Lillpastorns bekännelser: Del 4 Montreal by night.doc (mars 2001) DEL 4: RELIGION I PRAKTIKEN: MONTREAL BY NIGHT Har jag inte sagt det förut så säger jag det nu. Tack! Jag hade troligtvis aldrig fått chansen att uppfylla min högsta dröm om det inte vore för Rönnby IBK. Givetvis ska jag förklara närmare och naturligtvis är rubriken en ledtråd. Det är visserligen en LÅNG historia, men nu är ni i mitt våld, så då kan jag göra lite som jag vill, ha, ha, ha!!! Förresten, minns ni att jag i en av mina tidigare krönikor påstod att jag inte var religiös? Jag ljög. Jag är djupt troende. Jag räknar mig som tillhörande av en mycket speciell religion. Mina fötter har vandrat på helig mark. Min religion har en kyrka som inte liknar traditionella kyrkor. Men jag har varit i min religions Mecka. Jag har vallfärdat till denna plats tillsammans med tusentals likasinnade. Jag har skådat ljuset. Och jag kan berätta att upplevelsen var överväldigande. Kyrkan heter Centre de Molson, den tar in 21 273 besökare och ligger på adressen 1260 de la Gauchetière i en stad som heter Montreal som ligger i en provins som heter Quebec som i sin tur ligger i ett fjärran land som heter Kanada. Min religion grundades i tidernas begynnelse, dvs. någon gång i början av det näst sista årtiondet på 1800-talet. På McGill University i Montreal fanns ett gäng studenter som skrev en regelbok för ett spel som de höll på med på sin fritid. Detta spel var ishockey. En ny religion var född. Sporten växte snabbt och 1892 skänkte guvernören Lord Stanley en buckla som årligen skulle gå till det bästa hockeylaget i Kanada. 1917 gick ett antal av de klubbar som växt fram ihop och bildade NHL, National Hockey League. Av de lag som var med från början finns fortfarande två lag kvar. Ett av dessa är Toronto Maple Leafs, som ursprungligen kallades Toronto Arenas. Redan 1919 bytte man namn till St. Patricks och 1926 antog man sitt nuvarande namn. Det andra laget som varit med sen starten är Montreal Canadiens. Under årens lopp har både Toronto och Montreal haft ett antal spelare som gått till historien. Ett av många namn som förtjänar att omnämnas är Montreals Maurice "Rocket" Richard. Richard torde vara inte bara den mest populära spelaren i klubbens historia, utan kanske också den mest framgångsrika. The Rocket innehar två officiella klubbrekord: flest poäng i en match, åtta poäng (fem mål och tre assist) och flest mål i karriären för sin klubb, 544 stycken hann han med. Han var för övrigt den första NHL- spelaren som nådde den magiska 500-målsgränsen och han vann Stanley Cup åtta gånger under de 18 år mellan 1942 och 1960 som han spelade med 1 Lillpastorns bekännelser: Del 4 Montreal by night.doc (mars 2001) Montreal i NHL. NHL har ett pris döpt efter Richard. Detta pris går varje år till den spelare som gjort flest mål i grundserien. Maurice Richard föddes den fjärde augusti 1921 och dog den 27:e maj år 2000. Det finns naturligtvis även andra profiler som burit Montreals tröja genom åren. Jag hade tänkt dra några namn från olika epoker. Kanske känner ni igen ett par utav dem. Från den de tidiga åren har vi Aurel Joliat, Newsy Lalonde, George Vezina (Vezina Trophy går varje år till ligans bästa målvakt) och Howie Morenz. Efter denna period hette de stora stjärnorna Doug Harvey, "Boom Boom" Geoffrion, Maurice Richard och hans yngre bror Henri, Jacques Plante, Jean Beliveau (spelade 20 år för Canadiens, 507 mål och 1219 poäng på 1125 matcher) och Yvan Cournoyer. På 70- och 80-talet var det Ken Dryden, Larry Robinson, Guy Lafleur och Bob Gainey som fick stå i rampljuset. Som ni kanske redan har gissat är Montreal mitt favoritlag. Hur som helst börjar vi närma oss nutid, och även förklaringen till varför jag håller på just Montreal. 1984 anordnades Canada Cup och jag var då åtta år gammal. Min yngsta moster, som då bör ha varit 18 år (eftersom hon är född tio år före mig) hade ett tidningsutklipp uppsatt på sin garderobsdörr en gång när vi var hemma hos min mormor och morfar som då som nu bor på Håkantorpsgatan på Skälby här i Västerås. En av de spelare som syntes på detta klipp var en kille vid namn Mats Näslund. -Den där Näslund måste vara bra om han är med i svenska landslaget i hockey, resonerade jag. Gissa vilken klubb han spelade i till vardags? Tre år senare fick min brorsa Matte en bok när han fyllde år. Boken hette någonting i stil med "Sportåret 1986" och i boken fanns ett reportage om en viss spelare, vars lag säsongen innan, dvs. 1985-86, hade vunnit Stanley Cup. Gissa vem denna spelare var. Ytterligare ett par år senare, 1988-89, gick jag i sexan och hockey var omåttligt populärt i Västerås eftersom VIK gått upp i Elitserien. Under denna säsong hade SVT visat ett antal NHL- matcher. Jag var då så pass intresserad att jag en natt gick upp halv ett och tittade på den sista Stanley Cup-finalen, och till min förtjusning, vem tror ni jag fick se i rutan om inte… Ja, ni vet kanske svaret på den frågan. Sen får ni lägga ihop ett plus ett själva. Tyvärr förlorade Montreal matchen, och Stanley Cup, mot Håkan Loobs Calgary, men jag blev frälst, och är det än idag. Canadiens lyckades ännu bättre 1993 när man slog Los Angeles Kings i Stanley Cup-finalen med 4-1 i matcher. Jag såg naturligtvis alla matcherna live på Kanal 5 och givetvis har jag kvar den sista avgörande matchen på video. Trodde ni något annat? 2 Lillpastorns bekännelser: Del 4 Montreal by night.doc (mars 2001) Det är faktiskt delvis Micke Thunbloms fel att jag skriver allt det här. Han brukar nämligen säga att han är lite avis på mig för att jag kan så mycket om ett ämne, så att säga. Det är väll rätt meningslös kunskap, NHL är kanske inget som är så viktigt egentligen, men so what? Jag har i alla fall gjort min pilgrimsfärd, kollat på hockey i Montreal alltså, men innan jag berättar om själva resan tycker jag det kan vara på sin plats att förklara även hur jag över huvud taget fick chansen att göra det som jag alltid drömt om. Tja, om jag ska vara ärlig har jag faktiskt inte ens drömt om att få åka till Montreal. Jag är ju en fattig student och kanske kommer jag få en hyfsad ingångslön den dan jag är klar med min utbildning, men det är ett tag till dess. Jag har alltid tänkt att det har varit så osannolikt att jag skulle få se en hockeymatch live på plats i Montreal att jag inte ens kunnat drömma om det. Förmodligen skulle ni tappa hakan om ni visste hur mycket pengar jag har "förlorat" genom att vara tränare i Rönnby, vilket ju inte heller direkt bidrar till att man planerar jordenruntresor i parti och minut. Jag har inte vågat räkna ut exakt hur mycket pengar det handlar om, det är väl inga ofantliga summor, men jag bortförklarar det med att det är min favoritsysselsättning och min favorithobby, och en hobby ska väl kosta pengar? Jag ser det som en investering. Som jag skrev i början är det dock på sätt och vis mitt engagemang i Rönnby som gjort det möjligt för mig att åka till Montreal. För nästan exakt ett år sedan, på den tid då jag tränade Flickor 86, var det så att en fredag när vi hade träning var det ovanligt många som var borta. Den förälder som hade hand om Bingolotterna frågade därför mig om jag hade lust att köpa ett par lotter, för han hade inte så många kvar och det kändes onödigt att behöva lämna tillbaka lotter. Sagt och gjort, jag köpte fyra lotter. Jag tänkte att jag nog skulle kunna sälja mina fyra lotter till min farmor och farfar. Det har jag gjort förut. På lördagen var det som vanligt innebandy, och hur som helst lyckades jag som vanligt komma hem sent eftersom det hade blivit en massa trassel med en seriematch mellan Flickor 88 och Flickor 89. De där lotterna hade jag glömt vid det laget. På söndagen var jag, farsan och Matte och spelade bowling och efteråt tog jag med mig lotterna hem till morsan och farsan och tänkte att jag skulle rätta lotterna på Internet, eftersom jag inte hade Internet hemma då. Jag satte mig framför datorn, surfade in på Bingolottos hemsida och knappade in lottnumren. På tre utav lotterna var det ingen vinst, men det var det på den fjärde. "Grattis, du har vunnit Resturen" stod det. Jaha, det var väl trevligt, tänkte jag, jag har väl vunnit resecheckar för två och ett halvt tusen kanske, ja kanske till och med fem tusen om jag har riktig tur. På eftermiddan/ kvällen åkte jag till Västeråshallen och kollade på Rönnbys damer som hade match. Väl där träffade jag både Kerstin Dahlström och 3 Lillpastorns bekännelser: Del 4 Montreal by night.doc (mars 2001) Lena Gustafsson. De hade bättre koll på läget än vad jag hade och hade lyckats klura ut att jag vunnit en tvåveckors resa för två personer till Mexiko. Visst, säkert, det måste vara något missförstånd tänkte jag. Jag trodde inte alls på vad de sade. Följande dag tog jag därför min lott och knatade iväg till Bingolottos kontor borta vid Idrottens Hus. Jag gick in och det satt en kille där och jag sa: -Hej, jag förstår att jag ha vunnit något men jag vet inte riktigt vad.