Riddarholmen Under 1700-Talet

ANDRA AVDELNINGEN.

RIDDARHOLMEN UNDER 1700-TALET.

KAP. 1.

TOMTER, GATOR OCH STRÄNDER.

ET TORDE ICKE BEHÖVA NÄRMARE UTREDAS, att Riddarholmen under Ägande- rätten till D 1700-talet jurisdiktionellt och administrativt utgjorde en del av huvud- tomterna. staden. I äganderättsligt hänseende är allenast att erinra, att holmens samtliga tomter under detta århundrade -voro i kronans eller i privat ägo; även kronans innehav grundade sig emellertid på fång från enskilda. Före år 1697 innehade kronan ej någon tomtmark på holmen men förvärvade under 1700-talets lopp en rad tomter, så att dess — eller särskilda stgtsinstitutioners — mark vid århundradets slut utgjordes av tomterna nr 1 i kvarteret Gråbrödraklostret, uris 2, 3 och 4 i kvarteret Kidskär, nr 1 i kvarteret Kungshuset, nr 2 i kvarteret Västertorn samt nr 2 i kvarteret Gråmunkeholm, varjämte tomten nr 1 kvarteret Kidskär kom i Riddar- holmskyrkans ägo. Tomten nr 1 i kvarteret Gråbrödraklostret förvärvade riksgäldskontoret av änkefru Eva Maria von Schantz genom köpebrev den 30 mars 1793 och erhöll uppbud samma år.' Tomterna nris 2 och 3 i kvarteret Kidskär inköptes från professor D. von Schulzenheim av kungl. maj:t och kronan år 1776; uppbud synes icke hava ägt rum och fastebrev följaktligen ej hava utfärdats. 2 Tomten nr 4 i kvarteret eller kammarrättens hus er- höll kronan av friherrinnan Elsa Cruus arvingar genom köpebrev den 20 augusti 1756, varefter uppbud omedelbart skedde. Tomten nr 1 i kvarteret Kungshuset hade kronan strax efter slottsbranden övertagit från Wrangelska arvingarna genom köpebrev den 9 juni 1697; å fånget erhöll kronan fastebrev den 17 därpå följande juli. 4 Tomterna uris 1 och 2 i kvarteret Västertorn tillhörde sedan 1774 generalassistanskontoret, som då köpt den av hattstofferaren Anders Reimers. År 1782 avstyckades huvudbyggnaden (tomten nr 1) från det övriga och försåldes till frimurar- orden. Kontorets verksamhet övertogs år 1792 av riksgäldskontoret, som härigenom fick bestämmanderätten över denna tomt, designation för kontoret utfärdades den 23 augusti detta år.' Tomten nr 2 i kvarteret Gråmunke-

i Uppb. prot. 8/4, 8/6, 3/5 1793, sid. 51, 68, 82. Utredningar I, sid. 19. 2 Utredningar I, sid. 33 f. 3 Upp. prot. ' 3/6, n/io, 8/11 1756, sid. 162, 188, 199. Utredningar I, sid. 35. 4 Uppb. prot. 144, 214, 28/6 1697, sid. 126, 135, 143. Utredningar I, sid. 37. 5 Fria B, sid. 551, Stik. Utredningar I, sid. 42 f. 94 Bih. nr 55 år 1940

Fig. 21. Del av karta över Staden mellan broarna, odaterad och osignerad, sannolikt omkring 1770-talet. Kopia, Stik.

holm inköpte kommerskollegium den 16 november 1772 av handlanden A. L. Levin och erhöll därå följande år uppbud. Vad angår tomten nr 1 i kvarteret Kidskär förvärvades den från kammarherre G. Wachschlager av Riddarholmskyrkans föreståndare den 23 november 1758 uppbud meddelades omkring årsskiftet 1760-1761. 7

6 Uppb. prot. 18/1, 15/2, 15/2 1773, sid. 18, 49, 66. Utredningar I, sid. 49 f. Uppb. prot. 151, 15/12 1760, sid. 329, 353, 12/1 1761, sid. 8. Utredningar I, sid. 21 f. Bih. nr 55 år 1940 95

Staden innehade under detta århundrade icke någon tomt å holmen. Stadens intressen voro i stället knutna dels till gatorna, dels till stränderna.

Gatunätet å holmen synes under 1700-talet icke hava undergått några Gatorna. nämnvärda förändringar. Bebyggelsens utseende under 1700-talet framgår i huvudsak förutom av de nedan (fig. 25-27, sid. 119-123) omför- mälda strandregleringskartorna av en odaterad karta från 1700-talets senare del (fig. 21, sid. 94). På 1720-talet förevar fråga om anordnande av en väg till sjön mellan den år 1635 till Per Sparre och Carl Sparres barn donerade tomten, numera motsvarande nr 3 i kvarteret Kidskär, som då ägdes av statssekre- teraren Barck, och tomten nr 1 i samma kvarter, på 1640-talet av staden försåld till Johan Ban&s arvingar, vilken tomt innehades av fältmarskalken greve Däcken Det mellanliggande området, nuvarande tomten nr 2 i kvarteret Kidskär, utgjordes av en obebyggd plats, den gamla »Badare- gården », vilken Diicker år 1721 begärt att få inköpa. Det framgick emellertid av verkställd undersökning, att marken enligt köpebrev av år 1714 i själva verket tillhörde Barckska tomten. Enligt ett ämbets- och byggningskollegii memorial den 10 oktober 1721 hade Barck »tillåtit, och där jämte anhållit, att av tomten [nr 2] en öppning må ske in vid merhögbemälte hans excell:ces [Diickers] hus [nr 1] till en vattugång ut- före till sjön, i från gatan, som nu med plank är avstängd». Denna av- stängning, som gällde hela tomten, hade enligt vad nu upplystes i magistraten år 1717 verkställts av staden. Den väckta frågan hemställdes av kollegium till magistratens gottfinnande. Magistraten beslöt att förklara sig icke kunna antaga någon disposition av tomten, enär denna tillhörde Barcks fastighetsinnehav, men »att vattugången till sjön ut med . . . greve Diickers hus, efter h:r estatssekreterarens Barcks [medgivande], in för stadsens ämbets- och byggningskollegio, [bör] lämnas öppen» •8 Gränden finnes ej å Tilhei karta över Riddarholmen 1730 (fig. 11, sid. 75), utan denna visar området mellan Barcks och Diickers tomter såsom en bergplats. Däremot synes gränden på Jonas Brolins karta över staden mellan broarna av år 1771 (fig. 13, sid. 79). På Carlbergs strandkarta 1730 (fig. 25, sid. 119) finns gränden angiven som desseinerad men ej utförd, på 1750 (fig. 26, sid. 121) och 1768 (fig. 28, sid. 123) års synes den ej alls. Å N. G. Vermings tryckta karta över staden inom broarna och Riddarholmen 1819 (fig. 22, sid. 96), är gränden överbyggd vid Kyrkogatan. På designationskartorna för granntomterna äro ävenledes förhållandena växlande. 1746 angives gränden stängd med ett träplank eller möjligen en port och gränden säges vara »desseinerad» ; 1749 och 1760 är den öppen, 1774 igenstängd och 1817 » desseinerad » . En annan »gatureglering» som emellertid i själva verket blott bestod av en profilreglering, sammanhängde därmed, att efter slottsbranden hovet

8 EB prot. 19/9, "å, "ho 1721, fol. 217 v, 225 v, 234 v, Civ. prot. 8/11, "/ii 1721, fol. 937, 948. 96 Bih. nr 55 år 1940

erettles D YL R R cl cl a r — hi us e b-

fitiet„

fi /: Å ,

/k, cl° j/i/f

t N, R,ID _D _A R II 01 31- k

FJÄR I) _E

Fig. 22. Del av karta Over Stockholm inom broarna med Riddarholmen av N. G. Verming, 1819. Tryckt karta.

och kanslikollegiet flyttades till Riddarholmen. Regeringen skrev nämligen år 1705 till magistraten och anmärkte, att »den backan, som sträcker sig utmed Kungl. Maj:ts residens intill det där näst intill belägne Rosen- haniske huset [ungefär Kungshusplan], vilket nu för tiden är hyrt till Kungl. Maj:ts cancellie, finnes mycket brant, obekväm och illa beskaffad, så att man med största möda och besvär kan komma och åka där upp- och utföre, så eljest som i synnerhet då den om vintertiden finnes is- lupen, varandes där likväl en sådan allmän passage och genomfart, varest Bih. nr 55 år 1940 97 icke allenast Kungl. Maj:ts egne hovvagnar, utan ock Dess råd och främ- mande ministrer samt andre betjänte som i Kungl. Maj:ts cancellie eller ock i kungl. hovet hava att beställa, måste sig betjäna; alltså finne Wi nödigt, att samme besvärlige och oläglige backa, som utan dess icke ringa vanpryder stadsens regularitet, helst så .när intill Kungl. Maj:ts eget residenshus, så mycket någonsin möjel:t är må bliva jämnare och bekvä- mare gjord; och ville borgmästare och råd fördenskull låta sig vara ange- läget att fatta den goda anstalt, det sådant ju förr ju hellre må vinna sin fullbordan och verkställighet på sådant sätt, som det sig bäst och tjän- ligast göra låter». I skrivelse samma dag uppmanades underståthållaren att övervaka, »att detta fordersammast må bliva verkställt». Regeringens brev upplästes i magistraten och överlämnades av denna till ämbets- och byggningskollegium för verkställighet. 9 Från detta århundrade är vidare att märka en gatureglering på holmens norra sida. Sedan G-eneralassistanskontoret 1774 av hattstofferaren Andres Reimers köpt dennes tomt, numera motsvarande kvarteret Västertorn 1 och 2, gjorde ägaren till tomten närmast öster om Generalassistanskontorets tomt, handelsmannen Adolf Ludvig Levin, i rättegång mot kontoret an- språk på att såsom viderboende och nabo få lösa till sig tomten. Tvisten bilades genom en mellan parterna den 12 juni 1782 träffad förlikning, enligt vilken bland annat till Levin med full äganderätt avstods »den emellan gamla sandstensmuren utan för stora huset, och Levins mur varande plats, ända ned till sjön, med alla därå befintliga byggnader dels av sten dels av träd med fri upp- och nedkörsel om dagen så väl genom contoirets tomt, som genom järnporten upp till den tillhörande gatan emellan stora huset och Levins egendom, alldeles efter den avritning, som stadsingeniören von der Bourg den 23 maj i detta år upprättat, och av Levin underskriven är (se fig. 24, sid. 101).» Förlikningsavtalet inne- håller därjämte i punkt 2), att »den plats, som enligt förenämnda avritning är emellan stora huset och Levins tomt, anses för gata». Avtalet ingavs till Svea hovrätt, dit målet fullföljts; och genom dom den 8 juli 1782" prövade hovrätten skäligt »gilla och fastställa» förlikningsavtalet. Den del som skulle anses för gata, synes motsvara norra delen av nuvarande Schering Rosenhanes gränd. Några år senare eller 1805 klagade frimurarsamhället, som då ägde nuvarande Västertorn nr 1, hos ämbets- och byggningscollegium, att den i förlikningsavtalets punkt 2 omnämnda platsen i den å tomten den 13 november 1804 utfärdade designationen angivits såsom gata eller gränd under det att platsen i en tidigare designation 'upptagits såsom en samhällets enskilda tillhörighet. Efter remiss till stadsingeniören förklarade denne i memorial den 16 april 1805, att »vad angår den uti senaste dessein utmärkta plats, såsom gata, eller gränd

9 Kungl. senatens brev 92/9 1705, sid. 767, 771, RA. Civ. prot. 27/9 1705. 10 Bilaga 8/7 1782.

117 40 7 98 Bih. nr 55 år 1940 så är även det enligt med nyssnämnda stadfästade karta och skall lik- mätigt 2:a mom. uti nyssvälbem:te dom anses för gata». Grändens södra del synes hava varit mer eller mindre stängd ända till dess densamma efter regleringsavtalet den 26 januari 1885 mellan Kronan och aktiebolaget P. A. -Norstedt & Söner definitivt utlades i sin helhet i enlighet med stadsingenj ören Ygbergs stadsplaneförslag 1875. 11 Slutligen må här återgivas följande anteckningar om gatuläggningen. Kungl. rådet och högste ordningsmannen Nieodemus Tessin lät år 1718 »påminna om gatuläggningen och det hålets igenfyllande, som är inom Riddarholmsbron, utför framl. kungl. rådets, greve Oxenstiernas hus [kvarteret Gråmunkeholmen nr 1], emedan eljest lättel. någon skada kan hända, för dem, som hava nödigt, att gå där fram och åter». Ämbets- och byggningskollegium befallde i anledning härav byggningsbokhållaren och stadsingenj ören att genast efter föregången besiktning låta detta ärendet vinna sin verkställighet, kunnandes det sedan undersökas, antingen hög- bem:te fru grevinna eller staden detta tillkommer detta att påkosta» ." Enligt kungl. maj:ts befallning till borgmästaren Adelerantz år 1727 gjorde byggningskollegium »anstalt att läningar skola göras vid Riddarholmsbron åt den sidan, som vettar emot Riddarholmskyrkan och bredevid framledne • . . Bengt Oxenstiernas å den ena och generalen . . . baron Creutz å andra sidan belägna hus», och gav stadsarkitekten tillsägelse »att strax låta dessa läningar förfärdiga». 15 1731 översågs i byggningskollegium stadsingenjörens räkning på utförd reparation »på gatan emellan kungl. slottet och . . . Erik Sparres hus på Riddarholmen», d. v. s. Kungshusplan. Kollegium resolverade, »det herr kammarherren högvälborne herr baron Sack, som innehaver och bebor ovanber:de hus att betala hälften av reparation på denna gata» ." Vid kungl. brev till överståthållaren 1771 angående ersättning för stenlägg- ning av »kronans platser här i staden » fanns fogat ett av stadsingenjören von der Burg uppgjort »Förslag till kronans publique platsers och gators stensättande som nu äro så bristfällige, att de böra repareras; upprättat, efter vad staden betalar för sin gatuläggning» ; däribland upptages arealen »vid gamla Kungshuset på Riddarholmen, alla gatugropar tillsammans tagne», uppskattad till 158 dir kmt." Av en något år senare upprättad stensättningskarta framgår, att hela området mellan Kungshusbyggnaden och nuvarande kvarteret Västertorn betraktades såsom gatumark (se vid- stående fig.). Vad sålunda anförts lärer vara tillräckligt för att visa, att frågor om gators upplåtande och anläggande handlades efter enahanda principer i fråga om Riddarholmen som i fråga om övriga delar av staden. Någon sär-

Avtalet tryckt i utredningar I, sid. 120 fe. 12 EB prot. 18/n. 1718, fol. 263. 13 EB prot. 23/s 1731, sid. 173. 14 Kungl. brev t. OA 28/1 1771. 15 EB prot. 14/11 1727, fol. 495. e./1- AU

gg 9 At

T Of6

Fig. 23. Stensättningskarta för Kungshusplan, odaterad, 1772-1774. Original, Pl. 27, sid. 366, Stik.

100 Bih. nr 55 år 1940 ställning med avseende å Riddarholmens mark framgår alltså ej av handlingarna.

Strand- I ett memorial den 23 augusti 1768 berättar dåvarande stadsarkitekten regleringar. J. E. Carlberg, vilken innehade denna befattning från 1727 till sin död 1773, att före hans tid »all strandutfyllning blivit förrättad utan någon föreskriven eller fastställd strandlinia», in till år 1729, då han blivit för- ordnad till ledamot av kungl. politi- och brandkommissionen; han hade då i kommissionen föredragit denna angelägenhet, enär det borde anses »intet mindre nödigt vid denna än vid andra städer . . . att vara inne- slutne till figur, form och skapnad, vilken brist av fastställte desseiner, i förre tider, varit vållande så vid denna, som vid flera städer, till all irregularitet, trånga, skeva och obekväma gator och passager». Därför borde »alla städers utvidgande, särdeles vid strander . . . genom generale planer fastställas och verkställas . . . samt bibehållas och befrias för oför- farnas omdömen och olika tänkesätt»." Åtgärder före I verkligheten hade nog arbetet å en strandreglering börjat redan tidi- 1730. gare. Enligt ämbets- och byggningskollegii protokoll den 25 september 1716 anhöll kollegium då hos den med »stadsbyggnaden» sysselsatta hovarkitekten Adelcrantz, vilken 1715 utnämnts till stadsarkitekt »att för- nimma, vad linje hr arkitekten finner nödig till Skeppsbrons reglerande samt till uppfyllningar vid Stadsgården och Munkebron». Den 20 december samma år besiktigade kollegium »stadens stränder, hamnar och de linjer som böre observeras och i akt tagas vid lastagieplatsernes regu- lerande, samt de anmärkningar som äro gjorde eller böra göras vid Norre och Södre strömmar till stadsens regularitet efter desseiner». Protokollet häröver lämnar en utförlig redogörelse för förhållandena vid stadens strän- der och vad därvid borde åtgöras — av detsamma framgår ock, att magistraten redan år 1710 fastställt en strandlinje vid Kornhamn. Kollegium beslöt, att en avritning skulle göras över »stadsens stränder och linjer» och uppdraget lämnades, då stadsingenjören Börje Hag ej hade nödig tid för arbetet, åt auskultanten i bergskollegium Petter Tillreus." Vilka prak- tiska resultat dessa åtgärder för en strandreglering medförde är icke bekant. Möjligen har Tillwus verkligen utfört avritningen, ty år 1730 omtalas en då existerande stor och kostbar general planta över staden."

16 »Berättelse om Stockholms hamnar och stränder . . .», 28/s 1768, ingiven till EB. Carl- bergeka strandkarteportföljen, Stik. 17 EB prot. 25/2, 2O/ ful. 181, 256. 18 PBK prot. 7/2 1730. Även tidigare finnas anteckningar, som visa förekomster av enstaka strandregleringar, men dessa utgjorde icke, som de nu börjande, led i ett allmänt regleringsarbete. Såsom exempel må nämnas, att magistraten 1668 resolverade om upplåtelse av en plats till över- ståthållaren, »allenast lastagie platsen efter linjen och desseinen intet betages eller hindras» (Civ. prot. 27/4 1668), och 1.670 beslöts, »att man västan till skulle avstaka, huru långt ut som fyllas skall efter den linjen som förra gjorde dessein utvisar» (Civ. prot. 29/1 1670, fol. 15 v). Bih. nr 55 år 1940 101

CD, ctr Jerre

St 0 ra Httfi et

00 2, 7 7 0_ 1? , 9. 92 . , -or 9

,JY";v41.5

e» n a 51 e • 102 Bih nr 55 år 1940

Intresset för strandregleringen framgår ock av en ämbets- och bygg- n.ingskollegii berättelse 1718 angående kollegii arbetsuppgifter; bland dessa upptages inseendet över stadsingenjörskontoret »så att icke allenast det hålles i behörigt skick och ordning utan ock att ingenjören årligen för- fattar och uppsätter geometriske kartor och grundritningar över stadsens stränder, platser och tomter» ; " några dylika strandkartor nämnas ej i 1672 års förordning om Stockholms stads styrelse bland kollegii upp- gifter. Förhållandena förblev° emellertid otillfredsställande. Strandregle- ringsfrågan upptogs därför, såsom Carlberg uppgav, av kungl. politi- och brandkommissionen. Denna utsågs år 1724 och hade till uppgift att för- bättra stadens politi- och brandordningar. Den intog en i förhållande till stadens organ fristående, närmast överordnad ställning. Kommissionen utgjordes av tre riksråd, justitiekanslern, en generalmajor, ett kansliråd, en vice president, fyra kollegieråd, en assessor och två rådmän; borgerskapets begäran om representation i kommissionen vann ej regeringens bifall. Förhållandet mellan kommissionen och staden var spänt; och häri torde väl en av orsakerna vara att söka i att renhållnings- och strandregleringsarbetet gav klent resultat — dessa båda frågor sammanhängde, enär stränderna i stor utsträckning nyttjades såsom tippningsplatser för stadssamhällets avfall av alla slag. Tillad general- I politi- och brandkommissionen företogs först frågan om stadens in- karta 1733. delning i »kvarter- och brandmästerskap». Härför visade det sig emellertid nödvändigt, att stadsingenjören, som då var Petter Tillus, fick »förfärdiga specielle koncept kartor så över staden som malmarna» och i februari 1730 beslöt kommissionen att låta . giva honom detta uppdrag. Den 25 juni förklarades kartorna skola vara färdiga till juli månads ut- gång. I oktober väckte underståthållaren von Drake förslag, att kartorna skulle tryckas, för vilket ändamål »gatorne skulle utsättas, och dessa spe- cialkartor så noga konnekteras att de kunna i koppar stickas och av- tryckas». I mars 1731 anmäldes, att kartorna voro färdiga och att stads- ingenjören begärt, att magistraten ville för honom utverka privilegium till tryckandet. Därförinnan borde de dock enligt kommissionens beslut över- ses av överståthållaren, byggningskollegium och stadsarkitekten. Den 29 november 1731 uppvisades kartan i kommissionen av stadsingenjören, som därvid meddelade, att han sökt kungl. maj:ts allernådigste privilegium till tryckningen. Kommissionen förklarade sig därvid icke hava något att erinra. Till2eus erhöll av staden först ett lån, sedermera ett kontant bidrag till tryckningskostnaderna. Detta är sålunda tillkomsten av Tilhei bekanta »General Charta öfwer Stockholm med malmarna åhr 1733» 2° (fig. 12, sid. 77). Carlbergs Denna karta var emellertid icke den enda, som kommissionen lät upp- strandkartor 1730. göra. Vid sitt sammanträde den 25 juni 1730 behandlade kommissionen 19 EB prot. 13/3. 10/6 1718. fol. 20. 119. 2o pBK prot. 7/2, 25/8, 3/10 1730, 27/3, 29,'n 1731. Mem. t. mag. 23/1731, 357/1740, 124/1751. Bih. nr 55 år 1.940 103 frågan om de med byggnadsväsendet sammanhängande instruktionerna och uppdrog åt dåmera byggningsborgmästaren Adelcrantz att även låta för- fatta en »plan över publique hamnar, bryggor, brunnar, vändnings- och andra platser», vilka skulle föreläggas byggningskollegium och magistraten för yttrande före den 1 oktober. Detta uppdrag sammanhängde närmast med brandväsendet, enär man vid påkommande eldsvådor behövde lätt tillgång till vatten och möjligheter till snabb kommunikation. Med skrivelse den 25 augusti överlämnade stadsarkitekten Carlberg »planer över alla stadsens strander», på vilken han »anmärkt såväl strandernes nu varande linjer och utfyllning, som ock projekterat strandlinjernas rättande och fastställande, jämte särskilt beskrivning över var trakt». Den 3 oktober samma år presenterade Carlberg sina kartor i kommissionen." De remitterades till magistraten. Att regleringsarbetet en tid framåt alltfort var aktuellt, visas av att Carlberg i ett memorial av maj 1732 om platser till orenlighetens ihopsamlande förklarade, »att platser härför icke kunde beständigt utsättas, men stränderna bliva utfylte och strandgator lämnade emellan husen och stranden». De Carlbergska strandkartorna ha ännu en gång behandlats i kommissionen, nämligen den 10 juni 1732. Då an- mäldes, »att magistraten intet vidare haft att påminna vid projektet än det anseliga penningutgifter därtill erfordras och att stadens medel till allt sådant icke äro tillräckelige, helst de till stadsens angelägnaste och oum- gängeligaste tarvor icke ens förslå». Kommissionen beslöt då att ägna sin uppmärksamhet åt vändplatserna såsom det nödvändigaste." Även ett tredje kartarbete omförmäles i politi- och brandkommissionens General- planen. protokoll. Denna karta avsåg att vara en verklig stadsplanekarta i nutida mening med syfte att bindande reglera stadsbyggnaden, däri inbegripet strandlinjerna. 1725 års byggnadsordning anbefaller »regularitetens» noga iakttagande vid nybyggnad (art. 1 § 1), varjämte föreskrives, att, där strömmar löpa genom staden, stranden skall uppbyggas med gråstens- eller sandstensmurar och på bägge sidor givas breda strandgator (art. 1 § 15). De nyss omförmälda Carlbergska strandkartorna åsyftade en allmän strandreglering, men berörde icke i större omfattning stadens inre delar. Vid deras behandling den 3 oktober 1730 i politi- och brandkommissionen anförde underståthållaren, att det vore nödvändigt, »att en riktig planta blir formerad över hela staden, huru gatorne skola gå, huru kvarteren skola läggas och varest torg eller vändplatser med mera skola bliva, varigenom både tiden besparas och besväret låsas för magistraten när de skola före- taga inkommande byggningsdesseiner, eljest skulle en evärd.elig konfusion bliva, och om regulariteten icke en gång fastställes, torde hända att magistraten gåvo lov till det som de sedan ångrade». Frågan hänsköts av kommissionen till magistraten. Den 20 november 1731 kom frågan på

21 Ritningssamlingen 189. Beskrivningen av år 1730 ej bevarad. /8 1730 i PBK 22 PBK prot. 21/6, 8/lo 1730, 6/5, lo/e 1732 fol. 103, 134 v. Carlbergs mem. 21 handl. om byggnadsväsende. 104 Bih. nr 55 år 1940

nytt upp i kommissionen vid behandlingen av förslag till ny byggnadsordning. Överintendenten greve Tessin »underställte om icke nödvändigt vore det kartor över stadens regulairite måtte projekteras innan någon fullkomlig byggnadsordning kommer att utgå». Kommissionen resolverade, att den »fant sådane kartor, var efter sedan all ny åbyggnad ske bör, vara nödvändige, men som där till lång tid erfordrades, och en del över stranderne redan projekterade äro, så kunde byggningsordningen likafullt överses och till Hans Kungl. Maj:t insändas». Vidare beslöts, att i art. 1 § 1 åberopa denna nya karta och att i samma art. § 2 angiva att nya kvarter skulle »etter nästbem:te karta och i följd därav •fattad dessein utfyllas». Även i övriga artiklar gjordes hänvisningar till »den nya generalkartan»." Vid justeringen av förslaget till byggnadsordning i politi- och brandkommissionen den 21 april 1733 diskuterades ytterligare frågan om generalkartan. Underståthållaren hänvisade till att »kommissionen redan för gott funnit, att en generalplan eller karta bör över hela Stockholms stad inrättas; och densamma jämväl efter kommissionens gottfinnande kommer att bliva ett fundament till byggningsordningen i vissa mål, varutinnan den ock som oftast åberopas». Då förslaget till byggnadsordningen snart vore färdigt att underställas kungl. maj:t, vore det »högt nödigt . . . att samma generale plan bliver ju förr dess hellre under händer tagen samt färdig gjort». Kommissionen fann efter överläggning »att den generale planen eller kartan bör så tidigt vara utarbetad och fullkomligen färdig, att den tillika med byggningsordningen kan Kungl. Maj:ts nådigste ratifikation underställd bliva». Tessin, Adelcrantz och Carlberg med biträde av Tillaeus åtogo sig arbetet. Den 2 juni 1733 anmälde dessa i kommissionen, att de överlagt om generalplanen »samt in antecessum företagit och igenomsett den kartan man över Stockholms stad allmänt haver», varmed väl avses Tillaei karta från denna tid, samt därpå utmärkt de stadsdelar, som endast borde få bebyggas med sten och de, där träbygg- nader -voro tillåtna. Emellertid ansågs det osäkert om och i vad omfattning träbyggnader kunde medgivas, och Tessin, Adelcrantz och Carlberg anmodades att ytterligare genomse kartan. Den 29 november 1735 upplästes och godkändes art. 1 § 1 i projektet till byggningsordning och därvid beslöt kommissionen tillika att hos kungl. maj:t anhålla, »att till den i ber:de § omnämnde generale planens författande hr hovintendenten Hårleman måtte till nådigt biträde bliva förordnad i stället för hr över hovintendenten greve Tessin, så länge och till dess han som nu vistas utom riket kan hit återkomma». Den 6 december 1735 avgav Carlberg till kommissionen ett av honom författat projekt till generalplan »varefter själva faciendum vid bem:de plans inrättning skall komma att determi- neras, jämväl ock behörige strand samt andre kartor författas»; projektet

23 PBK prot. 3/io 1730, 20./u, 27/11 1731. Bih. nr 55 år 1940 105 överlämnades till underståthållaren. Sedan projektet till byggnadsordning genomgåtts, föreslog intendenten greve Cronstedt vid sammanträde den 10 april 1736, att man skulle vänta med expeditionen till dess »den uti berörde projekt omtalte generale planen» blivit färdig, så att allt kunde underställas kungl. maj:t på en gång. Detta blev emellertid icke kommissionens beslut. Med skrivelse den 26 juni samma år överlämnade kommissionen förslaget med förklaring att »ehuruväl den härutinnan om- förmälte generale kartan över stadens med' tiden ärnade regularite ännu icke hunnit bliva färdig», så hade kommissionen icke fördristat sig att längre dröja med själva förordningens insändande." Den nya byggningsordningen blev därefter av kungl. maj:t utfärdad den 12 juli 1736. I dess första artikel stadgas »§ 1. Alla nya kvarter, som hädanefter komma till byggnad att intagas, böra oförändrade bliva vid den figur och form som de uppå den författade generale planen finnas antecknade. § 2. När ock nya kvarter komma vid strander att anläggas, bör strax utstakas och anvisas, huru de efter förbemälte karta och i följe därav fattad dessein skola uppfyllas, så att emellan kvarteret och vattnet ett efter ortens belägenhet tillräckligt utrymme till en lastageplats, eller åt-

minstone en gata av. 24 alnars bredd, lämnas obyggd och ledig.» Denna plan kom emellertid aldrig till stånd. Den 11 juni 1737 diskuterades generalplanen ånyo i kommissionen. Tessin och Drake fram- höllo därvid, att åtskilliga svårigheter mötte »och synes ej något med hygglighet kunna tillgöras, innan först desseinen till södra slussens ändring och förbättring bliver fastställd». Emellertid beslöts att överlämna saken till Tessin, Drake, Adelcrantz och Carlberg att »ber:de plan projekteras jämväl ock utse nödige platser och ställen dit gödsel och orenlighet må kunna samlas och överföras»." Härefter synes icke något mera förekommit i kommissionens handlingar om denna plan. Under förarbetena till 1763 års byggnadsordning anmärktes sålunda i politi- och brandkommissionen att den i 1736 års byggnadsordning omförmälda generalplanen »ännu intet är författad, mindre vederbörligen autoriserad». Det anmärktes också, att om med kartan skulle förstås Tillaei karta över Stockholm, »så äro de fleste strander, åtminstone på de ställen, varest man skulle föreställa sig det nya kvarter kunde komma att anläggas, redan genom utfyllning sedan den tiden att bem:te karta författades, så förändrade, att de intet mindre likna de på samma karta dragne strandlinjer». 1763 års byggningsordning hänvisar därför till desseiner, som kungl. maj:t kommer att fastställa. 26 Frågan om fastställda regleringskartor för stadens stränder och sålunda Carlbergs strandkartor 1750. 24 PBK prot. 21/4, 2/6 1733, 29/11, 6/12 1735, 10/4, 12/6, 26/6 1736, PBK u. u. 26/6 1736, RA. 25 PBK prot. 11/6 1737. 6 Handlingar om byggnadsväsende, PBK. Anmärkningar över 1736 års byggningsordning. 106 Bih. nr 55 år 1940 en av de frågor, som omförmälda generalplan skulle hava avgjort, åter- uppkom år 1748 och då i samband med renhållningspolitien. Enligt kungl. brev den 4 mars 1748 hade hos kungl. maj:t anmälts, att vid stränderna i staden utkastades gödsel och annan spillning, »varigenom hamnen fördärves och uppfylles, vattnet göres osunt och obekvämt för de därvid boende husägare, samt flere olägenheter av stank och ohälsa vid påkommande hetta förorsakas». Kungl. maj:t anbefallde därför över- ståthållaren att tillse, att dylikt bleve »vid korporellt straff» förbjudet. Samtidigt förklarade kungl. maj:t: På det vid slike och andre förefallande överläggningar så mycket närmare kunskap må havas om de å ömse sidor här om staden varande hamnar, samt stränder, kanaler och genomfarter; så är jämväl Vår nådige vilja, det I hos Oss uppgiven väl och accurat författade strand kartor, vilka, sedan de av Oss blivit gillade, måge kunna tjäna till rättelse vid en och annan tillärnad desseins verkställande. » 27 Skrivelsen vidarebefordrades av överståthållaren den 8 april samma år till magistraten." Emellertid synes icke något hava blivit i saken åtgjort, ty den 8 september påminde kungl. maj:t om ärendet, vilken påminnelse överlämnades av överståthållaren med skrivelse den 22 i samma månad till magistraten. 29 Handels- samt ämbets- och byggningskollegierna uppgåvo i memorial den 27 oktober 1748, att i anledning härav stadsarkitekten, kapten Carl- berg, på kollegiernas anmodan förfärdigat och inlämnat sexton strandkartor. Dessa överensstämde sannolikt med de år 1730 uppgjorda. En beskrivning till de nu ingivna kartorna finnes i behåll?' Kollegierna hade re- mitterat kartorna till förre stadsingenj ören, dåmera rådmannen Petter Tillaei och dåvarande stadsingenjören Magnus Torslunds igenom seende och exami- nerande. Vid denna granskning hade de befunnits »ej så tillförlåtelige och stränderne så noga avmätte som nödvändigt erfordras, så att de utan ansvar och anmärkning icke kunna på hög vederbörlig ort avlevereras». Med hänsyn härtill och då tillförlitliga strandkartor förutsatte, att strän- derna först avmättes — en uppgift som tillkom stadsingenjören — så hade kollegierna anbefallt Torslund »att desse äskade strand kartor, 4 till an- talet, nämligen en över själva stadens, en över Norremalms, en över Söder- malms och en över Ladugårdslands hamnarne, med all skyndsamhet för- färdiga För fullgörande härav hade Torslund anhållit att bekomma en tid av ett år, enär strandmätningen bäst skedde vintertiden, och kollegierna hemställde nu, att Torslund skulle erhålla sådan tid till sitt förfogande, »förmenades kollegierne det de i sommar eller allrasist i september månad skola kunna vara färdige »)." Detta anmäldes därefter av magistraten hos 45verståthål1aren den 11 november 1748."

27 Kungl. brev till ÖÄk 4/8 1748 nr 28. 28 ÖÄk reg. 8/4 1748. " Kungl. brev till ÖÄk 8/9 1748 nr '69; ÖÄk Teg. 22,o 1748. 3° Ritningssamlingen 189, 2. 31 Mem. till mag. 221/1748. 32 Ek. prot., notariens, 1748, sid. 1259, 1321. Bih. nr 55 år 1940 107

Carlberg uppgjorde därefter fjorton kartor »över denne stadseus, med därtill hörande malmars strandtrakter, utmärkandes icke allenast strän- dernes nu för tiden varande situation och belägenhet, utan ock, huruvida de på möjeligaste och bästa sätt skulle tyckas kunna regleras och bringas till rätta linjer, samt å de flesta ställen i framtiden anständige och pry- d.elige strandgator inrättas». Kartorna överlämnades av ämbets- och byggningskollegium den 27 februari 1750. 33 I kollegii memorial förmäldes, att strändernas dåvarande oregelbundenhet härrörde »dels av strändernes ganska olika beskaffenhet, dels ock av deras mer eller mindre fördelaktige belägenhet till varjehauda inrättningar, näringsmedel och handelsrörelse» . De långgrunda stränderna hade utfyllts mer än de bråddjupa och utvidg- ningarna därför blivit större på Mälar- än på Saltsjösidan. Härtill hade ock hänsyn tagits vid förslagets uppgörande. Magistraten överlämnade kartorna med skrivelse den 30 mars 1750 till överståthållaren, som därefter den 10 april hemställde frågan till kungl. maj:ts »eget nådigste gottfinnande » . 34 Ärendet föredrogs i rådet den 2 maj och remitterades då till över- intendenten baron Hårleman för yttrande. Då man emellertid »erinrade sig, att bemälte överintendent nu snart kommer att begiva sig neder åt landet, så att han på någon tid icke lärer detta medhinna», avgick samtidigt befallning till överståthållaren,» att den anstalt fogas, det emellertid och tills Vår nådige resolution härutinnan kan utfalla med all byggnads anställande eller fullbordande vid denna stadens hamnar och stränder må innehållas» . 35 I avvaktan på ärendets avgörande höllos alltfort alla strandreglerings- frågor öppna. Vid handläggning den 15 maj 1750 av ett ärende om muddring vid gamla Kungsholmsbron befallde sålunda kungl. maj:t, att man icke skulle befatta sig »med bredden av farvattnet utan allenast det djup, som förenämnt är, jämväl ock att ingen strand linia utsättes, mindre någre kringliggande åboer uti deras egendomar med grävning graveras, innan de uppgivne strand kartorne översedde blivit» . 36 Den eldsvåda, som i början av juni 1751 härjade stora delar av Norr- Biurmans malm,") påskyndade ärendet. Nu inkom Hårleman med en framställning karta. med vidfogat preliminärt förslag till strandregleringen, vilken föranledde kungl. maj:t att i brev den 27 samma månad tillsäga överståthållaren, att de stränder, vilka vid sist timade eldsvåda blivit öppnade, ej finge intagas eller någon tilläggas,» innan Vi Oss om deras reglerande, i anledning av die av Eder insände strand kartor, framdeles i nåder hunnit yttra». I protokollet finnes såsom särskilt skäl till beslutet antecknat, att »strän-

83 Mem. till mag. 32/1750. Kartorna finnas i kungl. byggnadsstyrelsens alkiv; kopior i Stik, portföljen »Carlbergs . strandkartor». 34 Mag. reg. 20/3 1750; ÖÄ.k reg. 10/4 1750. 35 Rådsprot. i mr. civ. ärenden 2/5 1750 fol. 623, RA; kungl. brev till ÖÄk 2/5 1750. 36 Rådsprot. i mr. civ. ärenden 15/5 1750, fol. 658 v, RA; kungl. brev till ÖÄk 15/5 1750 nr 26. 37 Jfr JACOBSSON, Esther, i S:t Eriks Årsbok 1936, sid. 30 f. 108 Bih. nr 55 år 1940 dernas tilltäppande är en alldeles olaga inkräktning men deras öppethål- lande ej allenast skaffar mycken nytta och mera ordning med sig, så väl vid eldsvådor, som andre den allmänna hanteringen rörande tillfällen » ." Några dagar därefter eller den 1 juli inkom Hårleman med sitt defi- nitiva strandregleringsförslag, jämte ett underdånigt memorial i frågan. Häri erinrade han, »det desse föreslagne strander och hamnar så vid den olyckelige avbrundne Norrmalms som Packaretorgsdelen så mycket hellre kunna verkställas, som därmed likmätigt planens och kartans innehåll, ingom något avgår, så framt icke besittningsrätt skulle påstås av själva sjön eller strömmen, vilken så väl som allmänna gator Eders Kungl. Maj:t dock endast äro och böra vara förbehållne. Förmedelst desse strän- der då de ifrån fyllning och orenlighet granneligen vårdas, bliver själva staden ej allenast prydeligare och bekvämare, utan ock långt mera säker, så vid infallande eldsvådor (emedan vid det tillfället, sprutorne, medelst en så kallad sugare som nedkastas ifrån stranden i den tillflytande sjön, utan vattubärande och körande, ständigt kunna underhållas med ej allenast tillräckeligit utan ock överflödigt vattn) som vid alla andra tillfällen i den allmänna rörelsen och hanteringarne, men i synnerhet skall därav en bättre uppsikt över vad som kunde angå tullarne och annat dylikt som hit till dags genom sådane bak- och sjögårdar blivit insmygt, kunna fulleligen vinnas». På fyllnadsmaterial för regleringen fanns god tillgång i följd av branden. Ur hygienisk synpunkt vore regleringen även förmånlig, då latrin- gropar kunde anläggas och sålunda »rent söt- och kokvatten» erhållas, varigenom staden skulle få »orubbad nyttja den härlige och sunda belä- genhet naturen och försynen den samma unnat»." Memorialet föredrogs i riksrådet samma dag, varvid ritningen »påsågs och gillades». Kungl. brev därom avläts samtidigt till överståthållaren och häri upprepas över- intendentens uttalande — »helst därigenom, likmätigt planens och kartans innehåll ingom något avgår, så framt icke besittningsrätt skulle påstås av själva sjön eller strömmen, vilken dock, så väl som allmänne gator Oss endast äro förbehållne» — liksom överintendentens argumentering i övrigt." Hårlemans kartor synas icke finnas i behåll, men däremot finnes en tryckt plan över hela staden med strändernas reglering, angiven såsom »karta över Stockholm med dess malmar och förstäder av Hans Kungl. Maj:t till strändernas anläggning i nåder fastställd den 1 juli 1751» (fig. 27, sid. 122), vilken karta uppgjorts av G. Biurman — i kungl. brevet nämnda dag omtalas att Hårleman hade generalkartan över staden »omhänder att låta omsticka». Såsom av denna karta framgår hade kungl. maj:t fastställt en strandreglering i långt vidsträcktare omfattning än vad de av staden ingivna kartorna

38 Överhatendentsämbetets u. u-juni 1751, rådsprot. i mr. civ. ärenden 274 1751, fol. 672 v, RA; kungl. brev till ÖÄk 87/6 1751 nr 40. 39 Överintendentämbetets u. u. 1/7 1751. RA. 49 Kungl. brev till ÖÄk 1/7 1751 nr 44, 58, OÄ:s brev till mag. 8/7 1751 nr 58. Bih. nr 55 år 1940 •109 avsåg°. Magistraten hänvände sig därför till ständerna och klagade, att den icke blivit i ärendet hörd, samt anförde vidare: »Magistraten ser sig allt så nödsakat, riksens höglovl. ständer detta ärende ödmjukast föredraga, och lika ödmjukeligen erinra, huru som de, särdeles på Norremalm och S:t Clarae trakten determinerade strand linier, jämte den där efter anbefallte hamnens och strandens utvidgande med behörige på rustverk eller pålning satte murar, lärer i anseende till djupet och själva grunden, som på den trakten merendels består av en djup dy och ävja, bliva så be- svärlig och kostsam, att till verkställigheten där av erfordras många tunnor guld, vartill staden varken nu äger eller framdeles ser sig kunna förvänta någon tillgång. Sedan skulle åtskillige stadsens invånare som på bemälte trakt innehava tomter vid sjön, samt en del mer och en del mindre alntal i vattnet, vilket i äldre tider blivit förra ägarne upplåtit och tillmätt, samt sedermera genom köp och laga medfart, såsom en enskilt egendom, gått igenom flera händer, till dess de nu varande innehavare omsider kommit därav i besittning, allt för mycket där igenom råka uti lidande, om de, som på god tro, och i avseende på den bekvämlighet sjögårdar med sig föra, till ett där emot svarande värde inlöst och betalt sådane deras tomter, nu alldeles sättes utur slika förmåner, vilket ock kunde giva dem anledning att av staden därf öre fordra ersättning, då likväl magistraten i anledning där till, att de vid Stockholms stad befinteliga vatten och strömmar blivit ifrån Sveriges krona donerade staden till nytto och gagn, trott sin skyldighet vara, att även göra stadsens invånare i nyttjerättigheten där av delaktige, helst på sådane ställen, varest sjöfarten och nödig upplastning där igenom ej hindras, och man sådant oaktat, ifrån de mångfaldige till sjön gående gator och gränder haft överflödig tillgång efter vattn till dageligit behov och vid uppkommande vådeliga händelser, så finnes ock på den sedermera över Stockholm med dess malmar och förstäder av Hans Kungl. Maj:t till strändernes anläggning i nåder fastställte karta över hela staden, sådane strandlinier som på ritningen över S:t Clarae trakten äro inrättade även vara uppdragne utan för garvare och färgare gårdarne på Kungsholmen skeppsvarvet på Blasie- holmen, och skeppsvarvet med garverierne på Ladugårdslandet, vilket svår- ligen lärer kunna i verket ställas, helst då skeppsvarven ej ligga för öppen sjö, de till skeppsbyggeri äro otjänlige, och att skilja garveri samt färgeri verken ifrån sjön, ej kan ske utan innehavarnes allt för stora olägenhet och skada». Magistraten hemställde därför, att antingen den anbefallda strandlinjeinrättningen på Norrmalm skulle så inskränkas, att den endast avsåge »själva gatuöppningarna vid sjön, med de på den nejden befintelige hamnar och lastage platsar», eller ock att magistraten erhölle anslag av publika medel för ändamålet, samt att ständerna ville »genom underdånig föreställning hos Hans Kungl. Maj:t så begå, att de här i staden vid sjöstränderne anlagde skeppsvarv samt färgerier och läderberednings verk obehindrad måge få betjäna sig av sjön och vattnet, i anseende var till 110 Bih. nr 55 år 1940 de på sådane ställen av början blivit anlagde och med stor kostnad upp- byggde samt där hos för framtiden den författning göras, att om det som staden och dess byggnader angår, ej något sluteligen må fast ställas och än mindre till verkställighet an.befalles, innan magistraten förut å stadsens vägnar blivit hörd, och fått där , över sitt underdåniga utlåtande avgiva» . 41 — Liknande klagomål anfördes även av åtskilliga av regleringen berörda enskilda tomtägare. Framställningarna vunno ständernas beaktande. I underdånig skrivelse den 4 juni 1752 hemställde dessa, att kungl. maj:t måtte återkalla sitt beslut: »Som Riksens Ständer ej i underdånighet kunnat finna den anbefallte strandgators inrättning vara grundad på någon sådan generaile plan, som 1736 års förnyade byggnings ordning åberopar till stadens reglerande för framtiden, utan uppå en, efter den olyckelige branden projecterad, och av Eders Kungl. Maj:t 1751 den 1 juli fastställd chartae dessein, varvid varken magistraten, eller av övrige, denna saken rörande, i nåder hörde blivit, vilka senare på god tro och i avseende på sjölägen- het, sökt att förvärva sig sådane siötomts ägendomar, helst en del dess utan skola vara på så kallad fri grund belägne. Fördenskull och som av de i detta mål inkomne handlingar åtskillige omständigheter inhämtas, som äro av den beskaffenhet, att de skulle göra verkställigheten av sådane strandgators inrättande ej mindre kostsam, än hinderlig i varjehanda han- teringar, samt de genom branden olyckelige invånare ännu mera lidande, varibland en del förmält sig vara sinnade, att sälja deras omrörde sjö- tomter, till, att åtminstone för dem återvinna något av vad de mist, vilket hopp, genom denna inrättning skulle försvinna, samt deras avsaknad genom tomternes ringare värde bliva ännu mycket större, alltså och i anseende till desse med flere skäl, finna Riksens Ständer sig föranlåtne, att härmed underdånigst anhålla, det täcktes Eder Kungl. Maj:t allernådigst förordna, att sådane strandgators inrättande, vederbörande tomt ägare ohörde, och utan förutgången undersökning, icke må varda ålagt, samt att, så väl nu, som framdeles, icke något av det, som Stockholms stad och dess byggnader angår, sluteligen må fastställas, och än mindre till verkställighet anbefallas, innan magistraten förut å stadens vägnar i nåder blivit hörd, och då även infordrat deras utlåtande, som målet i anseende till deras ägande tomter på något sätt angår, vilket jämte det magistraten för sin del i underdånighet kan hava att påminna, Eder Kungl. Maj:t lärer täckas låta hos sig i nådigt övervägande komma, och om, efter vederbörlig un- dersökning, dessa ofta omrörde strandlinjer skulle finnas nyttige och angelägne till anläggande; att tomtägarne då för ingen del, därvid något måge komma att lida, utan möjelig ersättning till godo njuta. » 42 Ständernas framställning föredrogs i rådet den 14 juli 1752, varvid densamma remitterades till Hårleman för yttrande. Denne anförde därefter

41 Mag. rev., notariens, 4/io 1751. 42 Riksens ''Ständers brev i mr. civ. ärenden 1751-1752, nr 110, RA. Bih. nr 55 år 1940 111 i memorial den 9 november samma år, »det ingen, så mycket han kunnat erfara, vid de föreslagne strandgator något förlorar, undantagandes 2:ne vid gamla Kungsholms bron, av vilka den ena slottsbyggmästaren Eliander av kärlek för stadsens säkerhet och allmänt bästa skall avsäga sig all talan, vilket efterdöme den andra lärer följa : skolandes en sådan 2:ne enskilte personers ringa mistning synas böra alldeles försvinna, då den j emföres med ett så stort ändemål, som en hel menighets förmån och en huvudstads trygghet. Och vad angår visse hantverkare såsom garvare och andre som till deras arbete nyttja vattn, förmenar han, det de kunna så mycket mindre beklaga sig över en så angelägen inrättning, som de lika fullt ej äro längre stängde ifrån sjön, än gatans bredd» . 43 Memorialet anmäldes i rådet samma dag och bordlades men upptogs till realbehandling redan påföljande dag. Protokollet innehåller härom: »Härvid kom förnämligast uti deliberation, vad rätt staden och magistraten kunna hava att disponera om stränderne, så att de kunna försälja något därav till enskilte personer, eller om icke en sådan disposition endast bör tillkomma Kungl. Maj:t, så väl som över andra allmänna platser och vägar: varandes det i synnerhet eftertänkeligit, att private skole vara ägare av sådana tomter eller sjögårdar, som sträcka sig långt ut i sjön, emedan därigenom mycket underslef och lurendrägeri kan förövas. Innan denna quaestion blivit avgjord, tycktes överintendenten Hårleman icke vara i stånd, att, efter dess uppgivne project, med överståthållaren och magistraten överenskomma om den jämkning, som till allas tillfredsställande, härvid vore att göra : emedan i fall magistraten haft fog och rätt att försälja, någre tomter ut i sjön, vilka ägarne igenom de tillämnade strandgatorna komma till någon del att förlora, billigt är, att dem en skälig ersättning av kronan bestås: men om slika tomter eljest och genom något missbruk kommit att upplåtas, bör ersättningen ske av staden och magistraten. Hans Kungl. Maj:t och deras excellencier funno bäst vara, att över- intendenten baron Hårleman får befallning, att, vid överläggningen med överståthållaren och magistraten, göra sig närmare underrättad, på vad grund magistraten försålt de så kallade sjötomter, jämte rättighet över det därvid varande vattn, samt sedan med dess berättelse därom inkomma.» Brev i ärendet avgick samma dag till överintenden ten Hårleman och över- ståthållaren Fuchs. 44 Några dylika överläggningar synas emellertid icke hava ägt rum och svar hava heller icke inkommit från någondera sidan. Enligt vad ämbets- och byggningskollegium upplyste i ett memorial 1761 hade ärendet av- stannat, »utan tvivel», sade kollegium, »i anseende till herr baron och överståthållaren Fuchs, samt herr baron och överintendentens Hårlemans emellankomna dödsfall ej något vidare blivit i detta ärende tillgjort» . 45

Överintendentens u. u. 9/11 1752, RA. 44 Rådsprot. i jur. civ. ärenden 9, '9/ii 1752. RA.; kungl. brev till ÖÄk s. d. 45 EB reg. Vio 1761, fol. 229 v. 112 Bih. nr 55 år 1940

Thorslunds Planerna på en strandreglering, med syfte främst att åstadkomma en strandkartor bättre renhållnings- och brandpoliti, skrinlades dock ej. Vid diskussion i 1758-1759. politi- och brandkommissionen den 6 maj 1758 angående verkställigheten av givna förordningar om orenlighetens avskaffande, framhöll borgmästaren Kierrman »det vara angeläget om strandgatorne som sedan länge blivit projekterade, bleve utsatte» och vissa ställen för orenlighetens utkastande bestämdes. Kommissionen beslöt, att hos kungl. maj:t hemställa om uppdrag för överintendenten Cronstedt, två magistratsledamöter jämte stadsarkitekten Carlberg och stadsingenjören Thorslund att projektera och utstaka dessa strandgator. Överintendenten Cronstedt erinrade, att åtskilliga strandkartor blivit projekterade, vilka han ville medtaga till kommissionens nästa sammankomst." Någon framställning till kungl. maj :t i ämnet torde kommissionen denna gång ej hava gjort. I november samma år diskuterades nämligen inom kommissionen i samband med förslag till brandreglemente anordnandet av vattenuppfarter vid stränderna. Cronstedt framhöll därvid, att »åtminstone om stranderne kring hela staden och större delen av malmarne [borde] på en gång avgöras men innan alla stranderne bliva geometrice avtagne såsom de nu befinnas, kan icke med säkerhet och be- stånd för framtiden, därom något fastställas». Han påminte åter om de strandkartor, som planerats och varav en del enligt vad stadsingenjören meddelat honom vore färdiga. Som resultat av denna överläggning avläts till magistraten följande utdrag ur protokollet: »Som ganska mycken angelägenhet där på beror att strandgatorne här omkring staden och malmarne med första bliva projecterade och fastställte, både i anseende till bekvämligheten för stadsens invånare, och i synnerhet för vattn hämtning skull, som vid påkommande eldsvådor, och fördenskull nödigt är, det stranderne sådane som de nu befinnas, bliva geometrice avtagne och kartor där över författade; alltså fant Kungl. Commissionen nödigt, genom utdrag av protokollet, anmoda denne stadsens lovl. magistrat att antyda och tillhålla stads ingenieuren, som redan lärer hava några sådane kartor gjorde att till nästkommande lördag den 25 i denne månad uppgiva till kungl. kommissionen, så månge som redan äro färdige eller i concepter samt tillika en förteckning på de strander vilka ännu icke äro avtagne på det kungl. kommissionen må kunna här vidtaga de mått och steg som till ändamålet prövas lämpeligast. » 47 Nämnda dag ingav Thorslund åtskilliga strandkartor och utfäste sig att sist inom fjorton dagar hava de felande färdiga i koncept. Den 24 mars 1759 uppvisade Thorslund en strandkarta över trakten mellan Norrbro och Kungsholmsviken samt erhöll tillsägelse att påskynda de övriga »på det att med strand linjernas reglerande må kunna göras en begynnelse». Den 1 december 1759 ingav Thorslund ytterligare ett antal kartor, vilka överlämnades till Cronstedt."

46 PBK prot. 6/5 1758. 47 PBK prot. 18/11 1758 fol. 24 v. 48 PBK prot. "hi 1758, "N 1 /12 1759 fol. 10. Bih. nr 55 år 1940 113

Dennes åtgöranden synas så småningom ha resulterat i den besiktning 1761 års av stränderna, som enligt byggnings- och ämbetskollegii memorial till strandkartor. magistraten den 1 oktober 1761 hade anställts sommaren detta år i över- intendentens närvaro. Den hade förnämligast haft till syfte »att utröna, på vilka ställen de [stränderna] framdeles skulle komma att sträcka deras linjer längre till sjön, på det den nu vid stränderne samlade fyllning måtte kunna därtill användas, samt strandplatserne således befrias från den myckna orenlighet, som därstädes blivit utförd, och vilken man, oaktat de därom vidtagne författningar, ej sett sig på annat sätt kunna bliva kvitt». Fem regleringskartor — vilka väl sannolikt byggde på de av Thorslund år 1759 uppgjorda kartorna — hade av politi- och brandkommissionen kommunicerats med byggningskollegium och återsändes nu, sedan stadsarkitekten Carlbergs utlåtande inhämtats. Två av dem avsågo strandlinjerna vid Norrmalm, Ladugårdslandet, Blasieholmen och Skepps- holmen. Beträffande dessa hänvisade kollegium i första hand till vad »de därintill gränsande hus- och sjötomtsägare» kunde hava att påminna, varmed väl torde åsyftas ägarnas dispositionsrätt till vattnet inom deras alnetal, endast »till förekommande av skadlig utfyllning i sjön utom deras tomtlinjer» synes kollegium hava ansett, att ett tvångsingripande kunde ske. Vidare framhöll kollegium, att så omfattande anläggningar, som »en slik strandgate inrättning omkring Norrmalm », låge långt utom stadens ekonomiska för- måga, och att de dessutom vore överflödiga »i ty antingen man anser bekvämligheten i allmänhet eller säkerheten vid infallande eldsvådor, så tyckes den samma i det nödigaste vara vunnen, då strandbroar inrättas vid alla till sjön stötande gator och gränder där någon upplastning av varor och vattenhämtning vid eldsvådor prövas kunna ske, samt var och en gård- och tomt-ägare emellan desse gator och gränder har öppet och fritt vid sin strand». Kollegium hemställde därför, »om icke staden kunde undgå att åtaga sig förr omrörde strandgatuinrättning på Norremalm, utom den del av stranden, som går ifrån Drottningegatan och till nya Kungs- holmsbron, vilken väl lärer mest med hamnskoning förses, och att staden vid alle öppne stränder på Norremalm, varest sådant förut ej skett, även som vid de gator och gränder, vilka gå till sjön, och det så nödigt prövas, inrätta och vid makt håller strandbroar av sten eller trä, allt som i anseende till grunden bekvämlikast sig göra låter». Kollegium fortsatte vidare: »Anbelangande de övrige trenne kartor, som innefatta stadsens och Södremalms närmaste stränder, så är med demsamma en hel annan beskaffenhet, i ty att de icke allenast synas till allmän bekvämlighet och revierens konservation ifrån vidare utfyllning nödvändigt böra med strandbroar förses, däruti staden ej eller genom någon enskilt invånares rättig- het hindras, så vida tomterne på desse trakter genom utfyllning redan äro skiljde ifrån sjön, utom de invånare på Södermalm, som äga tomter emellan den så kallade Bödelsbacken och Ragvalds bro, vilka, åtminstone färgarne Tiqvet och Ek, ännu innehava och till sine färgeri verk nyttja

117 40 8 114 Bih. nr 55 år 1940 de dem tillhörige sjötomter, och således ser intet kollegium att staden, ehuru dryg och fast ansenlig kostnad härtill fordras, ändå lärer kunna undgå densamma sig att åtaga, och efter handen som stadsens medel vilja tillsäga, söka sådant till verkställighet befordra». 49 Magistraten anslöt sig till kollegii ståndpunkt och avlät härom memorial till politi- och brandkommissionen den 2 oktober 1761. " Den 23 september samma år hade kommissionen låtit i koncept upp- sätta en skrivelse till kungl. maj :t, vari inledningsvis framhölls, »vad nytta och förmån denna Eder kungl. maj:ts residens stad skulle tillflyta om alla de åt mälare- och saltsjösidorna belägna stränder och hamnar blevo utfyllda och inrättade till reguljära linjer och strandgator, vilket sådant icke allenast skulle bidraga till stadens prydnad, utan ock medföra mycken både nytta och bekvämlighet såväl för inkommande fartyg som i anseende till stadens bevakning » Vidare påpekades, att stränderna, sedan 1751 års karta uppgjorts, hade »genom fyllning, byggnader och andra händelser» så förändrats, att denna karta icke längre kunde följas. Kommissionen hade därför »ånyo låtit författa geometriska kartor över berörda stränder.» Sannolikt på grund av stadens invändningar omredigerades denna koncept- skrivelse så, att den korn att angå allenast de tre kartor, som väsentligen avsåg° stadens mellan broarna stränder, och expedierades — dock utan ändring av dateringen — jämte kartorna till kungl. maj:t." Ärendet behandlades i rådet den 30 oktober 1761, varvid riksrådet baron Lagerberg, tillika ledamot av politi- och brandkommissionen, erinrade om 1751 års karta och ständernas framställning 1752, samt framhöll, »att samtliga veder- börande, enligt vad då tillika blivit förordnat, nu mera äro hörde, så att icke någon kan hava skälig anledning till klagan». Rådet tillstyrkte bifall, varefter kartorna försågos med anteckningen »Uppvist i rådet den 30 okt. 1761 och approberat» samt konungens underskrift. " Sedan kungl. maj:t i brev samma dag befallt kommissionen att om kartornas »verkställighet . . . draga behörig försorg , 53 , överlämnades kartorna av kommissionen den 28 november till magistraten »med anmodan att icke allenast hålla en noga tillsyn det utfyllningen vid ovanberörde stränder därefter ske må, utan ock i övrigt så föranstalta att denne inrättning av strandgator, så fort som möjligt är, må till fullbordan komma» . 54 Av magistraten överlämnades kartorna till ämbets- och byggningskollegrum den 30 december. 55 Mot slutet av samma år inkommo de båda återstående kartorna avseende Ladugårdslandet och Blasieholmen samt Norrm alm från kommissionen

42 EB reg. lito 1761, fol. 229 v. " Ek. prot. 2/10 1761, sekreterarens, fol. 197; reg. 151 v. " PBK prot. 1760 -1770. — PBK handlingar: Skrivelser till kungl. maj t 1740-1768, RA. Rådsprot. i mr. civ. ärenden 30/to 1761, • sid. 875, RA; Ritningssamlingen nr 190 (Te Af Hans Kongl. Maj:t Ahr 1761 I Nåder Approberade Cartor Öfver Stockholms Stads Stränder). " Kungl. brev 5°/io 1761. mr. civ. exp. reg., RA. " Utdrag av PBK prot., i avskrift fästat som bilaga till Ritningssamlingen 190. 55 Mag. Ek. prot. (sekr.) "/12 1761, fol. 333. Enligt anteckning i Ritningssandingen nr 190 skulle ärendet ha ankommit till magistraten. den 7/12 och till kollegiet redan 8/12 1761. Bih. nr 55 år 1940 115

till kungl. maj:t. De uppvisades av Lagerberg i rådet den 21 december och blevo därefter försedda med konungens påskrift. " Huru dessa kartor expedierats framgår ej, men de finnas bevarade i samma band som de tre tidigare. " Vid skeende utfyllningar har man att döma av Carlbergs senare ut- talanden sökt rätta sig efter de nu fastställda strandlinjerna, ehuru stora olägenheter förorsakades av hopad orenlighet. Vid 1765-1766 års riksdag gjorde ständerna framställning till kungl. Åtgärder mot hamnars upp- maj:t angående åtgärder mot uppgrundning och igenfyllande av rikets grundning kanaler och hamnar. Beträffande Stockholm anfördes däri, att invånarna 1765-1768. »med varjehanda avskräden och orenlighet likasom med flit fylla denna stadsens kostbara både större och mindre hamnar och kanaler, samt där- med tillika göra deras goda vatten obehageligt och ohälsosamt; och ehuru vid hamnar, torg och andra platser samt Skeppsbron tavlor med halsjärn vore utsatte, skedde dock därstädes mesta överträdelsen, emot de till ren- hållningen utkomne publikationer». Kungl. maj :t remitterade framställ- ningen till kammar- och kommerskollegierna, varefter dessa den 12 december 1766 infordrade överståthållarens utlåtande." Sedan denne den 4 februari 1767 givit magistraten del av ärendet och på grund av påminnelse från kollegierna ytterligare tillskrivit staden den 2 oktober samma år ", anförde byggnings- och ämbetskollegium i memorial den 13 i samma månad följande. Kollegium hade hört stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg, vilken uppgivit att »icke uti några och trettio år någon annan strandutfyllning blivit tillställd än, efter de av Kungl. Maj:t i nåder gillade strandlinjer, att utjämna stranderne och befria dem för in- och utgående bukter, som icke allenast hindra en ren vattustrykning, utan ock förorsaka ett orent och ohälsosamt vatten». Vidare anfördes: »Omförmälta strandlinjer hava först under högstsalig Hans Kungl. Maj:ts Konung Friedrich den förstes regering blivit anbefalte för de orsaker, att sedan Stockholms stad med dess malmar och förstäder, genom strandernes utfyllning så ansen- ligen utvidgats, utan någon determination eller föreskrevne strandlinjer, och staden så märkeligen förlorat av dess belägenhets förmåner genom igenfyllte vattuledningar, särdeles på Norrmalm; såsom ock att Stockholm, som andra väl beställte städer skulle runt om framdeles kunna förses med strandgator, ansågs av höga överheten nödigt, det början härmed göras skulle vid Skeppsbrotrakten, vilken författade dessein högstbemälte Hans Kungl. Maj:t icke allenast med nådigt välbehag gillade, utan också själv i egen hög person, bevistade linjernas utstakning därav, vilka någorlunda paralelle med huslinjerna inrättades». Denna strandlinjes utfyllning hade dåmera hunnit emot bankohuset. Carlberg uppgav, att stadens hamnar,

Rådsprot. i mr. civ. ärenden 21112 1761. 57 Ritningssamlingen nr 190. 58 OÄ:s brev till mag. bd 60, nr 23. OÄ:s brev till mag. bd 60, nr 117. 116 Bih. nr 55 år 1940 dit skepp, fartyg, skutor och båtar kunde anlända, voro elva och bland dem »från Kornhamn till Munkebrotorget och Riddarholmskanalen en hamn för inkommande fartyg från uppstäderna» 800 alnar lång; denna hamn »är till någon del av stranden reglerad; men det återstående till- lika med tackjärnplatsen utfylles och jämnas dageligen efter gillad dessein». Ibland stadens kanaler, vattuledningar och rivierer upptogs fem, bland andra Riddarholmskanalen och rivieret till kungl. lustslottet Karlberg; dessa båda voro genom utfyllning skadade, men Riddarholmskanalen hade för några få år sedan upprensats, »men nu åter blivit i brist av ordent- lig tillsyn.ing och strandbevakning utav vanartigt folk fylld och fördärvad, vilken dock nu tillika med brobyggnadens tillställande över samma kanal kommer ånyo att upprensas» . Kollegium erinrade om att magistraten genom kungörelse den 1 mars 1760 sökt förekomma strömmarnas och sjöarnas uppfyllande med orenlighet. Vidare hade den 26 september samma år kungörelse utfärdats om stadens renhållning m. m., vari utsatts ställen, dit »varjehanda slags orenlighet, gatuisen, kalkgrus och den vid husrivning överblivande fyllning» finge av stadens invånare avföras. Sedermera hade emellertid den förändring skett, »att Hans Kungl. Maj:t sedan stadsens strander blivit reglerade och till säker och behörig efterrättelse utmärkt, varest och på vilka ställen de kunde, genom sådan fyllning vidgas ock längs till sjön utvidgas, i nåder täckts fastställa linjerna därav, på sätt, som de över alla stadsens stränder för- fattade och av Kungl. Maj:t i nåder gillade kartor utvisa, då ock tillika de ställen blivit utsatta, varest stranderne till mera eller mindre kunde tåla utfyllning» . Emellertid hade där samlats mycken orenlighet, vilket förorsakade olägenheter. Övervakningen hade dessutom varit otillfreds- ställande, vilket medfört olaga fyllningar. Enda medel till en verklig för- bättring av förhållandena vore en effektivare bevakning genom särskilda strandbevakare, samt åtal genom stadsfiskalerna i händelse av olaga fyllning. Dessa strandbevakare borde även tillse att tillåtna fyllningar verk- ställdes på tillfredsställande sätt. " Någon skrivelse till överståthållaren avgick emellertid icke, vadan denna den 16 mars 1768 förelade magistraten att inom en månad inkomma med svar. 61 Byggnings- och ämbetskollegium hänvisade i nytt memorial den 29 mars till sitt tidigare yttrande. Emellertid anförde kollegium tillika, att bevak- ningsuppgiften lämpligen borde utlämnas på entreprenad, en fråga som kollegium hade under behandling." Magistraten besvarade därefter i skrivelse den 13 april 1768 remissen med hänvisning till vad byggningskollegium anfört. Med hänsyn till stadskassans svaga ställning måste verkställig- heten av den föreslagna strandbevakningen anstå; även borde entreprenad-

60 Mem. till mag. 358/1'767. 61 OÄ:s brev till mag. bd 61, nr 46. 62 Mem. t. mag. 12/1768. Bih. nr 55 år 1940 117 förslaget närmare övervägas. Magistraten ville därför framdeles inkomma med vidare utlåtande i ärendet." Emellertid hade kungl. maj :t genom brev den 23 februari 1768, under Carlbergs hänvisning till hamnarnas pågående »tillstoppning ock uppfyllning av ut- strandkartor 1768. kastad orenlighet», anbefallt, »att en undersökning vid alla härvarande hamnar, eller fartygs ock båtars anländningsplatser, måtte av stadsarkitekten, jämte vissa honom adjungerade av borgerskapet, anställas, så snart marken bliver bar, och årstiden det tillåter, varvid olika ställens tillstånd och landfäste, till dess grund, längd och bredd tillförliteligen varder bedrivet, såsom ock hurudan deras beskaffenhet tillförene och längre tid tillbakars varit». Samtidigt anbefallte kungl. maj:t infordrande av politikollegii och magistratens betänkande och förslag till propretetens förbättrande och orenlighetens bortskaffande. Med skrivelse den 18 april 1768 vidarebefordrade överståthållaren ärendet till magistraten." Byggningskollegium anmälde i memorial den 21 juni 1768, att kollegium anmodat stadsarkitekten Carlberg, att innan besiktningen verkställdes, för- fatta en nödig beskrivning över hamnarna och anläggningsplatserna, och att Carlberg i anledning därav till kollegium ingivit ett antal kartor över stadens stränder jämte därvid fogad relation." I anledning av erhållna befallningar anhöll överståthållaren genom skrivelse den 1 augusti 1768 om skyndsamt svar ,å remissen och genom ny skrivelse den 29 oktober förelades magistraten vid vite att inom 14 dagar inkomma med det begärda utlåtandet." Med memorial den 20 september 1768 överlämnade byggnings- och ämbetskollegierna de av Carlberg uppgjorda kartorna med tillhörande relation till magistraten.» Den 11 november avgav magistraten sitt yttrande. Magistraten omförmälte däri, att borgerskapet utsett fyra deputerade samt överlämnade dels stadsarkitektens strandkartor, dels en av de deputerade avgiven särskild mot magistratens förvaltning kritisk berättelse, dels ock Carlbergs påminnelser vid densamma. Därefter anförde magistraten »att vad först angår, den av de deputerade föreslagne och för alldeles nödige ansedde nya plan och dessein till strandlinjer för varje hamn, eller strand, passad efter deras nuvarande skick, innan någon reglering, av denne stadsens hamnar kunde företagas; så emedan desse strandlinjer, blivit av högstsalig Hans Kungl. Maj:ts konung Fredrik, enligit de av herr capitainen och stads arkitekten Carlberg författade hosföljande kartor och och geometriska delineationer, över alla denne stadsens hamnar alleredan längst för detta fastställd, varvid alla de omständigheter, som därvid kunnat möta och förekomma jämväl äro av Hans Kungl. Maj:t, innan ett sådant fastställande skett, i nåder vordne prövade; i följe varav, samtelige veder-

03 Mag. konceptreg. (not.) 13/4 1768. 64 OÄ:s brev till mag. bd 61, nr 66, K. br. 23/2 1768 bilagt i avskrift. EB reg 1768, fol. 136 v. Carlbergska strandkarteportföljen, Stik. OÄ:s brev till mag. bd 61, nris 106 och 131 1/2. 67 Mem. t. mag. 101/1768. 118 Bih. nr 55 år 1940 börande invånares, vid desse hamnar och stränder, belägne tomter och därå gjorde åbyggnader, så väl som strandgator med mera, blivit sedermera därefter desseinerade och inrättade; ty ser magistraten ej någon nöd- vändighet däruti, att desse således förut fastställte linjer måge nu bliva på något sätt förändrade, så mycket mindre, som vad angår den utfyllning, de deputerade förmält, skola på vissa ställen vid stränderne blivit utom linjerna gjord, den kan, på det av herr capitainen och stads arkitekten Carlberg, uti dess härom avgivne ovanberörde betänkande, före- slagne sätt bliva utjämnad, utan att någon förändring, av de förut fast- ställte linjer, behöver för samma orsak skull göras» •" Ytterligare Det tidigare omförmälda ärendet angående rikets hamnar och kanaler 'åtgärder mot hade av överståthållaren den 19 april 1768 expedierats till kammar- och uppgrund- ningen. kommerskollegierna. Överståthållaren förklarade sig finna de av magistraten föreslagna åtgärderna otillfredsställande och ansåg dels mudderverk böra anskaffas, dels renhållningen böra ordnas; för den senare åtgärden ifrågasattes en avgift av tomtägarna, beräknad efter den på dem ankom- mande gatuarealen. 1 anledning härav anmodade kollegierna i skrivelse der 20 mars 1769 överståthållaren att infordra det av magistraten och byggnadskollegium i utsikt ställda projektet, varvid staden även borde taga överståthållarens förslag i övervägande. Ärendet remitterades den 18 april till staden." Byggningskollegium avgav den 9 maj memorial. Kollegium uttalade däri, att entreprenadtanken måste övergivas och att verkställigheten av den av kollegium föreslagna strandbevakningen berodde av att förslaget vunne kollegiernas gillande och att medel kunde anskaffas ; vad överståthållarens förslag angick avsåg kollegium det ändamålsenligt, allenast nödiga medel kunde utfinnas." I skrivelse den 22 september 1769 förklarade sig magistraten icke hava något att tillägga till vad kollegium anfört. 7 I Strandgatan I en skrivelse till magistraten den 26 januari 1780 angående gatu vid Klara- desseinens och strandgatans fullföljande vid Klaraviken återupptog över- viken. ståthållaren frågan om strandregleringen." Överståthållaren erinrar däri om vad som tidigare förekommit — dock utan att nämna något om den kungl. fastställelsen — och uppgiver, att sedan år 1761 icke något blivit i frågan åtgj ort. Härefter anför överståthållaren: »Strandlinjernas utsta- kande ikring staden är emellertid så mycket angelägnare, som de redan däröver upprättade kartor först av baron Hårleman och sedan av greve Cronstedt äro sins emellan vida skiljaktiga, denne sednare kartan dessutom icke äger all nödig och fullkomlig noggranhet, varföre jag anser nödigt, att en ny karta bör, efter skedd avmätning av stadens stränder genom stadsarkitekten och stadsingenjören utan allt uppehåll gemensamt

68 Mag. reg. (notariens), 11/11 1768. 60 OÄ:s brev till mag. bd 62, nr 33. 70 Mem. t. mag. nr 136/1769. 71 MHg. reg. 22/9 1769, notariens. 72 OÄ:s brev till mag. 73, nr 5.

'VW Au 99

Ap 6T Of

-4

443,4, . •

Fig. 25. Karta över stranden runt om Riddarholmen, nr 3, av J. E. Carlberg, 1730. Original, ritningssamlingen 189. 120 Bih. nr 55 år 1940 förfärdigas, och att emellertid stadsens byggnings- och ämbetskollegium genast infordrar av vederbörande gårdsägare deras gårdsdocumenter och stadsingenjörens däröver upprättade designationer för att därav erhålla underrättelse, huruvida och på vad grund magistraten till dem försålt deras så kallade sjötomter, samt om de äga rättighet över det därvid varande vatten, över vilket allt dem antydes att yttrande avgiva: inför- väntande jag sednare byggnings- och ämbetskollegii samt herrar borg- mästare och råds berättelse och yttrande i desse delar, jämte alla dit- hörande handlingar, på det jag, efter samråd med överhovintendentsäm- betet må kunna, likmätigt kungl. brevet av den 10 november 1752 till Kungl. Maj:t härom avgiva underdånig berättelse till enteligit fastställande av en lika så nyttig och bekvämlig som prydelig inrättning.» Königs och Sedan ärendet av magistraten remitterats till ämbets- och byggnings- von der Burgs kartor 1780. kollegium, anbefallde detta den 8 februari 1780 stadsarkitekten Carl Hindric König och stadsingenjören Hieronymus von der Burg att avmäta strandlinjerna och upprätta kartor. Därjämte skulle tomtägarna i Klara- trakten inkallas. Sedan en karta upprättats över stranden vid Klaraviken och kollegium verkställt undersökning rörande tomtägarnas rätt över vattnet, överlämnade kollegium med memorial den 13 april 1780 73 den över stranden vid Klaraviken upprättade kartan och protokoll över undersökningen, vilket förklarades utvisa, bland annat, »att efter befinteliga fri-, faste- samt upplåtelsebrev ingen rättighet för tomtägare omförmäles till eller uti det utanför tomterne varande vatten uti Klara sjö och Kungsholms viken». Allteftersom övriga, då under arbete varande kartor över övriga stränder bleve färdiga, skulle de insändas». Magistraten översände den 21 april 1780 ärendet till överståthållaren, under framhållande att kollegii utredning gåve vid handen, att tomtägarne »icke gittat visa någon rättighet till sjöns nyttjande utöver sine tomtlinjer». 74 Mot slutet av samma år anmälde ämbets- och byggningskollegium, att König och von der Burg »nu hunnit avmäta och författa kartor över stränderna vid Packaretorgs, Blasieholms, Ladugårdslands, Munkbro- och Kornhamnsvikarne» och överlämnade »samma till fullbordan av en projecterad strandgatuinrättning författade kartor, som med blylinea utmärka strandgatornes tillärnade läge vid yttra sidan åt vattnet» ävensom protokoll över de om vattenrätten verkställda undersökningarna. Handlingarna vidarebefordrades av magistraten till överståthållaren den 8 december 1780." I vad mån dessa strandregleringar i verkligheten kommit till utförande är ett spörsmål, som här, då frågan blott gäller Riddarholmen, icke skall utredas.

Strandregle- Riddarholmen har endast i ringa mån direkt berörts av strandregle- ringens betydelse för ringsarbetet. På Tillaei specialkarta över Riddarholmen 1730 (fig. 11, Riddar- 73 EB reg. 12/4 1780. fol. 35 v, jfr prot. sid. 79, 93, 115, 127, 147, 150, 193, 229, 234. holmen. 74 Mag. reg. 21/4 1780, sid. 73. EB prot. 1780 sid. 551, 610, 615, 849, 877, 933, reg. 7/ 157 v. Mag. reg. sid. 279. nrivitt "S .Ticideuv ‘25. •U Au

- / 9

\ 9 , e . . AP

' K 1 N \ \ \ N Of6

t, I

Fig. 26. Karta över stranden runt omkring Riddarholmen, nr 3, av J. E. Carlberg, 1750. Original, byggnadsstyrelsens arkiv. Kopia i kartong strandkartor, Stik. 1 22 Bih. nr 55 år 1940

Fig. 2. över Stockholm med dess malmar och förstäder, fast- ställd av kungl. maj:t den 1 juli 1751. Kopparstick av G. Biurman.

Carlbergs sid. 75) och hans generalkarta 1733 (fig. 12, sid. 77) finnas icke strandkartor några regleringslinjer utsatta. Av de tidigare Carlbergska strandkar- 1730 och 1750. torna avser en Riddarholmen (fig. 25 sid. 119). Enligt denna skulle strän- derna mot Riddarholmskanalen och i övrigt på holmens östra och norra sidor i huvudsak regleras efter den naturliga linjen ehuru rätad, däremot skulle betydande utfyllnader ske i holmens sydvästra del. Be- skrivningen av den 15 oktober 1748 lyder: »Denna strand som Hans Kungl. Maj:ts egit palais samt av privatorum innehaves och icke nyttjas till något allmänt bruk varken till ut- eller inlastning, tycks således samma strander icke med andra strandbroar förses böra, än de som innehavare äro av husen, själva till sin egen bekvämlighet och med egen kostnad dem låta uppföra, underställandes huruvida strand linie regulerandet omkring denna holmen tillkommer staden att förrätta låta eller ej. För övrigit är den angelägna anmärkning det alla ifrån bemälte holme löpande vattengränder tycks böra öppnas och med bekväma vattenbroar förses i hänseende till vådelig händelse.» På de från 1750 bevarade kartorna har i överensstämmelse härmed ingen mera omfattande reglering av Riddar- Fig. S.Delav generalplan avStockholmsstad, _Riddarholmenin.ni.uti juniochjulimånaderår1768, avJ.E.Carlberg. Originalkoncept, kartong strandkartor, Stik.

C.4 t■D of6 / • i9 95' 124 Bih. nr 55 är 1940

holmens stränder föreslagits, utan stränderna hade endast avritats »efter deras nuvarande beskaffenhet» (fig. 26, sid. 121). Beskrivningen innehåller därom: »Som denne holma till större delen är intagen av Eders Kungl. Maj:ts egit palais och dess strander således ej kunna nyttjas till något allmänt bruk med varors in- och utlastning, så har magistraten icke vidare kunnat därvid handen lägga än att bem:te holme och dess strander efter deras nu varande beskaffenhet är vorden avritad, finnandes endast sig icke böra obemält lämna, huruledes i anseende till nyttan och angelägenheten vid uppkommande eldsvådor, det synes nödigt vara att alla till vattnet löpande Biurmans gränder blevo öppnade och försedda med tjänliga vattubroar. » Biur- karta 1751. mans karta 1751 (fig. 27, sid. 122) återgivande den då av kungl. maj:t fastställda strandregleringen, äro stränderna mot kanalen och på holmens sydvästsida försedda med regleringslinjer, i huvudsak följande holmens konfiguration, ehuru givetvis uträtade. • Strandgator äro markerade norr om Riddarholmsbron, vid kanalmynningen åt Riddarfjärden och på sydväst- sidan fram till Kungshuset. Strandgaturegleringen enligt denna karta blev emellertid, såsom förut nämnts, på riksdagens begäran upphävd (se sid. 111). Car1berw3 Någon senare reglering av holmens stränder utom omedelbart invid den strandkarta 1768. på 1780-talet uppförda bron kom ej till stånd under 1700-talet. Av de 1761 approberade regleringskartorna avser icke någon Riddarholmen. Väl visa två av dem delar av Riddarholmskanalen, men ingendera utsätter här några regleringslinjer. Beskrivningen till Carlbergs kartor av 1768 (fig. 28 sid. 123) innehåller följande: »Strandtrakten runt omkring Riddar- holmen, varöver ännu ingen strandregulering eller strandlinia projecterad och fastställd är, icke desto mindre synes dess välbelägenhet icke utan upp- märksamhet, ibland de övrige strander böra anses och bifogas, så vida framdeles den strand till någon hamn för båtar och mindre fartyg finnes nödig att inrättas, då förnämligast vid dess strandfigur voro att anse dess fria be- lägenhet för vissa vindar och väder att betäckas genom ut- och ingående vinklar och linjer, emellertid bör stranden nu genom ordentelig bevakning vårdas för oanständigt anseende av utkastad orenlighets avskräde, intet mindre, än de övrige stadens strander, särdeles här de sjöledes med båtar förbi farande, synas böra befrias för en dylik prospekt. »" Brolins Brolins kartor över strömmarna i Stockholm 1773 innehåller en hydro- karta över strömmarna grafisk karta över Riddarholmsgraven av augusti nämnda år (fig. 29, vidstående i Stockholm sida). I beskrivningen till kartan framhålles, att graven synes böra regleras, var- 1773. vid alternativt föreslås utdragande av kajmuren vid Riddarholmsbron parallellt med Riddarhustomtens linje och sedan i trubbig vinkel till ett ute i sjön beläget stengrund och därifrån in till dåvarande strandlinjen eller en linje från kajmurens slut vid Hessensteinska tomten rätt ut till stengrundet. Brolin anför härom: »En sådan reglering skulle märkeligen bidraga till

76 OU'S U. il. 16/4 1750. Avskrift i Carlbergska strandkarteportföljen, Stik. 77 Carlbergska strandkarteportföljen, Stik. B ih . nr 55 år 1940 125

Si ö it Målaren „„

tivd ro t›,- rti pli ( i , Of 1 4.0 1-11(1( 1 rel ))1 in s_ t t il

koagi: k n s Culegunn 1. la Xe,ha t r reii • A I ne unik

Preth

Fig. 29. Hydrografisk karta över Riddarh.olmsgraven, av J. Brolin, 1773. Original, ritningssamlin gen 36. 126 Bih. nr 55 år 1940

bättre utseende ifrån Riddarhustorget, och med mindre kostnad för staden kunna verkställas, helst djupet är nog ringa; så att husägarne på Riddar- holmen, utan möda, torde kunna förmås, emot mera utrymmes erhållande, att var och en, utanför sin tomt, därtill bidraga. » 78 Detta förslag kom aldrig till utförande. Regleringsfrågan blev sammankopplad med fråga om upplåtelse till möbelhandlaren Levin, som då ägde nuvarande kvarteret Kungl. Boktryckaren nr 1 (se därom sid. 138 11). Fråga om Riddarholmskanalens existens hotades under hela 1700-talet genom ut- Ridd arholms- fyllnader, orsakade av att den av de kringboende användes såsom avstjälp- kanal ens igenfyllande. ningsplats för all sköns avfall. Frågan om dess fullständiga igenfyllande var också flera gånger aktuell. Redan år 1716 begärde byggningskollegium av hovarkitekten Adelcrantz upplysning, »om kanalen vid Riddareholmen skulle igenfyllas el:r alltid öppen hållas» . 79 Samma år uppgives, »att hans excell:ce hr kongl. rådet Tessin skall bifallit, att kanalen må igenfyllas på det stället varest bron går över till Riddarholmen » ." 1725 hade kanalens igenfyllande även blivit besluten." Därhän gick det emellertid icke, utan staden förde en ständig Åtgärder kamp mot kanalens igenfyllande. Åren 1740-1741 verkställde bygg- för kanalens upprensning ningskollegium en omfattande upprensning av kanalen. I sammanhang 1740-1772. därmed framhöll kollegium i ett memorial, att »denna kanal svårligen kan hållas i gott stånd, såvida allehanda orenlighet får däruti kastas, som i synnerhet sker vid det så kallade Creutziska huset (Riddarholmen nr 1), vilket allom för ögonen är» ; ägarna till detta borde därför åläggas »att på den sidan som vetter åt kanalen, på samma sätt som hos kanslirådet Neres [Riddarholmen nr 2] låta göra en hamnskoning utanför huset, inom vilken all orenlighet kan samlas, uti en därtill inrättad grop, och sedan bortföras» . 82 Frågan om Riddarholmskanalens befriande från orenlighet återkommer sedan gång på gång. 1744 instämdes för byggningskollegium kammartjäna- ren Johan Hahn såsom boende i Creutziska huset. Han förklarade sig dock icke vara ansvarig för att orenlighet därifrån vräktes i kanalen ; han hyrde endast av ägarinnan fröken Creutz. Hennes kamrer infann sig i kollegium några dagar senare och uppvisade hyreskontrakt, vari skett förbehåll att »ingen vid de av högtärade politikollegio därå stadgade 40 mark silver- mynts böter måtte understå sig, att slå någon orenlighet i sjön, bekla- gandes, att de sådant oaktat ändå dit utkasta mycken orenlighet». Kol- legium beslöt, att hos politikollegium anhålla om handräckning, för att förmå hyresfolket att ta bort den orenlighet, som utkastats i kanalen."

78 Ritningssamlingen 36. 79 EB prot. 25/o 1716, fol. 181. 80 EB prot. 20112 1716, fol. 261 v. 81 EB prot. 2/s 1725. fol. 45. 82 Mem. t. mag. 335/1740, EB prot. 1740 fol. 337, 946, 954, 961, jfr Ek. prot. 18/4 1741, fol. . 83 EB prot. 24/5, 7/6 1744, fol. 226, 259. Bih. nr 55 år 1940 127

På begäran av politikollegium anmodade byggningskollegium år 1746 byggningsbokhållaren Widman att med stadens arbetsfolk bortföra den orenlighet, som fanns utkastad utmed Riddarholmskanalen. Politikollegium skulle å sin sida tillhålla de kringboende att hålla noga uppsikt med att ingen orenlighet vidare utkastades, och om så ändå skedde, låta dem själva dra försorg om dess bortförande. 84 Vid andra tillfällen användes entreprenadsystem för avskrädets bortförande. Så år 1766, då byggningskollegium enligt protokollet den 27 maj »med största missnöje förnummit att av obetänkt och vanartigt folk, tid efter annan en myckenhet fyllning och orenlighet» kastats i kanalen. Man ansåg nödvändigt att bortföra denna genom stadens försorg. Stadsarkitekten ombads att besiktiga fyll- naden och avge förslag på kostnaden för dess bortskaffande." Två dagar senare biföll magistraten, att orenligheten måtte bortskaffas till den av stadsarkitekten uppgivna summan 420 daler kopparmynt och den 3 juni beviljades körsnären Henric Anders Breitfeldts anhållan att få bortföra ifrågavarande orenlighet att nyttjas vid hans malmgård på Beckholmen." Den 24 september 1772 anmäldes av löjtnanten Johan Fredric Savari, att en hop orenlighet tid efter annan kastats i kanalen, varför denna måste uppmuddras; han erbjöd sig att mot skälig ersättning ombesörja detta. Vice stadsarkitekten König verkställde i anledning härav en under- sökning av kanalens tillstånd. " I denna anföres bland annat: »Kanalens djuplek mitt uti ifrån dess inlopp mitt för flygeln av krigskollegium varierar ifrån 3 1 /2 alnar till 2 1 /4 alnar som djupleken blir förminskat till, vid 50 alnars distance ifrån södra broen över kanalen söder ut, och sedan avtager djupleken beständigt till broen där den bliver endast 1 aln, vilken djuplek kontinuerar sedan hela norra armen förbi Riddarehuset till halv- vägs ut i siöen, emellan Riddarehuset och Strömsborg. På sidorne av kanalen är mycket grunt. Vid Munkbro torgets strand är in vid muren icke något vattn, utan är oppfyllt med sopor och avskräden hela 8 alnars distance ifrån stranden då vattnet börjar bliva 2 1/2 djupt, och på den sidan där Stärkes hus är på Riddareholmslandet, går utfyllningen ända till 14 och 15 alnar, innan vattnet blir 2 1/2 alnar djupt. Ännu värre och grundare blir vattnet då jag avancerar emot södra broen så väl mitt uppå som förut är omnämt, som vid stranderne. Hela stora sophögar och osnyggheter ligga här, som är hiskeligt att se uppå. Emellan och under broarne är vattnet på största djupleken endast en aln, och vid landen alldeles oppgrundat.» Byggningskollegium uppgav i sitt memorial i ärendet, att kanalens uppmuddring och förbättrande under de fjorton åren 1744-1758 kostat staden över 10,000 dlr smt. Samtidigt hemställde kollegium, »att hus-

84 EB prot. 22/4 1746, fol. 166. 85 EB prot. 27/5 1766, fol. 158. 86 EB prot. 29/5, 8/6 1766, fol. 172, 175 v. 87 EB prot. 24/9, 6/io 1772, fol. 699, 716 v. 128 Bih. nr 55 år 1940 gerådsmästaren vid kungl. hovet Sterky, ifrån vilkens på västre sidan om kanalen belägne hus en stor myckenhet sopor och orenlighet uti kanalen nedkastad blivit, måtte påläggas att densamma på egen kostnad, därutur borttaga, uppmuddra och avföra låta, samt tillika undanskaffa de där utan- före planterade och härstädes mindre nyttige och prydande pilträn». Brand- och politikommissionen, dit ärendet remitterades, anmodade magistraten att använda alla de medel och utvägar, som kunde bidraga till befordrande av kanalens upprensning." Enligt arkitektens åsikt var all sådan uppmuddring fåfäng om orenlighet fortfarande fick utslås i kanalen, vilket skulle ha skett mitt på ljusa dagen »mitt för gardesparaden» I den till Jonas Brolins ovannämnda, i augusti månad år 1773 daterade »Hydrograph. Charta öfver Riddareholms Grafven» (fig. 29. sid. 125) hörande beskrivningen, karakteriseras Riddarholmskanalen som »i synnerhet under och norr om broarna så uppgrundad och gyttjefull att vattnets djup nu icke var därstädes mer än 1 till 2 fot; men gyttjan därunder ifrån 8 till 12 fots djup». En rensning och uppmuddring kunde ej medföra varaktig verkan emedan den kvarvarande lösa gyttjan efter en tids förlopp åter skulle rinna samman. En total reglering av kanalen vore nödvändig. Kartan innehåller, såsom förut nämnts, även ett detaljerat förslag till en dylik reglering. Riddar- Bron över till Riddarholmen ombyggdes år 1738." Till dess ersättande holmsbro n. med en stenbro hade redan 1735 förelegat vederbörligen gillat förslag, ehuru dess verkställande uppsköts." Genom utdrag av riksrådets protokoll den 8 november 1745 meddelades överståthållaren, att »det blivit vid handen givit», att bron över Riddarholmskanalen vore alldeles bristfällig och »för vissa orsaker» genast måste repareras. Till följd härav utfärdade överståthållaren befallning till magistraten att_ föranstalta om reparation." Magistraten ålade byggningskollegium »att låta denna bro skyndsammeligen reparera och i stånd sätta». Kollegium gav befallning härom åt stadsarkitekten Carlberg." År 1751 var bron återigen så bristfällig, att på södra sidan måste upp- föras en annan provisorisk bro. År 1761 anmälde stadsarkitekten Carlberg, att Riddarholmsbron var »till underslag och pålverk» mycket bristfällig. Kollegium fann, att en reparation var, nödvändig men att den på södra sidan inrättade bibron först måste sättas i brukbart skick; stadsarkitekten fick tillsägelse härom." Emellertid synes denna reparation ej kommit till stånd, utan stadsarkitekten tycks i stället ha sett sig nödsakad att föreslå byggandet av en helt ny bro. I brev till överståthållaren av den 18 mars 1763 med-

" Mem. t. mag. 49/1772. Ek. prot. notariens, 13/1.1 1772. 89 FE.ELIN, 11, sid. 1280. g') Mem. t. mag. 633/1735. Ek. prot. (sekreterarens) 7/8 . 1735 fol. 80 v. 91 OÄ:s skr. till mag. 18/11 1745 nr 95. EB prot. 14/n 1745 fol. 599. EB prot. 1°,2 1761 fol. 37. '

. .• .,/.2,4 • r r • 5/tr,'

(,) Ii hr131,: 0/f 17/111, A--

, 61.e 1.; 11 AP T f6 O

/74

Fig. 30. Riddarholmsbron, av kungl. maj:t fastställd ritning den 21 april 1763. Ritningssamlingen 6: 13. 130 Bih. nr 55 år 1940 sände magistraten stadsarkitekten Carlbergs rekvisitionsförslag på medel för stadens offentliga byggnader, varav framginge, vilka summor som erfordrades särskilt för att av sten ombygga stadens till större delen för- fallna träbroar. Såsom särskilt angeläget betecknades bland annat Riddar- holmsbrons ersättande med en stenbro, »på vilken hosföljande förslager och ritning inkommit». För att få medel till de föreslagna .byggnadsföretagen önskade magistraten förhöjning till det dubbla av en del av stadens räntor nämligen tolagen, last- och bropenningar, stämpel- och vägarepenningar i packhuset, vägarepenningar för metaller och viktualievaror, torgpenningar, hamnpenningar samt barlastpenningar." Överståthållaren anmälde i skrivelse till kungl. maj:t denna sak och tillstyrkte magistratens begäran om förhöjning av avgifterna för att få behövliga medel för ombyggnaderna under motivering att det vore dålig ekonomi att ungefär vart tionde år nedlägga stora summor på broarnas reparerande. Planen till Riddarholms- bron vidarebefordrade han samtidigt till laingl. maj:t." Planen gillades av kungl. maj:t och återsändes »till behörig verkställighet», men vad avgifternas höjande beträffade, förklarades detta vara en sak som ankomme på riksens ständer allena och därför ej kunde beviljas. Kungl. maj:t skulle dock vid nästa riksdag »låta anmäla staden till understöd i desse ange- lägne behov» . 96 Kungl. maj:ts beslut delgavs magistraten i brev från över- ståthållaren den 17 maj 1763." Brevet upplästes den 20 maj på råd- huset 98 och ankom .den 31 i samma månad till såväl handels- som byggningskollegium. Handelskollegium förvisade ärendet »till nödig under- rättelse» till stadskamreraren." I byggningskollegium föredrogs samma dag ett memorial av den 28 maj av stadsarkitekten Carlberg, vari denne säger sig hava undersökt Riddar- holmsbrons tillstånd och funnit det sämre än han tänkt sig. Han såge därför ingen annan utväg än att sagda bro avstängdes och reves, samt att en ny bro uppfördes av sten enligt kungl. maj:ts fastställda plan av den 21 april 1763. Kollegium beslöt, att berörda brobyggnad med det första skulle företagas och den gamla bron nedrivas.'" En »General plan av passagen emellan Riddarehustorget och Riddareholmen »uppgjordes sedermera i juli av Carlberg 101 med fastställande av brons exakta läge. Den anbefallda rivningen synes mycket- riktigt ha kommit till stånd, men med byggnaden av stenbron drog det ut på tiden. Då konung Adolf Fredrik år 1771 skulle begravas, ställdes staden inför nödvändig- heten att återuppbygga den gamla träbron. Befallning hade ankommit,

reg. 18/3 1763 fol. 54. ÖÅ:s reg. "å 1763. Jfr LAGERQUIST, Riddarholmsbrobygget 1784-1789. Rig 1936, II, sid. 137 if. 96 Kungl. brev till ÖÄ 21/4 1763. Fig. 30, sid. 129. 91 OÄ:s skr. till mag. 17/5 1763. 98 Ek. prot. (sekreterarens) 29/5 1763 fol. 213. Handelskoll. prot. 81/5 1763 fol. 285. 100 EB prot. 81/5 1763 fol. 239. 191 Ritningssamlingen 6: 5. Bih. nr 55 år 1940 131 att »den avrevne broen med det skyndesammaste bör förfärdigas, så att den vid Kungl. Likets bisättning i början av nästa månad kan nyttjas». Byggningskollegium hade därför föranstaltat, att förslag till denna upp- byggnad ingivits i magistraten av vice stadsarkitekten König. Ett sådant förelåg nu och med börsbyggnadsdirektionen hade träffats avtal om lån av sådan material, som ej redan fanns i stadens förråd."' Från 1774 föreligger ett förslag till en ny enklare stenbro med kost- nadsberäkning, slutande på 86,205 dir, undertecknad av König. Om detta broförslags uppränning och öde, har dock intet kunnat inhämtas."' År 1777 anmälde byggningskollegium, att, enligt uppgift av König, södra bron över kanalen var så bristfällig, att den icke kunde nyttjas utan fara utan behövde genast förbättras.' °4 Magistraten biföll reparationen och förvisade saken till byggningskollegium för verkställighet.'" Ännu år 1784 anslås enligt magistratens av överståthållarämbetet godkända förslag till byggnader, reparationer och gatuläggningar i Stockholm en summa av 106 46 rdr till »beklädningen. av broarne över Riddarholmskanalen». Detta år beslöts emellertid utförandet av den stenbro, som småningom fullbordades. Beslutet fattades av borgerskapets femtio äldste på fram- ställning av överståthållaren. Trots att konungen hade undanbett sig varje kostsam mottagning vid hemkomsten från sin utrikesresa, anförde över- ståthållaren hos de äldste, ansåg han dock, att händelsen på något sätt borde uppmärksammas. Därför föreslog han »ett stenvalvs uppförande över Riddar- holms kanalen och att deruppå uppresa en minnesstod med sin inskription om tiden och orsaken till dess existens». För att ej borgerskapet skulle be- tungas med ytterligare utgifter för detta ändamål, föreslog han vidare, att kostnaderna skulle tagas av gamla Beurse fonden och skrivas på Beurse räkningen nr 1». Motstånd mot förslaget yppade sig med hänsyn till kostnaden under hänvisning till den »allmänne nöden och bristen i näringar». Överståthållaren framhöll, »att en sådan bro för en säker och varaktig kom- munikations skuld emellan Kungl. Riddarholmen och staden vore i sig själv nödvändig, jämte det den vore prydlig för residenset». Han hade, eftersom stenbron ej kunde förfärdigas genast, beslutit uppriva den ena gamla bron över kanalen och låta börja påla. Propositionen bifölls och utdrag av protokollet skulle tillställas börsbyggnadsdirektionen. Garvaråldermannen Westin reserverade sig emellertid, »yttrande sig, att borgerskapet be- lastades med så stor skuld till Beursen att den aldrig kunde betalas, i synnerhet sedan magistraten på intet sätt därtill bidrog, som likväl med borgerskapet gemensamt vore ålagt». Överståthållaren underrättade härvid om att magistratens inkomster vore så otillräckliga, att det ej lönade

mödan att yrka på något understöd från den.' °7

102 Ek. prot. (notariens) 18/2 1771 sid. 124. Mem. till mag. 18/2 1771. 103 Ritningssamlingen 6: 8. Jfr LAGERQUIST, a. a sid. 140. 104 Mem. till mag. 574/1778. 1 °5 Ek. prot. (notariens) 29/5 1778. 1°6 OÄ:s skr. till mag. 8/1 1784 nr 1. 107 Borgerskapet äldstes prot. 22/7 1784 fol. 132 Bih. nr .55 år 1940

Fig. 31. Utsikt över Riddarholmskanalen och Riddarhustorget. Litografi från 1800-talets mitt.

Kajbyggnader Ungefär en månad härefter vidtog börsbyggnadsdirektionen de första vid Riddar- holmsbron. anstalterna för brobyggnaden, »sedan hans exc. r. r. och över ståthållaren förordnat det Riddarholms brobyggnad under samma förvaltning, som de övriga nu för handen varande stadens allmänna nybyggnader stå, kommer att besörjas » • 108 Vid kommitterades sammanträde den 31 augusti meddelades dem de femtio äldstes beslut samt att företaget skulle »under Beurse-räkningen nr 1 drivas, så att de till byggnaden nödige medel bleve för denne räkning i banken av bemedlingscommissionen nedsatte». Överståthållaren, som även här förde ordet, föreslog, att borgmästaren Risberg, direktören Grill och åldermannen Wier som deputerade skulle ombesörja brobyggnaden »enligit den arbetsmetod, som . . . överståt- hållaren till byggnadens drift höggunstigast behagar fastställa» . 1 " Byggnads- arbetet fortgick så oavbrutet. Redan 1788 omtalas själva bron som färdig. Till kajbyggnad i anslutning till densamma, något som av börs-, bro- och hamnbyggnadskommitterade ansågs till bron »oundvikligt hörande», före- slogs då 4,000 rdr. 11° År 1791 hade man kommit så långt, att förslag till detta arbete hade uppgjorts av Palmstedt. Arbetet utbjöds på auktion till

1°8 Börs- och brobyggnadskom. prot , konceptprot. 24/8 1784. In Börs- och brobyggnadskom. prot. 21/8 1784. 11 ° Börs- och brobyggnadskom. prot. 2/s 1788. Bih. nr 55 år 1940 133 den minstbjudande och i november 1791 tecknades kontrakt med traktören Benedictius om en kajbyggnad, som på västra sidan om kanalen skulle sträcka sig söder ut till f. d. Sterkyska husmuren och norr ut till Hessensteinska rätta tomtlinjen. 111 I januari 1793 befanns Benedictius' kontrakt fullgjort så när som på gatuläggningen, med vilken skulle anstå till sommaren. Nu återstode endast kanalens uppmuddring, så att den kunde trafikeras av smärre båtar. Palmstedt tillsades inkomma med förslag härom. Vid behandlingen av årsförslaget för detta år ifrågasattes inom kommissionen, om ej stadskassan eller börsfonden nr 2 borde stå för kostnaderna för denna uppmuddring, då borgerskapet endast åtagit sig att bygga bron. Invändningen bemöttes av överståthållaren, som påpekade, att ändamålet med brobyggnaden vore förfelat, om ej kanalen åter gjordes användbar för båtar. Kontrakt om uppmuddringen avslöts och den genomfördes i olika repriser. 112 År 1797 gjorde sig stadens skyldighet att underhålla den nya bron Brons sten sättning. kännbar. Stadsarkitekten Palmstedt anmälde i ingivet memorial, att »Riddare holms passage bro» nu efter tio års användning tarvade omläggning av huggen gatusten »över medlersta delen, som täcker brovalvet utgörånde en area av 40 kvadratfamnat» , till en kostnad av 16 sk. per famn, 13 rdr 16 sk.' Byggningskollegium vidarebefordrade ärendet med tillstyrkande av reparationen till magistraten, vilken beslöt om verkställighet, dock sedan ärendet underställts överståthållarämbetets prövning. Bron synes å fig. 31, vidstående sida, och fig. 45, sid. 199.

Medan staden under 1600-talet, såvitt känt, icke gjort några invänd- Strand- marken. ningar mot de utvidgningar av• tomtägarnas markinnehav, som då synas Dispositions- hava skett, gör sig under 1700-talet den uppfattningen gällande, att staden rätten till disponerade över all den mark å Riddarholmen liksom allt vattenområde strand- marken. däromkring, som icke ingick i de bestående tomterna. Till en början må nämnas, att hovintendenten J. A. Rcepsdorff, som Rcepsdorffs sjöbod. då ägde tomten nr 1 i kvarteret Kidskär, i februari 1716 till kollegium ingav en supplik med begäran att få uppsätta en ny sjöbod »inom hr intendentens rätta alntal av dess tomt och hus beläget på Riddarholmen», vilken framställning ock bifölls. 114 Vidare är följande fall av intresse: Vid avmätning år 1756 av den Sterkys mark inlösen. Creutz'ska tomten, vilken samma år inköpts av husgerådsmästaren J. Sterky, hade stadsingenjören funnit, att tomten höll 716 kvadratalnar mer än föregående fastebrev, av den 29 november 1709, utvisade. Stads- ingenjören uppgav såsom den sannolika anledningen till detta förhållande, »att tomten blivit vid stenhusbyggnadens uppsättande åt kanalsidan ut- vidgad» ; stadsingenjören hemställde, om icke denna intagna areal borde

"1 Börs- och brobyggnadskom. prot. 17/2, 18/1o, 15/11 1791, sid. 14, 17 och 21. i, 18/3 1793, ' 112 Börs- och brobyggnadskom. prot. nv 8/4 1794. kontrakt 12/5 1794. 118 Mem. till mag. 67/1797, koncept i EB prot. 1797 fol. 252. Ek. prot., notariens, 19/5 1797, sid. 208. 114 EB prot. 2812 1716, fol. 22. 134 Bih. nr 55 år 1940

friköpas och föreslog en friköpesskilling av 537 dir smt. Sedan ämbets- och byggningskollegium gjort härmed överensstämmande framställning hos magistraten, begärde emellertid denna »att varda underrättad, om orsa- kerne, varf öre berörde ofria tomt av 716 kvadratalnar ej blivit i rättan tid taxerade, om den samma vore en eller flere gånger försåld, sedan den av första innehavaren bebyggdes, och om stadsens trettionde penning av köpeskillingen blivit varje gång erlagd, så väl som ock vad och huru mycket i tomtören kunde nu därå skäligen sättas». I anledning härav anförde stadsingenj ören Thorslund, bland annat: »Att hela Riddareholmen varit Hans Kungl. Maj:t och kronan förbehållen tyckes vilja slutas av» 1623 och 1632 års donationer 'av gråbrödraklostret och skolstugan till staden; »denna holme har ock kallats kungl. Riddare- holmen, utan tvivel i avseende på det att den hört hel och hållen Konungen och kronan till» ; huru staden förlorat de till den donerade tomterna, hade stadsingenjören emellertid icke kunnat utreda. Slutligen lämnade stadsingen- jören vissa upplysningar, huru vid tomtavmätningar och lagfarter å holmen förfarits. Härom anförde därefter kollegium: »Och som ädle magistraten tillförene meddelt fasta uppå egendomarne å Riddareholmen, utan åbe- ropande av någre documenter, samt designationerne blivit utgivne, efter som tomterne funnits bebyggde och instängde; så förmenar stadsingen-

jören av sådant allt kunna • slutas, att aldrig någon tomt på Riddare- holmen blivit till tomtören taxerad och följakteligen icke någon 30:de penning av köpeskillingarne kunnat begäras. Vid så beskaffade omständig- heter, och som staden, i brist av gamle och säkre documenter, torde hava svårighet vid, att befästa dess ägande rättighet till meranämnde, Creutziske egendomen tillhörige, och för flere år tillbaka med stenhus bebyggde tomtestycke, i synnerhet som ej någon av de övrige uppå kungl. Riddarehol- men belägne egendomar, ifrån äldre eller senare tider finnas vara med någre tomtören belagde; alltså föranlåtes kollegium än ytterligare . . . be- gära, att meranämnde tomtestycke må husgerådsmästaren Sterky emot ovanförmälte projecterade friköpeskilling till egen grund upplåtas». Fram- ställningen blev av magistraten bifallen den 21 mars 1757 och tomten av magistraten upplåten till Sterky »till fri och egen», varefter fastebrev utfärdades den 4 juli 1757, varigenom magistraten »avhände stadenom oftaberörde ofria tomtestycke» . 115 Finlays Ett annat fall är detta: I mars 1757 anmälde vice stadsfiskalen i pålning. ämbets- och byggningskollegium, att brukspatron Robert Finlay stod i begrepp »att uti sjön vid sitt uppå kungl. Riddareholmen belägne hus [Riddarholmen nr 2] anställa någon pålning, utom sin rätta tomte linea» . I anledning härav förbjöd kollegium vid vite arbetets fortsättande. Vid följande rättegångstillfälle invände Finlay, att han antoge »det samma pål- ning ej går längre ut i vattnet, än dess hus och egendom tillkommer».

EB reg. 3/8 1756, fol. 145 v, Mem. till mag. 141/1757, Mag reg. 'h 1757, sid. 283. Bih. nr 55 år 1940 135

Kollegium befallde då stadsingenjören, att »skärskåda brukspatron Finlays hus dokumenter, samt dess tomtlineer noga avmäta» och därefter inkomma med berättelse till kollegium. 116 Därefter förekom icke något i ärendet förrän i början av år 1761, då Finlay hos kollegium begärde att »få anställa någon pålning i sjön; dock ej längre än till fem kvarter uti vattnet och sådant i stället för en av husets förra ägare . . . begärd men av collegio icke beviljad stenkistas nedläggande» och gjorde därvid gällande »det han, i anseende till be- rörde dess hus och egendom, äger gå så långt i sjön med den begärda pålningen» , ehuru han »för bristande documenter» icke kunnat bevisa detta. Sedan stadsarkitekten Carlberg uppgivit, att den erforderliga för- stärkningen även kunde göras innanför det dåvarande pålvirket, avslogs framställningen under åberopande härav och av att Finlay» varken med documenter eller på annat sätt, vist, det han . . . äger någon rättighet, att med den av honom begärte och tillärnade pålning gå längre ut i vattnet, än den på södre och östre sidorne förut inrättade hamnskoning sig sträcker» . 117 Finlay besvärade sig hos magistraten, varefter byggningskollegium avgav förklaring i memorial den 7 maj 1761. Här anfördes följande: Finlay hade först i februari 1761 kommit upp i kollegium och begärt få påla till fem kvarter ut i sjön »i stället för den av husets förra ägare begärte, men N. B. icke beviljade stenkistans nedläggande». I be- svären hade han beskyllt kollegium att det ej låtit honom njuta samma förmån »som andre i granskapet vid Munkebron; där likväl jura civium böra vara communia, samt förnekat honom billighet, och vad enligt lag och laga anledning av byggnings ordningen bort honom tillgodo komma». Den förra ägarens, ryttmästare Jennings, begäran hade emellertid avslagits, då han ej kunde visa, att han hade något alnetal ut i vattnet. Av samma skäl hade Finlays begäran avslagits. Brukspatron Finlay hade åberopat såsom prejudikat bland annat borgmästare Kiermans nybyggnad vid Munk- bron. Häri misstoge han sig dock, ty »intet har herr borgmästaren Kier- man utfyllt någon sin tomt till en tums bredd i sjön, men väl åtagit sig att för staden bygga en strandbro efter hög vederbörligen approberad dessein.» Kollegium kunde icke inse »vad hotande stor och ansenlig skada brukspatronens Finlays byggnad kan förestå, mer än åtskillige andre på Riddare- holmen i sjökapten belägne hus, vilka icke ens äro försedde med en så- dan hamnskoning till vattnets avhållande ifrån grundvirket, som brukspatron Finlay likväl äger till några alnar; utan vattnet, i synnerhet vår- tiderne slår på själva stenhus murarne: efter hans principe borde de alla få bygga hamnskoningar där utan före, men huru det väl låte sig göra utan allmän olägenhet, torde falla svårt att utfinna, helst inuti själva kanalen, som utom dess är nog trång». Finlay hade åberopat, att 1751 års strand regleringskarta (fig. 27, sid. 122) skulle leda till hamnskoningens vidgande åt

116 EB prot. 15/3, 22/3 1757, fol. 150, 192. 1 " EB prot. 26/2, 17:3 1761, fol. 77 v, 109. 136 Bih. nr 55 dr 1940

sjösidan, men häremot erinrade kollegium, att enligt senare beslut verk- ställigheten av denna reglering skulle anstå, »och oansett berörde karta även visar att strandgator varit tillämnade att inrättas vid en del stränder omkring Riddareholmen, lärer dock, då den av Hans Kungl. Maj:t anbefallte ytterligare överläggningen därom kommer att företagas, prövas fördel- aktigare, att, på de ställen hava bekvämlige sjögårdar, än att invånarne därstädes medelst strandgator skulle bliva skilde ifrån sjön, av vilken tanka man säkert tror alla husägare på Riddareholmen lära vara, utan brukspatron Finlay, som, genom förra ägarnes av hans hus, anlagde byggnad, redan är stängd från den förmån de övrige dess grannar i så måtto ännu merendels åtnjuta». Slutligen hade Finlay åberopat, att ett båthus stod utanför strandskoningen, och att han åtminstone borde få gå lika långt ut som detta, » men då båthuset genom någon forno-ägare blivit byggt utom dess tomtelinjer, så beviser det», framhöll kollegium, »intet annat än den byggandes tilltagsenhet och att sådant den tiden passerat, utan åtal av vederbörande, som bort slike oordenteligheter förekomma; havandes detta, med mera dylikt, gjort vår närvarande tid mera uppmärksam» ; Finlay kunde vara »försäkrad, att kollegium ej heller nu lärer tillåta någon båthus byggnad vid hans tomt, varigenom . . . hamnen till allmän olägenhet bliver inkräktad». 118 Finlays besvär ogillades och kollegii utslag stadfästes, varvid magistraten dessutom åberopade, att Riddarholmskanalen nyligen av staden upp- muddrats. 119 Finlay fullföljde emellertid sin talan hos kungl. maj:t och framförde därvid ett nytt skäl, att holmen tillhört kronan: »Själva epiteten av kungl. utvisar, att denne holme varit Kungl. Maj:t och kronan tillhörig, och så- ledes varken dominio civium eller magistratus någon tid under kastad, och därföre kan det icke eller vara troligt, att de å kungl. Riddareholmen befintelige egendomar kommit i privatorum händer annorlunda, än genom donationsbreven. . . När än vidare här till kommer, att tomtören av något enda hus på kungl. Riddareholmen aldrig kunnat av staden uppbäras, och icke eller tomter ifrån ofrie till frie sålde och upplåtne varda, som allt ju mer och mer otvivelakteligen bestyrker, huru platt ingen disposition över kungl. Riddareholms egendomarne magistraten tillkommit och tillkomma bör. » Med hänsyn härtill vore det självfallet, att några designationer över tomterna icke funnes ; för Finlays eget vidkommande utvisade uttrycket i 1628 års donationsbrev — »vad som därtill med rätta ligga bör» — att han ägde utvidga tomten. Uttrycket åsyftade »den intaga av sjö-grunden, varvid ingen är lidande: ty när Kungl. Maj:t och kronan ägde tomt; så hörde ock där till strand, och att upplåtelsen skett med all den rätt, som Kungl. Maj:t och kronan innehade; det lärer icke kunna ställas uti fråga».

1 " EB reg. 7/6 1761, fol. 95 v. 112 Mag. ek. prot., notariens, 25, 27/5, 22/5 1761, sid. 12, 14 16. Bih. nr 55 år 1940 137

Byggningskollegium framhåller i sitt yttrande över Finlay besvärsskrift till kungl. maj:t, att i denna intet nytt framkommit utöver vad som förut andragits i magistraten. Blott donationsbrevet av år 1628 hade ej tidigare företetts, vilket var otillständigt, då kollegiet efterfrågat dokumenten på tomten. Efter undersökning av måtten i donationsbrevet visade sig, att Finlay hade sitt fulla alnetal enligt dokumentet, och att »någon domare näppeligen lärer, i stöd av detta donationsbrev kunna honom tillägga» vad han utan andras förfång kunde taga av sjögrunden; »men därest Hans Kungl. Maj:t i nåder skulle finna för gott, oftaomförmälte donations brev på det sättet förklara, så blive sådant då en följd, som komme att tjäna till rättelse både för den ena och andra; imellertid synes, som torde Stock- holms stad, vilken i förmågo av kungl. privilegier, förmodeligen äger, alla de däromkring liggande vatten- och strömmar, bliva allt för mycket lidande, om var och en vid sjön varande tomtägare, finge efter brukspatronens grundsats, tillägna sig allt, vad av sjögrunden kunde intagas, helst bruks- patronen, ej lärer kunna påstå bättre rätt för sig, än han vill lämna andra». Samma skäl anfördes i samma ordalag i magistratens till kungl. maj :t av- givna förklaring. Målet avgjordes av kungl. maj :t den 6 juli 1763; »och som av den . . . uppgivne ritningen förnummits, att den begärte pålningen icke varit tillämnad åt Munkbrosidan, varest passagen är nog trång, utan åt den andra sidan varest den ej kan vara av någon särdeles betydelse, det jämväl finnes lända både till prydnad för staden, och styrka för Fin- lays hus, att stranden på förenämnde sätt befästes, ty pröve Vi ock i nåder skäligt, det honom må tillåtas, att efter dess . . . anhållan få in- rätta en pålning av 4 eller fem kvarter uti vattnet». Finlay's invändning om Riddarholmens ställning till staden nämndes däremot icke i kungl. maj:ts utslag. 120 Medgivandet blev aldrig av Finlay utnyttjat. År 1781 avlät ämbets- Hebb es och byggningskollegium ett memorial angående en ansökning av gross- pålning. handlaren Hebbe, som dåmera innehade denna tomt om tillåtelse »att på 1 1/2 å 2 alnars distance i sjön utanför staketet till fartygens häftande och motspänning nedslå under de vid staketet varande pilträn 3 å 4 pålar med lika många Christinesparrar därpå spikade till handlänning». Efter anmodan av magistraten upplyste kollegium senare, att varken Finlay eller den dåvarande ägaren »förr än nu sökt sig begagna sig» av 1763 års medgivande. Sedan vid avmätning befunnits, att Hebbe icke innehade något »utöver det alnetal, som senaste designation av den 10 maj 1759 ut- sättes tillhöra dess egendom», tillstyrkte kollegium medgivande till pål- ningen, dock ej längre än en aln från gamla hamnskoningen, och endast på en begränsad sträcka.' Ett annat fall rörande olaga fyllning utanför tomtlinjerna förekommer von Schantz' olaga fyllning. 1" Mem. till mag. 142/1762, Överintendentsämbetets u. u. 7/6 1763, RA, ÖÄ:s brev till mag. 1763 nr 99. 121 Mem. till mag. 5, 16/1781. Behandlingen i magistraten synes ej av protokollen. 138 Bih. nr 55 år 1940 i 1763 års handlingar: I mars detta år lät nämligen vice stadsfiskalen instämma dåvarande ägaren till tomten nr 1 i kvarteret Gråbrödraklostret fru Eva Maria von Schantz till ämbets- och byggningskollegium »för det hon, vid sitt på kungl. Riddareholmen belägne hus på Mälaresidan emot sjöstranden, skall låtit anställa en utfyllning därstädes till fiere alnars längd uti vattnet, ifrån den vid hennes tomt inrättade vattubryggan, och som sådant icke allenast i och för sig självt skall vara otillåteligt, utan ock medföra den olägenhet att själva inloppet till Munkbrohamnen där- igenom bliver minskat, så hemställde vice fiskalen till kollegii beprövande, om icke fru von Schantz måtte förklaras skyldig att nu genast och medan isen bär, denna otillåteliga utfyllning vid stranden genast bortföra låta». Fru von Schantz bestred ej skyldigheten i princip, men invände, att utfyllningen huvudsakligen verkställts av husets förra ägare, som hon för- modade hållit sig inom tomtens »skiljolinea emot sjön» och anhöll om uppskov för undersökning härav. Målet återkommer icke i protokollet. 122 Schulzen- Enligt anteckning i magistratens memorialbok 1775 hade då professo- heims fyllning. ren David Schulzenheim, vilken var ägare till nuvarande kvarteret Kidskär nris 2 och 3, gjort ansökning hos byggningskollegium om pålnings och fyllnings anställande utanför dess hus på Riddarholmen. Memorialet finnes emellertid icke i behåll och i byggningskollegii defekta protokoll för samma år omnämnes det icke. 1 ". År 1772 inköpte handelsmannen Adolf Ludvig Levin de forna Sten- bockska och Banerska tomterna; arealen uppgavs i designationer 1759 och 1772 till 15,610 kvadratalnar i enlighet med tomtens faktiska markinnehav. Kort efter inköpet sålde Levin till kommerskollegium en areal, som i köpekontraktet uppgavs till 9,559 1 /2 kvadratalnar. Återstoden, vilken han behöll, avmättes i maj 1773 och innehöll då enligt designationen 6,850 1 /2 kvadratalnar — som synes stämmer ej det sammanlagda måttet med 1772 års designation. Tomten utvidgades sedermera med en del av Rosenhaneska tomten vid en förlikning i en tvist om naborätt år 1782. Den sålunda tillagda delen höll enligt stadsingenjören von der Burgs avritning den 23 maj samma år i areal 1,759 1/2 kvadratalnar. L. Levins I november 1774 förehade ämbets- och byggningskollegium en ansök- intag. ning från Levin, »att få intaga någon del av kanalen utan dess å Riddar- holmen belägne egendom» . 124 Memorialet finnes icke i behåll. Men ut- fyllningens avsedda omfattning framgår av bevarade ritningar (se fig. 32, fig. 33, sid. 141; och 34, sid. 143). Den ena av dessa ingavs av Levin själv, den andra utgöres av en »dessein till Riddarholms- gravens reglering tillika med Levinska tomten till nuvarande jämte den tillärnade åbyggnaden, författad av J. Brolin». Regleringen överensstämmer med Brolins ovan omförmälda projekt av 1773 (fig. 29, sid. 125), inne-

122 EB prot. 12/s, 24/s 1763, fol. 102, 113 y. 123 Memorialbok 1775, fol. 59. 124 Memorialbok nr 8 1772-1780, fol. 53. Bih. nr 55 år 1940 1 3 9

Deä,i 11 hm Ri I( la rek! m s-, (il-ah-ren .; Regle ri tig y , .(7ilfiAa Mei7 ' ..., Je ra' «k a t' rinken

Torgef Torge

(4)/,' relvimo,027,91;., IT (?>/- i . •

R „fk-fitym, • ,

. • - Gien Up444. /41»,. tc)7.. (.:»7'1,152 . ,;1■`«',",

D ,Wie:2'73.1.., .172.1%; • • ...h A111,, ;<.../5. E ,',77.11;.; 1,414i grK' i;;7,7,1,6Culf

Pi njkiz ,14,(771,4(97

Fig. 32. »Dessein till Riddarholmsgravens reglering tillika med Levinska tomten till nuvarande jämte den tillärnade &byggnaden», av J. Brolin, sannolikt 1774. Original, ritningssamlingen 6: ii. 140 Bih. nr 55 år 1940 bärande en med Riddarhustomten parallell kajlinje, men fortsättningslinjen till stengrundet var utdragen omkring 50 alnar förbi detta. Nedanför kommerskollegii hus skulle bildas en öppen plats, förbunden med Riddar- holmstorget med en strandgata utefter kanalen, och en bro skulle utföras mellan den öppna platsen och ett utfyllt område norr om Riddarhuset, motsvarande nuvarande Riddarhuskajen. Brolin anförde i beskrivningen: »Denne projekterade reglering synes, med så mycket mera skäl, kunna och böra vidtagas, som den till uppfyllning begärde del av sjön, är, på de fleste ställen, mycket grund och, i dess nu varande skick, till alldeles ingen förmån och nytta; men däremot, igenom den projekterade regleringen, vinner staden mera utrymme av nyttigt land, och detta, nu oan- senliga ställe, behagligare utseende, samt en ny kommunikation bliver öppnad, till befrämjande av allmän och enskild rörelse.» Ärendets vidare handläggning synes av överståthållarens underdåniga skrivelse den 26 augusti 1779 och de till denna hörande handlingarna. Enligt vad över- ståthållaren där upplyste, skulle han och magistraten vid ärendets hand- läggning icke funnit något vara att erinra mot framställningen, »då Levin till staden betalar årliga tomtören», så framt icke utfyllningen skapat en irregulariK som endast kunde avhjälpas genom motsvarande utfyllningar av kanalen framför Hessensteinska palatset och kommerskollegii hus. Innan det blivit avgjort, om ägarna till dessa tomter ville deltaga i ett sådant företag, hade därför ärendet icke kunnat avgöras. Kungl. maj :t hade emellertid förklarat sig icke vilja hava några kostnader härför, och Levin hade då erbjudit sig att vidkännas även dessa, under förutsättning att han dels finge verkställa utfyllnaden framför sin tomt, dels ock er- hölle ridhuset å kollegii tomt upplåtet till sig. Arealen av Levins utfyllnad hade skattats till cirka 5,880 kvadratalnar. Efter ytterligare för- handlingar hade Levin i mars 1779 inkommit med alternativa förslag, det ena innebärande, att han för ridhuset skulle erlägga 1,500 rdr specie men frikallas från skyldigheten att uppföra strandmuren framför kommerskollegii hus. Överståthållaren vidhöll emellertid sitt avstyrkande, främst med hänsyn till överlåtelsen av det till foderhus åt livdrabantkåren upp- låtna ridhus. Levin ingav då en underdånig framställning, vari han bland annat androg, att hans tomt låge på kronans jord, varför staden icke där- med kunde äga någon befattning; vidare klagade han, att vattenfall från kommerskollegii tomt hindrade honom att uppföra nödiga uthus ; slutligen ifrågasatte han att erhålla, om ej annat, nyttjanderätten till ridhuset.'" En- ligt konselj- och kabinettsprotokollen för inrikes civilärenden 1779 behagade kungl. maj:t »tillåta honom dess sluteligen gjorde anhållan att å sin tomt vid väggen av kommerskollegii hus och byggnader få uppföra sina uthus, vilka fria för allt anspråk av kronan nu och i alla tider bliva Levin och hans arvingar samt tillkommande ägare av hans nu innehavande tomt till-

125 CA. U. U. 28/8 1779, RA.

KÄNNETEKNENS DELSE ••■.) FAI3C. 6E1~ 741•19.11~01 &mr AMF, a.. -f _ _ 9 a— X4. 1.447.44. i _ _ ydedo",..9 -tA,90,1k,111(4. _ _ Ptat .ea,,k, " • _ kr,14.4» fi,-;71,re~

.444. Al firlry

9.' 75 " 'WEI Au Jidad YO-7- 9 9

Of67

c(azi--1 ‘17)-47 Ob772,) J

&Ad

11[1111[1[1

Fig. 33. »Generalplan över del av Kongl. Riddareholmen», av E. Palmstedt, odaterad, med förslag till tomtreglering av A. L. Levin, 1779. Original, ritningssamlingen 42: 3.

142 Bih. nr 55 år 1940 hörige» ; härefter fortsätter protokollet: »även tillät Kungl. Maj:t honom att göra fyllningen av tomten framför sitt hus efter den av honom uppgivne dessein; men beträffande ridhuset ville Kungl. Maj:t sig ej utlåta förr än Levin blivit hörd på hur många år han bemälte ridhus ville få disponera i fall det för någon tid skulle honom kunna upplåtas». Levins slutliga ansökning avsåg tre frågor : hans uthus vid kommerskollegii hus, utfyllnad i kanalen samt dispositionen av ridhuset. Enligt protokollet har kungl. maj:t beslutit i de båda förra frågorna, men uppskjutit den senare. Expeditionen av beslutet avser emellertid allenast den första frågan; varken utfyllnaden eller ridhusdispositionen beröres, utan resolutionen säger härom allenast: »skolandes Eder (överståthållaren) framdeles i nåder meddela vårt nådige beslut om det övrige. » 1 " Levin synes därför ha inkommit med ytterligare framställning i de båda senare frågorna. I varje fall remitterade överståthållaren den 26 maj 1780 till magistraten en ansökan av Levin om »tillstånd icke allenast till ägande- rätten av det nedanför Kungl. Commerce Collegii huset belägne foderhus utan ock till utfyllning av ett stycke uti Riddareholmskanalen, nedanför dess hus för att där anlägga en manege». 127 Ämbets- och byggningskollegium avgav memorial i ärendet den 25 juli 1780, vari dels framgår, att även överintendenten Adelcrantz yttrat sig i ämnet och därvid ifrågasatt Riddarholmskanalens igenfyllning, dels angående förvärvet av det till kungliga livdrabantkårens behov inrättade foderhuset anföres, att det utgör »ett ämne, vilket både i sig självt i avseende på kronans ägande rätt och för de av Levin till vinnande av denna begäran föreslagne ersättnings villkor, till kollegii omdöme och utlåtande icke hörer: men vad åter angår meuble handlaren Levins begäran att i bredden, med den på uppgivne ritningar utstakade utfyllning i sjön och Riddareholms kanalen, få tillöka sin tomt och reglera Riddareholms kanalens stränder till befordran av de tilltänkte byggnader», så förelåge därvid tvenne frågor, den ena avseende en stenbro till holmen, den andra »huru Riddareholms kanalens utfyllning må, till befordran så av stadens prydnad som Levins tomts utvidgande säkrast och bäst verkställes», antingen efter Adelcrantz förslag eller efter Levins eget. Kollegium tillstyrkte den senare: »vid den projecterade utfyllningen i kanalen så vida den samma enligt de uppgivne desseinerne och ingen- jören Brolins . . . år 1773 över norra delen av kanalen författade karta (fig. 35, sid. 145), göres parallell med den övriga delen av kanalen, och jämlikt sistnämnde ingenjör Brolins karta således verkställes, att sten- murar uti kanalen till formerande av paralella strand linjer uppföras», funnes icke något att påminna. Däremot avstyrktes Adelcrantz igenfyll- ningsförslag. 128 Magistraten anslöt sig i sin skrivelse till överståthållaren till kollegii utlåtande. 129

128 Conseil och Cabinettsprot. för mr. civilärenden 18/io 1779, fol. 467 RA; K. br. till Ök 13/io 1779. 127 OÄs brev till mag. 1780, nr 28. 128 EB reg. 25/7 1780, fol. 107 V. 122 Mag. reg. 8:12 1780 sid. 275. 'ctrznetedtizerz.s- :2J4.tyzIi.te . §;fierat Man) .B.C. D. E.E &JI . h iljal4.e, errzellawk.;7916rrurze1at, oc4/5;:-r"?.4,-/-7.a .boz51,r- gh'ereni( 3f C. M" r.KL _ keir s-d ny C.M.N L. - :41'ojecterad mer ..(077(riäddcaL_ -ejoizezz, 0. ....yectera.l lar'nDriah eciamA-4-7( Con.isrzerce tegi.1.z,z4 "ret,/,./- .2";' ~er P Pryr • cl c rap "gro /rån Arn.)f 171147. ierti7citairor7 brzfifroc4,6-05/0, iinyr ion777-7,-cc. 64.4 A-77z/. R •

\ —, \ -- .

■ 1E1 \ \ 91: \ k .‘ rid Ait 9 ce.4.79 /...;• \ 9 ..r. a.. 6...7b777.47- . .7///r.h....49\ AP

___- ut,' .476 8,,,,,,....-ie. \ - ..5,....kt. f ,...,-,,,,, ../6-...... 5. W \

41,/a4 4.4+,5. Of61 v.

tkoalm.t.. Aiåd, r e. 4 o-b7-A? dzaien- . a tiren„,

p•-■ $0. e, Fig. 34. »Generalplan över del av Kongl. Riddareholmen», av E. Palmstedt, odaterad, med förslag till tomtreglering, sannolikt 1779. Kopia, Stik. 144 Bih. nr 55 år 1940 Vad som sedermera förekommit i ärendet är ej närmare bekant; något senare beslut av kungl. maj:t har icke anträffats, och icke heller synes någon verkställighet hava ägt rum. Emellertid torde frågan ha varit aktuell i samband med ovanberörda kajläggning i anslutning till den nya Riddarholmsbron. Vid tiden för denna omarbetade Brolin sitt tidigare regleringsförslag, nu med datum den 12 september 1787 (fig. 36, sid. 147). Från år 1788 finnes vidare ett förslag av Palmstedt till reglering av och strandgata längs norra delen av Riddarholmskanalen, enligt vilket den Levin.ska tomten avsevärt tillökats (fig. 37, sid. 149). A. E. Levins År 1796 anmälde stadsingenjören, att vid avmätning av den rytt- intag. mästaren A. E. Levin, son till den föregående, tillhöriga å fri och egen grund belägna tomten befunnits, att Levin »utöver det alnetal, som be- rörde dess fria tomt, enligt designation av den 18 december 1759 ut- gör, innehaver och nyttjar 466 1/2 kvadrat alnar, vilka tillkommit genom utfyllning i sjön; och följakteligen såsom en staden tillhörig plats är att anse». Denna blygsamma areal är ju en helt annan än de nära 6,000 kvadratalnar, som frågan förut gällde. Stadsingenjören hemställde om områdets beläggande med tomtöresavgift om 38 rdlr 40 sk. 6 rstn. »Och som den tomt och plats, vilken genom utfyllning uti sjön tillkommit; men icke blivit herr ryttmästaren Levin eller förra ägarne av dess angränsande fria tomt upplåten, såsom staden tillhörig icke bör av herr ryttmästaren Levin få nyttjas utan därtill erhållit tillstånd och tomtörens erläggande», så fann ämbets- och byggningskollegium, att Levin, »så vida han hädan- efter vill av den samma sig begagna», skulle erlägga tomtörena och »i annat fall förpliktas, att instänga sin fria tomt, samt lämna de staden tillhörige 466 1/2 alnar öppne och oinstängde, varefter de antingen till någon annan kunna upplåtas, eller ock de samma till något stadens behov användas». Magistraten ålade därefter Levin genom resolution den 17 juni 1796 att om han ville begagna marken erlägga avgiften.' ° Levin underlät emellertid att begära upplåtelsebrev. Då han krävdes på tomtören, avgav han en skrivelse till ämbets- och byggningskollegium, vari han bland annat anförde följande. Utfyllningen hade gjorts av hans fader »för några och 30 år sedan» utan att han någonsin krävts på tomtören; staden hade enligt rättegångsbalken 17: 33 att bevisa sin äganderätt till vattnet; under åreropande av 3 kap. i kungl. stadgan och ordningen den 14 november 1766 för rikets havs-, skärs-, ström- och insjöfiske — vilket kapitel avhandlade ström- och insjöfisket — ansåg sig Levin »äga skäl påstå att detta omtvistade vatten är kronans»; detta framginge även därav, att Gustaf III skulle hava godkänt en dessein till ytterligare utfyllning å samma ställe, »vilket denne store Konung aldrig gjort om vattnet ej varit kronans». Kollegium underkände emellertid samtliga invändningarna och prövade >i anledning av vad kungl. byggnadsordningen av den 22 mars

EB reg. 2/6 1796, fol. 98 v. Mag. ek. prot., notariens, 12/7 1797, sid. 294. Bih. nr 55 år 1940 145

t 4 (VA ( r ( 1 7-%,64sildare71(< biiii.,?>»,/ 7 al /7/3

Hilton' tus.

Fig. 35. Norra delen av Riddarholmsgraven, avfattad år 1773, av J. Brolin. Original, byggnadsstyrelsens arkiv.

117 40 lo 146 Bih. nr 55 år 1940

1763 uti 3 art, om ofria tomter stadgar och föreskriver, det bör mer- berörde staden tillhörige ofria tomtestycke med tjänlig avplankning in- stängas, att användas till stadens eget behov eller till dess någon sig an- mäler, åt vilken det samma emot tomtöre avgift upplåtas kan » Levin besvärade sig hos magistraten, men »som av besvären inhämtades att herr ryttmästaren klagat över felaktig avmätning å i fråga varande tomtestycke så förvistes besvärshandlingarne» till ämbets- och byggningskollegium »att därå låta anställa ny mätning uti herr ryttmästaren Levins närvaro därvid stadsfiskalen å stadens vägnar även tillstädes vara bör», varefter magistraten återförväntade handlingarna.' Något vidare synes emellertid icke hava åtgjorts i ärendet. Hessensteins På anmälan av stadsarkitekten professor Palmstedt, att en träbod, som träbod. stod närmast sjön på furst Hessensteins tomt, måste nedrivas för pålning vid kajbyggnaden vid Riddarholmskanalen, uppkallades i mars 1792 furstens ombud bankokamreraren Louis Bäck. Denne gjorde gällande, att boden i fråga låge inom furstens tomtlinje och ej behövde rivas. Kollegium föranstaltade om besiktning i närvaro av Palmstedt och Bäck samt stadsarkitekten König och stadsingenjören von der Burg, vilken skulle ske dagen därpå.' Besiktningsmännen kommo till det resultatet, att en del av boden måste rivas, ty annars uppstod risk för att den helt och hållet skulle falla samman. Palmstedt meddelade vidare i byggningskollegium, att börs- byggnadsdirektionen, som ombesörjde kajbyggnaden, givit honom tillstånd att på dess bekostnad nedtaga det stycke av boden som erfordrades och sedan åter uppsätta denna. Bankokamreraren Bäck ville ej medge, att någon del av boden reves, trots att för honom framhölls fördelen av att kajbyggnaden framfördes ända till furstens tomtlinje samt att fursten egent- ligen själv borde ombesörja kajbyggnaden »åtminstone till 12 alnar från dess tomtelinie», eftersom var husägare var skyldig att låta lägga gata utanför sitt hus. Kollegium ålade Bäck att genast ombesörja rivning av den erforderliga delen av boden, allrahelst byggnadsordningen av år 1763. förbjöd bodar av trä.'

Samman- Den undersökning av praxis inom stadens rättskipning och förvaltning, fattning. som här verkställts, har i första hand visat, att i fråga om gatumarken stadens skyldigheter och befogenheter i allt fall icke voro mindre på Riddarholmen än i övriga stadsdelar. Samma överensstämmelse med förhållandena i övriga. stadsdelar synes däremot under århundradets början icke hava rått med avseende å tomterna. Visserligen meddelade magistraten fasta jämväl å egen- domarna å Riddarholmen, men härvid har man enligt stadsingenjören Thors- lunds uppgift icke ingått i någon undersökning av arealen utan förbehållslöst

131 EB prot. 25/4 1797. 131 Mag. ek. prot., notariens, 2/7 1797, sid. 294. 133 EB prot. 37/3 1792. 134 EB prot. 3/4 1792.

Bih. nr 55 år 1940 1 4 7

... , ......

Yfestrell* i • ..1å7

9(7),Iiklarel#7///74-41.(irti/7 47,fa4 (4egkirikty' , .....,.,if , ..,-,...• . :b1A;- ,,,,,/ ,,...., (...... e t"y/i/Är t ,(4—.7 in le n -",-„. . -- .1,1/9i.« . , ..Ykktanilioltlieti ; ‘ . 4;, 14; fink/ (if 4 , \ 1 , ,....,,-_, C , < . .. fl \ ,,,, * ., ' ,-

., e:,„ i • ( "I. ‘1. ') . .ti • • i ,.tk

, \

. <)9riiticer rim/it.

i g; J ...• i 1 ....„, j 1 - . /,47/tinfri 1-eitito,

3611.in.h.o4.o.

diumuttaitrosigar.:"MAcam=7....ausmi+ —...... ,.„.-.

, r,".. er ..41..rtsrs.. •

A t3/...)4 iat47.11410/14,1 4:1;1 iill , , ,,17•, .g5.9 kr,ty,...., 40 al.w., ir.o. . , 13-• t ",,,r,'4‘ 0V4,-.01,...."4", r ...5,;5"7717£11ei? 'wie, i, ., . ..T id: ,e r r, /,', .,/,,ir.-h 3-r• 0, , '/' ,q;nrr.44.12 • ,. (2 . < ' .., ;11'0, '7'54, ,Y, r ; •' r.',.- r(!/,

. ,

Il . . i i i /..," , : ... .‹ r I •• r ...

...... __. Fig 36. Dessein till Riddarholmsgravens reglering tillika med Levinska tomten, av J. Brolin, den 12 september 1787. Original, byggnadsstyrelsens arkiv. 148 Bih. nr 55 år 1940 accepterat det faktiska innehavet; icke heller har staden från Riddarholmen uppburit några tomtören liksom staden då ej kunnat erhålla trettionde- penning av köpeskillingarna. Förklaringen till dessa förhållanden är uppen- barligen, att upplåtelserna på Riddarholmen i stor omfattning skett genom kungl. donationer, medelst vilka kungl. maj:t förfogat över Gråmunke- klostrets herrelösa egendom. De tomtören, som tidigare uppburits å holmen, hade ju ock utgått till klostret. I den Finlayska processen gjordes från tomtägarens sida gällande, att benämningen »kungl. Riddarholmen» angåve, att holmen varit kungl'. maj :t och kronan tillhörig och »således varken dominio eivium eller magistraten någon tid underkastad» och att därför »platt ingen disposition över kungl. Riddarholmsegendomarna magistraten tillkommit eller tillkomma bör». Vad än orsaken till beteckningen är — vare sig donationerna, Riddarholmskyrkans egenskap av kunglig be- gravningskyrka, Kungshusets användande såsom kungafamiljens bostad eller de kungl. ämbetsverkens förläggande till holmen — kvar står, att denna Finlays och senare Levins argumentering icke vann gehör. Rättsläget å Riddarholmen kom sålunda under 1700-talet att bedömas på enahanda sätt som rättsläget i övriga stadsdelar. Vad som gav anledning till detta förhållande synes närmast hava varit strandgaturegleringarna. Före dessa synes staden ofta hava med likgil- tighet åsett, att strandtomternas ägare — vare sig på Riddarholmen eller i staden i övrigt — utvidgade sina tomter åt sjösidan, om ock exempel på ingripanden mot olaga intag ej äro sällsynta. Såsom Gyllensvärd rätt uppfattat saken, ansågs det »faktiskt i många fall . . . så förtjänstfullt av en strandtomtägare att anordna strandskoning, att det ej vidare lades honom till last, om han av ett eller annat skäl gick något längre, än hans alnemått 'till vattnet' eller 'ut i vattnet' utvisade».' Stadsarkitekten Carlberg upplyser, att in till tiden omkring 1730 skedde utfyllnaderna, främst förorsakade genom avfallets avstjälpande vid stränderna, i stort sett planlöst. Vad som härutinnan nödvändiggjorde en förändring var brand- skydds- och hälsovårdsintressena, i någon mån också, efter vad det vill synas, sjöfartens och tullbevakningens behov. Behovet av lätt kommunikation med sjön för vattenhämtning vid eldsvådor och uppfattningen om det hälsovådliga i vattnets förorening genom avfallet voro de två faktorer, som främst pådrev() strandregleringsarbetet. 1725 års byggningsordning föreskriver reglering av strömmarnas stränder med strandgator och kaj- murar; 1736 års byggningsordning stadgar, att vid nyanläggning av strand- kvarter skall utstakas, huru långt utfyllning må ske, och att en lastageplats eller gata skall anordnas vid vattnet, och liknande bestämmelse finnes i 1763 års författning. Behovet av en allmän strandreglering gav staden, å vilken verkställigheten av samma reglering skulle ankomma, ett levande intresse av att icke strandtomternas ägare fortsatte utfyllnaderna. Härmed

135 GYLLENSVÄRD, Riddarhustomten, sid. 4.

...1) . t /hl . J e, <,

, " 9 9

Of6T

Fig. 37. Project till stallinrättningens utvidgande å Riddarholmen jämte reglering av Riddarhohnskanalen och anläggning av strandgata framför alla egendomar emot kanalen (Nr 2), av E. Palmstedt, 1788. Original, byggnadsstyrelsens arkiv. 150 Bih. nr 55 år 1940

var förutsättningen given, att stadens myndigheter skulle tvingas att till- varataga stadens intresse av stränderna. Man finner också, hurusom från mitten av århundradet stadens myndigheter med energi ingripa mot olovliga intag av stränderna. Den strandgatureglering, som kom till stånd, rörde ej Riddarholmen. Redan under det förberedande strandregleringsarbetet ifrågasatte Carlberg, om det tillkomme staden att låta förrätta regleringen runt denna holme; han hänvisade till att stränderna tillhörde kungl. palatset och privatper- soner och icke nyttjades »till något allmänt bruk varken till ut- eller inlastning», varför stränderna här icke borde förses med andra strandbroar än de, husägarna själva ville låta uppföra; stadens intresse inskränkte sig till att vattugrän.derna hölles öppna och försågos med vattubroar. Elidast vid Riddarholmskanalen kom stadens intresse att mera beröras i följd av behovet att hindra kanalens utfyllande. Att Riddarholmen sålunda kom att i huvudsak stå utanför strandreg- leringarna medförde dock icke, att utfyllnader här finge opåtalt ske. Stran- den borde enligt Carlbergs utlåtande 1768 »genom ordentelig bevakning vårdas för oanständigt anseende av utkastad orenlighets avskrede intet mindre än de övriga stadsens stränder». Även i övrigt anlägger staden på utfyllnaderna vid Riddarholmens stränder samma synpunkter som be- träffande staden i övrigt, nämligen att tomtägarna icke ägde gå utöver sina lagliga linjer och att olovliga intag tillhörde staden. Den förra principen, »alnetalsprincipen», har såsom regel alltid gällt i staden; dess upprätthållande betingades ju ock redan av den stadsmässiga bebyggelsens egen natur. 1725 års byggningsordning föreskrev i art. I § 5 tomtlinjernas noga iaktagande vid nybyggnad, men 1736 års författning art. 3 § 2 framhäver alnetalsprincipen med särskild skärpa: »Stadsens byggningskollegium åligger att hava noga inseende, det ingen hädanefter får intaga större eller mindre plats eller tomt än dess fastebrev och designation utvisar. » Att detta var en avsiktlig och medveten ändring framgår av förarbetena.'" I 1763 års byggningsordning art. 3 § 3 regleras förhållandet utförligare: »Ej må någon intaga större eller mindre plats eller tomt än dess fastebrev och designation utvisar, varå byggningskollegium åligger hava noga inseende: och skall till den ändan stads- ingenjören, då han vid tomts avmätning finner skiljaktighet emellan tomtens linjer och förra fastebrev eller designationer, sådant i byggningskollegio anmäla, samt, sedan kollegium om beskaffenheten närmare undersökt och sitt utlåtande däröver meddelt, uti designationen, jämte förra dokumenter, även åberopa sig kollegii utslag, som i framtiden till rättelse och efter- levnad lända bör.» Huru detta tillämpats å Riddarholmen visar den lämnade redogörelsen. Att tomtlinjerna varken där eller annorstädes fingo överskridas framgår

186 Se PBK prot. 27/11 1731. Bih. nr 55 år . 1940 151 av byggningskollegii memorial angående strandregleringen 1761; så långt strandägarnas alnetal sträckte sig ut i vattnet, ägde de disponera över detta, men till förekommande av skadlig utfyllning i sjön utom deras tomtlinjer kunde kollegium ingripa, och liknande uppfattning kommer till synes i stadens utredning om Klaraviken 1780. Denna alnetalsprincip framträder redan i frågan om Roepsdorffska sjöboden 1716, i Finlays på- stående 1757, att han ej ginge längre ut i vaitnet än hans hus oh egendom tillkomme, och i byggningskollegii avslag 1 761 under hänvisning till att han ginge längre än han kunde visa rättighet, i frågan om Eva Maria von Schantz utfyllning, i konstaterandet att Hebbe ej innehade något över sitt alnetal, i handläggningen av ärendet om Levins olaga intag och i på- ståendet 1792, att Hessensteins bod låg inom furstens tomtlinje. För intag av mark eller vatten utöver tomternas lagliga linjer fordrades stadens medgivande. Att detta tillämpades också på Riddarholmen framgår av handläggningen av Sterkys intag och Finlays pålning liksom av Schultzenheims fyllning och av Levinska målet. Att stadens uteblivna samtycke kunde ersättas av kungl. maj:ts beslut är med hänsyn till stads- myndigheternas egenskap av underordnade instanser självklart. I Levinska fallet synes kungl. maj:t också hava fungerat såsom stadsplanemyndighet, ty enligt byggningsordningen ankom det på kungl. maj:t att fastställa stadsplanerna.' Olaga fyllnad kunde beivras genom åtal, som ämbets- och byggningskollegium i sin redogörelse 1767 förordade (se sid. 116). Men den kunde ock föranleda, att tomtägaren tvingades att inlösa det intagna området. Vem tillhörde då vattnet och landvinningarna? Vid några tillfällen gjordes gällande, att rätten tillkomme kungl. maj:t och kronan. Så anför Hårleman 1750 i fråga om staden i allmänhet, att »själva sjön eller strömmen . . . såväl som allmänna gator» kungl. maj:t »äro och böra vara förbehållna» och detta uttalande upprepar kungl. maj:t — detta beslut blev emellertid senare genom ständernas försorg undanröjt (se sid. 110). Samma uppfattning kommer emellertid till nytt ut- tryck ett par år senare. I rådet övervägde man, »vad rätt staden och magistraten kunna hava att disponera om stränderne, så att de kunna för- sälja något därav till enskilte personer, eller om icke en slå:. n disposition endast bör tillkomma Kungl. Maj:t, så väl som över andra allmänna platser och vägar» (se sid. 111). Härom anbefalld undersökning blev emellertid ej utförd. Uppfattningen om kronan såsom ägare till allmänna gator och vägar, d. v. s. publik mark, har emellertid aldrig slagit igenom och enahanda torde förhållandet nog få anses vara med försöket att extendera denna teori till de publika vattenområdena. Finlay söker för Riddarholmens del påstå en kronan i princip tillkommande äganderätt: De i enskildas ägo varande fastigheterna hade kommit

137 Jfr SUNDBERG, Rätten till väg och gata, sid. 19. 152 Bih. nr 55 år 1940 i privatorum händer genom donationsbreven; magistraten hade ingen disposition över Riddarholmsegendomarna; när kungl. maj:t och kronan ägde tomt, så hörde ock därtill strand, och att upplåtelsen skett med all den rätt, som kungl. maj:t och kronan innehade, det kunde icke ifråga- sättas. Levin ansåg sig också äga skäl påstå, att vattnet utanför hans tomt var kronans och icke stadens, och åberopade därvid — förutom en fiskeförfattning — att kungl. maj:t godkänt en dessein till ytterligare utfyllning å samma ställe. Denna uppfattning kunde emellertid icke genom- föras; åberopandet av kungl. maj:ts befattning med stadsplanen var ju i detta fall alldeles irrelevant. Enligt en annan uppfattning, konsekvent hävdad av stadens myndigheter, tillkom den utfyllda marken staden. Detta kommer till synes i Brolins regleringsförslag 1773, däri husägarna antagas villiga att emot mera utrymmes erhållande, var och en utanför sin tomt, bidraga till den erforderliga utfyllnaden; han förutsätter ock, att genom utfyllnader utanför kommerskollegii och Hessensteins tomter skall vinnas en öppen plats och en strandgata. Av större vikt är emellertid, att det av Sterky utöver alnetalet intagna området om 716 kvadratalnar av magistraten betraktades såsom en ofri tomt, vilken Sterky i följd därav nödgades inlösa för en friköpesskilling av 537 dir smt. Samma betraktelsesätt kommer till synes i Levinska målet 1796-97; Levin förpliktades att antingen erlägga tomt- ören eller instänga sin fria tomt och lämna den staden tillhöriga utfyllda arealen öppen och °instängd, så att denna kunde upplåtas till annan eller användas till något stadens behov. Uppfattningen att landvinningar anses tillhöra staden har, såsom av Levinska målet framgår, sin grund i byggningsordningarnas bestämmelser om ofria tomter. Av gammalt har den uppfattningen rått, att staden disponerade över all ointagen mark inom sitt område. Åtskilliga författ- ningar föreskrevo även, att ödes- och °instängda tomter skulle indragas till staden, som hade att upplåta dem till personer, som där kunde upp- föra lämpliga byggnader.' I 1725 års byggningsordning förklaras under hänvisning härtill, att det »åligger magistraten . . . genast till staden in- draga alla sådane befintel: ödes- och °instängde tomter, samt till dem för- sälja, som med tjänlige vån- och andre rum, ju helst av sten bygga och dem strax tillbörligen instänga vilja». I 1736 års byggningsordning art. 3 §§ 7 och 8 regleras samma förhållanden. Bebyggas ej upplåtna ofria tomter, indragas de till staden. »Skulle till slike indragne ofria tomter, ingen köpare sig infinna, bör byggningskollegium dem . . . låta instänga, till dess någon köpare sig angiver, som tomten utan dröjsmål bebygger.» Liknande bestämmelser finnas i 1763 års författning art. 3 §§ 7-8. I 1736 års byggningsordning art. 2 § 10 och motsvarande lagrum i 1763 års författning föreskrives, »att berg- och sumpaktiga tomter

138 Jfr Privilegiebrev, sid. 292, 303, 308, 318, 421. Bih. nr 55 år 1940 153 och platser till vilkas bebyggande bergsprängning eller pålning och fyllnad erfordras, kunna utan betalning upplåtas» . Även detta stadgande utgår ifrån att förfoganderätten över dylik mark tillkommer staden. Slutligen må återgivas stadsingenjörens instruktion 1736 § 6: »Då någons begäran, att få intaga en eller annan stadens ödesplatser emot tomtörens erläg- gande, varder till stadsingenjören remitterad, åligger honom, att samma plats eller tomt utan dröjsmål anmäla, samt över den samma vederbörlig designation upprätta, och däruti beskriva tomtens eller platsens belägenhet, dess kvadrat innehåll, och av vad förmåner eller besvärligheter densamma, i anseende till situationen, består: noga i akt tagandes, om en sådan, till privat hägnad begärd tomt, kan till stadsens eller publici mera nytta, vara tjänande, och i sådant fall, detsamma uti byggningskollegio anmäla.»

Såsom av det anförda framgår, ansågs den enskilda tomtägaren princi- piellt icke hava någon rätt till marken utöver sitt alnetal. I den mån marken icke ingick i tomter, tillhöriga enskilda, och ej heller enligt stadsplanen var av publik natur, d. v. s. ingick i gator eller andra allmänna platser, disponerades marken av staden, vilken därvid ägde upplåta den eller begagna den för egna ändamål. Denna rättsuppfattning är sank- tionerad av byggningsordningarna och den har konsekvent av staden till- lämpats även mot enskilda tomtägare å Riddarholmen. Något rättsfall,

som erhållit annan utgång, har icke anträffats. , KAP. II.

RIDDARHOLMSKYRKAN UNDER 1700-TALET

Kyrkans IDDARHOLMSKYRKAN förblev i likhet med lokalkyrkorna 1 " enligt 1686 reittssubjek- tivitet. R års kyrkolag och 1723 års prästerliga privilegier även under 18:de århundradet eget rättssubjekt med egna inkomster, egen förmögenhet och i följd härav egna räkenskaper. Av inkomsterna hade dock Riddarholmskyrkans tomtören redan före sekelskiftet försvunnit och återkomma sedermera icke. Däremot återfinnas på inkomstsidan i kyrkans räkenskaper håvpenningar bänkhyror, ersätt- ningar för ringningar, gravöppningar och begravningar samt för nyttjande av valvet. Andra inkomster voro enligt räkenskaperna ersättningar för nyttjande av kyrkans kläde och silver, böter ävensom ränta av kapital, insatt i bank. Av räkenskaperna framgår också, att kyrkan hade tillfälliga inkomster av • »föräringar» och donationer. Sålunda mottog kyrkan 2,000 dir smt år 1712 enligt testamente av Juliana von Scherbergen.' Vidare hade drottning Ulrika Eleonora den 11 februari 1724 testamenterat kyrkan 24,000 dir kmt, vilka — sedan kyrkoföreståndarna å kyrkans vägnar hos rikets. ständer i anledning av förestående betydande reparation av kyrkan begärt att utbekomma medlen — år 1748 inlevererades fill »kyrkans kassa. 142 Kyrkans tillgångar utgjordes av kapital, fast egendom (boställshus) och lösegendom, såsom silver, tenn, kläden, böcker, möbler och andra husgeråd. Kapitalet redovisas i räkenskapsböckerna, under det att lösegendomen redovisas i särskilt upprättade inventarier. Den fasta egendomen synes där- emot icke längre vara föremål för särskild redovisning.' I 1686 års kyrkolag föreskrives direkt blott, att årlig inventering skall äga rum av dom- kyrkors, ej andra kyrkors egendom.' Bestämmelsen i kyrkolagen, att bi- skopen en gång om året skall visitera så många församlingar som möjligt

139 SCHALLING : Den kyrkliga jordens rättsliga ställning i Sverige s. 134 if. 140 Enligt en uppgift i Diverse handlingar RF P 4 hade, då hovförsamlingen (1719; bör- jade hålla sin gudstjänst i Riddarholmskyrkan överenskommits, att av håvmedlen skulle tillfalla 2/3 kyrkan och 1/3 hovförsamlingen, dock att vad som inflöt i den s. k. fattighåven, skulle såsom förut tillkomma hälften de fattiga och hälften församlingarna. 141 Räkenskaperna 1712. Diverse handlingar RF 0 1. fol. 548. 142 Räkenskaperna 1748. Diverse handlingar RF 0 1, fol. 381-382. 143 I en år 1675 upprättad inventariförteckning, som enligt anteckning i densamma iver- setts varjevarje år under tiden 1691-1698, är däremot under särskilt upplägg upptaget »Riddar- holmskyrkans fasta egendomn. Inventarieförteckningar RF N 1 a—n. 144 Kyrkolagen kap. 26 § 1. Bih. ur 55 år 1940 155 och därvid granska inventarieförteckningen, torde emellertid hava utövat en viss påtryckning."' Likaså föreskriver kyrkolagen, att inventering skall äga rum -vid installation av ny kyrkoherde. 146 Om detta iakttagits i Riddar- holmskyrkan, är däremot icke utrönt. I början av århundradet synes emellertid årlig inventering hava ägt rum. Det år 1700 upprättade inventarium har sålunda översetts varje år till och med år 1706. Senare förekomma inventarierna mera sällan, det sista är av år 1758. 147 Det torde hava tillgått så, att inventarierna, stundom blott vissa slag av desamma, över- setts gång efter annan och jämförts med förteckningen utan att någon ny sådan ansetts behöva upprättas. Så beslöt kyrkorådet den 12 mars 1746, att, då »kyrkans inventering uti löst och fast» syntes ganska nödig, »framdeles och när väderleken blev något blidare» företaga inventering. 148 Den beslutade inventeringen påbörjades den 13 juni samma år. Kyrko- rådets protokoll för denna dag upplyser sålunda, att då »företogs inventering med kyrkans lösa egendom av silver, som befanns alldeles efter det år 1737 upprättade inventarium». Protokollet utsäger också, att kyrko- kistan öppnades, i vilken fanns bland annat »kyrkans kapital i lånebanks- • sedlar» 149 Och ett kyrkorådsprotokoll år 1800 omtalar, att kyrkans silver, skrudar, linne och övriga tillhörigheter uppvistes och befanns överensstämma med det upprättade inventarium.' 5° Även anteckningar i 1758 års inven- tarieförteckning giva vid handen, att inventariet översetts 1794. Vid 1700-talets ingång ägde kyrkan i fastigheter dels kyrkoherdehuset (Ribbingska donationen 1663) och dels det vid östra ändan av kyrkan belägna s. k. kaplans- och klockarehuset, vilket, enligt förenämnda 1675 års inventarieförteckning, »är i förtiden uppbyggt med kyrkans medel, där om uti 1651 års kyrkobok finnes besked». Possieth uppgiver, att detta hus »haver kyrkan på sin grund med egen omkostnad år 1651 uppbygga låtit»."' På grund av bland annat den eldfara, som husets närbelägenhet intill kyrkan ansågs utgöra, gjordes 1723 framställning till rikets ständer om husets nedrivande. Kungl. maj:t, dit ärendet hänskjutits, ansåg sig emellertid icke kunna utan »kyrkoföreståndarnas vid Riddarholmsförsam- lingen » hörande fatta beslut i saken, »eftersom klockarehuset kommer kyrkan till», och förständigade därför överståthållaren att infordra kyrko- föreståndarnas yttrande."' Efter påminnelse om det begärda utlåtandet inkom till kungl. maj:t den 31 december 1725 överståthållarens svar med kyrkoföreståndarnas därvid fogade utlåtande. Med hänsyn till vad däri anförts angående kyrkans dåliga ekonomi beslöt kungl. maj:t att med

145 Kyrkolagen kap. 24 §§ 6 —10. 146 Kyrkolagen kap. 19 § 17 och kap. 23 § 2. 147 1 förteckningens början är angivet, att då (alltså 1758) översetts det den 16 maj 1738 upprättade inventarium. 148 Kyrkorådets protokoll 12/8 1746. 149 Se ock kyrkorådets protokoll den 24/it 1752, den 23/11 1758 och den 3/2 1766. 153 Kyrkorådets protokoll den 13/12 1800. 151 POSS1ETH S. 312. 152 Kungl. brev till överståthållaren den 1/7 1724. 156 Bih. nr 55 år 1940 husets nedrivande skulle tills vidare anstå.'" Sedan emellertid ytterligare skriftväxling i ämnet pågått ett par år, förordnade kungl. maj:t den 2 december 1728 om husets nedrivande.'" På vad sätt kyrkan gottgjordes för förlusten av huset framgår av den följande framställningen (se s. 159). Även kyrkoherdehuset kom under 1700-talet ur kyrkans ägo. I mitten av århundradet befanns huset så bofälligt, att det ansågs knappast kunna repareras, utan ett nytt och rymligare hus borde i stället inköpas. I underdånig skrivelse till kungl. maj :t den 16 april 1757 hemställde där- för överståthållaren, att kungl. aj:t såsom »kyrkans höga patron» måtte, då »varken kyrka eller församling förmår bidraga» till vare sig reparation av det gamla huset eller inköp av ett nytt hus, anslå medel till ett sådant inköp.'" Framställningen remitterades till statskommissionen, som hörde kyrkorådet. Detta föreslog att kungl. maj:t och kronan måtte uti 10 års tid bestå 2,000 dir smt årligen, då »församlingen däremot ville vara ansvarig därför, att ett sådant hus, jämte tillhjälp av vad för det gamla, vid dess försäljning, erhållas kunde, skulle uppköpt bliva». Statskommissionen tillstyrkte förslaget,'" som kungl. maj:t biföll.'" Det gamla huset såldes därefter till hovjuveleraren Anders Almgren enligt köpebrev av den 31 mars 1750. 1 " I köpebrevet, som undertecknats av de tre kyrkoföreståndarna, heter det, att »vi avhända för den skull kyrkan och tillägna herr hovjuveleraren . . . » huset. Köpeskillingen, 45,000 dlr kmt, är upptagen i kyrkans räkenskaper 1759. Enligt köpebrev, dagtecknat den 23 november 1758, inköpte kyrkans föreståndare av kammarherre G. Wachschlager för 150,000 dir kmt dennes på Riddarholmen belägna hus (kv. Kidskär nr 1). 1 " Till husets inköpande hade kronan bidragit med 2,000 dir smt årligen under 10 års tid eller sålunda med tillhopa 20,000 dlr smt. 1 " Till den del de av kronan anslagna medel och köpeskillingen för det gamla huset icke förslog till täckande av köpeskillingen för det nya huset, fick kyrkan upptaga lån.' Fastebrev å köpet lär icke hava utfärdats, men »Riddarholms- kyrkans föreståndare» hava tre gånger låtit uppbjuda huset,'" varom råd-

153 Kungl. brev till överståthållaren den 7/s 1726. "4 Kungl. brev till överståthållaren den 2/13 1728. OLSSON: Riddarholmskyrkan i Stock- holm s. 29 if. 155 Överståthållarämbetets registratur, 1757. 150 Statskommissionens skrivelse till kungl. maj:t den "Al 1757, RA. 157 Kungl. brev till överståthållaren den 24/5 1757. I brev till kammarkollegium samma dag beordrade kungl. maj:t kollegium att införskaffa uppgift »om och huru stor andel Riddarholmsförsamling torde vara förbunden att taga uti ett nytt kyrkoherdehus an- skaffande eller det gamlas förbättrande». Enligt kammarkollegii protokoll remitterades ärendet den 5/7 1757 till andra avräkningskontoret för skyndsamt utlåtande. Men därvid förblev det. Något utlåtande avhördes icke och kungl. maj:t synes ej heller hava erhållit svar på dess skrivelse. 158 Avskrift i Diverse handlingar RF 0 1, fol. 451 och i Räkenskaperna 1759 fol. 196. "2 Avskrivet i Utredningar I s. 89. 160 Kungl. brev deri. 24/5 1757 till statskommisionen och statskontoret, RA. Kyrkans räken- skaper upptaga statsbidraget från och med 1758. 161 Av kyrkorådets protokoll 1758, 1759 och 1761, särskilt den 23/11 1758 och den 2/4 1759 framgår närmare hur husköpet finansierades. 16' Lagfartsprotokoll 1760-1761. Bih. nr 55 år 1940 157 husrätten utfärdat bevis."' I detta sammanhang förtjänar påpekas, att å ett hyreskontrakt, dagtecknat den 4 september 1758, enligt vilket Wach- schlager till rådman Olof Forsberg uthyrt översta våningen i huset för tiden 1 oktober 1758-1 oktober 1761 står antecknat »Som kungl. Ricldar- holmskyrkan blivit genom köp ägare av förenämnda, hus; alltså varder detta kontrakt härmedelst konfirmerat uppå den därutinnan stipulerade hyrestiden. Stockholm den 31 januari 1759. Uppå kyrkorådets vägnar: Abrah. Pettersson. » 1 " Kyrkans tillgångar skildes noga från kronans medel. Sålunda förord- nade kungl. maj:t den .22 augusti 1758 i beslut om bifall till klockarens och kaplanens framställningar om högre hushyresersättning, att hälften skulle bestås av »kyrkans medel så länge kyrkan det utan kännbar skada tåla kan, men den övriga hälften av statsmedlen» 165 En annan gång (år 1763) begärde kyrkoföreståndarna i skrivelse till överståthållaren, att denne måtte hos kungl. maj :t utverka, att vissa reparationsarbeten i kyrkan måtte ske på »kronans kostnad», detta så mycket mer som »hon (kyrkan) själv icke mäktar att av sina medel bestå denna kostnaden» 166 Reparationer av kyrkan förefalla för övrigt att hava i stor utsträckning bekostats av kronan. Sålunda mottog kyrkan för orgelverksbyggnaden i kyrkan åren 1696-1698 av statskontoret 5066 dir 10 öre smt.' Den 9 augusti 1725 biföll kungl. maj:t en ansökan om bidrag med 4,800 dir kmt till tornets reparation i anseende därtill, »att bemälta kyrka ingen ve- dergällning eller benådning skall hava njutit för de uti densamma på 60 års tid tillbaka timade kungliga begravningar » . 168 Vidare anslogo rikets ständer den 4 december 1734 till kyrkogårdsmurens reparation 1,500 dlr smt, som kungl. maj:t den 12 februari 1735 anbefallde statskommissionen att utanordna.' 69 Likaså lämnades kyrkan år 1758 ersättning av kronomedel för det kyrkans kassa måst förskjuta medel till en ny ben- och bårhusbyggnad. 1 " Även i kyrkans räkenskapsböcker upptages såsom balans från nästföregående år kyrkans »enskilda medel». Staten för Riddar- holmskyrkan torde hava fastställts av kungl. maj:t såsom skedde den 29 december 1755. 171 Utan kungl. maj:ts tillstånd kunde kyrkans förestån- dare icke överskrida de i staten fastställda belopp. Sålunda heter det i kyrkorådets framställning till kungl. maj :t 1761 om tillökning i kyrkoskrivarens lön, att kyrkorådet icke skulle hava besvärat kungl. maj:t i denna sak »så

163 Beviset i original i Storkyrkoförsamlingens arkiv. 1" Original i Diverse handlingar RF 0 1. fol. 53. 166 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 47 och 49. 166 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 249, 345 och 346. 167 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 289-305. 161 Diverse handlingar EF 0 1, fol. 189. 166 Uppgift i Diverse handlingar RF P 4. 1" Diverse handlingar RF 0 1, fol. 247. 171 Avskrift av staten i Diverse handlingar RF 0 1, fol. 29. Överståthållaten hade i brev till kungl. maj:t den 28/5 1755 hemställt, att kungl. maj:t måtte med sin höga underskrift auktorisera och gilla ett brevet bifogat förslag till ny stat för kyrkan »såsom för konungens egen kyrka». 158 Bih. nr ;55 år 1940 framt icke föreståndarnas ämbetsplikt vara, att ej utom Eders kungl. maj:ts såsom Patrone nådigste tillstånd gå utom den vid kyrkan förordnade staten» . 172 Ett annat exempel härpå erbjuder kungl. maj:ts resolution den 29 december 1755, däri kungl. maj:t bifaller kyrkoherdens begäran att »av kyrkans medel»•årligen få uttaga 300 dir kmt till hushyra för sin adj unkt. " 3 Kyrkans räkenskaper skulle föras av klockaren. Ehuru kyrkoföreståndarna i en skrivelse till överståtliållaren år 1712 förklara, att det ock ålegat klockaren att för förvaring överlämna räkenskaperna till slottskontoret 174 , torde räkenskaperna större delen av 1700-talet hava förvarats i kyrkan (jfr sid. 47). Sålunda återlevererades till kyrkan i oktober 1702 de kyrkans böcker och dokumenter, som dittills förvarats i slottskontoret."' Men år 1789 överlämnades åter till slottskontoret Riddarholmskyrkans räkenskaper från 1691 till 1789, beroende på att räkenskapsböckerna tagit skada av fukt och mögel i kyrkan."' Ovan har sagts, att kungl. maj:t den '21 mars 1692 förklarat, att befallning skulle avgå till kammarkollegium, att »de av kammar revisionen årligen skola låta revidera berörda kyrko- räkningar. . . .» (jfr sid. 47). Om någon sådan årligen återkommande revision verkligen ägt rum är icke känt; 1700-talets räkenskapsböcker från andra huvudstadens kyrkor hava försetts med bevis därom, att räkenskaperna varit föremål för granskning (av justitiekollegium och senare av respektive kyrkoråd). Likaså finnas dylika bevis (av kammarrevisionen, som var be- hörigt forum för revisionen av Riddarholmskyrkans räkenskaper) i Riddar- holmskyrkans räkenskapsböcker från och med 1801, varemot sådan påskrift saknas i kyrkans böcker från tidigare år. Ej ens å kyrkans räkenskaper för åren 1755-1768, som av särskild anledning varit föremål för kammarrevisio- nens granskning har anteckning därom gjorts.' Av ett kyrkorådsprotokoll den 13 december 1800 framgår, att kyrkoherden några dagar tidigare varit uppkallad till kammarrätten, som givit honom tillkänna, att, i anledning av ett kungl. brev till kammarrätten 1799, Riddarholmskyrkans räkenskaper borde i kammarrätten revideras, varför de ofördröjligen skulle inlämnas dit. I anledning härav beslöt kyrkorådet, att räkenskaperna för de år, de icke förut blivit reviderade, skulle tillställas kammarrätten. Om beslutet verkställts, är däremot icke känt. I varje fall hade det emellertid till följd, att de följande årens räkenskaper, såsom ovan sagts, inläm- nades till kammarrätten. Ett exempel, som belyser kyrkans ställning i processuellt hänseende, är följande. Den 27 september 1723 hade stadens kämnärsrätt utfärdat

172 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 98. 173 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 33. Hushyran skulle utgå från den 1 maj 1755, från vilken dag 1755 års stat skulle retroaktivt tillämpas. (Diverse handlingar RF 0 1, fol. 96). 174 Kyrkoföreståndarnas skrivelse den 3/io 1712 i Diverse handlingar RF P 4. 175 Uppgift i Diverse handlingar 11,F P 4 den 9/io 1702. Förteckning i Inventarieförteck- ningar RF N 1 a—n. 176 Uppgift i Diverse handlingar RF P 4 den 3/2 1789. 177 Om kyrkoskrivaren i Diverse hanllingar RF P 4. Bih. nr 55 år 1940 159 stämning å kyrkoföreståndarna att den 15 oktober 1723 svara vid kämnärs- rätten i anledning av att riksrådet Carl Gustaf Diicker anhållit om stäm- ning »på herrar kyrkoråden och föreståndarna i Riddarholms Försam- lingen » angående bättre rätt till bänkrum i Riddarholmskyrkan. 178 Enär kämnärsrättens protokoll för detta år icke finnas i behåll, vet man icke vad som förekommit vid ifrågakomna rättegångstillfälle. Emellertid för- klarade kyrkoföreståndarna i en den 9 juli 1724 till rätten ingiven skrift, att de i skrivelse till rätten den 22 oktober 1723 förklarat sig icke kunna utan överståthållarens vetskap och befallning inlåta sig i någon formell process med Diicker, men att de dåmera av överståthållaren erhållit befallning att »på kyrkans vägnar uti saken svara » ; 179 överståthållaren ägde » överdirektion vid kungl. Riddarholmskyrkan» . 180

Liksom förut bestreds prästerskapets i Riddarholmskyrkan avlöning dels Preister- skapets av kyrkan, dels av församlingsborna (församlingen) och dels av kungl. maj:t avlöning. och kronan. Kyrkan bestod — förutom lön och vissa förmåner, såsom vinpenningar och talg, bostäder i kyrkans hus eller, då bostad icke kunde beredas därstädes, hushyresersättning. Under tiden från kaplans- och klockarehusets nedrivande till dess det nya prästhuset färdigställts uppburo klockaren och kaplanen hushyresersättning av kronan.'" I 1755 års förenämnda stat för Riddarholmskyrkan (se s. 157) äro angivna de lönebelopp, som utgingo av kyrkans medel. Staten berör slottsfogden och slottsbokhålla- ren (i egenskap av kyrkans föreståndare), kyrkoherden, kaplanen, konsistorie- notarien, pedellen, klockaren, kyrkoskrivaren, organisten, sångaren, orgel- tramparen, orgelbyggaren, ringaren, kyrkovaktaren och städerskan. Av för- samlingsborna utgjordes såsom förut påskpenningar eller påskören såsom de stundom kallades ävensom kollekter. Enligt en »förteckning på eckle- siastikstaten vid kungl. Riddarholmsförsamlingen» år 1782 1 " uppburos påsk- penningar av kyrkoherden, klockaren och kaplanen. Dessa voro också enligt särskilda kungl. brev 1698 tillförsäkrade påskpenningar till vissa belopp för de hus, »som kungl. maj:t och dess collegier, därpå holmen bebo» . 1 " Att påskören utgingo av offentliga verk på Riddarholmen bestyrkes också av andra handlingar.'" Samma förteckning utvisar, att kollekter utgingo till bland andra komministern och klockaren. Den förre hade 10 och den senare 6 om året. I förteckningen är ock för varje befattnings-

178 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 535. 179 Diverse handlingar RF 0 1. 180 Överståthållaren i brev till kungl. maj:t den 28/5 1758. 181 Diverse handlingar RF 0 1, fol. 47. Kungl. brev till överståthållaren den 5/5 1729 och den 15/1 1733. Jfr ock ovan s. 156. 182 A.vskrift i en bunt oordnade handlingar. Se även exempelvis Diverse handlingar RF 0 1, fol. 98 och 148. 183 Odaterad handling i Kyrkorådshandlingar RF K III 3. De särskilda breven voro ut- färdade beträffande kyrkoherden 18/3, beträffande kaplanen den 22/7 och beträffande klockaren den 17 /ii 1698. 184 Se t. ex. Rikets ständers kontors skrivelse till räntmästaren den 3/3 1760. (Kyrkoråds- handlingar BE' K III 3). Kungl. brev till kanslikollegium den 0/6 1751. (Avskrift i Diverse handlingar R F 0 1).

160 Bih. nr 55 år 1940 havare i skilda poster angivet de avlöningsbelopp, som utgingo från kronan, och de, som uppburos av »kungl. Riddarholms kyrkan.» Även här skiljes sålunda mellan kronans och kyrkans medel. Av kronan uppburo enligt förteckningen kyrkoherden och komministern lön. Att prästerskapet även tidigare uppbar lön av kronan framgår av andra handlingar. Kyrko- herde Olaus Haldin begärde sålunda (troligen 1710) i skrivelse till kungl. maj:t, att statskontoret måtte till honom utbetala den lön, kungl. maj:t »i tre resolutioner honom anslagit».'" I slutet av november 1755 begärde kyrkoherde Petersson i skrivelse till kungl. maj:t om förbättring på sina inkomster av kronans medel.'" I de under 1700-talet utfärdade fullmakterna för kyrkoherdarna vid Riddarholmsförsamlingen angåvos eljest, att veder- börande hade »att åtnjuta de inkomster och rättigheter, som samma ämbete tillkommer» 187 eller »att åtnjuta de inkomster och rättigheter, som till följd 188 av kungl. förordningarna samma beställning tillkomma» . Kungl. brevet till överståthållaren den 11 september 1807 angående Riddarholmsförsamlin- gens upphörande m. m. bestyrker ock, att kyrkoherden och andra kyrkans tjänare hade lön från kronan. I brevet förordnades sålunda, att den lön, kyrkoherden i Riddarholinen på stat innehaft, skulle till kungl. maj:t och kronan indragas, varemot komministern och den övriga betjäningen vid Riddarholmskyrkan, »vilka äro lönade dels på kronans stat, dels av kyrko- kassan», skulle bibehållas tills de befordrades eller avledo. 189

Palronus- Kyrkans egenskap av självständigt rättssubjekt har sålunda under 1700- talet icke undergått förändring. Vad förut sagts om hur kyrkans förhål- lande till kungl. maj:t och kronan skall betraktas gäller även för 1700- talets del (se sid. 48 if.). Att kungl. maj:t intog ställning av kyrkans patronus bestyrkes av flera här förut åberopade handlingar (se t. ex. s. 156 vid not 155; s. 158 vid not 172). Ytterligare kan åberopas, att kyrkans föreståndare i en underdånig framställning i början av 1760- talet' 9° anföra, att »kungl. Riddareholms kyrkan alltid stått under Eders Kungl. Maj:ts besynnerliga omvårdnad, dels i anseende därtill att den är under Eders Kungl. Maj:ts eget jus patronatus, dels, i anseende därtill, att denna kyrkan inom sina murar förvarar Svea rikes konungagravar», samt att kyrkoherden Petersson börjar sin förenämnda skrivelse om bidrag till sin adjunkt med orden »Inför Eder kungl. maj:t min allernådigste konung såsom kungl. riddarholms församlingens höga patron» (se s. 158). Att patronatsförhållandet icke var alldeles lika med de av kyrkolagen reglerade enskilda patronatsförhållandena har i det föregående (sid. 49) påpekats.

186 Acta Ecclesiastica, Stockholm, RA. 186 Acta Ecclesiastica, Stockholm, RA. 187 Fullmakt för Johannes Croel den 81/io 1728. Inrikes civ. exp. reg. RA. 188 Fullmakter för Samuel Troilius den 1/9 1741, för Justus Christopher Hausvvolff den 17/1 1745, för Abraham Petersson den 11/6 1752. Liknande formulering även i fullmakten för Anders Borg den 6/2 1786. Inrikes civ. exp reg. resp. är, RA. 189 Avskrift av brevet i Diverse handlingar RF 0 1. 19° Odaterad, i Diverse handlingar, RF 0 1, nr 346. Bih. nr 55 år 1940 161 1776 års instruktion för överståthållaren nämner, liksom 1664 års instruktion, hans uppsikt över kyrkor, skolor och andra inrättningar. Enligt båda instruktionerna tillkom det därjämte överståthållaren att vårda sig om konungens slott och hus, men 1776 års instruktion tillägger, att under vården därav »begripes även Slotts och Riddareholms kyrkorna». Instruktionen giver också föreskrifter för slottsfogden, på vilken särskilt ankom »hushållningen och uppsikten vid konungens Slott, Slotts och Riddareholms kyrkorna», samt slottsbokhållaren, vilken bland annat hade att »tillhandagå» överståthållaren »vid kyrkovärdskapet i Riddareh.olms kyrkan» . 191 I 1791 års instruktion återkomma samma bestämmelser,' dock att i § 5 är tillagt, att »överståthållaren behåller det föreståndare- skapet, honom av ålder och allt hitintills ålegat».

" I Instruktion för överståthållaren 16/2 1776 g 1, 5, 7, 27 och 30, bih. 20/1928, s. 311, 312, 318 och 319.

" 2 Instruktion för överståthållaren 25/s 1791, §§ 1, 5. 7, 27 och 30, ib, s. 320, 321, 326 och 327.