Medlemsblad för Västra avdelningen av KLUBB MARITIM - Förening för fartygs- historisk forskning Nummer 1, 1975« Den 27 februari. Årgång k Redaktör: Krister Bång, Skolängen 11, *+3300 Partilie. Telefon: O3I-263838 Vinjetten ritad av Gunn Kristiansson, övriga illustrationer av Sven-Ivar Johansson Eftertryck tillätes med angivande av källa Nummer 11 från starten Upplaga 150 ex Lösnummerpris 5'-- kr, Prenummeration A- nummer 16:- kr. Pg 815768-7 Ponera att framsidan är brun 2. ORDFORANDEN HAR ORDET En god fortsättning på det nya året önskar jag alla båtologer i Västra avdelningen. Först vill jag tacka för förtroendet som ord­ förande ännu ett år som jag fick vid sista mötet i höstas. Den permanenta informationen, som skall sitta i Industrimuseets entré har blivit färdig i dagarna. Ku väntar vi på att museet skall göra i ordning informationsmontern så att vi kommer på plats tillsammans med de teknikhistoriska föreningarna med sina informationer. Tag gärna vägen dit någon gång i vår och titta på både museets fina samlingar samt den trevliga informationen i foajen. Var kritisk! Ring och säg om Du har något bättre förslag som vi då kan ha an­ vändning för i en liknande information som jag idag fått tillstånd att sätta upp i Sjöfartsmuseets entré. Jag hoppas att dessa an­ strängningar kommer att tillföra klubben nya medlemmar, samt vara till glädje för båtintresserade. Personligen är jag övertygad om att det i Göteborg finns många personer som är intresserade av sjöfart och fartyg men som aldrig har haft en aning om att det finns en klubb där man kan träffas och prata båtar och allt som rör sig omkring dem. Ni alla medlemmar i Göteborgs-trakten, som aldrig eller sällan kom­ mer på våra träffar. Ring gärna mig och säg ifrån om Du har något förslag angående mötena. Vi har gjort några trevare för att få tag på en lokal med utsikt över hamnen. Men för att kunna få en egen klubblokal måste vi vara fler medlemmar på mötena. Visst vore det kul att ha en egen lokal att träffas i. För att nå det målet måste vi alla hjälpas åt. Planerna på en lokal i Göteborg kommer inte att inkräkta på de sedvanliga träffarna i Bohuslän med omnejd. Vi får se vad framtiden kan komma med. Ökar medlemsantalet kraftigt får vi ju större resurser att röra oss med! Bertil Söderberg -- o-- 0-- o-- REDAKTÖREN HAR ORDET Det är med glatt hjärta som vi nu kan presentera fjärde årgångens första nummer av Länspumpen. Glatt ty en rad viktiga frågor har lösts. Det finns nu pengar i kassan och jag vill passa på tillfället att tacka alla bidragsgivare för det enorma stöd som vi rönt. Det betyder inte enbart penningstöd utan också ett stort moraliskt stöd som bevisar att vi är på rätt väg. Det finns kanske en och annan som ännu inte hunnit med att skicka in sitt frivilliga bidrag om minst 15:- kr. Kassören är mottaglig på postgiro 815768-7, Gunn Kristiansson. Vi är också medvetna om att det förtroende som vi fått ställer vissa krav. Vi kommer dock att fortsätta på don inslagna vägen men som Du märker har sidantalet ökat. Länspumpens redaktion har utökats med en redaktionssekreterare, Donald MacFie, och dessutom har västra avdel­ ningen fått en kassör som har hand om Länspumpens inkomster och ut­ gifter. Det är erfarna Gunn Kristiansson som valts till den posten. Vi hoppas nu att inspirationen bland läsekretsen skall flöda. För det är just Du som ger Länspumpen dess profil. Vi i redaktionen skriver bara ut och trycker. Så välkommen med allehanda spörsmål. Ingen fraga är för liten men det finns faktiskt frågor som är för stora. Krister Bång TOMMA TUNNORS TRAFIK av Martin på Näset 5* Självaste julafton 1973 kom Kungl. Postverkets vänlige jultomte och Säckte mig "Länspumpen" och helt naturligt blev gamla skutminnen som nya igen. Jag som aldrig kan närma mig jul, utan att på nytt genom­ lida julveckan 1932. Det var den där trista epoken i folkhemmets växlande historia, då broder Sven Göran Olhede hade det ganska knapert i gamla Götet, enligt hans eget vittnesbörd inför allt folket. På den tiden kunde vi åtminstone hålla livslågan på "sparlåga" om vi för glatta livet seglade med tomtunnor för leverans i många danska hamnar. Till omväxling motionerade vi med att skyffla makadam i Struer och Lemvig, och som ett trevligt vitt plåster på såren blev det krita från Aggersund och Lögstör till den kära bryggan vid Lärje. Juläventyret började nog så bra, då vi på denna julveckas första dag, vid en av Smögens salta bryggor, fyllde "Stinas 1 bukiga rum med skramlande tomtunnor. Startade sedan vår naggande goda 16-20 "SkandiaS med remregulator och for hem till kära Näset, även kallad ”västkustens pärla", där vi i lugn och ro skulle fira Jul, för att efter helgen ta ombord däckslasten "inne i stan" d v s Göteborg, för ovanlighetens skull i själva Rosenlundskanalen. Allt var än så länge fröjd och frid. Min något äldre bror och skepps- kamrat, skulle äntligen få äkta sin tillkommande, och på Bohus-Malmön rustades det för fullt till bröllop. Men ack och ve och fasa. Ett protesttelegram från den vänlige grosshandlaren i stan slog ner som en extra kraftig kvartersbomb. Vi uppmanades att omedelbart avsegla till den stora sjö- och stapelstaden vid Göta Rivers mynning. Varom icke skolen I dyrt få gälda alla eventuella kostnader i händelse av försenad leverans. Paniken, sorgen och inte minst vreden var total. Vi fann det dock klokast att skyndsamt lyda och lida, ty en frakt på k3 öre per sliskig tunna var icke mycket attkomma med, ifall den jo­ vialiske grosshandlaren gjorde allvar av sitt telegraferade ekonomiska hot. Det blev att i all hast säga återbud till både klockare och präst och till alla bröllopsgästerna. Värst var det naturligtvis för de längtande unga tu. En av de tråkigaste resorna i "Stinas" stolta historia tog sin början. Förbi alla de välkända samhällena, där våra kära vänner och bekanta såg fram emot en god och efterlängtad Jul. Farkosterna väl förtöjda. Kuttrar och jakter, galeaser och skonare. Somliga med gran i förtoppen. Något av en fin julstämning härskade i hela skärgården. Innan vi passerade gamla Älvsborgs fästning hade vi mött otaliga GG-are som för hårt pressade maskiner skyndade sig hem. Julgranar syntes på många däck och säkerligen var det gott om julklappar i de rymliga skanerna också. Dagen före julafton med fyra tunnor högt (det utgjorde tillsammans med rumslasten 800 st) gledo vi stillsamt iväg på älvens dystra yta. Vinden låg oss emot redan vid Klippan, och den kärleksfulle grosshandlarens julhälsningarvärmde icke våra vikingasinnen i någon märkbar grad. Efter en stormig natt skymtade vi äntligen Fornas gamla fyr och vid middagstiden löpte vi lyckligt in i Grenå havn. Telegram till dem därhemma avsändes. Efter några timmars ljuvlig vila trots den tämligen fräna silldoften i skansen, snyggade vi upp oss ty vi hade tacksamt hörsammat de goda sjömansvännernas inbjudan till julfest på Sömandshjemmet och jag kan försäkra att det trots allt blev en mycket vacker och stämningsfull julafton, både julklappar och godis vankades. k. Juldagen anlände vi till Århus. Så snart den grå vardagen grydde efter ännu en julfest, kastade vi iland dessa, nästan hatade, tunnorna... Returlasten blev som vanligt soyaskrå till Götet. Det blev en kvick resa. Snart voro vi hemma igen. Bröllop firades, glädjen stod högt i tak, dansen tråddes och broder Henry och Axia lever lyckliga ännu denna dag. -- o-- 0-- o-- DEN GAMLA FISKEBÅTEN av Helge Filipson (med benäget tillstånd av författaren) Nu är jag gammal och rötan har satt sig i spanten färgen har flagnat och rostat har stagen och vanten. Motorn den hickar, men går väl ännu några sträckor relingen trasig och skrovet ej fritt ifrån läckor. När jag var yngre och frisk var varendaste pinne då var jag oftast på långfärd, och sviker mig inte mitt minne kan jag berätta om fiske vid Shetland, men ock vid S:t Kilda. Långa vi fiskade där vid klippön, den ensliga vilda. Männen fick arbeta styvt och kort blev nog törnen i kojen, högst ett par timmar, mens vakten beseglade bojen. Så skulle backorna in och agnas på nytt för att sättas. Fisken fick isas och rensas, om detta ni nog hört berättas. Även på fiske i Nordsjön jag deltog med ungdomlig iver. Stormarna här och strapatserna, städs i mitt minne förbliver. Med båtar från Hönö och Knippla och andra av skärgårdens öar, jag tävlade, stundom i stiltje men stundom i brytande sjöar. Snurrevad brukades mest, men även med trålen försöktes, sällan vi landade här men England och Skottland besöktes. Med båtar från Yarmouth och Hull jag trängdes väldigt i geiten. Pojkarna handlade the och speakade english på streten. Nu är jag gammal som sagt och lämnat båd Shetland och Fladen, går här helt makligt som lanscha emellan min hemö och staden. Visst är det skönt för en gamling att slippa mot väder kämpa, skönt när man lider av röta i spant och annan onämnbar krämpa. Dock kan det hända ännu jag förnimmer en längtan att följa, kamraterna ut på den fria, den obegränsade bölja. Ut till de vredgade vågorna, stormande vilda. Ut till den ensamma, trotsiga klippön S:t Kilda. -- o-- 0-- o-- VARNING utfärdad av Edmond Bäck Båtologer se upp med ditt språk. Skriv så vanligt folk förstår i Härnedan kommer ett skräckexempel. Det var en gång en stadsarkitekt som skrev till en kommunal byggnadsnämnd: "Med tanke på miljöns utpräglade vertikaler bör en understrykning av objektets horisontala element ge en heterogen estetisk kontinuitet. '1 Översättning "Eftersom träden är höga och smala skall husen vara låga och breda." o-- 0-- o COASTERS. 5. I några nummer framåt kommer jag att behandla ooasters utan annan målsätt­ ning än att skriva och berätta lite om dessa trevliga flytetyg,som tyvärr blii* allt­ för sällsynta i våra farvatten ju längre tiden lider.