SFF-Bulletin SFF-Bulletin U S F-F (For mer info om SFF, se bak i bladet!) Redaktør dee nummer: Per Chr. «PC» Jørgensen Kirkeåsveien b No- Oslo, Norge [email protected] tlf. (+) www.percjorgensen.com Bidragsytere: Ahrvid Engholm, John-Henri Holmberg, Per Chr. Jørgensen (foreningssider: Anna Davour) Redaksjon avsluet . januar Forsidebilde: Fra en gammel utstilling om sykler på Norsk Teknisk Museum. (Nei, jeg vet ikke heller ikke hva den praktiske nyen av denne kombinasjonen skulle være…) Godt fannisk år! V SFF-Bulletin . Dee er tredje gang jeg De siste par årene har vi feiret jul hjemme hos min søster lager «Bulle», og det har vært like morsomt hver gang. på Oppsal i Oslo. Det har falt på meg å spille julenisse. Takk for trivelig respons på min forrige Bulletin, nummer Nå liker jeg faktisk li utkledning og kostymer. Skjønt det , som kom for et drøyt år siden. Også takk til dee kan bli ørlite granne jobb når rollen starter med at nissen nummerets bidragsytere. kommer gjennom hagen med lykt mens de to barna roper Det har på mange måter vært et godt år, fannisk frydefullt; med maske og skjegg føler man seg eerhvert se. Fikk med meg to gode og trivelige kongresser i Sve- som en hvesende Darth Vader. Denne gang brukte jeg rige, Fantastika i Stockholm og Swecon i Uppsala (som dessuten far i husets haglepatronbelte (det vi fant i farten) naturlig nok var en helt egen opplevelse for meg som fan- til å holde julenissedrakten sammen med. Det må ha gi hedersgjest). Var med på å arrangere Norcon i Oslo (siden husets julenisse et ¡Viva Zapata!-preg for anledningen. jeg sa i kongresskomiteen skal jeg ikke uale meg om Ellers er min nevø og niese ikke akkurat redde for nissen, hvor bra eller dårlig den var, men jeg hadde det ihvertfall men blir li reservert når han kommer inn i stuen. Min riktig hyggelig der). Arbeidet som ranger (AKA gopher) på niese hadde dessuten hvisket til sin bestefar at hun visste Shadowcon (også i Oslo, en mediekongress som har få det var onkel Per, men «ikke si det til mor og far». bredere program, og nå har et visst festivalpreg). Noen av mine egne tekster har vært trykt i norske fan- Utga tre nummer av APA-en Libri Seclvsi og noen små- ziner eller APA-ziner eller postet på epostlister. Som regel fanziner. Derimot gjorde omstendighetene at jeg ikke fikk er de nok praktisk tilgjengelig for SFFs lesere først her, og laget det nummeret av Aniaras magasin Algernon, som jeg i tillegg har jeg utvidet, revidert eller i det minste korrek- har ta på meg å lage. Men ny år, nye muligheter! turlest samtlige tekster (en av fordelene ved elektronisk I ser jeg selvsagt frem til å moa nye SFF- format). Så i den forstand er det snakk om ny tekst. sendinger og lese de svenske epostlistene (det skal dog Likeså har John-Henri stilt til rådighet bokomtaler innrømmes at trådene på Sverifandom iblant underlegges opprinnelig skrevet for regionalavisen Sydsvenska Dag- hard filtrering!). På kongressiden ser jeg først og fremst bladet, og Ahrvid har revidert tekst tidligere sendt til frem til ConFuse, men jeg utelukker ikke at jeg vil snuse svenske epostlister. Illustrasjonene til novellen hans er på Swecon i Stockholm, også. tidligere upublisert og laget til dee bladet. Forbrytersk Bokomtaler ved John-Henri Holmberg A S: Flickan från ovan (The Lovely Bones, Med andra ord är Alice Sebold en intressant och av allt a , översa av Lisbet Holst). W&W, inb., sid. döma imponerande personlighet: en stark människa, en skarp observatör, en utmärkt skribent. Det finns ögonblick Låt mig bekänna: den här romanen väntade jag mig a i slutkapitlen där »Flickan från ovan« passerar gränsen till tycka illa om. Jag har svårt både för väckelsereligiositet den goköpsreligiositet jag fruktade. Men vid det laget och för sockersöt sentimentalitet; en debutroman som har Alice Sebold redan visat en beräarauktoritet som gör blivit en totalt överrumplande amerikansk supersäljare mig beredd a förlåta henne mer än så. Det här är en och som visar sig beräad från himlen av en ortonårig roman om levande människor och om vad som gör livet flicka som mördas redan på bokens första sidor borde värt a leva, varm, enkel, humoristisk och med en hel del nästan ofrånkomligen bjuda på bägge de nämnda klokhet. ingredienserna. Förbluffande nog gör den inte det. »Flickan från ovan« är tvärtom en i de flesta avseenden riktigt bra roman – J L: Enhörningen (The Horned Man, , välskriven, återhållsam, humoristisk, psykologiskt klarsynt översa av Hans Berggren). W&W. och (så långt den saken nu är möjlig med tanke på upplägget) övertygande. Beräaren Susie Salmon sneddar Det finns en liten grupp romaner – i brist på bäre på väg hem från skolan över e majsfält och mördas av ord måste de väll kallas psykologiska thrillers – som den enstörige grannen, mr Harvey. Från sin utkikspunkt i lågmält, övertygande och isande skildrar en gradvis alltmer en mycket personligt formad himmel – där tanken är a obegriplig värld sedd genom e förnu i sönderfall. De varje individ får tillbringa eerlivet i precis den sorts miljö bästa verken i den här kategorin har åtminstone för mig hon innerst inne önskar sig – iakar däreer Susie vad framstå som de mest effektfulla skräckberäelser jag som händer på jorden och beräar både om det och om si någonsin läst; ingenting i tillvaron omkring oss kan mäta korta liv. sig med de fasor vi i tanken förmår utsäa oss själva Någon spänningsroman är det inte. Boken handlar för. Den enligt min uppfaning främsta förfaaren av varken om hur mordet på Susie utreds eller om hennes den här sortens verk var Shirley Jackson, som skrev mördare, även om porträet av honom är imponerande virtuosa och oroande romaner som »Hemsökelsen« och väl genomfört och både osentimentalt och ospekulativt. »Vårt hem är vårt slo«. Men man bör inte heller glömma Snarare kan man kanske kalla boken för e imponerande Patrick McGraths »Spindeln« eller Paula Fox tyvärr aldrig fräscht familjeporträ. Susie beräar om sin familj, sin översaa »Desperate Characters«, ännu mer lågmält uppväxtmiljö, sina upplevelser och tankar. Det finns vardaglig i sina skildringar av en rämnande tillvaro. en klarsynt fräschör i observationer och beräande, en Utan a lyckas nå samma hypnotiska perfektion som de sympatisk realism i skildringen av människor som i de nämnda inlemmar sig James Lasduns »Enhörningen« väl flesta fall vill väl, gör si bästa och faktiskt för det mesta i traditionen och imponerar avgjort. Romanens beräare klarar av a leva utan a vare sig lida eller bete sig tarvligt är genusforskaren Lawrence Miller, engelsman med en mot någon. Yerst är »Flickan från ovan« faktiskt något så tjänst vid e litet amerikanskt universitet nära New York ovanligt som en insiktsfull roman om goda människor. och nyligen skild. I en bok på si kontor upptäcker Det här är som sagt Alice Sebolds debutroman. Men det han a bokmärket flyats; gradvis får den saken är inte hennes första bok, och tar man en ti på hennes tillsammans med andra synbarligen oförklarliga händelser bakgrund blir man kanske mindre förbluffad av hur bra honom a misstänka a någon för honom okänd person den är. publicerade hon »Lucky«, en bok om hur naetid använder hans arbetsrum. Men i takt med a hon överlevde och lyckades hantera den brutala våldtäkt Millers misstankar stärks blir också de mysterier och och misshandel hon utsaes för vid arton års ålder. Hon vardagskatastrofer han utsäs för allt flera och allt mer är gi med förfaaren David Glen Gold, vars debut svårbegripliga, och när han så upplever sig som misstänkt »Carter Beats the Devil« var en av de senaste årens för en rad kvinnomord kollapsar hans rigida, pedantiska mest uppmärksammade. Hon umgås med en lång rad och analytiska personlighet fullständigt. I skildringen av betydande lieratörer, från Tobias Wolff till Karen Joy sin huvudpersons inre kamp för a återfå kontrollen över Fowler. Och hon är bästa vän med Aimee Bender, en av sin tillvaro visar Lasdun lejonklon; romanen blir nästan Amerikas mest originella unga beräare. outhärdligt kuslig, men förmår samtidigt bibehålla sin tvetydighet: vad i den som är sant eller lögn, subjektivt segrar och där också mördarna är förnusvarelser med eller inte, blir läsarens sak a avgöra. Romanen kan läsas begripliga och mänskliga motiv för sina handlingar. som en studie i psykopatologi, men den fungerar samtidigt Visst är dea kriminalromanen som kammarspel, som en thriller om en man snärjd i en okänd konspiration. orealistisk från första till sista rad. Men det är suveränt A boken dessutom på yerligare e plan är en bitsk satir konstskickligt genomfört och en ren njutning a läsa. över den politiska korrektheten och om genuspolitikens effekter på förhållandet mellan män och kvinnor är e yerligare plus. L C: Besökaren (The Visitor, , översa av Med andra ord är »Enhörningen« ingen enkel roman Anders Bellis). B. Wahlströms. utan en mångbonad, infernaliskt skicklig personstudie. Den ställer krav på läsaren, men den har mycket 1998 fick Lee Child det pris den största briiska a ge. Självklart förtjänar den en stark och enträgen kedjebokhandeln, W. H. Smith, delar ut. Pristagaren utses rekommendation. av en kundjury och heter »Thumping Good Read Award«; vinnarboken är en »läillgänglig sträckläsningsroman«. Det är följaktligen bestsellers – gärna med thrillerinslag J D C: Det krökta gångjärnet (The Crooked – som belönas, och bland de senaste tio årens pristagare Hinge, , översa av Erik Lindegren). Bonniers märks förfaare som Robert Harris, David Baldacci, Jeffery kriminalklassiker , inb., sid. Deaver och i år Harlan Coben. Den av Childs romaner som prisbelönades – på Här är räddningen för den som blivit övermä på svenska »Gisslan«, den andra i serien om den före seriemördare och biljakter, massgravar och sociopater, dea militärpolismajoren Jack Reacher – var knappast osammanhängande intriger och slumpartade upplös- en bok jag själv skulle tilldelat något pris ens som ningar.