STIG LINDBERG 29 maj 2021 – 30 jan 2022 INTRODUKTION En vacker vårdag i mitten på 1930-talet cyklade tonåringen Stig Lindberg rakt in i en björk. Detta skulle komma att ha en stor betydelse för honom, han som senare skulle bli en av Sveriges viktigaste formgivare. Björken var naturligtvis där eftersom han var född och uppvuxen i Umeå – björkarnas stad. Anledningen till kollisionen var att han för första gången såg Gunnel Jonsson på andra sidan gatan, hans blivande hustru. Björken, Gunnel och Umeå skulle komma att spela en stor roll i det svenska folkhemmets inredning. Millesgården Museum presenterar formgivaren och konstnären Stig Lindbergs liv och gärning. Han har med sin formgivning och sina illustrationer försett Sverige med bruksföremål och design sedan 1940-talet. En enorm produktivitet, experimentlusta och en förmåga att vara funktionalist utan att göra avkall på sin fantasi, har gjort honom till en våra mest folkkära formgivare. Lindbergs främsta gärning var som konstnärlig ledare på Gustavsbergs Porslinsfabrik under två perioder åren 1937–1980. Mellan dessa perioder hade Lindberg tjänsten som huvudlärare i keramik på Konstfack, där han 1970 erhöll professorstitel. Hans breda produktion sträcker sig från serviser till fajanser och stengods, offentlig konst, bildkonst och skulpturer till glödlampor, sanitetsgods och tv-apparater. Spelrum för sin lekfullhet och fantasirikedom fick Lindberg, inte minst, i sina barnboksillustrationer. Hans gestaltande av Krakel Spektakel som hänger och slänger i en gardin har gjort avtryck hos många generationer barn. Under Stig Lindbergs första år på Gustavsbergs porslinsfabrik kom den att bli en del av folkrörelsen Konsumentföreningen (KF), vilket skapade ekonomiska förutsättningar för utveckling och innovation i fabrikens verkstäder. Devisen en vackrare vardag återupptogs – ett begrepp som till stor del präglat svensk designhistoria. Målet med produktionen var bra och billigt för fler. Här förelåg även en folkbildningsambition, en fostran i god smak som i slutänden skulle generera goda samhällsmedborgare. En betydande del av porslinsfabrikens intäkter stod sanitetsporslinet för – handfat, badkar och toaletter. Denna massproduktion möjliggjorde i sin tur öppnandet av Gustavsberg Studio 1942, där konstnärer kunde ägna sig åt fritt skapande. Efterkrigstidens Sverige var en dynamisk tid för Lindberg och hans samtida formgivare och konstnärer. De var banbrytande vad gäller material, färger, mönster och innovation – inte minst Lindberg som hade en ingenjörs uppfinningsrikedom tillsammans med en konstnärs estetiska sinnelag och skaparlust. Efter kriget öppnades sig den internationella marknaden åter igen, och Stig Lindberg knöt kontakter och ställde ut i både Europa och i USA. Även Japan, porslinets vagga, lockade och en månadslång resa i landet mynnade i inspiration i form av dekorer minnande om bambu och rörformer och inte minst; glasyrer. Lindberg fick uppdraget att rita presentpapperet för varuhuset SEIBU i Tokyo och än idag är Lindbergs keramik åtråvärd i Japan.

– 2 – Genom familjen Lindberg har Millesgården fått tillgång till den mest omfattande Stig Lindberg­ samlingen. Urvalet har mynnat i en utställning med över 400 objekt, från de första elevarbetena till de sista verken; från aldrig tidigare visat material, porslin och keramik, konst och skulptur, fajans och konstgods, emalj och industridesign, till tyger och tapeter. I utställningen får vi också en inblick i den Lindbergska vardagen. Annes Hus på Millesgården har tillfälligt utrymts och istället får vi besöka Gunnel och Stigs Hus. I bakgrunden hörs sonen Lars Dueholm-Lindbergs personliga reflektioner kring sin far. Utställningen är ett samarbete med Lars Dueholm-Lindberg, son tillika förvaltare av Stig Lindbergs arv.

– 3 – EN POET I FOLKHEMMET För att förstå i vilken tid och vilket sammanhang­ Stig Lindbergs formgivning förekom är det intressant att titta närmre på Hemmens Forskningsinstitut (HFI). Det bildades 1944 efter initiativ av bland annat Socialdemokraternas kvinnoförbund och husmodersföreningar runtom­ i landet. En trångboddhet i storstäderna och en radikal funktionalism bidrog till behovet av att förbättra arbetsförhållandena i hemmet. Ambitionen var att inte fler än två personer skulle bo i varje rum. Genom forskning ville man även rationalisera och effektivisera hushållsarbetet – det arbete som vid dåtiden främst sågs som kvinnans. Under 1930- och 40-talet hade nio av tio barn i Sverige en hemarbetande mor. Denna husmoder skulle fostras och lära sig att arbeta på rätt sätt. En stab av ingenjörer, kemister, arkitekter, sociologer och näringsforskare engagerades­ i projektet. I laboratorierockar noterades hur långt husmodern måste sträcka sig för att nå glasen och böja sig för att nå karotten. Syret mättes för att ta reda på energiförbrukningen vid diskning. Avståndet mellan diskho och köksskåp, soptunna och spis – allt mättes och standardiserades. Laboratoriemässiga mätningar genomfördes dels i privata hem, dels i institutets lokaler bakom Kungliga Tekniska Högskolan i . De standardiseringar som fastslogs var kommunerna­ sedan tvungna att följa för att kunna beviljas statliga lån i samband med bostadsbyggen. Även om det i botten låg en omsorg och en vilja att höja husmoderns status kan detta omfattande projekt idag te sig märkligt. Som en inskränkning i den individuella frihet vi idag ser som självklar. Å andra sidan har dessa standardiseringar till exempel mynnat i att man kunde frångå dyra platsbyggda kök av lösvirke och i stället övergå till måttstandardiserade inredningar till lägre pris. På bostadsutställningar kunde nya idéer om boendeformer presenteras. Till exempel på H55 i Helsingborg 1955, som vi berättar mer om här i utställningen. HFI blev statligt 1957 och fick namnet Statens institut för konsumentfrågor, dagens Konsumentverket. Tidningen HFI-Meddelanden i vilken institutet publicerade sina råd och rön, heter idag just Råd & Rön. Maträtter, vitvaror och hushållsartiklar som Lindbergs ugnssäkra köksservis Terma testades sedan i Konsumentföreningens provkök. Anna-Britt Agnsäter blev chef 1946 och sam­­ar­betade under många år med Gustavsbergs Porslinsfabrik samt Hemmens Forskningsinstitut. Hon initierade Vår Kokbok 1951, i vilken man introducerade för­far­andet att mäta ingrediensernas volym och inte som tidigare då man vägt dem. Hon introducerade också den standardiserade måttsatsen samt stektermometern, som idag troligtvis finns i varje kökslåda i Sverige. Kokboken, som än idag uppdateras i nya utgåvor, innehöll utöver recepten, även bilder av rätterna. Maten serverades och fotograferades ofta på nya moderna serviser, designade av Stig Lindberg. På så sätt fyllde även kokboken en funktion som markandsföringskanal för porslinsfabriken. Ingenjörer anställdes även på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Analyser genomfördes av antalet arbetsmoment, av tillverkningsprocessen och av produktionsåtgången. I och med denna rationalisering och minimering av antalet arbetsmoment i fabriken, kunde man sedan erbjuda ett lågt pris i konsumentledet. Alla skulle ha råd att köpa vackra, moderna och praktiska­ serviser från Gustavsbergs Porslinsfabrik.

– 4 – I denna kontext verkade Stig Lindberg. Lindberg har kallats för en poet i folkhemmet. Mitt i denna rationalisering bidrog hans lekfullhet och svenska surrealism till något som låg bortom standardiseringar och laboratorier. Han hade en förmåga att i sin formgivning förena funktionalism med humor och fantasirikedom.

Ur Ullrich, Erik (red.) (1949). Vårt vackra hem: en bok om modern heminredning. Stockholm: Lindqvist Förlag

– 5 – FAJANS Utställningen ”Fajanser målade i vår” i Gustavsbergs butik på Birger Jarlsgatan 2 i Stockholm 1942 utgjorde startskottet på en omfångsrik fajansproduktion och Stig Lindbergs publika genombrott. Lindbergs alster fyllde ett behov av hopp, vårkänslor och färg under det pågående världskriget. Inget tungt, mörkt och grubblande, ingen samhällskritik – allt blommade. I Gustavsbergs studio målade Wilhelm Kåge och Lindberg fajanserna sur cru, det vill säga direkt på glasyren, oåterkalleligt och innan bränning. Publiken var lyrisk. Under de kommande tjugofem åren skulle nära 200 olika fajansmodeller att formges och i takt med att detta konstgods vann popularitet utökades fajansverkstaden på Gustavsberg. Verkstaden, det så kallade fajanseriet, bemannades med skickliga målare, flera av dem arbetskraftsinvandrare. Alla hade sin egen distinkta signatur. Stig Lindbergs mönsterpärmar och skisser utgjorde grunden men i övrigt åtnjöt de en relativt stor konstnärlig frihet. För att effektivisera produktionen och beställnings­ hanteringen­­ togs en lista på mönster och färger fram, där köpare kunde beställa önskat utseende på föremålet. I den sammanställda signaturlistan, tagen ur Tusenkonstnären Stig Lindberg av Gisela Eronn (Prisma 2003), figurerar nära 40 fajansmålare. Porslinskvarteren i Gustavsberg har idag gator uppkallade efter lokala formgivare och fajansmålare, till exempel Ursula Printz gata, Maja Snis gata och förstås; Stig Lindbergs gata. Fajansverkstaden kom att läggas ner år 1962, men bara fyra år senare lanserades Lindbergs serie Fajansigen. Dekoren var nu enklare, med fokus på ränder i främst blått, rött, vitt och gult. Intresset för fajans hade dock svalnat och serien väckte inte samma intresse som fajanserna under 1940- och 1950-talet.

Curt M Addin H Gammelbye Lennart Lindkvist Eva Regvall Carlsson

Astrid Andersén Karin Gustavsson Emil Löfdahl Sigrid Richter

Inga Andersson Edith Györi Beth ”Bettina” Macdonald Anita Roi

Eduard Berchtold Ann Hägg Gofredo Nannini Arne Sandström

Eva Bergman Brita Jansson Ville Olsson Maja Snis

Margareta Bjärström Alf Jarnestad Helinä Pitkänen Lennart Svensson

Karin Björquist B Jörgensen Marianne Preissler Undelius

Brita Broberg Inge Klink Ursula Printz Astrid Wiberg

Osvalda Delladonne A Kniv Franca Pugno

Ava Köhlin Giovanni Pugno

– 6 – H55 Ett ökat välstånd efter andra världskrigets slut ledde till höjd levnadsstandard, ökad konsumtion och med det en efterfrågan på design och vackrare vardagsvara. Utställningar arrangerades på löpande band, internationellt och i Sverige. En av de största i Sverige var H55 – 1955 i Helsingborg. Utställningen, som kom att besökas av över en miljon människor, anordnades av Svenska Slöjdföreningen (SFF). Syftet var att presentera ny design, arkitektur och teknik på en hem- och bostadsutställning. Över 50 000 kvm i Helsingborgs hamn utgjorde utställningsområde. Det byggdes utställningshallar och lägenheter som inreddes med design från Sverige, Danmark, Finland, Schweiz, Västtyskland, Storbritannien, Japan och Frankrike. Medverkade gjorde bland andra, förutom Stig Lindberg, Astrid Sampe, Alvar Aalto, Yngve Ekström, Arne Jacobsen, Kay Bojesen, Bruno Mathsson och Signe Persson-Melin. På hamnens pir låg Sveriges konstindustripaviljong,­ en konstruktivistiskt sparsmakad byggnad med glasväggar. Genom glasväggarna kunde besökarna se Stig Lindbergs brunglaserade­ hushållsservis Terma som produ­cerades i Novarlit, ett nytt flamsäkert material utvecklat för NASA. Den kunde lyftas direkt från spisen till matbordet och på så sätt slapp man fula aluminiumkastruller och stekpannor. Handtagen blev heller inte heta vilket gjorde grytlappar överflödiga. Form och funktion i symbios och ett exempel på devisen vackrare vardagsvara. Servisen Terma matchades med den randiga Spisa Ribb. Genom att köpa godset styckevis och kombinera delar i serviserna kunde köparen anpassa sin dukning efter plånbok och smak. Delarna i serviserna var anpassade efter tillverkningsprocessens krav vilket tillät ett lägre pris ut till konsumenten. Spisa Ribb blev en succé och tillverkades i sin originalform med ett par uppehåll under hela 22 år. Sedan 2003 har Spisa Ribb åter tagits i produktion under det nya namnet Ribb.Lindbergs servis Colorado hade till viss del redan varit i produktion men fick nu sitt namn och kompletterades med nya delar och tidstypiska färger (svart och gult). Lindberg tog även fram en konstgodsserie vid namn Domino som lanserades på H55. Vaser, askfat och cigarettbägare i geometriska former i grafiskt svartvitt. Senare kompletterades färgskalan med en gråvit, guldbrun eller ljusblå dekor. Svartvita fat samt en cigarettbägare med dekor av H55-loggan kunde köpas som souvenirer på utställningen. Idag har H55 blivit ett begrepp för design- och arkitekturintresserade. Många av de föremål som visades har blivit omtyckta klassiker och Lindbergs Terma blev vid lanseringen en världssensation.

– 7 – KARNEVAL! Den detaljrika dekoren, mönstren och figurerna på fajansserien Karneval är karaktäristisk för Stig Lindberg under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal. Vid denna tid gick han in i en ny fantasifull fas, bland annat inspirerad av sina resor till Italien. De lekfulla figurerna återkommer i hans produktion: sagomiljöer med riddare, jungfrun i nöd, narrar, människor med blommor i håret, fiskar, solar, båtar, ägg, pipor. Man kan till exempel hitta dem i emaljmålningar, väggbonader, offentlig konst och i barnbokenDaniel Doppsko. Karneval kännetecknas av en dekor med surrealistiska, arkitektoniska skapelser och grafiska mönster. Dekoren domineras av färgerna gult, rött, lila och blått ovanpå på en vit, svagt blåtonad, tennglasyr. Vaserna har ofta dekor på båda sidor, avsedda att pryda ett dukat bord med kaffe och kakor snarare än att ställas i ett vitrinskåp. Vid 1950-talets slut hade de blommiga fajansernas popularitet nått vägs ände. Fabrikens ledning uppmanade Stig Lindberg att ta fram en ny produkt för att rädda fajansavdelningen.­ Porslinsfabriken hade vid det laget över 40 kompetenta fajansmålare anställda. Bland dessa fanns Marianne Preissler, Karin Björquist och Lindbergs assistent genom hela hans karriär; Karin Gustavsson. Karneval blev succé bland konsumenterna men fajansmålarna, som under nästan 20 år haft frihet att utveckla sina egna talanger, var inte lika glada. Dekoren trycktes med svarta konturer direkt på godset, varpå målarna sedan fyllde i. Det blev närmast en ”målarboksteknik”. Det sägs att några av dem bytte jobb på grund av tristess och andra som arbetskraftinvandrat flyttade hem. Flera av dem blev sedan framgångsrika konstnärer i sin egen rätt. I produktionens tidiga skede uppstod en del produktionstekniska problem. Lergodset var poröst och naggades lätt. Att tennglasyren därtill var hälsovådlig bidrog till att produk­tionen lades ned efter fem år. Serien består i sin grundform av 32 delar men med väggtavlor, spegelvända motiv, specialutgåvor samt de olika färgställningarna inkluderade rör det sig om över 100 varianter. Karneval producerades mellan åren 1958–1962.

– 8 – G-STUDION Intäkter från massproduktion och sanitets­föremål som badkar och toaletter på Gustavsbergs porslinsfabrik möjliggjorde öpp­nan­det av Gustavsberg Studio där Stig Lindberg och kollegor kunde skapa fritt. Ett slags konstlaboratorium. G-studion startades 1942 av fabrikens konstnärliga ledare Wilhelm Kåge, drejaren Berndt Friberg och Stig Lindberg, som vid tiden var Kåges assistent. Fokus låg på unika objekt, så kallat konstgods. Alstren signerades med den så kallade studiohanden – en markör för konstnärlig kvalitet. Det var här Lindberg på 1940-talet formgav sina fajansvaser med lekfull dekor av prunkande ängsblommor och kvinnofigurer på vit tennglaserad yta. Om ett fajansobjekt var märkt med en blå studiohand tillsammans med Stig L-signaturen var det ett originalarbete av Lindberg I studion skapades även skulpturer med motiv från Bibeln och grekisk mytologi, som Narcissus, Aktaion, Petrus Fiskaren, Liggande Faun, Susanna i badet och Europa och Tjuren. Materialet var ofta stengodslera blandad med chamotte (finkrossad bränd lera) vilket gav en rustik, skrovlig och ljusbrun yta. Satsningen på skulpturer i mindre format visade sig lönsam och kom senare att utgöra en substantiell inkomstkälla för Gustavsberg, inte minst genom Lisa Larsons figurer. Sex år efter studions tillkomst, 1949, övertog Stig Lindberg rollen som konstnärlig ledare efter Wilhelm Kåge. G-studions alster under 1950-talet karaktäriserades­ av slanka, drejade former, geometriskt formspråk, miniatyrer och ett experimenterande med glasyrer. Sven Wejsfelt specialiserade sig på glasyrer och Stig Lindberg hämtade inspiration till både form och yta i japansk keramik. År 1957 blev Lindberg huvudlärare i keramik på Konstfack men fortsatte löpande att formge åt Gustavsbergs Porslinsfabrik. Under 1960-talet, i sin verkstad i G-studion, intresserade sig Lindberg för stämplade eller ristade ytor som närmast påminner om flätad korg. På 1970-talets konstgods ser man ofta textila influenser, effekter som uppnåddes bland annat genom att pressa tyger mot ytan. Stengodsglasyrer i tonerna svartbrun (tenmoku), oxblod och rostgul dominerade färgskalan. Från och med 1970-talet bestod Stig Lindbergs verkstad i G-studion av drejarna Heiki Nitsche, Dan Grip och Makoto Komatsu samt hans mångåriga assistent och sekreterare Karin Gustavsson. I G-studion fann Stig Lindberg utrymme för ett fritt konstnärligt skapande, vilket han under sina år på Gustavsberg kombinerade med nyttogods och massproduktion. Keramiska unika objekt som skapades i studion kunde flera år senare bli förlagor till större produktioner.­ Exempel på detta är serien med Eva- och Narcissusfigurer från 1940-talet som återupptogs i vit parian 1977. Serien fick namnet Figurin. Det var Karin Gustavsson som la sista handen på figurerna innan försäljning. Gustavsson och Grip arbetade sedan kvar i ateljén ett år efter Lindbergs död 1982 för att avsluta allt innan den konstnärliga ledaren Karin Björquist tog över ateljén.

– 9 – 1942–55 1956–57

1956–57 1958–59 1960 1961

1962 1963 1964 1965

1966 1967 1968 1969

1970 1971 1972 1973

1974 1975 1976 1977

1978 1979 1980 1981 1982

– 10 – GUSTAVSBERG Grunden till Gustavsbergs porslinsfabrik lades redan under 1600-talet i samband med att Gustaf Oxenstierna och Maria Sophia de la Gardie började att bygga en herrgård vid Farstaviken. Då Gustaf Oxenstierna dog, endast fem år in i äktenskapet, fick den 21-åriga hustrun se till att byggnationen av herrgården fortskred. För att kunna fullfölja planerna krävdes ett tegelbruk, vilket anlades på samma plats som dagens porslinsfabrik. Herrgården stod klar 1654 och fick namnet Gustafsberg, efter maken. Under första halvan av 1800-talet började man att anlägga en regelrätt industriverksamhet på platsen. Närheten till vattnet, som krävdes både för transport, försörjning i form av vattenkraft och för själva produktionen, var gynnsam för porslinstillverkning. Efter några år började fabriken att tillverka porslin med lera hämtad från Cornwall. Det visade sig bli en succé och än idag används lera från Cornwall. År 1864 introducerades det hållbara benporslinet med benaska och industrin utvecklades ytterligare. Benporslinsservisen Blå Blom, som tillverkades mellan 1874–2006, blev en stor framgång och vid förra sekelskiftet hade fabriken över 800 anställda. År 1910 anställdes den första kvinnliga konstnären, Beata Mårtensson. År 1937 tog Kooperativa Förbundet (KF) över verksamheten, samma år som Stig Lindberg klev över tröskeln och ansökte om arbete. På porslinsfabriken fanns vid denna tid hundratals anställda. Utöver fajansmålare, drejare och formgivare fanns till exempel gjutare, mönsterritare, slamhusarbetare, packare, springpojkar, ingenjörer, kontorister och ugnsarbetare på lönelistan. Många av dem både arbetade och bodde i Gustavsberg. Nya hus och fabrikslokaler byggdes som komplement till de äldre tegelbyggnaderna från 1800-talet. Även Lindberg hade visioner kring utformningen av Gustavsberg. På 1960-talet skissade han på ett ”Glädjens centrum” där gemenskap över generationsgränserna uppmuntrades genom bilfria gator kantade av lekplatser, örtagårdar och små torg. Hans utopi förblev dock på skisstadiet och centrumet ritades i stället av arkitekten Claes Tottie. Från 1937 till 1950-talet skedde en massiv utveckling av fabriken. Från en rent hantverksmässig­ produktion till en arbetsplats där varje arbetsmoment var utvärderat för att effektivisera produktionen. Tillverkningen av sanitetsgods som tvättställ, toaletter och badkar gav ekonomiskt underlag för utveckling av både fabriken och samhällets bostäder. Konstindustrin på Gustavsberg nådde sin höjdpunkt under perioden 1940–1970. Mot slutet av 1970-talet hade Gustavsberg i dess dåvarande form sett sina glansdagar. År 1987 slogs det ihop med konkurrenten Rörstrand och köptes upp av ett finskt bolag. Fler ägarbyten följde och idag ägs det av Sisyfosgruppen AB. I fabriksområdet ligger Gustavsbergs Porslins­museum, numera en del av . En stomme i deras verksamhet är en stor samling porslin från Gustavsberg som donerades till Svenska Staten av Kooperativa Förbundet 2000.

– 11 – JAPAN Mötet mellan Norden och Asien har genom århundraden genererat nyskapande form. Porslin började först att tillverkas i Kina och togs till Europa av upptäcktsresanden Marco Polo under sent 1200-tal. Receptet var dock hemligt och det tog européerna över fyrahundra år att behärska tekniken. Japonismen, som vurmen för Japan kallas, har svept i vågor över Norden. En av Stig Lindbergs inspirationskällor, norrlandsskildraren och Umeåkonstnären Helmer Osslund, var en av många som sveptes med under förra sekelskiftet. Lindberg hade träffat Osslund, hört honom tala om sin tid som dekoratör på Gustavsbergs porslinsfabrik och sett hans keramik och målningar, tydligt influerade av japanskt formspråk. Den japanska estetiken var tydlig även i interiörer på bostadsutställningen i Helsingborg 1955 (H55) där Stig Lindbergs design utgjorde en av huvudattraktionerna. Den japanske arkitekten Yoji Kasajimas (arkitekten bakom Japans ambassad i Stockholm) miljöer inspirerade både besökare och utställande formgivare. Stråmattor, keramikvaser med en enstaka blommande körsbärskvist. I slutet av 1959 företog Lindberg en månadslång­ resa i Japan. Han besökte tempelstäder, krukmakarbyar, mötte borgmästare, TV-team och keramiker samt föreläste, bland annat kring frågan om kopior och plagiat. I Japan hade en annan syn på detta varit rådande. Att kopiera ett föremål var tidigare en hyllning och ett bevis på beundran för en produkt. I 1950-talets Japan uppstod behovet av en ny reglering som skydd mot plagiering. Lindberg, vars alster sedan länge var eftertraktade, hade stött på detta dilemma vid flera tillfällen och kunde dela med sig av sina erfarenheter. Under resan ställde Lindberg ut på varuhuset SEIBU i Tokyo och fick där uppdraget att rita varuhusets omslagspapper och presentkartonger.­ Presentpapperet finns i samlingar, på Stedelijk Museum i Amsterdam och återupptogs, tillsammans med andra produkter med mönstret, i samband med Stig Lindbergs 100-års jubileumsutställning på SEIBU under Tokyo Design Week 2016. Teservismodellen SP formgavs samma år. En konformig modell i flintgods med tre olika dekorer: limefärgade Siam, blåmönstrade Tsing samt blårandiga Matros. Resan fortsatte att generera inspiration; en serie vaser med namnet Tokyo ritade av Lindberg i Gustavsbergs Studio, dekorer påminnande om bambu och rörformer och inte minst glasyrer. I verkstäderna på Gustavsberg fanns både expertisen och de tekniska förutsättningarna för att låta Stig Lindbergs idéer och inspiration ta fysisk form. Än idag är Stig Lindbergs keramik åtråvärd i Asien, främst i Japan samt Sydkorea. På Ingarö kyrkogård, där Stig Lindberg är begravd, är stenen dekorerad med samma symbol som på den japanskt inspirerade servisen, Ming. Sonen Lars Dueholm-Lindberg har berättat att den föreställer en fågel inom evighetens två ringar.

– 12 – OFFENTLIG KONST Stig Lindberg kom att utföra drygt fyrtio offentliga konstverk under sin livstid. Efterfrågan på offentlig konst var stor efter andra världskriget. Det hade även med tidsandan att göra, viljan att utsmycka folkhemmet. Att besjäla och berika det offentliga rummet – konsten var till för alla och skulle lyftas ut ur museer och privata miljöer. Skolor, köpcentrum, Domusbutiker (ägdes av KF), banker, sjukhus och restauranger fick ta del av Lindbergs kreativitet. Material, form och skala varierar i Lindbergs offentliga verk. Reliefer, fontäner, mosaiker i material som emalj, stengods, oljefärg och metall. Vi känner igen tematiken och figurerna som befolkar motiven; mytologiska motiv som Ikaros på Hotel Scandic Plaza i Umeå, fåglar dyker upp i Västerås Sparbank och i Näringslivets hus i Stockholm. Solar återkommer till exempel i Solbåten på Sollidens tak på i Stockholm eller bland figurerna i verket Symboler för Lillhagaskolan i Västerås. Att Lillhagaskolans rektor hade köpt en Ming-vas till sin rektorsexpedition eldade på Lindbergs engagemang i verket. Lindberg ville i stället ge något till barnen. Relieferna i serien Resan för Hotell St Jörgen i Malmö från 1963, som vi visar två delar av i utställningen, utförde Lindberg tillsammans med smideskonstnären Eje Öberg. Utställningen ”Guld från Peru – Konstskatter från Inkariket” hade visats på Nationalmuseum i Stockholm 1962 och inspirerat Lindberg att utföra dessa verk i glimmande förgyllt järn. Guldet återkommer i verket Sekvens för Alfa Laval i Tumba 1965 och i en relief på Hotel Malmia i Skellefteå, 1968. Vid Centralskolan i Burträsk står det 250 cm höga Trädet från samma år. Den påminner om Picassos Guernica, kanske är den en kommentar till det pågående Vietnamkriget? Bland figurerna hittar man en missil, en penningpung och en tjurlikande varelse i ett myller av människor. Till sonen Lars skola, Ekedalsskolan i Gustavsberg, ritade Lindberg 1969 emaljkonstverket Mitt i Cirkus. Skissen till en av figurerna visas i utställningen. Den färdiga emaljfarbrorn kunde lyfta på hatten och sträcka ut sin hand, hållande i en blomma. Till Renmarkstorget i Umeå utförde Lindberg 1976 en stor fontän, återigen i samarbete med konstnären Eje Öberg. Materialet är grönärgad driven koppar. Kantiga figurer och former, fiskar och blommor täcks av porlande vatten. Allt kröns av en fågel. En liten gipsskiss till detta monumentalverk finns i en monter här intill. Flera av Stig Lindbergs offentliga verk har tagits ned eller ersatts i samband med renoveringar eller nybyggnationer. Vissa finns i dag i lager och magasin i väntan på att återigen, på Lindbergskt vis, pigga upp och färgsätta det offentliga rummet.

– 13 – PLAST! Under andra världskriget rådde brist på metall och gummi och man satsade på att utveckla plast som ersättare till andra material. Plasten blev en slags symbol för det nya moderna samhället. Ett outslitligt evighetsmaterial. Det underlättade i hemarbetet genom att vara lätt, hållbart och hygieniskt. Att materialet tillät starka färger som knallgult, rött, blått och orange gjorde det än mer omtyckt. De i övrigt diskret, kanske rentav trist, färgsatta köken kunde piffas upp med dessa plastdetaljer. Gustavsbergs porslinsfabrik var tidigt med i leken och redan 1945, åttio år efter det att fabriken startat sin porslinsproduktion, började man tillverka bruksföremål i plast. Stig Lindberg var en av de första att formge plastprodukter. Först ut var en burk i styrenplast med lock specifikt framtagen för såpa. Tidigare var torkad såpa ett vardagsproblem i svenska kök men detta rådde Lindberg bot på. Sedan följde bland annat en citruspress 1953, brickorna Kvartett, termosarna Termic, serviser, sparbössan Skotten 1961 och vattenkannan Fontana 1967. Efter några år av plastproduktion på fabriken anställdes Carl-Arne Breger som mönsterritare. Berger visade sig ha god känsla för det nya materialet och kom att kallas Mister Plast. År 1960 fick han plastpriset för sin fyrkantiga hink. Plastprodukterna från Gustavsberg såldes sedan till låga priser på Konsum. Andra svenskar som tidigt formgav föremål av plast var designprinsen Sigvard Bernadotte och paret Nisse och Kajsa Strinning. Det var plastöverdragen metall som bar upp hyll­planen i klassikern Stringhyllan. Hyllan gjorde, liksom Lindbergs serviser Spisa Ribb och Terma, succé på utställningen H55. Och visste du att plastpåsen med handtag och invikta sidor är en svensk uppfinning från 1961? I mitten av 1960-talet tog Gustavsbergs porslinsfabrik patent på att lägga mönster på det hårda plastmaterialet melamin. Tekniken, som kallades ornamin, hade uppfunnits i Schweiz. Lindberg fick uppdraget att ta fram mönster varpå ornaminserviserna Balett och Blues lanserades 1966. Lindberg gjorde även en barnservis i melamin med dekorerna Sitting Bull och Utan gränser. Även om plasten var en välsignelse på 1950-talet, är det till viss del en förbannelse idag. Åtta miljoner ton plastavfall hamnar årligen i vår natur. I Europa återvinns ca 50% av all plast medan vi i Sverige är något bättre med 70% plaståtervinning.

– 14 – KALLE P I BERZELII PARK Snabbmatsrestaurangen Kalle P öppnade i Berzelii park i början av maj 1958 och omskrivs i tidningar som Berns kafé/bar eller parkservering. Det talades om Kalle P som det nya, moderna tillskottet inför 100-årsjubileet av parken. Byggnaden var i plexiglas – relativt nytt för sin tid – och bygget resulterade i en stor paviljong med 100 bord på uteserveringen. ”Allt utom köket kommer att bli ’genomskinligt’, detta för att inte hindra insyn i parken” skrevs det i Expressen 1957-05-05. Kalle P hade drive-in och strålvärme under plexiglastaket så att man kunde besöka restaurangen även under de kallare månaderna. Restaurangen inreddes i sin helhet av Stig Lindberg som även fick uppdraget att utföra ett konstverk intill kökets stora grill. Svenska Dagbladet skriver 1958-07-04: […] Det är så slugt placerat av beställaren, Berns, att man är tvungen att besöka den nya parkserveringen under det korrugerade plasttaket för att kunna se det på nära håll. ”Termisk rörelse” heter konstverket, en nonfigurativ emaljmålning av Stig Lindberg, lika glödande som grillen strax intill. Man kan slå vad om att knappast någon målning i stan kommer att beskådas av en så internationell publik. Till Berzelii park dras utlänningarna som av en magnet. Där, i Forsbergs dåraktiga park, mitt emellan två stora etablissemang, är de övertygade om att ha hamnat på rätt ställe, det vill säga i nöjenas centrum. Här serverades ”läckra smårätter” som soppa, nattkorv, grillad korv, ”hamburger”, stekt strömming, pommes frites, potatispuré, lättöl, Coca Cola, saft och kaffe. Tanken var att man skulle se maten tillagas framför öppen ridå och kunna ge särskilda önskemål, om man så ville. Köket var öppet och man kunde se Lindbergs emaljtavlor som var placerade ovanför grillen. Namnet Kalle P upprörde många stockholmare. Under en period fick tidningar insändare om att det var ett opassande namn och att restaurangen borde döpas om. Anledningen var att det ansågs osmakligt och inte hade någonting att göra med Berns salonger. Vem Kalle P var finns det många delade meningar om – han var en närmast mytisk figur. Men det sägs att han cirkulerade i Malmötrakten på 1920-talet, bodde provisoriskt och arbetade med diverse. Han var tystlåten, spelade fiol och tillverkade bland annat kvastar för att försörja sig – han ska även ha haft en tam ekorre som husdjur och tillverkat brännvin för eget bruk. Inte något som Östermalmsborna ville förknippa den nya baren i Berzelii med, uppenbarligen.

Stig Lindberg, Termisk rörelse, 1958. Foto | Photo: O Wahlberg, 1958 ©Gustavsbergssamlingen/Nationalmuseum

– 15 – EMALJ I början av 1960-talet rådde en experimentlusta bland många konstnärer. Vilka underlag utöver duk och pannå kunde användas? En efterfrågan på offentlig konst i samband med ett utbrett bostadsbyggande i landet gjorde att det dessutom fanns ett intresse i att utreda hur hållbar konst i storformat kunde skapas och utvecklas. På Gustavsbergs porslinsfabrik tillverkades sedan tidigare emaljerade badkar. Lindberg arbetade med uppdraget att färgsatta dem och blev intresserad av hur man kunde använda tekniken i fler sammanhang. En ateljé på en balkong ovanför badkarshallen byggdes och där experimenterade konstnärer med emaljteknik under ledning av Lindberg. Tusentals färger fanns till förfogande. Där arbetade konstnärer som Sven X:et Erixson, C.O. Hultén, Lage Lindell, Egon Möller- Nielsen, Endre Nemes, Acke Oldenburg och Eje Öberg. Resultatet av denna nyfikenhet och experi­mentlusta hos Lindberg finns idag att se som offentlig konst på många platser i Sverige, till exempel den stora klockan Solbåten på Solliden, Skansen och i verket 400 m häck i Kirunas sporthall. Men också i mindre emaljföremål som tavlor, bord och som vi visar i utställningen: utomhusgrillar.

– 16 – ASTRID SAMPE OCH NK TEXTILKAMMARE Astrid Sampe (1909–2002) var ansvarig för Nordiska Kompaniets (NK) textilkammare mellan 1937 och 1971. Hon var uppvuxen i textilstaden Borås och kom att bli en stor drivkraft inom svensk textildesign under 1940-talet till 1900-talets slut. Sampe ses idag som en pionjär inom industridesign och gjorde de första datorprogrammerade mönstren i samarbete med IBM. Färgstarka, grafiska och geometriska linjer kännetecknar hennes design, vilket var nytt och fräscht i 1940-talets mer lågmälda mönstervärld. Sampe och Lindberg var goda vänner och 1947 knöt hon honom till textilkammaren. Lindbergs anpassningsförmåga inför nya mate­rial och experimentlusta gav resultat. Samarbetet dem emellan resulterade med åren i ett fyrtiotal lekfulla, färgstarka, surrealistiska tygtryck. De första visades på en utställning 1947 (NK Bo). Några av mönstren som då visades var Fruktlåda, Melodi, Mitt i prick, Printemps, Herbarium och Pottery. År 1949 lät Lindberg tillverka ett halsband och ett armband av handgjorda hyacinter i parianporslin som Sampe bar på en vernissage i New York. Endast två halsband tillverkades av Lindberg, det andra gavs i gåva till textilkonstnären Viola Gråsten. På vernissagen bar hon även en klänning med Lindbergs mönster Poème d´amour. Sampe tillbringade en tid på konstskolan Cranbrook Academy of Art i Michigan och blev nära vän med Eero Saarinen. Eeros far Eliel Saarinen var docent i arkitektur på Cranbrook och god vän med Carl Milles. Denna vänskap var ursprunget till att Carl Milles blev erbjuden en professur i skulptur och tjänstebostad på Cranbrook under åren 1931–51. Idag finns över 60 skulpturer av Milles på Cranbrook –den näst största samlingen i världen, utöver den som finns här på Millesgården. Astrid Sampe hade ett stort nätverk av formgivare­ och konstnärer och under 1950-talet anlitade hon även Gocken och Lisbeth Jobs, Viola Gråsten samt keramikern Tyra Lundgren att skapa mönster till textilkammaren. I likhet med Stig Lindberg tog hon 1955 fram produkter till den stora hemutställningen H55 i Helsingborg. Om helvitt tidigare dominerat bland dukar, kökshanddukar och servetter, så satte Sampe nu färg på dem. Handdukar ur kollektionen för H55, Linnelinjen, tillverkas än idag. Det var Astrid Sampe som 1957 inredde rummen på hotell Foresta intill Millesgården, samma hotell som hade handfat designade av Lindberg i sina badrum. Än idag tillverkas tyger med Stig Lindbergs mönster av Berghems väveri AB & Ljungbergs.

– 17 – GUNNEL OCH STIGS HUS När Stig Lindberg kom till Stockholm i mitten på 1930-talet bodde han, som så många andra studenter, i olika hyresrum. Ett av dem låg högst upp i Aftonbladets hus i gamla Klarakvarteren, nu sedan länge rivna. Han berättade att där fanns ett piano som han inte begrep hur de hade fått in i det lilla rummet. ”De måste ha byggt väggarna runt pianot”. Gunnel och Stigs första gemensamma hem var en liten spartansk vindsvåning på Mälartorget 13 i Gamla stan. De flyttar ihop där som nygifta 1939 just återkomna från en studieresa i Paris. Året därefter blir Stig tilldelad en tjänstebostad av Gustavsbergs fabriker långt ute vid landsvägen innan man kommer fram till samhället. Den blev senare bostad till Tyra Lundgren och sedermera Gunnar och Lisa Larson. Allt eftersom Stigs framgångar växer, samt det faktum att Gunnel drabbats av Polio, troligen från husets brunnsvatten, och blir rullstolsburen, ger Gustavsberg tillstånd att bygga ut. Först en bostadsdel med ett arbetsrum, ordentligt kök och badrum. Senare också en stor ateljédel värdig fabrikens stora formgivare. Det färdiga huset blir en blandning av hem, showroom för Stig Lindbergs verk och föremål för otaliga ”hemma hos reportage”, representationslokal för fabrikens viktiga gäster och samarbetspartners men också arbetsplats. Min mor, utbildad textilare, stod för inredningen med bland annat Stigs tyger och hennes egenvävda mattor, ofta med Stigs design. Då jag började närma mig skolåldern 1968 beslutade de sig för att flytta in till Gustavsberg och vi fick överta den gamla läkarvillan mitt i byn. Allt anpassades för Gunnels rullstol; med hiss och naturligtvis utan trösklar. Man slog ut väggar för att skapa en stor ateljé med ett jättefönster. Man låter till och med flytta dit en 1700-talskakelugn från Farsta slott, ursprungligen bostad för de gamla ägarna av Gustavsbergs fabriker. Läkarvillan döpte min far om till ”Gula gården”. En lustig anekdot är att vid det här laget var han så berömd att han ibland fick brev från något av världens hörn enbart adresserade till ”Stig Lindberg, Gula Gården, .” Det var likadant med adressen ”Stig Lindberg, Sommargården, Sweden”. Sommargården var en korsvirkesgård med halmtak och anor från 1600-talet i Domsten norr om Helsingborg. Min far hade som barn varit på scoutläger just i Domsten och förälskat sig i det lilla skånska fiskeläget. Hans vän konstnären Bengt Orup som bodde i byn tipsade honom om att huset var till salu. Stig och Gunnel köpte det 1959 och totalrenoverade huset med inspiration från hans resa till Japan. Stora ytor, en ateljé och den största öppna spis jag någonsin sett. En hiss för Gunnel installerades och så småningom också en liten pool där hon kunde simma. Här fick han också utlopp för sin passion; rosor. Liksom hemmen i Gustavsberg fick det många besök av kulturpersonligheter och journalister. Men Domsten var framför allt hans och vår familjs oas. Min mor dog 1975. Tiden efteråt delade min far mellan Domsten och Italien där han bodde i sin nya kärlek skådespelerskan Ingrid Thulins hus i San Felice Circeo. Han dog där påsken 1982 och ett par år senare var vi syskon tvungna att sälja Sommargården i Domsten. Huset var belånat upp till skorstenarna. Stig hade nämligen förhandlat bort sin royalty från Gustavsberg mot en högre pension. En pension han aldrig hann njuta av. Han dog inte som en rik man. Men efterlämnade en annan slags rikedom till oss alla. Lars Dueholm-Lindberg

– 18 – FÖR DE SMÅ Stig Lindberg var yngst i en syskonskara av fem och fick som liten smeknamnet Stickan, på grund av sin magra fysik. På Nytorget i Umeå, nära familjens hem, brukade kringresande cirkusar stanna till och det är lätt att föreställa sig att den myllrande färgglada cirkusmiljön blev en inspirationskälla för den unge Stickan. Under studietiden på konstfack försörjde han sig med att göra illustrationer, bland annat ett kortspel för barn: ABC-spelet. Redan under sina två första år på Gustavsberg formgav han barnserviserna Tivoli 1938 och Saga 1939. Dessa följdes sedan av ett flertal serviser; Lillebarn 1941, Baby 1951–55, Sagoland 1951–57, Krakel Spektakel 1955–58, Utan gränser som tillverkades både av porslin och plast 1968, samt Sitting Bull 1967–68. Lindbergs lekfullhet och fantasi fick fritt spelrum i illustrerade barnböcker. Förutom en ABC- bok av Britt G Hallqvist, illustrerade han också Lennart Hellsings böcker. I Hellsings texter och Lindbergs bilder fick de båda utlopp för en uppsluppen fantasi, utan rättesnören och mallar. En förlösande knasig ”tvärtom-värld” med surrealistiska påhitt. I slutet av 1950-talet bestämde sig Lindberg för att sluta att illustrera barnböcker. Han ville inte fastna i ett fack utan var ständigt på väg mot nya projekt och konstnärliga äventyr. Bilderböcker illustrerade av Stig Lindberg:

• Nyfiken i en strut, av L Hellsing, 1947. • Musikbussen, av L Hellsing, 1948. • ABC, av Britt G Hallqvist, 1951. • Krakel Spektakel, av L Hellsing, 1952. • Krakel spektakel blir upptäcktsresande, av L Hellsing. 1955. • Krakel Spektakel köper en klubba, av L Hellsing, 1956. • Kanaljen i seraljen, av L Hellsing, 1956. • Daniel Doppsko, av L Hellsing, 1959.

– 19 – ORDLISTA Keramik – gemensam benämning på allt som tillverkats av bränd lera. Keramik kan delas in i fem olika huvudgrupper:

• Flintgods / flintporslin – Ett gods baserat på en ljus lera med innehåll av flinta. Bränns i ca 1200 grader. Flintgodset är billigt, starkare än lergods och går att tillverka tunt, vilket gör det lämpligt för serviser. Dock är materialet känsligt för fukt, stötar och glasyrsprickor.

• Benporslin – Den mest slagtåliga typen av porslin. Äkta benporslin ska innehålla mellan 30% och 45% aska från malda ben. Porslinet har en vit lyster och är till viss del transparent.

• Fältspatporslin – Bygger på samma recept av leror som användes i Kina och som tog européerna över 1000 år att lista ut. Kaolin, kvarts och fältspat bildar porslinet som bränns i 1400 grader och ger ett vitt porslin som inte suger åt sig vatten.

• Stengods – En högbränd keramik där lerans korn smälts samman (sintrats). Det består till stor del av mineralen kvarts och bränns i temperaturer mellan 1200–1300 grader. Materialet är tåligt, suger inte åt sig vatten och klarar mikrovågsugn.

• Lergods – Ett poröst keramiskt material som framställs genom bränning av leror vid låg temperatur, 800–1050 grader. Lergods är inte lika starkt och som stengods men lättare att arbeta med. Lämpar sig för blomkrukor men måste glaseras för att vara vattentätt.

– 20 – ORDLISTA FORTSÄTTNING

Chamotte Konstgods En bränd lera, vanligtvis krukskärvor, som i Benämning på icke massproducerad keramik krossat tillstånd används som magringsmedel. som inte är bruks- eller hushållsgods. Föremål Magring är något som tillsätts keramiken för i gränslandet mellan konst och hantverk som att den ska bli hållbar och inte spricka vid vi inte använder till vardags. Till exempel bränningen. samlartallrikar, figuriner och limiterade upplagor av föremål vars främsta syfte är att Emaljering vara dekorativa. En beläggning som läggs på en yta och fästes genom bränning. Emaljen tillverkas av en Krackelering glasmassa som oftast består av bly-, kalium- Betyder sprickbildning, till exempel i glasy­ och natriumsilikater. Glasmassan pulvriseras, ren på keramik. Jfr krackelyr, som är ett fuktas och penslas sedan på föremålen. avsiktligt framkallat dekorativt sprickmönster­ Används till både bruksföremål som hinkar i glasyren vid bränningen av keramik. Sprick­ och badkar samt till konstföremål. mönstret uppstår när ett ytskikt och dess underlag utvidgar sig och drar ihop sig olika Engobe mycket under inverkan av temperatur och Begreppet kommer från det franska ordet luftfuktighet, vilket gör att ytskiktet spricker. för “färglera”. Uppslammad lera som kan färgas in i olika färger och målas på leran; Majolika föremålen engoberas. Engoben kan bestå av Ofta en benämning på äldre europeisk fajans. naturligt färgad, eller vit lera, men kan också Ordet kommer från Mallorca som var en vara infärgad med diverse metalloxider, såsom viktig mellanhamn vid skeppning av majolika koboltoxid, järnoxid, eller kopparoxid. från Spanien till Italien. Fajans Saltglasering Ett poröst lergods överdraget med vit Keramisk glasyr där koksalt används under tennglasyr. Tennglasyr är en vit täckande glaseringsprocessen­­ och som ger ett hårt glasyr baserad på tennoxid. Fajansen är oftast och genomskinligt överdrag till stengods. dekorerad vilket görs innan bränning med Saltglasyr appliceras på föremål av stengodslera färger som sedan lackas med transparent glasyr. genom att koksalt kastas in i ugnen under Fajans började tillverkas i forntidens Egypten bränningen, när ugnen nått en temperatur på men kom till Europa under 1000-talets slut. 1280 grader. Saltet reagerar med silikat och I slutet av 1700-talet ersattes fajansen av aluminiumoxid på föremålens yta och bildar flintgods för allmänt bruk, som var billigare i ett starkt och ogenomträngligt glasskikt på produktion. föremålets yta. Glasyr Ytbeläggning på keramiska föremål. Föremålet som glaseras får en vacker yta och skyddas från fukt. För porslin används en silikatrik glasyr. Andra beståndsdelar i glasyrer är: sand, kvarts, lera, glas, kaolin, fältspat, koksalt, krita samt metalloxider för att ge glasyren färg.

– 21 – ORDLISTA FORTSÄTTNING Ett urval av händelser

1916 1943 Föds i Umeå den 17 augusti. Ritar glasserien Tim för KF, Yngst av fem syskon. Målerås glasbruk. 1927–34 1944–45 Umeå högre allmänna läroverk samt Ritar sina första porslinsservismodeller; realexamen i Jönköping. LA och LB. 1935 Lindbergs första tygmönster presenteras: Flyttar till Stockholm och börjar studera Blå kakel samt Surrealism. på Konstfack samt hos skulptören Einar Ställer ut på Nationalmuseum Luterkort. på utställningen 1937 ”Kontakt med nyttokonstnärerna”. Får arbete på Gustavsbergs porslinsfabrik 1946 som assistent åt Wilhelm Kåge. Ritar konstgodsserien Grazia. 1938 1947 Reser till Paris och studerar på Académie Arbetar med Astrid Sampe på NK Colarossi. Inspireras av surrealismen. Textilkammare och skapar bland annat Ritar teservisen Kadett. tygerna Melodi, Herbarium, Fruktlåda, Första egna dekorerna Amalfi samt Mitt i prick och Poème d´Amour. barnservisen Tivoli. Illustrerar barnboken Nyfiken i en strut, 1939 där Lennart Hellsings karaktär Krakel Spektakel dyker upp för första gången. Gifter sig med Gunnel Jonsson från Umeå. 1948 1940 Tallriksserien Löja och sjukhusservisen Medicinalväxter (med Calle Blomqvist). Bosätter sig med Gunnel i torpet Eriksberg nära Gustavsberg. Mönster för Knoll Ass, New York. Gunnel drabbas av polio. Illustrerar Lennart Hellsings bok Musikbussen. Skapar serien Zoo bestående av små djurfiguriner. Guldmedalj på Milano-triennalen. 1941 1949 Ställer ut för första gången på Tar över efter Wilhelm Kåge som utställningen ”Keramiska arbeten” i konstnärlig ledare på Gustavsberg. Gustavsbergs butik på Birger Jarlsgatan. Ställer ut på Nationalmuseum i 1942 utställningen ”Nyttokonstnärerna”. Genombrott på utställningen ”Fajanser Ritar ytterligare tyger, bland annat målade i vår” på Birger Jarlsgatan Lustgården och Grazia. tillsammans med Wilhelm Kåge.

– 22 – 1950 1959 Serien Veckla lanseras. Servisen Bohus. 1951 Dekorerna Adam och Eva. Gunnel och Stigs dotter Vibeke föds. Reser till Japan. Ritar omslagspapperet Ställer ut emaljmåleri på för varuhuset SEIBU, Tokyo. Milano-triennalen. Köper sommarhus i Domsten Ritar under året tio servisdekorer. norr om Helsingborg. 1953 1960 Ritar citruspressen i plast. Berså presenteras. Arbetar med emaljkonstverket 1961 Solbåten på Skansen. Ritar mönstret för tyget Tallyho. Konstgodsserierna Pungo och Reptil. Spar-skotten för Handelsbanken. Tygerna Papua, Cello och Bulbous. Ställer ut i London på utställningen 1951 OCH 1954 ”Sweden comes to Britain”. Vinner Grand Prix på Milano-triennalen. 1962 1954 Sonen Lars föds. Andra dottern Marita föds. Utställningen ”Stig Lindberg – stengods” på Svensk Form i Stockholm. Guldmedalj på konstindustri­ utställningen i Madrid. Vinner guldmedalj på ”Första Internationella Keramikfestivalen” i Prag. 1955 1963 Barnservisen Krakel Spektakel. Ritar den vridbara tv:n Lumavision. Medverkar på H55 med serviserna Spisa Ribb, Terma, Colorado samt 1965–66 konstgodsserien Domino. Verket Funderingar i väntrum för Vinner guldmedalj på ”Första Nacka sjukhus. Internationella Keramikfestivalen” Ritar servismodellen LU. i Cannes 1967 1957 Plastserviserna Balett och Blues. Blir huvudlärare i keramik på Konstfack. Plastvattenkannan Fontana. Skapar konstgodsserien Karneval. Flyttar från Eriksberg till Gula gården Ställer ut på Georg Jensen i New York. i centrala Gustavsberg. Tilldelas Gregor Paulsson-statyetten. 1968 Guldmedalj på Milano-triennalen. Belönas med Prins Eugen-medaljen. 1958 Servisen Blå husar. Emaljverk samt möbler för restaurangen 1969 Kalle P i Berzelii park, Stockholm. Arbetar med verket Mitt i cirkus för Kortleken Comedia. Ekedalsskolan i Gustavsberg. Skulpturen Springare.

– 23 – 1970 1978 Tilldelas professorstiteln Honoris Causa Börjar att träffa skådespelaren av Gustaf VI Adolf. Ingrid Thulin. 1971 1979 Kaffe- och teservisen Tahiti. Servisen Ming. 1972 1979/80 Återvänder som konstnärlig ledare på Bosätter sig i sommarhuset i Domsten Gustavsberg. samt i Italien. 1973 1982 Ritar servismodellen LT. Avlider i San Felice Circeo den 7 april. Schackspelet i keramik. 2006 1974 Retrospektiv utställning på Ena lungan opereras bort efter en Nationalmuseum. lungcancerdiagnos. 2016 1975 100-årsjubileumsutställning på Gunnel Lindberg avlider. Gustavsbergs Porslinsmuseum, medkurerad av sonen Lars. Utställningen Fontänskulpturen på Renmarkstorget visas också på varuhuset SEIBU i Tokyo. i Umeå. 2021 1977 Utställning på Millesgården. Ställer ut i Tyskland.

– 24 – STIG LINDBERG 29 maj 2021 – 30 jan 2022

PRODUCERAD AV | PRODUCED BY MILLESGÅRDEN MUSEUM

I SAMARBETE MED | IN COLLABORATION WITH LARS DUEHOLM-LINDBERG

TACK TILL | THANKS TO LARS DUEHOLM-LINDBERG

FÖRVALTARE AV ARVET EFTER STIG LINDBERG MANANGER OF THE LEGACY OF STIG LINDBERG

MED FAMILJ | WITH FAMILY

STIG LINDBERG DESIGN AB GUSTAVSBERGS PORSLINSMUSEUM NATIONALMUSEUM SWEDEN GREEN HOUSE MAGNUS PALM PRIVATA LÅNGIVARE J.P. WILLBORG BERGHEMS VÄVERI AB & LJUNGBERGS EVERYSTYLE AB BORÅSTAPETER GUSTAVSBERGS PORSLINSFABRIK AB MASI AGRICOLA LAYERED WEXTER

SL_400x520_TackTillskylt_v20-2021.indd 1 2021-05-22 11:15

– 25 –