SFF-Bulletin SFF-Bulletin

U S F-F

(For mer info om SFF, se bak i bladet!)

Redaktør dee nummer: Per Chr. «PC» Jørgensen Kirkeåsveien b No- Oslo, Norge

[email protected] tlf. (+) www.percjorgensen.com

Bidragsytere: Ahrvid Engholm, John-Henri Holmberg, Per Chr. Jørgensen (foreningssider: Anna Davour)

Redaksjon avsluet . januar

Forsidebilde: Fra en gammel utstilling om sykler på Norsk Teknisk Museum. (Nei, jeg vet ikke heller ikke hva den praktiske nyen av denne kombinasjonen skulle være…)

Godt fannisk år!

V SFF-Bulletin . Dee er tredje gang jeg De siste par årene har vi feiret jul hjemme hos min søster lager «Bulle», og det har vært like morsomt hver gang. på Oppsal i Oslo. Det har falt på meg å spille julenisse. Takk for trivelig respons på min forrige Bulletin, nummer Nå liker jeg faktisk li utkledning og kostymer. Skjønt det , som kom for et drøyt år siden. Også takk til dee kan bli ørlite granne jobb når rollen starter med at nissen nummerets bidragsytere. kommer gjennom hagen med lykt mens de to barna roper Det har på mange måter vært et godt år, fannisk frydefullt; med maske og skjegg føler man seg eerhvert se. Fikk med meg to gode og trivelige kongresser i Sve- som en hvesende Darth Vader. Denne gang brukte jeg rige, Fantastika i Stockholm og Swecon i Uppsala (som dessuten far i husets haglepatronbelte (det vi fant i farten) naturlig nok var en helt egen opplevelse for meg som fan- til å holde julenissedrakten sammen med. Det må ha gi hedersgjest). Var med på å arrangere Norcon i Oslo (siden husets julenisse et ¡Viva Zapata!-preg for anledningen. jeg sa i kongresskomiteen skal jeg ikke uale meg om Ellers er min nevø og niese ikke akkurat redde for nissen, hvor bra eller dårlig den var, men jeg hadde det ihvertfall men blir li reservert når han kommer inn i stuen. Min riktig hyggelig der). Arbeidet som ranger (AKA gopher) på niese hadde dessuten hvisket til sin bestefar at hun visste Shadowcon (også i Oslo, en mediekongress som har få det var onkel Per, men «ikke si det til mor og far». bredere program, og nå har et visst festivalpreg). Noen av mine egne tekster har vært trykt i norske fan- Utga tre nummer av APA-en Libri Seclvsi og noen små- ziner eller APA-ziner eller postet på epostlister. Som regel fanziner. Derimot gjorde omstendighetene at jeg ikke fikk er de nok praktisk tilgjengelig for SFFs lesere først her, og laget det nummeret av Aniaras magasin Algernon, som jeg i tillegg har jeg utvidet, revidert eller i det minste korrek- har ta på meg å lage. Men ny år, nye muligheter! turlest samtlige tekster (en av fordelene ved elektronisk I ser jeg selvsagt frem til å moa nye SFF- format). Så i den forstand er det snakk om ny tekst. sendinger og lese de svenske epostlistene (det skal dog Likeså har John-Henri stilt til rådighet bokomtaler innrømmes at trådene på Sverifandom iblant underlegges opprinnelig skrevet for regionalavisen Sydsvenska Dag- hard filtrering!). På kongressiden ser jeg først og fremst bladet, og Ahrvid har revidert tekst tidligere sendt til frem til ConFuse, men jeg utelukker ikke at jeg vil snuse svenske epostlister. Illustrasjonene til novellen hans er på Swecon i Stockholm, også. tidligere upublisert og laget til dee bladet.

Forbrytersk

Bokomtaler ved John-Henri Holmberg

A S: Flickan från ovan (The Lovely Bones, Med andra ord är Alice Sebold en intressant och av allt a , översa av Lisbet Holst). W&W, inb., sid. döma imponerande personlighet: en stark människa, en skarp observatör, en utmärkt skribent. Det finns ögonblick Låt mig bekänna: den här romanen väntade jag mig a i slutkapitlen där »Flickan från ovan« passerar gränsen till tycka illa om. Jag har svårt både för väckelsereligiositet den goköpsreligiositet jag fruktade. Men vid det laget och för sockersöt sentimentalitet; en debutroman som har Alice Sebold redan visat en beräarauktoritet som gör blivit en totalt överrumplande amerikansk supersäljare mig beredd a förlåta henne mer än så. Det här är en och som visar sig beräad från himlen av en ortonårig roman om levande människor och om vad som gör livet flicka som mördas redan på bokens första sidor borde värt a leva, varm, enkel, humoristisk och med en hel del nästan ofrånkomligen bjuda på bägge de nämnda klokhet. ingredienserna. Förbluffande nog gör den inte det. »Flickan från ovan« är tvärtom en i de flesta avseenden riktigt bra roman – J L: Enhörningen (The Horned Man, , välskriven, återhållsam, humoristisk, psykologiskt klarsynt översa av Hans Berggren). W&W. och (så långt den saken nu är möjlig med tanke på upplägget) övertygande. Beräaren Susie Salmon sneddar Det finns en liten grupp romaner – i brist på bäre på väg hem från skolan över e majsfält och mördas av ord måste de väll kallas psykologiska thrillers – som den enstörige grannen, mr Harvey. Från sin utkikspunkt i lågmält, övertygande och isande skildrar en gradvis alltmer en mycket personligt formad himmel – där tanken är a obegriplig värld sedd genom e förnu i sönderfall. De varje individ får tillbringa eerlivet i precis den sorts miljö bästa verken i den här kategorin har åtminstone för mig hon innerst inne önskar sig – iakar däreer Susie vad framstå som de mest effektfulla skräckberäelser jag som händer på jorden och beräar både om det och om si någonsin läst; ingenting i tillvaron omkring oss kan mäta korta liv. sig med de fasor vi i tanken förmår utsäa oss själva Någon spänningsroman är det inte. Boken handlar för. Den enligt min uppfaning främsta förfaaren av varken om hur mordet på Susie utreds eller om hennes den här sortens verk var Shirley Jackson, som skrev mördare, även om porträet av honom är imponerande virtuosa och oroande romaner som »Hemsökelsen« och väl genomfört och både osentimentalt och ospekulativt. »Vårt hem är vårt slo«. Men man bör inte heller glömma Snarare kan man kanske kalla boken för e imponerande Patrick McGraths »Spindeln« eller Paula Fox tyvärr aldrig fräscht familjeporträ. Susie beräar om sin familj, sin översaa »Desperate Characters«, ännu mer lågmält uppväxtmiljö, sina upplevelser och tankar. Det finns vardaglig i sina skildringar av en rämnande tillvaro. en klarsynt fräschör i observationer och beräande, en Utan a lyckas nå samma hypnotiska perfektion som de sympatisk realism i skildringen av människor som i de nämnda inlemmar sig James Lasduns »Enhörningen« väl flesta fall vill väl, gör si bästa och faktiskt för det mesta i traditionen och imponerar avgjort. Romanens beräare klarar av a leva utan a vare sig lida eller bete sig tarvligt är genusforskaren Lawrence Miller, engelsman med en mot någon. Yerst är »Flickan från ovan« faktiskt något så tjänst vid e litet amerikanskt universitet nära New York ovanligt som en insiktsfull roman om goda människor. och nyligen skild. I en på si kontor upptäcker Det här är som sagt Alice Sebolds debutroman. Men det han a bokmärket flyats; gradvis får den saken är inte hennes första bok, och tar man en ti på hennes tillsammans med andra synbarligen oförklarliga händelser bakgrund blir man kanske mindre förbluffad av hur bra honom a misstänka a någon för honom okänd person den är. publicerade hon »Lucky«, en bok om hur naetid använder hans arbetsrum. Men i takt med a hon överlevde och lyckades hantera den brutala våldtäkt Millers misstankar stärks blir också de mysterier och och misshandel hon utsaes för vid arton års ålder. Hon vardagskatastrofer han utsäs för allt flera och allt mer är gi med förfaaren David Glen , vars debut svårbegripliga, och när han så upplever sig som misstänkt »Carter Beats the Devil« var en av de senaste årens för en rad kvinnomord kollapsar hans rigida, pedantiska mest uppmärksammade. Hon umgås med en lång rad och analytiska personlighet fullständigt. I skildringen av betydande lieratörer, från Tobias Wolff till Karen Joy sin huvudpersons inre kamp för a återfå kontrollen över Fowler. Och hon är bästa vän med Aimee Bender, en av sin tillvaro visar Lasdun lejonklon; romanen blir nästan Amerikas mest originella unga beräare. outhärdligt kuslig, men förmår samtidigt bibehålla sin

tvetydighet: vad i den som är sant eller lögn, subjektivt segrar och där också mördarna är förnusvarelser med eller inte, blir läsarens sak a avgöra. Romanen kan läsas begripliga och mänskliga motiv för sina handlingar. som en studie i psykopatologi, men den fungerar samtidigt Visst är dea kriminalromanen som kammarspel, som en thriller om en man snärjd i en okänd konspiration. orealistisk från första till sista rad. Men det är suveränt A boken dessutom på yerligare e plan är en bitsk satir konstskickligt genomfört och en ren njutning a läsa. över den politiska korrektheten och om genuspolitikens effekter på förhållandet mellan män och kvinnor är e yerligare plus. L C: Besökaren (The Visitor, , översa av Med andra ord är »Enhörningen« ingen enkel roman Anders Bellis). B. Wahlströms. utan en mångbonad, infernaliskt skicklig personstudie. Den ställer krav på läsaren, men den har mycket 1998 fick Lee Child det pris den största briiska a ge. Självklart förtjänar den en stark och enträgen kedjebokhandeln, W. H. , delar ut. Pristagaren utses rekommendation. av en kundjury och heter »Thumping Good Read Award«; vinnarboken är en »läillgänglig sträckläsningsroman«. Det är följaktligen bestsellers – gärna med thrillerinslag J D C: Det krökta gångjärnet (The Crooked – som belönas, och bland de senaste tio årens pristagare Hinge, , översa av Erik Lindegren). Bonniers märks förfaare som Robert Harris, David Baldacci, Jeffery kriminalklassiker , inb., sid. Deaver och i år Harlan Coben. Den av Childs romaner som prisbelönades – på Här är räddningen för den som blivit övermä på svenska »Gisslan«, den andra i serien om den före seriemördare och biljakter, massgravar och sociopater, dea militärpolismajoren Jack Reacher – var knappast osammanhängande intriger och slumpartade upplös- en bok jag själv skulle tilldelat något pris ens som ningar. John Dickson Carr (–) var med sina sträckläsningsunderhållning. Men serien har fortsa med minutiöst konstruerade kriminalgåtor och »omöjliga« utomlands fem böcker och i översäning två, och av mina mysterier den klassiska pusseldeckarens kanske främste invändningar mot »Gisslan« återstår få. »Besökaren« är en utövare, och i den här romanen går den ene av hans båda spännande, välskriven och utomordentligt underhållande stora detektiver, doktor Gideon Fell, i närkamp med e sträckläsningsroman. Den är också en roman med mord som synbarligen ingen kunnat begå. svagheter, men delvis ligger det kanske i sakens natur. 1912 skeppades den bångstyrige tonåringen John Hjälten Reacher tecknas som en näst intill mytologisk Farnleigh iväg till kolonierna av pappa baroneten. gestalt: han är uteslutande och enbart sin egen, en Olyckligtvis seglar han på Titanic, men en pojke räddas ur vagabond i högteknologisamhället som litar till sin styrka, havet och växer upp på en ranch i den amerikanska västern. sin intelligens, sin träning, sina instinkter och si räspatos, När den äldre sonen Farnleigh oväntat dör återvänder men vägrar inlemma sig. Han äger ingenting utom hans bror till godset i Kent, ärver titeln och gier sig kläderna på kroppen och en resetandborste; villan och med sin barndomskärlek. Men i romanens nu, , dyker bilen han ärvde i förra romanen säljer han nu, eersom en främling som kallar sig Patrick Gore upp och hävdar till och med tanken på a ha en fast adress är outhärdlig. sig vara den autentiske arvtagaren. Han hävdar också a Eller, vad det beträffar, en fast relation; romanen slutar slutgiltiga bevis existerar: före avresan på Titanic hade med a han i praktiken gör sig av också med juristen Jodie, hans privatlärare tagit hans fingeravtryck. Men medan som i femton år varit hans kvinnoideal och som i den den gamle läraren jämför de sparade avtrycken med de två förra boken bekände a hon hyste motsvarande känslor pretendenternas nytagna faller mannen som innehar godset för honom. inför flera vinen död ner med avskuren hals och den Med andra ord är Reacher en renskalad seriefigur. gamla fingeravtrycksboken försvinner i uppståndelsen. In Den omutligt räskaffens vandrande riddaren utan band, på scenen träder nu dr Fell för a avgöra vem som är den utan svagheter, fullständigt självtillräcklig och fullkomligt äkte baroneten och vem som begå mordet. obunden. Och ska man få läsaren a acceptera en Det här är en diskuterande roman, väsentligen skriven i sådan hjälte måste man se till a de andra gestalterna dialogform, med förnämlig personteckning, omsorgsfulla blir på motsvarande sä renodlade. Några nyanserade resonemang, kusliga antydningar om tänkbara personporträ finner man följaktligen inte hos Lee Child. övernaturligheter (men hos Carr har allt ständigt sin Däremot varierar han sina intriger. Den här gången hamnar rationella förklaring) och subtilt antydda dolda relationer Reacher i FBI-utredningen av e seriemord; kvinnor mellan de inblandade. som inom militären utsas för sexuella trakasserier och När romanen ursprungligen utkom i Sverige hade senare tagit avsked hias på för obducenterna oförklarligt andra världskriget just börjat. Enligt e baksidescitat skrev sä dödade i badkar fulla med kamouflagefärg. Reacher Barbro Alving då om den a »vill man fly ur en otäck löser till slut mysteriet och romanen har starka drag av värld [in] i en än värre, så är Carr perfekt«. Världens och både procedur- och pusseldeckare, även om den erfarne kriminallieraturens utveckling de gångna sextio åren har kriminallieraturläsaren ganska tidigt i boken har en god inte gjort Carr mindre perfekt, men däremot få hans uppfaning om mördarens både tillvägagångssä och värld a framstå i e ny ljus: nu är doktor Fell den identitet. idealiske följeslagaren in i en rofylld och trygg tillvaro Intressant nog förtar den saken inte mycket av där allt har rationella skäl, där intellektet och rävisan spänningen i romanen. För i si slag är »Besökaren«

suveränt skickligt skriven. Man kunde önska a fler i periferin som lever och får djup, liksom miljöskildringen thrillerförfaare – inte minst de som i större utsträckning (även om jag kunde klarat mig utan fullt så mycket är beredda a problematisera sina skildringar – ägde prunkande ordrikhet), men centralgestalterna förblir i samma beräartalang som Child. Men få av dem gör för hög utsträckning konstruktioner utan skärpa eller det, och ska man hia någon a jämföra honom med förmåga a övertyga. Vad Hoffman velat skriva är en måste man söka sig bakåt i tiden. Den jag fastnar för roman om tillit, lojalitet, försoning och förändring; e är Mickey Spillane, också han en virtuos skribent med slags psykologisk utforsknings- och mysterieroman om hypnotisk beräarbegåvning och, inte ointressant, med den främlingen inom oss och vår oförmåga a i grund känna ensamme, självtillräcklige Mike Hammer som hämnaren någon annan människa. Men dit tycks hon mig helt enkelt från vidderna. inte riktigt nå . Vad hon skriver är i stället e utanverk Nu tillhör jag – de traditionella svenska fördomarna med betydande kvaliteter; en överlägsen förströelseroman till trots – dem som betraktar Spillane som en central där anslaget lovar mer än förfaaren klarar av a ge. förfaare i kriminallieraturen: en mörk romantiker och hårdkokt moralist. Så när jag kallar Lee Child för hans just nu närmaste arvtagare är det följaktligen avse både K F: Naväktarna (Hornet Flight, , översa som beröm och läsarrekommendation. Lee Child och av Ylva Mörk). Bonniers. hans Reacher har nästan ingenting gemensamt med de flesta av dagens kriminalförfaare och deras hjältar: här Ken Folles karriär har knappast varit spikrak. Han slog finns varken den postmoderna ironin, den moraliska igenom stort med sin tredje roman, »Nålens öga«, ambivalensen, de tunga suckarna eller den kompakta en tät och imponerande thriller från andra världskriget, tristessen. Kontrasten kan kännas chockartad. Men eer och har sedan dess växlat mellan väl moagna thrillers en stunds tillvänjning är det inte säkert a man kommer och betydligt mindre publika men avsevärt mer ambitiösa fram till a det är Lee Child som förlorar på jämförelsen. romaner, där den väldiga »Svärdet och spiran«, , om e katedralsbygge på -talet, är den mest imponerande. Någonstans kan man ana a Folle vill mer än behålla sin miljonpublik genom a upprepa sina forna thrillersuccéer, A H: I e annat ljus (Blue Diary, , översa samtidigt som han inte heller kan förmå sig a slutgiltigt av Carla Wiberg). B. Wahlströms. ta steget bort från det bästsäljarstatus thrillerförfaandet givit honom. Det här är en mycket väl både skriven och översa, bitvis »Naväktarna« är en av de statusbevarande romanerna: spännande, i många enskildheter berömlig och när det en ny, halvdokumentär thriller som utspelas under andra kommer till kritan ganska oärlig roman. I det första kapitlet världskriget och som precis som Folles tidigare stora tecknar Hoffman den perfekta tillvaron: eer treon års succéer placerar in omsorgsfullt tecknade personer i e förhållande är Jori och Ethan Ford fortfarande både bästa ödesmäat storpolitiskt skeende. vänner och passionerade älskande. De är vältränade, Beräelsen är den här gången förlagd till det ockuperade vackra, begåvade. Sonen Collie är omtänksam, kärleksfull, Danmark, där den -årige fysikstuderande Harald Olufsen begåvad och omtyckt. Ethan och Jori är älskade inte bara snubblar över en hemlig tysk radaranläggning på ön Sande; av varandra utan av hela småstaden Monroe, där Ethan genom sin bror Arne dras Harald in i motståndsrörelsen hjältemodigt räddat liv som frivillig brandsoldat och är och gradvis blir det uppenbart a hela kriget kan komma traktens mest betrodde hantverkare. Och så vidare. a bero på om information om den tyska radarn i tid kan Och så knackar det på dörren. Ethan grips för a femton föras till England. år tidigare i en annan delstat och under annat namn ha Mycket i romanen är berömligt. Centralgestalterna är våldtagit och mördat en femtonårig flicka. Ingen i Monroe väl skildrade och trovärdigt komplexa; tidsfärgen och kan tro på hans skuld, men till slut erkänner han. atmosfären övertygar; de kvinnliga huvudpersonerna är Romanen beräas växelvis av en rad röster, bland annat väl så betydelsefulla och handlingskraiga som de manliga; den mördade flickans via den dagbok hon skrev under sin spänningen går knappast a klaga på. Men samtidigt bekantskap med den äldre Ethan. Inte minst här skorrar finns i intrigen en mekaniskt tickande förutsägbarhet det falskt; varför har Ethan, som anser sig sonat si bro som tyvärr drar ned helhetsintrycket. Självklart kommer genom a totalt bryta med si förflutna, bli en annan den där torvgående motorcykeln a komma till pass i människa och göra go, fortfarande nyckeln till si offers en vild flykt. Självklart kommer den gamla fiendskapen dagbok hängande i garaget? (En annan fråga, som flera mellan Haralds och polismannen Flemmings familjer a gånger infinner sig, är varför alla i romanen synbarligen ställa till problem. Självklart kommer det där uråldriga tar för givet a vad någon säger om en tredje person är flygplansvraket a klara en sista, avgörande flygning. sant, och a barn alltid gör som de lovar, och därför aldrig Folle har gjort det här förr, och vid det här laget kanske kollar upp om meddelanden lämnats fram eller påstådda lite för många gånger. Han gör det väl, det fungerar, utsagor stämmer.) läsaren får vad läsaren vill ha – men någonstans anar De här sakerna försvagar åtminstone för mig romanen. man ändå a Folle kanske i själva verket har tankarna Nuets Ethan är för perfekt, omtänksam, hedervärd och på annat håll. Kanske på den ambitiösa och utmanande god; den forne Ethan som träder fram är för totalt roman om någonting annat än andra världskriget han ondskefull, likgiltig och samvetslös. Det är sidopersonerna egentligen hade velat skriva i stället för den här.

The Mark of Kirk

21 Dog Years: Doing Time @ Amazon.com begynner i men det var også et arbeidssted der man hele tiden ble og sluer i . Det er ikke lenge siden, men flere av overvåket og vurdert. Daiseys sjef, en aldrende Grateful de tanker og holdninger forfaer Mike Daisey refererer Dead-fan og hippie-mor, var intenst oppta av kampen virker som arkeologiske funn idag. mot for lange toalepauser. Så fort noen fra en fagforening Husker du dengang? Dengang aksjekurser bare kunne viste seg, kjørte ledelsen intense motkampanjer. Viktigst stige, aldri falle, og alle skulle leve av websider? Dengang av alt var at kundebehandlerne glødet for å løse kundenes man skulle bo på jobben, og til gjengjeld bli rik på opsjoner. problemer. Slik, barn, levde folk på den tiden. Forfaeren var ingen spesielt god kundebehandler. Eer Nebokhandelen Amazon finnes stadig, og selv om å ha prøvd seg som tekstforfaer i leketøysavdelingen også de fikk vansker, er de større enn noensinne (denne fikk Daisey snakket seg til en jobb i utviklingsavdelingen. anmelderen er nok ikke den eneste fanzinefan som iblant Dessverre kom det dårligere tider, avdelingen ble moar pakker fra dem). Men Mike Daisey arbeider ikke nedbemannet, og i stedet for å gå tilbake til kunde- lenger for Amazon. behandling sluet han. Med en viss forbauselse opplevde Ifølge ham selv har Daisey en grad i estetisk teori fra et han at hodejegerne straks begynte å ringe, for alle som lite men prestisjefylt universitet på USAs østkyst. Det gir hadde jobbet i utviklingsavdelingen hos Amazon måe ikke mye penger i kassen, og det gjorde ikke en karriere være noen å slå kloa i. Fort ble det imidlertid færre tilbud, som skuespiller i garasjeoppsetninger av stykker av Jean og aksjene viste seg å ikke være fullt så mye verdt, de Genet heller. Derfor arbeidet han i en mengde vikarjobber heller. i Seale før han ble ansa som kundebehandler hos Det skal sies at Mike Daisey ikke var noen mønsteransa. Amazon. Som kundebehandler forbedret han statistikken over Daisey påstår at Amazon hadde en ting å si til besvarte samtaler per dag: han tok opp røret og la med en vikarbyråene de kjøpte tjenester av: – Avvikere! Send oss gang på. Han fikk en mengde leker hjem for å skrive om avvikerne! Mike sa snart i en diger kontorbygning uten dem. Når leketøysavdelingen kom og ville ha dem tilbake, dagslys sammen med goth’er, Star Trek-fans, Society for slukket han og kjæresten lyset og var musestille. Siden Creative Anachronism-medlemmer, transseksuelle, folk med solgte han leker på eBay. En av hans hobbies var å stjele store tatoveringer i pannen... Kvinnen på neste ski, som kontorrekvisita, skildret i stor detalj i 21 Dog Years: Doing Daisey aldri møe, hadde sa opp et bilde av Commander Time @ Amazon.com. Riker fra Star Trek: The Next Generation på pulten deres. En annen form for tyveri fra arbeidsplassen var å sende Foran bildet stod små votivlys, som på et alter. gratisbøker til norske kunder, som selvsagt ikke hadde Forfaeren forteller at han alltid har vært fascinert av bedt om dem. Daisey hadde nemlig aldri helt kunnet tro nerdekultur, og gjerne vil delta i «geek talk». Imidlertid på at Norge fantes, og for å sone sendte han filosofi til føler virkelige geeks at han ikke er en av dem, eller, som Oslo. På en fest hos Amazon fant han det viktig å drikke en kamerat av ham sa det: – Du har ikke The Mark of så mange små bokser i flyselskapstørrelse med juice som Kirk. Siden Daisey måe få det forklart, syntes vennen at mulig, og ta med noen hjem. utsagnet var bevist. Eer tiden i Amazon opptrådte Daisey med flere standup- Amazon delte trekk med mange andre firma i Den show (for mer informasjon, se www.mikedaisey.com). Et av nye økonomien. For mange ansae var stier Jeff Bezos dem heter neopp 21 Dog Years, og overlapper med denne både far, guru og forbilde. I tillegg til kommandolinjenes boken. Boken er en til tider riktig underholdende bagatell, hierarki hadde man et annet hierarki: anseelseshierarkiet. samt et reisebrev fra en svunnen og mer optimistisk tid. For re nok var ikke dollar i timen noe særlig, men jo I skildringene av Dilbert-livet i kontoravlukkene minner tidligere de ansae deg og jo lengre du jobbet, jo bedre Daisey om samfunnsrefseren Michael Moore. Det minner var aksjeavtalen. Også på andre måter snudde Amazon også om selvutleverende reiseskildringer av den typen gjengse forestillinger om hierarki på jobben på hodet: briten Tim Moore skriver. Hver jul var det krig, og da ble såkalt mindre viktig Til sist må det sies at vi ikke lærer så mye om Amazon personale – administratorer, markedsførere, økonomer, eller hvorfor Amazon klarte seg. Daisey medgir at han aldri osv. – sendt til de store boklagrene på den amerikanske helt skjønte hva han var med på i utviklingsavdelingen. Det landsbygda som lagerarbeidere. For utrente og overvektige er dermed ikke boken for de som vil studere Amazon fra kontorfolk på -timers ski kunne det gå på helsa løs. annet perspektiv enn nedenfra, men slike bøker kommer Kundebehandlerne og Unix-folket ble selvsagt der de var, nok. de var aller viktigst. Mike Daisey skildrer også paradoksene ved den nye M D: 21 Dog Years: Doing Time @ Amazon.com livsstilen. Det skulle være moro å arbeide på Amazon, de Fourth Estate, andre ansae skulle være dine lekekamerater på fritiden, – PCJ

Tema: parallellverdenfortellinger Magikernes verdenskrig gang på gang har dragene angrepet fienden nå bryter behemotformasjonene gjennom deres linjer eer dem følger infanteri med ildstokker

M I «Darkness»-serien til Harry Turtledove Turtledove er kjent for å skrive lange alternativhistorier, er det verdenskrig i fantasyland. Her dør kjappe sverd- fordelt på flere bind, og med store persongalleri og svingere like le som kløner, og det er ikke bare ondskapens parallelle handlinger, slik at han får vist bredden i det kanonføde som marsjerer i store hærer. For alle fyrster har som skjer. Novellene hans har havnet mer i skyggen av mye å hevne, og småfolk havner fort under historiens hjul. disse lange seriene, noe som nok er li synd. Uanse, Det skal Turtledove ha: ideen om moderne, uheroisk krig «Darkness»- eller Derlavai-serien er en . verdenskrig- i en fantasyverden er god. parallell i fantasyland. «Darkness»-serien startet i med Into the Darkness. Handlingen i serien følger nemlig forløpet i vår andre Hiil har Turtledove publisert bind. Siste bind, Jaws of verdenskrig. Tredje bind, Through the Darkness, tok for Darkness, kom for noen måneder siden i innbundet utgave. seg fantasyverdenens Stalingrad. I dee bindet, Rulers of Aktuell paperbackutgave er Rulers of the Darkness (, the Darkness, altså erde bind, får vi denne verdenens paperback i år), som er boken som skal anmeldes her. ekvivalent til slaget om Kursk. Dee gjør at de som Harry Turtledove (f. ) kan på noen måter sies å er fascinert av verdenskrigshistorie, kan ha moro med ha samme stilling innen alternativ historie som moderne å plukke paralleller. Det kan også gjøre det mindre subgenre som Isaac Asimov hadde innen SF-genren som interessant for de som ikke er så glad i det. Det skal helhet. I likhet med Asimov baserer Turtledove si ry også nevnes at ikke alt har en-til-en paralleller, flere av på slikt som ideer og produktivitet, og i mindre grad på rikene er mix ’n’ match, og det skjer også iblant slikt som lierære finesser. ikke skjedde i vår verden. I dee bindet er stikkordet: H. Jeg sier ikke mer… (Forøvrig håper jeg at jeg ikke røper noe dere gjerne ville B innen fantastisk lieratur oppdaget selv. På den annen side tror jeg ikke det, da dee har parallellverden- eller alternativerdenfortellinger elementet har vært kommentert i all omtale av serien.) lenge befunnet seg. Ikke så rart, siden jeg liker fan- Den siviliserte del av Turtledoves verden består av det tastikk og liker historie. Derimot må jeg si at min sydlige kontinentet Derlavai og noen øyriker. Teknologien entusiasme kanskje har kjølnet litegrann de senere er ikke noe særlig å skryte av, men magi har på mange årene, i takt med at denne subgenren har vokst. Ikke områder gi produksjonsforhold og levestandard som i fordi jeg er blant de som ikke kan like at mange liker de siste par århundrers Europa. Som i fantasy ellers er det de selv begeistres over, men fordi det kommer ut det lite demokrati, men noen fyrster er langt å foretrekke så mye som ikke er særlig spennende på idéplanet. fremfor andre. I tillegg til Derlavai kjenner de forskjellige Det må imidlertid ikke hindre oss i å see pris på det folkeslagene til Turtledove til et antarktisk kontinent og en som er bra, og i denne temaavdelingen har jeg samlet stor jungeløy ved ekvator. bokomtaler av forfaere og verk som på forskjellig De forskjellige folkeslagene skiller seg klart fra hverandre vis kan sies å være verdt en ti. utseendemessig, men som hos oss er de av samme art.

Ufullstendig utsni av kartet i «Darkness»-serien til Harry Turtledove.

(Merk at også denne kloden er rund, og at landmassene møtes – området mellom noen lengdegrader mangler.)

Tidligere har det militært stolte og mektige riket Algarve utbredte, europeiske språk: f. eks. er klassisk kaunisk lidt nederlag i en storkrig med sine naboer. Nå er det og dets moderne eerkommere basert på baltisk: litauisk tid for revansj. Naborikene på det østlige fastland blir og latvisk. Det okkuperte kongedømmet Forthweg, som raskt okkupert, men to av øynasjonene fører stadig minner mye om Polen, har noe nært angelsaksisk, mens krig. Allikevel kaster Algarve seg over det store og deres slektninger unkerlanterne har et slags generisk tilbakestående Unkerlant, ledet av den og skruppelløse germansk som si språk. Algarvisk minner mye om kong Schwemmel. Til sammen er øyrikene og Unkerlant italiensk, dels om et slags generisk romansk. Sibiansk og kanskje for mye for Algarve, som hverken har mange lagoansk minner om rumensk og portugisisk. Slik kan allierte eller venner… man fortsee. Re nok glipper dee grepet et par ganger, Krigen i vest blir særdeles brutal, og brutalt er også som når en kvinnelig forsker fra Kuusamo blir hetende Algarves styre i de okkuperte områdene. De rødhårede Pekka… algarverne har nemlig lagt skylden på de blonde kaunerne Som i tidligere bind i serien følger vi personer fra alle som lever som minoritet i en rekke land. For år siden sider og de fleste land og riker. Noen av dem tar vi farvel styrte kaunerne et rike tilsvarende vårt Romerrike, og med her, igjen som i tidligere bind. Det er, som man det var de som gjorde de første, viktige oppdagelsene på skjønner, mye handling i bøkene. magiens område. Algarverne (og deres feere og kusiner Hva skal man så si om serien? i Sibiu og Lagoas) var barbarer i de store skogene, men For det første må jeg dessverre si at den til tider er mindre gjorde opprør og invaderte. Algarve legger altså skylden spennende som fantasy. Drager, behemoter og leviataner for forrige nederlag og alt ondt ellers i verden på de (basilosaurer) er mer spennende når de skildres som dyr kauniske minoritetene, men nøyer seg forøvrig med å enn når de er rene fly-, tank- og ubåtekvivalenter. Magien styre deres feere og kusiner i kongedømmene Jelgava og er mer spennende som magi enn som skytebomull. Valmiera med hard hånd. Artigst ble det når noen av kampene ble lagt til det Menneskeoffer hører den sorte magien til, og tidligere antarktiske kontinentet, med is, ell og sære innfødte med har soldater ofret grupper av fanger for å lade opp magiske egen magi. Det har vært nevnt i serien at noen nasjoner våpen. Nå tar Algarve og samler inn kaunere en masse for har sendt ekspedisjonskorps til jungeløyer ved ekvator; å ofre dem ved frontlinjen, for å skape magiske jordskjelv dessverre har ikke Turtledove lagt noe av handlingen hit. og annet helvete for motparten. På denne måten får For det andre blir det veldig mye fortelling. Turtledove altså fantasyverdenen si Holocaust. Noen av personene er nok en god humanist, men han finner ikke opp vi følger er kaunere som forsøker å komme seg unna spennende personer eller miljø, og han er ikke noen stor tilintetgjørelsen. personskildrer. Selv lurer jeg på om ikke dee konseptet Samtidig driver forskere fra øynasjonene Lagoas og hadde vært best tjent med en, stor bok, fremfor en hel Kuusamo med et topphemmelig prosjekt som nok vil vise serie. seg å være magiens svar på The Manhaan Project. Det er Selvfølgelig lurer jeg li på hva som skjer utover i serien. nemlig så at hiil har ingen klart å lage en samlende teori Blant annet kunne jeg godt tenkt meg å få vite hva som om magiens to hjørnestener: likhet og smie. Når forskerne skjer med noen av personene og verdenen deres. Det begynner å trenge dypt ned i magiens materie, begynner er også li interessant om Turtledove har tenkt å følge teorien å gi svært voldsomme, praktiske resultater… forløpet til annen verdenskrig slavisk, eller om han har Som man skjønner er språkene, det vil si navnene, noen overraskelser på lur. Allikevel føler jeg ikke noen i denne verden lånt fra vår verden. Det kunne bli umiddelbar trang til å lese de neste bindene. Jeg får re og ganske fælt, men fungerer brukbart. Er nok en viss sle se. hjelp i at mange av språkene som brukes er mindre – PCJ

Tema: parallellverdenfortellinger Pukka sahib

S. M. S alternativverdenfortelling The Peshawar Løsningen var utvandring til India, der de trass opprør Lancers er en høyst spennende roman, som balanserer den fortsae å bite seg fast. seriøse, kontrafaktiske spekulasjon som mange venter i I har det gå dem som mange andre erobrere i India: parallellverdenfortellinger, og den type «forfaeren har India har i så mangt erobret dem, og de har ta sin plass det moro»-innslag som i stor grad også preger denne som en egen kriger/herskerkaste. Noen har hevdet at denne subgenren. romanen er imperialistisk og smårasistisk, selv synes jeg Stirlings viktigste inspirasjonskilde har vært britisk den kritikken blir noe kuriøs, siden denne verdens briter kolonilieratur fra Kipling og Haggard på topp og nedover har gjort riktig mange indiske skikker og væremåter til i det lierære hierarki til bloddryppende, patriotiske sine egne. Mange ikke-hvite har høye stillinger, og det guebokfortellinger fra gamle dager. blir påtalt som en atavisme at Kapprovinsen ennå har I år rir kaptein Athelstane King sammen med resten raseskille. De verste skurkene og barbarene er hvite. av Peshawar Lancers inn i Britisk India eer å ha pasifisert Derimot skal det sies at det ikke noe særlig egalitært fiendtlige stammer i Afghanistan – for denne gang. Snart samfunn Stirling har laget med si Imperium. blir både Athelstane og søsteren Cassandra utsa for Som nevnt er den viktigste lierære inspirasjonskilden aentat. For å overleve og nedkjempe sine fiender må de store mengder spenningslieratur fra gamle dager. Det opptre i forkledning, mui, og begi seg ut i angrezi raj – bidrar nok til å gjøre det hele fargerikt. For eksempel er keiseren i Dehlis multietniske rike. Nord-Amerika og Europa enten ubefolket, rekolonisert Stirlings roman foregår i nemlig en verden der India eller hjem til barbarstammer som ennå praktiserer ennå er og i enda større grad er «Juvelen i Kronen». kannibalisme – den siste store matkilden under fim- For i ble sivilisasjonen på den nordlige halvkule bulvinteren. Kannibalisme er også en del av ritualene utradert. Et meteoriregn traff Europa fra Moskva i øst til religionen til det russiske Tsarrike som har bi til Paris i vest. Nedslag i det vestlige Atlanterhav førte seg fast i Samarkand og Bokhara. Russerne og deres til gigantiske flodbølger, som rammet Nord-Amerika aller undersåer dyrker Tsjernobog (Den sorte gud – slavisk hardest. I Storbritannia klarte Disraeli å holde deler av guddom blandet sammen med djevelen eer innføringen nasjonen samlet gjennom den påfølgende fimbulvinteren. av kristendommen), Shaitan, Påfuglengelen... For hva

annet kunne Katastrofen være, enn et tegn på at Kristus mineralressurser. Re nok er det en mindre befolket var falsk, Tsjernobog hersket over verden, og russerne verden, der de siviliserte områdene har nok med seg selv. skulle utføre Verdenseterens vilje? Dessuten er de overlevende mange steder redusert til ville (For ordens skyld skal det nevnes at Stirling har sagt at barbarstammer som kjemper om long pig. Undrer meg han vet at jezidiene i Irak ikke er noen «satankult», men forøvrig li over hvor lenge kannibalisme hadde overlevd at han baserer seg på tidligere populærkulturs bruk av eer at den akue hungersnøden var over. jezidier som skurker.) Nesten til slu må jeg også si at det begynner å bli Derfor spiller russerne stadig Det store spillet med veldig mange parallellverdener med Babbage-maskiner og britene, og ved hjelp av utkledde agenter hisser de opp shia- luskip – luskipene er re nok herlige her – ikke det har assassiner, intransigente sunnier, bengalske nasjonalister, jeg har så mye imot dem, men når noe nærmest er bli thuggere og alle andre som fra før av hater sahib log faste rekvisita i en genre, så kan det bli li mye av det («herrefolket»). gode. Noe langt handlingsreferat trengs ikke her, det holder Hvis det som er referert i denne bokomtalen virker å nevne at det blir endel reising gjennom Britisk India, et interessant for leseren, så burde denne absolu prøve The naturlig grep for at vi skal lære denne verdenen å kjenne. Peshawar Lancers. Det er faktisk ganske lenge siden jeg Det skal også nevnes at Athelstane og Cassandra viser simpelthen har ha det så moro med en alternativverden- seg å være meget viktige skikkelser, langt mer viktige enn roman. gentry fra The Hill Country vanligvis er. Det har eerhvert bli farlig å ønske seg oppfølgere Stirling skriver spennende og «filmisk». Hvis jeg skal si til parallellverdenfortellinger, men i dee tilfellet håper noe negativt, så må det være at det kanskje ble li mange faktisk denne leseren på flere romaner og noveller som hesblesende scener av den typen man neopp finner i «Shikari in Galveston». populærlieratur av den sort han har la seg inspirere (Pukka sahib kan oversees til norsk med «verdige herre», av. Moro og spennende, bevares, men selve stemningen ble brukt i kolonitiden i det man kan kalle anglo-hindi om denne verdenen gir er interessant i seg selv. europeere av en viss rang.) Ellers lurte jeg også li på hvorfor Europa og Nord- Amerika med noen unntak forblir nesten uinteressant. S. M. S: The Peshawar Lancers Blant annet rommer regionene, selv om de ble herjet ROC, av katastrofen, stadig verdifullt jordbruksland og (paperback )

Firbent og tobent vilt

S. M. S én fortelling sa til eerkommerne av de som brøt det største tabuet under samme univers som romanen The Peshawar Lancers, nemlig fimbulvinteren, de som åt og stadig eter menneskekjø… langnovellen Shikari in Galveston fra antologien Worlds Tidligere har menneskeeterne også ha forkjærlighet That Weren’t (andre bidragsytere: Harry Turtledove, Mary for å spise hverandre, men nå har noen samlet dem. Gentle og Walter Jon Williams), paperback . Misjonærene til Påfuglengelen har ankommet… Shikari in Galveston foregår tidligere i tid enn The Peshawar Det betyr at Eric King, Ranjit Singh og de innfødte Robre Lancers: hovedpersonen er nemlig den unge offiseren Eric og Sonjuh får en høyst nervepirrende jaktopplevelse. King, som senere blir far til hovedpersonene i romanen. Som man kanskje allerede har skjønt, så vil man ha King og hans sikh-oppasser har besøkt Storbritannia, en størst glede av Shikari in Galveston hvis man har noe tynt befolket men resivilisert utpost i det Imperium som sans for gamle dagers hesblesende guelieratur, med har si hovedsete i India. Nå venter adspredelser, nærmere kanibalstammer, hvite flekker på kartet, osv. Det kan bestemt storviltjakt i det som engang var Texas, før de også nevnes at det er flere tydelige nikk til tidligere seer kursen hjem. tiders spenningslieratur, uten at jeg skal ødelegge noens Nord-Amerika ble hardt rammet dengang meteori- leseropplevelse ved å spesifisere hva jeg sikter til. stormen traff den nordlige halvkule. Imperiet har erklært Undertegnede hadde det ihvertfall riktig, riktig morsomt Texas og resten av USA for si territorium, men landets med denne langnovellen. stammer og klaner merker ikke så mye til eller bryr Alle novellene i denne antologien, også Stirlings, er seg så mye om det overherredømmet. Mest sivilisert er utstyrt med et interessant eerord av forfaeren. den i stor grad svarte kystbefolkningen, dernest de hvite klanene og overlevende indianerstammer. I sumpene lever – PCJ

Tema: parallellverdenfortellinger Aentatet i Pålsjö skog

Hans Alfredsons roman Aentatet i Pålsjö Skog (från ) Våren utför de e aentat, vid en järnvägssträcka handlar om vad som skulle ha hänt om Sverige dragits in i genom Pålsjö Skog utanför Helsingborg, mot e tyskt andra världskriget, genom a Hitlertyskland invaderat. transiteringståg på väg till Norge. De spränger bomber och Alfredson behöver knappast någon presentation: utför samtidigt e eldöverfall. Hundratals tyska soldater revymakare, underhållare, kulturpersonlighet – och fak- dödas, men i hemlighet fanns också en viss Eva Braun tiskt en riktigt bra förfaare. Hans roman är välskriven och ombord på tåget. Och eersom hon också dödas blir Hitler spännande, välresearchad och intelligent. Och det var nog rasande. inte av en slump a den skrevs nu (för inte så länge sedan), Några dagar senare angrips Sverige. Aentatsmännen mot bakgrund av debaen om nynazismen. Sverige- flyr norrut; först till Småland. Några av dem kommer invaderas-av-Nazityskland är inte en alltför frekvent senare till Norrland, där de ansluter sig till partisanstyrkor. subgenre, inom de alternativa krigsskildringarna. Jag tror Det militära svenska försvaret övervinns på dagar, a Tage Thiels Striden om Kastö Skär, , hör dit. (Men vilket jag tycker låter som en liten överskaning; det hade då jag inte har den boken är jag osäker.) I sammanhanget nog gå snabbare för tyskarna. De sista veckorna av det kan också nämnas Rutger Esséns ohöljt nazistiska utopi reguljära militära motståndet utgörs i och för sig blo av De släckta metropolerna, . Essén dyker också upp i spridda förband i framför allt Norrland. Därifrån kommer Alfredsons roman. sedan kärnan till de partisanstyrkor som är aktiva under Aentatet i Pålsjö Skog har underrubrik »en historia resten av kriget. om några sabotörer i Sverige under andra världskriget, Statsminister Per Albin Hansson infångas av tyskarna, av Holger Axel Andersson, utgiven och redigerad av men andra delar av regeringen flyr till London och Hans Alfredson«. Vi får följa e antal motståndsmän uppräar en svensk exilregering under Gustav Möller. mot nazismen, framför allt denna H A Andersson som Kung Gustaf V infångas också, men abdikerar omedelbart är huvudberäare. Allt interfolieras med brevutdrag, till förmån för kronprinsen Gustaf VI Adolf som redan nyhetstelegram från andra världskriget, och andra är i London, och vilken som ny kung ger exilregeringen inblandades beräelser. Beräarmetoden – en grund- legitimitet. beräelse med många tillägg – ger en bred bild av denna Genom beräartekniken – huvudberäelse och sido- alternativhistorievärld. Eersom jag är mer påläst om beräelser – får vi mångsidiga och goda beskrivningar andra världskriget än som förmodligen är nyigt fann jag av iblandade personer, och deras bakgrunder, framgångar historien charmerande. eller (ännu oare) motgångar. Vi får höra om många Det börjar med det världskrig vi känner igen. Våren grymheter som nazisterna företar sig. Eer t ex sabotage ockuperas Norge och Danmark av nazityska trupper. och aentat kan SS-förband välja ut en oskyldig by, Den svenska regeringen går med på (under tryck, som utplånas med invånare och allt. En viss Raoul förvisso) a tillåta tyska transiteringståg genom landet. Wallenberg är aktiv med a smuggla ut svenska judar ur För a underläa dea slår tyskarna faktiskt upp en landet. De forslas i hemlighet över ällen till Trondheim pontonbro över Öresund, som eer kriget ersäs med en och transporteras i mindre fartyg till flyktingläger på betongpontonbro (och Alfredson kommenterar lakoniskt Island. De som inte lyckas fly deporteras förstås till a det vore dags a ersäa den med en mer permanent koncentrationsläger, med känt resultat. broförbindelse). Nere i Helsingborg träffas e antal Från lägren på Island beräas några episoder om antinazister som kallar sig Helmas pojkar. De håller möten islänningarnas främlingsfientlighet. De ovärdiga judarna och planerar a göra något mot nassarna. (svenskdjävlarna) utsäs för diverse övergrepp. Nu är jag

övertygad om a islänningarna är mycket snällare och kommer redan i , Hitler skjuter sig i bunkern i förnuigare än så, men Alfredson har stoppat in det som december och andra världskriget tar slut december en parallell till senare tids flyktingskap. dea år. Alfredson plockar in en massa kända namn som Då har redan ryska, briiska och svenska trupper nazikolloboratörer. Både förfaaren och akademi- (regementen av The Royal Swedish, uppräade av ledamoten Per Olof Sundman och IKEA-chefen Ingvar exilregeringen med briisk hjälp) ryckt in norrifrån Kamprad leder svenska nazistormavdelningar. Fredrik och befriat drygt halva Sverige ned till en linje söder Böök, Sven Hedin, och många andra (även Åke Ohlmarks, om Östersund. En handfull nazikollaboratörer skjuts som skriver hyllningsdikter till Hitler) ställer sig till de (dödsstraff i krigstid fanns) och många andra får långa nya härskarnas förfogande. Sven-Olof Lindholm, känd fängelsestraff. krigstidsnazist, blir förstås ordförande i e relativt maktlöst I slutet omtalas a »mer än miljoner judar fick säa livet styrande råd. Beskrivningarna av desa nazikoryféer till i Hitlers dödsläger« och a »kriget skulle ha förlängts bombastiska och teatrala uppträdanden blir oa dråpliga. e halvår om inte Hitler anfallit Sverige«. Historien blev Här känner jag a Alfredson gjort sin research. Många inte helt opåverkad av anfallet på Sverige; det blir ju namn på personer, organisationer, tidningar med mera tydligt för läsaren som sier med facit i hand. som flimrar förbi i dea nazistockuperade Sverige känner I romanen blir allt som vanligt eer kriget. Sverige återtar jag igen. neutraliteten och Per Albin folkhemmet. Tyvärr känns det De militära detaljerna är inte lika välresearchade. Vid e inte riktigt trovärdigt. Vi hade nog gå med i Nato i det tillfälle fås Göring a flyga till Stockholm från e tyskt läget, och krigets påfrestningar hade nog öppnat för en hangarfartyg. (Något sådant fanns inte. Man byggde på litet mer dynamisk utveckling än den litet tröga och gråa e, kallat Graf Zeppelin, men bygget avbröts.) Under det socialdemokratutopin. tyska anfallet sägs Sverige ha ha endast stridsvagnar; Men på det hela taget är Aentatet i Pålsjö skog en fullt så illa var det inte; bör antalet ha varit en bra bit välskriven, tänkvärd och intressant roman, som utmärkt över . * utnyjar de möjligheter alternativhistoria ger. Det som händer i den stora världen på grund av anfallet mot Sverige, blir en sublim historieförändring som gör det – Ahrvid Engholm här till genomtänkt alternate history. Sverige-invasionen förskjuter Hitlers planering för Barbarossa (anfallet på * Den som vill veta mer om de svenska pansarstyrkorna Sovjetunionen) med tre veckor. Det leder till a Stalin fram till och med andra världskriget kan besöka: hinner organisera aningen bäre försvar, och de tyska mailer.fsu.edu/~akirk/tanks/swe/Swedish.htm motgångarna kommer tidigare. Invasionen i Normandie Där finns bl a många tjusiga bilder!

Opp og ned med Turtledove

Novellesamlingen Counting Up, Counting Down () fremheve høydepunkt (hvis man ikke kjenner Turtledoves kan på mange måter sies å være representativ for Harry forfaerskap fra før, anbefales imidlertid å starte med de Turtledoves forfaerskap. Re nok finner man hans tidlige novellesamlingene). aller beste noveller andre steder, men de fleste grep Novellene i denne samlingen faller med noen unntak og virkemidler i Turtledoves lierære repertoar vil man i tre kategorier: krigsorientert alternativhistorie, annen finne i bruk i denne samlingen. Det vil også si atflere alternativhistorie og forskjellige former for fantasy. av hans svakheter stilles til skue, blant dem noe tynne Som mange andre forfaere innen subgenren har personskildringer, en i mine øyne overdrevet forkjærlighet Turtledove spekulert over alternative utfall av andre for ordspill, osv. verdenskrig og den amerikanske borgerkrigen, og verk Med unntak av de to tvillingnovellene «Fourty, Counting basert på disse to krigene utgjør en sentral del av hans Down» og «Twenty-one, Counting Up» er novellene forfaerskap. Av det man kan kalle krigsnoveller i denne i denne samlingen publisert tidligere i SF-magasiner samlingen finner man «Must and Shall», «Ready for the eller antologier. Flere av disse antologiene har vært Fatherland» og «The Phantom Tolbukhin». temaantologier innen subgenren alternativhistorie. Iblant Et New Orleans med en gigantisk statue av Benjamin kan man da også merke at novellene er bestillingsverk. «Beast» Butler er ikke det New Orleans som vi kjenner til. Som leseren skjønner finner denne anmelderen denne General Butler var nemlig militærguvernør i byen eer at samlingen noe ujevn. Det betyr derimot ikke at den er Nordstatene hadde erobret den, og var hatet av mange i uinteressant, og i denne gjennomgåelsen vil jeg også sør (og også kritisert i nord) for hard framferd.

Novellen «Must and Shall» starter med denne verdenens «The Malthese Elephant» er en alternativverdenfortelling historiske point of difference (som det heter på engelsk): basert på annet enn krig. Samtidig er novellen en pastisj president Lincoln besøker fronten og stopper ved et uhell på gje hvilken forfaer. Som man forstår av tielen, er en kule. Visepresident Hannibal Hamlin, som hadde søkt point of difference at de små elefantene som fantes på øyer seg til den radikale fløyen av Republikanerne, tiltrer som i Middelhavet overlevde til såvel historisk som moderne president og lover hevn. tid. Turtledove har i tillegg ha moro med å konstruere Resten av novellen tar oss og en føderal agent til New «sitater» fra verk fra klassisk tid om neopp maltesiske Orleans i -årene. Som del av hevnen over rebellene elefanter: Et etiam ex insulolae Melitae elephantisculos tres vedtok kongressen å ta stemmereen fra alle opprørere – rapiebat («Cicero») eller Ho elephas ho Melitaios megethei og deres eerkommere. Det vil si at eerkommerne av de homoios tê nêsô en hê oikei («Aristoteles»). Dessverre, Bellis, som støet Konføderasjonen utgjør en permanent politisk så ville ikke InDesign hanskes med greske bokstaver, så underklasse, og de føderale myndighetene slår hardt ned det får bli en annen gang… på ethvert forsøk på mishagsytringer, det være seg graffiti, Som mange her vel kjenner til har Turtledove doktorgrad snikskudd eller bomber. i historie. Særområdet hans er I omtaler på ne og papir av Bysants, og gresk kultur og alternativverdenfortellinger kan historie er rikt representert i man finne flere kriterier for ”New Orleans med en hans forfaerskap. bedømming av slik lieratur. Fra tidlig i karrieren stammer Noen synes at fortellinger der serien om Videssos-imperiet. Det den kontrafaktiske spekulasjonen diger statue av Beast Butler er et alternativt Bysants, i en er basert på feil, eller re og verden der magi virker og øst og sle er lite sannsynlig, er dårlig vest er snudd (li morsomt for en alternativhistorie, selv om den er ikke det New Orleans nordmann er det at de barbariske lierære effekten skulle vise seg nordboerne bor i områder som bra. Andre finner ikke det kravet Agder eller Namdalen, stedsnavn like ufravikelig. Selv vil jeg nok vi kjenner.” man også finner på et moderne lande på reen til å kunne vurdere Norgeskart…) Nå må denne fortellinger eer lierære kriterier. anmelderen melde at han har Det hindrer meg ikke i å kunne ville diskutere kon- la Videssos-bøkene ligge i sin lesning, men har lest de to struksjonen eller plukke på historiske enkeltpunkter i novellene sa til dee universet i denne samlingen. «The parallellverdenfortellinger. Seventh Chapter» er en bagatell, men «The Decoy Duck» Her for eksempel så må det sies at selv om det var de er interessant. i Nordstatene som ville ha ført en hevnpolitikk overfor I sistnevnte novelle ankommer et skip med misjonærer Konføderasjonen, så kan man vanskelig se at deres linje så for Videssos’ lysgud en ord i nord. Nå har søringene til de grader ville seire. «Must and Shall» foregår dermed prøvd seg på slikt før, men denne gang har de et ny knep i en mindre troverdig parallellverden – men er ikke derfor på lager: nordboeren Kveldulf, ta til fange som barn, og nødvendigvis mindre stemningsfull. som har sluet seg til deres tro. Han skal preke blant sine «Ready for the Fatherland» foregår i et univers der andre gamle landsmenn. verdenskrig endte annerledes enn i vårt verden. Dee Dee seer høvdingen deres i et dilemma, for selv om er imidlertid ikke en «Tyskland vant»-fortelling. I denne han respekterer Kveldulf, er det ikke bare snakk om et novellen er resultatet uavgjort, de allierte og aksemaktene valg mellom gamle guder og ny gud, for fortere enn man skuler på hverandre, og ubehagelige organisasjoner som kan si cæsaropapisme, kan religionsfeller bli undersåer. Ustasja er i full sving i si Stor-Kroatia. «The Decoy Duck» er en velskrevet novelle, og man Dee er også en god alternativverdenfortelling (skjønt, merker at Turtledove har ta seg tid til li dypere Kroatia ønsket vel aldri å herske over alle serbere, også personskildring enn vanlig. i selve Serbia, som eer Jugoslavias fall hadde en egen, «Goddess for a Day» er sa til bystaten Athen, der tyskkontrollert regjering). ei bondejente er leid inn av en tyrann for å spille eller «The Phantom Tolbukhin» foregår ved første øyekast på personifisere Athene. Hun opplever imidlertid mer enn Østfronten i vår verden, eller kanskje ikke helt… En li ventet. Også denne novellen er brukbar. morsom novelle. Derimot kan jeg styre meg for «Myth Manners’ Guide to Av fantasynovellene i samlingen er «Aer the Last Elf Greek Missology #», som er den type ordspilleksersis jeg Is Dead» kanskje den mest interessante. Ideen er ihvertfall nesten synes burde føre til korporlig avstraffelse… god: novellen foregår i en high fantasy-verden der en «Ils ne passeront pas» foregår under første verdenskrig, kollega av Sauron er i ferd med å vinne. Hva som kan skje og hovedpersonene er to franske poilus i skyergravene. i denne parallellverdenen til Midgard eer Ondskapens Spennende med et perspektiv fra fransk arbeiderklasse. seier, tja, det kan vi få en smakebit på her. Det er ikke For de som har kjempet mot Boche i skyergravene, kan enkelt å være blant Mørkets fyrstes drabanter, heller. annen skrekk blekne… Dee var den novellen jeg gledet meg mest til å lese Resten av novellene i samlingen skal jeg overlate til eer at jeg hadde kjøpt denne samlingen, og den skuffet leseren. Her har jeg ihvertfall kommentert brorparten, og da heller ikke. de jeg fant det spesielt interessant å si noe om.

Minnesfonden

(en fannisk bagatell med anledning av SAAM:s jubileum) tegnet og fortalt av Ahrvid Engholm

S , rymdriddarna av de skrangliga borden. Kring e bordsben som vickade oroväckande sa Per Stjärnkvist, en gång utgivare av Galen Tunna, och Torben U Marp, som brukade skriva inlägg så rytande a det slog LoC för öronen. Invid en spricka i bordskanten tummade Sten Herman Weme nervöst på besticken. Överste Gustafsson stödde armbågen mot e bordshörn som en hund måste ha tuggat på. Ena väggen täcktes av en stor historisk utställning, en jäefond av fotografier, förstorade kopior av fanzines, förklarande texter och mycket annat – även några förtorkade gurkskivor, av någon anledning – som sa uppklistrat och upptejpat på tjocka pappskivor. Anna De Tour slöklorade fysikaliska ekvationer på e hörn av bordsduken. John-Yngve Holmstedt mumlade a stämningen påminde om »Dödsbankeen« som Ellery King skrivit om och han just nu översae. (Skrivmaskinen fick knappt plats på hans hörn av bordet.) Berit Ylvberg – På tiden! Bara en timme och tre minuter försenat, sade föreslog a det kanske var något bäre på TV. Lars-Erik Rebellis (som aldrig kallades något annat, och den som Strandgren försäkrade dock alla a det var så trevligt så, protesterade skulle minsann få veta varför). en utsaga som inte möe särskilt påtagligt bifall. – Någon hade förlagt receptet på kokt vaen, sade Där var de allesammans för a fira Minnesfondens Johannes Änglagård, och utan det blir potatisen litet grundande. Det var jubileumsmiddag och fest, men ännu hård… hade feststämningen inte riktigt velat infinna sig där Skämtet föll inte i god jord. Men tystnaden hann inte man hyrt in sig i källarlokalen för sällskapet Jordans klinga av förrän Strandgren, eer a han återvänt från Vänner, föreningen som skulle rädda världen. (Inte vilken en utflykt till hallen, med orolig röst förkunnade en dålig värld som helst, utan en värld där tokiga riddare sprang nyhet: omkring i rostiga rustningar, skildrad i kartor som skulle – Någon har stulit manuskriptet! få Motormännens Riksförbunds atlasavdelning a framstå som telefonlappsklorare.) Några vilsna stearinljus fladdrade. Dova skuggor D till det Stora Talet som Lars-Erik dansade på väggarna. Stämningen var sådan a man Strandgren skulle hålla. Han hade jobbat med det i kunde tro a GAGS när som helst skulle proklamera månader, grävt i si stora arkiv och forskat fram nya Marcus de Saints återvändande från De Dödas Rike, såsom uppgier. Enligt alla spekulationer skulle det bli det han en gång gjort i källaren hos Nordiskt Samfund för viktigaste tal som någonsin hållits inom den svenska Scientifiction. science fiction-rörelsen. En rad interna mysterier skulle Alla väntade, hungriga, otåliga och nervösa. avslöjas. Omtalade trassligheter skulle redas ut. Gar- – Vi ber om ursäkt för förseningen, sade Ture Storm derrobsdörrar skulle slängas upp på vid gavel och och tiade ut från köket. Men nu kommer maten alldeles exponera alla lik. En rad nyheter och sensationer skulle strax! Det har varit stressigt i köket. presenteras. Allt skulle exponeras som en enorm diabild Ture hade en gång varit rösträknare för Minnesfonden, projicerad med tiotusen wa. Och var det någon som och även om det kanske inte var en topposition i kunde hålla e sådant tal var det just Strandgren, som rymdridderskapets hierarki hade han i alla fall anlitats för varit med sedan sf-världens skapelse och ryktesvis var a ge tillställningen ground support. oäkta son till HG .

Under veckorna innan hade vilda gissningar florerat om – Jonas Morén är ledsen a han inte kunde komma ikväll, Talet. Alla var oroliga, utan a vilja erkänna det. Många sade Ture till Holmstedt. Men han bad mig a bjuda dig började kontrollera låsen till sina garderober. Man började på en extra stor aperitif och vidarebefordra de vänligaste tia igenom sina gamla stenciler för a se vad fanken det hälsningarna. kunde finnas a avslöja, och på nätet började det dyka Föremålet för denna fint såg helt perplext ut. Holmstedt upp långa listor med tunna ursäkter för tjugo år gamla tiade på glaset som om det innehöll rävgi. stavfel. Det var förmodligen för Talet de flesta kommit, – Käre Ahlbert, sade Ture en stund senare. Kul a se och inte för några kulinariska sensationer. dig! Rebellis där borta ville a du skulle ha det här. Han Alla blickar vändes mot Strandgren, som besvärat sade något om a korrekturlack är tjockare än vaen och skruvade på sig: sänder sina bästa hälsningar. – Det här var ändå litet onödigt. Och jag tror inte a jag Holmstedt och Ahlbert kunde senare ses byta glas med kommer ihåg allt som skulle tas upp i Talet. Jag är rädd a varandra, så där helt apropå, mumlande något om a de jag behöver manuskriptet… få fel glas. Ture utförde sin plan med stor entusiasm. – Medan vi reder ut det där, sade Ture, är det bäst vi tar Alla fick extra drinkar och påfyllning om så behövdes. maten. Innan den kallnar ännu mer. Jag måste sköta mina Tungorna började så sakteliga lossna och stämningen i plikter som kvällens hovmästare. Entré! lokalen höjdes. En fyra, fem köksmedhjälpare trädde in med matbrickor. Men Ture uppnådde inte några genombro i sin Det kom spridda applåder som nästan överröstade de utredning. Om något betedde sig alla bara som om de alla kurrande magarna. Ture dirigerade mellan borden. Maten var extra skyldiga till hur mycket som helst. Garderoberna hade bara blivit en timme och fem minuter sen, och hos sf-entusiasterna måe förete betydande kongruenser det var ljusår från ny rekord. Chefsbutlern Storm med elefantkyrkogårdar. Änglamark såg ut som om han behövde inte känna sig helt misslyckad. Det klingade av skulle svimma när Ture prackade på honom en Blog serveringsbestick och kluckade av flaskor. Special med kamratliga hälsningar från Elias Holgersson. Ture betjänade själv den bestulne Strandgren och Ture gick även omkring och försökte plocka upp snuar passade på a utbyta några ord. Manuskriptet hade legat i av de olika konversationerna. Strandgrens yerock ute i hallen. Men han var inte riktigt – …och då, vet ni, sade jag: om vi inte kan hålla reda säker på om han tagit ut det och lagt det någonstans där på rymden i våra krus, hur skall vi någonsin kunna han kunde hålla ögonen på det. Det skulle alltså ha stulits kontrollera kruset i rymden! från antingen a) rocken, eller b) var som helst i lokalen. Av – …Det är en lögn. Feminismen vill inte förslava alla lä insedda skäl var inte dea till mycket hjälp a veta. män och kedja fast dem i djupa källarhålor och piska dem – Jag skall försöka utreda saken och ta reda på varje dag. Elchocker funkar bäre. manuskriptet, Lars-Erik. Det brukar alltid vara betjänten – …min dator har kraschat igen. Jag får något konstigt som reder ut sådana här historier. Jag skall göra mina felmeddelande om »File Datorn_kraschar_igen.doc too eerforskningar. long to be saved.« – Men har du tänkt på en sak, halvviskade Strandgren. – …tacka vet jag Mac. McGlury, allthå, en thingle malt Det är också vanligt a det är betjänten som har gjort det! som thmälter tungan. Hrmpf, tänkte Ture. Han stack handen under si förkläde – …jag behöver en cigg. Nej, inte en signaturfil! Jag vill och kände ena bakfickan, men där låg bara det senaste ha tobak. Nu! Jag andas tobak, äter tobak, dricker tobak, numret av Jules Verne Magasinet nonchalant nedstoppat. gökar tobak! Jag är allergisk mot ren lu. – Det måste vara något i manuskriptet som någon vill Men inga av dessa och andra djupsinnigheter gav något inte skall få komma ut. Har du något särskilt utpekande? spår eer det stulna Talet. Någon som är särskilt misstänkt? Ture instruerade sina köksmedhjälpare a vara extra – Jag minns inte, sade Strandgren. Det var så mycket generösa med vinet till huvudräen. Någon gång måste som jag skulle beräa. Jag kan för mi liv inte komma på något särskilt just nu. Förmodligen finns där avslöjanden om nästan alla här i kväll. – Nå, jag har i alla fall tiden fram till kaffet på mig, sade Ture. Medan jag serverar och ordnar har jag perfekta möjligheter a litet diskret göra mina förfrågningar.

T det hemliga vapnet: blog. Det fanns e par flaskor i köket, som i och för sig skulle nyjas till eerbaren. De måste dock genast säas i arbete med a lossa tungorna, och Ture hade funderat ut en diabolisk twist. Han visste vilka A:n som hade särskilda horn i sidan på vissa B:n och då kunde man C hur D reagerar om de E så a Ture med stiff butler-upper-lip serverar en stiff drink med oväntade hälsningar. Reaktionerna borde vara avslöjande.

för kokat vaen hade köket få för sig a börja brygga kaffe. Det var snart tid för den programpunkt då Talet skulle hållas. – Lars-Erik, jag tror a jag få upp e spår. Så förbered dig för Talet. Jag skall bara… Strax började Ture smyga runt väggarna som en gafiat som till sin förskräckelse upptäckt sig vara på en science fiction-kongress och helst av allt inte ville bli igenkänd. Det var förresten få som märkte Tures smygande gestalt i skuggorna. Stämningen hade blivit riktigt hög. De extra blogransonerna hade gjort si. A och B kunde ses kroka arm och med ostadiga falseröster nynna gamla filksånger. C och D försäkrade varandra med ostadiga blickar a de var varandras bästa vänner i hela världen och de enda som förstod varandra. E och F konspirerade om e Ny Fanzine som skulle få fart på alltihop igen. G och H började likna bokstavstronde roscoeiter. Och så vidare hela vägen till X och Y, som såg ut som om de ville blanda sina kromosomer, och skulle ha påbörjat processen omedelbart om inte alla nyfikna åskådare varit på plats. Stearinljuset var med knapp nöd tillräckligt, men Ture ansträngde sina ögon till det yersta och fann snart vad han sökte. I triumf kunde han därpå i en viskande konversation försäkra Änglamark och Strandgren a mysteriet var löst, a allt var under kontroll och de godtog med glädje e litet programtillägg. Ture skulle få introducera kvällens höjdpunkt. Kaffestanken blev mer påtaglig när tecken gavs till medhjälparna a bära in kannor och koppar. I e hörn en tunga slinta. De skulle bli e alltför pinsamt antiklimax kunde man höra Marty Andersson mumla: om Talet inte kunde hållas. Så mycket som alla med både – Det är en skymf mot TeDrickarFronten (rörelsen emot skräck och förväntan se fram emot det! allt kaffe)… Ture ursäktade sig en stund och gjorde en raid i hallen, Snart var alla koppar lika fulla som sina avsedda där han diskret kände på fickorna till alla jackor och rockar. förbrukare. Rebellis och Marty gjorde dock gemensamt Per Hanssons jacka hade e par misstänkta pappersark. uppror och krävde te. Eer en del bökande hiade man De stack delvis ut och Ture kunde läsa rubriken »Alla några Liptons gula tepåsar med bäst-före-datum från böcker jag inte läst«. Men dea anspråkslösa dokument . var uppenbarligen inte det eersökta manuskriptet. – Eersom vi inte vill mocca gräl får vi under stark Han letade även igenom papperskorgarna. I en hiade protest ta det, murade Marty. Men Kulturutskoet skall han senaste numret av Jules Verne Magasinet. Visst är det minsann få höra om saken… en skugga av si forna jag, men det är dumt a slänga det, Ture slog med en sked mot en kopp för a äska tystnad. tänkte Ture och räddade det ur glömskan och lade undan När han bye från plastsked till metallsked gick det det. bäre. Han funderade medan han tillsammans med de andra – Det är snart dags för Talet, sade han. Men först får ni frivilliga i köket förtärde litet ur bankeen på en stå ut med mig en liten stund. Jag har funnit det stulna papptallrik. Seg nöt a knäcka, den här historien, tänkte manuskriptet! Ture. Hur mycket han lät den tuggas om och tuggas om Han gjorde en konstpaus. Konstpausar är alltid bra om i huvudet fick han ingen rätsida på den. Det luktade man skulle skriva en faaanfiction om kvällens äventyr, konstigt om hela rasket. Det var något som inte stämde. tänkte Ture. De får repliker a verka extra dramatiska. Ture fick en fadd smak i munnen. – Ni kanske kommer ihåg Edgar Allan Poes novell »Det Dessutom funderade han litet på problemet med det försvunna brevet«, fortsae Ture. I det hiade detektiven försvunna manuskriptet. Dupin e viktigt dokument genom a inse a det hade gömts helt öppet. En liknande princip gäller här. Lars- Erik, vad var rubriken på Talet? M T en snilleblixt. Det bara flashade till. A – »Jules Verne Magasinet var början…« han inte tänkt på det tidigare! Han mindes plötsligt den (– Och sedan gick det bara utför, sköt en lustigkurre in.) där klassiska gamla novellen. Var det inte så a… – Just det. Om något har försvunnit från Minnesfonden, Saken måste undersökas. Han frågade om Strandgren i då måste man leta – på minnesfonden. Här har vi en alla fall mindes vad Talet hade ha för rubrik. Det mindes stor fond med en minnesutställning om science fiction- han. Men det började bli kort om tid. Med hjälp av receptet rörelsens historia i Sverige, sade Ture och pekade mot

väggen med de utställda pappskivorna. Jag har inte kunnat mojäng var i vägen i en ficka och för a få på sig allt fick reda ut vem som stal manuskriptet, men det är uppenbart fickan tömmas, påklädning ske och fickinnehållet sedan a det finns många här i kväll som skulle ha motiv för återställas. Det stod samma text på det ena som på det det. Eer stölden kunde vederbörande snabbt tejpa upp andra. Någon hiade serveringspersonens exemplar och manuskriptsidorna över utställningstexter; ingen orkar slängde skräpet i papperskorgen. A det fanns e papper läsa sådana utställningstexter och i fyllan och villan eeråt som också inleddes med orden »Jules Verne Magasinet…« kunde manuset smusslas vidare bort från väggen. Jag har på minnesfondens utställning var en ren slump. Det var själv noterat a det inte är lä a se vad någon gör vid för övrigt inte så konstigt, om man tänkte eer. Eersom väggen i skenet av våra stämningsfulla stearinljus. Ture inte kunnat studera pappret så noga i det flimrande Ture hade regisserat fram litet dramatik. När han ljusskenet hade han dragit fel slutsats. som en matador som besegrat en tjur svepte av sig det Talet kom dock till räa. serveringsförklädet som fick honom a likna nederdelen av Det var butlern som gjorde det. en kyrkans brud, skulle en medhjälpare tända taklamporna Ty i Tures backficka låg manuskriptet »Jules Verne så a alla kunde beskåda Tures Triumf. Han gjorde sin Magasinet…« nonchalant nedstoppat, med rubriken fullt utstuderade teatergest med serveringsklädet. synlig inför kvällens publik. Ljuset tändes. Ture vände sig om och pekade med e bre leende mot e papper på väggen, med rubriken »Jules Verne Magasinet var början…« Alla kunde nu se var Talet hållit sig gömt.

M Tures Pinsamma Stund istället. När man i eerhand gick igenom händelserna framkom a det måste ha gå till på följande vis: En viss person som skulle servera hade det bråom när han skulle klä på sig serveringsairaljerna. Någon

Kriminelle vinder fra vest

John-Henri Holmberg leser norske krimforfaere

K O D: Mannen i fönstret (Mannen i vinduet, roll i människors liv. Just den sista tanken är å andra sidan , översa av Lena Hjohlman). Bonniers. på e annat plan central för den här romanen, för yerst visar det sig a det gång på gång är personernas längtan I Norge betraktas Kjell Ola Dahl av många som landets – eer något förlorat och ouppnåeligt som styrt deras kanske vid sidan av Gunnar Staalesen – lierärt främste handlingar fram till det drama som utgör beräelsens kriminalförfaare. Han debuterade och har under ram. de tio åren sedan dess publicerat sig relativt sparsamt; Men liksom mycket imponerar finns det också svagheter när den här boken originalpublicerades för snart två år i »Mannen i fönstret«. En är ojämnheten i tempo, som sedan var den hans sjäe, och den tredje i serien om leder till a beräelsen eer den första tredjedelens Oslokommissarien Gunnarstranda och hans medhjälpare oemotståndliga beräarkaskad nästan tappar styrfart. En Frank Frølich. Först med den andra titeln i den serien, »En annan är intrigen, där det till slut visar sig a gåtans liten gyllene ring«, började Dahl till slut i ol översäas till lösning i själva verket är så komplicerad a också en så svenska. driven förfaare som Dahl behöver åtskilliga sidors minst Liksom olårsromanen är »Mannen i fönstret« en sagt sökt dialog för a klargöra den för läsaren. Den utomordentligt professionell polisroman. Den introducerar här romanen befinner sig mycket långt från det klassiska den excentriske, pedantiske och föga omtyckte -årige deckarkravet a en uppmärksam läsare med hjälp av antikvitetshandlaren Reidar Folke Jespersen, en gång befintliga ledtrådar före romandetektiven ska ha en chans sabotör och terrorist under den tyska ockupationen, och a själv finna mördaren. romanens mordoffer: han hias naken, ihjälstucken med Nu gäller det kravet knappast polisromaner. Vad som en bajone i si skyltfönster med e kryptiskt budskap kanske däremot borde gälla dem är a polismännen i skrivet på bröstet. Flera mysterier omger hans död. Varför huvudrollerna får bli mer än enbart statister, och den saken har han dagen innan dragit tillbaka si testamente, när det är mer graverande här. I en bok där just personteckningens synbarligen ingenting förändrar beträffar dispositionen djup och skicklighet imponerar, är det nästan märkligt av arvet? Varför har han förhindrat den försäljning av a centralgestalten Gunnarstranda är en man nästan antikvitetsaffären han och hans båda bröder tidigare helt utan personlighetsdrag (utöver, förstås, de i genren synbarligen varit överens om? obligatoriska: whisky, jazzmusik, surmulenhet, en gammal Romanens stora styrka ligger i personteckningen av kärlekssorg och relationsproblem). Kanske är det e Jespersen och av människorna i hans omgivning, i den medvetet stilgrepp av Kjell Ola Dahl; i så fall förstår jag omsorgsfulla, gradvis framväxande bilden av komplexa inte varför han valt det. människor vars drivkraer, synsä och särdrag insiktsfullt Sammanfaningsvis är hur som helst »Mannen i bloläggs och får interagera. En betydande styrka är fönstret« en mycket bra polisroman. Så bra a de relativt också språket och framför allt dialogen, som är levande, små skavankerna retar mer än de annars skulle gjort; välfångad och följsam. det här skulle kunnat bli betydligt mer än det blivit. Det finns annat som också imponerar i »Mannen Det vore intressant a se Dahl återgå till a skriva den i fönstret«. Dahls humanism, som framträder kanske sorts thrillers han ursprungligen uppmärksammades för, allra tydligast i korta, nästan nonchalant framkastade otyngda av bira polismän och malande rutinarbete, men oa mycket tänkvärda stycken om sådant som men med obegränsat utrymme för Dahls språkliga och ensamhetens mångtydighet eller längtans ibland centrala beräartekniska virtuositet.

G S: Din intill döden (Din, til døden, känslor och relationer, om kärlek, främlingskap, otrohet , översa av Anders Emilson). Bra Böcker, . och lojalitet. Staalesen vågar sig till och med på a låta sin detektiv engagera sig så starkt känslomässigt i de När Gunnar Staalesen romandebuterade var det med människor han möter a han – om än utan egen »Uskyldstider«, en lyriskt skriven samtidsroman där en förskyllan–blir delaktig i e av de bro som begås. Det ung beräare inför nya uppbro och en ny men osäker är frimodigt gjort, men så är också Gunnar Staalesen livsbörjan ser tillbaka på sin uppväxt och mognad. Här och sannolikt den förfaare som med störst både talang i nästa roman var det identitet, vuxenrit och sökande som och originalitet både vidareutvecklat och bevarat den utgjorde Staalesens centrala teman. Men med sin tredje hårdkokta deckarromanens stämningar och traditioner i roman, »Rygg i rand, to i spann« (), börjande Staalesen norden. »Din intill döden« är e av hans mästarprov; skriva kriminalberäelser. Den första liksom de närmast bäre noirdeckare än så här skrivs knappast på vår sida av följande var inspirerade av Chester Himes polisromaner Atlanten. från Harlem; Staalesens ambition var a transponera den hårdkokta amerikanska polisromanen till Norge, och a dessutom – inte olikt Sjöwall och Wahlöö i Sverige – U L: Sorgmantel (Sørgekåpen, , översa av utnyja dess möjligheter till samtids- och samhällskritik. Margareta Järnebrand). Forum, inbunden, sid. Det blev tre romaner om Bergenkriminalarna Henrik Abel Olsen och Kristian Jensen, men innan den tredje I den lilla parnass av norska kriminalförfaarinnor av dem ens utkommit introducerade Staalesen en ny som utkristalliserat sig de senaste åren finns Unni romanprotagonist: privatdetektiven Varg Veum, som Lindell med självklarhet med. Hennes tredje roman presenteras redan i första meningen i romanen »Bukken til om kriminalkommissarie Cato Isaksen vid Oslopolisen havresekken« (): »I begynnelsen var kontoret, og på bekräar den saken, men förskjuter inte Lindells placering kontoret sa jeg.« uppåt – det här är en tät, spännande och intressant bok, Varg Veum är Bergens Philip Marlowe. En repliksnabb, men det står alltför snabbt klart för läsaren a den som ironisk, en smula biert småborgerlig idealist, före dea först misstänks för romanens mord på den -åriga Ester socialarbetare, före dea gi; en namänniska med inblick Synnøve Lønn är e villospår, och Lindell borde nog ha i livets skuggsidor som dövar sin leda, ensamhet och låtit de ledtrådar som pekar mot andra gärningsmän dyka besvikelse över de brustna illusionerna med sprit och upp avsevärt tidigare. handlingskra. Veum är en klassisk privatdetektiv: tuff Som det nu är uppmanas läsaren vara tålmodig: när på ytan, känslosam och romantisk inuti; i replikerna historien till slut får fart på allvar får den pregnans cynisk och hård, i själen uppfylld av medkänsla med och betydande spänningsvärden, samtidigt som Lindells de maktlösa, utstöa och drabbade. Han är också en personteckning visar lejonklon. fängslande porträerad gestalt genom a han förändras, På sä och vis är »Sorgmantel« en djupt tragisk roman: utvecklas och åldras i romanerna. Såtillvida är Staalesens en beräelse om den oförmåga a lägga ens barndomens inre romankronologi motsatsen till många deckarkollegors. oförräer, trauman och sår bakom sig som jag misstänker Femtio år eer den första Mike Hammer-romanen lät a Lindell med goda skäl ser som en grundläggande orsak Mickey Spillane i »Black Alley« äntligen sin hjälte förlova till den katastrof alltför många människor gör av sina sig med sin ständiga sekreterare Velda; skulle Gunnar liv. Läst på det viset är den här romanen liksom Lindells Staalesen skriva en roman om Varg Veum förlagd femtio båda tidigare, »Ormbäraren« och »Drömfångaren«, i lika år eer debuten, skulle Veum ligga på långvården eller hög grad en roman om mänskliga relationer och om vara död. det förflutnas kra över sinnet. När de temana väl Eer debuten har hiills utkommit yerligare tolv börjat dominera höjer sig den senare häen av romanen böcker i serien. Den senaste, »Som i et speil«, kom sent i till utmärkt beräarkonst i sin kombination av skicklig höstas. På svenska föreligger sedan tidigare de böcker som intrigkonstruktion och lysande människoskildring. i norsk utgivningsordning var nummer , , , , och . Och nu har förlaget alltså av svårutgrundliga skäl valt a översäa bok nummer . Eersom Varg Veums personlighetsutveckling är e av A H: Bortom sanningen (Sannheten bortenfor, huvudmotiven i romanserien, och eersom händelserna , översa av Maj Sjöwall). Pirat. i de tidigare romanerna påverkar och hänvisas till i de senare, är det synd a svenska läsare fortfarande inte har I hallen till en paradvåning i Oslo hias fyra lik. Tre av möjlighet a följa serien i ordning. Man får hoppas a den dem är en skeppsredare, hans fru och äldste son. Den saken så småningom räas till. ärde är en okänd, äldre man. Till dess finns all anledning a glädja sig åt utgivningen Flertalet poliser inklusive ledningen förutsäer a de av »Din intill döden«, som sagt den andra av böckerna allmänt kända motsäningarna mellan skeppsredaren om Varg Veum men dessutom en av de verkligt starka och hans tre barn på något vis utgör motiv till mordet. i serien: en kriminalroman som förnämligt kombinerar Men kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen misstänker samtidsskildring, miljö, en omsorgsfullt konstruerad intrig genast a det i stället kan vara den ärde döde som är och utmärkta gestaltningar. I högre utsträckning än de nyckeln, och inte oväntat får hon eer många villospår och flesta kriminalromaner är den dessutom en bok om en bitvis träligt fotarbete rä.

Kriminalintrigen är omsorgsfullt konstruerad och fyller historia om ondskan som mänsklig drivkra och själsligt som oast hos Anne Holt högt ställda krav både på tillstånd. Som psykologisk beräelse och som språklig spänning, intelligens och originalitet. Men på andra plan balansakt övertygar »Mord och galenskap« i imponerande känns faktiskt den här romanen som om den gick en smula hög utsträckning – kanske inte fullt ut i samma grad som på tomgång. Hanne Wilhelmsen har äntligen flyat ihop de höga förebilder förfaaren odiskutabelt ha i tankarna, med sin rika och vackra turkiska Nefis; julaon närmar sig vid sidan om »Hamlet« också bland annat Dostojevskijs med stormsteg och parets alltiallo och hushållerska, den »Bro och straff«, men bloa faktum a det i varje fall inte järnhårt beslutsföra före dea gatuprostituerade Mary, ser känns skraretande a göra jämförelsen är e synnerligen till a det blir en sjusärdeles rejäl jul. I skildringarna av högt betyg för Olsen. Hannes, Nefis och Marys samspel finns glimtar av både Med andra ord yerligare en roman om bro från humor och medmänsklig klarsyn, men här finns också en grannlandet, som väl lönar både inköp och sträckläsning. ovilja a gå vidare, a låta gestalterna ta ställning och Och en utmärkt svensk introduktion för Morten Harry utvecklas, som gör porträen flackare än i tidigare böcker. Olsen, som jag hoppas får återkomma i fler översäningar Kanske är det bara så enkelt som a Anne Holt ännu inte snarast möjligt. riktigt bestämt sig för vad som ska hända med vare sig Hanne eller hennes relationer. Det nästan chockartade – (Det kan forøvrig nevnes at Morten Harry Olsen var med och kanske en smula alltför plötsliga – romanslutet lämnar i SF-fandom i sin ungdom, og bl. a. skrev en artikkel om alla möjligheter öppna. Stephen King til semiprozinet Algernon. – Red.) I väntan på vad som ska ske är »Bortom sanningen« avgjort inte någon dålig kriminalroman. Tvärtom har den som redan konstaterats stora förtjänster. Men den är inte så i alla avseenden berömlig som Anne Holts bästa har varit, och ska Hanne Wilhelmsen komma tillbaka fler gånger A H: Det som tillhör mig (Det som er mi, , tror jag a Anne Holt först bör bestämma sig för vad som översa av Maj Sjöwall). Pirat. ska ske med henne. Eer den långa serien om Hanne Wilhelmsen har Anne Holt nu skrivit en fristående kriminalroman med andra huvudpersoner. Den är välkommen, i synnerhet som jag M H O: Mord och galenskap (Mord og är beredd a kalla den hennes hiills bästa bok. galskap, , översa av Urban Andersson). Forum. Nioåriga Emilie försvinner på hemväg från skolan. Läsaren får följa henne; hon har kidnappats och hålls Vid sidan av de utmärkta norska kriminalförfaarinnorna inlåst i en källare av en främmande man. Kort däreer finns också en rad utmärkta norska kriminalförfaare. försvinner femåriga Kim. I samhället sprider sig paniken Härom veckan rekommenderades i Deckarspalten Gunnar och kommissarie Yngvar Stubø vänder sig för a få Staalesens senast översaa roman; den här gången är turen hjälp till juristen och psykologen Inger Johanne Vik kommen till landsmannen Morten Harry Olsen, som eer vid universitetet i Oslo, tidigare FBI-utbildad och med drygt tio romaner i hemlandet äntligen introduceras på erfarenhet av gärningsmannaprofileringar. När Kim hias svenska. död och försedd med budskapet »Du fick som du förtjänar« Morten Harry Olsen betonar oa a han inte skriver går hon motvilligt med på a bli indragen i utredningen, kriminalromaner, utan romaner om bro och ondska. och finner gradvis allt större paralleller med e nästan Det hindrar inte a hans böcker både fungerar som fyrtio år gammalt bro hon forskat i eersom det le till kriminalromaner och prisbelönats som om de vore det. e uppseendeväckande justitiemord. Men kanske antyder det a Olsen räds kategoriseringen Med andra ord flätas genom romanen tre olika till en bestämd genre; förvisso är flera av hans romaner inte handlingsförlopp samman. Det historiska, som Inger möjliga a kalla annat än lieratur, och också i »Mord och Johanne Vik forskar i; den nutida polisutredningen av galenskap« säer han siktet högt. De lierära referenserna kidnappningarna och barnmorden; det psykologiska som i boken går i första hand till Shakespeares »Hamlet«, också försiggår mellan Emilie och mannen som håller henne e drama om mord och om försöken a avslöja mördaren, fängslad. Konstruktionen är väl utformad och stark; boken men knappast i första hand känd som en kriminalpjäs. är intensivt spännande och lika intensivt engagerande. I den lilla hamnstaden Oscarshavn utbryter en plötslig Men den siktar längre än till spänningen. På en djupare brand. Gradvis visar det sig handla om mordbrand, och nivå är »Det som tillhör mig« en roman om hur vuxna värre: genom åren har många oupptäckta mord begås. förhåller sig till barn och hur barn påverkas av vuxnas Romanens beräare är antikvariatsbokhandlaren Francis beteende. Här imponerar dessutom Anne Holt med sin Falckenberg, som lever e stilla liv fyllt av böcker och insiktsfullhet och sin öppenhet; de bro hennes roman tankar. Mot sin vilja dras han in i utredningen kring handlar är sådana som de flesta människor är omedelbart mordbranden, och blir en av huvudaktörerna. På mer än beredda a totalt fördöma, men Holt är inte ute eer a e plan, men exakt hur överlåter jag åt läsaren själv a fördöma utan eer a förstå. I bästa bemärkelse är det utröna. här med andra ord en kriminalroman som samtidigt både Genom Falckenbergs oa täta men ibland en smula vill och lyckas vara en diskuterande psykologisk roman. för ordrikt spretiga text beräar Olsen en mångbonad Möjligen har den saken a göra med a Holt i e eerord

konstaterar a romanen inspirerats av e historiskt norskt och de enskilda böckernas offer, gärningsmän och andra räsfall där en sannolikt oskyldig man på treiotalet tillfälliga personer. dömdes till livstid för våldtäkt och mord på en sjuårig I några fall har jag mina bedömningar av Holts böcker flicka. Ju större upprördhet, desto mindre förståelse och varit mindre berömmande än andra kritiker. Holt har eertanke och desto större utrymme för räsövergrepp – ha en i mi tycke olycklig tendens till nästan kvävande den tanken förefaller mig löpa som en röd tråd genom politisk korrekthet – kanske inte alldeles obegripligt med »Det som tillhör mig«, och den går definitivt inte a uala tanke på a hon ju i hemlandet också gjorde politisk karriär vare sig för oa eller för eertryckligt. och en kort tid var justitieminister – och det har dessutom Alltså i klartext: Det här är en välkonstruerad, väl beräad ibland funnits en förströddhet i personteckningen jag och intensivt engagerad roman, intensivt medryckande tycker skorrat falskt. och mycket tänkvärd. Som jag redan sagt Anne Holts Men i och med »Utan eko« är allt det glömt och förlåtet. hiills bästa, och därmed rimligtvis en av de starkaste i I åtminstone mi tycke är det här nämligen inte bara den årets svenskspråkiga deckarutgivning. bästa av de hiills sex böckerna om Hanne Wilhelmsen utan helt enkelt en strålande bra både deckare och roman. Som roman imponerar den framför allt genom sin personskildring och sin otvungna och följsamma dialog; som deckare är den e förstklassigt hantverk, intelligent, U L: Nasystern (Nasøsteren, , översa visserligen lågmäld och långsam och med starka drag av av Margareta Järnebrand). Piratförlaget, inb, sid. traditionell pusselroman, men samtidigt både spännande, intellektuellt utmanande och mycket modern i sina väl Eer tre starka romaner där kriminalkommissarie Cato fångade noirstämningar. Holt och Berit Reiss-Andersen Isaksen i Oslo spelat huvudrollen återkommer Unni Lindell (också hon Oslojurist, Holts departementssekreterare under med en påtagligt svagare ärde. Här blir en åldrad kvinna ministertiden och tidigare medförfaare till också den mördad och det framgår snart a hennes ortonåriga närmast föregående Wilhelmsendeckaren »I lejonets gap«) doerdoer, som bor utanför Oslo, sedan några veckor har dessutom lyckat prövat a öka polisrutinrealismen är spårlöst försvunnen. Cato Isaksen misstänker a e genom a med e Ed McBainskt grepp infoga också samband mellan de båda händelserna måste finnas och dokumentation (mest notervärt e antal förhörsprotokoll) letar desperat eer det. Men uppslag eer uppslag visar i romanen. sig utgöra rena villospår och inte förrän eer dryga Det handlar om innekocken Brede Ziegler, som hias sidor snubblar Isaksen av en slump över det faktum som knivmördad vid polishuset i Oslo. Utredningen leds sedan leder honom till gåtans lösning. av kommissarie Billy T. och kompliceras snart när det Grundproblemet med romanen är a den känns visar sig a Zieglers lik också innehåller en dödande förströdd; liksom i de tidigare Isaksen-böckerna är det dos sömnmedel. Förhör, fotarbete och analyser ger e gestalternas psykologi och samspel som bär beräelsen, förvirrande resultat: Ziegler var allas bekant och ingens men också i det avseendet förefaller det som om Unni vän, hans unga fru bor inte ens tillsammans med honom Lindell skrivit på ren rutin. Isaksen är ensam, olycklig och vet ingenting om hans liv, och Billy T.:s depression gör och har ändlösa problem med relationerna till kvinnor och honom oförmögen a hålla samman utredningen. Först till sina barn, men nu engagerar han inte utan snarare mot bokens slut återvänder Hanne Wilhelmsen som eer irriterar både i si privatlivsvelande och i den synbarligen sin livskamrat Cecilies död utan e ord lämnat både arbete fullständigt slumpartade brosutredningen. Till och med och vänner och nu varit borta i e halvt år. Motsträvigt språket känns den här gången forcerat och är fyllt försöker hon samla ihop bitarna både av si liv och av ordupprepningar och tvungna lakonismer. Det är av utredningen; a hon lyckas lösa mordgåtan är givet, desto mer beklagligt med tanke på hur starka de första men om hon också kommer a förmå bygga upp si romanerna i serien var, men »Nasystern« är varken liv på ny lär visa sig först i de följande romanerna. spännande eller imponerande. Man får hoppas a Unni Mest imponerande är kanske a det här sammansaa Lindell med nästa bok är tillbaka i lika god form som förr. porträet av Hanne Wilhelmsen verkligen fungerar: hon är i förhållande till de tidigare böckerna en förändrad person, men man tror både på förändringen och på den nya gestalt som man får möta. Anne Holt har sagt a hon planerar a skriva tio A H B R-A: Utan eko (Uten böcker om Wilhelmsen. För inte så länge sedan hade ekko, översa av Maj Sjöwall). Piratförlaget, inb., jag förmodligen tyckt a det var outhärdligt många. sidor. Men »Utan eko« är en förnämlig nystart halvvägs genom den tänkta serien; lyckas de kommande romanerna hålla Den norska juristen Anne Holt slog i hemlandet igenom samma klass som den här är jag snubblande nära a tycka med debuten »Blind gudinna« och fick snart namn om a de återstående fyra mer än gärna får bli betydligt fler. sig a vare en av Skandinaviens ledande kriminalförfaare. Redan i debuten introducerade hon centralgestalten kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen vid Oslopolisen; (Holmbergs bokomtaler her og annetsteds i dee nummer er kring henne finns både en rad återkommande gestalter opprinnelig publisert i Sydsvenska Dagbladet. – Red.)

Kaedetektiv på kongress

D . Derfor er det ikke til å Morsomt som en del av plotet er konflikt mellom «rene» undres over at man kan finne spørsmål på Usenet- SF-forfaere og de som er villige til å skrive «media tie- gruppen rec.arts.mystery av typen «jeg leter eer bøker ins», samt mellom forfaere, (noen) med lue i hånden, og med en farget, blind detektiv i Seale som…» – og arrogante skuespillere. spørsmålsstilleren får positive svar. Det virker som om forfaerinnen har snappet opp noen Blant annet har jeg registrert at «oppdagende kaer» er av Norman Spinrads utgytelser mot den gjengse fan, samt (kanskje ikke akkurat unaturlig) populære i den avarten kombinert dee med Harlan Ellisons persona. krimbøker som på engelsk kalles «cozies»… For spesielt interesserte — I Cat in a Kiwi Con av Carole Nelson Douglas er eerforskeren den sorte hankaen Midnight Louie, som C N D: Cat in a Kiwi Con besier en intelligens på nivå med mennesker og også Forge Books, (paperback, ) kan snakke med andre dyr. Det er her et fantasyelement kommer inn, forøvrig foregår romanen i vår verden. – PCJ Derimot er det nok mer realistisk at en kaedetektiv bibringer menneskene sine sine oppdagelser ved å hinte (hm…). De fleste forbrytelsene i denne romanen foregår på TitaniCon, en gigantisk mediakongress i Las Vegas. Kongresskildringene er nok absolu det mest interessante her. Dee er nemlig ingen god roman. Den er del av en lang serie, vi eksponeres for mange «dee har skjedd før»-intriger med mange konspirasjonsteorier, og Douglas virker like forelsket i sine menneskeskikkelser som Dorothy L. Sayers. Kanskje det hadde vært til å leve med hvis jeg hadde lest alle de andre bindene i serien, men det har jeg altså ikke, og jeg må innrømme at jeg slet med lysten til å bla meg fremover til neste kongresscene.

Forrige sending

S SFF . Till och med det hoppats på SFF:s ekonomirapport för också!), men enda »bladet« var e riktigt litet fanzine, PC J huvudnumret är nog e antal synpunkter på senaste Rameumptom ( s), med framför allt recensioner, samt Fantastika. Kommién för Fantastika får sina fiskar både några bilder från senaste Swecon. Naggande go två- varma och genomstekta och rensade och fileade och sidorsblad! malda till fiskbullar. Jag skall inte ta upp all kritik, men Nålpistol (A D, s) hade e rä mysigt det handlar om rökning, hur gäster hanteras, lokalerna, psykedeliskt omslag i färgutskri och i övrigt vad jag upp- kongressavgier, bar och så där. Vad gäller baren »vet« jag faade som en novell från Uppsalas student- och forskarliv (folk i kommién har beräat om saken på e sä jag inte (avbruten ibland av andra saker, som e resonemang om har skäl a misstro) a strulet med den var oplanerat och felaktiga vetenskapliga beskrivningar i sf). Jag fick inget överraskande; utlovade tjänster försvann i princip utan grepp om novellen, måste jag erkänna. Den verkade inte varsel. Frågor om kongressavgier tycker jag bör lösas leda till särskilt mycket av upplösning. På sista sidan e smidigt. Programdeltagare bör ha reducerad avgi, och textcitat från Hawkwind om nålpistoler. särskild viktig dito eller någon som deltar med flera eller BEM nr (T C, s) är en mäktig tunga saker kanske mer än så. I övrigt hoppar jag förbi uppvisning. Red skriver riktigt bra och intressanta kongressdebaen som ligger på gränsen till a kännas rapporter från e antal kongresser. Han gör till och med infekterad. sammanfaningar av paneldebaer, vilket uppskaas om Jag var länge benägen a utnämna BEM till sändningens man inte kunnat vara där och höra dem (såsom gäller för bästa zine, då jag verkligen gillade kongressrapporterna mig i en del fall). (det är e stort arbete nedlagt i a notera och sammanfaa Kongressreportaget bör uppfaas som en egen genre programpunkterna, t ex) men på det stora hela får nog och Tomas Cronholm ger viktiga bidrag till den. Kanske Molles & Rogers publikation knipa förstaplatsen; den har har han litet för litet a rapportera från folk och saker litet större bredd. Men BEM var inte dåligt – faktiskt var omkring. Vi lär oss i redspalten a det var TC:s farfar som inget bidrag i sändningen dåligt. gjorde utfall mot JVM/VÄ i Tidskri för Sveriges läroverk. Sist e kort LoC och snabbanmälningar av e större antal – Ahrvid Engholm sf-böcker, som skulle nå adlerberthska proportioner om de rymde litet fler lustigheter. Mkt bra zine! Existentiellt ännig (M R S, s) I likhet med Ahrvid fant også undertegnede glede i de fire tykkere har en uppsjö av intressanta saker a bjuda på. Anna fanzinene, som til sammen utgjorde ikke så lite av en fangst. Det Davour skriver från bakom kulisserna till senaste Swecon, novellistiske Nålpistol var både trivelig og spennende, og BEM t ex om Ångströmlaboratoriernas skeptiska inställning och imponerte som enmannsverk med en rekke kongressrapporter. praktiska problem med branddörrar och flytande kväve. Imponerende var også Existentiellt ännig, et tykt og variert Alexander Stamou skriver om sin kärlek för förfaaren -zine med bare interessant stoff. Leste likeså Bulletinen med George R R Martin (som jag håller med om är bra). Glenn interesse. Har annetsteds spurt Bellis om for meg uklare enkelt- Petersen skriver om yerligare några böcker och Johan punkt i hans kritikk av Fantastika. Derfor vil jeg her nøye Frick avhandlar piprökningens välsignelser (a piprökare meg med å berømme Bellis for at han spesifiserer hva han fant lever längre än icke-rökare tror jag har a göra med en galt ved gjennomføringen av arrangementet. Iblant har også tredje, utomstående livsstilsfaktor). John-Henri Holmberg jeg siet i kongresskomité, og det er mye bedre å få konkret försöker övertyga oss om a han gillar baseball, men kritikk enn reaksjoner som at kongressen (eller arrangørene) var verkar mest gilla böcker och filmer om denna sport. «kjedelig», «ukul» eller lignende. Ellers kan jeg vel forestille meg En imponerande genomgång av e underämne inom at Fantastika-komiteen kan ønske å si si om hvorfor ting var lieraturen och filmen, i alla fall. Linnea Anglemark tar som de var. Uanse, godt arbeid, faneds! upp fan fiction. Martin Rundkvist återger si föredrag – Red. från Rancon (med lä sf-stuk; jag hörde det inte då och därför var det kul a få se det i eerhand). Sedan följer LoCs. En fråga: varifrån kommer icke-reds kommentarer till LoCsen? SFF-Bulletin (A B, s) tar upp diverse. Vi får bl a en sheriffepisod från Paris, bokrecensioner av John Henri-Holmberg ur Sydsvenska Dagbladet, räkor av förra sändningens SFF-fanzines, en filmdeba mellan red och JHH, SFF:s lakoniska stadgar (men jag hade