Medlemsblad för Västra avdelningen av KLUBB MARITIM - Förening för fartygs- historisk forskning Nummer 1, 1975« Den 27 februari. Årgång k Redaktör: Krister Bång, Skolängen 11, *+3300 Partilie. Telefon: O3I-263838 Vinjetten ritad av Gunn Kristiansson, övriga illustrationer av Sven-Ivar Johansson Eftertryck tillätes med angivande av källa Nummer 11 från starten Upplaga 150 ex Lösnummerpris 5'-- kr, Prenummeration A- nummer 16:- kr. Pg 815768-7 Ponera att framsidan är brun 2.
ORDFORANDEN HAR ORDET
En god fortsättning på det nya året önskar jag alla båtologer i Västra avdelningen. Först vill jag tacka för förtroendet som ord förande ännu ett år som jag fick vid sista mötet i höstas. Den permanenta informationen, som skall sitta i Industrimuseets entré har blivit färdig i dagarna. Ku väntar vi på att museet skall göra i ordning informationsmontern så att vi kommer på plats tillsammans med de teknikhistoriska föreningarna med sina informationer. Tag gärna vägen dit någon gång i vår och titta på både museets fina samlingar samt den trevliga informationen i foajen. Var kritisk! Ring och säg om Du har något bättre förslag som vi då kan ha an vändning för i en liknande information som jag idag fått tillstånd att sätta upp i Sjöfartsmuseets entré. Jag hoppas att dessa an strängningar kommer att tillföra klubben nya medlemmar, samt vara till glädje för båtintresserade. Personligen är jag övertygad om att det i Göteborg finns många personer som är intresserade av sjöfart och fartyg men som aldrig har haft en aning om att det finns en klubb där man kan träffas och prata båtar och allt som rör sig omkring dem. Ni alla medlemmar i Göteborgs-trakten, som aldrig eller sällan kom mer på våra träffar. Ring gärna mig och säg ifrån om Du har något förslag angående mötena. Vi har gjort några trevare för att få tag på en lokal med utsikt över hamnen. Men för att kunna få en egen klubblokal måste vi vara fler medlemmar på mötena. Visst vore det kul att ha en egen lokal att träffas i. För att nå det målet måste vi alla hjälpas åt. Planerna på en lokal i Göteborg kommer inte att inkräkta på de sedvanliga träffarna i Bohuslän med omnejd. Vi får se vad framtiden kan komma med. Ökar medlemsantalet kraftigt får vi ju större resurser att röra oss med!
Bertil Söderberg
-- o-- 0-- o--
REDAKTÖREN HAR ORDET
Det är med glatt hjärta som vi nu kan presentera fjärde årgångens första nummer av Länspumpen. Glatt ty en rad viktiga frågor har lösts. Det finns nu pengar i kassan och jag vill passa på tillfället att tacka alla bidragsgivare för det enorma stöd som vi rönt. Det betyder inte enbart penningstöd utan också ett stort moraliskt stöd som bevisar att vi är på rätt väg. Det finns kanske en och annan som ännu inte hunnit med att skicka in sitt frivilliga bidrag om minst 15:- kr. Kassören är mottaglig på postgiro 815768-7, Gunn Kristiansson. Vi är också medvetna om att det förtroende som vi fått ställer vissa krav. Vi kommer dock att fortsätta på don inslagna vägen men som Du märker har sidantalet ökat. Länspumpens redaktion har utökats med en redaktionssekreterare, Donald MacFie, och dessutom har västra avdel ningen fått en kassör som har hand om Länspumpens inkomster och ut gifter. Det är erfarna Gunn Kristiansson som valts till den posten.
Vi hoppas nu att inspirationen bland läsekretsen skall flöda. För det är just Du som ger Länspumpen dess profil. Vi i redaktionen skriver bara ut och trycker. Så välkommen med allehanda spörsmål. Ingen fraga är för liten men det finns faktiskt frågor som är för stora.
Krister Bång TOMMA TUNNORS TRAFIK av Martin på Näset 5*
Självaste julafton 1973 kom Kungl. Postverkets vänlige jultomte och Säckte mig "Länspumpen" och helt naturligt blev gamla skutminnen som nya igen. Jag som aldrig kan närma mig jul, utan att på nytt genom lida julveckan 1932. Det var den där trista epoken i folkhemmets växlande historia, då broder Sven Göran Olhede hade det ganska knapert i gamla Götet, enligt hans eget vittnesbörd inför allt folket.
På den tiden kunde vi åtminstone hålla livslågan på "sparlåga" om vi för glatta livet seglade med tomtunnor för leverans i många danska hamnar. Till omväxling motionerade vi med att skyffla makadam i Struer och Lemvig, och som ett trevligt vitt plåster på såren blev det krita från Aggersund och Lögstör till den kära bryggan vid Lärje.
Juläventyret började nog så bra, då vi på denna julveckas första dag, vid en av Smögens salta bryggor, fyllde "Stinas 1 bukiga rum med skramlande tomtunnor. Startade sedan vår naggande goda 16-20 "SkandiaS med remregulator och for hem till kära Näset, även kallad ”västkustens pärla", där vi i lugn och ro skulle fira Jul, för att efter helgen ta ombord däckslasten "inne i stan" d v s Göteborg, för ovanlighetens skull i själva Rosenlundskanalen.
Allt var än så länge fröjd och frid. Min något äldre bror och skepps- kamrat, skulle äntligen få äkta sin tillkommande, och på Bohus-Malmön rustades det för fullt till bröllop. Men ack och ve och fasa. Ett protesttelegram från den vänlige grosshandlaren i stan slog ner som en extra kraftig kvartersbomb. Vi uppmanades att omedelbart avsegla till den stora sjö- och stapelstaden vid Göta Rivers mynning. Varom icke skolen I dyrt få gälda alla eventuella kostnader i händelse av försenad leverans. Paniken, sorgen och inte minst vreden var total. Vi fann det dock klokast att skyndsamt lyda och lida, ty en frakt på k3 öre per sliskig tunna var icke mycket attkomma med, ifall den jo vialiske grosshandlaren gjorde allvar av sitt telegraferade ekonomiska hot.
Det blev att i all hast säga återbud till både klockare och präst och till alla bröllopsgästerna. Värst var det naturligtvis för de längtande unga tu. En av de tråkigaste resorna i "Stinas" stolta historia tog sin början. Förbi alla de välkända samhällena, där våra kära vänner och bekanta såg fram emot en god och efterlängtad Jul. Farkosterna väl förtöjda. Kuttrar och jakter, galeaser och skonare. Somliga med gran i förtoppen. Något av en fin julstämning härskade i hela skärgården. Innan vi passerade gamla Älvsborgs fästning hade vi mött otaliga GG-are som för hårt pressade maskiner skyndade sig hem. Julgranar syntes på många däck och säkerligen var det gott om julklappar i de rymliga skanerna också.
Dagen före julafton med fyra tunnor högt (det utgjorde tillsammans med rumslasten 800 st) gledo vi stillsamt iväg på älvens dystra yta. Vinden låg oss emot redan vid Klippan, och den kärleksfulle grosshandlarens julhälsningarvärmde icke våra vikingasinnen i någon märkbar grad.
Efter en stormig natt skymtade vi äntligen Fornas gamla fyr och vid middagstiden löpte vi lyckligt in i Grenå havn. Telegram till dem därhemma avsändes. Efter några timmars ljuvlig vila trots den tämligen fräna silldoften i skansen, snyggade vi upp oss ty vi hade tacksamt hörsammat de goda sjömansvännernas inbjudan till julfest på Sömandshjemmet och jag kan försäkra att det trots allt blev en mycket vacker och stämningsfull julafton, både julklappar och godis vankades. k. Juldagen anlände vi till Århus. Så snart den grå vardagen grydde efter ännu en julfest, kastade vi iland dessa, nästan hatade, tunnorna... Returlasten blev som vanligt soyaskrå till Götet. Det blev en kvick resa. Snart voro vi hemma igen. Bröllop firades, glädjen stod högt i tak, dansen tråddes och broder Henry och Axia lever lyckliga ännu denna dag.
-- o-- 0-- o--
DEN GAMLA FISKEBÅTEN av Helge Filipson (med benäget tillstånd av författaren)
Nu är jag gammal och rötan har satt sig i spanten färgen har flagnat och rostat har stagen och vanten. Motorn den hickar, men går väl ännu några sträckor relingen trasig och skrovet ej fritt ifrån läckor.
När jag var yngre och frisk var varendaste pinne då var jag oftast på långfärd, och sviker mig inte mitt minne kan jag berätta om fiske vid Shetland, men ock vid S:t Kilda. Långa vi fiskade där vid klippön, den ensliga vilda.
Männen fick arbeta styvt och kort blev nog törnen i kojen, högst ett par timmar, mens vakten beseglade bojen. Så skulle backorna in och agnas på nytt för att sättas. Fisken fick isas och rensas, om detta ni nog hört berättas.
Även på fiske i Nordsjön jag deltog med ungdomlig iver. Stormarna här och strapatserna, städs i mitt minne förbliver. Med båtar från Hönö och Knippla och andra av skärgårdens öar, jag tävlade, stundom i stiltje men stundom i brytande sjöar.
Snurrevad brukades mest, men även med trålen försöktes, sällan vi landade här men England och Skottland besöktes. Med båtar från Yarmouth och Hull jag trängdes väldigt i geiten. Pojkarna handlade the och speakade english på streten.
Nu är jag gammal som sagt och lämnat båd Shetland och Fladen, går här helt makligt som lanscha emellan min hemö och staden. Visst är det skönt för en gamling att slippa mot väder kämpa, skönt när man lider av röta i spant och annan onämnbar krämpa.
Dock kan det hända ännu jag förnimmer en längtan att följa, kamraterna ut på den fria, den obegränsade bölja. Ut till de vredgade vågorna, stormande vilda. Ut till den ensamma, trotsiga klippön S:t Kilda.
-- o-- 0-- o--
VARNING utfärdad av Edmond Bäck
Båtologer se upp med ditt språk. Skriv så vanligt folk förstår i Härnedan kommer ett skräckexempel. Det var en gång en stadsarkitekt som skrev till en kommunal byggnadsnämnd: "Med tanke på miljöns utpräglade vertikaler bör en understrykning av objektets horisontala element ge en heterogen estetisk kontinuitet. '1 Översättning
"Eftersom träden är höga och smala skall husen vara låga och breda."
o-- 0-- o COASTERS. 5. I några nummer framåt kommer jag att behandla ooasters utan annan målsätt ning än att skriva och berätta lite om dessa trevliga flytetyg,som tyvärr blii* allt för sällsynta i våra farvatten ju längre tiden lider. MS Toften byggdes 1958 i Karlstad för ^.F. Ahlmark & Co Eftr AB i samma stad. Hon äi4 ett trevligt fartyg med två master och hadd,åtminstone förr,tre bommar.I början av 1969 såldes Toften till Anders J Kristensson m.fl. i Rönnäng ooh bytte då namn till Carlton.Jag antar att hon fick ärva det namnet efter kuttern Carlton av Stockevik , som såldes till Färöarna redan 1922.Nåväl.Carlton ,som köptes för 80^.000,såldes i oktober 1974 till Ahmed Sayed Issa i Tripoli,Libanon för en och en kvarts miljon riks daler.Ahmed omnamnade sitt nyförvärv till Issa. 620 tdw står det i listan för Carlton, iS Caroline gjorde en kort se jour i Tj ömflottan. Hon byggdes 1968 i Gdansk för Ger- ner Mathisens Rederi i Oslo och kallades då Germa Lord, Mot slutet av 1973 inköptes hon av Kenneth Eliasson i Skärhamn för 5,7 miljoner.Omdop till Caroline.Champagnen kom i augusti 1974 då Caroline för 7.275.000 kr såldes till I/S MS Caroline (E. Abraham- sen) i Oslo.Av rederinamnet framgår att man inte tänkt döpa om fartyget.Lastförmågan är 2790 tdw. MS Spora ,en liten,trevlig kuctbåt med en mast på mitten,byggdes 1949 av De Haan & ¿erlemans i Heusden för Dämmers & van der Heides Shipping & Trading Co i Haag. I april i960 lät bankerna regna manna över Bohuslän och för något manna köpte Joel Larsson m.fl. på Klädesholmen vår Spora. 1965 Såldes Spora till Erik Rune Olsson m.fl. i Skär hamn och bytte namn till Fjordskär.Olsson och kompisarna hadd just sålt en 280 ton liten Fjordskär till England.I augusti 1974 såldes nya Fjordskär till Lindblßd Pte Ltd i Singapore varvid namnet ändrades till Jani I.Hemorten sattes till Fanama och fartyget rör sig alltjämt i nordliga farvatten.Lastförmågan har beräknats till 65n tdw. ^ Climfors vet jag inte mycket om.Hon byggdes 1915 i Co3el vid Breslau som Mevenon När hon 1957 inköptes från Tyskland hade hon fått nytt akterskepp och nytt förskepp 1940 och hette Erna R och var ett tankfartyg.Köparen Rune Johansson på Klädesholmen döpte om fartyget till Glimfjord.Efter en ombyggnad till torrlastare vid Djupviks varv på Tjörn såldes objektet till Ernst A Nilsson m,fl, i Rönnäng och onuamnades till Glimfors.Nilsson hade i 21 år seglat galeasen Linnea,som han nu sålt till Grundsund. I augusti 1974 såldes Glimfors till Baltic Ltd i Tortola på British Virgin Islands som är jungfrulig mark för ex-svenska kustbåtar.Glimfors döptes inte om till att börja med men efter en resa Gbg-Skagen-Uddevalla i september ansåg man att Ran bättre skulle glilå. namnet Baltic.Hon bör väl kunna lasta 500 tdw? MS Råfors byggdes 1952 i Lübeck för E.R.N Råvall m.fl. på Råå.I september 1959 såldes hon till Arnold Johansson m,fl. i Skärhamn och bytte på Råå namn till Olympia med för fattaren som åsyna vittne.Sommaren 1961 förlängdes Olynpia i Marstrand med 6 meter. Tet var då hen fick sin brunn.Dödvikten ökade från 500 till 650 ton. 1970 såldes far tyget till Gustav H Görling m.fl. i Smögen och omdopskalaset till Ingela firades med räkor och te.Görling hade året innan sålt gamla Ingela till Rönne och denna mår väl. Jag träffade henne i Rönne i september och kan hälsa så gott.Nya Ingela fick ny motot 1968.Görling drunknade i Kolding 16 januari 1974 och dödsboet sålde i juni Ingela till Bertil Ivarsson m.fl. på Klädeshulmen.Redan i augusti såldes båten,som återfått namn et Olympia, tilll Muhammed Tabala i Tartous i Syrien.När Muhammed tog ned 3in båt till Medelhavet hette hon Aboudi-T. M3 Carpe Diem-namnet är latin och betyder "plocka dagen" dvs njut av dagen-byggdes anno anno 1956 av varvet De Dollard i Landsmeer för C. Nieuwport i Groningen.Scmmaren i960 bland de regnigaste man minns,köptes Carpe Tiem av Johan Erland Bertil Nilsson m.fl. i Stockevik.Detta partrederi behöll kustbåten till juli 1974 då en köpare vid namn Harry R Bruntnall boende i Rabaul,Port Moresby på Nya Guinea dök upp och kastade 800,000 kr på det tjömska köksbordet.Under brittisk flagg och med hemort i Port Mo resby har Carpe Diem gjort den långa resan d ner.Den 15 november infann hon sig till mönstring i hemmahamnen.Då hade hon varit på vandring sen början av juli.Hon lastar 735 tdw. M3 Monica har jag skrivit om f lera gånger,men en god sak kan göras om,vilket Adam och Eva var de första att upptäcka.Denna kustfraktare byggdes 1959 av Bodewes i Fox- 6 . hol för rederiet P Sonne I/S i Svaneke, som är en liten idyllisk hamn på Bornholm. Fartygets namn var Hedvid Sonne. I början av 1966 såldes hon till Elvy Helen Andersson m fl, Skärhamn och bytte namn till Monica. Detta partrederi hade just sålt sin Monica som nu heter Gunilla till Oskarshamn. Den 17 juli 197^ såldes Monica till Nauticus Shipping A/S i Panama och bytte namn till Nauticus Ena. Hon kolliderade den 28 sept. 197^ med tyska ms Thuringia 15 miles från Ostende och sjönk. Hon ligger dock bara på sju meters djup, så man planerar att bärga henne. Om hon kommer upp skall hon ha 695 ton dy i rummen. Ms Cortia byggdes 196^ på Lödöse Varv för Erik Kekonius m fl och med hemort i Skärhamn. Redan året därpå blev Lars G Johansson huvudredare. I mitten av 1966 såldes Cortia till Ellerman & Papayanni Lines Ltd i Liverpool och bytte namn till Cortian. Mot slutet av 1967 överfördes hon på Mossgiel Steam Ship Co Ltd, Glasgow. Efter en kort uppläggning hösten 1971 såldes hon till Folke Patriksson m fl i Skärhamn och återfick namnet Cortia när hon nu flyttade hem igen. I början av 197^ såldes fartyget till Cala d'01ive Spa di Nav i Genua. Hon heter nu Austerity och synes gå för Everard Line. Lastförmågan är 1150 tdw. Ms Rote byggdes 1958 på Hammarbyverken för Stockholms Rederi AB Svea. 1967 såldes hon till Frank Erling Karlsson m fl i Skärhamn och bytte namn till Siwa. I april 197^ såldes hon till Giuseppe Schiano de Zenise i Neapel. Hon knallar nu omkring i Medelhavet som Siwa. 1060 tdw tpr hon. Thalassa byggdes 1956 i Appingedam för E Wagenborg i Delfzijl* Någon namnändring blev det inte sommaren 1965 då hon såldes till Karl Runar Johansson m fl i Skärhamn. Hon såldes i april 197^ för 65O.OOO kr till Gulf Shipping SA, Khorramshahr i Iran. Den 10 juli sågs före detta skärhamnareh i Kuwait och då meddelades det att hon skulle byta namn till Setare Darya, vilket förmodligen skett nu. Hon lastar 670 tdw.
Ms Eminent byggdes 1959 av T Bodewes i Franker för Rederi A/S Dacia i Köpenhamn. Bagger hette gubben som stod bakom. 1965 övertogs huvud- redarskapet av J L Jörgensen, Kolding, men hon fick alltjämt posten sänd till Köpenhamn. I början av 1967 såldes fartyget till A J Kristen- sen m fl i Rönnäng och i Länspumpen behöver man väl inte påstå att detta ligger på Tjörn? I augusti 197^ såldes hon till Acrocorinthos Co SA i Panama. Omdop till Nauticus Dyo t Det sägs att när det gäller Nau ticus Ena ex Monica och Nauticus Dyo så är det svenskar med bulvanbolag i London som ligger bakom. "Dyoi hamnade redan i augusti i Bilbao med ett maskinhaveri och ligger i skrivande stund kvar där. Hon tar 650 tdw. Kalmarsund XI, dvs knekt * byggdes anno 1958 i Kalmar för Ångbåts AB Kalmarsund å samma ort. I början av 1967 såldes fartyget till Karl Bernts- son m fl i Nordvik och bytte namn till Pionier. Hon ersatte en *+80- tonnare, som blivit Sanda II av Donsö. 1970 överlät Karl, Elon och L E Berntsson Pionier till nystartade Rederi AB Nordvik, Skärhamn. Samma år förlängdes fartyget. I juni 197^ såldes Pionier till Singha Shipping Ltd i Singapore och har omnamnats till Singha Fortune. Före förlängningen lastade fartyget 863 tdw.
Ms Royal Board byggdes 1957 i Gävle som en i en serie om fyra för AB Sta tens Skogsindustrier, ASSI kallat, i Stockholm. I januari 1970 såldes §-aren till AB Ranrederiet på Smögen. Omdop till Rex. Mot slutet av 1973 såldes Rex till Rune Ivarsson m fl på Klädesholmen. Ivarssons, som senare hade en kort affär med Ingela, behöll bara Rex några månader. Redan i mars 197^ såldes hon till Gunado Shipping Ltd på Cypern. Omdop till Angelique Taf och hemort i Ammochostos. Detta fartyg lastar 11^5 tdw. Ångaren Vigilent byggdes 1912 i Aberdeen som lasarettsfartyget Vigilent, tjänstgörande i den brittiska marinen. Jag tror det var 1928 hon inköptes till Sverige för att bli tullkryssaren Triton. Under många år jagade hon bl a spritsmugglare i Östersjön. 19^8 blev hon fiskefartyg och MS, inköpt av Lennart Kristensson m fl, Rönnäng. 1959 såldes hon till B Karlsson m fl i Skärhamn och blev Instö för att segla frakt i all sin prakt. 196i kunde inte Karlsson längre. Delarna såldes hit och dit. S H Björnhage) Gbg som blev huvudredare ägde slutligen 3/8 och skepparen Erland I&nsson 2/8.Pen 4 juli '1974 kantrade Instö på Marstrandsfjlörden och gick omedelbart till botten.Instö befann sig på resa Uddevalla-Marstrand med plåt.Man hade inte luckat på och lasten var inte säkra*UHela besättningen bestående av tre man •mkom,däribland skepparen E Hansson.Den 28 juli bärgades Instö och infördes till Marstrand,varifrån hon sen bogserades till Firma Skrot & Avfall på Ringön i Göteborg.Instö skrotades omgående.Hon lastade 300 tdw. TremastskonareA Gunn byggdes 1939 i Sölvesbérg för Gftttfrid B Svensson i Tjupekås.1956 ombildades ägandet till ett partrederi med Svensscn som huvud redare.Året därpå förlängdes Gunn é>eh ändrades till mo ter fartyg. Våren 1969 såldes fartyget,snm nu hadé en mast i vardera ändan,till Anders Andrsson m.fl. i Kalmar.1973 köpte Anders ut medägaren Rune Andefsson från Bergkvara. I augusti 1973 såldes Gunn för tvåhundratusen riksdaler till Stig Andersson i Bovallstrand och bytte namh till Brio.Andersson hade just sålt sin lilla Brio till Jungfruäfcma .Brio påseglades den 1 december 1974 av ett tyskt fartyg utanför Travemtinde oöh sjönk.Tyskarna räddade Brios besättning.Brio lastade 260 ton före förlängningen och 340 efter. MS Stortemelk toyggdes 1956 av bröderna Sander i Pelfzijl för Schothorst & Houwezijl i Groningen.Hcn såldes 1959,när den första stora stålvågen träf fade Tjörn, till Axel Bernhard Nilsson m.fl. i Nordvik.Nilsson dog 1967 och J A Nordevik i Skärhamn övertog huvudredarsysslan.I maj 1973 såldes Ranskär, som fartygets ^c.n namn ändrats till vid inköpet till Tjörn,till Sven Johansson m.fl. i Hamburgsund.Ranskär skulle ersätta Britt,som sålts till Sören Petter sson, och fick behålla sitt namn.I november 1974 såldes Ranskär till Roderick Cunningham,Isle of Scalpay,England.Något nytt namn är inte känt i skrivande stund.Ranskär lastar 585 tdw.Intressant i sammanhanget är att Roderick Cunning- ham sen" 1965 redat Florö av Tegelstrand,byggd 1948 i Martensheek.Detta fartyg som Cunningham nyligen sålt till London,har hetat Isle of Harris och hemorten har varit Stornoway. MS Birmingham byggdes 1934 i Rotterdam för Scheepvaart en Stenkolen Maats N V å samma ort.Hon blev svensk 1962 ,när Per Ivar Pettersson i Ellös köpte henne och omnamnade henne till Bohusfjord.Pettersson hade då nyligen sålt sin trä- byggda galeas Iris till lust.Våren 1964 såldés Bohusfjord till J R Mårland m.fl i Edshultshall.Hösten 1972 överfördes fartyget till Rederi AB Redim i Edshultsh hall,också detta ägt av Rune och Ingemar Mårland.Mot slutet av 1973 såldes två- mastade Bohusfjord till Birger Pegerholm i Åbo och byite namn till Anneli. Mårlands satsade i stället på Benguela som är lite yngre.Anneli,som lastar 478 tdw,har under hösten 1974 bl.a. besökt Höganäs. MS Chiquita byggdes 1958 i Kalmar för AB Contram i Stocksund.Hösten 1962 blev A.Sundber därstädes huvudredare för fartyget.I december 1964 ändrades hem orten till Stockholm.I oktober 1965 3åldes Chiquita till Bengt Karl Erik Jona sson m.fl i Tegelstrand.Chiquita.som från början lastade 875 tdw,synes ha bliv it förlängd 1971,då lastförmågan ändra3 till 1180 tdw.I april 1974 såldes far tyget till Steiner Henriksen i Fredrikstad och bytte namn till Si^id Adele. Någon månad senare dök hon upp nere på Östern och där vistas hon alltjämt. _MS Pres Roosevelt byggdes 1948 av Bodewes i Martenshoek för Erren J Buining & H Oldenburg i Groningen.Hon såldes 1960 till Kennet Eliasson m.fl. i Skärhamn och bytte namn till Comet.Hemorten sattes till Stockevik.Våren 1963 såldes Ccmet till Eskil J Johansson på Styrsö nch omnamnades till D&nafjord.I oktober 1974 såldes fartyget till Henning E Hansen i Marstal.Fartyget,som nu omdöpts till Minde,går mellan Kopparverkshamnen och Varberg med gips.Något som man tycket borde rullats den biten på svensk köl.Minde lastar 550 tdw, få» Hillersborg sattes i sjön uti Groningen och detta evenemang bekostades av Rederi AB Malmöhus(T Hillerström) i Malmö. 1967 såldes Hillersborg till Johannes Hansson m.fl. på Donsö,vilket sannolikt inkluderade Malmöhus.I juli 1974 såld es Hillersborg till Messrs Libmed Nav. Co Ltd på Cypern.Cmdop till Solon och lastning i Umeå för Medelhavet.Men vi har säkert inte sett Solon för sista gången häruppe.Cyprioterna börjar vädra morgonluft när sveriges kusttennage end ast äger Palmes harpgimds^ka.Solon lastar 870 tdw. MS Kalmarsund X byggdes 1958 i Kalmar för Ångbåtsab-et Kalmarsund där- städes.Våren 19b5 såldes hon till Karl P Lorentzen m.fl på Donsö och bytt© ut sitt påmålade mot Madzy.Hon ersatte förresten en annan Madz.y, som just blivit Estelle.I juli 1974 avyttrades Madz.y till Madame Marchelle Rechenmann i San Pedro på Elfenbenskusten.Omdöpt till Limbali kom hon till sitt nya hem i mitten av juli. 885 ton elfenben lastar hon. MS Elisabeth byggdes ango 1957 på Lidingöverken,ett a% dessa avdöda små huvud- kommunsvarv.Rederi AB S mba med Sten A Dlsson i spetsen ägde henne i början. Våren 19él såldes göteborgsbåten till N V Rederij Scandia i Amsterdam. Nix namnbyte. 1966 inköptes Elisabeth av Daniel Johansson på Styrsö.I mars 1974 sålde han sin dyra båt till Beirut Trading & Shipping C6 i Beirut.Under liban esisk flagg heter hon Beirut Trader och har då och då ärende till boplatser här nordpå.Hen lastar 9^0 tdw. L«ggerten Lemmer byggdes av briserna Boot i en ort vid namn Lemmer 1916.1931 såldes hon av Rederij N lfe.a3noot i Katwijk till AB Karlshamns Skeppsvarv.Det ta varv byggde om Lemmer till Galeas och utrustade henne med en ny motor.Sam ma år sattes hon i fart som Heda för Oscar A Paborn m.fl. i Sölvesborg. AB Skånska Cement i Malmö var störste delägare i partrederiet.Ny motor insattes 1947 och året därpå blev 0 B Ståhl huvudredare.Heda förlängdes 1952 och last förmågan ökade därvid från 170 till 220 tnn.1964 såldes Heda till John Johan sson m,fl. i Degerhamn och namnet ändrades till Alvö.1968 blev Alvö MS Vintem 1973 gick den lilla och blev kär i Entreprenad. AB Bo Argården i Johanneshov och kärleken höll i sig fram till i augusti fast Aragårdens Sickla Båt AB varit med i bilden ett tag.Nya ägare blev i augusti Göran Annebäck och Rolf Franzén,med den förste som huvudredare och hemort i Göteborg.Franzén hade tid igare ägt Mamaia som en amerikanare överlämnade till det galna havet vid Ut- klippan sedermera.Alvö såldes i oktober 1974 till Georgetown,Guayana.Den 19 november lämnade hon Southampton bound för Demerara och då uppgavs hon allt jämt föra svensk flagg. MS Marie Helleskov byggdes 1964 i Groningen för Rederiet Helleskov i Köpen hamn. 1969 vidaregick hon till J Vermas Rederij Bedrijf N V i Rotterdam och kallades därefter Barenndz.Hon eldhärjades Jen 17 december 1971 just som hon lämnat Bilbao.Bogserades åter in till Bilbao och såldes där till Kalmar varv dit hon bogserades och ankom 16 febr. 1972.Sedan varvet iståndsatt fartyget och bl.a. givit henne en lucka som mäter 34x6 meter,övergick detta som Arenas till Ångbåtsab Kalmarsund som lyder under samma direktörsstol som Kalmar varv. 1973 såldes Arenas till Arne Heimbrand m.fl. och fick hemort i Kalmar,ty där var man nog medägare.Heimbrand hade året innan mist sin Korall på de fruktade ökotska klipporna.Mot slutet av 1973 flyttade Arenas till Göteborg.Hon såldes i september 1974 till Cie Cherifienne d'Armament i Casablanca och omnamnades till Yasmine.Hon lastar 1900 tdw. Motorgaleasen Martsnus CorneMä byggdes 1917 i Vlaardingen.I augusti 1930 in köptes skutan till Sverige av Nils Olof Leander Persson m.fl i Hällevik på Listerlandet.Omdop till Altair.Den 18 februari 1934 var hon på resa Gdynia- Västervik med Kali när stormen kastade henne tvärs Idö Stångskär.Altair sprang läck och sjönk.Hon ansågs vara totalförlist och avfördes ur registren.Agarna bildade emellertid ett nytt partrederi och lyckades så småningom bärga far tyget.Hon återinfördes 1938 och hade då bl.a. fått ny motor.1957 såldes Alta ir till Carl Alfred Sigvard Torsemark i Göteborg.De senaste åren har Altair seglat alltmera sporadiskt.I början på 1974 såldes hon till Eskil Carlsson i Göteborg.Sen gick Altair strax vidare till Veeking Trading Ltd i Rarotonga på Cook Island.s som tillhör Nya Zeeland.Bakom detta bolag står Carlsson.Altair gick från Göteborg den 19 juli till Söderhavet och hon 3kulle till Söderhavet för att fiska.Lastförmågan är 150 tdw. Tremastskonaren Arild sjösattes namnlÖ3 för Ahlmarks vid deras varv i Karl stad 1943.Under utrustningstiden köptes båten av Rederi AB Nordia i Jonstorp •ch leveransen hette Arild.Mot slutet av 1945 tog Rederi AB Falken i Jonstorp över.Båda rederierna ingår i Thoregruppen,som 1949 sålde skutan till Nils E A Malmberg m.fl. i Simrishamn.1955 förlängdes Arild och blev MS.Lastförmågan ökade från 325 till 420 tdw.Våren 1962 såldes Arild till Bror Eriksson i Göte borg Ich *mnamnaäes till Nordfalk*1967 såldes hon till Handslsagenturen Neptunus i Göteborg.I början på 1968 köpte Sune B Lindborg i Bjämum båtem ien göingska träindustriorten,som ligger väl skyddad från hav och större insjöar av milsvida skogar,fick ett fartyg hemmahörande i sig ooh detta fartyg kallades Arild.1969 köpte Ingvar Liljegren m.fl. i Stockholm Arild. Arild blev snart liggande i Malmö och den 28 maj 1970 köpte »van nämnda Neptunus hetine på exekutiv auktion där*Frank Barlind hette huvudredaren* Efter uppläggningar i Halmstad och sen Göteborg såldes Arild våren 1973 till Ljungsvik & Carlsson i Göteborg.ietta vidaresålde omedelbart fartyget till Rainer Richard Salmelin i Kimito,Finland.Omdop i Koskenkorva till Seatris. M5 Franka, II byggdes 1952 i Waterhuizen för L Stienstra,lammers & van der Beides Shipping & Trading Cw i Schiedam.Vintern 1965 inköptes hon av Rederi AB Krossfjord i Göteborg och döpte3 om till Krossfjord.Hon ersatte en Krossfjord, sem just äålts till Norge.Benna nya Krossfjord såldes i juli 1974 till A M Ismail Shipping Agency i Tartous i Syrien och fartyget gick ned under namnet ialwa.Hembrten är Arwad.Benna kustbåt lastar 670 ton.
MS Inger Höj3gaard byggdes av J B-idewes varv Hoogezand i Bergum, Holland 1960 och beställare var H V Höj3gaard i Köpenhamn.Våren 1963 inköptes hon av Rederi AB Eagny i Säffle och bytte namn till Dagny.Redan hösten 1965 såldes fartyget till Thunrederierna AB i Lidköping och omnamnades till Nordanhav.Vintern 1968- 69 förlängdec Nordanhåx och försågs med brunn vid Thunrederiernas varv i Falkenberg.Efter denna operation ökade lastförmågan från 955 till 1290 tdw. Under 1974 såldes fartyget till herr Ivan Milutinovie P I M i Belgrad,Jugo slavien. Något nytt namn är inte känt i skrivande stund. M? Bleking byggdes 1959 i Höganäs för Carl Johan Hedberg m.fl. i Pjupekås. Hon var detta dagsländevarvs andra nybygge.Säkring 1961 förhöjdes fartyget och lastar efter detta ingrepp 625 tdw.I maj 1974 såldes Bleking till Mohamed Belou Tabit i Beirut,Libanon.Hon omnamnades till Rafia och försvann i juni ned till de blå vidder som kallas Medelhavet. MS Nogi byggdes 1962 i Sölvesborg för Nils Thorwald. Thorwaldsson i Stockholm . 1968 såldes kustbåten till Harry Carlsson m.fl. i Hällevik.I juli 1V74 såldes Nogi till Mialtho Compagnia de Nav S A i Panama.Under panamaflagg heter hon Althomi.Betta fartg lastar 1050 tdw. MS Schelde byggdes 1953 av: H Brand i Oldenburg.Redan två år senare blev fartyg et Hafentor för Reunert & Co GmbH i Hamburg.1959 inhandlades hon till Lister- landet av Harry Carlsson m.fl. i Hällevik och bytte då namn till Havsö.I maj 1973 såldes Havsö till Nils och Hilding Grönroos i Mariehamn.Som Bovik syns hon då och då i svenska västkusthamnar.Bovik lastar numera 785 tdw. MS Royal Pulp byggdes 1958 i Gävle för AB Statens Skogsindustrier som då skat- tadå i Stockholm.Den 15 januari 1963 fick fartyget brand ombord utanför Nor- mandie.Besättningen räddades och Ro.yal Pulp bogseöades in till Cherbourg.Hon bogserades sedermera till Göteborg,där man iståndsatte fartyget med återleverans 14 juni I963.I början på 1970 köpte Rederi AB Ey3trasalt i Göteborg båten och gav henne namnet Fenix.Så hette ju fågeln som så trilskt återuppstod ur askan varje gång den fått fyr i fjädrarna.I april 1972 såldes Fenix till Curt Olsson m. fl. i Flatvarp.I maj 1974 hamnade hon hos Michele Mazzela i Neapel och så vitt känt är har hon inte bytt namn.Lastförmågan uppgår till 1145 tdw. MS VIRNA byggdes 1963 i El Ferrol för Kristian Ravn i Oslo.1966 såldes hon till I/S Protector/Alf Mohn Jr/ samma ort och gav sig ut på de farliga haven som Lina.I oktober 1970 inköpte Ångbåtsab Kalmarsund i Kalmar skutan och namnade om henne till Kalmarborg.I april 1974 inköptes bydsa och alltihop av Windle Shipping Co Ltd i Liverpool.Numera finns det alltså en Windle Sea.Lastförmåga 2200 tdw. Narwal är ett grannt litet motorfartyg som byggdes 1939 i Foxhol.Förste ägaren hette P van Streun och bodde i Celfzijl.Han sålde i juni 1967 sitt fartyg till Bror Arne Ingvar Karlsson i Kalmar.Karlsson hade just fått sin Farell sänkt av tankern Framnäs i Mälaren.I januari 1974 såldes Narwal till kaptenen Allen Mc Boyle på Trinidad och Narwal arbetar sig numera varm i västindiska farvatten. 310 tdw lastar hont Tremastskonaren Gullan byggdes 1937 i Sölvesborg för Sven Börjesson med mantals- rätt i samma stad.1947 övergick Gullan till Börjesson Rederi AB i Karlshamn. Hon sänktes i augusti 1949 utanför Trelleborg av danska Cyril,men bärgades och iståndsattes på Kockums påföljande år.1950 förlängdes Gullan i Falkenberg,var vid lastförmågan ökades till 225 ton och en mast togs ned och gavs åt en fattig. Våren I960 observerade Carl Olof Fhager m.fl på 3onsö henne,köpte och omdöpte till ^enAa.Fhager och grabbarna hade just sålt sin gftmla lonia till Skärhamn, där hon blivit Vingaskär.Den nya Donia såldes vintern 1965 till Stnny Adolfs son m.fl. i Bergkvara.Omdop till Janet,hemort Kalmar.Det gick inte bra för Sonny,i maj 1972 sålde konkursboet Janet till Christer Svensson i Kalmar.Omdop igen,nu till Mia .Under 1974 har Mia sålts till köpare antingen i Kanada eller USA.De nya ägarna skall göra en tremastskonare av Mia och ,iånt är vänligt. Mars hittar man på 20-talet ägd av N Wijnstok i Delfzijl och på 30-talet ägd av W Wijnstok i Uthuizen.Efter kriget är hon tremastskonare,förlängd 1945,ägd av Poul Jörgensen i Aalborg.Omkring 1950 övergick hon till N K Strömberg samma ert. 1952 fick hon ny motor och blev väl förmodligen MS samma år.1956 inköptes far- tygetav S H Björnhage m.fl i Göteborg och sattes omdöpt till Bornö i fart Malmö-Lübeck med hemort på Styrsö.1969 såldes Bornö till Torgny Evert Karlsson i Sjåte.I oktober 1974 såldes hon till Baltic Schooner Ass Ltd i Georgetown på Grand Cayman Islands och man kan förmoda att hon gått ut vid det här laget. 330 tdw,står det i listorna. MS Avanti byggdes 1939 Martenshoek för herr R Holverda i Gasselternivejn.Han sålde omgående Poppel Dekker i Groningen och nu blev namnet Pegasus.Samma år vidaresåldes fartyget till Rederi AB Staffan i Gävle och detta valde namnet Sigfors.1951 såldes Sigfors till Rederi AS Vitus Bering i Htraens.Danskarna föredrog namnet Vitus Bering.Våren 1954 inköptes fartyget av Sören Pettersson m.fl uti Skärhamn.S.ydfors.sade Sören och därvid blev det. 1959 förlängdes Syd- fors vid Nya Göteborgs Varv från 450 till 550 tdw.Pettersson mantalskrev båten i Göteborg i960 och 1965 blev han ensam ägare.Mot slutet av 1966 såldes Syd- fors till Karl W Christensson m.fl. i Kungälv,men hemorten blev Visby.I oktober 1974 såldes S.ydfors till Sunrise Shipping Inc,St Thomas,USA.Hon gick ut till de karibiska vattnen som Sydfors i oktober MS Fjaugen byggdes 1961 i Sölvesborg för Robert Myrsten m.fl. i Slite.Hon såldes i början av 1974 till Rederi AB Lillgard(Bror Husell) i Mariehamn och bytte namn till Färjsund.vilket en utsänd skara båtologer kunde konstatera i maj i Marie hamn. Färjsund tar med sig 945 ton färdkost på sina vandringar. Theseus byggdes 1955 på Rolandwerft i Bremen för D/S Neptun å samma ort.1966 inköptes Theseus av S J Mattsson m.fl. i Slite och namnändring kom till stånd •ch utvisade Stavklint i resultatkolumnen.I juni 1974 såldes Stavklint till United fVners i Singapore,vilket består av svensken Bernt Forsell och några till omdop till United Trader och hon har kommit ner och låter hälsa att allt går bra. Lastförmågan är bara 450 tdw. MS Elektra byggdes 1964 på Ekensbergs varv för Rederi AB Wallenco i Stockholm. I maj 1972 såldes Elektra till Scandinavian Motorships AB å samma ort och blev Sergel.I början av 1974 övergick fartyget till Nils Hugo Sand i Oslo.Omdqptill Nopal Sea.Nopal Sea lastar 1005 eller 2220 tdw. I sammanfattningen i Länspumpen 3-1974 hade jag glömt Tonsund,Adele och Rigon. Den förstnämnda boende i Vänern,de båda andra i Norrlands kusttrakter. Återkommer med mer i detta senare.
Walter Nilsson En visa hittad i Tidningen "Sjömannen! för juli 197^ av sign 10 "Schönne Gnist"
Det seglar uppå Vänern en skuta, Västanbris Med last av rosig marmor allt i från Hällekis Det kankar uti skrovet och taljorna de slå Och högt mot lovarts reling går böjjorna de blå.
Och skepparn står på bryggan med väderbiten kind Och rorsmans hår har bleknat i sol och nordanvind Utefter akterströmmen går röken från maskin Där vita skummet kokar som fruktsaltsammarin.
Hallå, du gamle sailor från Grums och Hammarön Såg du stormen köra i trav på Dalbosjön Och gick du med en jänta på krog i Vänersborg Så fick du hennes hjärta som i en shoppingkorg.
Du nös i svavelångor från Slottsbrons pappersbruk När månen sköt till väders sin runda kopparbuk Du känner Lurös bränning och Gullspångs ljumma kväll Och hyran har du blotat på Amåls Stadshotell.
Nu spränger vallmorosen sin knopp i Mellerud Och dunig som en svettdragg står Otterbäckens brud På låringen om styrbord, där har Du Kållandsö Med lindar i olivgrönt och körsbärsträd av snö.
Häll upp fajansmuggen en lång och bister sup Och dröm dej vilda drömmar på femtons famnars djup Snart ligger nattens drottning i stoftet för din fot Och blir som kumminbrännvin och halländsk pepperrot.
Sjung hjärtats höga visa om storm och böljebrus Om kortspel uti skansen i nätters sus och dus När spaderknekten stack som en finsk korvettmatros Och hjärterdamen log som en vaxad pappersros.
Du vet att under kölen går döden som en ål Och stirrar efter byte ur tomma ögonhål Men skutan dansar lustigt i kuling från sydväst I Säffle eller Glava, var ses vi väl härnäst?
Insänt av Edmond Bäck, Malmön-Göteborg
-- o-- 0-- o--
MERA OM RÄTTAREGÅRDENS VARV av Olle Renck
Listan över nyfeyggen vid varvet kan utökas med följande: Oreg (?) skonaren LORELEY, byggd 1879, 135 brt §reg (?) ångf. GUSTAF, byggd 1884 (komposit), 161 brt reg-nr 133, ångf WANHEM, senare MATHILDE JÄDE och SMÖJEN, byggd 1880 (komposit), hela 3^9 brt reg-nr 1062, ångf DAGMAR, byggd 1882 (komposit), 261 brt reg-nr 1627, galeasen INDUSTRIEN, 97 brt, byggd 1885 reg-nr 1884, galeasen VIDO, byggd 1891 Nylandsö, 5^ brt reg-nr 20^-2, skonarskeppet EDITII, byggd 1889, 209 brt reg-nr 22^5, ångf ALBERT, byggd 1890 (Komposit), 219 brt Vidare blev reg-nr 1388, galeasen FALKEN på 81 brt, och reg-nr 2399, älvbåten WILHELM på 50 brt förbyggda vid varvet 1888 resp 1893. Säkert 11
är att listan inte är fullständig ens med dessa kompletteringar. Bl a har jag för mig att BROR hade en SYSTER, men hon matte dölja sig bland luckorna i mitt ofullständiga register.
--O--0--O--
RÄTTELSE
I förra numret av Lanspurapen uppgavs felaktigt att den lilla tankern MAKUMBA förde Singapores flagg. Så är nu icke alls fallet. Hon hör hemma i Persiska Viken och för Saudi Arabiens flagg.
__o— 0— o——
OBS
Genom Räbbedjupet vast om Herrön passerar under sommarmånaderna oräk neliga fritidsseglare. Många finner lugn och ro i Grönskärens natur hamnar och vikar. Få, tror jag, tänker på hur levnadsvillkoren var för de människor, som bodde där ute för 230 år sedan. Bergen står sig lika, då som nu, men tillvaron har förändrats.
Landet var då utarmat av Karl XII:s krig. Hur stor nöden var i de grå fiskarstugorna ute i skärgården när vintern kom är för oss nästan ofatt bart. Kär så ett fartyg förliste såg skärgårdsborna en för dem ganska självklar möjlighet att få bröd i stugan genom att sälja eller byta bärgat vrakgods till den rika prostgården i Sibräcka. Detta var i lag förbjudet, men nöden har ingen lag. Följden av bärgningen blev emeller tid förhör och rättegångar.
Skeppet ifråga hette Jungfru Elisabet och förliste lucianatten 1717. En del av lasten tillhörde arvprinsen av Hessel-Kassel, sedermera Sveriges konung Fredrik I. Om bärgningen och förhören står att läsa i boken "Skeppet med Guldvaggan" av Johan Pettersson. Ett plock ur bokens kapi tel, där en stor del av tillgängligt material om 1700-talets sjöfart Redovisas. Skeppens väg över havet, Eldarna på stränderna, Skeppet Jungfru Elisabet, Guldvaggan, Barken med stenlasten etc.
Boken kan beställas genom att skriva en rad eller per telefon av Gunn tel. 030^-61362 eller Johan tel 030^-63012. Pris 6 5 :- kr.
— o--0— o— HAMN RAPPORTER Vi har glädjande nog mottagit hamnrapporter dels från Vänern av sign BK och dels från Skärhamn och Rönnäng av Sven-Ivar Johansson. Vi tackar och redovisar.
Vänern I 1 iköping mellan broarna ligger Ann, Pia-Marie och Gullvor i vinter sömn. På Kallandsö vid Jonsson & Co ligger Göta Kanal AB:s Diana och får en ny styrhytt med ett flertal nya hytter akter därom samt däckshuset inunder framdraget några meter. Vidare Dagskär för diverse reparations arbeten, Vänervik likaså, Skandia ligger i dockan för besiktning, Althea ligger sjösatt efter en "make up" i dockan under hösten. Sydkust ligger vid egen brygga och får ny styrhytt. Vid Sjötorps Varv ligger de båda zinkdragarna Svanefjord och Arnö samt Tuna. Vid Billcrud i Gruvön har deras bogserflotta tillförts Händig, som inköpts fran Helsingborg. Samtidigt avyttrades Sölje till Ralf Andersson i Norra Garn. Mariestad har tillförts bogseraren Castor för kommande is vintrar . De större fartygen hemmahörande i vänerhamn såsom Elizabeth, Hamn fjord, Tonsund och ilarietta är samtliga i trafik. Helemar byter maskin i Göteborg/uckerö. 1 Scantank - Skärhamn 2 Westvåg - " 3 Sandön - " 4 Beta - 11 5 Marine - " 6 Beppie - " 7 Mariann - " 8 Susanne - Skanör 9 Golden Sea - Stockholm TO Vingaren - Skärhamn 11 Sylvan - " 12 Nagaria - " 13 jakt 14 Saga - 11 ^ 15 Vesta, bunkerbåt 16 TV 259 17 GG 267 18 GG Garmö 19 GG 691 Nordvåg 20 GG 402 Brita 21 jakt 22 jakt 23 Niord, lotsverket 24 arbetsbåt •S/eoy^Orr»«^ <5//j& _ 4 . SVc/c. i/etr-frs/ac/.
Inneliggande i Bleket Sm Dagny av Nordvik
Rönnäng 1 GG 358 2 GG 700 Cap Bon 3 Fiskebåt 4 Jomfruland 5 Gunilla 6 GG 21 Zentha 7 GG 7"'8 Caprice 8 GG 722 Norrskär 9 GG 7^5 Polstjärnan 10 Fiskebåt 11 Ancylus-Solna Ett fartyg som vållat en del diskussioner bland båtologer Mr den lilla järnskutan Ketty. Då hon nyligen förliste uppdagades en massa olika upp gifter om hennes förflutna. Jag har roat mig att sammanställa hennes öde och då vill jag tacka marinhistoriker Theodor Dorgeist, Knud P Knudsen, Walter Kilsson, Lennart Karlsson och Sven-Ivar Johansson som samtliga kommit med ”kött på bcnen,!.
Fartyget byggdes som fiskelogger 1908 av J Frerichs & Co AG i Einswarden på uppdrag av firma ”Virsurgis'1 Heringsfischerei-Aktiengesellschaft i Bremen och sattes i fart under namnet Erda. 1922 såldes båten till ett annat fiskerisällskap som kallade sig "Midgard" Deutsche-Seeverlcehrs- Aktien-Gescllschaft i Nordenhan. 1931 uppt,':'.dde Brcmen-Vegesacker Fischerei- Gesellschaft i Bremen på scenen och köpte Erda.
Efter att ha fiskat i 25 år såldes Erda 1933 till konsuln och fabrikanten Edgar Bieber i Frankfurt. Han lät vid varvet W und E Hatecko i Dornbusch bygga bort fiskedoften. Den spartanska inredningen byttes ut mot lyx och när fartyget levererades som lustjakt kunde man tydligt läsa Orinoco II på bogarna.
Huruvida lyxlivet var nyttigt eller ej skall vi inte gå in på här. Konsul Bieber avled emellertid den 8 januari 1939 och båten såldes senare under året till köpmannen Max Adolf. Bischoff i Hamburg-Harburg„ Han ändrade.namnet till Greif II. Hitler stiftade lagar och med en av dem som stöd övertogs fartyget den 9 januari 19^2 Kriegsmarine och placerades i Stettin, Ev, för kortades namnet till Greif I. Hon byggdes om och användes sedan som vakt- . och patrullfartyg vid Stora Bälts södra ända. Under krigets slutskede anfölls hon av brittiskt flyg, träffades och fick med stora ovanbcrds- skador och läck sättas på grund vid Spodsbjerg på Langelands sydspets. 15. Där "hittades" hon så småningom av danskarna som bärgade henne och förde in vraket till Rudkjöbing. Där såldes hon "as lying" till skep paren C P Jensen i Rudkjöbing. Hon bogserades senare till Graastens Vaerft för ombyggnad och reparation. Man förvånades då över fartygets fina inredning som dock delvis var förstörd. Det fanns också en delvis förstörd Deutz diesel i henne som man med stor möda kunde reparera och använda. Resultatet av alltsammans blev Bibe, motorseglare av Rudkjöbing.
Skeppare C P Jensen, bland kolleger kallad "Kartoffel-Jensen" eftersom han tidigare tidvis seglade med potatis, handlade mycket med fartyg. Han hade bl a tre olika Bibe som senare kom till Sverige. Den första Bibe blev Ketty och skall behandlas utförligt nedan. Bibe nummer 2 blev Pater Noster 1952 och senare Anne och 1961 åter dansk med namnet Anno. Hon strandade vid Langesund (?) 19&7 och blev kondemnerad (pråm?). Hon köptes också av Jensen som vrak och reparerades vid Graastens Vaerft. Den tredje Bibe kom till Sverige 1971 men sattes under Panama-flagg. Hon var från början ångare med namnet Robin. 1929 blev hon Yellowhammer och 1948 Lindean och såldes från England till Jensen 1953*
För att återgå till Bibe nummer 1 såldes hon i mitten av 1950 till AB Bröderna Kristiansson & Co i Gravarne som gav nyförvärvet namnet Ketty. Man lät 1954 vid Marstrands rnek Verkstad, som då låg i Marstrand, för länga fartyget med 5 meter. Samtidigt omtacklades hon från motorgaleas till motorfartyg.
Att vi lever i en föränderlig värld gavs prov på 1960. Då ändrade Brö derna Kristiansson firmanamnet till Fiskebröderna AB. Man behöll sedan sitt fartyg fram till december 1965 då man för 110.000 kr sålde båten till kapten Sture Julius Magnhammar och Inga Maj-Britt Elmquist, Kalmar med den sistnämnda som huvudredare och ägare till en symbolisk del i båten. Undei? våren 1968 övertog kapten Magnhammar själv sysslan som huvudredare.
I oktober 1968 fick fartyget hemort på Gotland och där har hon sedan hört hemma, bet Var då AB Sjöiinjer i Stockholm med den legendariske "båtförstöraren" Otto Magnusson i spetsen som lade upp 100,000 kr för henne. Hemorten sattes till Visby. Han behöll sedan Ketty fram till april 1974 då hon förvärvades av skepparen S Torsten Rydqvist i Visby. Denne behöll henne dock inte så länge utan redan i september samma år sålde han henne vidore till fru Else-Marie Hartzell i Ronehamn och medintres- sent. Därmed ha.de Ketty fått sin siste ägare.
Den 19 december 1974 var hon på resa med 195 ton vete från Uppsala till Kalmar. Klockan hade hunnit bli 21 då hon skulle byta fyrsektor vid den trånga passagen vid Finnkartens fyr utanför Västervik. Hon gick dock på fel sida om en slätprick och gick hårt på grund. Enligt besättningen berodde detta på ett roderhaveri men detta kanske man får ta med en nypa (kanske en hel säck) salt. Under natten försökte två tullbåtar, två lotsbåtar samt livräddningskryssaren A E Appelberg dra Ketty flott. Men man lyckades icke. Besättningen lämnade därför fartyget på fredags morgonen och for hem for att fira jul. Inga eller ringa bärgningsförsök gjordes därefter och under den storm som härjr.de i området omkring den 29 januari 1975 kom båten loss och sjönk på 10 meters djup.
Ketty var i ganska dåligt skick vid tiden för grundstötningen. Sålunda var däverterna fastrostade, livbåten saknade dyvicka och ankaret låg löst på däck utan att vara fastgjort i ankarkättningen. Manskapsutrymmena saknade värme, så besättningen låg i mässen. Det var som på en Panama-båt.
I januari 1975 polisanmäldes att fartyget plundrats på sin last, pres enningar, skärstockar och dylikt. Snart nog kunde man dock konstatera att vädrets makter varit framme. För vem vill ho. 195 ton rutten spannmål? __o--0— o—— 16. ENGBLOMS SKUTOR av Gunn på Tjörn
För bara några få år sedan var hamnen i Skärhamn packad med träskutor. Numera ligger där endast en vinterupplagd skuta, olje-Larses "Hamlet! Den vitmålade skonaren är en prydnad för hamnen och påminner om tider som varit. Men helst vill man minnas "Hamlet" som Hugo Engbloms skuta, den svartmålade. Hon var den sista i raden av Engbloms skutor.
Hugos far, Artur Engblom reste som sextonåring till London för att söka hyra. I sex veckor fick han gå och knalla innan han fick hyra i norska barken "Dilbur" från Kristiania. Första reean gick till Quebec i Canada där man lastade benstockar till England» Denna resa följdes av fler på samma trad. Efter några år som djupvattenseglare korn Artur Engblom hem och före fyllda 20 hade han hunnit skaffa egen båt. Jakterna Lovisa och Aurora. Vilken av dem som var den första är osäkert. Brödfödan gav de emellertid på stenseglingen från fredrikstad. Något in på det nya seklet såldes den andra i ordningen av jakterna och ersattes med rockebåten "Nordstjernan"» Det blev Arturs tredje skuta. Stenseglingen for fem kronor tusendet sten fortsatte. Med "Nordstjernan" seglades sten också till Kiel* Hon såldes senare till Oskar Pettersson, Skär hamn och därifrån till Svelvik (Uppseglingen till Drammen), Norge* Dar blev hon förbyggd och flyter "kansken" ännu.
Engblom köpte efter "Nordstjernan" norskbyggda kuttern "Axel Berg", som blev familjens trotjänare fram till år 19 2 1, då den slutseglad lades vid köleröd holme.
Familjen Engblom behövde större och nyare tonnage. I augusti 1922 köptes så den femte i ordningen, den skuta som senare kom att kallas "gamle Hamlet". Ett tremastat Marstalbygge (05) med många atlantseg- lingar bakom sig innan hon fick Kyrkesund inskuret på namnbrädan. Den forna långscglaren skulle framgent enbart plöja Östersjöns vatten. Hon var dock fortfarande segelfartyg när hon köptes och skulle så för bli ett par år framåt. Hennes iörsta resa för Engbloms var gödning från Malmö till Norrköping. Åtta dygn tog resan. Därifrån gick hon till Oskarshamn och lastade famneved till Göteborg. Något av tidens anda ges när Hugo berättar i Då Hamlet Skulle in till Oskarshamn kom de till Finnrevet i kvällningen. De låg och blossade på lots hela natten. Vin den var SV men inte förrän morgonen därpå kom lotsen ut; Det var gott om dar på den tiden och stress på sjön fanns inte* Som tredje last blev sten från Lysekilsdistriktet.
Hösten 1925 blev Hamlet motorseglare. Hon fick en Säffle-maskin om 30 hkr. Några år senare togs mesanmasten ur henne.
Våren 1936 sa Ides Hamlet. Ett nybygge vid Sjötorps Varv, då endast bordfyllt med däcket lagt, köptes istället. Nybygget kom också att få namnet "Hamlet" och från den dagen kom uttrycket nya och gamla "Hamlet". I augusti 1936 var nya "Hamlet" färdigutrustad att börja sitt segla- tionsår med fyra delägare. Senare blev Hugo Engblom ensam ägare till skutan.
När kriget bröt ut i Polen (den 1 september 1939) var "Hamlet" på syd- resa från Härnösand till Stege med trälast. Många skutor gick i säll skap bl a Östermännerna med Tärnan och Vinga från Marstrand, Fanny från Rönnäng. Man hörde på radio hur tyskarna gick in i Polen och diskuterade vid hamnbesök vad som höll på att ske. I södra Östersjön var sjögång som från en liten kuling av alla krigsfartygens kölvatten.
Medan lossningen pågick i Stege blev det veckohelg. Hugo cyklade då upp på Möön från vars topp är en vida utsikt. Därifrån såg han en av Sassnitz-färjorna lägga ut minor ända upp mot Falsterborev. 17 När trälasten lossats gick "Hamlet” till Limhamn för att lasta till Moss. Ute på öppet vatten mötte en dyster syn. Havet var fyllt med props efter det första fartyget som krigsförlist vid Falsterborev. Det var ett grekiskt fartyg lastat med ca 6-7000 ton props. Hon bär gades senare in till Köpenhamn. Av lotsarna fick Hugo höra att Beda från Hovenäset kommit in till Köpenhamn med trälast. Hon hade varit på resa i flera veckor utan vare sig radio eller olja. Skepparn på Beda hade berättat att då Falsterborev passerades tutade och vinkade man så mycket man kunde från fyrskeppet. Ombord på Beda kunde man inte förstå varför man gav så mycket uppmärksamhet åt just dem, så många fartyg som passerar där, så de vinkade glatt tillbaka. Inte förrän Beda låg förtöjd i Köpenhamn fick de klart för sig att de haft ängla vakt, som seglat över minbältet lyckligt ovetande om krig och minor och att vinkningarna var varning.
Mest seglade Hugo Engblom med sin Hamlet på LlibeCk. Med gamla och nya Hamlet var Hugo sammanlagt 778 gånger i Lübeck. Inte höll Hugo själv räkningen men vid en Liibecks-resa kom hamnkaptenen ombord och gratu lerade. Hugo hade först ingen aning om varför han blev uppvaktad. Det var hamnkontoret som tagit initiativet att fira Hamlets femhundrado Lubecks-resa. Skeppshandlare och andra uppvaktade också.
Lasterna var de vanliga men också annat kom över med Hamlet. Från 19^6 fram till på 50-talet hade Hamlet ungefär 500 flyktingar med till Sverige. När postskutorna inte hann med tog Hamlet ibland posten Trelleborg-Lubeck och tvärtom.
Från 1967 har Hugo Engblom varit hemma* Samtidigt med Hugo slutade Hamlet med fraktfart och blev som bekant lustseglare istället. Riktigt slut med Engbloms båtar är det inte. Med snipan Lipsy drar Hogo torsk garn i Stigfjorden om vintern och dörjer makrill om sommaren.
-- o— 0--- o—
GAMLA TIDNINGAR BERÄTTAR genom Edmond Bäck, Malmön-Göteborg
GHT 2k mars 1857:
Lysekil 19 mars:"Sistlidne Lördag d 14 d:s hemkorn från storsjöfiske efter U dagars bortovaro storsjöfiskebåten "Traktören", förd ef skep paren Jan Andersson, hemma på fiskeläget Näset inom Grafvarne Kapell, hafvandes under resa något vester om Skagen förlorat 3ne man af be sättningen, den så kallade lilla båten, 2100 storbackekrok med linor och 2ne vakare, ytterligare hade en man varit öfver bord, blev bergad, men ligger ännu sjuk, med föga hopp om återfående. De olycker, som drabbat båtskepparen ökas derigenom, att han hotas med utmätning för återbärande af erhållna premier till storsjöfiskets ändamålsenliga bedrifvande, ett åliggande, som mannen lärer uraktlåtit att uppfylla. Vår brefskrivare insinuerar, att bevekande omständigheter här tala för öfverseende å vederbörandes sida.”
GHT 22 mars 1872
Det är att frukta, att det svår^ vädret skall hafva åstadkommit många olyckor på sjön. I dag mottaga vi från en af våra korrespondenter fölajnde brev: "Natten mellan den 15 o 16 dennes afseglade från Styrsö Tångon fiskarebåtarna "Mary”, Johan Silverblad, "Friheten", C Svensson samt "Fursten", A Ljungberg, hvardera skeppare åtföljd af sina besätt- ningskarlar. Resan gällde som vanligt Skagen för att derifrån till Göte borg medföra fisk, så kallade Skagskädda. Alla tre båtarne lågo äfven 18. till ankars NV om Skagen. Natten mellan den 18 och 19» då den redan förut starka blåsten, hvilken der var nordlig, ökades till fullkom lig snöstorm i förening med ovanligt hög sjögång. Vid pass kl 3 på natten sprang ankartrossen på C Svenssons båt "Friheten” och "Mary" syntes likväl hafva satt till bottenrevade segel. A Ljungberg med "Fursten;:, låg emellertid qvar till den 19 kl 9 fm, då äfven han måste för bottenrefvade segel, efter att ha lemnat tross och ankare, börja en brottning med den isande vinden och do Öfverspolande sjöarne, hvilken först slutades kl 3 em den 21, då A Ljungberg underbart nog lyckades inkomma till sitt hem vid Styrsö Tånge, hvarest han med hjelp af dervarande befolkning fick sin båt förtöjd. Såväl skeppare som besättning voro utmattade av öfveransträngning samt, livad värre var, hade erhållit svåra frostskador å händer och fotter. Att kampen för lifvet denna gången varit svår kunde äfven synas på den nedisade båten, hvilkens alldeles nya segel voro sönderslitna! Sorgen och smärtan tilltaga mer och mer i de af "Frihetens" och "Marys" besättningars bebodda hyddorna ännu när detta skrifves den 21 kl 8 em, hafva inga underrättelser inträffat."
GHT 30 mars 1872
En påsegling i Norge från Söndmöre skrifves den 17 ds till "Morgen- bladet", Kristiania. I natt föreföll åter en af dessa ohyggliga ång- fartygspåseglingar, hvilka tyvärr nu synas blifva så vanliga här i landet, att man icke kan förundra sig öfver, att menniskor som skola färdas på sjön, grufva sig för att möta ett ångfartyg på samma gång som den resande^allmänheten med skäl kan ängslas för att begagna sig af ångbåtarne. Ångaren "Kong Sverre" har nemligen i natt Öfverseglat ett svenskt bankfiskefartyg "Färdeneslandet" hemma å Hunnobostrand och fördt af skepparen Alf. Olsson, vid Gostö, omkring 1 mil från Aalesund. Bankfiskefartyget, som inne hade 1 å 2 tusen styck torsk samt fiskredskap mm sjönk ögonblickligen till botten. Besättningen, 10 man, räddades lyckligtvis, dock med stor svårighet, ombord på "Kong Sverre", som icke erhöll någon skada, utan efter hafva gått in till staden med det förlista manskapet fortsatte resan söderut. Såsom närmare omständigheter vid denna beklagliga tilldragelse, berät tas att bankfiskefartyget var på ingående från hafvet, men låg i blekstilla och dref utan att hafva lanterner uppe. "Kong Sverre" hade ungefär vid midnattstiden gått ut från Aalesunds hamn på sin tur till Kristiania. Vädret var lugnt, luften mulen, men icke mörk, enär månen fyller första qvartalet i morgon. De förolyckade fiskarene, som äro svenska, skola genom förlistningen lida en förlust af 2 å 3 tusen spdr, utom den förlust de lida genom att de nu urståndsättes att ar beta i sitt yrke. De hade inte försäkradt. Utan tvifvel skola behöf- liga undersökningar nu genast företagas. Att fiskefartyget icke hade sina nattsignaler uppe är bevisadt och kan icke omtvistas. De kommer dock förmodligen att ifrågasättas, om ångfartyget här kan och bör gå fritt för att gifva ersättning för förvållad skada. Do passerade låter förmoda, att det ej heller varit riktigt ombord å "Kong Sverre" både hvad angår utkik och fartyget styrning, hvilkot nära nog bekräftas af en annan berättelse nemligen af besättningen på den i Aalesund hemma hörande lotsskuta hvilken samma natt, också i närheten af Gostö, endast med knapp nöd undgått att blifva öfverseglad af samma ångfartyg. Efter vart förmenande skall "Kong Sverre" få mycket svårt för att be visa det att pligtskyldig försigtighet blifvit iakttaget ombord å ångfartyget.
-- o-- 0-- o-- KOP KLUBBNÅLAR !
Ett mycket begränsat antal klubbnålar finnes ännu kvar. Passa på att beställa. Finns hos Krister Bång, Partille och kostar 10:- kr 19.
FOTO ÖNSKAS nv Krister Bång
Jag har sedan sex år tillbaka systematiskt samlat fotografier av fartyg som har ett registernummer på 10000. Det kan ju synas vara lätt att få tag på då ju dessa fartyg är relativt nyss registrerade men några verkliga problem finns kvar. Av de tusen foto de gäller har jag i skrivande stund samlat ihop på 9Ö7 olika objekt. 13 promille fattas alltså ännu. Och ett av dem är fiskefartyget Sallmo vars öde nedan skall beskrivas av mästerdetektiven Einar Holm. Men vem skaffar fram ett foto?
Fiskefartyget Sallmo, SD 597. Reg-nr 10501, 3/7 1964/nytt/. Byggt 1917 i Viken, Malmöhus län av ek och fur på kravell, mätt 13»19 ton, tillhör rederi med flera ägare. Huvudredare och befälhavare Kils Viktor Lennart Nygren, Hamburgsund, Kville kommun. Äges av N V L Ny gren och T A Nygren genom köp av skepparen Karl Willy, Sixten Trygg, Hamburgsund. Fartyget riggat med en mast och försett med en 1-cyl 90 hkrs June-Munktell motor. Bilattest 21 april 1964 enl mätbrev utfär dat i Göteborg 30 september 1942. Dim 14,99 x 6,00 x 2,47 m byggt 1917 av skeppsbyggmästare Hagman, Vikons Skeppsvarv efter beställning. Försäljningspriset den 14 maj 1964 var 30.000 kr.
Intyg från Martin Gustafsson, Landskrona den 27 april 1964, att denne 1917 var byggmästare på Vikens varv och intygade att Sallmo byggts för skeppare Ernst Alexandersson, Hönö och att likvid erlagts.
Intyg från Alexandersson att han 1934 sålt Sallmo till Ernst Berg, Hönö. Intyg från Ernst Berg, Hönö att han den 13 mars 1936 sålt far tyget för 20.000 kr till Edvard Edvardsson. — Edvardsson säljer fartyget den 11 april 1946 till Per Amandus Utbult m fl för 25.000 kr samt 10000 kr för fiskredskapen. Utbult m fl säljer den 10 maj 1947 fartyg och redskap för 37.000 kr till S H Holm, H L Holm och Anders Reinholdsson, Sydkoster. Den 25 januari 195Ö säljer Reinholdsson sin tredjedel till Stig Holm för 10.000 kr samt 2.167 kr för andelen i redskapen och denne blir 2/3-delägare. Reinholdsson var bosatt på Nordkoster. H L Holm avlider den 19 november 1960 och den 31 oktober 1962 sålde sterbhuset sin tredjedel till skeppare Karl Wilhelm Sixten Trygg, Hamburgsund ocb Stig Holm överlät sina 2/3-delar till Trygg som erlade sammanlagt 35.000 kr. Trygg sålde fartyget 1964 till ovan nämnda N V L Nygren och T A Nygren för 30.000 kr den 14 maj 1964.
Certifikatet återställt den 11 januari 1965 efter haveri och total- förlisning. Grundstötning, totalförlisning den 5 november 1964 utan för Hamburgsund. Rapport enl § 4o sjölagen den 12 november 19*64. Sjö förklaring i Uddevalla den 17 november 1964, protokollet inkommet till Kungl. 3jöfartsstyrelsen den 21 november 1964. Besättning 2 man. Resa Lysekil - fiskeplats. Avgått från Lysekil till Hamburgsund. Om bord befann sig bef och dennes broder, som tjänstgjorde som bästeman. På fm före avresan förtärde denne tillsammans med två andra personer ett par groggar, varvid innehållet i en s k "krympling" förtärdes. Under återstoden av dagen skedde ingen spritförtäring. Fartyget fram fördes på kompass kurs 6-9 grader i enslinjen av fyrarna Måkholmen.. och Långholmen. Vädret periodvis disigt, västlig vind 5-6 m/sek. ^ar fartyget kl 1900 befann sig vid Saltskär och skulle gira styrbord för att nord om Saltskär gå in emot farleden NV om Hornsö, skymdes farleden plötsligt av en dimbank. Omedelbart därefter tornade fartyget på ett undervattonsskär /rev/ och blev svårt läck. Försök gjordes att föra in det i en vik på Saltskärs nordsida, men motorn stoppade på grund av inströmmande vatten och fartyget kantrade över åt styrbord och vatten- fylldes. Livbåten hann sjösättas och man lyckades ta sig i land på Saltskär. Efter avskjutning av samtliga i livbåten befintliga signal raketer utan att effekt, fortsattes rodden in mot fastlandet och man landade vid 23*30 tiden vid Hornö sund. Under natten ökade vinden till NV och 15 m/sek varvid fartyget blev sönderslaget» Bästemannen var navigatör vid olyckstillfället. Orsak. När ljuset försvann i dimbanken fördes icke fartyget långt nog förbi Saltskär före kurs ändringen trots att konturerna av Saltskär och höjderna på fastlan det kunde skönjas. Kl 1845 fastställdes pos tvärs Saltskär. Bäste mannen uppgav ingen svår sjöhävning, men ström i vattnet. Uppgav att han gått leden minst 1000 gånger. Det kan kaske ifrågasättas, att vederbörande varit lite för säker på sig själv och icke tillräckligt uppmärksam. Om den tidigare under dagen alkoholförtäringen inverkat på bedömningsförmågan har ej kunnat bedömas.
PS Under hemorten Hönö var betäckningen GG 697»
---- o-- 0-- o--
SKUTMINNEN av Sterner Johannesson
I en föregående Länspump efterlystes hågkomster från tiden ombord från våra småskutor. Här kommer några minnesglimtar från min tid i skutorna en 30-40 år tillbaka i tiden. Sjömansyrket har sannerligen förändats mycket på den tiden, både till det bättre och sämre efter olika tycke och smak.
När man förr i tiden på vintern under skutornas uppläggningstid hade "tagit sig fast” (anställning) på någon skuta för kommande seglation och fram på våren, när det blev tid att sätta igång med skeppsarbete, var det första att gå till närmaste bondgård för att köpa en säck halm att fylla madrassen (bustern) med. Jag vill minnas att halmen kostade 50 öre. Till att börja med var madrassen som en stoppad korv men frc?jn på hösten var den tunn som en tomsäck. Då tog man ett gammalt för- eller toppsegel och lade under madrassen i kojen, så det inte skulle bli för hårt att ligga.
En vecka - 14 dagar - innan seglationen började var man ombord och rustade klart för avgång. Det eldades varmt i skans och kajuta varje dag, tog upp seglen som hade varit frånbända och hängt i rummet under vintern och bändecfem under till gafflar och bommar, förseglen till peket och toppseglen till stängerna. Var det sen vår med värme tjärade man ibland utsidan med koltjära (blackfernich) innan vi av seglade. Jag kan ännu i minnet känna lukten av koltjära i nasan, näp skutorna låg nysmörjade på redden och svajade för sina ankare.
Det var väl mera hårt kroppsarbete då att vara sjöman. Vi fick ju då vara med rummet både vid lossning och lastning, men det var många avslappnande timmar under resorna. Stod man en ljum sommarnatt utan styrhytt akter på halvdäck vid ratten och såg seglens mörka siluetter avteckna sig mot den ljusa sommarnatten och hörde blockars och mast ringars knirk, kölvattnets porlande akterut, var det en härlig avkopr- ling. Före och under kriget när man hade god vind och farten blev 5-6 knop, stoppades i regel motorerna och det blev gång för bara segel, tyst och lugnt.
Frampa sommaren när värmen kom hade vi ett gissel i alla träskutor. Då kom "pankorna” (vägglus) fram och störde vår goda sömn. Var det vackert väder tog jag madrass, filt och kudde upp på backen och sov många fri vakter där. En härlig sovplats. Över mig hade jag stagfocken och akter över sag jag gaffel- och toppsegel och föröver förseglen och med bog vattnets brus runt stäven somnade man snart in. 21 .
En upplevelse, som väl dagens sjöman knappast får vara med om var när man efter en kulen och våt höstdag kom in i en bra hamn eller god ankarredd. Jag minns en gång i Östersjön, Vi var på resa söder över med frisk sydlig vind och regn. Vi kryssade med hjälpmotor och segel så gott det gick. På eftermiddagen ökade vinden och det blev att söka nödhamn i Finnhamn, en ankarredd innanför Häradsskär, Finn hamn är en riktig liten lagun och där var plats för en 4-5 skutor som ankarliggare. När vi fått ner seglen, släppt ankaret kunde vi höra hur kulingen brusade i grantopparna runt viken. När vi då var klara på däck, eldat varmt i skansen och kröp upp i kojen och hörde hur regnet smattrade på däcket en halv meter ovanför huvudet, var man bra tillfreds med tillvaron och hade en lång natt att sova på i en säker ankarsättning. Jag skulle tro att nöjesscglare i dag har samma känsla, när de efter en stormig och våt dag kommer in till någon god gästhamn eller lugn ankarvik.
Det är med saknad och längtan jag ibland tänker tillbaka på den tid som inte är så avlägsen men som aldrig kommer tillbaka.
Inte tror jag att dagens jäktade sjömän, med sin ombonade tillvaro, hade kunnat trivas med skutlivet. Nu med den höga standard som är på alla svenska båtar med egna hytter, centralvärme, elektriskt ljus, fritt linne, dusch- och tvättrum med varmvatten och som tar sina rortörnar i en varm styrhytt, skulle vilja byta med oss som i ung domen var med skutorna. Men vi hade nog en mera intressant och roli gare skeppstjänst på skutorna än dagens sjöman har i de moderna far tygen* Jag såg omslagsbilden på tidningen "Sjömannen”, en sjöman stod med ansiktsmask och skyddsglasögon och slipade med en rundell bort gamnal färg och rost på ett järnskott så det rök om det» Bilden hade benämningen "sjömansromantik". Då var sjömansarbetet mera omväxlande i skutorna. Det man skrapade och fernissade syntes vackert mot de nymålade ytorna och stod sig för resten av året. Under resorna var det arbete med att sätta, taga och skota segel, lappsalva riggen och i gott väder laga segel.
Ofta hade vi söndag och helger i hamn, som sällan förekommer i dagens stressade sjöfart. Vi låg alltid några skutor från västkusten till sammans i hamnarna och vi kände varandra nästan som en stor familj. Om sommaren låg vi i seglen på luckan och samtalen var mest om sku tor och seglingar, hårda resor som de äldre hade varit med om.
Det är mycket som blivit förändrat i sjömanslivet på denna korta tid sedan skutorna försvann från våra kuster. Till det bättre eller sämre vill jag ej uttala mig om.
-- o-- 0-- o--
Manus till nästa nummer av Länspumpen som beräknas komma ut i slutet av maj bör vara redaktören tillhanda senast den 5 maj. Alla bidrag, stora som små, mottages med största tacksamhet. Nästa nummer kommer dessutom att innehålla ett supplement till trälistan. Välkommen!
o- — 0-- o--
Mannen och hustrun grälade, så att stickor och strån rök. Till slut sa hon: "Vet Du egentligen vad det är som skiljer Dig från en apa?" Mannen:"Ja, det får väl bli en advokat." o---0--o-- VILKEN ÄR SKUTAN? undrar Sven-Ivan Johansson Vilken är denna kutter, som passerade Kalmar på nordgående i början av juli 1974? Färgen var mörkgrön eller mörkblå.
När jag först stötte på Sonja en januaridag 1962 låg hon i Hamburgsund. Jag kan inte säga att jag blev förälskad. Hon var ju mycket äldre än jag. 23.
Sonja 'rar född i Danmark 1905. I Rudkjöbing bodde hennes föräldrar. Hon föddes faktiskt som pojke. Efter födseln togs hon omhand av Sejlskibsselskabet "Eros" A/S på födelseorten, som gav namnet Eros (kärlekens gud) åt den nyfödda. Redan 1906 togs Eros omhand av A/S A Nielsen i Rudkjöbing som behöll honom fram till 1917 då han flyt tade till Hasle. Siste februari 1920, femton år gammal, flyttade Eros till Sverige. Där passade inte dopnamnet utan han blev flicka under namnet Sonja. Det var kapten Carl Bernhard Kristiansson i Skärhamn som tydde sig till henne.
I oktober 1928 fick Sonja en älskare till, så kapten Kristiansson kunde bara räkna med halv kärlek.
1930 flyttade Sonja vidare på Tjörn och kom till Kyrkesund. Där bodde hon sedan länge. Hon "slet ut" flera karlar. Hon var gift med Arvid Leonard Andersson åren 1930-36, 1936-38 med Petter Olofsson och 1938-59 nied Karl Osvald Olofsson. Alla bodde i Kyrkesund.
På gamla dar förälskade sig Sonja i skepparen Vilgot Alfredsson i Hamburgsund. Olofsson yrkade på skadestånd och fick 19.000 kr i ersättning i mars 1959» Därmed flyttade Sonja till Hamburgsund.
I september 1963 fick karlstadborna Allan Eld och Bengt Jansson syn på henne. Dessa herrar ämnade öppna kafé och skulle ha Sonja som dragplåster. Så hon flyttade upp till Värmland. Hon började dock bli gammal och skröplig. Ibland hade hon till och med svårt att hålla näsan ovanför vattnet så kaffet blev stundom utspätt. Men hon kom hela tiden igen. Men drömmen om kaféförestånderska blev inte mer uppfylld. Någon gång 1971 blev hon hämtad och förd utanför varvet i Karlstad. Och där tycks Sonja ha slagit sig till ro. Sedan december 1972 svarar Arne Nederman i Karlstad på frågor om henne.
-- o-- 0-- o--
ÄNNU MERA OM RÄTTAREGÅRDENS VARV av Old Ship
1882 byggdes där reg-nr 1062 ångaren Dagmar, som enligt Sveriges Skeppslista 1889 äges av Ångfartygs AB Dagmar (C L Larsson), Göte borg. SL-93 är det G E Falck som företräder bolaget. Samma för hållande 97. 368 br och 206 netto mätte hon. Natten till den 12 november strandat vid Byxelkrok på resa Oskarshamn-Aberdeen. Hon flottogs senare men sjönk ånyo och såldes å auktion till en oskars- hamnare, som skulle försöka bärga henne, men därav blev av allt att döma intet.
1891 byggdes galeasen V/ide vid varvet och en sammanställning av ägarna i partrederiet kan måhända intressera: Huvudredare handlande John Pettersson i Uddevalla (15/40 del). Uddevalla var också fartygets hemort. Befälhavare var oexaninerade sjökaptenen Oscar Pettersson från Ljungskile (1/40). Friherre Conrad Oscar Sperling Posse på Brattås, Uddevalla (3/40), vice konsul grosshandlare William Franklin Thorburn på Kasen (3/40), grosshandlare Alban Edvard Thorburn (1/40), grosshandlare Robert Macfie Thorburn (2/40). Följande handlare i Uddevalla hade vardera 1/40: Thomas Gottfrid Olsson, Carl Alfred Andreasson, Axel Wallström, John Hofvander, Carl Johan Engelbrektsson samt slutligen Anton Wilh. Rydholm, vilken hade 5/40. Handlanden Gustaf Viktor Lundberg i Munkedal hade 1/40, bokhållare Artur Emil Zackau (1/40), sjökapten Carl Olsson, Torp (1/40) och enkan Johanna Hellgren i Kärra (2/40). 24. I februari 1899 hade befälhavaren Pettersson avlidit och han er sattes då av förutvarande styrmannen, oexaminerade skepparen August Abramsson från Gusseröd. I mars 1905 såldes man Wido för 8000 kr till skepparen Fritz Gustaf Ferm i Lysekil, som i ensamt majestät styrde och ställde för skutan. Det torde dock inte ha gått särskilt lysande, ty den 26 februari 1907 såldes hon på auktion för 6600 kr till sjö kaptenen Magnus Johansson, Köpstadsö. Johansson var examinerad sjö kapten och hade fått sitt sjökaptensbrev 1905. ^ mars 1908 fick han 8000 kr för henne då han sålde skutan till Skillinge. Där var skep paren Olof Thorsson huvudredare med 2/34-delar och skepparen Alfred Melker Persson befälhavare och hade 7/34-delar. Resterande delägare torde väl inte vara av intresse för västkustare (?). Alla delägare hörde dock hemma i Skillinge. Den 10 februari 1914 beslöt man vid rederisammanträde att sälja Wido för 5-500 kr till Danmark och där döptes hon om till Freja och fick signalen NSQB. Ägare var J P Christensen i Aalborg, åtminstone till en början. Vilka andra ägare som haft henne sedan vet jag ej, men kanske kan jag få reda på det genom läsekretsen? Den 12 augusti 1927 skall skutan ha förlist och även om detta saknar jag detaljer.
-- o-- 0-- o--
KOMPLETTERING AV REGISTERNUMMER Dansken "K P K" kompletterar registernumren kring 7700 och ställer frågor om: 7748 Ebba ex Erhardt, som förliste lille julafton 1948 efter att pa resa Utska-Limhamn med kol ha kolliderat med ett vrak i Danzigbukten. Vid haveriet omkom befälhavaren. Ebba hade då hört hemma i Stockholm sedan 1945« 7781 Alma, som varit omskriven i SST under hösten och där Kronvall kommit med den upplysningen, att hon ligger strax utanför Lübeck i vasskanten som vrak helt avrigg^d. Men var hon verkligen från början slättoppad? "Seglarbibeln" vill göra henne till "råseglare" och det får väl då bli skonertskepp. 7723 Lima blev förlängd vid Jadewerft i Wilhelmshafen enligt vad redaren Ståhl har upplyst mig. Före förlängningen mätte hon 99,98 br och längden var 26,07 medan samma siffror efteråt var 174 resp 33,^4 m. Tre vec kor efter strandningen konstaterade SST att hon inte kunde bärgas. Om man sedan "fiskat" skrot från henne eller om hon på annat sätt tagits upp vet jag ej. Apropos 7737 Ella måste jag fråga varför fd 5775 Brita har blivit "Skit-Brita"? 7745 Elak var "cementskuta" hon såväl som Lima. Dema och förresten även Lima köptes till Sverige av Karls hamns Skeppsvarv, som på den tiden alls icke ägdes av den sedermera så beryktade maskinisten K A Andersson, vilken sistnämnde övertog varvet 1937 från konsul John Carlbom. Mitt kunnande om varvet sträcker sig icke så långt så jag vågar påstå att det var Carlbom som ägde varvet 1930 då de båda här nämnda skutorna köptes, men jag vågar gissa att så var fallet. De båda moderiserades och motoriserades vid varvet och så såldes de till pr 0 A Paborn i Sölvesborg. Jag har sett en uppgift ora att man skulle köpt ett tiotal sådana här fiskeloggerter och byggt om dem till fraktfartyg och att en del av dem sedan sålts till Danmark redan på 3°-talet. 7675 Britt, 7667 Knape, nu danska Gertrud, 7768 Vida och 7776 Heda var sådana objekt som hamnade i Sverige och som jag på rak arm kan komma på. Men det var Demas förläng ning, som skedde 1936, också den vid Karlshamns Skeppsvarv. I mars det året lämnade hon varvet 6 m längre än tidigare och med en tonnage ökning från 165 till 225 ton dw. Nu blev hon också 3m skon och så fick hon järndeck.
Old Ship
7605 Evy såldes till Norge i januari 1939 7633 Sture såldes till Norge i december 1938 Ytterligare kompletteringar i nästa nummer! (JAntJ r\v- 0/66- o v & a o e .r oeunc v e m k IV* S L U T L U r A* u. Fota Foto
7 so F V/v/Ka/ j m 9 HALS Ö %8 n IH 9 ¡96? S-E*\jl. 75*0* ni ALFRED 19/? HAKMOSAfi/D 98 30 t m ¡ 96! ?ro3 F CALr\A e< /JAtOORA 1929 STtfOsEeÖD V/ 19 X 1929 7SW F i d EAL 1911 RISÖ R. 36 II /9 t9 FocHs i v/ä**? 7 SOSI\ss ia/6>E£ I9Z9 HELSM _ II J i r u ^ d o j t ßorA^d** 7ÍÍH £ X s * 2 *É 9 * * ñ r v r < . . l ve/ E t / o u l a /929 h a & s tR a A/D SO «t /M ^•Uf ^rOkk 7S1T SS '**■ áL&OAitTom TcxTr**\ip*rtS ít ¿rJXfe//ti f la r iiim C«* Am stel\/ttn /£STOCKTON t/Ol /xvv / W 9 /y¿o ISppA. ó t v i c é o r g > ? ss 53 K.OSAFR.EQ • r ^ * y IS LI SS HEOOy cxVtjtftiiv Noribf» &4ni»l«HorUy f i f l c u g « **£berUld « * * • ' n*aHor/\ 190* T9K/A/IK/G n 67 > 6 ^ / 9 2 9 / 0.SI ' V#t i 1 S68 SS Esbo **HQLW *.t E.LEh/1 ** ¿feoC jefi »¿Finland »tConJ^Os t*A\jr)st&ty n o o zo?°t i £ J 0 £ > /129 • 3 J SMoEZLArSQ v/>*« sn SHtolSjxjt <*EV(/ALD « < Sh*n\rocl(X i v r VLAfStDIH&E/Y X. m i 1ST?C m 8 P IQ a* BP m •* JtffflVA *K SHULZI t m MAASTOA A/ 0 3 ? 2 £ X / 9 * 9 Sirartd&d rtafcrjnJet, i s v ss D4tsy « StektsUy ¡882 riiODLES&*.OU&H / P £ f c m ? Öjira K^ark,crt. V r a f c i m SS • < W 7 s n SS *< TV* c* AJinin «k HÖLLY « fcW ^*^«ii w 7nw ( *t Sifd. **.rfordt*\ n os OSLO m i / 9 3 V ? S 7 ¥ nr « . K t f V V Ä * SE&OO /919 LAVOSKROVA S/O X t m ,k*i i m X 5 £ v * ns L.A 64tf0{.n m ? G.o-rEQOfiG> z s s i 1919 SS X /OJV i s i l i?iarea at'<4mi»£ö «. Ernst S. tt &EL0S / 9 i 5 s u h d e r la v 0 3 V 6 ^ / m / 9 J 9 1 * 1 1 rrr T RY KO Sl « J t SALAKLAVA / 9 2 < * &ÖTE60fl6 6 / 5 3 X n z 9 T j (/((f . 7*. Vpp* I9S8 7wit*ä*dt i m SS n#rtlu*. H i e r s i V / Ö £ K £ omSTEMsegt* i W 3 Q « s t a^a n &er. /3?9 9i£ /9Ä9 M i n U c NO UnhSfif fyr 5 ^ 9 9 3 7 3 n%9 7 m SS SCl STAQUJ c x / t i £ / ? £ < ? L O00 $ E 3 ^ 0 m 9 9 . 3 * }S20 SS PLOTQ t i &OLIVI4 «< Van k a iiiia mLadij Livuis / ? < ? ? STOCKTOti yta ifKW«tU. T J / 9 £ 9 % w / 1 ST8I SS m (ntRA&IA** Syrm*S ti * * R-OSitti' / s ? y JVA/0£«UiA/0 / ^ X r. 3 1 V V f £r Vfpk. 3-?3 /jiik*bjl 7 S ti ns iV /am oj- «< X tai/roj- «< vicr / 2 6 9 Upph. h'ai~>bo>'~* ISMSS JEhJMY ** .itotil «x XsuVrf H*Cier / ä ä 0 LfnanRTOtJ m i 9 ~ S X itr*rJio>d UPA/ ISy. ÖflÄV. is io SS LUCY * < / i a$d*bur$ / 9/0 &Hf\(j(k£nouTH /VJ/ 7 7 9 u n %P « n i i . b r t b y s j t t > 5 - f i ns &S£T* UME(\ / 9 2 £ > \Jf\&WJ/JQA 3 V ¿ 2 1919 /9S2 Ji+Af»r Troj& & ? 5 7 1 * 1 1 SS /A/DM « < VQZE&tx fl/ordckfrtka** Loppertum / ? < ? < ? w. HAlTlSPOOL / m / ? 3 6 HELSlV&aoK& ¥ 3 9 «** m o / . i o JS 12 SS £oätStor«< StikxxrdtrM-* /stind * * tJOt&töpl/Jb / ^ 3 o - uto*\f&r otr**t/d<* X l$9H ns HArtnAlEtf m o £ÖTZfSb&(* 3 2 9 , ? 2 ^ 2 - / 9 Ä 9 T a ^ p ^icuyför QgXia. t6 //81 / S « 9 / / . r o Po, Vpph. >9?? £ry$kk«d 1 SIS ss * « HAKEFjoHQ k Sotii c n o i BER&EA/ S, X m 9 ? S 9 6 n t i OZufP^lK %8 /V F PAKJiLI t < KOLKonPAMier lR « < SILVEMfe , z t 1 /V20 ¿ . 3 / S. D * ? 5 “9 ? F Is L ^ d . « < / c eL<*r\d >/AL&Oft.Q n & H/iLLMI*SSTMtA> ¿V U E iF nfi&STRAVO 1120 7 ^ F n t f e n f i f U T M U D X !92o i m . finme - LOUISE « OLlQdEdJU 4* LILLY !W T&rp */-?*V V / - f / V s .r , 1 (>00 SJ O r t e n i *< Ö Ä ^ « £ «< A/o t o i */£v(/CASTL£ 3 ^ 1920 / 9 3 y JoJiboklt*