Riksdagspartierna och miljöpolitiken

Bilaga 2: granskning av 20 miljöfrågor i riksdagen 2006- 2010

Redaktör: Svenne Junker, Naturskyddsföreningen

2/227

Innehåll

Naturvård (1-3) 1. Biologisk mångfald ...... 9 1.1 Bakgrund ...... 9 1.2 Initiativ under mandatperioden ...... 10 1.3 Regeringens budget vs. oppositionspartiernas skuggbudgetar ...... 15 1.4 Motioner ...... 16 1.4.1 Regeringspartierna ...... 16 1.4.2 Oppositionspartierna ...... 18 1.5 Utskottsbetänkande ...... 21 1.6 Rikdagens behandling ...... 22 1.7 Miljöomdöme för biologisk mångfald ...... 24 2. Strandskyddet ...... 25 2.1 Bakgrund ...... 25 2.2 Initiativ under mandatperioden ...... 27 2.3 Propositioner...... 28 2.4 Motioner ...... 29 2.4.1 Regeringspartierna ...... 30 2.4.2 Oppositionspartierna ...... 33 2.5 Votering i kammaren ...... 36 2.6 Miljöomdöme för strandskydd ...... 38 3. Vargjakt ...... 39 3.1 Bakgrund ...... 39 3.2 Offentlig utredning om rovdjurspolitiken ...... 40 3.3 Initiativ under mandatperioden ...... 42 3.4 Propositioner och förordningar ...... 43 3.5 Motioner ...... 46 3.5.1 Regeringspartierna ...... 46 3.5.2 Oppositionspartierna ...... 48

3/227

3.6 Utskottsbetänkande ...... 50 3.7 Rikdagens behandling ...... 51 3.8 Miljöomdöme för vargjakt ...... 52 4. Klimatmål ...... 55 4.1 Bakgrund ...... 55 4.2 Initiativ/ SOU under mandatperioden ...... 57 4.3 Propositioner och förordningar ...... 61 4.4 Utskottsbetänkande ...... 64 4.5 Motioner ...... 64 4.6 Rikdagens behandling ...... 66 4.7 Miljöomdöme för klimatmål ...... 67 5. Koldioxidskatt ...... 68 5.1 Bakgrund ...... 68 5.2 Initiativ under mandatperioden ...... 70 5.3 Motioner ...... 72 5.3.1 Regeringspartierna ...... 72 5.3.2 Oppositionspartierna ...... 72 5.4 Utskottsbehandling och votering i kammaren...... 74 5.5 Miljöomdöme för koldioxidskatt ...... 76 6. Kärnkraft ...... 77 6.1 Bakgrund ...... 77 6.2 Regerings energiöverenskommelse ...... 78 6.3 Motioner ...... 79 6.3.1 Regeringspartierna ...... 79 6.3.2 Oppositionspartierna ...... 82 6.4 Utskottsbetänkande ...... 84 6.5 Riksdagens votering ...... 85 6.6 Miljöomdöme för sagt och gjort ...... 91 7. Uranbrytning ...... 93 7.1 Bakgrund ...... 93 7.2 Initiativ under mandatperioden ...... 93

4/227

7.3 Motioner ...... 95 7.3.1 Regeringspartierna ...... 95 7.3.2 Oppositionspartierna ...... 96 7.4 Interpellationer ...... 99 7.5 Utskottsbetänkande ...... 99 7.6 Riksdagens behandling ...... 100 7.7 Miljöomdöme för uranbrytning ...... 103 8. Elcertifikat ...... 104 8.1 Bakgrund ...... 104 8.2 Initiativ under mandatperioden ...... 106 8.3 Motioner ...... 106 8.3.1 Regeringspartierna ...... 106 8.3.2 Oppositionspartierna ...... 107 8.4 Miljöomdöme för elcertifikat ...... 109 9. Skattegynna bränslesnåla bilar ...... 111 9.1 Bakgrund ...... 111 9.2 Initiativ under mandatperioden ...... 112 9.3 Motioner ...... 112 9.3.1 Regeringspartierna ...... 112 9.3.2 Oppositionspartierna ...... 112 9.4 Miljöomdöme för registreringsskatt ...... 115 10. Trängselskatt ...... 116 10.1 Bakgrund ...... 116 10.2 Initiativ under mandatperioden ...... 117 10.3 Propositioner...... 118 10.4 Motioner ...... 119 10.4.1 Regeringspartierna ...... 119 10.4.2 Oppositionspartierna ...... 120 10.5 Miljöomdöme för trängselskatt ...... 122 11. Kilometerskatt ...... 123 11.1 Bakgrund ...... 123

5/227

11.2 Initiativ under mandatperioden ...... 125 11.3 SOU och Ds ...... 128 11.4 Propositioner...... 128 11.5 Motioner ...... 129 11.5.1 Regeringspartierna ...... 129 11.5.2 Oppositionspartierna ...... 131 11.6 Utskottsbetänkande ...... 133 11.7 Riksdagens behandling ...... 133 11.8 Miljöomdöme för kilometerskatt...... 134 12. Genmodifierade grödor (GMO) ...... 137 12.1 Bakgrund ...... 137 12.2 Initiativ under mandatperioden ...... 138 12.3 SOU och Ds ...... 139 12.3.1 SOU 2007:21 GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försäkringar...... 139 12.3.2 SOU 2007:46 Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor ...... 139 12.4 Propositioner och förordningar ...... 141 12.5 Motioner ...... 141 12.5.1 Regeringspartierna ...... 141 12.5.2 Oppositionspartierna ...... 142 12.6 Utskottsbetänkande ...... 144 12.7 Rikdagens behandling ...... 144 12.8 Miljöomdöme för GMO ...... 144 13. Ekologisk odling ...... 146 13.1 Bakgrund ...... 146 13.2 Initiativ under mandatperioden ...... 149 13.3 Motioner ...... 151 13.3.1 Regeringspartierna ...... 152 13.3.2 Oppositionspartierna ...... 153 13.4 Miljöomdöme för ekologisk odling ...... 155 14. Östersjön ...... 157 14.1 Bakgrund ...... 157

6/227

14.2 Initiativ under mandatperioden ...... 158 14.3 Motioner ...... 159 14.4 Rikdagens behandling ...... 160 14.5 Andra insatser inom Östersjö- och övergödningsområdet ...... 162 14.6 Miljöomdöme för utbyggnad av reningsverk i Östersjön ...... 166 15. Fiskekvoter ...... 167 15.1 Bakgrund ...... 167 15.2 Initiativ under mandatperioden ...... 168 15.3 EU-nämnden ...... 171 15.4 Motioner ...... 172 15.4.1 Regeringspartierna ...... 172 15.4.2 Oppositionspartierna ...... 173 15.5 Miljöomdöme för fiskekvoter ...... 174 16. Bromerade flamskyddsmedel/PFOS ...... 177 16.1 Bakgrund ...... 177 16.1.1 Utvecklingen av EU- och den internationella regleringen 2006-2010 ..... 182 16.2 Initiativ under mandatperioden ...... 183 16.3 Motioner om bromerade flamskyddsmedel och PFOS ...... 185 16.3.1 Bromerade flamskyddsmedel ...... 185 16.3.2 PFOS ...... 186 16.4 Miljöomdöme för bromerade flamskyddsmedel/PFOS ...... 186 17. Miljöskatteväxling ...... 188 17.1 Bakgrund ...... 188 17.2 Regeringens inställning till miljöskatteväxling ...... 190 17.3 Oppositionspartiernas inställning till miljöskatteväxling ...... 192 17.4 Miljöomdöme för miljöskatteväxling ...... 194 18. Regeringsformen ...... 197 18.1 Bakgrund ...... 197 18.2 Initiativ under mandatperioden ...... 201 18.3 Motioner ...... 202 18.4 Miljöomdöme för ändringar av regeringsformen ...... 203

7/227

19. Offentlig upphandling ...... 205 19.1 Bakgrund ...... 205 19.2 Initiativ under mandatperioden ...... 207 19.3 Propositioner och förordningar ...... 208 19.4 Motioner ...... 209 19.4.1 Regeringspartierna ...... 209 19.4.2 Oppositionspartierna ...... 211 19.5 Riksdagens behandling ...... 213 19.6 Miljöomdöme för miljöanpassad offentlig upphandling ...... 214 20. Svensk export ...... 215 20.1 Bakgrund ...... 215 20.2 Initiativ under mandatperioden ...... 217 20.3 Motioner ...... 219 20.3.1 Regeringspartierna ...... 219 20.3.2 Oppositionspartierna ...... 219 20.4 Skriftlig fråga ...... 222 20.5 Utskottsbetänkanden ...... 223 20.6 Rikdagens behandling ...... 224 20.7 Miljöomdöme för svensk export ...... 225 21. Sammanlagda miljöomdömen ...... 227

8/227

Naturvård (1-3)

”Vi anser dock att en kommun skall kunna lägga förslag till en lokal anpassning av strandskyddet inom miljöbalkens ram, som för att bli gällande skall godkännas av länsstyrelsen. Vi tycker alltså att strandskyddet inte är en rent lokal fråga utan är av nationellt intresse.” (FP i valenkäten 2006)

”Dagens system [för strandskydd], ett generellt förbud med dispensmöjligheter, ger en oförutsägbarhet som inte är bra. Vi förespråkar tvärtom en generell rätt med möjligheter till förbud – givetvis utan att rucka på dagens områden med starka skäl till förbud.” (M i valenkäten 2006)

”I de fall den skyddsvärda biotopen är beroende av en mänsklig påverkad skog, förordar vi naturvårdsavtal framför inköp av mark för reservat. Vi menar att det finns andra sätt för staten, än att bara ”köpa skog”, för att åstadkomma en bra naturvård.” (C i valenkäten 2006)

”Ja.” (Mp i valenkäten 2006)

9/227

1. Biologisk mångfald

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Skjut till ökade resurser, jämfört med 2006, under mandatperioden så att ytterligare skogsareal avsätts i lagstadgat områdesskydd nedanför den fjällnära skogen.

1.1 Bakgrund 1 Skydd av naturområden från oönskad exploatering har traditionellt åstadkommits genom att staten inrättat nationalparker och naturreservat. På senare år även genom biotopskydd och civilrättsliga avtal mellan myndigheter och markägare. Areellt sett dominerar skogsmarken statens områdesskydd. Denna prioritering tydliggörs i regleringsbrevet till Naturvårdsverket:

Anslagsposten får användas för kostnader för förvärv och avtalslösningar för statens räkning av värdefulla naturområden, särskilt naturskog- urskog. 2

Med tanke på områdesskyddets centrala betydelse har storleken på anslaget för biologisk mångfald – anslag 1:3 inom utgiftsområde 20 i statsbudgeten 3 (ibland något missvisande kallat ”reservatsanslaget”) – en avgörande betydelse för naturvården i landet.

Anslaget för biologisk mångfald låg under större delen av 1990-talet på knappt 200 miljoner kronor per år. Härefter höjdes anslaget stegvis för att nå en toppnotering år 2006 på över 1 900 miljoner kronor. En allt större del av anslaget har dock kommit att användas till annat än att skydda natur, varför siffrorna inte är helt jämförbara. Anslaget för biologisk mångfald förvaltas av Naturvårdsverket.

En kartläggning visade att alla borgerliga partier utom (FP) hade under den gångna mandatperioden 2002-2006 i sina skuggbudgetar föreslagit väsentligt lägre anslag än den

1 Mycket av texten i bakgrunds- samt initiativdelen finns även i Naturskyddsföreningen 2010, Vitbok – Naturvårdspolitiken i Sverige 2006–2010. 2 Regeringsbeslut M2009/4751/A 2009-12-21 3 T.o.m. budgeten för 2008 hade anslaget nummer 34:3

10/227 dåvarande regeringen.4 (M) gick längst. 2005 föreslog partiet en sänkning av anslaget med 890 miljoner, mer än en halvering, medan (KD) föreslog en sänkning med 650 miljoner. (C):s sänkningsförslag var mer blygsamt, minus 150 miljoner. Till skillnad från övriga borgerliga partier ville Folkpartiet tvärtom både 2003 och 2004 avsätta mera pengar än dåvarande regeringen (plus 50 resp. 20 miljoner). När 2006 års budget antogs, stödde (FP) det förslag (S), (V), och (MP) stod bakom. I den beslutade budgeten för 2006 var anslagets storlek 1 963 miljoner och ytterligare höjningar förespeglades för 2007 (2 063 mkr) och 2008 (2 102 mkr) i den flerårsprognos som ingick.

I valenkäten 2006 ställde Naturskyddsföreningen en fråga om anslaget för biologisk mångfald till partierna. (FP) var det enda borgerliga partiet som instämde i kravet. (MP), (S) och (V) instämde också i förslaget, medan (KD), (M) och (C) svarade negativt.

1.2 Initiativ under mandatperioden I den budget för 2007 som den nya regeringen presenterade den 16 oktober 2006 saknades de tidigare aviserade sänkningarna. Anslaget anslöt tvärtom till den tidigare regeringens planer och var således större än någonsin tidigare: 2 051 miljoner. 5 Ett halvår senare, i 2007 års ekonomiska vårproposition, krymptes dock anslaget till biologisk mångfald med 89 miljoner kronor. Motiven var att pengarna behövdes för att finansiera dels den nyinrättade miljöbilspremien dels det nya havsmiljöanslaget.

I budgeten för 2008, som presenterades i september 2007, fortsatte nedskärningarna: för 2008 sänktes anslaget med 50 miljoner och för 2009 och 2010 aviserades minskningar med ytterligare 200 miljoner. Minskningen för 2008 fastställdes i riksdagsbeslut, men i tilläggsbudgeten från april 2008 togs minskningen tillbaka genom en överföring av 50 miljoner från anslaget Sanering och återställning av förorenade områden (34:4) .

I budgetpropositionen för 2010 aviserade regeringen att anslaget till biologisk mångfald återigen skulle höjas till nästan samma nominella nivå som tidigare: för 2011; 1 957 miljoner, för 2012; 1 940 miljoner. 6 Dessa höjningar kommer dock, enligt propositionen Förändrat uppdrag för Sveaskog AB (Prop. 2009/10:169), inte att verkställas (se nedan).

Resultatet är en minskning av anslaget för biologisk mångfald med ca tio procent – i absoluta tal – under mandatperioden. Den mycket kraftiga nedskärningen som föreslogs före regeringsskiftet av (KD) och (M) har dock inte genomförts.

4 Sverige Natur 4/2006, s. 47ff. 5 Detta kan förklaras av att budgetpropositionen läggs kort efter nytillträdet, vilket inte lämnar något utrymme för stora omfördelningar för året som följer direkt efter valet. 6 Prop. 2009/10:1 Utgiftsområde 20, s. 45

11/227

Budgetår Anslag för biologisk Ändring (t kr) mångfald

2006 1 963 000

2007 2 051 000 + 88 000

2007, ändring i vårprop. 1 963 000 - 89 000

2008 1 913 000 - 50 000

2008, ändring i vårprop. 1 963 000 + 50 000

2009 1 781 000 - 182 000

2010 1 777 000 - 4 000

Tabell över utveckling av anslag 1:3 (tidigare 34:3) mellan 2006-2010 Siffrorna är de faktiska beloppen enligt regleringsbrev, avrundat till miljoner kronor.

Som en följd av att miljöfrågorna fått en högre status i politiken har verksamheten breddats och kräver därmed mer resurser. En konsekvens av detta är att fler verksamheter ska finansieras inom ramen för anslaget för biologisk mångfald, vilket i sin tur leder till att en minskande del av resurserna går till områdesskydd. Dessutom går en stor del av de medel som ska användas till skydd av områden till andra kostnader än just säkerställande av mark, som t.ex. skötsel, värdering och förhandling.

Det finns en tydlig trend att den andel av anslaget som verkligen används för att skydda naturområden blir allt mindre. Minskningen av tillgängliga medel för att köpa in mark eller kompensera markägare med intrångsersättning är därför väsentligt större än vad nedskärningarna av det totala anslaget med ca 10 procent ger intryck av.

Regeringen styr, mer eller mindre detaljerat, fördelningen av budgetmedlen i de regleringsbrev som utfärdas strax före varje årsskifte till myndigheterna, i detta fall Naturvårdsverket. Fram t.o.m. 2009, även före nuvarande mandatperiod, har regleringsbreven till Naturvårdsverket lämnat ett visst utrymme för verket att själv prioritera inom anslaget för biologisk mångfald. Som framgår av figuren nedan har endast en del av medlen specificerats i form av belopp. Det har funnits en tämligen stor – men över åren minskande – frihetsgrad, även om regleringsbrevet naturligtvis styr även dessa medel i viss utsträckning genom ålägganden på områden som inte specificerats ekonomiskt. Analysen av regleringsbreven ger ändå en tydlig bild av hur ökningen av andra, i och för sig viktiga och nödvändiga poster, år efter år minskat också det teoretiska utrymmet för områdesskydd.

12/227

I Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2010 7 skedde en förändring. Samtliga utgifter inom anslaget för biologisk mångfald fördela de s här noggrant i ett stort antal delposter med specifika belopp , vilket gör att beloppen för 2010 inte är helt jämförbara med övriga år i figur 10:2.

Figur: Anslaget för biologisk mångfald Anslaget (1:3, tidigare 34:3) fördelat på specificerade poster (miljoner kronor). Den nedre blå ytan visar bruttoutrymmet för områdesskydd (markförvärv, intrångsersättning, förhandlings - och värderingskostnader samt skötsel). För åren 2003-2009 visas det t eoretiskt tillgängliga utrymmet efter att övriga i regleringsbrevet specificerade poster dragits ifrån, för 2010 visas faktiska belopp.

Slutsatsen av detta är att det, sedan 2005, finns allt mindre medel för att skydda natur, dels beroende på en sänkning av det totala anslaget för biologisk mångfald, men i ännu högre grad på att fler och fler verksamheter ska samsas inom ramen för detta anslag. Om beloppen som de facto gått till områdesskydd renodlas visar det sig att dessa minskat successivt sedan 2005 ( se figur nedan). Den ram regeringen lagt fast i detalj för 2010 uppgår till 580 miljoner kronor, vilket jämfört med 2006 är en minskning med 315 miljoner kronor eller drygt 35 procent, räknat i löpande penningvärde. Om även anslaget för biotopskydd m.m. rä knas in är den procentuella minskningen av de totala satsningarna på skydd av naturvårdsmark något mindre (ca 30 procent).

7 Regeringsbeslut M2009/4751/A 2009-12-21

13/227

Använda medel till skydd av natur (mkr) 1000 895 900 804 784 800 700 602 580 600 500 400 300 200 100 0 2006 2007 2008 2009 2010

Årligen använda medel för att skydda natur 2006 – 2010 Summorna avser köpeskilling och ersättningar för naturreservat och nationalparker bildade av Naturvårdsverket samt bidrag till kommuner och stiftelsers markförvärv för naturskydd. Innefattar ej biotopskydd och naturvårdsavtal. Observera att summan för 2010 är den summa som planerades användas under året.

Om jämförelsen mellan anslag istället görs mellan de totala beloppen till utgiftsområde 20 – allmän miljö- och naturvård (där anslag 1:3 biologisk mångfald ingår), som avsatts enligt budgetpropositionerna, ser bilden dock annorlunda ut. Det framkommer då att storleken på utgiftsområdet har ökat från 4 556 8 till 5 245 mkr 9 mellan budgetåren 2006 och 2010. Detta innebär att den sittande regeringen under mandatperioden ökat utgifterna med 688 mkr, eller ca 15 procent, till 2010 jämfört med den förra regeringen (S), 2006. 10

I propositionen 2008/09:214 Hållbart skydd för naturområden förde regeringen in förslaget om att slopa toleransavdraget vid inlösen av en fastighet 11 , vilket ledde till ett riksdagsbeslut den 12 november 2009. De nya reglerna gällde från 1 januari 2010.

8 Prop. 2005/06:1 9 Prop. 2009/10:1 10 Regeringen har också genomfört större satsningar på det marina området. En ny anslagspost inom utgiftsområde 20, 1:12 (tidigare 34:12) Havsmiljö, inrättades inför budgetåret 2008, som vuxit från 100 till 369 mkr sedan inrättandet. Regeringen tog även initiativ till bildandet av Kosterhavets nationalpark – Sveriges första marina sådana. 11 Avdraget innebar att ett schablonmässigt avdrag gjordes när ersättningsbeloppet beräknades så att markägaren inte fick betalt för ”varenda pinne”, eftersom markägaren inte kunde avverka och sälja varje kubikmeter skog utan att bryta mot skogsvårdslagens hänsynsregler.

14/227

Ändringen innebar högre ersättning för markägaren vilket i motsvarande grad blir dyrare för samhället. Eftersom regeländringen inte motsvarades av någon motsvarande uppjustering av anslaget, innebär förändringen att den areal som årligen kan skyddas minskades med ca 5 procent.

Större ekonomiska konsekvenser har förslaget om att markägaren ska ersättas med ett schablonbelopp motsvarande 25 procent utöver fastighetens marknadsvärde vid reservatsbildning. I den s.k. expropriationsutredningens betänkande diskuterades principer för ersättning vid expropriation och det s.k. ”individuella värdet”:

En enskild fastighetsägare skulle inte sälja sin fastighet frivilligt, om inte priset minst uppgår till hans eller hennes eget individuella värde av fastigheten. Detta värde är i många fall högre än marknadsvärdet. 12

Utredningen föreslog därför att ersättningen även ska innefatta kompensation för fastighetsägarens individuella värde.

Eftersom detta värde inte objektivt kan bestämmas, är vårt förslag att ersättningen bestäms som ett schablontillägg som uppgår till 25 procent av marknadsvärdet. 13

Den sammanlagda konsekvensen av de beslutade förändringarna blir antingen att mindre mängd natur skyddas eller att takten i skyddsarbetet kan upprätthållas, men till priset av en större belastning på statsbudgeten. Regeringens proposition presenterades 23 mars 2010 14 .

I mars 2010 aviserade regeringen att ytterligare 100 000 hektar av Sveaskogs mark kommer att användas som bytesmark vid reservatsbildningar. 15 Enligt uppgift kommer denna areal att räcka till ca 80 000 hektar nya reservat, enligt Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas prioriteringar. Med dagens markpriser skulle detta motsvara ett värde i storleksordningen fyra miljarder kronor. Dock råder stor osäkerhet kring huruvida Sveaskogs bytesmark verkligen räcker till 80 000 hektar. Flera faktorer påverkar detta, bland annat är det genomsnittliga virkesförrådet väsentligt mycket lägre på Sveaskogs mark än i reservat. Regeringen bedömde i propositionen att avsättandet av bytesmark kommer att leda till att delmålet för skogsskydd nås 2010. Den omfattande överföringen av mark får dock konsekvenser för utvecklingen av anslaget för biologisk mångfald. För att kompensera för minskat värde på statens reala tillgångar samt utebliven avkastning

12 SOU 2008:99, s. 17ff. 13 Ibid. 14 Prop. 2009/10:162 15 Prop. 2009/10:169

15/227 kommer reservatsanslaget att minskas med 30 miljoner och den planerade höjningen med 180 miljoner 16 , en återställning till 2006 års nivå, uteblir.

Samtidigt bedömer regeringen att det under utgiftsområde 20 uppförda anslaget 1:3 Åtgärder för biologisk mångfald kan sänkas med 210 miljoner kronor under åren 2011 till 2020 eftersom medel tidigare avsatts på detta anslag för att nå delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark 2010. 17

1.3 Regeringens budget vs. oppositionspartiernas skuggbudgetar Nedan följer regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag på anslaget för biologisk mångfald – anslag 1:3 (tidigare 34:3) inom utgiftsområde 20 i statsbudgeten.

Budgetår Regeringen MP S V

2007 2 051 000 2 356 000 18 (+15 %) 2 051 000 19 (0 %) 2 151 000 20 (+5 %)

2008 1 913 000 2 379 000 21 (+24 %) 1 913 000 22 (0 %) 2 274 000 23 (+19 %)

2009 1 781 000 2 594 000 24 (+46 %) 1 831 000 25 (+3 %) 2 101 000 26 (+18 %)

2010 1 777 000 2 590 000 27 (+46 %) 1 827 000 28 (+3 %) 2 077 000 29 (+17 %)

2011 1 567 000 2 067 000 30 (+32%) 2 067 000 31 (+32%) 2 067 000 32 (+32%)

Tabell över regeringens budgetförslag och oppositionspartiernas skuggbudgetförslag på anslag 1:3 Biologisk mångfald

16 Andreas Carlgren, föredrag KSLA 23 mars 2010. 17 Prop. 2009/10:169, s. 11 18 Mot. 2006/07:Fi8 (MP) 19 Mot. 2006/07:Fi6 (S) 20 Mot. 2006/07:MJ318 (V) 21 Mot. 2007/08:MJ428 (MP) 22 Mot. 2007/08:Fi14 (S) 23 Mot. 2007/08:MJ367 (V) 24 Mot. 2008/09:Fi272 (MP) 25 Mot. 2008/09:MJ493 (S) 26 Mot. 2008/09:MJ382 (V) 27 Mot. 2009/10:Fi262 (MP) 28 Mot. 2009/10:MJ473 (S) 29 Mot. 2009/10:MJ405 (V) 30 Mot. 2009/10:Fi 15 (S, MP, V) 31 Ibid. 32 Ibid.

16/227

1.4 Motioner

1.4.1 Regeringspartierna Emma Henriksson (KD) uttryckte sig i en enskild motion 2006/07 positiv till att en högre andel av den avsatta skyddsvärda skogsmarken utgörs av naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar.

Delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande skogar stadgar att 900 000 hektar skydds-värd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010. I och med de frivilliga avsättningarnas storlek kan detta delmål anses vara uppnått. Socialdemokraterna har fastslagit att av den avsatta marken bör minst 320 000 hektar utgöras av naturreservat, 30 000 hektar av biotopskydd och 50 000 hektar av naturvårdsavtal. Jag, som har en större tilltro till markägarnas kompetens och engagemang, anser att en större andel kan utgöras av naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar. 33

Angående expropriationsersättningen anförde Otto von Arnold (KD) hösten 2009 i en enskild motion som sin mening att:

[v]id fall av expropriering, […], är det alltså synnerligen angeläget att äganderätten inte undergrävs. Ersättningen bör fullt ut baseras på de principer som gäller vid avstående av mark på frivillighetens väg, där parterna kommer överens om ett marknadspris och som även avser en fördelning av framtida vinster.

Vidare bör hänsyn tas till den tvångssituation som avträdaren försätts i. Den avträdda egendomen har ett individuellt värde för avträdaren […] av icke-monetär natur. Ett påslag på förvärvspriset plus eventuell ekonomisk skada om 50 % är lämplig. 34

Riksdagsledamöterna Cecilia Widegren och Ulf Sjösten (M) framförde hösten 2006 i en enskild motion att ”regeringen bör upphöra med reservatsbildning som drabbar mindre, familjeägda fastigheter”35 . Vidare, kritiserade ledamöterna statens skötsel av naturreservat enligt följande.

Marken som staten exproprierar måste skötas för att behålla sitt biologiska värde. Staten säger att den skall ta över skötsel av marken så att den inte växer igen och kväver den mångfald man söker att bevara. Tyvärr lever staten inte alltid upp till skötselkraven lika bra som enskilda

33 Mot. 2006/07:MJ371 (KD) 34 Mot. 2009/10:C402 (KD) 35 Mot. 2006/07:MJ208 (M)

17/227

ägare. Statens bristande skötsel gör att miljön förlorar den mångfald man vill bevara. I dag saknas det i många fall skötselplaner och resurser för skötseln av nya reservat. Regeringen bör därför upphöra med fortsatt reservatsbildning så länge resurser för att sköta dagens reservat saknas. 36

Med avseende på regeringens förslag i budgetpropositionen 2007/08 att sänka anslagen för biologisk mångfald argumenterade Anna Bergkvist (M) i en enskild motion att sänkningen framtvingar nya vägar för att uppnå Miljökvalitetsmålet Levande skogar, dvs. att 900 000 hektar skog ska skyddas till 2010. Bergkvist argumenterade enligt följande.

Att staten i många fall väljer att köpa eller lösa in enskildas mark istället för att ingå skötselavtal är kontraproduktivt. Att staten äger marken är varken ett självändamål eller en förutsättning för områdesskyddet. Snarare är det tvärtom. Frivilliga avsättningar och skötselavtal istället för tvångsinlösning är mer försvarbart både rent ekonomiskt och principiellt. […]Jag anser att markinlösen är fel väg att vandra. I första hand bör istället skötselkontrakt som följer en uppgjord skötselplan upprättas mellan nuvarande markägare och staten. På så vis kan ägaren fortsatt sköta marken mot en rimlig ersättning. Frivilliga lösningar är givetvis alltid att föredra framför tvång. 37

Lars Elinderson (M) motionerade under allmänna motionstiden 2009/10 angående utredningen Nya ersättningsregler i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99) där han önskade se följande tillägg.

En bevislättnadsregel bör införas som grund för bedömning av marknadsvärdet av exproprierad egendom – om markägaren kan visa att marknadsvärdet uppgår till ett visst belopp ska detta belopp godtas.

Det tillägg för individuellt värde på 25 procent som utredningen föreslår är enligt min mening alldeles för lågt för att kompensera det intrång på äganderätten som expropriation innebär. Antingen bör ersättningen baseras på särskilda kriterier, som till exempel hur länge fastigheten ägts, […] eller, om den ska utgöra en schablon, uppgå till minst 50 procent. 38

En sökning på orden ”biologisk mångfald” samt ”utgiftsområde 20” bland riksdagens motioner under den gångna mandatperioden ger ett resultat för (FP) bestående av ett

36 Mot. 2006/07:MJ208 (M) 37 Mot. 2007/08:MJ459 (M) 38 Mot. 2009/10:C216 (M)

18/227 fåtal motioner som i huvudsak handlar om betydelsen av trädgårdar och parker för människors hälsa och miljö.

Annika Qarlsson (C) motionerade i en enskild motion 2007/08 om att en större andel av medlen för bevarande av den biologiska mångfalden bör användas för flexibla naturvårdsavtal.

Enligt min uppfattning bör därför en majoritet av resurserna användas för att skriva långsiktiga skötselavtal med markägarna. Detta skulle enligt min mening vara meningsfullt av ett flertal anledningar. Skötselavtal innebär att man inte kommer i konflikt med äganderätten. [...] Slutsatsen blir att en större andel av medlen för bevarande av den biologiska mångfalden ska användas för naturvårdsavtal. 39

Under riksmöte 2009/10 motionerade Stefan Tornberg (C) för stopp för ytterligare avsättningar av produktiv skogsmark till reservat i Norrbotten.

De arealer som har avsatts för naturvård – en fjärdedel av Norrbottens landareal inklusive en sjättedel av den produktiva skogsmarken – är tillsammans med Sveaskogs avsättningar fullt tillräckliga för att trygga biologisk mångfald och andra naturvärden inom vår region. Redan avsatta arealer bör inventeras och kvalitetsanalyseras vetenskapligt. Avsatta marker som inte håller tillräckligt hög kvalitet bör återföras till produktionsmark. 40

1.4.2 Oppositionspartierna (MP), (S) och (V) lämnade in en gemensam följdmotion angående prop. 2009/10:162 Ersättning vid expropriation . De avvisade det föreslagna schablonpåslaget på expropriationsersättningen med 25 procent, bl.a. med hänvisning till remissinstansers påpekanden om förslagets konsekvenser.

Lagrådet anför i sitt yttrande att ”denna förstärkta äganderätt självklart kommer att leda till ökade kostnader för det allmänna, vilket kan inge betänkligheter exempelvis när det gäller möjligheterna att skydda orörd natur och intressanta kulturbyggnader”.

Flera remissinstanser har påpekat att om man ska ge en ersättning för affektionsvärdet bör det göras en skälighetsbedömning från fall till fall.

39 Mot. 2007/08:MJ302 (C) 40 Mot. 2009/10:MJ274 (C)

19/227

Vi kan alltså se behovet av en modern lagstiftning men efterlyser en klarare redogörelse av förslaget och dess konsekvenser innan riksdagen tar ställning i denna fråga. 41

Per Bolund (MP) följde upp proposition 2009/10:169 Förändrat uppdrag för Sveaskog. Motionären ställde sig positiv till regeringens förslag att 100 000 hektar överförs till staten från Sveaskog i syfte att användas som bytesmark för att kunna rädda skyddsvärd skog, men ville ställa ytterligare villkor.

[…]om den mark som ägs av stora markägare som frigörs för formellt skydd tidigare har ingått i de frivilliga avsättningarna ska markägaren långsiktigt avsätta motsvarande arealer av minst motsvarande naturvärden. Dessa ska också redovisas offentligt. Annars urholkas det nuvarande delmålet för skydd av skog. Vidare ska Sveaskog inte byta bort sådan mark som bolaget redan frivilligt avsatt från skogsproduktion. Annars riskerar naturvärden att förstöras. 42

Regeringen anger vidare att det under utgiftsområde 20 anförda anslaget 1:3 Åtgärder för biologisk mångfald ska sänkas med 210 miljoner kronor årligen under 2011 till 2020. Detta speglar en ambitionssänkning jämfört med vad Miljömålsrådet föreslog i den fördjupade utvärderingen Nu är det bråttom! För att nå det övergripande miljömålet Levande skogar kan det snarare behövas anslagshöjningar. Anslaget bör inte sänkas förrän det finns ett tydligt delmål för perioden efter 2010 och det kan säkerställas att anslagsändringen är förenlig med måluppfyllelsen. 43

(MP) föreslog en stegvis ökning av anslaget till biologisk mångfald, i förhållande till regeringens förslag, med 466 miljoner kronor år 2008, 704 miljoner kronor 2009 respektive 743 miljoner kronor år 2010. 44 Åren därpå, 2008 och 2009, tillkännagav partiet att de avsåg höja ribban ytterligare i förhållande till regeringens förslag så att anslagsförändringen för 2009 istället uppgår till 813 miljoner, år 2010 till 1 206 miljoner samt år 2011 till 1 735 miljoner kronor. Det ansågs också att stigningen av markpriserna måste tas i beaktande vid utformningen av anslaget för att samma takt i skyddsarbetet ska kunna hållas. 45

41 Mot. 2009/10:C12 (MP, S, V) 42 Mot. 2009/10:N13 (MP) 43 Mot. 2009/10:N13 (MP) 44 Mot. 2007/08:MJ428 (MP) 45 Mot. 2008/09:MJ486, 2009/10:MJ431 (MP)

20/227

I (S) två senaste skuggbudgetmotioner angående utgiftsområde 20, argumenterade partiet för en ökning av anslag 1:3, åtgärder för biologisk mångfald, med 50 miljoner kr i förhållande till regeringens förslag.

[S]kyddet av skogen och den biologiska mångfalden kräver mer långsiktiga och förtroendeskapande åtgärder än vad regeringen förmår åstadkomma. Vi ställer oss positiva till avsättningen av skyddsvärd mark från Sveaskog, utan ersättning, men anser att betydligt mer bör göras. Även Fastighetsverket ska kunna avsätta skogsmark. 46

I en partimotion från (V) med anledning av regeringens vårproposition hösten 2006 uppgav partiet att de avsåg höja anslag 1:3 (vid tillfället kallat 34:3) i avsikt att kunna nå flera av miljökvalitetsmålen, främst ”Levande skogar”. Jämfört med regeringens förslag ville (V) förstärka anslaget med 311 miljoner kronor för 2008, 399 miljoner kronor för 2009 och 434 miljoner kronor för 2010. 47

(V) uppgav våren 2008 i en kommittémotion att de i sitt budgetförslag avsatt 1,6 miljarder kronor mer än regeringen på biologisk mångfald 2008-2010, främst för att kunna skydda mer mark genom bildande av naturreservat. (V) stod vidare fast vid sitt krav på att ”ett avverkningsstopp omedelbart bör införas för skogar som av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bedöms som värdekärnor med höga naturvärden”. 48

I en partimotion från hösten 2008 avvisade (V) återigen regeringens minskade anslag till biologisk mångfald.

Enligt flera statliga rapporter (bl.a. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, maj 2008 samt Statskontoret, oktober 2007) är naturreservat den mest effektiva metoden att bevara och stärka biologisk mångfald och bevara ekosystemens funktioner. Vi avvisar därför regeringens minskade anslag till området för 2009 och 2010 med sammanlagt 268 miljoner kronor. I stället återställer vi neddragningen och förstärker så att anslaget år 2009 uppgår till 2,1 miljarder kronor, år 2010 med 2,2 miljarder kronor och år 2011 till 2,3 miljarder kronor. Det innebär 1 miljard kronor mer än regeringen under kommande tre år. Vi föreslår därutöver 150 miljoner kronor mer än regeringen kommande tre år för skydd av värdefull skog genom naturvårdsavtal och biotopskydd i skogen.

46 Mot. 2009/10:MJ473 (S) 47 Mot. 2006/07:Fi7 (V) 48 Mot. 2007/08:MJ15 (V)

21/227

I samma partimotion uppgav (V) att de föreslagit ett tillsättande av en utredning för att undersöka effekterna av att ge Sveaskog ägardirektiv att eftersänka skyddsvärd statligt ägd skogsmark som naturreservat. 49 I en partimotion från 2009/10 uppgav (V) att de ämnar förstärka anslaget tillbiologisk mångfald, i förhållande till regeringens förslag, med 300 miljoner kronor per år 2010-2012. 50

I en flerpartimotion från 2009/10 presenterade de rödgröna partierna sin gemensamma ekonomiska politik i sin skuggbudget, med anledning av regeringens vårbudget – 2010 års ekonomiska vårproposition. 51 I den har (MP), (S) och (V) enats om att höja anslaget för skydd av biologisk mångfald med 500 miljoner kronor, jämfört med regeringens anslag, både 2011 och 2012.

1.5 Utskottsbetänkande I betänkande 2009/10:MJU1 behandlades regeringens förslag i budgetpropositionen om anslagen inom utgiftsområde 20, Allmän miljö- och naturvård. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och avslog samtliga motioner. (MP), (S) och (V) deltog ej i utskottets beslut utan redovisade istället sina ställningstaganden i varsitt särskilt yttrande. Yttrandena upprepade till stor del vad varje parti anfört i motionerna MJ473 (S), MJ405 (V) respektive MJ431 (MP) angående skogsskydd (se ovan).

I betänkande 2009/10:MJU9 behandlades regeringens proposition Hållbart skydd av naturområden , som bl.a. innehöll förslag om att slopa toleransavdraget. Wiwi-Anne Johansson (V) och Tina Ehn (MP) lämnade in en gemensam reservation angående ersättning till statliga skogsägare.

Statliga skogsägare ska inte medverka till avverkning av naturskogar med höga skyddsvärden som kan omvandlas till formellt skyddade områden. Vidare anser vi att ersättning ej bör utgå till sådan avsättning. Ersättningen tas från det minskade och ytterst begränsade anslaget för biologisk mångfald, vilket i stället bör användas till att avsätta arealer som ägs av privata markägare. Regeringen föreslår att Statens fastighetsverk säljer 42 000 hektar skyddsvärd mark till Naturvårdsverket. Kostnaden för detta uppges inte. Uppskattningar tyder på att kostnaden för Naturvårdsverket kan bli flera hundra miljoner kronor. Regeringen avser inte att anslå mer medel till Naturvårdsverket för detta. Denna rundgång med statens medel är omotiverad.52

49 Mot. 2008/09:Fi271 (V) 50 Mot. 2009/10:MJ405 (V) 51 Mot. 2009/10:Fi15 (MP, S, V) 52 Bet. 2009/10:MJU9, res. 15

22/227

Tina Ehn (MP) reserverade sig även mot ett permanent slopande av toleransavdraget innan en utvärdering av effekten har genomförts. 53

Angående resurser lämnade alla oppositionspartier in varsin separat reservation. (S) ansåg att det största problemet med regeringens förslag är att anslaget för biologisk mångfald till stor del används till att staten ersätter sig själv, vilket i sin tur anses innebära att möjligheterna att nå miljömålen kraftigt minskar. 54 (V) ansåg att ersättning till enskilda markägare bör finansieras utan att satsningar inom andra naturvårdsområden riskerar att minska som följd. 55 (MP) reserverade sig mot att regeringen fördyrar naturvårdsarbetet utan att tillföra motsvarande resurser. Partiet ansåg vidare att anslagen för biologisk mångfald bör höjas stegvis för att motsvara dess behov.56

1.6 Rikdagens behandling Kammarens beslut av betänkande MJU1, angående utgiftsområde 20, ledde till ett bifall av utskottets förslag och därmed avslag på samtliga motioner. 57 I debatten framhöll Anita Brodén (FP) bl.a. följande angående biologisk mångfald:

Totalt satsar regeringen 1 777 297 000 kronor. Till detta kan man också räkna in havsmiljösatsningar. Den biologiska mångfalden är ett liberalt hjärteområde, och varje ytterligare krona är givetvis välkommen. Den biologiska mångfalden kommer att bli alltmer angelägen, varför jag inte håller för otroligt att ytterligare höjningar kan behövas framgent.

Aldrig tidigare har någon regering satsat mer på den biologiska mångfalden. Aldrig tidigare har någon regering använt så effektiva lösningar som den nuvarande regeringen, för det handlar också om hur vi använder våra medel. 58

Jan Erik Ågren (KD) anförde i samma debatt att:

[v]ärlden står inte bara inför en klimatkris utan också inför en ekosystemkris. […]. Skyddet av biologisk mångfald kommer lätt i kläm när exploateringen av jordbruksmark, betesmarker, mineraler och timmer ökar i olika delar av världen.

53 Bet. 2009/10:MJU9, res. 19 54 Bet. 2009/10:MJU9, res. 21 55 Bet. 2009/10:MJU9, res. 22 56 Bet. 2009/10:MJU9, res. 23 57 Redovisning förslagspunkter 2009/10:MJU1 58 Riksdagens protokoll 2009/10:47, anf. 204

23/227

Ett grundproblem består i att det ofta lönar sig bättre på kort sikt att till exempel kalhugga en regnskog […]än att bevara skogen för den nytta den gör som kolsänka, för att slå vakt om den biologiska mångfalden […]. Det är tyvärr enkelt i dagens system att snabbt öka det finansiella kapitalet på naturkapitalets bekostnad. Så länge den situationen består finns det inte mycket hopp om att stoppa vare sig skogsskövlingen eller utfiskningen.

Den indiske ekonomen Pavan Sukhdev och hans internationella forskarteam konstaterar i sin internationella studie […], TEEB, att naturens många värden har en direkt ekonomisk betydelse för människors välbefinnande och för både företag och det offentliga. Det är därför nödvändigt att värdera ekosystemens tjänster ekonomiskt i samhället.59

I kammarens debatt angående propositionen Hållbart skydd av naturområden anförde Claes Västerteg (C) följande.

Den ökade förlusten av arter, naturtyper och ekosystem är ett av de största miljöproblemen i världen i dag. Den minskade mångfalden innebär inte bara att naturen påverkas genom ett fattigare djur- och växtliv. Det innebär också att många av de biologiska resurser och ekosystemtjänster som människan är beroende av för sin fortlevnad hotas.

Med det här betänkandet och propositionen från regeringen stärker vi samarbetet med markägare, vi ökar användningen av naturvårdsavtal och långsiktigt bevarande av statens mark och vi tar oss närmare målet om levande skogar. 60

Anita Brodén (FP) förde från sitt håll fram att:

[v]ärldens skogar innehåller, […], 70 procent av den biologiska mångfalden. Det är en mångfald som dessvärre har minskats under senare år, vilket vi verkligen måste se på ett oerhört seriöst sätt. Vi har ett globalt ansvar att medverka till att skogsfrågan nu kommer upp på högsta politiska nivå i samband med klimattoppmötet. Men vi har också ett ansvar att göra vår egen läxa, att se till att skydda våra egna skogar.

Jag är personligen mycket oroad över Miljömålsrådets information att skogar med höga värden avverkas. Där skriver man också: ”Nyckelbiotoper avverkas i ökande omfattning.” Det är därför mycket angeläget att vi gemensamt arbetar för att säkerställa att skog som betecknas ha mycket

59 Riksdagens protokoll 2009/10:47, anf. 209 60 Riksdagens protokoll 2009/10:23, anf. 133

24/227

höga miljövärden och som är skyddsvärd inte ska avverkas. […] Vi har från vårt parti talat om en frysning när sådan skog är i fara. 61

1.7 Miljöomdöme för biologisk mångfald I valenkäten 2006 instämde (FP) tillsammans med (MP), (S) och (V) i föreningens krav på att skjuta till ökade resurser för att skydda skog nedanför den fjällnära skogen. Dessa tilldelades således grönt ljus i miljöomdöme, medan övriga partier, (KD), (M) och (C) får rött ljus.

Trots att (FP) som regeringsparti varit positivt till höjda skogsanslag har utvecklingen under mandatperioden snarare gått åt andra hållet. För sin nedmontering av naturvården får alla regeringspartier rött ljus som miljöomdöme. Studerar man oppositionspartiernas skuggbudgetar 2006-2009 så framgår en tydlig uppdelning i ambitionsnivå, där (MP) var partiet som yrkat högts anslag, (V) haft något lägre ambitioner och (S) i princip följt regeringens låga ambitioner. De tre oppositionspartierna lade tillsammans under våren 2010 en gemensam motion att anslaget för biologisk mångfald 2011 skulle vara 32 procent högre än regeringens förslag, och i nivå med Naturskyddsföreningens förslag 2006. Miljöomdömet blir grönt ljus för alla tre oppositionspartier.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Skjut till ökade resurser, jämfört med 2006, under mandatperioden så att ytterligare skogsareal avsätts i lagstadgat områdesskydd nedanför den fjällnära skogen.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD RÖD RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN

61 Ibid. anf. 138

25/227

2. Strandskyddet

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Behåll strandskyddet i miljöbalken och stärk det genom att öka länsstyrelsernas resurser för överprövning.

2.1 Bakgrund 62 Sedan 1999 är skyddet av Sveriges stränder reglerat i miljöbalken. Huvudsyftet med att lagstifta var till en början att säkra allmänhetens tillgång till stränderna, men skyddet utökades senare till att även omfatta bevarandet av goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet innebär ett generellt förbud mot att bygga inom 100 meter närmast strandlinjen. Dispens från detta förbud beviljas endast, enligt lagtexten, då det finns ”särskilda skäl”. Trots detta har alltfler stränder bebyggts, speciellt nära tätorter och längs attraktiva kustremsor, vilket inneburit stora förluster för friluftslivet och en mängd växt- och djurarter.

Den föregående regeringen (S) gav 2001 Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av tillämpningen av strandskyddet samt att utreda förutsättningarna och konsekvenserna av både eventuella skärpningar och lättnader i strandskyddet. Kartläggningen visade att bestämmelserna inte upprätthålls i vissa delar av landet. En av orsakerna troddes vara att reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa samtidigt som de upplevs som för stränga och rigida då de anses ta för lite hänsyn till olika lokala förutsättningar. Verkets kartläggning resulterade i förslag om både lättnader och skärpningar av skyddet. Möjligheter till lättnader skulle enligt förslaget finnas inom det s.k. mål 1-området enligt EU:s strukturfond, med syfte att stimulera den regionala och lokala utvecklingen. En miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken skulle krävas för att visa att förutsättningarna för lättnaderna är uppfyllda. Länsstyrelsen skulle också ges nya möjligheter till skärpningar av strandskyddet där detta är nödvändigt för att kunna upprätthålla skyddets syfte.

62 Mycket av texten i detta granskningsavsnitt finns även i Naturskyddsföreningen 2010, Vitbok – Naturvårdspolitiken i Sverige 2006–2010.

26/227

Det bör vara områden av särskilt värde för något av strandskyddets syften, såsom områden av riksintresse för naturvård och friluftslivet eller sådana områden som är utsatta för särskilt hårt exploateringstryck t.ex. därför att de ligger nära en större tätort. I dessa områden krävs synnerliga skäl för dispens. 63

På basis av bl.a. verkets utvärdering samt efterföljande remissvar tillsattes en grupp inom Miljödepartementet med uppgift att utarbeta förslag till ändrade strandskyddsbestämmelser. Arbetet resulterade i skrivelsen (Ds 2005:23) Ett förnyat strandskydd . Det allvarligaste problem som arbetsgruppen identifierade med nuvarande lagstiftning var brister i tillämpningen vid både prövning och tillsyn. Dessa ansågs medföra ett allt större ianspråktagande av stränder. En anpassning av strandskyddet med hänsyn tagen till geografiska förutsättningar och olikartad tillgång till stränder samt varierat bebyggelsetryck i olika delar av landet fördes fram som ett förslag för att öka acceptansen för strandskyddsbestämmelserna. 64 Ett av förslagen till lättnader av strandskyddet innebar att skälen som i vissa fall kan motivera dispensgivning utökas.

Därutöver införs nya skäl för sådana åtgärder som har sin grund i angelägna allmänna intressen eller som innebär en utvidgning av befintlig verksamhet, där åtgärderna i båda fallen inte kan genomföras utanför strandskyddsområdet. I de kommuner som har god tillgång till inlandsstränder, i enlighet med vad regeringen föreskriver, införs även ett nytt skäl för åtgärder som långsiktigt bidrar till lokal eller regional utveckling. 65

Med angelägna allmänna intressen menades t.ex. att strandskyddsområdet behöver tas i anspråk då det är det enda sättet att tillgodose kommunens behov av tätortsutveckling eller infrastruktur. Särskilda skäl för åtgärder som avser bidra till lokal eller regional utveckling ansågs endast komma på fråga där tillgången till inlandsstränder är god och befolkningstrycket samtidigt så lågt och begränsat att strandskyddets syften inte riskerar att skadas. För att säkerställa att inte sådana skador sker föreslogs att särskilt värdefulla områden undantas från denna typ av lättnad. 66

Skrivelsen innehöll också förslag till en ny bestämmelse som skulle innebära att länsstyrelserna på eget bevåg gavs möjlighet att överklaga kommunala beslut om

63 Naturvårdsverket, 2002, Kartläggning mm. av strandskyddsbestämmelserna , rapport 5185, s. 3f. 64 Ds 2005:23, s. 32ff. 65 Ibid. s. 58 66 Ibid. s. 66ff.

27/227 dispens. Detta till skillnad från tidigare då endast ”den som beslutet angår” kan initiera en överklagan. 67

Vidare förelogs en ändring i förordning (1998:1252) om områdesskydd så att länsstyrelsens möjligheter att delegera beslutsrätten om dispenser till kommuner inte gäller för skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken samt inom områden som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 6 § och 4 kap. 2-8 §§ miljöbalken, eller i övriga kust- och skärgårdsområden. Det ansågs att länsstyrelsen dessutom borde ges möjligheten att återkalla ett beslut om överlåtande av dispensbefogenhet till en kommun. 68

2.2 Initiativ under mandatperioden Av en promemoria som den sittande regeringen presenterade i mars 2008 framgick följande.

Arbetet med ett förslag till ändrade strandskyddsregler har fortsatt efter regeringsskiftet hösten 2006. Arbetet i en arbetsgrupp inom Miljödepartementet har återupptagits med i huvudsak samma inriktning som tidigare, med fokus på frågan om hur ett differentierat strandskydd bör utformas. Under våren 2007 hölls tre informella möten med företrädare för statliga myndigheter, kommuner och landsting samt vissa miljöorganisationer. Arbetet har resulterat i denna promemoria. 69

I promemorian, Ds 2008:21 Stranden – en värdefull miljö, identifierades problemen med myndigheter och kommuners tillämpning samt lagstiftningens bristande legitimitet som de mest centrala. Den huvudsakliga förklaringen till detta ansågs vara att samma regler gäller i hela landet, utan att behovet av utveckling i hela Sverige beaktas. En viktig avsikt med förslaget var därför att ta fram ett strandskydd som tillåter lokal och regional förankring.

Kommunerna borde, enligt förslaget, få ansvaret för att i översiktsplanen markera de områden där lättnader i strandskyddet ska gälla.

Förslaget ger en möjlighet att tillgodose behovet av ny bebyggelse i strandnära lägen, särskilt inom de delar av landet som inte redan har en hög exploateringsgrad längs stränderna. […]. Det är naturligt att kommunen samtidigt ser över hur allmänhetens tillgång till strandområden i och i närheten av tätorter kan tryggas på lång sikt. 70

67 Ds 2005:23, s. 112 68 Ibid. s. 123 69 Ds 2008:21 70 Ibid. s. 86f.

28/227

Särskild restriktivitet med sådana lättnader borde enligt förslaget gälla längs de mest exploaterade kuststräckorna från Bohuslän till Roslagen och vid Höga Kusten i synnerhet samt inom övriga kust- och kustskärgårdsområden i allmänhet. Vidare föreslogs att kommunerna borde få huvudansvaret för att pröva frågor om dispens och upphävande av strandskydd, länsstyrelserna skulle granska och pröva kommunala beslut om dispenser samtidigt som Naturvårdsverket borde fråntas uppgiften att gå igenom alla kommunala beslut om dispensgivning och upphävande av strandskydd i syfte att undersöka om besluten bör överklagas. 71

Promemorian föreslog också att strandskyddet stärks i de delar av landet där stränderna utsatts för en hög grad exploatering och där det även finns ett hårt tryck efter ytterligare byggnation. 72

Det föreslogs att allmänheten borde få ökade möjligheter till påverkan i frågor gällande strandskyddet. Detta gällde boende och andra som kan påverkas av förändrade förutsättningar. Det ansågs att miljöorganisationer samt ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata friluftsintressen även borde få överklaga beslut som innebär upphävande av strand- eller andra områdesskydd, inte bara dispensgivningar. Detta gällde endast föreningar som bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och har minst 2 000 medlemmar. 73

2.3 Propositioner Efter remisshanteringen presenterade regeringen en proposition som innebar få förändringar jämfört med promemorian. Proposition 2008/09:119 Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden innebar att nya skäl till dispens från strandskyddet tillkommer samtidigt som kommunerna, istället för länsstyrelsen, får ansvaret för att bevilja dispenser samt att upphäva strandskyddet i detaljplaner. Enligt propositionen skulle länsstyrelserna inte, som tidigare, kunna dra in dispensrätten från kommuner som misskött sig. Definitionen av begreppet ”särskilda skäl” som avgör om en dispens beviljas eller inte, vidgades i propositionen. Förslaget till lagtext inom detta område såg ut som följande.

Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser

[…]

71 Ds 2008:21, s. 95ff. 72 Ibid. s. 51 73 Ibid. s. 115ff.

29/227

3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,

4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,

5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller

6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.

Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. 74

Det skulle enligt förslaget falla på kommunerna att i översiktplanen genom en ”avvägning mellan olika allmänna och enskilda intressen och med beaktande av statens intressen ” redovisa dessa områden som enligt den sista punkten kan anses bidra till landsbygdsutvecklingen. 75

Vidare förelog regeringen att de gamla reglerna som tillät länsstyrelsen att utöka strandskyddet från 100 till 300 meter skulle tas bort den sista december 2014. Propositionen innebar att fram till dess skulle länsstyrelsen åläggas att ta fram nya 300- metersgränser i enlighet med en ny regel som sa att strandskyddet endast får utvidgas om detta behövs för att ” säkerställa något av strandskyddets syften”. Den tidigare formuleringen tillät en utökning där det behövdes för att ” tillgodose något av strandskyddets syften”. (Naturskyddsföreningens kursivering) Om länsstyrelserna inte kunde visa att en utökning kan motiveras utifrån den nya formuleringen skulle de områden med 300 meter skydd som finns idag försvinna, enligt propositionen. 76

2.4 Motioner Begreppet strandskydd har varit väl använt av såväl regeringspartier som oppositionspartier under mandatperioden. Tabellen nedan visar på antalet motioner som innehåller ordet ”strandskydd”, uppdelat på parti.

74 Prop. 2008/09:119, s. 9 75 Ibid. s. 65 76 Ibid. s. 37f.

30/227

2.4.1 Regeringspartierna Riksmöte KD M FP C

2006/07 1 3 3 2

2007/08 1 11 3 0

2008/09 0 8 0 2

2009/10 0 3 0 0

Totalt 2 25 6 4

Tabell över regeringspartiernas motioner om strandskyddet 2006-2010

Ledamöter från (KD) förde i två motioner under mandattiden strandskyddet på tal. Irene Oskarsson och Stefan Attefall (KD) uttalade i en enskild motion under allmänna motionstiden hösten 2007 följande åsikter gällande strandskyddet.

Ordningen med det generella strandskyddet enligt miljöbalken för hela landet tycker vi kristdemokrater är bra, dock har vi under flera år pekat på det orimliga i att besvärsrätten ligger på Naturvårdsverkets bord. Möjligheten att bevilja dispens bör ligga hos kommunerna. Inom områden med lågt bebyggelsetryck och talrika sjöar och vattendrag ska kommuner med stöd av analyser i översiktsplanen kunna medge undantag från strandskyddsbestämmelserna om inte det rörliga friluftslivet eller den biologiska mångfalden äventyras. Det är av största vikt att undantag ges, under förutsättning att varken den biologiska faunan eller kommande generations tillgång till strandlinjen äventyras. Härvid förutsätts att kommunerna inhämtar erforderlig kompetens beträffande de biologiska värdena, och om detta ej finns på kommunal nivå ska länsstyrelsens kompetens inhämtas. 77

Synen på strandskyddet bland motionärer från (M) tycktes vara att reglerna behöver differentieras, minskas och, enligt somliga, avskaffas helt och hållet. Anledningen till detta var åsikten att ett generellt strandskydd hämmar utvecklingsmöjligheterna för flera av landets mindre kommuner. I en enskild motion från allmänna motionstiden hösten 2008/09 anförde Christian Holm och Lars Hjälmered (M) bl.a. att ”[r]egeln borde vara att man tillåts bygga strandnära och undantaget är att man inte får”. 78 Samma höst

77 Mot. 2007/08:MJ333 (KD) 78 Mot. 2008/09:MJ249 (M)

31/227 motionerade Mikael Cederbratt och Finn Bengtsson (M) om kommunal beslutanderätt över strandskyddet.

Det är viktigt att skydda strand samt att allmänheten har tillträde till hav, sjöar och vattendrag. För den regionala utvecklingen blir det däremot direkt hämmande. Vi efterlyser därför ett mer flexibelt och regionalt anpassat regelverk med kommunal beslutanderätt. 79

Margareta Cederfelt (M) yrkade i en enskild motion under 2008/09 på att värna Stockholms och Mälarens stränder i samband med en eventuell strandskyddsreform.

För att minska intressekonflikten mellan det enskilda och det allmänna anser jag att utbredning av bebyggelse och expansion av olika verksamheter ner till den strandnära zonen bör vara restriktiv. Om vi framöver vill att allmänheten ska ha tillgång till platser för bad och friluftsliv behöver vi värna attraktiva kust- och strandområden.

Givetvis ska boende, entreprenörer och företagare ges bra villkor. Det blir möjligt tack vare det gemensamma intresse som förenar alla – företagare, bofasta och turister – och det handlar om allas tillgång till våra stränder och kuster som enskilda individer. Det representerar ett värde i sig. Därför bör vi fundera ett extra varv innan ett enskilt intresse ges företräde framför djur- och växtliv och allmänhetens möjlighet att röra sig fritt i skog och mark. Såväl i Stockholm som i våra övriga attraktiva kust- och strandområden. 80

Liselott Hagberg m.fl. (FP) uppmärksammade i en enskild motion under allmänna motionstiden 2007/08 att det finns en problematik mellan ”det stora trycket på dispenser inom områden med stort exploateringstryck” och ”behovet hos många kommuner att kunna erbjuda ett attraktivt, sjönära boende”. Lösningen ansågs i bägge fall vara ett mer lokalt anpassat strandskydd.

Kravet på den kommun som vill ha ett lokalt anpassat strandskydd är att en noggrann inventering genomförs, som visar vilka områden som är mer värdefulla ur både biologisksynpunkt och tillgänglighetssynpunkt och vilka som är mindre värdefulla. Resultatet blir då, med största sannolikhet, ett förslag där strandskyddet inom vissa områden utvidgas och inom andra områden krymper. Höga naturvärden måste bevaras och privatisering av själva strandremsan förhindras.

79 Mot. 2008/09:MJ406 (M) 80 Mot. 2008/09:MJ463 (M)

32/227

Riksintresset upprätthålls genom att det är länsstyrelsen, d v s staten, som slutligen godkänner det lokalt anpassade strandskyddet. […]. Nödvändiga dispenser kommer att bli färre och respekten för strandskyddet bättre genom att gällande strandskydd är förankrat lokalt.81

De fyra enskilda motioner som inkom från (C) framhöll till stor del vikten av ett lokalt anpassat strandskydd. Anders Åkesson och Staffan Danielsson (C) uttryckte under allmänna motionstiden 2006/07 åsikten att strandskyddet uppfyller en ”viktig funktion i att bevara den möjlighet att bada och idka friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt allemansrätten” samt att skyddet kan ”särskilt i tätbefolkade områden, ha betydelse för djur- och växtliv”. Motionärerna ansåg samtidigt att det fanns ett behov av att differentiera skyddet.

Miljöbalken har inneburit en skärpning av strandskyddet. Detta har på sina håll kommit att bli ett hinder för den lokala och regionala utvecklingen. Den skärpning av reglerna som kom i mitten av 90-talet innebar att hänsyn till djur- och växtlivet togs in i regelverket. Detta har i princip satt stopp för byggnation utmed kuster och vattendrag, stora som små över hela landet.

Med en kommunal beslutanderätt över ett mer flexibelt strandskydd skulle kommuninvånarna genom sina valda ombud själva få avgöra vilka delar av kusten som ska skyddas respektive vara möjlig att exploatera. Detta leder till ett stärkande av det kommunala självstyret och möjliggör för kommunerna att skapa attraktiva boendemiljöer. 82

Samma höst föreslog Annie Johansson (C) i en enskild motion att strandskyddet borde flyttas från miljöbalken.

Ett införande av strandskyddsbestämmelserna i plan- och bygglagen skulle hantera strandskyddet på ett mer förutsägbart sätt vid bygglovsprövning. Storstädernas problem får inte väga så tungt att övriga landet hindras från att utvecklas efter sina förutsättningar. 83

Sven Bergström och Birgitta Sellén (C) anförde under allmänna motionstiden 2008/09 att ”inriktningen av strandskyddet [bör] vara lättnader i strandskyddet i glesbefolkade och ytstora kommuner. I de områden där stränderna redan har exploaterats hårt, till exempel utmed västkusten eller i Stockholms skärgård, kan det finnas anledning att stärka skyddet.”

81 Mot. 2007/08:MJ383 (FP) 82 Mot. 2006/07:MJ212 (C) 83 Mot. 2006/07:MJ251 (C)

33/227

Det finns kommuner som har goda skäl för att ha en mycket restriktiv hållning till bebyggelse nära stränderna. Men det finns också kommuner med långa, obebyggda strandområden där bebyggelse kan accepteras utan att störa vare sig allemansrätt, friluftsliv eller djur- och växtlivet.

Kommunerna bör i dialog med sina medborgare få redovisa vilka områden som ska skyddas och vilka som kan nyttjas för bebyggelse också nära vatten.

Länsstyrelserna kan ges en övervakande roll med möjlighet att pröva kommunala beslut i länsrätterna vid behov. 84

2.4.2 Oppositionspartierna Riksmöte MP S V

2006/07 1 4 1

2007/08 0 5 0

2008/09 3 4 1

2009/10 1 1 1

Totalt 5 14 3

Tabell över regeringspartiernas motioner om strandskyddet 20060-2010

Regeringens proposition 2008/09:119 Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden föranledde två följdmotioner från oppositionspartierna, en gemensam och en från (S). I den ena enades (MP), (S) och (V) om att propositionen innebär en överhängande risk för att de svenska stränderna blir tillgängliga för ett fåtal istället för alla.

Vi får en ytterligare försvagad lagstiftning: uppluckrade strandskyddsregler vars tolkningar kan slå hårt mot allemansrätten och även innebära ett steg tillbaka i klimat- och miljöarbetet.

Vi menar att regeringens förslag fått en alltför stark övervikt åt lättnader i strandskyddet, utan att nödvändiga balanserande skärpningar genomförs. I likhet med flera tunga remissinstanser anser vi att regeringens förslag är alltför vaga och otydliga och att de lämnar ett stort tolkningsutrymme. Tydligare regler måste därför till. 85

84 Mot. 2008/09:MJ339 (C) 85 Mot. 2008/09:MJ6 (MP, S, V)

34/227

Motionärerna ville ställa höga krav på beslutsunderlaget som reglerar när områden för landsbygdsutveckling får inrättas.

När ett område ska utgöra grund för dispens eller upphävande ska kommunens tillgång på stränder kartläggas enligt motiven i regeringens förslag. Kartläggningen av kommunens strandområden måste redovisa naturvärden och friluftsaspekter och innehålla kartmaterial som gör det möjligt att bedöma tillgången på olika strandmiljöer. Uppgifter om särskilt värdefulla strandbiotoper eller hotade arter ska markeras i kartmaterialet. Populära utflyktsmål ska också kartläggas, liksom strandområden som är nödvändiga för tätorternas tillgång till natur – även på lång sikt. 86

Angående definitionen av begreppet landsbygdsutveckling ansågs det att ordet utveckling ”måste tolkas som åtgärder som ger möjlighet till fler bestående arbetstillfällen”. Motionärerna ansåg dessutom att skärpningar i handläggningen av strandskyddsbeslut är nödvändiga.

När ett kommunalt beslut om dispens eller upphävande saknar redovisning av skälen för beslutet ska detta utgöra grund för att beslutet ska kunna rivas upp efter överklagande eller i en överprövning. 87

I en enskild motion från 2008/09 framförde Karin Svensson Smith m.fl. (MP) åsikter om ett stärkt strandskydd. Detta både med anledning av kommande klimatförändringar, som ansågs kunna innebära en ökad översvämningsrisk, samt för att skydda stränderna från exploatering.

Länsstyrelsernas rätt att upphäva planer som strider mot strandskyddet måste stärkas. Länsstyrelsens möjlighet att ge dispens från strandskyddet måste minska. Det ska vara mindre lätt att få dispens. För att uppnå detta krävs mer resurser till länsstyrelser att överklaga. 88

I en partimotion (MP) från allmänna motionstiden 2009/10 ansåg partiet att antalet dispenserna från strandskyddet ökat i alltför stor omfattning.

Miljöpartiet anser att det är ett allt för tungt ansvar som läggs på kommunerna och menar att dispensärenden från strandskyddet måsta handläggas av länsstyrelserna. Naturvårdsverket måste återges överklaganderätten, vilket fråntogs myndigheten i senast lagändringen.

86 Mot. 2008/09:MJ6 (MP, S, V) 87 Mot. 2008/09:MJ6 (MP, S, V) 88 Mot. 2008/09:Fö289 (MP)

35/227

Som vi redovisat ovan har dispenser blivit allt för vanligt. Vi anser att det bör vara möjligt att utöka de områden av nationellt intresse för strandskydd där dispenser från grundregeln över huvud taget inte ska vara möjligt att bevilja. 89

I den separata följdmotionen från (S) anförde partiet att regeringens proposition ”luckrar upp ett redan urholkat strandskydd i hårt exploaterade områden ytterligare”.

Enligt regeringen ska miljöbalken innehålla en lång rad särskilda skäl för att undanta strandskyddet, och det kan väl vara bra. Men då vill vi även ha nya skärpningar i miljöbalken för att balansera de föreslagna lättnaderna. Vi vill ha en ny, generellt utformad bestämmelse som anger att synnerliga skäl ska krävas för upphävande och dispens i områden som är av nationellt intresse. Beslut som gäller områden av riksintresse ska inte tas på kommunal nivå utan direkt av länsstyrelserna. 90

I majoriteten av (S) tidigare motioner under mandatperioden framfördes åsikter angående ett mer dynamiskt och lokalanpassat strandskydd. I t.ex. två enskilda motioner från allmänna motionstiden hösten 2008/09 framförde Carin Runeson och Anneli Särnblad respektive Tommy Ternemar (S) följande åsikter.

Nuvarande lag ger inte tillräckliga möjligheter att göra rimliga avvägningar mellan intresset att bevara och behovet av att skapa utveckling. Framför allt gör lagen ingen skillnad på högexploaterade områden och områden som är glesbefolkade och där antalet sjöar och strandkilometer är fler än antalet invånare. 91

Eftersom förhållandena ser så pass olika ut från region till region bör det lokala inflytandet vara större. Kommunerna har ansvar för den långsiktiga planeringen och användningen av mark och vatten genom översikts- och detaljplaninstrumenten. De har den helhetsbild som krävs. Kommunerna i glesbygd måste få möjligheter att tillgodogöra sig områden som nu omfattas av strandskyddsbestämmelserna .92

I två enskilda motioner från allmänna motionstiden hösten 2006/07 respektive 2007/08 anförde Carina Hägg m.fl. (S) det att dispensgivning från strandskyddet borde präglas av restriktivitet.

89 Mot. 2009/10:C390 (MP) 90 Mot. 2008/09:MJ5 (S) 91 Mot. 2008/09:MJ322 (S) 92 Mot. 2008/09:MJ411 (S)

36/227

Det är viktigt att lagstiftningen för strandskyddet fungerar lika över hela landet. […]. Därför bör det slutgiltiga avgörandet liksom ansvaret för helhetssynen ligga på länsstyrelserna. Om man delegerar till kommunerna måste föreskrifterna vara mycket tydliga.

När man frångår regeln om strandskydd och ger dispens måste dessa ärenden behandlas som de undantag och de specifika ärenden de är. I de fall strandskyddet upphävs måste det finnas en fri passage för allmänheten mellan strandlinjen och planerad bebyggelse eller andra anläggningar. Detta ska vara ett krav, inte en regel som det går att tänja på. 93

Under mandatperioden har (V) nämnt strandskyddet i två motioner som hanterat mer omfattande ämnen . I en enskild motion från 2006/07, angående Stockholms miljö- och infrastruktur, belystes problemen med brott mot strandskyddet som enligt motionärerna kringgås av kommunerna.

Det missgynnar den del av allmänheten som inte har råd att köpa sig tillträde till attraktiva stränder […]. Dessutom hotas den unika biologiska mångfald som finns vid stränderna. Detta måste stoppas. 94

I en partimotion (V) från allmänna motionstiden hösten 2009/10 framförde partiet åsikten att regeringen åstadkommit ett ”uppluckrat strandskydd”.

Regeringens strandskyddsproposition som lades våren 2009 hotar allemansrätten och gemensamma stränder, bad och fiskeplatser. Regeringen gör inget för skydda stränderna där trycket är hårdast. Den biologiska mångfalden, allas tillgång till friluftsliv och goda rekreationsområden får inte ett tillräckligt skydd.95

2.5 Votering i kammaren I samband med voteringen i kammaren den 29 april 2009 argumenterade Tina Ehn (MP) i riksdagsdebatten angående ovan nämnda betänkande på följande sätt.

[…]hela oppositionen har enats kring en motion där vi uttrycker gemensamma ståndpunkter runt synen på den moderatledda regeringens politik när det gäller hur man effektivt förändrar en skyddande strandskyddslag till ett mer uppluckrat strandskydd där den svenska allemansrätten inte blir vad den har varit och där det blir osäkrare för de skyddsvärda och rödlistade arterna […]. Man kommer att trycka på ja-

93 Mot. 2006/07:MJ259 och 2007/08:MJ386 (S) 94 Mot. 2006/07:MJ339 (V) 95 Mot. 2009/10:MJ468 (V)

37/227

knappen för en försvagning av skyddet för biologisk mångfald, och detta utan att skärpa lagen där det behövs. 96

Claes Västerteg (C) kommenterade Tina Ehns (MP) anförande på detta sätt.

Som Tina Ehn mycket riktigt påpekar finns det ett antal stora naturvärden och andra delar av kulturella värden i kommunerna som kommunerna själva kanske inte ytterst kan fatta beslut om. Om någon annan har fattat beslut och skyddat vissa områden enligt bestämmelserna i miljöbalken får inte kommunerna ge dispens. Då är det den länsstyrelse som vänsterkartellen och Tina Ehn vurmar så mycket för som ger dispenser. Det finns en tydlig avgränsning i lagstiftningen, så jag ser inte de stora risker som Tina Ehn målar upp. 97

Lars Tysklind (FP) anförde följande.

Efter många års diskussion och debatt har vi äntligen kommit till den punkt där vi har möjlighet att besluta om en reformering av den svenska strandskyddslagstiftningen. Vi har ett samlat resultat som blir ett fortsatt starkt strandskydd där nationella och kommunala intressen ansvarsfullt kommer att samverka för att uppnå strandskyddets syfte, det vill säga trygga förutsättningar för allemansrättslig tillgång till strandområdena samt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Den stora skillnaden är att det nu blir möjligt med lokala anpassningar utifrån verkliga förhållanden. 98

Liza-Maria Norlin (KD) anförde i samma debatt följande som sin mening.

Precis som har nämnts tidigare i dag har dagens strandskydd ett antal brister, till exempel vad gäller tillämpningen vid prövning och tillsyn. […] Jag tror att med ett ökat inflytande för kommunerna kommer också ett ökat ansvar för att se till att reglerna tillämpas på rätt sätt.

Varken den biologiska faunan eller kommande generationers tillgång till strandlinjen ska äventyras. Det regeringen nu gör är att låta besluten fattas närmare medborgarna och ge dem större inflytande. Även medborgarna runt om i landet värnar om våra fantastiska naturresurser. 99

96 Riksdagens protokoll 2008/09:109, anf. 35 97 Ibid. anf. 55 98 Ibid. anf. 58 99 Ibid. anf. 63

38/227

2.6 Miljöomdöme för strandskydd Av regeringspartierna var det endast (FP) som instämde i Naturskyddsföreningens krav i valenkäten 2006 på att behålla strandskyddet i miljöbalken och stärka det genom att öka länsstyrelsernas resurser för överprövning. Oppositionspartierna var däremot samtliga för kravet och fick tillsammans med (FP) grönt ljus som miljöomdöme för sina vallöften 2006. (KD), (M) och (C) instämde inte i förslaget 2006 och fick därför rött ljus i miljöomdöme.

Utfallet av löftena i den förda politiken visar dock det värsta: att regeringen urholkat en grundläggande del av allemansrätten och svensk naturvård. Alla regeringspartier får därför rött ljus för sitt agerande i riksdagen i denna fråga. Samtliga oppositionspartier har däremot höjt sina röster och yrkade i en gemensam motion på att de uppluckrade strandskyddsregler kan slå hårt mot allemansrätten och innebära ett steg tillbaka i klimat- och miljöarbetet. Därför tilldelas dessa partier grönt ljus för sin förda politik.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Behåll strandskyddet i miljöbalken och stärk det genom att öka länsstyrelsernas resurser för överprövning.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD RÖD RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN

39/227

3. Vargjakt

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV UNDER MANDATPERIODEN

Stoppa licensjakten så länge vargen är rödlistad som hotad art.

3.1 Bakgrund Efter att, under sent 1960-tal, helt försvunnit från Sverige invandrade på 1980-talet några vargar från Finland och la grunden till den etablerade vargstam som nu finns i Mellansverige. De senaste inventeringarna visar att stammen vuxit till att numera utgöra ca 200 vargar i Norge och Sverige, varav de flesta finns i Sverige. De svenska vargarna härstammar från endast tre individer vilket har lett till inavel som nu börjar få konsekvenser i form av missbildningar, sterilitet, sämre motståndskraft mot sjukdomar och minskade kullstorlekar. Vid sidan av inavel är tjuvjakt och förgiftning de främsta orsakerna till att vargstammen ökar så långsamt. Forskare räknar med att 20-25 djur skjuts illegalt varje år.

Sverige kommer på en 21:a plast i en internationell jämförelse där antalet vargar räknas i relation till landets storlek (0,5 varg per tusen kvadratkilometer). Landets vargar är rödlistade och kategoriseras enligt ArtDatabanken som starkt hotad – EN (Endangered). 100

Trots sitt relativt ringa antal har vargen inneburit förändringar för en del av invånarna i de kommuner där vargar faktiskt etablerat revir. Några konsekvenser är att tamboskap behöver extra skydd samt att det för jägare blivit mer riskfyllt att ha hundar lösa i skogen, då dessa av vargen kan uppfattas som konkurrenter. Under 2008 angreps eller dödades 317 tamdjur, enligt statistik från Viltskadecenter, och 41 hundar dödades.

Enligt de bindande reglerna i EU:s art- och habitatdirektiv (92/43 EEG) åtar sig Sverige, genom inträdet i EU 1995, att hotade arter, som varg, endast får dödas i undantagsfall och om det inte försvårar upprätthållandet av ”gynnsam bevarandestatus”.

100 ArtDatabanken, http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced [2010-05-11]

40/227

Efter den föregående regeringens (S) förslag i propositionen 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik antog riksdagen den 29 mars 2001 den rovdjurspolitik som fram tills helt nyligen gällt. 101 Syftet var att säkerställa att de fem rovdjursarterna långsiktigt kommer att finnas kvar i den svenska faunan. För de arter som uppnått sådan mängd att de bedömdes som, åtminstone kortsiktigt, livskraftiga fastslogs miniminivåer. Dessa nivåer skulle betraktas som vägledande i valet av förvaltningsstrategi och inte som en målsättning om önskvärt antal individer i stammen. För övriga arter, såsom t.ex. varg, fastställdes istället etappmål. För varg angavs ett etappmål på 20 föryngringar per år, motsvarande 200 individer. Innan dessa mål uppnåtts skulle skyddsjakt tillåtas endast i mycket begränsad omfattning och när målet nåtts skulle en förnyad bedömning av artens utveckling genomföras. 102

3.2 Offentlig utredning om rovdjurspolitiken Knappt fem år senare beslutade samma regering om att tillsätta en särskild utredare för att undersöka effekterna av rovdjursstammarnas utveckling samt att utreda frågor knutna till målet med en Sammanhållen rovdjurspolitik .103 (Direktivet kompletterades med ett tilläggsdirektiv den 24 augusti där utredningstiden förlängdes till den 1 december 2007. 104 ) Utredningens slutsatser presenterades i december 2007 i SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning , ofta kallad rovdjursutredningen.

Utredarna ansåg att den dittillsvarande rovdjurspolitiken inte förmått skapa stabila relationer mellan människa och rovdjur utan att många människor tvärtom har negativa attityder och ofta känner rädsla och oro inför dessa. Rovdjurens existens och fortlevnad ansågs kunna säkras genom en mer aktiv förvaltning som ska präglas av öppenhet gentemot medborgarna och ett skadeförebyggande arbete av rovdjursrelaterade skador. Vad det gäller vargbeståndet kom utredarna fram till bl.a. följande. 105

Det finns inte anledning att alltför starkt begränsa vargstammens utbredning i Sverige. Däremot finns goda skäl att söka motverka tendenserna till en stark koncentration av vargstammen till några få län i landet. Det kan underlätta att minska antalet allvarliga konflikter mellan människa och varg. Det kommer enligt utredningen sannolikt även att minska förekomsten av illegal jakt genom en högre acceptans för rovdjursförvaltningen.

101 Bet. 2000/01:MJU9 102 Prop. 2000/01:57 103 Dir. 2006:7 104 Dir. 2006:93 105 SOU 2007:89

41/227

När det svenska etappmålet för vargstammen om 20 föryngringar är uppnått ska stammen bibehållas på i stort sett oförändrad nivå under tre år. 106

Utredarna ansåg att en bedömning av om varg uppnått gynnsam bevarandestatus främst ska grunda sig på Large Carnivore Initiative for Europe, LCIE:s, bedömningsgrunder. 107 Utredningen konstaterade att den skandinaviska vargen inte har gynnsam bevarandestatus. 108

Vargstammen har stora förutsättningar att uppnå det av riksdagen angivna etappmålet på tvåhundra vargar inom kort. Som redovisas […] finns möjligheter till undantag under bestämda förutsättningar från Art- och habitatdirektivet. För varg torde det i första hand gälla skyddsjakt eller starkt begränsad licensjakt på individer eller grupper av vargar som orsakat skada eller av andra skäl bör tas bort ur stammen. I takt med att vargstammens numerär ökar kan denna möjlighet utnyttjas i högre grad än tidigare, utan att stammens överlevnad äventyras. 109

Beträffande varg som inte har gynnsam bevarandestatus […], bör det vara möjligt med skyddsjakt efter myndighets beslut på skadegörande individer eller en grupp skadegörande individer när dessa kan identifieras. Det gäller under förutsättning att det är fråga om allvarlig skada, att det inte finns någon annan lämplig lösning och att Naturvårdsverket, eller länsstyrelsen när det föreligger centralt fastställda förvaltningsplaner, bedömer att jakten inte förvärrar arternas bevarandestatus eller förhindrar återställande av en gynnsam bevarandestatus. 110

Angående själva förvaltningen av rovdjuren kom utredarna fram till följande.

Det regionala inflytandet i rovdjursförvaltningen ska öka och utgå från regionala förvaltningsplaner som utarbetas av länsstyrelserna. De ska koordineras nationellt av Naturvårdsverket. 111

Det operativa ansvaret för rovdjursförvaltningen ska vara regionalt. Ett regionalt operativt ansvar för rovdjursförvaltningen bör införas så snart

106 SOU 2007:89, s. 261f. 107 LCIE är en expertgrupp inom ramen för World Conservation Union, IUCN, och har på uppdrag av EU-kommissionen utarbetat förslag till kriterier för gynnsam bevarandestatus för tillämpningen av EU:s Art- och habitatdirektiv. 108 SOU 2007:89, s. 261 109 Ibid. 110 Ibid. s. 45 111 Ibid. s. 435

42/227

regionala förvaltningsplaner är fastställda. Det gäller även ansvaret för skyddsjakt och, i förekommande fall, licensjakt. Av bl.a. rättssäkerhetsskäl är det nödvändigt att kunna utkräva ansvar för fattade beslut, särskilt i den operativa förvaltningen. Ytterst ska därför, efter dialog och samråd, länsstyrelserna fatta de slutliga besluten. 112

Utredningen föreslår vidare en förändring i 44§ jaktlagen (1987:259) som innebär att:

[…] jaktbrott som avser bl.a. björn, varg, järv, lodjur och kungsörn och som begås av ägare eller vårdare av tamdjur i omedelbar anslutning till att tamdjur angrips inte ska bedömas som grovt jaktbrott, utan som ordinärt jaktbrott. […]. Utredningen föreslår slutligen att åklagare ska kunna underlåta åtal om det föreligger särskilda skäl när brottet utförts i dessa situationer. 113

Ovanstående förmildringar gäller dock inte om brottet utförts under nedanstående omständigheter.

[…] vanemässigt eller i större omfattning, med otillåten hjälp av ett motordrivet fortskaffningsmedel eller liknande anordning eller med en särskilt plågsam jaktmetod .

I dessa fall ska brottet även fortsättningsvis rubriceras som grovt jaktbrott. 114

3.3 Initiativ under mandatperioden Den sittande regeringen ställde sig bakom utredarnas förslag angående en lokal delaktighet och ett väsentligt regionalt ansvar för rovdjursstammarnas utveckling. De ansåg dock att själva utformningen av det lokala inflytandet borde vidareutvecklas och konkretiseras. För detta uppdrag engagerade regeringen, via Miljödepartementet, Naturvårdsverket som ombads ta fram ett förslag till en särskild förordning om förvaltning av de stora rovdjuren, där bl.a. ansvarsfördelningen mellan den nationella och den regionala nivån omfattades. 115

Efter att Naturvårdverket i ett pressmeddelande i december 2008 gått ut med informationen om att riksdagens uppsatta etappmål för den svenska vargstammen om

112 SOU 2007:89, s. 432 113 Ibid. s. 47 114 Ibid. 115 Regeringsbeslut M2008/3731/Na 2008-10-09

43/227

20 föryngringar uppnåtts, 116 tilldelades Naturvårdsverket senare samma månad två kompletterande uppdrag av Miljödepartementet. Detta med bakgrund i att det i propositionen 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik ju anges att när etappmålet för en stams tillväxt är uppnådd bör en förnyad bedömning göras om mål för arten. 117

Naturvårdsverket uppdrogs dels att ta fram underlag som visar lämpligheten i att bedriva en sådan jakt som avses i 6 § jaktförordningen (1987:905), utöver skyddsjakt, som en del av en ny utformning av förvaltningen av vargstammen. 118 Dels att föreslå lämpliga åtgärder för att inleda arbetet med att stärka vargens genetiska förutsättningar och därmed uppnå en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige. Redovisningen skulle innehålla såväl bedömningar av huruvida det är lämpligt med inplantering av varg i Sverige som konsekvenserna av att förflytta naturligt invandrade vargar. 119 Uppdragen redovisades den 18 februari 2009.

3.4 Propositioner och förordningar Innan regeringen, med bakgrund av ovanstående utredningar, överlämnade proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning till riksdagen, maj 2009, hann den med att ändra lydelsen av 28 § jaktförordningen en andra gång. Denna paragraf, som möjliggör skyddsjakt på bl.a. varg vid tamdjursangrepp, hade kritiserats för att vara otydlig och redan föranlett en ändring från regeringens sida år 2007. Det beslöts då att lydelsen skulle ändras så att åtgärd får vidtas av tamdjursägaren eller vårdaren eller annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren ”om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara angrepp där” 120 Regeringen beslöt samtidigt att den nya lydelsen skulle gälla i två år för att sedan utvärderas. Paragrafen vidgades därpå ytterligare till att ge möjlighet även till annan person än någon som agerar på uppdrag av ägaren under förutsättning att ”den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det”. Slutligen tillgodosåg en ytterligare ändring kritiken om att lagen inte omfattade situationer där jakthundar angrips i naturen, alltså utanför hägn. Härmed slogs det fast, i april 2009, att åtgärd får vidtas även för att ”skydda jakthund som används i jaktlag”. 121

116 Naturvårdsverket 2008-12-05, http://www.naturvardsverket.se/sv/Nedre-meny/For- press/Press-arkiv/Pressmeddelanden-2008/December/Etappmalen-for-jarv-och-varg-uppnatt/ [2010-03-25] 117 Prop. 2000/01:57 118 Regeringsbeslut M2008/4820/Na 2008-12-18 119 Regeringsbeslut M2008/4819/Na 2008-12-18 120 Förordning 2007:127 121 Förordning 2009:310

44/227

Huvuddelarna i proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning bestod i ett förslag om ändring i jaktlagen (1987:259), ett förslag till en regionaliserad rovdjursförvaltning samt förslag till mål för lodjursstammens respektive vargstammens utveckling.

Den föreslagna regionaliseringen av rovdjursförvaltningen innebar i huvudsak att Naturvårdsverket i högre grad än idag skulle kunna delegera beslutanderätt om såväl licens- som skyddsjakt efter rovdjur till länsstyrelsen.

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner en rovdjursförvaltning med ett regionalt inflytande och ansvar som innebär

att Naturvårdsverket i större utsträckning än i dag kommer att kunna delegera beslutanderätt om jakt efter rovdjur till länsstyrelsen,

att sådan delegation kommer att baseras på rovdjursstammarnas utveckling inom varje län,

att Naturvårdsverket kommer att delegera rätten att besluta om licensjakt och skyddsjakt efter en art som förekommer i antal som överstiger ett rovdjursförvaltningsområdes regionala miniminivå, om det i länet finns en reproducerande fast stam av arten,

att Naturvårdsverket i begränsad omfattning kommer att delegera rätten att besluta om licensjakt och skyddsjakt i län med reproducerande stammar av en art där antalet individer av arten understiger den nationella miniminivån eller där en sådan nivå saknas,

att Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för att följa och utvärdera länsstyrelsernas arbete med förvaltningen av rovdjuren, och att beslut om delegation till länen kan återkallas. 122

Regeringen poängterade i propositionen vikten av att undanta ”de genetiskt värdefulla vargar som har invandrat österifrån och som eventuellt förflyttats” från licensjakt. 123 Licensjakt föreslås för närvarande kunna tillåtas i Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Dalarna och Gävleborgs län. 124

Regeringen föreslog vidare att en s.k. viltförvaltningsdelegation ska inrättas vid varje länsstyrelse som ersätter dagens viltvårdsnämnder och regionala rovdjursgrupper. (Bestämmelserna om viltvårdsnämnder i 39 § jaktlagen skulle således tas bort ur lagen).

122 Prop. 2008/09:210, s. 22 123 Ibid. s. 24 124 Ibid. s. 50

45/227

För att uppnå acceptans för rovdjuren och åstadkomma ett reellt regionalt ansvar och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen bör det inrättas en viltförvaltningsdelegation vid varje länsstyrelse. […] För att kunna göra sammantagna bedömningar i bred samverkan om viltförvaltningen inom länet, bör viltförvaltningsdelegationerna ha bred representation med företrädare för olika intressen och även politisk representation. 125

Angående vargstammens utveckling gjorde regeringen följande bedömning.

Regeringen förslag: Riksdagen godkänner mål för vargstammens utveckling som innebär

att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status,

att tillväxten av antalet vargar begränsas genom en förlängning av etappmålet för antalet årliga föryngringar av vargar,

att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status,

att högst 20 individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen under de närmaste fem åren fram till 2014,

att införlivandet av de genetiskt friska individerna i första hand sker genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, t.ex. genom att flytta individer från renskötselområdet till populationen utanför renskötselområdet, och i andra hand genom aktiv utplantering av vargar som hämtas från genetiskt friska populationer med östligt ursprung,

att Naturvårdsverkets delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige,

att populationens tillväxt regleras genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt av skadegörande individer, och

att etappmålet med begränsad tillväxt och det nya etappmålet för en vargstam med god genetisk variation gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens

125 Prop. 2008/09:210, s. 25

46/227

gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats. 126

Regeringen ansåg att vargstammen borde ”hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna”. För att kunna uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för stammen ansåg regeringen det vara nödvändigt att öka toleransen för vargens närvaro. 127

3.5 Motioner

3.5.1 Regeringspartierna Under allmänna motionstiden hösten 2008 framförde Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (KD) i en enskild motion åsikter om att ansvar för rovdjursförvaltningen borde föras över på regional nivå.

De lokala länsstyrelserna sitter på stor kunskap och information gällande den rådande situationen och utvecklingen i varje enskilt län gällande utvecklingen av rovdjursbeståndet. Att större ansvar förs över till en regional nivå ser vi som en naturlig följd i denna fråga, dels för att säkra en balanserad förvaltning av rovdjuren, dels för att man enkelt och okomplicerat kan följa eventuella förändringar som sker i stammarna. 128

I en enskild motion från 2007/08 anförde Sten Bergheden (M) att skyddsjaktsreglerna för vargjakt borde ändras.

Enligt jaktförordningens 28 § får skyddsjakt av varg utföras för att skydda tamdjur, men endast om det inte går att skrämma bort vargen eller förhindra angrepp på annat lämpligt sätt. Detta är inte tillräckligt och har lett till att tamdjur dödats i onödan. Tamdjursägare, eller den som vårdar tamdjur, måste därför ges en utökad rätt att skydda sina djur mot angrepp. Det är inte hållbart att tvingas se sitt djur attackerat innan man har rätt att skjuta vargen. För att komma till rätta med detta problem måste jaktförordningen förändras så att djurägare ges rätt att skjuta varg som är närgången eller på annat sätt visar sig orädd eller aggressiv. Det ska inte krävas att till exempel jakthundar eller andra tamdjur attackeras eller dödas. 129

126 Prop. 2008/09:210, s. 31 127 Ibid. s. 50 128 Mot. 2008/09:MJ469 (KD) 129 Mot. 2007/08:MJ263 (M)

47/227

Samma riksmöte motionerade Christian Holm och Jan-Evert Rådhström (M) i en enskild motion om att beslut om skyddsjakt på varg borde fattas på länsnivå.

För många rovdjur på för liten yta innebär att skyddsjakt är nödvändig. Genom att ta bort de mest störande vargarna blir de andra mer skygga och därmed blir det en större acceptans för vargen i de drabbade bygderna.[…] För att få kortare beslutsvägar och möjliggöra snabbare beslut bör beslut istället ligga hos länsstyrelsen. Det är en olägenhet att ha många rovdjur på en liten yta.

Vargen ska inte utrotas men vargantalet ska hållas på en acceptabel nivå. Skyddsjakten ska vara ansvarsfylld och beslut om den ska fattas nära de människor som är drabbade. 130

Lars Elinderson och Sten Bergheden (M) föreslog i en enskild motion under 2008/09 att ett ”kontrollerat försök med fri jakt ” borde företas i Sverige.

För att den svenska rovdjurspolitiken skall bli accepterad måste den anpassas så att rovdjurens naturliga beteende lyfts fram. Enligt vår uppfattning bör det innebära åtgärder som minskar djurens tendens att ”socialiseras” genom en restriktiv jaktlagstiftning. För att underlätta detta bör ett kontrollerat försök med fri jakt införas på rovdjur. Inledningsvis bör det ske i en begränsad del av landet – i första hand i områden där rovdjuren utvecklat ett onormalt, oskyggt beteende. 131

Under riksmötet 2008/09 anförde Nina Larsson (FP) i en enskild motion åsikter om att förvaltningen av rovdjuren borde föras närmare ”de berörda människorna”.

Ökar man möjligheterna för jakt på rovdjur blir dessa mer skygga och genererar då inte lika stora skador. Därmed skapas också en större acceptans för rovdjuren bland de boende inom dessa områden. Rovdjurspolitiken måste föras närmare de människor som berörs för att den ska vara väl förankrad och i samklang med verkligheten.

En regionalisering av förvaltningen skapar ökad tilltro, dvs. en tilltro som innebär att fler också kommer att ta avstånd från den illegala jakten. 132

130 Mot. 2007/08:MJ357 (M) 131 Mot. 2008/09:MJ287 (M) 132 Mot. 2008/09:MJ338 (FP)

48/227

I en enskild motion från allmänna motionstiden hösten 2007 framförde Sven Bergström och Kenneth Johansson (C) åsikter om att rovdjurspolitiken borde få en mer lokal anpassning.

Vi ser med spänning fram mot de förslag som Rovdjursutredningen kommer att presentera. Vi utgår från att utredningen ser behovet av en större hänsyn till lokala förhållanden och lokalbefolkningens livsvillkor. Människor måste kunna gå ut i skogar, marker och på fjällen utan att känna fruktan för sina liv eller tamdjur och jakthundar! Ett sätt att forma en rimligare rovdjurspolitik vore att, inom ramen för de nationella målen, regionalisera rovdjursförvaltningen så att besluten kommer närmare de människor som berörs. I det sammanhanget kan finnas behov av såväl regionala som nationella minimi- och maximimål för rovdjursstammarna.

Vi menar också att det är viktigt att det nu fattas beslut om att reglering av vargstammen skall kunna ske genom jakt. Det kan t.ex. ske genom så kallad avlysningsjakt som vi idag har på björn. Ett visst antal djur kan tillåtas skjutas inom ett visst område. En bra modell kan vara att låta jaktvårdskretsarna i berörda kommuner hålla ihop jakten.

För att långsiktigt stärka kunskapen om och förståelsen för balanserade, livskraftiga rovdjursstammar i Sverige bör en målmedveten satsning på forskning och kunskapsspridning genomföras. Rovdjurscentrat ”De 5 stora” i Järvsö är ett gott exempel på insatser för att öka den ömsesidiga förståelsen kring rovdjuren. 133

3.5.2 Oppositionspartierna Tre följdmotioner med anledning av propositionen En ny rovdjursförvaltning inkom från (MP), (S) respektive (V).

(MP) ställde sig skeptiska till ett flertal av regeringens förslag, bl.a. det gällande licensjakt.

Miljöpartiet de gröna anser att vargstammens tillväxt bör få fortsätta parallellt med åtgärder som syftar till att förbättra dess genetiska status och att riksdagen bör sätta ett nytt etappmål för vargstammen när den av regeringen tillsatta utvärderingen rapporterat sina resultat.

Miljöpartiet de gröna anser att det är olämpligt att nu öka jakttrycket på vargstammen. Att öka dödligheten i vargstammen skulle medföra att stammens genetiska status försämras snabbare. Detta är definitivt inte

133 Mot. 2007/08:MJ251 (C)

49/227

lämpligt innan åtgärder mot inaveln har genomförts och hunnit få effekt i vargstammen. Därför anser vi inte att licensjakt på varg ska införas.

Vi är övertygade om att det som har betydelse för acceptansen är möjligheten till skyddsjakt på de vargindivider som orsakar större problem än andra. Utrymmet för sådan skyddsjakt blir mindre om licensjakt införs. Detta är ett viktigt skäl till att avvisa förslaget om licensjakt.

Vidare är det inte möjligt att som regeringen förslår inrikta en kommande licensjakt på vargar som är ”genetiskt defekta” eftersom det inte finns några rimliga möjligheter att urskilja sådana individer ur en vild population av levande djur i skogen. Hög inavelskoefficient i sig behöver inte innebära att djuren bär på några defekter. 134

(S) delade ut både positiva och negativa omdömen till regeringens förslag. En ökad regionalisering välkomnades av partiet.

Det går i linje med den förda socialdemokratiska rovdjurspolitiken. Ett ökat lokalt inflytande och medbestämmande leder till större förståelse och acceptans för rovdjursförvaltningen.

Även förslaget om en begränsad licensjakt på varg mottogs positivt av (S), med vissa invändningar.

Jakten leder i sig till att vargen blir mer skygg för människor och undviker samhällen, vilket är positivt för lokalbefolkningen. Men det leder även till att vargen söker sig till nya områden – och det ger en naturligare spridning av vargen än genom fysisk förflyttning.

Det är mycket viktigt att denna licensjakt sker kontrollerat och begränsas till områden med stora bestånd. Regeringen menar att jakten främst ska inriktas på defekta vargar. Det ser vi som önskvärt, men vi ställer oss frågande till hur detta de facto ska kunna ske. Naturvårdsverket har fått i uppgift att utforma hur jakt på ”ej genetiskt värdefulla vargar” ska ske. Vi utgår ifrån att regeringen ställer upp fasta ramar för formen för licensjakt innan den tillåts. Det är av högsta vikt att nyinvandrade vargar skonas från jakt i möjligaste mån och att det tydliggörs vilka skyldigheter jägare har vid jakt på varg. 135

134 Mot. 2008/09:MJ24 (MP) 135 Mot. 2008/09:MJ22 (S)

50/227

(S) uttryckte mer negativa åsikter angående regeringens förslag om en införsel av vargar från öst, det ansågs istället att etappmålet för vargpopulationen bör ligga kvar på det idag uppsatta tills dess att utvärderingarna av en naturlig invandring av varg har skett. (S) motsatte sig också regeringens förslag att omformulera etappmålet, om 200 individer, till ett tak. 136

(V) anförde att det finns risker förknippade med att delegera beslut om rovdjursförvaltningen till länsstyrelserna.

Vänsterpartiet har ingenting att invända mot en regionalisering av rovdjursstammar som har uppnått en gynnsam bevarandestatus. Däremot är det av yttersta vikt att värna om våra hotade och missgynnade arter då bevarandet av dessa arter är en nationell angelägenhet. 137

Angående licensjakt på varg framförde (V) följande åsikter.

Regeringen föreslår i propositionen att lika många vargar som föds ska skjutas av – drygt 20 djur per år – dvs. drygt 10 % av den totala vargstammen. Vi anser inte att detta stämmer överens med regeringens formulering av detta som en ”begränsad och strikt kontrollerad” jakt.

Vänsterpartiet anser att det krävs långsiktigt grepp som baseras på en vetenskaplig grund för att skapa en hållbar och fungerande rovdjurspolitik. Att införa licensjakt kommer att polarisera frågan ytterligare. Däremot kan vi tänka oss att öppna upp för införande av licensjakt då vargstammen uppnått en gynnsam bevarandestatus. 138

Vidare uttryckte (V) kritik mot regeringens ändring av 28 § jaktförordningen och ansåg att paragrafen borde återgå till att endast gälla skydd av tamdjur innanför hägn.

I och med detta strider 28 § JF mot undantagsreglerna i EU:s art- och habitatdirektiv. Denna paragraf utgör ett stort hot mot upprätthållandet av vargstammens gynnsamma bevarandestatus. 139

3.6 Utskottsbetänkande I Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ställde sig utskottet bakom bedömningarna i regeringens rovdjursförvaltningsproposition och föreslog att riksdagen skulle godkänna regeringens förslag angående en regionaliserad rovdjursförvaltning samt, med vissa

136 Mot. 2008/09:MJ22 (S) 137 Mot. 2008/09:MJ23 (V) 138 Ibid. 139 Ibid.

51/227 formuleringsändringar, förslaget till mål för vargstammens utveckling. Samtliga motionsyrkanden avstyrktes av utskottet. 140

3.7 Rikdagens behandling Riksdagen biföll på alla punkter utskottets förslag. Fem punkter i betänkandet gick till votering medan övriga beslut fattades med acklamation.

Av dessa fem punkter röstade partierna i tre fall enligt blocktillhörighet (förutom (MP) som i två omröstningar helt avstod från att rösta). Dessa punkter behandlade vargstammens utveckling (punkten tog bl.a. upp att max 20 vargar införlivas i den svenska stammen t.o.m. 2014, att populationsstorleken inte borde överstiga 210 individer, att en begränsad licensjakt på varg ska införas, m.m.), försök och förberedelse till jaktbrott samt översyn av jaktlagstiftningen. Här röstade alltså regeringspartierna för utskottets förslag och (S), (V) och (MP) för reservationerna.

I de två resterande omröstningarna röstade majoriteten av (S) för utskottets förslag medan majoriteterna av (V) och (MP) röstade för respektive reservations förslag. Den ena av dessa punkter handlade om delegation till länsstyrelserna där utskottets förslag bifölls med 254 röster (S, M, C, Fp, Kd, V) mot 17 (V) för reservation 3 (V). 15 ledamöter (S, Mp) avstod från att rösta. Den andra punkten gällde skyddsjakt på enskilds initiativ där utskottets förslag bifölls med 254 röster (S, M, C, Fp, Kd, V) mot 35 röster (S, V, Mp) för reservation 22 (V, Mp). En ledamot (V) avstod från att rösta. 141

Punkt 3 (Delegation till länsstyrelserna) 1. utskottet 2. res. 3 (v) 3. res. 4 (MP) Kammaren fastställde med acklamation res. 3 som kontraproposition i huvudvoteringen. Huvudvotering: 254 för utskottet 17 för res. 3 15 avstod 63 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 102 s, 86 m, 24 c, 19 fp, 19 kd, 4 v För res. 3: 17 v

140 Bet. 2009/10:MJU8 141 Riksdagens protokoll 2009/10:18, 13 §

52/227

Avstod: 1 s, 14 mp Frånvarande: 27 s, 11 m, 5 c, 9 fp, 5 kd, 1 v, 5 mp Liselott Hagberg (FP) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Punkt 20 (Skyddsjakt på enskilds initiativ) 1. utskottet 2. res. 22 (v, mp) Votering: 254 för utskottet 35 för res. 22 1 avstod 59 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 102 s, 86 m, 24 c, 20 fp, 19 kd, 3 v För res. 22: 1 s, 17 v, 17 mp Avstod: 1 v Frånvarande: 27 s, 11 m, 5 c, 8 fp, 5 kd, 1 v, 2 mp142

3.8 Miljöomdöme för vargjakt Detta är ett av kraven Naturskyddsföreningen presenterat för partierna under den pågående mandatperioden. I bilaga 1 finns referenser för hur vi utdelade miljöomdöme för partiernas inställning inför valet 2006.

Det enda av de borgerliga partierna som uttryckte tveksamhet mot att införa licensjakt på varg för fyra år sedan var (FP), som i en partimotion från 2005/06 påpekade vikten av att ha en livskraftig vargstam, men att skyddsjakt kan vara nödvändig i ”enstaka fall”. Partimotionen föreslog heller inte licensjakt (se 1.4.2 i bilaga 1). Därför tilldelades (FP) grönt ljus för sin inställning 2006. (KD) och (M) ställde sig i motioner uttryckligen positiva till licensjakt på varg. Detta gav rött ljus. (C) öppnade i sina motioner 2005/06 för utökad skyddsjakt, men inte för licensjakt. (C) lovade dock i en enkät i Svensk Jakt inför valet att öppna för licensjakt på varg, och därför fick partiet gult ljus.

Bland oppositionspartierna var både (MP) och (V) mot licensjakt, och fick grönt ljus, medan (S) förvisso ställde sig tveksam till jakten, men uppmanade till vidare utredningar. (S) tilldelades därför gult ljus.

De enda två partier som tydligt tagit avstånd från licensjakt på varg under mandatperioden är (MP) och (V). Naturskyddsföreningen ger dem grön färg för detta.

142 Riksdagens protokoll 2009/10:18, 13 §

53/227

Regeringen, som öppnat för licensjakt och (S), som i motioner ställt sig positiv till en begränsad licensjakt på varg trots att den fortfarande av ArtDatabanken klassificeras som starkt hotad, får rött ljus.

Naturskyddsföreningens krav under mandatperioden : Stoppa licensjakten så länge vargen inte har gynnsam bevarandestatus.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD GUL RÖD GRÖN GRÖN GUL RÖD GRÖN GRÖN

54/227

Klimat och energi (4-8)

”Vi vill bevara de orörda älvarna och vi motsätter oss utbyggnad av vattenkraften.” (FP i valenkäten 2006)

”Elcertifikaten bör tas bort helt och hållet eftersom utsläppsrätterna ger tillräcklig styrverkan.” (M i valenkäten 2006)

”Den svenska regeringen har satt ett mycket ambitiöst mål att minska de svenska utsläppen av växthusgaser med 25 procent till 2020.” (S i valenkäten 2006)

”Vi anser inte att utnyttjande av kolsänkor skall räknas med.” (KD i valenkäten 2006)

55/227

4. Klimatmål

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Sätt klimatmål på minskning av växthusgasutsläpp med 30 procent inom Sverige till 2020.143

4.1 Bakgrund För att undvika mycket allvarliga ekologiska och ekonomiska effekter av klimatförändringen, har målet förts fram om att begränsa den globala temperaturökningen till två grader. 144 Detta mål har både EU och Sverige ställt sig bakom. Hur stora utsläppsminskningar som krävs för att temperaturökningen inte ska överskrida 2-graderstaket är delvis omdiskuterat. Regeringens vetenskapliga råd bedömer att atmosfärens innehåll av växthusgaser långsiktigt inte får vara högre än 400 ppm (miljondelar) koldioxidekvivalenter, CO2e. Andra anser att även denna koncentration är alltför hög. Eftersom halten redan idag är ca 450 ppm 145 , måste vi hur som helst på sikt minska halten växthusgaser i atmosfären för att temperaturstegringen inte ska bryta igenom 2-graderstaket. 146 Långsiktigt måste utsläppen bli lägre än den inlagring av koldioxid som sker i hav och växtlighet.

Mot denna bakgrund anser det vetenskapliga rådet att utsläppen i Sverige ska minska med 70-85 procent till 2050, jämfört med nivån 1990. Naturskyddsföreningen föreslår att politiken inriktas på att i jämn takt, successivt minska utsläppen av växthusgaser från Sverige. Är målet en minskning 1990-2050 på 80 procent, krävs en genomsnittlig

143 Naturskyddsföreningens krav var 30 procent i valenkäten 2006, men har tidigt under mandatperioden höjts till 40 procent med anledning av nya vetenskapliga rön, se bl.a. Naturskyddsföreningens klimatpolicy från 2009. 144 Stora delar av texten under 1.2 Bakgrund kommer från Naturskyddsföreningen 2009, Minus 40 procent till 2020 – så går det till , http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/rapport_klimat_mi nus40procent.pdf [2010-04-06] 145 Miljövårdsberedningens rapport 2007:03 146 Enligt vetenskapliga rådet bör de globala utsläppen fram till 2020 minska med 10 procent jämfört med 2004 för att koncentrationen av växthusgaser ska kunna stabiliseras till 400 ppm år 2150.

56/227 minskning per år 2005-2050 på omkring 3,3 procent. Det motsvarar en minskning fram till 2020 på drygt 40 procent, jämfört med 1990.

Även ett mål om minus 40 procent 1990-2020 innebär att den relativa minskningstakten 2020- 2050 måste vara högre än före 2020, dvs. att minskningskraven blir hårdare efter 2020. En lägre målnivå för 2020 än minus 40 procent får bl.a. mot denna bakgrund anses vara svårförenlig med mål om minskningar till 2050 på 80 eller 90 procent. En ambitiös politik under inledningsfasen ger bättre förutsättningar att nå målet för 2050, inte minst därför att kostnaderna för omställningen totalt sett sannolikt blir lägre än om man tvingas till mycket hastiga minskningar i slutskedet.

I diskussionen har det föreslagits att en del av de minskningar Sverige åtar sig internationellt ska uppnås genom insatser i utvecklingsländerna. Med insatser i andra delar av världen kan, enligt dessa idéer, kostnaderna för att minska utsläppen av växthusgaser hållas nere. Naturskyddsföreningen accepterar inte att insatser i andra länder – t ex i form av ett par av de mekanismer som finns inom Kyoto-avtalet (Joint Implementation, JI, eller Clean Development Mechanism, CDM) – ersätter åtgärder på hemmaplan. Samtidigt som få utvecklingsländer har utsläpp som överstiger den långsiktigt hållbara nivån på ett ton per person och år, ligger växthusgasutsläppen från Sverige per capita 7-8 gånger över denna nivå. Det är inte utvecklingsländernas utsläpp som är det stora bekymret, det är utsläppen från den industrialiserade världen, bl.a. Sverige, som är huvudproblemet. I ett långsiktigt globalt perspektiv vore det inte alls kostnadseffektivt att skjuta åtgärder i industriländer på framtiden.

Naturskyddsföreningens krav inför riksdagsvalet 2006 grundade sig alltså i långtgående mål för utsläppsminskningar till 2050 som Sverige och EU redan ställt sig bakom. Inom EU hade den politiska processen för att fastställa ett gemensamt klimatmål till 2020 för hela EU redan startat 2006. Till FN-mötet i Köpenhamn i december 2009 hade både EU och Sverige uttryckt en önskan om att komma med politiskt fastställda mål för hur mycket EU och varje enskilt medlemsland kommer att sänka de årliga växthusgasutsläppen till 2020 jämfört med 1990. Detta ansågs vara en förutsättning för att åstadkomma en världsomfattande och heltäckande överenskommelse för tiden efter 2012, som skulle bygga vidare på det s.k. Kyotoprotokollet inom FN-konventionen om klimatförändringarna (UNFCC).

Den svenska regeringen fattade tillsammans med de övriga europeiska stats- och regeringscheferna inom ramen för Europeiska rådet i mars 2007 beslut om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till år 2020 jämfört med år 1990. Dessutom lades det till beslutet en paragraf som uttryckte att ”industriländerna bör fortsätta att vara pådrivande genom att förbinda sig att kollektivt minska sina utsläpp av växthusgaser i storleksordningen 30 procent fram till 2020, jämfört med 1990. De bör göra detta även i syfte att kollektivt minska sina utsläpp med 60−80 procent fram till 2050, jämfört med

57/227

1990.”147 I vaga ordalag 148 beslutades också att om en internationell överenskommelse kan nås (t.ex. inom ramen för FN-konventionen) åtar sig EU att minska utsläppen med 30 procent till 2020. Målsättningen har därefter konkretiserats i EU:s s.k. klimat- och energipaket som godkändes av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i december 2008.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 fördelar minskningsbördan mellan länderna med avseende på deras relativa välstånd (BNP per capita). Medlemsländernas nationella utsläppsåtagande varierar mellan en ökning med 20 procent till en minskning med 20 procent, jämfört med 2005 års nivåer. Medlemsländerna är tillåtna i sin nationella förvaltning att lagstifta om lägre nivåer, dvs. gå längre i minskningsåtaganden.

Ett utsläppsmål för ett land kan formuleras på i huvudsak två sätt: antingen med avseende på att minska utsläpp i nationen eller med avseende på att minska utsläpp för nationen. I det senare fallet kan en nation genom att köpa överlåtbara utsläppsrättigheter via Kyotoprotokollets mekanismer komplettera inhemska utsläppsminskningar med utsläppsminskningar i andra länder. EU-regleringen tillåter att stora delar av de nationella minskningarna sker genom köp av utsläppsrätter i andra EU- länder. Således kräver inte EU:s klimatmål att alla, inte ens majoriteten av utsläppsminskningarna, sker inom EU. Det gjorde däremot Naturskyddsföreningen i kravet 2006, nämligen att hela utsläppsmålet skulle åstadkommas på hemmaplan.

4.2 Initiativ/ SOU under mandatperioden Regeringen har tagit följande initiativ inför beslut om klimatmål under mandatperioden:

1. Vetenskapliga rådet för klimatfrågor

Statsrådet Andreas Carlgren tillsatte genom beslut den 21 december 2006 Vetenskapliga rådet för klimatfrågor inom Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A). Rådet har haft i uppdrag att bidra med vetenskapliga bedömningar som underlag till den parlamentariska beredningen för översyn av klimatpolitiken (M 2007:03). En viktig uppgift har varit att ge underlag och rekommendationer till mål för den svenska klimatpolitiken nationellt, i EU och internationellt. Rådet tillsattes för tiden 1 januari till 1 september 2007. 149

147 Europeiska rådet den 8-9 mars 2007, ordförandeskapets slutsatser, punkt 30. 148 Ibid. punkt 31. 149 Vetenskapligt underlag för klimatpolitiken . Miljövårdsberedningens rapport 2007:03, s. 3

58/227

Med anledningen av diskussionen om mål för den nationella klimatpolitiken anser rådet följande:

Utfallet av olika fördelningsmodeller visar att EU9 behöver minska sina utsläpp jämfört med 1990 med i storleksordningen 30– 40 procent till år 2020 och 75–90 procent till 2050 för att tvågradersmålet sannolikt ska klaras.

[…]

För svensk del pekar beräkningarna med olika fördelningsmodeller på att Sverige, för att bidra med sin andel av det globala ansvaret för att långsiktigt stabilisera växthusgaskoncentrationen på 400 ppmv CO2e, behöver minska utsläppen med ungefär 20–25 procent till år 2020 jämfört med 1990 års nivå.

[…]

Anledningen är att Sverige redan har förhållandevis låga utsläpp av växthusgaser relativt befolkning och BNP-nivå. 150

2. Parlamentariskt sammansatt klimatberedning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 april 2007 tillkallade chefen för Miljödepartementet en parlamentarisk beredning, med uppdrag att genomföra en övergripande översyn av den svenska klimatpolitiken inför kontrollstation 2008. Beredningen antog namnet Klimatberedningen. 151

Den parlamentariska beredningens huvuduppgift var att utgöra beredning inför den klimatpolitiska propositionen 2008. Klimatberedningen hade en ledamot per riksdagsparti utöver ordföranden Hans Jonsson, tillika styrelseordförande i Länsförsäkringar AB. Klimatberedningen lämnade sitt betänkande till miljöminister Carlgren i mars 2008. Av det går att utläsa följande:

Sverige ska sätta ett nationellt mål som anger vårt bidrag inom en global och övergripande klimatöverenskommelse. Det ska motsvara Sveriges åtagande inom ramen för en utsläppsminskning på 30 procent inom EU. Enligt Beredningens beräkningar motsvarar detta en utsläppsminskning på ca 35 procent, och ett genomförande av hela Beredningens handlingsplan

150 Vetenskapligt underlag för klimatpolitiken . Miljövårdsberedningens rapport 2007:03, s. 77ff. 151 SOU 2008:24, Svensk klimatpolitik , betänkande av Klimatberedningen, s. 3

59/227

skulle ge ytterligare ca 3 procentenheter i utsläppsminskningar. […] Målet ska innefatta användning av mekanismer som liknar dagens projektbaserade mekanismer enligt Kyotoprotokollet. Sverige ska verka för vidgade möjligheter att använda sådana flexibla mekanismer vid förverkligandet av EU:s gemensamma utsläppsminskning på 30 procent, såväl genom åtgärder inom EU som genom av EU-länderna bekostade åtgärder utanför EU. 152

Beredningen bedömer att vi bör utgå från att ett internationellt avtal kommer till stånd och att EU:s mål för utsläppen i unionen som helhet därmed blir en minskning med 30 procent mellan år 1990 och 2020. Beredningen väljer därmed att föreslå ett mål som överstiger det förslag till åtagande för Sverige som kommissionen presenterade i januari 2008. Det gör också Sverige väl förberett för att klara sin andel av ett eventuellt kommande åtagande från EU att minska utsläppen med 30 procent. Dessutom anser Beredningen att Sverige med de åtgärder som Beredningen föreslår i handlingsplanen mycket väl och till acceptabla kostnader kan uppnå det mål till år 2020 som Beredningen föreslår. 153

Flera av Klimatberedningens ledamöter har lämnat reservationer och särskilda yttranden. Av betänkandet framgår bl.a. följande:

Reservation av Lena Hallengren (s), Wiwi-Anne Johansson (v) och Maria Wetterstrand (MP)

[…] Vid klimatkonferensen i Bali i december 2007 slogs bland annat fast att de industrialiserade länderna måste minska sina utsläpp med mellan 25 och 40 procent till år 2020 för att vi ska kunna hålla den globala temperaturhöjningen under kritiska två grader och undvika en storskalig global klimatförändring. Som ett rikt land med ovanligt god potential bör Sverige ligga högt. Vi tre partier anser gemensamt att Sverige bör minska sina utsläpp med 40 % till 2020 i förhållande till 1990 års nivå. Den borgerliga majoriteten i beredningen vill minska utsläppen med ungefär tio procentenheter mindre.

[…] Vi står helt bakom beredningens förslag gällande höga ambitioner för att genomföra utsläppsminskningar i andra länder. Internationella satsningar för hållbar utveckling kan ha stor betydelse för världens fattiga länder. […] Däremot delar vi inte den borgerliga majoritetens förslag till

152 SOU 2008:24, s. 177 153 Ibid. s. 192

60/227

nationellt mål till år 2020. Efter långa förhandlingar internt mellan de borgerliga partierna presenterade man ett mål som inte är ett mål. Deras vagt formulerade mål på 38 procent utgår ifrån att detta är vad EU kommer att tvinga Sverige till om EU som helhet ska klara 30 procent. Det framgår inte hur stor andel av de 38 % man föreslår som ska bestå av internationella insatser. Utåt har företrädarna för de borgerliga partierna i beredningen sagt åtta procent men man öppnar samtidigt för att inom EU förhandla fram ett högre tak för internationella insatser. […]154

Det går således att utläsa att de tre oppositionspartierna (S), (V) och (MP) har ställt upp ett gemensamt krav på klimatmål som överensstämmer med Naturskyddsföreningens. Nedan är en fortsättning på partiernas reservation i Klimatberedningens betänkande.

Vi föredrar i stället ett separat nationellt mål med tydliga sektorsmål som går att följa upp samt ett separat internationellt mål. […]Vi menar att 40 % i utsläppsminskning till 2020 i förhållande till 1990 års nivå är en rimlig målsättning för Sverige. 155

Av ett särskilt yttrande till betänkandet av Anders Wijkman (KD) framkommer att han ställer sig mellan Klimatberedningens huvudsakliga förslag på utsläppsminskningar till 2020, dvs. 38 procent inklusive flexibla mekanismer och utsläppsminskningar i andra EU- länder, och oppositionspartiernas förslag på 40 procents minskning i Sverige utöver särskilda internationella klimatåtgärder (som inte specificeras i procent eller värde).

Särskilt yttrande av Anders Wijkman (KD)

[…]Om beredningen sålunda lyckats i en av sina två huvuduppgifter, har den dock misslyckats i den andra, den att föreslå ett utsläppsmål för år 2020. Det optimala hade självklart varit ett enigt betänkande även i denna punkt. Det hade sänt en tydlig signal till medborgarna om vikten av ett ambitiöst mål för att stabilisera klimatet och betydelsen av bredast möjliga samarbete över partigränserna. En enig beredning vad gäller målet hade varit ett viktigt budskap till omvärlden om Sveriges vilja att vara pådrivande i klimatarbetet. Nu blev det inte så. Istället är det budskap som sänds – både inåt landet och utomlands − en signal om split och splittring. [… ] Jag ville själv gå längre i fråga om utsläppsmål än den reduktion om 38 %, inkl. flexibla mekanismer, som majoriteten nu står för. Jag kunde

154 SOU 2008:24, s. 435ff. 155 Ibid. s. 438

61/227

dock inte biträda oppositionens förslag om en reduktion på 40 % enbart på hemmaplan. 156

3. Kommissionen för hållbar utveckling

Regeringen tillsatte i december 2006 en kommission för hållbar utveckling, med statsminister Reinfeldt som ordförande och miljöminister Carlgren som viceordförande. Enligt regeringens hemsida ska kommissionen ”främja arbete över sektorsgränser, anlägga ett internationellt perspektiv och se till såväl ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter.” 157 Klimatförändringarna står i fokus för kommissionens arbete. Ledamöterna i kommissionen är företrädare för intresseorganisationer, företag och akademin. Ett sekretariat i Regeringskansliet biträder kommissionen med att genomföra dialoger utanför kommissionen. Kommissionen ordnade 15 sammanträden, seminarier och dialogmöten mellan mars 2007 och april 2009. Kommissionens arbete har därefter upphört. Inom ramen för kommissionens skriftserie har fem rapporter publicerats. 158

4.3 Propositioner och förordningar Regeringen skrev i propositionen för det svenska klimatmålet att ärendet beretts så här:

Den 19 april 2007 bemyndigade regeringen chefen för Miljödepartementet att tillkalla en parlamentarisk beredning för översyn av klimatpolitiken. Beredningen tog namnet Klimatberedningen. Ett särskilt vetenskapligt råd har bistått beredningen vad gäller det vetenskapliga underlaget för klimatpolitiken och rådets slutsatser har publicerats i Miljövårdsberedningens rapport 2007:03. […]Klimatberedningens slutbetänkande Svensk klimatpolitik (SOU 2008:24) redovisades i mars 2008 och har remissbehandlats.

Regeringen presenterar för riksdagen under mars 2008 en sammanhållen klimat- och energipolitik i två propositioner. I den klimatpolitiska propositionen 2008/09:162 anges målnivåer för utsläpp av växthusgaser och en samlad åtgärdsplan för att uppnå målen. Handlingsplanen för fossiloberoende fordonsflotta redovisas i den klimatpolitiska propositionen. I den energipolitiska propositionen lämnas förslag avseende energisektorn. Handlingsplanerna för energieffektivisering och förnybar energi redovisas i den energipolitiska propositionen.

Klimatmålet till 2020 uttrycks i propositionen på följande sätt:

40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser. Målet avser den icke handlande sektorn och innebär en minskning av utsläppen av klimatgaser med 20

156 SOU 2008:24, s. 459f. 157 Regeringskansliet 2007-05-07, http://www.sweden.gov.se/sb/d/8882 [2010-04-07] 158 Regeringskansliet 2009-04-15, http://www.sweden.gov.se/sb/d/8882/a/109324 [2010-04-07]

62/227

miljoner ton i förhållande till 1990 års nivå. Två tredjedelar av dessa minskningar sker i Sverige och en tredjedel i form av investeringar i andra EU- länder eller flexibla mekanismer som CDM (Clean Development Mechanism). För att nå målet kommer regeringen att presentera förslag om utvecklade ekonomiska styrmedel, bland annat höjd koldioxidskatt, samt minskade eller slopade undantag. Även drivmedelsskatter och övriga energiskatter kan komma att höjas. Sammantaget ska dessa utvecklade ekonomiska styrmedel ge ett bidrag om två miljoner ton i minskade utsläpp av klimatgaser. 159 [Naturskyddsföreningens fetstil]

Enligt regeringens beräkningar så måste utsläppen av växthusgaser angivet i koldioxidekvivalenter minska med ca 20 miljoner ton för att utsläppen ska vara 40 procent lägre till 2020 jämfört med 1990. Enligt proposition 2008/09:162 så beräknas målet att nås med åtgärder enligt tabellen nedan.

Beräknad reduktion mellan 1990 och 2020, cirka miljoner ton växthusgaser angivet i koldioxidekvivalenter. Utsläppsminskningar mellan 1990 och 2007 4 Prognos beslutade nationella åtgärder 2008 -2012 5 Utvecklade ekonomiska styrmedel 2 Nationellt genomförande av gemensamma EU -beslut 2 Reduktion övriga åtgärder 0,3 Reduktion genom investeringar i andra EU -länder och flexibla 6,7 mekanismer Mål 2020 20 Tabell över den beräknade reduktionen av växthusgaser mellan 1990-2020 Tabellen kommer från regeringens informationsblad om propositionerna 2008/09:162 och 163, mars 2009.

Av fetstilen i citatet samt av tabellen ovan framgår att regeringens mål på 40 procent minskning av växthusgasen inte motsvarar Naturskyddsföreningens krav, eftersom delar (6,7/20) av de svenska utsläppsminskningarna ska åstadkommas genom investeringar i utvecklingsländer eller utsläppsminskningar i andra EU-länder. Endast två tredjedelar av 40-procentsmålet (eller 13,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter), alltså ca 27 procent, ska utföras inom Sverige. Naturskyddsföreningen krävde däremot 2006 en minskning av växthusgasutsläpp med minst 30 procent inom Sverige till 2020, ett krav som under mandatperioden uppgraderats till 40 procent.

Regeringens förslag är heller inte en höjning jämför med de sammantaget 38 procent som den parlamentariska Klimatberedningen föreslagit, trots att procentsatsen i propositionen till synes är högre. Skillnaden är vilka beräkningsgrunder som är

159 Prop. 2008/09:162, s. 12

63/227 tillämpade. Som framgår av citatet ovan avser regeringens klimatmål endast den icke handlande sektorn, jämfört med Sveriges totala utsläpp som var beräkningsgrunden i Klimatberedningen. Det 38-procentiga minskningsmålet till 2020 i Klimatberedningen beräknades ge en reduktion på ca 27 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2020 160 , dvs. betydligt högre än regeringens 40-procentsmål. Det är dock viktigt att understryka att Klimatberedningens förslag presenterades innan EU:s klimatpaket var färdigförhandlat. Därför innehöll det ”grova uppskattningar” 161 om de verksamheter som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. EU:s gemensamma mål för den handlande sektorn sattes sedan för hela EU i december 2008. Då fattades även beslut om att EU:s utsläppshandel fr.o.m. 2013 inte längre ska arbeta med separata nationella tak för tilldelning av utsläppsrätter, utan i stället ha ett gemensamt tak för hela EU. Det kommer då bli svårt att följa upp ett nationellt mål för de totala utsläppen i Sverige. När regeringen i mars 2009 presenterade sitt klimatmål var det således givet att det svenska klimatmålet endast skulle omfatta den icke handlande sektorn (dvs. transporter, bostäder, avfallsanläggningar, jord- och skogsburk och vattenbruk samt delar av industri mm.).

Enligt propositionen hade de flesta remissinstanser förespråkat en utsläppsreduktion i storleksordningen 35-40 procent. 162 Flertalet remissinstanser ansåg enligt propositionen att varken svenska kolsänkor eller flexibla mekanismer bör ingå i målet. Naturskyddsföreningen skrev bl.a. följande i sitt remissvar.

Naturskyddsföreningen anser istället att riksdagen bör anta ett tredelat klimatmål. Det första benet i klimatmålet som avser minskningen av utsläppen i Sverige ska formuleras som att växthusgasutsläppen i Sverige ska minska med minst 40 procent till år 2020 (minskningarna genomförs i Sverige utan att utnyttja de flexibla mekanismerna och kolsänkor) och till år 2050 behöver utsläppen av växthusgaser minska med minst 90 procent i Sverige för att upphöra senast i slutet av århundradet. Sverige bör införa ett andra ben i klimatmålet 2020 till stöd för teknologisamarbete med fattiga länder för klimatsmart utveckling. Detta bör till en början vara minst 3 miljarder årligen – utöver enprocentmålet för svenskt bistånd – för att sedan öka kraftigt. Det tredje benet i Sveriges klimatmål om tillgängliggörandet av resurser och processer för klimatanpassning i fattiga länder bör vara av samma storleksordning. 163

160 SOU 2008:24, s. 197 161 SOU 2008:24, s. 198 162 Prop. 2008/09:162, s. 32 163 Naturskyddsföreningens synpunkter på Klimatberedningens slutbetänkande ”Svensk klimatpolitik” (SOU 2008:24), dnr 152/2008

64/227

4.4 Utskottsbetänkande Riksdagens miljöutskott ställde sig i utskottsbetänkande 2008/09:MJU28 bakom vad regeringen förordar om mål för den svenska klimatpolitiken till 2020. Med anledning av lagstiftning om klimatmål avslår utskottet bl.a. fyra följdmotioner (se avsnitt nedan). Oppositionspartierna (MP, S, V) gör en gemensam reservation angående klimatmålet till 2020. Ställningstagandet lyder:

Vi anser att utsläppen i Sverige för 2020 i den sektor som inte handlar med utsläppsrätter bör vara 45 % lägre än utsläppen för 1990 under förutsättning att EU, efter en internationell överenskommelse i Köpenhamn i december 2009, lägger ut 30 % utsläppsminskning i den handlande sektorn. Med dessa förutsättningar kommer de totala utsläppen i Sverige att minska med ca 40 %. Om EU i stället lägger ut 20 % i den handlande sektorn, bör målet för den icke handlande sektorn revideras. Målet för den icke handlande sektorn ska genomföras i Sverige och ska inte omfatta åtgärder i andra länder. Upptag och utsläpp till och från skogsbruk och annan markanvändning bör inte inkluderas i det nationella målet för 2020. 164

4.5 Motioner Oppositionspartierna lägger en gemensam följdmotion med anledning av proposition 2008/09:162 för att presentera sitt samlade alternativ till regeringens klimat- och energipolitik.

För det nationella målet utgår vi från samma ambitioner som de rödgröna partierna uttryckte i vår gemensamma reservation i Klimatberedningen, nämligen att de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige bör minska med 40 procent från 1990 till 2020. Sammanlagt innebär detta en minskning med 28,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. […]

Vi förutsätter att EU, efter en internationell överenskommelse i Köpenhamn i december 2009, lägger ut 30 procents utsläppsminskning i den handlande sektorn, vilket i Sverige skulle motsvara 6,6 miljoner ton. Återstående utsläppsreducering, 22,2 miljoner ton, bör då uppnås i den icke-handlande sektorn, vilket motsvarar en utsläppsreducering med ca 44,4 procent. Vi föreslår mot denna bakgrund att det nationella målet fastställs till 45 procents utsläppsminskning i den icke-handlande sektorn mellan 1990 och 2020. 165

164 Bet. 2008/09:MJU28, res. 4 165 Mot. 2008/09:MJ17 (MP, S, V), s. 17

65/227

Regeringens klimatmål för 2020 innebär att en tredjedel av den föreslagna utsläppsreduceringen på 40 procent i den icke-handlande sektorn ska kunna uppnås genom utsläppsreduktioner i andra länder. Detta motsvarar 6,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Vi anser att målet för utsläppsreduktioner i andra länder bör vara i den storleksordningen. Till skillnad från regeringen anser vi att Sveriges internationella klimatinsatser främst ska riktas mot utvecklingsländer. 166

I separata kommittémotioner redovisar oppositionspartierna ytterligare förslag på hur det gemensamma klimatmålet ska nås. 167 Eftersom dessa förslag inte direkt berör det övergripande klimatmålet, lämnas de utanför granskningsunderlaget.

(MP) föreslog i en kommittémotion från 2007/08 att Sverige borde ha ett nationellt klimatmål som avser åren 2015, 2020 och 2050 med en åtminstone linjär minskning för mellanliggande år.168 Detta ligger i linje med Naturskyddsföreningens resonemang i rapporten Minus 40 procent – så går det till . I ännu en kommittémotion från samma riksmöte föreslog (MP) att riksdagen beslutar att Sveriges mål för minskningen av växthusgaser för 2020 ska vara minst 40 procent räknat från 1990 års nivå.169

(V) föreslog i en partimotion från 2007/08 att klimatmålet till 2020 måste medföra utsläppen i Sverige bör minska med minst 35 procent jämfört med 1990 års nivå. Utgångspunkten är att hålla temperaturökningen under två grader, 170 vilket även varit utgångspunkten för Naturskyddsföreningens beräkningar.

Av tabellen nedan framgår hur regeringens klimatmål för utsläppsminskningar för den icke handlande sektorn inom Sverige förhåller sig till oppositionspartiernas och Naturskyddsföreningens uttalade förslag. Anledningen till att oppositionens förslag ligger högre än Naturskyddsföreningens är att deras beräkningar grundar sig på att EU ska kräver 30 procents utsläppsreduktion på den handlande sektorn. För att uppnå ett nationellt mål för både den handlande och icke handlande sektorn krävs då en utsläppsreduktion på 44,4 procent för den icke handlande sektorn. Naturskyddsföreningens beräkningar baseras idag på en utsläppsreduktion på 40 procent för den handlande sektorn.

166 Mot. 2008/09:MJ17 (MP, S, V), s. 18 167 Mot. 2008/09:MJ16 (S), 2008/09:MJ18 (V), 2008/09:MJ19 (MP) 168 Mot. 2007/08:MJ300 (MP) 169 Mot. 2007/08:MJ463 (MP) 170 Mot. 2007/08:MJ449 (V)

66/227

Regeringens förslag Oppositionens Naturskydds- förslag föreningens krav

Mål för 13,3 Mton CO2e 22,2 Mton CO2e 20,8 Mton CO2e* utsläppsminskningar för den icke handlande sektorn inom Sverige

Tabell över regerings, oppositionspartiernas och Naturskyddsföreningens krav på utsläppsminskningar.

* 1990 års utsläpp för den icke handlande sektorn var ca 50,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Naturskyddsföreningen har räknat på att växthusgasutsläppen från de icke handlande sektorerna i Sverige till år 2020 bör minskas till 30 miljoner ton, det vill säga en minskning med 20,8 miljoner ton (ca 40 procent) jämfört med 1990 med beaktande av att vissa verksamheter från 2008 överförs från den icke handlande till den handlande sektorn. 171

4.6 Rikdagens behandling Av riksdagsdebatten i samband med omröstningen om utskottsbetänkandet 172 debatterades bl.a. betydelsen av de olika procentsatserna vad gäller procentsatserna. Miljöminister Carlgren (C) kritiserade oppositionspartierna för att ha lagt ett förslag på klimatmål som saknar förslag på konkreta åtgärder att uppnå målet. Oppositionen kritiserar bl.a. regeringen för att ha lagt ett mindre ambitiöst klimatmål jämfört med den parlamentariska Klimatberedningen.

Riksdagen voterade om utskottets riktlinjer för klimatpolitiken med följande resultat:

Punkt 6 (Mål till 2020) 1. utskottet 2. res. 4 (s, v, mp) Votering: 154 för utskottet 150 för res. 4 45 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 86 m, 26 c, 24 fp, 18 kd För res. 4: 112 s, 19 v, 19 mp Frånvarande: 18 s, 11 m, 3 c, 4 fp, 6 kd, 3 v 173

171 Se Naturskyddsföreningens rapport från 2009, Minus 40 procent – så går det till . 172 Protokoll 2008/09:132 173 Protokoll 2008/09:133, 12 §

67/227

4.7 Miljöomdöme för klimatmål Varken (KD) eller (M) instämde i föreningens krav om ambitiöst klimatmål inför valet 2006. Heller inte (S) eller (V), som inför valet hade enats om ett lägre klimatmål om 25 procent minskning av växthusgaserna till 2020. Dessa fyra partier fick därför rött ljus som miljöomdöme. (FP), (C) och (MP), däremot, ställde upp på föreningens krav 2006, och fick därför grönt ljus.

Utfallet av den förda riksdagspolitiken under mandatperioden var tydligt: (FP) och (C) tvingades växla ned ambitionerna i de interna regeringsförhandlingarna som landade på 27 procent minskningar till 2020 inom Sverige. Regeringspartierna uppfyllde därmed inte föreningens förväntningar, och tilldelas alla rött ljus, medan oppositionspartierna (S) och (V) tillsammans höjde ambitionerna jämfört med sina vallöften 2006. Även (MP) håller sitt vallöfte och får tillsammans med (S) och (V) grönt ljus för sitt agerande i riksdagen.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Sätt klimatmål på minskning av växthusgasutsläpp med 30 procent inom Sverige till 2020.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD GRÖN RÖD GRÖN GRÖN RÖD GRÖN RÖD GRÖN

68/227

5. Koldioxidskatt

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV UNDER MANDATPERIODEN

Höj koldioxidskatten för den lätta industrin som inte ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter.174

5.1 Bakgrund Koldioxidskatten är en punktskatt som tillämpas på drivmedel och uppvärmningsbränslen som omfattas av EU:s energiskattedirektiv. Skatten fångar en stor del av de koldioxidutsläpp som sker i Sverige, men inte allt. Bränslen som används för flyg och sjöfart omfattas exempelvis inte av skatten. Viss användning av kol inom bl.a. järn- och stålindustrin är idag också befriad från skatt.

Koldioxidskatten har en generell skattenivå, en s.k. normalskattesats, som är proportionell mot de koldioxidutsläpp som uppstår vid förbränning av bränslet. Normalskattesatsen har utvecklats under de senaste mandatperioderna från att ha motsvarat 25 öre per kg koldioxid 1991, 34 öre 1994 (+10 procent jämfört med 1991), 37 öre 1998 (+9 procent), 63 öre 2002 (+70 procent) och 93 öre vid början av nuvarande mandatperiod 2006 (+48 procent).175 Enligt lag justeras normalskattesatsen numera årligen med avseende på inflationen enligt KPI. Däremot justeras skatten fortfarande inte med avseende på utveckling i köpkraften, dvs. löneökningar efter inflation, något som f.ö. Vägverket rekommenderade 2004 i syfte att förbättra skattens styreffekt.

Trots den generella skattenivån, har koldioxidskatten en rad olika undantagsregler och skattelättnader för branscher och aktörer, vilket innebär att skattetrycket är mycket diversifierat. På uppvärmningsbränslen utgår exempelvis i hushålls- och tjänstesektorn full koldioxidskatt. Även privata inköp av bensin och diesel som drivmedel är belagda

174 Ett krav som framfördes bl.a. i Naturskyddsföreningen 2007, Tio förslag för en bättre klimatpolitik 175 Naturvårdsverket 2004, Utvärdering av styrmedel i klimatpolitiken – delrapport 2 i Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till Kontrollstation 2004.

69/227 med 100 procent koldioxidskatt. För industri utanför den europeiska utsläppshandeln 176 , jord-, skogs- och vattenbruk samt den lätta industrin, är däremot koldioxidskatten nedsatt till 21 procent av hushållsnivån. Industrier som är inkluderade i EU:s handel för utsläppsrätter hade vid mandatperiodens början däremot koldioxidskatten nedsatt till 15 procent av hushållsnivån. Dessa och fler omfattande reduceringar eller undantag för industrin medför att är privata hushåll som betalar den största andelen av koldioxidskatten. Tabellen nedan visar fördelning av skatteintäkterna 2006.

Hushåll Transport- Bygg- Jord- och Parti- och El-, gas- Fastighets- Offentlig företag industri skogsbruk detajhandel, och förvaltning förbruk- reparationer fjärrvärme- ning verk

41,0 % 17,9 % 6,8 % 6,3 % 5,2 % 4,1 % 2,4 % 2,3 %

Tabell över fördelning av intäkter från koldioxidskatten (senaste statistiken) Taget från SCB:s miljöräkenskaper på www.mirdata.scb.se [2010-06-01]

Ofta framhålls att koldioxidskatten är ett effektivt styrmedel för att minska utsläppen. Detta är också anledningen till att Naturskyddsföreningen förespråkat skatten. Däremot får inte en koldioxidskatt alltid denna minskningseffekt. Teoretiskt sett bör koldioxidbeskattning för industrier som ingår i ett utsläppshandelssystem inte medföra någon sänkning av utsläppen, utan endast en geografisk omfördelning av var utsläppen sker. Detta eftersom det finns ett gemensamt sänkningsmål för hela handelsområdet. Följande exempel kan användas för att tydliggöra problematiken. Antag att land A och land B har ett gemensamt system för utsläppshandel. Om land A dessutom inför en koldioxidskatt på industrin kommer detta innebära att företagens utsläppspriser i land A kommer att öka i relation till land B. En prishöjning av utsläpp i land A kommer göra att efterfrågan minskar och att en del av utsläppen överförs till land B. Tillsammans kommer land A och B tillsammans släppa ut lika mycket som de hade gjort även utan koldioxidskatt. I detta fall blir koldioxidskatten ett instrument för statsintäkter, snarare än styrmedel för miljön.

Att Sverige fortfarande har en skatt för industrier som ingår i EU:s utsläppshandel skulle dock kunna motiveras med att Sverige har högre utsläppsmål än övriga EU och att Sverige därför vill förskjuta delar av sina utsläpp till andra länder. Men denna koldioxidskatt får förmodligen inte få någon märkbar effekt på de totala utsläppen.

Koldioxidskatter som däremot tas ut på industrier som inte omfattas av utsläppshandeln kan användas som styrmedel för att reducera utsläppen, förutsatt att det inte sker någon

176 Industrier med SNI-kod 10-37, bl.a. livsmedelsindustrin, textilindustrin, trävarutillverkning, kemisk industri, gummi- och plastindustri och verkstadsindustri.

70/227 form av s.k. koldioxidläckage, dvs. att industrierna flyttar utomlands till länder som inte har koldioxidskatt. Enligt beräkningar från Energimyndigheten och Naturvårdsverket har den svenska koldioxidskatten inte haft någon betydande effekt på utsläppsminskningarna för industrin utanför EU:s handelssystem de senaste tjugo åren i Sverige. 177 Myndigheterna har hävdat att detta främst beror på de undantag och nedsättningar som finns för denna industri. De menade dock att de negativa effekterna på vissa industrier, framför allt livsmedelsindustrin och gummiföretag bedöms vara för stora för att förorda en höjning av koldioxidskatten. För verkstadsindustrin bedömdes följande.

Potentialen till utsläppsreduktion inom verkstadsindustrin bedöms dock vara relativt god och en ökad skatt skulle inte leda till några stora konsekvenser för konkurrenskraften inom denna sektor, med undantag för metallvaruindustrin. 178

På uppdrag av Energimyndigheten gjorde konsultfirman ÅF en utredning av möjligheterna att minska koldioxidutsläppen i näringar som inte omfattas av utsläppshandeln och som har nedsättning av koldioxidskatten. Slutsatsen från utredningen var att omkring 40 procent av de totala utsläppen från näringen som inte omfattas av utsläppshandeln, framför allt verkstadsindustri och jordbruk, skulle få relativt stora sänkningar av koldioxidutsläppen vid en höjt skattetryck. 179

Sammanfattningsvis kan riksdagen höja koldioxidskatten för industrier utanför utsläppshandeln på två olika sätt. Dels genom att höja normalskattenivån utöver inflationen och dels genom att förändra nedsättningen av skattetrycket från 21 procent av hushållsnivån i början av mandatperioden.

5.2 Initiativ under mandatperioden Regeringen har gjort två förändringar av koldioxidskattens normalskattesats under mandatperioden. För det första, i syfte att ”förbättra miljöstyrningen” höjdes skatten med 6 öre per kg koldioxid (6,3 %) i budgetpropositionen för 2008. 180 Tillsammans med omräkningen enligt KPI motsvarade den nya nivå då 101 öre per kg koldioxidutsläpp. Den andra ändringen initierades av budgetpropositionen för 2010, då skattesatsen höjdes med ytterligare 1 öre. 181 Normalskattesatsen har således ökat från 93 öre den 1 januari 2007 till 105 öre den 1 januari 2010.

177 Energimyndigheten och Naturvårdsverket 2007, Styrmedel i klimatpolitiken – Delrapport 2 i Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till Kontrollstation 2008. 178 Energimyndigheten och Naturvårdsverket 2007, Styrmedel i klimatpolitiken – Delrapport 2 i Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till Kontrollstation 2008, s. 222 179 ÅF 2007, Konsekvenser av en höjd koldioxidskatt i den icke-handlande delen av industrin. 180 Prop. 2007/08:1 181 Prop. 2009/10:1

71/227

Regeringen aviserade i 2009 års klimatproposition vissa strukturella förändringar av koldioxidskattesystemet, i syfte att göra det enklare att genomföra träffsäkra och ändamålsenliga styrmedelsförändringar. 182 I en departementspromemoria från 2008 utvecklades vidare de teoretiska utgångspunkter och allmänna principer som bör gälla för samordnade och effektiva ekonomiska styrmedel på klimat- och energiområdet. I promemorian drogs följande slutsatser.

En grundläggande tanke och en förutsättning för att styrningen ska bli kostnadseffektiv är att styrmedlet riktar sig mot det grundproblem som ska åtgärdas. Eftersom utsläpp av koldioxid är grundproblemet, bör styrmedlet så direkt och träffsäkert som möjligt utformas så att utsläppen av koldioxid blir så dyrt att den externa effekten beaktas i adekvat utsträckning. Detta är huvudmotivet för en koldioxidskatt.[…]

Koldioxidskatten bör utgå från en generell nivå som ska bestämmas av beslutsfattarnas (riksdagens) värdering av minskade koldioxidutsläpp från de svenska hushålls- och servicesektorerna. Därutöver bör en lägre nivå som beaktar koldioxidläckage, bestämmas som avspeglar beslutsfattarnas värdering av minskade koldioxidutsläpp från industrin m.m. utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter.[…]

Som framgått […] finns det i dag olika nedsättningar från den generella koldioxidskattenivån. För att utsläppsminskningar ska kunna nås på ett kostnadseffektivt sätt, är i ett första skede angeläget att begränsa dessa nedsättningar. Sådana åtgärder medför ytterligare reduktion av koldioxidutsläpp inom sektorer eller områden med låga marginalkostnader. Därmed genomförs de billigaste åtgärderna först. Inriktningen bör således vara att nedsättningar slopas på lång sikt, dock med beaktande av koldioxidläckage som kan motivera avsteg från en enhetlig koldioxidskatt. 183

Departementspromemorian innehöll även ett konkret förslag på höjning av koldioxidskatten för industrin utanför utsläppshandeln, enligt följande.

Förslag : Koldioxidskatten på bränslen för uppvärmning och drift av stationära motorer inom industrin utanför handelssystemet samt jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamheterna höjs från dagens 21 procent till 60 procent av den generella koldioxidskattenivån 2015. Ett första steg, till 30 procent, tas redan 2011. Motsvarande höjningar görs

182 Prop. 2008/09:162 183 Ds. 2009:24, s. 137f.

72/227

även för dieselolja som förbrukas i viss gruvindustriell verksamhet. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2011 respektive den 1 januari 2015. 184

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2010 förslag på koldioxidskatten 185 , förslag som konkretiserades i samband med proposition 2009/10:41, Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010 , som överlämnades till riksdagen den 22 oktober 2009. Denna proposition förordade en höjning av koldioxidskatten för industrin utanför utsläppshandeln från 21 procent till 60 procent av den generella koldioxidskattenivån 2015. Ett första steg, till 30 procent, förespråkades att tas redan 2011.

Regeringen menar att förslaget ”ger ökat incitament för företag inom dessa sektorer att på ett kostnadseffektivt sätt vidta åtgärder som minskar växthusgasutsläppen.” 186

5.3 Motioner

5.3.1 Regeringspartierna En sökning i riksdagens dokumentarkiv visar att ingen ledamot från något av regeringspartierna motionerat för specifika förändringar av koldioxidskatten för den lätta industrin.

5.3.2 Oppositionspartierna Under mandatperiodens första allmänna motionstid lade (MP) en partimotion med partiets preferenser för klimatpolitik. I denna uttrycktes att koldioxidskatten skulle fördubblas för den lätta industrin, enligt följande.

Koldioxidskatten fördubblas för vanlig ”lätt” industri, som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter. Om en villa eller ett ålderdomshem värms med olja beskattas koldioxidutsläppet med 91 öre öre/kg, men om en verkstadsindustri värms med olja betalar den 19 öre/kg koldioxid. Detta anser vi inte gynnar industrin i längden. Förslaget presenteras i vår skattemotion som en del av den gröna skatteväxlingen. 187

I en följdmotion till prop. 2009/10:41 föreslog (MP) kraftigare höjningar av koldioxidskattens generella nivå.

184 Ibid. s. 148 185 Prop. 2009/10:1, volym 1, s. 171ff. 186 Prop. 2009/10:41, s. 130 187 Mot. 2006/07:MJ391 (MP)

73/227

För att hålla omvandlingstrycket uppe i samhället och för att ge tydliga signaler om att fortsatt klimatomställning är prioriterat föreslår vi att koldioxidskatten höjs med 12 öre år 2010, 43 öre 2011 och 5 öre 2012. En höjning med 12 öre innebär att bensin-priset ökar med ungefär 36 öre. Höjd koldioxidskatt slår bl.a. igenom på priset på bensin, diesel och eldningsolja. 188

I följdmotionen diskuterades dock inte nedsättningarna av koldioxidskatten för industrin utanför handelssystemet. (MP) har dock lagt 36 motioner under mandatperioden som berör ämnet koldioxidskatt. I skuggbudgeten för 2008 föreslog (MP) ändringar av nedsättningen enligt följande.

Även om den lätta industrins utsläpp av koldioxid är relativt liten är det viktigt att ge tydliga signaler till industrin att även den kommer att få bära sina koldioxidutsläppskostnader. Alla sektorer i samhället måste vara med och bidra till att klara koldioxidutsläppens utmaningar. Miljöpartiet föreslår därför att koldioxidskatten på den lätta industrin skärps. Utöver den generella höjningen av koldioxidskatten med 30 öre per kilo koldioxid föreslår vi riksdagen att besluta att den lätta industrins nedsättning av koldioxidskatten minskas. Den lätta industrin betalar i dag 21 procent av koldioxidskatten. Vi föreslår att industrin i stället ska betala 32 procent av skatten. 189

I en partimotion från den allmänna motionstiden 2006/07 gick (MP) ännu längre.

Koldioxidskatten fördubblas för vanlig ”lätt” industri, som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter. Om en villa eller ett ålderdomshem värms med olja beskattas koldioxidutsläppet med 91 öre öre/kg, men om en verkstadsindustri värms med olja betalar den 19 öre/kg koldioxid. Detta anser vi inte gynnar industrin i längden. 190

I en följdmotion till prop. 2009/10:41 stöder (S) regeringens förslag att minska nedsättningen för bl.a. industri och jordbruk. Partier kräver dessutom en höjning koldioxidskattens generella nivå med 6 öre. 191

Under mandatperioden har (S) lagt 16 motioner med anledning av koldioxidskatt, fördelade över alla fyra riksmöten. Fast det är bara under det pågående riksmötet som (S) föreslagit konkreta höjningar av koldioxidskattens generella nivå. I samband med att

188 Mot. 2009/10:SK9 (MP) 189 Mot. 2007/08:Fi278 (MP) 190 Mot. 2006/07:MJ391 (MP), se även 2006/07:Fi223 (MP) 191 Mot. 2009/10:Sk7 (S)

74/227 regeringen hösten 2009 aviserade förändringar av koldioxidskatten för näringar utanför utsläppshandeln, uttryckte (S) i en skuggbudgetmotion sitt stöd för minskade nedsättningar för jord- och skogsbruk specifik. 192

I en följdmotion till prop. 2009/10:41 välkomnar (V) regeringens förslag att höja koldioxidskatten med 1 öre per kg koldioxid och den föreslagna höjningen av koldioxidskatten för uppvärmningsbränslen utanför EU:s handel med utsläppsrätter. Motionen uttryckte: ”Vi har inget att erinra mot regeringens förslag.” 193

(V) har lagt sammanlagt 26 motioner som berör koldioxidskatt under mandatperioden. Partiet har ställt sig bakom regeringens första höjning av koldioxidskatten med 6 öre per kg koldioxid. 194 (V) har i skuggbudgeten för 2009 föreslagit skattehöjningar som motsvarar 150 miljoner i skatteintäkter för skatt på industrin och jordbruket som ligger utanför utsläppshandeln, utan att närmare redovisa hur denna höjning skulle ske. 195

5.4 Utskottsbehandling och votering i kammaren Propositionen om en höjning av koldioxidskatten för industrin utanför utsläppshandeln behandlades av skatteutskottet i slutet av 2009. Utskottet biföll regeringens förslag och avslog yrkandena i tre motioner. 196 Samtliga dessa motioner krävde mer ambitiösa höjningar av koldioxidskattens grundnivå. Till kammaren gick två voteringsalternativ: utskottets bifall av propositionen och en reservation från (MP) med krav på indexering av skatten till BNP och mer långtgående höjningar av normalskattesatsen, enligt följande.

Miljöpartiet anser att klimat- och miljöskatter är effektiva styrmedel för att minska utsläpp av t.ex. koldioxid och miljöförstörande ämnen. Det procentuella uttaget av miljö- och klimatskatter har minskat under senare år, vilket innebär att skatternas styrande effekt minskat. Det finns en stor risk att skatterna urholkas om de inte växer i samma takt som BNP- utvecklingen. Till följd av den ekonomiska nedgången 2008–2009 faller konsumentprisindex (KPI) under samma period. Detta får till följd att skatten på bensin och diesel minskar eftersom skatterna är kopplade till utvecklingen av KPI. För att hålla omvandlingstrycket uppe i samhället och för att ge tydliga signaler om att fortsatt klimatomställning är prioriterad föreslår vi att koldioxidskatten höjs med 12 öre 2010, 43 öre 2011 samt 5 öre 2012. 197

192 Mot. 2009/10:MJ474 (S) 193 Mot. 2009/10:Sk8 (V) 194 Mot. 2007/08:Fi269 (V) 195 Mot. 2008/09:Fi271 (V) 196 Bet. 2009/10:SkU21; Mot. 2009/10:Sk7 (S), Mot. 2009/10:Sk8 (V) och Mot. 2009/10:Sk9 (MP) 197 Bet. 2009/10:SkU21

75/227

Voteringen i kammaren biföll utskottets förslag enligt följande.

Punkt 1 (Koldioxidskatt) 1. utskottet 2. res. 3 (MP) Votering: 153 för utskottet 19 för res. 3 115 avstod 62 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 7 s, 79 m, 24 c, 23 fp, 20 kd För res. 3: 2 s, 17 mp Avstod: 94 s, 1 m, 1 c, 19 v Frånvarande: 27 s, 17 m, 4 c, 5 fp, 4 kd, 3 v, 2 mp198

198 Protokoll 2009/10:46, 11 §

76/227

5.5 Miljöomdöme för koldioxidskatt Att döma av valmanifesten och motionerna under valåret 2005/06 hade endast (MP) en tydlig hållning i frågan om höjd koldioxidskatt för den lätta industrin, som i sin motion för en hållbar energipolitik krävde att regeringen på sikt skulle höja skatten. 199 Avsaknaden av relevant bedömningsunderlag gjorde att alla partier förutom (MP) tilldelades gult ljus som miljöomdöme. (MP) fick grönt ljus.

Regeringen har genomfört två höjningar av koldioxidskattens normalskattenivå under mandatperioden, vilket tillsammans med indexförändringar har inneburit en uppgång från 93 till 105 öre under fyra år (+13 procent). Även om denna uppgång är positiv, är den procentuellt mycket lägre jämfört med de två föregående mandatperioderna (se 5.1 ovan).

Regeringen har också föreslagit och riksdagen har beslutat om att höja koldioxidskattenedsättningen för den lätta industrin utanför EU:s handelssystem från 21 till 30 procent, en förändring som förvisso träder i kraft först den 1 januari 2011. Oppositionspartierna har samtliga motionerat om mer långtgående skattehöjningar av normalskattenivån, vilket även får effekt på den lätta industrin. Som miljöomdöme ger Naturskyddsföreningen därför samtliga partier grönt ljus för sin förda politik under mandatperioden.

Naturskyddsföreningens krav under mandatperioden : Höj koldioxidskatten för den lätta industrin som inte ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GRÖN GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN

199 Mot. 2005/06:N338 (MP), för fler referenser, se bilaga 1

77/227

6. Kärnkraft

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV UNDER MANDATPERIODEN

Behåll politiken för att avveckla kärnkraften.

6.1 Bakgrund Efter folkomröstningen om kärnkraft 1980 fattade riksdagen beslut att alla svenska reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Sedan 1990-talet har det varit mer eller mindre tydligt att lagen om avveckling inte skulle bli verklighet till 2010. Sverige är det land i världen i dag som fortfarande har den största produktionen av kärnkraften, räknat per invånare. 200

Kärnkraft har tidigare snarare delat än enat de borgerliga partierna. I samband med folkomröstningen 1980 var det (C) och (KD) som tillsammans med (V) var för en snabb avveckling av kärnkraften, medan (S) och (FP) drev en ”mellanlinje” för långsammare avveckling och (M) drev linjen som var den mest kärnkraftsvänliga.

Inför valet 2006 förhandlade de borgerliga partierna om energifrågorna inom ramen för den s.k. Allians för Sverige, och berörde där frågorna om en fortsatt kärnkraftsproduktion. Partierna beslutade i valrörelsen 2006 om att den befintliga kärnkraften inte skulle avvecklas under mandatperioden fram till 2010 (dvs. att man inte skulle häva lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling). Däremot, vilket även den nyvalde statsminister Reinfeldt lovade i sin första regeringsförklaring 2006, skulle förbudet mot att uppföra nya reaktorer kvarstå. Enligt Alliansens vallöften och regeringsförklaringen skulle alltså de befintliga åtta kärnkraftsverken 201 få fortsätta i drift fram till och förbi 2010, men regeringen skulle inte fatta något beslut om att tillåta nya kärnkraftsverk i Sverige.

200 Nuclear Energy Agency, se http://www.world-nuclear.org [2010-06-15] 201 Den svenska lagen har tillåtit tio kärnkraftverk, men eftersom Barsebäcksreaktorerna 1 och 2 redan har avvecklats så lovade Allians för Sverige att heller inte tillåta en nystart av dessa verk.

78/227

6.2 Regerings energiöverenskommelse Regeringen presenterade i februari 2009 en överenskommelse mellan regeringspartierna om en ”hållbar energi- och klimatpolitik för miljö, konkurrenskraft och trygghet”202 . I överenskommelsen beslutar de fyra borgerliga regeringspartierna om att tillåta en ökad kärnkraftsproduktion i Sverige. Av överenskommelse framkom att den s.k. kärnkraftsparentesen ”förlängs genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.” Detta innebar bl.a. en stor förändring av både (KD):s och (C):s energipolitik under de senaste decennierna och dessutom ett tydligt brott mot det vallöfte Allians för Sverige enats om inför valet 2006. Överenskommelsen var också en viktig del av den klimatproposition som drygt en månad senare presenterades för riksdagen. 203

Efter överenskommelse beslutade regeringen om att ge ett tilläggsdirektiv till den särskilda utredare som redan av Miljödepartementet getts i uppdrag att utreda förutsättningarna för en samordnad reglering av verksamheter på kärnteknikens och strålskyddets område. Tilläggsdirektivet innebar för utredaren att ta fram förslag till sådan ny lagstiftning för prövningen av nya anläggningar som möjliggör att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Tilläggsdirektivet omfattade också ett uppdrag att överväga behovet av en reglering av det långsiktiga ansvaret för slutförvaret för kärnavfall. Utredningen, som bar namnet Strålsäkerhetsutredningen, överlämnade till regeringen sitt delbetänkande Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar den 2 november 2009. Utredningen skulle således bana väg för den nya kärnkraftspolitik, snarare än att diskutera dess vara.

I proposition 2008/09:163 konstaterade regeringen att kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under överskådlig tid. Den politiska slutsatsen var att ett ökande fokus på klimatförändringarna innebär att kärnkraften fått en allt viktigare roll, då den innebär låga utsläpp av växthusgaser. Regeringsöverenskommelsen konkretiserades sedan genom proposition 2009/10:172 Kärnkraften – förutsättningar för generationsskifte , som presenterade förslagen att dels häva lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling och dels att förbudet mot nybyggnad i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skulle tas bort och att tillstånd skulle kunna ges till att uppföra maximalt tio nya kärnkraftsreaktorer på någon av de platser där dagens reaktorer i drift är lokaliserade, i syfte att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att dessa når sin ekonomiska livslängd.

202 Statsrådsberedningen 2009, En hållbar energi- och klimatpolitik för miljö, konkurrenskraft och trygghet. 203 Prop. 2009/10:172

79/227

6.3 Motioner Debatten om kärnkraft har delvis fått en ny skepnad under mandatperioden på grund av dess koppling till klimatfrågan. Flertalet riksdagsledamöter har snarare framhållit kärnkraft som ett miljöalternativ än, som tidigare, det motsatta. Under en debatt i kammaren om kärntekniskt strålskydd sade exempelvis en ledamot för (KD), ett parti som tidigare var kärnkraftsmotståndare, följande om Alliansregeringens beslut att fortsätta med kärnkraften.

Vi kristdemokrater värnar miljön, och vi vill motarbeta klimatförändringar i negativ riktning. Därför värnar vi den svenska kärnkraften. I stället för att elda med kol och olja som ofta är alternativen vill vi ha en säker miljö genom ren kärnkraft. 204

En sökning i riksdagens databaser visar att ordet kärnkraft förekommit i 139 motioner under mandatperioden, vilket är ett lägre antal motioner om kärnkraft jämfört med föregående mandatperioder (213 motioner mellan 2002-2006, 181 mellan 1998-2002 och 247 mellan 1994-1998). Motionerna 2006-2010 fördelar sig mellan partierna på följande sätt.

KD M FP C MP S V

2006/07 3 1 1 0 7 4 6

2007/08 0 1 2 2 9 5 9

2008/09 0 9 3 2 10 8 7

2009/10 1 2 2 3 10 6 7

Totalt 4 14 8 7 36 23 29

Tabell över antal motioner 2006-2010 som innehåller begreppet ”kärnkraft”.

6.3.1 Regeringspartierna (KD) har varit det riksdagsparti som motionerat minst om kärnkraft under mandatperioden. I två enskilda motioner från den allmänna motionstiden 2006/07 uttryckte både Yvonne Andersson och Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) en positiv inställning för kärnkraften och krävde skattelättnader för kärnkraftsproducenter. 205 I övrigt har partiets ledamöter inte motionerat specifikt om den svenska kärnkraftspolitiken.

204 Riksdagens protokoll 2006/07:93, anf. 128 Else-Marie Lindgren (KD) 205 Mot. 2006/07:Sk283 (KD) och mot. 2006/07:Sk312 (KD)

80/227

Ledamöter för (M) har motionerat om kärnkraft 14 gånger under mandatperioden. I en enskild motion under allmänna motionstiden 2008/09 uttryckte Bertil Kjellmark och Lena Asplund (M) att det inte är realistiskt att ersätta kärnkraftsproduktionen i Sverige med annan elproduktion.

Det går därför inte att blunda för förhållandet att kärnkraften är det enda realistiska alternativet för storskalig energiproduktionen för de närmaste 50 åren. Naturligtvis kommer den att kompletteras av vindkraft, solkraft och andra förnybara kraftkällor men dessa kraftkällor har inte kapacitet att ersätta kärnkraften när denna behöver ersättas på grund av ålder. 206

Liknande åsikter framfördes under samma motionstid av Sten Bergheden (M), som menade att det är ”bättre att producera säker kärnkraftsel i Sverige än att behöva importera densamma från verk vi inte har någon insyn i.”207 Nils Oskar Nilsson och Isabella Jernbeck (M) krävde i en annan motion att förbudet mot nybyggnad av kärnkraft skulle hävas eftersom kärnkraften, enligt motionärerna, ”redan i sin nuvarande användning, [är] en mycket miljövänlig och säker energikälla med hög utvecklingspotential.”208 Motionär Elisabeth Svantesson (M) ansåg att i den ” långsiktiga strategin för att åstadkomma en trygg och stabil energiförsörjning måste utbyggnad av den koldioxidfria kärnkraften ses som en viktig del.”209 Under den allmänna motionstiden 2009/10 ansåg samma motionär att kärnkraften ”är en nyckel för att minska utsläppen och säkra tillgången på energi” och att en ”av de viktigaste förutsätitningarna [sic!] för fler framgångsrika företag och ett välfärdssamhälle är säker tillgång till energi.”210

Tina Acketoft (FP) uppmanade regeringen i en enskild motion från 2007/08 att ta upp frågan om en ny folkomröstning i kärnkraftsfrågan, enligt följande.

Sverige behöver en leveranssäker, god, relativt billig tillgång till el med så små negativa miljökonsekvenser som möjligt. Frågan är om det då ens är försvarbart att idag låta ett beslut, fattat en generation tillbaka, sätta stopp för en ny och modern energipolitik. Att som idag till stor del ersätta inhemsk producerad kärnkraft med förbränning av kol och olja ter sig inte som intentionen bakom någon av de tre linjerna som det folkomröstades om. 211

206 Mot. 2008/09:N226 (M) 207 Mot. 2008/09:N204 (M) 208 Mot. 2008/09:N296 (M) 209 Mot. 2008/09:N245 (M) 210 Mot. 2009/10:N223 (M) 211 Mot. 2007/08:N279 (FP)

81/227

I en enskild motion 2008/09 menade Lars Tysklind (FP) att det inte finns något ”motsatsförhållande mellan att bygga ny kärnkraft och samtidigt utveckla förnybara energikällor.”212

(C) är det enda av regeringspartierna som under mandatperioden krävt minskad användning av kärnkraft. Den ledamot som framför allt varit aktiv i frågan om fortsatt kärnkraftsproduktion har varit ledamot Sven Bergström (C). I en följdmotion till regeringens proposition 2009/10:172 Kärnkraften – förutsättningar för generationsskifte krävde Bergström att regeringspartiernas vallöfte om att inte upphäva förbudet mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer under mandatperioden skulle hållas, enligt följande resonemang.

Partierna inom Allians för Sverige gav ett tydligt ett löfte i valmanifestet den 23 augusti 2006: ”Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden.” Vallöften ska som regeringen eftersträvat på andra politiska områden fullföljas, inte brytas. Därför måste också detta löfte hållas.

Detta kan hanteras så att frågan om förbudets vara eller inte vara får tas upp på nytt efter valet i höst. Ett annat alternativ är att ett ikraftträdande av ett borttaget förbud flyttas fram till den 1 januari 2011 så att väljarna i valet 2010 kan väga in också denna fråga i sitt val. 213

Men anledning av regeringens proposition 2009/10:172 om en förlängning av kärnkraftsproduktionen i Sverige, lade (C)-ledamöterna Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström en följdmotion som yrkade på att riksdagens avslår regeringens förslag. Motionärerna framhöll följande motivering.

En svaghet i den föreliggande propositionen är att den inte diskuterar vilka krav som kommer att ställas på de nya reaktorer som man vill lämna utrymme för utan konstaterar att det är något som kommande regeringar och myndigheter bör avgöra. Ändå är rubriken på propositionen ”förutsättningar för generationsskifte”. Vilka är då förutsättningarna frånsett ändringar i ett antal lagtexter? Vi menar att det borde ha införts kriterier för säkerhet, effektbegränsningarna och för egenskaper hos det bränsle och det radioaktiva kärnavfall som genereras och som framtida generationer kommer att få ta ansvar för. Även omhändertagandet av det nya kärnvapenmaterial som de framtida reaktorerna kommer att generera borde ha belysts och ingått i beslutsunderlaget. Att tillstyrka ett

212 Mot. 2008/09:N208 (FP) 213 Mot. 2009/10:N17 (C)

82/227

generationsskifte utan att ställa konkreta krav på såväl bränsle som säkerhet och omhändertagande av kärnavfall och kärnvapenmaterial är högst otillfredsställande.

Det är en fråga av med mycket stor betydelse för Sveriges framtid som propositionen tar upp och det är otillfredsställande att som riksdagsledamot fatta beslut på så undermåligt underlag. Det är också en fråga som i hög grad berör de kommuner och regioner som hyser kärnkraftsanläggningarna. Exempel på allvarliga tillbud har förekommit i Sverige även under senare tid, t.ex. incidenten i Forsmark den 25 juli 2006. Därför borde såväl risk- som säkerhetsaspekterna samt de övriga frågor som propositionen reser ha tagits upp också i de berörda kärnkraftskommunerna och förankrats i den lokala och regionala folkviljan. 214

6.3.2 Oppositionspartierna I en partimotion från 2006/07 anförde (MP) en rad energipolitiska punkter om kärnkraft, bl.a. att kärnkraften bör avvecklas inom tolv år.

Vi vill i första hand att avvecklingen ska ske så att de farligaste reaktorerna stängs först, i huvudsak genom skärpta säkerhetskrav, det vill säga genom att lagen tillämpas och, efter utredningsförslag, eventuellt skärps. Därigenom ställs ägarna av de farligaste reaktorerna inför valet att antingen lägga ned mycket stora summor på upprustning av säkerheten och att ta kostnaden för förlorad produktion under lång tid under ombyggnadstiden, eller att lägga ned reaktorn. Därtill vill vi använda ekonomiska styrmedel som styr bort från kärnkraft och fossil kraft. Dit hör kravet på att kärnkraften skall betala sina försäkringskostnader, miljökostnader och avfallskostnader. 215

I debatten om huruvida kärnkraft ska räknas som ett klimatvänligt energislag har (MP) motionerat att regeringen bör ”avvisa kärnkraft som farlig, olämplig och ineffektiv för att minska utsläppen av växthusgaser.” 216

I en motion om en grön politik för global utveckling från 2008/09 framhöll (MP) att kärnkraft, enligt FN:s klimatpanel IPCC, inte någon avgörande betydelse för lösningen på den globala klimatfrågan. Här framhöll (MP) den politiska hållningen som är återkommande i flertalet motioner under mandatperioden.

214 Mot. 2009/10:N16 (C) 215 Mot. 2006/07:N345 (MP) 216 Mot. 2007/08:MJ463 (MP)

83/227

Miljöpartiets hållning är att kärnkraft inte har någon plats i framtidens energisystem. Den kärnkraft som finns ska avvecklas och alla nya investeringar ska ske i förnybara och långsiktigt hållbara energikällor. Det är en dålig idé att ersätta ett miljöproblem genom att göra sig beroende av ett annat. 217

Ledamöter för (S) har ofta haft utgångspunkten att ”[k]ärnkraften kommer att fortsätta att producera el under överskådlig tid”218 i sina motioner. 219 I sin enskilda motion om långsiktighet och stabila villkor i energi- och energiskattepolitiken framhöll Kurt Kvarnström och Peter Hultqvist (S) att det idag behövs ”stora investeringar i konkurrenskraftig elproduktion som kärnkraft och vattenkraft vid sidan av komplement som vindkraft.” 220 I en av sina skuggbudgetmotioner formulerades partiets politiska position på följande sätt.

Kärnkraften kommer att utgöra en viktig del av vår elproduktion för lång tid framöver. Men vi anser att den skall fasas ut successivt med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering. Vi anser att någon uranbrytning inte bör inledas i Sverige. Istället vill vi gå i motsatt riktning: satsa på det förnybara, och bidra till att farliga urangruvor också i andra länder kan stängas. 221

I en kommittémotion om energiomställning från 2006/07 krävde (V) en avveckling av kärnkraften i mer konkreta termer jämfört med (S), men i långsammare takt jämfört med (MP).

Vi anser att kärnkraften ska avvecklas i en jämn takt. Två reaktorer är redan avvecklade och de återstående 10 bör vara avvecklade senast år 2025. Vi är fortfarande öppna för att en fortsatt avveckling kan ske genom avtal med kärnkraftsindustrin enligt den tyska modellen. Om det ej är möjligt måste vi använda andra verktyg för att fasa ut kärnkraften. En utredning bör tillsättas för att utreda förutsättningarna för att ytterligare en kärnkraftsreaktor ska tas ur drift senast år 2010. 222

Året därpå uttryckte (V) att det vore ett ”formidabelt misslyckande” och ett ”hinder för nödvändiga framtidsinvesteringar” 223 att inte fortsätta kärnkraftsavvecklingen i enlighet

217 Mot. 2008/09:U322 (MP) 218 Mot. 2006/07:N316 (S); se även bl.a. mot. 2008/09:N230 och 2008/09:N379 (S) 219 Se även t.ex. mot. 2007/08:MJ412 (S) 220 Mot. 2007/08:N328 (S); även i mot. 2009/10:N395 (S) 221 Mot. 2009/10:N473 (S) 222 Mot. 2006/07:N296 (V) 223 Mot. 2007/08:N376 (V)

84/227 med energiuppgörelsen 1997 mellan (V), (C) och (S). (V) har tagit avstånd från regeringens kärnkraftspolitik i bl.a. en följdmotion med anledningen av vårbudgetpropositionen 2008/09, där (V) istället för att satsa på ny kärnkraft ville ”bygga ut den förnybara energin med 30 TWh till 2020 och 55 TWh till 2030 samt energieffektivisera med 25 % till 2020.”224

I samband med regeringens klimat- och energiproposition så har de tre oppositionspartierna lagt gemensamma följdmotioner, bl.a. med kravet att ”att kärnkraften successivt ska fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering.”225

6.4 Utskottsbetänkande I Näringsutskottets behandling av proposition 2009/10:172 avslogs dels flerpartimotion 2009/10:N15 (Mp, S, V) som krävde att ”kärnkraften successivt ska fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt som kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt genom energieffektivisering”226 och dels den motion av Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström (C) som yrkade på att riksdagen skulle avslå propositionen (se ovan för motionärernas motivering).

Däremot fick Sven Bergström (C) i utskottsförhandlingarna igenom en ändring av regeringens förslag på att häva förbudet mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer, då datumet för lagens ikraftträdande flyttas från den 1 augusti 2010 till den 1 januari 2011. Detta framgår av nedanstående text från utskottets betänkande.

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att upphäva den s.k. avvecklingslagen vid utgången av juli 2010. Ikraftträdandet av regeringens förslag till ändringar i den s.k. kärntekniklagen och i miljöbalken – vilka bl.a. innebär att förbudet mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer tas bort och att det skapas förutsättningar för ett generationsskifte i det svenska kärnkraftsbeståndet – senareläggs till den 1 januari 2011. Därmed bifaller riksdagen ett motionsyrkande (c). 227

Som voteringsförslag skickades till kammaren ovan korrigerade lagförslag och en gemensam reservation från oppositionspartierna, med yrkande på att riksdagens skulle avslå regeringens lagförslag.

224 Mot. 2008/09:Fi26 (V) 225 Se bl.a. mot. 2008/09:MJ19 (MP) 226 Mot. 2009/10:N15 (MP, S, V) 227 Bet. 2009/10:NU26

85/227

6.5 Riksdagens votering Debatten om utskottets förslag i riksdagens kammare den 17 juni 2010 var lång 228 och fylld av 220 anföranden 229 . Nedan följer ett urval från det första anförandet från varje riksdagsparti.

Tomas Eneroth (S), anförande 1:

[...] Sverige har inom räckhåll att bli möjligheternas land i skarp kontrast till de länder som fortsatt satsar på gammal teknik, på kolkraft och på kärnkraft. Men det förutsätter att vi tar politiskt ansvar. Det förutsätter att vi vågar använda politiska styrmedel och drar nytta av de erfarenheter som vi har gjort i Sverige med investeringsstöd, klimatinvesteringsprogram och hög ambitionsnivå när det gäller energiforskning.

Inom de borgerliga partierna är man oense om detta. Därför försöker man göra det enkelt för sig genom att nu hävda att det är marknaden, inte politiken, som ska ta ansvar för energiomställningen. Det är därför vi kan höra Maud Olofsson hävda att det inte blir någon ny kärnkraft med regeringens förslag samtidigt som Jan Björklund kan hävda att det blir det visst och att det blir både 10, 11, 12 och 13 reaktorer. Båda kan dessutom på sina interna partimöten hävda att man precis lurat skjortan av sin allianskamrat – Jan Björklund inte minst genom att hävda att en marginell ökning av investeringarna i förnybar energi har fått Centern att acceptera tio nya kärnkraftverk och Maud Olofsson genom att hävda att beslutet att tillåta tio nya reaktorer gör det omöjligt att bygga ny kärnkraft.

Verkar det krångligt? Ja. Verkar det obegripligt? Ja. Det är ungefär lika tokigt som att hävda att man räddar valarna genom att acceptera valjakt.[...]

För att det ska vara möjligt krävs politiskt mod att fatta beslut som kraftigt ökar investeringarna i förnybar energi. För att det ska vara möjligt krävs en beslutsamhet som hela svenska samhället ställer upp på om att ta ansvar för energiomställningen. För att det ska vara möjligt krävs det en annan politik än den omoderna blågrå politik som Alliansen lägger på riksdagens bord. Sverige kan vara möjligheternas land med modern, spännande och klimatsmart närings- och energipolitik. Det är det som Sverige behöver.

Kent Persson (V), anförande 2:

228 Prot. 2009/10:139 visar att kammardebatten denna dag pågick mellan 10:00-23:08 229 Ibid.

86/227

[...] I dag, 30 år efter kärnkraftsomröstningen, står Sverige inför ett viktigt vägval. Ska vår energipolitik styras av kortsiktighet och partitaktiserande eller av ett långsiktigt ansvarstagande? Svaret på frågan kommer när riksdagen i dag röstar om att öppna för att i framtiden eventuellt bygga tio nya kärnkraftsreaktorer i Sverige, trots det uttalade löftet i regeringsförklaringen.

Det har länge funnits en bred och blocköverskridande uppslutning i riksdagen kring vikten av stabila villkor och behovet av omställning av energisystemet från ett kärnkraftsberoende. Centerpartiet var med på denna blocköverskridande politik, som har varit drivande och har legat fast ända fram till och med 2008. Ni drev den i alliansregeringen under två års tid innan ni kom fram till den olycksaliga energiöverenskommelsen någon natt under vårvintern 2009.

Regeringen vill inte bara tillåta nybyggnation av kärnkraft, utan även ta bort den så kallade avvecklingslagen, som gör det möjligt för riksdagen och regeringen att exempelvis fatta beslut om att ersätta kärnreaktorer med miljövänliga alternativ.[...]

Den borgerliga regeringen har valt väg: en ökenvandring. I stället för att kraftfullt satsa på förnybar energi som solkraft, vindkraft, bioenergi och energieffektivisering fokuserar regeringen på att kraftigt bygga ut kärnkraften genom att öppna för tio nya kärnkraftsreaktorer, som dessutom kan komma att ha väsentligt större kapacitet än de som ska ersättas. Redan i dag är Sverige världens mest kärnkraftsintensiva land om vi räknar per person. Sverige kommer i årtionden att vara beroende av el från kärnkraften. Vi kommer att bli ett av världens mest kärnkraftsberoende länder räknat per person. Egen härd är guld värd, tycks vara regeringens motto.[...]

Maria Wetterstrand (MP), anförande 3:

[...] Det beslut som vi ska fatta i dag gäller 100 år framåt av energipolitiken om de tio nya reaktorerna byggs. Det innebär 100 000 år av konsekvenser för kommande generationer när det gäller att ta hand om det avfall som dessa kärnkraftsreaktorer ger upphov till.

Siffran 100 000 år kan vara lite svår att greppa. Men låt oss titta tillbaka i tiden 100 000 år – då fanns inte den Homo sapiens som finns i dag. Det har varit två istider sedan för 100 000 år sedan. Siffran 100 000 år är ingenting som jag har hittat på; det är den siffra som Svensk Kärnbränslehantering

87/227

använder när de jobbar för att hitta metoder för att förvara det svenska kärnavfallet.

Riksdagen har alltså ett beslut framför sig som har 100 år av konsekvenser för energipolitiken och 100 000 år av konsekvenser för kommande generationer. Det beslutet fattas på ett sådant sätt att ingen väljare i förra valet förstod att det var detta det skulle innebära när man röstade på Alliansen och på Centerpartiet. Centern har ansvar i dessa frågor. [...]

Varför är då jag så mycket emot kärnkraft? Det finns väldigt många skäl för att vara emot kärnkraft. Jag skulle nog säga att alla de gamla argumenten gäller fortfarande i dag, och det har tillkommit några till. Det är dyrt att bygga ny kärnkraft, dyrare än att bygga ny vindkraft. Det går långsamt att bygga nya kärnkraftverk. Det tar väldigt lång tid innan de blir klara. Då kan man säga att det är ett motiv för att vi måste fatta beslutet nu, för då har vi lång tid på oss. Men det innebär ju att vi inte kommer att få någon el från dem på väldigt lång tid. Vill man ha en snabbare påverkan på energipolitiken ska man satsa på andra energislag.[...]

Miljöminister Andreas Carlgren (C), anförande 4:

[...] För några månader sedan dominerade klimathotet miljödebatten. Nu är det oljekatastrofen i Mexikanska golfen som fångar världens intresse och skräck. Bägge dessa speglar två sidor av samma mynt, nämligen att vi måste bort från beroendet av olja och fossil energi och bygga framtiden på hållbara och gröna resurser. Framtidens vinnare blir de som kommer först i kapplöpningen in i den gröna ekonomin. Sverige kan inte vara störst, men vi kan vara först och höra till dem som är i den absoluta frontlinjen. Det är därför alliansregeringen lägger grunden för stabil energi- och elförsörjning.

När vi tog över ansvaret för fyra år sedan diskuterades på allvar risken för ökat beroende av kolkraft från Danmark och kontinenten. Nu går vi i stället mot en utveckling där vi ser stora överskott framöver, motsvarande hälften av kärnkraftsproduktionen, som vi kan använda för att hjälpa omvärlden att minska klimatutsläppen och säkra basindustrins el- och energiförsörjning. [...]

Det var miljöfrågorna som förde mig in i politiken på 70-talet. Jag, liksom många andra centerpartister, deltog i demonstrationståg, delade ut flygblad och gick i Barsebäcksmarschen. Sedan dess har jag fått vara med i riksdagen och fatta beslut om att stänga två reaktorer i Barsebäck, de som var allra värst placerade. Jag har nu varit med i alliansregeringen när bioenergin har gått om oljan, och vindkraften växer mer än någonsin. Jag

88/227

var med och skanderade på 70-talet: Vad ska väck? Barsebäck. Vad ska in? Sol och vind.

Jag har, liksom hela Centerpartiet, också varit med och sett till att vi fått väck Barsebäck. Nu, under alliansregeringen, kommer på allvar in sol och vind. Det är väl inte så illa? [...]

Carl B Hamilton (FP), anförande 17:

[...] Dagens beslut är historiskt. Det innebär slutet på en era som politiken har drivit på tvärs med verkligheten. Vem minns inte politiken och årtalsexercisen om nedläggning av kärnkraftverk vid framtida tidpunkter som Sverige i verkligheten inte kunde vara utan?

Detta beslut gäller två saker: för det första att nu gällande lag om att avveckla kärnkraften i Sverige upphävs om drygt en månad, den 1 augusti, och för det andra att det blir tillåtet att bygga tio nya kärnkraftverk efter den 1 januari 2011. De ska lokaliseras på samma tre platser där det i dag finns kärnkraftverk, Oskarshamn, Ringhals och Forsmark.

De nya kärnkraftverken ska inte byggas med statligt stöd: Direkta eller indirekta statliga subventioner kan inte påräknas. Regeringen ska återkomma till riksdagen med ”förslag till lagstiftning eller andra åtgärder som tydliggör detta”.

Det finns två viktiga förändringar i beslutssituationen i dag jämfört med på 1970-talet när politiken formades och motsättningarna grundlades. Det första är att klimathotet i dag är akut, och det andra är att existerande tio reaktorer snart måste bytas ut. [...]

Men lägg då märke till att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet alltid har varit emot uppgradering av reaktorerna! Hade deras vilja fått råda hade Sverige strax fått börja importera el. Det blir väldigt hycklande när Maria Wetterstrand står här och solar sig i glansen av den här uppgraderingen, som hennes parti är emot, när hon talar sig varm för elöverskottet. Men det har inte Maria Wetterstrand medverkat till, utan det har hon och Miljöpartiet motarbetat.

Alltså: Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot uppgradering av reaktorer. Socialdemokraterna är emot kablar för utrikeshandel med el, som miljöministern har påpekat här. Det råder en elröra på vänstersidan i politiken, skulle man kunna säga. [...]

Björn Hamilton (M), anförande 31:

89/227

[...] Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Som jag sade bygger Sveriges välstånd på säker och billig energiförsörjning. Vattenkraften var länge basen i elförsörjningen i landet och gjorde det möjligt för svensk gruv-, skogs- och verkstadsindustri att växa sig stark och bidra till den mycket positiva utveckling som vårt land genomgick under förra seklet. Råvaror som skogen och malmen var motorn i Sveriges resa från djup fattigdom till att bli ett av Europas rikaste länder.

Energin som åtgick till att förädla råvarorna fick vi från bland annat vattenkraften och på senare år även kärnkraften. Medvetenheten om miljön och klimatet har vuxit fram och ytterligare bidragit till vattenkraftens och kärnkraftens styrka. Vi kan känna oss lyckligt lottade att ha två av världens bästa energikällor med tanke på koldioxidutsläpp och kommande hot som klimatförändringar. Kärnkraften och vattenkraften svarade 2008 för ca 90 procent av elproduktionen.

Fru talman! Vi måste se till att tillgången på energi även i framtiden är säkrad – energi som även våra barnbarn kan använda och som gör att de kan leva i ett drägligt klimatförhållande. Allt annat vore att missbruka vår politiska makt. Vi måste göra det möjligt för kommande generationer att leva vidare på ett sätt som vi vant oss vid och som är grunden för dagens välstånd. Förutsättningar för global handel och internationalisering får inte ryckas bort.

Framtidens energiförsörjning måste präglas av god tillgänglighet och minskad klimatpåverkan. Förnybar energiproduktion och kärnkraft måste vara basen i energiförsörjningen. Kol, olja och gas måste fasas ut. Vi i Sverige har de bästa förutsättningarna för detta, förutsatt att vi tar de rätta politiska besluten som gör det möjligt.

Vi har också med vårt gynnsamma läge möjlighet att bidra till Europas förändrade energiproduktion, ett Europa som i dag har sin energiförsörjning inriktad på i huvudsak fossila bränslen och som har stora svårigheter att snabbt förändra sin situation. [...]

Mikael Oscarsson (KD), anförande 57:

[...] För 30 år sedan, när vi folkomröstade om kärnkraften, visste vi inte det vi vet i dag, att den ökade koldioxidhalten i atmosfären är det största miljöhotet på vår planet. Vetskapen om detta har lett till att vi

90/227

kristdemokrater tillsammans med våra allianskamrater har storsatsat på förnybar energi, vilket bland annat innebär, som företrädare har sagt, en tredubbling av vindkraften.

Vi måste ändå vara realistiska och inse att om vi ska möta framtiden så koldioxidneutralt som möjligt kan vi inte bortse från kärnkraften som är en i huvudsak koldioxidneutral energikälla. I huvudsak koldioxidneutral innebär inte att den är helt koldioxidneutral, men frågan är om något enda energislag är det. Ser man på de livscykelanalyser som Vattenfall genomfört är faktiskt vindkraftens utsläpp av koldioxid räknat per gram per kilowattimme el till kund högre än den är för kärnkraften. Det handlar bland annat om de utsläpp som sker i byggfasen och när gamla vindsnurror ska monteras ned. [...]

Fru talman! Jag har sagt det tidigare i denna debatt, och jag säger det igen: Det gäller att vara realistisk i debatten om kärnkraften. Det är nämligen orealistiskt att tro att vi inom 15–20 år då de nuvarande kärnkraftverken ett efter ett kommer att behöva fasas ut kommer att ha så stor tillförsel av el från förnybara källor att vi helt kan stänga ned kärnkraften utan att det får förödande konsekvenser för både basindustrin och svenska hushåll i övrigt. Eftersom det tar ca 15 år från det att planeringen sätts i gång till dess att kärnkraftverket är i gång måste vi planera nu. Annars riskerar både basindustrin och hushållen att drabbas hårt.

Men oppositionen ser inga problem med att spela Jeopardy med framtidens energipolitik. Man säger en sak för att lugna industrin, samtidigt som man politiskt driver motsatt politik. Samtidigt som man skriver vackra ord i reservationen, ”det är uppenbart att Sverige behöver en långsiktig och stabil energipolitik”, vill man varje mandatperiod ompröva kärnkraftens vara eller inte vara. Vilken långsiktighet och stabilitet finns det i en sådan politik? [...]

Debatten i sin helhet går att läsa i riksdagens protokoll 2009/10:139.

Riksdagen biföll utskottets förslag mot oppositionspartiernas reservation enligt tabellen nedan.

91/227

Omröstning i sakfrågan

Utskottets förslag mot reservation 1 (S, V, Mp)

Parti Ja Nej Avstående Frånvarande

S 0 129 0 1 (Kerstin Engle)

M 95 0 0 1 (Anne Marie Brodén)

C 26 2 0 1 (Maria Kornevik Jakobsson)

Fp 28 0 0 0

Kd 24 0 0 0

V 0 22 0 0

Mp 0 19 0 0

- (Göran Thingwall, 1 0 0 0 invald som M)

Totalt 174 172 0 3

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Tabell med röstfördelning, källa riksdagens redovisning av förslagspunkter 2009/10:NU26

De enda som röstade mot partilinjen var de två (C)-ledamöterna Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström, som röstade mot utskottets förslag. Solveig Ternström meddelade i Visby under Almedalsveckan 2010 att hon hoppar av (C) för (S).

6.6 Miljöomdöme för sagt och gjort Allianspartiernas gemensamma valmanifest inför valet 2006 visade tydligt att Naturskyddsföreningens fortsatta krav på en avveckling av kärnkraften inte längre hade tydlig förankring i något av de borgerliga partierna (även om C fortfarande säger att de vill avveckla kärnkraften). Därför tilldelades samtliga borgerliga partier rött ljus som miljöomdöme på deras vallöften 2006. (MP) ansåg däremot i sitt valmanifest 2006 att kärnkraften borde avvecklas. Även (S) ansåg likaledes i sitt valmanifest 2006 att politiken

92/227

för ett fortsatt avvecklande av kärnkraften borde bestå. I (V):s valplattform 2006 lovades att kärnkraftsavvecklingen skulle drivas på och garanteras. Därför tilldelas alla oppositionspartier en grön färg som miljöomdöme.

Riksdagen beslutade i juni 2010 att avvecklingslagen och förbudet mot att inrätta nya kärnkraftsreaktorer ska upphävas. Även om ledamöter för (C) lyckats med att senarelägga upphävandets ikraftträdande, och därmed göra frågan om kärnkraftens utbyggnad till en valfråga, röstade majoriteten av (C)-ledamöterna för regeringens förslag i riksdagens kammare. Av den anledningen får samtliga regeringspartier rött ljus som miljöomdöme baserat på den förda riksdagspolitiken. Oppositionspartierna, som däremot samtliga röstade för yrkandet att avslå regeringens förslag, och gemensamt under mandatperioden motionerat för att fortsätta avveckla kärnkraften, tilldelas grönt ljus som miljöomdöme på sitt agerande i riksdagen.

Naturskyddsföreningens krav under mandatperioden : Behåll politiken för att avveckla kärnkraften.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN

93/227

7. Uranbrytning

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Uranbrytning ska förbjudas i Sverige.

7.1 Bakgrund Uranbrytning sker för att utvinna det radioaktiva bränsle som används för energiproduktionen i kärnkraftverk. Brytning sker på många platser i ett stort antal länder. Även i Sverige är det tillåtet att bryta uran, trots att det i dagsläget inte finns några urangruvor. Mellan början av 1940-talet till början av 1980-talet genomfördes en viss begränsad svensk uranbrytning i Närke och Västergötland. Idag sker brytningen av uranbränslet som används i svenska kärnkraftverk framför allt i Sydafrika, Kanada, Ryssland och Australien, med omfattande effekter på hälsa och miljö som följd.

Men allt eftersom uranpriset höjts till dagens nivå, vilket i början av 2010 var ca 400 procent högre än det var år 2000, har intresset att utvinna uran i Sverige ökat dramatiskt. I Sverige anses nämligen upp till 15 procent av världens urantillgångar finnas. Under den pågående mandatperioden har ett stort antal företag som ett första steg till uranbrytning i Sverige ansökt om undersökningstillstånd. Enligt Bergsstaten, ett särskilt beslutsorgan inom den statliga myndigheten SGU (Sveriges geologiska undersökning) med uppgift att bl.a. handlägga och besluta i ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral enligt minerallagen, finns i dag (maj 2010) 118 beviljade och gällande undersökningstillstånd på uran i Sverige. Inget gruvföretag har ännu gått vidare med en ansökan om uranbrytning.

För att få utvinna uran i Sverige krävs tillstånd enligt två regelpaket. Dels enligt miljöbalken (1998:808) dels krävs tillstånd enligt minerallagen (1991:45). I samtliga beslut om uranbrytning ska regeringen fatta det avgörande beslutet. Kommuner som berörs av den ansökta uranbrytningen har vetorätt som regeringen måste beakta.

7.2 Initiativ under mandatperioden Den svenska kärnkraftspolitiken har radikalt ändrat riktning under mandatperioden (se bl.a. granskningsfrågan om kärnkraftstillstånd ovan). Beslutet från folkomröstningen 1980 om att upphöra med kärnkraft 2010 hävdes av den sittande regeringen. Enligt

94/227 regeringens nya riktlinjer för energi kommer kärnkraft fortsättningsvis att vara en viktig energikälla i Sverige. Statsminister Reinfeldt har dessutom i radio hösten 2009 meddelat att han inte utesluter uranbrytning i Sverige och tycker detta är en logisk konsekvens av att kärnkraften kommer att behållas i Sverige. 230 Enligt näringsminister Olofssons statssekretare Ola Alterå (C) har regeringen dock inte haft planer på att lätta på det hårda regelverket kring uranbrytning. I en artikel i Dagens Nyheter från maj 2010 poängterar Alterå att regeringen inte har för avsikt att ta bort den vetorätt mot urangruvor som kommunerna har. 231

Under statsministerns frågestund i riksdagen den 1 oktober 2009 ställde språkrör Maria Wetterstrand (MP) en fråga om uranbrytning i Sverige till statsminister Fredrik Reinfeldt.

[…] tidigare i veckan […] sade [Fredrik Reinfeldt] att han anser att det är logiskt att Sverige öppnar för uranbrytning i samband med att regeringen också vill bygga tio nya kärnkraftsreaktorer. Det här är en av de största miljöfrågorna ute i landet. Den har fått ganska lite uppmärksamhet här i huvudstaden, men det är väldigt många som vänder sig till mig och är mycket oroade över utvecklingen. Än så länge finns ingen ansökan om att starta uranbrytning, bland annat tack vare ett kompakt motstånd i de berörda kommunerna. Det pågår dock prospektering på 125 platser i landet. 18 kommuner har tydligt sagt nej, och 16 kommuner har inte tagit ställning. När tycker statsministern att det är lämpligt att öppna en urangruva i Sverige, och hur blir det med det kommunala vetot? 232

Statsministerns gav följande svar.

När det gäller uranbrytning vill jag bara påpeka att jag inte har ifrågasatt ett kommunalt veto. Jag har inte heller sagt något annat än att det måste bli en arbetsmiljö- och miljöprövning. Men jag står upp för min överenskommelse med den övriga alliansen om att vi avser att förlänga kärnkraftsparentesen. 233

Sökningar i riksdagens arkiv visar att varken någon proposition eller regeringsskrivelse från den pågående mandatperioden innehåller begreppet ”uranbrytning”. Riksdagsledamöter från båda sidor om blockgränsen har dock motionerat om uranbrytning under mandatperioden. Granskningen av detta krav från 2006 kommer

230 Sveriges Radio Ekot 2009-09-28, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3130880 [2010-05-17] 231 Dagens Nyheter 2010-05-03, http://www.dn.se/nyheter/valet2010/svensk-uranbrytning- fortfarande-omstridd-1.1085757 [2010-05-17] 232 Riksdagens protokoll 2009/10:9 233 Ibid.

95/227 därför att framför allt fokusera på motioner och riksdagsdebatter och på utskottshanteringen av motionerna under det pågående riksmötet.

7.3 Motioner

7.3.1 Regeringspartierna Riksdagsledamot Désirée Pethrus Engström (KD) uttryckte i en enskild motion från riksmöte 2009/10 angående regeringens arbete för att få Världsbanken att prioritera lån till förnybar energi framför lån till kol- och kärnkraft kritik mot kärnkraft och uranbrytning.

FN:s klimatpanel, IPCC har, precis som Internationella Energimyndigheten, pekat ut energieffektivisering och utveckling av förnybar energi som de två viktigaste strategierna för minskad klimatpåverkan. Kärnkraften är ett tveksamt alternativ. Uranbrytningen är starkt miljöförstörande. Det radioaktiva avfallet måste tas omhand i tusentals år. Risken för ett reaktorhaveri kan aldrig uteslutas. 234

För att öppna för uranbrytning i Sverige anförde Jan R Andersson (M) i en enskild motion från riksmöte 2006/07 att regeringen bör se över eventuella miljökonsekvenser kring utanbrytning i Sverige.

Bedömare menar att Sverige i dag besitter 15 procent av världens kända uranfyndigheter och 80 procent av de kända tillgångarna i Europa. I en värld där miljövänlig och effektiv energiframställning är avgörande för vårt lands konkurrenskraft och framtida välfärd är det viktigt att energidebatten förs utifrån objektiv information kring tillgängliga alternativ. I dag är det svårt att bedöma hur uranbrytning i Sverige skulle drabba vår miljö och hälsa.

Såsom all gruvbrytning innebär uranbrytning en omfattande miljöpåverkan. Vad som dessutom kan vara problematiskt vid uranbrytning är den urlakningsprocess där radioaktiva ämnen kan spridas och andra gruvrester kan avge radioaktiv strålning. Samtidigt finns metoder som kan begränsa denna miljöpåverkan dramatiskt. Frågan är då om uranbrytning i Sverige från miljösynpunkt skulle klara en de krav som vi ställer på miljö och ansvar för framtida generationer. 235

Ingen riksdagsledamot för (FP) har motionerat angående uranbrytning under mandatperioden.

234 Mot. 2009/10:U246 (KD) 235 Mot. 2006/07:N263 (M)

96/227

(C) är det regeringsparti som motionerat mest om uranbrytning under mandatperioden. Sven Bergström och Birgitta Sellén (C) har 2009/10 motionerat om att ge kommunerna möjlighet att inneha vetorätt redan för uranprospekteringar.

Kommunerna i dessa bygder [Västergötland, Jämtland och Hälsingsland] är i bred enighet motståndare till uranbrytning och har slagit fast att de kommer att använda sig av sitt veto om brytning skulle bli aktuell. När bolagen ändå fortsätter att söka undersökningstillstånd och provborra skapar detta självfallet oro i bygderna.

Lagstiftningen (minerallagen och/eller miljöbalken) bör snarast skärpas för att ge kommunerna rätt att stoppa uranjakten redan på prospekteringsstadiet. 236

Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson (C) och Sofia Larsen (C) har under riksmöte 2009/10 i två separata enskilda motioner yrkat på en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i prospekterings- och provborrningsskedet.237

Sven Bergström (C) motionerade med anledningen av regeringens överenskommelse om energipolitikens långsiktiga inriktning i februari 2009 samt prop. 2009/10:172 Kärnkraften – en förutsättning för generationsskifte att regeringen skulle återta sitt beslut för att hålla sina vallöften. Han uttryckte även riskerna med uranbrytning på följande sätt.

Kärnkraften är förknippad med risker och miljöproblem av en särskild dignitet allt från uranbrytningen till den slutförvaring av det radioaktiva avfallet som ännu inte fått någon slutlig och säker lösning. 238

7.3.2 Oppositionspartierna (MP) har under mandatperioden lagt två kommittémotioner med en uppmaning till regeringen att lägga fram ett förslag till ändring av minerallagen som tydligt förbjuder uranbrytning i Sverige. 239 Partiet har även föreslagit ändringar av minerallagen som tydligt förbjuder prospektering efter uran i Sverige.240 Att regeringen bör införa

236 Mot. 2009/10:N235 (C) 237 Mot. 2009/10:N422 och N242 (C) 238 Mot. 2009/10:N17 (C ) 239 Mot. 2006/07:N287 och 2009/10:N480 (MP) 240 Mot. 2009/10:N480 och N247 (MP)

97/227 kommunal vetorätt mot uranprospektering har även yrkats av flera motionärer. 241 Det centrala argumentet som (MP) framhållit framgick bl.a. av motion 2006/07:N287.

Miljöriskerna med uranbrytning är sådana att uranbrytning inte bör tillåtas i Sverige. Det är oansvarigt att överlämna de riskerna på kommande generationer för att vissa parter i vår generation skall få kortsiktiga ekonomiska vinster.

I två separata enskilda motioner under riksmöte 2008/09 yrkade dels Christin Hagberg och Bo Bernhardsson (S) och dels Gunnar Sandberg m.fl. (S) på att regeringen bör utreda huruvida det ökade intresset för uranprospektering föranleder ändringar i minerallagen. Motionärerna ansåg att en miljöprövning bör ske redan vid tillfället då tillstånd utfärdas för provborrning.242 På samma sätt argumenterade Monica Green m.fl. (S), Marie Nordén (S) samt Maria Stenberg och Lars U Granberg (S) i enskilda motioner under riksmöte 2009/10. Samtliga enskilda motioner från (S) under mandatperioden har dock yrkat på att regeringen bör utreda om det ökade uranintresset motiverar ändringar i minerallagen, inte på att regeringen bör införa ett specifikt förbud mot uranbrytning.

I en kommittémotion med skuggbudget för 2009 resonerade däremot (S) med anledning av att statsminister Reinfeldt gett besked om att han ser positivt på uranbrytning i Sverige på följande sätt.

Regeringen gav nyligen besked om att den ser positivt på uranbrytning i Sverige. Det är anmärkningsvärt att regeringen försöker påskina att det går att bryta uran och hantera kärnbränsle utan några nämnvärda risker för vare sig människor eller miljö. Detta är tvärtom något av det mest riskfyllda man kan syssla med. Kärnkraften kommer att utgöra en viktig del av vår elproduktion för lång tid framöver. Men vi anser att den skall fasas ut successivt med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering. Vi anser att någon uranbrytning inte bör inledas i Sverige. Istället vill vi gå i motsatt riktning: satsa på det förnybara, och bidra till att farliga urangruvor också i andra länder kan stängas.243

(V) motionerade i två kommittémotioner 2006/07 och 2007/08 om att regeringen inte ska ge tillstånd för uranbrytning.

Sverige skall sträva efter en ekologiskt hållbar energiförsörjning. Att påbörja en miljöfarlig uranbrytning för att försörja kärnkraftsindustrin,

241 Bl.a. Mot. 2007/08:N39, 2008/09:N364, 2009/10:N480, N247 och N482 (MP) 242 Mot. 2008/09:N305 och N318 (S) 243 Mot. 2009/10:N473 (S)

98/227

som borde avvecklas, är ett misstag. Vi anser att regeringen inte ska ge tillstånd för uranbrytning. 244

Då priserna på uran stigit kraftigt de senaste åren och regeringspartier förespråkar en framtida utbyggnad av kärnkraften ser vi med oro på framtida tillåtlighetsprövningar för uranbrytning. Att påbörja en miljöfarlig uranbrytning för att försörja kärnkraftsindustrin, som måste avvecklas, är ett misstag. Vi anser att regeringen inte skall ge tillstånd för uranbrytning. 245

I flertalet motioner från framför allt 2009/10 har oppositionspartiernas gemensamma vallöften framhållits. Nedan presenteras några exempel.

Miljöpartiet de gröna vill avveckla kärnkraften så fort som möjligt och förbättra säkerheten under den tid reaktorerna är i drift. Vi anser, tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, att kärnkraften successivt ska fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. En prövning måste därför göras varje mandatperiod. Vi är också överens om att i regeringsställning inte medverka till att uranbrytning startas i Sverige. 246

Vi har också slagit fast att en rödgrön regering inte kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. För en rödgrön regering är frågan dessutom för viktig för att beslutet om uranbrytning ska läggas på kommunal nivå. Det krävs beslut på nationell nivå. Vi säger nej till uranbrytning i hela landet. 247

En rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige. Vi kommer inte heller att medverka till storskalig fossilutvinning i Sverige. 248

Kd M Fp C Mp S V

2006 - 1 1 0 4 12 6 5 2010

Tabell över antalet motioner under mandatperioden som innehåller begreppet ”uranbrytning”.

244 Mot. 2006/07:N264 (V) 245 Mot. 2007/08:N378 (V) 246 Mot. 2008/09:N16 (MP) 247 Mot. 2009/10:N415 (S) 248 Mot. 2009/10:N376 (V)

99/227

7.4 Interpellationer Under riksmöte 2009/10 har fyra riksdagsledamöter för (S) interpellerat antingen miljöminister Carlgren (C) eller näringsminister Olofsson (C) huruvida regeringen har för avsikt att verka för att uranbrytning kommer till stånd i Sverige. 249 I november 2009 besvarade näringsminister Maud Olofsson (C) enligt följande.

Det är regeringens uppfattning att vi har ett starkt och tydligt regelverk för hantering och utvinning av uran. Jag anser att lagstiftningen både ger möjligheter till utveckling av nödvändiga kunskaper om vad som finns i vår berggrund och ställer skarpa krav, inte minst miljömässigt, på vad som ska uppfyllas i en tillståndsprocess. Inom ramen för detta regelverk finns ingen avsikt att bevilja tillåtlighet till verksamhet som skadar människor i och omkring gruvor eller föröder våra natur- och kulturmiljöer. 250

7.5 Utskottsbetänkande Näringsutskottet behandlade i mars 2010 de tre motionerna 2009/10:N409, N415 och N454 från företrädare för (S) med yrkanden om att regeringen bör redovisa sin syn på om det ökade intresset för uranprospektering bör föranleda ändringar i minerallagen, de fem motionerna 2009/10:N235, N242, N328, N422 och N423 från företrädare för (C) om att det bör göras en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i prospekterings- och provborrningsskedet, samt de fyra motionerna 2009/10:N247, N390, N388 och N480 från företrädare för (MP) om bl.a. att det behövs ett lagstadgat förbud mot uranbrytning i Sverige. Utskottets betänkande innehöll två voteringsförslag, som framgår av betänkandets sammanfattning.

Motioner om uranprospektering och uranbrytning i Sverige avstyrks av utskottet med hänvisning bl.a. till att den kunskapsgenererande verksamhet som uranprospektering innebär är berättigad av flera skäl och att såväl prospektering som brytning av uran redan i dag omgärdas av särskilt strikta miljörestriktioner. Vidare framhålls att regeringen nära följer tillämpningen av minerallagen. I en reservation (s, v, mp) uttalas stöd för flera motioner som gäller ökat lokalt och regionalt inflytande i samband med uranprospektering. Där förordas vidare en översyn av lagstiftningen som syftar till att förhindra uranbrytning i Sverige. 251

Oppositionspartiernas (Mp, S, V) gemensamma reservation löd enligt följande.

249 Interpellationerna 2009/10:30, 41, 54 och 58 (S) 250 Riksdagens protokoll 2009/10:29 251 Bet. 2009/10:NU14

100/227

Även om regeringens tillåtlighetsprövning tillsammans med det kommunala vetot gör att lokala och nationella intressen ofta kan beaktas på ett bra sätt anser vi att en översyn av lagstiftningen behöver genomföras. Vi vill understryka att vi inte ser framför oss någon uranbrytning i Sverige. Vi anser därför att de förändringar av lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa det principiella ställningstagandet bör genomföras. 252

Till omröstning i kammaren gick således alternativen att avstyrka motionerna eller rösta för en översyn av lagstiftningen som syftar till att förhindra uranbrytning i Sverige.

7.6 Riksdagens behandling Den 24 mars 2010 behandlades motionsbetänkande Vissa mineralpolitiska frågor med 30 motionsyrkanden om mineralpolitik där flertalet tar upp frågan om uran i riksdagens kammare. Nedan följer ett utdrag från debatten om uranbrytning. 253

Karin Åström (S): Vi säger nej till uranbrytning. Vi är också överens med Vänstern och Miljöpartiet om att genomföra de eventuella förändringar i lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa detta principiella ställningstagande, alltså ett nej till uranbrytning. Liksom tidigare anser vi att det vore bra om regeringsföreträdarna här och nu tydligt kan deklarera sin inställning till uranbrytning, det vill säga ja eller nej.

Kent Persson (V): Det är en moralisk härdsmälta inom Centerpartiet. I fem motioner från nio centerpartister föreslås att minerallagen ska ses över i syfte att stärka det kommunala inflytandet i prospekterings- och provborrningsskedet när det gäller uranbrytning. Det är bra motioner som tar fasta på den oro som finns hos befolkningen på de platser där prospektering och provborrning nu sker. Tyvärr avstyrks motionerna av den borgerliga majoriteten i näringsutskottet, där centerpartisten Jan Andersson ingår. Vänsterpartiet kommer i omröstningen att ge sitt stöd till de centerpartistiska motionerna mot uranprospektering. Jag hoppas att de som har skrivit motionerna kommer att rösta efter sin övertygelse. Det vore bra för Sverige, för miljön och framtida generationer.

Per Bolund (MP): Med anledning av de stora risker som uranbrytning leder till och med anledning av den oro som det här skapar runt om i landet skulle det vara väldigt bra att få förtydligat vad som är regeringens egentliga linje när det gäller uranbrytning. Som vi har hört har

252 Bet. 2009/10:NU14 253 Riksdagens protokoll 2009/10:94, 14 §

101/227

statsminister Fredrik Reinfeldt öppnat för uranbrytning i Sverige. Han har till och med sagt att det är logiskt att ha uranbrytning i Sverige med tanke på att man förlänger kärnkraftsparentensen.

Carl B Hamilton (FP): Försvårar man för prospektering missar man mineraler som kan ge högre inkomster, starkare kommuner och fler jobb i stora delar av vårt land. Förbud är Miljöpartiets politik, och partiet drar tydligt med sig både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i sin gruvfientliga hållning. För Norrlands och gruvnäringens skull: Beröva Miljöpartiet allt inflytande i dessa frågor. Gruvfacket och gruvnäringen måste vakna upp inför de faror som hotar vid ett eventuellt regeringsskifte.

Mikael Oscarsson (KD): Vi har en alldeles utmärkt minerallag och miljöbalk. Vi har en kärntekniklag som är helt tillfyllest. Vi har ett kommunalt veto. Folket bestämmer, och vi ändrar inte spelreglerna beroende på vilken majoritet det är, utan vi tycker att det här är något som är rätt och som så ska förbli. Vi har en regering som följer tillämpningen.

Staffan Anger (M): Oppositionen har nu ändrat sin politik och lovar väljarna att föra en politik där uranbrytning förbjuds om man vinner valet i höst. Oppositionen kommer också att förbjuda prospektering av uran, vilket innebär att Sverige går miste om en hel del möjligheter och kunskap om andra mineral som zink och koppar som i dag kommer fram vid uranprospektering. […] Jag vill ändå hävda att min personliga uppfattning är att man kan bryta uran i Sverige, men det innebär inte att jag säger att hela partiet eller hela Alliansen står bakom det.

Per Åsling (C): Jag kommer att se till så att jag fortsätter mitt arbete med att stärka det lokala och kommunala ansvaret, för jag tror att det är viktigt. Det arbetet kommer jag att göra här i riksdagen men också i övrigt när det gäller att bedriva ett opinionsarbete. Jag hoppas att vi ska kunna utveckla den här frågeställningen så att vi når fram och kan skapa den offensiva mineral- och industripolitik som jag vill se på det här området.

Göran Tingwall (-, invald som M): Efter fyra timmar måste jag ställa frågan nu angående kommunalt veto. Är majoriteten respektive oppositionen för eller mot kommunalt veto angående uranprospektering? Alltså: Är majoriteten eller oppositionen för eller mot uranprospektering? Kan jag få svar på det?

Dagen efter, den 25 mars 2010, beslutade riksdagen med knapp marginal att stödja utskottets förslag.

102/227

Punkt 2 (Uranprospektering och uranbrytning)

1. utskottet 2. res. 2 (s, v, mp) Votering: 133 för utskottet 128 för res. 2 88 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 1 s, 76 m, 17 c, 18 fp, 20 kd, 1 - För res. 2: 96 s, 2 c, 18 v, 12 mp Frånvarande: 33 s, 20 m, 10 c, 10 fp, 4 kd, 4 v, 7 mp 254

Av protokollet framgår således att en Socialdemokratisk ledamot röstade för näringsutskottets förslag att avslå samtliga motioner medan två centerpartister röstade för oppositionspartiernas gemensamma reservation i betänkandet. Den avhoppade Göran Tingwall (-, invald som M) röstade för utskottsbetänkandet, trots tidigare hot om att han skulle rösta med oppositionen.

254 Riksdagens protokoll 2009/10:95, 7 §

103/227

7.7 Miljöomdöme för uranbrytning I valenkäten från 2006 instämde (KD), (C), (MP) och (V) i Naturskyddsföreningens krav på att förbjuda uranbrytning i Sverige. Grönt ljus som miljöomdöme gavs till dem 2006. (FP) ställde sig däremot tveksamma till ett generellt förbud, med motiveringen att partiet säger nej till uranbrytning i Sverige ”och vidhåller det tills nya fakta eventuellt kommer.” 255 Av den anledningen fick (FP) gult ljus för sin politiska inställning 2006. Varken (M) eller (S) instämde i föreningens krav för fyra år sedan, där (M) menade att gruvbrytning redan är så ”hårt reglerad” i Sverige att något förbud inte behövs 256 medan (S) uttryckte att förbud inte är nödvändigt eftersom kärnkraften ska avvecklas i Sverige 257 . (M) och (S) fick således rött ljus 2006.

Som miljöomdöme för agerandet i riksdagen under mandatperioden få alla regeringspartier rött ljus, eftersom den varken tagit initiativ till ett nationellt förbud mot uranbrytning eller bifallit oppositionspartiernas förslag för ett sådant. Oppositionspartierna får däremot samtliga grönt ljus för deras gemensamma ställningstagande under mandatperioden för ett uranbrytningsförbud.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Uranbrytning ska förbjudas i Sverige.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN RÖD RÖD RÖD GUL RÖD GRÖN RÖD GRÖN GRÖN RÖD GRÖN GRÖN GRÖN

255 (FP):s svar på Naturskyddsföreningens valenkät 2006 256 (M):s svar på Naturskyddsföreningens valenkät 2006 257 (S):s svar på Naturskyddsföreningens valenkät 2006

104/227

8. Elcertifikat

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV

Ta bort elcertifikaten för ny, såväl storskalig som småskalig, vattenkraft.

8.1 Bakgrund Elcertifikatsystemet innebär att producenter av förnybar el får ett elcertifikat av staten för varje producerad megawattimme (MWh) el. Innehavarna kan sälja certifikaten och får därigenom extra intäkter utöver själva elförsäljningen, vilket skapar bättre ekonomiska villkor för miljöanpassad elproduktion och stimulerar utbyggnaden av elproduktion med förnybara källor. Efterfrågan på elcertifikat skapas av staten genom att alla elleverantörer samt vissa elanvändare är skyldiga att köpa elcertifikat motsvarande en viss andel (kvot) av sin elförsäljning eller elanvändning, en s.k. kvotplikt. Enligt lagen (2003:113) om elcertifikat är följande kvotpliktiga:

• Elleverantörer som levererar el till elanvändare • Elanvändare i den utsträckning som de använt el som de själva har producerat, importerat eller köpt på den nordiska elbörsen • Elintensiv industri

Antalet sålda elcertifikat per år varierar beroende på bl.a. kvotplikternas storlek, elpriset samt efterfråga och tillgång. Nedanstående tabell visar antalet elcertifikat per försåld eller använd MWh el, i procent.

År Procent 2003 7,4 % 2004 8,1 % 2005 10,4 % 2006 12,6 % 2007 15,1 % 2008 16,3 % 2009 17,0 % 2010 17,9 % Källa : Energimyndigheten 2010

105/227

De förnybara källorna som erhåller elcertifikat är: • Vindkraft • Solenergi • Geotermisk energi • Biobränslen • Vågenergi • Vattenkraft - småskaliga vattenkraftanläggningar (enheter om högst 1 500 kW) - återupptagen drift i nedlagda anläggningar - ökning av produktionen i befintlig vattenkraft - ny vattenkraft - anläggningar som inte kan få långsiktig lönsam produktion på grund av myndighetsbeslut eller omfattande ombyggnation • Förutom den förnybara elproduktionen är också elproduktion i kraftvärmeverk med torv som energikälla berättigad tilldelning av elcertifikat.

Således ingår i elcertfikatsystemet småskaliga vattenkraftverkverk om högst 1,5 MW, som får elcertifikat för hela sin elproduktion, och storskaliga vattenkraftverk, som får elcertifikat för endast den ökade andelen av sin elproduktion.

Naturskyddsföreningen anser att Sverige har byggt ut merparten av älvarna och vattendragen, vilket är något som förstört livsmiljöerna för ett stort antal arter och utarmat stora landskapsvärden. I den politiska debatten höjs ibland röster om ny utbyggnad av såväl storskalig som småskalig vattenkraft, även i de nu skyddade vattendragen. Den viktigaste orsaken till detta är att lönsamheten för vattenkraft ökat pga. elcertifikaten. Naturskyddsföreningen anser att vattenkraften är fullt utbyggd och att storskaliga satsningar på förnybara energislag som vind, sol och bioenergi.

I riksdagens beredning av regeringens (S) proposition 2005/06:154 Förnybar el med gröna certifikat våren 2006 under föregående mandatperiod ingick att behandla frågan om en utfasning ur elcertifikatssystemet för småskaliga vattenkraftsanläggningar. Enligt den ekonomiska vårpropositionen från (S) 2006 skulle rätten att tilldelas elcertifikat upphöra att gälla efter utgången av år 2010 för el som producerats i en vattenkraftsanläggning som har en installerad effekt som inte överstiger 1 500 kW. Motionerna 2005/06:N28 (M) och 2005/06:N29 (KD) hade en kritisk inställning till (S) förslag om att undanta den småskaliga vattenkraften från elcertifikatssystemet. Riksdagens miljöutskott kom 2006 till slutsatsen att riksdagen bör bifalla regeringens förslag om avveckling av elcertifikaten för den småskaliga vattenkraften. Strax innan slutet av förra mandatperioden fattade riksdagen beslut om att den småskaliga

106/227 vattenkraften efter utgången av år 2010 inte längre skulle vara certifikatberättigande. Riksdagen beslutade också om ett undantag för vattenkraftsanläggning som tagits i drift efter 30 april 2003 men före den 1 januari 2007.

8.2 Initiativ under mandatperioden Den sittande regeringen upphäver i budgetpropositionen för 2007 det tidigare beslutet om att undanta den småskaliga vattenkraften från elcertifikatsystemet. Beslutet innebar att samma utfasningsregler skulle gälla för den småskaliga vattenkraften som för övriga energislag som omfattades av lagen. I mars 2010 presenterade regeringen energipropositionen 2009/10:133 Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet, med förslag på ett nytt mål för andel förnybar energi i den svenska elproduktionen och höjda kvoter i elcertifikatsystemet. Det nya målet för produktionen av förnybar el innebar en ökning med 25 TWh till år 2020 jämfört med 2002 års nivå (att jämföra med det tidigare målet som innebar en ökning med 17 TWh till 2016 jämfört med 2002). I förslaget beräknas kvotplikten enligt nya kvoter som gäller från och med år 2013. Elcertifikatsystemet förlängs också till utgången av år 2035. Lagändringarna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2010. Behandlingen i näringsutskottet resulterade i ett bifall till propositionen och avslag på samtliga motionsyrkanden. 258 Voteringen i kammaren utmynnade i att regeringens förslag antogs med sju rösters övervikt. 259

8.3 Motioner

8.3.1 Regeringspartierna Flera ledamöter för regeringspartierna har bifallit regeringens politik, t.ex. Dan Kihlström (KD) som i en enskild motion från 2006/07 skrev följande.

I dag finns ett mycket stort behov av förnybar energi. Avregleringen av elmarknaden, energiskattesystemet och den minskande produktionen i Sve-rige gör att vi importerar stora mängder fossilbaserad elenergi. Denna elkraft bygger till stor del på stenkol från Polen och Ryssland. Det är därför uppmuntrande att den borgerliga regeringen föreslår att småskalig vattenkraft även efter 2012 skall vara berättigat till gröna elcertifikat. 260

Tillika ledamöterna Krister Hammerbergh och Gunnar Axén (M) uttryckte i en enskild motion om att effektivisera och öka vattenkraftens produktionskapacitet att det var

258 Bet. 2009/10:NU16 259 Redovisning förslagspunkter 2009/10:NU16 260 Mot. 2006/07:N291 (KD)

107/227

”glädjande att regeringen i budgetpropositionen föreslår att den småskaliga vattenkraften åter skall ingå i systemet med elcertifikat.” 261

Ingen ledamot för (FP) har motionerat i ärendet, men däremot har Sven Bergström (C) m.fl. i en enskild motion under den allmänna motionstiden 2009/10 krävt att delar av de stora värden som genereras genom vattenkraftsproduktion ska återföras till kommunen där vattenkraften genereras, eftersom de ”bygder där värdeskapandet sker [-] också [har] rätt att få en rättmätig del av de värden som skapas och en rimlig ersättning för de naturingrepp som utbyggnaden av vattenkraften medfört.”262 Även om motionen inte uppmanade till specifika förändringar av elcertifikatssystemet erkänner den problemen som en utökad vattenkraftsproduktion kan medföra.

8.3.2 Oppositionspartierna Flera partier kommenterade regeringens beslut i budgetpropositionen för 2007. Till exempel (MP) som skrev följande i sin skuggbudget för 2007:

Det finns heller inget försvar för att ha någon vattenkraft med i systemet. Befintlig vattenkraft behöver inget stöd, och ny småskalig vattenkraft ger orimligt stor naturförstörelse i förhållande till den energi som tillförs. Effektivisering av befintlig vattenkraft genom utbyte av generatorer sker rutinmässigt och behöver inget särskilt stöd. 263

I en motion om elcertifikat från 2008 krävde Tina Ehn och Jan Lindholm (MP) att ny vattenkraft inte skulle tilldelas elcertifikat. 264 Per Bolund (MP) föreslog i en motion med anledning av proposition 2008/09:92 Ändringar i lagen (2003:113) om elcertifikat – tilldelningsprinciper och förhandsbesked att ny vattenkraft skulle tas bort ur elcertifikatssystemet och inte ska kunna tilldelas nya certifikat. Av motionen framkom:

Sverige tillhör de länder i världen som mest genomgripande byggt ut vattenkraft i våra vattendrag. De sista kvarvarande strömmande vattendragen och deras unika miljö måste nu skyddas för att undvika att miljöer utarmas, arter slås ut och den biologiska mångfalden i Sverige begränsas. För att skydda vattenmiljön bör därför vattenkraft tas bort ur elcertifikatssystemet och ska inte kunna tilldelas nya elcertifikat. 265

261 Mot. 2006/07:N266 (M) 262 Mot. 2009/10:N217 (C) 263 Mot. 2006/07:N344 (MP) 264 Mot. 2008/09:N385 (MP) 265 Mot. 2008/09:N11 (MP)

108/227

Samma anförande återfanns i (MP):s följdmotion med anledning av klimatpropositionen 2008/09:162, där partiet återigen krävde att all vattenkraft skulle lyftas ur elcertifikatsystemet. 266

I ytterligare en enskild motion beskrev (MP) problemet med elcertifikat för vattenkraft på följande sätt.

Regeringen skulle även kunna besluta att snabbt avsluta systemet med elcertifikat till den småskaliga vattenkraften. Man kan beskriva det nuvarande systemet som en kraftig subvention för att skada de få riktigt värdefulla levande vatten vi har kvar i landet. Att upphöra med subventioner till sådant borde vara ett lätt beslut att ta för vilken regering som helst. 267

(V) skrev följande i sin skuggbudget för 2007.

I våras beslutade riksdagen om att rätten till att tilldelas elcertifikat inte gäller efter utgången av 2010 för el som produceras i vattenkraftsanläggning med en installerad effekt som inte är högre än 1 500 kilowatt, s.k. småskalig vattenkraft. Riksdagen beslutade också om undantag för vattenkraftsanläggning som tagits i drift efter 30 april 2003 med före den 1 januari 2007. Detta var en uppgörelse mellan dåvarande samarbetspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi finner ingen anledning att ompröva vårt tidigare beslut utan avvisar regeringens förslag om förändringar i lagstiftningen. Detta bör riksdagen ge regeringen som sin mening till känna. 268

Med anledningen av regeringens klimatproposition 2008/09:162 ville (V) att riksdagen skulle ge regeringen till känna att småskalig vattenkraft ”har mycket liten betydelse för energitillförseln och därutöver har den stor och negativ påverkan på den biologiska mångfalden” samt att den inte ska tilldelas elcertifikat. 269

266 Mot. 2008/09:N16 (MP) 267 Mot. 2009/10:C388 (MP) 268 Mot. 2006/07:N296 (V) 269 Mot. 2008/09:MJ18 (V)

109/227

8.4 Miljöomdöme för elcertifikat I föreningens krav 2006 om att ta bort elcertifikaten för ny, såväl storskalig som småskalig, vattenkraft instämde (M), (FP), (MP) och (V) inför valet 2006. Av de borgerliga partierna verkar det främst ha varit (FP) som instämt i kravet för omsorg om naturen. (M) uttryckte bl.a. i sitt enkätsvar att partiet var generell motståndare till styrinstrumentet med elcertifikat. Dessa fyra partier fick dock grönt ljus som miljöomdöme baserat på deras politiska ställning 2006. (C) och (KD) instämde inte i kravet 2006, vilket gav rött ljus 2006. (S) instämde i att ta bort den småskaliga vattenkraften ur certifikatssystemet, men däremot inte i föreningens krav på att ta bort elcertifikat från den storskaliga vattenkraften. (S) fick således rött ljus 2006.

Föreningen ger rött ljus till samtliga regeringspartier för att de under mandatperioden hävt beslutet om att undanta den småskaliga vattenkraften från elcertifikatsystemet. Av granskningen framgår att det främst varit (MP) och (V) som förespråkat att vattenkraft inte ska ingå i certifikatsystemet, och får därför grönt ljus som miljöomdöme. (S) får gult ljus för sin passivitet i frågan.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Ta bort elcertifikaten för ny, såväl storskalig som småskalig, vattenkraft.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD GRÖN RÖD GRÖN RÖD RÖD RÖD GRÖN GRÖN RÖD GUL GRÖN GRÖN

110/227

Trafik (9-11)

”De så kallade trängselavgifterna är inga avgifter utan skatt. Skatter beslutar riksdagen över. Kommunerna har givetvis rätt att beskatta inkomster. Deras beskattningsrätt bör inte utvidgas.” (M i valenkäten 2006)

”Vi vill ändra regeringsformen så att kommuner och landsting/regioner kan införa trängselavgifter om de vill, under förutsättning att det sker med samtycke av kringliggande kommuner som påtagligt påverkas.” (FP i valenkäten 2006)

”Vi vill inte införa någon registreringsskatt alls, eftersom det motverkar en förnyelse av bilparken.” (C i valenkäten 2006)

111/227

9. Skattegynna bränslesnåla bilar

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Inför en effekt- och koldioxidrelaterad registreringsskatt för nya lätta fordon.

9.1 Bakgrund I Sverige har vi för närvarande ingen skatt på registrering av nya bilar. Frågan utreddes delvis under förra mandatperioden i den offentliga utredningen SOU 2004:3 Skatt på väg , enligt följande.

Nivån på fordonsskatten bedöms dock inte vara (eller kunna göras) tillräckligt hög för att stimulera en tillräcklig ökning av registreringar av nya bränsleeffektiva lätta fordon, utan har främst en viktig informativ effekt som en del i den samlade miljöstyrningen. […]

En differentierad registreringsskatt är motiverad när det sker färre eller mindre investeringar i vissa tekniker (t.ex. bränsleeffektivitet och trafiksäkerhetshöjande egenskaper) än vad som är samhälleligt önskvärt. Incitament bör i dessa fall, utifrån ett effektivitetsperspektiv, i första hand inrikta sig på nybilsförsäljningen samt på sådant som inte har en naturlig marknad. Detta är skälet till att det kan vara samhällsekonomiskt motiverat och i linje med transportpolitikens kostnadsansvar att komplettera den styrning som sker med fordons- och drivmedelsskatter. […]

En möjlighet är att helt enkelt sätta registreringsskatten till noll kronor för de fordon som har de bästa egenskaperna och att låta de fordon som har höga utsläpp av koldioxid, dvs. låg bränsleeffektivitet, alternativt inte uppfyller vissa grundegenskaper avseende trafiksäkerhet betala registreringsskatt. En ny skatt ger intäkter. Dessa intäkter kan, liksom andra skatteintäkter, användas till något som samhället finner berättigat. Eftersom intäkterna dock inte är motivet bakom en differentierad registreringsskatt och för att understryka detta kan intäkterna exempelvis finansiera tillfälliga utskrotningskampanjer.

112/227

En annan möjlighet är att utforma ”registreringsskatten” som en kombination av en avgift vid försäljning av nya fordon och en rabatt (återbetalning) för trafiksäkra och/eller bränsleeffektiva fordon. Ett sådant (fee-bate-) system skulle vara självfinansierande och ligga utanför statsbudgeten. Summan av registreringsavgifterna omfördelas då mellan de skatt-/avgiftsskyldiga vid årets slut. Detta kan göras på olika sätt; i proportion till de återförsäljare som säljer flest av de fordon som är samhälleligt önskvärda, eller till de fordonsägare som köpt de mest bränsleeffektiva och/eller trafiksäkra fordonen. Avgiftens storlek bör vara tillräckligt hög för att påverka valet av typ av bil.

Av klimat- och trafiksäkerhetsskäl är en utveckling mot en lättare och mera homogen fordonspark önskvärd på längre sikt, oavsett hur en eventuell skatt slutgiltigt utformas. 270

9.2 Initiativ under mandatperioden En koldioxiddifferentierad registreringsskatt har inte behandlats av den sittande regeringen under pågående mandatperiod.

9.3 Motioner

9.3.1 Regeringspartierna Inga ledamöter för de nuvarande regeringspartierna har motionerat angående registreringsskatt under den gångna mandatperioden.

9.3.2 Oppositionspartierna (MP) har drivit frågan om en koldioxiddifferentierad registreringsskatt under hela mandatperioden. Nedan är ett kronologiskt utdrag från partiets skuggbudgetar.

Sverige har Europas tyngsta och mest bränsleslukande bilpark. En inte oväsentlig andel av nybilsförsäljningen utgörs av "executive"- och "SUV"- segmentet. Registreringsskatten bör baseras på såväl koldioxidutsläpp som förbränningsmotoreffekt. Maximalt betalas dock 60 000 kr i skatt. 271

För att öka bränsleeffektiviteten i bilparken föreslår vi att en koldioxidrelaterad registreringsskatt införs. Registreringsskatten bör baseras på såväl koldioxidutsläpp som förbränningsmotoreffekt och beräknas som:

500 kr/g CO2 utöver 255 g/km (215 g/km för diesel)

270 SOU 2004:53, s. 534ff. 271 Mot. 2006/07:Fi223 (MP)

113/227

+ 400 kr/kW utöver 130 kW (95 kW för diesel).

Skatten bör utgå med maximalt 60 000 kronor per fordon.

Skatten beräknas öka statens skatteintäkter med 500 miljoner kronor per år. Förslaget måste utredas vidare och vi begär att regeringen återkommer med lagförslag som kan träda ikraft 1/1 2010. 272

En ny registreringsskatt införs vid köp av bränsleslukande bilar, en registreringsbonus införs för snåla fordon. 273

I en följdmotion angående regeringens budgetproposition för 2010 har (MP) motiverat syftet med en registreringsskatt på följande sätt.

Sverige har Europas tyngsta och mest bränsleslukande bilpark. I en rapport från Nordiska ministerrådet konstateras också att Sverige, som inte har någon registrerings-avgift på bilar, har fler bilar per invånare än de övriga länderna. Sverige har också de högsta utsläppen från nya bilar. I Norge, Danmark och Finland har utsläppen sänkts efter att en differentierad registreringsavgift införts. (Naturvårdsverket, Klimataktuellt 2008-10-01)

I Frankrike användes ett system med registreringsskatt och registreringsbonus som gjort att bilparkens bränsleeffektivitet och miljöprestanda förbättrats kraftigt. (RUT pm dnr 2009:1175) Systemet innebär att bra fordon med låga utsläpp får en bonus vid inköpstillfället medan fordon med stora utsläpp får en avgift. Gränserna för när avgift respektive bonus utdelas skärps årligen.

Miljöpartiet föreslår att ett nytt system med nybilsskatt respektive nybilsbonus införs vid nyinköp av bilar. Systemet utformas så att det är statsfinansiellt neutralt. Bra effektiva och miljövänliga fordon får en bonus där bonusen är större ju bättre fordonet är. Bränsleslukande bilar med stora utsläpp får en avgift. Miljöpartiet kommer att återkomma med förslag på en exakt utformning av ett sådant system. Införandet av det nya systemet utformas så att det inte påverkar det offentliga sparandet i staten. 274

Anne-Kristine Johansson och Lars Mejern (S) hävdade i en enskild motion från 2008/09 att det behövs en klimatdifferentierad registreringsskatt och en starkare differentiering

272 Mot. 2008/09:Fi272 (MP) 273 Mot. 2009/10:mp401 (MP) 274 Mot. 2009/10:Sk9 (MP)

114/227 av fordonsskatten för att snabbt få fram en bränslesmartare fordonsflotta i Sverige. 275 Motionärerna lade dock inte fram något konkret skatteförslag utan yrkade på en översyn av skattelagstiftningen rörande dieselbilar specifikt.

(V) har i sex partimotioner under mandatperioden föreslagit införande av registreringsskatt, oftast till en budgeterad skatteintäkt om 600 miljoner kr. 276 I skuggbudgeten för 2008 förde partiet följande politik.

Vi föreslår att en registreringsskatt införs från halvårsskiftet. Sverige är ett av få EU-länder som inte har en försäljnings- eller registreringsavgift. EU- kommissionen har lagt fram ett förslag om att dessa ska avskaffas. Det finns dock inget slutgiltigt beslut i frågan.

I SOU 2005:51 presenterades ett konkret förslag där bilar med utsläpp över en viss nivå betalar försäljningsskatt medan andra är befriade. Syftet är att tydliggöra livscykelkostnaden samtidigt som den uppmuntrar till köp av mer miljövänliga alternativ.

Vad som anförts om registreringsskatt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. 277

275 Mot. 2008/09:Sk473 (S) 276 Mot. 2007/08:Fi269 och Fi276, 2008/09:Fi302 och Fi271, 2009/10:Fi299 och Fi261 (V) 277 Mot. 2007/08:Fi269 (V)

115/227

9.4 Miljöomdöme för registreringsskatt Samtliga borgerliga partier var i valenkäten 2006 mot en effekt- och koldioxidrelaterad registreringsskatt och tilldelades därför rött ljus som miljöomdöme för sina vallöften. Denna fråga har heller inte behandlats av regeringen under mandatperioden, vilket, trots att passiviteten förmodligen varit avsiktligt, resulterar i ett gult ljus som miljöomdöme för regeringspartierna, baserat på agerandet i riksdagen. Rött blev gult ljus för alla borgerliga partier i frågan om registreringsskatt.

(MP) och (V) har båda drivit frågan om en koldioxiddifferentierad registreringsskatt under mandatperioden, vilket överensstämmer med deras vallöften från valenkäten 2006. Grönt ljus för både sagt och gjort för partierna i detta fall. (S), som inte instämde i föreningen förslag 2006, har i en enskild motion under mandatperioden uttryckt sig positivt till registreringsskatten, utan att lägga fram ett konkret lagförslag. Rött ljus omvandlades därför till gult för (S) i frågan om registreringsskatt.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Inför en effekt- och koldioxidrelaterad registreringsskatt för nya lätta fordon.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD GUL RÖD GUL RÖD GUL RÖD GUL GRÖN GRÖN RÖD GUL GRÖN GRÖN

116/227

10. Trängselskatt

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Ge kommuner och landsting/regioner rätt att införa trängselavgifter och möjligheten att utnyttja intäkterna till t.ex. förbättrad kollektivtrafik eller sänkt inkomstskatt.

10.1 Bakgrund Biltrafiken i och kring våra storstäder växer från år till år. Bilköerna skapar stora problem i vardagen för privatpersoner och företag, de driver upp utsläppen, hindrar bussar, lastbilar och taxi och ökar kraven på nya vägbyggen genom värdefulla natur- och kulturmiljöer. Av både ekonomiska skäl och av miljöskäl är det viktigt att snabbt komma till rätta med bilköerna. Praktiska exempel på trängselavgifter som genomförts i bland annat Singapore, London och Stockholm visar att det med avgifter enkelt går att dämpa trafiken under rusningstid så att köerna minskar.

Det försök med trängselskatter som genomfördes i Stockholm i början av 2006 resulterade i att en majoritet av stockholmarna röstade för att behålla systemet, i den folkomröstning som genomfördes i samband med de allmänna valen samma år.

Naturskyddsföreningen vill att det ska bli tillåtet för kommuner och landsting/regioner att själva ta beslut om att införa trängselskatt – om det behövs för att hantera köer, miljöproblem eller säkerhet. Skatten bör inte få införas enbart för att öka skatteintäkterna.

Ett huvudproblem är att nuvarande regeringsform inte tillåter riksdagen att överlämna ansvaret för trängselskatten till någon annan, till exempel regeringen eller kommunerna. Detta är skälet till att nuvarande trängselskatt är en statlig skatt där alla viktiga beslut tas av riksdagen och där skatteverket samlar in alla pengar. För att ett system ska kunna komma till stånd där kommuner och landsting/regioner får ta beslut om att införa trängselskatt krävs det att riksdagen ändrar i regeringsformen. En sådan ändring kräver i sin tur två beslut i riksdagen med mellanliggande val. (Tidigast årsskiftet 2010/2011 kan därmed en ändring börja gälla.) Riksdagen måste därefter besluta om en ny

117/227 trängselavgiftslag som tillåter delegering om att meddela föreskrifter om sådana skatter till kommuner och landsting/regioner.

Under 2004 tillsattes av den föregående regeringen (S) Grundlagsutredningen, en parlamentariskt tillsatt kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Grundlagsutredningens slutsatser presenterades 2008 i betänkandet SOU 2008:125 En reformerad grundlag. Angående normgivningsmakten gjordes bedömningen att det finns skäl att överväga om riksdagen ska kunna delegera denna makt rörande trängselskatt och parkeringsavgifter direkt till kommuner. I utredningen föreslogs därför att en bestämmelse som ger riksdagen möjlighet att bemyndiga kommuner att meddela föreskrifter om skatt i syfte att reglera kommunens trafikförhållanden införs samt att de konstitutionella hindren för detta tas bort. Hur regleringen av skatterna ska utformas borde enligt utredningen inte läggas fast i grundlag utan avgöras av riksdagen genom sedvanlig lagstiftning. 278

10.2 Initiativ under mandatperioden I april 2007 lämnade den sittande regeringen fram den proposition som föreslog ett permanent införande av trängselskatter i Stockholm. Det skattebelagda området, tidpunkter för när skatt ska tas ut samt skattens storlek föreslogs vara desamma som under försöket med trängselskatt. 279 Skatteutskottet tillstyrkte regeringens proposition om ett införande från och med den 1 augusti 2007. Propositionen sa varken något om huruvida trängselskatter även skulle kunna införas i andra kommuner eller om att beslutsmakten över skatten bör föras över till regional nivå. Utskottet kommenterade detta med att hänvisa till regeringens avisering om att de kommer inhämta synpunkter från Grundlagsutredningen om möjligheterna till att tillåta uttag av lokalt eller regionalt beslutade avgifter samt maktdelegering till lokal och regional nivå, och avstyrkte därför de motioner som lämnats in i ämnet. (V) och (MP) la in varsin reservation i betänkandet angående detta. 280 I kammarens debatt kommenterade (C) situationen på följande sätt.

När jag läser reservationerna inser jag att vi egentligen är tämligen överens i sakfrågan. Det är bra, för den här modellen kan bli något av en riksnorm för andra tätorter som vill lösa sina miljöproblem. Göteborg kan vara ett exempel, och förmodligen finns det fler. Det gäller dock att betona att initiativet till en sådan förändring måste komma från den lokala, regionala nivån. 281

278 SOU 2008:125, del 1, s. 562ff. 279 Prop. 2006/07:109 280 Bet. 2006/07:SkU19, s. 14, 18ff. 281 Riksdagens protokoll 2006/07:126

118/227

10.3 Propositioner Till följd av den omfattande grundlagsutredningen lämnade regeringen i december 2009 in proposition 2009/10:80 En reformerad grundlag . Regeringen delade Grundlagutredningens uppfattning att det bör vara möjligt för kommuner att meddela föreskrifter gällande t.ex. trängselskatt och ansåg därmed att de konstitutionella hindren mot detta borde tas bort. Regeringen ställde sig också bakom den föreslagna delegationsordningen från riksdagen till kommuner och ansåg att delegationsmöjligheten borde begränsas till att endast gälla föreskrifter om trafikreglerande skatter. Regeringens förslag löd därmed:

En ny bestämmelse införs som ger riksdagen möjlighet att bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter om skatt som syftar till att reglera trafikförhållandena i kommunen .

Det betonades att syftet med denna föreslagna bestämmelse enbart är att undanröja de konstitutionella hinder som förelagt mot kommunala föreskrifter. Det är sedan upp till riksdagen att, genom beredning och lagstiftning, ta ställning till frågorna om och hur möjligheten till delegation ska utnyttjas. Det är fortfarande kvar att avgöra om föreskrifterna ska meddelas i lag eller om delegation till kommuner ska ske.

Det framstår som en lämplig ordning att i lag ange de grundläggande förutsättningarna för uttagande av skatten och därefter genom delegation ge kommuner rätt att meddela kompletterande föreskrifter. 282

Utskottet delade regeringens och grundlagsutredningens bedömning i frågan och ansåg därmed att de konstitutionella hindren mot trängselskatt borde undanröjas. Utskottet var däremot inte berett att ta ställning till hur delegationen av normgivningsmakten borde ske eller hur intäkterna borde förvaltas och användas. 283 Behandlingen i riksdagen resulterade i ett bifall till utskottets förslag. Ett beslut som fattades med acklamation. 284

Regeringen överlämnade i april 2010 proposition 2009/10:189 Införande av trängselskatt i Göteborg med förslaget att införa trängselskatt i de centrala delarna av Göteborgs kommun, från och med 1 januari 2013. Initiativet kom från ett principbeslut i Göteborgs kommunfullmäktige i januari 2010 som resulterade i en framställan från Göteborgs kommun och Vägverket med förslaget att införa trängselskatt. Syftet, enligt propositionen, är att förbättra framkomligheten och miljön i staden samt att bidra till

282 Prop. 2009/10:80, s. 225ff. 283 Bet. 2009/10:KU19, s. 56ff. 284 Redovisning förslagspunkter 2009/10:KU19

119/227 finansieringen av investeringar i kollektivtrafik och infrastruktur. 285 Även denna proposition ledde till ett bifall i både utskott 286 och kammare 287 .

10.4 Motioner En sökning bland motionerna i riksdagsarkivet, med sökorden trängselskatt och trängselavgift, ger följande resultat fördelat på parti.

Riksmöte KD M FP C MP S V

2006/07 1 0 1 1 6 0 6

2007/08 0 0 1 0 2 0 3

2008/09 0 0 0 1 3 2 5

2009/10 0 0 1 0 1 1 1

Totalt 1 0 3 2 12 3 15

Under hösten, riksmötet 2006/07, lämnade samtliga riksdagspartier, undantaget (M) och (S), in en gemensam motion där de framhöll behovet av en översyn av regeringsformen för att underlätta för lokala och regionala beslutsfattare att på egen hand kunna införa och administrera trängselavgifter.

En rad studier av trafiken i Stockholm och andra storstäder runtom i världen har samtidigt visat att det inte är praktiskt möjligt att lösa problem med bilköer enbart genom utbyggnader av infrastrukturen eller ökade satsningar på kollektivtrafik. Vill man på allvar hantera storstädernas bilköer är någon form av avgifter som dämpar trafiken på vägsträckorna och under de perioder på dygnet då köerna uppstår nödvändiga. 288

10.4.1 Regeringspartierna Gunnar Andrén (FP) kommenterade trängselskatten i två enskilda motioner angående kommunikationer, under 2007/08 samt under 2009/10, på följande sätt.

285 Prop. 2009/10:189, s. 7 286 Bet. 2009/10:SkU39 287 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:126, 18 §

288 Mot. 2006/07:K342 (KD, FP, C, MP, V)

120/227

Hur mycket trängselavgifter vi än inför, hur mycket vägar vi än bygger, hur många katastrofinsatser som än görs, kommer inget att vara så effektivt som om vi fortsätter att bygga ut tunnelbanan.

Detta skulle få hundrafalt större effekter på resande och kodioxidsutsläpp än allsköns trängselskatter eller trängselavgifter eftersom tunnelbanan skulle kunna klara så otroligt många fler tusentals resande […]. 289

Sven Bergström och Jörgen Johansson (C) uttryckte i en enskild motion under 2008/09 följande åsikter angående delgering av trängselavgifter.

När krav om en sådan reform ställts har svaret hittills varit att avvakta Grundlagsutredningens slutbetänkande. Såvitt vi förstår finns i utredningen samma breda enighet kring formerna för kontrollen över trängselavgifterna som i riksdagen. På andra områden som utredningen hanterar förefaller oenigheten samtidigt betydande. I värsta fall kan oenigheten på dessa andra områden leda till att riksdagen inte får möjlighet att före nästa riksdagsval 2010 i en första läsning besluta om den förändring av regeringsformen som krävs för att kunna tillåta lokalt kontrollerade trängselavgifter. I så fall skulle en reform kunna träda i kraft efter ytterligare ett riksdagsval, dvs. tidigast hösten 2014. Detta vore, som vi ser det, mycket olyckligt.290

10.4.2 Oppositionspartierna (MP) har vid ett flertal tillfällen motionerat angående ett införande av kommunala trängselavgifter. I bl.a. en partimotion från 2008/09 framförde (MP) dessa åsikter i ämnet.

Trängselavgifter är ett exempel på styrmedel, ett effektivt verktyg som bör användas i alla de större städerna. Intäkterna kan i sin tur användas till satsningar på kollektivtrafiken. Att som med trängselavgifterna i Stockholm lägga pengarna på nya motorvägar är en katastrof ur klimatsynpunkt. Själva syftet att minska den totala miljöpåverkan förfelas, och städerna fortsätter att bygga in oss i klimatförstörande strukturer för 50, kanske 100 år framöver.

Det behövs en lagändring så att trängselavgifterna förvaltas regionalt. Beslut om användningen av intäkterna ska inte behöva gå via riksdagen.

289 Mot. 2007/08:T498 (FP) 290 Mot. 2008/09:K229 (C)

121/227

Den formella kontrollen över systemet och intäkterna måste därför föras ned till regional nivå. 291

Under 2008/09 framhöll Magdalena Streijffert och Maryam Yazdanfar (S) i en enskild motion att trängselskatter borde införas i Göteborg och Malmö och att intäkterna borde finansiera en utbyggd kollektivtrafik.

För att nå målet om en stabiliserad utsläppsnivå på 1990 års nivåer krävs en skattehöjning motsvarande 5 kronor litern på bensin samt kraftfulla insatser när det gäller trängselskatter i de tre storstäderna. 292

(S) anförde dessutom i en kommittémotion under 2008/09 samt i en enskild motion under 2009/10 att försök med trängselskatt bör genomföras i fler kommuner än enbart i Sveriges tre största städer. 293

De kommuner/regioner som så önskar skall ges möjlighet att införa trängselskatter som i sin tur kan användas till att finansiera kollektivtrafiksatsningar eller angelägna trafikåtgärder.294

(V) anförde i bl.a. en kommittémotion och två partimotioner under riksmötet 2006/07, samt i en kommittémotion under riksmötet 2008/09 att kommuner bör ges rätt att ta ut trängselavgifter. 295 I väntan på en ändring i grundlagen som möjliggör detta ansåg partiet att den kommun som så önskar ska få möjlighet att införa trängselskatt genom avtal med regeringen.

Eftersom det råder en viss oklarhet om riksdagen kan delegera till kommuner att införa trängselavgifter, eller om det måste till en ändring av grundlagen, anser vi att regeringen ska utreda hur det egentligen förhåller sig. Regeringen ska därefter återkomma till riksdagen med lagförslag som möjliggör för kommuner att i framtiden själva få avgöra om de vill införa trängselavgifter. 296

291 Mot. 2008/09:MJ19 (MP) 292 Mot. 2008/09:Sk352 (S) 293 Mot. 2008/09:T8, 2009/10:T497 (S) 294 Mot. 2008/09:T8 (S) 295 Mot. 2006/07:Sk23, Sk246 och MJ266 och 2008/09:MJ18 (V) 296 Mot. 2006/07:Sk23 (V)

122/227

10.5 Miljöomdöme för trängselskatt Samtliga partier förutom (M) instämde i föreningens krav från 2006 om att ge kommuner och landsting/regioner rätten att införa trängselavgifter och möjligheten att själva utnyttja intäkterna. (S) svarade tveksamt och fick därför gult ljus för sitt vallöfte 2006.

Under mandatperioden fattade riksdagen beslut om att ta det första steget mot en grundlagsändring som innebar att besluten om trängselskatt kan förskjutas till landstings- och/eller kommunnivå för att användas i den lokala budgeten. Även om grundlagsändringen ännu inte trätt i kraft (och inte kan göra så förrän under nästa mandatperiod), så går det åt rätt håll, enligt föreningen. Naturskyddsföreningen ger därför samtliga partier grönt ljus i denna fråga.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Ge kommuner och landsting/regioner rätt att införa trängselavgifter och möjligheten att utnyttja intäkterna till t.ex. förbättrad kollektivtrafik eller sänkt inkomstskatt.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GRÖN RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GUL GRÖN GRÖN GRÖN

123/227

11. Kilometerskatt

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV UNDER MANDATPERIODEN

Inför kilometerskatt för tunga fordon.

11.1 Bakgrund Varje år omkommer minst 300-tals personer i trafiken och fler än 3 000 skadas svårt. 297 Förutom stort lidande orsakar olyckorna stora kostnader för samhället i form av produktionsbortfall, sjukvård, rehabilitering och egendomsskador. Fordonens avgaser är källan till en stor del av utsläppen av luftföroreningar i form av främst kolväten, partiklar och kväveoxider. Dessa leder i sin tur till återkommande besvär för de tiotusentals människor som lider av astma, allergier eller hjärt- och lungsjukdomar, främst barn och äldre.

Den totala vägtrafiken svarar för ca en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgasen koldioxid. Den viktigaste orsaken till svårigheten i att stabilisera trafikens koldioxidutsläpp på en hållbar nivå är den snabbt växande lastbilstrafiken. Ett skäl till att den tunga trafiken växer så snabbt är att den är subventionerad. Utredningar på svensk och europeisk nivå visar att de skatter som tas ut av lastbilarna inte räcker för att betala de kostnader som trafiken orsakar i form av avgaser, olyckor, vägslitage, buller, mm. Genom att införa en kilometerskatt skulle det bli möjligt att lösa detta problem.

Kilometerskatt innebär att varje fordon betalar för sin faktiska körsträcka. Skattens nivå kan varieras mellan olika typer av fordon beroende på vilka kostnader i form av miljöpåverkan, olyckor och vägslitage som de ger upphov till. Skatten kan dessutom differentieras geografiskt och tidsmässigt för att återspegla olika vägars egenskaper och förekomst av trängsel på dem. Trafiken skulle därmed kunna styras över från mindre till större vägar och på så sätt samtidigt skydda känsliga natur- och kulturmiljöer.

Naturskyddsföreningen anser det vara möjligt att lösa åtminstone fem viktiga problem med hjälp av en km-skatt på tung trafik. För det första skulle skatten kunna utformas så

297 Vägverket 2010 http://www.vv.se/Trafiken/Skade---olycksdata/Skade--- olycksstatistik/Nationell-statistik/Aktuell--manadsvis/ [2010-06-18]

124/227 att den tunga trafiken betalar sina samhällsekonomiska marginalkostnader (i form av avgaser, buller, olyckor, vägslitage) fullt ut. För det andra skulle en km-skatt göra det möjligt att samordna beskattningen av bensin- och dieselpersonbilar, genom en differentierad dieselskatt för tunga respektive lätta fordon. För det tredje skulle konkurrensvillkoren mellan svenskregistrerade och utlandsregistrerade lastbilar bli mera rättvisa, eftersom det med en skatt baserad på körsträcka inte skulle gå att vinna fördelar genom att i Sverige köra på lågbeskattad diesel från andra EU-länder. För det fjärde skulle km-skatten innebära en minskning av trafiken och utsläppen, eftersom lastbilar i större grad skulle köras välfyllda och mera sällan tomma eller halvfulla. För det femte innebär skatten ett nytt verktyg för att åstadkomma en förflyttning av godstrafik från väg till spår.

I Europa har Tyskland, Österrike, Schweiz och Tjeckien infört kilometerskatt i någon form för tunga fordon (över 3,5 eller 12 ton) på hela eller delar av sina vägnät. Tidigare hade Sverige en enkel form av kilometerskatt för dieseldrivna fordon, inklusive personbilar. Skatten avskaffades dock 1993 inför Sveriges inträde i EU. 298

I proposition 2005/06:160 Moderna transporter lade den förra regeringen (S) fram förslaget om att införa kilometerskatt för tunga lastbilar.

Den pågående revideringen av EU:s Eurovinjettdirektiv ger förutsättningar och sätter ramar för införande av ett effektivt sådant system för kilometerskatt. Skattens effekter för regioner och näringar samt dess detaljerade utformning måste analyseras ytterligare innan den är möjlig att införa. En teknisk specifikation av ett möjligt svenskt kilometerskattesystem bör utarbetas. Om resultatet av analyserna inte visar på orimliga konsekvenser för regioner och näringar kommer regeringen föreslå att en kilometerskatt införs för tunga svenska och utländska lastbilar. 299

För att utföra analysen uppdrog regeringen, i juli 2006, Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA.

I behandlingen av propositionen, som skedde innan resultatet av SIKA:s rapport presenterats, ställde sig utskottet bakom de riktlinjer för utformningen och införandet av en km-skatt som propositionen redovisat. 300 I omröstningen i kammaren bifölls utskottets förslag med acklamation. 301

298 Naturskyddsföreningen rapport 2007, Kilometerskatt – bra för miljön, bra för ekonomin. 299 Prop. 2005/06:160, s. 103 300 Bet. 2005/06:TU5, s. 46 301 Redovisning förslagspunkter 2005/06:TU5

125/227

I SIKA:s rapport, som presenterades i mars 2007, konstaterades det att de näringar som skulle påverkas mest av en kilometerskatt är de där transportkostnaderna utgör en stor andel av de totala produktionskostnaderna. Rundvirke är ett exempel på varuslag med en sådan karaktäristik. Livsmedel beräknades få den högsta ökningen av transportkostnaderna, men detta varuslag uppvisade å andra sidan en liten andel transportkostnader i förhållande till de totala produktionskostnaderna.

Den beräknade genomsnittliga ökningen av transportkostnaderna framstår som liten. Eftersom variationerna inom olika branscher och regioner är stora går det dock inte att utesluta märkbara effekter på enskilda enheters produktion och sysselsättning. 302

När det gäller produktions- och sysselsättningseffekter drogs följande slutsatser.

Överlag är de förväntade effekterna på näringar och regioner små, och inte entydigt negativa. I vissa branscher, till exempel Livsmedel, verkar kilometerskatten orsaka en omstrukturering där transporter substitueras mot arbete, vilket beräknas öka sysselsättningen med ett par procent. I Trävaruindustrin finns de tydligaste negativa effekterna, men även dessa är förhållandevis små. Produktionen väntas här minska i en försumbar omfattning i hela landet. Detsamma gäller sysselsättningen (den beräknas sjunka med en halv promille).

Vinsterna är i stort sett oförändrade för tillverkningsindustrin som helhet, både nationellt och regionalt. 303

SIKA kom slutligen fram till att en kilometerskatts betydelse för transportkostnaderna, och därmed produktion och sysselsättning, är små men att skatten ändå borde fasas in stegvis. Det rekommenderades också att skatten borde differentieras med hänsyn till fordonens vikt, antal axlar och miljöklasstillhörighet. 304

11.2 Initiativ under mandatperioden Den sittande regeringen gav efter sitt tillträde SIKA och samverkande myndigheter i uppdrag att komplettera den tidigare rapporten om kilometerskatt med dessa ytterligare uppgifter.

302 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar - effekter på näringar och regioner , Redovisning av ett regeringsuppdrag i samverkan med ITPS, SIKA Rapport 2007:2, s. 9. 303 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar - effekter på näringar och regioner , Redovisning av ett regeringsuppdrag i samverkan med ITPS, SIKA Rapport 2007:2, s. 9f. 304 Ibid . s. 12f.

126/227

• Analysera inverkan på näringar och konsekvenser för regioner av en kilometerskatt, som är differentierad utifrån om fordonet framförs i tätort eller på landsbygd.

• Sätta de administrativa kostnaderna för olika utformningar av en kilometerskatt i relation till nyttan i form av minskade samhällskostnader av olika slag.

• Analysera produktions- och sysselsättningseffekter för skogsbruket vid ett kilometerskatteuttag. 305

Angående den första punkten visade beräkningarna att en geografisk differentiering av kilometerskatten har liten betydelse för de totala transportkostnaderna. En sådan skatt skulle dock enligt rapporten medföra en större ökning av transportkostnaderna för de transporter som går till och från de större tätortsregionerna än en icke-differentierad km- skatt. 306

Även i de varugrupper där man kan förvänta sig de tydligaste effekterna är det svårt att argumentera för att kilometerskatten, oavsett om den differentieras eller inte, kommer att medföra några drastiska förändringar. 307

Rundvirke och trävaror identifierades även i denna rapport som de varugrupper där skattens existens och utformning skulle få störst betydelse.

Inom dessa varugrupper innebär en differentiering av skatten en reduktion av transportkostnadsökningen med omkring åtta procent. […] Sammantaget gör detta att man kan förvänta sig en viss betydelse av valet av skattesystem i dessa varugrupper. 308

En genomsnittligt beräknad kilometerskatt, differentierad med avseende på vikt och miljöklass, skulle enligt analysen framför allt ge effekter på det antal fordonskilometrar som lastbilstrafiken kommer att utföra. Differentieringen antogs leda till vissa effekter i form av val av fordon med bättre miljöegenskaper. Detta tillsammans med beaktandet av att de externa kostnaderna inom sjöfart och järnväg skulle stiga, pga. att lastbilstrafik i viss utsträckning flyttas över dit, resulterade i en beräknad allokeringsvinst (värdet av

305 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar – kompletterande analyser , Redovisning av ett tilläggsuppdrag från regeringen, SIKA Rapport 2007:5, s. 7 306 Ibid. s. 10 307 Ibid. s. 11 308 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar – kompletterande analyser , Redovisning av ett tilläggsuppdrag från regeringen, SIKA Rapport 2007:5, s. 11

127/227 anpassningen av lastbilstrafiken till följd av km-skatten) mellan 180 till 400 miljoner kronor per år. SIKA:s kostnadsbedömning av införandet av skattesystemet landade på ca 350 miljoner kronor per år.

Trots att systemkostnaden nu alltså bedöms vara betydligt lägre än förut så går det alltså inte, eftersom nu även allokeringsvinsten räknats ned, att med säkerhet hävda att allokeringsvinsten är större än systemkostnaden. 309

Det påpekades dock att en mer långtgående geografisk km-skattedifferentiering ”som även skulle ta de stora skillnaderna mellan olika tätorter i beaktande, skulle kunna ge till och med avsevärt högre samhällsekonomiska intäkter”. En sådan djupdykning låg dock inte inom ramen för uppdraget. 310

Vad det gäller effekterna för skogsbruket visade de beräkningar som ITPS låtit göra följande.

[M]arknaderna för massaved och för sågtimmer minskar med 0,3 respektive 0,5 procent, vilket motsvarar en minskning av produktionen med omkring 200 000 m 3. Priset på massaved bedöms öka med runt 7-8 kronor och priset på sågtimmer med cirka fem kronor. Sysselsättningseffekten i skogsbruket blir mot bakgrund av detta sannolikt mycket liten. Gällande den regionala aspekten är det sannolikt att de minskade avverkningarna uppträder i vad som nu betecknas ”noll-gränsen”, det vill säga huvudsakligen i norra Norrlands inland, vilket stämmer väl överens med tidigare presenterade resultat. 311

I en intervju i Ekot, juli 2009, uttalade sig Sveriges transportminister Åsa Torstensson (C) om ett liggande förslag från EU-kommissionen angående kilometerskatt. Förslaget skulle innebära att lastbilars miljöpåverkan får räknas in och påverka skattenivån i ett enhetligt system för kilometerskatter för tunga fordon. Torstensson ansåg inte att Sverige under sitt ordförandeskap i EU borde driva på för att få igenom förslaget.

– Utifrån ett svenskt perspektiv ifrågasätter jag den här typen av avgifter eftersom vi är ett avlångt land, beroende av långa transporter och en del

309 Ibid. s. 44 310 Ibid. 311 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar – kompletterande analyser , Redovisning av ett tilläggsuppdrag från regeringen, SIKA Rapport 2007:5, s. 11

128/227

av de transporterna, framför allt inom skogsnäring, har svårt med att finna alternativ till vägtransporter, säger transportminister Åsa Torstensson. 312

11.3 SOU och Ds I april 2007 tillsatte chefen för Miljödepartementet en parlamentarisk beredning med uppdrag att genomföra en övergripande översyn av den svenska klimatpolitiken inför kontrollstation 2008. Beredningen, som antog namnet Klimatberedningen, gav förslag på mål för klimatpolitiken samt en handlingsplan med olika åtgärdsområden för att nå dessa mål till år 2020. 313 Inom åtgärdsområdet ”Verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter: TRANSPORTER” föreslog beredningen ett införande av km-skatt på tunga fordon som ett led i arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn.

En kilometerskatt för tunga lastbilstransporter i Sverige bör införas senast år 2011 förutsatt att en teknik med rimliga systemkostnader är tillräckligt väl utvecklad. Särskild hänsyn tas till transporter inom skogsnäringen som saknar alternativ till transport på väg, på ett sätt som samtidigt är förenligt med EU:s konkurrensregler. 314

I regeringens promemoria Ds 2009:24 Effektivare skatter på klimat- och energiområdet redovisades förslag på förändringar av skattesystemet som regeringen bedömde skulle bidra till att ”minska utsläppen av växthusgaser samt bidra till att målen för andel förnybar energi och ökad energieffektivisering kan uppnås”. 315 Departementsskrivelsen innehöll bl.a. förslag om att höja koldioxidskatten med 1 öre per kg CO 2 från 2010 och sänka fordonsskatten för tunga lastbilar och bussar till EU:s miniminivå. 316 Förslag om att införa kilometerskatt på tunga fordon behandlades dock inte av regeringen.

11.4 Propositioner I mars 2009 överlämnade regeringen proposition 2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik . Propositionen innehöll förslag på åtgärder för att nå ett mål som innebär att ”utsläppen av växthusgaser år 2020 ska vara ca 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre för den icke handlande sektorn i förhållande till 1990 års nivå”. För att åstadkomma detta avsåg regeringen komplettera tidigare styrmedel med bl.a. ”utvecklade ekonomiska styrmedel på skatteområdet”. 317 Trots att åsikten om att

312 SR Ekot 2009-07-21 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2979282 [2010-05-24] 313 SOU 2008:24, s. 22ff. 314 Ibid. s. 32 315 Ds 2009:24, s. 115 316 Ds 2009:24, s. 147 och 199 317 Prop. 2008/09:162, s.1

129/227 kilometerskatt har vissa fördelar uttrycktes i propositionen, bedömde regeringen att det vid tillfället inte var aktuellt att införa en kilometerskatt.

En kilometerskatt för tunga fordon har potential att bättre än dagens styrmedel spegla skillnader i externa kostnader som beror på var och när fordonen framförs. Kostnader för utsläpp av lokala luftföroreningar, buller, trängsel och slitage på infrastrukturen lämpar sig att internalisera på detta sätt. 318

Det påpekades samtidigt, med hänvisning till den kompletterande analys av kilometerskatt som regeringen uppdrog SIKA att genomföra 319 , att ”de administrativa kostnaderna för en kilometerskatt var lika stora som vinsten i form av samhällsnytta”. 320 Det hänvisades också till en åsikt som framförts av forskningsinstitutet VTI i ett yttrande till finansdepartementet med anledning av SIKA-rapporten. 321

Som remissinstanserna påpekat består samhällsvinsten av en kilometerskatt till betydande del av lägre utsläpp av koldioxid. Styrning mot minskade utsläpp av koldioxid är dock effektivare inom ramen för drivmedelsbeskattningen än genom ett kilometerskatteuttag.

Det finns inte heller skäl att överväga ett införande av kilometerskatt om samhällsvinsten av en kilometerskatt inte påtagligt överstiger administrationskostnaden för ett sådant skatteuttag. 322

Regeringen ansåg vidare att det var nödvändigt att invänta utfallet av de revideringar av Eurovinjettdirektivet inom EU som pågick.

Regeringen anser sammantaget att det för närvarande inte finns tillräcklig grund för att införa en kilometerskatt. 323

11.5 Motioner

11.5.1 Regeringspartierna Gunilla Tjernberg (KD) anförde i en enskild motion under 2008/09 betydelsen av att den svenska beskattningen av vägtransporter inte får innebära konkurrensnackdelar jämfört med övriga länder i EU.

318 Ibid. s. 74 319 SIKA 2007, Kilometerskatt för lastbilar – kompletterande analyser , SIKA rapport 2007:5. 320 Prop. 2008/09:162, s. 74 321 Se Finansdepartementet, yttrande Dnr 2008/0275-13 322 Prop. 2008/09:162, s. 74 323 Prop. 2008/09:162, s.75

130/227

Sverige ska såklart vara pådrivande för att det europeiska transportsystemet miljöanpassas, men det är även viktigt att den svenska beskattningen av vägtrafiken från konkurrenssynpunkt ligger i linje med våra grannländers.

En sådan skatt skulle dessutom slå hårt mot vissa regioners näringsliv. På landsbygden finns det inte så många alternativa transportmedel. […] En kilometerskatt som införs utan nedjusteringar av övrig beskattning på vägtrafiken skulle i det läget enbart innebära en straffskatt där syftet att styra om transporterna till mer miljövänliga alternativ inte uppnås. 324

Tomas Tobé (M) argumenterade i en enskild motion under allmänna motionstiden hösten 2006 för att uppdraget till ITPS och SIKA, att analysera konsekvenserna av ett införande av kilometerskatt, borde skjutas upp i avvaktan på att EU presenterar sin rapport. Detta då det ansågs att tiden som var avsatt för konsekvensanalysen var för kort.

Beräkningar visar att kilometerskatten, såsom föreslagen av Vägtrafikskatteutredningen, leder till 1, 4 miljarder kronor i ökade kostnader för skogsindustrin. Det kommer att leda till att skogsbruk som inte ligger i närheten av industri får svårt att bedriva sin verksamhet tillräckligt lönsamt.

En kilometerskatt skulle leda till en snedvriden konkurrens för svensk industri och det är därför viktigt att ligga i fas med utvecklingen i EU. 325

Stefan Tornberg (C) lämnade in en enskild motion under 2006/07 där ämnet konkurrensneutrala regelverk behandlades. Det anfördes under denna rubrik att en km- skatt på tunga fordon skulle innebära svåra konsekvenser för skogindustrin.

Utredningen föreslår införandet av kilometerskatt på tunga fordon som kraftigt kommer att påverka denna näring om förslaget skulle genomföras. Kostnaderna för skogsindustrin skulle uppgå till ca 2 miljarder kronor och för jordbruket till ca 500 miljoner kronor. Transportkostnaderna för ett typiskt timmerlass till våra sågar skulle öka med mer än 50 procent.

Ett sådant icke konkurrensneutralt system skulle medverka till att en stor andel av de nordliga produktionsarealerna skulle bli olönsamma samtidigt som delar av processindustrin i området skulle slås ut. 326

324 Mot. 2008/09:Sk419 (KD) 325 Mot. 2006/07:Sk233 (M)

131/227

11.5.2 Oppositionspartierna Regeringens proposition 2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik föranledde två följdmotioner som behandlar ett eventuellt införande av kilometerskatt. I en flerpartimotion från (MP), (S) och (V) anförde partierna denna samlade åsikt angående ekonomiska styrmedel.

Vi vill införa en kilometerskatt för tunga lastbilstransporter i Sverige, men hänsyn bör tas till skogsindustrin som saknar alternativ till transport på väg. En möjlig lösning för detta är att geografiskt differentiera skatten. Detta vill vi särskilt utreda. Ambitionen ska vara att kilometerskatten genomförs nästa mandatperiod. Ett införande förutsätter att en teknik med rimliga systemkostnader är tillräckligt väl utvecklad.

Därtill är ett EU-gemensamt system för kilometerskatt önskvärt för att få full genomslagskraft. 327

(MP) förde dessutom frågan på tal i en egen följdmotion.

Miljöpartiet de gröna anser att en kilometerskatt bör införas på tunga lastbilstransporter med en geografisk differentiering. Skatten bör uppgå till två kronor per kilometer och införas så snart ett system kan komma på plats. 328

(MP) har i sammanlagt 19 kommitté- och partimotioner behandlat frågan om ett införande av kilometerskatt. I en kommittémotion från 2009/10 anfördes följande angående skatten .

Det som borde höjas är kostnaderna för att använda fossila bränslen. En sådan tydlig och effektiv åtgärd som regeringen hittills negligerat är kilometerskatt för tunga lastbilar. Annars klarar vi inte klimatkraven framöver. Därför bör en kilometerskatt för tunga lastbilar införas på 2 kronor per kilometer senast den 1 januari 2012. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna som sin mening. 329

326 Mot. 2006/07:Sk242 (C) 327 Mot. 2008/09:MJ17 (MP, S, V) 328 Mot. 2008/09:MJ19 (MP) 329 Mot. 2009/10:T490 (MP)

132/227

(S) förde kilometerskatt på tal i totalt fyra motioner under mandattiden, utöver den gemensamma följdmotionen. Följande anfördes i en kommittémotion från 2009/10 och en snarlik formulering återfanns i en kommittémotion från 2008/09. 330

Vi menar att det bör övervägas om en kilometerskatt för tunga lastbilstransporter ska införas i Sverige. En rätt genomförd kilometerskatt bör kunna öka effektiviteten i transportsystemet och därmed minska slitaget, bullret samt utsläppen av partiklar, kväveoxider, svaveldioxid och koldioxid, särskilt om införandet av en kilometerskatt kombineras med satsningar på att bygga ut kapaciteten för godstransporter på järnväg. Särskild hänsyn bör tas till transporter inom skogsnäringen som saknar alternativ till transport på väg.

Ett eventuellt införande förutsätter att en teknik med rimliga systemkostnader är tillräckligt väl utvecklad. Därtill är ett EU-gemensamt system för kilometerskatt nödvändigt för att det ska få full genomslagskraft. 331

I en partimotion (S) från 2007/08 om energi- och klimatpolitik ansågs det att skatten borde ”införas och utformas efter svenska förhållanden och med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft i hela Sverige”. 332 Magdalena Streijffert och Maryam Yazdanfar (S) föreslog i en enskild motion från 2008/09 att kilometerskatt borde ”införas snarast för kommersiella transporter som drivs med fossila bränslen”. 333

I en kommittémotion och sju partimotioner, utöver oppositionspartiernas gemensamma motion, lyfte (V) frågan om en kilometerskatt. I en partimotion från 2008/09 återfanns följande åsikter.

Vänsterpartiet ser det som oerhört angeläget att nationella kilometerskatter kan samordnas på EU-nivå för att skapa lika konkurrensvillkor för transportsektorn. Vi vill se ett system för kilometerskatt för tunga fordon i Sverige senast den 1 januari 2011. […] Vi ser det som viktigt att intäkterna går till investeringar i hållbara transporter som järnväg och kollektivtrafik och inte till utbyggnad av ny vägtrafik. Sverige bör agera för att nationella kilometerskatter samordnas på EU-nivå. 334

330 Mot. 2008/09:T8 (S) 331 Mot. 2009/10:Sk7 (S) 332 Mot. 2007/08:MJ412 (S) 333 Mot. 2008/09:Sk352 (S) 334 Mot. 2008/09:MJ459 (V)

133/227

I en partimotion från riksmötet 2009/10 anförde (V) att kilometerskatt för tunga fordon borde införas ”[f]ör att motverka en ytterligare ökning av den tunga trafiken och stimulera till bränsleeffektivare fordon […]”. 335

KD M FP C MP S V

2006 -10 1 1 0 1 19 5 9

Tabell över antalet motioner under mandatperioden som behandlade kilometerskatt.

11.6 Utskottsbetänkande I miljö- och jordbruksutskottets behandling av de följdmotioner som inkom angående regeringens klimat- och energiproposition (2008/09:162, se ovan) kom utskottet, i likhet med regeringen, fram till att det för tillfället inte var aktuellt att införa en kilometerskatt. Det hänvisades bl.a. till regeringens mening att ett minskat utsläpp av koldioxid effektivare skulle åstadkommas genom drivmedelsbeskattning än genom kilometerskatteuttag.

Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det inte heller finns skäl att överväga ett införande av kilometerskatt om samhällsvinsten av en kilometerskatt inte påtagligt överstiger administrationskostnaden för ett sådant skatteuttag. 336

11.7 Riksdagens behandling Utskottets förslag, att avslå de motionsyrkanden som handlade om ett införande av kilometerskatt, avgjordes genom votering. Kammaren beslutade om ett bifall till utskottets förslag med fem rösters övervikt.

Punkt 17 (Kilometerskatt)

1. utskottet 2. res. 10 (s, v, mp) Votering: 156 för utskottet 150 för res. 10 43 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 87 m, 26 c, 25 fp, 18 kd För res. 10: 112 s, 19 v, 19 mp

335 Mot. 2009/10:T426 (V) 336 Bet. 2008/09:MJU28, s. 45

134/227

Frånvarande: 18 s, 10 m, 3 c, 3 fp, 6 kd, 3 v 337

11.8 Miljöomdöme för kilometerskatt Av framför allt en gemensam motion under valåret 2005/06 från samtliga borgerliga partier framgick att regeringen gick till val 2006 på att inte införa nationella km-skatter för tunga fordon.338 I motionen stod: ”Vi vill framhålla den utomordentliga vikten av att Sverige inte ensidigt inför kilometerskatt, utan att varje betydande förändring genomförs i samverkan med våra grannländer och den krets av länder som i dag samverkar kring vägavgifter enligt Eurovinjettmodellen.”339 Därför fick regeringspartierna rött ljus som miljöomdöme för inställningen inför valet 2006. (MP) motionerade däremot under 2005/06 om att införa km-skatt till 2010, vilket resulterade i grönt ljus som miljöomdöme. (V) presenterade inga förslag på att införa km-skatt i valmanifestet 2006 eller motionerna från 2005/06. Per telefon 340 har man sagt att (V) gav stöd för kravet 2006. Därför gavs (V) grönt ljus med tveksamhet. (S), som endast i en enskild motion under 2005/06 341 berörde en beskattning på tung trafik, fick däremot gult ljus som miljöomdöme 2006.

Som framgår av granskningen ovan diskuterades km-skatt med anledning av regeringens klimat- och energiproposition, där regeringen samt miljö- och jordbruksutskottet föreslog att km-skatt inte skulle införas av effektivitetsskäl. Naturskyddsföreningen har dock i en rapport visat att km-skatt på tung trafik i Sverige kan göra det möjligt att 1) se till att den tunga trafiken betalar sina samhällsekonomiska marginalkostnader fullt ut, 2) se till att beskattningen av den diesel som används i lätta dieselfordon blir likvärdig med skatten på bensin, 3) se till att konkurrensvillkoren mellan svenskregistrerade och utlandsregistrerade lastbilar blir mera rättvisa, 4) öka möjligheterna att styra lastbilstrafiken mot lägre utsläpp, minskat vägslitage och ökad trafiksäkerhet samt 5) skapa ett nytt verktyg för att åstadkomma den överflyttning av godstrafik från väg till spår som regeringen säger sig eftersträva. 342 Därför ger föreningen samtliga regeringspartier rött ljus som miljöomdöme för sitt agerande i riksdagen. Oppositionspartierna röstade däremot för ett förslag om att införa km-skatt, vilket inte bifölls i kammaren, och får därför alla grönt ljus.

337 Riksdagens protokoll 2008/09:133, 12 § 338 Se bilaga 1 för diskussion och referenser 339 Motion 2005/06:T31 340 Telefonsamtal med Mikael Gustafsson, Vänsterpartiets riksdagskansli 2010-06-15 341 Mot. 2005/06:Sk511 (S) 342 Naturskyddsföreningen 2007, Kilometerskatt – Bra för miljön, bra för ekonomin .

135/227

Naturskyddsföreningens krav under mandatperioden : Inför kilometerskatt för tunga fordon.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN GRÖN GUL GRÖN GRÖN GRÖN

136/227

Jordbruk (12-13)

”Det är viktigt för en fungerande introduktion av GMO-grödor att samexistens frågorna löses på ett sätt så att andra odlare inte blir drabbade vid eventuell genspridning. Dessutom måste det säkerställas att inte eventuell genspridning hotar den vilda biologiska mångfalden.” (FP i valenkäten 2006)

”Den ekologiska odlade arealen uppgår redan idag till nästan 20 %, medan den certifierade bara är ca 6,7 %. Vårt mål är att den certifierade ekologiska odlingen redan 2010 ska uppgå till minst 20 % av landets jordbruksmark, vilket är en tredubbling jämfört med idag.” (S i valenkäten 2006)

”Vi har varit med om att driva fram ett mål om att arealen certifierad ekologisk produktion ska uppgå till 20 %. Vi ser gärna att målet överträffas.” (V i valenkäten 2006)

”Det bör vara efterfrågan som styr all produktion – inte statliga planmål.” (M i valenkäten 2006)

137/227

12. Genmodifierade grödor (GMO)

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Lagstifta om att odlare av GMO dels blir strikt ansvariga för eventuell genspridning från deras grödor, dels hålls ersättningsskyldiga om genspridning sker till skada för andra odlare.

12.1 Bakgrund GMO regleras inom EU sedan 2004 av en gemensam lagstiftning som alla EU:s medlemsstater måste följa. 343 Således kunde GM-grödor redan i starten av den pågående mandatperioden 2006 odlas kommersiellt i Sverige. EU-lagstiftningen kräver bl.a. att möjliga miljö- och hälsorisker ska analyseras och att konsekvenserna av eventuella skador ska värderas.

EU har bestämmelser om miljöskadeansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Dessa omfattar även verksamheter med GMO. Bestämmelserna går ut på att den som orsakat en miljöskada eller överhängande hot om miljöskada ska vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa eller förhindra skadan. Den som orsakat skadan ska stå för kostnaderna. Oavsett om skadorna skett genom uppsåt eller oaktsamhet ska skador på naturmiljön ersättas. 344

Naturskyddsföreningens krav från 2006 handlar främst om s.k. samexistens mellan lantbrukare, att man fritt ska kunna välja mellan konventionell, ekologisk och GMO- odling, utan att påverkas av varandra. EU-direktiven reglerar dock inte ersättningskrav och skadeansvar som uppstår om t.ex. GM-pollen sprids från en odling till en konventionell eller ekologisk odling. EU-kommissionen har därför i samband med att den

343 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön; Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG 344 Jordbruksdepartementet 2005, Vilka regler gäller för genetiskt modifierade organismer (GMO)? Faktablad Jo 05.004

138/227 gemensamma lagstiftningen trädde i kraft rekommenderat medlemsstaterna att ta fram egna strategier så att samexistensen ska fungera. Ansvarsfördelningen och skadeståndsnivåerna för GMO i Sverige reglerades 2006 av miljöbalken (1998:808).

Den förra regeringen (S) tillsatte en utredning om miljöansvarsfördelningen den 18 november 2004, med ett tilläggsdirektiv 345 från 2006 för att även omfatta en analys av ”vilka möjligheter det finns att kräva skadestånd för skador på den biologiska mångfalden, särskilt skador orsakade av genetiskt modifierade organismer, och om ytterligare möjligheter att ställa sådana krav kan behövas för att skapa ett tillfredsställande skydd för miljön.” 346 Utredningen låg under miljödepartementet.

I april 2006 tillsatte den förra regeringen (S) ytterligare en utredning med uppdraget att analysera om det finns behov av särskilda skadeståndsregler avseende ekonomisk skada till följd av spridning av GMO till andra som odlar med konventionella eller ekologiska metoder.347 Utredningen låg under jordbruksdepartementet. Regeringens kommittédirektiv till utredningen sammanfattade uppdraget på följande sätt.

Utredaren skall analysera nu gällande bestämmelser samt ta ställning till om dessa är tillräckliga eller om ytterligare bestämmelser är nödvändiga för att hålla tredje part skadeslösa. Frågor om strikt skadeståndsansvar, beviskrav och hur ersättningsfrågan ska hanteras i de fall där det inte går att härleda en skada till en viss odling med genetiskt modifierade organismer, skall särskilt övervägas. 348

12.2 Initiativ under mandatperioden Regeringspartierna har under sin tid i regeringsställning inte tillsatt någon statlig utredning med koppling till GMO. 349 Däremot har regeringen i sitt regleringsbrev till det miljövetenskapliga rådet Formas 2008 gett i uppdrag ”att ta fram en kunskapsöversikt över forskning, relevant för svenska förhållanden, om konsekvenser för miljön med genmodifierade organismer.” 350 Utredningen presenterade sina resultat i september 2009, med den främsta slutsatsen att Sverige ”behöver bedriva mer forskning på GMO som är anpassade till våra klimat- och miljöförhållanden. Det mesta av forskningen och utvecklingen sker nu på organismer och breddgrader där resultaten inte är överförbara till vårt kunskapsbehov.” 351 Även till myndigheterna Naturvårdsverket och

345 Dir. 2006:41 346 SOU 2007:21 347 Dir. 2006:38 348 Ibid. 349 T.o.m. 31/12-2009 350 Formas 2009, Kunskapsöversikt – Miljökonsekvenser av GMO, rapport 2009:2 351 Formas 2009, Kunskapsöversikt – Miljökonsekvenser av GMO, rapport 2009:2

139/227

Jordbruksverket har regeringen gett i uppdrag att göra bedömningar av vad GMO betyder för miljömålen.352

12.3 SOU och Ds Den Socialdemokratiska regeringen tillsatte alltså två utredningar som berörde ansvarsfördelningen kring GMO; dels en som analyserade behoven av ökade försiktighetsåtgärder vid GMO-odling med ett tilläggsdirektiv om ansvarsfördelningen under miljödepartementet och dels en med uppdrag att analysera skadeståndsregler avseende ekonomisk skada till följd av spridning av GM-grödor under jordbruksdepartementet. Framför allt den senare är kopplad till Naturskyddsföreningens krav från 2006.

12.3.1 SOU 2007:21 GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försäkringar Utredningen, som tog namnet miljöansvarsutredningen, presenterade sina slutsatser för tilläggsdirektivet i slutbetänkandet GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försäkringar från april 2007. I betänkandet hävdades att en skada på den biologiska mångfalden består ”av de negativa effekterna på möjligheterna att uppnå eller bibehålla en gynnsam bevarandestatus för berörda arter och livsmiljöer.” Utredningen föreslog förändringar i miljöbalkens regler för det s.k. allmänna avhjälpandeansvaret 353 , till att även inkludera skador som uppkommer av GMO-odlingar på den biologiska mångfalden, även om skadorna inte omfattas av det avhjälpandeansvar för allvarliga miljöskador som införts med anledning av inrättande i svensk lagstiftning av EU:s miljöansvarsdirektiv.

Diskussionerna i utredningen om ansvarsfördelningen och skadeståndsregleringen var således fokuserade på skadeaspekter på naturen och biologiska mångfalden, inte på andra lantbrukare/näringsidkare. Trots att utredningen diskutera olika upplägg för att reglera skadeståndskrav på GMO-odlare som påverkar omkringliggande natur, föreslog utredningen inte någon konkret åtgärd.

12.3.2 SOU 2007:46 Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor Den Socialdemokratiska regeringen beslutade den 27 april 2006 att tillsätta en särskild utredare för att ”analysera om det finns behov av särskilda skadeståndsregler avseende ekonomisk skada till följd av spridning av genetiskt modifierade organismer till andra som

352 Jordbruksverket 2007, Herbicidtoleranta grödors påverkan på vissa miljökvalitetsmål – rapport från Jordbruksverket och Naturvårdsverket, rapport 2007:21 353 8 § i miljöbalken (1998:808, såsom den under utredningens arbete) reglerar ansvarsfördelningen så att ”alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt”. Paragrafen har ändrats sedan dess genom lag (2006:1014).

140/227 odlar jordbruks- eller trädgårdsprodukter som inte är genetiskt modifierade, vid odling eller i samband med transport eller annan hantering.” 354

Både i budgetpropositionen för 2006 355 och den för 2007 356 uttryckte regeringen att det ”behövs ett tydligt regelverk för odling av genmodifierade organismer (GMO) för att möjliggöra samexistens mellan alla tillåtna odlingsformer.” I propositionen för 2006 förklarade regeringen att man avser tillsätta en utredare med uppdrag att analysera och lämna förslag bl.a. vad gäller ansvarsfrågor vid samexistens mellan GM-grödor, konventionella grödor samt ekologiska grödor (se stycke 2.3.2). I propositionen för 2007 förklarade regeringen att man inväntar utredningens slutsatser, som skulle komma innan den 15 juni 2007. På samma sätt instämde riksdagens behandling av motioner om genteknik och biologisk mångfald i miljö- och jordbruksutskottet både 2006 och 2007 i regeringens uppfattning att det ”behövs ett tydligt regelverk för odling av genmodifierade organismer (GMO) för att möjliggöra samexistens mellan alla tillåtna odlingsformer”. 357

Den särskilde utredaren presenterade sitt slutbetänkande i juni 2007. 358 Slutsatserna var att existerande skadeståndsregler sannolikt är tillämpliga i de flesta tänkbara fall av GMO-spridning till tredje part. ”Övervägande skäl synes tala för att skada genom GMO- inblandning i skörd utgör sakskada. […] Medför förekomsten av GMO-odling i ett område att andra odlare på eget initiativ vidtar förebyggande försiktighetsåtgärder eller drabbas av förluster med anledning av sjunkande fastighetspriser, föreligger i stället ren förmögenhetsskada. […] Utredningen har vidare bedömt att skadeståndsreglerna i 32 kap. miljöbalken med stor sannolikhet är tillämpliga vid GMO-inblandning till följd av pollen- eller fröspridning.”

Utredningen skulle även analysera huruvida staten bör initiera en ersättningsfond för att säkerställa att den som drabbas av skada genom GMO-inblandning får ersättning. Slutsatserna var följande: ”Utredningen har bedömt att möjligheterna enligt civilrättsliga regler att få ersättning för skada genom GMO-inblandning överlag måste anses goda. […] Utredningen har således inte funnit anledning att föreslå att särskilda ersättningsregler införs för skada som orsakas av GMO-odling.”

Utredningens huvudsakliga slutsatser var således att inte föreslå lagändringar.

354 Dir. 2006:38 355 Prop. 2005/06:1 356 Prop. 2006/07:1 357 Bet. 2005/06:MJU11 och 2006/07:MJU2 358 SOU 2007:46

141/227

12.4 Propositioner och förordningar Miljöansvarsutredningen (se punkt 12.3.1) har under mandatperioden behandlats av Miljödepartementet. Enligt en GMO-handläggare 359 vid Miljödepartementets enhet för Kretslopp och kemikalier har frågan inte blivit aktuell eftersom det fortfarande inte finns någon kommersiell odling av GM-grödor i Sverige. Den sittande regeringen har därmed inte presenterat någon lagändring med anledning av utredningen.

Slutsatser från utredningen av särskilda skadeståndsregler avseende ekonomisk skada till följd av spridning av GMO till andra, som lantbrukare (se punkt 12.3.2), har behandlats av Jordbruksdepartementet. Regeringen förklarade i sin budgetproposition för 2008 att ”[u]ppdraget redovisades den 15 juni 2007 och bereds för närvarande i Regeringskansliet.” Ingen proposition eller förordning i ärendet har tillkännagjorts sedan dess.

Jordbruksdepartementet skrev i slutet av den förra mandatperioden: ”Regeringen analyserar nu bland annat om Sverige bör införa bestämmelser om försiktighetsåtgärder vid odling av GMO.” 360 Detta var med anledning av att EU:s direktiv för att möjliggöra användning av GM-grödor 361 och dess implementering i svensk lag 362 inte reglerar hur samexistens ska uppnås mellan lantbrukare som använder GMO och de som använder konventionella eller ekologiska metoder. EU-kommissionen utfärdade rekommendationer om riktlinjer för utarbetande av nationella strategier och bästa praxis för samexistens mellan GM-grödor och konventionellt och ekologiskt jordbruk.

Således utfärdade regeringen den 10 maj 2007 en förordning om försiktighetsåtgärder vid odling m.m. av GM-grödor.363 Förordningen reglerar bl.a. att den som avser att odla GM-grödor ska lämna skriftlig information till den näringsidkare som brukar jordbruksmark på det avstånd från odlingen och vid den tidpunkt som Statens jordbruksverk föreskriver. Den reglerar däremot inte ansvarsvarsfördelning eller ersättningsnivåer.

12.5 Motioner

12.5.1 Regeringspartierna En sökning i riksdagens arkiv på begreppet ”GMO” visar att inget av riksdagspartiernas ledamöter har motionerat om frågan under mandatperioden.

359 Telefonsamtal med Mette Lyngsøe Svejgaard den 10 december 2009. 360 Faktablad Jo 05.004 Vilka regler gäller för genetiskt modifierade organismer (GMO)? 361 2001/18/EG Direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. 362 Förordning 2002:1086 363 Förordning 2007:273

142/227

12.5.2 Oppositionspartierna En sökning i riksarkivet på ”GMO” under avdelningen motioner för oppositionspartierna, ger efter kvalitativ genomgång av motionernas lagförslag följande resultat:

Riksmöte Miljöpartiet Socialdemokraterna Vänstern 200 6/07 1 0 2

2007/08 2 0 3

2008/09 1 0 1

2009/10 2 0 1

ANTAL 6 0 7

Ingen av de tre motionerna från 2006/07 behandlade ansvarsfördelningen eller ersättningskraven som anfördes av Naturskyddsföreningen. Inte heller någon av de fem motionerna om GMO från 2007/08 berörde direkt Naturskyddsföreningens krav. Dock hävdades i en av kommittémotionerna från (MP) att:

”[o]dlare och distributörer av GMO-livsmedel har visat sig oförmögna att kontrollera spridningen av produkterna. Nyligen upptäcktes t.ex. inom EU en omfattande kontaminering av partier av långkornigt ris med en icke godkänd GMO-sort. Kontaminationen rör en variant som odlades i fältförsök för några år sedan (mellan 1999 och 2001). Huruvida spridningen har skett i fält, genom olämplig hantering i senare led eller genom illegala odlingar är oklart. Det förhållandet att det tas fram gränsvärden för kontaminering av GMO talar sitt tydliga språk: man har inte kunnat – ibland inte velat – hålla GMO-produkter från andra.” 364

I sin motion om åtgärder på den biologiska mångfalden från 2008/09 påstod (MP) följande. 365

EU saknar fortfarande regler om så kallad samexistens mellan GMO- grödor och konventionella grödor som effektivt skulle förhindra genetisk

364 Mot. 2006/07:MJ308 (MP) 365 Mot. 2008/09:MJ502 (MP)

143/227

förorening av konventionella och organiska odlingar. Ett hinder mot inrättandet av ett sådant regelverk är att det är svårt att praktiskt hindra sådan genetisk förorening, när väl GMO-produktion tillåtits. I stället för att dra konsekvensen att GMO-produktion därför inte bör tillåtas har man låtit bli att försöka reglera. Den 1 september har Sverige fått ett regelverk runt detta som förmodligen är ett av de svagaste i Europa. [Förordning (2002:1086), se avsnitt 2.4, Naturskyddsföreningens anm.] Odlare av genmodifierade grödor har bara skyldighet att ha en skyddszon mellan andra näringsidkare på jordbruksmark, fritidsodlare är helt utan skydd.

Avstånd till majs är bara 50 meter, till potatis 3 meter. Det finns också en skyldighet att lämna information till grannar, som är näringsidkare på jordbruksmark, inom 100 meter.

I praktiken innebär detta att konventionella och ekologiska producenter missgynnas till förmån för producenter som använder genmodifierade organismer. Den europeiska miljörörelsen (t.ex. EEB) har därav dragit slutsatsen att den enda möjligheten att förhindra sådan förorening givet dagens regler är en uttrycklig rätt för lokala och regionala myndigheter att besluta om ifall GMO-produktion ska tillåtas i den egna regionen. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att nationellt och inom EU verka för en uttrycklig rätt för kommuner och regioner att bli GMO-fria zoner.

I motionen (MP) om miljökonsekvenser och ansvar vid odling av GM-grödor krävde partiet 2009/10 att riksdagen beslutar att producenter för GMO ”ska ges ansvar för eventuella skador och merkostnader för andra aktörer som följer av användning av deras produkter.” Kraven på ansvarsfördelning ställdes även i motionen (MP) från 2009/10 om ekologisk odling, närmare bestämt att ”samexistensreglerna för GMO-odling och annan odling behöver revideras och att GMO-producenterna bör stå för eventuella merkostnader till följd av sin verksamhet.”

Enligt motion MJ360 (V) från 2006/07, som krävde ett nationellt förbud av GMO, framhölls att en ökad spridning av GMO i miljön innebär att ekologisk odling allvarligt hotas (yrkande 2).

I sin motion om den svenska miljöpolitiken i EU från 2008/09 föreslog (V) följande. 366

Sverige bör agera för att ansvars- och skadeståndsfrågan på internationell nivå regleras genom bindande ansvarsregler för dem som är skyldiga till spridning av GMO i enlighet med principen att förorenaren betalar (polluter pays principle).

366 Mot. 2008/09:MJ459 (V)

144/227

En fond bör etableras för att kompensera för de miljöskador och ekonomiska skador som spridningen av GMO orsakar. De som är skyldiga till spridningen, det vill säga industrin bakom de genmodifierade grödorna, ska stå för kostnaderna som spridningen ger upphov till enligt denna princip. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Samma linje drev (V) även 2009/10, där partiet krävde att Sverige ska ”[e]tablera en ekonomisk fond för att kompensera för de skador som spridning av GMO förorsakar.” 367

12.6 Utskottsbetänkande Samtliga motioner i stycke 2.6 har avslagits av miljö- och jordbruksutskottet.

12.7 Rikdagens behandling En sökning på begreppet ”GMO” under riksarkivets avdelning för kammarens protokoll visar att debatten om ansvarsfördelningen för spridning GM-grödor och skadeståndskrav inte varit uppe i riksdagens kammare under mandatperioden.

12.8 Miljöomdöme för GMO I valenkäten 2006 instämde de tre borgerliga partierna (KD), (FP), (C) samt (MP) och (V) i Naturskyddsföreningens krav att GMO-odlare ska hållas strikt ansvariga och ersättningsskyldiga för eventuell genspridning från deras grödor. Alla dessa partier fick därför ett grönt ljus som miljöomdöme för sina vallöften. (S) signalerade i enkäten att partiet ännu inte bestämt sig än. (M) gav ett svårtolkat svar med stora reservationer. Både (S) och (M) fick därför gult ljus som miljöomdöme 2006.

Granskningen visar att det fanns goda möjligheter att under mandatperioden väcka frågan i riksdagen om ansvarsfördelning och ersättningsskyldighet för GMO-skador, trots att de huvudsakliga slutsatserna från en offentlig utredning om GM-grödor var att inte föreslå lagändringar. (MP) och (V) har motionerat i frågan, vilket motiverar ett grönt ljus som miljöomdöme för sitt agerande i riksdagen. Övriga riksdagspartier har däremot intagit en så passiv hållning att omdömet endast kan bli gult.

367 Mot. 2009/10:MJ403 (V)

145/227

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Lagstifta om att odlare av GMO dels blir strikt ansvariga för eventuell genspridning från sina grödor, dels hålls ersättningsskyldiga om genspridning sker till skada för andra odlare.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GUL GUL GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GRÖN GUL GUL GRÖN GRÖN

146/227

13. Ekologisk odling

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV 2006

Höj målen för ekologiskt odlad jordbruksmark till 30 procent till 2010.

13.1 Bakgrund 368 Ekologisk odling strävar efter att nyttja naturresurser som energi, mark och vatten på ett långsiktigt hållbart sätt. Därför är biologisk mångfald ett viktigt mål för politik som syftar till att öka ekologisk odling. Den ekologiska produktionen skiljer sig från konventionellt jordbruk på tre sätt. För det första används inte kemiska bekämpningsmedel. För det andra, när det gäller växtnäring använder man stallgödsel, kvävefixerande baljväxter, restprodukter från livsmedelsförädling och annat organiskt material. Slutligen har djuren även en viktig roll i produktionen, där växt- och djurhållning ska vara i balans så att djuren i första hand äter foder från den egna gården och att stallgödseln används för att ge näring åt åkermarken.

Det svenska jordbrukslandskapet som under årtusenden skapats av människan är ett av Sveriges rikaste ekosystem med hög biologisk mångfald. Med de senaste femtio årens industrialisering av lantbruket har situationen förändrats och vi kan idag notera en massiv förlust av jordbruksanknutna växt- och djurarter. Jordbruksproduktionen är beroende av mångfalden och de ekosystemtjänster som kringliggande naturen ger. Det gäller funktioner som upprätthållande av jordens bördighet, näringscirkulation, pollinering, biologisk kontroll, rening av vatten med mera. Markens förmåga att producera är bunden till mikroorganismer, markdjur som rovinsekter, humlor, daggmaskar och dyngbaggar.

Det industriella jordbruket innebär att dessa ekosystemtjänster till del ersatts av kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och förädling av sorter som inte är beroende av insektspollinering. Den ekologiska produktionen går bland annat ut på att förbättra naturens egen förmåga att producera livsmedel, vilket gör att ekologisk produktion är än

368 Mycket av texten i bakgrundsdelen finns även i Naturskyddsföreningen 2010, Vitbok – Naturvårdspolitiken i Sverige 2006–2010.

147/227 mer beroende av den biologiska mångfalden. Forskningen visar tydligt att ekologiska gårdar har en högre biologisk mångfald. 369

Användningen av kemiska bekämpningsmedel mot ogräs och insekts- och svampangrepp i grödorna ger mycket negativa effekter på den biologiska mångfalden i Europa. Studier visar att den biologiska kontrollen av skadegörare försämras och växter, vissa insektsarter och fåglarna försvinner från odlingsmarken. En omfattande studie 370 visade att det framför allt var användningen av kemiska växtskyddsmedel mot insekter och svamp som genomgående hade negativa effekter på mångfalden av växter (som dessutom påverkades av ogräsmedel), marklevande insekter, fåglar med mera. Även ekosystemtjänsten biologisk kontroll av bladlöss påverkades negativt.

Kemiska bekämpningsmedel i jordbruket kan i hög grad ersättas med förbättrade odlingsmetoder och biologisk kontroll av sjukdomar och skadegörare. Dessutom kan konstgödsel ersättas med organiska gödselmedel, hög jordbördighet och förbättrad näringscirkulation. Ekologisk produktion använder inte kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel och är i hög grad beroende av de ekosystemtjänster som mångfalden ger. I flertalet stora studier som gjorts på området, har det klarlagts att ekologisk produktion rent generellt gynnar biologiskt mångfald på artnivå. I genomsnitt finns 30 procent fler arter på en ekologisk gård och 50 procent fler individer av dessa arter. 371

Enligt Jordbruksverket motsvarade den ekologiska arealen 2005 (certifierad areal samt areal under karens) cirka fyra procent av EU:s totala jordbruksmark. I Sverige hade cirka 19 procent av åkermarken ekostöd under samma år, men där endast sju procent var certifierad. 372 Naturskyddsföreningen räknar med att ca 20 procent av den svenska jordbruksmarken odlades ekologiskt i början av pågående mandatperiod 2006.

Ett tidigare mål var att till år 2005 skulle 20 procent av åkerarealen vara ekologiskt odlad (oavsett certifiering). Målet uppnåddes således knappt. Nya mål för ekologisk odling till 2010 fastställdes av den förra regeringens (S) i skrivelse 2005/06:88.

Regeringens bedömning är att den certifierade ekologiska odlingen vid utgången av 2010 minst bör uppgå till 20 % av landets jordbruksmark. Den certifierade ekologiska produktionen av mjölk, ägg och kött från idisslare bör öka markant. Slutligen bör den certifierade produktionen av griskött och matfågel öka kraftigt. Efterfrågan på ekologiska livsmedel och

369 Ahnström, J. 2002, Ekologiskt lantbruk och biologisk mångfald – en litteraturgenomgång. 370 Bengtsson, J. et al. 2009, Persistent negative effects of pesticides on biodiversity and biological control potential on European farmland. 371 Nilsson, J. 2007, Ekologisk produktion och miljökvalitetsmålen – en litteraturgenomgång . 372 Jordbruksverket 2008, Den ekologiska odlingens utveckling under senare år – vad visar tillgänglig statistik, statistikrapport 2008:2.

148/227

marknadsutvecklingen, inklusive produktutveckling och distribution, är avgörande för om målen kan nås. För att stimulera en positiv utveckling av marknaden bör konsumtionen av certifierade ekologiska livsmedel i offentlig sektor öka. Inriktningen bör vara att 25 % av den offentliga konsumtionen av livsmedel skall avse ekologiska livsmedel 2010. 373

En viktig skillnad i det nya målet var att det gällde jordbruksmark istället för åkerareal. Jordbruksmark inkluderar även betesmarker. Naturskyddsföreningens bedömning är dock att begreppsbytet inte gett någon avgörande effekt.

Förutsatt stabil storlek av den svenska jordbruksmarken, så innebar målet som sattes 2005 att ca 13 procent av den icke-certifierade jordbruksmarken skulle bli certifierad mellan 2005-2010. Detta kunde ske på två olika sätt: antingen genom att industriell/traditionell jordbruksmark konverterades till ekologisk odling och certifierades enligt exempelvis KRAV:s riktlinjer, eller att det icke-certifierade jordbruket som redan brukades ekologiskt 2005 blev certifierat. Det senare alternativet ger i princip inga miljövinster. Om riksdagen däremot under mandatperioden höjt målen från 20 till 30 procent, i linje med Naturskyddsföreningens krav 2006, så skulle miljövinster uppkommit oavsett hur målet nåddes.

Den ekologiska produktionen har stadigt ökat sedan 1990-talet. Av en rapport från jordbruksdepartementet framgår att den icke-certifierade produktionen ökat snabbare relativt den certifierade. I en skrivelse till EU-kommissionen med ett förslag till revision av det svenska landsbygdsprogrammet uttryckte departementet i slutet av 2006 att ”[e]fterfrågan på ekologiska livsmedel och marknadsutvecklingen, inklusive produktutveckling och distribution, är avgörande för om målen kan nås.” 374 En ökad certifierad ekologisk produktion framhölls därför som avgörande för att kunna nå målen.

Statliga miljöersättningar ges för ekologisk odling, inom ramen för EU:s jordbruksprogram. Miljöersättningen i början av mandatperioden var upplagd så att det ekologiska jordbruket inte behövde vara certifierat för att bli beviljad ersättning på samma nivå som om det vore certifierat. Den sittande regeringen ändrade denna regel 2007, så att ekologisk produktion som är icke-certifierad ger lägre ersättning. 375

Statistik från Jordbruksverket och SCB visar att den ekologiska produktionen har växt i Sverige sedan 2005, fast inte i tillräckligt högt tempo för att målen till 2010 ska

373 Skr. 2005/06:88, s. 1 374 Jordbruksdepartementet 2006, Reviderat förslag till landsbygdsprogram för Sverige år 2007- 2013 , rapport. 375 Jordbruksdepartementet 2009, Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013, informationsmaterial, Jo 08.007

149/227 uppfyllas. 376 Preliminära siffror från Jordbruksverket 377 visar att 303 300 ha av den svenska jordbruksmarken var ekologiskt certifierad i slutet av 2009, och ytterligare 89 500 ha låg i karens för att bli certifierad (totalt alltså 392 800 ha). Räknas karensmarken in så var 12,8 procent av den svenska jordbruksmarken ekologiskt certifierad 2009. Detta kan dock vara en ringa överskattning, eftersom Jordbruksverket i sina beräkningar utgår från att all mark hos de certifierade gårdar sköts ekologiskt, vilket inte alltid stämmer (t.ex. betesmarker).

Anledningen till att den ekologiska produktionen har ökat i Sverige har delvis granskats av Jordbruksdepartementet. I en rapport från 2010 drog verket slutsatsen att det inte var möjligt att säga i vilken utsträckning ökningen beror på den statliga miljöersättningen för ekologiskt jordbruk eller konsumenternas ökande efterfrågan. 378

Projektledaren för Ekologiskt Forum under Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) räknar med att omställningen under 2010 kommer att fortsätta och att ca 14 procent av den svenska jordbruksmarken kommer att vara certifierad ekologisk produktion (eller i karens) i slutet av 2010. 379 Detta innebär hur som helst att målet om 20 procent missas med nästan en tredjedel.

Intresseorganisationen Ekologiskt Forum har i ett utkast till en strategi för utveckling av ekologisk konsumtion och produktion för 2011-2013 uttryckt att målet att 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad inte kommer att nås förrän tidigast 2013.

Målet för produktionen är en fördubbling av antalet lantbrukare som har ställt om hela eller en del av sin produktion till ekologiskt. Som lägsta nivå ska de föreslagna insatserna under perioden 2011-2013 leda till att tidigare nationella mål för produktionen uppnås: ”att certifierad ekologisk odling ska bedrivas på 20 % av landets jordbruksmark. Den certifierade ekologiska produktionen av mjölk, kött från idisslare och ägg bör öka kraftigt”. 380

13.2 Initiativ under mandatperioden Naturskyddsföreningen visade i sin vitbok Naturvårdspolitiken i Sverige 2006-2010 att regeringen under mandatperioden sänkt anslagen för och strypt satsningarna på ekologisk odling och därmed gjort det svårare för enskilda jordbrukare att ställa om sin mark som bidrar till att jordbrukslandskapets biologiska rikedom bevaras och utvecklas.

376 T.ex. Jordbruksstatistiskt årsbok 2009. 377 Telefonsamtal med Göran Ekblad på Jordbruksverket 2010-06-01 378 Jordbruksverket 2010, Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion? – effekter på marknad och miljö, r apport 2010:1. 379 Telefonsamtal med Anders Heimer på Ekologiskt Forum 2010-06-01 380 Ekologiskt Forum 2010, Utkast 11. Strategi för utveckling av ekologisk konsumtion och produktion och 2011-2013.

150/227

Av tabellen nedan framgår hur regeringens anslag till ekologisk produktion och konsumtion utvecklats under mandatperioden. Beloppen i tabellen är ungefärliga eftersom det visat sig svårt att få fram mera exakta uppgifter. Statistiken visar dock att anslagen till ekologisk produktion och konsumtion sammantaget minskat med ca 100 miljoner kronor. Minskningarna har skett dels genom budgetbeslut och i regleringsbrev, dels genom de regeringsförslag som lämnats till EU-kommissionen inför ett nytt landsbygdsprogram 2006 (beslut togs efter regeringsskiftet 2006).

Beslut Åtgärd Kostnad för åtgärd Kommentar respektive år Förändring av Miljöersättning för 2005: 575 mkr Slopad ersättning till Landsbygdsprogrammet till växtodling och 2006: 585 mkr ekovall och följd av regeringsbeslut nr 2 animalieproduktion 2007: 503 mkr villkorsändringar ledde 2006-11-09 till kommissionen till stora avhopp. 2008: 465 mkr (prel) 2006. Minskad kostnad till ca 2009: ej tillgängligt 503 mkr Regeringsbeslut nr 2 2006-11- Kompetensutveckling, Ca 40 mkr Minskade anslag och 09, anslag 44:1 och 44:2 rådgivning mm ingen öronmärkning för ekologisk produktion. Anslaget 44.6 ap3 borttaget Marknadsfrämjande Ca 17 mkr Anslaget slopat. 8 mkr inför budgetår 2008 genom åtgärder öronmärks. Jordbruksverkets regleringsbrev. Medel överförda till 43:14 där 8 mkr öronmärks till ekologisk produktion. Anslaget 44.6 ap1 borttaget Försöks- och 13 mkr Anslaget slopat. 6 mkr inför budgetår 2008 genom utvecklingsverksamhet öronmärks. Jordbruksverkets regleringsbrev. Medel överförda till 44:3 där 6 mkr öronmärks för ekologisk produktion. Anslag 42:1 borttaget inför Forskning öronmärkt 4 mkr 41:1 Öronmärkning av budgetåret 2007 genom för ekologisk anslag till SVA slopas, 2 Statens veterinäranstalts (SVA) produktion mkr. regleringsbrev. 43:12 Öronmärkning 43:12 borttagande av inom Livsmedelsverkets öronmärkning för ekologisk anslag slopas, 2 mkr produktion i Jordbruksverkets livsmedelsstatistik Anslag 40:2 borttaget inför Konsumtionsfrämjande 5 mkr Öronmärkningen inom budgetår 2007 genom åtgärder Konsumentverkets Konsumentverkets anslag slopad. regleringsbrev. Tabell över förändringar och beslut rörande ekonomiska styrmedel för att främja ekologisk produktion och konsumtion mellan 2006-2008.

151/227

Under 2009 genomfördes förändringar i Landsbygdsprogrammet under pågående programperiod till följd av att förslagen i den så kallade hälsokontrollen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) skulle genomföras. Landsbygdsprogrammets övervakningskommitté fattar beslut om förändringar i konsensus. Naturskyddsföreningen och Ekologiska Lantbrukarna som sitter med i kommittén drev där igenom en förändring av miljöersättningen till ekologisk produktion som innebar att ersättningen 2010 justeras upp igen på ett par punkter. 381 Hektarsumman för spannmål höjs från 1 300 till 1 450 kr, och den helt borttagna ersättningen till vall återinförs på en lägre nivå (350 kr, tidigare 500 kr) och endast till certifierade producenter. Trots dessa förbättringar blir ersättningarna sämre än 2006, samtidigt som de flesta andra miljöersättningar justeras upp betydligt mer. Det är i dagsläget osäkert hur mycket detta kommer att påverka totalsiffrorna för den ekologiska produktionen.

Som framgår av tabellen ovan har miljöersättningen för ekologisk produktion inom ramen för landsbygdsprogrammet minskat varje år sedan 2006. Nyligen har media rapporterat att det dessutom finns ett stort underutnyttjande av miljöstödet hos svenska bönder. EU avsatte ca två och en halv miljard kronor under 2009 till det svenska landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket bekräftar att endast ca en miljard av dessa pengar användes. 382 Mycket av dessa pengar är dock intecknade för landsbygdsåtgärder, men ej utbetalade.

13.3 Motioner En sökning på ”ekologisk odling” och/eller ”ekologisk produktion” i riksdagens databas för motioner ger följande fördelning mellan partierna. Inte någon av dessa motioner ställde dock krav på nya mål för ekologisk produktion till 2010.

KD M FP C MP S V

2006/07 0 0 0 0 6 3 4

2007/08 0 0 0 0 7 3 4

2008/09 0 1 0 2 6 3 4

2009/10 0 3 0 0 6 5 4

Totalt 0 4 0 2 25 14 16

381 Regeringsbeslut nr. 8, 2009-09-07 382 SR Ekot 2010-05-20 Svenska bönder missade miljarder i EU-stöd , http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3698440 [2010-06-02]

152/227

13.3.1 Regeringspartierna Studerar man regeringspartiernas motioner under mandatperioden framträder ett mönster av hur partierna ställer sig till jordbrukets ekologiska produktion. I en motion från allmänna motionstiden 2008/09 krävde två av (M):s ledamöter, Betty Malmberg och Sven Yngve Persson, att målet för ekologisk produktion skulle upphävas. Motionärerna menade att målet ”skapar en förtäckt känsla av att ekologisk produktion och ekologiskt odlade livsmedel skulle vara mycket bättre för miljön och hälsan än de livsmedel som produceras i konventionell odling.” 383 Vidare skrev de:

För oss som tror på marknadskrafterna är det självklart att det ska finnas ekologiska livsmedel eftersom konsumenterna efterfrågar det. Men vi tycker inte att det är ekonomiskt försvarbart att snedvrida konkurrensen med subventioner respektive straffavgifter på endera produktionsformen. Inte heller kan det vara acceptabelt att tvinga skolkök och sjukhuskök runt om i landet att en fjärdedel av de varor de köper ska vara ekologiskt producerade, när det kan finnas konventionellt odlade grödor i närområdet. 384

I två motioner från 2009/10 385 krävde samma motionärer att statens stöd till ekologisk produktion bör slopas. Anledningen, menade motionärerna, är att ”[e]kologisk odling kan och bör klara sig på egna meriter.”386

Ledamöter för (C), Staffan Danielsson och Johan Linander, krävde i en motion från allmänna motionstiden 2008/09 att miljöersättningarnas utformning skulle utredas, enligt följande.

Det finns goda idéer om att miljöersättningarna borde omformas så att de mindre premierar hela certifieringskoncept utan mer utformas som ett paraply av konkreta åtgärder som leder till bästa miljömålsuppfyllelse. 387

Samma motionärer för (C ) ställde sig i en annan motion från samma år tveksamma till att ”[s]taten gynnar extensivare ’ekologiskt jordbruk’, men förbjuder extensivare ’ekologiskt skogsbruk’.”388 Lösningen till detta dilemma skulle, enligt motionärerna, vara att regeringen liberaliserar skogsvårdslagen och stärker äganderätten, så ”den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas”. 389 Detta bör rimligtvis tolkas som att

383 Mot. 2008/09:MJ252 (M) 384 Mot. 2008/09:MJ252 (M) 385 Mot. 2009/10:MJ330 och MJ329 (M) 386 Mot. 2009/10:MJ330 (M) 387 Mot. 2008/09:MJ444 (C) 388 Mot. 2009/10:MJ235 (C) 389 Ibid.

153/227 ledamöterna är kritiskt inställda till miljöersättningar och till målen för ekologiskt jordbruk.

Varken ledamöterna från (FP) eller (KD) har under mandatperioden motionerat i ärendet.

13.3.2 Oppositionspartierna (MP) har i början av och återkommande under mandatperioden i skuggbudgetar krävt slopad moms på ekologisk producerad mat 390 och i en följdmotion 2006/07 avseende offentlig upphandling att minst 25 procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel ska avse ekologiskt producerad mat. 391

I skuggbudgeten för 2007/08 krävde (MP) 30 miljoner kr i ökade anslag för att främja ekologisk produktion jämfört med regeringens förslag. 392 Året därpå krävde partiet ökade anslag och att regeringen gör en översyn av ersättningsnivåerna till certifierade ekologiska producenter.393

Tillsammans med övriga oppositionspartier i den s.k. rödgröna alliansen lade (MP) 2009/10 ytterligare höjda krav på ökade anslag (+54 miljoner kr jämfört med regeringens förslag) för att främja den ekologiska produktionen. 394

I skuggbudgeten från (S) 2007/08 avslog partiet regeringens förslag om slopat anslag för åtgärder för att främja ekologisk produktion, med följande motivering.

I regeringens budgetproposition för 2008 stryks anslaget Åtgärder för att främja ekologisk produktion bort helt. Drygt hälften av de tidigare pengarna (cirka 30 miljoner kronor) går i stället till vad regeringen kallar ”en samlad livsmedelsstrategi”. Några nya pengar tillförs dock inte strategin.

Vi menar att den ekologiska produktionen är av största värde för hållbar konsumtion och utveckling. Det mål som den tidigare regeringen satte upp innebär att minst 20 procent av landets jordbruksmark ska upplåtas för certifierad ekologisk odling senast år 2010. I dag är det endast 7 procent av marken som odlas ekologiskt. […]

Vi socialdemokrater vill att anslaget Åtgärder för att främja ekologisk produktion återinförs och att forskningen och kunskapen om den ekologiska produktionen utvecklas. Det krävs ökat stöd till lantbrukare för

390 Bl.a. mot. 2006/07:MJ382 (MP) 391 Mot. 2006/07:Fi5 (MP) 392 Mot. 2007/08:MJ428 (MP) 393 Mot. 2008/09:MJ486 (MP) 394 Mot. 2009/10:Fi262 (MP)

154/227

certifiering, ökad kunskap hos konsumenter och offentliga upphandlare, bättre marknadsföring och förfinade maskiner, metoder och växtsorter m.m. 395

I en enskild motion 2008/09 krävde Mats Bergling (S) att regeringen skyndsamt bör ta ”initiativ till en översyn av regelverket för ekologisk odling i syfte att förbättra och förenkla detta för att därigenom stimulera till ökad ekologisk odling i Sverige.” Motionären framhöll att ekologisk produktion är viktigt för att Sverige ska kunna uppnå de nationella miljömålen och ett steg för ett hållbart jordbruk. 396 I en enskild motion från 2009/10 av Björn Lind (S) m.fl. krävdes en översyn av momsskattesatserna på certifierade ekologiska produkter. 397

Som övriga oppositionspartier krävde (V) i sin skuggbudget för 2007/08 ökade anslag om 30 miljoner kr för åtgärder för att främja ekologisk produktion jämfört med regeringen. I en motion om ekologiskt jordbruk från den allmänna motionstiden 2008/09 uttryckte (V) situationen på följande sätt.

Under de senaste åren har vi sett en tydlig tendens hos regeringen att prioritera ned frågan om ekologisk produktion. Inte bara har anslagen systematiskt plockats bort ur budgeten och tillförts regeringens nya satsning på ”Det nya matlandet”. Även landsbygdsprogrammets eko-stöd har minskat betydligt, från drygt 600 miljoner år 2006 till drygt 450 miljoner idag. Utöver detta försvåras situationen för ekologiskt producerande bönder till följd av Sveriges tolkning av den nya eko- fördraget. Avskaffandet av skatten på handelsgödsel är ytterligare ett typexempel på regeringens ställningstagande i frågan.

Vänsterpartiet ser en stor risk med de beslut som fattas och som försvårar utvecklingen av ett hållbart och ekologiskt lantbruk. En reform av jordbruket krävs för att komma tillrätta med de negativa effekter näringen genererar. Där är vi övertygade om att det ekologiska lantbruket kan spela en stor, positiv och avgörande roll. En utvidgning av denna typ av produktion är även ett steg på vägen för att nå miljömålen ”Begränsad klimatpåverkan”, ”Giftfri miljö”, ”Ingen övergödning”, ”Ett rikt odlingslandskap” samt ”Ett rikt växt- och djurliv”.398

395 Mot. 2007/08:MJ456 (S) 396 Mot. 2008/09:MJ248 (S) 397 Mot. 2009/10:Sk484 (S) 398 Mot. 2009/10:MJ403 (V)

155/227

13.4 Miljöomdöme för ekologisk odling Valenkäten 2006 visade ett brett motstånd mot höjda mål för ekologiskt odlad mark. Endast (MP) instämde i Naturskyddsföreningens krav, medan övriga svarade nej. (S) och (V) ansåg att det redan fastslagna målet om 20 procent certifierad mark var tillräckligt högt. Detsamma ansåg (KD) och (C). (FP) svarade att de hellre ville sätta upp mål för att minska jordbrukets miljöpåverkan, medan (M) tyckte att marknaden skulle få styra produktionen utan statens inblandning. (MP) tilldelades alltså grönt ljus för sitt vallöfte, medan övriga partier fick rött ljus 2006.

I riksdagen under mandatperioden har regeringspartierna, förutom att inte höja målet, inte heller fört en politik som gynnar omställningen till ekologiskt odlad mark och som krävs för att uppnå det redan beslutade, lägre målet. Att målet om 20 procent certifierad mark kommer att missas med en tredjedel är en tydlig indikator på partiernas ointresse i denna fråga. Rött ljus utdelas därför till samtliga regeringspartier. Även om framför allt (MP) men också oppositionspartierna gemensamt lagt en rad konkreta förslag på höjda ambitioner inom politiken för ekologisk odling, så har inget av oppositionspartierna gått så pass långt att de krävt höjda mål. Naturskyddsföreningen ger dem därför rött ljus som miljöomdöme på riksdagsarbetet.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Höj målen för ekologiskt odlad jordbruksmark till 30 procent till 2010.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD

156/227

Hav och fiske (14-15)

”Vi måste använda alla de sätt som finns för att rädda fiskbestånden, alltifrån fiskekvoter, användandet av selektiva redskap och regleringar av dagar till sjöss till att ha en bra fiskerikontroll.” (S i valenkäten 2006)

”Vi vill även ge ekonomiskt stöd till utskrotning av fiskefartyg.” (KD i valenkäten 2006)

”Ja detta har vi som en av de tre prioriterade miljöfrågorna.” (M i valenkäten 2006, angående Naturskyddsföreningens krav på att besluten om fiskekvoter ska följa de vetenskapliga råden)

157/227

14. Östersjön

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Sverige ska agera för att ytterligare EU-stöd, t.ex. via strukturfonderna, används för en skyndsam och storskalig utbyggnad av reningskapaciteten i de nya EU- medlemmarna på andra sidan Östersjön.

14.1 Bakgrund Trots stora insatser under en följd av år för att minska utsläppen av fosfor och kväve till Östersjön förvärras problemen med övergödning, algblomning och syrefria bottnar. Den sammanlagda tillförseln från landbaserade källor och genom nedfall från luft är fortfarande för stor. Ett fortsatt arbete för att minska utsläppen av både kväve och fosfor från alla källor är det huvudsakliga rådet från forskarna. De sannolikt mest betydelsefulla insatserna kan göras i Polen och de baltiska staterna, eftersom utbyggnaden av reningsverk och anslutningen till sådana fortfarande går långsamt. Av denna anledning borde resurser inom EU frigöras för att stödja sådana insatser.

Sverige stödjer, via Sida, Ryssland i dess utvecklingsarbete, bl.a. i den verksamhet som syftar till att stödja en hållbar utveckling när det gäller miljön i Östersjöområdet. Tillsammans med Finland och EU är Sverige en av de största utländska bidragsgivarna till det stora reningsverk som invigdes i S:t Petersburg 2005. Sverige har också medverkat till finansieringen av projekt med vattenreningsverk i ett antal andra ryska städer i Östersjöns avrinningsområde, t.ex. i det ännu pågående projektet i Kaliningrad. 399 Sidas insatser sker i huvudsak genom stöd till investeringsprojekt inom ramen för Northern Dimension Environmental Partnership (NDEP) 400 , som är ett samarbete mellan internatio- nella finansiärer (som t.ex. Världsbanken), EU och den ryska samt ett tiotal andra statliga regeringar (som t.ex. Sverige, Frankrike, Kanada, Finland, m.fl.). NDEP syftar till att

399 Sida 2010-03-09 http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Europa/Ryssland/Program-och- projekt/Rysk-Svenskt-forum-summerade-15-ars-samarbete/ [2010-05-03] 400 Sida, 2010, Sidas årsredovisning 2009 , s. 76

158/227 samordna åtgärder för att komma till rätta med miljöproblem i Östersjö- och Barents hav-regionerna, genom t.ex. avloppsreningsprojekt. 401

14.2 Initiativ under mandatperioden I regeringens proposition 2008/09:170 En sammanhållen svensk havspolitik slogs det fast att Sverige ekonomiskt bör stödja inrättandet av en mellanstatlig finansieringsfond som avser att ”bidra med finansiering av projekt och åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö” samt att Sverige även fortsättningsvis bör bidra med medel till NDEP. Detta förslag stämde delvis överens med den föregående havsmiljöutredningens förslag (SOU 2008:48 En utvecklad havsmiljöförvaltning ), vilken ansåg att Sverige dessutom bör arbeta för att medel från EU:s strukturfondsprogram för Mål 3 Territoriellt samarbete (Interreg) för Östersjön samt delar av EU:s fond för landsbygdsutveckling och den Europeiska fiskerifonden förs över till denna nya finansieringsfond. 402

Regeringen överlämnade i mars 2010 skrivelsen Genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen 403 till riksdagen . Den så kallade Östersjöstrategin presenterades av Europeiska kommissionen i juni och antogs av EU:s miljöråd under det svenska ordförandeskapet hösten 2009. EU:s Östersjöstrategi innehåller fyra huvudsakliga mål vilka i sin tur är indelade i 15 prioriterade områden. Inom respektive område finns ett 80- tal prioriterade åtgärder, så kallade flaggskeppsprojekt. Under mål nummer 1; ”En miljömässigt hållbar region – miljö”, inryms bl.a. prioritetsområde 1; ”Begränsa näringstillförsel till havet till godtagbara nivåer”. Ett av flaggskeppsprojekten inom området är det för ”Renare avloppsvatten” som leds av Naturvårdsverket. Projektet syftar till att ”[…] identifiera och uppgradera prioriterade reningsanläggningar för att minska punktutsläpp av fosfor och kväveutsläpp.” 404 Vilka konkreta åtgärder som detta projekt kommer att leda till är dock ännu oklart 405 , men i regeringens skrivelse står följande.

Ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen av kväve och fosfor är dels att installera nya avloppsreningsverk där de saknas och dels att förbättra dem som idag saknar full fosforrening. 406

Angående finansiering uppgav regeringen i skrivelsen nedanstående.

Även om strategin i sig inte har någon egen finansiering, finns i Östersjöregionen genom EU:s sammanhållningspolitik och annan EU

401 NDEP, http://www.ndep.org/home.asp [2010-05-07] 402 Prop. 2008/09:170, s. 34f. 403 Skr. 2009/10:159 404 Regeringen 2010-03-23 http://regeringen.se/sb/d/12827/a/140696 [2010-05-03] 405 Telefonsamtal med Linda Gårdstam, projektsamordnare, Naturvårdsverket, 2010-05-03 406 Skr. 2009/10:159, s. 24

159/227

finansiering, medel som kan användas för att bidra till strategins genomförande. En uppställning baserad på strategins fyra utmaningar ger en bild av omfattningen av EU-medel som nu går till regionen, varav vissa medel bör kunna användas för strategin. 407

Sammanlagt har 9,8 miljarder euro öronmärkts av EU för området ”En miljömässigt hållbar region”, varav 3,1 miljarder euro ska användas för rening av avloppsvatten. EU:s strukturfonder ses av regeringen som en potentiell finansieringskälla.

Den generella inriktningen i strukturfondsprogrammen ligger väl i linje med flera av prioriteringarna i EU:s strategi för Östersjöregionen med undantag för området för en trygg och säker region. Det är således i stor utsträckning möjligt för programmen att ge stöd till projekt inom ramen för strategin utan att det kräver några större förändringar av inriktning och programdokument. 408

14.3 Motioner En sökning efter motioner i riksdagens arkiv med sökordet reningsverk och Östersjön ger följande resultat.

Riksmöte KD M FP C MP S V

2006/07 0 0 0 0 0 1 1

2007/08 0 0 0 0 0 2 1

2008/09 1 0 0 0 1 4 1

2009/10 1 0 0 0 0 2 1

Totalt 2 0 0 0 1 9 4

Cathrine Pålsson Ahlgren (KD) uppmanar i samma enskilda motion 2008/09 och 2009/10 att regeringen tar mer hänsyn till näringsbelastningen i Östersjön. 409

(S) betonade i fem enskilda motioner vikten av ett utvecklat internationellt samarbete och kraftfulla politiska insatser kring Östersjön.

407 Skr. 2009/10:159, s. 34 408 Ibid. 409 Mot. 2008/09:MJ468 och 2009/10:MJ271 (KD)

160/227

Det är också därför som Sverige de senaste åren, som biståndsinsatser, byggt flera stora reningsverk i de baltiska länderna. Det ger resultat. Samarbete är nyckeln här. 410

Arbetet måste präglas av demokrati och samarbete, varför kontakten inom EU och över Östersjön kontinuerligt måste ökas. Arbetet för att rädda Östersjön kommer att ta lång tid och måste få kontinuerlig prioritet av den sittande regeringen. 411

I tre partimotioner från (V) anförde partiet att EU har ett ekonomiskt ansvar för det miljömässiga tillståndet i Östersjön och att Sverige av denna anledning borde verka för att EU-medel avsätts för Östersjön.

Det behövs medel för projekt som ytterligare minskar belastningen, till exempel byggandet av nya reningsverk, förbättring av befintliga reningsverk och anläggning av våtmarker, […]. Hit hör åtgärder som orörda kantzoner vid alla sjöar och vattendrag och musselodlingar som kompensation för svåråtgärdade utsläpp. Sammanlagt kommer det att behövas miljardinsatser för saneringen av Östersjön. Frågan om hur dessa kostnader ska fördelas mellan Östersjöländerna måste lyftas upp på EU- nivå. 412

Sverige har enligt principen om att förorenaren betalar ett historiskt ansvar för Östersjöns tillstånd, men Sverige bör även aktivt verka för att nya EU-medel avsätts för Östersjöns renovering. 413

14.4 Rikdagens behandling Frågan om ett ökat stöd till utbyggnad av reningsverk i Östersjöländerna tycks inte har varit uppe för diskussion i EU-nämden. Regeringens och EU:s Östersjöstrategi berördes, men bara på ett mer övergripande plan.

Reningsverk och Östersjösamarbete har kommenterats av ledamöter i bl.a. följande två debatter under mandatperioden.

I debatten angående miljö- och jordbruksutskottets betänkande (2007/08:MJU15) Vatten- och luftvård , kommenterade Sven Gunnar Persson (KD) finansiering och samverkan mellan Östersjöstaterna.

410 Mot. 2006/07:MJ367, 2007/08:MJ289, 2008/09:MJ271 och MJ12, 2009/10:MJ278 (S) 411 Mot. 2006/07:MJ367, 2007/08:MJ289 (S) 412 Mot. 2008/09:MJ459 (V) 413 Mot. 2006/07:MJ390, 2007/08:MJ366, 2008/09:MJ459 (V)

161/227

Även där finns det ett stort engagemang i arbetet från regeringen på olika områden. Det gäller Helcom, EU, Baltic 21 med Östersjöstaternas råd och alla andra olika konstellationer som träffas för att diskutera Östersjöfrågorna. I det sammanhanget tas också frågan om behovet av finansiering upp i några motioner. Där har väl Jacob Johnson inte riktigt läst betänkandet när han bara hänvisar till Nordiska Investeringsbanken. Det står faktiskt – eller hur Jacob? – att vi räknar med att EU:s regionala fonder ska vara med och finansiera arbetet inom Helcom. 414

I samma debatt anförde Anita Brodén (FP) att ett flertal Östersjöstater behöver hjälp i sitt reningsarbete.

Vi har också tagit del av att initiativ tas av andra aktörer att hjälpa och stödja de länder där man inte har fungerande reningsverk. De insatser som görs i andra länder runt Östersjön betyder så oerhört mycket. Här kan nämnas att de specifika insatserna kommer att göras tillsammans med Polen, men vi är fullt medvetna om att inte minst Sankt Petersburg, Kaliningrad och andra orter behöver vårt stöd. 415

I en senare debatt angående miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2008/09:MJU29 En sammanhållen svensk havspolitik m.m. anför miljöminister Andreas Carlgren (C) bl.a. följande angående reningsverk kring Östersjön.

Sverige gör rekordmycket, men det kommer ändå inte att hjälpa om vi inte får med de andra. Det är också därför det har varit så viktigt att nu få EU att satsa alla sina muskler i arbetet för att vända utvecklingen i Östersjön. 416

414 Riksdagens protokoll 2007/08:112, anf. 166. 415 Ibid. anf. 161. 416 Riksdagens protokoll 2008/09:132, anf.30.

162/227

14.5 Andra insatser inom Östersjö- och övergödningsområdet Även om den specifika frågan om utbyggnad av reningsverk i EU-länderna på andra sidan Östersjön inte tycks ha behandlats i någon större utsträckning, så har andra initiativ för Östersjöns miljö tagits. Nedan följer en kort genomgång av andra insatser som företagits av regering och riksdag angående Östersjöns övergödningsproblem i stort.

En central aktör i Östersjöarbetet är den s.k. Helsingforskommissionen (Helcom). Helcom fungerar som en regional samarbetsorganisation med syfte att skydda Östersjöns havsmiljö. För att nå visionen om ett välmående hav i balans har Helcom fastlagt fyra mål: eliminerad övergödning, reducerad påverkan av miljögifter, god miljöstatus för Östersjöns biodiversitet samt miljövänlig sjöfart. I november 2007 beslutade Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP), inom ramen för Helcom. I planen beskrevs Östersjöns miljösituation och ett antal rekommendationer riktades direkt till medlemsländerna. Huvudparten av dessa rekommendationer är kopplade till övergödning, och mål är uppsatta för de olika länderna för hur stor begränsning som måste göras i läckaget av kväve och fosfor från jordbruk och avlopp. För Sveriges del uppgick minskningsmålet av den årliga belastningen preliminärt till 300 ton fosfor och 21 000 ton kväve 417 . Sedan BSAP antagits ligger ansvaret på medlemsländerna att genomföra de regleringar som krävs för att nå upp till rekommendationerna i planen. Nationella planer för att uppfylla de gemensamt uppsatta målen lades fram till 2010 och ska därefter granskas på ett Ministermöte 2013. För de flesta rekommendationer gäller sedan att de ska vara uppnådda till 2016, för att god ekologisk status ska ha uppnåtts till 2021.

Inför Sveriges ordförandeskap i Helcom, från den 1 juli 2010 fram till 2012, uttalade Miljöminister Andreas Carlgren sig på följande sätt:

- Den viktigaste uppgiften kommer att vara att stärka arbetet med att Baltic Sea Action Plan, BSAP, genomförs. Det kräver att alla länder runt Östersjön genomför sina nationella åtgärdsplaner för att minska utsläppen av övergödande ämnen och andra skadliga substanser.418

Havsmiljöambassadör Gabriella Lindholm som är ordförande i Helcom för Sveriges räkning uppgav att hon ville modernisera arbetet i Helcom genom att öka delaktigheten från sektorer som jordbruk och fiske såväl som näringsliv och det civila samhället.

Sverige kommer också att verka för att det sker regelbundna högnivåmöten på ministernivå inom Helcom, att stärka Helcoms roll för

417 Naturvårdsverket 2009-11-02 http://www.naturvardsverket.se/sv/Tillstandet-i- miljon/Utslappsdata/Utslapp-av-vattenfororeningar/Internationellt-samarbete/ [2010-04-27] 418 Regeringskansliet 2010-06-30 http://www.regeringen.se/sb/d/13239/a/148994 [2010-07-01]

163/227

genomförandet av EU-politik som påverkar Östersjöregionen och att garantera att besluten som tas i Helcom grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag.

I juni 2008 beslutades det inom EU om en strategi för unionens marina miljöer formulerat i the Marine Strategy Framework, eller kort och gott det marina direktivet. Medlemsländerna uppdrogs att utifrån uppställda kriterier definiera vad som räknas som god miljöstatus i unionens havsområden och därefter presentera åtgärder för att uppnå detta. Syftet var till stor del att harmonisera prioriteringarna för havet inom regionen för att åstadkomma större genomslag med de genomförda åtgärderna. Enligt direktivets tidsplan ska god miljöstatus ha uppnåtts först 2020. Medlemsländerna kan få undantag från detta mål om det t.ex. finns naturliga orsaker som gör att god miljöstatus inte kan uppnås.

I regeringens proposition 2008/09:170 En sammanhållen svensk havspolitik stakades förslag ut som skulle innebära ett ökat integrerande av havspolitiken där den marina politiken i EU var en central utgångspunkt. En handlingsplan för det internationella samarbetet skulle tas fram där bl.a. genomförandet av det marina direktivet (se ovan) och ett pilotprojekt för miljöarbetet i Östersjön var prioriterade processer. Även stärkande av Helcom:s position och genomförande av BSAP samt införande av en mellanstatlig fond för internationella åtgärder skulle enligt propositionen pådrivas. 419

Propositionen innehöll också förslag på åtgärder för minskad övergödning i Östersjön och Västerhavet (som var tänkta att finansieras genom regeringens nyinförda havsmiljöanslag). Bland dessa återfanns bl.a. följande:

• Statliga bidrag till lokala vattenvårdssatsningar mot övergödning m.m. • Pilotprojekt för att testa avgiftssystem för utsläpp av fosfor- och kväveföreningar • Öka användningen av musselodlingar som åtgärd för att minska närsalthalterna • Stoppa användningen av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel (även verka för sådana restriktioner inom EU, Ryssland och Helcom) • Introducera regler för att begränsa utsläppen av kväveföreningar från jordbruket 420

I en följdmotion till regeringens havsmiljöproposition framförde (MP) positiv kritik till flera av regeringens förslag men efterlyste bl.a. förslag som riktar sig mot skogsbrukets bidrag till övergödningsproblemet. 421 Även (S) ställde sig positivt till delar av regeringens proposition men ansåg samtidigt att regeringen varit alltför otydlig i flera av sina förslag

419 Prop. 2008/09:170, s. 26ff. 420 Ibid. s. 134ff. 421 Mot. 2008/09:MJ13 (MP)

164/227 på åtgärder för minskad övergödning. (S) ville införa ”strängare regler för spridning av stallgödsel […], obligatoriska skyddszoner kring den odlade marken, odling av fånggrödor och förbud mot dränering av vattendrag och våtmarker för jordbruksproduktion”. 422 (V) ansåg att större insatser borde göras på jordbrukssidan, t.ex. en höjning av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 20 procent. 423

En åtgärd som troligtvis kommer att få negativ på övergödningen är regeringens slopande av skatten på handelsgödsel fr.o.m. den 1 januari 2010. I budgetpropositionen för 2010 presenterades detta förslag med motivering att det ”är en åtgärd för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och för att kompensera jordbruket för kommande skattehöjningar på diesel som aviserades i klimat- och energipropositionerna och som fasas in från och med 2011.” 424 En slopad skatt på handelsgödsel innebär att det blir billigare för lantbruket att öka mängden handelsgödsel per hektar. Både forskning och praktik visar att detta kommer att innebära en ökning av den totala användningen av växtnäring, dvs. både handelsgödsel och stallgödsel på åkern. Konsekvensen blir att läckaget av näringsämnen ökar till sjöar och vattendrag – och Östersjön.

Förslaget fick mothugg från samtliga oppositionspartier. I en följdmotion från (MP) uppgav partiet att gödselskatten borde behållas och höjas på sikt, då ett slopande ansågs innebär ökade utsläpp av både kväve och växthusgasen lustgas. 425 (S) ansåg det vara oansvarsfullt att avskaffa skatten trots att regeringen bedömt att beslutet skulle förvärra utsläppen av kväve. 426 (V) avvisade regeringens förslag och yrkade istället på en höjning av skatten på både handelsgödsel och bekämpningsmedel med 20 procent ”som ett led i att minska jordbrukets påverkan för övergödningen av havet.” 427

I maj 2010 presenterade regeringen skrivelsen 2009/10:213 Åtgärder för levande hav. Syftet med skrivelsen var att presentera en ”handlingsplan för det internationella havsmiljösamarbetet samt åtgärder för minskad övergödning, ett rent och giftfritt hav och bevarande och hållbart nyttjande av havet och dess biologiska resurser”. 428 Förslagen på åtgärder för minskad övergödning handlade t.ex. om att:

• ytterligare förbättra reningen av kväve- och fosforföreningar från kommunala reningsverk (som påverkar övergödningssituationen i kust och hav) • förbjuda fosfater i maskindiskmedel för enskilt bruk fr.o.m. den 1 juli 2011

422 Mot. 2008/09:MJ10 (S) 423 Mot. 2008/09:MJ11 (V) 424 Jordbruksdepartementet pressmeddelande 2009-09-21, http://www.sweden.gov.se/sb/d/12193/a/131878 [2010-08-24] 425 Mot. 2009/10:Fi262 (MP) 426 Mot. 2009/10:Fi260 (S) 427 Mot. 2009/10:Fi299, se också MJ468 (V) 428 Skr. 2009/10:213 s. 1

165/227

• tillämpa gällande lagstiftning för enskilda avlopp för att minska utsläpp av fosforföreningar 429

(MP) framförde i en följdmotion bl.a. följande åsikt angående regeringens skrivelse.

Regeringens förslag – som i huvudsak bygger på frivilliga åtgärder och miljöersättningar – är helt otillräckligt. Regeringens politik baseras på fromma förhoppningar och vaga hot och innebär i praktiken att problemet skjuts på framtiden.

Det ansågs också att miljöbalkens allmänna hänsynsregler behövde preciseras ytterligare i avsikt att minska jordbrukets utsläpp av övergödningsämnen.430 (V) var inne på samma spår när de framförde åsikten att ”[d]et är positivt att regeringen påtalar att arbetet med att rädda Östersjön har hög prioritet. Däremot är det olyckligt att alla förslag på åtgärder ska ske på frivillig basis”. Det ansågs att kraftiga åtgärder i form av ekonomiska styrmedel och lagstiftning borde spela viktiga roller i påverkansarbetet. 431

Utöver regeringens arbete har det skett en viss aktivitet bland regeringspartierna även i riksdagen.

(KD) har i tre enskilda motioner under mandattiden tagit upp ämnet med övergödning i Östersjön. I en anfördes det att ett handelssystem för utsläpp av näringsämnen borde prövas i Östersjöregionen 432 och i en annan att regeringen borde låta utreda hur övergödningen i Östersjön ska minska i syfte att förbättra situationen i havet, skapa fler näringsgrenar och öka tillväxten. 433 En tredje krävde förbättrade formuleringar av miljömålen bl.a. med hänsyn till övergödningen. 434

I sju enskilda motioner behandlade ledamöter för (M) samma miljöproblematik. I tre av motionerna framhölls vikten av ett stärkt samarbete i Östersjöregionen för att få bukt med den sårbara havsmiljön. 435 En enskild motionär ansåg att informationen om våra havsbottnar borde offentliggöras för att underlätta forskning ”inte minst” ur miljösynpunkt. 436 Två motionärer hade åsikter om båttrafikens påverkan och ansåg att möjligheten till tömning av fritidsbåtars toalettankar i land borde förbättras då utsläppen

429 Ibid. s. 37ff. 430 Mot. 2009/10:MJ15 (MP) 431 Mot. 2009/10:MJ14 (V) 432 Mot. 2009/10:MJ271 (KD) 433 Mot. 2008/09:MJ468 (KD) 434 Mot. 2006/07:MJ373 (KD) 435 Mot. 2006/07:U202, 2007/08:U297, 2008/09:U250 (M) 436 Mot. 2008/09:MJ480 (M)

166/227

ger upphov till övergödning 437 , samt kryssningsfartygens utsläpp i Östersjön borde minska. 438 I en sjunde motion framfördes åsikter om att det borde genomföras en översyn bl.a. av behovet av extra resurser till kommuner för ökad tillsyn av enskilda avlopp samt behovet att förtydliga hamnarnas ansvar för avfallsinsamling. 439

(FP) lämnade å sin sida in två enskilda motioner angående Östersjöns övergödning. Det ansågs att nya och ambitiösare miljökvalitetsmål för Östersjön borde utredas 440 samt att ett arbete på bred front borde företas för att åtgärda övergödningen. Detta kunde t.ex. innebära bättre kväverening i reningsverk och enskilda avloppsanläggningar. 441

I en enskild motion under mandattiden har (C) belyst problemet med övergödning. Motionären framförde åsikten att regeringen borde påskynda lagstiftning på detta område för turistnäringens, sommarstugeägarnas, de bofastas och allmänhetens hälsas skull. 442

14.6 Miljöomdöme för utbyggnad av reningsverk i Östersjön Trots att samtliga riksdagspartier instämde i Naturskyddsföreningens krav 2006 på stöd till reningsverk på andra sidan Östersjön, så har frågan om reningsverk knappt tangerats under mandatperioden. Därför får samtliga partier baserat på sitt agerande i riksdagen den gula färgen som miljöomdöme.

Regeringen har dock genomfört en del andra insatser för Östersjöns miljötillstånd, t.ex. inrättande av ett havsmiljöanslag, förbud mot fosfater i tvättmedel samt ett planerat förbud mot fosfater i diskmedel fr.o.m. 2011. De goda effekter som dessa satsningar skulle kunna innebära motverkas dock av regeringens slopande av skatten på handelsgödsel. Både regerings- och oppositionspartierna har i motioner behandlat frågan om övergödning samtidigt som ämnet reningsverk varit frånvarande.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Sverige ska agera för att ytterligare EU- stöd, t.ex. via strukturfonderna, används för en skyndsam och storskalig utbyggnad av reningskapaciteten i de nya EU-medlemmarna på andra sidan Östersjön.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL

437 Mot. 2008/09:T480 (M) 438 Mot. 2008/09:T405 (M) 439 Mot. 2009/10:MJ340 (M) 440 Mot. 2008/09:MJ205 (FP) 441 Mot. 2006/07:MJ268 (FP) 442 Mot. 2009/10:MJ342 (C)

167/227

15. Fiskekvoter

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Besluten om framtida fiskekvoter eller andra former av begränsningar för att minska överfisket ska följa de vetenskapliga råden.

15.1 Bakgrund Den europeiska gemensamma fiskeripolitiken, CFP, ses allmänt som ett stort misslyckande. Fiskbestånden i Europa är i sämre skick än i resten av världen och en klar majoritet räknas idag som överfiskade. Trots vissa mindre förbättringar på senare tid för bland annat torsken i Östersjön finns ett antal övergripande strukturella problem. I april 2009 släppte EU-kommissionen en så kallad grönbok, det vill säga ett idéutkast, vilken målade upp en mörk bild av läget för fiskbestånden. Överfiske och överkapacitet – för många fiskebåtar och för få fiskar – är de största problemen. (Redan 2002 bedömdes EU:s fiskeflotta ha en överkapacitet på minst 40 procent.) Grönboken ställer ett antal frågor och det är nu möjligt för alla som har en åsikt i frågan att skicka in dem till EU- kommissionen, vilka under 2010 kommer att sammanfatta debatten och ta fram förslag på hur en reviderad fiskepolitik skulle kunna se ut.

Naturskyddsföreningen kräver att den gemensamma fiskeripolitiken ska:

• Bidra till att EU:s marina direktiv uppfylls, vilket bland annat innebär att alla kommersiella fiskbestånd ska byggas upp till bärkraftiga nivåer och att den biologiska mångfalden i havet, det vill säga alla arter i den marina näringsväven och marina livsmiljöer, ska ha en utbredning och mängd som motsvarar opåverkade förhållanden. • Aktivt styra mot ett skonsamt fiske utan bifångster, med låga koldioxidutsläpp och minimal bottenmiljöpåverkan. • Förbjuda destruktiva fiskeredskap som bottentrålning och bomtrålning. • Öppna för att stora fiskefria områden inrättas

168/227

Torsken som tidigare var en av våra viktigaste matfiskar är nu akut hotad. Naturskyddsföreningen har under flera år krävt att Internationella Havsforskningsrådets, ICES, rekommendationer måste följas. I t.ex. Kattegatt är tillståndet för torsk särskilt kritiskt så här föreslår Naturskyddsföreningen i linje med ICES en nollkvot kombinerad med inrättandet av områden med permanent fiskeförbud för att rädda de lokala kustbestånden.

15.2 Initiativ under mandatperioden Några propositioner och lagförslag finns inte på området fiskekvoter eftersom all fiskepolitik beslutas om på EU-nivå och det därmed inte finns utrymme för några egna nationella beslut. Sverige har dock i EU haft en mer långtgående hållning än många andra medlemsländer när det gäller ett krav på att följa ICES rådgivning och kompromissandet kring de gemensamma överenskommelserna tycks gå åt rätt håll. 443 Sveriges jordbruksminister kommenterar detta bl.a. i ett pressmeddelande från 2008 inför ett fiskerådsmöte.

– I diskussionen om inriktningen för fiskekvoterna nästa år kommer jag att lyfta fram vikten att utgå från den vetenskapliga rådgivningen. Tyvärr tar många andra länder inte råden på tillräckligt stort allvar, avslutar Eskil Erlandsson. 444

Den totala tillåtna fångstmängden (total allowable catch, TAC) beslutas av EU:s fiskeriministrar på EU-rådet för jordbruk och fiske i december varje år. Besluten baseras på förslag från EU-kommissionen, som i sin tur ska basera sina förslag på vetenskaplig rådgivning. EU-kommissionen begär därför årliga råd från ICES som sedan granskas av EU:s Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskenäringen, STECF. Kommissionens därpå följande förslag på kommande års fångstbegränsningar behandlas därefter av rådsarbetsgrupper som bidrar med socioekonomiska aspekter, främst med avseende på de konsekvenser för fiskerinäringen som förslagen kan innebära, innan det slutligen hamnar hos ministerrådet. 445

I de kommenterade dagordningarna inför EU:s jordbruks- och fiskeråd går att utläsa de förslag till svensk ståndpunkt som regeringen avsatt att inta. Inför ministerrådsmötet den 14-16 december 2009, då fastställandet av 2010 års fiskemöjligheter skulle ske, löd den föreslagna ståndpunkten enligt följande.

443 Samtal med Johanna Jansson, tjänsteman jordbruksdepartementet, Regeringskansliet, 2010- 04-27. 444 Regeringskansliet 2008-06-19 http://regeringen.se/sb/d/10687/a/107719 [2010-05-06] 445 Fiskeriverket 2010-01-01 https://www.fiskeriverket.se/sidorutanformenyn/euwebben/eu2010/euochinternationellt/eusres urspolitik/internationellforvaltningavfisket.4.7c5197de123343f05d2800010579.html [2010-04-28]

169/227

Sveriges övergripande målsättning är att tillse att den gemensamma fiskeripolitikens målsättning och principer om försiktighetsansatsens tillämpning baseras på vetenskapliga råd och efterlevnad av ekosystemansatsen. Regeringens grundinställning är att fiskeriförvaltningen ska verka för ett långsiktigt hållbart resursutnyttjande. För att nå detta är det viktigt att beakta den vetenskapliga rådgivningen, samt följa existerande förvaltnings- och återhämtningsplaner.

Kommissionens förslag innebär att de flesta kvoter reduceras i linje med den vetenskapliga rådgivningen. Det är en ansvarsfull inriktning som regeringen stödjer. 446

Det som av regeringen uppgavs vara avgörande för ståndpunkten inför fastställandet av 2007 års kvoter var att ”utgångspunkten skall vara den biologiska rådgivningen och att fisket måste bli mer selektivt” 447 . Inför fastställande av 2008 och 2009 års fiskemöjligheter formulerade regeringen ståndpunkten att ”Sveriges övergripande målsättning är att tillse att den gemensamma fiskeripolitikens regelverk följs” 448 .

Enligt EU:s grundförordning för fiske ska s.k. återhämtningsplaner införas för de fiskbestånd som befinner sig utanför biologiskt säkra gränser . 449 2008 enades EU:s ministerråd om en ny sådan återhämtningsplan för torsk i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön (Rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008) då den tidigare visat sig otillräcklig i arbetet med att återuppbygga bestånden. De främsta förändringarna, enligt Fiskeriverket, är att målnivån för planen som uttrycks i fiskeridödlighet 450 nu sätts i enlighet med maximalt hållbart uttag (MSY) samt att regleringen av fiskeansträngningen ändras från antal fiskedagar per redskapskategori till en pott kilowattdagar (kW-dagar) per redskap och per havsområde som tilldelas varje medlemsstat. kW-dagar räknas ut genom att fiskekapaciteten, mätt i kilowatt, multipliceras med det antal dagar som alla fartyg i ett område befunnit sig där. Systemet innebär ett tak för den totala fiskeansträngningen och en större frihet i fördelningen av

446 Jordbruksdepartementet, Kommenterad dagordning inför Jordbruks- och fiskerådet den 14-16 december 2009 447 Jordbruksdepartementet, Kommenterad dagordning inför Jordbruks- och fiskerådet den 19-21 december 2006 448 Jordbruksdepartementet, Kommenterad dagordning inför Jordbruks- och fiskerådet den 17-19 december 2007; Jordbruksdepartementet, Kommenterad dagordning inför Jordbruks- och fiskerådet den 17-19 december 2008 449 Fiskeriverket https://www.fiskeriverket.se/sidorutanformenyn/euwebben/eu2010/euochinternationellt/eusres urspolitik/internationellforvaltningavfisket.4.7c5197de123343f05d2800010579.html , [2010-04- 28]. 450 Fiskeridödligheten visar hur många fiskar från varje årskull som försvinner tillföljd av fiske varje år.

170/227 kW-dagarna. Det blir t.ex. möjligt att dela ut fler dagar till fartyg som använder selektiva redskap. Sverige fick gehör bl.a. för sin åsikt om möjligheten att exkludera artselekterande kräftrist ur kW-dagssystemet samt tillämpningar av en lägre fiskeridödlighet vid låga beståndsnivåer. 451

Nedan redovisas de i EU, av ministerrådet, beslutade förändringarna i fångstmängder (i förhållande till de beslutade kvoterna föregående år) samt ICES rekommendationer för Östersjöns östra och västra torskbestånd samt torskbestånden i Kattegatt och Skagerrak.

År Fiskbestånd Beslutad förändring i ICES rekommenderade TAC av EU förändring

2007 Östra beståndet - 10% (- 20%) Fiskestopp 454

Västra beståndet - 6 % (- 15%) 452 - 28% 455

Kattegatt - 14% Fiskestopp

Skagerrak och Nordsjön - 14% 453 Fiskestopp 456

2008 Östra beståndet - 5 % Fiskestopp 458

Västra beståndet - 28% - 50% 459

Kattegatt - 8 % Fiskestopp

Skagerrak och Nordsjön + 11% 457 Fiskestopp 460

2009 Östra beståndet + 15% + 25% 462

Västra beståndet - 15% - 28% 463

Kattegatt - 25% Fiskestopp

Skagerrak och Nordsjön + 32% 461 Fiskestopp 464

451 Fiskeriverket 2009. Resultatbedömning och slutsatser inom EU:s gemensamma fiskeripolitik under år 2008 , promemoria, s. 16. 452 Fiskeriverket, 2007, Information om TAC- och kvotförordningen för 2007 , s. 1. De högre procentsatserna för östra och västra bestånden var avsedda att gälla om medlemsländerna inte kunde enas om en flerårig förvaltningsplan för Östersjön före den 30 juni. 453 Ibid. s. 11. 454 ICES 2006, ICES Advice 2006, Book 8 , s. 39. 455 Ibid. s. 31. 456 ICES Advice 2006, Book 6, s. 71ff. 457 Fiskeriverket, 2008, Information om TAC- och kvotförordningen för 2008 , s. 13. 458 ICES 2007, ICES Advice 2007, Book 8 , s. 48. 459 Ibid. s. 39. 460 ICES 2007, ICES Advice 2007, Book 6 , s. 5ff.

171/227

2010 Östra beståndet + 15% + 15 % 466

Västra beståndet + 8 % + 8 % 467

Kattegatt - 25% Fiskestopp 468

Skagerrak och Nordsjön - 35% 465 - 35% 469

Tabell över kvotförändringar beslutade av EU:s ministerråd samt ICES rekommendationer för fyra torskbestånd. Anledningen till att torskkvoterna för Skagerrak och Nordsjön räknats samman beror på att ICES formulerar sina rekommendationer för dessa bestånd på det viset.

Regeringens intentioner i frågan om att följa de vetenskapliga råden i bedömningen av fiskekvoternas anges också i statsbudgeten.

Sveriges linje i de internationella förhandlingarna angående fiskekvoter ska vara i enlighet med den biologiska rådgivningen från ICES. 470

Trots denna hållning har förhandlingarna, som synes ovan, i majoriteten av fallen resulterat i ett långt mer extensivt fiske än vad ICES bedömt som hållbart. Detta undantaget besluten för år 2010, möjligtvis tack vare de antagna återhämtningsplanerna.

15.3 EU-nämnden EU-nämnden sammanträder inför ministerrådsmötena i december varje år, då det fattas beslut om kommande års fiskekvoter. Det finns då en möjlighet för nämndens ledamöter att ställa frågor till den aktuella ministern, i detta fall jordbruksminister Eskil Erlandsson, samt ge synpunkter på den linje som regeringen avser driva i förhandlingarna i EU. I protokollen från EU-nämndens sammanträden går att utläsa att det inför samtliga ministermöten, efter den nya regeringens tillträde, funnits en majoritet i nämnden för regeringens ståndpunkt i fiskekvotsfrågan. Inför de tre senaste ministermötena har dock minst ett oppositionsparti haft en avvikande mening i förhållande till regeringens. (S) och (V) anmälde avvikande mening inför ministerrådsmötet 2007 med argumentet att de

461 Fiskeriverket, 2009, Information om TAC- och kvotförordningen för 2009 , s. 22. 462 ICES 2008, ICES Advice 2008, Book 8 , s. 57. 463 Ibid. s. 47 464 ICES 2008, ICES Advice 2008, Book 6 , s. 92ff. 465 Rådets förordning (EU) Nr 219/2010, om ändring av förordning (EU) nr 53/2010 när det gäller fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och mot bakgrund av ingåendet av de bilaterala fiskearrangemangen för 2010 med Norge och Färöarna, s. 7ff. 466 ICES, 2009, ICES Advice 2009, Book 8 , s. 30. 467 Ibid. s. 35 468 ICES 2009, ICES Advice 2009, Book 6 , s. 1 469 Ibid. s. 10 470 Prop. 2007/08:1, s. 66

172/227

”ändå [vill] ha kvar den rekommendation som vi anmälde som avvikande mening, nämligen att man verkligen följer Ices rekommendation”. 471 Under sammanträdet ett år senare, 2008, anmälde (V) återigen tillsammans med (MP) avvikande mening 472 och under sammanträdet innan förhandlingarna om 2010 års fiskebegränsningar anmälde (MP) avvikande mening, bl.a. på grund av att kvotförslaget för torsk i Kattegatt ansågs vara för högt satt. 473

15.4 Motioner En sökning på ”fiskekvot” i riksdagens arkiv under avdelningen motioner visar att endast (M), (MP), (S) och (V) motionerat i frågan under mandatperioden.

Riksmöte M MP S V

2006/07 0 1 0 1

2007/08 0 0 0 0

2008/09 1 3 1 2

2009/10 1 1 1 1

Totalt 2 5 2 4

15.4.1 Regeringspartierna Isabella Jernbeck (M) har som ensam ledamot för ett regeringsparti motionerat i frågan. I två enskilda motioner, under riksmötet 2008/09 respektive 2009/10, har hon främst fokuserat på de konsekvenser för torskfisket i Östersjön som det inneburit att de fiskekvoter som beslutats av ministerrådet varit högre än de rekommendationer som ICES gett.

Sverige har uttryckt en stark vilja att bevara torsken i Östersjön, och arbetet med fiskeri- och miljöfrågorna kring detta fortsätter. Att värna om Östersjötorsken kräver ett brett engagemang med väl avvägda handlingsplaner och en långsiktig politik. Vi vill inte att torsken utrotas. Som ett led i detta bör vi aktivt verka för att i större utsträckning applicera torskfiskekvoter i nivå med rekommendationerna från Internationella havsforskningsrådet. Bevarandet av torsken och återupprättandet av Östersjöns ekosystem bör vara en vägledande princip, och Sverige har i

471 EU-nämndens stenografiska uppteckningar, 2007/08:15, 1 § anf. 5 472 EU-nämndens stenografiska uppteckningar, 2008/09:16, 1 § anf. 30 473 EU-nämndens stenografiska uppteckningar, 2009/10:17, 1 § anf. 81

173/227

dessa frågor goda förutsättningar att föregå med gott exempel och anta en ledande roll i detta arbete. 474

15.4.2 Oppositionspartierna I oppositionspartiernas (Mp, S, V) gemensamma motion under 2009/10 anfördes att fiskekvoter bör baseras på vetenskapliga bedömningar.

Med de vetenskapliga råden från Ices, det internationella havsforskningsrådet, som grund – och med havsmiljön överordnad andra havspolitiska intressen – finns en möjlighet att trygga fiskbeståndens fortlevnad. Sveriges regering måste därför driva på inom EU så att Ices rekommendationer följs. Vi anser att Sveriges linje i de internationella förhandlingarna angående fiskekvoter skall vara i enlighet med den biologiska rådgivningen från Ices. Beslut om fiskekvoter ska obestridligen vara baserade på vetenskapliga bedömningar. 475

(MP) och (V) lämnade utöver detta in fyra respektive tre separata motioner. I två av (MP):s motioner anfördes det återigen att Sveriges linje i de internationella förhandlingarna om fiskekvoter ska vara i enlighet med den biologiska rådgivningen från ICES. 476 I de två resterande argumenterade partiet dels för att Sverige aktivt bör verka för ett stopp för torskfisket i hela Östersjön, när forskning vid ICES rekommenderar detta 477 , samt att Sverige bör arbeta för att ”målet för EU:s fiskeripolitik ska vara marina ekosystem i balans med goda fiskebestånd” och att detta mål bör vara överordnat eventuella ekonomiska eller sociala mål”.478

(S) lämnade in en följdmotion med anledning av regeringens proposition om en ny havspolitik. Det hävdades i denna att fisket länge präglats av ett kortsiktigt vinsttänkande men att det fortfarande finns en chans att trygga fiskebeståndens fortlevnad under förutsättningen att Sverige följer de rekommendationer som forskarna vid ICES ger.

Vårt andra krav i fiskefrågan är att regeringen gör sitt jobb och driver på inom EU för att också övriga medlemsstater ska följa rekommendationerna fullt ut. Besluten om fiskekvoter ska obestridligen vara baserade på vetenskapliga bedömningar. 479

474 Mot. 2009/10:MJ378 (M) 475 Mot. 2009/10:MJ3 (MP, S, V) 476 Mot. 2008/09:MJ468 och MJ502 (MP) 477 Mot. 2007/08:MJ464 (MP) 478 Mot. 2008/09:MJ13 (MP) 479 Mot. 2008/09:MJ10 (S)

174/227

(V) anförde i sina motioner att fisket måste upphöra när ett bestånd närmar sig gränsen för ohållbart uttag.

I stället för de redan beslutade fiskekvoterna kräver vi ett fiskestopp för de bestånd som hotas. Fiskestoppet ska gälla inte bara det svenska fisket utan även det utländska. EU-kommissionen har tidigare informellt meddelat att Sverige inte får införa nationellt fiskestopp. Vi vill att denna fråga överprövas. Ett fiskestopp för alla hotade arter och bestånd bör införas till dess att återhämtningen kan garanteras i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön.”480

(V) ville dessutom se att Sverige arbetar för att ICES tar en mer långsiktig hänsyn till ekosystemansatsen i samband med dess fiskerekommendationer. 481 I en motion anfördes det, likt i den gemensamma rödgröna motionen, att regeringen bör agera för att fiskekvoterna inom EU baseras på vetenskapliga uppskattningar. 482

15.5 Miljöomdöme för fiskekvoter Alla partier instämde också i föreningens krav 2006 på att besluten om EU:s fiskekvoter bör följa de vetenskapliga råden, och tilldelades därför då grönt ljus. Rörande detta krav så har (M) och samtliga oppositionspartierna (MP), (S) och (V) under mandatperioden motionerat i ärendet. I EU-nämnden har samtliga riksdagspartier ställt sig bakom kravet att fiskekvoterna ska följa de vetenskapliga rekommendationerna. Sålunda tilldelas samtliga riksdagspartier ett grönt ljus som miljöomdöme på sitt riksdagsarbete.

Regeringens föreslagna ståndpunkter inför ministerrådsmötena visar att regeringen avsett att driva en linje i förhandlingarna där biologisk rådgivning ska följas. Av protokollen från EU-nämndens sammanträden går det samtidigt att utläsa ett stöd från samtliga riksdagspartier för denna ståndpunkt. (MP), (S) och (V) har dessutom i vissa fall anmält avvikande mening och önskat en ännu mer långtgående hållning från regeringens sida.

480 Mot. 2008/09:MJ11 och MJ457 (V) 481 Mot. 2008/09:MJ457 (V) 482 Mot. 2006/07:MJ390 (V)

175/227

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Besluten om framtida fiskekvoter eller andra former av begränsningar för att minska överfisket ska följa de vetenskapliga råden.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN

176/227

Miljögifter

”Vi bör införa tydliga och starka EU-regler (REACH) och påverka dem på EU-nivån. Det är där förbud eller restriktioner mot miljöskadliga ämnen får ett stort genomslag, mycket större än åtgärder på nationell nivå.” (M i valenkäten 2006)

”Det vore dock bättre att försöka få ett EU-beslut på detta område men då detta verkar dröja bör Sverige gå före.” (FP i valenkäten 2006)

”Ja, förbjuda PFOS. TBBP-A och HBCDD ska fasas ut från användning i Sverige.” (S i valenkäten 2006)

”Ja. Vänsterpartiet skulle även vilja ha ett förbud i övriga EU-länder.” (V i valenkäten 2006)

177/227

16. Bromerade flamskyddsmedel/PFOS

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Inför nationella förbud mot TBBP-A och HBCDD (båda ämnena är bromerade flamskyddsmedel) samt fluorerade s.k. PFOS-relaterade ämnen.

16.1 Bakgrund Bromerade flamskyddsmedel och fluorerade ämnen är två grupper av kemikalier som Naturskyddsföreningen länge uppmärksammat som problematiska och miljöskadliga. Kemikalierna i dessa grupper har visat sig uppfylla kriterierna för att vara miljögifter som går under beteckningen PBT. 483 Föreningen har tidigare genomfört en rad undersökningar av kemikaliernas spridning i Sverige, bl.a. på förekomsten av bromerade flamskyddsmedel i pilgrimsfalkar 484 , på förekomsten av fluorerade kemikalier i barnkläder, allväderskläder 485 och i impregneringsmedel 486 . I början av 2000-talet genomförde Naturskyddsföreningen en kampanj för att öka allmänhetens och politikernas kunskap om bromerade flamskyddsmedel. I en debattartikel från 2002 ställde Naturskyddsföreningen följande krav:

Det finns ett 70-tal bromerade flamskyddsmedel, som medför allvarliga risker för människor och miljö. EU-kommissionen har nyligen lagt ett förslag om att förbjuda ett av dessa. Sverige, Danmark och EU- parlamentet vill ta ett steg till att förbjuda ytterligare två. Det är förstås glädjande att Sverige ligger inom framkanten inom EU, men det räcker inte med att avveckla tre av 70 farliga ämnen. Ett mer pådrivande förhållningssätt ligger närmare de nationella målen om en giftfri miljö.

483 De välkända miljögifterna PCB och DDT, som sedan länge är förbjudna är exempel på PBT- ämnen. P står för persistenta, som betyder motståndskraftiga för nedbrytning. B står för bioackumulerande, dvs. att de lagras i kroppen och T står för toxisk, som betyder giftig. 484 Sellström et al. 2001. Bromerade flamskyddsmedel (PBDEs) funna i ägg av pilgrimsfalkar (Falco peregrinus) häckande i Sverige . Rapport utgiven av Svenska Naturskyddsföreningen i samarbete med TCO-Utveckling AB 485 Svenska Naturskyddsföreningen, rapport 2006, Fluorerade miljögifter i allväderskläder . 486 Svenska Naturskyddsföreningen, rapport 2007, Fluorerade miljögifter i impregneringsmedel .

178/227

Vi vill att Sverige ska utmana industrin och EU:s lagstiftning och ta täten med ett nationellt förbud. Att gå före övriga medlemsstater ger en viktig politisk signal om att fasa ut dessa ämnen i hela unionen. 487

Kemikaliepolitiken utövas traditionellt och av nödvändighet på både Sveriges och EU:s politiska arena. På EU-nivå finns och utvecklas gemensamma regler. Under den pågående mandatperioden 2006-2010 har det skett betydande regelförändringar på EU-nivå, framför allt genom godkännandet och instiftandet av kemikalieförordningen Reach, som trädde i kraft inom hela EU den 1 juni 2007, där bestämmelserna i förordningen börjar gälla stegvis under en 15-årsperiod. Vid sidan av Reach finns och har det funnits en rad EU-direktiv som reglerar användningen av kemikalier inom EU, bl.a. RoHS-direktivet (2002/95/EG), om begränsning av vissa farliga ämnen i elektriska eller elektroniska artiklar, WEEE-direktivet (2002/96/EG), om hanteringen av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter samt begränsningsdirektivet (76/769/EEG) om förbud och begränsning av farliga ämnen och preparat och som upphörde att gälla den 1 juni 2009 och som numera återfinns i bilaga XVII till Reach- förordningen.

EU:s sekundärrätt ställer på vissa områden upp stränga begränsningar mot nationella åtgärder för att göra kemikalieregleringen striktare. 488 Striktare nationell lagstiftning strider generellt mot EU:s bestämmelser om den inre marknaden. Flera juridiska bedömare har dock konstaterat att EU-reglerna både innan och efter implementering av Reach ger ett visst utrymme för nationella åtgärder, t.ex. för att förbjuda eller begränsa användningen av specifika kemikaliesubstanser som inte är särskilt behandlade i EU- reglerna. Medlemsstaterna skulle således kunna vara tillåtna att införa nationella förbud under förutsättning att de inte utgör handelshinder, eller ”åtgärder med motsvarande verkan” enligt artikel 28 i fördraget. 489

Sverige har utifrån ett EU-perspektiv historiskt haft en mer strikt kemikalielagstiftning. Den svenska riksdagen beslutade 1999 om en ny struktur i arbetet med miljömål, och fastställde 15 miljömål (som 2005 kompletterades med ett 16:e mål för biologisk mångfald). Ett av dessa kallas för ”Giftfri miljö”, med definitionen att ”[m]iljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden”490 . Av regeringens proposition Kemikaliestrategi för Giftfri miljö (prop. 2000/01:65) om en kemikaliestrategi för att nå miljömålet, som godkändes av riksdagen, framgår att förändringar först och främst krävs

487 DN debatt 2001-11-09 488 Se bl.a. diskussion i Kemikalieinspektionen rapport 4/03. Bromerade flamskyddsmedel – förutsättningarna för ett nationellt förbud . 489 Se t.ex. Per Bergmans kommentar i SOU 2007:80, bilaga 1, s. 341ff. 490 Miljömålsportalen 2010 http://www.miljomal.nu/4-Giftfri-miljo/ [2010-01-11]

179/227 på EU-nivå för att målet om en giftfri miljö ska nås, men att ”[a]vvaktan på framgångar i EU-arbetet inte får leda till en brist på nationella initiativ när så är befogat.”491

Den tidigare regeringen (S) gav 2002 Naturvårdsverket i uppdrag att analysera vilka frågor Sverige särskilt borde bevaka och försöka påverka i EU. ”Arbetet skulle ske i samråd med andra berörda myndigheter.” 492 Den 8 oktober 2002 lämnade Naturvårdsverket sin redovisning av regeringsuppdraget. Regeringens skrivelse om EU- prioriteringar överlämnades till riksdagen i oktober 2003. I denna senare ansåg regeringen att ”[m]öjligheterna att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö beror i hög grad på utvecklingen av regler i EU. På sikt behövs strängare regler i EU för kemikalier inklusive bekämpningsmedel. Arbetet med lagstiftningen om kemikalier och bekämpningsmedel måste därför prioriteras högt.” 493 Av ett regeringsbeslut från 2005 framgår att ”[r]egeringen anser att arbetet med att förbjuda enskilda bromerade flamskyddsmedel inom EU går alltför långsamt och finner det därför angeläget att ta fram underlag för nationell reglering.”494

Regeringen (S) gav den 6 juni 2002 Kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett nationellt förbud mot samtliga bromerade flamskyddsmedel. 495 Myndigheten skulle i första hand utreda om det vore möjligt att instifta ett nationellt förbud mot alla bromerade flamskyddsmedel och om detta inte skulle vara möjligt, ett förbud mot enskilda ämnen, med ambitionen att i förlängningen påverka EU:s (och därmed även Sveriges) gemensamma kemikalielagstiftning.

Med anledning av Kemikalieinspektionens utredning beslutade regeringen den 6 maj 2004 att ge myndigheten i uppdrag att ta fram ett underlag för nationellt förbud mot det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE. Under första hälften av 2006 fattade regeringen (S) beslut om ett nationellt förbud mot dekaBDE i andra varor än bilar och elektriska produkter. 496 Förbudet, med vissa undantag och möjligheter för företagen att ansöka om dispenser, trädde i kraft den 1 januari 2007. I september 2005 uppdrog regeringen (S) åt Kemikalieinspektionen att föreslå ”lämpliga ändringar i relevant nationell lagstiftning vad gäller flamskyddsmedlen HBCDD och TBBP-A. Vid framtagande av förslaget skall de riskbedömningar som är under utarbetande inom EU beaktas.” 497

491 Regeringsbeslut M2004/1438/Knb 2004-05-06 492 Skr. 2003/04:9 493 Ibid. 494 Regeringsbeslut M2005/4821/Kk 2005-09-15 495 Kemikalieinspektionen 2003, Bromerade flamskyddsmedel – förutsättningarna för ett nationellt förbud, rapport 4/03 496 Kemikalieinspektionen 2004, Dekabromdifenyleter (dekaBDE) – underlag till ett nationellt förbud , rapport från ett regeringsuppdrag, 5/04 497 Regeringsbeslut M2005/4821/Kk 2005-09-15

180/227

Vad gäller PFOS-ämnen i Sverige finns det ingen tillverkning i landet. Kemikalieinspektionen räknar med att det importeras cirka 24 ton via kemiska produkter och ytterligare en ”stor mängd” via varor som kläder, textilier, möbler och matförpackningar. 498 Kemikalieinspektionen har på eget initiativ för regeringen (S) 2004 presenterat en strategi för en utfasning av PFOS-relaterade ämnen. I ett pressmeddelande från 2004 föreslogs det från Kemikalieinspektion att Sverige ska arbeta för en global utfasning av PFOS. ”Eftersom globala överenskommelser tar tid att få fram krävs dessutom åtgärder som är snabbare. En effektiv åtgärd är ett förbud att sälja och använda PFOS inom EU.”499 Myndigheten föreslog således att Sverige i första hand ska verka för ändringar i EU-regleringen. Av rapporten framgår dock följande.

Om det inte visar sig vara en framkomlig väg att få till stånd åtgärder på EU-nivå, kan frågan aktualiseras om att anmäla ett förslag till nationellt förbud i enlighet med vad som föreslås i denna rapport. 500

År 2005 föreslog den förra regeringen (S) PFOS till Stockholmskonventionen, ett multilateralt avtal för att försöka begränsa produktionen och spridningen av långlivade organiska föroreningar. I en rapport från Kemikalieinspektionen framgår följande.

Sverige vill införa ett nationellt förbud mot ämnet PFOS och ämnen som kan brytas ner till PFOS. I juni skickade därför Sverige en anmälan, om ett nationellt förbud, en s.k. notifiering, till Europeiska kommissionen. [dvs. ej ett formellt nationellt förbud, Naturskyddsförenigens anm .] Förbudet gäller försäljning och yrkesmässig användning. Försäljning och användning i hydrauloljor till flygplan är undantagna. Sverige anser också att det är viktigt att fasa ut PFOS på global nivå. Därför har Sverige nominerat PFOS som ett ämne som bör förbjudas enligt den globala miljökonventionen om långlivade organiska föroreningar, den s.k. Stockholmskonventionen. Inom EU har man beslutat att begränsa användningen av PFOS (direktiv 2006/122/EG). 501

I samband med detta uttalade sig Sveriges miljöminister på följande sätt.

498 Kemikalieinspektionen 2006, Perfluorerande ämnen – användningen i Sverige , rapport 6/06 . 499 Kemikalieinspektionen 2004, pressmeddelande 2004-06-11 500 Kemikalieinspektionen 2004, PFOS-relaterade ämnen. Strategi för utfasning , rapport 3/04 . 501 Information från Kemikalieinspektionen 2/05, s. 5

181/227

– Min förhoppning är att fler EU-länder går före med nationella förbud och att detta sätter press på kommissionen att komma med ett förslag om EU- förbud, säger miljöminister Lena Sommestad i ett pressmeddelande. 502

EU har sedan 2006 beslutat att begränsa användningen av PFOS i kemiska produkter, dock ej ett generellt förbud mot PFOS-relaterade ämnen, genom direktiv 2006/122/EG. Regeringen (S) hävdar i en propositionstext från 2005 att Sverige ”säkerligen bidrog till att kommissionen senare under året tog initiativ till ett förslag om ett förbud på EU- nivå.”503 Sverige hade dessutom stöd av Storbritannien för att gå före med nationellt förbud. Kemikalieinspektionen skriver 2005 att:

Sverige och Storbritannien har var för sig notifierat nationella förbud för försäljning och användning av PFOS (med undantag för hydrauloljor) och Sverige har också nominerat PFOS som kandidat till POPs-konventionerna (POP = Persistent Organic Pollutant): Stockholmskonventionen och CLRTAP (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution). 504

Det har således funnits ambitioner hos tidigare regeringar att gå före den europeiska kemikalielagstiftningen, framför allt vad gäller ämnesgrupperna i Naturskyddsföreningens krav från 2006: bromerade flamskyddsmedel och PFOS- relaterade ämnen.

Med denna bakgrundsbeskrivning är det tydligare vad Naturskyddsföreningen önskade uppnå med kemikaliekravet från 2006: nämligen ett generellt förbud mot både bromerade flamskyddsmedel och PFOS-relaterade ämnen. Vad gäller bromerade flamskyddsmedel hade Sverige strax innan valet 2006 fattat beslut om att införa ett nationellt förbud mot det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE. Regeringen hade också uppdragit åt Kemikalieinspektionen att utreda lämpliga ändringar i relevant nationell lagstiftning vad gäller flamskyddsmedlen HBCDD och TBBP-A.

Av anledningen ovan är granskningen av föreningens kemikaliekrav breddad till att omfatta den politiska utvecklingen och partiernas agerande i riksdagen gällande samtliga bromerade flamskyddsmedel och PFOS-relaterade ämnen.

502 Ny Teknik 2005-06-14 http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article36356.ece [2010-01-07] 503 Prop. 2006/07:1, avdelning 20, s. 34 504 Keminspektionen 2008-10-08 http://www.kemi.se/templates/PRIOpage____4100.aspx [2010- 01-07]

182/227

16.1.1 Utvecklingen av EU- och den internationella regleringen 2006-2010 Numera regleras den svenska kemikalieanvändningen främst av EU:s gemensamma kemikalieförordning Reach, som instiftades den första juli 2007 samt av EU-direktivet för kemikalier i elektriska produkter och elektroniska komponenter, RoHS.

Även kemikalielagstiftningen inom EU har förbjudit penta– och oktaBDE över en viss halt i kemiska produkter och varor. Polybromerade bifenyler (PBB) och polybromerade difenyletrar (PBDE) inklusive dekaBDE är numera förbjudna att användas i elektriska och elektroniska produkter via RoHS-direktivet (direktiv 2002/95/EG). Tidigare var dekaBDE undantaget från RoHS-direktivet men from 1 juni 2008 är det undantaget upphävt.

Ett direktiv för att begränsa användningen av PFOS och PFOS-relaterade ämnen antogs i slutet av 2006 under arbetet med begränsningsdirektivet (76/769/EEC). Direktivet 2006/122/EG innebär förbud mot PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor. I stort sett all kvarvarande befintlig användning är dock undantagen från förbudet, såsom vissa applikationer inom fotolitografisk och fotografisk industri, förkromning, samt i hydrauloljor inom flygindustrin, enligt en rapport från Kemikalieinspektionen. 505 Dessa undantag ska enligt samma rapport ses över av EU- kommissionen så snart ny information, ny och bättre teknik och säkrare användning blir tillgänglig. EU-begränsningen trädde ikraft under 2008 och överfördes året därpå till Reach-förordningen. Begränsningen av PFOS finns numera i post 53 i bilaga XVII till Reach-förordningen

Parterna i Stockholmskonventionen beslutade i maj 2009 om gemensamma åtgärder för att begränsa och fasa ut produktion och användning av ytterligare nio så kallade POPs- ämnen (Persistent Organic Pollutants), däribland PFOS och PFOS-relaterade ämnen, som nominerats av den tidigare svenska regeringen (S), se ovan.

Med anledning av den gemensamma EU-regleringen av PFOS rekommenderar Kemikalieinspektionen inte längre ett nationellt förbud. I ett tillsynsprojekt i syfte att förmedla information och kunskap till berörda tillverkare och importörer om högfluorerade ämnen och de problem som är förknippade med dem, har Kemikalieinspektionen publicerat en PM om högfluorerande ämnen i kläder, skor och kemiska ämnen. Slutsatser som dras i denna är att användningen av PFOS har minskat kraftigt sedan början av 2000-talet.

I textil- och läderimpregnering har PFOS ersatts av andra ämnen som i vissa fall har något bättre miljöegenskaper. Emellertid rör det sig till stor del om andra högfluorerade ämnen, varav många är svårnedbrytbara eller kan omvandlas till

505 Kemikalieinspektionen 2009, Högfluorerande ämnen i kläder, skor och kemiska ämnen , PM 4/09.

183/227

svårnedbrytbara ämnen. Kunskapen om de ”nya” ämnena, till exempel när det gäller spridning och effekter i miljön, är mycket begränsad. 506

16.2 Initiativ under mandatperioden Den sittande regeringen beslutade genom en regeländring den 8 maj 2008 att upphäva det nationella förbudet mot dekaBDE med verkan fr.o.m. den 1 juni 2008. Av regeringens pressmeddelande framgick följande.

Deka-BDE blir förbjudet att använda i elektriska produkter inom hela EU den 30 juni 2008. Därmed är den största användningen, cirka 80 procent av all deka-BDE, förbjuden. Sverige har varit aktiv för beslutet i domstolen och därmed argumenterat för ett förbud.

Sverige har som enda land dessutom haft ett nationellt förbud mot deka- BDE i möbler och textilier. Förbudet infördes 1 januari 2007. EG- kommissionen har ifrågasatt förbudet och inlett ett överträdelseförfarande. Förbudet riskerar att underkännas i EG-domstolen och därmed försvåras möjligheterna att agera för en heltäckande reglering av deka-BDE på EU-nivå.

– Risken är alltför stor att vi fälls. Vi stärker nu istället arbetet med riskbedömningen inom EU och därmed för ett heltäckande förbud. Det ger ett långt större skydd för hälsa och miljö både för svenskar och för andra européer, säger Andreas Carlgren. 507

Med hänvisning till Kemikalieinspektionens juridiska analys ovan av vad de gemensamma EU-reglerna har för konsekvenser för möjligheten att tillämpa avvikande nationella kemikalieregler är miljöministerns kommentar ovan illa underbyggd. Upphävandet av förbudet var endast en förordningsändring som inte kräver riksdagens medgivande.

Kemikalieinspektionen gavs av regeringen dessutom i uppdrag att lämna en rapport om den senaste riskbedömningen av dekaBDE på EU-nivå, det senaste kunskapsläget om miljö- och hälsoriskerna med dekaBDE och på vilket sätt offentlig sektor och företag kan använda alternativ till dekaBDE.

Vid behov ska Kemikalieinspektionen föreslå åtgärder som regeringen kan vidta inom EU för att minska riskerna med deka-BDE. Uppdraget ska genomföras i nära samråd med Naturvårdsverket, andra berörda

506 Kemikalieinspektionen 2009, Högfluorerande ämnen i kläder, skor och kemiska ämnen , PM 4/09 , s. 14. 507 Pressmeddelande Miljödepartementet 2008-05-08, http://www.regeringen.se/sb/d/10626/a/104665 [2010-04-20]

184/227

myndigheter, universitet och högskolor, organisationer, kommuner och företag. Regeringsuppdraget ska rapporteras under våren 2009. 508

Den 14 maj 2008 ställde Carina Ohlsson (S) en interpellation till miljöminister Andreas Carlgren (C) angående hävandet av förbudet mot dekaBDE. I denna hävdas att ett ”nationellt förbud kan vara en första åtgärd på vägen mot ett heltäckande EU-förbud vad gäller miljögifter och kemikalier. Men den borgerliga regeringen vill inte ta strid. Man lägger i stället ned, skjuter över frågan till Kemikalieinspektionen ’att aktivt delta i den fortsatta riskbedömningen’ och väntar på vad EU säger.”509

Efter implementeringen av Reach den 1 juli 2007 så kan varje medlemsland anmäla miljögifter som inte omfattas av den gemensamma lagstiftningen som ett SVHC (Substances of Very High Concern) till EU:s kemikaliemyndighet ECHA. Sverige anmälde det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD som ett SVHC till ECHA den 19 juni 2008. 510 Numera (maj 2010) ligger HBCDD på ECHA:s kandidatlista, vilket innebär att organisationer som använder HBCDD i framtiden kan bli tvungna att ansöka om tillstånd hos EU-kommissionen för att få fortsätta använda HBCDD. Således kommer det inte bli ett gemensamt EU-förbud mot HBCDD, men användning av flamskyddsmedlet kan bli svårare och dyrare (eftersom tillståndsansökningarna kostar mycket pengar).

Det bromerade flamskyddsmedlet TBBP-A har däremot inte anmälts av Sverige till ECHA som SVHC. Kemikalieinspektionen har meddelat regeringen sin bedömning att en ”reglering som hindrar användningen där TBBPA är reaktivt inbundet i epoxiharts [t.ex. när TBBP-A används som flamskyddsmedel i kretskort, Naturskyddsföreningens anmärkningar] står inte i proportion till syftet med åtgärden.” 511 Inte heller EU:s gemensamma riskbedömning av TBBP-A ger något tydligt underlag för att substansen inte bör användas.512

Sökningar på begreppet ”PFOS” i riksdagsarkivet visar att ämnesgruppen inte haft en framträdande roll, i varken propositioner, regeringsskrivelser eller motioner, under mandatperioden.

508 Pressmeddelande Miljödepartementet 2008-05-08, http://www.regeringen.se/sb/d/10626/a/104665 [2010-04-20] 509 Interpellation 2007/08:795 510 EC-nummer 247-148-4, Hexabromocyclododecane (HBCD), http://echa.europa.eu/chem_data/reg_int_tables/reg_int_subm_doss_en.asp [2010-04-22] 511 Kemikalieinspektionen 2006, HBCDD och TBBPA, rapport 3/06. 512 SCHER 2008, Risk Assessment Report on Hexabromocyclododecane (HBCDD) , CAS-No.: 25637- 99-4, EINECS-No.: 247-148-4, Final report

185/227

16.3 Motioner om bromerade flamskyddsmedel och PFOS

16.3.1 Bromerade flamskyddsmedel (MP) motionerade hösten 2008 om att regeringen ska verka för att verka på EU-nivå för att ett regelverk för kemikalier i textilier tas fram, motsvarande RoHS-direktivet som förbjuder användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel i elektroniska produkter. I samma motion vill (MP) att regeringen även ”bör verka för en utvidgad lagstiftning som inte bara gäller PFOS (eller ämnen som bryts ned till PFOS), utan även andra fluorerade ämnen med liknande egenskaper.”513

I en följdmotion med anledning av prop. 2008/09:170 En sammanhållen svensk havspolitik , uttryckte sig (MP) på följande sätt.

Miljöbakslag – bromerade flamskyddsmedel

Dessvärre har regeringen inte enbart varit passiv. Regeringen har t.ex. upphävt det nationella förbudet mot användning av det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE i bl.a. textilier och möbler, som infördes av den förra regeringen. Bromerade flamskyddsmedel tillhör, i likhet med perfluorerade ämnen och det hormonliknande ämnet nonylfenol, de nya ämnen som upptäcks i Östersjöns miljö i allt större mängder. Bromerade flamskyddsmedel har också påträffats i modersmjölk. Regeringens motiv för att upphäva det nationella förbudet är inte helt tydliga. Regeringen noterar att det kan påstås hindra det fria varuflödet. Och så vill man i stället ha ett förbud på EU-nivå. KemI har därför fått i uppdrag att verka för ett förbud på EU-nivå. KemI rapporterar dock att förutsättningarna för att få ett sådant förbud inom en överskådlig framtid är mycket små. 514

I sin skuggbudget 2009/10 för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ansåg Anders Ygeman m.fl. (S) att Kemikalieinspektionens ordinarie tillsyn av kemikalier bör förstärkas. 515

(V) motionerade hösten 2006 för ett stöd för en total utfasning av bromerade flamskyddsmedel. 516

513 Mot. 2008/09:MJ465 (MP) 514 Mot. 2008/09:MJ13 (MP) 515 Mot. 2009/10:MJ473 (S) 516 Mot. 2006/07:MJ307 (V)

186/227

16.3.2 PFOS I en motion om miljögifter uttrycker (MP) att ”Regeringen bör verka för en utvidgad lagstiftning som inte bara gäller PFOS (eller ämnen som bryts ned till PFOS), utan även andra fluorerade ämnen med liknande egenskaper.”517

16.4 Miljöomdöme för bromerade flamskyddsmedel/PFOS Enkäten från 2006 visade att samtliga partier förutom (M) ville införa nationella förbud mot bromerade flamskyddsmedel och PFOS-relaterade ämnen inför förra valet. (M) var således det enda parti som fick rött ljus för sitt vallöfte, medan övriga fick grönt.

Under mandatperioden har regeringen tagit parti för (M), när den fattade beslutet om att lyfta bort det svenska förbudet mot dekaBDE. Sverige anmälde sedan det bromerade flamskyddet HBCDD till EU:s kemikaliemyndighet ECHA, vilket är ett bra initiativ, men inte lika bra som ett nationellt förbud för att åstadkomma miljönytta i Sverige och en stark press för ett generellt EU-förbud. Dessutom visar granskningen att det främst varit Kemikalieinspektionen som drivit denna fråga, förvisso med regeringens acceptans. PFOS och förbud mot fluorerade ämnen har varit frånvarande i regeringens verksamhet. Naturskyddsföreningen ger därför samtliga regeringspartier rött ljus som miljöomdöme för sitt agerande i riksdagen.

Framför allt (MP) men även (V) är de partier som under mandatperioden har motionerat om nationella förbud och tilldelas därför grönt ljus. (S) har däremot varit passivt i debatten, vilket motiverar ett gult ljus.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Inför nationella förbud mot TBBP-A och HBCDD (båda ämnena är bromerade flamskyddsmedel) samt fluorerade s.k. PFOS- relaterade ämnen.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD GRÖN RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GUL GRÖN GRÖN

517 Mot. 2008/09:MJ465 (MP)

187/227

Övergripande miljöpolitik

”Vi vill använda ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en bättre miljö vilket inkluderar höjda miljöskatter. Vi vill också sänka arbetsgivaravgifterna för att få företag att kunna anställa fler. Det är inte antalet miljarder som är det viktiga utan miljöeffekten och antalet nya jobb. Man får inte låsa upp sig i en direkt växling eftersom den direkta växlingen kan skapa låsningar.” (C i valenkäten 2006)

”Vi ställer upp på principen med grön skatteväxling, men tycker att den hittills genomförda växlingen har varit delvis missriktad.” (FP i valenkäten 2006)

”Grön skatteväxling är en chimär.” (M i valenkäten 2006)

”Ja, staten ska förbättra sina upphandlingsrutiner och ta större hänsyn till miljömässiga grunder. Vi vill därför utveckla ett system för statlig upphandling från den bästa kvartilen.” (S i valenkäten 2006)

188/227

17. Miljöskatteväxling

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Under nästa mandatperiod ska miljöskatterna successivt höjas och intäkterna användas till att sänka skatten på arbete.

17.1 Bakgrund Att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har ofta visat sig mycket effektivt. Att de svenska utsläppen av koldioxid idag är ca 12 procent lägre än 1990 kan i huvudsak förklaras av att Sverige införde en koldioxidskatt 1991. 518 Sedan skattereformen 1990 har den svenska förvaltningen genomfört sex skatteväxlingspaket i syfte att öka miljöskatterna och sänka skatten på arbete. 1995 tillsatte regeringen (S) en skatteväxlingskommitté med medlemmar från samtliga riksdagspartier med uppdrag att analysera möjligheterna och de eventuella konsekvenserna av en ökad skatteväxling i syfte att sätta ett pris på miljön.

Den parlamentariska Skatteväxlingskommittén förespråkade i sitt slutbetänkande 1997 att en långsam skatteväxling från arbete till miljö bör klara ekonomin, sysselsättningen, välfärden och samtidigt skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Regeringen (S) initierade därefter en skatteväxlingsreform i syfte att genomföra en skatteväxling om tre miljarder kr per år mellan 2000-2010. I en regeringsskrivelse till riksdagen 2001 förklarar (S) skatteväxlingsstrategin på följande sätt.

I höstens budgetproposition presenteras det andra steget i den strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom s.k. grön skatteväxling som inleddes under år 2001 (prop. 2001/02:1, volym 1, s. 197–200). Skatteväxlingsstrategin beräknas under perioden 2001–2010 omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor. Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag vid

518 Enligt Naturvårdsverket 2010, National Inventory Report 2010 Sweden – submitted to the UNFCC and the Kyoto protocol har utsläppen i Sverige minskat med 11,7 %, eller ca 8,5 miljoner ton, mellan 1990 och 2008. Osäkerheten är beräknad till + 2,5 % i trenden, dvs. minskningen ligger i intervallet 9,2-14,2 %.

189/227

inkomstbeskattningen. […] Den principskiss som presenterades i betänkandet från Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) utgör en utgångspunkt för reformen. 519

Idén om miljöskatteväxling handlar om att höjda skatter på energi, miljöutsläpp och andra miljöförstörande aktiviteter kompenseras med en sänkning av andra skatter, främst de på arbete. Naturskyddsföreningen har länge argumenterat för en ökad användning av skatteväxling i Sverige, eftersom det kan göra det lättare att agera miljövänligt eftersom prissättningen på varor och tjänster bättre speglar miljökostnaderna. I Naturskyddsföreningens bok Skatteväxling, ekologisk skattereform för bättre miljö och ökad sysselsättning från 1995 presenterade föreningen ett konkret och beräknat förslag till nya miljöskatter på bl.a. koldioxid, kärnkraft, diesel, bensin, kväveoxider, svavel, avfall, gödsel, bekämpningsmedel, fosfor och naturgrus. Under 2009 presenterade föreningen under sin höstkonferens de stora dragen i en miljöskatteväxling om 40 miljarder kr. Det handlar främst om krav på att höja miljöskatterna, Naturskyddsföreningen tar däremot aldrig ställning till exakt hur intäkterna från miljöskatterna bör användas.

Under föregående mandatperiod 2002-2006 genomförde regeringen (S) och stödpartierna (V) och (MP) inom ramen för denna skatteväxlingsstrategi en rad skattehöjningar på bl.a. energiförbrukning och koldioxidutsläpp som kompensation för skattesänkningar på bl.a. inkomst. Finansdepartementet har för Naturskyddsföreningen redovisat beräkningar på nettoeffekten av denna skatteväxling. Som beräkningssätt har departementet standardiserat samtliga års skattereformer genom att enbart inkludera nettoeffekten av skatteförändringarna under det första skatteåret. Genom detta förfarande värderar Finansdepartementet nettoeffekten av den gröna skatteväxlingsstrategi som genomfördes av regeringen (S) med stöd av (V) och (MP) mellan 2001-2006 till 17,2 miljarder kr (se tabell 17.1 från Finansdepartementet nedan), och under förra mandatperioden 2002-2006 till 11,9 miljarder kr.

Föreningens krav från 2006, som uttalat föreslår skattesänkningar på arbete, bör ses i ljuset av att arbetsfrågan var högaktuell inför 2006 års riksdagsval och att Sverige länge tampats med att sänka den svenska arbetslösheten, för vilket skattesänkningar på arbete är ett alternativ. Tydliga beräkningar av skatteväxlingars värde är däremot komplexa vilket gör att granskningen av denna fråga främst kommer att fokusera på partiernas inställning till grön skatteväxling.

519 Skr. 2001/02:50, s. 26f.

190/227

17.2 Regeringens inställning till miljöskatteväxling Den nya regeringens första budgetproposition 2006/07:1 efter valsegern 2006 innebar ett tydligt avbrott från den gröna skatteväxlingsstrategin som drivits av (S) under de första åren av 2000-talet.

En strategi för grön skatteväxling presenterades av den tidigare regeringen i budgetpropositionen för 2001. Miljövinsterna av den gröna skatteväxlingen har i den utformning den getts varit begränsade och har sammantaget givit välfärdsförluster för samhälle och hushåll. Den har också inneburit en kraftig höjning av elpriserna för hushållen. De sänkningar av skatten på arbete som skett har också varit ineffektiva vad gäller effekter på drivkrafterna att arbeta. Mot denna bakgrund anser regeringen att den gröna skatteväxlingen skall avbrytas. 520

Rent principiellt handlar miljöskatteväxling om att sätta ett högre och mer rättmätigt pris på miljöskador utan att skada varken medborgares välfärd eller statens finanser. Trots regeringens tydliga avståndstagande från begreppet ”grön skatteväxling” är det rimligt att hävda att en grön skatteväxling fortsatt under mandatperioden. I en skrivelse till riksdagen 2006 tryckte regeringen på att den önskar fortsätta användningen av styrmedel för att sätta ett pris på miljön.

Regeringen har beslutat att avbryta den gröna skatteväxlingen på grund av att miljövinsterna och sysselsättningseffekterna, i den utformning de getts, varit begränsade. Däremot fortsätter arbetet med att utveckla effektiva styrmedel både inom och utom ramen för skattepolitiken. Miljö- och energibeskattningen ska utformas så att det lönar sig att ta miljöansvar. 521

Finansdepartementet beräknar nettoeffekten av den gröna skatteväxling som utförts av regeringen under pågående mandatperiod till ett värde på 5,84 miljarder kr (se tabell 17.2 nedan), vilket kan jämföras med skatteväxlingen som (S) genomförde under förra mandatperioden på 11,9 miljarder kr.

Trots regeringens officiella stopp för den gröna skatteväxlingen har en riksdagsledamot från (C) ställt sig positiv till miljöskatteväxlingsidén. Roger Tiefensee (C) krävde i en motion att miljöskatteväxlingen mellan 2001-2006 bör utvärderas. Dessutom hävdade han att:

520 Prop. 2006/07:1, s. 49 521 Skr. 2006/07:23

191/227

Grundtanken, att höja skatten på miljöskadliga verksamheter och samtidigt sänka skatten på arbete, är god. Problemet är bara att den dåvarande vänstermajoritetens överenskommelse om en skatteväxling om 30 miljarder på 10 år bara omfattade miljarderna, inte innehållet. Vad den gröna skatteväxlingen kom att innehålla blev inte styrt av miljönytta eller samhällsnytta utan av vad tre partier kunde komma överens om i nattliga budgetförhandlingar. Flyttande av miljarder mellan skattebaser blev viktigare än miljöstyrning och samhällsekonomiska effekter. 522

I en debatt i plenum uttryckte Roger Tiefensee (C) sin positiva inställning till miljöskatteväxling ännu tydligare, och underströk dessutom att regeringen faktiskt genomför miljöskatteväxlingar.

Det bästa sättet för en grön omställning är att använda ekonomiska styrmedel. Statsministern har varit inne på det tidigare. Det handlar om att höja skatten på utsläpp, att sänka skatten på arbete och företagande. Det har alliansregeringen gjort. Det ligger i korten när vi ska fullfölja klimat- och energiöverenskommelsen. Det brukar kallas för grön skatteväxling, och grön skatteväxling är smart, eftersom det innebär att man skapar ett friare, tryggare och grönare samhälle.

Genom att växla skatter – det handlar om sänkta skatter på arbete och företagande och höjda skatter på klimat- och miljöutsläpp – uppnår vi flera saker. För det första påskyndar en grön skatteväxling utvecklingen av ny grön teknik. Det blir billigare att förverkliga hållbara affärsidéer. För det andra innebär en grön skatteväxling ett successivt sänkt skattetryck. Det är positivt. Det blir ett sänkt skattetryck när de skattebaser man höjer skatten på försvinner, när utsläppen minskar. 523

I övrigt har regeringspartiernas riksdagsledamöter varit relativt inaktiva med att debattera miljöskatteväxling. Jan R Andersson (M) hävdade i plenum att regeringen driver ” skatteväxling som innebär jobb i stället för skatter.” 524 Gunnar Andrén (FP) har i plenumdebatt framhållit att idén om miljöskatteväxling är bra, men att den tidigare regeringen (S) utformat den felaktigt och väljer därför att kalla skatteväxlingen för

522 Mot. 2007/08:Sk291 (C) 523 Protokoll 2009/10:13 524 Protokoll 2006/07:74

192/227

”svartväxling”. 525 Även Tobiaz Krantz (FP) uttryckte i en motion ett motstånd mot hur den tidigare regeringens (S) gröna skatteväxling slagit mot Norrland. 526

17.3 Oppositionspartiernas inställning till miljöskatteväxling Nedan summeras oppositionspartiernas inställning till miljöskatteväxlingar under mandatperioden. Partiernas specifika förslag till höjningar av centrala miljöskatter, som Naturskyddsföreningen också krävde 2006, kommer att granskas i andra delar av rapporten.

(MP) tycks vara det oppositionsparti som varit mest aktiv att kräva miljöskatteväxlingar. Partiet önskade i sin skuggbudget för 2007 fullfölja riksdagens beslut från 2001 att åstadkomma en grön skatteväxling till 2010 på 30 miljarder kr.

Under åren 2001-2006 har en total skatteväxling på 17,3 miljarder kronor ägt rum med denna inriktning. För att nå upp till den av riksdagen angivna inriktningen återstår således drygt 12 miljarder kronor under åren 2007- 2010. Miljöpartiet anser att huvuddelen av denna skatteväxling bör inriktas mot trafiksektorn där de största problemen med ökade utsläpp av växthusgaser finns. Det handlar bland annat om årliga höjningar av bensin- och dieselskatterna med 25 öre per liter, fullföljande av beslutet om införande av en flygskatt, införande av koldioxidrelaterad registreringsskatt och fördubblad koldioxidskatt för lätt industri.

Skattesänkningarna inom ramen för den gröna skatteväxlingen ska enligt de antagna riktlinjerna främst avse skatt på arbete. Vi föreslår att den beloppsmässigt största sänkningen ska avse sänkt inkomstskatt för hushållen. 527

I skuggbudgeten för 2008 föreslog (MP) att skatteväxlingen måste öka. Partiet visade att energi- och koldioxidskatternas andel av det totala skattetrycket varit mer eller mindre konstant under perioden 1999-2006 (då f.ö. partiet var stödparti till regeringen) och föreslog därför en höjning av koldioxidskatten med 30 öre (att jämföra med regeringens förslag på en höjning med 6 öre). 528 I skuggbudgeten för 2009 skrev (MP) att ”skatteväxlingen som genomfördes i Sverige under förra mandatperioden lyfts fram internationellt som ett föredöme.” 529

525 Protokoll 2007/08:12 526 Mot. 2006/07:N202 (FP) 527 Mot. 2006/07:mp401, s. 20 (MP) 528 Mot. 2007/08:Fi278 (MP) 529 Mot. 2008/09:Fi272 (MP)

193/227

(S) berörde inte skatteväxling i sin skuggbudget för 2007. Partiet skrev följande i sin skuggbudget för 2008.

Den gröna skatteväxlingen och marknadsekonomiska styrmedel i form av certifikatsystem har varit viktiga beståndsdelar i en framgångsrik politik för ett hållbart samhälle. Vi socialdemokrater vill fortsätta på den inslagna vägen med att utveckla och förfina verkningsfulla ekonomiska styrmedel i miljö- och klimatpolitiken. 530

I en motion från 2008 erkände (S) att regeringen genomför en grön skatteväxling, men godtog inte dess fördelningspolitiska konsekvenser.

Vi socialdemokrater motsätter oss inte bensinskattehöjningar i varje givet läge, det kan vara en viktig ingrediens i hållbarhetspolitiken när det kombineras med andra klimatförbättrande åtgärder. Men att som regeringen höja bensinskatten för att sänka andra skatter för gynnade grupper är inte klimateffektivt. 531

(V) har berört miljöskatteväxling i flera motioner, främst kopplad till förslag om höjda miljöskatter. I skuggbudgeten för 2008 lade (V) ett miljöskatteväxlingsförslag på 17,5 miljarder kr för perioden 2008-2010. 532

Med anledning av regeringens vårbudget för 2009 och budgeten för 2010 uttryckte (V) att partiet vill ”utveckla den gröna skatteväxlingen för att uppnå bästa möjliga fördelnings- och miljöpolitiska resultat.” 533

530 Mot. 2007/08:Fi277, s. 43 (S) 531 Mot. 2007/08:Fi277, s. 44 (S) 532 Mot. 2007/08:Fi269 (V) 533 Mot. 2008/09:Fi26 och 2009/10:Fi261 (V)

194/227

17.4 Miljöomdöme för miljöskatteväxling Inför valet 2006 ställde sig de borgerliga partierna (KD) och (C) positiva till föreningens förslag på en fortsatt miljöskatteväxling, vilket gav ett grönt ljus som miljöomdöme 2006. (M) och (FP) instämde däremot inte i kravet, och fick rött ljus. Under mandatperioden har de borgerliga regeringspartierna genomfört en skatteväxling, trots kritiken av densamma inför valet 2006, om än i relativt liten omfattning. Inkomstskatterna har sänkts mer än miljöskatterna har ökat. Föreningen ger därför ett grönt ljus till samtliga regeringspartier som miljöomdöme för hur sitt agerande i riksdagen.

Samtliga oppositionspartier instämde 2006 i föreningens förslag om fortsatt skatteväxling och fick således grönt ljus för sina vallöften. (MP) och (V) tilldelas också ett grönt ljus för sitt agerande i riksdagen, eftersom de båda vid flertalet tillfällen motionerat om höjda ambitioner för miljöskatteväxlingen. (S) har, trots att de i regeringsställning under föregående mandatperioder dragit igång en stor skatteväxlingsreform och dessutom ställt sig positiva till föreningens förslag 2006, knappt varit aktiva i frågan om skatteväxling. Därför får (S) gult ljus för sitt agerande i riksdagen avseende denna fråga.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Under nästa mandatperiod ska miljöskatterna successivt höjas och intäkterna användas till att sänka skatten på arbete.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GRÖN RÖD GRÖN RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GRÖN GUL GRÖN GRÖN

195/227

Measures in the Green tax reform, 2001-2006, SEK Billion Share of incomes for Households and Enterprises Net effect Share

year 1, SEK Measure Change billion Households Enterprises 2001 - increased basic deduction +1200 -2,80 -2,80 0,00 - reduced social security contributions 0,1 %-unit -0,49 0,00 -0,49 - increased CO2-tax 25%, reduced energ tax 8% neutral 0,00 0,00 0,00 - additional increased CO2-tax (not industry) SEK 0,07/kWh 0,99 0,77 0,22 - increased energy tax on electricity SEK 0,018/kWh 2,05 1,52 0,53 - increased tax on diesel fuel (energy tax) SEK 0,1/litre 0,26 0,02 0,24 Sum increased taxes 2001 3,30 2,31 0,99 Sum reduced taxes 2001 -3,29 -2,80 -0,49 2002 - increased basic deduction +900 -2,00 -2,00 0,00 - increased CO2-tax (not industry) SEK 0,08/kg CO2 0,93 0,73 0,20 - increased energy tax on electricity SEK 0,012/kWh 0,91 0,67 0,24 - increased tax on waste SEK 38/ton waste 0,16 0,05 0,11 Sum increased taxes 2002 2,00 1,45 0,55 Sum reduced taxes 2002 -2,00 -2,00 0,00 2003 - increased basic deduction vary with inc. -3,00 -3,00 0,00 - increased CO2-tax (not industry) SEK 0,12/kg CO2 0,88 0,69 0,19 - increased energy tax on electricity SEK 0,025/kWh 1,73 1,28 0,45 - increased tax on waste SEK 82/ton waste 0,28 0,10 0,18 - increased tax on natural gravel SEK 5/ton 0,09 0,00 0,09 Sum increased taxes 2003 2,98 2,06 0,92 Sum reduced taxes 2003 -3,00 -3,00 0,00 2004 - reduction for wage earnings +200 -1,36 -1,36 0,00 - reduced social security contributions -0,12% -0,64 0,00 -0,64 - increased CO2-tax (not industry) SEK0,15/kg CO2 0,82 0,59 0,23 - increased energy tax on electricity SEK 0,01/kWh 0,77 0,55 0,22 - introduced energy tax on electricity, industry SEK 0,005/kWh 0,09 0,00 0,09 - increased tax on diesel fuel (energy tax) SEK 0,1/litre 0,27 0,02 0,25 - increased tax on pesticides SEK 10/kg 0,01 0,00 0,01 Sum increased taxes 2004 1,96 1,17 0,79 Sum reduced taxes 2004 -2,00 -1,36 -0,64 2005 - increased basic deduction (low- & medium income earners) +2400 -3,38 -3,38 0,00 - increased vehicle tax on passenger cars, petrol/diesel +23%/ +2% 1,18 1,18 0,00 - increased vehicle tax on light lorries 40% 0,10 0,00 0,10 - increased tax on petrol (energy tax) SEK 0,15/litre 0,92 0,68 0,24 - increased tax on diesel fuel (energy tax) SEK 0,30/litre 0,82 0,08 0,74 - reduced tax on diesel fuel, agriculture and forest SEK 2/litre -0,52 0,00 -0,52 - increased energy tax on electricity SEK 0,012/liter 0,88 0,63 0,25 Sum increased taxes 2005 3,38 2,58 0,80 Sum reduced taxes 2005 -3,38 -3,38 0,00 2006 - increased basic deduction (low- & medium income earners) vary with inc. -2,50 -2,50 0,00 - reduced social security contributions -0,18% -1,10 0,00 -1,10 - increased vehicle tax on light lorries +60% 0,23 0,00 0,23 - tax on thermal effect of nuclear power reactor +85% 1,00 0,00 1,00 - increased tax on electricity, distr. of electricity, gas heat and water SEK0,022/0,034/kWh 0,20 0,00 0,20 - not abolished /reduced CO2-tax in EU ETS 0,86 0,00 0,86 - tax on flights, in EU/ outside EU* SEK 94/SEK188/pass. 0,47 0,47 0,00 - increased tax on natural gravel SEK 3/ton 0,05 0,00 0,05 - increased tax on waste SEK 65/ton 0,09 0,03 0,06 - introduced tax on incinerated waste SEK 3524/ton fos.carb 0,26 0,09 0,17 - increased energy tax on electricity SEK 0,006/kWh 0,40 0,29 0,11 Sum proposed increased taxes 2006 3,56 0,88 2,68 Sum increased taxes 2006, tax on flights excluded 3,09 0,41 2,68 Sum reduced taxes 2006 -3,60 -2,50 -1,10 Total proposed increased taxes 2001-2006 17,18 10,44 6,74 Total increased taxes 2006, not tax on flights 16,71 9,97 6,74 Total reduced taxes 2001-2006 -17,27 -15,04 -2,23 *omitted

Tabell 17.1 Finansdepartementets beräkningar av skatteväxlingen 2001-2006

196/227

UTKAST Åtgärder, 2007-2010, miljarder kr Nettoeff år 1 Åtgärd Förändring (helår), mdkr 2007 Premieskatt på trafikförsäkring, fr.o.m. 1/7 2007 införs 2,80 Utökad inblandning FAME i diesel från 2 till 5 % -0,13 Summa 2007 2,67

2008 Höjd koldioxidskatt, +6 öre/kg koldioxid 1,64 Ej genomförd sänkning av koldioxidskatt i den handlande sektorn 0,74 Stegvis sänkning av koldioxidskatt i den handlande sektorn två steg, 2008 o 2010 -0,23 Höjd energiskatt på diesel mk1 och mk2, +20 öre/l 0,74 Kompensation jord- och skogsbruk för höjd dieselskatt -0,06 Sänkt fordonsskatt för dieselpersonbilar -0,10 Höjd fordonsskatt lätta lastbilar och bussar 45% 0,29 Höjd skatt på termisk effekt i kärnkraftverk, 24% 0,56 Sänkt energiskatt på el i norra Sverige 0,3 öre/kWh -0,27 Summa 2008 3,31

2009 Summa 2009 0,00

2010* Höjd koldioxidskatt + 1 öre/kg koldioxid 0,26 Samordning mellan ekonomiska styrmedel inom handelssystemet 0,22 Skattebefrielse för personbilar med bättre miljöegenskaper -0,12 Slopad avfallsförbränningsskatt, fr.o.m 1/10 -0,23 Slopad skatt på gödselmedel -0,27 Summa 2010 -0,14

Summa 2007-2010 5,84

* Enligt Budgetpropositionen för 2010, ej beslutat i riksdagen

Tabell 17.2 Finansdepartementets beräkningar av skatteväxlingen 2007-2010

197/227

18. Regeringsformen

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Tillsätt en utredning med syfte att under den kommande mandatperioden i riksdagen ta ett första beslut med syfte att återställa principen att förorenaren ska betala.

18.1 Bakgrund Förorenaren betalar (Polluter Pays Principle – PPP) är liksom försiktighetsprincipen en grundläggande miljöpolitisk princip. Den accepterades av OECD redan 1972 och innebar då att den som direkt eller indirekt kan orsaka miljöskador ska täcka kostnaderna för att förebygga problemen. I dag finns principen i EU:s fördrag och innebär inte bara krav på förebyggande åtgärder utan också ett ansvar att täcka de samhällsekonomiska kostnaderna för miljöproblemen. Det kan ske genom att skatt betalas för utsläpp som sker eller genom att skador som uppstår återställs.

Den förra borgerliga koalitionsregeringen, bestående av (M),(C), (KDS) och (FP), föreslog i proposition 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättigheter , bl.a. vissa ändringar i regeringsformen. I kap 2 § 18 RF angående rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande föreslogs en viss precisering av egendomsskyddet. När regeringsformen ändrades var den uttalade avsikten inte att påverka den grundläggande princip som säger att förorenaren ska betala, men rättsforskning och Lagrådet har dock pekat på att paragrafens nya ordalydelse tyvärr sätter denna, sedan lång tid internationellt vedertagna, princip ur spel.

Andra stycket i ovanstående paragraf (2:18 RF) har, efter ovan nämnda ändring, följande lydelse.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet

198/227

på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

En ordagrann tolkning av stycket innebär därmed att även den som använder marken på ett miljöfarligt sätt är berättigad ersättning för att avstå från denna, då det ”allmänna inskränker användningen” av marken. Detta gäller alltså även om själva inskränkningen föranletts av miljöskäl.

Under 2004 tillsattes av den föregående regeringen (S) Grundlagsutredningen, en parlamentariskt tillsatt kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Grundlagsutredningens slutsatser presenterades 2008 i betänkandet SOU 2008:125 En reformerad grundlag.

Angående egendomsskydd föreslog utredningen följande.

Bestämmelsen om egendomsskyddet ändras så att huvudprincipen om full ersättning vid expropriation och annat sådant förfogande tydliggörs. Vidare införs ett tillägg i bestämmelsen som innebär att, i fråga om rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl, gäller vad som följer av lag. Ersättningsrätten vid sådana rådighetsinskränkningar bör utredas i särskild ordning. Vi anger utgångspunkterna för en sådan utredning. 534

Utredarna tillkännagav att det fanns en tvetydighet i hur bestämmelsen i 2:18 RF borde tolkas.

Som framgår av den debatt som följde efter den grundlagsändring som trädde i kraft 1995 och diskussionen i lagstiftningsärendet om miljöbalken har förhållandet mellan grundlagstexten i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen och förarbetena till grundlagsändringen lett till en osäkerhet om hur bestämmelsen ska tolkas. I fokus för diskussionen har varit frågan om bestämmelsen innebär att ersättning ska utgå vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- och säkerhetsskäl. Det har hävdats att en bokstavstolkning av grundlagsbestämmelsen innebär att den grundlagsfästa ersättningsrätten omfattar även dessa typer av rådighetsinskränkningar. För det fall bestämmelsen tolkas i enlighet med förarbetena har det hävdats att sådana rådighetsinskränkningar inte omfattas av den grundlagsfästa ersättningsrätten. Det bör dock framhållas att även om bestämmelsen i 2 kap. 18 § andra stycket tolkas enligt ordalydelsen bör den förstås så att det

534 SOU 2008/09:125, del 1, s. 443

199/227 finns vissa begränsningar i ersättningsrätten. Som konstaterades av Lagrådet i lagstiftningsärendet om miljöbalken bör ett förbehåll, med innebörden att ingrepp mot pågående markanvändning som var olovlig eller olaglig redan när den påbörjades inte omfattas av ersättningsrätten, kunna läsas in i bestämmelsen. Vidare kan det, som Lagrådet anförde, med fog hävdas att bestämmelsen inte är tillämplig när en verksamhetsutövare med ett tidsbegränsat tillstånd får avslag på en ny tillståndsansökan. Detta eftersom den omständigheten att en tillståndsansökan avslås inte bör anses innebära en inskränkning av pågående markanvändning (se prop. 1997/98:45 del 2 s. 514 f.).

Bestämmelsens utgångspunkt är huvudregeln att ersättning utgår när det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på ett sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till denna del av fastigheten. Som exempel på fall där ersättningsrätt enligt denna huvudregel föreligger kan nämnas inskränkningar till följd av beslut enligt miljöbalken om nationalparker, naturreservat, kulturreservat och biotopskyddsområden. Ersättningsrätt föreligger dock inte för den förlust som kan bestå i att förväntningar om ändring i markens användningsområde inte infrias till följd av dispositionsinskränkningar. Ersättning lämnas således inte för exempelvis ingrepp i form av strandskyddsförordnande eller vägrad strandskyddsdispens (prop. 1993/94:117 s. 17).

Å andra sidan gäller enligt svensk rätt principen att ingripanden från det allmänna som har sin grund i hälsoskydds-, miljöskydds eller säkerhetsskäl inte medför rätt till ersättning (se t.ex. Bengtsson, En problematisk grundlagsändring, Svensk Juristtidning 1994, s. 920 f., Grundlagen och fastighetsrätten, 1996, s. 90 f. och 144 f. samt SOU 2001:19 s. 107). Denna princip ligger till grund för bestämmelserna i bl.a. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen, som numera inarbetats i miljöbalken. Detta förhållande kommer emellertid i dag inte till uttryck i grundlagstexten.

I detta sammanhang bör även nämnas den såväl nationellt som internationellt vedertagna principen om förorenarens betalningsansvar (Polluter Pays Principle, PPP).[…]. Principen har kommit till uttryck i internationella bestämmelser som Sverige har åtagit sig att följa, t.ex. artikel 174 i EG-fördraget (jfr SOU 1996:103 del 1 s. 624 f.). Mot det nu sagda kan emellertid framhållas att det finns situationer där det inte

200/227

framstår som rimligt att den enskilde ensam får bära hela den ekonomiska bördan vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl. Frågan aktualiseras vid ingripanden som beror på omständigheter helt utanför den enskildes kontroll och som drabbar den enskilde mycket hårt. I sådana situationer skulle en avvägning mellan det allmänna och enskilda intresset kunna leda till bedömningen att den enskilde bör få ersättning.

Att närmare ringa in de typer av situationer då en ersättningsrätt i dessa fall bör föreligga torde förutsätta en noggrann genomgång av underliggande lagstiftning. En sådan genomgång bör inte lämpligen genomföras inom ramen för en grundlagsutredning. Att direkt i regeringsformen avgränsa det område där rätt till ersättning framstår som motiverad skulle dessutom riskera att leda till en detaljreglering som inte lämpar sig för grundlag. Regleringen av rätten till ersättning i dessa fall bör därför göras i vanlig lag. Mot denna bakgrund föreslår vi att det införs ett nytt tredje stycke i bestämmelsen (som i vårt förslag motsvarar 2 kap. 15 § regeringsformen) som innebär att, i fråga om rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds eller säkerhetsskäl, gäller vad som följer av lag. Detta innebär att den detaljerade avgränsningen av det område där ersättning bör utgå får göras i vanlig lag. Vid stiftande av lag som medför rätt för det allmänna att inskränka användningen av mark eller byggnad av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl får det därför övervägas om en rätt till ersättning ska införas. Huvudregeln att rätt till ersättning föreligger när det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad påverkas inte av vårt förslag. Rätt till ersättning föreligger som nämnts således exempelvis vid inskränkningar till följd av beslut enligt miljöbalken om nationalparker, naturreservat, kulturreservat och biotopskyddsområden. Genom det föreslagna tredje stycket klargörs dock att när det gäller rätten till ersättning vid ingripanden som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller vad som följer av vanlig lag. [Naturskyddsföreningens fetstil] Denna undantagsregel omfattar t.ex. de bestämmelser i miljöbalken som tidigare återfanns i hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen. Det bör framhållas att begreppen hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl får anses omfatta djurskyddshänsyn (jfr Djurens välfärd och pälsdjursnäringen, SOU 2003:86 s. 123). 535

535 Ibid. s. 443ff.

201/227

18.2 Initiativ under mandatperioden Den nuvarande regeringen presenterade, som en följd av Grundlagsutredningens arbete, i mars 2010 propositionen 2009/10:80 En reformerad grundlag . I den del som behandlade egendomsskyddet i 2:18 regeringsformen överensstämde grundlagsutredningens förslag och bedömning med regeringens.

9.4.2 Bestämmelsen om egendomsskyddet ändras

Regeringens förslag : Bestämmelsen i 2 kap. regeringsformen om egendomsskyddet ändras så att huvudprincipen om full ersättning vid expropriation och annat sådant förfogande tydliggörs. Vidare införs ett tillägg i bestämmelsen som innebär att vad som följer av lag gäller ifråga om rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl.

Regeringens bedömning : En utredning bör ges i uppdrag att se över ersättningsrätten vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl. 536

En av remissinstanserna, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), hade följande invändning mot regeringens och utredningens förslag.

LRF förordar en grundlagsbestämmelse som innebär att ersättning inte ska betalas för inskränkningar som syftar till att skydda människors liv eller hälsa eller skydda den omgivande miljön mot väsentlig skada, såvida inte särskilt angelägna enskilda intressen talar för detta. Förslaget innebär att avgränsningen av det område där rätt till ersättning bör finnas görs direkt i grundlag. Regeringen delar emellertid Grundlagsutredningens uppfattning att denna avgränsning inte bör göras i grundlag utan i vanlig lag. 537

Konstitutionsutskottet delade Grundlagsutredningens och regeringens förslag om att ett tillägg i bestämmelsen om egendomsskydd i 2 kap RF borde införas som innebär att när det gäller rådighetsinskränkningar av hälsoskydds, miljöskydds- eller säkerhetsskäl ska vad som gäller i fråga om rätt till ersättning följa av lag. 538 Resultatet av riksdagens behandling blev ett bifall till utskottets förslag, ett beslut som fattades med acklamation. 539 Det kan noteras att ingen av de motioner som behandlades i samband med propositionen tog upp ämnet om rätt till ersättning eller förorenaren betalar.

536 Prop. 2009/10:80, s. 165 537 Ibid. s. 169 538 Bet. 2009/10:KU19, s. 47 539 Redovisning förslagspunkter 2009/10:KU19

202/227

18.3 Motioner Lennart Sacrédeus och Holger Gustafsson (KD) respektive Otto von Arnold (KD) uttryckte i varsin enskild motion under 2008/09 respektive 2009/10 följande åsikter angående expropriationsersättning.

Enligt regeringsformen är den som tvingas avstå från sin egendom genom expropriering tillförsäkrad ersättning för förlusten av sitt ägande. I grund och botten utgör detta en viktig princip för att försvara äganderätten, en av de grundläggande mänskliga rättigheterna i en rättsstat.

Myndigheterna skall inte efter demokratiskt fattade beslut och lagstiftning kunna beröva en enskild medborgares fastighet med mindre än att denna egendom ekonomiskt ersätts och kompenseras på ett rättvist, godtagbart och rättssäkert sätt med ett dokumenterat marknadspris.

Vid fall av expropriering,[…], är det alltså synnerligen angeläget att äganderätten inte undergrävs. Ersättningen bör fullt ut baseras på de principer som gäller vid avstående av mark på frivillighetens väg, där parterna kommer överens om ett marknadspris och som även avser en fördelning av framtida vinster. 540

I en enskild motion från riksmötet 2007/08 framförde Bengt-Anders Johansson (M) följande åsikter angående stärkt äganderätt.

Tre rekvisit i bestämmelsen skall här uppmärksammas.

1. För att expropriation eller rådighetsinskränkning skall kunna genomföras förutsätts att det sker för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen”, s.k. allmänintressen. Varken grundlagen eller dess förarbeten innehåller dock någon definition av vad som krävs för att ett intresse skall utgöra ett allmänintresse. I praktiken avgörs detta av den rådande politiska majoritetens uppfattning. Detta kan inte anses vara en tillfredsställande ordning i en rättsstat.

För att ett allmänintresse skall erhålla erforderlig legitimitet fordras en tydligt utformad process för fastställandet av vad som utgör ett allmänintresse. Ett minimikrav för en sådan process är att den innehåller en ekonomisk analys genom vilken man kan konstatera att det aktuella intresset utgör ett genuint kollektivt ändamål, dvs. offentlig allmännyttig verksamhet utan vinstsyfte.

540 Mot. 2009/10:C402 (KD)

203/227

2. Det lilla ordet ”krävs” – att expropriation eller annat sådant förfogande bara får genomföras om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen – behandlas ofta mycket styvmoderligt.

Ordets innebörd torde rimligen vara att expropriation och rådighetsinskränkningar bara får genomföras om det inte finns någon marknad eller annan lösning baserad på frivillighet för utnyttjande av resursen i fråga.

3. Grundlagen stadgar att den som blir utsatt för ingrepp i sitt ägande eller sin rådighet över en resurs skall vara ”tillförsäkrad ersättning för förlusten”. Ordalydelsen ger inte utrymme för någon annan tolkning än att ”förlusten” skall ersättas, dvs. att full ersättning skall utgå för den uppkomna skadan.

Det tar vanligtvis många år, uppemot ett decennium, att först utreda och sedan besluta om en ändring av grundlagen. Med utgångspunkt från bl.a. de synpunkter som framförts ovan beträffande tolkningen av vissa grundlagsstadganden, kan det synas mera verkningsfullt att inom ramen för gällande grundlagsbestämmelse istället reformera flera av de vanliga lagar som berör äganderättsliga frågor. 541

18.4 Miljöomdöme för ändringar av regeringsformen I frågan om principen att förorenaren ska betala har (KD), (FP) och (C) gått från att ha lovat att ta ett första beslut i denna fråga i förra valrörelsen, vilket gav grönt ljus som miljöomdöme 2006, till att tillsammans med (M) ha fört en mycket passiv politik i riksdagen under mandatperioden, vilket ger gult ljus.

Inför valet 2006 instämde (MP) och (V), men däremot inte (S), i kravet på att återställa principen att förorenaren ska betala. Trots detta har samtliga oppositionspartier intagit en passiv hållning i denna fråga och får gult ljus.

541 Mot. 2007/08:K413 (M)

204/227

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Tillsätt en utredning med syfte att under den kommande mandatperioden i riksdagen ta ett första beslut med syfte att återställa principen att förorenaren ska betala.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GUL RÖD GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GUL RÖD GUL GRÖN GUL

205/227

19. Offentlig upphandling

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Statliga organ ska endast upphandla varor och tjänster från den miljöbästa fjärdedelen av marknadens utbud, s.k. ”bästa-kvartilen-upphandling”.

19.1 Bakgrund Den offentliga sektorn handlar varje år för över 400 miljarder kronor. Trots utfästelser om att staten ska vara ett föredöme som konsument görs upphandlingarna på ett sådant sätt att de miljöbättre produkterna sätts på undantag.

Miljöanpassad offentlig upphandling anses som ett betydelsefullt styrmedel i arbetet för en minskad miljöpåverkan. De varor och tjänster som bidrar mest till en hållbar utveckling kan på detta sätt premieras av kommuner, landsting, länsstyrelser och myndigheter och därmed kan handeln bidra till en bättre miljö.

Den föregående regeringen (S) beslutade i april 2004 att tillsätta en utredning med uppdraget att lämna förslag till hur två EG-direktiv skulle infogas i svensk rätt. Det handlade om Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG samt 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster respektive offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. I utredningens direktiv 542 ingick bl.a. att överväga möjligheterna att införa en bestämmelse om att miljökrav bör ställas vid upphandling. 543 Utredningens slutbetänkande, SOU 2006:28 Nya upphandlingsregler 2 , föreslog följande.

Utredningen gör en genomgång av rättsläget när det gäller möjligheterna att ställa särskilda krav vid upphandling. Utredningen lämnar endast ett förslag om att upphandlande myndigheter och enheter bör ställa miljökrav

542 Dir. 2004:47 samt tilläggsdir. 2005:39 543 SOU 2006:28, s. 13ff.

206/227

och sociala krav vid upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. 544

Som en del i EU:s program för den integrerade produktpolitiken (IPP) uppmanade kommissionen alla medlemsstater att ta fram handlingsplaner för en ökad grad av miljöanpassad offentlig upphandling till slutet av 2006. Den förra regeringen (S) gav i detta syfte Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta förslag till en sådan plan. Verkets rapport innehöll bedömningar av det aktuella läget, mål för de tre kommande åren samt åtgärder för att uppnå målen. I rapporten konstaterades angående nuläget följande.

60 procent av organisationerna i stat, kommun och landsting ställer miljökrav regelbundet vid upphandling. I en tredjedel av upphandlingarna är dock miljökraven formulerade på ett sådant sätt att de inte får några konsekvenser för vad som upphandlas. Detsamma gäller de statliga ramavtalen. Detta tyder bland annat på bristande kunskap om hur man formulerar miljökrav. 545

Verket ville utifrån detta sätta som mål att mellan 2007-2010 skulle andelen offentliga organisationer som regelbundet ställer miljökrav vid upphandling öka från 60 till 80 procent, samt att andelen statliga ramavtal med miljökrav som får konsekvenser för vad som upphandlas skulle öka från 63 till 90 procent. 546 De föreslog dessutom tre mål för offentlig konsumtion av tre specifika produkter:

• 25 % av anskaffade personbilar i offentlig sektor uppfyller krav enligt förordning 2004:1364 för miljöbil. • 50 % av anskaffad el i offentlig sektor kommer från förnybara energislag i enlighet med EG-direktiv 2001/77/EG. • 50% av anskaffade glödlampor i offentlig sektor byts ut mot lågenergilampor som uppfyller energiklass A enligt EG-direktiv 98/11/EG.547

Verket ansåg att konsumtionsmålen borde förankras genom en förordning eller på annat lämpligt sätt för att få staten engagerad och agerande som föredöme. 548, 549

544 Ibid. s. 227 545 Naturvårdsverket, 2005, En mer miljöanpassad offentlig upphandling – förslag till handlingsplan , Rapport 5520, s. 7. 546 Ibid. s. 19 547 Ibid. s. 39 548 Ibid. s. 25 549 Naturvårdsverkets enkätstudie där upphandlingsansvariga på landets myndigheter tillfrågats om miljökrav vid offentlig upphandling visar att andelen myndigheter som implementerat en policy eller riktlinjer för miljöhänsyn vid upphandlingar successivt har ökat från 41 procent år 2004

207/227

19.2 Initiativ under mandatperioden Naturvårdsverkets rapport gav upphov till regeringsskrivelsen 2006/07:54 Miljöanpassad offentlig upphandling som överlämnades till riksdagen i mars 2007. Regeringen bedömde att inriktningsmålen som skulle eftersträvas till 2010 borde se ut som följande.

• Andelen offentliga upphandlingar med välformulerade miljökrav bör öka. • Andelen statliga ramavtal med välformulerade miljökrav bör öka. • Andelen myndigheter inom stat, kommun och landsting som regelbundet ställer välformulerade miljökrav bör öka. 550

Regeringen följde med andra ord Naturvårdsverkets rekommendationer, i princip, men tog bort de föreslagna procentsatserna. Till skillnad från verket ville regeringen inte sätta upp några mål för konsumtionen, utan ansåg att konsekvenserna av sådana mål borde utredas närmare. 551 För att uppnå inriktningsmålen tog regeringen fram fyra ”strategiska områden” med åtgärder.

1. Förordningen (1998:796) om statliginköpssamordning bör ses över i syfte att undersöka förutsättningarna för att komplettera förordningen med krav på att ställa kostnadseffektiva och välformulerade miljökrav i de statliga ramavtalen överenskomna inom den statliga inköpssamordningen. Ramavtalsmyndigheterna bör ges skräddarsydda utbildningar. 2. En informationskampanj riktad till politiker och andra beslutsfattare på lokal och regional nivå bör genomföras. 3. En helpdesk för miljöanpassad offentlig upphandling bör inrättas. Kunskap om hur man ställer miljökrav bör integreras i befintliga upphandlingsutbildningar. En webbaserad grundkurs i miljöanpassad offentlig upphandling bör erbjudas. Ett informationsmaterial om miljökrav, upphandlingslagstiftning och rättsfall bör tas fram. 4. Målsättningen för EKU-verktyget 552 bör tydliggöras. Kvaliteten, innehållet och nivån på miljökriterierna bör ses över liksom

till 82 procent år 2009. Andelen aktörer som har mål för miljöhänsyn vid upphandlingar har ökat från 47 procent 2007 till 55 procent 2009. En lika stor andel år 2007 som 2009 svarade att de alltid eller oftast ställer miljökrav vid upphandlingar (57 %), medan andelen som uppger att de väljer de miljöbästa produkterna vid avrop på ramavtal ökat från 37 till 52 procent under samma period. (Naturvårdsverket 2009, Tar den offentliga sektorn miljöhänsyn vid upphandling? , En enkätstudie 2009, rapport 5997) 550 Skr. 2006/07:54, s. 10 551 Ibid. s. 12 552 EKU-verktyget är en internetbaserad databas med förslag till miljökrav som kan ställas av offentliga organisationer för att i ökad utsträckning ta miljöhänsyn vid upphandling. Verktyget förvaltas och utvecklas av Miljöstyrningsrådet.

208/227

användarvänligheten och funktionaliteten. EKU-verktyget bör återlanseras och marknadsföras. Sambanden mellan EKU och miljömärkningen bör tydliggöras. 553

19.3 Propositioner och förordningar Med bakgrund i EG-direktiven från 2004 samt den påföljande utredningen Nya upphandlingsregler 2 (se 19.1) presenterade regeringen propositionen 2006/07:128 Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. I propositionen presenterades förslag om en ny lag om offentlig upphandling (den klassiska lagen, LOU) och en ny lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningslagen, LUF) samtidigt som den dåvarande lagen om offentlig upphandling föreslogs upphävas. 554 Propositionen innebar bl.a. att bestämmelser om möjligheten att ta sociala hänsyn och miljöhänsyn vid upphandlingar skulle föras in i bägge nya lagtexter på följande vis.

En upphandlande myndighet respektive upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra krav på hur kontrakt fullgörs, under förutsättning att kraven är förenliga med gemenskapsrätten och anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget.555

Utskottet föreslog bifall till propositionen med några redaktionella ändringar i lagförslagen och avslog samtliga motionsyrkanden. Kammaren biföll utskottets förslag, beslutet fattades med acklamation, och de nya lagarna trädde i kraft den 1 januari 2008. 556

På grund av ytterligare direktiv från Europaparlamentet och rådet, gällande bl.a. effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling, presenterade regeringen proposition 2009/10:180 Nya rättsmedel på upphandlingsområdet. Propositionen innehöll förslag till förändringar i lagen (2007:1091), om offentlig upphandling, LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, LUF. 557

Bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.558

553 Skr. 2006/07:54, s. 10ff. 554 Prop. 2006/07:128, s. 1f. 555 Ibid. s. 194 556 Redovisning förslagspunkter 2007/08:FiU7 557 Prop. 2009/10:180, s. 1 558 ibid. s. 267.

209/227

I finansutskottets betänkande där propositionen behandlas går att utläsa ett stöd för regeringens förslag. Utskottet föreslog vidare ett avslag till de motionsyrkanden som handlar om miljöhänsyn vid offentlig upphandling 559 , ett förslag som bifölls i kammaren. 560

19.4 Motioner En sökning på orden ”offentlig upphandling” i riksdagens arkiv under avdelningen motioner ger följande resultat.

Riksmöte M C MP S V

2006/07 0 1 1 1 1

2007/08 0 0 1 3 1

2008/09 2 2 0 1 2

2009/10 2 1 2 3 0

Totalt 4 4 4 8 4

19.4.1 Regeringspartierna I en enskild motion från riksmötet 2008/09 anförde Margareta Pålsson och Inger René (M) att Miljödepartementet helt bör avveckla sitt involverande i Miljöstyrningsrådet.

Det är naturligtvis inte fel att ge råd som syftar till miljöhänsyn vid offentlig upphandling eller att försöka påverka enskilda och samhället till långsiktigt hållbar konsumtion. […]. Det finns skäl att ifrågasätta om staten skall ge råd att inte inhandla produkter som är framtagna och producerade inom de lagar och regler som råder i Sverige. 561

I en enskild motion från den allmänna motionstiden hösten 2009 anförde Betty Malmberg och Sven Yngve Persson (M) att inga nya nationella mål borde fastställas för vare sig ekologisk konsumtion eller produktion då de gamla upphör att gälla 2010, samt att det bör tydliggöras hur möjligheterna ser ut för att kräva att den svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen ska följas vid offentlig upphandling.

Det är inget mindre än en skandalös dubbelmoral att sätta mål som kan legitimera att det fraktas mat runt halva jordklotet, bara för att den är

559 Bet. 2009/10:FiU22, s. 24 560 Riksdagens protokoll 2009/10:130 561 Mot. 2008/09:MJ488 (M)

210/227

eko-märkt, då närodlade produkter finns att tillgå. Eftersom inköpsmål för ekologiska produkter dessutom torde fördyra matinköpen för den offentliga verksamheten gör riksdagen därvid också ett allvarligt intrång i den kommunala beslutanderätten.

För det fall vi vill reglera det kommunala självbestämmandet anser vi att man skulle uppnå betydligt större miljönytta och djurhälsa om vi i stället krävde att livsmedel som köps för skattemedel skall vara producerade i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning. 562

Anna Tenje (M) motionerade vidare under riksmötet 2009/10 för att samma krav bör ställas av kommuner och landsting vid import som på inhemsk produktion vid offentlig upphandling.

De krav som svenska myndigheter ställer på den svenska bonden när det gäller miljö- och djuromsorg ställer man inte på andra bönder när man upphandlar importerad mat.

För att de gröna näringarna ska utvecklas positivt är det viktigt att konkurrensförhållandena är likvärdiga gentemot motsvarande näringar i övriga EU. EU:s gemensamma jordbrukspolitik måste reformeras. 563

Annika Qarlsson (C) anförde i två enskilda motioner att reglerna vid upphandling bör tydliggöras så att det blir enklare att ställa detaljerade krav som rör t.ex. ursprung, livsbetingelser och närproduktion.

De som vill servera lokalt producerad mat, och omfattas av upphandlingsregler, ska kunna göra det. När det gäller offentlig upphandling är det viktigt att EU:s upphandlingsregler för livsmedel möjliggör att produktionsmetoder kring djur- och miljöomsorg får beaktas. 564

I två enskilda motioner uttryckte Staffan Danielsson och Johan Linander (C) en skepticism mot att upprätta mål för hur stor del av de offentliga livsmedelsinköpen som ska utgöras av närproducerad och ekologiskt odlad mat. 565 Det borde enligt motionärerna i sådana fall hellre handla om produkter som uppfyller regelverken i den svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen.

562 Mot. 2009/10:MJ329 (M) 563 Mot. 2009/10:MJ377 (M) 564 Mot. 2006/07:MJ267, 2008/09:MJ340 (C) 565 Mot. 2008/09:MJ444 (C)

211/227

Statens stöd till ekojordbruket uppgår i dagsläget till närmare 500 miljoner kronor per år. Skulle ekoproduktionen öka till t.ex. 25 procent av det svenska jordbruket skulle stödet öka till miljarder. Skulle samtidigt den offentliga sektorn inhandla 25 procent av sina matinköp ekologiskt kan merkostnaden – jämfört med om vanlig svensk mat inhandlats – också beräknas till miljarder kronor. Är detta en riktig prioritering när världens mat- och energibehov ökar och statens och kommunernas ekonomi är ansträngd? 566

19.4.2 Oppositionspartierna (MP) anförde i en kommittémotion från 2006/07, angående regeringens skrivelse, att alla statliga myndigheter borde ges i uppdrag att utifrån miljömålen ställa miljökrav i sin upphandling. Upphandlingen borde enligt motionärerna dessutom, när så är möjligt, ske i den bästa kvartilen. Vidare ansågs det att konsumtionsmålen på produktnivå borde sättas i linje med Naturvårdsverkets förslag, att den statliga inköpssamordningen borde uppdras att aktivt arbeta för miljöanpassad upphandling samt att förordningen om statlig inköpssamordning borde ändras så att detta tydligt framgick. Motionärerna ville utöver detta se separata konsumtionsmål för ekologisk mat, bränsleeffektiva bilar och mobiltelefoner.

Miljöpartiet menar att visionen för miljöanpassad offentlig upphandling bör vara att stat, kommun och landsting i all offentlig upphandling ställer relevanta miljökrav som utgår från de svenska miljömålen, hållbar utveckling och ett livscykelsperspektiv på varor och tjänster. 567

I en följdmotion från 2007/08 argumenterade (MP) för att stat, kommuner och landsting skulle kunna stimulera den ekologiska odlingen genom ökade inköp från denna produktionsdel. 568 I en kommittémotion från 2009/10 anfördes det att den offentliga upphandlingen skulle kunna användas för att minska energianvändningen genom att krav ställdes på att apparater och system kommer från den energieffektivaste fjärdedelen på marknaden. 569 I ännu en kommittémotion från samma riksmöte ansågs det att staten borde ställa krav på ”klimatsmarta godstransporter” vid upphandling. 570

(S) lämnade in en följdmotion angående regeringens proposition (2009/10:180) Nya rättsmedel på upphandlingsområdet. Det anfördes att bestämmelser borde införas i LOU

566 Mot. 2009/10:MJ272 (C) 567 Mot. 2006/07:Fi5 (MP) 568 Mot. 2007/08:So21 (MP) 569 Mot. 2009/10:N338 (MP) 570 Mot. 2009/10:T532 (MP)

212/227 och LUF som säger att upphandlande myndigheter ska beakta miljöhänsyn om upphandlingens art motiverar det.

I propositionen föreslås att bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta. Vi anser att upphandlande myndigheter och enheter inte bara bör, utan ska ta sådana hänsyn. Först då kommer den offentliga upphandlingen att bli ett effektivt verktyg för de samhällsförbättringar, särskilt på miljöområdet, vi anser att den bör vara. 571

De övriga motioner som kom från (S) angående offentlig upphandling handlade tillstörsta del om vikten av att ratificera ILO:s konvention 94, för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor 572 . Ledamöter för partiet har dock vid åtta tillfällen under mandatperioden även motionerat angående miljökrav vid upphandlingar. I en enskild motion från riksmötet 2006/07 ansåg Hillevi Larsson och Inger Jarl Beck (S) att förslag till en obligatorisk utbildning för offentliga upphandlare bör utarbetas till gagn för bl.a. miljö och kvalitet. 573 I en följdmotion till regeringens proposition (2006/07:128) om ny upphandlingslagstiftning, efterlyste (S) en skärpning av regeringens formulering.

Vi vill gå ett steg längre och kräva att upphandlande myndigheter ska fastställa miljökrav i de tekniska specifikationerna vid upphandling. Miljökraven ska dessutom inte bara ta sikte på de färdiga varorna och tjänsterna – utan på miljöeffekterna under hela upphandlingskedjan. 574

Olle Thorell (S) anförde i en enskild motion från allmänna motionstiden hösten 2009 att miljökrav borde ställas vid kommunala upphandlingar.

Regelverket bör vara tydligt och inte lämna något tvivel om att en upphandlande myndighet som t ex en kommun ska ha med miljöhänsyn som krav vid en upphandling. 575

(V) kommenterade i en kommittémotion regeringsskrivelsen, Miljöanpassad offentlig upphandling, 2006/07. Partiet ansåg bl.a. att regeringen borde inkludera Naturvårdsverkets föreslagna procentsatser i inriktningsmålet för ökningen av de offentliga organisationer som regelbundet ställer miljökrav samt för andelen ramavtal med miljökrav som får konsekvenser för upphandlingen. (V) ansåg också att regeringen

571 Mot. 2009/10:Fi12 (S) 572 Bl.a. mot. 2009/10:A269 (S) 573 Mot. 2006/07:Fi231 (S) 574 Mot. 2007/08:Fi4 (S) 575 Mot. 2009/10:Fi233 (S)

213/227 borde låta myndigheter ta fram nationella konkreta konsumtionsmål, utformade så att offentlig upphandling bidrar till att nationella miljökvalitets- och klimatmål uppnås. Vidare anfördes det att särskilda åtgärder borde vidtas för att till 2010 fördubbla statliga myndigheters miljökrav vid upphandling från 40 till 80 procent samt att regeringen inom EU borde verka för att det ska vara möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd vid offentlig upphandling. 576

Denna sista punkt, gällande hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd togs upp av (V) i ytterligare två partimotioner och en kommittémotion under mandatperioden. 577

Vi anser det lämpligt att klimatanpassa upphandlingen genom att i systemet öppna för hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd. Detta skulle utgöra ett viktigt verktyg för att minska transporterna. […]. Sverige bör inom EU:s regelverk verka för att det vid offentlig upphandling av klimatskäl ska vara möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. 578

19.5 Riksdagens behandling I en av riksdagens debatter om offentlig upphandling under riksmötet 2008/09 anförde Emma Henriksson (KD) följande.

[d]et är viktigt att vi genom lagen om offentlig upphandling kan ställa miljökrav. Det är möjligt redan i dag. Men det är inte säkert att tydligare regler och detaljeringar skulle göra det ännu bättre. Däremot är det, precis som har sagts tidigare, viktigt att vi tar till vara lagens möjligheter .579

576 Mot. 2006/07:Fi4 (V) 577 Mot. 2007/08:MJ449, 2008/09:MJ18 och MJ459 (V) 578 Mot. 2008/09:MJ18 (V) 579 Riksdagens protokoll 2008/09:95, anf. 111.

214/227

19.6 Miljöomdöme för miljöanpassad offentlig upphandling Alla partier utom (M) instämde i Naturskyddsföreningens krav 2006 om en miljöanpassad offentlig upphandling. (M) fick därför rött ljus för sin inställning 2006, medan övrig fick grönt ljus.

Under mandatperioden har frågan också behandlats av riksdagen. Granskningen visar att regeringen gjorde tydliga försämringar vad gäller miljöhänsyn jämfört med det tillfrågade Naturvårdsverkets rekommendationer i utarbetande av sin proposition om ändringar av lagen om offentlig upphandling. Naturskyddsföreningen tilldelar därför samtliga regeringspartier rött ljus som miljöomdöme för sitt agerande i riksdagen.

(S) och (V) är de två partier som motionerat om att gå längre än regeringens förslag, men endast (MP) har förespråkat att den offentliga upphandlingen kan användas för att minska energianvändningen genom att krav ställs på att apparater och system kommer från den miljöbästa fjärdedelen på marknaden. Föreningen ger därför (MP) grönt ljus i miljöomdöme för partiets arbete i riksdagen. (S), som trots att partiet i en följdmotion krävde att myndigheter inte bara bör utan ska beakta miljöhänsyn vid upphandlingar, får gult ljus för sina lägre ambitioner. (V) får gult ljus för sin passivitet i frågan.

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Statliga organ ska endast upphandla varor och tjänster från den miljöbästa fjärdedelen av marknadens utbud, s.k. ”bästa- kvartilen-upphandling”.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN RÖD RÖD RÖD GRÖN RÖD GRÖN RÖD GRÖN GRÖN GRÖN GUL GRÖN GUL

215/227

20. Svensk export

NATURSKYDDSFÖRENINGENS KRAV INFÖR VALET 2006

Exportkreditnämndens beslut ska miljöprövas på samma sätt som Sidas beslut om bistånd och nämnden ska inte bevilja krediter till projekt som motverkar en hållbar utveckling.

20.1 Bakgrund Exportkreditnämnden (EKN) är en statlig myndighet vars uppdrag är att ”främja svensk export genom att utfärda garantier”. 580 Garantin fungerar som en försäkring mot förluster som orsakas av händelser kopplade till den utländske köparen eller köparlandet vid en exportaffär, t.ex. om köparen inte betalar enligt avtal.

Exportkreditinstituten i OECD-länderna garanterar årligen mer än närmare 500 miljarder kronor till projektfinansiering i utvecklingsländer. Denna summa motsvarar i princip den totala volymen av det bilaterala biståndet från Nord till Syd. En stor del av detta stöd går till stora industri- eller infrastrukturssatsningar som ofta har negativa sociala och miljömässiga konsekvenser som stora dammbyggen, gruvdrifter, vägbyggen och pipelines m.m.

Trots att exportkreditinstituten under de senaste åren gemensamt utvecklat allt mer progressiva regler för granskning av de sociala och miljömässiga effekterna av de projekt de stödjer finns det tyvärr fortfarande fog för kritik mot verksamheten.

Studier visar nämligen att EKN fortfarande använder svenska skattepengar i form av beviljade krediter till projekt som motverkar en hållbar utveckling. En förklaring är EKN:s bristfälliga miljöpolicy som inte kräver obligatorisk miljögranskning av samtliga projekt och som saknar klara riktlinjer för vilka miljöeffekter som inte kan accepteras. Miljöpolicyn anger heller inte vilken hänsyn som måste tas till en miljökonsekvensbeskrivning. Dessa bedömningsgrunder är redan tillgodosedda i exempelvis Sidas miljöpolicy.

580 EKN http://www.ekn.se/templates/StandardPage.aspx?id=457 [2010-05-26]

216/227

EKN styrs av gällande förordningar och regeringens särskilda instruktion som ges årligen i regleringsbrevet. Även internationella överenskommelser om t.ex. miljöhänsyn styr verksamheten.

I juni 2007 antogs nya rekommendationer av OECD gällande medlemsstaternas gemensamma förhållningssätt till miljöhänsyn vid statsstödda exportkrediter. 581 På dessa rekommendationer bygger EKN:s miljöriktlinjer som arbetades fram i slutet på 2007 och började gälla 1 januari 2008. I enlighet med dessa ska EKN vid kreditgivning till en början inhämta information genom att den garantisökande får besvara frågor i ansökningsblanketten som handlar om exportens miljöpåverkan. Baserat på svaren indelas exporten därefter i en av tre kategorier, A, B eller C, beroende på hur stor risken för miljöpåverkan bedöms vara. I kategori A och B hamnar främst stora respektive små projekt inom kraftindustri, bygg- och entreprenadverksamhet, infrastrukturprojekt, massa- och pappersindustri samt gruv-, stål och kemiindustri. Även renovering och komplettering av existerande anläggningar inom dessa områden ingår. I C hamnar export som bedöms ha minimal eller ingen negativ miljöpåverkan. 582

EKN miljögranskar projekt och projektrelaterad export som klassificerats som kategori A och B, där det belopp som ansökan avser (kontraktsbeloppet) är minst 100 miljoner kronor och där kredittiden är minst två år. Om det finns särskilda skäl, t ex känslig lokalisering, kommer även mindre affärer att miljögranskas.

Vid granskningen av kategori A-projekt kräver EKN en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som följer internationell standard enligt specifikationen i bilaga 2 583 . MKB-rapporten skall vara komplett, objektiv och gjord av en oberoende och välrenommerad konsult. Det är exportören som skall förse EKN med MKB-rapporten.

Granskningen av kategori B-projekt är mindre omfattande än av A-projekt och görs på basis av den information som inhämtats genom ansökan om garanti, miljöbilagan samt övrig information och analys som finns tillgänglig. Användbara informationskällor som EKN kan komma att begära in är t ex en enkel form av MKB, genomförandestudie, miljörevisionsrapport, riskanalys, miljöhandlingsplan eller miljöövervaknings-plan.

581 OECD, 2007, Revised Council Recommendation on Common Approaches on the Environment and Officially Supported Export Credits , Trade And Agriculture Directorate, TAD/ECG(2007)9. 582 Exportkreditnämnden, 2007, Miljöpolicy och Miljöriktlinjer för EKN:s garantigivning . 583 Innehållsförteckningen för MKB-rapporterna följer Världsbankens Operational Policy 4.01, Annex B

217/227

I sin granskning av B-projekt söker EKN väga in miljöaspekter av hela projektet i den mån det går, med hänsyn till att informationsunderlaget är mer begränsat. 584

Enligt miljöriktlinjerna kan en ansökan om garanti i vissa fall avslås av miljöskäl.

Ansökan om garanti kan avslås om erforderlig information om miljökonsekvenser inte erhålls, om granskningen visat på starkt negativa miljökonsekvenser eller om miljökonsekvenser påverkar risken i affären så att den blir oacceptabel.

EKN förutsätter i sin garantigivning att miljölagstiftningen i importlandet följs. Internationella miljöstandarder skall tillämpas när dessa är striktare än värdlandets egna miljöstandarder. 585

20.2 Initiativ under mandatperioden I den sittande regeringens regleringsbrev till Exportkreditnämnden för 2010 fastslogs följande under rubriken ”Rättvis och hållbar global utveckling samt etiska riktlinjer”.

EKN ska vidareutveckla arbetet med frågor inom ramen för företags sociala ansvar (Corporate Social Responsibility, CSR) såsom mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och korruption i garantigivningen och fortsätta att informera kunderna om verksamheten på UD:s Globalt Ansvar, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och de tio principerna i FN:s Global Compact. EKN ska följa de regler som fastställts inom OECD beträffande anti-korruption och miljö/sociala frågor. 586

En formulering snarlik den ovan fastslogs av den nuvarande regeringen även i regleringsbreven för övriga budgetår under mandatperioden, 2007-2009, men också i den föregående regeringens (S) för t.ex. år 2006. I 2009 års regleringsbrev återfanns även följande text.

Miljö- och klimatfrågan kommer att bli en prioritet under det svenska ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2009 vilket kommer att ställa ytterligare krav på EKN:s arbete med dessa frågor. 587

I en departementspromemoria från riksmötet 2006/07, Översyn av vissa riktlinjer för Exportkreditnämndens verksamhet, föreslogs en breddning av EKN:s mandat och ett

584 Exportkreditnämnden, 2007, Miljöpolicy och Miljöriktlinjer för EKN:s garantigivning . 585 Exportkreditnämnden, 2007, Miljöpolicy och Miljöriktlinjer för EKN:s garantigivning . 586 Regeringsbeslut UF2009/89023/FIM 2009-12-21 587 Regeringsbeslut UF2008/11521/FIM 2008-12-18

218/227 utökande av nämndens handlingsutrymme för att ytterligare främja den svenska exporten och ”det svenska näringslivets internationalisering”. Naturskyddsföreningen föreslog i sitt yttrande över promemorian att EKN:s utökade mandat skulle möjliggöras med hjälp av tilläggsdirektiv, främst avseende tydligare standards för hänsyn till miljö- och MR-frågor. Den mer stringenta miljöstandarden skulle t.ex. innebära att samtliga projekt med allvarlig risk för negativ miljöpåverkan skulle klassas inom kategori A, oavsett storleken på EKN:s garanti (och därmed avkrävas en miljökonsekvensbeskrivning enligt internationell standard). 588 Regeringens promemoria, och därmed också Naturskyddsföreningens yttrande, tycks dock ha lämnats utan vidare uppföljning under mandatperioden.

I mars 2010 presenterade regeringen proposition 2009/10:155 Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete. I propositionen redovisades de insatser som företas för att nå miljökvalitetsmålen och prioriteringar för det fortsatta arbetet lyftes fram. Angående myndigheters ansvar i miljömålsarbetet gjorde regeringen följande bedömning.

De tre olika ansvar som de nationella myndigheterna inom miljömålssystemet hittills har haft, dvs. ansvar för miljökvalitetsmål, ansvar för övergripande miljömålsfrågor samt särskilt sektorsansvar för miljömålsarbete, samlas till ett ansvar. De myndigheter som i dag har ansvar i miljömålssystemet får fortsättningsvis detta ansvar. Därutöver ges tre nya myndigheter ansvar i miljömålssystemet, Exportkreditnämnden, Kommerskollegium och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. Denna grupp med myndigheter benämns ”myndigheter med ansvar i miljömålssystemet”.

Ansvaret innebär att myndigheten inom sitt verksamhetsområde ska verka för att målen inom miljömålssystemet nås. Myndigheterna bör samråda med och bistå Naturvårdsverket med de underlag som behövs vid den samlade uppföljningen och utvärderingen av målen. Den parlamentariska beredningen bör i samverkan med myndigheter inom miljömålssystemet ta fram förslag till etappmål, styrmedel och åtgärder inom av regeringen prioriterade områden i enlighet med regeringens direktiv till beredningen och myndigheterna. […] Omfattningen och avgränsningar av respektive myndighets ansvar preciseras närmare i berörda myndigheternas relevanta styrdokument. 589

588 Svenska Naturskyddsföreningens yttrande över departementspromemorian ”Översyn av riktlinjer för EKN”, 2007-03-21 589 Prop. 2009/10:155, s. 54f.

219/227

Regeringen motiverade inkluderandet av Exportkreditnämnden i miljömålssystemet på detta sätt.

Med anledning av att de internationella perspektiven och den globala aspekten tydliggörs i miljömålssystemet ser vi behov av att föra in myndigheter som ansvarar för frågor om kreditgivning och global handel i miljömålssystemet. Vi avser därför att även ge Exportkreditnämnden och Kommerskollegium ett ansvar i miljömålssystemet. 590

Av de tre följdmotioner som propositionen föranledde behandlade ingen utav dem exportkreditnämnden och dess roll i miljöarbetet. Utskottet föreslog likväl ett avslag på samtliga motionsyrkanden och ett bifall till regeringens förslag. 591 Behandlingen i kammaren resulterade i ett bifall till regeringens och utskottets förslag. 592

20.3 Motioner

20.3.1 Regeringspartierna Under den allmänna motionstiden hösten 2006 anförde Ingemar Vänerlöv (KD) i en enskild motion att en miljöprövning borde föregå beslut om statliga kreditgivningar och garantier utomlands.

När svenska entreprenörer är verksamma utomlands är det inte ovanligt att projektens finansiering stöds av statliga exportkrediter och exportgarantier. De senaste åren har man kunnat läsa om flera svenska företag som är inblandade i projekt som innebär negativ miljöpåverkan. Detta är naturligtvis anmärkningsvärt i sig men än mer allvarligt är att Exportkreditnämnden ger ekonomiska garantier för sådana projekt via vår skattsedel.

För att åstadkomma att natur- och miljökonsekvenser beaktas vid projekt där svenska företag är involverade, bör en obligatorisk miljöprövning föregå alla beslut om statliga exportkrediter och exportgarantier. 593

20.3.2 Oppositionspartierna (MP) har vid tre tillfällen under mandatperioden motionerat angående EKN och ett miljömässigt ansvar. I en kommittémotion från 2006/07 framförde partiet åsikten att ”de statliga bolagen bör vara förebilder när det gäller hållbar utveckling”.

590 Ibid. s. 57 591 Bet. 2009/10:MJU25, s. 20ff. 592 Redovisning förslagspunkter 2009/10:MJU25 593 Mot. 2006/07:N304 (KD)

220/227

Staten har i sin ägarpolitik gett uttryck för att de statliga företagen ska vara goda föredömen inom områden som miljö, etik och jämställdhet. Trots detta saknar många företag en utvecklad styrning av sitt hållbarhetsarbete. Flera företag har fått kritik för sitt hållbarhetsarbete. Bland annat Amnesty Business Group har kritiserat staten för dess bristande engagemang i de statliga företagens ansvar för mänskliga rättigheter (med exempel ifrån Telia Sonera, Sveaskog AB och Exportkreditnämnden) och Svenska Naturskyddsföreningen har kritiserat bland annat Vattenfall för dess bristande miljöansvar.

Miljöpartiet menar att alla statliga bolag borde få ett uppdrag att se över hur verksamheten kan bidra till miljö och social hållbarhet. I uppdraget bör ingå att utifrån ”best practice” inom hållbar utveckling på respektive marknad där de statliga bolagen opererar fastställa en plan för hur företagen kan lägga sig i täten för arbete med hållbar utveckling. Vidare bör Näringsdepartementet som ansvarigt för förvaltningen av de statliga bolagen ges i uppdrag att utvärdera företagens hållbarhetsarbete som led i en mer aktiv ägarstyrning. 594

Följande gick att läsa i en partimotion från (MP) under samma riksmöte, 2006/07, angående regeringens ekonomiska vårproposition.

Miljöpartiet har inget att invända mot de förändringar som regeringen föreslår avseende Exportkreditnämnden. Vi ser också mycket positivt på att regeringen säger sig avse att genom regleringsbrev ställa krav på att verksamheten ska bidra till en rättvis och hållbar utveckling samt att EKN ska vidareutveckla arbetet med etiska hänsyn i garantigivningen. Regeringen skriver också att EKN bör följa de regler som fastställts i OECD beträffande antikorruption samt miljöfrågor och sociala frågor. Miljöpartiet anser dock att det borde vara självklart att EKN ska följa dessa regler och vill därför se skarpare formuleringar på detta område.595, 596

I en senare partimotion från 2008/09 uttryckte (MP) åsikten att tydligare riktlinjer för exportkreditgivning borde tas fram.

594 Mot. 2006/07:N286 (MP) 595 Mot. 2006/07:Fi11 (MP) 596 De förändringar av EKN som föreslogs i vårpropositionen innebar att myndigheten skulle ”ges möjligheter att bevilja garantier för exportrelaterade transaktioner i vilka det finns ett betydande svenskt intresse” samt ges ”större flexibilitet i utformningen och utbudet av riskavtäckningstjänster”. (Prop. 2006/07:100, s. 215)

221/227

Den svenska exportkreditnämndens miljöprövning är obligatorisk endast för projekt för vilka kontraktsbeloppet är minst 100 miljoner kronor och kredittiden är minst två år. Endast vid särskilda skäl kan mindre affärer granskas. Detta är inte acceptabelt då även relativt små investeringar kan få stora negativa konsekvenser för miljön. En obligatorisk miljöprövning borde gälla alla projekt, stora som små.

En grundregel måste vara att företag inte ska få svenska skattepengar för att ge sig in i projekt som leder till en negativ social påverkan eller miljöpåverkan i utvecklingsländer. Dessutom bör tydliga riktlinjer tas fram för vilka negativa sociala effekter och/eller miljöeffekter som inte kan accepteras. Det borde inte heller vara möjligt att få exportkrediter för projekt som stöder diktaturregimer, vilket tidigare varit fallet. En förutsättning för att kunna granska sociala effekter och miljöeffekter är att EKN måste bli bättre på transparens och öppenhet gällande sina projekt. 597

(V) lyfte frågan om miljöprövning av EKN:s beslut i två kommittémotioner under mandatperioden. I bägge motioner, en från 2006/07 och en från 2007/08, anfördes det bl.a. att regeringen borde ta initiativ till en översyn av EKN:s miljöpolicy och att regeringen dessutom borde se till att det är EKN som har ansvaret för att miljökonsekvensbeskrivningarna genomförs och inte det enskilda företaget. 598

EKN gör en obligatorisk miljögranskning för samtliga projekt som kan få en negativ konsekvens på miljön, men detta gäller bara projekt som omfattar minst 100 miljoner kronor. Även projekt under 100 miljoner kronor skall omfattas av miljöpolicyn.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I dag skall ett projekt som har stark negativ miljöpåverkan avslås, men det finns inte klara regler för vad som är en stark negativ miljöpåverkan. Det behövs tydliga riktlinjer för vilken miljöpåverkan som är acceptabel och vad som inte ryms inom den ramen. EKN behöver förbättra sin miljöpolicy, då den nuvarande har brister. Regeringen bör initiera en översyn av EKN:s miljöpolicy, så att det framgår vad som är en acceptabel miljöpåverkan samt att projekt även under 100 miljoner kronor omfattas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

597 Mot. 2008/09:U322 (MP) 598 Mot. 2006/07:N293, 2007/08:N291 (V)

222/227

När EKN i dag bedömer att det måste ske en konsekvensbeskrivning, så ålägger de det enskilda företaget att utföra en sådan. Det förekommer ingen styrning om upplägg och inriktning. Det vore rimligare om det var EKN som var ansvarigt för att utföra miljökonsekvensbeskrivningen än det enskilda företaget. Regeringen bör tillse att det är EKN som har ansvaret för att miljökonsekvensbeskrivningar genomförs och inte det enskilda företaget.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. 599

20.4 Skriftlig fråga I december 2006 inkom en skriftlig fråga från Per Bolund (MP) till statsrådet Sten Tolgfors (M) angående etiska riktlinjer för EKN. Följande är ett utdrag av frågan.

I EKN:s regleringsbrev för 2006 gav regeringen EKN i uppdrag att redovisa resultatet av utarbetandet av etiska riktlinjer i en rapport senaste den 1 juli 2006. I EKN:s rapport återges EKN:s arbete med miljöpolicy, en försöksverksamhet med etik hos sina kunder samt EKN:s åtgärder mot korruption. EKN redovisar dock inte att man tagit fram några etiska riktlinjer för sin egen verksamhet.

EKN har i dag inga övergripande etiska riktlinjer, trots att regeringen gett dem i uppdrag att ta fram sådana. EKN jobbar inte heller aktivt med hela det område som ryms inom FN:s Global Compact eller regeringens eget initiativ Globalt ansvar. Bland annat har EKN inget sätt försäkra sig mot brott mot mänskliga rättigheter inom till exempel det arbetsrättsliga området i de företag man ger garantier till.

Vad avser statsrådet att göra för att leva upp till regeringens och riksdagens krav på EKN inom dessa områden? 600

Utvalda delar av statsrådet Tolgfors (M) svar löd som följer.

EKN medverkar aktivt i internationella forum, framför allt i OECD, när det gäller hållbar utveckling. Som exempel kan jag betona OECD:s nya handlingsplan mot korruption – EKN har varit aktiv i genomförandet av tydligare och bättre internationella regler.

599 Mot. 2006/07:N293 (V) 600 Skriftlig fråga 2006/07:405

223/227

EKN har flera policydokument, som berör etiska hänsynstaganden. EKN publicerar löpande nya garantier på hemsidan, och man anstränger sig särskilt om en aktiv öppenhet när det gäller miljöprövade affärer.

Vid vissa större projekt besöker EKN projekten för att på plats bilda sig en så god uppfattning som möjligt. Det gäller framför allt bedömning av miljöpåverkande faktorer. Vidare bevakar EKN de stora exportörernas etik genom konsultföretaget GES Investment Services.

Min uppfattning är att EKN uppfyller de relevanta övergripande etiska riktlinjerna och därmed lever upp till regeringens och riksdagens krav samt att Sverige i sin exportgarantigivning mycket väl lever upp till våra internationella åtaganden från OECD och EU. EKN har krav på att vidareutveckla arbetet med etiska hänsyn till miljö, korruption och sociala frågor i garantigivningen. I dessa områden är EKN ledande och drivande om vilka etiska hänsyn som ska gälla i garantigivningen. I de internationella forumen har Sverige varit tydligt pådrivande i etiska frågor; för närvarande förhandlas frågan om skärpningar av OECD:s miljöhänsyn i exportkreditgivningen. 601

20.5 Utskottsbetänkanden Näringsutskottets betänkande 2006/07:NU10 behandlade motionsyrkanden som rörde olika handelspolitiska frågor, bl.a. den enskilda motionen från (KD) och en av (V):s kommittémotioner som uppmärksammats ovan. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden med följande motivering.

De ansträngningar som görs för att främja miljöhänsyn vid statsstödd exportfinansiering är positiva, anser utskottet. För närvarande pågår en omförhandling av OECD:s miljöriktlinjer från år 2003, och Sverige driver på för att få till stånd en skärpning. EKN följer OECD:s rekommendationer för sin garantigivning och har sedan år 2000, då miljöpolicyn infördes, reviderat den flera gånger. […]. Myndighetens arbetssätt när det gäller hantering av miljöfrågor anpassas och utvecklas med hänsyn till vunna erfarenheter, internationella normer och nya undersökningsmetoder. […]. Enligt utskottet är det positivt att EKN arbetar vidare med bl.a. miljöfrågorna, inte minst i samarbete med OECD. En eventuell diskussion om frågeställningen kring nya bindande regler i fråga om miljöhänsyn bör enligt utskottets mening föras på internationell nivå, så att inte enbart de svenska företagens konkurrenskraft påverkas. Utskottet vill erinra om att

601 Svar på skriftlig fråga 2006/07:405

224/227

EKN har regeringens uppdrag att informera sina kunder om OECD:s riktlinjer för multinationella företag och om det svenska initiativet Globalt ansvar, vilket bl.a. bygger på FN:s Global Compact.602

Kammaren biföll utskottets förslag och avslog motionerna, beslutet fattades med acklamation.

Under nästkommande riksmöte, 2007/08, behandlades likartade motioner gällande handelspolitik i betänkande 2007/08:NU9, bl.a. (V):s motion från samma riksmöte. Utskottet föreslog även i detta fall ett avslag på motionen med ungefär samma motivering bortsett från följande tillägg.

Omförhandlingen av OECD:s miljöriktlinjer, där Sverige drev på för att få till stånd en skärpning, har kunnat avslutas och lett till uppgraderade miljöriktlinjer under år 2007. […]. Önskemålet i motionen att det bör vara EKN som har ansvaret för att miljökonsekvensbeskrivningar genomförs och inte det enskilda företaget innebär en missuppfattning. Det är inte och ska inte heller vara det enskilda företaget som ansvarar för en miljökonsekvensbeskrivning. Att – som nu – ett oberoende företag gör miljökonsekvensbeskrivningen anser utskottet vara en ändamålsenlig ordning. Vid behov kan EKN också begära kompletteringar i miljökonsekvensbeskrivningen. […]. Genom de uppgraderade miljöriktlinjerna ska internationella standarder användas vid garantigivning, vilket i sin tur innebär att vissa krav ställs beträffande arbetsrätt och miljöhänsyn. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet den här aktuella motionen. 603

I kammaren gick frågan till votering där utskottets förslag bifölls med 245 röster (S, M, C, Fp, Kd) mot 18 röster (V) för reservationen. (MP) lade med andra ord ned sina röster. 604

20.6 Rikdagens behandling I debatten angående näringsutskottets betänkande 2006/07:NU10 anförde Marie Weibull Kornias (M) följande:

Exportkreditnämndens mål för 2007 är att få minst 250 nya kunder och att stödja dessa företag i deras exportsatsningar. Exportkreditnämnden ska dock se till att villkoren för garantierna står i överensstämmelse med de internationella överenskommelser som Sverige har ingått om statsstöd vid

602 Bet. 2006/07:NU10, s. 24f. 603 Bet. 2007/08:NU9, s. 31f. 604 Riksdagens protokoll 2007/08:84, 4 §

225/227

exportkreditgivning. Det pågår nämligen redan ett långsiktigt samarbete mellan OECD och EU med att samordna de nationella systemen för exportfinansiering. Exportkreditnämnden medverkar i detta samarbete och utskottet tycker att det är bra att nämnden arbetar vidare med bland annat miljöfrågorna. Vidare anser utskottet att nya bindande regler i frågan om miljöhänsyn bör föras på en internationell nivå så att inte enbart svenska företags konkurrenskraft påverkas. 605

Efter en replik från Per Bolund (MP) där denne framförde åsikten att det vore positivt om Sverige ställde lite högre krav på miljöhänsyn än vad de internationella avtalen innebär 606 fyllde Weibull Kornias (M) på med följande inlägg.

Exportkreditnämnden följer internationella avtal, och jag anser att man jobbar väldigt seriöst med miljöfrågorna. Vi ska naturligtvis inte sätta upp fler hinder och belasta det svenska näringslivet mer än nödvändigt när det gäller dessa frågor. De flesta företag jobbar väldigt seriöst redan i dag. 607

20.7 Miljöomdöme för svensk export Avseende kravet på skärpta miljöprövningar av svenska exportkrediter, som de borgerliga partierna (KD), (FP) och (C) ställde sig positiva till inför valet 2006, har regeringspartierna tillsammans intagit en passiv hållning i frågan under mandatperioden. Grönt ljus blev här gult för de tre borgerliga partierna. (M) instämde inte i föreningens krav 2006, och har därför inte brutit något vallöfte.

Även (S), som var negativt mot skärpta miljöprövningar 2006, har heller inte varit aktivt i frågan. (S) får därför gult ljus för sitt agerande i riksdagen. (MP) och (V) däremot, som lovade att arbeta för saken 2006, krävde i separata motioner obligatoriska miljögranskningar av Exportkreditnämndens samtliga projekt, och får därför grönt ljus.

605 Riksdagens protokoll 2006/07:93, anf. 175 606 Ibid. anf. 176 607 Ibid. anf. 177

226/227

Naturskyddsföreningens krav inför valet 2006 : Exportkreditnämndens beslut ska miljöprövas på samma sätt som Sidas beslut om bistånd och nämnden ska inte bevilja krediter till projekt som motverkar en hållbar utveckling.

KD M FP C MP S V Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort Sagt Gjort GRÖN GUL RÖD GUL GRÖN GUL GRÖN GUL GRÖN GRÖN RÖD GUL GRÖN GRÖN

227/227

21. Sammanlagda miljöomdömen