Den så kallade bordellhärvan skakade Sverige och ledde till regeringskris på 70-talet.

Aftonbladet kan i dag avslöja innehållet i en ny, kontroversiell bok om skandalen.

Om hur statsministern mörklade härvan - och hur åklagare vägrade att gå till botten med en utredning som skulle ha kunnat avslöja flera toppolitiker. "Topp-politikerna köpte sex på bordell"

JUSTITIEMINISTERN NEKADE Geijer-affären exploderade sedan 1977 avslöjade att rikspolischef överlämnat en hemlig pm till statsminister . I dokumentet pekades sex toppolitiker ut som kunder till prostituerade. En av dem var justitieminister Lennart Geijer, som förnekade alla anklagelser. Foto: skånereportage

Boken "Makten, männen, mörkläggningen" kommer ut inom kort.

"Jag har aldrig haft någonting med dessa kvinnor att göra"

Förre statsministern Thorbjörn Fälldin som pekas ut som sexköpare i boken. Foto: ralf bergman Kända svenskar pekas ut i ny bok

En minister och andra toppolitiker anklagas för att ha gått till prostituerade i en ny bok.

Även företagsledare, högt uppsatta jurister och kända kulturpersoner har köpt sex, skriver författarna.

Flera av männen hängs ut med namn - och en av dem hotar med stämning.

Om ett par veckor kommer boken "Makten, männen, mörkläggningen" av journalisterna Deanne Rauscher och Janne Mattsson ut.

Det är en granskning av den så kallade bordellhärvan som skakade Sverige i mitten på 70- talet.

En skandal där flera toppolitiker anklagades för att ha gått till prostituerade.

I boken presenteras nya - och mycket kontroversiella - uppgifter om vilka riksdagsmän som ska ha varit inblandade i härvan.

- Sanningen har inte kommit fram än. Det är dags att den gör det, säger Deanne Rauscher.

Journalisterna bygger sina påståenden på i första hand intervjuer med flera av de prostituerade kvinnorna och poliser som deltog i den utredning som gjordes - poliser som nu för första gången talar ut.

Rauscher har även fått tillgång till spaningsrapporter och polisens hemliga telefonavlyssning.

Samtal om politiker avlyssnades En av Sveriges mest kända politiker pekas i boken ut som en av sexköparna.

Politikern förekom aldrig i den omfattande rapporteringen i media om skandalen i mitten på 70-talet. Men några av kvinnorna påstod redan vid denna tid i polisförhör att han var en kunderna.

- Jag tror att det var två, tre av flickorna som nämnde honom, säger Ove Sjöstrand, en av de två poliser som utredde härvan, till .

Politikern nämns enligt boken även i ett av samtalen mellan kvinnan som drev bordellerna och en prostituerad, samtal som polisen avlyssnade.

Politikern förnekar anklagelserna.

- Det här var det jävligaste jag har hört.

Några av flickorna påstod i förhör att du var en av kunderna.

- Detta stämmer inte.

En av poliserna som utredde härvan bekräftar att ditt namn nämndes.

- Ja, det kan jag mycket väl tänka mig, men det gör inte saken sannare.

Ditt namn ska även ha nämnts i ett avlyssnat samtal.

- Jag är helt ovetande om detta. Jag vet inte ens vilka dessa kvinnor är.

Det var i maj 1976 som polisen inledde utredningen som skulle komma att leda till en av de största politiska skandalerna i Sverige genom tiderna.

Då greps en 45-årig kvinna som misstänktes för att ha drivit flera bordeller.

Rikspolischefen Carl Persson skrev en promemoria till statsminister Olof Palme där han pekade ut justitieminister Lennart Geijer och fem andra politiker som några av sexköparna.

Nye statsministern pekades ut

Palme lämnade över den till centerledaren Thorbjörn Fälldin då denne blev statsminister efter valet 1976.

Rikspolischefens rapport var politisk dynamit - den pekade ut även den nye statsministern.

Två år senare, då dokumentet blev känt, ställde sig Fälldin upp i riksdagens talarstol och sa att han själv var med på listan och att anklagelserna var falska.

Fälldin pekas ut i den kontroversiella boken som en av männen som betalade för sex.

Den förre statsministern nekar dock till anklagelserna. - Jag har aldrig haft någonting med dessa kvinnor att göra.

Några av flickorna säger till både polisen och till författarna att du är en av kunderna?

- De har möjligen sett detta som ett sätt att sko sig på något vis, genom utpressning eller annat. Men något sådant har jag aldrig utsatts för.

"Säpofolk kan tydligen se i syne"

Du pekades ut i rikspolischefens pm?

- Jag fnös åt det där.

Säpos spanare ska ha sett dig utanför den misstänkta kvinnans bostad?

- Det är tydligt att till och med Säpofolk kan se i syne.

Vad tycker du om att de här anklagelserna förs fram igen?

- Det är lite illavarslande att såna här historier anses ha en läsekrets.

I boken berättas även om andra kunder: grundaren av ett av Sveriges största företagsimperier, en känd religiös sångare, högt uppsatta jurister, en av kungens närmaste vänner.

Ett toppnamn inom näringslivet har redan hotat att stämma författarna.

- Han riskerar en hel del om han sätter sina planer i verket, med tanke på hur väl dokumenterade mina uppgifter är, säger Rauscher.

------

Maj 1976. Polisen griper bordellmamman Doris Hopp, som sedemera döms till två års fängelse. Utredningsmaterialet nämner ett antal kända svenskar som kunder hos de prostituerade. Domen överklagades till hovrätten, och åklagaren kallar då två nya vittnen, underåriga prostituerade. Överklagan dras tillbaka, och vittnena hörs aldrig.

1976. Sex med underåriga (under 15 år) var straffbart enligt dåtidens lagstiftning, under begreppet ”otukt”. Trots att underåriga prostituerade förekom i utredningen, valde åklagaren att inte väcka åtal kring detta; oklart varför. Att köpa sexuella tjänster av vuxna var vid denna tid inte olagligt.

Augusti 1976. Dåvarande rikspolischefen Carl Persson skriver några hemliga promemorior till dåvarande statsministern Olof Palme. I ett PM nämner Persson sex st högt uppsatta politiker och tjänstemän, vilka förekommit som kunder i bordell-utredningen. Ett av namnen var dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer. Detta bedömdes vara en säkerhetspolitisk risk, särskilt som flera av de prostituerade var utländska (polskor). Palme väljer att inte diarie-föra PM:n, och låser in dem i ett kassaskåp.

Augusti 1976. Det hemliga PM från Carl Persson som innehåller specifika namnuppgifter pekar ut följande personer: o Lennart Geijer, justitieminister (s) o Thorbjörn Fälldin, Centerpartiets och den borgerliga oppositionens ledare, senare statsminister. o Vice talman Cecilia Nettelbrandt (Folkpartiet). o Riksbankschef Krister Wickman. o Landshövding Ragnar Lassinanti o Borgarrådet Hjalmar Mehr (s).

Hösten 1976. Maktskifte i svensk politik efter riksdagsvalet. Palme avgår som statsminister, och Lennart Geijer avgår som justitieminsiter.

18 November 1977. Dagens Nyheter avslöjar de hemliga PM:ns existens, och att Geijer nämns som en kund hos bordell-mamman.

19 November 1977. Emellertid har DN fel i vissa detaljer, bl a tidpunkten för när Persson skrev sina PM. Olof Palme använder dessa detaljfel till att snabbt och kraftfullt dementera hela DN:s artikel, och dementerar även att PM:t med namnen överhuvudtaget existerar. Geijer förnekar all inblandning i bordell-affären. DN viker ned sig för trycket, dementerar sin egen artikel och ber om ursäkt. Det hela sker så snabbt att övriga media aldrig hinner haka på. (i en tillbakablick 1991 beskriver DN:s chefredaktör Olof Palmes dementi som ”djupt ohederlig”).

22 november 1977. Den kände kulturjournalisten Sigvard Hammar döms för koppleri; han har både förmedlat kontakter mellan bordellen och sex-köpare, och även introducerat unga kvinnor för bordell-mamman, där de blivit ”anställda”.

2 maj 1978. TV-programmet Studio S avslöjar att PM:n som Carl Persson skrev till Olof Palme faktiskt existerar, tvärtemot vad Palme hävdat. Programmet har även intervjuat flera av de prostituerade kvinnorna.

9 maj 1978. Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (centern), lovar först att avslöja innehållet i PM:et. I Riksdagens debatt (initierad av hans egen parti-kamrat Gunilla André) backar han emellertid och säger istället att namnlistan måste vara felaktig, eftersom hans eget namn förekommer på den. Detaljerna i PM:et förblir hemliga, även om det nu till sist diarieförs (17 maj).

10 maj 1978. Carl Persson, numera landshövding i Halland, är inte road av att både nuvarande och föregående statsminister står i riksdagen och dömer ut hans polisiära arbete (dvs PM:n) som strunt och felaktigheter. Han kontaktar justitiekanslern (JK), Ingvar Gullnäs. JK tar sig an ärendet att bedöma Perssons arbetsinsats.

1 juni 1978. Justitiekanslern konstaterar att dåvarande rikspolischef Carl Persson inte begått något fel i samband med att hans PM om bordell-kunderna sammanställts. Perssons arbete bedöms alltså som vederhäftigt, även om ingen samlad bedömning av sanningshalten görs av JK. JK konstaterar dock att ett av utpekandena i PM:et bygger på flera oberoende vittnesmål (detta visar sig senare syfta på Lennart Geijer).

1978-1991. Mörkläggningen och nedtystningen av det känsliga ärendet leder till att bordell-härvan, även känd som ”Geijer-affären”, diskuteras mest i allmänna termer om journalistiska metoder och principer. Jan Guillou behandlar den i ”Nya Berättelser” (1982), och den i polis-utredningen direkt inblandade Leif GW Persson väver in tydliga hänvisningar till affären i sin debutroman ”Grisfesten” (1978, sedemera filmad som ”Mannen Från Mallorca”).

September 1991. På begäran av Svenska Dagbladet släpps hemligstämpeln på Carl Perssons 15 år gamla PM. SvD (och andra tidningar) konstaterar att Olof Palme ljugit i sin dementi 1977.

September 2004. Boken ”Makten, männen, mörkläggningen. Historien om bordellhärvan 1976” av Deanne Rauscher och Janne Mattsson ges ut på Vertigo förlag. Boken bygger på omfattande genomgångar av materialet kring bordell-härvan, samt intervjuer med de prostituerade. Ett stort antal namnkunniga personer, främst politiker, pekas ut som sex-kunder i Doris Hopps bordellnätverk på 1970-talet. Thorbjörn Fälldin och dennes partikamrat Olof Johansson är bland de utpekade. Media hakar på och skriver initialt en del om boken och affären.

Hösten 2004. I bokens utpekande av Olof Johansson finns ett fakta-fel på ett datum, som Johansson använder för att dementera hela utpekandet som lögn; han ska vid tidpunkten ha varit i USA. Media- debatten kring boken och bordell-härvan tystnar snabbt.

5 december 2007. Två av de (då underåriga) prostituerade i bordellhärvan håller presskonferens där man redogör för sina upplevelser på 1970-talet och namnger ett stort antal (ca 70 st) av sina kända kunder. Man förbereder ett skadeståndskrav. Den ena kvinnan (Eva Bengtsson) framträder personligen, den andra via ombudet advokat Nicklas Karlsson. Många av de uppgifter och namn som finns i boken från 2004 upprepas, inklusive Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson. Ett namn som nu tillkommit är Olof Palme. Rauscher har sagt att hon avsiktligt utelämnade Palmes namn från boken 2004, eftersom det var så spektaktulärt att bokens trovärdighet skulle undergrävas. Emellertid bekräftar ett antal inblandade, inklusive utredare, att Palme funnits med som utpekad bordell-kund från första början.

Trafiken var tät av kända politiker, skådespelare och näringslivstoppar till hennes storasysters bordell. Vid en presskonferens på torsdagen berättar hon vilka hon såg komma och gå till adressen där två minderåriga flickor – som i dag lagt fram sina krav på miljonskadestånd från staten – utnyttjades sexuellt.

Bordellhärvan nådde sin kulmen i mitten av 1970-talet när Sveriges dåvarande justitieminister Lennart Geijer anklagades för att vara en av kunderna på bordellen som hyste minderåriga flickor.

Två av dem som nu kräver upprättelse av staten var inte äldre än i 14 år. De är i dag vuxna kvinnor och via sitt juridiska ombud Niclas Karlsson begär de 1 miljon kronor vardera i skadestånd. Och en ursäkt. Bland de politiker som tidigare nämnts i härvan, som resulterade i Geijeraffären, finns före detta centerledarna Torbjörn Fälldin och Olof Johansson.

"Torbjörn Fälldin kände jag direkt igen. Han bjöd mig på en leverpastejmacka och var en sympatisk person. Vi träffades på Grand Hotel", berättar en av kvinnorna i ett uttalande som tillkännagavs vid presskonferensen.

Hon uppgav vid presskonferensen att hon placerades på ett ungdomshem men i stället drogs in i prostitution efter det att journalisten Sigvard Hammar presenterat henne för bordellmamman Doris Hopp.

Enligt kvinnan gick Doris Hopp eskortverksamhet ut på att servera "Sveriges maktelit".

Den uppgiften bekräftas av Doris Hopps syster som under mer än 30 år arbetade vid socialförvaltning. I ett brev som uppmärksammades på dagens presskonferens avslöjar hon namnen på flera kända politiker och skådespelare, varav flera var flitiga besökare på den aktuella bordelladressen.

Hon förklarar att hon var mellan 15 och 20 år gammal vid den aktuella tidpunkten – mellan 1959 och 1965 - och att hon först inte förstod vad hennes syster sysslade med. Senare insåg hon att det var en bordell och hon kom då att känna igen flera av besökarna. Däribland och Gunnar Sträng - men även Olof Palme.

"Han såg ju rätt speciell ut. Den gången fick jag inte vara kvar", skriver kvinnan i brevet.

Dock kan hon inte vittna om att de namngivna personerna verkligen köpte sex. Bara att de besökte systerns bordell.

Enligt systern var Olof Palme där tillsammans med Tage Erlander. Något som Palme hela tiden kraftigt dementerat.

Torbjörn Fälldin var också där (även han har förnekat detta), precis som dåvarande utrikesministern Torsten Nilsson, hävdar kvinnan, som konstaterar att "de mest frekventa besökarna" var Gunnar Sträng, Lennart Geijer och Thage G Peterson - alla tunga ministrar i den socialdemokratiska regeringen.

"Några andra välkända ansikten jag sett hos Doris är Povel Ramel, Martin Ljung, Mimmi Pollack, Erland Josefsson, Ove Törnqvist, Git Gay och Gunnar Hellström. De namn jag nämner är de personer som jag är hundraprocentigt säker på", förklarar bordellsmammans syster i brevet och tillägger att hon kände igen flera ansikten men att hon efteråt inte säkert kunnat namnge dessa personer.

70 namngivna personer ska ha förekommit i polisutredningen kring bordellhärvan, framkom det på presskonferensen.

En av de tidigare kända politiker som pekas ut är Olof Johansson. Han tillbakavisar bestämt på Dagens Nyheters hemsida att han skulle varit gäst på bordellen:

"Jag känner mig inte berörd av den enkla anledningen att det inte är sant. En lögn blir inte mer sann bara för att den upprepas", säger Olof Johansson till DN.se. Thage G Peterson avfärdar även han anklagelserna kraftfullt:

"Det är en fullkomligt lögnaktig uppgift", säger Thage G Peterson till Expressens nätupplaga och förklarar att han överväger att vidta rättsliga åtgärder mot angreppet.

I stämningsansökan mot staten - som de båda tidigare prostituerade kvinnorna presenterar via sitt juridiska ombud Niclas Karlsson - framgår det att påföljden för brottet otukt med barn under 1970-talet kunde ge upp till fyra års fängelse.

”I dag skulle brottet sannolikt anses vara våldtäkt med barn”, skriver Niclas Karlsson och konstaterar att de anklagade personerna var satta att stifta lagar på området samtidigt som de själva begick övergrepp.

Niclas Karlsson anser att det är en "skam" att staten skyddat "brottslingarna" och han understryker vikten av att hans klienter nu får upprättelse.