Rapport Efter En Arkeologisk Förundersökning I Hablingbo Kyrka, Gotlands Region Och Län
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
AVDELNINGEN FÖR KULTURMILJÖ The Gotland Museum, Dept. of Cultural Heritage Management VISBY 2017-09-20 GM dnr: 2017–34 Rapport efter en arkeologisk förundersökning i Hablingbo kyrka, Gotlands region och län Länsstyrelsens dnr: 431-340-17 Johan Norderäng Per Widerström Innehållsförteckning Inledning 3 Bakgrund 3 Syfte, ambitionsnivå och målgrupp 4 Historik och tidigare undersökningar 4 Hablingbo kyrka i Kringla 5 Frågeställningar 6 Metod och Utförande 6 Resultat 7 En krypta 9 Frågor och svar- en utvärdering 10 Tolkning 12 Administrativa uppgifter 13 Personal 13 Medgivande 13 2 Inledning I samband med att man skulle göra mindre arbeten i Hablingbo kyrka så noterade Gotlandsbyggens personal att golvet sviktade betänkligt. Det visade sig vara fuktskadat. När det lyftes bort så noterades en struktur i marken under kyrkans golv och arkeologer tillkallades. Efter en dags undersökningar kunde man konstatera att det som påträffats var den romanska kyrkomuren. I samband med detta så väcktes ett par frågor, framförallt om den romanska stenkyrkans utformning och status. Det fanns också frågor om man kunde se spår efter en träkyrka på platsen. Fig. 1 ovan. Läget för Hablingbo kyrka på Gotland och därmed också undersökningen, markerad av en kyrkoikon. Bakgrund Kyrkans historik och bedömning är ännu inte utgiven i serien Sveriges kyrkor, varför arkeologiska iakttagelser bedömdes som särskilt intressanta vid detta tillfälle. 3 Syfte, ambitionsnivå och målgrupp Fig. 2. Snidat trä från Hablingbo. Syftet med undersökningen var att dokumentera de eventuella spåren efter en förmodad äldre, träkyrka och den romanska stenkyrkan på platsen som bör ha föregått den stående kyrkan. Målgruppen är alla intresserade av kyrkans historia, inte minst församlingen. Historik och tidigare undersökningar Hablingbo kyrka är som sagt inte publicerad i Sveriges kyrkor. Information om kyrkan finns dock i olika forum. Kyrkan har en romans portal som är en av Sveriges mest omtalade och betraktas allmänt som ett enastående konstverk från romansk tid. I portalens utsmyckning syns berättelsen om Cain och Abel. Porten anses allmänt ha flyttats från att vara en sydportal i sitt ursprungliga romanska sammanhang till att bli en nordportal i sitt nuvarande gotiska sammanhang. Porten beskrivs i bebyggelseregistret på följande sätt. ”Kulturhistoriskt värde Kyrkans portaler hör till de märkligaste och kvalitativt mest högtstående medeltida stenkonstverken på Gotland, vilket gäller såväl den romanska kyrkans sandstensportal, numera nordportal och synbarligen inspirerad av en av Lunds domkyrkas portaler, som ”Egypticus”-verkstadens båda portaler i röd kalksten. Kyrkan har genom sin höga ålder och genom att den i allt väsentligt bevarats intakt sedan byggnadstiden ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Tillsammans med de övriga gotländska medeltidskyrkorna utgör den en omistlig del av vårt kulturarv.” (BeBR) Men kyrkan, eller platsen för kyrkan, är också känd för en märklig och spektakulär runsten som hittades på kyrkogården 1985. Det är inte bara det att ordet viking skrivs, utan också att Hailgi, huvudpersonen, berättas Fig. 3. Runsten från kyrkogården i Hablingbo. ha åkt västerut med vikingar. Vatgair och Hailgair reste stenen efter Hailgi, sin far. Han hade farit västerut med vikingar. 4 Från kyrkan finns också träplankor med ornamentik bevarade. De finns på Historiska museet och kommer sannolikt från en träkyrka. (SHM 1) Ytterligare delar av äldre träinredning ska ha sålts på auktion enligt uppgifter. Att flera delar av dekorerade plankor försvunnit då kan förstås inte uteslutas. Hablingbo kyrka i Kringla Under den här rubriken finns uttag ur Kringla där kyrkan beskrivs. Medtaget här eftersom målgruppen är allmänheten och i synnerhet församlingen. Uttagen är citat och inte redigerade. Kyrkan i Hablingbo ”Hablingbo kyrka, belägen på Sudret, är en av Gotlands största kyrkor. Kyrkan, som är uppförd av tuktad sandsten, består av ett tvåskeppigt långhus, smalare rakslutet kor, västtorn, samt en sakristia på korets nordsida. Ingångar finns på tornets västsida, långhusets nord- respektive sydsida samt på korets södra sida. Tornet från omkring 1200 är äldst och kvarstår efter en romansk kärnkyrka. Vid 1300-talets mitt byggdes det gotiska långhuset och koret. Sakristian uppfördes 1730. Koret är vitputsat, medan långhus och torn har frilagda murytor. Tornet kröns av en enkel pyramidformig huv, sannolikt lik den ursprungliga romanska, och har kolonnettförsedda ljudgluggar, en på varje sida. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak. Långhuset har två spetsbågiga fönsteröppningar i söder, koret har ett spetsbågigt sydfönster och ett trekopplat fönster i öster. Vid långhusets uppförande återanvändes material från den romanska kyrkan bl.a. reliefer från en rundbågsfris, vilka återfinns i sydmuren. Den norra portalen anses vara ett av landets märkligaste monument från romansk tid; den är utförd av den anonyme mästaren "Majestatis" under 1100-talets senare hälft. Sydportalernas huggna omfattningar är troligen verk av "Egypticus" - verkstaden från 1300-talet; av särskilt är långhusportalen med sina groteska ansiktsmasker. Långhuset täcks invändigt av sex kryssvalv, vilka uppbärs av två kraftiga kolonner med skulpterade kapitäl (stiliserade ansiktsmasker), också verk av "Egypticus" - verkstaden. Ringkammaren i väster har ett lågt romanskt kryssvalv. En vid, svagt spetsbågig muröppning leder till det kryssvälvda koret; här finns fragment av kalkmålningar troligen tillkomna vid 1400-talets mitt. Altaruppsatsen av sandsten är utförd av bildhuggaren Peter van Eghen och hans son Gert van Eghen 1643. Predikstolen från 1600-talets slut är möjligen tillverkad av Visbysnickaren Jochim Sterling. Kyrkan har restaurerats 1891 samt 1956. Västläktaren uppfördes 1869 efter ritningar av arkitekt A. W. Lundberg”. (Kringla 1) Interiör ”Väggar och valv i kyrkorummet och sakristian Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Koret och långhuset täcks av kupolliknande kryssvalv av sandstensflis. Långhusets sex valv bärs av två kolonner. Tornets båda valv (över ringkammaren samt över vån. 3 tr.) är av typen romanska kryssvalv. Kalkmålningar finns på korets väggar (invigningskors från 1300-talet och på norra väggen apostlabilder, 1400-tal) samt i långhusvalven. Sakristian har ett målat innertak av trä. Innertaket under läktaren i långhusets västra del är vitmålat. Innertaken i pann- och oljetanksrummen i sakristibyggnaden är putsade och vitkalkade/målade. Murverk Väggarna är uppmurade av företrädesvis sandsten. Vissa delar som socklarna på koret och långhuset, samt dessa byggnadsdelars portaler är dock huggna av kalksten. Murverken är inte försedda med några förstärkningsanordningar såsom stödmurar, dragstag el. dyl. Golv Golven i långhuset är täckta med kalkstensplattor i diagonalmönster, i bänkkvarteren är de dock av fernissade bräder. Korgolvet är täckt av gravhällar, varav några med mycket hög relief. Tornrummet 5 har oljade trägolv och läktarens golv är av obehandlat trä (skurgolv). Under läktaren är trägolvet i mittgången utformat som en ramp. Sakristian har ett oljat trägolv. Innanför den södra långhusportalen en trappa av betong. Till läktaren leder en trappa av oljat trä. I tornets övre våningar finns tre träbjälklag belagda med bräder och plank i varierande grad. Trappor och stegar En flervåning murtrappa i norra tornmuren leder till tornets övre våningar och tornhuven samt vindarna i övrigt. I tornets övriga våningar och i tornhuven trappor/stegar av trä. På långhus- och korvindarna finns inspektionsbryggor av trä. Fast inredning Den fasta inredningen består i koret av altare och altaruppsats av sandsten, altarring av trä samt fyra väggskåp med ekluckor i norra väggen. I långhuset predikstol i det sydöstra hörnet, bänkinredning i nygotisk stil med bänkgavlar av ek, fördelad på fem kvarter, samt i västra delen en läktare. Predikstol och läktare är ådringsmålade i ekimitation. I sakristian finns ett väggskåp som är ytbehandlat på samma sätt.” (Kringla 2) Som en sammanfattning av detta kan man säga att dagens kyrka har ett torn från 1210, långhus och kor från 1350. Den romanska kyrkan är odaterad och Supeintendenten Strelow menar att det fanns en träkyrka i Hablingbo från 1050 (Thunmark Nylen 1980). Dick Wase är kritisk till Strelows datering och menar att kyrkan konsthistoriskt bör dateras till ca 1100 för en första träkyrka och ca 1175 för den första stenkyrkan. Frågeställningar Hablingbos gotiska kyrka är en stor sockenkyrka och den har i sitt synliga murverk spår efter en äldre romansk stenkyrka. En del av murverket syns långhusets nordvästra del och en portal finns från den romanska kyrkan, nu monterad i norra långhusväggen. När nu ytterligare spår hittats under golvet så söktes svar på frågor kring kyrkan. Frågeställningar sammanfattade • Hur såg den romanska kyrkan ut, storlek, omfattning? • Finns spår av en ingång mot söder som kan kopplas till nordportalen? • Hade den romanska kyrkan absid? • Finns det spår efter en kyrkobyggnad som föregått den romanska stenkyrkan. Det handlar i så fall om en träkyrka. • Går det att bekräfta om murarna hänger samman med dagens tornmurar?. • Kan man se några spår av altare eller motsvarande i det mellersta bänkkvarteret. Metod och Utförande Det gjordes inte någon utgrävning i egentlig mening. Vad som gjordes var i princip att dokumentera synliga spår och att ta fram och synliggöra de murar som låg kvar under det avlyfta golvet. I princip kunde de sopas fram. För att leta efter konstruktionsdetaljer så gjordes mindre