Samlaren

Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 26 2005

I distribution: Swedish Science Press

Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ:

Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal

Redaktörer: Anna Williams (uppsatser) och Petra Söderlund (recensioner)

Inlagans typografi: Anders Svedin

Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet

Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 632, 75 26 Upp- sala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även digitalt i ordbehandlingsprogrammet Word. Sista inläm- ningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är  juni 2006 och för recensioner  september 2006. Uppsatsförfattarna erhåller särtryck i pappersform samt ett digitalt underlag för särtryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fil, lagrad på en diskett.

Abstracts har språkgranskats av Sharon Rider.

Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript.

Svenska Litteratursällskapet Pg: 5367–8.

Svenska Litteratursällskapets hemsida kan nås via adressen www.littvet.uu.se.

ISBN 9–87666–23–5 ISSN 0348–633

Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2005 Recensioner av doktorsavhandlingar · 357 sen smukt? Hvad betyder det, at man ikke ønsker, Sonnevi och Jan Olov Ullén i samlingen Kore, at værket skal have genkendelige ”kunst”-træk? 994. I de allmänna översiktsverken är det bara i Hvilket ”eksistentielt korrelat” har eksperimen- Nordisk kvinnolitteraturhistoria och i Skånes littera- terne med serialiserings-, permutations- og ran- turhistoria (Valborg Lindgärde resp. Anders Palm) domiseringsteknikker? som hon har fått någon större uppmärksamhet. En sådan anskuelsesmåde, der overskrider det Förtjänstfulla intervjuer av bl.a. Matts Rying och rent formalistiske og f.eks. inddrager de politiske Lennart Sjögren, liksom essäer av Bengt Höglund og mediepolitiske implikationer, ligger implicit och Göran Printz-Påhlson hör till de mera sub- mange steder i Jesper Olssons afhandling. Men stantiella bidragen i mindre format. den gennemføres ikke og føres ikke med ned i Det har likafullt funnits en lucka i våra kun- enkeltanalyserne. Det tror jeg skyldes manglen skaper om den vitala grupp av poeter som går på præcis historisk kontekstualisering og den ge- under beteckningen Lundaskolan. Jan Olov Ul- neraliserende import af synsvinkler fra den ame- léns bok Kära, kära verklighet från 2000 ger en rikanske LANGUAGE-digtning. grundläggande presentation av Anna Rydstedts Trods kritiske indvendinger er det med stor in- liv och diktning, med många personliga min- teresse og fornøjelse, jeg har læst Jesper Olssons nesbilder. Men en litteraturvetenskaplig under- afhandling. Det er et meget kvalificeret viden- sökning i strikt bemärkelse har saknats. Därför skabeligt værk, der belyser et vigtigt, men hidtil är det extra glädjande att ta del av Anna Smed- underbelyst område i litteraturen fra mange re- berg Bondessons avhandling om ett författarskap levante synsvinkler. Afhandingen samler et bredt som i sin förening av existentiella djupperspek- spektrum af viden om og perspektiver på 950- og tiv och formell medvetenhet förtjänar att upp- 960-tallets konkrete poesi og indeholder en lang täckas av många. Avhandlingen tillför viktig ny række både skarpsindige og fintmærkende analy- kunskap om Anna Rydstedts författarskap, vil- ser af konkrete tekster, selv om tekstanalyserne ket avtecknar sig mot en bakgrund av skilda bio- sjældent gennemføres til bunds, men forbliver grafiska, litterära, idéhistoriska, symbolhistoriska eksemplariske nedslag. De mange perspektiver, och andra kontexter, men framför allt visas särar- vidensområder, forfatterskaber og tekster flettes ten i Rydstedts författarskap genom en rad när- klart og ubesværet sammen til en yderst læselig läsningar av enskilda dikter. tekst, hvor enhver, der ønsker at forske videre i emnet eller delemner vil kunne finde en fond af ”Jag är också född och / vuxen till det enda: / att nyttige referencer og sekundærlitteratur. Svensk vara Anna i världen.” Dikten ”Det enda” i Min litteratur sættes ind i en international sammen- punkt från 960 är utgångspunkt för en knappa tre hæng. Og med sine stadige perspektiver frem til sidor lång inledning, där Anna Rydstedts förfat- nutidens mediesamfund og æstetiske praksis for- tarskap karaktäriseras. Anna Smedberg Bondes- mår afhandlingen at aktualisere 960-tallets po- son betonar att Anna Rydstedt var en ”djupt ori- esi og gøre litteraturhistorien tilgængelig for nye ginell diktare” med en ”omisskännlig ton och ett generationer af både læsere og udøvere af poesi. tydligt tilltal”. Dikten bottnar ofta i konkreta, var- Jesper Olssons afhandling vil givetvis blive et me- dagsnära och sinnliga upplevelser: ”Den är alltid get indflydelsesrigt værk. kroppslig – också själen är kroppsligt förankrad.” Men den är fördenskull inte enkel; den ”öppnar Tania Ørum en rymd av möjliga innebörder”. Dikten är exis- tentiell, men också själva skrivandet är ”en kon- kret existentiell och etisk handling”, dikten är ett Anna Smedberg Bondesson, Anna i världen. Om sätt att ”hantera livet och möta medmänniskorna” Anna Rydstedts diktkonst. Ellerströms. Lund 2004. (s. 9). Det handlar om att finna sin ”punkt” i till- varon: ”Att vara i världen är att dikta i världen – Anna Rydstedt, född i Ventlinge på sydvästra och att vara i dikten. Att vara i dikten är att dikta Öland år 928, blev student i Lund, sedermera sitt liv – och att leva sin diktning.” (s. 0) Därför folkhögskolelärare, men framför allt en särpräglad betonas också det metapoetiska draget hos Anna poet med åtta diktsamlingar. Debuten skedde med Rydstedt, förklarligt utifrån 50-talets Lunda-miljö Bannlyst prästinna 953; hennes sista, efterlämnade och Göran Printz-Påhlsons Solen i spegeln från diktmanuskript redigerades av vännerna Göran 958; även Ullén förespråkar denna läsart. 358 · Recensioner av doktorsavhandlingar

I vad som får fattas som avhandlingens syfte ”Skriv presens, mitt barn”, heter det i titeldik- heter det: ”I denna avhandling ringar jag in de ten, som ses i dialog med Göran Printz-Påhlsons viktigaste tematiska och biografiska positionerna ”Villanella för ett barn i vår tid”. Dikten har ett i tid och rum.” (s. ) I korta drag beskrivs dispo- metapoetiskt ärende, men skall också ses mot bak- sition och innehåll i de fem onumrerade huvud- grund av Anna Rydstedts lärarerfarenheter och kapitlen; de är ordnade efter kronologiska, geo- den existentiella nödvändigheten att leva i pre- grafiska och tematiska principer. Denna kompro- sens, finna sin ”punkt”, som människa och dik- miss mellan olika urvalsprinciper gör att vi rör oss tare. fram och tillbaka i tiden över hela författarskapet Här redovisas också manuskriptvarianter, bl.a. och att det inte är de enskilda diktsamlingarna en dikt som inte kom med i samlingen,”Vårens som belyses var och en för sig som kompositio- första fotboll”, men främst analyseras dikten ”I nella enheter. ödesgungan”, som dubbelexponerar diktjaget på Första huvudkapitlet, ”Anna i Lund”, hand- väg över Helgonabacken i Lund med den isländ- lar om ”lundatidens debutmiljö och mognadsresa ske skalden Egil Skallagrimsson, han som skrev under femtio- och början av sextiotalet” (s. ). dikten ”Huvudlösen”; därigenom räddande sitt Här ges en detaljerad och fördjupad bild av Anna liv. Rydstedts studier och bekantskaper: privatläro- Nästa huvudkapitel, ”Anna på Öland”, inne- verket Spyken, de akademiska studierna, lärarna, bär en återvändo till barndomslandskapet och kamraterna i Litterära studentklubben, publika- diktningens ”existentiella punkt”. ”Platsens po- tionerna i Lundagård och den litterära kalendern esi” utvecklas i anslutning till Michail Bachtin. VOX: ”Säkert är i vart fall att hon gick i skolan i Den öländska hembygden är, heter det, ”en kro- Lund innan Lundaskolan fanns.” (s. 5) I det lit- notop, ett tidrum eller en rumtid”: ”Att skriva terära klimatet fanns inte bara ironi, metapoetiska och att leva, ’att vara Anna i världen’, innebär att övningar, new criticism och ett från T. S. Eliot och skapa sig en ’struktur i tid och rum’[…] där rum- 40-talisterna övertaget avpersonifierat och univer- met vidgar sig mot världen och tiden öppnar sig salistiskt ideal, utan också den inspiration som mot horisonten” (s. 69). Här anknyter avhand- utgick från Hans Ruin med skrifter som Poesiens lingsförfattaren till diskussionen i postmodernis- mystik (935) och förbindelserna med den finlands- mens kölvatten om huruvida platsen kanske bara svenska modernismen. Lundaskolan hade aldrig finns i språket, men verkar avvisa de mest utre- något gemensamt program utan tycks ha fungerat rade positionerna; språk och verklighet förutsät- som ett slags informell skrivarskola på kamratlig ter varandra, liksom kropp och själ. För att be- grund. Att skillnaderna i estetik var tydliga märks skriva Anna Rydstedts själslandskap anknyter hon i den recensionsverksamhet som vi får exempel på, också till Kjell Espmarks studier Att översätta sjä- liksom Anna Rydstedts första diktförsök. len och Själen i bild (975; 977). Ingående analy- Det kan inte ha varit helt oproblematiskt att seras ”Blåsten kommer (struktur i tid och rum)” vara kvinnlig poet. Än mer problematiskt var det ur Dess kropp av verklighet, 976, respektive ”Him- att ägna sig åt teologin. Mot bakgrund av en cir- melens port” i Genom nålsögat, 989. kulärskrivelse av teologer i Uppsala och Lund mot Kapitlet ”Mamma i världen” börjar faktiskt kvinnliga präster och Anna Rydstedts starka reak- med ”Skuggan av en far”; Anna Rydstedt och sys- tioner över att hon inte fick följa sin kallelse, ana- tern Rut växte upp tillsammans med modern ef- lyseras ingående ett antal dikter i debutsamlingen ter den tidiga skilsmässan. Man noterar hur Anna Bannlyst prästinna från 953. Här framträder i roll- Rydstedt söker fadersfigurer senare i sitt vuxna diktens form en exalterad, rasande, dansande, ju- liv, akademiska lärofäder som Olle Holmberg, blande och nog så synkretistisk prästinna. även teologen Hugo Odeberg, trots dennes avvi- Nästa avsnitt lägger tonvikten på samlingen sande hållning i kvinnoprästfrågan. Särskilt viktig från 964, Presensbarn. Det är fortfarande Lunda- framstår hennes läkare och psykoterapeut Torsten miljön – och i viss mån tiden vid folkhögsko- Herner. Men det är Hans Ruin som framstår som lorna i Hilleröd och Eslöv – som utgör grunden ”maievtiker” och blir en personlig vän. Den brev- för de dikter som behandlas. Danmarksvistelsen växling som åberopas i avhandlingen är mycket blev viktig av flera skäl; inte minst upptäckten av värdefull och belyser en ny sida av en lundamiljö, Grundtvig, som vid sidan av Kierkegaard utövar som tidigare kanske beskrivits som alltför enty- ett viktigt inflytande. digt cerebral och ironisk. Recensioner av doktorsavhandlingar · 359

Men det är barnet och modern, ”Elin Helena skriptversion – och kanske framför allt tanken Viktoria”, som står i centrum; kapitlets tyngd- på den egna döden. Det sista avsnittet behandlar punkt och höjdpunkt är analysen av ”Mamma den dikt som på Anna Rydstedts egen önskan av- i världen” i samlingen Jag var ett barn, 970, om slutade hela samlingen Kore, ”Denna främmande moderns död i cancer. Diktsviterna ”Mamma storm”, där Kore har blivit en mor åt de döda, som i världen”, ”Soldikt 982” från Genom nålsögat, anländer till Hades likt nyfödda barn. 989, och sviten ”Kore” i samlingen med samma namn, 994, innebär en ”tematisk positionsut- Om akribin i stort bör framhävas att avhand- veckling”: ”De för Anna Rydstedt så centrala te- lingen förefaller vara väl korrekturläst. De citat matiska begreppsparen moderskap och dotter- jag stickprovsvis har kontrollerat är alla korrekta. skap, död och födelse/diktskapande omvandlas I redovisningen av källor och litteratur råder ord- och fördjupas längs denna förvandlingsgång.” ning och reda. Det är också en glädje att läsa en så (s.7) I ”Mamma i världen” är dottern sidoord- välskriven avhandling; språket är klart och njut- nad den döende modern i en mellanmänsklig bart, med en rikedom av vackra formuleringar relation; i ”Soldikt 982”, som är extremt själv- – ofta med spegelvändningens eller kiasmens fi- reflexiv och jagcentrerad, sker allt i en inre pro- gur, som avhandlingsförfattaren gärna återkom- cess, medan syntesen ges i ”Kore”. Här har det mer till i sina analyser. inre blivit till en yttre scen med mellanmänsk- Att Anna Smedberg Bondesson behärskar sitt liga relationer, där den inre modern och den inre material är ställt utom allt tvivel. Men det hade dottern kan samtala med varandra. Följaktligen varit att föredra att få en mera samlad redovisning. ägnas de två sista kapitlen åt ”Anna under solen” Mina invändningar rör i huvudsak sättet att pre- respektive ”Kore i jorden”. sentera teoretiska och metodiska utgångspunk- Solen – som sägs ”utgöra centrum i hela Anna ter, tidigare forskning, samt själva källmaterialet, Rydstedts författarskap” (s. 23) – finns med allt- tryckt eller otryckt. Likaså vill jag diskutera valet ifrån debutsamlingens extatiska ”Solritt”, medan av kontextualiseringar, i första hand de intertex- den andra diktsamlingen Lökvår (957) innebär en tuella resonemang som förs. lägre, mer jordnära position. Anna Rydstedt har Det har i nyare avhandlingar blivit allt van- förnummit faran i att förlora kontakten med jor- ligare med långa, inledande diskussioner. Anna den och med medmänniskorna. Också i detta fin- Smedberg Bondesson har medvetet valt att gå ner avhandlingsförfattaren en dialektisk utveck- den motsatta vägen. Det som brukar finnas i en ling, som söker en syntes mellan högt och lågt, inledning, och som här inte utvecklas, är fram- våldsamt extatiskt och milt jordnära. Den cen- för allt syfte, särskilda frågeställningar, teoretiska trala ”Soldikt 982” analyseras mot en bakgrund och metodiska utgångspunkter, begreppsdefini- av soldikten som genre, alltifrån Eddan och den tioner, liksom en översikt över vad som tidigare helige Franciskus; i centrum står dock diktens har skrivit, åtminstone de tunga forskningsinsat- inre dynamik, ”att föda sig själv” och att ”förena serna. Vi får veta att det rör sig om att studera te- kropp och själ”. Här ryms såväl en religiös som en matiska och biografiska positioner i tid och rum. djuppsykologisk dimension. Avhandlingsförfatta- Vad innebär här begreppet tema? Hur förhåller ren anknyter närmast till Jungs begreppsapparat, sig tematiska läsningar till biografiska och till de medan hon i det sista kapitlet använder Melanie omfattande komparativa resonemang som förs i Kleins objektrelationsteori. avhandlingen? Man efterlyser preciseringar av för- ”Kore i jorden” är ett innehållsrikt kapitel. hållandet mellan rent illustrativa jämförelser och Anna Rydstedt låter i diktsviten om Kore Öland sådana som vill påvisa genetiska samband med ti- och det självbiografiska möta det antika landska- digare diktning. pet och myten i den homeriska hymnen om gu- Källmaterialet är rikt och omfattande och tillför dinnan Demeter, vars dotter Kore (Flickan) rö- nytt material. Så t.ex. i beskrivningen av Lunda- vas bort av dödsguden Hades, här kallad Pluto. miljön i första kapitlet. Anna Rydstedts samtida I Anna Rydstedts version är Persephone bland vänner och bekanta har kontaktats, arkiv har kon- annat den mörka sidan av Kore, den som finns i sulterats, men det mesta redovisas i fotnoterna. underjorden. Mor–dottertematiken återkommer, Samma sak gäller manuskript till diktsamlingarna men också Anna Rydstedts miljömedvetande, och annat biografiskt material som släktingar har som var ännu mer explicit i en tidigare manu- tillhandahållit, liksom ett antal fotografier. Anna 360 · Recensioner av doktorsavhandlingar

Rydstedts efterlämnade papper på KB är dock arbetade mera systematiskt komparativt. En vik- spärrade till 2030. En samlad presentation av käll- tig länk är tveklöst Hans Ruin. materialet skulle få avhandlingens nya resultat att Det faktaspäckade inledningsavsnittet skiljer framstå klarare. Vad gäller tidigare forskning och sig markant från de tematiska delarna, där Anna den etablerade bilden av Anna Rydstedt, verkar Rydstedts egna dikter står i fokus. ”Utan betyg redovisningen pålitlig. Dock saknar man Valborg i exegetik” tillägnas kvinnoprästmotståndarna: Lindgärdes presentation i Nordisk kvinnolittera- ”Avdankad, kristen prästinna / utan betyg i ex- turhistoria (Bd IV; ”Jag heter Anna, / är ett män- egetik / men med en levande tro /på Vår Herre niskolöv”). i Kristo”. Här noteras en ”hörbar intertext” till I avhandlingen uppmärksammas också det fina Bengt Lidner (s. 36), men det starkt stagnelianska radio- och TV-material som finns på Statens ljud- i slutstrofen blir inte uppmärksammat – vem om och bildarkiv. Man hade gärna sett en inledande inte ölänningen Stagnelius talade om eoner och översikt över de viktigaste källorna, liksom av lit- nardus? Stagnelius tröst i det hinsides får här en teraturen om Anna Rydstedt. Tidigare forskning lätt ironisk men samtidigt allvarlig turnering. De förs in successivt, och ofta endast i fotnoterna uppspårade bibliska allusionerna – i hela avhand- utan några referatmarkörer i brödtexten. lingen – ger värdefulla klangbottnar. Man behö- Utrymmet medger inte att jag diskuterar alla ver väl inte betyg i exegetik för att spåra dem, men delkapitel för sig; därför aktualiserar jag det cen- i Anna Rydstedts diktning är de av grundläggande trala ärendet i några särskilt viktiga kapitel: ma- betydelse och behöver lyftas fram. terial, metod och teoretiska paradigm i analysen I dikten ”Bannlyst prästinna” talas om dennas av några enskilda diktanalyser. Avhandlingsför- avslitna hår, och här finns en viktig kommentar fattaren har valt ut vissa dikter, som hon betrak- om hårets symboliska betydelse i diktsamlingen. tar som fungerande, konstnärliga helheter, för att Man kunde erinra om Paulus första brev till Ko- motverka ett plockande av bitar i syftet att belysa rinthierna: Kvinnorna skall inte be och profetera vissa återkommande teman. Men även utväljan- barhuvade utan över huvud taget tiga och fråga det av vissa dikter ur deras sammanhang i dikt- sina män om de undrar något, när de har kom- samlingarna innebär ett slags ingrepp mot dessa mit hem från församlingsmötena. konstnärliga helheter. Och – ännu viktigare – vil- Anna Rydstedts poetiska persona är en tämli- ken roll har uttolkaren när det gäller att studera gen synkretistisk prästinna, än hängiven Kristus, teman i dikterna? I vad mån ”finns” dessa teman än Apollon, men också det dionysiska ruset. Här nedlagda i texterna, som uttryck för diktarens finns ett starkt sparagmos-motiv, anser jag, det tankevärld? Eller som medvetandeinnehåll, som rituella sönderslitandet, som i sin tur kan för- skall sökas i uttolkaren möte med texten, som i knippas med Kristus. Orfeus, som sönderslits av vissa former av tematisk kritik? I vad mån skapar menaderna, omnämns, och det ligger ju nära till uttolkaren dessa tematiska strukturer? Jag hade hands att anföra Hjalmar Gullberg som en illus- gärna sett en utförligare diskussion rörande dessa trativ komparation. Göran Printz-Påhlson upp- frågor, även om den finns på några ställen, sär- märksammade i sin recension av samlingen Bi- skilt förtjänstfullt i sista kapitlet. Liknande frå- belns Isebel, avgudarnas prästinna, som blev sön- gor kan ställas rörande de komparativa resone- dersliten av hundar utanför Jirsreels murar (Andra mangen. Vems är intertexterna? Konungaboken kap 9). När prästinnan dog, ”revo prästerna de heliga skrudarna”, / när de sågo den I kapitlet ”Anna i Lund”, i läsningarna av Bannlyst bannlysta / dö utan hat” – också en symbolik som prästinna, ger Anna Smedberg Bondesson en rad är starkt förknippad med Gamla testamentet. Där komparativa, intertextuella och symboliska kon- som ett uttryck för sorg, medan översteprästen i texter alltifrån bibeltexter, Dionysos och Apol- Markus 4: 63 reagerar med det uttryckliga hat lon till Karin Boye. Jag menar själv att det blir som jag menar finns hos Anna Rydstedts präster. väldigt tydligt, hur viktig Edith Södergran är för Att dö utan hat ter sig kristuslikt, men den bann- den unga Anna Rydstedt – här nämns Södergran lysta prästinnan far iväg i en dånande ritt: mycket i samband med dansen, som är betydelsefull i hela mera valkyria än saktmodig martyr! debutsamlingen (s. 42). Förmodligen kunde man I ”Presentation” utvecklas liknande symboliska finna ännu fler anknytningar till Södergran och och intertextuella paralleller. ”Prästinnan hälsar den tidiga finlandssvenska modernismen om man Apollon” men här finns också hosianna-jubel och Recensioner av doktorsavhandlingar · 361 den katolska mässans formler aktualiseras. (s. 43) sin verklighet enbart metapoetiskt, genom att Anna Smedberg Bondesson skriver bl.a. om hur göra orden verkliga. Hon gör det också – och musiken i tonsatta mässor brukar cresenderas vid kanske till och med framför allt – med hjälp av ordet ”miserere” – möjligen en generalisering. När ett slags överrealism eller hyperrealism, ett inten- hon så kommer fram till Uppenbarelseboken (s. sifierat förhållande till orden som exakta beskriv- 45) utifrån orden om ”min plågas frihet” kanske ningar och beteckningar. Det betecknandes in- det är att dra för starka paralleller till trösten i det tensiva exakthet gör emellertid så att det beteck- himmelska Jerusalem. (Se passagen om figuralis- nade, paradoxalt nog, befinner sig på gränsen till men – det anses f.ö. att det är Rom, som är det upplösning. Resultatet blir inte verklighet men väl stora Babylon.) Den rena kvinnan ställs mot den verklig känsla. Poeten själv blir på detta sätt högst fallna och i det eskatologiska perspektivet handlar närvarande i form av kraft och energi i sin egen det om ett återupprättande. Viktig är i alla hän- dikt.” (s. 63) Här rör avhandlingsförfattaren vid delser den förmedlingssymbolik som lyfts fram: något mycket centralt i Rydstedts estetik och det andningen och måsen. uttrycks vackert, men samtidigt en aning dunkelt. Den nietzscheanska och södergranska attri- ”Hyperrealism” kan missförstås, eftersom det – i butionen förefaller rimlig också ur ett genetiskt- postmodernistisk mening – innebär att det inte komparativt perspektiv, medan andra paralleller går att skilja mellan språk och verklighet i de mo- är mera svävande – i fallet med den synkretism derna mediernas värld. som bl.a. representeras av Hjalmar Gullberg sägs I diskussionen om platsens poesi – eller satsens det i not 2 att resonemanget är rent illustrativt. poesi, med Printz-Påhlssons ord – refereras gan- Men hur är det då med andra exempel, t.ex. Ka- ska utförligt till Anders Olsson (”Poesins plats”, i rin Boye, som ofta anförs i avhandlingen? Det är Försök om litteratur, 998) som intar hållningen att ju ganska tydligt att det finns inslag av sköldmö man inte nödvändigtvis måste förutsätta en verk- hos den bannlysta prästinnan. lig plats som föregår den skrivna platsen: poesins Dessa exempel aktualiserar frågan om vad man plats uppstår i språket. Anna Smedberg Bondes- skriver in i en diktanalys av litterära paralleller. son synes snarast vilja mediera mellan ståndpunk- Risken finns att man i ambitionen att finna källor terna: ”Det mest fruktbara torde vara att betrakta lägger till betydelser eller bortser från den enskilda problemkomplexet från båda hållen, reciprokt diktens speciella betydelseladdningar, hur dikten och interaktivt. Poesins plats förutsätter inte en alstrar sin egen, unika betydelse, därför att vissa platsens poesi. Detta hindrar emellertid inte att symboler brukar betyda det ena eller det andra. man kan studera interrelationer mellan en dikt Vi lämnar emellertid bibelexegesen och Lund och en geografisk plats när dessa korrespondenser för att diskutera Öland och platsens poesi i ”Anna faktiskt finns och är meningsgivande.” (s. 66) på Öland”. I Sverige förknippar man snarast be- S. 63 finns en intressant markering mot Printz- greppet med författare som Seamus Heaney och Påhlssons ord om att Anna Rydstedt ”underord- Skånepoeter som Göran Printz-Påhlson och Jes- nar sig med grace och blygsamhet de poetiska be- per Svenbro. Om Anna Rydstedt och hennes rättelser som framträder ur hennes omgivning” landskap har en hel del kloka saker sagts; det finns (förord till urvalsvolymen Ett ansikte, 983). Av- uttalanden av författaren, och här anförs bl.a. ett handlingsförfattaren hävdar att Rydstedt snarare brev till Hans Ruin, Matts Ryings intervju från utvecklar en lyrisk metod där berättelserna fram- 979, Bengt Höglunds essä i BLM 99, liksom besvärjes närmast maniskt med hjälp av det ihär- Jan Olov Ullén insatser. Andra nämns bara i no- diga bruket av namn och exakta benämningar: terna, och man blir ibland osäker på vad som är ”Verkligheten tvingas fram med en våldsam in- avhandlingsförfattarens egna ord och i vad mån tensitet.” Det visar sig vara Birgitta Trotzig, som hon refererar vad dessa har uttalat – ett exempel tidigare har uppmärksammat detta drag, som hon på den ibland alltför asketiska hänvisningstekni- t.o.m. kallar chassidiskt i ett radioprogram från ken (t.ex. s. 62, styckena mellan blockcitaten). 994. Det sker över huvud taget mycket intressant i no- Längre fram, i kapitlet om ”Anna under so- terna, som rör vid det komplicerade förhållandet len”, s. 23, tecknas återigen en dialektisk rörelse mellan språk och verklighet, mimopoeia och dik- i Anna Rydstedts poesi ”från det höga till det låga tens metapoetiska dimensioner. och därefter fram till en syntes av högt och lågt, Anna Rydstedt, heter det, ”frambesvärjer inte våldsamt extatiskt och jordnära”. Jag tycker mig 362 · Recensioner av doktorsavhandlingar se en undertext i avhandlingen, den är aldrig på- båten, vill man tillägga, kan också stå för diktan- trängande polemisk eller insinuant, men den gör det (t.ex. Dante, Rilke). läsaren uppmärksam på de förminskande strate- Avhandlingsförfattaren avlyssnar den viktiga gier som Anna Rydstedt blir utsatt för i egenskap religiösa intertexten, där inte minst psalmer spe- av kvinnlig lyriker och naturlyriker. lar en stor roll vid sidan av Nya testamentet, med En detalj rörande Kjell Espmarks begreppsap- lärjungarna som inte orkade hålla sig vakna un- parat i Att översätta själen, 975, som åberopas i der Jesu sista natt. Jesus i språnget mellan liv och diskussionen om symbolistisk och icke-symbolis- död förknippas med Kierkegaard. Anna Rydstedt tisk dikt (s. 68): Poängen med Rimbauds ”sido- frambesvärjer en tillförsikt i tron på att Frälsaren ordning” är att denne till slut helt avstår från mar- finns också i döden: ”Mamma, lilla mamma. / Je- keringar av ett själsligt plan, alltså inte en dubbel- sus, ta emot henne. / Jag är här / men inte hon. / exponering. Frågan är också om Espmarks modell Men Du i språnget / mellan där, som här ej finns, – där själar och landskap tycks finnas oberoende / och här, som där ej finns. / Du i språnget / när av varandra, men där de ibland kan dubbelexpo- jag sov / och livet sjönk i hennes kropp”. Dikten neras – är kompatibel med den poststruktura- ges emellertid också en metapoetisk dimension; listiska språksynen. Problemet antyds kortfattat det Du som tilltalas kan också vara dikten. Mam- s. 68. Dessutom aktualiseras Bachtins kronotop- mans mun kan inte längre säga ”Ann vatn” men begrepp i avsnittet om dikten ”Blåsten kommer dikten gör det åt henne. (struktur i tid och rum)” i en ingående och in- tressant läsning. Avsaknaden av en teoridiskussion Anna Rydstedts alltmer utpräglade lyriska särart aktualiseras flerstädes i de tematiska analyserna, belyses framför allt i analyserna av ”Himmelens där företrädare för skilda paradigm åberopas. port” i Genom nålsögat från 989, liksom i ”Soldikt Anna Smedberg Bondesson antyder ett slags 982” i kapitlet ”Anna under solen”. Till dikternas performativ syn på själva dikt-arbetet: att dikten bakgrund hör svåra psykiska kristillstånd. Själva frambesvärjer en närvaro. I en lyhörd analys av språket bryts ned och transformeras i jakten på en ”Mamma i världen”, den långa dikten om vak- stabil jagposition – i språket, så i ”Soldikt 982”: natten vid moderns dödsbädd – i diktsamlingen ”Jaget Jaga Jag Jaga Jaget / Jaganna Johanna Ja- Jag var ett barn, 970 och i diktsviten med samma ganna / Jagsvaga Jagbrista”. Så även i ”Himme- namn – återkommer förmedlingsproblematiken. lens port”, som börjar med ett fascinerande inre Modern dör, men dikten kan finnas där i språnget själslandskap. Först anknyter Rydstedt, menar jag, mellan liv och död. Det är på sätt och vis ett slags till Rilkes symbolism. Inte bara Folke Isaksson gav orfisk problematik, som också blev mycket aktu- uttryck för själens underliga grottor och gruvor; ell i åttiotalets litteratur. De döda kan aldrig åter- ”Bergen i Ronda” (Det gröna året, 954) är en stark kallas, de lever endast temporärt i diktarens inre. intertext till Rydstedts dikt. ”Där, helt nära, re- Bevarandet av den döda i dikten har däremot an- ser sig Avskedets port” heter det längre fram hos tika rötter. Isaksson. Anna Rydstedts port finns på den him- I avhandlingen anförs det antika epitafiet (s. melska fridens torg i Peking och hon skrev den 08); inledningen har onekligen en sådan karak- före massakern på studentdemonstranter, får vi tär: ”Mamma i världen / gick bort ifrån världen, veta. Min poäng är att det hos Rydstedt är ett / Elin Helena Viktoria, / frisk ifrån cancer, / sover likartat sätt att översätta själen. Espmark erinrar i graven.” Analysen berör litterära topoi som du- om en annan Rilkedikt, som vid sidan av Dui- van, anden och färden i båten över döden vatten. noelegierna är mycket intressant i vårt samman- Här erinras vi om att Kalmarsund i en tidigare hang, nämligen ”Orfeus. Eurydike. Hermes” i dikt har kallats ”Alla grisars Styx”, när dessa är på Neue Gedichte: ”Das war der Seelen wunderliches väg till slakteriet. Båt-symboliken har en kristen Bergwerk” – det är ett inre skeende, som gestal- tolkning: ”Lilla, lilla ligger än i båten / men skall tas i ett underjordiskt landskap, och skeendet har snart lyftas ur din båt, / när allas morgon bry- splittrats upp i tre skilda mytiska gestalter – lik- ter in.” Det är tveksamt om Bellmans epistel 79, som Anna Rydstedt senare i Kore externaliserar ”Charon i luren tutar”, är det bästa jämförelse- en inre process i Demeter, Kore/ Persefone och materialet när det gäller de antika föreställning- dödsguden Pluto. Men redan i ”Himmelens port” arna – en fasa och ruelse förklädd till galghumor. finns i inledningen detta underjordiska själsland- (Även vaggvisan för ”Lilla Charles” anförs.) Och skap – havet som diktjaget seglar på, ”djupare än Recensioner av doktorsavhandlingar · 363 saltgruvorna under Berchtesgaden, / och mörk- nyfiken: Anna Rydstedts förhållande till den nya, ret – som en oupplyst gruva – / är detta hav” un- samtida kvinnolyriken. Ett fruktbart perspektiv der huden på diktjaget. I andra strofen blir seglat- vore att se Anna Rydstedt också i en särskild sam- sen uttalat metapoetisk, en färd mellan papperets tidskontext av kvinnliga lyriker. Tillbakablickar till kanter – ”för trångt är det block, som jag skriver främst Karin Boye och i viss mån Edith Södergran i nu” – och uttalat existentiell; för trångt är rum- finns ju i avhandlingen, och tämligen talrika re- met som den skrivande sitter i, och livet allt kor- ferenser till manliga lyriker; i Ölands-kapitlet är tare. Men efter en omsvängning, åstadkommen det särskilt Stagnelius och Erik Axel Karlfeldt som av en man och en hund, och den smärtsamma aktualiseras. insikten om att ”Snart vilar jag själv / i oändlig ensamhet”, tar dikten ännu en vändning, till det I kapitlet ”Anna under solen” kommer ytterligare besvärjande modus, som jag finner så typiskt för ett teoretiskt paradigm in, nämligen Jung och Anna Rydstedt: ”Himmelens port: / Tian Men. hans arketyplära, liksom synen på individuations- / Tian Men skimrar. / Skimrar Himmelens port. processen. Jungs entré förbereds med en not i fö- // Himmelens port i kroppen: / Slidan är Him- regående kapitel (s. , not 298) angående de två melens port. / Slidan är icke Himmelens port. / lindträden på moderns gård, som mor och dot- Munnen är icke Himmelens port. / Munnen är ter med sina hjärtformade blad, noterar avhand- Himmelens port.” lingsförfattaren. Hon skriver därigenom in en be- Anna Rydstedt vänder och spegelvänder språ- tydelse med referenser till Maria Schottenius av- ket. I slutet av dikten låter hon rentav som Ann handling om Kerstin Ekman, där lindens hjärtfor- Jäderlund, vars diktsamling Som en gång varit äng made blad ses som en kvinnlig symbol. Den kvinn- från 988 väckte debatt om den obegripliga ”kvin- liga hemligheten (992) med dess anammande av nolyriken”. Hos den yngre poeten finns språkets jungiansk symboltolkning, synes ha lockat till att spel med identitet och icke-identitet, men också tillämpa Jung i kapitlet om soldiktningen. allusioner på tidigare diktning, alltifrån schlagers ”Soldikt 982” är central i Anna Rydstedts för- till psalmer. ”Lär mig att ruttna som ett enkelt fattarskap och Anna Smedberg Bondesson utvin- blad”, skriver Jäderlund; Anna Rydstedt t.ex. i ner många betydelsenyanser i den inre process att ”I ödesgungan” i Presensbarn: ”Lär mig, ni löv, / föda sig själv, som dikten gestaltar; dikten har så- att vandra glad i vinden. / Jag heter Anna, / är ett väl en religiös som en djuppyskologisk dimension människolöv” – den givna intertexten är ju som (s. 28). Anna Rydstedt gick i lång samtalsterapi flera sett ”Lär mig du skog att vissna glad”, Oeh- har insikter i den terapeutiska djupanalysen. lenschlägers kända psalm. Om man nu antar att en viss psykoanalytisk I ”Soldikt 982” använder Anna Rydstedt själv- modell äger generell giltighet, så är den naturligt- citat, som tydligt framhålls i avhandlingen; det vis giltig även utan att man behöver laborera med finns ett bildspråk som i föreningen av abstrakt påverkan och författarintentioner. Så brukar psy- och konkret erinrar om Birger Sjöbergs Kriser och koanalytiska tolkningar motiveras, antingen man kransar: ”Det är allvarliga saker det här. / Jag kas- håller sig den litterära texten och dess subjekt el- tar kastrullen utåt köksgolvet. / Koka allvarsstuv- ler försöker dra slutsatser om författaren bakom ning passar inte nu.” texten. Man skulle då också kunna använda den Men här finns även, anser jag, ett slags parodier franska, lingvistiskt orienterade psykoanalysen för på slitna talesätt i en utpräglat ”oren” estetik, som att söka komma åt hur Anna Rydstedt försöker man kan hitta hos bl.a. Ann Jäderlund och Kata- skapa sig ett jag i texten. Jung inbjuder däremot rina Frostenson och som Staffan Bergsten kom- till ett symboltolkande utifrån fastslagna beskriv- menterat i sin studie Klang och åter från 997. ningar av vissa grundläggande arketyper och de- Rydstedt: ”Vad rätt jag gjort / blev även fel”. En ras bildmässiga, symboliska representationer. Och variant av den kända parodin på Viktor Rydbergs det är när avhandlingen tillämpar ett slags jungi- Jubelfestkantat, som har blivit ett talesätt: ”Vad anskt ”lexikon” i dikttolkningen som jag förhåller rätt du tänkt fast det blev fel”! Man får associatio- mig kritiskt: t. ex. s. 37, med rena övertolkningar ner till T. S. Eliots öde land, men också till Frö- om talet tio, cirkeln, medvetandets fyra funktio- dings sista diktning. Visst kan man förknippa det ner som skulle vara det fyrfaldiga ”bulta” i dik- ibland nästan kollageartade språket med Eliot, tens inledning. Detta erinrar ju samtidigt om Je- men en kontext som saknas i analysen gör mig susordet om att be, så skall ni få, sök, så skall ni 364 · Recensioner av doktorsavhandlingar

finna, bulta, så skall dörren öppnas (Matt. 7:7), som kan ge Kore-diktningen relief. Carl-Erik af samtidigt som det uttrycker hur en människa i Geijerstam skriver i inledningen till nyutgåvan kris känner sig desperat instängd och söker ef- 973 av Orfeus och Eurydike om hur viktig Perse- ter en öppning. fone-myten och de eleusinska mysterierna var för Fler exempel finns, ex. mandalan och cirkelns Rabbe Enckell. (Är det en tillfällighet att snöbolls- kvadratur, s. 45, föreningen av människa och busken bär återkommer hos Rydstedt?) Också i Gud; huset som dubbelexponeras med jaget. Jag den svenska samtidslitteraturen skönjer man ett menar alltså att de ”översättningar” utifrån jungi- förnyat intresse för myter och alternativa världs- ansk teori, som finns i läsningen av ”Soldikt 982” bilder. Eliots mytiska metod återkommer hos po- har ett problematiskt förhållande till diktens al- eter som Tobias Berggren. Det är samtidigt också lusionsskikt, som i de tidigare analyserna belysts fruktbart att se Anna Rydstedt mot en kontext av med komparativa paralleller. Och Jung rimmar kvinnliga 40-talister, som Anneli Bränström Öh- dåligt med den poststrukturalistiska språksyn, man och Jenny Björklund har belyst i sina av- som diskuterats i samband med platsens poesi. handlingar Kärlekens ödeland (998) resp. Hop- Samtidigt finns emellertid i Sol-kapitlet denna pets lyrik (2004). Jag menar att denna kontext textuella medvetenhet; det talas om att frammana är intressant redan i Bannlyst prästinna. (Ann- jaget med tecken (s. 39ff.) – ett intressant parti Margret Dahlquist-Ljungbergs Djävulsdans från om hur Rydstedt försöker underminera språkets 950. t.ex.) – Ruth Hillarp är också ett betydel- arbitraritet. Här belyses strävandena att förena sefullt exempel. kropp och själ; hur Rydstedt framhäver språkets Analyserna av de olika delarna i diktsviten re- materiella sida både som akustiskt fenomen och kapitulerar och fördjupar den inledande beskriv- rytmik – och som grafiska språktecken. Att skriva, ningen och utvecklar också en del litterära kon- heter det, innebär att hon håller ”fast i ett slags texter i en lyhörd och ingående textförklaring. skrivandets reling” – här återkommer det perfor- Dock några smärre randanmärkningar angående mativa draget; ”Att skriva sin existens är att me- Kore-gestalten i psykologisk belysning (s. 5 och tapoetiskt både finnas kvar och förändras – på 76), där olika psykologiska modeller interfere- samma gång.” (s. 42) rar. Kores underjordiska gestalt, Persefone, sägs stå för det sexuella, där Demeter är modern och I sista kapitlet, ”Kore i jorden”, är materialet av Kore dottern, dvs. kvinnans tre funktioner i patri- delvis annan beskaffenhet, eftersom det rör sig arkatet, som det talas om i slutet. Kore skulle då i om en postumt utgiven samling och fyra manu- den sista dikten i samlingen ha överskridit dessa skriptvarianter. Det är den tryckta texten som här könsroller, även manligt och kvinnligt. Men det är basen för analysen; varianter används som ett är Persefone som blir problematisk: dels Thana- ”kontextuellt sekundärmaterial som i vissa fall tos, dödsdriften som hos den sene Freud, Kores skapar möjlighet att nyansera och fördjupa för- skugga som hos Jung; den självförnekade sidan i ståelsen” (s. 50). Kores personlighet (Melaine Klein åberopas i no- Utgångspunkten för Kore-diktningen är som terna), dels också en representant för skrivandet, nämnts den antika Demeter-hymnen. Här anförs trots att hon själv inte ges röst i sviten; ett ”pe- de båda översättningarna av Rudolf Röding 926 dantiskt kontrollerande överjag” – hur stämmer och Ingvar Björkeson 2004 för att få fram bety- det i så fall med den klassiska psykoanalytiska delsenyanser. Intresset för vegetationsmyterna har tredelningen? en viktig förutsättning i Frazers The Golden Bough. Skilda litterära intertexter aktualiseras, de flesta De aktualiseras i jungianskt inspirerad psykologi, relevanta. Man frågar sig dock varför referenserna i Eliots The Waste Land, den ”mytiska metoden” till Eliot inte stötts med tyngre vägande sekun- inom modernismen, hos Erik Lindegren; nyare därlitteratur. En allusion, som Anna Rydstedt bär ekofeministiska tolkningar tas upp som exempel med sig, och här citerar hon sig själv (se s. 73), på mytens aktualitet. Även operan som genre an- är det självsuggererande och tröstande ”Det skall förs, eftersom ”Kore”-sviten har karaktären av ett gå bra” som finns i dikten ”Genom nålsögat”. drama med inlagda arioson. De första operorna För mig är det ett uppenbart eko av Eliot, slutet på 600-talet hade ju mytologiska ämnen, inte av den sista kvartetten ”Little Gidding”: ”And all bara Orfeus utan också Proserpina. shall be well and / All manner of things shall be Men det finns mera näraliggande kontexter well”, som i sin tur refererar till den engelska med- Recensioner av doktorsavhandlingar · 365 eltidsmystikern Julian av Norwich. Läsningen av samhet inom litteraturvetenskapen, som jag ser ”Denna främmande storm” ansluter sig till Da- det, eftersom vi som inga andra förmår att skapa niel Birnbaums och Anders Olssons tolkning av och återskapa det kollektiva minne, det textmyl- Freuds ”Trauer und Melancholie” (Den andra fö- ler eller textmylla, som all ny litteratur som skrivs dan, 992): melankolin är en vägran att sörja, en har som sin ursprungligaste näring. Därför glä- vägran att smälta en metaforisk föda. Textvarian- der det mig att Anna Smedberg Bondesson har terna ”dödsrikets vita mjölk” resp. ”stilla deras tagit uppgiften på allvar och givit Anna Rydstedt magar”, ger dock även associationer till Paul Ce- en bestående plats i litteraturhistorien. lans kända ”Todesfuge”, ”svarta gryningsmjölk”. (Vännen Bengt Höglund presenterade dikten i Eva-Britta Ståhl Lyrikvännen 990, nr. 4.) Den sista diktsamlingen och särskilt den sista dikten är gripande, och ären- det i Anna Rydstedts lyriska testamente formule- AnnSofi Andersdotter. Det mörka våldet. Spå- ras i en rad goda och nyanserade formuleringar. ren av en subjektsprocess i Kerstin Ekmans förfat- tarskap. Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Jag har haft en del kritik att anföra rörande av- Stockholm/Stehag 2005. handlingen som genre; det hade varit på sin plats med en fylligare inledning med preciseringar av Kerstin Ekman är inte bara en av de verkligt stora syfte, frågeställningar, teoretiska och metodiska utan också en av de mest populära författarna i utgångspunkter, liksom definitioner av centrala nutida svensk litteratur, och därför kan det te sig begrepp. En samlad presentation av källmateria- märkligt att forskningen kring hennes författar- let och en tydligare bild av tidigare forskning och skap faktiskt inte har varit särskilt omfattande. den etablerade bilden av Anna Rydstedt hade varit Den hittills mest ambitiösa vetenskapliga studien önskvärd, också i den löpande texten. i Ekmans romaner är Maria Schottenius doktors- I de tematiska kapitlen kan man se hur olika avhandling Den kvinnliga hemligheten från 992. teoretiska paradigm har förts in successivt. Det På senare tid har Ekmans romankonst även be- finns många intressanta aspekter i varje kapitel, handlats av Magnus Persson i hans stora avhand- men jag har ställt frågan om de olika teorierna all- ling om den sena nittonhundratalsromanens för- tid är kompatibla med varandra. Inte så att man hållande till masskultur och modernitet, Kampen nödvändigtvis måste hålla sig till en metod, en te- om högt och lågt (2002). Därutöver finns det en ori i en avhandling. Jag tror att det är rätt vanligt, ansenlig mängd vetenskapliga artiklar om Ekman, när man arbetar med en avhandling under ett an- tryckta i utländska såväl som i svenska tidskrifter, tal år, att kapitlen kan få olika inriktning beroende och bland vilka man särskilt bör framhålla publi- på att man under skrivandet upptäcker nya intres- kationer av Lisbeth Larsson, Cecilia Lindhé, Anna santa ting hela tiden. Men det är en sak att tänka Williams och Rochelle Wright. Men mer än så är över: finns det motsägelser i de skilda tolknings- det inte. Den tidigare forskningen har dessutom perspektiven, som behöver kommenteras? i huvudsak begränsats till enskilda verk eller en- Det är diktanalyserna som står i centrum och skilda tematiska eller formella inslag i Ekmans de är omsorgsfullt och lyhört utformade. De produktion. Medan Schottenius behandlar den beskriver viktiga tematiska strukturer i Anna kvinnliga problematiken i ”Katrineholmssviten”, Rydstedts poesi men vill också visa fram ett slags och då främst koncentrerar sig på den sista delen dialektisk utvecklingsprocess, som inte enbart är av denna serie romaner (En stad av ljus), intres- ett språkligt fenomen utan har sin grund, sin ex- serar sig Persson i första hand för Ekmans tidiga istentiella punkt, i att det – trots allt – finns en detektiv- och kriminalberättelser och undersöker verklig författare och en verklighet som hon skri- vilka spår deckargenren har efterlämnat i sådana ver om: Anna i världen. Kring denna Anna öpp- senare verk som Händelser vid vatten. Vad som nar analyserna texterna i egenskap av medvetna har saknats i forskningen är en undersökning som ordkonstverk, och de förser dem med en kontex- anlägger ett bredare perspektiv på författarskapet tuell rymd, där framför allt de intertextuella re- och inte minst försöker binda samman den tidiga sonansbottnarna är av största betydelse. Att bli en fasen med den senare. kvalificerad komparatist tar ett liv och man blir Just en sådan studie har vi emellertid nu fått i aldrig färdig. Men det är en helt nödvändig verk- AnnSofi Andersdotters avhandling Det mörka vål-