Om Det Unika I Göteborgs Universitetsbibliotek
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
ACTA BIBLIOTHECAE UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS 35 objekt och sam- ling om det unika i Göteborgs universitetsbibliotek Anna Svensson (redaktör) Objekt och samling Acta Bibliothecae Universitatis Gothoburgensis XXXV Acta Bibliothecae Universitatis Gothoburgensis XXXV Objekt och samling Om det unika i Göteborgs universitetsbibliotek Anna Svensson (redaktör) © Texter: Anna Svensson (redaktör) och författarna, 2021 Omslag samt foto där inget annat anges: Håkan Granath isbn 978-91-7963-048-5 (tryck) isbn 978-91-7963-049-2 (pdf) issn 0065-1079 Acta Bibliothecae Universitatis Gothoburgensis Prenumeration på serien eller beställningar av enskilda exemplar skickas till: Acta Gothoburgensis, Box 222, 405 30 Göteborg, eller till [email protected] Tryck: Stema, 2021 Tack Anna! För din utmärkta idé, för att vi fick vara med och för att du lotsade oss hela vägen på ditt alldeles briljanta sätt. Anders, Andrea, AnnaLena, Antoaneta, Birgitta, Isabel, Karin, Linda, Pia, Sanna, Stefan, Taissia Innehåll Inledning 3 Anna Svensson 1. Drömmen om Island till våren: Samarbete och vänskap mellan Sveriges och Islands kvinnohistoriska samlingar 15 Linda Börjesson & Sanna Hellgren 2. Per aspera ad astra: Om högt flygande ambitioner och komplexa handskriftsarkiv 31 AnnaLena Bergquist 3. På tandemcykel i Rösås: Om ett fotografi 49 Birgitta Andréasson 4. Mr Penguin: Historien om en middag på The Explorers Club 71 Anders Larsson 5. Om konsten att läsa en boksamling: Pontus Nybelin och 1800-talets reselitteratur 115 Stefan Benjaminsson 6. Om ett försättsblad, eller, Till dubbletternas lov 139 Anna Svensson 7. Robert Adolf Klostermann och hans slaviska boksamling vid Göteborgs universitetsbibliotek: Några proveniens- frågor 165 Antoaneta Granberg & Taissia Goriounova 8. GOArts bibliotek: Med orgeln i fokus 195 Pia Shekhter 9. Eva Andersson – från gråmus till konstnär: Barnbok och illustratör i samlingarna 217 Andrea Carozzi Bjurström 10. Möt källorna: Kulturarvsmaterial i undervisningen 245 Karin Pettersson 11. Förkommen: Om tomrummen och betydelsen av det som saknas 261 Isabel Folkesson Inledning Anna Svensson Alla bibliotek är i princip unika. Ett bibliotek är inte det andra likt och även om så vore – ta strömlinjeformade vandringsbibliotek som exempel – förändras de av sin användning, av det som tillförts och av det som inte längre finns kvar, förkommet eller medvetet borttaget. Ingående delar blir unika, kanske av en så enkel anledning som en marginalanteckning eller en ny inbindning. Det är dock sällan vi tänker på hela Göteborgs universitets- bibliotek (UB) som unikt. Ett stort forskningsbibliotek som vårt består av en mängd olika bibliotek eller samlingar som tillkommit under olika tider och omständigheter, vissa av dessa samlingar uppfattar vi som unika eller speciella i någon bemärkelse och kallar dem specialsamlingar. Vad som faktiskt fått status av specialsamling har varierat. När UB:s föregångare Göteborgs stadsbibliotek bildades 1891 arbetades aktivt med att integrera samlingar och donationer till ett nytt och sammanhållet bibliotek. I bibliotekarien Lars Wåhlins första jubileumsbok år 1900, nämns flera samlingar som för- värvats från olika professorer och samlare, med syfte att helt enkelt skapa ett bibliotek som kunde tillfredsställa den nystartade högskolans behov.1 De blev till fullo integrerade i biblioteket och ingen av dem nämns på vår webb bland de specificerade specialsamlingarna, som vi beskriver så här: En specialsamling hålls ihop av en gemensam egenskap, till exempel tidigare ägare, ämne, tryckare eller ursprung. Universitetsbibliotekets specialsam- lingar innehåller framför allt tryckta böcker, men här finns även exlibris, bild- och planschmaterial samt artefakter av olika slag.2 Vi kan lägga arkivmaterial till ovanstående uppräkning, samlingar av original- dokument som redan i sin tillblivelse är unika; ursprung eller proveniens kännetecknar detta material. För andra specialsamlingar är ämnet egenskapen som ger dem dess epitet. Vissa är levande med nya förvärv, såsom KvinnSams genusvetenskapliga och kvinnohistoriska samlingar eller Iberoamerikanska 1 Lars Wåhlin, Göteborgs stadsbibliotek: Festskrift med anledning af den nya biblioteksbyggnadens invigning den 6 oktober 1900 (Göteborg, 1900). 2 Göteborgs universitetsbibliotek, ”Specialsamlingar”, Göteborgs universitetsbibliotek, åtkomstdatum 19 januari 2020, https://www.ub.gu.se/sv/hitta-material/specialsamlingar. 3 Objekt och samling samlingen. Ofta kännetecknas specialsamlingarna såväl av proveniens som av ämne, då många samlares bibliotek är tematiska, ett exempel är Pontus Nybelins samling av reselitteratur. Under åren 2013–2017 deltog UB ihop med andra bibliotek i två se- minarieserier som resulterade i antologierna, Bevara för framtiden: Texter från en seminarieserie om specialsamlingar (2016) och Kulturarvsperspektiv: Texter från en seminarieserie om specialsamlingar i Sverige (2018). I föror- det till den förstnämnda definierar redaktören Peter Sjökvist vid Uppsala universitetsbibliotek specialsamlingar som material som kräver ”särskild behandling”, har ”särskilt värde” och med målet ”långsiktigt bevarande”. Han betonar också att objektens värde ”inte alltid är ekonomiskt, utan oftare intellektuellt, historiskt, litterärt, eller annat”.3 I den senare antologin för litteraturvetaren och bokhistorikern Rikard Wingård en kritisk diskussion om vad som händer med de material som inte hamnar inom specialsam- lingarnas hägn, att de också har värde som artefakter eller fysiska objekt; att de kan ha väl så stort värde för historisk forskning men att de riskerar att hanteras med mindre omsorg.4 Digitaliseringen har drivit på ett ökat intresse för bibliotekets historiska och upphovsrättsfria samlingar och det bredare begreppet kulturarv har slagit igenom stort och tycks i allt högre grad ersätta begreppet specialsamlingar när vi talar om dem.5 I det perspektivet är Wingårds resonemang om det som hamnar utanför våra definitioner av specialsamlingar ännu viktigare att uppmärksamma, och vi vill betona att stora delar av våra allmänna samlingar bör ses som delar av kulturarvet. Universitetsbibliotekets samlingar innehåller material som finns i inga, få eller otaliga fysiska exemplar i andra bibliotek runt om i världen. Digitali- serade versioner far dessutom runt virtuellt. De är skapade från objekt som är unika från sin tillkomst eller på grund av det som tillförts dem över tid. Parallellt med digitaliseringen pågår det en diskussion om hur digitalisera- 3 Peter Sjökvist, red., Bevara för framtiden: Texter från en seminarieserie om specialsamlingar (Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2016), 7, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-305376. 4 Rikard Wingård, ”’Men den finns ju digitalt!’: Om böckers värde som fysiska objekt, exemplifierat genom en bibliografisk undersökning av Frank Hellers Furustolpe und die Geister”, i Kulturarvsperspektiv: Texter från en seminarieserie om specialsamlingar i Sverige, red. Peter Sjökvist, Scripta minora Bibliothecae regiae Universitatis Upsaliensis 18 (Uppsala: Uppsala Universitetsbibliotek, 2018), 19–39, http://urn.kb.se/resol- ve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-351515 . 5 Se t.ex. titeln på ovan nämnda antologi Kulturarvsperspektiv: texter från en seminarieserie om specialsamlingar i Sverige. På UB har vi sedan 2018 en tjänst som kulturarvssamordnare. 4 Inledning de objekt ska betraktas utifrån begrepp som original, kopia eller faksimil.6 Ett annat perspektiv är det digitaliserade objektets relation till samlingar. I oktober 2018 öppningstalade Kristian Jensen, chef för samlingarna vid British Library, vid Bibliotheca Baltica-konferensen i Rostock.7 Som den bokhistoriker han är med intresse för böckers användning, produktion och mening i specifika kunskapssammanhang, berörde Jensen digitalisering utifrån perspektivet att det digitaliserade objektet riskerar att tappa sin koppling till just de senare. Kunskapssammanhang översatt till samling blev en första tankefigur för arbetet med denna antologi, att se de samlingar genom vilka objekten hamnat på våra hyllor som en av de unika kvalitéerna med just våra exemplar. Återgår vi till de digitaliserade versionerna – oavsett om vi benämner dem kopior eller något annat – blir de plötsligt delar av helt nya samlingar som Litteraturbanken eller Alvin, där provenienser kan vara mer eller mindre fullständigt redovisade. Eller så dupliceras de in i sammanhang vi inte ens känner till. Lever ett ensamt men tillgängligt liv långt utanför de sammanhang i vilka de en gång kommit till oss och blivit möjliga att duplicera, då de fritt kan hämtas från vårt digitala arkiv. Vad som digitaliseras väljs ut på olika sätt, det kan vara av bevarandeskäl eller efterfrågan; utvalda rariteter eller systematiska urval. Objekten kan bli delar av digital forskningsdata där de förvandlas till en ordmassa som bearbetas med lingvistiska och statistiska metoder. Ibland blir objekteten del av ett återskapande av ett förlorat sammanhang, som när papyrusfragment från olika samlingar sammanförs digitalt i databaser med sina förlorade grannar.8 Att nya digitala samlingar och korpusar skapas är naturligtvis av godo, det ger möjligheter till nya kunskapssammanhang. Men vi får inte tappa bort de för oss ursprungliga sammanhangen i vårt bibliotek, där de är delar av en lokal historia med förgreningar ut över världen. 6 Se till exempel Mats Dahlström, ”Copies and facsimiles”, International Journal of Digital Humanities 1, nr 2 (2019): 195–208, https://doi.org/10.1007/s42803-019-00017-5. 7 Kristian Jensen, ”Opening keynote” (anförande, The 2018