och föräldrar. Med tiden blev han så tet, med hjälp av söner, piga och folksekreteraren Nikloaus Blees. pass duktig på att spela orgel att dräng, egen häst och oxe. Johan Hösten 1920 öppnades Birkas han kunde vikariera i kyrkan för hjälpte till i mån av lust och ork, rätt Folkhög- och Lantmannaskola farfar och senare för sin farbror ofta kände han sig klen när det kom under ledning av den rikssvenske Axel, som kom att efterträda Johan till fysiskt arbete. Däremot var han läraren Kaleb Andersson. Han hade på klockarbefattningen och som ganska intresserad av att hemmavid lett de estlandssvenska lärarnas brukare av Hansasgården. Nuckö brygga vad han benämnde ”s.k. öl”, sommarkurs i Uppsala tidigare socken låg så mycket efter med vilket han också var erkänt duktig detta år, där också Johan deltog. lönen till Johan att man i samband på. De många besökarna bidrog Finansieringen kom huvudsakligen med jordreformen 1919 fick lov säkerligen starkt till konsumtionen. från Sverige. Vid invigningen led- att avträda denna i Gutanäs lig- Annars var kammarens studier och des den unisona sången av Johan gande mark till sin klockare. Johans korrespondens med de många olika Nymann. Birkas kom nu att bli ett olyckor på ålderns höst fortsatte kontakter han fått genom åren i bildningscentrum för hela svensk- med att yngste sonen Erik avled Sverige och Finland, skolunder- bygden, inte bara för eleverna utan 1924, bara 22 år gammal. visningen och flödet av vänner också för skollärarna, som ofta Johan Nymann hann vara med och bekanta genom Klockargår- fotograferades när det hölls fort- om invigningen av det svenska den det som nu fyllde hans dagar. bildningskurser och konferenser i gymnasiet i Hapsal, 1931, som so- folkhögskolan. Johan intar vanligen Första världskrigets utbrott nen Joel stridit hårt för, och kunde en central plats på dessa bilder. Han innebar att Svenska Odlingens även skicka sonsonen Elmar dit hade blivit ålderman inom det est- Vänners verksamhet mer eller min- till den andra årskullen 1932. Man landssvenska utbildningsväsendet. dre tvingades upphöra enligt cen- kan misstänka att det inte skedde trala dekret. Skolundervisningen För Johans del var 1920 annars utan en viss stolthet för den enkle på Odensholm hade 1912 avstannat ett besvärligt år. I november brann bakommanspojken från Klottorp av medelsbrist, skolhuset var nu Klockargården, bostadsdelen gick Irjasa. Den 28 oktober 1933 avled också så förfallet att det skulle bli dock att återställa men det gick Johan i sitt hem i Klockargården på nödvändigt att bygga nytt. Först bara att hålla skola i den tidigare Nuckö, 74 år gammal. Han begrav- 1919, efter Estlands självständig- sovkammaren, där endast barnen des vid sonen Eriks sida på Nuckö het, kunde skolan öppna på ön. från Gutanäs fick rum. Barnen nya kyrkogård, där också Tio fick Självständigheten innebar många från Harga fick åter gå i skolan vila ett decennium senare. förändringar. Svenskarna bildade i Paschlep. Efter ett halvår hade eget politiskt parti till Lantdagen skolavdelningen återuppbyggts, Källor: Johan Nymanns dagböcker och en egen veckotidning, Kustbon, men så illa att länsskolnämnden 1880-1906, Elmar Nymans artiklar började komma ut 1918. Johan var stängde den av hälsoskäl i februari i Kustbon om farfadern, samtal om med i den första redaktionen till- 1922. I avvaktan på en ny skola fick Johan Nymann med sonsonen Elmar sammans med äldste sonen, som man dock tillstånd att fortsätta tills under åren 1990-2008, bland annat kom att bli den flitigare skribenten Bysholms herrgård kunde övertas på plats på Nuckö och i Klottorp. av dem. Johan satte dock den prägel av kommunen och bli skola 1924. Vidare Viktor Amans stora volym En bok om Estlands svenskar 4 (Stock- som fortsatt in i våra dagar genom Johan hade nu hunnit bli 65 år och holm 1992) och samlingsvolymen att skriva på nuckömål under sig- överlämnade ganska snart lärarbe- Hans Pöhl - Estlandssvenskarnas naturen Irjas Jocke för att betona fattningen till Alexander Samberg hövding (red S. Salin, Sthlm 2010). vikten av att bevara och använda från Korkis, men fortsatte som hemspråket. Hans Pöhl blev minis- klockare ännu en tid. ter för estlandssvenskarna under ett år, en svensk folksekreterare tillsat- Sonen Arvid, nu också lärare, tes. Behovet av vidare utbildning vid denna tid i SOV-skolan i Kor- för folkgruppen aktualiserades kis, blev änkling sent 1919 när hans åter. Den nordiska folkhögsko- hustru hastigt avled. Halvårsgamla 16 Eestirootslane Johan Nymann 1859–1933 võitlus eestirootsluse eest

Göran Hoppe Kodukülas On eestirootslasi, kes tähendavad selle rahvusgrupi jaoks enamat kui teised. Nende hulka kuulub kaht- lemata Johan Nymann. Ta sündis 1859. aastal Suur-Nõmmküla Ir- jase talus, Noarootsi kihelkonna mandriosas, mida varem kutsuti Eylandiks. Tol ajal oli Irjase talu jagatud kahe perekonna vahel. Johan kuulus „Gustasa”-poolele, kus tema isa Christian Christi- Johan Nymann perekonnaga, u. 1904. Vasakult anson Nyman oli noorema venna Axel, Johan, Joel, Tio, Erik ja Arvid Nyman(n). staatuses, keda kutsuti ka nimega bakomman (vabadikust vaesem kategooria – tlk.). Ehkki Johan käeulatuses. Mõisa juures oli ka oli pere esimene laps, mingit talu Igatsus hariduse suur laut, kaunis aed, suur tall ja osa ta pärida ei saanud, see õi- teised kõrvalhooned. järele gus oli tema onu Gustafi lastel. Johan veetis oma nooremad elu- Nymannite perekonna ajalugu Tegelikult polnud Johani sündi- aastad talus, osales varakult põl- on kirikuraamatute ja teiste arhii- mise ajal pärimisõigust kellelgi, lumajandus- ja muudel ühe tollase vidokumentide abil jälgitav kuni sest talu jäi veel ligi 40 aastaks Suur-Nõmmküla talu juurde kuulu- 17. sajandi keskpaigani, säilinud mõisnik Taube omandusse, kes vatel töödel ning tegi igal aastal läbi vakuraamatute (mõisates alates 16. elas kaugel Riguldi mõisas. Suur- kihelkonna vaimuliku korraldata- sajandist koostatud talupoegade ja Nõmmküla oli alates 17. sajandist vad kodukatsumised. Koguduse- talude nimekirjade) abil ehk veelgi kuulunud Nõmmküla mõisale, kuid raamatu järgi otsustades tundub, et kaugemale. Nagu mitmed teised pärast mõisaomanike Fersenite kõik kulges päris hästi. Johan ise on Suur-Nõmmküla perekonnad, päri- tütre ning Riguldi mõisa omaniku oma lapsepõlve kohta kirjutanud, et nes Nymannide perekond Lucasest, Taube abiellumist 1815. aasta paiku ta oli kohutavalt teadmisjanuline. külas 17. sajandi keskpaigas elanud langes üks Fersenite suurematest Tol ajal Aulepas tegutsenud kool oli talupojast. Johan Nymanni esiva- mõisatest, Nõmmküla nende ühiste vaid 11–14-aastastele lastele, keda nemad töötasid talus, abiellusid laste kätte. Nõmmküla mõisa õpetas üks õpetaja, Gustav Umda, Nõmmküla või mõne naaberküla igapäevane ülevaatamine toimus kes oli õppinud Kuuda seminaris. naistega ja maeti Sutlepa kabeli tavaliselt valitseja ja kupja abil, Johan, kes teadis kuueaastaselt juures olevale surnuaiale. Johani kes kasutas üht küla taludest, kuid Väikese katekismuse pikki lõike ema Mari oli pärit Suur-Nõmmküla vastutas ka küla ja mõisa maade ja lauluraamatut peast, oli kärsitu Hermase talust, kus elasid Nyma- harimise eest. Kupja ametikoht lii- ja soovis enamat. Igal koolipäeval nite lähedased sugulased, perekond kus Nõmmküla usaldusväärsemate küsis oma vanematelt külakaaslas- Krusman. talupoegade vahel. Peale valitseja telt, mida nad sel päeval õppisid ja elasid mõisas tihti ka vallalised kuulsid. Ta palus oma vanemaid, aadlidaamid ja teised omaksed, et teda õpetataks ka kirjutama, keda Riguldi parun eelistas hoida mistõttu mõisa aednikul kästi tema Eestirootslane 17 jaoks paberile panna suured ja Noarootsi pastor Girgensohn, kes mised. Nõnda jäi Johan Thoréni väikesed kirjatähed. Nüüd algasid kutsus igast rootsikeelsest kogudu- juurde. 1877. aasta alguses saabus praktilised kirjaharjutused kõikjal, sest seminari noori mehi õpetajaks Pasleppa uus pesakond tulevasi kuhu ta ligi pääses. Voodipeatsed õppima. Kutset tundis vaid üheksa õpetajaid, keda tal tuli koguni õpe- ja uksed soditi kirjutusvahendina noorukit – kolm Noarootsist, kolm tama hakata. Lisaks andis ta koos kasutatud söetükkidega täis. Hil- Vihterpalust ja kolm Vormsist, Thoréniga suuremal või vähemal jem tuli tal mõte kraapida tähed pluss 14-aastane Johan Nymann! määral eratunde ja õppis Kuusk- ühe luisu abil teisele, seejärel Perekonnal õnnestus veenda oma manni juures ka teisi keeli. need kustutada ja kirjutada uuesti. pead, Gustaf Christianson Ny- manit tasuma Johani kolmeaas- Johanist saab Ja kui mõni aasta hiljem saabus tase õpetajakoolituse kulud ja olles Johanil endal aeg kooli minna, õpetaja omandanud oma aja kohta juba mis selleks ajaks oli üle viidud 1877. aasta suvevaheajal sai ta Tho- põhjaliku põhihariduse, polnud Sutleppa, oskas ta peaaegu kõike, rénilt ülesande sorteerida seminari ta teistest, tunduvalt vanematest mida seal õpetati, isegi väikseid raamatuid, mis tähendas ka nende õpilastest sugugi kehvemas seisus. kirjatähti kirjutada. Teisel kooli- lugemist, ta hakkas tegelema arvu- aastal nimetas õpetaja ta priimu- Seminar sai omale ka abiõpe- tusõpikuga, mille Kuuskmann oli seks, kooli parimaks ja kui õpetaja taja, kelleks oli Noarootsi köster saanud Kuuda seminarist ning oli ise ei saanud, andis Johan tema eest A. Vestersten, ning seejärel eesti, mõnda aega ka kodus Suur-Nõmm- ka tunde. Pärast tavapärast kolme- saksa ja vene keele õpetaja – Nii- külas ja aitas heina teha. Kuid seal aastast kooliskäimist sai Johan loa bist pärit J. Kuuskmanni. Küllap teda ei vajatud, talus oli töökäsi veel ühe aasta jätkata. oskas noor Johan veidi ka eesti piisavalt. Saamatuse tõttu praktilis- tes asjades tundis ta end võib-olla 17-aastaselt lõpetas ta Noarootsi keelt, kuna tema koduküla asus üleliigsena. Õnneks vabanes sel kirikus leeri, kuid selleks ajaks tollasel keelepiiril ning osa Suur- sügisel Paslepa kooli õpetajakoht oli ta end Suur-Nõmmküla elust Nõmmküla talupoegadest – need ja oktoobris kolis noor, 18-aastane juba lahti rebinud. Nagu tema kes elasid ida pool suurte soode Johan sealsesse korterisse alustama perekond hiljem rääkis, olid tema ääres hajataludes – olid üle läinud õpetajatööd rannarootsi lastega. põllumehevõimed üpris mõõdukad. eesti keelele. Tema ise on kirjuta- Tegemist oli 50 kooliealise (11–14 Johanil oli mitmeid nooremaid nud, et ei ammutanud Thorénilt aastase) lapsega ning umbes 30 õpi- õdesid-vendi, ühtekokku kuus, üks mitte ainult haridust, vaid ka süga- lasega, kes käisid laupäeviti „ühe- vend suri juba aastasena, kuid kolm vat kristlust, mis oli tema tulevase päevakoolis”. Need olid lapsed, venda ja kaks õde jäid tallu alles. tegevuse seisukohalt väga tähtis. „Mind päästis üksnes Jumala arm”, kes olid rahvakooli lõpetanud ja kirjutas ta hiljem. valmistusid leeri minekuks ning Õpetajate seminar pidid seetõttu, oma teadmiste säili- 1873. aastal saatis Evangeelne Pärast õpetajaeksami soorita- tamiseks veel kaks kuni neli aastat Isamaa Sihtasutus Eestimaa root- mist 1876. aasta hilissügisel veere- koolis käima. Suure lastehulga ja slaste aladele, mis olla nii usu tas ta mõtteid astuda Rootsi Johan- kitsaste ruumide tõttu kaebas Johan kui hariduse vallas mahajäänud, nelundi misjoniseminari, et siis halva õhu üle ja tundis end koguni mõned misjonärid. Tegelikult olid misjonärina „paganaid päästma” põdurana, hiljem hakkaski tema elu need misjonärid ette valmista- minna. Kuid Thoréni käe all ka kujundama teatud raskemeelsus. tud saatmiseks kusagile kaugele tegi Johan oma täiendava enese- Ent pastor Girgensohn oli kevadise Aafrikasse, kuid nüüd anti neile harimisaasta ka Paslepa seminaris. lõpetamise ajal kooli tulemustega tööväli hoopis teisel pool Lääne- Evangeelne Isamaa Sihtasutus rahul. Kool oli kakskeelne ja jaga- merd. Üks misjonäridest, T. E. eraldas noore Nymanni kulude tud rootsi ja eesti klassiks. Kuna Thorén saadeti Noarootsi kihel- katteks 100 krooni. Nagu kirjasõ- klassiruume ja õpetajaid oli vaid konda ja majutati ühte Paslepa nas seisab, võinuks ta iseenesest üks, pandi teine klass ajal, kui õpe- mõisa juures asuvasse hoonesse, misjoniseminari küll astuda, kuid taja ühe klassiga tegeles, kirjutama kus tema ülesandeks sai juhtida siiski arvati, et on parem, kui ta või oli vaba. See tekitas klassitoas rannarootslaste õpetajate seminari, jääb kodumaale, kuna nooruk võis suurt segadust, nähtavasti kõva et tõsta sel moel, kui uued õpetajad sattuda paljude valeõpetuste küüsi lärmi ja häiris kõvasti. Palk oli 100 rahvakoolidesse jõuavad, rahva – tollases Rootsis hakkasid võrseid rubla aastas pluss väike, 15 rubla haridustaset. Kõike seda korraldas ajama uued vabakiriklikud liiku- väärt heinamaatükk kooli kõrval 18 Eestirootslane

(Thorén sai misjonärina 400 rubla tal äkitselt eesti keeles õpetama han lubas selliseid artikleid rohkem aastas!). Vallast (välde) palga kät- hakata, millega ta hakkama ei saa- mitte avaldada. Sündmusterohke tesaamisega oli siiski probleeme, nud ja tal tekkisid mitmesugused aasta sisaldas ka abiellumist ea- Johanil tuli eluga toime tulekuks terviseprobleemid. Appi saadeti kaaslase Tio Engbuskiga Sutlepast. võlgu võtta ja täispalka ta Pasle- Kuuskmann, samuti endine õpilane pas ei saanudki. Vabadel hetkedel Jaan Liewoh, kes pidi Thoréni ee- Kaugel luges ta seminarist saadud rootsi- ja sti keelega abistama. Õpetamisega Osmussaarel eestikeelseid ajalehti, suhtles seal- tekkis raskusi ka Kuuskmannil. sete uute õpilastega ja pühendus Nüüd palus mures koolivalitsus Kolmas õpetajate lend lahkus se- vahepeal raamatuköitmisele. Selle kooli juhtima Johan Nymanni, minarist 1882. aastal. Sama aasta käsitööga tegeles Kuuskmann ja pakkudes aastapalgaks 200 rubla. suvel sündis perekond Nyman- Johanil lubati tema tööriistu la- Lõpuks pidaski Johan seminari nite esimene poeg Joel. Pärast kol- enata. Nii möödusid aastad 1878 Liewoh’ abiga, kuna Thorén sõitis manda lennu lõpetamist seminar ja 1879, teine õpetajate lend lah- 1881. aasta kevadel, pärast enam- suleti ja Johanil tuli uut tööd otsima kus seminarist 1879. aasta lõpus. vähem poolt aastat haigevoodis hakata. Seda pakuti Noarootsi olemist Rootsi tervist parandama. kihelkonnas, kaugel Osmussaa- Paslepa seminari Paremaks ei läinud ka Kuuskmanni rel, kus kooli ehitamiseks kunagi tervis ja tema lahkus Paslepast raha ei olnud ja kus laste õpeta- juhataja 1880. aastal. Noor Nymann seati mine piirdus leeritundide ja ko- 1880. aasta alguses võeti vastu raskete katsumuste ette – 21-aasta duõpetusega. 1883. aastal otsustas kolmas pesakond tulevasi õpeta- vanuselt õpetajate seminari eest Noarootsi pastor Girgensohn olu- jaid, kuid nüüd olid koolivõimud vastutama. Kõigele lisaks sattus korda parandada ja taotles Tallinna otsustanud, et rootsikeelseid õpe- ta pastor Girgensohni ebasoosing- abikassast vahendeid, et ehitada tajaid rohkem ei koolitata. Nende usse, kuna oli kirjutanud artikli saarele koolimaja ja maksta aastaks vajadus arvati olevat kahe esimese Rootsi vabakiriklikku ajalehte palgatud õpetajale töötasu. Raha lennuga kaetud. Selle asemel võeti Hemlandsvännen, mille sisu ei eraldatigi ja saare ainsa küla (Bien) vastu eestlastest seminaristid, mis ühtinud pastori Jumalakäsitusega. lähedale ehitati väike koolimaja. tekitas probleeme. Thorén kõneles Pastor keelas Johanil seminaristi- Johan Nymann küsis pakkumise vaid rootsi keelt, kuid nüüd tuli dele katekismust õpetamast ja Jo- kohta koolivalitsusest järele ja oli ka kuulnud saareelanike soovist teda oma õpetajaks saada. Nii Seisavad vasakult: Johan Palmkron, Vihterpalu; Mats Schön- võttis ta pakkumise, mille hulka berg, Spithami; Johan Lindström, Borrby; Kristjan Engbusk, kuulus tasuta korter koolimajas Sutlepa; Tomas Ruderström, Vihterpalu; Johan Lehtmets, Vih- koos küttepuudega, kartulimaa terpalu; Johan Dans, Suur-Nõmmküla. Istuvad vasakult: Johan kasutamise õigus, heinamaa, mil- Hammerman, Kersleti; Thure Emanuel Thorén, seminari õpe- lest piisas ühele lehmale ja paarile taja; Johan Lindström, Kersleti. lambale ning aastapalk 100 rubla Ees seisab Johan Nymann, Suur-Nõmmküla. (pool seminari omast), vastu. Saa- reelanikud olid abivalmis, kündsid kartulimaa üles ja aitasid Ny- manni heinamaaks (Nimannsvalln) ristitud heinamaal heina teha.

Oktoobris kolis perekond saarele ja novembris algas õppetöö. Lisaks koolitööle pidas õpetaja pühapäeviti ka Jeesuse kabelis jutlust (koguduse vaimulik käis Osmussaarel vaid kord aastas, suviti, mil talitas paari päevaga ristimised, laulatused ja matused). Varem oli jutlustajaks olnud mõni saare talupoegadest, kuid Johani Eestirootslane 19 saabumisega paistis koguduse elu Noarootsi köster keelt, kodus rääkis Johan arvata- elavnevat. Pühapäeva pärastlõunati vasti noarootsi murret), usuõpetust ei loetud enam mitte ainult katekis- 1893. aastal vabanes köstri ja üht- ja ortograafiat (õigekirja). Tasuks musest palvusi ega lauldud psalme, lasi köstritalus tegutseva kooli õpe- õpetamise eest pidi Pöhl töötama Johan pidas tõelist jutlust ja mängis taja koht. Pärast ametisse valimist kooliõpetaja põllul. vastostetud orelit. loobus Johan Nymann Osmussaare üksildusest ja asus elama Noarootsi Noarootsis oli kool ka tunduvalt Talvisel ajal pidas ta ka kol- keskele, keset inimesi. Ühes sellega elavam. Johan kurdab ühepäeva- mapäeva õhtuti palvetundi, seda hakkas tema tegevus rahvusgrupi õpilaste, eriti „eesti poiste” üle, sageli koolis, kuna kabelis oli liiga heaks, millele ta oli kindlasti mõel- kes tulid laupäeviti, ja kes olid siis külm. Esmaspäeva õhtuti oli usk- nud palju kordi varemgi, elavnema 15-aastased ja vanemad. Paljud like meeste piibliklass. Johan pidas ja tunduvalt laienema. Järgneva 30 tavalistest koolilastest ööbisid koolitööd kergeks, kuna lapsi oli aasta jooksul pandi alus eestiroots- köstritalus nädalaid, maja oli üpris vähe – vaid kümme, vanuses 11–14 lastele kui koondunud vähemusele suur ja seal oli nii koolisaal kui ka aastat. Seetõttu võis ta tavalisel koos hääleõiguse, haridusvõima- laste ööbimisruumid. Kuid hoone nädalapäeval tegeleda nendega, luste ja kaugete asualade vahelise kvaliteet nähtavasti suurem asi ei kes olid kooli juba lõpetanud ja koostööga. Nende muutuste keskel olnud, esimesel aasta ajas ahi ühel ootasid leeri, ning aidata ka alaea- seisis Johan Nymann, kellega ööl sisse vingugaasi, mistõttu kogu lisi koolilapsi alates kaheksandast peagi ühines tema noor õpetajast perekond tundis end terve ööpäeva eluaastast, andes neile kodu- kolleeg ja sõber Hans Pöhl, kes halvasti. Õpilastel polnud korralik- ülesandeid ja kontrollides nende pärines samuti Suur-Nõmmkülast, ku välikäimlat, kuid pärast seda, teadmisi üle nädala. Osmussaarel kuid õppis eesti keeles Haapsalus. kui vallavanem asjast koolivalit- veedetud aastaid sai kokku üheksa, 1893. aasta detsembris kirjutas susse teatas, lahendati see küsimus seal oldud aja kohta arvas Johan Johan oma päevikusse: „Siin käib kiiresti ära. hiljem, et võib-olla olid need tema võõraid sisse ja välja nii et püha- elu parimad. Ta püüdis palju kala, päeviti lugemiseks aega ei ole”. Rahvusliku turska, lesta, kilu, „räime” ja siiga, Mööda käis kaupmehi, Haapsallu ärkamise algus müüs osa kalu ära, luges palju ja minevaid ja Haapsalust tulevaid hakkas tõsiselt mõtlema Eestimaa rändajaid, kes võtsid Österbys Üheks nuhtluseks Johan Nyman- rootslaste olukorra parandamise paadi või sõitsid üle jää, ja siis kõik nile ja paljudele teiste õpetajatele peale. Probleem oli muidugi selles, kohalikud, keda õpetatud köster oli Peterburist 1897. aastal seoses et saarel elati täiesti eraldatult ja ühel või teisel moel aitas. Osmus- venestamisega (mis põhjustas võõraid kohati harva. Vaatamata saarel oli kindlasti rahulikum! keisririigi teistes rahvusgruppides tulusale kalapüügile tekitas raskusi Arusaadav, et kui mõni osmus- peagi rahvusliku liikumise) tulnud ka närune palk. 1886. aastal sai saarlane teel pastori juurde või käsk viia õppetöö üle vene keelele Johan võimaluse tõlkida eesti keel- Haapsallu möödaminnes läbi astus, ja nõuda õpetajatelt vene keele de Rootsi usuraamatuid ja teenis oli külaskäik armas. Sageli jäädi valdamist. Nüüd hakkasid mitmed paari aastaga 150 rubla. 40 rubla Köstritallu ka ööbima. Kõige tut- Thoréni seminaris õppinud õpeta- eest osteti õmblusmasin, millel ta tavam oli just Markside perekond. jad töölt lahkuma, soovimata uue naine hakkas saare meestele riideid õppekavaga jätkata, kuid Johan õmblema ja aitas sellega ka sissetu- 1893. aastal kirjutab Johan, et käis sama aasta suvel, ehkki päe- lekut teenida. Koos tursapüügiga, tema juures käis üks „poiss” (Pöhl vikus selle üle kõvasti nurisedes, mis andis 20 rubla aastas ja 25 oli siis 17-aastane), Hans Pöhl Haapsalus oma kursusel ära, lõpe- rublaga, mis laekus igal aastal EFS- Aulepast (Pöhli kodu Petorsa asus tades rahuldava tulemusega. Ve- ist (Evangeelsest Isamaa Sihtasutu- Aulepa ja Suur-Nõmmküla piiril), nelasest koolide inspektor rõhutas sest), paistis elu veidi helgemana, kes pidi pastor Girgensohni käsul lõpetamise ajal, et vene keele õpe- ehkki teine laps, väike Olga suri rootsi keelt õppima. Pöhl soovis tamisel ei tohi mitte mingil juhul saarel juba kaheaastasena ja maeti saada Österby kooli õpetajaks, kasutada emakeelt (rootsi keelt), ka sinna, Jeesuse kabeli surnuaeda. kust Jaan Liewoh oli lahkunud vaid kirjeldada eri tekstide sisu Aasta hiljem oli tema isal raha ja läinud Hiiumaale. Hans Pöhl žestide ja viibetega – pole siis ime, osta hauale rist, arvatavasti rauast. jäi Köstritallu sügiseni, kuni ta et õpetajatele see ei meeldinud! Lõpupoole sündis Osmussaarel Österbys tööle asus, õppis Johanilt Usutavasti oli see üks põhjustest, ka poeg Axel. rootsi keelt (tõenäoliselt riigirootsi miks Johan Nymann hakkas oma 20 Eestirootslane mõtteid Eesti rootslaste asualade ja taas tuli oodata. Rahvakoo- tas ta ka eessõna, Pöhl vastutas kultuurilise edendamise kohta tõ- lide inspektor ei söandanud sel- kalendriosa ning sinna minevate siselt ellu viima. Esimene samm oli list tähtsat otsust ise langetada ja lõikude eest, mis võeti trükitud katse asutada Noarootsi kihelkon- küsis Riias tegutsevalt kuraatorilt, väljaannetest. Kalender ilmus kuni naraamatukogu. Johan, nagu ka kubermangu kõrgeimalt koolivõi- 1940. aastani, kui eestirootslaste tema sõber Hans Pöhl olid Rootsi mult nõu. Ootamise ajal laenati kogukond lähenes oma eksistentsi kihelkonnaraamatukogude te- köstritalust raamatuid välja, mis oli lõpule. Esimene aastakäik trükiti gevusega pärast 1842. aasta rahva- väga riskantne, ehkki raamatud la- Tallinnas 1000 eksemplaris. Müük koolide reformi kursis. 1900. aasta enutati usaldusväärsetele isikutele. kulges loiult ja kahjumiga, tõenäo- kevadel otsustati idee ellu viia. Rahvakoolide inspektor kahtlustas liselt jäi märkimisväärne lisatiraaž küll raamatute laenutamist, kuid müümata. 1900. aasta suvel tuli Höbringist ei suutnud midagi tõestada. Va- pärit Jakob Blees Uppsalast oma Riguldi parun Taube oli 1903. hepeal saabus raamatuid Rootsist teoloogiaõpingutelt suvevaheajale. aasta lõpus väga ärritatud Johani pidevalt juurde, samas saadi aru, Temaga oli kaasas õpingukaaslane kalendritekstist, milles kirjeldati et osa kirjandust tuleb osta vene- Gideon Danell, kes soovis uurida rannarootslaste privileege vane- ja eestikeelsena, see oli Eestimaa Noarootsi murret. Hiljem toetas mal ajal ja nende sisu (ta polnud laenuraamatukogudele ette kirju- Danell rannarootsi kultuuri kogu seda siiski ise lugenud!). Taube tatud. Nüüd saadeti raamatud laiali elu, ka pärast Noarootsi keele arvates oli tegemist puhtakujulise osakondadesse – Österbysse, Pas- alase doktoritöö kaitsmist 1903. ässitustööga ja ta ähvardas teha leppa, Höbringisse ja Roosleppa. aastal. Külalised omakorda le- kõik selleks, et Johan ametist Kuid luba ei tulnud. vitasid Rootsis informatsiooni lahti lastaks (parun juhtis tolle aja Eesti rootslaste kohta eesmärgiga Ainsad ühingud, mille tegevus Noarootsi kiriku- ja koolielu), kuna asutada Noarootsis raamatukogu. oli tsaaririigis lubatud, olid kars- tekst põhjustas Riguldis rahutusi. 1901. aasta talvel pöördusid Rootsi kusseltsid. Neid oldi asutatud Ununenud eesõiguste kirjeldamine avalikkuse poole ka härrad Pöhl ja siin-seal Eestimaal ja nüüd arvasid oli andnud talupoegadele põhjust Nymann, Johan artikli kaudu aja- Nymann ja Pöhl, et äkki lubatakse kaitsta oma õigusi rendisuuruse lehes Aftonbladet ja Pöhl üleskut- laenuraamatukogul tegutseda Noa- küsimuses ja lisaks oli maha põ- sega päevapressis. Nüüd kutsusid rootsi karskusseltsi osana, kuna sel letatud üks paruni heinaküünidest eestvedajad lähemate külade õpe- juhul ei peaks raamatukogu asuta- ja üks puuriit. Johanil tuli kõige- tajad ja teised köstritallu koosole- mise luba tulema mitte koolivõimu- pealt minna kirikuõpetaja Maassi kule, millel rõhutati rootsi keele ja delt, vaid otse Peterburi kesktsen- juurde, kes luges mõisniku kirja rahvuse säilitamise tähtsust Vene- suurist. 1903. aasta alguses saadeti ette ja oli Taubega igati nõus, eh- maal. See oli julge deklaratsioon, loataotlus koos põhikirja kavandiga kki Johan oli tema sõber ja pealegi mida avalikult esitada polnud seni Tallinna kubernerile. rootsi keele õpetaja. Seejärel tuli tal söandanud keegi. Ootuspäraselt sõita Riguldisse, kus suutis paruni hakkasid Vene võimud kuberneri Nymannil ja Pöhlil oli ka plaan maha rahustada ja jäi ametisse isikus asja vastu huvi tundma, po- anda välja rootsikeelne kalender, et edasi tingimusel, et loobub „polii- litsei nõudis Nymannilt ja Pöhlilt levitada sel moel teadmisi ja kujun- tilisest propagandast” ja sarnaseid välja inimeste nimed ja neil kästi dada erinevate rannarootsi alade kirjatükke rohkem ei kirjuta. viivitamatult saata ka põhikirja ka- vahel ühtsustunne. Nüüd lasti seegi vand koos raamatukogu eesmärgi projekt käiku. Osaliste suureks 1903. aasta juunis saadi Tallin- ja korraldusega – vene keeles. üllatuseks läks visand tsensuurist na kubernerilt vastus karskusseltsi Peaaegu aasta hiljem, 1902. aasta läbi ning 1903. aasta talvel võis kohta. Kavand tuli ümber teha ja alguses saabus kubernerilt teade, et levitama hakata esimest Kalendrit uuesti heaks kiita ja igatsetud luba kihelkonnaraamatukogu võib küll ehk Almanahhi Eestimaa Roots- saabus Noarootsi karskusseltsile avada, kuid et ühtki raamatut ei lastele. Tagasihoidliku trükise näol alles 1903. aasta jõuludeks. Kü- tohi välja laenutada enne, kui koha- oli tegemist esimese eestirootslaste simus oli otsustamiseks saadetud lik vene rahvakoolide inspektor on väljaandega ja muuhulgas väikeste Peterburgi, Vene siseministri enda raamatute nimekirja heaks kiitnud. rahvavalgustuslike artiklite läbi, kätte. Nüüd oli rannarootslastel Nüüd kiirustas Johan koos umbes mida Johan Nymann iga aastakäigu vähemalt olemas esimene ühing, 200 kokkukogutud raamatust jaoks kirjutas, oli sellel suur täht- mille abil haridust ja teadmisi le- koosneva nimekirjaga Haapsallu sus. Esimesse numbrisse kirju- vitada. 1903. aasta teisel jõulupühal Eestirootslane 21 asutati köstritalus ühingu juhatus, ja pidas poliitilisi koosolekuid. Joel laste rahvusliku eneseteadvuse selle esimeheks sai Pöhl, sekretä- Nyman oli entusiastlik, samas kui tekkimise tähtsust, et vältida nen- riks Johani poeg Joel, laekuriks Johan oli äraootavam ja päeviku de sulandumist eestlastesse ning Johan ja juhatuse liikmeteks veel järgi olid Pöhli kõned „võrdle- keele ja rahvuskultuuri kadumist. kolm noarootslast. misi punased”. Johan, kes pidas Ta toonitas ka majanduslikku end liberaaliks, langes sõprade mahajäämust ja halba hügieeni Ühtsustunde loomiseks asus sotsiaalrevolutsioonilistest vaa- rootslaste seas. Lahenduseks oleks ühing kihelkonna eri osades kohe detest masendusse. Varasematest ühingu asutamine mh õppeasutuste tegutsema. Arutati üldisi haridus- kogemustest õppinuna pidas ta va- loomiseks. likke ja rahvuslikke küsimusi, loeti jalikuks olla ettevaatlik ja liikuda ette kirju teistelt Rootsi ühingutelt Maass esitas ka ühingu põ- edasi aeglaselt. Sõbrad kutsusid ja esines Johan Viksteni laulukoor himõtete kavandi, mis tugines teda mõisnike käsilaseks, mis te- Kulanist. Hans Pöhl asutas „viiu- suure tõenäosusega sellel, mida kitas temas sügava raskemeelsuse, likoori”, kes mängis koosolekutel. arutati varasematel kohtumistel meeleolu, kuhu ta kippus langema Mitmekülgset abi raamatutest sula- Johan Nymanni ja von Nocksiga. kogu elu, nt Taubega puhkenud rahani laekus Rootsi karskusliiku- Programmi koostamisel paistab kalendritüli ajal. Juba 1906. aasta miselt. Kuid raamatukogu küsimus olevat saadud inspiratsiooni Jaan kevadel võttis tsaar oma lubadused tegi endiselt muret! 1904. aasta Tõnissoni Eduerakonnalt, mille tagasi ja küüditas paljud radikaa- sügisel kutsuti Nymann Haapsallu eesmärk oli peatada venestamine, lid Siberisse. Joel Nyman siirdus politseisse aru andma Noarootsi viia sisse emakeelne õppetöö, luua Rootsi Tärna rahvaülikooli, Johan kihelkonnaraamatukogus olevate põllumajanduskoole ja juurutada jäi köstritallu. Raamatute laenu- raamatute kohta. Teda süüdistati erinevaid kutsehariduse vorme. tamine oli manifestiga lubatud ja nende lubamatus väljalaenutamises Tõnisson kuulus ka karskusliiku- seda võidi end ilma ohtu seadmata ning selles, et osa raamatuid olid mise juhtide hulka, propageeris jätkata. Päeviku pidamise lõpetas ebaseaduslikud, „koguni riigivas- Põhjamaade rahvaülikooli mõtte Johan siiski ära, kartes, et võimud tased”. Johan väitis, et nimetatud levitamist Eestis ja oli üks Eesti võivad sellest valesid mõtteid leida raamatud oli karskusselts saanud Kirjanduse Seltsi asutajaid. Kogu ja teda selle abil rünnata. temalt endalt ja Pöhlilt ja et need see tegevus mõjutas kindlasti ka olid ühiskonnale täiesti ohutud. Rootsi Hariduse eestirootslaste kultuuri- ja haridus- Politsei jättis kataloogi edasiseks mõtte taga olnud gruppi. uurimiseks siiski enda kätte. See Seltsi loomine Ühingu põhieesmärkide hulgas tagastati alles 1905. aasta aprillis. Karskusselts oli olnud noarootslas- nimetas kirikuõpetaja kristliku ja Siis teatati ka seda, et rootsikeelsed tele ja rootslusele tähtis ning pärast moraalse aluspõhjaga hariduse ja raamatud on lubamatud ja neid ei 1905. aastat sai võimalikuks luua kultuuri edendamise tähtsust ning tohi kasutada isegi mitte karskus- ka teistsuguseid ühinguid. 1906. rootsi keele ja kommete säilitamist. seltsis. Johan märkis kurvalt oma aastal lubati asutada „rahva- Ühing pidi saavutama selle ees- päevikus, et 2000 raamatut on keelse” õppekeelega erakoole. märgi parandades nii usklikkust, kasutult kokku kogutud. Nüüd lõid eestlased rahvahari- moraali ja haridustaset, asutades dusseltse ja erakoole. Noarootsi koole, raamatukogusid, levitades 1905. aasta oli tsaaririigis siiski kirikuõpetaja Maass alustas 1907. häid raamatuid ja ajakirju ja kor- dramaatiline. Täielik lüüasaamine aasta alguses kõnelusi rootslaste raldades sobilikke ettekandeid, kui Tsushima merelahingus Jaapani kooliühingu loomiseks ja koostas parandades rahva heaolu, õpetades vastu ja sellele järgnenud rahutu- paar nädalat hiljem koos Johan majapidamist, põllumajandust ja sed, sh ka Eestimaal, kus linnadest Nymanni ja Paslepa mõisa omani- teisi elatusalasid, tutvustades uusi tulnud radikaalsed töölissalgad põ- ku von Nocksiga Venemaa roots- sissetulekuallikaid ja toetades abi- letasid maha palju mõisaid. Johan laste kristliku ühingu põhikirja. vajajaid. Tõepoolest põhjalik kava! Nymanni suureks üllatuseks lubas Koosolek võttis põhimõtted vastu tsaar sügisel avaldatud manifestis 1. veebruari õhtul, mis oli nelja- ja sellega loeti ühing asutatuks. sõna-, trüki-, ja koosolekuvabadust. päev, kogunes kirikuõpetaja ja von Sõber Pöhl, kes oli aasta varem Nocksi kutsel Noarootsi kirikumõi- Nüüd tuli võimudepoolse heaks- Tallinnasse siirdunud, et seal köstri sa umbes 40 inimest eri Eestimaa kiidu saamiseks sõnastada põhikiri. ja meremeeste kodu juhataja amet rootslaste asualadelt. Kirikuõpetaja Koosolekul moodustati toimkond, üle võtta, ilmus kihelkonda tagasi pidas kõne, milles rõhutas roots- kuhu kuulus üksteist usaldus- 22 Eestirootslane väärset isikut. Iseenesest mõista soomerootslasi. SOV-le tänapäeval Aastad lähevad kirikuõpetajad Melin (Vormsi), omane arvukas liikmeskond jäi Maass ja Gustafsson (Tallinn), sa- kättesaamatusse kaugusse. Johani perekond oli aastatega kas- muti mõisnik von Nocks, edasi ees- vanud, lisandunud oli veel kaks Koosoleku otsusel koosnes tirootslastest usaldusisikud: Pöhl, poega – Arvid (s 1895) ja Erik ühing keskjuhatusest, kuhu kuu- Nymann, Stahl, Tomty, Gärdström (s 1902), kuna lemmiklaps Olga lusid kõik kohalike juhatuste liik- ja Brandt. Tugevalt oli toimkonnas puhkas Osmussaarel oma hauas. med, ning hulga kohalikest osa- esindatud Noarootsi, väljastpoolt Abikaasa Tio vastutas nii majapi- kondadest, mis esindasid nelja „profaanide” ringi pärines vaid damise kui põllutööde eest, abiks asuala. Johan Nymann ja ta poeg Johan Gärdström Vormsist. Elav pojad, teenijatüdruk ja sulane, oma Joel valiti koos Maassi, von Nock- vaidlus käis ühingu nime ümber. hobune ja härg. Nii nagu tahtmist si, õpetaja Nikolaus Bleesi ja kahe Johan pani ette kasutada nime või jaksu oli, osales kodutöödes ka talupojaga Noarootsi osakonna Venemaa Rootslaste Liit, Melin Johan, kuid füüsilises töös tundis juhatusse. Keskjuhatuse asukohaks Rootsi Hariduse Selts (ühe sama- ta end õige tihti nõrgukeselt. Kuid sai Tallinn ja ühingu esimeseks laadse Soome ühingu eeskujul). see-eest huvitus ta väga „nn õlle” esimeheks valiti Rootsi-Mihkli Algselt oli küll räägitud kristlikust pruulimisest, milles ta oli ka tun- koguduse soomerootslasest õpetaja ühingust, eriti rõhutas seda Maass, nustatult tubli. Suur külaliste hulk Johan Gustafsson. Hans Pöhlist sai kuid enamik koosolekul osaleja- aitas seda kindlasti ka ära juua. sekretär ja Tallinna Rootsi konsul test, sh ka Johan Gustafsson seda Muidu täitsid tema päevi kabine- Gahlnbäckist laekur. Võib aimata, siiski ei pooldanud. Pärast seda, titöö ja kirjavahetus paljude kon- et nüüd sattus Johan keerukavõitu kui põhikiri mitmeid kordi võimu- taktidega, mis olid saadud Soomes olukorda – kas tema sooviks oligi dele saadetud ja sealt tagasi tulnud, ja Rootsis veedetud aastatel, kooli- piirduda vaid kohapealse tööga ning mille käigus Johan Nymann õpetuse käigus ja köstritalust läbi või võtsid ühingu juhtimise üle tegeles selle sõnastusega, osutus käinud sõprade ja tuttavate läbi. Tallinna mõjukad tegelased? Johan kõige sobivamaks nimeks Rootsi oli päeviku pidamise lõpetanud ja Esimese maailmasõja puhke- Hariduse Selts (Svenska Odlingens vastust me ei tea. Võib-olla arvas mine tähendas, et Rootsi Hariduse Vänner, SOV), kuna sõna ‚haridus’ ta, et on oma eesmärgid saavuta- Seltsi tegevus tuli keskvõimu dek- (rts. k ‚odling’, mis tähendab ka nud ja võis nüüd oma tavapärast reetide tulemusel lõpetada. Osmus- ‚harimist’. – tlk.) võis tõlgendada noarootslaste teenimist jätkata? saarel oli kooliõpetus 1912. aastal poliitiliselt täiesti ohutu põllu- Oli ta ju jõudnud 50 aasta ikka, vahendite puudusel peatunud, majandusena! 13. oktoobril 1908 mis tollal tähendas parimaid aas- koolimaja oli ka niivõrd lagunenud, kinnitas kuberner Korostovets taid. Noarootsi osakonna säilinud et vaja oli ehitada uus. Kool avati Tallinnas ühingu põhikirja, olles protokollidest nähtub, et tähtsate saarel alles 1919. aastal, pärast Ees- eelnevalt otsustanud, et see hõlmab küsimustega tegelevad teised, need ti iseseisvumist. Iseseisvumine tõi üksnes Eestimaa kubermangu, st küsimused on põhiliselt seotud kaasa mitmeid muutusi. Rootslased et Gammalsvenskby ja Liivimaal põllumajanduse edendamise, koo- lõid Maapäeva jaoks oma poliitilise asuv Ruhnu sinna ei kuulu. rejaama, tõupulli hankimise, põllu- erakonna ja 1918. aastal alustas Mõne aja pärast korraldati majanduse nõustajate, hariduse ja ilmumist oma nädalaleht Kustbon. järgmine koosolek. See asutav mis võib-olla kõige tähtsam, uute Johan kuulus selle esimesse toime- koosolek kutsuti kokku Noarootsis koolide asutamisega. Osmussaar tusse koos vanema pojaga, kelles Vööla mõisas, mille kasutamiseks oli pärast seda, kui Johan 1893. aas- sai hiljem ajalehe üks usinamaid oli saadud mõisnik Ungern-Ster- tal mandrile kolis, olnud õpetajata, kaastöötajaid. Johan jättis sinna nbergi luba. Reedel, 6. veebruaril seal avati kool uuesti 1909. aasta siiski oma jälje, mis on püsinud tä- ilmus Vöölasse umbes 80 Noa- novembris. Kurkses, kus rootsi keel napäevani – kirjutades pseudonüü- rootsi, Vormsi, Pakri ja Tallinna oli täiesti hääbumas, rajati uus kool mi Irjas Jocke all noarootsi murdes, piirkondade esindajat. Põhikiri ja esimeseks õpetajaks sai Nikolaus rõhutamaks kodukeele hoidmise ja kiideti heaks ja nüüd sai võimali- Blees, kelle töötasu maksis ühing. kasutamise tähtsust. Hans Pöhlist kuks ühingu liikmeks astuda. Li- sai üheks aastaks eestirootslaste saks põhikirja toimkonnale esitas minister – ametisse pandi rootsi avalduse 47 inimest, lühikese ajaga rahvussekretär. Taas tõusis päeva- jõuti paarisaja liikmeni, kuhu kuu- korda vajadus rahvusgrupi eda- lus omajagu baltisakslasi, riigi- ja sise hariduse järele. Põhjamaade Eestirootslane 23 rahvaülikooli kui koolitüübi üle jäi 1919. aasta lõpus leseks, kui siin Nõmmküla Irjaselt pärit lihtsa oldi pikka aega vaieldud ja nüüd tema naine ootamatult suri. Tema talupoisi uhkus. 28. oktoobril 1933 oli võimalik see plaan ellu viia. pooleaastane poeg Elmar vii- suri Johan oma kodus Noarootsi Taganttõukajateks olid arvatavasti bis üha sagedamini köstritalus köstritalus 74-aastasena. Ta maeti Johani poeg Joel, nüüdseks Vorm- vanavanemate juures, keda hakkas Noarootsi uuele surnuaiale poeg sis töötav õpetaja, ning rahvussek- pidama vaat et oma tegelikeks Eriku kõrvale. Kümme aastat retär Nikolaus Blees. 1920. aastal vanemateks. Aja jooksul sai tast hiljem leidis seal oma viimse puh- avatigi Pürksi põllutöö- ja rahva- nii tubli orelimängija, et asendas kepaiga ka Tio. ülikool, mida juhatas riigiroots- kirikus vajadusel vanaisa ja hiljem lasest õpetaja Kaleb Andersson. onu Axelit, kes asus pärast Johani Allikad: Johan Nymanni Too oli samal aastal juhendanud surma köstri ametisse ja Hansase päevikud 1880–1906, Kustbo- Uppsalas eestirootslastest õpetajate talu pidajaks. Noarootsi kihel- nis avaldatud Elmar Nymani artiklid vanaisast, intervjuud suvekursust, kus osales ka Johan. konna võimalused Johanile palga Johan Nymanni pojapoeg Kooli tegevust rahastati põhiliselt maksmisel olid olnud nii kasinad, Elmariga aastatel 1990–2008 Rootsist. Avamise ajal juhatas Jo- et 1919. aasta maareformi ajal saadi (sh Noarootsis ja Suur-Nõmm- han Nymann ühislaulu. Nüüd sai luba eraldada see Kudanis asuv külas). Viktor Amani suurteos Pürksist rannarootslaste haridus- maa oma köstrile. Elusügise aegsed En bok om Estlands svenskar keskus, seda mitte ainult õpilaste, tagasilöögid jätkusid noorima, vaid 4 (Stockholm 1992) ja kogumik vaid ka kooliõpetajate jaoks, kes 22-aastase poja Eriku surmaga Hans Pöhl – rannarootslaste võeti rahvaülikoolis toimunud 1924. aastal. eestvõitleja (toim. S. Salin, täienduskursuste ja konverentside Stockholm 2010). Johan Nymann jõudis osa- ajal sageli ka pildile. Neil fotodel leda Haapsalu rootsi gümnaasiumi istub Johan tavaliselt kesksel kohal. avamisel 1931. aastal, mille nimel Temast oli saanud rannarootslaste poeg Joel oli aktiivselt võidelnud, hariduselu oldermann. ja saatis 1932. aastal selle teise Noarootsi köster Johan Ny- mann koos leerilastega, u Johani enda jaoks oli 1920. aastakäiku ka pojapoeg Elmari. 1898. aasta keeruline. Novembris puh- Võib arvata, et oma osa mängis kes köstritalus tulekahju. Selle elamuosa suudeti küll taastada, kuid kooli võis pidada vaid endi- ses magamistoas, kuhu mahtusid vaid Kudani lapsed. Hara lapsed pidid taas Paslepa kooli minema. Poole aasta pärast oli kooli pool üles ehitatud, kuid nii kehvasti, et 1922. aasta veebruaris otsustas maakonna koolivalitsus selle tervislikel põhjustel sulgeda. Uue kooli avamise ootuses saadi siiski luba jätkata tegevust seni, kuni vald Vööla mõisa üle võttis ja seal 1924. aastal kooli asutas. Nüüd oli Johan jõudnud saada 65-aastaseks ja andis õpetaja ameti peagi üle Kurksest tulnud Alexander Sam- bergile, kuid töötas köstrina veel mõnda aega edasi.

Poeg Arvid, nüüdseks samuti õpetaja, kes töötas tollases Kurkse SOV-koolis (Rootsi Hariduse Seltsi ülalpeetavas algkoolis. – tlk.), 24 Eestirootslane Breven från Sibirien

När Elsa Arjak dog för drygt tre år Frida (till vänster) och sedan hittade Elna Siimberg några Elsa i trädgården hos brev bland hennes saker. Det var Elna Siimberg. brev som Elsa hade fått från El- fride Palmkron. Breven kom från Sibirien dit Elfride med mor hade deporterats. Så här berättar Elna: ”Elfride Palmkron föddes den 2 september 1915 i Vippal. Hon var enda barnet. Hennes far hette hon pengarna som hon pratar om skriv till oss då om hur ni lever där- Aleksander Palmkron, han var från i breven. Mari bodde hos Elsa och borta i hemlandet. Bor Maria fort- Vippal. Modern hette Lisette, hon hennes mor och hjälpte till att passa farande hos er, vad sa hon när hon växte upp på Rågö. fåren. Elsa bodde i grannbyn Alli- hörde att vi blev bortförda? Ska ni Elfride och hennes mor depor- klepa. Elsa är också död nu. Brevet hämta hennes pengar nu, som hon terades till Sibirien 2 juli 1949. hittade jag bland hennes saker.” får? Jag kom ihåg hennes pengar Hennes man Oskar följde med och bok i sista ögonblicket och dem, han var äldre och hade goda 10.7.49 jag gav dem till Ristna Eema och hon skulle lämna dem till er. Om kunskaper i ryska språket. Varför Kära Eltsa! de deporterades visste ingen, det jag hade glömt bort det hade det Jag skriver också några rader till behövdes ingen orsak, någon myn- varit rätt hemskt. Om du Eltsa har dig härifrån långt borta, lägger dighet skriv in namnet i en lista och möjlighet, så var snäll och gör ett dem i Ellis brev eftersom jag har så drog processen igång. paket till oss tillsammans med Elli. så ont om skrivmateriel att jag Jag har skrivit till Elli också om att De befriades 20 mars 1958. Jag inte har något kuvert till alla. Vi när jag kommer tillbaka, ska jag minns när de kom hem, körde häst har inga kuvert i det här landet, återgälda allt som jag är skyldig för och vagn med sina saker. Vi var de som jag hade har tagit slut. Det om någon har skickat ett paket till grannar i byn Ristna. Deras hus var inte många kuvert jag kunde ta mig. Försök förstå då vad jag skri- fanns kvar så de kunde fortsätta med mig hemifrån, och därför är ver. Avslutar nu, den här gången att bo där. Gården hette Palmi (från de slut. Om saker tar slut – tro inte har jag inte tid mer, dagen tar slut Palmkron tror jag), den var ny lik- att du får några nya istället. Hur och om ni skickar paketet, så lägg som vår som hette Vanaranna. Vårt lever du annars, har du råkat träffa också skrivmateriel i det. Många hus var byggd 1938, och de som på din fästman redan, Då kommer hälsningar från oss alla till alla som byggde flydde till Sverige 1943. jag till bröllopet i hemlandet. Våra bor i ert hus, på återseende. Elfride. Vilka tragedier. Men Palmkrons saker blev alla kvar hemma då vi Adress: Novosibirskaja obl. flydde inte. Frida hade före kriget inte kunde säga till någon att ta Iskitimski rajon. Sov. Vorošilova 4 arbetat i Tallinn men kom hem när över dem. Om vi kunnat det hade otd. Palmkron E.A. kriget startade. vi vetat var de är, men nu ligger de Elfride arbetade som fiskare i spridda över hela världen. Och detta 28.8.49 kolhosen fram till pensioneringen. bortförande kom som en blixt från Hälsningar från Sibirien, kära Eltsa! Hon dog den 6 augusti 2011. klar himmel, vi hade ingen aning om att vi skulle bli bortförda. Värst Stort tack för all vänlighet som Som namnet säger var hon ju var det med all mat som blev kvar. ni har visat, stort, stort tack än en estlandssvensk. Hennes mor pra- Om man kunnat ge den till någon, gång, Eltsa, för paketet. Du har be- tade svenska men jag vet inte hur hade det inte varit något problem, kostat mycket men när jag kommer mycket Elfride kunde. men nu är det svårt. Er lie låg hos hem så ska jag återgälda allt gott Eltsa, som hon stavar, var Elsa oss, har ni fått tag på den eller tog som du har gjort mot mig. Vi fick Arjak. Och Mari, som hon skriver de också den med sig? Tvättar du paketet den 27:e och det var lördag om, var mamma Lisettes syster, fortfarande eller arbetar du också middag då Oskar kom till oss med hon var invalid och därför fick i kolchosen? Om du får mitt brev, paketen, vi började gråta med Eestirootslane 25 mamma när vi såg Oskar komma er, om möjligt, skicka henne sitt så du kan också höra om oss hur med två paket på ryggen, och jag bröd, det ska vara torkat. Det bröd lever vi här borta. Varför skulle jag kokade gryngröt på kvällen, vi var som vi äter här är beskt och bittert vara sur, jag har inget emot dig, tro så mätta och kände att vi är hemma och det vill hon inte ha. Jag mår till inte det, du säger att du är skyldig och äter gryngröt. Ni är goda och och med dåligt för att hon inte äter mig. Du har ingen skuld, det var en kära människor för att ni har lytt det, så mycket åt hon hemma, nu så liten sak som jag gav till dig, så vår begäran och fortfarande minns säger hon bara: jag vill inte ha det tala inte om det. Och det var inte oss, fattiga människor som vi nu är, här brödet, det är så dåligt. för skuldens skull jag gav dig den. att vi måste bedja om allmosor och Du hade ju en bemärkelsedag, jag Du frågar vad gör vi för arbete. kan inte göra något åt det, nöden hade velat ge dig en bättre sak men Jag vallar arbetarnas djur. Började har ingen lag. Skönt att det ännu jag hade inte den då. Prata inte så. för att vi får mjölk så. Mamma är finns goda människor att vända sig Men det måste jag säga nu att jag hemma och Oskar tolkar för ester till med bön som ni därborta, kära är mycket skyldig inför er och att och ryssar och kommer och hjälper människor som ömmar för oss och ni har haft stora omkostnader för mig ibland också om det behövs. förstår vårt öde. Ja! Livet är mycket mig. När jag är tillbaka i hemlan- Arbetet är eländigt men inget att svårt här hos oss och sorgligt, jag det, ska jag återgälda allt som ni göra åt, man ska göra något för att gråter varje dag när jag är ensam, har lagt ut för oss och ett stort tack få levebröd. Här är lönen så liten så de andra inte ser, annars börjar för skrivmateriel. Nu kan jag igen att man får ingenting för den. Du Oskar gräla; att varför gråter du skriva. Här finns inte något sådant frågar vad har vi mest brist på. Vi hela tiden?, men jag kan inte sluta, som skrivmateriel. saknar allt, men mest fett eftersom jag kommer alltid ihåg hemmet vi inte har råd att köpa kött och det Det finns lite hopp att få ett eget hur levde vi där och hur vi måste finns inte heller att köpa här. En li- hem. Ingermanländare fördes bort vara i smuts och elände nu. Vi är 13 ten butik som säljer bröd och annat. till sitt hemland i finska Karelen. personer i ett litet rum, gissa då hur Socker har vi också fått fyra gånger Oskar läser ryska tidningar så vi mycket utrymme vi har där. Ni vet men karameller finns det gott om. vet vad som händer i världen. Idag väl hur levde vi hemma, nu har vi Jag har redan sålt ett klänningstyg, är det söndag då jag skriver brevet inget hem längre, vi lever som fåg- så vi fick pengar, och flera andra sa- till dig, jag är hemma den tredje lar på kvisten som har inget, som ker som vi tyckte att de inte behövs dagen. Jag är sjuk så jag kan också vi nu är. Andra funderar över våra här i Ryssland. Vete odlas mycket genast svara att vi har fått tag på saker och äter vår mat och vi måste här men något mjöl finns inte i bu- paketen. Annars har vi inga lediga vara utan här och be om allmosor tiken, det finns några sorters mjöl, dagar, om du är sjuk då har du en från de andra. Sorgligt öde har jag mamman tog ett kilo och det var ledig dag. Varför får Maria inga måst se men det är inget att göra så dåligt att det inte dög att äta. Vi bidragspengar längre? Har ni hört åt, man ska ta emot sitt öde som är tackar för att du har lagt mjöl och efter vad är det för orsak till att hon förutsett – gud skulle inte belasta gryn till oss, här finns inte heller inte får det? dig mer än en orkar bära. Jag hop- gryn och av mjöl kan man laga sås pas och tror att vi orkar också stå Avslutar härmed mitt struntprat till potatisen, då får vi mat igen. emot detta om Gud ger oss hälsa och ska vänta svar från hemlandet, Vi får inte längre mat som hemma, och kraft då återvänder jag till det är den enda nyheten här om där du kunde laga som hjärtat ville hemlandet, då har jag mycket att någon får ett brev från hemlandet, och du var sugen på. Nu är den här prata om men just nu kan jag inte det är en mycket stor sak. Då frågas maten så ensidig att det inte går att göra det, ni måste förstå, jag är tyst! igen om nyheterna. Några brev tala om. Stor brist efter något surt, innehåller mycket goda budskap, Det är synd om mamma att hon här finns det inte heller några bär, det är allt. blev bortförd från hemmet, att hon annars skulle vi äta dem. Potatisen måste lida mycket för min skull här. är vår huvudföda här i Sibirien. På återseende tills vi ses igen. Hade jag varit ensam och lidit mitt Hälsningar från oss alla, mam- öde, men nu måste jag bekymra Kära Eltsa, du säger att varför ma, Oskar, till alla i er familj, hur mig för min mamma också, att jag inte har skrivit till dig. Vet du, många ni än är. hon måste pina sig för min skull, jag hade en stor brist på skrivma- Elfride vi är så utmattade, inte längre de teriel, inget kuvert, därav detta och människor som var där. Mamman så kom jag på att jag skulle lägga har tagit mycket ner i vikt, hon ber också ett brev från oss i Ellis brev 26 Eestirootslane Kirjad Siberist Kui Elsa Arjak kolm aastat tagasi suri, leidis Elna Siimberg tema asjade seast mõned kirjad. Need olid kirjad, mille Elsa oli Pildi keskel on Frida kübaraga, saanud Elfride Palmkronilt. Kir- pilt on tehtud enne sõda ja on jad tulid Siberist, kuhu Elfride näha, et ta tuleb linnast. koos emaga oli küüditatud. Elna: ”Elfride Palmkron sündis 2. juures ning aitas lambaid karjatada. raha ja raamat ja andsin Ristna septembril 1915 Vihterpalus. Ta Elsa elas naaberkülas Alliklepas. Eema kätte ja ta pidi tooma ta teile. oli pere ainus laps. Tema isa oli Ka Elsa on nüüdseks surnud. Leid- Muidu oleks see asi päris hull olnud Aleksander Palmkron, pärit Vih- sin kirjad tema asjade hulgast.” kui ma oleks seda ära unustanud. terpalust. Ema nimi oli Lisette, ta Kui sul Eltsa võimalik on siis ole kasvas üles Pakri saarel. 10.7.49 hea ja tehke Elliga kokku ühe paki Elfride viidi koos emaga Si- Tervist kallis Eltsa! meile. Ma kirjutasin Ellile ka seda, berisse 2. juulil 1949. Tema mees Kirjutan sulle ka mõne sõna siit tulen tagasi siis ma tasun teile kõik Oskar läks nendega kaasa, ta oli kaugelt võõrsilt, panen Elli kirja ära mis võlgu on kui keegi on mulle vanem ja valdas hästi vene keelt. sisse, sest mul on kirja materjali pakki saatnud. Katsu siis aru saada Miks nad minema viidi, ei tea nii vähe, et ei saa igale ühele ümb- mis ma sulle kirjutan. Teen lõpu see keegi, põhjust polnud vajagi, kusa- rikku. Ei ole ümbrikut saada meil kord enam ei ole aega päev saab gil ametkonnas lisati nende nimi siin maal, need mis olid need on otsa ja kui et pakki saadate siis nimekirja ja siis hakkas kõik peale. otsas ka mul. Kodunt ei olnud neid palun panna kirja materjali ka sin- Nad vabanesid 20. märtsil 1958. palju kaasa võtta ja sellepärast on na sisse. Meie kõikide poolt palju Ma mäletan, kuidas nad koju saa- lõpp. Need asjad mis otsa saavad, terviseid teile kõikidele kes teie ma- busid, tulid hobusega, asjad vank- ära sa mõtle, et sa uut enam saad. jas elab, kuni nägemiseni. Elfride. ris. Olime Ristna külas naabrid. Kuidas siis muidu elad, kas oled Aadress: Novosibirskaja obl. Nende maja oli alles ja nad võisid juba vastu poissi jooksnud, ma Iskitimski rajon. Sov. Vorošilova 4 seal sedasi elada. Talu nimi oli tulen siis pulma kodumaal. Meie otd. Palmkron E.A. Palmi (arvan, et Palmkronide nime asjad jäid kõik nii moodi, et ei järgi), see oli uus, nagu meiegi talu, saanud kellegil rääkida midagi, 28.8.49 mida kutsuti Vanarannaks. Meie et viige nad oma juurde, siis oleks Tervitades Siberist kallis Eltsa! maja ehitati 1938. aastal, ehitajad ikka teadnud, kus nad on aga nüüd põgenesid 1943. aastal Rootsi. Mil- on nad maailma kõik laiali. Ja see Suurem tänu teile kõigile selle lised tragöödiad. Kuid Palmkronid ära viimine tuli nagu välk taevast, lahkuse eest mis teie tegite, palju, jäid kohale. Frida oli töötanud enne ei olnud üldse aimugi, et meid palju tänu veel kord Eltsa selle paki sõda Tallinnas, kuid tuli koju, kui viiakse ära. Kõige hullem on just eest. Sa tegid omal küll suured sõda algas. söögi kraam mis maha jäi. Oleks kulud aga kui ma kodu tulen siis seda saanud kellegi juurde anda ma tasun kõik teile ära see heategu Elfride töötas kolhoosis kuni siis ei oleks viga midagi olevat mis sa mulle tegid. Meie saime 27. pensionile jäämiseni kalurina. Ta aga nüüd on raske. Teil jähi vikat pakki kätte ja see oli laupäev lõuna suri 6. augustil 2011. meile, kas te saite ta kätte või viisid ajal kui Oskar tulli pakkidega meie Nime järgi oli ta ju eestiroot- nad see ka ära? Kas sa pesed ikka hakkasime mammaga nutma kui slane. Tema ema rääkis rootsi keelt, pesu edasi või käid ka kolhoosis nägime, et Oskar tuleb kohe kaks kuid kuipalju Elfride seda oskas, tööl? Kui minu kirja kätte saad siis pakki seljas tall, ja ma keetsin kohe seda ma ei tea. kirjuta ka meile kuidas te elate seal õhtul kruubi putru, meie sõime oma Eltsa, nagu ta kirjutab, oli Elsa kodumaal Kas Maria on ikka teil kõhud nii täis ja tuletasime meelde, Arjak. Ja Mari, kellest ta kirjutab, edasi, mis ta ka ütles kui kuulis, et et oleme kodus ja sööme kruubi oli ema Lisette õde, invaliid ja sai meid ära viidi? Kas teie nüüd toote putru. Küll te olete ühed head ja seepärast raha, millest ta kirjas tema raha ära mis ta saab? Mul tuli kallid inimesed et meie palvet räägib. Mari elas Elsa ja tema ema veel viimasel minutil meelde tema võtsite kuulda ja meid ikka meelde Eestirootslane 27 tuletate, meid vaeseid inimesi nagu See leib mis me sööme see on nii Miks pärast ma pidin tige olema, meie nüüd oleme, et peame teistelt kibe ja viha ja tema ei taha seda mul ei ole sinu vastu maidagi pa- armu paluma aga ei saa sinna mi- saada. Mul on kohe paha, et ta ei had, ära seda arva, sa ütled, et sa dagi parata, tühi kõht ei anna häbe- söö seda, kui palju leiba ta kodus oled minuga võlglane. Sul ei ole neda, et on veel neid häid inimesi sõi, muudkui ütleb: ma ei taha seda minuga mingit võlga, see oli nii kelle poole võib palvetega pöörata leiba, see on nii paha. väikene asjakene mis ma sulle tõin, nagu teie seal olete ühed kallid et ära sa sellest midagi räägi. Ja ega Sa küsid mis tööd meie teeme. inimesed kes meie saatusest kaasa ma selle pärast seda toonud, et see Mina käin tööliste loomadega tunneb ja aru saab. Jah! Elu on väga võlg on. Sul oli ju niisugune päev, karjas. Ma hakkasin selle pärast, raske meil siin ja kurb, ma nutan iga ma oleks tahtnud sulle parema asja et siis saab piima. Mamma on päev kui ma üksi olen, et teised ei tuua aga mul ei olnud seekord, sest kodu ja Oskar on tõlk eestlaste ja näe, muidu Oskar hakkab riidlema, see oli meelespidamine aga mitte venelaste vahel ja käib siis mind et mis sa nutad alati aga ma ei saa, võlg. Ära mitte räägi niisugust kah aitamas kui tarvis on. Töö on et tuleb alati kodu meelde kuidas juttu. Aga mina pean seda nüüd üt- vilets aga mis sa ikka teed, pead meie seal elasime ja mismoodi meie lema, et olen teile väga palju võlgu midagi tegema, et omal leiva palu- nüüd peame olema mustuses ja ja teete minu pärast nii palju kulusi. kest saab. Siin on see palk nii odav, kitsuses. Meid on 13 inimest ühes Kui jõuan tagasi kodumaale siis et sest ei saa midagi. Sa küsid mis väikeses ruumis, saage siis aru tasun teile kõik see ära, mis olete ainetest kõige suurem puudus on. kui palju seal ruumi on. Teie teate meie pärast ennast kulutanud ja Puudus on kõikidest aga rasva aine küll kuidas me kodu elasime, nüüd suur tänu kirja materjali eest. Nüüd on siin peamine sest rahast ei jõua ei ole enam kodu ega midagi, ela võin jälle kirjutada. Siin ei ole liha osta ja seda pole ka siin. Väi- nagu lind oksa peal kellel midagi niisugust asja nagu kirja materjal. kene pood on kus müüakse leiba ei ole nagu meie nüüd oleme. Tei- ja teisu kraami. Suhkrut oleme ka On natuke lootust kodu saa- sed peavad aru meie asjade üle ja neli korda saanud aga kompvekid, miseks. Ingerlased viidi ära oma söövad meie kraami ja meie peame neid on küll. Ma müüsin juba omal kodumaale Soome Karjalas. Oskar ise ilma olema ja teistelt paluma ühe kleidi riide ära, et saime raha loeb venekeele lehti, nii, et oleme abi. Kurb on küll see saatus mis ja mitu teist asja mis arvasime, et kursis maailma asjadest ka. Täna minul pidi tulema aga ei ole midagi siin Venemaal tarvis ei ole. Nisu on pühapäev kus ma sulle kirja sinna parata, peab oma saatusel kasvatatakse siin väga palju aga kirjutan, olen täna kolmat päeva vastu minema mis on määratud – jahu ei ole poes, on ühed jahud, kodu. Ma olen haige ja selle pärast ega jumal ikka suuremat koormat mamma võttis üks kilo ja olid saan ka kohe sul vastata, et oleme paneks peale kui jäksab kanda. Ja nii pahad, et ära mitte suhu võta. pakid kätte saanud. Ei muidu meil loodan ja usun, et jõuame ka sellele Oleme tänulikud,, et meile jahu ja vaba päevi ei ole kui oled haige, siis vastu panna kui jumal ikka tervist kruupe panid, siin kruupe ka ei ole on vaba päev. Miks Maria enam ja jõudu annab meile kõike siis ja jahudest saab kartuliste juurde abiraha ei saa? Kas olete küsinud ma jõuan kodumaale tagasi jälle, teha kastet, siis saab jälle süüa. Ei järele mis põhjus on, et ta ei saa? küll mul siis on rääkida palju aga enam saa süüa mis kodu, et tegid praegu ei saa saage minust aru, ma Lõpetan siis sellega oma lori mis süda mõtles ja kelle järel isu vaikin! ja jään kodumaalt vastust ootama, oli, seda tegid. Nüüd on see söök nii see on siin see ainuke uudis, kui Mammast on kahju, et teda üks luine, et ei oska mitte rääkida. keegi kodumaalt kirja saab, see on kodust ära toodi, et ta saab väga Hapu järele on väga suur puudus, väga suur asi. Siis saab kohe jälle palju kannatada minu pärast siin. marju ka siin ei ole, et sööks neid. küsitud, mis uudist on. Mõne kirjas Oleks ma üksi olnud ja oma saa- Kartul on meil pea aine siin Siberis. on väga head sõnumid, see on kõik. tust kannatan aga nüüd on mul mure mamma pärast ka veel, et Kallis Eltsa, sa ütled, et miks Jääme siis see kord jälle näge- tema peab minu pärast piina tunda ma sulle ei kirjutanud. Tead, mul miseni kuni näeme. saama, meie oleme nii ära lõppe- oli kirja materjalist nii puudus, ei Tervitame teid meie kõikide nud, ei ole enam need inimesed, olnudümbrikut, selle pärast oli see poolt, mamma, Oskar, nii palju kui kes seal olid. Mamma on ikka väga viga ja siis tuli mul meelde, et ma teid on seal peres. alla võtnud, mamma palub teid panen Elli kirja sisse sulle ka kirja Elfride kui teil võimalik on tall saata oma meie poolt, et siis saad ka meist leiba, see peab olema kuivatatud. kuulda kuidas elame siin võõrsil. 28 Eestirootslane På Ormsö firades den VIII Kulturdagen Toivo Tomingas

Åttonde kulturdagen på Ormsö Om ett evenemang anordnas för åttonde gången får det redan anses som en tradition. Årets kulturdag ägde rum lördag den 7 mars i Kaisa Valm är elev på det nyrenoverade Folkets hus på Hapsal gymnasium. Ormsö. Vi, tillsammans med Hon har på sig en vacker ormsö-dräkt, Ülo Kalm och Jorma Friberg, tillverkad av henne var klockan åtta på morgonen i själv. Rohuküla och redan klockan nio i Foto: Toivo Tomingas Sviby. Eftersom programmet skulle börja klockan tio, gick vi först till souvenirer. Mycket fin idé! Men som kom från byarna på Ölands kyrkogården. Där vilar min morfar tydligen var det inte många som norra udde. Historien säger att det och det var gott om tid för att sätta kunde tänka så. Allt annat åt man var just då som fem byar på Öland ett ljus på hans grav. Men stor var upp under dagen, men 90 % av blev öde, samtidigt som på Ormsös vår förskräckelse när vi såg en lång, stenar blev kvar. västra del, där man sedan tidigare smal tall ligga tvärs över Maria visste att det fanns en bra, brukbar Murmans grav. Det uttorkade Den bärande idén till detta mark, uppstod bebyggelsen med 40 trädet hade någon gång fallit med evenemang var ”föreningsverk- familjer. Logiskt! Mycket trovär- vinden utan att skada graven eller samhet”. Det var ca 50 personer på digt! Åhörarna tackade med en liv- gravstenen. Men det fick nog inte plats. Stora och små. De inledande lig applåd. Lindströms emotionella förbli så. Ülo Kalm lyste med sin orden framfördes av Ants Rajando, föredrag översattes till estniska av organisatoriska talang och efter som bad kommundirektören Ta- Kaire Reiljan. tio minuter drog Hullobon Ilmar nel Viks att förklara kulturdagen Därefter följde en fikapaus och Koppelmaa igång sin motorsåg. öppen. Det gjorde han. Som sagt ett mellanspel från Ormsö folkdan- Efter ytterligare tio minuter var deltog också hela dagiset (obs!, slag ”Kadakased”. Så fortsatte J. gravplatsen åter ren och snygg. föreningsverksamhet) och några Lindström med dagens tema, för- Också ljuset var isatt i lyktan. skolbarn i programmet. Så blev eningsverksamhet på Ormsö och i Nu var det dags att bege sig det deras tur att uppträda. Ett par estlandssvenskarnas kulturområde till folkets hus där programmet roliga sånger och folkdansuppvis- på 1800-1900-talet. skulle börja om några minuter. Vi ning, plus kantele- och violinmusik Kommundirektören har skrivit hann hälsa på många bekanta och mitt emellan värmde publikens en magistersavhandling om estnis- ta plats. Salen var behagligt varm. själar och gjorde dem mottagliga. ka hemvärnets (Kaitseliit) historia Brasan brann, på väggarna fanns Barnen hade gjort sitt och kunde på Ormsö och i Läänemaa under barnens teckningar och bredvid lämna scenen. Nu talade Jonathan åren 1917–1940. Bitvis hade den ingången ett långt bord med kaffe Lindström, med sina fädernerötter redan publicerats i Ormsös kom- och tilltugg. Där fanns också en från Rälby-Smesa, med en lång och muntidning men nu följde också liten korg med föremål i otydliga entusiastisk översikt över svensk- hans översikt tillsammans med former, alla med Ormsösymbolen, bygdernas historia. En bildad hänvisningar till avhandlingens ett solkors, på. Jag trodde i början historiker och författare. Enligt källmaterial. Mycket intressant att de också kunde ätas, men när Lindströms teori var det högst material! jag rörde dem, förstod jag vad det sannolikt att det var från år 1206 var – det var små stenar från havs- som Ormsö beboddes av svenskar. Efter en rejäl portion ärtsoppa, stranden som hade blivit mysiga Och bebyggarna var jordbrukare som visserligen är traditionell tal- Eestirootslane 29 komat, fortsatte programmet på ett Hur innegården med nässlor upp beundrare. Nu har hennes motvil- oväntat modernt sätt. Professorn till halsen åter blev ett behagligt lighet blivit en kärlek för hemöns vid Estlands landbruksuniversitet, gräs att leka på. Hur tre deltagare kulturarv! Värnik var nämligen förhindrad på den första talkoomgången blev , En lång dag hade Laine Tarvis, att vara på plats utan hans föredrag en flitig arbetarskara på 27 personer funktionären i Öarnas Ting, väntat hölls framför hans webbkamera i det tredje året. på sin tur på att få tala. Hennes Tartu, och vi följde den på den stora Ants Varblane som varit mo- föredrag belyste kampen med biografskärmen i folkets hus. Bra! derator under dagen istället för staten på lagstiftningsnivå. Som Jag tror att det här är utbildningens Rajando, fick nu ordet. Hans pre- oftast även vid andra frågor, kunde framtid. Så når de bästa lärarnas senterade sitt föredrag, som gällde man konstatera att beslutsfattarna metodik och karisma de närmaste jaktföreningens historia och verk- inte brukar behärska temat. Och år också ut till barnen i de mest samhet, på ett professionellt och så måste man försvara sina syn- avlägsna byskolorna. humoristiskt sätt. Kaisa Valm pre- punkter t.o.m. halsstarrigt för att Om sitt femåriga arbete och sin senterade sina vackra folkdräkter, bli hörd. talkoerfarenhet talade Aibolands naturligtvis från Ormsö och sydda Det återstår att tillägga att som museichef Ülo Kalm, och visade av henne själv. Kaisa konstaterade sammanfattning av dagen tackade en videofilm tagen och redigerad i sitt föredrag att ännu för några år föredragshållaren dem som anord- av Jorma Friberg. Man kunde se sedan hade hon rätt motvilligt pyss- nat evenemangets och lovade fun- med egna ögon hur situationen på lat med dräkterna men läraren Ene dera på temat för nästa år. Också Korsgården på Runö hade blivit Rand handledde och uppmuntrade jag sällar mig till dem. bättre år efter år. Hur ruiner som henne så dräkten blev färdig. Nu, ruttnat i regnet åter blev gårdsbygg- i gymnasiet i Haapsalu njuter Kaisa nader med imponerande vasstak. av en stor succé och har mängder av

Gudstjänst i 15.06 – 15.08 Rüütli 9 Vilivalla Rootsi-Mihkli kirik ja Eestirootslaste kiriku- 19 juli kl. 16.00 Kyrko- muuseum on avatud esmaspäevast reedeni kl gårdsgudstjänst i Vilivalla. 11-15 19.juuli kell 16.00 Svenska S:t Mikaelskyrkan och Estlandssvenska Surnuaiapüha Vilivallas. kyrkomuseet är öppna måndag till fredag kl 11-15

Aibolands museum 2015 10-12 juli Museet deltar på havsdagarna i Tallinn/ Tallinna Merepäevadel osalemine 25 juli Stora Svenskdagen på Nuckö/Suur Rootsi Päev Noarootsis 29 juli Museet deltar i firandet av Olofsdagen på Ormsö/Osalemine Vormsis Olavipäeva tähistamisel

8 augusti kl.12.00 Temadag för rökt fisk – flundra/Suitsukala teemapäev – Lest. kl 13.00 Dragspelskonsert/Rannalõõts – lõõtspillikontsert. Jaalasõidud Haapsalu lahel koos lõõtspillimuusikaga 28-30 aug. Museet deltar i Vita damens dagar och marknaden/Osalemine Valge Daami päevadel ja laadal. 19-20 sept. Museet deltar i Etniska marknaden i Tallinn/Osalemine Etnolaadal Tallinnas 03 dec. kl.10.00 Julverkstad: tillverkning av julpynt/Jõuluteemaline töötuba 30 Eestirootslane Vormsil peeti VIII Kultuuripäeva Toivo Tomingas

Kui ühte üritust peetakse 8. korda, siis võib seda juba traditsiooniks pidada. Tänavune kultuuripäev toimus värskelt renoveeritud Vormsi Rahvamajas laupäeval, 7. märtsil. Olime Ülo Kalmu ja Jorma Friber- giga hommikul kl. 8 Rohukülas ja kl. 9 juba Svibys. Et programm algab kl. 10, läksime esmalt kal- mistule. Mul puhkab seal vanaisa ja aega küünla panekuks oli. Suur aga oli meie ehmatus, kui nägime Maria Murmani hauast risti üle lebamas pikka ja sirget mändi. Vormsi lasteaias käib 6 last. Kultuuripäeval laulsid kõik nagu Jalalkuivanud puu oli mingil ajal üks mees. Foto: Toivo Tomingas tuulega kukkunud nii, et hauda ega hauakivi ei kahjustanud, aga 50 inimest. Väikeseid ja suuri. võttis kuuldu vastu elava aplausiga. nii ei saanud see ometi jääda. Avasõnad ütles diakon, hr. Ants Lindströmi emotsionaalse kõne Ülo Kalmu organisaatoritalent lõi Rajando, kes palus vallavanem tõlkis eesti keelde pr. Kaire Reiljan. särama ja kümne minuti pärast Tanel Viksil kultuuripäev avatuks Järgnes kohvipaus ja vahepala tõmbas Hullo-mees Ilmar Kop- kuulutada. Nii ka läks. Nagu nime- Vormsi rahvatantsurühmalt „KA- pelmaa sae käima. Veel kümme tatud, osales programmis ka kogu DAKASED“. Siis jätkas J. Lind- minutit ja hauaplats oli jälle puhas lasteaiapere (ikkagi ühistegevus!) ström päevateemal – ühistegevus ja korras. Küünal ka laternas. ja mõned koolilapsed. Nende kät- Vormsis ja eestirootslaste kultuu- te nüüd esinemiskord tuligi. Paar Nüüd oli aeg rahvamajja min- riruumis XIX – XX saj. toredat laulukest ja rahvatantsu, na, kus programmi alguseni oli sinna vahele kandle- ja viiulimuu- Vallavanem on kirjutanud veelgi mõni minut aega. Jõudsime sikat, tegid publiku hinged soojaks magistritöö Kaitseliidu ajaloost paljudele tuttavatele tere teha ja ja vastuvõtlikuks. Lapsed olid oma Vormsis ja läänemaal 1917.-1940. istet võtta. Saal oli mõnusalt soe. panuse andnud ja pääsesid lavalt. Osakaupa on see ilmunud juba Ahi küdes, seintel oli valik laste Nüüd aga esines pika ja sütitava ka Vormsi vallalehes, kuid nüüd joonistusi ja sissepääsu kõrval rootsikeelse ülevaatega eestiroots- järgnes siis hr. Viksi ülevaade sel- pikk laud kohvi ja suupistega. Seal laste asualade ajaloost hr. Jonathan lest koos osundamisega uurimuse oli ka korvike siniste ebamääraste Lindström, päritolult isa järgi Räl- alusdokumentidele. Väga huvitav kujudega esemeid, kõigil kollane by-Smesilt. Haritud ajaloolane ja materjal! Vormsi sümboliks kujunenud publitsist. Hr. Lindströmi teooria Pärast tubli portsu hernesuppi, rõngasrist peal. Pidasin esmapil- ütleb, et Vormsi asustati rootslaste- mis, teadagi talguliste traditsioo- gul neidki millekski söödavaks, ga vägagi tõenäoliselt aastal 1206. niline kõhutäide, jätkus programm aga puudutades sain aru, millega Ja asustajaiks olid Ölandi saare ootamatult moodsalt. Nimelt ei tegemist – need olid mereäärsed põhjatipus elanud külade maaha- saanud Maaülikooli professor hr. kivikesed, millest armas suveniir rijaist elanikud. Ajalugu märgib, Värnik ise kohale tulla, aga toimus saanud. Väga ilus mõte! Aga ilm- et just siis jäid seal, Ölandil, viis videoseanss, kus hr. Värnik pidas selt paljud ei osanud niiviisi mõtel- küla tühjaks, aga Vormsi saare oma loengu kaamera ees, Tartus, da. Kõik muu söödi päeva jooksul lääneosas, kus juba varasem luure meie aga kuulasime-vaatasime kenasti ära, kivid jäid 90% alles. teadis olevat head, haritavat maad, seda rahvamaja kinoekraanilt. Seekordse ürituse kandev idee tekkis 40-pereline asustus. Miks Tubli! Arvan, et see on paljuski oli ühistegevus. Kohal oli arvata mitte! Vägagi usutav! Rahvas hariduse tulevik. Nii jõuab oma Eestirootslane 31 ala parimate õpetajate metoodika Hommikust saadik aeg-ajal Pika päeva oli esinemiskorda ja karisma juba lähiaastatel ka kau- Rajando asemel päeva modereeri- oodanud Saarte Kogu funktsio- geimate külakoolide lasteni. nud Ants Varblane sai nüüd sõna. näär, pr. Laine Tarvis. Tema val- Oma 5-aastasest tööst ja talgute Tema jutt oli erialane ja puudutas gustas oma sõnavõtus võitlusi Rii- korraldamise kogemustest rääkis läbi huumoriprisma jahindusseltsi giga seadusandlikul tasandil. Nagu nüüd Jorma Fribergi ülesvõetud ajalugu ja tegemisi. Oma kauneid tihti muudeski küsimustes, võiks ja monteeritud videoklipi saatel rahvarõivaid, loomulikult Vormsi nentida, et otsustajad ei tarvitse Rannarootsi Muuseumi direktor, omi ja enda õmmelduid, tutvustas teemat vallata. Ja nii tulebki omi hr. Ülo Kalm. Rahvas sai oma neiu Kaisa Valm. Oma sõnavõtus seisukohti kaitsta lausa jäärapäiselt, silmaga näha, kuidas aasta-aastalt tõdes Kaisa, et oli veel mõne aas- et lõpuks kuulda võetaks. ta eest üsna vastumeelselt riiete paranes Ruhnu saarel Korsi talu Jääb veel lisada, et päeva kok- kallal pusinud, aga õpetaja Ene kompleksi olukord. Kuidas vihmas kuvõtteks kiitsid sõnasaanud üri- Rand andis ikka nõu ja hoogu, nii vettivaist varemeist said jälle uhke- tuse korraldajaid ja lubasid välja et komplekt valmis sai. Kaisal on te rookatustega taluhooned. Kuidas mõelda, mis saab järgmise aasta nüüd, Haapsalu Ühisgümnaasiu- rinnuni nõgestes taluõuest sai jälle teemaks. Ühinen tänusõnadega mis, suur menu ja kadestajate rivi mõnus mängumuru. Kuidas esi- minagi. mese talgukorra kolmest osalejast sabas. Nüüd on vastumeelsusest sai kolmandal aastal 27-liikmeline saanud armastus oma kodusaare tegus brigaad. kultuurivara vastu!

Midsommarfirande på Ormsö

VORMSI VERI firar Midsommarfest på Diby backen den 20 juni och börjar med folkdans och folkspel. Dansmusik av Verner Friberg och Mo- nika Jürgens. Arrangemang av Jonne Berggren. 23 juni kl 19.00 Johanneseld vid Hullo festplats på Ormsö.

VORMSI VERI MTÜ korraldab Jaaniõhtu 20. 23. juuni kl 19.00 jaanituli Hullo juunil kl. 19 Diby mäel. Saame näha rahvatant- peoplatsil. su, osaleda mängudes, tantsida Verner Fribergi ja Monika Jürgensi muusika saatel. Korraldab Jonne Berggren.

Naissaare Püha Maarja kabel Nargö S:ta Maria kapell

31/5 kl 12 Jumalateenistu/Gudstjänst 13/6 kl 15 Kontsertpalvus Linnamuusikutega/ Musikandakt 26/7 kl 12 Jumalateenistus/Gudstjänst kl 13 Surnuaiapüha/Kyrkogårdsgudstjänst 15/8 kl 18 Kontsertvesper/Musikvesper “Süda on püha paik” 16/8 kl 12 Jumalateenistus/Gudstjänst 8/9 kl 12 Jumalateenistus/Gudstjänst Tere tulemast! Välkomna! 32 Eestirootslane

koosolekul 24. mail otsustati nime- Kultuuriomavalitsuse tegevusest tada selle aunimetuse laureaadiks Ingegerd Lindström kaks isikut. Mõlemad on andnud eestirootslaste pärandi säilita- miseks suure panuse ja on väärt Kultuuriomavalitsuse üldkoosolek piiskopilinnuse õuel, kuid nüüd tunnustamist. Laureaatide nimed toimus 28. märtsil ja osavõtt oli kestab see kogunisti kolm pä- tehakse teatavaks Rootsi päeval. hea. Kohal oli enamik liikmeid ja eva. Laulupidu algab 2. juulil Rannarootsi koosolek õnnestus igati. Mõned 2016. Peopäevade planeerimine ja päevakorras olnud küsimused: kooridega suhtlemine juba käib. Muuseum Sügiseks peab laulude vihik enda Rootsi päev Järgmisel aastal lõpeb Ülo Kalmu osalemisest teatanud kooridele ametiaeg Rannarootsi Muuseumi Tänavune Rootsi päev toimub 25. saatmiseks valmis olema. Lähem direktorina. Sellega seoses tuleb juulil Pürksis. Päeva sisustavad info ajalehe järgmises numbris. langetada otsus muuseumi tule- tants, muusika, töötuba, käsitöölaat Eelarve viku kohta. Kas muuseumist saab ning kodukandiühingute raamatu- omaette sihtasutus või hakkab see lett. Täpsem kava vt lk. 36. Loo- Tänavu kasvas Kultuuriminis- kuuluma mõne suurema sihtasu- dame rohket osavõttu ja ilusat ilma. teeriumi poolt eraldatav toetus tuse, nt Läänemaa muuseumi või vaid 500 euro võrra, kuid asja- Külastage ka Noarootsi kirikus Eesti Meremuuseumi koosseisu? olu, et toetust vähendatud ei ole, toimuvat lõpukontserti. Esineb Suve jooksul tuleb see küsimus näitab siiski, et riik peab meie Eesti Filharmoonia kammerkoor, selgeks vaielda ja sügisesel koos- tegevust – eestirootslaste pärandi Eesti üks parimaid koore. olekul otsusena vormistada. Ülo säilitamist tähtsaks ja oluliseks. lubas koostada suve jooksul üle- Laulupidu vaate omaette sihtasutuse ning Järgmisel aastal (2016) korral- Kultuurikandja suuremasse sihtasutusse kuu- dab Kultuuriomavalitsus taas Kultuuriomavalitsus otsustas asu- lumise eelistest ja puudustest. eestirootslaste laulu- ja tantsu- tada aunimetuse ”Eestirootslaste peo. Seekord jällegi Haapsalu Kultuurikandja”. Juhatuse viimasel

Pakri päevad/Rågödagarna 27-28 juuni 2015 Laupäev 27. juuni Väike-Pakri ja Pühapäev 27. juuni Väike-Pakri och soppa väntar efter gudstjäns- Suur-Pakri safari/Lördag 27 juni jumalateenistus/Söndag 28 juni ten till självkostnadspris i Storbyn Lilla Rågö och Stora Rågö safari. gudstjänst på Lilla Rågö på Lilla Rågö. Kl 9.00 Kummipaat väljub Kurk- Kl 9.00 Kummipaat väljub Kurk- Kl 16.00 Tagasireis Kurkse sada- sest Väike-Pakrile/Båtresa från sest Väike-Pakrile/Båtresa från masse/Återresa till Korkis Korkis till Lilla Rågö Korkis till Lilla Rågö. Hommikusöök enne jumalateen- Kl 11-17.00 Traktorsafari Väike- Kl 12.00 Jumalateenistus Väike- istust: enda kaasa võetud toit jm Pakri ja Suur-Pakri/Traktorsafari Pakri kabeli juures Väikekülas/ suupisted/Lunch före gudstjäns- Gudstjänst i Kapell i Lillbyn på ten; ta med egen mat. Kl 18.00 Kl 18.00 Grillimine Lilla Rågö. Kabelisadama ranna läheduses./ Info ja registreerimine: Grillning på stranden nedanför Tallinna Rootsi-Mihkli koguduse Information och anmälan: Lilla Rågö kapell. õpetaja Patrik Göransson/Kyrko- [email protected] herde Patrik Göransson från S:t Kl 21.00 Tagasireis Kurkse sada- Mikaelsförsamling i Tallinn. [email protected] masse./Återresa till Korkis. Peale jumalateenistust pakutakse Lõuna ja õhtusöök: enda kaasa suppi ja kirikukohvi omahinnaga võetud toit jm suupisted./ Lunch Väike-Pakri Suurkülas/Kyrkkaffe och meddag: ta med egen mat. Eestirootslane 33 Familjedag med Jüri Tuulik

Toivo Tomingas Det var Läänemaa centralbib- Åtta år tidigare hade liotek och Aibolands museum amatörteatern i Hapsal iscensatt som tillsammans planerade denna Jüri Tuuliks roman ”Meretagune vinterdag på Aibolands museum. asi” (Bortom havet). Romanen Flera märkesdagar var i annal- omarbetades till skådespel av Maie kande och alla var värda att fi- Matvei och pjäsen rönte en oerhörd Foto: Toivo Tomingas ras. Och lördag den 21 februari succé. Också Jüri Tuulik såg pjä- Urmas Sukles öppnade Familje- dagen tillsammans med Nero. ägde det rum. Republiken Estland sen år 2007 och blev mycket nöjd. skulle fylla 97 och den älskade Nu, på familjedagen uppträdde de som hände. Jag tog några bilder författaren Jüri Tuulik 75 år. Ja! kända figurerna Maali ja Milli (skå- och gjorde en liten rundvandring För tidigt försvann denna begåvade despelare Meeli Piirikivi och Anne med tre flickor från Ukraina som man, en av tvillingbröderna från Pangsepp) återigen på museet och studerar vid universitetet i Tallinn Abruka-ön, in i skuggornas rike. framförde scener ur skådespelet. I och som var för första gången i Hapsal. Det var intressant att se Förberedelserna var många Maie Matveis iscensättning fanns hur flickornas ögon blev dubbelt och grundliga. Biblioteket letade också roller för hennes son Marko så stora när jag kom fram till Gam- fram Jüri Tuuliks verk, tog dem till och vännen Anto. Alltså en musika- malsvenskbyns tillkomst då jag museet och anordnade en utställ- lisk föreställning. Och som väntat förklarade historien kring Aibota- ning och med möjlighet att låna – med ett mycket varmt mottagande peten. De hörde för första gången böckerna. Museets konferenslokal av publiken. Den förenande länken talas om estlandssvenskarna och omvandlades till ett café. Klockan mellan museet och biblioteket var om att den gamla dagösvenska 12 förklarade borgmästare Urmas Marika Aedviir, Maie och Jüri dialekten fortfarande kan höras vid Sukles familjedagen öppnad och Matveis dotter. Det kan dessutom Dnjepr-floden i Ukraina. tände en stor brasa på stranden. tilläggas att familjefadern Jüris sil- En kort hälsning framfördes av verskägg utstrålade en stolthet över Klockan tre tog fyrverkeriet vid Ülo Kalm. Båda konstaterade att hustruns och barnens prestationer. och de hårda smällarna förklarade att familjedagen var slut. Ülo Kalm vädret var allt annat än vinter. Hela museets personal och även tackade alla som hjälpt till med Det regnade, snön var borta men torsdagstanterna var naturligtvis plädar i bastuduks storlek, men havsisen perfekt för alla möjliga engagerade i familjedagen. Alla caféet hade kvar några smörgåsar, verksamheter. Det fanns två ka- hade mycket att sköta. Under det stekta strömmingar och lite kaffe ruseller, ett antal sparkstöttingar, stora vita tältet, på grillplattorna, för efterparty. flera modeller av snöskotrar och stektes strömmingar och i folien fyrhjulingar. MC-klubben ”Mü- bakades potatisar. På borden fanns “Vi gjorde det!“, var den eniga ristaja” demonstrerade sitt fordon svart bröd och Voimix-margarin- bedömningen om dagen. Det var Unimoto. Och så började familje- askar, knivar, skedar och gafflar, minst hundra personer som steg in i dagen. Motorerna bullrade, barnen papperstallrikar som brukar flyga museet och caféet. Inträdesbiljetter tjöt ut sina glädjerop, musiken iväg redan vid svag vind osv, osv. sålde museet inte denna dag. Men spelade, strömmingen stekte på fick säkert folkets tacksamhet för pannan, elden glödde och värmde Alltså, fest såväl inne som ute. det fina evenemanget. Men tackord oss som inte hade blivit varma ge- Min roll var att finnas vid museets är alla värda som stödde familjeda- nom att springa eller åka släde på försäljningsdisk (inne i värmen) gen: Estlands Kulturkapital, Hapsal isen. Musiken spelades av gruppen denna gång. Jag erbjöd varma kommunstyrelse, MC-klubben ”Väliharf“, med Marko Matvei sockor, vantar och mössor åt dem „Müristaja“, Miljöförvaltningen, på gitarr och Anto Siimson på som steg in men folk hade klätt sig Tradilo, Kekkila Estland, Hapsal dragspel. De båda är förstås goda varmt, förutseende nog. Jag sålde kulturcenter, PPN Cargo, Paralepa sångare och sånger om havet har en vykort, souvenirer snidade i enträd, hamn, Tuulingu kaffestuga, Nuckö speciell stämning och de framförde och broschyrer. Var naturligtvis Knivfabrik, Nurme Production och dem utomordentligt bra. också ute för att se och höra vad Polisverket. 34 Eestirootslane Perepäev Jüri Tuulikuga Toivo Tomingas

Seda talvist perepäeva Rannaroot- Marko Matvei kitar- si Muuseumis planeerisid koos ril ja Anto Siimson nii Läänemaa Keskraamatukogu, lõõtspillil pakkusid kui Rannarootsi Muuseum. Tu- päeva jooksul meele- lemas oli mitu tähtpäeva ja kõik lahutust väärisid tähistamist. Laupäeval, Foto: Toivo Tomingas 21. veebruaril see toimuski. Oli „Meretagune asi.“ Näidendiks näha ja kuulda, mis toimub. Tegin tulekul Eesti Vabariigi 97. sün- kirjutas selle pr. Maie Matvei ja mõne pildi ja perepäeva lõpuks väi- nipäev ja armastatud kirjaniku, lavatükk saavutas lausa pöörast kese ekskursiooni kolmele Ukraina Jüri Tuuliku 75. sünniaastapäev. edu. Ka Jüri Tuulik käis 2007. neiule, kes Tallinnas ülikoolis ja Jah! Liiga vara läks varjude riiki a. lavastust vaatamas ja jäi väga esimest korda Haapsalus. Oli huvi- andekas Abruka-mees, üks kak- rahule. Nüüd, perepäeval tulid tav näha, kuidas tüdrukute silmad sikuist vendadest Tuulikutest. muuseumis jälle rahva ette tuntud kaks korda suuremaks läksid, kui Ettevalmistused olid pikad ja tegelased Maali ja Milli (Näitlejad Aibolandi vaiba lugusid seletades põhjalikud. Raamatukogu otsis Meeli Piirikivi ja Anne Pangsepp) Gammalsvenskby sünnini jõud- välja valiku J. Tuuliku teoseid, ja esitasid pilte näidendist. Maie sin. Esimest korda kuulsid nad tõi need muuseumi ja korraldas Matvei oli lavastuses näinud ette eestirootslastest ja sellestki, et näitus-laenutuse. Muuseumi kon- rollid ka poeg Markole ja sõber An- Ukrainas tänagi veel Dnepri ääres verentsiruum kohandati kohvikuks. tole. Niisiis muusikaline etendus. Ja vana hiiurootslaste murrakut võib Kell kaksteist päeval kuulutas lin- oodatult väga soe vastuvõtt publi- kuulda. napea, hr. Urmas Sukles perepäeva kult. Ühendavaks lüliks muuseumi Kell kolm võttis sõna tulevärk avatuks ja süütas rannal suure ja raamatukogu vahel oli Marika ja kõva paugutamine kuulutas pe- lõkke. Lühikese kaastervituse ütles Aedviir, Maie ja Jüri Matvei tütar. repäeva lõppenuks. Ülo Kalm pidas Ülo Kalm. Mõlemad nentisid, et Võib veel lisada, et pereisa Jüri korraldajaid-teenindajaid meeles ilm ei olnud just väga talvine. Sadas hõbedasest habemest võis välja saunalinasuuruste pleedidega, vihma, lumi oli juba läinud, aga lugeda siirast uhkust abikaasa ja kohvikus aga oli afterparty jaoks merejää kõikvõimalikeks liulask- laste saavutuste üle. misteks ideaalne. Ootamas oli kaks jäänud järele mõned võileivad, karusselli, hulk tõukekelke, mitu Perepäeval oli hõivatud mui- küpsed silgud ja kohvi. dugi kogu muuseumi personal ja mudelit mootorsaane ja ATV-sid. „Korda läks!“, oli ühine hin- Neljapäevamemmedki. Kõigil oli Motoklubi „Müristaja“ oli toonud nang toimekale päevale. Rahvast jooksmist-toimetamist rohkesti. välja ja tegi demonstratsioonsõite käis muuseumi ja kohviku uksest Suure valge telgi all, grillpannidel sõiduriistaga Unimoto. Ja läkski sees vähemalt sada inimest. Pile- küpsesid silgud ja fooliumis kartu- perepäev lahti. Mootorid mürise- teid muuseum sel päeval ei müü- lid. Laudadel must leib ja Voimixi sid, lapsed kilkasid, muusika män- nud. Teenis aga kindlasti rahva karbid, noad, lusikad ja kahvlid, gis, silgud küpsesid, lõke lõõmas ja tänu toreda ürituse eest. Tänusõnad papptaldrikud, millel kombeks juba soojendas neid, kes jääl joostes ja on aga ära teeninud ka kõik, kes vähese tuulega lendu minna jne.jne. kelgutades sooja ei saanud. Muu- perepäeva korraldamist toetasid: sikat tegi koosseis nimega „Väli- Niisiis trall toas ja õues. Minul Eesti Kultuurkapital, Haapsalu harf“, kus kitarri mängib Marko oli roll seekord muuseumi letis Linnavalitsus, Motoklubi „Mü- Matvei ja lõõtsa Anto Siimson. (soojas) olla. Pakkusin tuppatuli- ristaja“, Keskkonnainspektsioon, Mõlemad on muidugi tublid lau- jaile sooje sokke, kindaid ja müt- Tradilo, Kekkila Eesti, Haapsalu lumehed ja nende esituses on just se, aga rahvas oli ettenägelikult Kultuurikeskus, PPN Cargo, Para- merelauludel eriline aura ja menu. soojalt riietunud. Läks postkaarte, lepa Sadam, Tuulingu Kohvituba, Rahvateater oli 8 aastat tagasi kadakasi suveniire ja buklette. Noarootsi Noavabrik, Nurme Pro- lavastanud J. Tuuliku romaani Muidugi käisin minagi väljas, et duction, Politsei- ja Piirivalveamet.

Eestirootslane 35 Jubilarer juni-december 2015 Juubilarid juuni-detsember 2015

60 år 70 år 85 år Elve Mikiver 03.06 Ebbe Silla 27.08 Frida Holmgren 13.08 Ants Streng 14.06 Ingrid Wassberg 09.09 Maj-Britt Nibon 16.08 Kent Mihlberg 23.06 Uile Nyholm 13.10 Axel Friberg 17.09 Reet Berggren 28.06 Uile Kärk-Remes 16.11 Lars Appelblom 01.10 Sirje Johannes 31.07 Anne Sooneste 03.12 Olaf Langsepp 25.10 Per-Arne Jönebring 03.08 Einart Seeman 09.12 Karin Lindström 30.10 Taimi Uuesoo 15.08 Marina Turesson 31.12 Eva Lorentz 02.09 90 år Carita Laving 20.10 75 år Lars Algot Lindström 15.06 Toomas Paalvelt 22.10 Juta Holst 23.07 Alrik Viberg 17.07 Ulla-Britt Öberg 25.12 Elvine Smedberg 14.08 65 år Harry Seffers 21.08 Herbert Hinno 05.08 80 år Einar Hamberg 12.09 Hans Ånäs 29.08 Helga Roberg 20.06 Signe Davidson 19.09 Göran Broden 21.09 Luule Tammesaar 28.06 Lembit Pella 24.10 Astrid Mitman 13.08 Bertil Björk 21.08 Sture Koinberg 09.12

”Torsdagstanten” Agneta Tomingas har gått in på evighetens väg Igaviku teele lahkus „neljapäevamemm“ Agneta Tomingas

Agneta sündis 2. sept. 1918 Vorm- År 1988 grundades Samfundet sis, Norrby-Huasel Katarina ja för Estlandssvensk Kultur och Hans Ömani kolmanda lapsena. den 70-åriga Agneta engagerade sig aktivt i föreningslivet. Hennes Tema lapsepõlv möödus kodu- intresse och hobby var museets saarel, tööaastad Haapsalu linnas igångsättning. Museet var en hjär- kuni auga väljateenitud pensionini. tesak för Agneta i 25 år. Men när 1988.a. asutati Eestirootslaste Agnetas hälsa började vackla för Kultuuri Selts ja 70-aastane Agneta några år sedan, blev hennes mu- sukeldus aktiivselt seltsiellu. Tema seitorsdagar glesare. Intresse för huviks ning hobiks sai muuseumi museets framtid följde henne till käivitamine. 25 aastat oli Agnetal Kallist memmest jäid puudust hennes sista dagar. muuseum hinges ja südames. Kui tundma Rannarootsi muuseumipe- Hennes långa och innehållsrika Agnetal aga paari aasta eest tervis re koos „neljapäevamemmedega“ liv slocknade på sjukhuset den 16 vanadusest märku andis jäid tema mars 2015. Då hade hon levt i 96 år, muuseumineljapäevad harvemaks. sex månader och 14 dagar. Huvi muuseumi käekäigu vastu jäi Agneta föddes den 2 september teda saatma viimaste elupäevadeni. 1918 på Norrby-Hoas på Ormsö Kära Agneta sörjs av musei- folket tillsammans med ”torsdags- Tema pikk ja sisukas elu kustus som det tredje barnet till Katarina tanterna”. haiglas 16. märtsil 2015, kui oli och Hans Öman. Hennes barndom elatud 96 aastat, kuus kuud ja 14 förflöt på hemön, arbetsår i Haap- päeva. salu tills hon blev pensionerad. 36 Eestirootslane

Svenskdagen i Birkas den 25 juli 2015

12.00 Invigning. Högtidstal av vice kansler Anne-Ly Reimaa och ambassadör Anders Ljunggren Plats: Kultursalen i Birkas Ülo Kalm presenterar Estlandssvenskarnas Kulturbärare. Musik av Sofia Joons samt sång och dans av Nuckö Folkdanslag och Nuckö kvinnoansambel

14.00 Dans och sång Dansgruppen Ürgleigarid Plats: Framför kommunhuset

Under hela dagen Marknad med lokala hantverkare. Bokord med alla hembygdsföreningar. Plats: Framför grundskolan Tipspromenad. Barnaktiviteter. Musik av Gunvor Strömbom, Lennart Ygstedt och Raul Targamaa. Workshop i Kultursalen från klockan 13.00 Birkas café är öppet under dagen. Skolans matsal har även öppet. Båda erbjuder sallad, piroger, soppa, kaffe mm.

15.00 Löptävling Vuxna springer 3 km eller 10 km. Barn springer 1 km. Start framför grundskolan. Anmälan för deltagande till Eve Torim [email protected]. Möjlighet finns att anmäla deltagande mellan klockan 13.00 och 14.00 samma dag som tävlingen sker.

16.30 Ljuständning Ljuständning vid Minnesmonumentet och Johan Nymanns grav

17.00 Musikgudstjänst Eesti Filharmoonia kammerkoor ger en konsert. Plats: Nuckö kyrka Officiant är Patrik Göransson. Jalan kommer att gå från Hapsal till Österby. Avgång från Hapsal klockan 11.00 och från Österby till Hapsal klockan 18.30. Buss går till/från Österby. Anmälan till Jorma Friberg: [email protected] Möjlighet till transport från Birkas till Nuckö kyrka finns. Buss avgår från Birkas klockan 16.20. Jaalareisid Haapsalust Österbysse. Väljumine Haapsalust Österbysse kl 11.00 ja Österbyst Haapsallu kl 18.30. Buss sõidab Österbysse ja sealt tagasi. Osavõtust teatada Jorma Fribergile: [email protected] Võimalik korraldada transport Pürksist Noarootsi kirikusse. Buss väljub Pürksist kl 16.20

Kell 12.00 Avamine, Pürksi kultuurimajas, kõnelevad Anne-Ly Reimaa, Anders Ljunggren, Ülo Kalm, esinevad Sofia Joons, Noarootsi rahvatantsijad ja naisansambel.

Kell 13.00 Töötoad kultuurimajas, laat koolimaja ees.

Kell 14.00 Kultuuriprogramm – Ürgleigarid, Raul Targamaa, Gunvor Strömbom, Lennart Ygstedt, tegevused lastele vallamaja ees.

Kell 15.00 Noarootsi jooks: 3km, 10km, lastele 1km, start kooli ees. Registreerimine: [email protected]

Kell 16.30 Küünalde süütamine Noarootsi kalmistul ja Vabadussõja ausamba juures.

Kell 17.0 0 Eesti Filharmoonia kammerkoori kontsert Noarootsi kirikus. Kõneleb Patrik Göransson.

Kohvik Birkas ja kooli söökla on avatud terve päev ja pakuvad kohvi, kooki, pirukaid ja suppi ja salateid.