ale
Nr 4 1991
C
an ab
Redaktionskommitté
Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Professor Erik Cinthio. Lund Arkivarie Bengt Danielson, Lund, redaktör Högskolelektor Gert Jeppsson, Lund Docent Sten Skansjö, Lund Landsarkivarie Anna-Christina Ulf- sparre. Lund innehåll
Sid. Georg Weltn: Dalby kyrkas grundläggning Ett byggnadsarkeologiskt försök 1 Lars Olsson: Tryckerier som industriella etablissementer i Lund, II 19 Aktuellt om arkivaliskt Företagsarkiv från Euroc på landsarkivet 27 Skånska Brands arkiv 28 Omslagsbild Heligkorskyrkan i Dalby. Efter S. Anjou.
BLOMS BOKTRYCKERI AB, LUND 1991 Dalby kyrkas grundläggning Ett byggnadsarkeologiskt försök
Av Georg Welin Aspakullvägen 5, 241 95 Billinge Erik Cinthio tillägnas denna studie 1991
Kyrkan i Dalby är märklig såväl genom sin höga ålder och särpräglade arkitektur som genom uppgiften att Dalby under en kort period på 1060-talet varit ett eget biskopssäte jämte Lund. Enligt gängse uppfattning skall den äldsta kyrkan i Dalby ha uppförts av den danske kungen Sven Estridsen omkr. 1060 som cn trcskeppig biskopskyrka. 1föreliggande artikel påvisas emellertid att denna kyrka sannolikt haft en enklare, enskeppig före¬ gångare. Grundläggningen av denna äldsta och hittills okända Dalbykyrka sätts har i samband med de politiska förhållandena under Sven Estridsens kamp för Danmarks krona under 1040-talet.
Problemet Dalby På krönet av en västlig utlöpare till teorier om de båda sätenas skilda funk¬ Romeleåsen reser Dalby kyrka sina tioner. Så har Lund bl.a. setts som ett till- vitlimmade murar mot skyn. I byggnads¬ ämnat, självständigt danskt ärkebiskops¬ verket ingår ännu ansenliga delar av en säte. Men det anglosaxiska inflytandet i pelarbasilika från 1000-talet och av ett väst- denna metropol har även lett till antagan¬ parti, som tidigt byggdes om. Tillsam¬ det om en särbiskop där, medan Dalby mans med övriga lämningar på platsen ut¬ samtidigt skulle ha varit den egentliga gör denna gamla helgedom ett historiskt stiftshuvudorten för Skåneland. Å andra synnerligen intressant komplex. Enligt sidan har rollen som särskilt missions- en notis i Necrologium Lundcnse skall centrum angetts som förklaring till dalby¬ sålunda danakungen Sven Estridsen »så¬ sätet, men även en bakgrund i ortens som den förste» ha uppfört Dalby kyrka. eventuella förhistoriska centralitet har Och enligt Adam av Bremen skall Lund diskuterats. Utifrån nya arkeologiska rön och Dalby på 1060-talet ha varit säte för har slutligen Dalbys särskilda betydelse var sin biskop. För forskningen har där¬ såsom kunglig vistelseort kommit att med det antagandet legat nära till hands, framhävas. att basilikan i Dalby blivit uppförd såsom De skilda förklaringsförsöken måste biskopskyrka. Samtidigt har dock upp¬ för ögonblicket lämnas därhän. Här gäl¬ giften om »dubbleringen» Lund-Dalby, ler frågan närmast huruvida källorna, och belägna pä endast en mils avstånd från då främst lämningarna på platsen, kan varandra, utmanat vetenskapen åtskilligt. avvinnas ytterligare information, om Man har hänvisat till den samtida rivalite¬ själva etableringen, om grundläggningen ten mellan anglosaxisk och tysk mission, av Dalby kyrka. men framför allt har man framkastat flera
1 Historisk bakgrund och litterära beiägg Ailnoth meddelar vidare, att Harald Med anknytningen till Sven Estridsen så¬ Hein (1076-1081) ligger begravd på den som »primus» får bakgrunden rimligen berömda platsen (locus Celebris) och Pas¬ omfatta en längre period än 1060-talet. sio vittnar, att konung Knut den helige Här har vi främst att tillgå Adam av Bre¬ (1081-1086) ägnat samma stiftelse varmt mens krönika över de hamburgska ärke¬ intresse.7 Därmed har vi, ytterst kortfat¬ biskoparnas missionsbedrifter. Hos tat, angett de tidigaste, sparsamma beläg¬ denne är det vid 1040-talets början som gen till belysning av frågan om Dalby kyr¬ nämnde Sven, son till Ulf jarl och Knut kas grundläggning. De anförda källorna den stores syster Estrid, först framträder är inte opartiska, men som samtida eller på den storpolitiska arenan, och då när¬ nära samtida med händelserna har de i mast såsom cn av pretendenterna till det ovannämnda avseenden ändå givits vits¬ sönderfallande nordsjöväldet. När den ord av källkritiken. norske rivalen Magnus Olavsen hastigt går ur tiden 1047, vinner Sven hela Dan¬ mark. Efter ett mellanhavande med Rom Arkeologiska vittnesbörd och ärkebiskopssätet i Hamburg uppnås Dalbykomplexet fär idag anses väl ut¬ enligt Adam ett samförstånd, som gagnar forskat. I kyrkan ingår ännu ansenliga de¬ den fortsatta missionen.1 I en summering lar av en treskeppig pclarbasilika från av missionsinsatserna nämner han bl.a., 1000-talet med ett västparti, som under att ärkebiskop Adalbert vigt Egino till det närmast följande seklet radikalt om¬ landskapet Skåne. Sven Estridsen (1047- danades. Vid 1200-talets början tillkom 1076) skall ha indelat detta stift (dioce- en korförlängning åt öster och valv in- sim) i tvenne biskopsdömen (duos episco- slogs. Åt norr anslöt de högmedeltida patus), varav den anglosaxiske Henrik klosterlängorna, varav den västra ännu skall ha erhållit Lund, medan den nämn¬ står kvar. På grundval av grävningar de Egino fått Dalby.2 Åtgärderna tillhör¬ 1919—20 kunde dessa huvuddrag i kyr¬ de en stiftsreform, som omfattade hela kans byggnadshistoria framställas av S. Danariket. Med stöd av uppgifter hos Anjou.8 I fråga om själva basilikans äldsta Adam och oberoende källor kan visas, att stildrag fann han nära motsvarigheter i den ägde rum omkring 1060.3 Sedan det schwabiskt influerade Sachsland, där Henrik dött (ca 1068), skall Egino ha särskilt domen i Hildesheim åberopades.6 fått ledningen av båda stiftsområdena Vid en invändig putsavknackning 1936 och snart tagit sitt säte i Lund. I Dalby kunde R. Blomqvist göra ytterligare iakt¬ förordnade han att det skulle finnas en tagelser av den ålderdomliga murtekni¬ prost och ett brödraskap av präster, som ken. En dörröverliggare av trä tolkades levde efter klosterregler.4 I Lunds dom¬ därvid som en tillfällig rest frän en tidig kyrkas äldre minnesbok skrivs bröderna stavkyrka på platsen.10 År 1941 rapporte¬ härifrån vanligen till Dalby, någon gång rade O. Rydbeck från en golvundersök¬ till Heliga Korset.3 Senast 1125 torde i ning i kryptan.11 Läget av klostergårdens samma minnesbok ha införts den ovan¬ inre, nordvästra hörn påvisades av E. nämnda dödsnotisen, enligt vilken kung Cinthio 1947, men det var särskilt samme Sven »såsom den förste» (primus) upp¬ forskares grävningar väster om kyrkan på fört Dalby kyrka.6 1960-talet, som skulle komma att ge helt
2 M , 1
gr- I
f t i '»• i I f
Mty
Heligkorskyrkan i Dalby. Foto Frans Malmros 1949.
nya och överraskande resultat. Då påträf¬ själva basilikan.14 Även grunden i det fades här grunderna efter omsorgsfullt äldsta västpartiets södra flank var ännu och magnifikt anlagda stenlängor kring gjutmurad, medan densamma i västläng- en atriumgård, ca 25x25 m, i direkt ans fortsättning norrut utgjordes av kall¬ anslutning till lämningar av kyrkans mur. I båda fallen bestod byggstenen nu äldsta västparti, som samtidigt framgräv¬ endast av kluven marksten, mest gnejs. des.12 I samband härmed penetrerade K. Sydlängan hade kallmurad grund. Intet i Andersson bl.a. den vendiska kerami¬ stratigrafin tydde dock på några längre ken på platsen och ägnade därefter även tidsintervaller mellan dessa tekniker. de skilda mur- och stenbehandlingstekni- Cinthio tolkade dem närmast som succes¬ kerna ingående studier.13 Man kunde siva anpassningar till lokala förutsätt¬ därvid bl.a. konstatera, att murtekniken i ningar, under ett kontinuerligt framskri¬ den västra gårdslängans södra tredjedel, dande bygge. Han fann även, att det mu¬ det s.k. källarhuset, uppvisade alldeles rade byggnadskomplexet i sitt omsorgs¬ samma särdrag som det ursprungliga vid fulla och magnifika utförande närmast
3 fr X H&b&'-vXÄ.ii* r---J|v=-*- ;-lL" ES
u 4 5M Planritning av Dalbykyrkan i dess nuvarande gestalt. Helsvart betecknar murverk från 1000-talet (efter S. Anjou 1930, s. 109). haft karaktären av en palatsanläggning, andra världskrigets slutskede.18 Med stöd efter samtida, kontinentala förebilder.15 av nytillkommet jämförelsematerial i Men lämningar efter jordgrävda stolpar i fråga om såväl planbild som skulptur har den västra stenlängans golv, överlagrade A. Tuulse därtill velat senaredatera väst- av murverkens byggnadskikt, antydde partiets omdaning till 1100-talets senare även, att det på platsen för denna länga hälft.19 R. Holmberg diskuterade 1977 stått en ännu tidigare och tämligen ansen¬ den samtida innebörden av det Heliga lig huskonstruktion i trä. Korsets patrocinium och dess eventuella Av flera åldersbestämningar enligt samband med Jellingeättens strävan efter C 14-metoden gav en stolprest värdet härskarlegitimitet. I anslutning till Krins 1015±100.16 Redan här må nämnas, att fann han dock »i det närmaste säkerställt, nya grävningar 1984 blottade grundmu¬ att Dalby kyrka, som ursprungligen upp¬ ren till en särskild absid i den östra klos¬ fördes som domkyrka, byggts omedelbart terlängans yttre långvägg. Då påträffades efter färdigställandet av domkyrkan i Hil¬ även ett lager av äldre svartgods i områ¬ desheim, av medlemmar av samma bygg- det närmast utanför, samt häri ett av nadshytta».20 Ännu för Holmberg fram¬ Knut den stores mynt, från perioden stod sålunda själva domkyrkofunktionen 1017-1025. L. Wallin rapporterade här¬ såsom det primära. I en studie över me- om.17 deltidsarkeologin såsom historisk veten¬ Från konsthistorisk synpunkt har H. skap sammanfattade däremot Cinthio Krins 1968 ytterligare betonat basilikans 1983 de nyaste rönen från grävningarna gemensamma drag med den s.k. Hezilo- 1965-66 och en murundersökning på domen i Hildesheim, där en invigning ägt västpartiet 1977. Han skisserade då även rum 1061 och där bl.a. en direkt mot¬ en tolkning, vari själva kyrkan närmast svarighet till den berömda nischkolonnen framhävdes som ett naturligt funktions¬ i Dalby blottats efter bombningarna i element i ett större Dalbykomplex, Ail-
4 * 1! ; i /Cí.Osr£A CG /300— c? /&Í0 . !
1 ' i
TS MOST*« AUAÚAPAIA - A/AKM (c. AorSm'rU»j*~’~f*" *« /2ÿc) /Oto-fm/f O - f« /3°o
O
Schematisk plan över de båda gårdsbildningarna vid Dalby kyrka. Den murade anläggningen åt väster har påbörjats i samma teknik som själva basilikans långhus.
noths »locus Celebris», vilket i sin tur torde man kunna antaga, att Nekrologict kunde ses som en manifestation av den varit försett med denna anteckning redan samtida rikskungamaktens komplicerade när det togs i bruk, d.v.s. omkring 1125.23 politiska strävande.21 Förutsättningslöst har vi nu att fråga oss, vilken kyrka som därmed kan ha åsyftats. Utifrån det ovan summariskt relaterade Diskussion och frågeställning forskningsläget kan måhända sannolik- Den ovannämnda notisen i Necrologium hetsskälen för basilikans anläggning på Lundense torde få anses helt grundläg¬ 1060-talet ännu förefalla rätt betydande, gande för varje diskussion i ämnet. Den liksom skälen för antagandet om en di¬ återfinnes närmare bestämt i minnes¬ rekt stilpåverkan från den samtidigt bokens Memoriale Fratrum, vari det blomstrande kulturmetropolen Hildes¬ under den 28 april om Sven Estridsen heim. Av vigningsåret 1061 (den 5 maj) bl.a. heter: för domen därstädes kan dock knappast slutas, att den därmed varit färdigställd. ipse primvs dalbyensem ecclesiam edifieavit22 Dess här aktuella byggnadsperiod anges Här angives sålunda Sven som den, numera till Hezilos hela tid som biskop. vilken »såsom den förste» byggde Dalby 1054-79.24 Men även de nyaste arkeolo¬ kyrka. I enlighet med C. Breengaard giska vittnesbörden synes bredda under-
5 laget för tvivel. När själva kyrkobyggna¬ mark?» Det påträffades nu ett uppemot den relateras till hela dalbykomplexet, 0,8 m mäktigt kulturlager. Av särskilt blir den primära funktionen som Eginos intresse var det skikt, som representerade biskopskyrka ej längre lika självklar som den äldsta markytan. En mängd keramik¬ tidigare. skärvor här kunde genom sin karaktär En närliggande fråga gäller vilken upp¬ hänföras till det s.k. vendiska svartgodset fattning det numera kända materialet (Sellings A II).28 Därjämte förekom i om¬ som helhet ger om tidpunkten för själva rådet spridda nerslag av flintspån och för¬ etableringen på platsen. C 14-dateringar historisk keramik, vilket enligt Wallin har vida osäkerhetsmarginaler och kan »indikerar, att aktivitet kan ha förekom¬ även genom s.k. kalibrering komma att mit i närheten någon eller några gånger i justeras. Och det enstaka myntet från förhistorisk tid.» Wallin sammarfattar: omkring 1020 i området närmast öster om »De tidigmedeltida aktiviteterna i sam¬ kyrkan säger oss knappast mera än att band med byggandet av kungapalatsct materialet vid denna nivå påförts tidigast och kyrkan avspeglas i form av en grop då. På grund av lerkärlens korta livslängd samt en större mängd äldre svartgods och den modepåverkan de utsattes för, i den äldsta konstaterbara markytan. synes däremot krukskärvorna, som fram¬ Ingenting i materialet motsäger tolk¬ grävts i området alltsedan 1920, vara en ningen, att Sven Estridsens anbefallda god indikator. Härtill kommer att An¬ byggnationer innebar en nyetablering på dersson på ett systematiskt och metodiskt platsen».29 De samlade rönen synes så¬ sätt behandlat hela det 1971 kända fynd¬ lunda ge tämligen entydiga indikationer materialet i Dalby.25 Det rör sig om s.k. om att området, bortsett från spridda vendiskt svartgods, vanligen tillhörigt genomslag av omgivningens mera ordi¬ den s.k. Vipperovgruppen. I hela det sla¬ nära aktiviteter, kommit att exploateras viska området har det funnits gott om först i Sven Estridsens tid. verkstäder för framställning av denna Från den ovan refererade undersök¬ vara under 1000- och 1100-talen. Typen ningen 1965/66 tillkommer dock slutligen är även välkänd från 1000-talets Lund en viktig iakttagelse i stratigrafin: att all¬ men tycks upphöra under 1100-talet. För deles samma, säreget sammansatta mur¬ det material, som förelåg 1971, gällde att teknik tillämpades när kungapalatsets det i stort sett kunde jämföras med mate¬ västlänga påbörjades som vid själva basi¬ rial, som vi från andra håll har anledning likans långhus, men att samma längas att hänföra till tiden före 1100.26 Ytter¬ byggnadslager äver täckte de regelbund¬ ligare underlag gav sedan grävningen na stolphålen till vad som kan förmodas 1981. Då undersöktes en yta på ca 22 X 14 ha varit en föregående trähall på platsen. m alldeles invid och nordost om den östra Detta förhållande, jämte den nämnda klosterlängans absid.27 Som målsättning förekomsten av en bred resvirkesplanka i för denna undersökning angav Wallin: västpartiets murverk, ger ledtrådar till »Fanns här ett senvikingatida/tidigmcdcl- nya frågeställningar: Har det även i an¬ tida centrum redan innan Sven Estridsen slutning till denna äldre hall funnits en utnyttjade området, eller, vilket har an¬ kyrka, och är det i så fall genom denna, setts troligast, är palatset och kyrkan en som Sven Estridsen (1047-1076) kunnat nyetablering på Sven Estridscns privata anges såsom »primus» på platsen redan
6 1125? Har måhända sedan de jämväl i plankan utan tvivel ursprungligen förfär¬ samband med Dalby apostroferade digats för en vägg i stavkonstruktion. svenssönerna Harald och Knut svarat för Med stöd härav antydde han senare möj¬ den under alla förhållanden klart ålder¬ ligheten, att det funnits en tidig stavkyrka domliga basilikan (och inlett ombyggna¬ i Dalby. Sin sekundära funktion som den av gården), och därmed den i notisen överliggarc til) läktardörren antogs frag¬ rimligen underförstådda andrainsatsen? mentet ha erhållit i samband med valv¬ För den sistnämnda hänvisade visserligen slagningen på 1200-talet. 31 Den tämligen Rydbeck med eftertryck till västpartiet, i obetydliga resten är fint arbetad, med dessa sekundära, kraftfulla utformning rundbottnade notar. Den ger däremot ej med tvenne flanktorn.30 Men redan An¬ underlag för någon säker konstruktion av jou senaredaterade denna byggnadsdel den trävägg, som den ursprungligen otvi¬ och därefter har, som ovan relaterats, ett velaktigt ingått i. Att fragmentet tillhört allt bredare jämförelsematerial kunnat cn tidig stavkyrka på platsen kan väl svår¬ åberopas för en datering av detta kom- ligen uteslutas, men det bör ändå fram¬ partiment till tiden efter 1100-talets mitt. hållas, att några gravar av tidig karaktär Möjligheten av en äldre kyrka på platsen aldrig registrerats i området. Det må in- framstår därmed som en nyckelfråga vid vägas, att även profanhus i resvirke redan en undersökning av Dalby kyrkas grund¬ från omkring 1050 påträffats i det närlig¬ läggning och äldsta byggnadskronologi. gande Lund.32 Här har man bl.a. även grävt upp halvmeterbreda skiftesverks- stolpar med likartade notar. Då man nu¬ Basilikans föregångare mera även kunnat spåra träbyggnader Vid restaureringen 1936 fann Blomqvist med representativa funktioner i Dalby, bl.a., att dörren i norra väggen till kyr¬ synes en alternativ förklaring till stav¬ kans läktarrum hade en rak betäckning, kyrka därför rimligen kunna vara, att ett lagd med ekplankor. Den innersta av stycke rivningsvirke från en sen del av dessa var ända till 50 cm bred, 6-7 cm den successiva ombyggnaden till sten¬ tjock och hade i vardera kanten en 6 cm längor här kommit till ny användning. djup not. Konservator H. Erlandsson Frågan om en eventuell stavkyrka i Dalby antog, att plankan före en anpassning till synes i brist på empiriskt underlag tills¬ inmurning varit konvex på ena sidan, vidare få bero. Här skall fortsättningsvis svarande mot utsidan i en ordinär res- den eventuella förekomsten av en tidi¬ virkesvägg. Även enligt Blomqvist hade gare stenkyrka på platsen undersökas.
/Íar«? /ntnOs’ , /OSO -Stc/vrf , c* /OS'O ? 50 cm
> />f{-JSanHen hanken,rcik/trAc pZ jy//.
7 Vid de byggnadsarkeologiska under¬ ställning till Anjous uppfattning. Enligt sökningarna 1919 upptogs bl.a. ett 6 m denne representeras den ursprungliga långt och drygt 2 m brett schakt i lång¬ golvnivån av ett ca 4 cm tjockt brukslager husets golv, invid nuvarande västväggens med skärv, vilket återfanns på en yta södra del. Enligt nivåangivelserna påträf¬ invid den norra triumfbågpelarens östra fades här vid -58 cm (kalkgolvet refe¬ sida.35 Denna nivå svarade mot själva rensnivå) ett fragmentariskt grundmurs¬ grundmurens ovansida. Man må dock parti, som sedan nådde ända till -146 cm märka, att Anjou även räknar med en i djup.33 Har här möjligen varit ett podi¬ avtäckning. Detta svarar mot att den um, eller en läktare, invid den ursprungli¬ ovannämnda nötningen, så långt man gen en arkad västligare belägna gaveln, vågar döma av ett foto av pelaren med eller måhända en substruktion till det nischkolonnen, endast drabbat den undre senare ombyggda västpartiet? Av upp¬ sockelplattans ovansida och kant. Detta mätningen kan emellertid utläsas, att det skulle kunna svara mot en sprunglig golv¬ närmast rört sig om ett stycke gjutmurad yta på den i Blomqvists uppmätning grund i skalmursteknik, med en bredd på streckmarkerade nivån.3il Dm det be¬ ca 130 cm. Man frågar sig därefter snara¬ skrivna murskiftet vid golvavtäckningen re, om det möjligen kan röra sig om en lämnats fritt, tillhörande själva ytans tillfällig rest från en äldre stenkyrka på mönster, blir nivåförhållandena rimliga. platsen, och då i första hand från dess Tillsammans med vittnesbördet om »sam¬ västgavcl. Gives måhända ytterligare ma storlek, material och behandling» spår? talar detta för skiftets samtidighet med Om ett schakt kring arkadpclarna grundmuren. Och därmed inställer sig skrev Anjou: »Vid grävningarna blotta¬ frågan: Rör det sig om lämningar av en des en gemensam, längsgående grundmur äldre, enskeppig stenkyrka, vars hög¬ under södra arkadpclarna. Den är med murar tidigt nedbrutits, förutom ett ett brukslager avjämnad i höjd med nedersta skift, och har dess grundmurar underkanten av pelarnas sockelplattor, därefter, såsom vid domkyrkan i Roskil¬ d.v.s. den nu nämnda grundnivån. Men de, fått utgöra sträckmur under den efter¬ ovan avjämningen finns ännu ett skift följande basilikans arkadpelare?37 stenar av samma storlek, material och Bortom basilikans triumfbåge påträf¬ behandling som byggnadsstenen i den fades slutligen två parallella, östgående äldsta kyrkans murverk. Detta synes tala stenstråk. Det södra bestod enligt Anjou mot det läge av den äldsta golvnivån, som av »en djupt liggande stensättning av små här angivits, men så är icke fallet. Stcn- runda stenar.»38 Det mötte enligt planen skiftet kan ha varit murat ovan golvet, på ett djup av 85-90 cm. Det norra låg men varje avtäckning av detsamma skulle på en botten ca 85 cm under kalkgolvet. då även ha dolt arkadpclarnas socklar. Stenarnas form och inbördes läge antyder Då dessa företer starka spår av nötning, en fasadbildning åt norr. vill man hellre antaga, att det översta Med untantag av den ovan refererade skiftet och dess avtäckning tillkommit diskussionen kring murskiftet i södra under en senare byggnadsperiod, sanno¬ arkaderna föreligger veterligen inga för¬ likt vid valvpilastrarnas uppförande».34 klaringsförsök i fråga om de här nämnda Det är vanskligt att utan självsyn ta inslagen i lämningarna vid Dalby kyrka.
8 HeIiget korse fs kyrka i baihy Arhac/p%laren piec/ nischkolormen. lill tissm tes Lm
i TTAm ■.*; y
> ... 0 £:] ■'■■ 1 lijjrac f7T\\~ i r ,—T~ -Z mur>s*//f - * — L-S®®: Jf‘7?'’/ ■Wti.r $rvrttf*nur 0 / meier J ßaryrtar- /936. y/~ -
ED //ör.tands/en. k.j3 Óvec/ssanc/sten
Om man gör det rimliga antagandet, att Som ett närliggande jämförelseobjekt de båda östligaste stråken svarat mot till den här påvisade dalbykyrkan kan murar kring ett litet ram av kvadratisk man åberopa den av Cinthio rekonstru¬ plan och därefter förbinder yttersidorna i erade, enskeppiga föregångaren till de fyra lämningarna kring en mittaxel, Lunds domkyrka, varav trenne gjutmura- erhålles en planbild av en ålderdomlig de grundpartier jämte ett mindre hög- kyrkobyggnadstyp, vars yttre längd är mursparti påträffats vid skilda undersök¬ 29,6 m, d.v.s. exakt 100 romerska fot. ningar 1953-60 i norra hälften av den Skeppets bredd torde redan invändigt ha nuvarande katedralens långhus.4" Pro¬ varit 30 fot, det avsevärt smalare ut- portionssystemet är motsvarigt, bortsett språnget åt öster endast hälften. Trots från att långmurarna i Dalby lagts utanför alla osäkerhetsmoment synes därmed un¬ breddmåttet, en vanlig variation i plan¬ derlaget tillräckligt för rekonstruktion av hänseende.41 Dessutom mätte Lunda- en enskeppig föregångare i sten till basili¬ kyrkan genom en tillämpning av den kan, där de regelmässiga, långsmala pro¬ längre, grekiska foten ända till 33 m. Den portionerna och det lilla sanetuariet när¬ har nu av Cinthio daterats till Sven mast svarar mot ett ålderdomligt plan- Estridsens tid.42 schema av anglosaxiskt ursprung.w Att vi här funnit en kyrka, samtida
9 ifcl ; I - -• fcv '-1? Tt Y& 3 3 MS > .-..ÿi..’ r'1. r TiiÍflÿ i£ >$* “5ÉV4 #=4Ö f ■�: y . i :,U : M i / /_\ j,_ • L L l#«|§v ■■- T -p r,. hik*«?* ~ “ t-.-T'i , i Ä- s_- -NriL~ & 4ä:ü r :i.1 •/ :.G i. ------SUPL mJfti*3 M: Q:::
.iätl t, ■'■■ * } £*ÿ< ? “«S gg « :~r j-'- m %«(rsws-3; ! 5.$S Försök till rekonstruktion av dalbybasilikans föregångare på grundval av lämningar, framgrävda 191b. Siffrorna 1 -4 hänför sig till de i texten åberopade grundmursresterna.
L
r- j j rpí c i PL ! v •’Vj r : niI I i L i ) □ _ j r o J i i J _1 L.
i«_ ?
Den enskeppiga föregångaren till Lunds domkyrka, rekonstruerad av E. Cinthio på grundval av fyra grund¬ murspartier och eü högmurspartí (efter Cinthio 1%1. s. 83).
10 med gårdsbildningens äldsta skikt med en arkeologiska rön beräknas ha inletts om¬ påvisbar trähall, torde vara ställt utom kring 1050, på ett för stormännen före¬ tvivel. Därmed ökar även sannolikheten bildligt sätt byggt en ståtlig helgedom i sin för att konung Harald Hein (1076-1081) »egen» socken, Dalby.44 Ytterligare en varit notisens underförstådde »secun- drivkraft skulle kunna ha varit den unge dus», vilken i egenskap av basilikans konungens ambitioner att med ett antal fundator och grundläggare fått sin grav anläggningar vinna anseende i mera in¬ i Dalby och dessförinnan även hunnit ternationella sammanhang. Slutligen kan börja ersätta trähallen med magnifika, det väl tänkas, att rikskungamaktens an¬ murade hus på den berömda platsen. språk på våldsmonopol inte varit helt Såsom den förste vid Dalby kyrka bör obestritt. Även om herremännen i Lund däremot Sven Estridsen ha uppfört den vid denna tid formellt säkert tillhört ovan påvisade, enskeppiga föregångaren, hirden, bör de i rollen som gäldkrävare efter ett närmast anglosaxiskt planmöns¬ ha förmått ackumulera även egna rike¬ ter. Därmed återstår endast att försöka domar, inte minst genom den varuför- relatera denna »helgonfaderns» insats till ädling. som deras hantverkare enligt de ett historiskt sammanhang. arkeologiska vittnesbörden svarade för.45 Som personifiering av den från Jellinge och nu snarare Roskilde utgående mak¬ Historiskt sammanhang ten har måhända den unge fursten inte Att den av ärkebiskop Adalbert ordi¬ setts enbart med blida ögon. Det kan där¬ nerade Egino skulle ha befattat sig med för ha varit klok politik av Sven Estridsen tillkomsten av den anglosaxiskt präglade att tillskapa en mera fristående refug för stenkyrkan i Dalby förefaller helt osan¬ sin kontroll av dessa lokala potentater. nolikt. Gårdsanläggningen i sitt äldsta Från den synpunkten skulle Dalby kunna skick torde redan ha stått färdig, när ha valts med strategisk omsorg, avspeg¬ denne kyrkomän kom till städes. Enligt lande aktörens kamp mot de samtida ett vanligt tolkningsmönster kunde det strukturmakterna. Frågan är bara om så¬ väl däremot vara frestande att betrakta dana hänsyn varit tillräckliga drivkrafter själva kyrkan såsom en avläggare till för den ambitiösa uppläggningen. I stället lundaminstern, S:t Laurentius, där en för att spinna vidare pä dessa uppslag, kyrklig cesur redan omkring 1050 kunnat skall jag nu slutligen söka bredda det påvisas med ett allt bredare arkeologiskt empiriska underlaget för diskussionen underlag.43 Därmed skulle emellertid den genom att relatera rönen till vår känne¬ inledande frågeställningen um »dubbel- dom om den tidigare delen av Sven etableringen» Lund-Dalby komma att Estridsens biografi, väl utredd genom E. förbli obesvarad, såvida man inte nöjer Arups pionjärarbete och S. Bolins kritis¬ sig med att hänvisa till kungahushållets ka revisioner.46 med ekonomisk nödvändighet ambule¬ Sven Estridsen föddes omkring 1020. rande tillvaro mellan insamlade förråd på Han var son till Knut den stores syster olika håll i riket, där dalbygodset tidigt Estrid och den anglosaxiske stormannen kan tänkas ha varit rätt betydande. En Wulfsige Spraclingsøn. Denne skall under annan möjlighet vore väl att Sven Estrid¬ en kort period av 1020-talet ha varit jarl sen vid den sockenindelning, som utifrån i Skåne. En tidigare uppfattning om
11 Estrid som Skånsk godsinnehavarinna modas ha deltagit i dess invigning. När har däremot kunnat vederläggas.47 I an¬ det sedan gäller Dalby, torde uppmärk¬ slutning till skildringen av Knuts dråp på samheten i första hand få riktas mot den jarlen i Roskilde 1027 omnämner roskil- unge furstens första framträdande på den dekrönikan hur Estrid på platsen för trä¬ storpolitiska arenan, d.v.s. omkring kyrkan uppförde en helgedom av sten 1040. och doterade den på många sätt: För Nordens politiska historia på 1040- ecclesiamque lapideam in loco lignee con- talet föreligger det ej någon samlad, struxit quam multis modis ditauit.4* historisk analys av det svårtolkade, sam¬ Under lämningar av arkadpelarna till tida källstoffet, ej heller av den senare biskop Svend Normands 1075 påbörjade traditionen, bortsett från S. Bolins punkt¬ pelarbasilika har man också funnit mur¬ studier över cn rad textställen hos Adam rester på uppemot 110 m:s höjd, vilka an¬ av Bremen.52 Snorres Heimskringla ger setts ge underlag för rekonstruktion av en en detaljerad skildring av periodens kri¬ äldre, enskeppig kyrka på platsen, svar¬ giska förvecklingar, men den kompilatio¬ ande mot beläggen om Estrids kyrka.4'' nen är sen och partisk.53 A. E. Christen¬ Då spår av förtagningar i det sydligare av sen bygger sin framställning på ett försik¬ de båda murstråken synes antyda läget av tigt utnyttjande av samtida skaldekvä- tvärgående murar, öppnas en intressant den, jämförda med anglosaxisk krönika möjlighet till rekonstruktion av ett plan- och med vad Adam har att meddela.54 I schema med rumsproportionerna 20, 30 anslutning till C. J. Beckers myntanalyser och 50, eller i allt 100 enheter, här som i har man härtill att inväga de självständiga Dalby med tillämpning av den romerska samtidsdokument, som de olika prägling¬ foten (29,57 cm). I sin avhandling om arna utgör.55 lundadomen har redan Cinthio antytt Omkring 1040, då kung Hardeknut denna möjlighet.50 Med viss reservation efter sin broder ärvt även England fram¬ för roskildetraditionens uppgifter om träder Sven Estridsen, då han med en händelser, vilka timat drygt ett sekel tidi¬ styrka är på väg till öriket. Som Knut den gare, förefaller sålunda den anglosaxiskt stores systerson har han kunnat göra präglade planen, i form av den s.k. för¬ arvsanspråk. Men Magnus Olavsen, som storade, enskeppiga kyrkan, redan ca redan 1035 hyllats av stormännen i Norge, 1030, under Nordsjömonarkiens glans¬ angriper under tiden Danmark. Harde¬ period, ha kommit att introduceras i knut skall då ha satt Sven i spetsen för en Roskilde, den plats, som redan av den stor flotta, men denne skall ha besegrats samtide Thietmar (ca 1015), och därefter av Magnus och återvänt till England.56 även av Adam (ca 1075), benämnes »da- Där har unionskonungen Hardeknut dött nernas konungasäte».51 (1042), och engelsmännen har valt halv¬ Otvivelaktigt har Estrids Roskilde- brodern Edvard till konung. Sven skall ha kyrka varit pionjären inom den danska vänt åter till Danmark. Adam vittnar hur stenbyggnadskonsten. Här i Roskilde Magnus efter sina segrar över Sven här¬ möter sålunda en mot Dalby nära svaran¬ skade över både Danmark och Norge. de kyrkobyggnad, som dessutom haft en Ärkebiskop Alebrand (-1043) med följe direkt, personlig anknytning till Sven skall ha förhandlat med Magnus i Slesvig. Estridsen, vilken som 10-åring kan för¬ Vendcrna skall ha ryckt fram mot Ribe
12 LJ *L J [ D 'I et (J° I Cl u N •> © S«3 .W'ÿo -- 13 period slås däremot i Hedeby s.k. er- 1046, där titeln »REX S» rimligen bör ha inringsmynt, med bilder på Olav den heli¬ föregåtts av Svens hyllning på skåne- ge.63 Utifrån sådana »samtidsvittnen» tinget. torde händelseförloppet i stora drag Mot Magnus’ anspråk, som Olav den kunna rekonstrueras. Efter 1043 omhul¬ heliges son och med »lykke» vid Lyrskov, dade kretsen kring Magnus synbarligen har Sven kunnat sätta sin höga börd. föreställningen att segern vid Lyrskov Knut den store var hans morbroder, och (Hedeby) vunnits genom Olav den heli¬ hans moder Estrid hade byggt kyrka i ges ingripande.64 Utan arvsanspråk till Roskilde. Hon ägde därtill stora jorda¬ kronan har det för Magnus varit av stör¬ gods på Själland.65 Med stöd av material sta vikt att styrka sin härskarlegitimitet. från en engelsk codex från ca 1020 har Präglingarna vittnar, att han nu behär¬ dessutom C. Nordenfalk övertygande skat även Lund. Av skaldeverserna och visat, att Konstantinlegendens ikonografi Lundamynten från 1044 kan däremot ut¬ varit känd redan av kretsen kring Knut läsas, att Sven inte låtit sig imponeras, den store. Enligt bysantinsk uppfattning och att motståndet utgått från Skåneland. var kejsar Konstantin den store »korsets Detta bekräftas ytterligare av mynten riddare, den av Gud utkorade, segerrike BL m tå m / o AO 30m Försök till schematisk rekonstruktion av den äldsta dalbyanläggningen, möjligen uppförd av Sven Estridsen vid 1040-talets början. Överst t.v. mynt. slaget i Lund för Sven såsom »REX S» år 1046. 14 kämpen för den kristna tron.»66 Det s.k. kyrkan. Vad som sen drivit sonen Harald Gunhildskorsct, tillverkat för Svens dotter (1076-1081) till än större planer för den Gunhild, anger därtill med sin inskription berömda platsen, och slutligen hur väst- att ägarinnans dopnamn varit Helena, partiets ombyggnad kommit in i bilden, otvivelaktigt efter Konstantins moder, därom vid ett annat tillfälle. som enligt traditionen i Jerusalem åter¬ funnit Kristi sanna kors.67 Kulten av det Noter heliga korset synes sålunda ha varit intimt 1 Adam av Bremen, Historien oni Hamburgstiftet förknippad med jellingeättens anspråk på och dess biskopar, sv. övers. fr. latinet av E. Sven¬ härskarlegitimitct. På det mynt, där Sven berg, Sthlm 1984, ss. 113, 137 och 145. 2 uppges som »REX S», har den högra kej- A,a,, ss. 201 och 208. } Underlagd dessa biskopars kronologi har sarbildcn genom den välsignande han¬ för varit livligt omdiskuterat och aktualiserades åter, då dens omvandling till hårfläta blivit till en det uppgrävda förflutna på 1970-talet indikerar en kvinnobild. Antagandet om en parallelli- omfattande kyrklig nyorganisation med sockenin¬ sering Sven-Estrid med Konstantin-Hele¬ delning i Lund redan omkring 1050. Man refererade na ligger ytterligt nära. Därför kan det till Saxo och fann åter stöd för teorin om cn stifts¬ reform redan vid 1000-lalels mitt. Men Saxo är en slutligen lockande att föreställa sig, vara sen och osäker källa. Dateringen till 1060 (L. hur Knut den stores unge systerson redan Weibull, HTS 1914, s. 116) synes numera, i varje under kampen om Danmarks krona kom¬ fall för Jyllands del, säkerställd genom att en av dc mit att sätta sitt korsbancr på den fram¬ vid nyindelningen invigda biskoparna, Albrekt av skjutande höjden vid Dalby, beläget som Vendsyssel, ännu 1059 är dokumenterad som prost i Bremen (A. F. Christensen, DH 1, 1977, s. 75). en refug vid det gamla, topografiskt Vad kan man då med ledning av den samtida betingade färdstråket från Öresund inåt Adam sluta för Östdanmarks del? Enligt IV, 8 skall landet. Liksom Magnus med framgång biskoparna på Själland hittills ha förestått kyrkorna anknutit till Olavskulten vid Hedeby, kan i båda landskapen (utrasque ecclesias). Men sedan Sven med en reslig stenkyrka i Sydskånc biskop Avoco nyss dött, skall kung Sven ha före¬ tagit nyindelningen. Egino uppges sedan ha gått ur ha givit särskilt eftertryck åt sina anspråk. liden samma år som ärkebiskop Adalbert, d.v.s. Det kan ha varit fråga om Dalby kyrkas 1072, »efter tolv är i saccrdotict» (itaquc duodecim grundläggning i krisåren 1043-45, medan annis in sacerdotio), Adam IV, 9. Men i Adalberts Lund ännu tvekade. Det synes ej osanno¬ brev till den nye roskildebiskopen, Vilhelm (snarare likt att Dalby, åtminstone temporärt, vid den planerade slesvigsynoden 1069 än vid englandstågen omtalas Egino ännu som »Dal- upphöjts till rangen av »danernas ko- 10661 bogiensis episeopus» (Adam IV, brevavskrift E, s. nungasäte» och därmed kommit att svara 201). 1 varje fall synes de tolv åren ha omfattat även mot Ailnoths »locus Celebris». dalbytiden, varför nyindelningen kan antas ha ägt ; Åtskilligt hann tima under Sven Estrid- rum 1060. sens mångskiftande år som ledande gestalt Delta hindrar inte att Henrik, med stöd av bl.a. dc arkeologiska vittnesbörden, kan antas ha kom¬ i Danariket vid övergången till medel¬ mit till Lund redan omkring 1050. tiden, och det skall inte uteslutas, att 4 Adam IV, 9. grundläggningen av Dalby kyrka mera 4 Necrologium Lundense, ed. L. Weibull, Lund övertygande kan komma att knytas til) ett 1923. s. LXII.not 1. 6 något senare sammanhang. Ovanstående Ibid, s. 69. 7 Vitae Sanctorum Danorum, ed. M. Cl. Gem, må ett första ses som förklaringsförsök, 1908-12, s. 91 (Ailnoth): »locus eum Celebris, qui med anledning av de i lämningarna på¬ Vallis uilla (id est: Dalbuij Danica lingua) dicitur, träffade spåren av den enskeppiga sten¬ future resureclioni reseruandam cxccpit; ibid, s. 65 15 (Passio): »ecclcsias ucl congregationes sanctorum planer om en ændring af omtalen af Sven ved over¬ frequentans scdulo cordc orcque reverend, uotis gangen til Memoriale Fratrum.» muneribusque pretiosis eas ditavit atque honorauit» LIppläggningcn av nekrologict hänföres av L. (= besöker ofta kyrkor och heliga mäns samfund Wcibull (Necrl s. XI.VII, Scandia T, s. 87) till tiden samt riktar och hedrar dessa värdefulla gåvor). för kryptkyrkans invigning 1123. Passio fortsätter sen: »sicut Rosehelde, Dalboi, 24 art Hildesheim, Gyldendals lexikon. Lunde . . ett individuellt drag, som även av käll¬ 22 K. Andersson, a.a. 1971; M. Forsström, Kera¬ kritiken räknats till »det historiskt värdefulla» (C. mik från Visby, F.n modell för databehandling av Weibull, Saxo, HTS, bd 6, 1915, s. 83). arkeologiskt fyndmaterial från medeltiden. Acta s S. Anjou, Heliga Korsets kyrka i Dalby samt de archaeologica Lundensia, Series in 8 o Minore N o äldsta kyrkorna i T.und, Roskilde och Odense. Diss. 5. Lund 1979, s. 66. Gbg 1930. 26 E. Cinthio, a.a. 1983. s. 9.3. Q Ibid, s. 193 ff. 2' L. Weibull. a.a. R. Blomqvist, Iakttagelser i Dalby kyrka under 2S Ibid, s. 20 f. restaureringen 1936, Tidskrift för Konstvetenskap 29 Ibid, s. 21. 19, h. 4, 1936. O. Rydbeck, De äldsta stenkyrkorna i Sydskan- 11 Mcdd. fr. LUHM, 1940-41, s. 64 f. dinavien, en granskning (anmälan av bl.a. S, An¬ 12 E. Cinthio, Remains of the Cloister of the jous avhandling om Dalby) Tidskr. för konstveten¬ Monastery of Dalby. Medd. fr. LUHM 1947; skap årg 15. 1932, s. 55: »Notisen i Nekrologiet slår Densamme, Kungapalatset i Dalby, Ale 1966, .3; fortfarande som det orubbliga vittnesbördet om att Densamme, Kyrkorum och föreställningsvärld - Sven Estridscns kyrka vid tiden omkr. 1130 tillbygg¬ Lundakyrkorna som tidsspeglar, Lund 1979, s. 125. des med den ännu bevarade förhallen». 13 31 K. Andersson, Den vendiska keramiken från H. Erlandssons samlingar i Lundarummet, Stads- Dalby. Otryckt lic-avhandlig i medeltidsarkeologi bibl.. Lund; R. Blomqvist. a.a., s. 132; Densamme, vid Lunds universitet, 1971; Densamma: Handled¬ Thulegrävningen 1961, Archaeologica Lundensia ning vid byggnadsarkcologisk undersökning, Upp¬ IJ. Lund 1963, s. 40 f. sala 1981, ss. 37-46. 32 T. Nilsson, Hus och huskonstruktioner. Upp¬ 14 F.. Cinthio, Dalby kungsgård. Medeltidsarkeolo- grävt förflutel för PK-Banken i Lund, Archaeologi¬ gin som historisk vetenskap, KVHAA:s årsbok ca Lundensia VII, 1976, s. 41 ff, 1983, s. 92. -3 Plan av utgrävningen 1919. Anjou, a.a. 1930, 15 Ibid, s. 98 s. 34 f. 16 Ibid, s. 93. 34 Ibid, s. 33. 17 L. Wallin, Kvarteret Kloster i Dalby. Medeltida 33 Ibid. s. 33. och eftermedeltida byggnadslämningar. Raä Rap¬ '* Nämnda folo återges hos R. Blomqvist, a.a. port UV 1985: 15, s. 21. 1936, s. 127. IK H. Krins, Die frühen Steinkirchen Dänemarks, C- G. Schultz, Roskilde Domkirke, Danmarks Diss. Hamburg 1968, s. 27 ff. Kirker III, ed. Nationalmuseum, red. E. Moltkc-E. lq A. Tuulse, Der Kirchturm in Skandinavien als Møller, 3 Bd. MCML1, s. 1284 och fig. 4. Symbol und Wehrbau, Acta Visbycnsia 3, Gbg w A. Anjou, a.a, 1930, s. 45. Enligt Anjou har 1969, s. 176 f.; Densamme, Romansk konst i Nor¬ stensättningen ifråga, liksom angränsande parti av den, Sthlm 1968, s. 81. södra kormurens innervägg, blivit illa åtgången vid 211 R. Holmberg, Den skånska Oresundskustens någon sentida gravgrävning. medeltid. Diss. Acta Archaeologica Lundcsia. 39 E. Cinthio, Lunds domkyrka under romansk tid, Series in 8 o. Nr 11, Lund 1977, s. 61. Diss. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o, 21 E. Cinthio, a.a. 198,3, s. 89 ff. No l, Lund 1957, s. 29 ff. 22 Sc not 6 411 E. Cinthio, The llth Century Cathedral Church a C. Breengaard, Muren om Israels hus, Diss, in Lund. Medd. från LIJHM 1953; Densamme, a.a. Khmn 1982. s. 47: »Som allerede Wcibull konstate¬ 1957; Densamme. The oldest Bishop Churches in rede, er Memorialc Fratrums notis nm Sven ikke Lund and Antiquarian Observations in connection indført ved anlægget, men først i årene efter [ 1. with the Restoration of Lund Cathedral, Medd. Den eneste rimelige forklaring på dette forhold er från LUHM 1960, s. 76 ff. och fig. 2-7; E. Thun. formodentlig, at Ricwal-nekrologiet endnu i nogle Finds from Lund Cathedral. Medd. från LUHM år efter 1123 har været i brug, og at man har---haft 1961. s. 207 ff. 16 41 B. Almgren, art. Kyrkorummet, KLNM X, sp. ale i 1000-tal Iet. Festskrift til Olaf Olsen på 60-års- 715. dagen den 7 juni 1988, Khmn 1988, s. 123 ff. 42 h. Cinthio, Lunds domkyrkas förhistoria, S:t Adam II, 75, 77. Arup ansåg, att Sven för Adam Laurentiuspatrociniet och Knut den heliges kyrka överdrivit sin politiska betydelse genom att påstå. än en gång, Ale 3, 1090, s. 1 ff. att han kommit till England redan omkring 1040 och 43 A. Andrén, Lund. Medeltidsstaden 26, Raä och »at Hardeknud straks gjorde Sven til storadmiral SHM Rapport, Gbg 1080, s. 67 f. for den danske flaade» mot Magnus. Mot detla 44 Densamme, Medeltidsstaden 56, Raä och SHM ställer Arup »den danske tradition» i Roskilde- Rapport, Gbg 1084, s. 54 f. krönikan, att Magnus icke angrep förrän efter Bebyggelsen i det äldsta Lund har enligt de ar¬ Hardeknuts död 1042. (Arup, a.a., s. 72). Som keologiska vittnesbörden närmast varit grupperad framhållits av P. H. Sawyer är där dock ingen tids¬ kring stormansgårdar. Handeln och hantverket har skillnad mellan Hardeknuts sista och Magnus' första varit sekundära i förhållande till det agrara över¬ mynt i Lund, varför det är sannolikt att »Magnus skott, som samlades i staden. Hantverket utövades var igang med at tilrive sig magten i Danmark, mens snarast under ofria eller halvfria termer, där t.ex. Hardeknud endnu levde.» P. H. Sawyer, Da Dan¬ ett herravälde över hantverkaren kunnat innebära mark blev Danmark, övers, av M. Hvidt, Gylden¬ leveranstvång av hantverksprodukter. Före omkr. dals og Politikens Danmarkshistorie Bd 3. 700- 1050 har det dock endast rört sig om spridda och 1050, 1988, s. 283. sporadiska aktiviteter. Den genetiska modellen be¬ Adam IT, 75-78 och Scholion 56; Adam TIT, traktar kungamakten såsom en primär faktor i för¬ Scholion 61. klaringen till stadens framväxt. E. Cinthio, Köping M A. E. Christensen, a.a., s. 219. och stad i det medeltida Skåne, Ale nr 1, 1975; A. Knytlinge Saga, oversat af J. P. Aegidius 1977, Chrislophersen, Den urbane varuproduktionens s. 37. oppkomst og betydning for den lidigmiddelalderske m Adam III, 12; Enligt Arup, a.a., s. 74, meddelar byutviklingen. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 3, den samtida, anglosaxiska krönikan under 1046 1982, s. 104 f.; A. Andren, Den urbana scenen, eller 1047 om Magnus: »Og han slog da fulstændigt Städer och samhälle i det medeltida Danmark, Diss, Svend og vandt landet . . .». Sawyer, a.a., s. 286, Malmö 1985, s. 72 ff. översätter samma ställe; »Og så fordrev Sven Mag¬ 4<’ E, Arup, Kong Svend 2.s Biografi, Scandia Bd nus fra Danmark og indtog landet . . Om Sawy¬ IV, 1931, s. 63 ff; S. Bolin, Kring master Adams ers uppfattning är den filologiskt hållbara, synes text, Scandia V. 1932, s. 214 ff. här, liksom ifråga om mynten (not 56), en samtida 4; C. A. Christensen, Roskildekirkcns jordegods och oberoende källa styrka sanningshalten i de upp¬ før år 1200, DHT, bd 80. Khmn 1980, s. 29 ff. gifter, som Sven Fstridscn meddelat Adam. J* Chronicon Roskildense, Scriplores Minores 61 S. Sturleson, a. ed. , s. 494. Historiae Danicae Medii Aevi, ed. M. Cl, Gertz, 62 C. J. Becker, a.a. 1988, s. 131: »Som omtalt 1917-20, 1,21. ovenfor, kan man med mønterne som kilde fastslå, 44 C. G. Schultz, a.a. 1951, s. 12. at det lykkes Svend at fordrive Magnus fra det rige * E. Cinthio, a.a. 1957, s. 37. Skåne ca 1046/47». Jfr not 60. Thietmari Merseburgensis episcopi Chronicon. 63 Ibid, s. 129 f. MGH, SRG Nova ser. 9, Berlin 1935, kap. I; Adam ft4 C. J. Becker, a.a. 1983, s. 46. IV, 5. Jfr not 47. •v- S. Bolin, a.a. 1932, s. 214 ff. ** C. Nordenfalk, Konstantin den store i Skåne, S. Sturleson, Konungasagor, ed. H. Hildebrand, Medd. från LUHM, KHVL årsberättelse 1943-44, 2:a uppl, Sthlm 1889. s. 142. M A. E. Christensen. Danmarks historie, Bd 1, H. E. Nørregård-Nielsen, Dansk kunst 1983. s. Khmn 1978, s. 218 ff. 19. Korset dateras här till ca 1075. och av dess latin¬ C. .1. Becker, Magnus den godes Hedbymønter. ska inskription återges i översättning bl.a. följande: De første danske erindringsmønier, Nordisk Nu¬ »Hvo der betragter mig skal bede til Kristus for mismatisk Lin ions medlemsblad Nr 3. 1983; Den¬ kong Magnus Svends datter Helene, som havde samme, Danske mønter som historisk kildemateri¬ ladet mig gøre til ihukommelse af Herrens lidelse». 17 Tryckerier som industriella etablissementer i Lund, II Av Lars Olsson Historiska institutionen, Lunds Universitet i den forstå delen av denna studie, som publicerades i föregående nummer av Ale. presenterades Berlingska Boktryckeriet och Stilgjuteriet och dess anläggningar i Lund. Studien avslutas här med en presentation av Håkan Ohlssons Boktryckeri och samman¬ fattande synpunkter. Håkan Ohlssons Boktryckeri att hänga sina kläder i, men. kunde man Näst efter det Berlingska Boktryckeriet lite urskuldande upplysa de statliga ut¬ är Håkan Ohlssons Boktryckeri i S:t An- redarna om, »delvis förvaras kläderna i negatan det mest kända. Tryckeriet star¬ ett skåp i lokalen». Sådana var, kan man tades 1864 av boktryckaren Håkan Ohls¬ tycka, ett minimikrav. »Arbetskläderna son och var länge ett litet tryckeri, präglat på vårt tryckeri var förr i världen lång av patriarkala förhållanden/8 Ännu vid rock och skjorta med krage och slips. tiden för den arbetsstatistiska utredning¬ När man gick hem, tog man av rocken en av landets tryckerier 1903 arbetade och tog på kavajen», mindes Oscar Ols¬ där endast nio typografer - själva såg en son ännu på 1960-talet från sin tid på del av dem sig snarast som konstförvanter Håkan Ohlssons.60 - och en faktor,59 Kvinnor gjorde sig icke Uppvärmningen av lokalerna skedde besvär. Det patriarkala tryckeriet var en med en järnkamin, som eldades med manlig arbetsplats. Dessa män arbetade i stenkol och torv. »Eldningen skulle vi samma byggnad, som tryckeriet inrymdes pojkar ombesörja ... Kl 6 på morgonen i från början. började arbetet och då skulle det vara De tio typograferna arbetade i två varmt annars blev det klagomål från lokaler, ett sätteri om 14 m2 och ett kom¬ konstförvanternas sida», berättade signa¬ binerat sätteri och tryckeri om 82 m2. Vi turen L G-r för Svensk Typograf-Tid¬ ser redan av detta att tryckeriet fort¬ nings läsare senare.61 Särskilt framgångs¬ farande var ett hantverk, där sättning och rika var inte pojkarna med detta. För den tryckning inrymdes i en och samma arbetsstatistiska utredningen uppmättes arbetslokal. Yrkesarbetarna, i varje fall vid arbetets början i februari månad 1904 en del av dem, fick säkerligen vara bered¬ blott 13 grader C tio cm från golvytan och da att utföra båda arbetsuppgifterna. 14 grader i brösthöjd. Till middagsrasten Arbetslokalerna var så små, att varje hade de dock fått upp temperaturen till arbetare endast disponerade 14 m3 luft i 17 respektive 18 grader, och så varmt var den ena och 35 i den andra. Ett särskilt det också, när det var dags att gå hem för magasin fanns dock pä vinden. Däremot dagen. Ventileringen skedde genom fanns det inga garderober för arbetarna väggventiler i ytterväggarna. 19 Tak och väggar var även här limfärga- odör, som redan vid mitt första inträde i de, och de målades vanligen om vartan¬ lokalen tydligt skönjdes, var obeskrivlig, nat år, enligt vad man uppgav för den uppblandad som den var med lukten av arbetsstatistiska utredningen. Golvet i snus, fläsk och öl.»62 tryckeriet var av cement, men i sätteriet Det ohlssonska tryckeriet var således fanns bara ett trägolv. Sopningen var inte bara ett litet familjeföretag, baserat också pojkarnas uppgift, enligt vad L G-r på hantverksarbete och pä patriarkala mindes efteråt. Det skedde, uppgavs till förhållanden. De arbetslokaler och den utredarna, «genom fuktning och sopning arbetsmiljö, som boktryckarens lojala af golfvet samt genom vädring» två gång¬ arbetare63 arbetade i, var ännu i början er i veckan. Kasterna rengjordes med av 1900-talet undermåliga, inte bara i ett putsbälg »ute i fria luften af arbetarna vid efterhandsperspektiv utan i jämförelse behof». Därutöver gjordes generalren¬ med det berlingska etablissementet. Det göring »minst en gång om året genom ut¬ insåg även boktryckare Ohlsson. rymning, vädring och skurning». Till Kanske var det rentav den arbetsstatis¬ skillnad mot det moderna Berlings hade tiska utredningen av landets tryckerier, man vid Håkan Ohlssons låtit anslå som fick boktryckare Ohlsson att fundera yrkesinspektionens cirkulär nr 8- till vad på att bygga om och modernisera sitt nytta det nu gjorde i dessa lokaler. Några tryckeri. I varje fall inkom han redan den spottkoppar fanns där emellertid inte vid 12 april 1904 till byggnadsnämnden i tiden för den arbetsstatistiska utredning¬ Lund med en ansökan om att å fastig¬ en, så vi får väl anta att spottloskorna heten 33B-34A få »uppföra en verk¬ hamnade direkt på golvet. Det fanns hel¬ stadsbyggnad för Tryckeri- och Sätteri- ler inga toaletter, utan konstförvanterna lokal med ett boningshus och ett kontors¬ var hänvisade till »sjelfverkande torf- hus samt i källaren ett rum för gasmotor mullsklosetter å gården». och värmepanna för varmvattcnledning i Det var säkerligen inte lätt att arbeta i öppna järnrör utan tryck». Samtidigt de ohlssonska arbetslokalerna. Upplys¬ önskade han ändra om det gamla tryck¬ ningen skedde genom gas med auerbrän- eriet sä att genomgången kunde göras nare samt med en fotogenlampa. Det kan från gården till trädgården genom konto¬ ha varit i dessa Håkan Ohlssons »otids¬ ret och sätteriet »samt aft klosetter inred¬ enliga» lokaler, som sättaren Tage An¬ des under denna genomgång».64 dersson fick arbete så sent som 1916: »Jag Byggnadsnämnden gav tillstånd till det fick mig en plats anvisad i ett mörkt och nya tryckeriet under förutsättning att det trångt rum med ett 10-tal gamla regaler färdigställdes inom två år. Man godkände och med ett par gamla otillgängliga ’krubb- ävenledes byggmästare G. Göransson bitarc', den ene av adlig börd, som när¬ som ansvarig för bygget.6? maste arbetskamrater. Ännu tänker jag Förvisso underströk boktryckare Ohls¬ med fasa på de stora snusspottkopparna son de patriarkala relationerna vid tryck¬ (som då uppenbarligen installerats, min eriet genom att låta två av sina »konst- anm.) mellan regalerna och särskilt på förvanter» O. Nilsson och A. E. Seth den som fanns i min gata, där jag diskret bevittna sin namnteckning på ansökan. drog mig ifrån varje gång min ’spåne’ Men det var inget nytt hantverk han av¬ gjorde ansatser till att begagna den. Den såg etablera utan en verkstadsbyggnad. 20 ! \ i§|fo:• ■' wf n-.jp BOKTRYCKERI Mkt m w IJ II ~ . -j -,p 1« ■� 4JPßSggijp-; >* g» S:t Annegalan med Håkan Ohlssons Boktryckeri. Foto Per Bagge, troligen 1920- talet. Lunds Universitetsbibliotek. Även det ohlssonska tryckeriet skulle ytterligare ett mindre, ospecificerat rum, omvandlas till ett industriellt etablisse¬ inrymdes, liksom på Berlings, det tungt ment. utrustade tryckeriet på denna första Den nya byggnaden uppfördes i två våning. Själva tryckerilokalen var 22 m våningar samt en mindre källare och en lång och 7 m bred. Det rörde sig även här mindre vind. Vad dessa mindre utrym¬ om en stor öppen arbetslokal, vars tak men användes till framgår inte av befint¬ bars upp av ytterväggarna och tre pelare i ligt källmaterial. Gasmotorn och värme¬ rad i salens mitt. Sätteriet på andra vå¬ pannan installerades nämligen i ett ningen var lika stort och likadant utfor¬ mindre rum på första våningen.66 Utöver mat som tryckeriet. På denna våning 21 Kungl. Kommerakollegii afdcluiug Frågeformulär B fór arbetMtatistik (»U Ua.>uiu »I nflMlara) 1908. Till Kungl. Komniersiqlÿium återsfåj/t den l 7. DEC. 1903 af 0' Arbetsstatistiska undersökningar ( angående ) oeh därmed förenadÿ handtering. tMst/n , beUiyen i Frågor: 1 Arbetarens namn? ch V /få födelseår? It födelseort? (M&fanfhkuj ■/��, faders yrke? tc/txfofoubOi rcÿ civilstånd (ogift, gill, änkling, änka)? t (Ar flirr Imr urbfluim mint gift, u/iyi/or* drtl (Ar ðktriirluprh itujtitmlr.) 2. Antal baru i lifvct? Antal hcinniavarande barn? Huru inånga af de hemmavarande barnen försörja sig sjalfva helt och hållet? 3. Har Ni åtnjutit undervisning vid teknisk läroanstalt? 1A ' (hvilken och huru länge)?... h Har Ni åtnjutit undervisning vid allmänt läroverk (antal klasser)? .. 4. Hvilken flr lider urbclss|>cciuli(cl? Är Ni förman, yrkesårbeta IT eller lärling? Ü 5. När började Ni urbeta i yrkel? Ar i r c k. • » > » denna gång hos nuvarande ar¬ beLsgifvaren? A,- iHi. Har Ni arbetat utomlands och i sådant fall inom . v hvilken yrkesgren, livar samt under huru lång tid? W Pj G. Arbetstimmar (ordinarie) per vecka? funder vintern ST under sommaren: J1* Däraf nullarbele? » söndagsarbete? Arbetar Ni i skift oeh i sådant fall huru äro skiften anordnade? duft liar Ni under ür 1002 arbetat pä öfverlid och i så¬ dant fall under huru uiaugu veckor samt huru många timmar per vecka? i,. Har för Kder under någon del af är 11)02 rådt nrhcts-N A’n brist oeh i sådant fall huru länge? . !| * rí Veckoinkomst i genomsnitt*) under flr 1002 vid nuf- brutet arbete (ulan bortovaro till löljd af sjukdom eller unnat hinder)? \ *. Iiiliiniliiiili <1,1 .. k lukallilirijutrl orli iiikiiiii-,! af Mvcikiluiliiii' <(jr »a 22 7. Hor Ni i eget, nrbcLsgifvurens eller annans IIIISV• I OrvnAÿi- I Mur Ni fri bostad? Ilar Ni hyresbidrag ulmu del s k loknltilliiggct (il Jj • sådant fall med huru sloil belopp)7 Hvad betalar Ni i hyra (per vecka, månud eller kvartal)'.’ Huru stor ür Eder bostadslägenhet : Antal rum utoiul, kök 71 Eget kök 7 Andel i kök'.' Kr ni inneboende (hos föiiildrur eller uudra)? (Y*lK . Har Ni inneboende och i sådant fall huru mångu? 8 Har Ni under år 1902 haft andra inkomster fin de ofvan angifna och i sådant fall huru stora? Har Ni haft arbete i hemmet? A-a- 9. Hur Ni vid bcvflringsmönslring befriats frän militär¬ tjänsten? cXtT l.ider Ni af kronisk sjukdom eller lyte och i sådant fall af hvilket slag? Har Ni bthundluls för tuberkulos? %A Har Ni behandlats för sjukdom, förorsakad genom yrkets utöfvande och i sådant full hvilken? fy Hur Ni under urbete drabbats af svårare olycks¬ fall' cU\n Når och i hvilket arbete? Lider Ni flnnu daral? 10. Medlem af sjuk-, begrafnings- eller andra under- stödskussor (hvilka)? Medlem af fackförening (hvilken) ’ Jr. nM- Medlem af nykterhetsförening?...... Är Ni lifTörsåkrad och i sådant full tdl hvilket belopp*'\ 11. Har Ni deltagit i strejk? t Mf f Nar och hvar samt huru lange? ... 1 htorlXl&i — \or Af hvilken orsak? \uÿ. Hur Ni varit föremål för lock-ont? NUr och livar samt huru länge? Af hvilken orsak? 12 Tillägg: 23 fanns också ett kontor och ett extra litet nomfört en långtgående arbetsdelning rum. bland de 72 arbetarna, av vilka 13 var Även Håkan Ohlssons Boktryckeri var kvinnor. Redan före bolagsbildningcn på med detta nybygge byggt enligt pelar- 1880-talet hade företaget expanderat till balk-konstruktionen. Familjeföretaget ett industriellt etablissement i mindre hade också, om än i mindre skala än skala, främst genom byggandet av större Berlingska Stilgjuteri- och Boktryckeri lokaler än den hantverksmässiga produk¬ Aktiebolaget, några år in på 190U-talet tionen krävde. Med den totala reorgani¬ blivit ett industriellt etablissement i sationen bolagsbildningen 1886 och Lund. byggandet av ett stort industriellt kom¬ plex under 1890-talet -framstod Berlings som det enda industriella etablissementet Sammanfattning inom tryckeriindustrin vid det nya seklets Bokframställningen har gamla anor i ingång. I alla de andra arbetade man på Lund, inte minst tack vare stadens karak¬ hantverksmässig grund i små och, även tär som universitetsstad. Från tiden för för samtiden, undermåliga lokaler. det industriella genombrottet i slutet av Både Kommerskollcgii arbetsstatistis- 1800-talet och fram mot vår egen tid har ka utredning från dc första åren av 1900- den grafiska industrin utvecklats från ett talct och senare nedtcckande typograf- gammalt hantverk i liten skala till atl bli minnen på Nordiska Museet och Folklivs- en storindustri. Vid sekelskiftet 1900 arkivet i Lund visar det. Kommerskolle- kunde tryckeribranschen i Lund, liksom i gii utredning gjorde offentlighet åt de hela landet, »uppvisa hela serien av över¬ undermåliga arbetslokalerna inom tryck¬ gångsformer från ett nästan rent hantverk eriindustrin, och det var kanske den som till ett fullt utbildat kapitalistiskt före¬ fick en del tryckeriägare att tänka om tag», för att citera Eilif SyIwans under¬ ifråga om tryckeriernas utformning. En sökning av arbetsintensiteten i tryckeriin¬ av dem var Håkan Theodor Ohlsson, som dustrin i början av 1900-talet/’7 Den ut¬ vid den här tiden övertog rörelsen efter redning av landets tryckerier, som Kungl sin far. Under alla omständigheter drev Kommerskollcgium genomförde åren han igenom en om- och nybyggnad av sin 1902-1904, visade att det i Lund då fanns fars tryckeri. De gamla hantverksmässiga sex tryckerier. Jag har i den här uppsat¬ lokalerna fyllde ju heller inte de krav på sen redovisat utvecklingen från småhant- ett rationellt ordnande av driften, som verk till industriella anläggningar vid två hörde den kapitalistiska produktionsord¬ av dem - dc tvä, på sikt, mest framgångs¬ ningen till. rika, som 1945 skulle komma att fusione¬ Det nybyggda Håkan Ohlssons Bok¬ ras under ledning av det vid sekelskiftet tryckeri hade likväl inte samma industri¬ minsta av dem. kapitalistiska utformning och utstrålning Berlingska Stilgjuteri- och Boktryckeri som det Berlingska. Bolaget hade en lång Aktiebolaget var både äldst, och störst och imponerande fasad i två våningar ut och vackrast som industriellt etablisse¬ mot gråbrödersgatorna, medan Håkan ment eller kapitalistiskt storföretag. Det Ohlssons tryckeri fortfarande läg dolt var ett aktiebolag, hade icke-typografisk inne på gården. Namnskylten ut mot S:t företagsledning och man hade där ge- Annegatan tillkännagav förvisso vad som 24 försiggick där inne, men själva verksam¬ för fabrikslokalen. Men det var inte den heten syntes inte i offentligheten. Skylten enda frihet i arbetet som de yrkesstolta i S:t Annegatan var hara en bland många typograferna hade vid denna tid. skyltar i staden. Håkan Ohlssons Bok¬ Gregor Paulsson påpekar också, att tryckeri var fortfarande en hantverks- »fabrikernas ståtlighet och prydlighet» ellcr fabriksgård. medan det inte rådde givetvis hade ett reklamvärde, som ut¬ någon tvekan om vilken slags verksamhet nyttjades flitigt i försöken att skapa en in¬ som utövades i det Berlingska komplexet. dustriell identitet. »Man reklamerade i För arbetarna vid Håkan Ohlssons betydligt större omfattning med bilder av Boktryckeri innebar installerandet av fabriksanläggningen än med bilder av gasmotorn vid ny- och ombyggnaden produkterna».70 Generellt var del nog så, 1904 en revolutionerande nyhet, men vid och det råder ingen tvekan om att ber¬ Berlings hade man redan sedan flera år lingska fabrikens ståtlighet och prydnad tillbaka både en stor ångpanna och en hade ett klart rcklamvärdc. Men före¬ imponerande kraftöverföringsanläggning. tagsledningen använde sig inte av det ny¬ Maskinisten pä A. W. Rahmns bild ut¬ byggda fabrikskomplexet för sin identifi¬ strålar den betydelse för produktionen, kation, vare sig i huvudet på brevpappe¬ som han faktiskt hade. Kraftutväxlings- ren eller på adresskorten. Det var de aggregaten i såväl vertikal som horison¬ konstnärligt utformade produkterna, som tell riktning illustrerar inte en verkstad, företagsledningen ville att Berling skulle som boktryckare Ohlsson lät bygga 1904, identifieras med. utan en fabriksbyggnad.w »Den typiska När företagsledningen tog tillfället i akt verkstadsinteriören från denna lid (indu¬ och visade upp sig inför offentligheten på strialismens genombrott) visar en central 1897 års stora Konst- och industriutställ¬ transmissionsaxc! i taket, som med ett ning, var det också stilgjuteriets produk¬ komplicerat system av sekundära trans- ter som stod i centrum. »I en särskild missionsaxlar och drivremmar står i för¬ monter», rapporterades i Svensk Typo¬ bindelse med de olika maskinerna», kon¬ graf-Tidning, »finner man denna utställ¬ kluderar Gregor Paulsson.w Det berling¬ ning, bestående hufvudsakligast i uppsat¬ ska etablissementet levde i högsta grad ta formar, hvilka göra sig utmärkt bra i upp till den beskrivningen. Att man dekorativt afseende och gifver icke-fack- kunde förmedla kraften även vertikalt mannen en liten fingervisning om, huru och förlägga olika arbetsmoment pä skil¬ ett typografiskt arbete ter sig före tryck¬ da våningsplan gjorde också att man ning». Visserligen var man i Typograf- kunde genomföra den stora expansionen tidningen kritisk till förhållandena i det av Berlings på, i stort sett, av bolaget Berlingska företaget, men man gav sitt redan ägd mark inne i den gamla stads¬ erkännande ät »den lilla vackra utställ¬ kärnan. Å andra sidan kunde man inte ningen». »Denna monter samlar alltid ordna det nödvändiga ljusinsläppct ge¬ åskådare omkring sig . . . (och) firman nom sågtandade takfönster utan var har all heder af sin utställning», hävdade tvungen att förse arbetslokalerna med skribenten som bekräftelse pä att företa¬ stora fönster längs väggarna. Arbetarna get var mycket framgångsrikt i sin offent¬ fick därmed möjligheter att titta ut ge¬ liga exponering.71 För att besökaren inte nom dem och följa vad som skedde utan¬ skulle glömma Berlings i Lund fanns fir- 25 mans adresskort på plats vid montern, nat dokumenteras vid den här tiden; säkerligen med företagets ståtliga em¬ endast där var fönstren så stora, att ljus¬ blem. förhållandena medgav fotografering Miljön i det berlingska komplexet*för¬ inomhus.76 Även om arbetarna före¬ medlade - liksom vid så många andra in¬ trädesvis var män, som inför kameran dustriella anläggningar - sitt budskap till stoltserade med sin yrkesskicklighet, var arbetaren, som varje dag måste passera det ett industriellt etablissement, som portvakten för att komma in pä sin arbets¬ hovfotografen dokumenterade. plats.72 När arbetarna trotsade portvakten eller en annan yttre symbol för fabriksar¬ betets disciplin - ångvisslan - var det Noter något i görning. Från den stora tariff- Se t.ex. Lars Olsson, En typ bland typer i Lund, striden år 189373 rapporterade Svenska s. 9 ff.; Lars Olsson, Typerna och rörelsen, s. 48 ff. Typografförbundets förtroendeman Lars Ingår i I , Olsson (red.). Va' har harm me‘ mina August Mårtensson från Berlings: »Ång- arbetare å göra. w Konnnerskollegii arkiv. Arbctsstatistiska utred¬ arbete, hvisslan manade till men -icke en ningar af Tryckerier . . . H II:a2:8. enda infann sig i vare sig sätteri eller "" Folk livsarkivet i Lund. Uppteckning M 16 593, s. tryckeri.»74 Det var säkerligen inte bara 4L förtroendemannen, som insåg såväl vad *' Svensk Typograf-Tidning 1935/20, s. 183. *2 ångvisslan pä Berlings symboliserade som Nordiska Museet. Typografundersökningen. F. U 448 19, s. 501. betydelsen av att arbetarna denna gång 6-' Jfr L. Olsson, Typerna och rörelsen, s. 48 ff. trotsade den. 64 Byggnadsnämndens i Lund arkiv. A 1:30 Proto¬ Miljön i de moderna fabrikskomplexen koll 1904. Litt K till paragraf 66. förmedlade, som Gregor Paulsson påpe¬ Samma källa. Paragraf 66. M kat, sitt budskap inte bara till arbetaren Byggnadsnämndens arkiv i Lund. Kv Kulturen Nr 25. Fastigheten 33B och 34A. Ritning 55 år utan också till den tillfällige besökaren. 1904. Förtroendeman Mårtensson kunde vid 67 Eilif Sylwan. Arbetsintensiteten i Sveriges tryck- sitt besök i Lund iaktta hur »på onsdags¬ eriindustn. Stockholm 1911. w vid tiden Hovfotogral Rahmns arkiv. Bild 44. morgonen ... vanliga den stora m Berlingska arbetslokalen (var) starkt Gregor Paulsson, Svensk stad I. Liv och stil i svenska städer under 1800-talet (Lund 1976, 1950). upplyst af sin elektriska belysning».75 En s. 437. annan besökare på Berlings var hovfoto¬ 711 Samma källa. s. 446. grafen A. W. Rahmn, som dokumentera¬ 71 Svensk Typograf-Tidning 1897/17, s. 70. de den inre miljön där i början av 1900- 7: Jfr Lars Magnusson, Arbete vid en svensk verk talel. I det Rahmnska arkivet på stads¬ stad: Munklells 1900-1920 (Lund 1987), s. 128. 7J L. Olsson, Typerna och rörelsen, s. 48 ff. arkivet i Lund finns inte mindre än 18 74 Svensk Typograf-tidning 1893/4, s. 16. bilder från denna tagning. Något annat 75 Samma källa. tryckeri än Berlings hade knappast kun- 7 26 =7* í rr2. Æ LC r i MJ>J, § n*~ÿ* I €> / § f W / crrrv r**su) 22 ICutioc imJuslct s. ÍL &_i Under derma rubrik, som ar tänkt att alternera med den sedan länge stående rubriken Aktuellt om antikvariskt, avser vi att publicera notiser och rapporter om arkiv och arkivforhållanden vid landsarkivet i Lund och inom Skåne. Halland och Blekinge, t.ex. presentationer av viktigare arkiv, som nyligen blivit tillgängliga för forskning. nyheteT vad gäller möjligheterna att utnyttja arkivmaterial för olika undersökningar, viktigare arkiv- händelser inom statlig, kommunal och enskild sektor, presentationer av aktuell forskning, som bygger på arkivaliskt källmaterial. Vår förhoppning är att forskningen och den historiskt intresserade allmänheten härigenom skall få dels en orientering om arkivens roll som kunskapskällor, dels en uppfattning om hur rikt och mångsidigt det källmaterial är, som arkiven kan erbjuda lokalhistorisk forskning av alla slag. Företagsarkiv från Euroc på landsarkivet Sedan en längre tid har landsarkivet i som omfattar tiden 1871-ea 1970, har nu Lund i allt större utsträckning lagt ner bl.a. de stora och viktiga arkiven från arbete på att rädda det viktiga historiska Skånska Cement AB:s huvudkontor och källmaterial, som ingår i företagsarkiven, Limhamnsavdelning blivit ordnade och Landsarkivet har särskilt intresserat sig förtecknade och därmed fullt tillgängliga för sådana företag och branscher, som för forskningen. kan anses typiska eller särskilt betydelse¬ Euroc-koncernen har sitt direkta ur¬ fulla för näringslivet i Skåne, Halland och sprung i Skånska Cement AB, som Blekinge. Till skillnad från de offentliga grundades 1871. Moderbolaget bytte myndigheterna har privata företag inga 1973 namn till Industri AB Euroc, och lagstadgade skyldigheter att bevara sina 1991 ändrades namnet till Euroc AB. arkiv för framtida forskning eller att leve¬ Bolaget etablerade sig vid starten dels i rera dem till arkivmyndigheter. Allt sam¬ Lomma, där landets första cementfabrik arbete med landsarkivet i dessa frågor' anlades (nedlagd 1905), dels vid kalk¬ grundar sig alltså på frivilliga överens¬ brottet i Limhamn, där en nyanlagd kommelser. Ett särskilt givande samar¬ cementfabrik togs i bruk 1890. Genom bete har kunnat etableras mellan lands¬ nyanläggningar och förvärv av cement¬ arkivet och Euroc-koncernen, som hittills fabriker och kalkbrott i övriga delar av deponerat ca 1000 hyllmeter arkivhand¬ landet befäste bolaget under 1900-talets lingar på landsarkivet. Av detta material, första hälft sin ställning som Sveriges 27 största koncern för tillverkning av cement. legendariske R. F. Berg, bolagets verk¬ Kärnan i det omfattande och komplexa ställande direktör 1873-1907. Här finns bestånd, som levererats till landsarkivet, bl.a. en svit kopieböcker med brev av hans utgöres av handlingar tillhörande moder¬ hand från hela hans tid i bolagets tjänst. bolagets, Skånska Cement AB:$, arkiv, Vidare märkes cn dossieserie, som lagts vilket har delats upp på särskilda delarkiv upp i direkt anslutning till hans verksam¬ för Huvudkontoret, Limhamnsavdelning- het och som speglar den mångsidige och en, Lommaavdclningcn och Tekniska av¬ rastlöst verksamme mannens insatser på delningen. Av central betydelse är även en rad industriella och samhälleliga om¬ de omfångsrika arkiven från Svenska råden. Här finns alltså ett värdefullt käll¬ Cementförsäljnings AB Cementa och AB material, som säkerligen på många punk¬ Iföverken. Härtill kommer så ett stort ter kan komplettera bilden av R. F. Berg antal arkiv eller arkivfragment från före¬ som företagsledare, kommunalman, social¬ tag, som under tidernas lopp på ett eller politiker och filantrop. Exemplet visar att annat sätt varit knutna till koncernen. även personhistorien kan ha mycket att Av särskilt intresse i företagsarkiv är hämta i företagsarkiven. de handlingar, som rör personalen, så¬ Bengt Danielson som matriklar och lönelistor. Företagens personalhandlingar anses nämligen vara den enda pålitliga källa som finns, när det Skånska Brands arkiv gäller att kartlägga de anställda på en Till landsarkivet har levererats arkiv från arbetsplats. Från kalkbrottet och cement¬ Skånska Brand (nuvarande Wasa-Skäne). fabriken i Limhamn föreligger en kom¬ 1 leveransen ingår förutom Skånska plett svit lönelistor och lönejournaler på Brandförsäkringsinrättningcns arkiv även ca 125 volymer från ca 1890 till 1949. Skånska Städernas Brandstodsförenings Andra personalhandlingar av intresse är arkiv samt arkiv från flera andra bolag olycksfallsrapporter och register över som ingått i koncernen Skånska Brand. minderåriga arbetare. Uppgifter om Leveransen omfattar tiden från 1828, då olycksfall finns bevarade i rapporter och Skånska Brandförsäkringsinrättningen journaler från 1891-1947. Material av bildades, till 1952. Försäkringsbreven är denna typ är av stor betydelse för den levererade för tiden 1828-1942. De om¬ arbetshistoriska forskningen, där studiet fattar byggnader i de Skånska städerna av arbetsmiljö och yrkesskador spelar en samt ett mindre antal byggnader utanför viktig roll. städerna, främst i Arlöv, Hörby och Av materialet i Limhamnsavdelningens Kävlinge, Till försäkringsbreven finns ett arkiv kan vidare nämnas journaler röran¬ register. De uppgifter man måste ha för de produktionen 1890-1969, disponen¬ att finna ett försäkringsbrev, är orten, tens ämnesordnade dossiéer 1942-1969, fastighetens beteckning, kvarter samt företagsnämndens protokoll 1948-1976 kvartersnummer eller stadsäga. I dessa samt en omfattande och välordnad serie försäkringsbrev ges ofta en mycket detal¬ med korrespondens från 1890-1969. jerad beskrivning av husen, och de utgör Vad gäller Huvudkontorets arkiv kan därför en värdefull källa för såväl bebyg¬ nämnas, att detta innehåller ett betydelse¬ gelsehistorisk som personhistorisk forsk- fullt material med anknytning till den ning. Göran Larsson 28 DH SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA HÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet. Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och be- skrifning (1868-1873). Samlingar utgifna för Dc skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921). 1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tid¬ skriften utges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings¬ rådet (HSFR). Brev och manus till redaktionen adresseras till redaktören, arkivarie Bengt Danielson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 1991. 75 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Åldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren, arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd. Föreningens styrelse: Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivarie Anna-Christina Ulfsparre, Lund, v.ordf., arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, sekr., arkivarie Anders Persson, S. Sandby, v.sekr., arkivarie Göran Larsson. Lund, skattmästare, samt professor Hans Andersson, Lund. professor Nils-Arvid Bringéus, Lund, professor Erik Cinthio, I.und, arkivarie Bengt Danielson, Lund, docent Siegrun Fernlund, Asmundtorp, högskolelektor Gert Jcppsson, Lund, docent Hjördis Kristenson, Lund, professor Lars Larsson, V. Nöbbelöv, docent Nils Lewan, Lund. länsmuseichef Monika Minnhagen-Alvsten, Kristianstad, länsmuseichef Bengt-Arne Person, Varberg, landsantikvarie Björn Petersen. Halmstad, docent Sten Skansjö, Lund, länsantikvarie Leifh Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund. Heders¬ ledamot: professor Jörgen Weibufl, Göteborg. ISSN 0345-070