Vilka Äro Egentligen Folkets Fiender?”

”Vilka äro egentligen folkets fiender?”

Klas Pontus Arnoldson – Sveriges förste nobelpristagare i fred 1908.

Leif Magnusson

Som bortglömda men knappast inaktuella skulle man en fredsförening i Danmark utifrån samma struktur och kunna sammanfatta liberalen Klas Pontus Arnoldsons program. De delade med andra ord det strategiska tän- (1844-1916) insatser för världsfreden. Till del beror kandet i stort rörande valet av fredsmetoder. I nomine- denna kollektiva glömska sannolikt på att det sena 1800- ringsanteckningarna till nobelpriset i fred framgår det och 1900-talets politiska historia dominerats av arbetar- att herrarna Bajer och Arnoldson stod på tur som de rörelsen och socialdemokratins inverkan på samhälls- främsta nordiska kandidaterna, redan då priset inrätta- utvecklingen. I denna process figurerar Klas Pontus des. Arnoldson i pereferin som en radikal fritänkare främst Det nordiska engagemanget för Arnoldsons del är verksam under det händelsrika 1880-talet som också är inte oviktigt i sammanhanget. Jag vill hävda att han fokus för denna uppsats. indirekt har bidragit till att just Norge delar ut detta pris En annan orsak är att fredsrörelsen kommit att spela och inte Sverige. En del, t.ex. Per-Anders Fogelström, den ”okända folkrörelsens” roll med påföljd att rörelsen menade att Arnoldson skulle förbigåtts om Sverige delat inte upptagits bland de mer etablerade i historieböck- ut fredspriset. ”Här sågs han med övervägande misstro, erna vilket med all sannolikhet bidragit till att margina- han propagerade ju bl.a. för ’fred med Norge’ och krävde lisera pionjärerna ty rörelsen växte sig större betydligt ’rättvisa åt Norge’ – och gjorde detta i en tid när sam- långsammare än t.ex. fackföreningsrörelsen, nykterhets- hällsbevarande svenskar ansåg det självklart att det enda rörelsen eller idrotten. (1) rätta receptet var att ’kväsa norrbaggarna’.” (2) Klas Pontus Arnoldson delade 1908 nobelpriset i fred Fredsprisets placering i Norge hänger samman med med dansken Fredrik Bajer, vars namn förefaller lika unionskonflikten mellan Sverige och Norge, den sist- okänt i Danmark som Arnoldsons i Sverige. Den något nämnda nationens arbete med att komma ur densamma äldre Bajer var i mångt den som inspirerade Arnoldson och Alfred Nobels intresse för konfliktlösning mellan inledningsvis i fredsarbetet. Idéerna om fred och skil- folk och stater. Klas Pontus Arnoldson kliver in i hand- jedom vandrade från land till land. Fredrik Bajer före- lingen 1888, då han i Sverige gav uttryck för sina trädde en slags skandinavism med målet att ”verka för varma sympatier för de norska ansträngningarna. Han de söndrade nordiska folkgrenarnas sammanslutning i hade fler skäl därtill. Norge hade bland annat kommit fristatlig form” på 1870-talet och året innan Svenska längre med demokratiseringen och infört parlamenta- freds- och skiljedomsföreningen bildades 1883, på ini- rism 1884, efter en hård konflikt med Oscar II. Denna tiativ av bl.a. Klas Pontus Arnoldson, hade han startat reform ville radikala liberaler se genomförd även i

1 Sverige, eftersom man menade att kungens inflytande ursprungligen emanerar ur de många protestmarscher stred mot demokratins idé. mot unionen under denna tid. Arnoldsons medverkan Åren 1889 och 1891 beger sig Arnoldson ut på långa fortsatte under hela processen. År 1895 gav han ut en föredragsturnéer i Norge med budskapet till det norska historisk skildring om unionen med titeln Fred med folket att ställa sig bakom skiljedomstanken och skicka Norge – unionen må bära eller brista med undertiteln på ren den som adress till den svenska kungamakten. Budska- svenska av EN f.d. RIKSDAGSMAN. Denna koppling var pet gick vidare ut på att relationerna mellan grannfol- honom angelägen, och han gick hårt åt de fosterländ- ken skulle regleras i ett skiljedomsfördrag istället för att ska tongångarna i Sveriges riksdag i samband med uni- ligga under en kungamakt som stod utanför allt folk- onsfrågan. Tonläget och den vassa retoriken stod inte ligt inflytande. Föreläsningsturnén innefattade besök i pressens efter. Arnoldson beskrev läget i landet som tretton städer i Sverige och arton platser i Norge. Inför ”tungt och tryckande, småsinnat och trångt”. Riksda- besöken marknadsfördes Arnoldson som en ”fredsvän” gen beskrev han som en kommunalstämma och reger- från Sverige med en närmast makalös förmåga att ingen liknade han vid en kommunalnämnd. ”Här är idel ”aflägsna fördom och nationalhat”. Det förekom vid sockenpolitik. Man täfvlas att efterapa Bismark, men denna tid även helt andra ord som beskrev Arnoldsons når inte upp till Estrup” skrev Arnoldson och ställde aktiviteter, framförda i svensk press som knappast stod den retoriska frågan om svenskarna skulle kunna tänkas på hans sida i denna fråga. Invektiven haglade över underordna sig en norsk inblandning i svenska politiska honom och man beskrev honom som en ”fräck idiot” angelägenheter? Något svar fick han aldrig. och ”äregirig frasmakare” formuleringar som ger en Bokens syfte var att på hemmaplan bädda för den aning om nivån och inriktningen på den svenska press- norska unionslösningen. Otvivelaktigt var detta ett kritiken. djärvt företag av Arnoldson som utsattes för mycken Det var vid en av dessa föreläsningar som idépoliti- spott och spe av det officiella Sverige. Men han stöddes kern och visionären Arnoldsons tankar tog mark och av fredsvänner och radikaler som önskade demokratise- översattes till konkret politisk handling av några åhö- ring, nationellt självbestämmande och fredligare styrel- rare. År 1891 rapporterade tidningen Posten den 3 januari seordningar. Här är inte platsen att skildra alla steg och om den skrivelse som överläraren och stortingsledamo- faser fram till upplösningen 1905 men det förtjänar att ten Per Koht överlämnat som motion till Stortinget. framhållas att debatten i Sverige tidvis var mycket frän och att trupprörelser företogs 1895 på båda sidor grän- Det var hr Arnoldsons föredrag här i staden och ett sen. I Norge höll man fast vid sin argumentation som därpå följande samtal med honom, som bragte mig på ursprungligen byggde på Arnoldsons idé om ett fredligt tanken, att stortinget borde upptaga denna sak (skil- skiljedomsfördrag. Oscar II kunde heller inte finna en jedomssaken). Därför föreslog jag strax i stortingets norsk regeringsbildare med församlingens förtroende vänsterförening, att man skulle väcka motion om en sedan han upplöst stortinget 1895. Norrmännen stod sådan adress (som Arnoldson förordat), och då detta enade i sina krav och dessa byggde på ett fredligt avsked. vann anslutning, nedsattes en kommitté till adressens År 1905 gav Arnoldson ut en pamflett med rubriken utarbetande. Dennas utkast, som väsentligen är bygd Unionens sista dagar där han konstaterade att tiden gått på Arnoldsons adressförslag, blef därpå antaget av förbi unionen. England, Danmark och Frankrike liksom vänsterföreningen. (3) en del andra länder i Europa stod på Norges sida vilket stärkte norrmännens tålamod och uthållighet. Den 5 mars 1890 antogs adressen av stortinget och Vi vet att Alfred Nobel noga följde händelseutveck- avsändes till den svenska kungamakten och regeringen. lingen mellan länderna i unionsfrågan. Han lär knap- Den upprepades sedan tre gånger av stortinget. Vid varje past ha blivit imponerad av de sista storsvenska yttring- tillfälle ökade trycket på nationell frigörelse. I svenska arna, som Arnoldson beskrev som demonstrationer av riksdagen förkastades förslagen under gyckel och hån av ”en nation med stortass och mandariner”. Klas Pontus motståndare till tanken på unionsdelning. De militäris- Arnoldsons betydelse som opionionsbildare vid denna tiska tidningarna stämde in i kören och spädde på hånet tid byggde på en solid grund av författarskap, tjänstgö- mot Arnoldsons och Norges tankar om fred och själv- ring som riksdagsman och initiativtagare till Svenska ständighet. freds- och skiljedomsföreningen. Hans fredssympatier Under den följande tiden utsattes unionen för stora gjorde honom vida uppmärksammad i landet, framför- påfrestningar fram till upplösningen 1905. Vad många allt i början av 1890-talet, då hans fredsfokuserande och inte känner till är att Norges nationaldag den 17 maj antimilitäristiska argumentation nådde Alfred Nobel,

2 som uppenbarligen tog intryck av den även om han fort- nomineringarna framskymtar namn som Hjalmar Bran- satte att vara skeptisk mot delar därav. ting och Edward Wavrinsky, den senare känd fredspro- Berömda är Alfred Nobels drakoniska förhoppningar fil i Sverige. I underlagen lyfts Arnoldson fram som den rörande möjligheterna att skapa en varaktig fred på oomstridde fredsaktivisten som arbetat för fred ”i ord jorden, nämnda i ett brev år 1891 till vännen och den och gärning” mer än någon annan i Sverige. (5) blivande nobelpristagaren i fred, Bertha von Suttner. När man läser Arnoldsons tacktal vid prisutdelningen grips man lätt av vemod vid tanken på vissa sociala och Kanske kommer mina fabriker att göra slut på krigen kulturella strukturers seghet. När Arnoldson översikt- snabbare än dina kongresser; den dag två arméer ligt beskriver fredstankens framtidsutsikter konstate- ömsesidigt kan inta varandra på en sekund, kommer rar han att världen knappast sett bättre ut än just det alla civiliserade nationer att rygga tillbaka och upplösa ögonblick han håller sitt tal. Undantaget är Balkan, sina trupper. där det pågår oroligheter. Arnoldson var optimistisk rörande 1900-talets möjligheter att förverkliga freden. Dynamit istället för förhandlingar och kongresser! Detta skulle ske genom ökat utbyte länder emellan kul- Alfred Nobel umgicks även med andra tankar om hur turellt och merkantilt. Nya förutsättningar följde med man kunde skapa fred. En idé som han under en tid den moderna nationen i vilken demokrati och industri- omhuldade var tanken på ”moratorium” mellan tvis- ell utveckling skulle skapa välstånd, vilket i sig var ett tande stater. Idén byggde på att länder inte fick angripa fredsprojekt. varandra utan att vänta exempelvis två år. Under denna Med facit i hand vet vi ju att Arnoldson grundligt tid skulle förhandlingar genomföras under ledning av en misstog sig gällande hållbarheten i de nya strukturer utomstående neutral part för att avstyra krigsprojektet. som nationalstaten utvecklade. Själv fick han till exem- Det har omvittnats att Alfred Nobel redan i unga år pel uppleva inledningen av det första världskriget vilket var negativt inställd till konflikter och våldshandlingar. smärtade honom svårt. Trots dessa bakslag har freds- (4) Vi vet att han ville ha fred och att han skänkte en del ansträngningarna gjort framsteg tack vare FN:s arbete, av sin förmögenhet till den internationella fredsrörel- kalla krigets slut och demokratisk utveckling på en allt sen. Bertha von Suttner brukar framhållas som den som bredare front. Samtidigt som detta sker utvecklas nya inspirerade Alfred Nobel. Den fredliga vägen behövde konflikter och det är i dag främst FN som medlar fred konkreta uttryck och de var inte alltid lätta att finna och skiljedom inom länder och mellan dem. Särskilt i samtidens politiska spel. Den alltmer synliga freds- den förstnämnda formen av medling har präglat FN:s förelsen, organiserad under paraplyn som Peace Society, dagordning. Det var under Arnoldsons tid knappast International Leauge i England och Alliance universelle förekommande (Haagkonventionen med skiljedomstol de femmes pour la paix i Frankrike och andra nationella inrättades 1899). På hans tid knöts stora förhoppningar fredsorganisationer, verkade för en fred som byggde på till konsolideringen av världen i nationalstatens form. formaliserade skiljedomstraktat. Detta lät vackert men hade inte praktiserats i någon nämnvärd utsträckning II eftersom det saknades en överstatlig aktör som skulle Klas Pontus Arnoldson föddes i Göteborg den 27 okto- kunna övervaka processen. Norges strategi imponerade ber 1844. Hans far var musikern och logevaktmästaren på Alfred Nobel, och trots att han avled 1896 och aldrig Olof Andersson. Modern hette Inga Hagbom von Seth. fick uppleva upplösningen, visste han att idén hade till- Redan i sextonårsåldern, i samband med faderns död, räcklig bärkraft för att mobilisera folket och stimulera tvingades Klas Pontus Arnoldson ut i arbetslivet, vilket till en demokratisk utveckling. på den tiden knappast var uppsendeväckande men för en Denna insikt i konkret fredsarbete kan antas ha påver- kunskapstörstande yngling nästan att likna vid en sorts kat hans testamente på så vis att Sverige knappast kunde bestraffning. Fadern lär ha blivit överkörd av ett tåg, framstå som en progressiv fredskraft i jämförelse med vilket kan förklara den unge Arnoldsons snabba yrkes- Norge. Möjligen hade fredsprisets förläggning till stor- bana inom Statens järnvägar. Kanske var det ett slags tinget också en viss betydelse som politisk markering för försörjningsstöd till den utsatta familjen. Norges sak. Det återstod ju vid denna tid ännu några år Arnoldsons första arbete var som biljettpojke i den till unionsupplösningen. 1860 nyöppnande tågstationen i Tumba, söder om Nobelpriset instiftades 1901 och från och med 1902 Stockholm. Därefter följde en rad anställningar på olika nominerades Klas Pontus Arnoldson av olika svenska platser i landet för arbetsgivaren Statens Järnvägstrafik, delegationer, fram till 1908 då han erhöll priset. Bakom tills karriärcirkeln inom Statens järnvägar slöts 1876 och

3 han återkom till stationssamhället Tumba. Då hade han lokala skolråden. Samma år stängde biskopen i Göte- via tjänster som bokhållare avancerat till stins. borg föreläsningssalen när han skulle tala. Varhelst han År 1869 gifte sig Klas Pontus Arnoldson med Eva drog fram skapades rubriker och han började bli känd i Bernhardina Wahlgren. Tillsammans fick de åtta barn landet. Det skulle dock länge dröja innan han också blev som alla döptes efter historiska förebilder som t.ex. erkänd. Platon Thorlid Washington. (6) Vid 59 års ålder skiljer sig Arnoldson och gifter om sig med den blott 22-åriga III Edith Viktoria Blomsköld vilket kommenterades av 1880-talet var Klas Pontus Arnoldsons viktigaste decen- vänner som något sorgligt eftersom Eva under deras nium som politisk kraft. Då jäser det i landet av social gemensamma liv fått utstå stora påfrestningar, inte oro. Arbetarföreningar, fackföreningar och liberala kraf- minst ekonomiskt. Till saken hör även att Klas Pontus ter debatterar samhällsfrågor i skilda sammanhang sam- Arnoldson bitvis var sjuklig och krävde särskild omvård- tidigt som det pågår ett politiskt organisationsarbete nad i hemmet. Skilsmässan innebar att Eva inte fick som i realiteten är en maktkamp mellan olika perso- del av den ekonomiska vinsten som nobelpriset inne- ner, falanger och organisationer. Tre viktiga saker uträt- bar. Det medförde även att Arnoldsons arkiv skingra- tar Arnoldson vid den här tiden. År 1883 lägger han des i samband med hans bortgång. Brev som Arnold- en motion om Sveriges neutralitet i riksdagen. Samma son skickat till politiska fränder finns bevarade i deras år bildas Svenska freds- och skiljedomsföreningen och arkiv. Här bör främst nämnas Fredrik Bajers samling tidningen Tiden, numera ett välkänt inregistrerat varu- och Sven Adolf Hedlunds samling (7). Andra person- märke inom arbetarrörelsen. arkiv som kan innehålla material finns förtecknade i Motionen om netutralitet undertecknades av flera Bert Mårlands källredovisning till avhandlingen ”Den riksdagsmän, främst från den andra kammaren, vid svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst”. ett sammanträde på Hotell Rydberg i Stockholm den Bristen på arkivkällor försvårar för den som vill 24 februari 1883. Motionen kom även att framläggas teckna Arnoldsons biografi. Något större umgänge i den första kammaren,där den undertecknades av tre utanför kretsen av fredsvänner hade han knappast. Han riksdagsmän, men blev där inte behandlad. Den togs var vegetarian, té-älskare och föredrog specialbeställda däremot upp i den andra kammaren, men nedröstades. skjortkragar av en mycket kort modell som först senare Huvudargumentet var att landet först skulle bygga upp skulle bli modernt. ett ordentligt försvar, så att man hade något att för- Klas Pontus Arnoldson var en man som helt levde för svara neutraliteten med, annars skulle landet få ”tigga” sina ideal. Den självförbrännande livsstil som var hans om neutralitet. Det som definitivt avgjorde kammarens signum gjorde honom svårt sjuk under långa tider. Han behandling av neutralitetsmotionen var utrikesminister led av neurasteni, en sjukdom som yttrade sig i en stark Carl Hochschilds åtgärd att göra den till en kabinetts- trötthetskänsla. Symptomen i övrigt är koncentrations- fråga. De fredsinriktade krafterna i riksdagens beskrevs svårigheter, nervositet, matsmältningsproblem, huvud- som ett slags ”försvarsnihilister” utan ansvar för freds- värk och irritabilitet. Sjukdomen drabbade honom i förslagens praktiska konskevenser i en allt annat än vän- regel efter perioder av hårt arbete, då han tog det mesta ligt sinnad värld. av dygnets timmar till arbete. När han arbetade som Kritiken mot motionen fördes livfullt i pressen. Alla stins i Tumba ansåg han själv att han dagarna efter invändningar noterades och skildrades grundligt, medan nattliga skrivprojekt var en säkerhetsrisk. Med dagens motionärernas tankar aldrig kom fram. Således blev det språkbruk känner vi igen hans situation som stress och heller aldrig någon debatt i frågan. Detta föranledde utbrändhet. Arnoldson att bjuda in pressen till ett möte. Dess repre- Som skribent och författare debuterade Klas Pontus sentanter dök dock aldrig upp, men väl en månghöv- Arnoldson redan på 1860-talet, men det var först under dad publik. Denna märkbart likriktade åsiktsgemen- den andra halvan av 1870-talet som hans fick sitt poli- skap tydliggjorde maktkoncentration i media. Den upp- tiska genombrott. Kulmen inträffade 1881 då han inval- komna situationen var till förfång för de radikala idéer des i riksdagen. Han lär för övrigt vara den förste ledamot som en växande skara människor ville föra upp på den som tagit plats i riksdagen på ett uttalat fredsmandat. politiska dagordningen och gav på så vis näring till alter- Arnoldsons starka kritik mot statskyrkans inbland- nativa tidningsprojekt, vilka genomfördes men i regel ning i samhällets olika institutioner ledde till starka blev kortvariga. mothugg. År 1881 blev han portförbjuden i Tumba Kvällen på Hotell Rydberg blev också startpunkten bruk efter en föreläsning om kyrkans inflytande över de för Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. Arnold-

4 son stod inte som inbjudare, men får nog anses vara en från övrig press genom att ta upp arbetarnas ställning av de drivande bakom idén. Han blev dess förste sekre- i samhället, rösträttsfrågan och orättvisorna i skattesys- terare och var dessutom yngst i kretsen med sina 39 år. temet. Likaså tog man ställning mot den förföljelse av Inbjudarna Jonas Jonasson från Gullaboås, 66 år och August Strindberg som för övrigt nådde sin höjdpunkt S.A. Hedlund, från Göteborg, 62 år, överlät det dagliga under 1884. Tidningen ville ha hem Strindberg från organisationsarbetet till Arnoldson. Denne kan sägas Europavistelsen i syfte att stödja vad man kallade det inte ha utmärkt sig som organisatör, vilket ledde till ”Unga Sverige” i kampen mot diverse konservativa ele- att föreningen hade svårt att hantera det löpande arbe- ment. Den största segern för tidningen var dess opini- tet. Detta bidrog till en del initiala svårigheter. Dess- onsbildande arbete 1884 då man verkade för en mer utom började föreningen med en medlemskader som i fredssinnad sammansättning av ledamöter från valdi- huvudsak var knuten till riksdagen och landets etable- strikten i Stockholm än vad som dittills varit fallet. rade maktstrukturer, vilket medförde svårigheter inom Det är intressant att Arnoldson, som frisinnad libe- det för en folkrörelse så viktiga ”gräsrotsarbetet”. ral tillhörande den radikala falangen i Lantmanna- Förutom ovan nämnda neutralitetsmotion motione- partiet, lät sig föras samman med företrädare för den rade Arnoldson om religionsfrihet, införande av vapen- framväxande arbetarrörelsen. Hjalmar Branting anställ- fri värnplikt på grund av samvetsskäl och minskat infly- des av Arnoldson. Bland skribenterna engagerades för- tande från kyrkan inom skolväsendet. Bland annat ville stås fredsvänner som ”braständaren” S.A. Hedin, Knut han att vakanta prästtjänser skulle förbli vakanta under Wicksell och August Strindberg, rekryterad av Bran- ett år i syfte att få fram medel som skulle kunna överföras ting. Strindberg var glad över att se en ny tidning födas till skolreformer. Inget av detta gick igenom, men en del i Stockholm med ett innehåll som låg honom nära, men gjorde det senare. Demokratin skapade med tiden nya han gav också uttryck för viss irritation av att ej ha till- relationer mellan stat och kyrka, liksom mellan natio- frågats om projektet. ner. Den anförda radikalism och visionära argumentation som Arnoldson och hans meningsfränder förde Käraste broder Branting. mötte oftast ett kompakt motstånd i dåtidens sam- Jag har inte läst en svensk tidskrift sedan oktober 1883 hällsklimat. När styrkeförhållandena succesivt ändra- och på mina förfrågningar om Tiden har jag ej fått des inträffade värderingsförskjutningar i samhället som svar! Döm om min häpnad, när jag får höra att vi gynnade demokratiutvecklingen och det folkrättsliga (ni) har ett organ! Hurra! Visst fan skall jag skriva tänkandet. Då hade Arnoldson emellertid av åldersskäl för Er! (9) lämnat den dagspolitiska scenen och inriktat sig på skriftställning med historisk inriktning och annan litte- Något lite längre ned i brevet byter han som så ofta rär verksamhet. skepnad och börjar prata om ersättningskrav och kallar Arnoldsons tredje bedrift 1883 var initiativet att starta ägarna av tidningen för ”brackor” och vill ha betalt en tidning i takt med tiden. Det skedde genom grun- ”contantibus in manibus”. Branting svarar dock att det dandet av Tiden. De flesta tänker sig Hjalmar Branting inte finns några brackor bakomTiden och resultatet blir som grundaren eftersom det var han som fick uppdraget att Strindberg får sin ersättning i en situation då han att fortsätta arbetet då Arnoldsons insjuknade och långt är hårt trängd av skulder. Han levererar för tidningen senare efter det att tidningen legat nere, väcka den till en novellserie på fredstemat under rubriken ”Samvets- nytt liv i förnyad form. kval”. Serien publicerades senare som en helhet. (10) Som tidigare nämnts hade Arnoldson problem med Tiden upphörde 1886 på grund av ekonomisk olön- pressen. Tiden utkom som dagstidning sex dagar i veckan samhet. Arnoldson klev av företaget innan det defini- med en veckoupplaga på lördagarna. Priset för lösnum- tiva slutet. Hjalmar Branting kämpade ytterligare en mer var ringa 5 öre medan en årsprenumeration kunde kort tid med att få ekonomi i tidningen. Trots att han erhållas för 8 kronor. Programförklaringen handlade flirtade med fackföreningsrörelsen genom bland annat om att förbättra grundskattefrågan till förmån för jord- lägga till ett ”fackföreningarnas organ”, förblev de kall- brukaren (Arnoldson tillhörde lantmannapartiet), samt sinniga som prenumeranter, samtidigt som Arnoldsons verka för begränsning av försvarsutgifterna, allmän stödtrupp upphörde med prenumerationen då behovet sparsamhet med allmänna medel och ”utplånande intill av ”klasskamp” aktualiserades. Inom parentes sagt visar sista spåret af all hof-, stats- och militär lyx”. (8) detta hur svårt arbetarrörelsen ända sedan starten haft Hur stort inflytande Tiden hade på den svenska opi- att driva tidningsprojekt. nionen är svårt att avgöra men, den skiljde sig tydligt

5 IV kande, som även benämdes den unitaristiska rörelsen, Klas Pontus Arnoldsons tankemässiga inriktning kom var i korta drag synen på jordelivets allmänna förbätt- tidigt att gestaltas i två publicerade verk. Böckerna, ringar som steg i riktning mot inrättandet av ett Guds Karolinen och hans ättlingar (1868) och Anteckningar om rike på jorden. helfvetesläran (1865) behandlar hans två stora teman: Såväl Channing som Parker bidrog till att inspirera freden och religionen i dåtidens samhälle. Sammanlagt Arnoldson i hans författarskap under 1860- och 70-talen. skulle det bli ett fyrtiotal böcker, skrifter och pamfletter Han såg de två som levande ”fredstecken” i kampen i dessa ämnen. En idépolitiker som Arnoldson prövade mot militarism och för en demokratisk utveckling ständigt nya vägar för att föra ut sina tankar. Därom vitt- och religionsfrihet. Det missnöje han kände inför den nar ordboksprojekt, dramer, tal och romaner. Lägg där- svenska statskyrkans agerande i fredsarbetet formule- till en mängd tidningsprojekt som han under korta sejo- rade Arnoldson som vanligt i aggressiva ordalag. rer var involverad i. I Karolinen och hans ättlingar låter Arnoldson en soldat De kristna folken böja ännu knä för fredsidéns störste vid namn Johan reflektera över krigets vansinne uti- martyr. Men när en röst höjdes, som manar dem att från egna påtagliga erfarenheter från slagfältet i Poltava. visa sin tro i gärning, tystas hon ned av statskristendo- Denna allegoriska idéroman uttrycker författarens eget mens förkunnare. Därvid utöva statskyrkans präster fredsprogram. Här skriver Arnoldson in sig i de kretsar sitt kall. De är hennes tjänare och den kristna staten som skulle vilja se en historieskildring grundad på natio- är krigisk. (13) nens utveckling i riktning mot fred och samförstånd istället för den som baseras på krigshistoria. (11) Enligt Arnoldson hade kristendomen utvecklats till en Arnoldson formulerar några centrala frågor som han förkrymt idé med en kyrka som inget gjort för slaveriets sedermera kommer att bearbeta genom hela sitt förfat- avskaffande i Nordamerika, dödsstraffet eller krigen. tarskap. Likväl var han misstänksam mot de som talade förring- ande och ytligt om religion och menade den vara under- Månne nationerna äro eller vilja vara varandras ordnad det världsliga. Arnoldsons utgav tillsammans fiender? Mig synes det som om de av sina herrar prin- med A.F. Åkerberg, även kallad den kristne socialisten, cipaler eller fideikommissarier eller vad de böra kallas, tidskriften Sanningssökaren. Detta medförde att de två hetsas på varandra. Ja, fideikommissarier. Ärva de kom att stå för det viktigaste inslaget i vad som brukar icke länderna som en greve ärver ett gods? Och äro beskrivas som den religiösa liberalismen i Sverige under icke vi statsdrängar under det stora godset? Vilko äro senare delen av 1800-talet. egetligen folkets fiender? (12)

I Anteckningar om Helfvetsläran gör Arnoldson i en starkt V polemisk ton upp med den förnuftsvidriga tanken på Immanuel Kant skrev klokt om fredens framtida för- förekomsten av ett helvete. Under fältropet att ”till- utsättningar (14). Han menade att jorden ”bildligt” fredsställa allmänhetens billiga fodran” av lättillgänglig kommer att krympa och att människorna inte kan fort- kunskap om det fördärvliga helvetets tillvaro, ”till följd sätta att breda ut sig i det oändliga. Vi kommer när- av hvilkets förmenta existens det blir så många synda- mare varandra och därför måste vi lära oss tåla varan- res lott, – att såsom vedträ representera uti den eviga dras grannskap. Ungefär så tänkte han sig 1795 framti- bakungnen”. Arnoldson argumenterar, såsom han alltid den. Lite över två hundra år senare beskrivs världen i gjorde, utifrån en anda av ”förnuftsskäl”. Skriften för- termer av globalisering, internationalisering och världs- sågs med ett förord av filosofen Christopher Jacob kulturella perspektiv. Boström, professor vid Uppsala universitet. De här tankarna var Arnoldson väl förtrogen med. I den uppföljande boken Om Religionsfriheten (1870) I hans gigantiska arbete om världsfreden Seklernas hopp framförde Arnoldson religionsfrihetens betydelse för all (1900) gör han en rundmålning i tid och rum rörande annan frihet. Det skulle dröja över åttio år innan religi- fredstankens praktik. Det är i många stycken en fasci- onsfriheten reglerades i svensk lag, vilket säger en del nerande läsning, fylld av historisk bildning. Genomgå- om förutsättningarna för hans radikala arbete. Arnold- ende sökte han de stora källorna för tro och förnuft, son bekände sig till ”förnuftskristendomen” och den på jakt efter en logik som skulle kunna leda till varak- uttolkning den fick av amerikanerna W.E. Channing tig fred. Ibland stannar han upp och spekulerar över en och Theodore Parker. Grundläggande för deras tän- nations historiska belägenhet. I exemplet nedan har han i raderna innan, på grund av landets brister i styrelsesys- 6 temet, dömt ut Rysslands utveckling till en ledande kul- Noter turmakt. 1) Per Anders Fogelström Kampen för fred – berättelsen om en folkrörelse. Stockholm 1983. Utgiven av Svenska Det samma torde kunna sägas om tyska kejsardömet, Freds- och skiljedomsföreningen. trots högre folkbildning. Även här äro miljonerna 2) Ibid. utan tvivel i allmänhet stillsamma och fredliga män- 3) En lifsgerning för freden: På sextioårsdagen. Till K.P niskor. Men de är bundna i militarismens bojor, som Arnoldson. Stockholm. 1904. hindra tyska nationen att växa ut till andlig mognad 4) En bra överblick ges i Sven Tägils essä i boken Nobel och eljest berättingat inflytande på de ariska natio- och hans tid. Atlantis. Stockholm. 1983. nerna. En gammal germansk nation, som låtit slå sig 5) Ur protokoll från nomineringsprocessen i norska i järn, medan dess styrande herrar och mästare oavlåt- nobelkommittén 1903-1907. ligt fortgå i befästande och förhärligande av knektväl- 6) I min bok ”Fredskämpen – en bok om Klas Pontus det, lär vida mindre än de ungdomskraftiga slaverna Arnoldson” (1988) har jag angivet sju barn då jag haft vara skickad att intaga en varaktig härskarställning två oberoende uppgifter om detta. Efter bokens publi- bland folken. cering framkom ytterligare ett barn, fött i Brännkyrka församling dit Arnoldsons tvångsskrevs under riksdags- Så resonerade en blivande nobelpristagare om den tyska tiden. situationen i början av 1900-talet. Innan seklet var 7) Det Konglige bibliotek, Köpenhamn. Ny Kgl. Saml. halvt hunnet hade Tyskland fört tanken om en fram- 2976, 4 volymer. Göteborgs universitetsbibliotek. Sven skjuten härskarställning genom erövring till en slut- Adolf Hedins samling. punkt. Boken innehåller flera liknande anteckningar, 8) Tiden 14 november 1883. framvaskande i en slags historisk lodning på jakt efter 9) Brev från August Strindberg till Hjalmar Branting i förståelse av de faktorer som skulle kunna samverka för Lyrik och Lovtal, Bonniers (1944) av Zeth Höglund. att uppnå en evig fred på jorden. Klas Pontus Arnold- 10) Utgiven på Pogo Press. Stockholm 1977. son lade ned stora ansträngningar på sitt sökande, till 11) Bert Mårlands avhandling i historia Den svenska förfång för realpolitiska bedömningar. I en minnesruna freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst. Stockholm 1974. från februari 1916 bekräftas denna sida hos honom: 12) Citat ur Karolinen och hans ättlingar (1868) av Klas Pontus Arnoldson. s. 11. Mycket tålde han att skrattas åt. Vi äro då – med 13) Ur Guds röst (1891) av Klas Pontus Arnoldson. tanke på Klas Pontus Arnoldsons ärliga entusiasm och 14) Den eviga freden (på svenska 1996: Rabén Prisma) av levande idealitet – hågade att låta hugga in diktens Immanuel Kant. Orginalet utkom 1795. fortsättning med outplånliga versaler: – men mera 15) Nekrolog i Stockholms tidningen 1916. hedras ändå. (15) Övriga uppgifter i uppsatsen är hämtade ur boken Inte minst Arnoldsons trosvissa försäkran och argumen- ”Fredskämpen – en bok om Klas Pontus Arnoldson” terande för det omöjliga i ett världskrig lade grund för 1988, av Leif Magnusson. denna kritik. Inte heller utvecklades de unga nationerna till fredliga borgar såsom han hoppats. Möjligen fick han mera rätt i denna tanke om vi ser till utvecklingen i slutet av 1900-talet, givetvis med kända undantag.