Läkarens Ethos Studier I Den Svenska Läkarkårens Identiteter, Intressen Och Ideal 1890-1960
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Linköping Studies in Arts and Science • 216 Läkarens Ethos Studier i den svenska läkarkårens identiteter, intressen och ideal 1890-1960 Motzi Eklöf Vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet bedrivs forskning och ges forskarutbildning med utgångspunkt från breda problemområden - te- man. Det finns sex teman: Barn, Genus, Hälsa och samhälle, Kommunikation, Teknik och social förändring samt Vatten i natur och samhälle. Gemensamt ger de ut serien Linköping Studies in Arts and Science. Distribueras av: Tema Hälsa och samhälle Linköpings universitet 581 83 LINKÖPING Motzi Eklöf Läkarens Ethos Studier i den svenska läkarkårens identiteter, intressen och ideal 1890-1960 Upplaga 1:1 ISBN 91-7219-830-3 ISSN 0282-9800 © 2000 Motzi Eklöf och Institutionen för Tema Omslagsbild (baksida): Magnus Strandqvist: Aesculapii söner II (1932). Omslagstypografi: Måns Adolfsson Sättning och layout: Monika Thörnell Tryckeri: Kanaltryckeriet i Motala 2000 Innehåll Förord Inledning 9 Vad är en läkare? 9 Syfte 10 Teori och terminologi 11 Tradition och position 14 Material och metod 19 Tidsperspektiv 21 Disposition 22 Noter 25 KAPITEL 1 Talet om läkarkårens kris 27 Bekymmer inom läkarkåren 27 Läkarens nya uppgifter 31 Ökad pessimism under mellankrigstiden 37 Medicinens kris i Tyskland 41 Tysk debatt i svensk tappning 54 En daglig strid på flera fronter 70 Om talet om läkarkårens kris 87 Noter 92 KAPITEL 2 Behörig och obehörig läkarkonst 97 Politik och juridik på läkarkonstens område 97 Tidiga gränser för läkarens yrke 103 Läkare och kvacksalvare kring sekelskiftet 1900 106 1915 års lag om behörighet att utöva läkarkonsten 120 1950-talets kvacksalveriutredning och nya lagförslag 134 Utländska läkares väg till behörighet 143 1960 års behörighetslagar om läkare och icke-läkare 149 Kvinnors väg in i läkaryrket 151 Andra yrken på hälso- och sjukvårdens område 162 Om behörig och obehörig läkarkonst 170 Noter 176 KAPITEL 3 Organiserad etik 183 Läkaretik och facklig politik 183 Den hippokratiska eden 187 Från eder till läkarinstruktioner 190 1800-talsläkaren – en ädel och rättskaffens man 193 Den svenska läkarkåren organiserar sig 199 Kollegiala hedersdomstolar i stället för etiska regler 208 Läkaretik i Tyskland 221 Läkarförbundet, Genèvedeklarationen och 1951 års svenska läkaretiska regler 229 Den hippokratiska eden och 1900-talets svenska läkarregler 240 Att göra en dygd av nödvändigheten – den svenska läkarkåren och nya tiders krav 243 Om organiserad etik 253 Noter 259 KAPITEL 4 Den ideale läkaren 265 Självbilder, förebilder och andra bilder 265 Om de döda för de levande 270 Hedervärda svenska läkare in memoriam 274 Den ideale läkarens egenskaper och dygder 287 Om och av kvinnliga läkare 300 Genrer, genus och ideal i olika yrkens minnesteckningar 315 Bilder av läkaren 324 Om den ideale läkaren 326 Noter 331 KAPITEL 5 Läkarens ethos 337 Läkare, icke-läkare och andra läkare 337 Ethos som en del av ethos 338 Läkarkårens kris 340 Arenor för kamp om legitimitet 343 Läkarens anseende 348 Läkarens ethos – en historia 350 Noter 352 Zusammenfassung 353 Referenser 367 Personregister 395 Förord Att studera och skriva om läkare utan att själv vara läkare, känns som något av en obehörig verksamhet på läkarkonstens område, det vill säga – enligt tidstypisk definition – som kvacksalveri. Att denna bok är avsedd att läggas fram som doktorsavhandling, förlänar dock viss akademisk legitimitet åt tilltaget. Avsikten från början var att skriva om det förmodat väl avgränsade ämnet ”den svenska läkarkårens kamp mot kvacksalveriet”. Det visade sig emellertid snart att varken läkare eller kvacksalvare var tillräckligt enhetliga eller åtskil- da kategorier för att ett sådant projekt skulle kunna genomföras som plane- rat. Det framkom också under resans gång att en doktorsgrad i sig inte är någon garanti mot bedrägligt eller oetiskt beteende. Dessa erfarenheter gjorde att det av den tänkta tummen i stället blev en hel hand: fem kapitel om den svenska läkarkårens vedermödor med att for- mulera sitt yrkes ethos. Vad denna bok försöker skildra, är det till sin natur svårfångade och svårdefinierbara ”något” som utgör läkarkårens nimbus av oåtkomlig suveränitet. Studieobjekten – huvudsakligen läkare verksamma under 1900-talets för- sta hälft – hade nog inte tänkt sig att figurera som exempla i en avhandling om läkarens ethos, men jag bugar (eftersom jag aldrig har fått in den rätta knixen i en nigning) och tackar för lånet. En sak torde de flesta – läkare, icke-läkare och alla schatteringar däremellan – vara överens om: läkarens yrke är ett vanskligt och krävande sådant. Att skriva avhandling är en balans- gång av annat slag. Hur var det Hippokrates lär ha sagt: ”Livet är kort, konsten lång, rätta tillfället går snart förbi, erfarenheten är bedräglig, om- dömet svårt.” Min väg mot en avhandling har kantats av otaliga avvikelser från den rätta kursen. En tacksamhetens tanke sänds till alla som gett mig förtroendet att till stor del färdas efter egen kompass och även ägna mig åt sådant som egentligen inte hört till avhandlingsarbetet. Det gäller framför allt min handledare Roger Qvarsell, som i åratal tålmodigt väntat på att själva av- handlingsarbetet skulle inledas, men också övriga professorer på Tema Hälsa och samhälle respektive Tema Kommunikation vid Linköpings universitet. Seminarier vid Tema H och K har bidragit till stimulerande diskussioner och korsbefruktningar mellan olika forskningstraditioner. I slutskedet av arbetet har klok kritik och goda råd kommit från Jan Sundin, Lennart Nordenfelt, Per Linell och Lars-Christer Hydén. Torbjörn Gustafsson från Uppsala uni- versitet var förtjänstfull opponent vid ett slutseminarium. Uppmuntran och stöd har även kommit från doktorander och andra personer på Tema samt släkt och vänner. Arbetet har till stor del finansierats av Riksbankens Jubileumsfond inom ramen för ett projekt vid Tema Kommunikation om ”Samtal i samhället: På vems villkor?” (projektnr 95-5123:01). Konferensresor har bekostats av Stiftelsen Längmanska kulturfonden respektive Hälsokostrådets forsknings- fond. HSFR finansierade ett internationellt och tvärvetenskapligt seminari- um om den okonventionella medicinens historia i Norrköping, som arrange- rades av Tema H i samarbete med det medicinhistoriska institutet vid Ro- bert Bosch Stiftung i Stuttgart. I egenskap av före detta bibliotekskontorist sänder jag en särskild tack- samhetens tanke till de bibliotekarier – Temas eget förnämliga bibliotek i salig åminnelse – som fått hantera många ospecifika litteraturbeställningar och som lyckats leta fram ett stort antal mer eller mindre obskyra alster ur tyska och svenska biblioteksgömmor. Ulf I. Eriksson och Christel Eklöf har under årens lopp läst otaliga versioner av artiklar och avhandlingsmanus och fått mig att stryka de luddigaste formuleringarna. Christel Eklöf har också översatt bokens sammanfattning till tyska. Måns Adolfsson har försett boken med ett passande omslag och Monika Thörnell på Tema har i elfte timmen sett till att det blivit en tryckfärdig bok av manushögen. Tiden är alltid knapp och ingenting blir någonsin riktigt färdigt… Men till den hårt prövade familjens lättnad: nu äntligen släpper jag ifrån mig ”Klunsen”! Nyköping i augusti 2000 Inledning Inledningen, i vilken frågor ställs om var gränserna för läkarens verksamhet går och vari läkarens ethos består. Avhandlingens syfte – att skildra svenska läkares identiteter, intressen och ideal under tiden 1890 till 1960 – förklaras närmare. Avhandlingens inriktning ställs också i relation till andra studier av läkaren och läkarkåren. Vidare beskrivs bokens indelning i fem kapitel och dessas innehåll. Vad är en läkare? Det finns ingen universellt giltig definition av vad en läkare är. Begreppen och deras innebörd förändras över tid och rum. Läkaren har olika benäm- ningar i olika kulturer och länder utifrån titel eller funktion. Vad en läkare är bestäms hela tiden på nytt, i varje nytt sammanhang och i varje historisk och geografisk kontext. Läkarens konst, kall eller yrke och därmed förknippade plikter och skyl- digheter har beskrivits på olika sätt under årtusendenas gång, såväl i samhäl- leliga lagar som eder och föreskrifter formulerade av läkare själva. En lång akademisk utbildning och officiell behörighet att få utöva läkaryrket har se- dan hundratals år tillbaka utgjort en formell skiljelinje mellan läkaren och andra yrkesgrupper som ägnat sig åt förlossningskonst eller behandling av sjuka och skadade. Dessa yttre ramar för den behörige läkarens verksamhet har emellertid aldrig varit tillräckliga för att ge denne en entydig och stark identitet eller önskad auktoritet och legitimitet för sin verksamhet vare sig inför den enskilde patienten, en bredare allmänhet eller beslutsfattarna på en samhällelig nivå. Läkare har också själva hävdat att det krävs mer än rättsligt giltig behörighet för att göra en läkare som kan godkännas utifrån fler aspekter än de rent formella. Stora framsteg inom medicinen under den senaste hundraårsperioden har inte heller räckt för att läkare ska ha fått ensamrätt på läkarkonstens område. Den akademiskt utbildade läkaren har inte varit ensam om att kunna be- handla och bota; vissa sjukdomars ”gåta” har fortfarande inte lösts och den i ökande grad institutionaliserade, laboratorieinriktade och teknifierade medi- 9 10 Inledning cinen har inte bara utgjort ett löfte utan också ett hot. Den farmaceutiska utvecklingen och sjukhusvården har en svårhanterbar baksida i form av bi- verkningar och iatrogena – av sjukvården framkallade – sjukdomar. Männi- skor fortsätter att