ISRN LUTMDN/TMHP-08/3032-SE ISSN 0282-1990

Institutionen f¨or Energivetenskaper

TERMODYNAMIK en kort historik Christoffer Norberg

Joules skovelanordning fr˚an 1845/7 f¨or att best¨amma den mekaniska v¨armeekvivalenten. Phil. Trans. Roy. Soc. 140 (1850).

januari 2008 F¨orord

Denna skrift g¨or inga anspr˚ak p˚aatt vara komplett eller utt¨ommande. D¨aremot har jag i m¨ojligaste m˚an f¨ors¨okt vara korrekt n¨ar det g¨aller ˚artal, biografiska data och prioritet av originalarbeten. F¨or en mer utt¨ommande beskrivning (fram till 1800-talets slut) re- kommenderas From Watt to Clausius av Donald Cardwell ([5]). Kommentarer och f¨orslag till korrigeringar emottages tacksamt. Portr¨att ¨ar huvudsakligen h¨amtade fr˚an Internet samt [2, 6, 25, 28, 20, 27], biografiska data v¨asentligen ur [1, 28, 7, 12, 21, 26, 30] och originalreferenser mestadels ur bibliotekss¨okningar, tillg¨angliga tidskrifter inom LU-n¨atet samt [23, 30]. 8 januari 20081 Christoffer Norberg Tel. 046-2228606 Christoffer.Norberg@energy.lth.se

Levnads˚ar f¨or 35 pionj¨arer inom termodynamikens historiska utveckling. Tjocka linjer motsvarar ˚aldern 20–65 ˚ar.

“But although, as a matter of history, statistical mechanics owes its origin to investigations in thermodynamics, it seems eminently worthy of an independent development, both on account of the elegance and simplicity of its principles, and because it yields new results and places old truths in a new light in departments quite outside of thermodynamics.” Willard Gibbs

1Sedan tryckningen fr˚an januari 2008 har det gjorts ett par uppdateringar av biografiska data, liksom sm¨arre justeringar och till¨agg i texten samt i den bibliografiska delen; 15 december 2013. Inneh˚all

F¨orord 1

1 Den vetenskapliga revolutionen 3

2 Tryck 4

3 Termometrar 5

4 Angmaskinen˚ 6

5 V¨arme 9

6 Samband mellan tryck, temperatur och volym 11

7 Sadi Carnot 13

8 F¨orsta huvudsatsen — energiprincipen 15

9 Klassisk termodynamik 17

10 Kolvmotorer 21

11 Kinetisk gasteori 22

12 Kyl- och kryoteknik 23

13 1900–tal 25

14 Slutord 27

15 Biografiska data 28

16 Originalarbeten 37

Referenser 54

Personregister 56

2 1 Den vetenskapliga revolutionen

Ordet termodynamik kommer av grekiskans termo´s (varm) och dy´namis (kraftverkan, f¨orm˚aga till kraft). Denna ben¨amning, inf¨ord av Lord Kelvin 1849 [25] ¨ar naturlig d˚a(klas- sisk) termodynamik i m˚angt och mycket handlar om processer f¨or att via v¨armeutbyte ˚astadkomma kraftverkan eller arbete.2 F¨orhistorien till termodynamik som vetenskap handlar till stora delar om m¨anniskans stora intresse f¨or vatten, eld, v¨ader och vind, dess str¨avan till att konstruera och an- v¨anda maskiner, samt att kunna f¨orst˚aoch p˚averka ¨amnens egenskaper. N˚agon h˚allbar teoribildning inom termodynamik skedde dock inte f¨orr¨an p˚a1600-talet. Under senare delen av 1500-talet och med utg˚angspunkt i Italien skedde en dramatisk omsv¨angning fr˚an den av kyrkan s˚auppbackade traditionella naturl¨aran enligt Aristoteles till ett t¨ankande som var l˚angt mer praktiskt inriktat; den s.k. modernismen. Den engelske naturfilosofen Francis Bacon var en drivande kraft i denna utveckling. I hans kanske mest k¨anda verk Novum Organum Scientiarum (Vetenskapens nya verktyg) fr˚an 1620 h¨avdas t.ex. att kunskap om naturens lagar m˚aste grundas p˚afaktiska iakttagelser som kan kon- trolleras genom experiment (experiment och induktion). Avsikten med denna k¨annedom om naturens lagar var enligt Bacon att kunna befr¨amja den tekniska utvecklingen.

Francis Bacon Ren´eDescartes 1561–1626 1596–1650

En annan mycket inflytelserik t¨ankare och filosof var fransmannen Ren´eDescartes (Carte- sius). Descartes f¨orordade i motsats till Bacon en vetenskaplig metod3 baserad p˚avissa enkla sj¨alvklara principer (axiom) och som kombinerat med matematik kunde beskriva ett rent mekanistiskt universum (matematik och deduktion). [8] Varken Bacon eller Descartes bidrog sj¨alva med n˚agot v¨asentligt till teoribildning inom naturvetenskaperna. Deras vikti- gaste bidrag var ist¨allet att˚astadkomma den avg¨orande brytningen med medeltidens bild- ningstradition (skolastiken). De f¨orsta4 naturvetenskapliga akademierna grundades f¨oljd-

2Mekaniskt arbete = kraft × f¨orflyttning i kraftens riktning. 3Sammanfattat i arbetet Discours de la M´ethode. Pour bien conduire sa raison, et chercher la v´erit´e dans les sciences, Leyden: Ian Maire, 1637. 4Den florentiska Accademia del Cimento (Experimentens akademi) bildades 1657 men uppl¨ostes redan tio ˚ar senare. Italiens storhetstid f¨orbleknade i slutet av 1600-talet; mycket p.g.a. av handelns f¨orskjutning fr˚an medelhavet till kusterna mot atlanten (England, Frankrike och Holland). [21]

3 riktigt i England och Frankrike (Royal Society i London 1660; Acad´emie de Sciences i Paris 1666). Akademiernas intr¨ade m¨ojliggjorde framf¨orallt ett v¨asentligt ¨oppnare vetenskapligt klimat j¨amf¨ort med de p˚aden tiden inbundna och av religion f¨orm¨orkade universiteten. Svenska Vetenskapsakademien instiftades i Stockholm 2 juni 1739. [17]

2 Tryck

Begreppet tryck och dess verkningar i gaser5 och v¨atskor studerades i b¨orjan p˚a1600-talet av italienaren Torricelli, som ocks˚akonstruerade ocks˚aden f¨orsta barometern (kvicksil- verbarometern, 1643). Ytterligare teoribildning skedde i mitten av 1600-talet genom den franske matematikern, filosofen och fysikern Blaise Pascal (fluiders statik).6 Borgm¨astaren i Magdeburg, Otto von Guericke, demonstrerade 1654, med all t¨ankv¨ard tydlighet inf¨or kejsaren och p˚astadens torg, den enorma kraft som ett vakuum kunde pro- ducera (Magdeburgska halvkloten). Guericke7 bidrog visserligen inte till n˚agon ny teori men hans demonstration tog effektivt och slutgiltigt d¨od p˚aden gamla aristoteliska myten om att ett vakuum inte existerar (horror vacui). Guericke tillverkade ocks˚aden f¨orsta luft- pumpen (1661).

BlaisePascal RobertBoyle 1623–1662 1627–1691

Robert Boyle, en av grundarna till Royal Society, angav 1661 att trycket i en gas ¨ar omv¨ant proportionellt mot dess volym, ett samband som tidigare observerats av hans landsm¨an Richard Towneley (c.1629–1707)8 och Henry Power (c.1623–1668). [5, 30] Att detta endast g¨aller vid l˚aga tryck och vid konstant temperatur visades f¨orst 15 ˚ar senare av fransmannen Edm´eMariotte, publicerat 1679 (Boyle-Mariottes lag).9

5Ordet gas (flaml¨andska f¨or kaos) myntades av belgaren Johann Baptista van Helmont (1579–1644). 6 Sedan 1971 ¨ar pascal den vedertagna SI-enheten f¨or tryck, enhetsbeteckning Pa. 7Guericke var i svensk tj¨anst som ingenj¨or 1631–36, under det trettio˚ariga kriget. Guericke blev adlad 1666. M˚anga av hans experiment finns beskrivna i Experimenta Nova (ut vocantur) Magdeburgica de Vacuo Spatio, Amsterdam: Joannem Janssonium `aWaesberge, 1672. 8Boyle kallar sambandet f¨or Towneleys hypotes. [5] 9I Frankrike enbart ben¨amnt Mariottes lag. Amagat bekr¨aftade 1869 lagens giltighet ned till ca. 10 Pa. Vid Amagats omfattande experiment uppn˚addes som h¨ogst tryckniv˚aer kring 300 MPa (1893).

4 3 Termometrar

Den f¨orsta egentliga termometern presenterades under mitten av 1600-talet av storher- tigen Ferdinand II av Toscana, en av grundarna till den Florentinska akademien f¨or experi- mentella studier. Termometern inneh¨oll vinsprit och var av sluten typ till skillnad fr˚an Galileos variant fr˚an 1592 som var ¨oppen och d¨arf¨or kraftigt p˚averkades av omgivnings- trycket (termoskop). Fransmannen Amontons konstruerade 1702 en lufttermometer baserad p˚aden av honom funna principen att luftens tryck vid konstant volym ¨ar proportionell mot dess tempera- tur (kallas ibland f¨or Amontons lag). Som en konsekvens f¨oreslog Amontons 1703 att det borde finnas en absolut nollpunkt10 f¨or temperaturen. Enligt Amontons m¨atdata skulle den absoluta nollpunkten ligga vid ca. −240 ◦C, [13] att j¨amf¨ora med det idag fastslagna −273.15 ◦C (ITS-90). Enligt Amontons modell f¨or luftens“sp¨anstighet”[13] f¨oregreps dess- utom det faktum att Mariottes lag inte kan g¨alla vid h¨oga tryck.

IsaacNewton AndersCelsius 1642–1727 1701–1744

En rad olika temperaturskalor lanserades i slutet p˚a1600-talet och i b¨orjan av 1700- talet. Som kuriosa kan n¨amnas den fr˚an 1701 anonymt anf¨orda d¨ar temperaturen noll sattes vid sm¨altpunkten f¨or vatten och tolv (12) vid den h¨ogsta uppm¨atbara tempera- turen hos en (frisk) m¨anniska. Det visade sig senare att artikeln var skriven av Sir Isaac Newton.11 Holl¨andaren Fahrenheit anvisade 1706 sin skala d¨ar temperaturen noll sat- tes vid det kallaste han kunde ˚astadkomma med en blandning av isvatten och salmiak och v¨ardet 96 vid temperaturen hos “blodet p˚aen frisk man”. Detta gav 32 resp. 212 vid sm¨alt- resp. kokpunkten f¨or vatten vid normalt tryck. Fahrenheit f¨orfinade ocks˚a olika m¨atmetoder f¨or temperatur och 1714 konstruerade han den f¨orsta egentliga12 kvick- silvertermometern; sprittermometern uppfanns 1730 av fransmannen R´eaumur; platina-

10Tanken om en absolut nollpunkt˚aterkom under 1730-talet efter studier av den skotske l¨akaren George Martine (1700–1741). [5] 11Framg˚ar t.ex. av Celsius uppsats fr˚an 1742 (Observationer om tw¨anne best¨andiga Grader p˚aen Thermometer). 12Astronomen och geofysikern Edmond Halley f¨oreslog 1693 kvicksilver som l¨amplig termometerv¨atska. Vissa konstruktionsid´eer till sina termometrar fick Fahrenheit fr˚an den danske astronomen Olaus R¨omer (Ole R¨omer Kristenson, 1644–1710). [13] R¨omer var f.¨o. den f¨orste att ber¨akna ljusets hastighet (1675).

5 resistans-termometern beskrevs 1870 av Werner von Siemens (1816–1892) och full¨andades 1886 av Hugh Longbourne Callendar. Celsiusskalan h¨arstammar fr˚an den av den svenske (Uppsala) astronomen Anders Celsius f¨oreslagna 1742. Celsius anvisade noll grader vid vattens kokpunkt vid normalt lufttryck och hundra grader vid vattens sm¨altpunkt (sm¨altande sn¨o). F¨orst efter Celsius bortg˚ang (1744) v¨andes skalan till det vi ¨ar vana vid idag.13 Det unika med Celsius skala var dock att den var (och f¨orblivit) internationell, d.v.s. oberoende av var p˚ajorden den anv¨ands.

4 Angmaskinen˚

Heron (Hero) av Alexandria, sannolikt verksam under f¨orsta ˚arhundradet f¨ore Kristus14, anges ibland som ˚angmaskinens urfader. Bland hans uppfinningar och beskrivningar av apparater, m˚anga att betrakta som rena leksaker, ˚aterfinns den s.k. Herons ˚angkula. Denna ¨ar i princip en ˚angturbin (av reaktionstyp)15 — den vridbara kulan ¨ar via ett r¨or f¨orbunden med ett slutet k¨arl med vatten som upphettas; ˚angan som bildas tvingas ut ur tv˚akr¨okta r¨or varvid kulan roterar. Det skulle dock dr¨oja ˚atskilliga ˚ar innan denna princip skulle anv¨andas till att driva maskiner.

EdwardSomerset JamesWatt 1603–1667 1736–1819

Den f¨orsta fungerande ˚angmaskinen f¨or praktiskt bruk tillverkades 1663 (ca.) av den engelske markisen Edward Somerset (Vauxhall, ˚angdriven vattenpump).16 Den f¨orste att tillverka en ˚angmaskin f¨or kommersiellt bruk och i stor skala f¨or att driva upp vatten

13 Det ¨ar os¨akert vem som faktiskt v¨ande p˚askalan; troligt ¨ar dock att den till Svenska Akademien knutna instrumentmakaren Daniel Ekstr¨om (1711–1755) och Celsius eftertr¨adare M˚arten Str¨omer (1707– 1770) hade roll i detta; 1747 och troligtvis redan ett par ˚ar tidigare anv¨andes i Uppsala en s.k. Ekstr¨oms- termometer med nollpunkt vid vattnets fryspunkt. [17] 14Herons levnadsbeskrivning saknas; vi k¨anner honom endast genom de skrifter som publicerats i hans namn, de flesta p˚agrekiska, n˚agra endast i arabisk eller latinsk ¨overs¨attning. 15Principen f¨or aktions˚angturbinen d¨ar ˚angans r¨orelseenergi direkt ¨overf¨ors till en roterande r¨orelse brukar tillskrivas italienaren Giovanni Branca (Brancas eolipil [26], 1629). 16 Fransmannen Denis Papin konstruerade 1679 en tryckkokare (publicerat 1681) och utf¨orde ¨aven vissa f¨ors¨ok att konstruera en ˚angdriven maskin.

6 The Albion Engine; ˚angmaskin fr˚an 1788 konstruerad av James Watt, med separat kondensor (M); cylinderdiameter 86 cm; slagl¨angd 2.4 m (fr˚an Robison, John: A System of Mechanical Philosophy, Vol. 2. London: Murray, 1822).

(ur de allt djupare engelska kolgruvorna) var den engelske kaptenen och ingenj¨oren Tho- mas Savery (atmosf¨arisk ˚angdriven vattenpump utan kolv, The Miner’s Friend, 1698). Den f¨orsta kontinuerligt och tillf¨orlitligt drivna ˚angmaskinen presenterades 1712 av Sa- verys landsman och kollega sedan 1698, Thomas Newcomen. Genom gruvingenj¨oren och experimentalfysikern M˚arten Triewald blev Sverige 1726 ett av de f¨orsta l¨anderna utanf¨or Storbritannien att anv¨anda en ˚angmaskin av Newcomens typ.17 Med dagens m˚att m¨att var dock Newcomens maskin extremt ineffektiv; det gick ˚at ca. 20 kg kol per producerad kWh, vilket motsvarar en termisk verkningsgrad p˚aca. 0.5%. [5] Det skulle dr¨oja ¨anda fram till 1769 innan skotten James Watt presenterade sina kvali- ficerade f¨orb¨attringar av Newcomens konstruktion, bl.a. en separat kondensor. Tillsammans med aff¨arsmannen Matthew Boulton (1728–1809) startade Watt 1775 en firma i Birming- ham som tillverkade ˚angmaskiner, till en b¨orjan fr¨amst avsedda f¨or vattenuppfordring ur kolgruvor. Watt och Boulton ins˚ag dock snart ˚angmaskinens m¨ojligheter till ytterligare funktioner. Watt uppfann en rad olika s¨att att ¨overf¨ora kolvens fram- och ˚aterg˚aende r¨orelse till en rotationsr¨orelse (patent 1781), vilket m¨ojliggjorde drift av t.ex. svarvar, fr¨asar, spinnrockar, drejskivor, lyftanordningar och mycket annat. I samband med sin dubbelverkande maskin (patent 1782) introducerade Watt slidventilen18 och centrifugal-

17Triewald, M. (1734) Kort Beskrifning om Eld- och Luft-Machin vid Dannemora Grufwor, Stock- holm: Benjamin Gottl, Schneider. Triewald var initiativtagare till bildandet av Vetenskapsakademien i Stockholm 1739. [8] 18Slidventilen uppfanns och patenterades av Watts assistent sedan 1777, skotten William Murdock (1754–1839) [6]; mest k¨and f¨or att han 1792 uppfann kolgasljuset, och f¨or sina metoder att klarna ¨ol.

7 regulatorn (se figur ovan). Watt introducerade ¨aven begreppet h¨astkraft19 (1783) samt realiserade (1796), tillsammans med sin medhj¨alpare John Southern (1758–1815), det mycket anv¨andbara indikatordiagrammet, som 1792 hade beskrivits av engelsmannen Da- vies Giddy.20 Trots sin nyskapande f¨orm˚aga f¨orblev Watt kallsinning till att driva ˚ang- maskiner med h¨ogtrycks˚anga och fram till ca. 1810 skedde ingen n¨amnv¨ard f¨orb¨attring av ˚angmaskinernas prestanda. Omkring 1810, d˚aden ¨overv¨aldigande delen av all v¨arldens kolbrytning skedde i s¨odra Wales, hade en grupp ingenj¨orer och vetenskapsm¨an i England, speciellt i Cornwall, b¨or- jat experimentera med trycksatta ˚angpannor.21 Ledande namn var Sir Humphry Davy, Jonathan Hornblower, Richard Trevithick22 och Arthur Woolf. Hornblower, som varit an- st¨alld ett par ˚ar hos Watt, blev 1799 d¨omd f¨or intr˚ang i Watts huvudpatent (patentet l¨opte ut 1800). Hans uppfinning, en f¨orb¨attrad ˚angventil, f¨oll sedan i gl¨omska ett par ˚ar tills den 1804 togs upp p˚anytt av Arthur Woolf. Med stor ingenj¨orsm¨assighet lyckades Woolf 1816 f˚afram en maskin (vid gruvan Wheal Abraham, Camborne) som var grovt sett dubbelt s˚aeffektiv som Watt och Boultons fr¨amsta konstruktion. [5]

PierreSimondeLaplace JosephFourier 1749–1827 1768–1830

Ecole´ Polytechnique i Frankrike (grundat 1795), som intresserat och kanske avundsjukt f¨oljt den snabba utvecklingen i Storbritannien inf¨orde under 1810-talet som en mycket central del av sin ingenj¨orsutbildning speciella och mycket avancerade kurser r¨orande arbetsgivande maskiners konstruktion och prestanda. Via denna utbildning och dess n¨ara samr¨ore med den franska vetenskapsakademien blev Frankrike snabbt en ledande na- tion inom praktisk till¨ampad termodynamik. Ledande namn i denna utveckling var bl.a. Hachette, Cl´ement, Desormes, Dulong, Navier, Petit, Clapeyron och Regnault.

19 F¨or att hedra Watts minne f¨oreslog Sir Charles William Siemens ˚ar 1882 att SI-enheten f¨or mekanisk effekt (arbete per tidsenhet) skulle ben¨amnas watt, beteckning W. En h¨astkraft motsvarar ca. 746 W. 20Efternamnet ¨andrat till Gilbert 1817. [5] 21Aven¨ i USA skedde viss utveckling i denna anda, fr¨amst genom uppfinnaren Oliver Evans, senare ocks˚aav George Henry Corliss (1817–1888). 22Trevithick var f¨orst med att konstruera ett anv¨andbart och r¨alsg˚aende lokomotiv (Wales, februari 1804). Redan 20˚ar hade Watts assistent Murdock byggt en liten modell av ett˚anglokomotiv, som testades p˚aen kyrkgata (Redruth, Cornwall, 1784). [15]

8 5 V¨arme

Trots en del olikheter i ben¨amningar var arbete (arbetsutbyte)23 och effekt (arbetsutbyte per tidsenhet) f¨orh˚allandevis etablerade begrepp vid b¨orjan av 1800-talet.24 Begreppet v¨arme (v¨armeutbyte) var d¨aremot mer oklart. [24] Temperatur och v¨arme uppfattades av m˚anga som samma sak. Bland de f¨orsta att redovisa kvantitativa m¨atningar av v¨arme var den engelske matematikern Brook Taylor, i samband med sina studier av termo- meterv¨atskor (1723). [5] Den inflytelserike franske kemisten Lavoisier publicerade 1783 tillsammans med landsmannen och fysikern Laplace ett verk som kan s¨agas vara det f¨orsta ordentliga f¨ors¨oket att bringa ordning inom begreppet v¨arme och dess verkningar. De konstaterar inledningsvis att det vid denna tidpunkt existerar tv˚ateorier om v¨armets natur: en d¨ar v¨arme kan uppfattas som r¨orelse p˚amikroskopisk niv˚a(ex. Lomonosov 1747) och en d¨ar v¨arme kan beskrivas som en str¨ommande substans utan egen tyngd och som bevaras under v¨armeprocesser (ex. Boerhaave 1732).25 Utan att vid denna tidpunkt ta direkt st¨allning till dessa b¨agge syns¨att presenterade Lavoisier och Laplace ocks˚aett antal anv¨andbara v¨armesamband, samt en beskrivning av en apparat f¨or att m¨ata v¨arme (chaleur). Lavoisier best¨amde sig senare f¨or modellen med den tyngdl¨osa v¨armesubstansen som han i sin publikation Trait´e´el´ementaire de chimie fr˚an 1789 ben¨amnde calorique (caloric). Apparaten ovan namngavs f¨oljdriktigt till calorim`etre (kalorimeter).26

JosephBlack JohanCarlWilcke 1728–1799 1732–1796

V¨armestr˚alning som fenomen klargjordes delvis redan 1777 av den svenske kemisten och apotekaren Scheele; konvektion27 och ledning hade tidigare blivit beskrivna av den skotske kemisten och medicinaren Joseph Black. Black introducerade ¨aven begreppet latent v¨ar- me (f¨orel¨asningsanteckningar 1761–70, publicerat 1803). Oberoende av Black uppt¨ackte

23Termodynamiskt arbete (Gibbs, 1873) = utbyte mellan system och dess omgivning d¨ar inverkan p˚a omgivningen helt skulle kunna ers¨attas med en vertikal viktsf¨orflyttning. 24 Framf¨orallt via arbeten av John Smeaton (1724–1792) 1759 och Lazare Carnot 1783, senare preciserat av t.ex. Gaspard-Gustave de Coriolis (1792–1843) 1829 och Jean Victor Poncelet (1788–1867) 1839. 25Att v¨arme uppfattades som ett medium var troligen en kvarleva ifr˚an de gamla grekernas v¨arldsbild med fyra element: himmel, jord, vatten och eld (v¨arme). 26Typen de anv¨ande kallas idag f¨or iskalorimeter. 27Ben¨amningen konvektion (fr˚an latinets convehere, att flytta tillsammans) inf¨ordes 1834 [4] av William Prout (1785–1850).

9 svensken Wilcke b˚ade latent v¨arme (sm¨altv¨arme) och specifikt v¨arme (specifik v¨armeka- pacitet), publicerat 1772 resp. 1781.28 Schweizaren Pierre Pr´evost visade 1791 att alla kroppar utstr˚alar v¨arme oavsett hur var- ma eller kalla de ¨ar, ˚ar 1800 uppt¨ackte astronomen Sir William Herschel temperaturens inverkan p˚av¨armestr˚alningens v˚agl¨angdsberoende (dispersion). V¨armestr˚alningens upp- tr¨adande vid reflektion hade tidigare (1790) demonstrerats av schweizaren Marc-August Pictet och senare (1804) ocks˚aav skotten John Leslie. [5] V¨armestr˚alningens polarisation p˚avisades 1813 av B´erard, vidare studerat av bl.a. Forbes under 1830-talet. De flesta p˚adenna tid ansl¨ot sig till caloric-modellen. Att v¨arme inte kunde vara en sub- stans utan en form av r¨orelse p˚avisades dock h¨ogst p˚atagligt genom kanonborrningsexperi- ment av den amerikanske/brittiske fysikern och statsmannen Rumford 1798 samt friktions- studier av engelsmannen Humphry Davy (publicerat 1799), ett syns¨att som Francis Bacon f¨orespeglat n¨astan 200˚ar tidigare! Bacon hade genom sin v¨al utvecklade metodik f¨or empi- riska studier kommit till slutsatsen (1617) att v¨arme ¨ar intimt f¨orknippat med r¨orelse. Denna mycket rimliga slutsats29, som ¨aven Rumford och tidigare Locke30 och Lomonosov leddes till, blev dock inte riktigt accepterad f¨orr¨an i mitten av 1800-talet.

Jean-Baptiste Biot Andr´e-Marie Amp`ere 1774–1862 1775–1836

Fenomenologiska teorier f¨or hur v¨arme transporteras, oavsett syns¨att omv¨armets egentliga natur, v¨axte fram i b¨orjan p˚a1800-talet. Teorierna behandlade huvudsakligen effekter av v¨armets ledning i olika material men ocks˚atill viss del effekter av str˚alning och kon- vektion. Pionj¨arer inom denna gren var framf¨orallt de franska fysikerna Laplace, Biot, Fourier, Amp`ere, Poisson, Dulong, Petit, Duhamel och P´eclet. Laplace, som var en ivrig f¨orespr˚akare av caloric-modellen, blev den f¨orste att ge det korrekta matematiska uttrycket p˚aljudhastigheten i ett kompressibelt medium (1816/23).31 Boyle och senare ¨aven Newton

28Wilckes arbeten blev delvis omn¨amnt i Laplace och Lavoisier’s M´emoire sur la chaleur fr˚an 1784 (d¨ar de refererar till en viss “M. Vilke”). Wilckes arbete inom v¨armel¨ara fortsattes delvis av den finsk-svenske kemisten Johan Gadolin (1760–1852). [5] 29Inom klassisk termodynamik ¨ar v¨arme definierat som det (energi-)utbyte som sker mellan tv˚asystem p˚agrund av temperaturdifferens. Vid v¨armeledning sker detta genom slumpm¨assiga molekylr¨orelser. F¨or en ideal gas ¨ar temperaturen proportionell mot molekylernas r¨orelseenergi. 30John Locke (1632–1704), An Essay Concerning Humane Understanding; In Four Books, London: Thomas Basset, 1690. 31Presenterat som empiriskt samband 1816, en f¨or denna tid [30] tillfredsst¨allande h¨arledning kom f¨orst

10 hade felaktigt antagit att ljudv˚agor fortplantas isotermt. Laplace antog ist¨allet att utbred- ningen sker adiabatiskt, utan v¨armeutbyte. Den goda ¨overensst¨ammelsen med experiment bidrog troligen till att caloric-modellen ¨overlevde ytterligare ett antal ˚ar fram¨over. [16] Biot presenterade 1804 en enkel teori f¨or v¨armeutbredning i en metallstav som v¨armdes i dess ena ¨ande. Fourier tog fasta p˚adenna teori, vidareutvecklade den med avancerade och nya matematiska metoder, introducerade begreppet v¨armekonduktivitet (1807) och publicerade 1822 slutligen det monumentala arbetet Th´eorie Analytique de la Chaleur. M˚attenheten kalori inf¨ordes av fransmannen Cl´ement 1826. [5] V¨armestr˚alningens n¨ara sl¨aktskap med ljusutbredning f¨orklarades via experiment av Dela- roche 1811. Str˚alningens v˚agnatur utvecklades senare (1835) av Amp`ere. Kirchhoffs32 lag om v¨armestr˚alning presenterades 1859. Kirchhoff visade dessutom att den emitterade str˚alningen fr˚an en svartkropp endast beror av kroppens absoluta temperatur och str˚al- ningens frekvens. Att den totala emitterade v¨armestr˚alningen fr˚an en kropp var propor- tionell mot dess absoluta temperatur upph¨ojd till potens fyra visades empiriskt av ¨oster- rikaren Josef Stefan 1879. Ett par ˚ar senare (1884) lyckades hans elev Ludwig Boltzmann utifr˚an termodynamiska principer h¨arleda ett motsvarande uttryck f¨or en svartkropp. F¨orst efter lanseringen av kvantteorin 1901 kunde emissionens v˚agl¨angdsberoende be- st¨ammas (av Max Planck) och uttrycket upph¨ojas till lag, Stefan-Boltzmanns lag. Wiens f¨orskjutningslag formulerades av Wilhelm Wien 1896. Rayleigh och Jeans formulerade 1900/5 en v¨armestr˚alningslag f¨or svartkroppar vid h¨oga temperaturer alt. l˚aga frekvenser.

6 Samband mellan tryck, temperatur och volym

Jacques Alexandre C´esar Charles Joseph Louis Gay-Lussac 1746–1823 1778–1850

I slutet av 1700-talet (ca. 1787) noterade fransmannen Charles att volym¨andringen vid

1823 i Laplaces bok Trait´ede M´ecanique C´eleste (Paris). [16] De f¨orsta noggranna m¨atningarna av ljud- hastigheten i luft publicerades 1636 av den franske matematikern Marin Mersenne (1588–1648), Robert Boyle fastslog 1660 att ljud inte kan fortplantas i vakuum. 32Den spektrografiska metoden f¨or att identifiera ¨amnen genom f¨orbr¨anning beskrevs av Kirchhoff och Bunsen 1860. Br¨annaren de anv¨ande sig av, en s.k. bunsenb¨annare, var en design fr˚an 1855 av Bunsens assistent Peter Desaga (1812–1879). Br¨annartypen uppfanns egentligen av Michael Faraday.

11 konstant tryck f¨or en gas med given massa och given temperatur¨andring var densamma f¨or ett antal olika gaser. Charles publicerade dock inget om sina studier och var inte beredd att anta att sambandet faktiskt g¨allde alla gaser [5], vilket d¨aremot den franske kemisten Gay-Lussac gjorde 1802 (Charles lag eller Gay-Lussacs lag). Genom den engelske kemisten John Dalton ˚aterf¨oddes Demokritos teori (ca. 400 f.Kr.) om materiens minsta best˚andsdelar, atomerna. Deras existens p˚avisades genom att m¨ata massandelar av grund¨amnen i olika sammansatta gaser, t.ex. koloxid, koldioxid och metan. Daltons lag om partialtryck publicerades 1802, Gay-Lussacs lag om kombinerade volymer 1808. En av de f¨orsta som accepterade Daltons atomteori var den svenske kemisten J¨ons Jacob Berzelius (1779–1848). P˚abasis av denna och bl.a. Gay-Lussacs lag utarbetade Berzelius den f¨orsta n˚agorlunda tillf¨orlitliga tabellen ¨over atomvikter, publicerat 1818.

JohnDalton AmadeoAvogadro 1766–1844 1776–1856

Inspirerad av Charles och Gay-Lussacs uppt¨ackter lade den italienske fysikern Avogadro 1811 fram en hypotes om att alla gaser vid givet tryck och temperatur inneh˚aller samma antal mikropartiklar per volymsenhet. Avogadro po¨angterade dessutom att partiklarna mycket v¨al kan vara sammansatta av flera atomer (molekyler). Det skulle dock dr¨oja ytterligare drygt 50 ˚ar till innan Avogadros hypotes (princip) slutgiltigt accepterades (kinetisk gasteori). Avogadros arbete f¨orsvarades kraftfullt av hans landsman, kemisten Cannizzaro vid en konferens i Karlsruhe 1860 (First International Congress of Chemistry). Ett par ˚ar innan (1857) hade den tyske fysikern Rudolf Clausius publicerat en artikel d¨ar han via en mekanistisk-kinetisk modell f¨or gaser kommit fram till samma slutsats som Avogadro. [12] Osterrikaren¨ Loschmidt uppskattade 1865 antalet molekyler i en kubik- meter normalluft (P = 1 atm = 101.325 kPa, T = 20 ◦C = 293.15 K) till 2.7 × 1025 (korrekt v¨arde 2.50 × 1025). Den f¨orsta egentliga best¨amningen av Avogadros tal, antalet 23 molekyler per kilomol, (NA = 6.02 × 10 ) gjordes av fransmannen Jean Perrin 1908 (nobelpris 1926). Ideala gaslagen33 blev etablerad som arbetsrelation under 1830-talet, en tidig formulering gavs av Clapeyron 1834. Inte f¨orr¨an omkring 1850 hade dock sambandet uppn˚att status som lag g¨allande alla gaser vid tillr¨ackligt l˚aga tryck (Holtzmann, 1845; Regnault 1847;

33 Ideala gaslagen i modern tappning: P V = nRuT , d¨ar P ¨ar (absolut) tryck, V volym, T absolut −1 −1 temperatur, n antalet kilomol och Ru den allm¨anna gaskonstanten (Ru = 8314.47 J kmol K ).

12 Titelbladet till Sadi Carnots klassiska verk fr˚an 1824.

34 k Rankine 1853). Sambandet PV = konst., d¨ar k = cp/cv ¨ar kvoten mellan specifik v¨armekapacitet vid konstant tryck resp. konstant volym, g¨allande adiabatiska och kva- sistatiska expansioner/kompressioner av perfekta gaser, h¨arleddes 1823 av b˚ade Poisson 35 och Laplace. [16] Metoder att m¨ata specifik v¨armekapacitet och kvoten cp/cv hade tidi- gare blivit beskrivna av fransm¨annen Delaroche och B´erard 1813 respektive Cl´ement och Desormes 1819.

Insikten om sambandet mellan tryck, volym och temperatur samt ingenj¨orernas str¨avan mot allt kraftfullare och mera kompakta ˚angmaskiner ledde snart till att ˚angtrycket i pannorna blev allt h¨ogre vilket i sin tur gav allt h¨ogre termiska verkningsgrader. Att detta egentligen beror p˚a ¨okad temperatur vid v¨armetillf¨orseln anbekom en viss Sadi Carnot att p˚avisa.

7 Sadi Carnot

Den franske fysikern och arm´eingenj¨oren Sadi Carnot publicerade36 under v˚aren 1824 ett banbrytande arbete ang˚aende v¨armemotorers f¨orm˚aga att ur v¨arme erh˚alla arbete.37 I moderna termer brukar en v¨armemotors energieffektivitet uttryckas via termisk verk- ningsgrad, kvoten mellan netto utr¨attat arbete och tillf¨ort v¨arme. Enligt entropiprincipen, som tillkom l˚angt senare, ¨ar denna verkningsgrad alltid l¨agre ¨an 100%. Omr¨akningar

34Van der Waals korrektion av ideala gaslagen presenterades 1873, senare (1898) utvidgad av Daniel Berthelot. Van der Waals andra stora bidrag kom 1880 genom lagen om korresponderande tillst˚and, d¨ar ¨amnens tillst˚andssamband (mellan t.ex. tryck, volym och temperatur) kunde uttryckas p˚agenerell form via skalning med v¨arden vid den kritiska punkten, i van der Waals tappning som en funktion med tre konstanter. Van der Waals teori f¨or bin¨ara blandningar kom 1890 (nobelpris 1910). 35Dulong och Petit visade 1816 att metallers specifika v¨armekapacitet, vid tillr¨ackligt h¨oga tempe- raturer, ¨ar omv¨ant proportionell mot atomvikten. 36Finansierat med egna medel publicerade Carnot 600 exemplar av sin skrift. [20] 37Den 14 juni 1824 presenterades Carnots skrift inf¨or Acad´emie des Sciences. [9] En (positiv) recension publicerades i la Revue Encyclop´edique senare samma ˚ar av ingenj¨oren Pierre Simon Girard (1765–1836).

13 av utr¨attat arbete och kolf¨orbrukning visar att det kring sekelskiftet 1800-1900 inte var ovanligt med termiska verkningsgrader runt till synes l˚aga ett par procent, detta trots en betydande ˚angmaskinsutveckling. Ovetande om termisk verkningsgrad var Carnot dock imponerad [24] av den effektivitets¨okning som skett via Woolfs h¨ogtrycks˚angmaskin med tv˚acylindrar.38 Avsikten med Carnots arbete var dels att f¨orklara denna effektivitets- ¨okning, dels att utreda huruvida ytterligare f¨orb¨attringar kunde g¨oras. Givetvis fanns ocks˚atanken att unders¨oka huruvida det finns n˚agon ¨ovre gr¨ans f¨or hur effektiva dessa maskiner kan bli. Hans far, statsmannen och tillika arm´eingenj¨oren Lazare Carnot, hade tidigare (1783) f¨ortydligat begreppet arbete och dessutom klargjort friktionens negativa inverkan p˚aeffektiviteten hos pumpar och vattenhjul. Sadi Carnot f¨oreslog i sitt enda publicerade verk att en v¨armemotors arbete h¨arr¨or fr˚an att substansen v¨arme “rinner” genom motorn fr˚an en h¨og till en l˚ag temperatur (likt vattnet genom ett vattenhjul). Trots denna defekt i Carnots teori visade den helt korrekt att maximalt nettoarbete vid given v¨armetillf¨orsel i en v¨armemotor (cykliskt arbetande v¨armemaskin) ¨ar direkt proportionell mot maximalt tillg¨anglig temperaturdifferens och att detta maximala arbete ¨ar oberoende av arbetsmedium. Argumenten var ofta knutna till Carnots insikter om om¨ojligheten att kontinuerligt driva maskiner i en “d¨od” omgivning, s.k. evighetsmaskiner. Carnot anvisade dessutom den reversibla kretsprocess som ger ut maximalt arbete d˚aden drivs mellan tv˚a givna temperaturniv˚aer, den s.k. Carnotprocessen. Sadi Carnot avled hastigt i kolera 24 augusti 1832, endast 36 ˚ar gammal. Enligt f¨ore- skrifterna br¨andes hans tillh¨origheter och endast ett f˚atal opublicerade dokument blev r¨addade till efterv¨arlden. Carnots banbrytande men f¨or m˚anga n˚agot abstrakta arbete blev 1834 ¨oversatt till matematiska termer av fransmannen Clapeyron. I detta ˚aterfinns ¨aven Carnotprocessen f¨or f¨orsta g˚angen illustrerad i ett P -V -diagram.39

SadiCarnot WilliamThomson(LordKelvin) 1796–1832 1824–1907

Skotten William Thomson (fr˚an 1892 Baron40 Kelvin of Largs, oftast kallad Lord Kelvin eller bara Kelvin), ins˚ag via Clapeyrons artikel och vissa av de efterl¨amnade dokumenten

38Beskrivet i Biots arbete Trait´ede Physique Experimentale et Mathematique 4, 735–737, 1816. 39Clapeyrons artikel inneh˚aller ¨aven ett h¨arlett uttryck f¨or hur ˚angbildningsv¨armet (˚angbildningsen- talpin) varierar l¨angs ˚angtryckskurvan. En f¨orenklad formulering angavs 1850 av Clausius (Clausius–Cla- peyrons ekvation); vidare utveckling av fransmannen Antoine 1888. [31] 40Kelvin blev adlad (Sir William Thomson, 1866) f¨or sina tekniska och penningbesparande insatser i samband med den telegrafiska atlantkabeln mellan Irland och Newfoundland 1857–1865.

14 vidden av Carnots arbete41 och 1849 publicerade han en artikel d¨ar Carnot erk¨andes som den f¨orste att ha formulerat den naturlag vi idag kallar termodynamikens andra huvud- sats. Fr˚an Sadi Carnots efterl¨amnade anteckningar, som presenterades f¨or omv¨arlden s˚a sent som 1871 [4] av hans yngre bror Lazare-Hippolyte (1801–1888), kan det utl¨asas att Sadi Carnot mot slutet av sitt liv inte bara tog avst˚and fr˚an caloric-modellen utan ocks˚a insett det direkta sambandet mellan v¨arme och arbete vid cykliska processer, vilket i sin tur ligger till grund f¨or energiprincipen, termodynamikens f¨orsta huvudsats. Skarpare och mera generella formuleringar av andra huvudsatsen kom senare genom Clau- sius 1850/54, Lord Kelvin 1851, Planck 1879 och Carath´eodory42 1909.

8 F¨orsta huvudsatsen — energiprincipen

F¨or mekaniska system, system vid konstant temperatur, introducerade Leibnitz 1695 ett samband om konservering av vis viva (levande kraft) och vis mortua (d¨od kraft). Den levande kraften uttrycktes som produkten mellan systemets (kroppens) massa och dess hastighet i kvadrat. Efter Galileos tidigare observationer p˚afallr¨orelser hade denna pro- dukt visat sig betydelsefull f¨or sambandet mellan fallh¨ojd och sluthastighet. Den d¨oda kraften var lite mer oklar, dock troligen relaterad till Galileos fallh¨ojder. F¨orst efter Lag- ranges verk M´ecanique Analytique fr˚an 1788 blev lagen om att summan av ett mekaniskt systems potentiella och kinetiska energi ¨ar konstant beskriven i analytisk form, [3] dock med andra ben¨amningar ¨an dagens vilka inf¨ordes av fransmannen Hachette 1811. Den kinetiska energin definierades som systemets halva vis viva. [5] Principen om energins43 of¨orst¨orbarhet i en vidare mening (termodynamiskt system), det som idag oftast kallas f¨orsta huvudsatsen eller energiprincipen, publicerades44 f¨orst av den tyske l¨akaren och fysikern Julius Robert Mayer 1842. Hans uppt¨ackt blev dock inte speci- ellt uppm¨arksammat.45 Ett par ˚ar senare (1845) publicerade Mayer ett mera omf˚angsrikt arbete d¨ar han utvecklade sin energiprincip till att ¨aven g¨alla alla levande organismer. Mayers ekvivalensprincip var delvis baserad p˚aiakttagelser som han gjort som skepps- l¨akare p˚aett holl¨andskt fartyg vid en resa till Ostindien (feb. 1840 – feb. 1841). Han noterade att ven¨ost blod som tappades fr˚an europeiska sj¨om¨an var r¨odare n¨ar sj¨om¨annen

41Clapeyrons artikel blev 1837 ¨oversatt till engelska. V˚aren 1845 tillbringade Kelvin i laboratoriet hos den franske fysikern Regnault som d˚autf¨orde noggranna experiment p˚ah¨ogtrycks˚anga i syfte att f¨or- b¨attra effektiviteten f¨or ˚angmaskiner. F¨orst 1848 fick dock Kelvin f¨or f¨orsta g˚angen tillf¨alle att i detalj studera Carnots originalarbete fr˚an 1832, detta genom kollegan Lewis Gordons (1815–1875) f¨orsorg. [5] 42Carath´eodorys arbete fr˚an 1909 fick genomslag f¨orst efter en artikel av Max Born 1921. 43Ur grekiskans e´nergeia eller energos d¨ar e´n (till, under) och ergon (verksamhet, arbete); anv¨andes av Aristoteles (384–322 f.Kr.) som beteckning f¨or verksamhet i motsats till passivitet; inf¨ordes i teknisk mening av Thomas Young 1807 och i en vidare termodynamisk mening av Rankine och William Thomson 1852. Energi kan ses som r¨orelse eller f¨orm˚aga till r¨orelse. Inre energi, summan av ett ¨amnes alla molekylers kinetiska och potentiella energi relativt masscentrum, inf¨ordes av Clausius 1865. 44Mayers artikel blev refuserad av Poggendorf’s Annalen der Physik; den accepterades dock senare men d˚ai den mindre ansedda Liebig’s Annalen der Chemie und Pharmazie. 45Ett par˚ar tidigare (1840) hade den ryske kemisten Hess (i Ryssland, German Ivanovich Gess) publi- cerat ett samband f¨or ber¨akning av v¨armeutbyte vid kemiska reaktioner under konstant tryck, lagen om konstanta summor (Hess’ lag). Detta samband ¨ar v¨asentligen energiprincipen till¨ampad p˚akemiska reaktioner. [20] Dansken Ludvig August Colding n¨amns ibland i samband med energiprincipens upp- t¨ackt; hans avhandling Nogle sætninger om kræfterne, d¨ar energiprincipen uttrycks som “naturkrafternas of¨org¨anglighet”, delvis vidimerat genom m¨atningar av den mekaniska v¨armeekvivalenten, presenterades i K¨openhamn 1843 [18] men blev inte tryckt f¨orr¨an ˚ar 1851. [16]

15 befann sig i tropikerna. Ur detta drog Mayer slutsatsen att muskelarbete och kroppsv¨arme ¨ar i en exakt balans med omvandlingar mellan andra energiformer i m¨anniskokroppen, t.ex. den kemiska energi som omvandlas i samband med blodets oxidation.

Julius Robert Mayer James Prescott Joule 1814–1878 1818–1888

Trots Mayers publikation fr˚an 1842 blev det engelsmannen och bryggeri¨agarsonen James Prescott Joule samt den tyske fysikern och l¨akaren Hermann von Helmholtz som f¨orst krediterades f¨or energiprincipen (oberoende arbeten publicerade 1843–47). Detta faktum inklusive andra personliga tragedier under denna tid [12] tyngde Mayer till grad att han i maj 1850 f¨ors¨okte ta sitt liv. En kort tid efter sj¨alvmordsf¨ors¨oket blev han intagen p˚a mentalsjukhus. [21, 19] N˚agra ˚ar senare fick Mayer viss uppr¨attelse f¨or sin uppt¨ackt; May- ers tidiga arbeten blev omkring 1852 l¨asta av von Helmholtz, som i sina vitt spridda alster argumenterade f¨or Mayer som energiprincipens egentliga uppt¨ackare. Aven¨ landsmannen Clausius sl¨ot upp p˚aMayers sida. Via Clausius kom senare ocks˚aden irl¨andske professorn i fysik vid Royal Institution i London, John Tyndall, att tala till Mayers f¨ordel (1862). Prioritetsstridigheterna [5] fortsatte sedan i ett antal ˚ar fram¨over. Ar˚ 1867 blev Mayer adlad. Den slutliga uppr¨attelsen kom dock 1871 d˚aMayer erh¨oll Royal Societys h¨ogsta utm¨arkelse, Copley-medaljen, som ˚aret innan tilldelats Joule; von Helmholtz fick me- daljen 1873. Den formulering ang˚aende energikonservering som Hermann von Helmholtz publicerade 1847 har vid senare sk¨arsk˚adning [30] visat sig vara ett specialfall av energi- principen f¨or rent mekaniska system, som faktiskt var bekant sedan b¨orjan av 1800-talet. Energiprincipen brukar idag tillskrivas Mayer och Joule tillsammans.46 Joule b¨orjade tidigt att experimentera med elektricitet och dess potential att driva maski- ner och apparater.47 Joules lag om hur mycket v¨armeeffekt som utvecklas i samband med att en elektrisk str¨om flyter genom ett elektriskt motst˚and kom till under ˚aren 1840/41. Under en l˚ang rad av experiment med gaser och v¨atskor studerade Joule sedan det kvanti- tativa sambandet mellan arbete och v¨arme d¨ar han utnyttjade en rad olika elektriska,

46H¨ar kan ¨aven den franske v¨ag- och vattenbyggaren Ferdinand Reech n¨amnas; 1853 publicerade Reech ett omfattande arbete som t.ex. f¨oregrep delar av det som senare Massieu (1869), Gibbs (1876/8) och von Helmholtz (1882) skulle krediteras f¨or (termodynamiska potentialer). [30] Liksom Mayer var Reech en relativt ok¨and forskare som stod lite utanf¨or den etablerade samtida forskareliten. 47Det f¨orsta elektriska (voltaiska) batteriet presenterades av Allesandro Volta ˚ar 1800; principen f¨or elektromagnetisk induktion uppt¨acktes av Michael Faraday och Joseph Henry (1797–1878) under tidigt 1830-tal; Faradays beskrivning av elektrolys presenterades 1833/4.

16 magnetiska, mekaniska och kemiska effekter. Vid direkt omvandling fr˚an arbete till v¨arme fann Joule att kvoten mellan dessa kvantiteter var konstant, en s.k. mekanisk v¨armeekvi- valent (se omslaget). Joule, som var en utpr¨aglad experimentalist med mycket begr¨ansad akademisk skolning,48 hade till en b¨orjan lite sv˚art med att sprida sina resultat och dj¨arva slutsatser. Genom ett lyckligt sammantr¨affande p˚aen mindre konferens i Oxford 1847 blev den d˚a22 ˚ar unge William Thomson, sedermera Lord Kelvin, livligt intresserad av Joules mycket noggranna och ¨overtygande arbeten. Genom detta m¨ote fick troligen Jou- les uppt¨ackter en helt annan spridning ¨an de annars skulle ha f˚att. Thomson och Joule publicerade senare ett flertal artiklar tillsammans (t.ex. Joule-Thomson effekten 1852).

WilliamRankine RudolfClausius 1820–1872 1822–1888

Den skenbara mots¨attningen mellan Carnots och Joules arbeten gav William Thomson de impulser som sedermera fick honom (och Rudolf Clausius) att utveckla den klassiska termodynamiken mot sin full¨andning. Vid ett tillf¨alle fick James Thomson, professor i maskinteknik (mechanical engineering) vid Glasgow University, assistera sin yngre bror William i denna utveckling. Genom teori och experiment kunde James 1849 visa att, samt hur mycket, sm¨altpunkten f¨or vatten minskar med ¨okande tryck (˚aret efter publicerade ¨aven William en artikel i detta ¨amne). Med denna information kunde en t¨ankt reversibel Carnotprocess kring sm¨altkurvan visas vara i ¨overensst¨ammelse med andra huvudsatsen.49

9 Klassisk termodynamik

Baserat p˚af¨orsta huvudsatsen och Carnots principer inf¨orde William Thomson 1848 den ¨amnesoberoende termodynamiska temperaturskalan (Kelvinskalan).50 Temperaturbegrep-

48Grunderna i matematik, fysik och kemi fick Joule via privat undervisning av bl.a. John Dalton. 49Som bekant och helt olikt n¨astan alla andra ¨amnen expanderar vatten vid frysning; om inte sm¨alt- punkten samtidigt skulle minska med ¨okande tryck (p˚aett visst best¨amt s¨att) skulle detta leda till en m¨ojlig evighetsmaskin. 50Sedan den 10:e internationella konferensen om vikt och m˚att (Conf´erence G´en´erale des Poids et Mesures, CGPM) ˚ar 1954 ¨ar en kelvin grundenhet f¨or temperatur, definierad som 1/273.16 av den termo- dynamiska temperaturen vid vattens trippelpunkt. Vid den tidigare konferensen (1948) blev de b¨agge sekund¨ara (h¨arledda) enheterna joule och watt inf¨orda i SI-systemet (Syst`eme International d’Unites).

17 pet51 blev 1853/71 preciserat av skottarna William Rankine resp. James Clerk Maxwell. Vad som menas med lika och olika temperatur blev dock upph¨ojt till naturlag s˚asent som 1931 av engelsmannen Fowler. F¨or att markera den grundl¨aggande betydelsen av temperatur inom termodynamik fick denna lag ben¨amningen nollte huvudsatsen (Fowler & Guggenheim, 1939).

HermannvonHelmholtz JamesClerkMaxwell 1821–1894 1831–1879

Energiekvationen f¨or station¨ar str¨omning presenterades f¨orsta g˚angen 1860 av tysken Gus- tav Zeuner. Aret˚ innan hade William Rankine publicerat en instruktionsbok som kan kallas den f¨orsta l¨aroboken i klassisk termodynamik (A Manual of the Steam Engine and other Prime Movers). Senare mycket anv¨anda monografier var Heat as a Mode of Motion (Tyn- dall, 1863), Abhandlungen uber¨ die mechanische W¨armetheorie (Clausius, 1867), Sketch of Thermodynamics (Tait, 1868),52 Theory of Heat (Maxwell, 1871), och Die Principien der W¨armelehre (Mach, 1896). Den formalism om de grundl¨aggande begreppen arbete, temperatur och v¨arme som idag ¨overv¨ager inf¨ordes av Poincar´e1892 (publicerad i slutlig form 1908). En alternativ men mer abstrakt formulering (utan v¨arme) presenterades 1909 av den grekiske matematikern Carath´eodory.

Entropibegreppet introducerades av Clausius 1865. Hans artikel avslutas med f¨oljande klassiska sammanfattning av f¨orsta och andra huvudsatsen (energi- och entropiprincipen):

“Die energie der Welt ist constant. Die Entropie der Welt strebt einem Maximum zu.”

Tillst˚andsdiagram med entropi introducerades redan 1873 av amerikanen Willard Gibbs. Ludwig Boltzmanns definition av entropi via statistisk sannolikhet53 presenterades 1877. Med denna kunde entropin tolkas som ett m˚att p˚aett systems molekyl¨ara oordning eller

51Ben¨amningen temperatur kommer av grekiskans temper´are (mildra, blanda). 52 I j¨amf¨orelse med sina landsm¨an Rankine, Kelvin och Maxwell bidrog Peter Guthrie Tait (1831–1901) inte till n˚agot v¨asentligt inom termodynamik. Genom personliga kontakter med den brittiska forskareliten och via sina l¨arob¨ocker i fysik var dock Tait vid denna tid en person av relativt stor betydelse. 53Naturliga logaritmen av antalet m¨ojliga mikrotillst˚and f¨or det givna makrotillst˚andet multiplicerat med en konstant (Boltzmanns konstant).

18 slumpm¨assighet. Entropi54 samt konsekvenserna av andra huvudsatsen blev nu, i takt med introduktionen av de nya teorierna kring mikrokosmos, livligt diskuterade i vetenskapliga kretsar (ex. v¨armed¨oden, Maxwells demon, Brownsk r¨orelse55 och Gibbs paradox). F¨orst efter lanseringen av kvantteorin (Max Planck, 14 december 1900) och egentligen inte f¨orr¨an os¨akerhetsprincipen (Heisenberg, 1927) fastslagits kunde dessa fr˚agetecken r¨atas ut.56 Tongivande i denna nya era, f¨orutom Planck sj¨alv, var bl.a. Gibbs, von Helmholtz samt fransm¨annen Duhem och Massieu. Gibbs inf¨orde t.ex. fasl¨aran57 (1876/8) vilket gjorde det m¨ojligt att studera j¨amviktsf¨orh˚allanden i heterogena system. Han genera- liserade och formaliserade dessutom termodynamiken s˚aatt dess anv¨andning kunde ut- str¨ackas till en m¨angd nya omr˚aden; exempelvis kemi, d¨ar bl.a. fransm¨annen Raoult och Le Chatelier, holl¨andaren Van’t Hoff (nobelpris 1901), den svenske kemisten Svante Arrhenius (nobelpris 1903), och amerikanarna Lewis & Randall senare bidrog med viktiga insatser.

WillardGibbs LudwigBoltzmann 1839–1903 1844–1906

Den industriella revolutionen drev p˚autvecklingen inom termodynamik. Omv¨ant kan det ocks˚akanske s¨agas att termodynamiken blev p˚adrivande f¨or den industriella utvecklingen. Den m¨angd av f¨orslag, patent och realiseringar avseende olika processer och arbetsgivande v¨armemaskiner som kom fram under 1800-talet ¨ar imponerande. Som exempel kan n¨amnas Ericssonprocessen58 1833, br¨anslecellen59 1839 (Sir William Grove), Clausius-Rankine-

54Ur grekiskans e´n (under) och trop´e (omvandling). 55Slumpm¨assiga r¨orelser av pollenkorn i stilla vatten, observerade 1827 av skotten Robert Brown (1773– 1858). 56Maxwells demon (beskrivet i ett brev fr˚an Maxwell till Tait daterat 1 december 1873 [5]) ¨overlevde l¨angst; problemet med denna organism som vid ett litet h˚al mellan tv˚a beh˚allare av en gas skulle kunna sortera ut molekyler med olika hastigheter blev slutgiltigt l¨ost s˚asent som 1951 (L´eon Brillouin), efter id´eer tidigare anf¨orda av t.ex. Leo Szilard (1929). [11] 57Henrys lag f¨or gasl¨oslighet i v¨atskor vid l˚aga gaskoncentrationer kom redan 1803. 58 Svensken John Ericsson, som s˚asn¨opligt fick motorhaveri med sitt lokomotiv The Novelty vid ut- maningen mot George Stephensons (1781–1848) The Rocket 1829, vigde en stor del av sitt arbetsf¨ora liv till att utveckla v¨armemotorer. Ericsson utn¨amndes till fil. hedersdoktor vid Lunds universitet vid dess jubileum 1868. Mot slutet av sitt liv (1870–1888) arbetade Ericsson intensivt med en varmluftsmotor med solen som drivk¨alla. 59Br¨anslecellen vidareutvecklades f¨orst p˚a1940-talet, fr¨amst genom den engelske ingenj¨oren Francis Thomas (Tom) Bacon (1904–1992); fick sitt stora genombrott p˚a 1960-talet genom USA:s rymdprogram Gemini och Apollo. Br¨anslecellen anses idag ha mycket stor potential i det framtida energisamh¨allet.

19 processen60 under slutet av 1850-talet, Ottocykeln61 1862, Braytons gasturbincykel62 1872 och Dieselcykeln 1892. Fram till 1880-talet var de flesta ˚angmaskiner av kolvtyp, kolv˚angmaskiner. Behovet av mer kompakta motorer ledde nu fram till utveckling av ˚angturbiner. Otto-Edvard Carlsund (1809–1884) konstruerade redan 1870 (i Motala) en enkel reaktions˚angturbin f¨or drift av s˚agklingor. [26] Gustaf de Laval, som f¨or sin mj¨olkseparator beh¨ovde en snabbg˚aende motor, experimenterade under 1883 med sm˚areaktionsturbiner.63 Gustav de Laval ¨overgick senare till turbiner av ren aktionstyp. F¨or att i ett enda steg utnyttja ¨overkritiska tryckfall utvecklade de Laval det konvergent-divergenta ˚angmunstycket, La- valmunstycket, presenterat vid v¨arldsutst¨allningen i Chicago 1893. F¨orst efter sekelskiftet (1903) kunde Stodola, huvudsakligen verksam i Schweiz, visa att de Laval faktiskt ˚astad- kommit ¨overljudshastighet i sina munstycken. Den s.k. Ljungstr¨omsturbinen, en˚angturbin med motroterande turbinhjul, patenterades 1908 av br¨oderna Birger och Fredrik Ljung- str¨om. Fredriks unika luftf¨orv¨armare presenterades 1920.

JohnEricsson GustafdeLaval 1803–1889 1845–1912

60Clausius och Rankine bidrog b˚ada med teoretisk beskrivning och termodynamisk analys av denna ideala ˚angkraftsprocess (som inkluderar ¨overhettning), i anglosaxisk litteratur vanligast under ben¨am- ningen Rankineprocessen. F¨or att ¨oka verkningsgraden tillkom senare metoden med intern v¨arme˚ater- vinning, regenerering. En av pionj¨arerna inom detta omr˚ade var Sir William Siemens. 61Ottocykeln, den ideala termodynamiska kretsprocessen f¨or gnistt¨andande motorer f¨oreslogs 1862 av fransmannen Beau de Rochas. Atkinsoncykeln, effektivare men mindre kraftfull ¨an Ottocykeln, presen- terades 1882 av engelsmannen James Atkinson (1846–1914). Den kraftfulla men br¨anslet¨orstiga Wankel- motorn patenterades 1936 av tysken Felix Wankel (1902–1988). 62Aven¨ kallad Jouleprocessen (Joule, 1852). Grundprincipen f¨or en gasturbin beskrevs redan 1791 i patent av engelsmannen John Barber. Det skulle dock dr¨oja till ¨anda in p˚ab¨orjan av 1900-talet innan man lyckades uppn˚akontinuerlig drift av denna motortyp. Den f¨orste som i praktiken lyckades (1903) var norrmannen Ægidius Elling, senare ocks˚atysken Hans Holzwarth (1906). Turbojetmotorn patenterades 1930 av engelsmannen Frank Whittle. 63H¨ar ins˚ag irl¨andaren Parsons f¨ordelen med seriekopplade turbiner (patent 1884). Parsons byggde senare det f¨orsta fartyget med turbindrift (Turbinia, 1897).

20 10 Kolvmotorer

Leonardo da Vinci skisserade 1509 p˚aen lyftapparat med f¨orbr¨anning under konstant tryck. Apparaten blev troligtvis aldrig realiserad; detta trots att den verkar fullt an- v¨andbar, om ¨an med en teoretiskt sett d˚alig (l˚ag) termisk verkningsgrad. [14]64 Ar˚ 1673 presenterade holl¨andaren Christiaan Huygens en skiss f¨or en liknande apparat/motor fast nu krutdriven och med f¨orbr¨anning vid v¨asentligen konstant volym. [6, 14] Huygens visade att motorn hade potential att h¨oja en 3-tons vikt minst 9 meter genom att anv¨anda endast 1 kg krut. Praktiska problem i kombination med d˚alig marknad f¨or arbetsgivande motorer p˚adenna tid innebar dock att projektet lades ner. Principen f¨or Stirlingmotorn patenterades redan 1816 av den skotske pr¨asten Robert Stir- ling (senare patent ocks˚atillsammans med sin bror James 1827 och 1840). Stirlingmotorns princip blev dock vilande till en bra bit in p˚a1900-talet.65 Den f¨orsta kommersiella kolvmotorn med intern f¨orbr¨anning presenterades av natura- liserade belgaren Etienne´ Lenoir 1860 (encylindrig dubbelverkande gasmotor utan f¨or- kompression). Motorn var i m˚angt och mycket baserad p˚aett antal tidigare motorkon- struktioner som presenterats under 1800-talet, ett liknande koncept hade t.ex. redan 1833 presenterats av den engelske ingenj¨oren Lemuel W. Wright (1798–1851), som i sin tur var en vidareutveckling av d˚atidens ˚angmaskiner. T¨andningen var av samma typ som schweizaren Isaac de Rivaz66 anv¨ant i b¨orjan av seklet (1805–1813), som i sin tur byggde p˚aAllesandro Voltas “elektriska pistol” fr˚an slutet av 1700-talet (1776). Det som Lenoir fick patent p˚avar dess mjuka g˚ang som ˚astadkoms genom att det i b¨orjan av insugnings- takten enbart tillf¨ordes luft, f¨orst i slutet av takten tillf¨ordes br¨anslet (stadsgas). Den termiska verkningsgraden var ca. 4%, i niv˚amed samtida mindre ˚angmaskiner. [6]

NikolausOtto RudolfDiesel 1832–1891 1858–1913

64Manuskriptet med Leonardos skiss blev publicerat s˚asent som 1881 av fransmannen Charles Ravaisson-Mollien (Manuscrits de Leonardo da Vinci, 6 volymer, Paris). 65Robert Stirlings utf¨orliga beskrivningar och ritningar fr˚an patentet 1816 kom av n˚agon anledning inte med i det officiella, tillg¨angliga dokumentet. S˚asent som 1917 ˚aterfanns dessa vid det brittiska patentverket. [6] 66Rivaz var den f¨orste att anv¨anda en motor med intern f¨orbr¨anning f¨or framdrivning av ett markbundet fordon. Detta verkar ha skett omkring 1813. [6]

21 Den f¨orsta kolvmotorn med intern f¨orbr¨anning och enligt fyrtaktsprincipen konstruera- des av Nikolaus Otto och Eugen Langen 1876. Termisk verkningsgrad var nu uppe i ca. 17%. Ett par ˚ar senare (1879) tog Gottlieb Daimler (1834–1900) patent p˚aden f¨ors- ta flercylindriga f¨orbr¨anningsmotorn med gemensam vevaxel. Tillsammans med Wilhelm Maybach (1846–1929) byggde Daimler sedan den f¨orsta kommersiella bilmotorn 1883 (pa- tent 1885). Den f¨orsta egentliga tv˚ataktsmotorn utvecklades 1878/81 av Sir Dugald Clerk, vissa f¨orenklande modifieringar inf¨ordes 1891 av Joseph Day (1855–1946). Termodynamiskt sett kom det stora genombrottet med dieselmotorn (patent 1892). Diesels id´etill att konstruera en effektiv v¨armemotor l¨ar ha uppst˚att efter f¨orel¨asningar i termo- dynamik av fysikern Karl Linde 1878. Diesel attraherades av Carnotprocessen och b¨orjade fundera kring m¨ojligheterna att n¨arma sig denna ideala process.67 Resultatet blev ett motorkoncept som h˚aller ¨an idag. Vid motorprov i sitt laboratorium i Augsburg uppn˚adde Diesel 1897 en termisk (br¨anslebaserad) verkningsgrad av ca. 26%. [6] P˚alicens fr˚an Tyskland byggdes ˚ar 1900 den f¨orsta dieselmotorn i Sverige av Atlas Diesel AB. Konstruk- tionen, framf¨orallt utformningen av f¨orbr¨anningsrummet, f¨orb¨attrades under ledning av Jonas K. Hesselman68 (1877–1957) varvid t.ex. verkningsgraden ¨okades till 36%. Marina turbomatade dieselmotorer (av tv˚ataktstyp) har idag termiska verkningsgrader runt 50%.

11 Kinetisk gasteori

John James Waterston Lord Rayleigh 1811–1883 1842–1919

Bland de f¨orsta69 att presentera n˚agot konkret och h˚allbart inom kinetisk gasteori (sta- tistisk termodynamik) var den excentriske brittiske fysikern John James Waterston. [29]

67 H¨ogst termisk verkningsgrad, Carnotverkningsgraden 1 − TL/TH , uppn˚as om processen ¨ar reversibel och endast har v¨armeutbyte vid tv˚akonstanta (absoluta) temperaturer TL och TH . F¨or en v¨armemotor inneb¨ar detta att teoretiskt h¨ogst verkningsgrad ¨ar best¨amd av processens l¨agsta och h¨ogsta temperatur. 68Hesselman utvecklade ¨aven 1926-33 en r˚aoljemotor med direktinsprutning och elt¨andning, Hesselmans l˚agtrycksmotor. T¨andkulemotorn patenterades 1890 av Herbert Akroyd Stuart (1864–1927). 69Redan i slutet av 1700-talet hade Daniel Bernoulli introducerat en statistisk behandling av enskilda mikropartiklar. Bernoulli introducerade t.ex. begreppet fri medelv¨agl¨angd och visade indirekt att trycket i en (ideal) gas ¨ar omv¨ant proportionellt mot volymen och direkt proportionell mot gasens kinetiska energi. Dessa teser ˚ateruppv¨acktes och utvidgades av engelsmannen John Herapath 1816/21. [29, 5]

22 Redan 1845 skickade Waterston en artikel, fr˚an Bombay i Indien, till Royal Society i London. Artikeln, som blev refuserad, inneh¨oll bland annat den idag accepterade kine- tiska definitionen av gastemperatur samt embryot f¨or det s.k. ekvipartitionsteoremet.70 Det enda det m¨aktiga s¨allskapet publicerade (1846) var en kort sammanfattning (med felstavat efternamn). Waterston fick heller inte tillbaka sin artikel, och utan egen kopia kunde han d¨arf¨or inte heller publicera artikeln n˚agon annanstans. Det enda han kunde g¨ora var att p˚aprivat v¨ag skicka runt en utvidgad sammanfattning. Ett s˚adant n˚adde t.ex. Hermann von Helmholtz som publicerade densamma i en tysk tidskrift, [1] vilket snabbt stimulerade fram arbeten inom kinetisk gasteori i Tyskland. Genom bl.a. Joule (1851), Kr¨onig (1856), Clausius (1857), Maxwell (1860, 1866), Boltzmann (1866) och holl¨andaren van der Waals (1877) blev sedan den kinetiska gasteorin allm¨ant accepterad. Aven¨ britten Sydney Chapman, svensken David Enskog och dansken Martin Knudsen f¨ortj¨anar h¨ar omn¨amnande (tidigt 1900-tal). P.g.a. refuseringen av Waterstons artikel blev utvecklingen inom kinetisk gasteori ca. 15 ˚ar f¨orsenad.71 Waterston var sj¨alvfallet mycket besviken och bitter p˚adet vetenskapliga etablissemanget och i juni 1883 [1] f¨orsvann han sp˚arl¨ost fr˚an sitt hem . . . . Erk¨annadet av Waterstons arbete kom f¨orst 10 ˚ar senare d˚aLord Rayleigh slutligen publicerade hans artikel. I f¨orordet varnar Rayleigh unga forskare f¨or den motvilja gentemot nya fr¨ascha id´eer som kan finnas hos etablerade vetenskapsm¨an.

12 Kyl- och kryoteknik

MichaelFaraday CarlvonLinde 1791–1867 1842–1934

Den f¨orste k¨ande att demonstrera artificiell kylning var skotten William Cullen 1748 (f¨or˚angning av etyleter vid l˚agt tryck, publicerat 1756).72 Genom att kombinera med ˚ang-

70Den kinetiska energin hos en gas sprider ut sig j¨amnt ¨over tillg¨angliga, exciterade frihetsgrader. Waterston behandlade enbart translation. Teoremet blev senare utvidgat av Maxwell och Boltzmann. 71Clausius ˚aterintroducerade och f¨ortydligade 1858 begreppet fri medelv¨agl¨angd och 1860 publicerade Maxwell f¨orsta delen av sin artikelserie inom kinetisk gasteori. Maxwells teori utvidgades av Boltzmann 1872, vilket t.ex. resulterade i Maxwell-Boltzmanns f¨ordelningsfunktioner f¨or ideala gaser. Hastighetsf¨or- delningen verifierades experimentellt f¨orst ˚ar 1920 efter experiment av Otto Stern. 72Kylgr¨anstemperatur f¨or fuktig luft p˚avisades 1758 av Benjamin Franklin (1706–1790).

23 kompression omsatte sedan den amerikanske uppfinnaren Oliver Evans denna id´etill en konstruktionsritning av en praktisk kylmaskin (1804). Den f¨orsta fungerande kylmaskinen av detta slag konstruerades dock i England av amerikanen Jacob Perkins 1834. Kompres- sionen skedde h¨ar med en handdriven pump, som k¨oldmedium anv¨andes sulfateter (eng. sulphuric ether). De f¨orsta att tillverka kommersiella kontinuerligt drivna kylmaskiner anses vara amerikanen Alexander C. Twining (1856) och australiensaren James Harrison (1859). ˚Ar 1834 uppt¨ackte fransmannen Jean Peltier att kylning kunde ˚astadkommas genom att l˚ata en elektrisk str¨om passera genom en krets med tv˚aolikt dopade material. N˚agra ˚ar tidigare (1821) hade Thomas Seebeck uppt¨ackt det omv¨anda f¨orh˚allandet. Principen f¨or kalluftsmaskinen presenterades 1844 av den amerikanske l¨akaren John Gorrie (1803–1855). Metoden med kylning medelst ˚angtryckss¨ankning, s.k. vakuumkylning, initi- erades av John Leslie 1810. En kommersiell variant av denna typ konstruerades 1866 av fransmannen Edmon Carr´e(f¨odd 1833). [2] Ferdinand Carr´e, Edmonds bror, lanserade 1859 den f¨orsta adsorptionskylmaskinen (ammoniak och vatten). Den f¨orsta kontinuerligt drivna kylmaskinen av denna typ, utan r¨orliga delar, uppfanns 1921 av de d˚avarande teknologerna vid KTH, Baltzar von Platen och Carl Munters.73 Engelsmannen Michael Faraday uppt¨ackte 1818 att gaser kunde bringas i flytande tillst˚and genom kombination av tryck¨okning och kylning. Faraday lyckades kondensera koldioxid och svavelv¨ate men misslyckades med t.ex. syre, kv¨ave och v¨ate. Lindeprocessen, som bygger p˚aJoule-Thomson effekten (Joule-Kelvin effekten) d¨ar en kraftig temperaturs¨ankning kan erh˚allas d˚aen komprimerad och kyld gas hastigt f˚ar expandera utan arbetsutbyte, presenterades 1870 av tysken Karl Linde.74 Med denna metod kunde fransm¨annen Raoul Pictet och Louis Cailletet 1878 kondensera sm˚am¨ang- der syrgas och kv¨avgas; Linde sj¨alv anv¨ande metoden 1895 f¨or att i stor skala kondensera luft (varvid kv¨ave och syre kunde separeras). V¨atgas (kokpunkt 20 K vid 1 atm) konden- serades 1898 av skotten Sir James Dewar, termosk¨arlet med vakuumisolering hade han uppfunnit sex ˚ar tidigare. Den i sammanhanget s˚aviktiga kritiska temperaturen (¨over vilken en gas inte kan kondenseras hur h¨ogt trycket ¨an ¨ar) klarlades 1869 av engels- mannen Thomas Andrews.75 Linde och fransmannen Georges Claude (1870–1960) lade grunden till den industriella kryotekniken. Claude presenterade 1902 en process f¨or sepa- rering av luft i stor skala. Luften kondenserades f¨orst genom expansion och arbetsutbyte och via fraktionerad destillation avskiljdes sedan luftens syre, kv¨ave och argon (patent 1904). I b¨orjan av 1900-talet hade kyltekniken utvecklats s˚al˚angt att man verkligen b¨orjade n¨arma sig den absoluta nollpunkten. I sitt ber¨omda kryogeniska laboratorium i Leiden lyckades holl¨andaren Kamerlingh Onnes 1908 att kondensera den relativt nyuppt¨ackta (1895) ¨adelgasen helium (kokpunkt 4.2 K vid 1 atm) och tre˚ar senare (1911) uppt¨ackte Kamerlingh Onnes supraledning76, vilket bel¨onades med 1913 ˚ars nobelpris i kemi. Obe- roende av varandra f¨oreslog 1926 holl¨andaren Debye (nobelpris 1936) och kanadensaren Giauque (nobelpris 1949) metoden med paramagnetisk kylning. Ar˚ 1934 utvecklade rys- sen Kapitza en ny metod f¨or framst¨allning av flytande helium, baserad p˚as.k. adiabatisk kylning; 1937 uppt¨ackte Kapitza fenomenet superfluiditet (nobelpris 1978).

73Ett par ˚ar senare blev von Platen & Munters konstruktion f¨orb¨attrad av Leo Szilard och Albert Einstein, deras patent s˚aldes 1927 till Electrolux. 74Efter 1898 Carl von Linde. 75Kritisk temperatur uppt¨acktes 1822 av fransmannen Charles Cagniard de la Tour (1777–1859). 76En teori f¨or supraledning presenterades 1950 av Ginzburg & Landau (nobelpris 2003 resp. 1962).

24 13 1900–tal

MaxPlanck WaltherNernst 1858–1947 1864–1941

I b¨orjan av 1900-talet dominerades termodynamiken av n¨odv¨andiga anpassningar till kvantmekanik samt unders¨okningar och teoribildning av ¨amnens egenskaper vid extremt l˚aga temperaturer och h¨oga tryck. Inom det mer ingenj¨orsm¨assiga planet skedde ocks˚aen stark utveckling, t.ex. inom luftkonditionering och v¨arme- och mass¨overf¨oring via arbeten av t.ex. Willis Carrier, Henri B´enard, Wilhelm Nusselt, Ernst Schmidt, Allan Colburn, Thomas Sherwood, William McAdams, Max Jakob och Ernst Eckert.77 En teori om metallers v¨armeledning presenterades ˚ar 1900 av Paul Drude, tidigare (1881) hade dansken Ludvig Lorenz studerat kopplingen mellan elektrisk ledningsf¨orm˚aga och v¨armeledning. Den ber¨omda formeln E = mc2 kom ˚ar 1905. Sambandet inneb¨ar att energi och massa inte kan anses vara konserverade storheter var f¨or sig, d¨aremot dess summa.78 En teori f¨or fasta kroppars specifika v¨armekapacitet och dess temperaturberoende presen- terades 1912 av Max Born (nobelpris 1954) och Theodore von K´arm´an samt Peter Debye, en teori som i sin tur byggde p˚atidigare experimentella unders¨okningar och teorier av Walther Nernst (nobelpris 1920), Frederick Lindemann, och Albert Einstein (nobelpris 1921, utdelat 1922). F¨orutom ovan n¨amnda tillkom betydande insatser ¨aven via Wilhelm Wien (nobelpris 1911), Sir James Jeans, Sir Joseph Larmor, Paul Ehrenfest, och Satyendra Bose. Entropins absolutv¨arde (tredje huvudsatsen) fastslogs av Nernst 1906.79 En teori

77Bland n˚agra andra k¨anda namn inom v¨arme¨overf¨oring kan n¨amnas Franz Grashof, Leo Graetz och Sir Thomas Stanton, vars viktigaste arbeten dock utf¨ordes under sent 1800-tal. Ludwig Prandtl (1875–1953), som h¨ar hedrats med ett dimensionsl¨ost tal, tillf¨orde sj¨alv inte s˚amycket till omr˚adet, en analogi mellan konvektivt v¨armeutbyte och impulsutbyte presenterades 1910. Prandtls monumentala insatser skedde inom str¨omningsl¨ara, speciellt gr¨ansskiktsteorin 1904. 78Sambandet krediteras vanligtvis till Albert Einstein. Osterrikaren¨ Friedrich (Fritz) Hasen¨ohrl hade dock knappt ett ˚ar innan Einstein (och i samma tidskrift) presenterat en analys som i allt v¨asentligt inbegriper samma resultat. 79Presenterat inf¨or K¨onigliche Gesellschaft der Wissenschaften zu G¨ottingen 23 december 1905. Max Plancks formulering fr˚an 1910, publicerad 1912, blev aldrig riktigt accepterad av Nernst och hans l¨ar- ljungar och tredje huvudsatsen blev d¨arf¨or under l˚ang tid fram¨over ett hett debatt¨amne. F¨orst efter mycket m¨atningar och vidare teoribildning inom den kondenserade materiens fysik, ex. Landau & Lifshitz (1938), samt den lilla justering av Nernsts formulering som gjordes av Franz Simon 1937, tidigare doktorand hos Nernst, blev tredje huvudsatsen allm¨ant accepterad som naturlag.

25 f¨or att ber¨akna absolut entropi f¨or enatomiga gaser presenterades i oberoende arbeten 1911/12 av Otto Sackur och Hugo Tetrode. Energetiken, den gren eller kanske snarare v¨arlds˚ask˚adning som leddes av kemisten Ost- wald och fysikern Duhem, blev h˚art ansatt i slutet av 1800- och b¨orjan av 1900-talet; energetikens utg˚angspunkt ¨ar att energi och dess omvandlingar har en s¨arst¨allning in- om fysiken. Atomernas existens ifr˚agasattes80 och det statistiska syns¨attet, f¨orordat av t.ex. Boltzmann, f¨orkastades. [24] Samtidigt skedde en betydande utveckling inom till¨am- pad termodynamik, genom Richard Mollier (1904/6) blev t.ex. anv¨andadet av entalpi81 och olika entalpidiagram allm¨ant vedertaget. Omkring 1935 var teoribildningen inom s.k. klassisk termodynamik i princip klar.

LarsOnsager ClaudeShannon 1903–1976 1916–2001

Inom klassisk termodynamik f¨oruts¨atts avvikelser fr˚an j¨amvikt vara sm˚aeller f¨orsum- bara. De f¨orsta teoriansatserna f¨or system vid icke-j¨amvikt, irreversibel termodynamik eller teorin f¨or dissipativa f¨orlopp, kan sp˚aras till arbeten av belgaren De Donder (kemisk affi- nitet 1927), norrmannen Lars Onsager (principen om lokala j¨amviktstillst˚and 1931, nobel- pris 1968) och Carl Eckart (teori f¨or diffusion 1940).82 Den irreversibla termodynamiken utvecklades vidare under mitten av 1900-talet, av bland andra Josef Meixner 1943/54, Hendrik Casimir 1945, Ilya Prigogine 1949/55 (nobelpris 1977), Rolf Landauer 1957/70, Ulf Uhlhorn 1960 samt Sybren Ruurds de Groot och Peter Mazur 1962. Bland arbeten att f¨ors¨oka koppla ihop statistisk och klassisk termodynamik (mikro- resp. makroskopiskt syns¨att) kan n¨amnas Leo Szilard (1922), Gilbert Lewis (1931) och Benˆoit Mandelbrot (1964). Anv¨andandet av entropi inom informationsteori och digital kommu- nikation initierades 1948 av amerikanarna Claude Shannon och Norbert Wiener. Ordet exergi (Exergie) myntades 1953 av slovenen Zoran Rant, och avs˚ag ett termody- namiskt systems tekniska arbetsf¨orm˚aga, i en viss omgivning. En generell definition gavs

80Det slutliga beviset f¨or atomernas existens blev Perrins experimentella arbete fr˚an 1908, som ba- serades p˚aEinsteins teori f¨or den Brownska r¨orelsen fr˚an 1905/6. Neutrinon, en elementarpartikel vars existens f¨orutsades 1930 av Wolfgang Pauli (nobelpris 1945), via bl.a. energiargument, p˚avisades experi- mentellt 1956. 81Fr˚an grekiskans entalpein (att v¨arma); ben¨amningen vedertagen f¨orst under 1930-talet; funktionen introducerades av Gibbs 1875; ordet entalpi myntades av Kamerlingh Onnes 1909. 82Grahams diffusionslag f¨or gaser presenterades 1833; Ficks lagar om massdiffusion 1855.

26 senare av Baehr (1965). Exergi, ett systems arbetspotential eller ˚atkomliga energi, visade sig vara i princip likv¨ardigt med det som Joseph Keenan introducerat under ben¨amningen Availability under 1930-talet (Keenan, 1932), preciserat och f¨ortydligat 1951, vilket i sin tur kan h¨arledas till arbeten av Gibbs, Maxwell, Gouy och Stodola fr˚an slutet 1800-talet.

14 Slutord

F¨orenklat kan den klassiska termodynamikens utveckling delas in i tre tidsperioder. Den f¨orsta fr˚an 1600-talets mitt i samband med de f¨orsta tillf¨orlitliga termometrarna och bildandet av akademierna i London och Paris och fram till James Watts ˚angmaskins- patent 1769; den andra fram till Clausius formulering av andra huvudsatsen 1850, den tredje fram till i mitten av 1930-talet d˚aalla fyra huvudsatserna slutligen accepterats som obestridliga naturlagar. Den st¨orsta enskilda insatsen m˚aste tillskrivas den franske arm´eingenj¨oren Sadi Carnot (1796–1832), som i sitt enda publicerade arbete fr˚an 1824, R´eflexions sur la motrice du feu, kan s¨agas vara den f¨orste som formulerade termodynamikens andra huvudsats. D˚a det dessutom framkommit att Carnot mot slutet av sitt liv gjort best¨amningar av den mekaniska v¨armeekvivalenten 83 finns det vissa som anser att ¨aven den f¨orsta huvudsatsen (energiprincipen) kan tillskrivas Carnots namn. Hursomhelst kan Carnot anses som den moderna termodynamikens fader. N¨ar det g¨aller ¨ovriga enskilda personers insatser b¨or engelsmannen James Prescott Joule (1818–1888) inordnas strax efter Carnot. Den tyske l¨akaren Julius Robert Mayer (1814– 1878) publicerade visserligen en artikel 1842 d¨ar energiprincipen f¨or f¨orsta g˚angen kan s¨agas vara skriftligen formulerad men Joules bidrag under perioden 1840–7 m˚aste s¨agas v¨aga tyngre. Joules extremt noggranna m¨atningar av den mekaniska v¨armeekvivalenten samt hans insikt om energins84 bevarande vid alla processer, g¨or att Joule b¨or anses som energiprincipens egentliga uppt¨ackare. Intressant ¨ar att varken Carnot, Mayer eller Joule genomgick en traditionell vetenskaplig skolning, vilket kan f¨orklara det initiella motst˚andet till deras originella arbeten. Kanske ¨ar det ocks˚as˚aatt det faktiskt m˚anga g˚anger kr¨avs lite udda personligheter i kombination med ett fritt och lite oskolat t¨ankande f¨or att skapa de riktigt stora id´eerna. F¨or att leda termodynamiken vidare mot dess full¨andning kr¨avdes dock insatser av en helt annan natur, framf¨orallt d˚agenom de klassiskt skolade vetenskapsm¨annen William Thomson (Lord Kelvin), William Rankine, Rudolf Clausius, Willard Gibbs, Ludwig Boltzmann och Walther Nernst. 83 Vissa av Carnots manuskriptnoteringar mellan 1824 och fram till hans d¨od 1832 blev publicerade [16] i en utg˚ava av R´eflexions fr˚an 1953 (Paris: A. Blanchard). 84Joules ben¨amning ¨ar Force.

27 15 Biografiska data

Amagat, Emile-Hilaire´ Frankrike ⋆1841-01-02 Saint-Satur †1915-02-15 Saint-Satur Amontons, Guillaume Frankrike ⋆1663-08-31 Paris †1705-10-11 Paris Amp`ere, Andr´e-Marie Frankrike ⋆1775-01-20 Lyon †1836-06-10 Marseille Andrews, Thomas England (Belfast) ⋆1813-12-19 Belfast †1885-11-26 Belfast Antoine, Louis Charles Frankrike ⋆1825-05-29 Rambervilles †1898-04-01 Brest Arrhenius, Svante August Sverige ⋆1859-02-19 Vik (n¨ara Uppsala) †1927-10-02 Stockholm Avogadro, Amadeo (Carlo Lorenzo Romano) Italien ⋆1776-06-09 Turin †1856-07-09 Turin Bacon, Sir Francis England ⋆1561-01-22 London †1626-04-09 London Baehr, Hans-Dieter Tyskland ⋆1928-06-24 Elbing/Westpreussen Barber, John England ⋆1734-10 Greasley †1801-11-06 Attleborough Beau de Rochas, Alphonse Eug`ene Frankrike ⋆1815-04-09 Digne †1893-03-27 Vincennes B´enard, Henri Claude Frankrike ⋆1874-10-25 Lieurey †1939-03-29 Neuilly-sur-Seine B´erard, Jacques Etienne´ Frankrike ⋆1789-10-12 Montpellier, H´erault †1869-06-10 Montpellier Bernoulli, Daniel Holland/Schweiz ⋆1700-02-08 Groningen †1782-03-17 Basel Berthelot, Paul Alfred Daniel Frankrike ⋆1865-11-08 Paris †1927-03-08 Paris Biot, Jean-Baptiste Frankrike ⋆1774-04-21 Paris †1862-02-03 Paris Black, Joseph Skottland ⋆1728-04-16 Bordeaux †1799-11-10 Edinburgh Boerhaave, Hermann Holland ⋆1668-12-31 Voorhut †1738-09-23 Leiden Boltzmann, Ludwig Eduard Osterrike¨ ⋆1844-02-20 Wien †1906-10-05 Duino, Trieste Born, Max Tyskland/England ⋆1882-12-11 Breslau †1970-01-05 G¨ottingen Bose, Satyendra Nath Indien ⋆1894-01-01 Calcutta †1974-02-04 Calcutta Boyle, Robert Irland/England ⋆1627-01-25 Lismore †1691-12-30 London Branca, Giovanni Italien ⋆1571-04-22 Sant’Angelo †1645-01-24 Loreto

28 Brayton, George Bailey USA ⋆1830-10-03 Little Compton, RI †1892-12-17 London, England Brillouin, L´eon Nicolas Frankrike ⋆1889-08-07 S`evres †1969-10-04 New York City Bunsen, Robert Wilhelm Tyskland ⋆1811-03-31 G¨ottingen †1899-08-16 Heidelberg Cailletet, Louis Paul Frankrike ⋆1832-09-21 Chˆattillon-sur-Seine †1913-01-05 Paris Callendar, Hugh Longbourne England ⋆1863-04-18 Hatherop †1930-01-21 London Cannizzaro, Stanislao Italien ⋆1826-07-13 Palermo †1910-05-10 Rom Carath´eodory, Constantin Grekland/Tyskland ⋆1873-09-13 Berlin †1950-02-02 Munchen¨ Carnot, Lazare-Nicolas-Margu´erite Frankrike ⋆1753-05-13 Nolay †1823-08-02 Magdeburg Carnot, Nicolas-L´eonard-Sadi Frankrike ⋆1796-06-01 Paris †1832-08-24 Paris Carr´e, Ferdinand Philippe Edouard´ Frankrike ⋆1824-03-11 Moislains, Somme †1900-01-11 Pommeuse, Seine- et-Marne Carrier, Willis Haviland USA ⋆1876-11-26 Angola, NY †1950-10-07 New York, NY Casimir, Hendrik Brugt Gerhard Holland ⋆1909-07-15 Haag †2000-05-04 Heeze Celsius, Anders Sverige ⋆1701-11-27 Uppsala †1744-04-25 Uppsala Chapman, Sydney England ⋆1888-01-29 Eccles †1970-06-16 Boulder, CO Charles, Jacques Alexandre C´esar Frankrike ⋆1746-11-12 Beaugency Loiret †1823-04-07 Paris Clapeyron, Benoˆıt-Pierre-Emile´ Frankrike ⋆1799-02-26 Paris †1864-01-28 Paris Clausius, Rudolf Julius Emmanuel Tyskland ⋆1822-01-02 K¨oslin †1888-08-24 Bonn Cl´ement (Cl´ement-Desormes), Nicolas Frankrike ⋆1779-01-12 Dijon †1841-11-21 Paris Clerk (Clark), Sir Dugald Skottland ⋆1854-03-31 Glasgow †1932-11-12 Surrey Colburn, Allan Philip USA ⋆1904-06-08 Madison, WI †1955-02-06 Delaware Colding, Ludvig August Danmark ⋆1815-07-13 Arnakke (n¨ara Holbæk) †1888-03-21 K¨openhamn Cullen, William Skottland ⋆1710-04-15 Hamilton †1790-02-05 Kirknewton Dalton, John England ⋆1766-09-05 Eaglesfield †1844-07-27 Manchester Davy, Sir Humphry England ⋆1778-12-17 Penzance †1829-05-29 Gen`eve

29 De Donder, Th´eophile Ernest Belgien ⋆1872-08-19 Bryssel †1957-05-11 Bryssel Debye, Peter Josef William (Petrus Josephus Wilhelmus) Holland/USA ⋆1884-03-24 Maastricht †1966-11-02 Ithaca, NY Delaroche, Etienne Fran¸cois Schweiz/Frankrike ⋆1781-12-09 Gen`eve †1813-12-23 Paris Descartes, Ren´e(lat. Renatus Cartesius) Frankrike ⋆1596-03-31 Le Haye †1650-02-11 Stockholm Desormes, Charles Bernard Frankrike ⋆1777-06-03 Dijon †1862-08-30 Verberie Dewar, Sir James Skottland ⋆1842-09-20 Kincardine-on-Forth †1923-03-27 London Diesel, Rudolf Christian Karl Tyskland ⋆1858-03-18 Paris †1913-09-29 Engelska kanalen Drude, Paul Karl Ludwig Tyskland ⋆1863-07-12 Brunswick †1906-07-05 Berlin Duhamel, Jean-Marie-Constant Frankrike ⋆1797-02-05 St. Malo †1872-04-29 Paris Duhem, Pierre-Maurice-Marie Frankrike ⋆1861-06-10 Paris †1916-09-14 Cabrespine Dulong, Pierre-Louis Frankrike ⋆1785-02-13 Rouen †1838-07-19 Paris Eckart, Carl Henry USA ⋆1902-05-04 St. Louis, MO †1973-10-23 La Jolla, CA Eckert, Ernst Rudolf Georg Osterrike-Ungern/USA¨ ⋆1904-09-13 Prag †2004-07-08 St. Paul, MI Ehrenfest, Paul Osterrike/Holland¨ ⋆1880-01-18 Wien †1933-09-25 Leiden Einstein, Albert Tyskland/USA ⋆1879-03-14 Ulm †1955-04-18 Princetown, NJ Elling, Jens William Ægidius Norge ⋆1861-07-26 Oslo (Christiania) †1949-05-27 Oslo Enskog, David Sverige ⋆1884-04-22 V¨astra Amtervik¨ †1947-06-01 Stockholm Ericsson, John (Johan) Sverige/USA ⋆1803-07-31 L˚angbanshyttan †1889-03-08 New York City Evans, Oliver USA ⋆1755-09-13 Newport, DE †1819-04-15 New York City Fahrenheit, Gabriel Daniel Tyskland/Holland ⋆1686-05-14 Danzig †1736-09-16 Haag Faraday, Michael England ⋆1791-09-22 Newington Butts †1867-08-25 Hampton Court Ferdinand II, (Ferdinando de’ Medici) Toscana (Italien) ⋆1610-07-14 Florens †1670-05-23 San Lorenzo Fick, Adolph Eugen Tyskland ⋆1829-11-03 Kassel †1901-08-21 Blankenberge, Belgien Forbes, James David Skottland ⋆1809-04-20 Edinburgh †1868-12-31 Edinburgh Fourier, Jean-Baptiste-Joseph (Baron) Frankrike ⋆1768-03-21 Bourgogne †1830-05-16 Paris

30 Fowler, Ralph Howard England ⋆1889-01-17 Fedsden, Roydon, Essex †1944-07-28 Cambridge Galilei, Galileo Italien ⋆1564-02-15 Pisa †1642-01-08 Arcetri Gay-Lussac, Joseph Louis Frankrike ⋆1778-12-06 Saint L´eonard de Noblat †1850-05-09 Paris Giauque, William Francis Kanada ⋆1895-05-12 Niagara Falls, Ontario †1982-03-28 Berkeley, CA Gibbs, Josiah Willard USA ⋆1839-02-11 New Haven, CT †1903-04-28 New Haven, CT Gilbert (Giddy), Davies England ⋆1767-03-06 St. Erth †1839-12-24 Eastbourne, Sussex Ginzburg, Vitaly Lazarevich Ryssland ⋆1916-10-04 Moskva †2009-11-08 Moskva Gouy, Louis Georges Frankrike ⋆1854-02-19 Vals-des-Bains, Ard`eche †1926-01-27 Vals-des- Bains Graetz, Leo P. Tyskland ⋆1856-09-26 Breslau †1941-11-12 Munchen¨ Graham, Thomas Skottland ⋆1805-12-21 Glasgow †1869-09-16 London Grashof, Franz Tyskland ⋆1826-07-11 Dusseldorf¨ †1893-10-26 Karlsruhe Groot, Sybren Ruurds de Holland ⋆1916-04-18 Amsterdam †1994-09-05 Amsterdam Grove, Sir William Robert England ⋆1811-07-11 Swansea †1896-08-01 London Guericke, Otto (Ottonis) von Tyskland ⋆1602-11-20 Magdeburg †1686-05-11 Hamburg Guggenheim, Edward Armand England ⋆1901-08-11 Manchester †1970-08-09 Hachette, Jean Nicolas Pierre Frankrike ⋆1769-05-06 M´ezi`eres †1834-01-16 Paris Halley, Edmond (Edmund) England ⋆1656-10-29 Haggerston, Shoreditch †1742-01-14 Greenwich, Kent Harrison, James Australien ⋆1816-04 Renton, Skottland †1893-09-03 Geelong, Victoria Hasen¨ohrl, Friedrich (Fritz) Osterrike¨ ⋆1874-11-30 Wien †1915-10-07 Vielgereuth Helmholtz, Hermann Ludwig Ferdinand von Tyskland ⋆1821-08-31 Potsdam †1894-09-08 Berlin Henry, William England ⋆1775-12-12 Manchester †1836-09-02 Pendlebury, Lancashire Herapath, John England ⋆1790-05-30 Bristol †1868-02-24 Lewisham Herschel, Sir William (Friedrich Wilhelm) Tyskland/England ⋆1738-11-15 Hannover †1822-08-25 Slough Hess, Germain Henri Schweiz/Ryssland ⋆1802-08-08 Gen`eve †1850-12-13 St. Petersburg

31 Holtzmann, Carl Heinrich Alexander von Tyskland ⋆1811-10-23 Karlsruhe †1865-04-25 Stuttgart Holzwarth, Hans Tyskland ⋆1877-08-20 Dornhan †1953-08-21 Dusseldorf¨ Hornblower, Jonathan Carter England ⋆1753-07-05 Chacewater †1815-03 Penryn, Cornwall Huygens, Christiaan Holland ⋆1629-04-14 Haag †1695-07-08 Haag Jakob, Max Tyskland/USA ⋆1879-07-20 Ludwigshafen †1955-01-04 Chicago, IL Jeans, Sir James Hopwood England ⋆1877-09-11 Ormskirk †1946-09-16 Dorking Joule, James Prescott England ⋆1818-12-24 Salford †1889-10-11 Sale Kamerlingh Onnes, Heike Holland ⋆1853-09-21 Groningen †1926-02-21 Leiden Kapitza, Pyotr Leonidovich Ryssland/Sovjet ⋆1894-06-26 Kronstadt †1984-04-08 Moskva K´arm´an, Theodore (Todor) von Tyskland/USA ⋆1881-05-11 Budapest †1963-05-06 Aachen Keenan, Joseph Henry USA ⋆1900-08-24 Wilkes-Barre, PA †1977-07-17 Belmont, MA Keyes, Frederick George Kanada/USA ⋆1885-06-24 Kingston, Ontario †1976-04-14 Kirchhoff, Gustav Robert Tyskland ⋆1824-03-12 K¨onigsberg †1887-10-17 Berlin Knudsen, Martin Hans Christian Danmark ⋆1871-02-15 Hansmark †1949-05-27 K¨openhamn Kr¨onig, August Karl Tyskland ⋆1822-09-20 Schildesche †1879-06-05 Berlin Landau, Lev Davidovich Ryssland/Sovjet ⋆1908-01-22 Baku †1968-04-01 Moskva Landauer, Rolf Tyskland/USA ⋆1927-02-04 Stuttgart †1999-04-17 Briarcliff Manor, NY Langen, Eugen Tyskland ⋆1833-10-08 K¨oln †1895-10-02 K¨oln Lagrange, Joseph Louis de Italien/Frankrike ⋆1736-01-25 Turin †1813-04-10 Paris Laplace, Pierre Simon Marquis de Frankrike ⋆1749-03-23 Beaumont-en-Auge †1827-03-05 Paris Larmor, Sir Joseph Irland ⋆1857-07-11 Magheragall †1942-05-19 Holywood Laval, Carl Gustaf Patrik de Sverige ⋆1845-05-09 Bl˚asenborg, Dalarna †1913-02-02 Stockholm Lavoisier, Antoine-Laurent Frankrike ⋆1743-08-26 Paris †1794-05-08 Paris Le Chatelier, Henry Louis Frankrike ⋆1850-10-08 Paris †1936-09-17 Miribel-les-Echelles´ Leibniz, Gottfried Wilhelm Tyskland ⋆1646-06-21 Leipzig †1716-11-14 Hannover

32 Lenoir, Jean Joseph Etienne´ Belgien/Frankrike ⋆1822-01-12 Mussy-la-Ville †1900-08-04 La Varenne Leonardo da Vinci Italien ⋆1452-04-15 Vinci †1519-05-02 Cloux, Frankrike Leslie, John Skottland ⋆1766-04-16 Largo †1832-11-03 Coates Lewis, Gilbert Newton USA ⋆1875-10-23 Weymouth, MA †1946-03-23 Berkeley, CA Lifshitz, Evgenii Mikhailovich Sovjet ⋆1915-02-21 Charkov †1985-10-29 Moskva Linde, Carl Paul Gottfried (Ritter) von Tyskland ⋆1842-06-11 Berndorf †1934-11-16 Munchen¨ Lindemann, Frederick Alexander, 1st Viscount of Cherwell England ⋆1886-04-05 Baden-Baden †1957-07-03 Oxford Ljungstr¨om, Birger Sverige ⋆1872-06-04 Uddevalla †1948-11-17 Stockholm Ljungstr¨om, Fredrik Sverige ⋆1875-06-16 Stockholm †1964-02-18 Liding¨o Lomonosov, Mikhail Vasil’evich Ryssland ⋆1711-11-19 Gyenyiszovka †1765-04-15 Szent-P´etervar Lorenz, Valentin Ludvig Danmark ⋆1829-01-18 Helsing¨or †1891-06-09 Fredriksberg Loschmidt, Johann Joseph (Josef) Osterrike¨ ⋆1821-03-15 Pocerny, Karlsbad †1895-07-08 Wien Mach, Ernst Osterrike¨ ⋆1838-02-18 Chirlitz-Turas †1916-02-19 Vaterstetten, Ty. Mandelbrot, Benˆoit B. Polen/USA ⋆1924-11-20 Warsawa †2010-10-14 Cambridge, MA Mariotte, Edm´e Frankrike ⋆c.1620 Chazeuil †1684-05-21 Paris Massieu, Fran¸cois Jacques Dominique Frankrike ⋆1832-08-04 Vatteville †1896-02-05 Paris Maxwell, James Clerk Skottland ⋆1831-06-13 Edinburgh †1879-11-05 Cambridge Mayer, Julius Robert von Tyskland ⋆1814-11-25 Heilbronn †1878-03-20 Heilbronn Mazur, Peter Osterrike¨ ⋆1922-12-11 Wien †2001-08-15 Lausanne McAdams, William Henry USA ⋆1892-03-15 Cynthiana, KY †1975-05-02, Santa Barbara, CA Meixner, Josef Tyskland ⋆1908-04-24 Percha, Starnberg †1994-03-19 Aachen Mollier, Richard Tyskland ⋆1863-11-30 Trieste †1935-03-13 Dresden Munters, Carl Georg Sverige ⋆1897-03-22 J¨arna †1989 Navier, Claude Louis Marie-Henri Frankrike ⋆1785-02-10 Dijon †1836-08-21 Paris

33 Nernst, Walther Hermann Tyskland ⋆1864-06-25 Briesen (Wabrzezno) †1941-11-18 Oberlausitz Newcomen, Thomas England ⋆1663-02-28 Dartmouth †1729-08-05 London Newton, Sir Isaac England ⋆1642-12-25 Woolsthorpe †1727-03-20 Kensington, London Nusselt, Ernst Kraft Wilhelm Tyskland ⋆1882-11-25 Nurnberg¨ †1957-09-01 Munchen¨ Onsager, Lars Norge/USA ⋆1903-11-27 Oslo †1976-10-05 Coral Gables, FL Ostwald, Friedrich Wilhelm Lettland/Sovjet ⋆1853-09-02 Riga †1932-04-04 Grossbothem Otto, Nikolaus August Tyskland ⋆1832-06-14 Holzhausen an der Heide †1891-01-26 K¨oln Papin, Denis Frankrike ⋆1647-08-22 Chitenay †c.1712 London Parsons, Sir Charles Algernon Irland ⋆1854-06-13 London †1931-02-11 Kingston, Jamaica Pascal, Blaise Frankrike ⋆1623-06-19 Clermont †1662-08-19 Paris Pauli, Wolfgang Ernst Osterrike¨ ⋆1900-04-25 Wien †1958-12-15 Zurich¨ P´eclet, Jean Claude Eugene Frankrike ⋆1793-02-10 Besancon †1857-12-06 Paris Peltier, Jean Charles Athanase Frankrike ⋆1785-02-22 Ham (Somme) †1845-10-27 Paris Perkins, Jacob USA ⋆1766-07-09 Newburyport, MA †1849-07-30 London, U.K. Perrin, Jean Baptiste Frankrike ⋆1870-09-30 Lille †1940-04-17 New York City Petit, Alexis-Th´er`ese Frankrike ⋆1791-10-02 Vesoul †1820-06-21 Paris Pictet, Marc-August Schweiz ⋆1752-07-23 Gen`eve †1825-04-19 Gen`eve Pictet, Raoul Pierre Schweiz ⋆1846-04-04 Gen`eve †1929-07-27 Paris Planck, Max Karl Ernst Ludwig Tyskland ⋆1858-04-23 Kiel †1947-10-03 G¨ottingen Platen, Baltzar Carl von Sverige ⋆1898-02-24 Malm¨o †1984-04-29 Ystad Poincar´e, Jules Henri Frankrike ⋆1854-04-29 Nancy †1912-07-17 Paris Poisson, Sim´eon-Denis Frankrike ⋆1781-06-21 Pithviers †1840-04-25 Paris Pr´evost, Pierre Schweiz ⋆1751-03-03 Gen`eve †1839-04-08 Gen`eve Prigogine, Ilya Ryssland/Belgien ⋆1917-01-25 Moskva †2003-05-28 Austin, TX

34 Randall, Merle USA ⋆1888-01-29 Poplar Bluff, MO †1950-03-17 Berkeley, CA Rankine, William John Macquorn Skottland ⋆1820-07-02 Edinburgh †1872-12-24 Glasgow Rant, Zoran Slovenien ⋆1904-09-14 Ljubljana †1972-02-12 Munchen¨ Raoult, Fran¸cois-Marie Frankrike ⋆1830-05-10 Fournes-en-Veppes †1901-04-01 Grenoble Rayleigh, Lord (John William Strutt, 3rd Baron Rayleigh) England ⋆1842-11-12 Langford Grove †1919-06-30 Witham R´eaumur, Ren´eAntoine Ferchault de Frankrike ⋆1683-02-28 La Rochelle †1757-10-18 Bermodi´ere Reech, Ferdinand Frankrike ⋆1805-09-09 Lampertsloch †1884-05-06 Lorient Regnault, Henri Victor Frankrike ⋆1810-07-21 Aix-en-Chapelle (Aachen) †1878-01-19 Paris Rivaz, Fran¸cois-Isaac de Schweiz ⋆1752-09-23 Paris †1828-07-30 Sion Rumford, Graf von/Count (Sir Benjamin Thompson) USA/England ⋆1753-03-26 North Woburn, MA †1814-08-21 Auteuil, Fr. Sackur, Otto Tyskland ⋆1880-09-18 Breslau †1914-12-17 Berlin Savery, Thomas England ⋆c.1650 Shilstone, Devonshire †1715 London Scheele, Carl Vilhelm Sverige ⋆1742-12-19 Stralsund †1786-05-21 K¨oping Schmidt, Ernst Heinrich Wilhelm Tyskland ⋆1892-02-11 V¨ogelsen †1975-01-22 Munchen¨ Seebeck, Johann Thomas Estland/Tyskland ⋆1770-04-09 Reval (Talinn) †1831-12-10 Berlin Shannon, Claude Elwood USA ⋆1916-04-30 Gaylord, MI †2001-04-24 Medford, MA Sherwood, Thomas Kilgore USA ⋆1903-07-25 Columbus, OH †1976-01-14 Siemens, Sir Charles William (Karl Vilhelm) Tyskland/England ⋆1823-04-04 Lenthe †1883-11-19 London Simon, Sir Francis (Franz Eugene) Tyskland/England ⋆1893-07-02 Berlin †1956-10-31 Oxford Somerset, Edward (2nd Marquis of Worcester) England ⋆1603-03-09 Raglan Castle †1667-04-03 Worcester House Stanton, Sir Thomas Edward England ⋆1865-12-12 Atherstone †1931-08-30 Pevensey Bay Stefan, Josef Osterrike¨ (Slovenien) ⋆1835-03-24 St. Peter †1893-01-07 Wien Stern, Otto Tyskland ⋆1888-02-17 Sorau (Zary) †1969-08-17 Berkeley, CA Stirling, James Skottland ⋆1800-07-20 Methven, Perthshire †1876-01-10 Edinburgh

35 Stirling, Robert Skottland ⋆1790-10-15 Methven, Perthshire †1878-06-06 Galston Stodola, Aurel Boleslav Slovakien/Schweiz ⋆1859-05-10 Liptovsky Svat´yMikul´as †1942-12-25 Zurich¨ Szilard, Leo Ungern/USA ⋆1898-02-11 Budapest †1964-05-30 La Jolla, CA Taylor, Brook England ⋆1685-08-18 Edmonton, Middlesex †1731-11-30 London Tetrode, Hugo Martin Holland ⋆1895-03-07 Nieuwer Amstel †1931-01-18 Amstelveen Thomson, James Irland/Skottland ⋆1822-02-16 Belfast †1892-05-08 Glasgow Thomson, William (Lord Kelvin) Irland/Skottland ⋆1824-06-26 Belfast †1907-12-17 Largs Torricelli, Evangelista Italien ⋆1608-10-15 Faenza †1647-10-25 Florens Trevithick, Richard England ⋆1771-04-13 Illogan †1833-04-22 Dartford Triewald, M˚arten Sverige ⋆1691-11-18 Stockholm †1747-08-08 Stockholm Twining, Alexander Catlin USA ⋆1801-07-05 New Haven, CT †1884-11-22 New Haven, CT Tyndall, John Irland ⋆1820-08-02 Carlow †1893-12-04 Haslemere, Surrey Uhlhorn, Ulf Johan Henrik Sverige ⋆1929-12-27 Stockholm †2009-03-20 Lund Van der Waals, Johannes Diderik Holland ⋆1837-11-23 Leiden †1923-03-08 Amsterdam Van’t Hoff, Jacobus Henricus Holland ⋆1852-08-30 Rotterdam †1911-03-01 Steglitz (Berlin) Volta, Allesandro Giuseppe Antonio Anastasio Italien ⋆1745-02-18 Como †1827-03-05 Como Waterston, John James Skottland ⋆1811 Edinburgh †1883-06-18 Edinburgh Watt, James Skottland ⋆1736-01-19 Greenock †1819-08-25 Heathfield Hall, England Whittle, Sir Frank England ⋆1907-06-01 Coventry †1996-08-08 Columbia, MD Wien, Wilhelm (Carl Werner Otto Fritz Franz) Tyskland ⋆1864-01-13 Fischhausen †1928-08-30 Munchen¨ Wiener, Norbert A. USA ⋆1894-11-26 Columbia, MO †1964-03-18 Stockholm Wilcke, Johan Carl Sverige ⋆1732-09-06 Wismar †1796-04-18 Stockholm Woolf, Arthur England ⋆1766-11 Camborne, Cornwall †1837-10-26 Guernsey Young, Thomas England ⋆1773-06-13 Milverton, Somerset †1829-05-10 London Zeuner, Gustav Anton Tyskland ⋆1828-11-30 Chemnitz †1907-10-17 Dresden

36 16 Originalarbeten

1509 Leonardo da Vinci: Manuscript F. Folio 16 verso, Paris: Biblioth`eque de l’institut de France.

1629 Branca, G.: Le Machine: volume nuovo et di molto artificio da fare effeti marauig- liosi tanto Spritali ..., Roma: Ad istanza di Iacomo Mascardi.

1662 Boyle, R.: Appendix till New Experiments Physio-Mechanicall, Touching the Spring of the Air and its Effects, (Made, for the most part, in a New Pneumatical Engine), Oxford: H. Hall, Printer to University, for T. Robinson.

1679 Mariotte, E.: Discours de la nature de l’air, de la v´eg´etation des plantes; nouvelle d´ecouverte touchant la vue, Paris: E. Michallet. Utdrag ¨oversatt i William Francis Magie, A Source Book in Physics, New York: McGraw-Hill, 1935.

1681 Papin, D.: A New Digester or Engine for Softening Bones, Containing the Descrip- tion of its Make and Use in Kookery, Voyages at Sea, Confectionary, Making of Drinks, Chymistry, and Dying. , London: J. M. for Henry Bonwicke.

1695 Leibniz, G. W.: Specimen dynamicum pro admirandis naturae legibus circa corpo- rum vires et mutuas actiones detegendis et ad suas causas revocandis, Acta erudi- torum Lips. 1695; Op. omnia, 3a Serie, vol. 6, ed. Gerhardt.

1701 Anonym (Newton, Sir Isaac): Scala Graduum Caloris. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 22, 824–829.

1702 Savery, T.: The Miner’s Friend; or, an Engine to Raise Water by Fire, Described. And Of the manner of Fixing it in Mines with An Account of the several other Uses it is applicable unto: and an Answer To the Objections made against it, London: S. Crouch.

1703 Amontons, G.: La thermom´etre r´eduit `aune mesure fixe & certaine, & le moyen d’y rapporter les observations faites avec les anciens thermom´etres. Remarques sur la Table des degr´es de chaleur, extraite des Transactions Philosophiques du mois d’Avril 1701. M´emoirs de Mathematique et de Physique, tire’s des registres de l’Aca- demie Royale des Sciences, 50–56, 200–212.

1723 Taylor, B.: An Account of an Experiment, Made to Ascertain the Proportion of the Expansion of the Liquor in the Thermometer, with Regard to the Degrees of Heat. Philosophical Transactions of the Royal Society (London), 32, 291.

1724 Fahrenheit, D. G.: Experimenta circa gradum caloris liquorum nonnullorum ebul- lientium instituta [Experiments on the Degree of Heat in Boiling Liquids]. Philosop- hical Transactions of the Royal Society (London), 33, 1–7.

1732 Reaumur, R.: R`egles pour construire des thermom`etres dont les degres soient com- parables. Et qui donnent des id´ees d’un chaud ou d’un froid qui puissent ˆetre rap- port´es `ades mesures connues. Histoire de l’Acad´emie Royale des Sciences. Ann´ee 1730. M´emoires de Mathematique & de Physique, pour la mˆeme Ann´ee., 452–507.

37 1732 Boerhaave, H.: Elementae chemiae, Leiden; i engelsk ¨overs¨attning av Timothy Dallowe, Elements of Chemistry: being the Annual Lectures of Herman Boerhaave, 2 volymer, London: J. & J. Pemberton, 1735.

1738 Bernoulli, D.: Hydrodynamica, sive de viribus et motibus fluidorum commentarii, Basel; i engelsk ¨overs¨attning av T. Carmody och H. Kobus: Hydrodynamics, New York: Dover, 1968.

1742 Celsius, A.: Observationer om tw¨anne best¨andiga Grader p˚aen Thermometer. Kongliga Swenska Wetenskaps-Academiens Handlingar 3, 171–180.

1747 Lomonosov, M. V.: Medidationes de Caloris et Frigoris Causa [Reflections on the Cause of Heat and Cold], Moscow: Russian Academy, 1747 (1750?).

1756 Cullen, W.: Of the Cold Produced by Evaporating Fluids, and Some Other Means of Producing Cold. Essays and Observations, Physical and Literary (Edinburgh), II. Edinburgh: William Creech.

1759 Smeaton, J.: An experimental Enquiry concerning the natural Powers of Water and Wind to turn Mills, and other Machines, depending on a circular Motion. Phi- losophical Transactions of the Royal Society (London) 51(1), 100–174, 1759.

1769 Watt, J.: A New Invented Method of Lessening the Consumption of Steam and Fuel in Fire Engines. English Patent No. 913, Jan. 5.

1772 Wilcke, J. C.: Om sn¨ons kyla vid sm¨altningen. Kongliga Swenska Wetenskaps- Academiens Handlingar 33, 97–120, Stockholm.

1777 Scheele, C. W.: Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer Nebst einem Vorbericht von Torbern Bergman, Upsala & Leipzig: Verlegt von Magn. Swederus.

1781 Wilcke, J. C.: R¨on om eldens specifiska myckenhet uti fasta kroppar. Kongliga Swenska Wetenskaps-Academiens Handlingar 2 (Ser. II), 49–78, Stockholm.

1783 Carnot, L.: Essai sur les Machines en g´en´eral, Dijon: Defay; senare utvidgad och reviderad, Principes fondamentaux de l’Equilibre´ et du mouvement, Paris: Bachelier, 1803.

1783 Lavoisier, A. & P. -S. de Laplace: M´emoire sur la chaleur. Histoire de l’Acad´emie Royale des Sciences (Paris), Ann´ee 1780, 355–408.

1788 Lagrange, J. L.: M´ecanique analytique, Paris: Chez La Veuve Desaint, Libraire.

1790 Pictet, M.-A.: Essai sur le feu, Gen`eve; i engelsk ¨overs¨attning av W. Belcome, An Essay on Fire, London, 1791.

1791 Pr´evost, P.: Sur l’equilibre du feu. Journal de Physique 38, 314–323.

1791 Barber, J.: A Method of Rising Inflammable Air for the Purpose of Procuring Motion, and Facilitating Metallurgical Operations. British Patent No. 1833, Oct. 31.

1798 Rumford, B. Count of: An Inquiry concerning the Source of Heat which is excited by Friction. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 88, 80–102.

38 1799 Davy, H.: An Essay on Heat, Light, and the Combinations of Light. Contributions to Physical and Medical Knowledge, Principally from the West of England, collected by Thomas Beddoes, M.D.

1800 Herschel, W.: Investigations on the Powers of the Prismatic Colours to Heat and to Illuminate Objects. Series of papers read at the Royal Society, and published in the Philosophical Transactions, 255–283, London: Bulmer.

1802 Gay-Lussac, J. L.: Recherches sur la dilatation des gaz et des vapeurs. Annales de Chimie (1) 43, 137–175.

1802 Dalton, J.: Experimental Essays on the Constitution of Mixed Gases; on the Force of Steam or Vapour from Water and Other Liquids in Different Temperatures, both in a Torricellian Vacuum and in Air; on Evaporation; and on the Expansion of Gases by Heat. [1801.] Memoirs of the Literary and Philosophical Society of Manchester 5, 535–602.

1803 Black, J.: Lectures on the Elements of Chemistry, delivered in the University of Edinburgh; by the late Joseph Black (2 volymer; redakt¨or: John Robison), London: Longman & Rees; Edinburgh: William Creech.

1803 Henry, W.: Experiments on the Quantity of Gases Absorbed by Water at Diffe- rent Temperature and under Different Pressures. Proceedings of the Royal Society (London), Ser. B 93, 29–42.

1804 Leslie, J.: An Experimental Inquiry into the Nature and Propagation of Heat, Edin- burgh: Poultry for J. Newman.

1804 Biot, J. B.: M´emoire sur la propagation de la chaleur, et sur un moyen simple et exact de mesurer les hautes temp´eratures. Lu `ala Classe des Sciences Mathematiques et Physiques de l’Institut National. Biblioth`eque Britannique 27 (1804/1805), 310– 329.

1805 Dalton, J.: Experimental Enquiry into the Proportion of the Several Gases or Elastic Fluids, Constituting the Atmosphere. Memoirs of the Literary and Philo- sophical Society of Manchester 1, 244–258, 1805. Read Nov. 12, 1802.

1807 Young, T.: Course of Lectures on Natural Philosophy and the Mechanical Arts, London: W. Savage for Joseph Johnson.

1808 Fourier, J. B.: M´emoire sur la propagation de la chaleur dans les corps solides. Nouveau Bulletin des Sciences par la Soci´et´ephilomatique de Paris 1, 112–116; Pr´esent´ele 21 d´ecembre 1807.

1809 Gay-Lussac, J. L.: M´emoire sur la combinaison des substances gazeuses, les unes avec les autres. M´emoires de Physique et de Chimie de la Soci´et´ed’Arcueil 2, 207– 234 [Memoir on the Combination of Gaseous Substances with Each Other, Alembic Club Reprint No. 4, Edinburgh, 1890].

1809 Pr´evost, P.: Du calorique rayonnant, Paris/Geneva: J. J. Paschoud.

39 1811 Avogadro, A.: Essai d’une mani`ere de d´eterminer les masses relatives des mol´ecules ´el´ementaires des corps, et les proportions selon lesquelles elles entrent dans ces com- binations. Journal de Physique 73, 58–76 [Essay on a Manner of Determining the Relative Masses of the Elementary Molecules of Bodies, and the Properties in Which They Enter into These Compounds, Alembic Reprint No. 4, Edinburgh, 1890].

1811 Hachette, J. N. P.: Trait´e´el´ementaire des Machines, Paris: J. Klostermann fils.

1812 Delaroche, F.: Observations sur la calorique rayonnant. Journal de Physique, de Chemie, d’Histoire Naturelle et des Arts 75, 201–221.

1813 Delaroche, F. & B´erard, J.-E.: M´emoire sur la d´etermination de la chaleur sp´e- cifique des diff´erens gaz. Annales de Chimie 85, 72–110; 113–182 (Feb. 1813); ¨aven publicerad av Paris: Peronneau, 1813, 115 s.

1816 Laplace, P.-S. de: Sur la vitesse du son dans l’air et dans l’eau. Annales de Chimie et de Physique (2) 3, 238–241.

1816 Herapath, J.: On the Physical Properties of Gases. Annals of Philosophy (1) 8, 56–60.

1816 Stirling, R.: Improvements for diminishing the consumption of fuel, and in par- ticular an engine capable of being applied to the moving machinery on a principle entirely new, English Patent No. 4081, November 16.

1817 Dulong, P. L. & Petit, A. T.: Des recherches sur la mesure des temp´eratures et sur les lois de la communication de la chaleur [Researches on the Measure of Temperature and the Laws of Communication of Heat]. Annales de Chimie et de Physique (2) 7, 113–154; 225–264; 337–367.

1819 Dulong, P. J. & Petit, A. T.: Recherches sur quelques points importants de la th´eorie de la chaleur. Journal de Physique 89, 80–93; i engelsk ¨overs¨attning: Rese- arches on Several Points of Importance in the Theory of Heat. Magie, W. F. (ed.): A Source book in Physics, New York: McGraw-Hill, 1935.

1819 Cl´ement, N. & Desormes, C. B.: M´emoire sur la th´eorie des machines `afeu. Extrait. Bulletin des sciences par la Soci´et´ephilomatique de Paris 6, 115–118.

1820/1 Navier, C. L. M.-H.: Sur la variation de temp´erature qui accompagne les change- ments de volume des gaz. Bulletin des Sciences et la Soci´et´ePhilomatique de Paris, pp. 97–100, 1920; Annales de Chimie 17, 372–379, 1921.

1821 Herapath, J.: A mathematical inquiry into the causes, laws and principal phenome- na of Heat, Gases, Gravitation, etc. Annals of Philosophy (2) 1, 273–293; 340–351; 401–416.

1822 Seebeck, T. J.: Magnetische Polarisation der Metalle und Erze durch Temperatur- Differenz. Abhandlungen der Preussischen Akademie (Berlin), Wissenschaften, 265– 373.

1822 Fourier, J.: Th´eorie analytique de la chaleur, Paris: Gauthier-Villars; i engelsk ¨over- s¨attning av Alexander Freeman: The Analytical Theory of Heat, Cambridge: Cam- bridge University Press, 1878.

40 1822 La Tour, C. C. de: Expos´ede quelques r´esultats obtenus par l’action combin´ee de la chaleur et de la compression sur certains liquides, tels que l’eau, l’alcool, l’´ether sulfurique et l’essence de p´etrole rectifi´ee. Annales de Chimie et de Physique, s´erie 2 21, 127–132; Suppl´ement, 178–182, 1822.

1823 Poisson, S.-D.: Sur la chaleur des gaz et des vapeurs. Annales de Chimie et de Physique (2) 23, 337–352.

1823 Laplace, P. S.: Trait´ede m´ecanique c´eleste, Tome 5, Livre XII, Paris: Bachelier.

1824 Carnot, S.: R´eflexions sur la puissance motrice du feu et sur les machines propres `a d´evelopper cette puissance, Paris: Bachelier; i engelsk ¨overs¨attning av R. H. Thurston Reflections on the Motive Power of Heat and on Machines fitted to develop this Power, New York: ASME, 1943.

1829 Coriolis, G. -G.: Du calcul de l’effet des machines, Paris: Carilian-Goeury, Libraire, 1829.

1829 Pecl´et, E.: Trait´ede la chaleur et de ses applications aux arts et aux manufactures, Paris: Canel; 3:e upplagan (Trait´ede la chaleur consid´er´ee dans ses applications), Paris: Masson, 1861.

1832 Duhamel, J. M. C.: Sur les ´equation g´en´erales de la propagation de la chaleur dans les corps solides dont la conductibilit´en’est pas la mˆeme dans tous les sens. Journal de l’Ecole Polytechnique 13, Cahier 21, 356–399.

1833 Ericsson, J.: Air Engines, British Patent No. 6409, Sept. 1833.

1833 Graham, T.: On the law of the diffusion of gases. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 2, 175–190, 269–276, 351–358.

1834 Clapeyron, E.: M´emoire sur la puissance motrice de la chaleur. Journal de l’Ecole Polytechnique 14, Cahier 23, 153–190; i engelsk ¨overs¨attning: Memoir on the Motive Power of Heat, Scientific Memoirs 1 (ed. R. Taylor), 347–376, 1837, London.

1834 Peltier, J. C.: Note sur une pince thermo-´electrique et exp´eriences sur la caloricit´e des courants ´electriques. Annales de Chimie et de Physique (2) 56, 371–387.

1835 Amp`ere, A. M.: Note sur la chaleur et sur la lumi`ere consid´er´ees comme resultant de mouvements vibratoires. Annales de Chimie et de Physique (2) 58, 432–444.

1836 Forbes, J. D.: On the Refraction and Polarization of Heat. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 13, 131–168, 446–471.

1839 Grove, W. R.: On a New Voltaic Battery of Great Energy. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 14, 127–130.

1839 Poncelet, J. V.: Introduction `ala m´ecanique industrielle, physique ou exp´erimen- tale. Metz: Mme. Thiel, 1839.

1840 Hess, G. H.: Recherches thermochimiques. Bulletin Scientifique Acad´emie Imp´eriale des Sciences 8, 257–272.

41 1840 Joule, J. P.: On the Production of Heat by Voltaic Electricity. Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 4, 280–281.

1841 Joule, J. P.: On the Heat Evolved by Metallic Conductors of Electricity, and in the Cells of Battery during Electrolysis. The London, Edinburgh, and Dublin Philosop- hical Magazine and Journal of Science (3) 19, 260–277.

1842 Mayer, J. R.: Bemerkungen uber¨ die Kr¨afte der unbelebten Natur. Annalen der Chemie und Pharmacie 42, 233–240 (maj 1842); i engelsk ¨overs¨attning av G. C. Foster: Remarks on the forces of inorganic nature. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 24, 371–377, 1862.

1843 Joule, J. P.: On the Calorific Effects of Magneto-Electricity, and on the Mechanical Value of Heat. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 23, 263–276, 347–355, 435–443.

1845 Holtzmann, C.: Ueber die W¨arme und Elasticit¨at der Gase und D¨ampfe, Mann- heim: L¨offler; i engelsk ¨overs¨attning av W. Francis: On the Heat and Elasticity of Gases and Vapours. Scientific Memoirs 4 (ed. R. Taylor), 189–217, London, 1846.

1845 Joule, J. P.: On the Changes of Temperature Produced by the Rarefaction and Condensation of Air. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 26, 369–383.

1845 Mayer, J. R.: Die organische Bewegung in ihrem Zusammenhange mit dem Stoff- wechsel. Ein Beitrag zur Naturkunde, Heilbronn: Dechsler; i engelsk ¨overs¨attning av R. B. Lindsay: The Motions of Organisms and their Relation to Metabolism. An Essay in Natural Science, ur R. B. Lindsay, Julius Robert Mayer, Prophet of Energy, Oxford: Pergamon, 1973.

1845 Joule, J. P.: On the Existence of an Equivalent Relation between Heat and the Ordi- nary Forms of Mechanical Power. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 27, 205–207.

1845 Faraday, M.: On the Liquefaction and Solidification of Bodies generally existing as Gases. Philosophical Transactions of the Royal Society of London 135(1), 155–177.

1846 Waterston, J. J.: On the Physics of Media that are Composed of Free and Perfectly Elastic Molecules in a state of Motion. (Abstract.) Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 5, 604. (Publicerad i full form i Philosophical Transactions of the Royal Society 183, 1–77, 1893.)

1847 Joule, J. P.: On Matter, Living Force, and Heat. Manchester Courier (5/12 maj).

1847 Regnault, V.: Relation des exp´eriences . . . pour d´eterminer les principales lois et les donn´es num´eriques qui entrent dans le calcul des machines `a vapeaur. M´emoires de l’Academie des Sciences de l’Institute de France 21, 1–767.

1847 Helmholtz, H. von: Ueber die Erhaltung der Kraft, Berlin: G. Reimer. I engelsk ¨overs¨attning av John Tyndall: On the Conservation of Force; a Physical Memoir, Scientific Memoirs, Natural Philosophy, Eds. J. Tyndall & W. Francis, London: Taylor & Francis, 114–162, 1853.

42 1848 Thomson, W.: On an Absolute Thermometric Scale Founded on Carnot’s Theory of the Motive Power of Heat, and Calculated from Regnault’s Observations. Pro- ceedings of the Cambridge Philosophical Society 1 (1843/1863), No. 5, 66–71; The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 33, 313–317.

1849 Thomson, W.: An Account of Carnot’s Theory of the Motive Power of Heat, with Numerical Results Deduced from Regnault’s Experiments on Steam. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 16, 541–574.

1849 Thomson, J.: Theoretical Considerations on the Effect of Pressure in Lowering the Freezing Point of Water. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 16, 575–580.

1850 Joule, J. P.: On the Mechanical Equivalent of Heat. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 140, 61–82.

1850 Thomson, W.: The Effect of Pressure in Lowering the Freezing Point of Water, Experimentally Demonstrated. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 37, 123–127.

1850 Thomson, W.: On a Remarkable Property of Steam Connected with the Theory of the Steam-Engine. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (3) 37, 386–389.

1850 Clausius, R.: Ueber die bewegende Kraft der W¨arme und die Gesetze, welche sich daraus fur¨ die W¨armelehre selbst ableiten lassen. Annalen der Physik und Chemie (2) 79, 368–397, 500–524; i engelsk ¨overs¨attning av John Tyndall: On the Moving Force of Heat, and the Laws regarding Nature of Heat itself which are Deducible therefrom. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 2, 1–21, 102–119, 1851.

1850 Rankine, W.: On the Mechanical Action of Heat, especially in Gases and Vapours. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853), Part 1, 147–190.

1851 Rankine, W.: On the Economy of Heat in Expansive Machines. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853), Part 2, 205–210.

1851 Thomson, W.: On the Dynamical Theory of Heat; with Numerical Results deduced from Mr. Joule’s “Equivalent of Thermal Unit”, and M. Regnault’s “Observations on Steam”, Parts I–III. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–1853), Part 2, 261–268.

1851 Waterston, J. J.: On a General Theory of Gases. Report of the 21st Meeting of the British Association for the Advancement of Science, Ipswich (Pt. 2), p. 6; ¨aven Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 183, p. 79, 1893.

1851 Joule, J. P.: Some Remarks on Heat, and the constitution of elastic fluids. [1848] Memoirs of the Literary and Philosophical Society of Manchester 9, 107–114, Nov. 1851.

43 1852 Thomson, W.: On a Universal Tendency in Nature to the Dissipation of Mechanical Energy. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 4, 304–306. Aven¨ i Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850/1853), Part 3 (April 19, 1852), 139–142.

1852 Joule J. P.: On the Air-Engine. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 142, 65–77.

1852 Joule J. P. & Thomson, W.: On the Thermal Effects Experienced by Air Rushing through Small Apertures. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Maga- zine and Journal of Science (4) 4, 481–492.

1853 Rankine, W.: On the Mechanical Action of Heat. Transactions of the Royal Society of Edinburgh 20 (1850–53), Part 4, 565–590.

1853 Rankine, W.: On the General Law of the Transformation of Energy. Proceedings of the Royal Philosophical Society of Glasgow 3, 276–280 (5 January 1853). Aven¨ i The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 5, 106–117.

1853 Reech, F.: Th´eorie g´en´erale des effets dynamiques de la chaleur. Journal de Math´e- matiques Pures et Appliqu´ees 18, 357–568.

1854 Rankine, W.: On the Geometrical Representation of the Expansive Action of Heat, and the Theory of Thermo-dynamic Engines. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 144, 115–175.

1854 Clausius, R.: Ueber eine ver¨anderte Form des zweiten Hauptsatzes der mechani- schen W¨armetheorie. Annalen der Physik und Chemie 93, 481–506; i engelsk ¨over- s¨attning: On a Modified Form of the Second Fundamental Theorem in the Mecha- nical Theory of Heat. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 12, 81–98, 1856.

1855 Fick, A.: Ueber Diffusion. Annalen der Physik und Chemie 94, 59–86; On liquid diffusion. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 10, 30–39.

1856 Kr¨onig, K.: Grundzuge¨ einer Theorie der Gase. Annalen der Physik und Chemie 99, 315–322.

1857 Clausius, R.: Ueber die Art der Bewegung, welche wir W¨arme nennen. Annalen der Physik und Chemie 100, 353–380; i engelsk ¨overs¨attning: The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 14, 108–127, 1857.

1858 Cannizzaro, S.: Sunto di un corso di filosofia chimica fatto nella Reale Universit´a di Genova. Nuovo Cimento (Pisa) 7, 321–366; i engelsk ¨overs¨attning: Alembic Club Reprints, No. 18, Edinburgh, 1910.

1858 Clausius, R.: Ueber die mittlere L¨ange der Wege, welche bei der Molecularbewegung gasf¨ormiger K¨orper von den einzelnen Moleculen¨ zuruckgelegt¨ werden; nebst eini- gen anderen Bemerkungen uber¨ die mechanische W¨armetheorie. Annalen der Physik und Chemie 105, 239–258.

44 1859 Rankine, W.: A Manual of the Steam Engine and other Prime Movers, London & Glasgow: Griffin. 1860 Lenoir, E.:´ Moteur `aair dilat´epar la combustion du gaz de l’´eclairage enflamm´e par l’´electricit´e. French Patent No. 43624, Jan. 24. 1860 Maxwell, J. C.: Illustrations of the Dynamical Theory of Gases. Part 1. On the Mo- tions and Collisions of Perfectly Elastic Spheres. Part 2. On the Process of Diffusion of Two or more Kinds of Moving Particles among one another. The London, Edin- burgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (4) 19, 19–32; 20, 21–37. 1860 Kirchhoff, G. & Bunsen, R.: Chemische Analyse durch Spectralbeobachtungen. Annalen der Physik und Chemie 110, 161–189.

1860 Zeuner, G.: Grundzuge¨ der mechanischen W¨armetheorie, Freiberg: J. G. Engel- hardt; i engelsk ¨overs¨attning av J. F. Klein: Technical Thermodynamics, New York: Van Nostrand, 1907. 1862 Beau de Rochas, A.: New Investigations into the Practical Conditions for Greater Utilization of Heat and in General of Motive Power with Applications for Railroads and Navigation (p˚afranska). French Patent No. 52539, Paris, Jan. 16. 1863 Tyndall, J.: Heat Considered as a Mode of Motion. London: Longman, Green, Longman, Roberts & Green, 1863 (6th Edition, 1880).

1865 Loschmidt, J. J.: Zur Gr¨osse der Luftmolekule¨ [On the Size of the Air Molecules]. Proceedings of the Academy of Science of Vienna 52, 395–413.

1865 Clausius, R.: Ueber verschiedene fur¨ die Anwendung bequeme Formen der Haupt- gleichungen der mechanischen W¨armetheorie. Annalen der Physik und Chemie 125, 353–400; i engelsk ¨overs¨attning av R. B. Lindsay: On Different Forms of the Funda- mental Equations of the Mechanical Theory of Heat and their Convenience of Appli- cation. The Second Law of Thermodynamics (ed. J. Kestin), 162–193, Stroudsburg, PA: Dowden, Hutchinson and Ross, 1976. 1866 Boltzmann, L.: Uber¨ die mechanische Bedeutung des zweiten Hauptsatzes der W¨armetheorie. Sitzungsberichte der Kgl. Akad. Wiss. Wien Math.-Naturw. Kl. 53, 195–220.

1867 Clausius, R.: Abhandlungen uber¨ die mechanische W¨armetheorie, 2 Vols., Braun- schweig: Friedrich Vieweg & Sohn, 1864/7; i engelsk ¨overs¨attning av Walter R. Browne: Mechanical Theory of Heat, Editor: T. A. Hirst, London: John Van Voorst, 1887. 1867 Maxwell, J. C.: On the Dynamical Theory of Gases. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 157, 49–88. 1869 Andrews, T.: On the Continuity of the Gaseous and Liquid States of Matter. Philosophical Transactions of the Royal Society (London) 159, 575–590. 1869 Amagat, E.-H.: De l’influence de la t´emperature sur les ´ecarts de la loi de Mariotte. Comptes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 68, 1170–1173.

45 1869 Massieu, F.: Sur les fonctions caract´eristiques des divers fluides. Addition au Pr´e- c´edent m´emoire sur les fonctions caract´eristiques. Comptes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 69, 858–862, 1057–1061.

1871 Maxwell, J. C.: Theory of Heat, London: Longmans Green & Co.

1872 Brayton, G.: Gas Engine, British Patent No. 432, February 10; U.S. Patent No. 125, April 2.

1872 Boltzmann, L.: Weitere Studien uber¨ das W¨armegleichgewicht unter Gasmolekulen¨ [Further Studies on Heat Equilibrium among Gas Molecules]. Classe der Kaiserliche Akademie der Wissenschaften (Wien), Sitzungsberichte II Abt. 66, 275–370; eng- elsk ¨overs¨attning i Brush, S. G.: Kinetic Energy, Vol. 2, 88–175, Oxford: Pergamon Press, 1965.

1873 Gibbs, J. W.: Graphical Methods in the Thermodynamics of Fluids. Transactions of the Connecticut Academy of Arts and Sciences 2(Article 11), 309–342; A Method of Geometrical Representation of the Thermodynamic Properties of Substances by Means of Surfaces. Transactions of the Connecticut Academy of Arts and Sciences 2(Article 14), 382–404.

1873 van der Waals, J. D.: Over de Continu¨ıteit van den Gas– en Vloeistoftoestand [Essay on the Continuity of the Liquid and Solid states], Dissertation, Leyden Uni- versity, A. W. Sijthoff.

1876/8 Gibbs, J. W.: On the Equilibrium of Heterogeneous Substances. I. II. Transactions of the Connecticut Academy of Arts and Sciences 3, 108–248 (Article 5, 1876), 343– 524 (Article 10, 1878).

1877 van der Waals, J. D.: Sur le nombre relatif des chocs que subit une mol´ecule suivant qu’elle se meut au milieu de mol´ecules suppos´ees en repos, et sur l’influence que les dimensions des mol´ecules, dans la direction du mouvement relatif, exercent sur le nombre des chocs. Archives N´eerlandaises. Sci. Ex. Nat. 12, 201–216.

1877 Boltzmann, L.: Der zweite Hauptsatz der mechanischen W¨armetheorie,F¨oredrag vid Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften 1877, Wien. Wien: Geholds & Sohn (1886). Se ¨aven: Ueber die Beziehung zwischen dem zweiten Hauptsatze der mecha- nischen W¨armetheorie und der Wahrscheinlichkeitsrechnung, respective den S¨atzen uber¨ das W¨armegleichgewicht. [1877.] Sitzungsberichte der Akademie der Wissen- schaften II, Wien 76, 373–435, 1878.

1878 Linde, C.: K¨alteerzeugungsmaschine, Patent-Urkunde No. 1250 des Kaiserlichen Patentamt. (29. Mai 1878).

1878 Cailletet, L.: Recherches sur la liquefaction des gaz. Annales de Chimie et de Phy- sique (5) 15, 132–144.

1878/9 Clerk, D.: British Patent No. 3045, Aug. 1, 1878 (tv˚ataktsmotor). Engineering (June 27, 1879), pp. 574–575.

1879 Stefan, J.: Ueber die Beziehung zwischen der W¨armestrahlung und Temperatur. Sitzungsberichte der Akademie der Wissenschaften II, Wien 79, 391–428.

46 1879 Planck, M.: Uber¨ den zweiten Hauptsatz der mechanischen W¨armetheorie, Disser- tation, Univ. Munchen.¨

1881 Lorenz, L.: Ueber das Leitungsverm¨ogen der Metalle fur¨ W¨arme und Electricit¨at. Annalen der Physik und Chemie 13, 422–447; 582–606.

1882 von Helmholtz, H.: Die Thermodynamik chemischer Vorg¨ange. Sitzungsberichte der K¨oniglich Preussischen Akademie der Wissenschaften zu Berlin. 1882, I. 22– 39.

1883/5 Graetz, L.: Ueber die W¨armeleitungsf¨ahigkeit von Flussigkeiten.¨ Annalen der Phy- sik und Chemie 18, 79–94, 1883; 25, 337–357, 1885.

1884 Boltzmann, L.: Ableitung des Stefan’schen Gesetzes, betreffend die Abh¨angigkeit der W¨armestrahlung von der Temperatur aus der electromagnetischen Lichttheorie. Annalen der Physik und Chemie 22, 291–294.

1884 Le Chatelier, H. L.: Sur un ´enonc´eg´en´eral des lois des ´equilibres chimiques. Comp- tes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 99, 786– 789.

1886 Duhem, P.: Le potentiel thermodynamique et ses applications `ala m´ecanique chi- mique et `ala ´etude des ph´enom`enes ´electriques, Paris: Hermann.

1886 Callendar, H. L.: On the Practical Measurements of Temperature. Experiments made at the Cavendish Laboratory, Cambridge. Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 41, 231–238.

1887 Raoult, F. M.: Loi g´en´erale des tensions de vapeur des dissolvant [General Law of the Vapor Pressure of Solvents]. Comptes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 104, 1430–1433 (May 23, 1887).

1887 Van’t Hoff, J. H.: Die Rolle des osmotischen Druckes in der Analogie zwischen L¨os- ungen und Gasen [The Role of Osmotic Pressure in the Analogy between Solutions and Gases]. Zeitschrift fur¨ Physikalische Chemie 1, 481–508, 1887.

1888 Antoine, L. C.: Tensions des vapeurs: nouvelle relation entre les tensions et les tem- p´eratures, Comptes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 107, 681–684.

1889 Gouy, G.: Sur l’´energie utilisable. Journal de Physique II. 8, 501–518; Sur les trans- formations et l’´equilibre en thermodynamique. Comptes Rendus Hebdomadaires des S´eances de l’Acad´emie des Sciences (Paris) 108, 507–509.

1889 Arrhenius, S.: Uber die Reaktionsgeschwindigkeit bei der Inversion von Rohrzucker durch S¨auren [On the Reaction Velocity of the Inversion of Cane Sugar by Acids]. Zeitschrift fur¨ Physikalische Chemie 4, 226–248.

1890 Van der Waals, J. D: Molekulartheorie eines K¨orpers, der aus zwei verschiedenen Stoffen besteht [Molecular Theory of a Substance Composed of Two Different Spe- cies]. Zeitschrift fur¨ Physikalische Chemie 5, 133–173.

47 1893 Diesel, R.: Arbeitsverfahren und Ausfuhrungsart¨ fur¨ Verbrennungsmaschinen. Deut- sche Patent, DRP 67207 (23. Februar 1893); Theorie und Konstruktion eines ratio- nellen W¨armemotors zum Ersatz der Dampfmaschinen und der heute bekannten Verbrennungsmotoren, Berlin: Springer, 1893.

1892 Waterston, J. J.: On the Physics of Media that are Composed of Free and Perfectly Elastic Molecules in a State of Motion. Philosophical Transactions of the Royal Society (London), Ser. A 183, 1–80.

1892 Duhem, P.: Commentaire aux principes de la thermodynamique, Journal de Math´e- matique pures et appliqu´ees 8 (4), 269–330.

1892/3 Diesel, R.: Arbeitsverfahren und Ausfuhrungsart¨ fur¨ Verbrennungsmaschinen. Deut- sche Patent, DRP 67207 (28. Februar 1892); Theorie und Konstruktion eines ratio- nellen W¨armemotors zum Ersatz der Dampfmaschinen und der heute bekannten Verbrennungsmotoren, Berlin: Springer, 1893.

1893 Amagat, E.-H.: M´emoire sur l´elasticit´eet la dilatabilit´edes fluides jusqu’aux tr`es hautes pressions. Annales de Chimie et de Physique (6) 29, 68–136, 505–574.

1894 Kirchhoff, G.: Vorlesungen uber¨ die Theorie der W¨arme. Leipzig: Verlag von B. G. Teubner.

1896 Mach, E.: Die Principien der W¨armelehre, Historich-kritisch entwickelt, Leipzig: Verlag von Johan Ambrosius Barth.

1896 Wien, W.: Ueber die Energieverteilung im Emissionspektrum eines schwarzen K¨or- pers. Annalen der Physik und der Chemie 58, 662–669.

1897 Planck, M.: Vorlesungen uber¨ Thermodynamik, Leipzig: Verlag von Veit & Com- panie.

1897 Stanton, T. E.: On the Passage of Heat between Metal Surfaces and Liquids in Contact with Them. Philosophical Transactions of the Royal Society (London), Ser. A 190, 67–88.

1898 Stodola, A.: Die Kreisprozesse der Gasmaschine. Zeitschrift des VDI 42(38), 1045– 1052; 42(39), 1086–1091.

1898 Berthelot, D.: Sur la d´etermination rigoreuse des poids mol´eculaires des gaz en partant de leurs densit´es et de l’´ecart que celles-ci pr´esentent par la rapport `ala loi de Mariotte. Comptes rendus de l’Acad´emie des sciences (Paris) 126, 954–956; Sur les poids mol´eculaires des gaz facilement liqu´efiables. Comptes rendus de l’Acad´emie des sciences (Paris) 126, 1415–1418.

1899 Dewar, J.: On the Boiling Point of Liquid Hydrogen under Reduced Pressure. Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 64, 227–231.

1900 Rayleigh, J. W. S.: Remarks upon the Law of Complete Radiation. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (5) 49, 539– 540.

1900 Drude, P. K. L.: Zur Elektronentheorie der Metalle. I, II, III. Annalen der Physik 1, 556–613.

48 1900/1 Planck, M.: Ueber irreversible Strahlungsvorg¨ange. Annalen der Physik (4) 1, 69– 123; 6, 818–832.

1901 B´enard, H.: Les tourbillons cellulaires dans une nappe liquide transportant de la chaleur par convection en r´egime permanent. Annales de Chimie et de Physique (7) 23, 62–144.

1903 Stodola, A. B.: Die Dampfturbinen und die Aussichten der W¨armekraft-maschi- nen, Berlin; i engelsk ¨overs¨attning av L. C. Loewenstein: Steam Turbines (with an Appendix on Gas Turbines and the Future of Heat Engines), New York: Van Nostrand, 1905.

1904 Mollier, R.: Neue Diagramme zur technischen W¨armelehre. Zeitschrift des Vereines deutscher Ingenieure 48, 271–275.

1905 Jeans, J. H.: On the Partition of Energy between Matter and Aether. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science (5) 10, 91– 98.

1905 Hasen¨ohrl, F.: Zur Theorie der Strahlung in bewegten K¨orpern. Berichtigung. An- nalen der Physik 16, 589–592 (26. Jan. 1905).

1905 Einstein, E.: Ist die Tr¨agheit eines K¨orpers von seinem Energieinhalt abh¨angig? Annalen der Physik 18, 639–641 (27. Sep. 1905).

1905 Einstein, E.: Uber¨ die von der molekularkinetischen Theorie der W¨arme geforderte Bewegung von in ruhenden Flussigkeiten¨ suspendierten Teilchen [On the motion of elements of small particles suspended in stationary liquids as required by the molecular-kinetic theory of heat]. Annalen der Physik 17(8), 549–560.

1906 Einstein, E.: Eine neue Bestimmung der Molekuldimensionen.¨ Annalen der Physik 19, 289–306; Zur Theorie der Brownschen Bewegung. Annalen der Physik 19, 371– 381.

1906 Nernst, W.: Ueber die Berechnung chemischer Gleichgewichte aus thermischen Messungen. Nachrichten von der K¨onigliche Gesellschaft der Wissenschaften zu G¨ottingen, Heft 1, 1–40. Sitzung 23. Dezember 1905.

1906 Mollier, R.: Neue Tabellen und Diagramme fur¨ Wasserdampf, Berlin: Springer. 1907 Einstein, A.: Die Plancksche Theorie der Strahlung und die Theorie der spezifischen W¨arme. Annalen der Physik 22, 180–190 & 800.

1908 Poincar´e, H.: Thermodynamique, Paris: Gauthier-Villars.

1908 Perrin, J.: L’agitation mol´eculaire et le mouvement Brownien. Comptes rendus de l’Acad´emie des sciences (Paris) 146, 967–970; Grandeur des mol´ecules et charge de l’´electron. Comptes rendus de l’Acad´emie des sciences (Paris) 147, 594–596.

1909 Carath´eodory, C.: Untersuchungen uber¨ die Grundlagen der Thermodynamik. Mathematische Annalen 67, 355–386.

1909 Larmor, J.: On the Statistical Thermo-dynamical Relations of Radiant Energy. Proceedings of the Royal Society (London), Ser. A 83, 82–95.

49 1910 Prandtl, L.: Eine Beziehung zwischen W¨armeaustausch und Str¨omungswiderstand der Flussigkeiten.¨ Physikalische Zeitschrift 11, 1072–1078. 1911 Sackur, O.: Zur kinetischen Begrundung¨ des Nernstschen W¨armetheorems. Annalen der Physik 34, 455–468. 1911 Knudsen, M.: Die molekulare W¨armeleitung der Gase und der Akkommodations- koeffizient. Annalen der Physik 34, 593–656. 1911 Kamerling Onnes, H.: On the Sudden Change in the Rate at Which the Re- sistance of Mercury Disappears. Communication from the Physical Laboratory of the University of Leiden, Nos. 119, 120, 122, 124. 1911 Duhem, P.: Energ´etique, Paris: Gauthiers-Villars. 1911 Nernst,W. & Lindemann, F. A.: Spezifische W¨arme und Quantentheorie. Zeits- chrift fur¨ Elektrochemie und angewandte physikalische Chemie 17(18) 817–827. 1911 Carrier, W. H.: Rational Psychrometric Formulae: their Relation to the Problems of Meteorology and of Air Conditioning. Transactions of the American Society of Mechanical Engineers (ASME) 33, 1005–1053. 1912 Tetrode, H. M.: Die chemische Konstante der Gase und das elementare Wirkungs- quantum [The chemical constant of gas and the elementary quantum effect]. Annalen der Physik 38(7), 434–442; 39(11), 255–256. 1912 Planck, M.: Ueber neuere thermodynamische Theorien (Nernstsches W¨armetheorem und Quanten-Hypothese). Berichte der Deutschen chemischen Gesellschaft 45, 5– 23. 1912 Born,M.& von K´arm´an, T.: Ueber Schwingungen im Raumgitter. Physikalische Zeitschrift 13, 297–309. 1912 Debye, P.: Zur Theorie der spezifischen W¨armen. Annalen der Physik 39, 789–839. 1912 Holzwarth, H.: The Gas Turbine. Theory, Construction, and Records of the Results Obtained from Two Actual Machines, London: Charles Griffin & Company, Ltd. 1914 Ehrenfest, P.: Zum Boltzmannschen Entropie-Wahrscheinlichkeits-Theorem [On Boltzmann’s entropy-probability theorem. I.]. Physikalische Zeitschrift 15, 657–663. 1915 Nusselt, W.: Das Grundgesetz des W¨armeuberganges.¨ Gesundheits-Ingenieur 38 (42), 477–482; 490–496. 1917 Chapman, S.: On the Kinetic Theory of a Gas. Part II. A Composite Monatomic Gas: Diffusion, Viscosity, and Thermal Conduction. Philosophical Transactions of the Royal Society (London), Ser. A 217, 115–197. 1917 Enskog, D.: Kinetische Theorie der Vorg¨ange in m¨assig verdunnten¨ Gasen, Dok- torsavhandling, Uppsala Universitet. 1920 Stern, O.: Eine direkte Messung der thermischen Molekulargeschwindigkeit [A direct measurement of thermal molecular speed.] Zeitschrift fur¨ Physik 2, 49–56; Nachtrag zu ’Eine direkte Messung der thermischen Molekulargeschwindigkeit’ [Addition to my work ’A direct measurement of thermal molecular speed’.] Zeitschrift fur¨ Physik 3, 417–421.

50 1921 Born, M.: Kritische Betrachtungen zur traditionellen Darstellung der Thermo- dynamik. Physikalische Zeitschrift 22, 218–224, 249–254, 282–286.

1921 Platen, B. von & Munters, C.: Absorptionskylaggregat. Svenskt patent SE57398.

1922 Szilard, L.: Uber¨ die thermodynamischen Schwankungserscheinungen, Dissertation (August 1922), Univ. Berlin.

1923 Lewis, G. N. & Randall, M.: Thermodynamics and the Free Energy of Chemical Substances, New York: McGraw-Hill.

1924 Bose, S.: W¨armegleichgewicht im Strahlungsfeld bei Anwesenheit von Materie [Ther- mal equilibrium of the radiation field in the presence of matter]. Zeitschrift fur¨ Physik 27, 384–392.

1927 De Donder, T.: L’Affinit´e, Paris: Gauthier-Villars.

1929 Szilard, L.: Uber¨ die Entropieverminderung in einem thermodynamischen System bei Eingriffen intelligenter Wesen. Zeitschrift fur¨ Physik 53, 840–846. I engelsk ¨over- s¨attning: On the Decrease in Entropy in Thermodynamic Systems by the Interven- tion of Intelligent Systems. Behavioral Science 9, 301–310, 1964.

1929 Schmidt, E.: Verdunstung und W¨armeubertragung.¨ Gesundheits-Ingenieur 29, 525– 529, 1929.

1930 Nusselt, W.: W¨armeubergang,¨ Diffusion und Verdunstung. Zeitschrift fur¨ ange- wandte Mathematik und Mechanik 10, 105–121.

1930 Pauli, W.: Open Letter to “Radioactive ladies and gentlemen” (Dec. 4, 1930); ˚ater- givet i Vierteljahrsschrift der Naturforschenden Gesellschaft in Zurich¨ 102, 1957; engelsk ¨overs¨attning i Physics Today 31, 1978. 1931 Onsager, L.: Reciprocal Relations in Irreversible Processes. Physical Review 37, 405–426; 38, 2265–2279.

1931 Lewis, G. N.: Generalized Thermodynamics including the Theory of Fluctuations. Journal of the American Chemical Society 53(7), 2578–2588, 1931.

1932 Keenan, J. H.: A Steam Chart for Second Law Analysis. Mechanical Engineering 54, 195–204.

1933 Colburn, A. P.: A Method of Correlating Forced Convection Heat Transfer Data and a Comparison with Fluid Friction. Transactions of the American Institute of Chemical Engineers (AIChE) 29, 174–210.

1934 Knudsen, M.: The Kinetic Theory of Gases: Some Modern Aspects, London: Meth- uen.

1936 Keenan, J. H. & Keyes, F. G.: Thermodynamic Properties of Steam, Including Data for the Liquid and Solid Phases. New York: John Wiley and Sons.

1936 Jakob, M.: Heat Transfer in Evaporation and Boiling. I., II. Mechanical Engineering (ASME) 58, 643, 729–739.

51 1937 Sherwood, T. G.: Absorption and Extraction, New York/London: McGraw-Hill Book Company, Inc.

1937 Simon, F.: On the Third Law of Thermodynamics. Physica 4, No. 10 (23 Novem- ber), 1089–1096.

1938 Landau, L.& Lifshitz, E.: Statistical Physics, Oxford: The Clarendon Press.

1939 Kapitza, P.: Expansion Turbine producing Low Temperatures applied to Air Li- quefaction. Journal of Physics - USSR 1, 7–28.

1939 Fowler, R. H. & Guggenheim, E. A.: Statistical Thermodynamics, Cambridge, U.K.: Cambridge University Press.

1940 Eckart, C.: The Thermodynamics of Irreversible Processes. I. The Simple Fluid, II. Fluid Mixtures, III. Relativistic Theory of the Simple Fluid. Physical Review 58, 267–269, 269–275, 919–928.

1942 McAdams, W. H.: Heat Transmission, 2nd Edition, New York: McGraw-Hill.

1942 Eckert, E.: Die Berechnung des W¨armeubergangs¨ in der laminaren Grenzschicht umstr¨omter K¨orper. VDI-Forschungsheft 416, 1–26.

1943 Meixner, J.: Zur Thermodynamik der irreversiblen Prozesse. Zeitschrift fur¨ Physi- kalische Chemie. Abteilung B-Chemie der Elementarprozesse aufbau der Materie 53(5), 235–263.

1945 Casimir, H. B. G.: On Onsager’s Principle of Microscopic Reversibility. Reviews of Modern Physics 17, 343–350.

1948 Eckart, C.: The Thermodynamics of Irreversible Processes. IV. The Theory of Elas- ticity and Anelasticity. Physical Review 73, 373–382.

1948 Shannon, C. E.: The Mathematical Theory of Communication. Bell System Tech- nical Journal 27(July/October), 379–423; 623–656.

1948 Wiener, N.: Cybernetics: Or Control and Communication in the Animal and the Machine, Cambridge, MA: The MIT Press.

1950 Ginzburg, V. L. & Landau, L. D.: K teorii sverkhrovodimosti [On the Theory of Superconductivity]. Zh. Eksper. Teoret. Fiz. 20, 1064–1082. I engelsk ¨overs¨attning i Landau, L. D.: Collected Papers, New York: Gordon & Breach, 1967, pp. 546–568.

1951 Brillouin, L. N.: Maxwell’s Demon cannot Operate: Information and Entropy. Jour- nal of Applied Physics 22, 334–337, 338–343.

1951 Keenan, J. H.: Availability and Irreversibility in Thermodynamics, British Journal of Applied Physics 2(July), 183–192.

1955 Prigogine, I.: Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes, Springfi- eld, Illinois: Charles C. Thomas.

1956 Rant, Z.: Exergie, ein neues Wort fur¨ technische Arbeitsf¨ahigkeit. Forschung auf dem Gebiete des Ingenieurwesens 22(1), 36–37.

52 1957 Landauer, R.: Spatial Variation of Currents and Fields due to Localized Scatterers in Metallic Conduction. IBM Journal of Research and Development 1(3), 223–231.

1960 Uhlhorn, U.: On the Foundation of the Linear Theory of Irreversible Processes I, II. Arkiv f¨or Fysik 17(3–4), 257–272, 273–314; Onsager Reciprocal Relations for Non-Linear Systems. Arkiv f¨or Fysik 17(3–4), 361–368.

1962 de Groot,S.R.& Mazur, P.: Non-Equilibrium Thermodynamics, New York: Inter- science/Amsterdam: North-Holland.

1964 Mandelbrot, B.: On the Derivation of Statistical Thermodynamics from Purely Phenomenological Principles. Journal of Mathematical Physics 5(2), 164–171.

1965 Baehr, H. D.: Energie und Exergie,Dusseldorf:¨ VDI-Verlag.

1970 Landauer, R.: Electrical Resistance of Disordered One-Dimensional Lattices. Phi- losophical Magazine 21(172), 863–867.

53 Referenser

[1] Abbott, D. (Editor): The Biographical Dictionary of Scientists: Physicists, London: Blond Educational, 1984.

[2] Almqvist, E.: Kryoteknikens historik. Kosmos 1988, Band 65, pp. 137–159, Svenska Fysikersamfundet, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1988.

[3] Beckman, O., Grimvall, G., Kj¨ollerstr¨om, B. & Sundstr¨om, T.: Energil¨ara — Grund- l¨aggande termodynamik, Stockholm: Liber AB, 2005.

[4] Bejan, A.: Advanced Engineering Thermodynamics, New York: John Wiley & Sons, 1988.

[5] Cardwell, D. S. L.: From Watt to Clausius; The Rise of Thermodynamics in the Early Industrial Age, London: Heinemann, 1971.

[6] Cummins, Jr., C. L.: Internal Fire (Revised Edition), Warrendale, PA: Society of Automotive Engineers, 1989.

[7] Day, L. & McNeil, I. (Editors): Biographical Dictionary of the History of Technology, London/New York: Routledge, 1996.

[8] Eriksson, G.: De cartesianska striderna. Kosmos 1987, Band 64, pp. 19–32, Svenska Fysikersamfundet, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1987.

[9] Fox, R.: Watt’s Expansive Principle in the Work of Sadi Carnot and Nicolas Cl´ement. Notes and Records of the Royal Society of London 24(2), 233–253, 1970.

[10] von Friesen, S.: Om m˚att och m¨an, H¨ogan¨as: Bra B¨ockers f¨orlag, 1987.

[11] Gerholm, T. G. & Holmberg, L.: Entropi — om termodynamik, sannolikhet och in- formation. Kosmos 1987, Band 64, pp. 45–65, Svenska Fysikersamfundet, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1987.

[12] Gillispie, C. C. (Editor): Dictionary of Scientific Biography, New York: Charles Scrib- ner’s & Sons, 1970–80.

[13] Grenander, M.: Ur fysikens historia, Stockholm: Wahlstr¨om & Widstrand, 1928. [14] Hardenberg, H. O.: The Middle Ages of the Internal-Combustion Engine 1794–1886, Warrendale PA: Society of Automotive Engineers, Inc., 1999.

[15] Jones, R. V.: The ’Plain Story’ of James Watt: The Wilkins Lecture 1969. Notes and Records of the Royal Society of London 24(2), 194–220, 1970.

[16] Kuhn, T. S.: The Caloric Theory of Adiabatic Compression. Isis 49(2), 132–140, 1958.

[17] Lindroth, S.: Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Historia 1739–1818, Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1967.

[18] Meijer, B. & Westrin, T. (redakt¨orer): Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi, Stockholm: Nordisk Familjeboks-f¨orlags AB, 1906.

54 [19] Nordling, C.: Energi — en introduktion. Kosmos 1982, Band 59, pp. 19–34, Svenska Fysikersamfundet, Stockholm: Forskningsr˚adens F¨orlagstj¨anst, 1982. [20] Kondepudi, D. & Prigogine, I.: Modern Thermodynamics. From Heat Engines to Dis- sipative Structures, Chichester/New York/Wienheim/Brisbane/Toronto/Singapore: John Wiley & Sons, 1998.

[21] McKenzie, A. E. E.: Vetenskapens stora framsteg, Stockholm: Aldus/Bonniers, 1963.

[22] J. C. Poggendorf’s Biographisch-Literariches Handw¨orterbuch fur¨ Mathematik, ... , Berlin: Verlag Chemie GMBH, 1925.

[23] Catalogue of Scientific Papers (1800–1863), (1864–1873), Compiled and Published by The Royal Society of London, London: E. Eyre and W. Spottiswoode, 1867, 1877.

[24] Smith, C.: Energy. Ur Companion to the History of Modern Science, pp. 326–341, London: Routledge, 1990.

[25] Smith, C. & Norton Wise, M.: Energy and Empire. A Biographical Study of Lord Kelvin, Cambridge: Cambridge University Press, 1989.

[26] Svensk Uppslagsbok (2:a upplagan). Stockholm: Bonniers, 1949.

[27] Svenska M¨an och Kvinnor, Stockholm: Bonniers, 1955. [28] The New Encyclopædia Britannica (Micropædia), Chicago: Encyclopædia Britannica Inc., 1994.

[29] Truesdell, C.: Essays in the History of Mechanics, Berlin/Heidelberg/New York: Springer-Verlag, 1968.

[30] Truesdell, C.: The Tragicomical History of Thermodynamics 1822–1854, Berlin/Hei- delberg/New York: Springer-Verlag, 1980.

[31] Wisniak, J.: Historical development of the vapor pressure equation from Dalton to Antoine. Journal of Phase Equilibria 22(6), 622–630, 2001.

55 Personregister Amagat, 4, 28, 45, 48 Chapman, 23, 29, 50 Amontons, 5, 28, 37 Charles, 11, 12, 29 Ampere, 10, 11, 28, 41 Clapeyron, 8, 14, 15, 29, 41 Andrews, 24, 28, 45 Claude, 24 Antoine, 14, 28, 47, 55 Clausius, 1, 12, 14–20, 23, 27, 29, 43–45, 54 Aristoteles, 3, 15 Clement, 8, 11, 13, 29, 40, 54 Arrhenius, 19, 28, 47 Clerk, 22, 29, 46 Atkinson, 20 Colburn, 25, 29, 51 Avogadro, 12, 28, 40 Colding, 15, 29 Coriolis, 9, 41 Bacon F, 3, 10, 28 Corliss, 8 Bacon T, 19 Cullen, 23, 29, 38 Baehr, 27, 28, 53 Barber, 20, 28, 38 Daimler, 22 Beau de Rochas, 20, 28, 45 Dalton, 12, 17, 29, 39, 55 Benard, 25, 28, 49 Davy, 8, 10, 29, 39 Berard, 10, 13, 28, 40 Day, 22 Bernoulli, 22, 28, 38 De Donder, 26, 30, 51 Berthelot D, 13, 28, 48 Debye, 24, 25, 30, 50 Berzelius, 12 Delaroche, 11, 13, 30, 40 Biot, 10, 11, 14, 28, 39 Demokritos, 12 Black, 9, 28, 39 Desaga, 11 Boerhaave, 9, 28, 38 Descartes, 3, 30 Boltzmann, 11, 18, 19, 23, 26–28, 45–47, 50 Desormes, 8, 13, 30, 40 Born, 15, 25, 28, 50, 51 Dewar, 24, 30, 48 Bose, 25, 28, 51 Diesel, 20–22, 30, 48 Boulton, 7, 8 Drude, 25, 30, 48 Boyle, 4, 10, 11, 28, 37 Duhamel, 10, 30, 41 Branca, 6, 28, 37 Duhem, 19, 26, 30, 47, 48, 50 Brayton, 20, 29, 46 Dulong, 8, 10, 13, 30, 40 Brillouin, 19, 29, 52 Brown, 19, 49 Eckart, 26, 30, 52 Bunsen, 11, 29, 45 Eckert, 25, 30, 52 Ehrenfest, 25, 30, 50 Cailletet, 24, 29, 46 Einstein, 24–26, 30, 49 Callendar, 6, 29, 47 Ekstr¨om, 6 Cannizzaro, 12, 29, 44 Elling, 20, 30 Caratheodory, 15, 18, 29, 49 Enskog, 23, 30, 50 Carlsund, 20 Ericsson, 19, 20, 30, 41 Carnot L, 9, 14, 29, 38 Evans, 8, 24, 30 Carnot L-H, 15 Carnot S, 13–15, 17, 22, 27, 29, 41, 43, 54 Fahrenheit, 5, 30, 37 Carre E, 24 Faraday, 11, 16, 23, 24, 30, 42 Carre F, 24, 29 Ferdinand II, 5, 30 Carrier, 25, 29, 50 Fick, 26, 30, 44 Casimir, 26, 29, 52 Forbes, 10, 30, 41 Celsius, 5, 6, 29, 38 Fourier, 8, 10, 11, 30, 39, 40

56 Fowler, 18, 31, 52 Keyes, 32, 51 Franklin, 23 Kirchhoff, 11, 32, 45, 48 Knudsen, 23, 32, 50, 51 Gadolin, 10 Kr¨onig, 23, 32, 44 Galileo, 5, 15, 31 Gay-Lussac, 11, 12, 31, 39 La Tour, 24, 41 Giauque, 24, 31 Lagrange, 15, 32, 38 Gibbs, 1, 9, 16, 18, 19, 27, 31, 46 Landau, 24, 25, 32, 52 Gilbert, 8, 31 Landauer, 26, 32, 53 Ginzburg, 24, 31, 52 Langen, 22, 32 Girard, 13 Laplace, 8–11, 13, 32, 38, 40, 41 Gordon, 15 Larmor, 25, 32, 49 Gorrie, 24 Laval, 20, 32 Gouy, 27, 31, 47 Lavoisier, 9, 10, 32, 38 Graetz, 25, 31, 47 Le Chatelier, 19, 32, 47 Graham, 26, 31, 41 Leibniz, 15, 32, 37 Grashof, 25, 31 Lenoir, 21, 33, 45 Groot, 26, 31, 53 Leonardo, 21, 33, 37 Grove, 19, 31, 41 Leslie, 10, 24, 33, 39 Guericke, 4, 31 Lewis, 19, 26, 33, 51 Guggenheim, 18, 31, 52 Lifshitz, 25, 33, 52 Linde, 22–24, 33, 46 Hachette, 8, 15, 31, 40 Lindemann, 25, 33, 50 Halley, 5, 31 Ljungstr¨om B, 20, 33 Harrison, 24, 31 Ljungstr¨om F, 20, 33 Hasen¨ohrl, 25, 31, 49 Locke, 10 Heisenberg, 19 Lomonosov, 9, 10, 33, 38 Helmholtz, 16, 18, 19, 23, 31, 42, 47 Lorenz, 25, 33, 47 Helmont, 4 Loschmidt, 12, 33, 45 Henry J, 16 Henry W, 19, 31, 39 Mach, 18, 33, 48 Herapath, 22, 31, 40 Mandelbrot, 26, 33, 53 Heron, 6 Mariotte, 4, 5, 33, 37, 48 Herschel, 10, 31, 39 Martine, 5 Hess, 15, 31, 41 Massieu, 16, 19, 33, 46 Hesselman, 22 Maxwell, 18, 19, 23, 27, 33, 45, 46, 52 Holtzmann, 12, 32, 42 Maybach, 22 Holzwarth, 20, 32, 50 Mayer, 15, 16, 27, 33, 42 Hornblower, 8, 32 Mazur, 26, 33, 53 Huygens, 21, 32 McAdams, 25, 33, 52 Meixner, 26, 33, 52 Jakob, 25, 32, 51 Mersenne, 11 Jeans, 11, 25, 32, 49 Mollier, 26, 33, 49 Joule, 1, 16, 17, 20, 23, 24, 27, 32, 42–44 Munters, 24, 33, 51 Kamerlingh Onnes, 24, 26, 32, 50 Murdock, 7, 8 Kapitza, 24, 32, 52 Navier, 8, 33, 40 Karman, 25, 32, 50 Nernst, 25, 27, 34, 49, 50 Keenan, 27, 32, 51, 52 Newcomen, 7, 34 Kelvin, 3, 14, 15, 17, 18, 24, 27, 36, 43, 44, Newton, 5, 10, 34, 37 55

57 Nusselt, 25, 34, 50, 51 Somerset, 6, 35 Southern, 8 Onsager, 26, 34, 51, 52 Stanton, 25, 35, 48 Ostwald, 26, 34 Stefan, 11, 35, 46 Otto, 20–22, 34 Stephenson, 19 Papin, 6, 34, 37 Stern, 23, 35, 50 Parsons, 20, 34 Stirling J, 21, 35 Pascal, 4, 34 Stirling R, 21, 36, 40 Pauli, 26, 34, 51 Stodola, 20, 27, 36, 48, 49 Peclet, 10, 34, 41 Str¨omer, 6 Peltier, 24, 34, 41 Stuart Akroyd, 22 Perkins, 24, 34 Szilard, 19, 24, 26, 36, 51 Perrin, 12, 26, 34, 49 Tait, 18, 19 Petit, 8, 10, 13, 34, 40 Taylor, 9, 36, 37 Pictet M-A, 10, 34, 38 Tetrode, 26, 36, 50 Pictet R, 24, 34 Thomson J, 17, 36, 43 Planck, 11, 15, 19, 25, 34, 47–50 Torricelli, 4, 36 Platen, 24, 34, 51 Towneley, 4 Poincare, 18, 34, 49 Trevithick, 8, 36 Poisson, 10, 13, 34, 41 Triewald, 7, 36 Poncelet, 9, 41 Twining, 24, 36 Power, 4 Tyndall, 16, 18, 36, 42, 43, 45 Prandtl, 25, 50 Prevost, 10, 34, 38, 39 Uhlhorn, 26, 36, 53 Prigogine, 26, 34, 52, 55 Prout, 9 Van der Waals, 13, 23, 36, 46, 47 Van’t Hoff, 19, 36, 47 Randall, 19, 35, 51 Volta, 16, 21, 36 Rankine, 13, 15, 17–20, 27, 35, 43–45 Rant, 26, 35, 52 Wankel, 20 Raoult, 19, 35, 47 Waterston, 22, 23, 36, 42, 43, 48 Rayleigh, 11, 22, 23, 35, 48 Watt, 1, 6–8, 27, 36, 38, 54 Reaumur, 5, 35, 37 Whittle, 20, 36 Reech, 16, 35, 44 Wien, 11, 25, 36, 48 Regnault, 8, 12, 15, 35, 42, 43 Wiener, 26, 36, 52 Rivaz, 21, 35 Wilcke, 9, 10, 36, 38 Rumford, 10, 35, 38 Woolf, 8, 14, 36 R¨omer, 5 Wright, 21 Sackur, 26, 35, 50 Young, 15, 36, 39 Savery, 7, 35, 37 Scheele, 9, 35, 38 Zeuner, 18, 36, 45 Schmidt, 25, 35, 51 Seebeck, 24, 35, 40 Shannon, 26, 35, 52 Sherwood, 25, 35, 52 Siemens CW, 8, 20, 35 Siemens W, 6 Simon, 25, 35, 52 Smeaton, 9, 38

58