Snabbprotokoll 1999/2000:127, Onsdagen Den 14 Juni-Kl. 9.00
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Protokoll 1999/2000:127 Riksdagens protokoll 1999/2000:127 Onsdagen den 14 juni Kl. 9.00 – 17.56 19.00 – 20.26 1 § Val till riksdagsstyrelsen Företogs val av tio ledamöter och tio personliga suppleanter för le- damöterna i riksdagsstyrelsen. Enligt ett från valberedningen inkommet protokoll hade valbered- ningen berett de på föredragningslistan upptagna valen till riksdagssty- relsen. Valberedningen hade därvid enhälligt beslutat om gemensam lista som framgick av utdelad promemoria i kammaren. Kammaren godkände valberedningens förslag och valde – för tiden från den 1 juli 2000 och för återstoden av innevarande valperiod – till ledamöter i riksdagsstyrelsen Sven Hulterström (s) Per Unckel (m) Berit Andnor (s) Mats Lindberg (s) Lars Bäckström (v) Göran Hägglund (kd) Anders Björck (m) Marianne Carlström (s) Inger René (m) Martin Nilsson (s) Kammaren godkände valberedningens förslag och valde – för tiden från den 1 juli 2000 och för återstoden av innevarande valperiod – till personliga suppleanter för ledamöterna i riksdagsstyrelsen Britt Bohlin (s) Beatrice Ask (m) Marianne Jönsson (s) Anita Johansson (s) Ingrid Burman (v) Maria Larsson (kd) Per Bill (m) Jarl Lander (s) Carl Fredrik Graf (m) Göran Magnusson (s) 1 Prot. 2 § Ny riksdagsledamot, m.m. 1999/2000:127 14 juni Upplästes och lades till handlingarna följande från Valprövnings- nämnden inkomna Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riksdagsledamöter Till Valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit bevis om att Sven Brus (kd), Norrköping, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 4 september 2000 sedan Dan Ericsson (kd) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Riksskatteverket har också inkommit protokoll angående utseende av ersättare. Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nya le- damoten och protokollet angående ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen. Stockholm den 13 juni 2000 Lars Tottie/ Kerstin Siverby 3 § Justering av protokoll Justerades protokollet för den 8 juni. 4 § Anmälan om inkomna uppteckningar från EU- nämndssammanträde Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-nämndens samman- träde fredagen den 19 maj inkommit. 5 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Motioner 1999/2000:Ub31–Ub37 till utbildningsutskottet Riktlinjer för den 6 § Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, ekonomiska politiken, m.m. utgiftstak, skattefrågor, m.m. Föredrogs finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. (prop. 1999/2000:100 delvis). Anf. 1 GUNNAR HÖKMARK (m): Fru talman! Ingen reformpolitik, ingen budgetpolitik, ingen konjunk- turpolitik – så måste tyvärr regeringens vårbudget dömas ut. Svensk 2 ekonomi går i dag på högvarv, allra bäst går det i de delar av vårt nä- Prot. ringsliv där socialdemokratisk politik betyder som minst. Trots att eko- 1999/2000:127 nomin nu genom 1990-talets reformer och en stark världsekonomi går på 14 juni topp, präglas regeringens politik av stillastående. Det är occeptabelt med tanke på de utmaningar som vi står inför. Riktlinjer för den Det finns i vårbudgeten inga förslag till reformer för att möta globali- ekonomiska politiken, seringens utmaningar och möjligheter. Det finns inga reformer för att utgiftstak, skattefrågor, uppfylla de krav som kuskapssamhället ställer; inga reformer för att m.m. förnya sjukvård och skola; inga reformer för att göra det lättare för män och kvinnor att förena arbete med familj; inga reformer som gör det lika lätt för kvinnor att driva och starta företag där de i dag arbetar som det är för män inom deras vanligaste yrkesområden; inga förändringar för att ge patienter en bättre sjukvård och elever en bättre skola eller för att göra sjukvården och skolan till dynamiska delar av det svenska kunskapssam- hället. Det finns inga åtgärder som gör att alla som arbetar inom sjukvården och skolan blir delaktiga i den nya ekonomins nya möjligheter; inga reformer för att bekämpa segregation och socialt utanförskap; inga re- former för att stärka svenskt företagande eller för att modernisera den svenska arbetsmarknaden eller för att möta den utflyttning som vi i dag ser; inga skattepolitiska reformer för att stärka Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap eller för att underlätta för de vanliga hushål- lens ekonomiska och sociala trygghet. Bristen på reformer drabbar dem som allra mest behöver dem – en- skilda människor som sitter fast i segregationens utanförskap; patienter i sjukvårdens köer; elever som inte får de kunskaper de behöver; familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop; unga människor som vill bo i sin hembygd men inte kan få jobb där eller som vill jobba i något av våra tillväxtområden men inte kan få bo där. Bristen på reformer drabbar samhället i sin helhet. Vi ser det i form av utflyttning av företag, företagande, forskning lik- som av ägande. Vi ser det i form av att vi har den gamla tidens arbetslös- het som ställer hundratusentals människor utanför arbetsmarknaden, men samtidigt den nya tidens arbetsmarknad där bristen på arbetskraft blir allt tydligare. Trots globalisering, trots utflyttning, trots arbetslöshet, trots segregation och trots arbetskraftsbrist sker inga reformer. Trots att näringsministrar har lovat reformer, trots att finansministrar har lovat reformer och trots att statsministern har sagt att reformer själv- klart ska till, trots avregleringsgrupper, trots att småföretagargruppen och trots att alla möjliga samtalsgrupper har sagt att det behövs reformer så kommer det inga. Trots att det stått i budgetpropositioner år efter år och trots att det stått i vårpropositioner att nästa gång ska det komma en poli- tik för företagande och tillväxt och för en modern arbetsmarknad så blir det inget. Det är som i den gamla välkända sagan om skräddaren. Det bidde ingen rock, det bidde inga byxor och det bidde ingen väst. Det bidde inget. Det bidde inte ens en vante. Skälet är enkelt. Sverige regeras av en politisk majoritet som i varje enskild viktig fråga har oförenliga uppfattningar. Partierna är splittrade sig emellan, och partierna är splittrade internt. Vi ser det i de olika vik- tiga sakfrågorna och när det gäller politikens principiella inriktning. 3 Prot. Ett parti är för planekonomi och ett förstatligande av ägandet till våra 1999/2000:127 viktigaste produktionsresurser och företag. De två andra är emot 14 juni detta. Två av partierna bekämpar frihandeln på både ideologiska och prin- Riktlinjer för den cipiella grunder. ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, Ett parti är för Sveriges medlemskap i EU. De två andra har som m.m. främsta mål att vi ska lämna det europeiska samarbetet. Ett parti bekämpar tanken på att privatisera statliga företag. De två andra är splittrade i frågan men ändå för. Ett parti inser problemet med att vi får allt färre yrkesverksamma. Men de två andra partierna vill lösa den framväxande arbetskrafts- bristen genom sitt främsta krav på att lagstifta om kortare arbetstid. Ett parti vill dessutom säkra välfärden genom att avlöna dem som inte arbetar alls. Ett parti är emot den budgetprocess som gett den statliga ekonomin stadga och vill nu riva upp utgiftstaken. Två av partierna är intensivt emot Sveriges deltagande i den gemen- samma valutan. Ett parti är splittrat men ändå för. Ett parti säger sig vara för reformer som underlättar för företagande och forskning. De två andra är intensivt emot att sänka skatter på fö- retag, företagande och ägande. Ett parti bekämpar varje form av privata alternativ inom sjukvården och skolan. Ett andra parti är både för och emot och vill förbjuda fö- retagande som ger människor en bättre skola och sjukvård. Det tredje är i princip för privata alternativ bara det inte är i form av företag. Ett parti har sagt att det vill sänka skatterna, men de två andra vill hellre höja dem. Så här går det vidare i de grundläggande centrala frågorna. Det är skälet till att ingenting händer. Konsekvensen av att regeringen samarbetar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet är att inga reformer blir politiskt möjliga, eftersom dessa tre partier har direkt oförenliga uppfattningar i politikens centrala och avgö- rande frågor. Men det är inte nog med detta, fru talman. Regeringspartiets företrädare säger själva att det i längden inte är po- litiskt och moraliskt möjligt att samarbeta med ett parti som under årt- ionden hyllade Europas socialistiska diktaturer och som ännu inte kunnat göra upp med sitt kommunistiska förflutna, där ledande företrädare inte bara kallar sig kommunister utan framför allt är kommunister och där populismen gör seriös politik omöjlig – ett parti som är emot privat ägande, som vill avskaffa kapitalismen, som vill att det offentliga ska ta kontroll över de viktiga företagen och naturresurserna i vårt land och som gjort populismen till en regel har likväl – trots detta – ett avgörande in- flytande över den ekonomiska politiken. Fru talman! Vi har nog aldrig i Sveriges riksdag sett en så splittrad 4 regeringskoalition. Det är därför vi aldrig har sett en så handlingsförla- mad regering. Ryktet säger att regeringen försöker att kompensera bris- Prot. ten på reformer med att låta de offentliga utgifterna öka. Det är tyvärr ett 1999/2000:127 uttryck för att regeringen inte längre klarar trycket internt och externt på 14 juni att i goda tider börja spendera och öka de offentliga utgifterna. Det är helt enkelt så att regeringen har tappat kontrollen över budgetpolitiken.