ACTA ARCHAEOLOGICA LUNDENSIA SERIES IN 8°, No. 45
Fler fynd i centrum
Materialstudier i och kring Uppåkra
RED. BIRGITTA HÅRDH
UPPÅKRASTUDIER 9 Publikationen finansieras inom projektet Samhällsstrukturen i Sydsverige under Järnåldern som stöds av Riksbankens Jubileumsfond.
I den tryckta upplagan finns följande uppgifter:
Omslaget visar en hästformad fibula från vendeltid.
© Arkeologiska institutionen Layout: Ottosson Media Tryckt i Sverige av Bloms Tryckeri AB, Lund 2003. Distribution: Almqvist & Wiksell International, Box 7634, S-103 94 STOCKHOLM ISBN 91-22-02038-1 ISSN 0065-0994 INNEHÅLL
FÖRORD 1 Lars Larsson Dybäck during the Iron Age. An area with centralising functions in southernmost Scania in local and regional perspectives 3
Gerda Cedergren Nålar från Uppåkra – En studie av form, funktion och spridning 29
Birgitta Hårdh Uppåkra i folkvandringstiden 41
Morten Axboe og Marie Stoklund En runebrakteat fra Uppåkra 81
Anders Ödman Tankar kring två ringhandtag från Uppåkra 89
Martin Rundkvist Snake brooches of south Scandinavia Ørsnes types L1, L2, J and H3 97
Sunhild Kleingärtner Eine pferdegestaltige Fibel aus Uppåkra Stilistische und kulturhistorische Betrachtungen 123
Ole Stilborg Late Iron Age Metal Craft Ceramics at Uppåkra 137
Torsten Capelle Fünf Miniaturen 165
Torsten Capelle Vier Mitteleuropäer 173
Anne-Sofie Gräslund Drakar i Uppåkra 179 Birgitta Hårdh Kungligt beslag? – ett huvud i Mammenstil – och ett huvud till 189
Jens Ulriksen Vikingetidige korsemaljefibler fra Uppåkra 202
Robert Koch Eine durchbrochene Scheibenfibel mit Kreuz aus Uppåkra bei Lund 215 Dybäck during the Iron Age An area with centralising functions in southernmost Scania in local and regional perspectives
Lars Larsson
Abstract
The settlement structure of the Iron Age in southern Scandinavia has been a subject of lively debate. High-class finds can in certain cases corroborate the occurrence of a place or an area with a special position in the region. In southernmost Scania the area around Dybäck is recognised as a highly likely candidate. In the sandy and lightly undulating Dybäck area finds of graves indicate a couple of farms with families of a high social position during the Late Roman Iron Age. An excavation of a midden and a couple of houses at Långåker provides insight into the activities of a farm belonging to high-ranking persons from the same period. The wealth of the area during the Migration Period is indicated by some gold finds. However, few finds from the Merovingian Period occur. A couple of silver finds provide a fragile basis for the presence of a local centre. The relation of the society of the Dybäck area to nearby sites and other sites in south-western Scania is discussed.
Lars Larsson, Department of Archaeology and Ancient History, Sandgatan 1, 223 50 LUND
Introduction During recent years the settlement structure site for the family connected to chieftains or of the Iron Age in southern Scandinavia has magnates (Helgesson 2002). A few had a posi- been a subject of lively debate, as is particularly tion almost equivalent to that of Uppåkra, obvious from the separate articles published while most had a subordinate relationship to in the series Uppåkrastudier (Uppåkra Studies), this important site or other sites. The locali- most of which are based to a greater or lesser sation of these leaders’ sites may be distin- extent on the investigations performed at the guished by the numerous metal finds or by settlement site of Uppåkra, south-western the objects of high quality, usually made of Scania (Larsson & Hårdh 1998, 2003; Hårdh valuable metal, found within a site but occa- 1999, 2001; Helgesson 2002; Hårdh & Lars- sionally concentrated to a small part of the son 2002). landscape (Helgesson 2002). A site of high social Besides Uppåkra several other places in status is Vä in north-eastern Scania (Stjern- Scania had a special position in relation to quist 1951) as well as Ravlunda in the south- their social environment as settlements for east (Fabech 1998). The latter area is situated the leading group in society – some kind of close to a outlet of a small river that might
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 3 have functioned as a most suitable natural har- bour, and near some sites with finds of gold. In certain cases the importance of an area is marked by finds of an exceptional character in terms of material or quality. These finds may mark a close connection to a place with certain central functions. That the neighbour- hood of Uppåkra had a special position in Iron Age society was recognised early as a result of a number of finds (Stjernquist 1996; Helgesson 2002). However, it should be emphasised that the exceptional position of Uppåkra as regards size and contents has recently been recognised in connection with the new investigations that started in 1996 Fig. 1. The research area marked on a map of (Larsson 2003b). A similar situation was valid Scania, southernmost Sweden. for south-eastern Funen (Thrane 1994). In this area rich finds were known already in the The research area late nineteenth century. However, the special position of Gudme was not recognised until The area in question is sandy and lightly undu- the 1980s (Nielsen 1993). lating. Towards the west it is naturally delimited The high-class finds can in certain cases by the small river Vemmenhögsån with adjacent corroborate the occurrence of a place with a wetland within its valley (Fig. 2–3). Towards special position, where expressions of power the north-west the terrain rises with marked are of a centrifugal character, so that reflections hills, up to 50 m a.s.l. with a high content of of higher status do not affect just a specific clay. In the north, the area is slightly hummocky place but also its surroundings (Harrison 1997). and most of the land is made up of wetlands. In a southern Scandinavian perspective, the The delimitation towards the east is not so ob- stable structure of Uppåkra over a considerable vious, but the river Skivarpsån with its adjacent period of time is unique. Other places with wetlands is here viewed as an element separa- central functions had a much shorter life. ting the terrain. Because of the flat terrain There may have been more dynamic relation- within the area of research certain parts were ships, with the central functions in certain wet, especially during the winter, as marked periods distributed in two or more places, while on the reconnaissance map from the 1810s in other phases they were concentrated in one (Skånska rekognosceringskartan 1986) (Fig. 2). specific place. The same is probably true of The research area (henceforth referred to central functions in a more local perspective. as the Dybäck area) is today dominated by a Further sites with a greater dependence on small number of large farms among which the larger central sites have existed but are the Dybäck estate is the largest, comprising much more difficult to find. In southernmost about 600 hectares. Most of the others farms Scania the area around Dybäck is recognised were sold off by the Dybäck estate during the as a highly likely candidate (Fig. 1). nineteenth century.
4 LARS LARSSON Fig. 2. Extract from the Rekognosceringskartan (reconnaissance map) from the 1810s, showing the sites mentioned in the article. The horizontal hatching marks the wetlands, the more intensive the hatching, the wetter the areas.
Development today is on a limited scale. and north might have been of importance as The building of roads and a railway mainly pastureland or hay meadows, along with the took place before the existence of an anti- marginal areas in the north-west and north quarian organisation with routine supervision with their clayey till soils. of development projects. In most cases sites Another factor giving the research area a have been excavated because of finds been special position is that contacts with the made during ploughing and reported by the surrounding world were facilitated by the farm owners. Most of the excavations were existence of a suitable anchorage at Hörte carried out by the archaeologist Bror-Magnus (Fig. 2). The outlet of the small river Dy- Vifot during the 1920s and 1930s. He was bäcksån must have been well suited. Despite living in the neighbourhood and was well the present concrete pier, it is reasonably easy known to the farmers. to imagine the shape of the prehistoric har- What parameters allow us to recognise the bour. The small mouth of the river has a Dybäck area as having a central function in plank lining along the sides that could have the region in the Iron Age? One important been fully sufficient as a structure for a landing element is the local conditions, with the sandy place. That the site was of special importance, soil reasonably rich in nutrients and easy to as an anchoring place is obvious from the fact work with low-technology farming equip- that the foundations of a brick building have ment. Considerable wetlands towards the west been found a short distance to the east of the
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 5 ÖLÖV SKIVARP
ÖSTRA VEMMENHÖG
? DYBÄCK ?
VEMMENHÖGSÄN DYBÄCKSÄN
HÖRTE HÖRTE UDDE 0 1 2 km
o-5 5-10 10-15 15-20 20-25 25-30 30-35 35-40 40-45
1 2 3 4 5 6 7
Fig. 3. The typography of the Dybäck area, marking finds and sites mentioned in the article. Legend: 1: Roman Iron Age grave, 2: Pre-Roman and Early Iron Age settlement, 3: Late Roman Age settlement, 4: Late Roman Iron Age grave, 5: Migration Period gold find, 6: Viking Age silver find, 7: Runic stone. river mouth. The foundations were discovered Bronze Age mounds is considerably larger on during the construction of a coastal road in the high ridge in the north-west as well as in the 1930s and a small excavation was per- the coastal region in the south-east, close to formed (Vifot 1934b). The finds as well as and within the present village of Abbekås some earlier surface finds date the building to (Fig. 11). Mounds and other cemeteries, some the late Medieval period. It was probably a with rich grave goods, as well as settlement warehouse. Similar late medieval stone buil- sites have been excavated since the 1930s, dings are very rare outside towns. proving the existence of a regional centre No Stone Age monuments are known within during the Early and Late Bronze Age (Hansen the Dybäck area. However, megalithic tombs 1938; Larsson 1996, 1999). are known to have existed to the west as well as to the east (Larsson 1992, 2002). A small number of mounds of a size usually dated to the Bronze Age are known. The number of
6 LARS LARSSON The Dybäck area during the Early (LUHM 27995; SHM 18836; Vifot 1934a). Iron Age The best-preserved grave contained a female with a necklace consisting of several rows of In order to distinguish the most important beads of glass and amber (Stjernquist et al. site from the earliest part of the Iron Age, one 1994:Fig. 3), two pins and four fibulae – has just to move some 300 metres to the among them a tendril fibula – and a rosette north-east of the mouth of the river Dybäcksån brooch (Stjernquist 1955:173, Pl. XLIII:13– (Fig. 2). In 1929 stones as well as pottery 20; 2002:Fig. 2) (Fig. 4). A decorated clay were ploughed to the surface within a small vessel and a bone comb were part of the grave area of the farmland belonging to Hörtegården goods. The grave has been dated to C3 (Lund (Hörte Farm), resulting in an excavation. An Hansen 1987:450; Helgesson 2002:Tab. 6). almost rectangular stone pavement measuring The second grave was too destroyed to provide 8 x 4 m was revealed (Vifot 1934a:181). The any information about sex or grave contents. pottery found was dated to the Pre-Roman The combination of grave gifts and their Iron Age, with a possible date to the transition quality indicated that the interred woman to the Early Roman Iron Age (Vifot 1934a:179 had a high social position in the community. pp.; Stjernquist 1969:177). The pavement was From Hörte udde there is an excellent view initially regarded as the floor of a house but across to the presumable harbour and further has later, based upon other excavation results, along the coastline. The neighbourhood is also been interpreted as the stone pavement outside suitable for settlement. Hörte udde might have a house (Stjernquist 1969:178). No occupa- been the cemetery for those persons or families tion layer or structures close to the pavement in control of the trade in luxury products as were documented by a small excavation of the well as more ordinary commodities that were site in 1976 (Larsson 1976). The structure shipped to and from the harbour at Hörte. By has also, albeit with some reservations, been placing the cemetery in the view of the harbour regarded as a cult-house (Victor 2002:143 p.). the importance of the ruling family would be In the local environment, at Hörtemölla manifested both as a means of imaginary pro- north of the river mouth (Fig 2), a grave was tection by former generations and as a more found including an urn with a faceted rim of direct marker of the active exercise of control. the same type of pottery found within to the That luxury products might have entered paved area (LUHM 25660) (Vifot 1934a:177 the area through Hörte is indicated by finds p.). In the same area at least three inhumation from Tofthögarna (Fig. 2) dating to the same graves have been excavated, one with a sickle time as the grave at Hörte udde (SHM 12088). that dates to the Roman Iron Age (LUHM Tofthögarna, a group of small mounds, was 18836, 25660:VII) (Stjernquist 1955:173). said to be a natural formation, but that seems To the east of the river mouth the landscape highly doubtful. The artefacts were found rises a few metres and forms a small cape during gravel extraction. The finds consists of named Hörte udde (Hörte cape) (Fig. 2), a glass beaker decorated with oval incisions with a steep slope to the shore some seven (Roman Reflections in Scandinavia 1996:no. metres below. During gravel extraction just a 131) (Fig. 5:1) and two extremely well made few dozen metres from this slope, remains of clay vessels, richly decorated pitchers. One at least two graves were found and excavated has a perforated handle (Roman Reflections in
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 7 Fig 4. Finds from a grave at Hörte udde.
Scandinavia 1996:no. 397) (Fig. 5:2) and the a ruling class with access to Roman products other has a small belly and a high neck (Fig. and regional products of highest quality was 5:3). A third, undecorated, vessel contained established in the Dybäck area at least in the burnt bones, probably the remains of a fourth century AD. The grave finds are more cremated human. As no certain information than 2 km apart, which might indicate that exists as to how the finds were related, they the control was divided among two or more may belong to one or more graves. The families, one living at the coast and another combination of the glass beaker and the well- somewhat inland. Other settlements from the made vessels is not uncommon in the region, Roman Iron Age, presumably with a lower as proved by a somewhat earlier grave at status judging by the grave goods, are indicated Öremölla close to the mouth of the river by the finds at Hörte mentioned above. Skivarpsån just south-east of the Dybäck area Leading families in the Dybäck area with (Bruzelius 1876; Larsson 1988, in prep.). access to a suitable anchorage were able to The glass beaker and the vessels are goods create a wealth attracting commercial and also that give the interred a special social position. political interest. Some of the objects might The interred person or persons from Toft- have been results of exchange while others, högarna were among the most influential especially those of high quality, such as glass members of the community. Based upon the beakers, might be confirmation of alliances grave finds from Hörte udde and Tofthögarna, contracted with other societies on the islands
8 LARS LARSSON Fig. 5. Finds from the grave or graves at Tofthög from the Late Roman Iron Age – a glass vessel (scale 1:2) and two clay vessels (scale 1:3). of Zealand to the west and Bornholm to the AD, interpreted as ports in a network linking east. Hörte is well located in order to be in- locally based aristocratic groups. cluded in networks connecting important The largest numbers of Roman imports in areas of influence along the northern coasts of southern Scandinavia have been found close the southern Baltic Sea. The harbour at Hörte to the coast of eastern Zealand as well as on might have functioned as an overnight stop. Bornholm (Lund Hansen 1987). During cer- This type of harbouring places can be com- tain periods such as B2 and C3 the settlements pared with the landing places that have been on the southern coast of Scania seem to have recognised along the Roskilde fjord (inlet), been relatively well incorporated within the northern Zealand (Ulriksen 1998). They have distribution network providing Roman objects been identified as sites with settlement remains (Lund Hansen 1987:Karte 6–7), whereas the proving their use for periods of varying length. links during other periods, such as C1b (Lund The oldest seem to have been established du- Hansen 1987:Karte 9–10), are regarded as ring the second century AD. However, they being more limited (Martens 2002). are more numerous after the sixth century
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 9 The farm complex of Långåker bones were found. The first sherds showed that this occupation layer belonged to a much During the first part of 1980s large-scale exca- younger settlement. They were parts of vessels vations were carried out at Skateholm on the with a thin, mainly black ware fired in a kiln south Scanian coast just west of the research with reduced oxygen intake. By the shape of area in question (Larsson 1992). These ex- the sherds as well as the decorations, the vessels cavations were aimed at the investigations of could be dated to the Roman Iron Age. The settlement sites including cemeteries from wet environment has preserved material with the Late Mesolithic situated along the shore- organic content, but most sherds have disinte- line or on islands within a former lagoon. In grated despite the intense firing of the vessels. order to provide a better understanding of the The excavation of the site Långåker, settlement within the entire lagoon, surveys situated within the property Östra Vemmen- were made. These also included the lower hög 7:40, Östra Vemmenhög parish, took valley of the Vemmenhögsån that was the place during two seasons in 1987 and 1989.1 interior north-eastern part of the lagoon During the initial phase of the excavation during the highest transgression maximum it became obvious that the area included a dating to the Late Mesolithic and Early refuse layer. The find-bearing layer had a Neolithic (Fig. 2). Along the northern slope maximum thickness of 0.3 m. A total of 20 of the valley several Mesolithic and Neolithic square metres were excavated. Judging by the sites were found (Larsson 1993, 1994). Most distribution of finds, the layer comprised an sites were encountered within an area named area of about 30 square metres. The layer was Rävgrav (Östra Vemmenhög 7:20). At the found on a slight slope ending in a rather wet adjacent site Långåker, dating to the late area with a formation of peat and gyttja below Middle Neolithic A, was found on a rather the find-bearing zone. The material has been marked part of the slope covering an elongated deposited in an area that during the Late area (Larsson 1989). The area seems to have Mesolithic and Early Neolithic was the inner included the remains of at least one farm that part of the lagoon that changed into a small has moved in several stages over about half a bog at the time of the Iron Age settlement. millennium within an area of about three The refuse layer is interpreted as a midden. hundred metres (Larsson 1992). That the midden did not only include ordinary refuse was obvious from the compo- A midden and the finds sition of the finds. There are three fibulae made of bronze. One is of a type with a broad The slope probably marked the shoreline bow terminating in a knob at the foot which during the Neolithic ending in a small but has a transverse bulge towards the head and a marked cape. It seemed to coincide with the high catch-plate (Fig. 6:1). The second has a north-easternmost part of one of the Neolithic band-shaped bow with a transverse bulge settlements. In a couple of test pits a dark towards the head but with an outward-curving occupation layer was found including few part towards the foot and a low catch-plate. flint artefacts and some bones. The layer was The third is a tendril fibula (Fig. 6:2). much darker than the previous Neolithic These three types do not seem to be occupation layer in which very few preserved contemporaneous. The types with a wide loop
10 LARS LARSSON Fig. 6. The finds from the midden at Långåker. 1–2: fibulae, 3: penannular brooch, 4: glass bead, 5: bronze foil with rivets, 6: amber bead, 7: bone needle, 8. bone arrowhead and 9–10: sherds of pottery. Scale 1:1. Drawings by Eva Koch and Björn Nilsson.
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 11 belong to B2 (Albrechtsen 1956:15, 1960: Four fragments of stave-shaped and fluted 211). Judging by the largest width of the bow beads in light green glass were found. Judging at the foot part, the tendril belong to a sub- by the size and the colour variations the type dated to C1a (Albrechtsen 1968:220 fragments belong to at least two beads. There pp.; Jørgensen 1989; Leube 1999; Helgesson is also an intact stave of the same type but & Stjernquist 2001). However, the time without the perforation (Fig. 6:4). These fluted differences between the fibulae are not large. stave beads belong to a rather rare type and A penannular brooch of bronze with rolled- should be dated to the Late Roman Iron Age up ends was among the find material (Fig. (Tempelmann-Maczynska 1985:Taf. 3:183; 6:3). The type is known from the Viking Age Olldag 1994:216). In southern Scandinavia (Strömberg 1961,I:148; Thålin 1984:16; they are found in rich graves on Zealand Stjernquist 1993 II:Pl. LXXVI:3, 1993 III:24). dated to C1a (Lund Hansen 1995:Tafel 22) Interestingly, the same type is known from and C1b (Ethelberg 2000:285). the Roman Iron Age (Christensen 1998). The As on most sites from the Early Iron Age, majority of this type are dated to the Early the iron finds are few, limited to a small Roman Iron Age but the type with rolled ends number of unidentified iron pieces and a continues into the Late Roman Iron Age (Chris- 12.5 cm long knife with a marked inset tang. tensen 1998:86 pp.). This type is common in A bent band of iron about 3 cm long might graves with contents indicating the high status be a fragment of the bow of a fibula. of the interred (Christensen 1998:92 pp.). The badly preserved pottery includes fine Other ornaments in the midden are a as well as coarse ware. As regards the former, pyramid-shaped amber bead (Fig. 6:5), a small the decoration is made up of horizontal lines (Ø: 0.4 cm) bead of blue glass, and a bone and bulges, also including oblique grooves needle with its rectangular head is decorated and imprints (Fig. 6:9–13) The small size of with angle lines (Fig. 6:7). Yet another example the sherds makes it difficult to apprehend the includes a part of the decorated head and the full combination of motifs. There might be tip. Although they do not fit, the size and two different styles of ornaments in the decoration indicate that the parts belong to material with an earlier type consisting of one and the same needle. An arrowhead made imprints and lines and a younger one with of bone is also present (Fig. 6:8). Similar grooves and bulges. The layer held numerous types are dated to the Roman Iron Age (Alm- finds of daub, usually identified as patches of gren & Nerman 1923:Taf. 47). red clay. Two fragments of a thin band of bronze A large number of bones were found. are parts of a finger ring. A bronze wire about According to preliminary analyses they include 5 cm long and a somewhat shorter example cattle, horse, pig, sheep or goat and dog. with a rectangular cross section and a hook- During the excavation of the midden layer shaped end were found in the midden. The a large number of seeds were observed. artefacts of bronze also include a narrow plate Therefore, samples were flotated, providing a with punched ornament and a head of a rivet considerable number of seeds. One sample on the opposite side (Fig. 6:6). The find is in including almost 1,300 seeds and seed fragmentary condition and was probably a fragments was analysed (Tab. I).2 An extraordi- belt mount with rivets at both ends. narily rich flora is represented, with farmed
12 LARS LARSSON plants, weeds and meadow plants. The com- The house constructions bination of weeds indicates that cultivation was done in light but slightly acid soil In order to get a better view of the surroundings resembling the sandy soils close to the site. of the midden, the topsoil was removed from The fields were manured and well worked, a trench including about 1,000 square metres but the penetrated soil was limited to a thin of the area further up the slope (Fig. 7). The de- layer below the surface. Meadow plants are limitation of the trench was a field road to the dominated by species of grass growing on dry west while in the other directions the limits as well as damp habitats. were the slope of the small cape. When the top-
Table I. Identified carbonised seeds from a sample of the midden at Östra Vemmenhög 7:40. Domesticated plants Hulled barley Hordeum vulgare 465 Oats Avena sativa/fatua 3 Undetermined fragments of domesticated plants 600+ Flax Linum usitatissimum 3
Weeds White Goose-foot Chenopodium cf album 77 Black Bindweed Fallopia convolvulus 29 Pale Persicaria Polygonum persicaria/lapathifolia 8 Knotgrass Polygonum aviculare 5 Sheep´s Sorrel Rumex acetosella 6 Curled Dock Rumex crispus 12 Annual Knawel Scleranthus cf annuus 2 Corn Spurrey Spergula arvensis 2 Field Pennycress Thlaspi arvense 2 Annual Nettle Urtica urens 10
Plants from meadows and wetlands Sedges Carex distigmaticaea 3 Spike-rush Eleocharis sp 1 Black Medick Medicago cf lupulina 7 Woodrush Luzula sp 1 Ribwort Plantain Plantago lanceolata 1 Grasses Poaceae 36 Cinquefoils Potentilla sp 3 Self-heal Prunella vulgaris 1 Clovers Trifolium sp 3 Violet Viola sp 1
Miscellaneous Henbane Hyoscyamus niger 1 Stinging Nettle Urtica dioica 1 Bog Bilberry Vaccinium uliginosum 1
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 13 0 5 10 m
Central Excavation Pit Posthole Layer of Layer of burnt trench posthole clay clay
House Midden
Fig. 7. The excavated area at Långåker with features. The base of clay for the hearth as well as the post- holes for the house are specially marked. soil was removed, darker areas were identified post-holes probably belonged to the wall of against the light sand (Fig. 7). A few turned out the house. A clear division of the post-pairs to be pits, probably recent stores for potatoes. was observed (Fig. 8). The four pairs in the Others were the shapes of furrows, some made west have a larger internal distance than the by digging animals. Of the smaller dark patches three pairs in the eastern part of the house. In the majority were identified as post-holes. between these two groups of pairs an interval Most of the post-holes were combined to was identified. The pairs of posts on both give a house of the traditional type with two sides of this gap turned out to be doubled. It rows of posts supporting the roof (Fig. 7). might be the remains of replacement post. The house had an east-west orientation. Seven However, the systematic position indicates pairs of posts were identified. Some smaller the doubled pairs functioned as an extra
14 LARS LARSSON Longhouse Store Living space with fireplace Workshop Stable
Barn
CAPE MIDDEN
MARSH
Fig. 8. Top: the reconstruction of the houses. Below: The position of the houses and the midden at the small cape. support of the roof within this gap. No other the house while others have a darker filling post turned out to be replaced. In the eastern that indicates that they are of a later age. part of the house some other smaller post- Based upon the position of the roofsuppor- holes were found. Judging by the colour of ting posts, the house had a length of about 30 the filling, some might be of the same age as m and a width of 6.5 m.
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 15 An area of solid clay was identified in the in combination with large-scale topsoil remo- western part of the house (Fig. 7). Within its val in order to enlarge an area of factory buil- central area, the clay was thicker with a content dings (Tesch 1992b). The houses dated to the of ash and burnt red. The clay layer was the Early Roman Iron Age have a mean length of foundation of an elongated fireplace. This is a 22 m with a maximum length of 38 m. Those support for interpreting the western part as a dated to the Late Roman Iron Age are some- living area. The entrance was probably located what smaller with an average length of 20 m. at the gap in the middle part of the house. It However one partly destroyed house structure might also have included a storeroom or has a length of about 30 m (Tesch 1992a:321 housed a workshop. The eight-metre-long pp.). The house at Långåker seems to have eastern part of the house could have been been longer than average compared to those used as a stable in which some post-holes in Köpinge, although longer houses from the might have been part of the construction for Roman Iron Age are found in Denmark (Hvass a division into cribs. 1988:70). Concerning the position of the A few metres to the south of the long- posts, an asymmetric positioning is found house, four post-holes made up two pair of among the houses in Köpinge. However, the posts. They seem to have been the support of positioning do not agree with that of the a small barn. house at Långåker (Tesch 1992a:Fig. 18). In The find material within the houses in- three houses at Köpinge parts of the fireplace cluding the filling of the post-holes was small. are preserved, situated between the first and It does not give any clue to the age of the the second pair of posts. In the house at house. Just a small amount of charcoal was Långåker the fireplace was located between found. In a number of post-holes small pieces the second and third pairs of posts. As to the of bone were found in the bottom. They houses at Köpinge, the largest gap is found might have been placed intentionally, as has between the position of the fireplace but at been identified in other houses dated to the Långåker it is located further to the east. Iron Age (Carlie 1992:58 p.). At Köpinge the fireplace was partially dug below the floor that was not preserved. That Comparative studies of houses the clay cover of the fireplace is preserved as at Långåker is remarkable for south Scandi- As no datable finds were made in the house, navia where soil preparation has usually we have to postulate that the house is con- destroyed the original floor and features related temporaneous to the finds in the midden. to it. The special situation might be due to The finds from the midden belong to the colluvial processes, with sand drifting along middle part of the Roman Iron Age – B2–C1. the slope. On the other side the depth of the In order to test this postulate it is important post-holes is not very large, between 0.2 and to compare the size and shape of the long 0.6 m. Just a few posts from the wall have house with others of this age in the region. been documented. This might mean that the The largest number of Iron Age houses in wall was more or less self-supporting or built southern Scania is found in the Köpinge area, of material such as turf that did not need some 28 km to the east of the Långåker site much support. However, the large quantities (Fig. 11). They were excavated in the 1980s of burnt daub in the midden is regarded as
16 LARS LARSSON too much just for the destruction of an oven built close by the long-house and its southern structure. There seem to be some contradictions entrance (Carlie 2002:661). as regards the construction of the house. In summary, the long-house at Långåker The distance between the par of posts – is considered to be one of the largest in southern about 2.7 m – as well as the width of the Scania, but in other parts of southern Scandi- house – about 6.5 m – is close to the extreme navia it cannot be regarded as a house of an measurements for houses in southern Sweden extreme size (Hvass 1988:70 pp.; Carlie dated to the Late Roman Iron Age. Most 1992:20; Pettersson 2002:492 pp.). houses are narrower and have a shorter distance No other remains were found from earlier between the posts in the same pair (Björhem or later settlement within the trench. The & Säfvestad 1993:226 p., 270 pp.; Tesch 1992a: investigated area marking the north-eastern- 324; Larsson 1995; Carlie 2002: 531 pp.). most end of a slight rise (Fig. 8) developing The combination of larger width, larger into a plateau with a width of about 100 distance between posts of the same pair and metres. Within the field covering the plateau, the asymmetrical placing of pairs of posts are and at a distance of about 100 metres to the elements indicating traditional architecture west of the trench, fireplaces have been as well as new impulses in house building. identified while ploughing. A pointed-oval This combination fits well with a dating to strike-a-light has been found, indicating phase in between traditions of shorter but activities during the Late Roman Iron Age. wider houses and new influences with longer Hereby the midden and the farm might have but narrower houses. In relation to houses of been part of a larger settlement. About 300 the Roman Iron Age (Tesch 1992a:321 pp.) metres to the west of the trench, finds as well the living space of the house from Långåker as features from the Late Bronze Age were covers an extremely large part of the house – found. A few sherds in the same area indicated almost half of the area. As the fireplace is that the settlement continued into the earliest located further to the east than in the houses part of the Iron Age. from Köpinge, it is reasonable to suggest that Of special importance of the site at Lång- the westernmost part of the house included åker is the well-preserved midden. On other an additional storeroom. The size of the living sites in southern Scandinavia the houses were room is then on a par with that of other erected on well-drained soils where organic houses from the Roman Iron Age. remains rapidly disintegrated. Even if com- The four-post barn south of the long- parable concentrations of remains are mostly house does not differ from similar houses missing in order to define the contents of an from the Roman Iron Age (Tesch 1992a:324). “ordinary” midden, the finds in this midden The distance between the four-post barn and are somewhat odd, with such a number of the long-house is about two metres. The ornaments of bronze and glass. The finds of entrance of the long-house should then be carbonised seeds might give a hint of the type situated in between the houses. In other of deposition that took place. Barley totally circumstances a combination of long-house dominated among the cultivated plants, and barn of about the same distance has been indicating the destruction of a grain store by considered as part of the same farm complex, fire. The finds of daub might be the remains and in some instances a four-post barn was of the same accident. It is then natural to
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 17 interpret the finds as the remains of the The Dybäck area during the Late clearance of a farm destroyed by an accidental Iron Age or hostile fire. The people of the farm had to leave it without being able to save the most Some finds of particular symbolic value indi- valuable items. The remains were thrown on cate that members of the society retained or the midden and small but valuable objects improved their high social as well as their were not identified. political role. Some of the finds from Långåker indicate Three bracteates have been found on the a date in an earlier part of the Roman Iron land of the estate of Dybäck. Two of them Age (B2) whereas others belong to a somewhat belonged to the collection of A. B. Wallis, the later phase (C1). If they are related to a fire, it owner of the estate during the second half of is no wonder that there is a time span between the nineteenth century (LKM 16333). Unfor- the finds. A long-house could have existed for tunately, nothing is known about the exact a time (Björhem & Säfvestad 1993: 301 pp.) find spot. The bracteates might have been longer than that indicated by the finds, less found at different locations but the fact that than a century. The house was built during two are made from the same patrix (Montelius the late part of the Early Roman Iron Age and 1869; Mackeprang 1952:166) favours the burnt during an early part of the Late Roman assumption of a closed find. The motifs Age. include a quadruped with a human head on For the study of most houses the discussion its back including a bird (Fig. 9). This com- related to their social position is based upon bination has been interpreted as the depiction the size of the structure. At Långåker we are of the god Odin on his horse Sleipnir with privileged to have a midden with an unusual one of his informants and companions, the number of finds. Finds such as fluted glass two ravens Hugin and Munin. By the de- beads and the penannular brooch as well as piction presented in combination with sub- the size of the house indicate that members of sidiary sign, a pair of concentric circles, the the farm belonged to the leading members of bracteates from Dybäck are linked to a south- the local community. western Scanian group with examples from To compare settlements with graves in the island of Ven as well as Uppåkra (Axboe which the members from the same site have 2001:173). been interred is in most cases attended with a A solidus found in 1824 in the neigh- great level of uncertainty. In a few cases the bourhood of the church at Östra Vemmenhög relation between the settlement and the grave (Fig. 2) was minted during the reign of the or cemetery might provide a certain clue (Fonnesbech-Sandberg 2000). Within the Dybäck area we have a farm at Långåker with a certain number of finds to compare with the graves from Hörte udde and Tofthög. However, the distance between these sites is so great that it is realistic to view the situation as three localities with families of a similar Fig. 9. One of the gold bracteates found at Dybäck. hierarchy. 1:1. After Montelius 1869.
18 LARS LARSSON Byzantine emperor Zenos at the end of the fifth century (Strömberg 1961; Stjernquist 1983:Tab. 1). Another object of gold was found during the harvesting of sugar beet at Östra Vemmen- hög no. 19 in the western part of Östra Vemmenhög parish (Fig. 2). It consists of three fragments of a tube, with a total weight of 3 g decorated with filigree, most probably parts of a bead (LUHM 22971) (Strömberg 1961:67) (Fig. 10). A third find originates from Ölöv 1, Östra Vemmenhög parish (LUHM 22972) (Fig. 2). It is made up of two gold wires of somewhat different thickness with a total weight of 27 g. They were found when the plough hit a concentration of stones below the ground. Gold in this shape is rarely found in graves, which means that the stone cover probably belongs to a house. Mainly because of the finds of the brac- teates, the Dybäck area is of interest for the Fig. 10. Fragments probably of a gold bead from political map of Scania during the early part Östra Vemmenhög 19, Östra Vemmenhög parish. of the Late Iron Age. Helgesson sees a special Scale 2.5:1 link between the central place at Uppåkra and the Dybäck area (Helgesson 2002:152). (Fig. 11) that includes five bracteates and a In the hummocky landscape between the sites pendant of gold (Mackeprang 1952: 165 p.). an impressive find of bracteates has been made The leaders of the coastal settlements might in Kläggeröd, a similar find at Börringe and have provided the leaders of new farmers with an ornament from a sword scabbard from bracteates as manifestations of loyalty. Genarp (Fig. 11). In the political as well as ritual landscape The graves marking high status and dated confirmed for the community of the Dybäck to the Late Roman Iron Age are found along area, the tunnel valley at Hassle-Bösarp was the coastal zone, while finds from a somewhat of some, perhaps even fundamental, impor- later period are found further inland. The tance (Fig. 11). The site, located 5.5 km north finds might mark a colonisation process of of Dybäck, seems to include offerings of an the inland during the Migration Period with order of importance for a wider society. The links to Dybäck as well as Uppåkra from site includes a bog in the bottom of the valley where the colonisations were initiated. The in which metal artefacts have been found same patrix used for a bracteate from Dybäck during peat cutting. A small excavation con- has also been used for one of the bracteates firmed the deposition not only of objects but from the hoard from Kläggeröd at Slimminge of animals and humans as well during the
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 19 UPPÅKRA
RAVLUNDA GENARP
KLÄGGERÖD BÖRRINGE KÖPINGE HASSLE-BÖSARP TANKBÅTEN ÖREMÖLLA ABBEKÅS ÖSTRA TORP 0 20 km N
Fig. 11. The region around Dybäck, marking sites mentioned in the text. time interval 200–600 AD (Stjernquist 1974, the Viking Age mark the area as being of 2001:15 pp.). Iron weapons, and bronze and special interest. At the mouth of the river silver mounts for bits and saddles were found, Dybäck at Hörte, where a harbour is supposed as well as the bones from at least two humans. to have been located, a dirham has been found. A stone setting, now totally destroyed, was It was minted at about 800 AD (Strömberg located on the northern valley slope. Graves 1961 II:67). The find strengthened the assump- have also been reported and excavated within tion of the role of Hörte in trading networks. the same area. The theophoric lake name A find included among the most precious Torsjö is located about 1 km to the south-east objects of the Viking Age of southern Sweden of Hassle-Bösarp (Fig. 11). is a sword that is said to have been found in a The site at Hassle-Bösarp is located on the bog in the estate of Dybäck during the nine- border between the hummocky landscape with teenth century (Rydbeck 1932). The handle clayey till soils and the sandy coastal plain. A shows proofs of exquisite manufacture. The large bog complex, today drained, was located upper and lower hilt are made of gilded silver south of the valley (Larsson 2001:Fig. 1). Intact with rich ornamentation (Fig. 12). Birds, objects from the Stone Age and the Bronze winding dragons and other fantastic creatures Age might mean that the bog was used for as well as plant ornaments are visible. The sacrificial depositions (Karsten 1994:331 pp.). pommel is missing. Gold threads are coiled However, finds are lacking for a similar use around the handle that once included a rod during the Iron Age. of organic material. The sword is dated to the eleventh century and probably originated from the British Isles. However, Scandinavian manu- The Viking Age and Middle Ages in facture is not out of the question (Rydbeck the Dybäck area 1932:46; Androschchuk 2003: 39 pp.). The magnificent sword has been deposited as a Finds as well as monuments seem to be lacking sacrifice at a time of transition from paganism during the Vendel Period. However, the num- to Christianity. Even if the number of objects ber of valuable objects and monuments during deposited as sacrifices in wetland decreases
20 LARS LARSSON and picture stone at Tullstorp to the west and a runic stone in Skivarp to the east (Jacobsen & Moltke 1942:325 pp.) (Fig. 2). The first time that Dybäck is mentioned in the written sources is 1374, when it is recog- nised as a manor (Kjellberg 1966). However, it might have existed somewhat earlier. The present parish church was built in the 12th century at Östra Vemmenhög, and, like other churches along the southern coast of Scania, it is located at a settlement at a distance of some kilometres from the sea in order to avoid a sudden attack by Scandinavian as well as Sla- vonic pirates.
The role of Dybäck during the Iron Age
The most reasonable cause for the develop- ment of the Dybäck area into an environment with a politically leading structure is probably the combination of a sandy coastal plain and the clayey till in the outer areas. The former Fig. 12. The sword grip from the late Viking Age holds most of the farming land while the from Dybäck with a richly decorated handle in latter included pastureland. The considerable silver. 1:2. number of Bronze Age mounds at the border markedly at the beginning of the Late Iron between these landscape can be viewed as Age (Fabech 1991:287 p.), objects are still marking the importance of both environments being deposited until the early Middle Ages almost two thousand years earlier (Larsson (Hedeager 1999:237 pp.; Larsson 2003a). 1992:Fig. 2). Runic stones in the vicinity of Dybäck One might find the basis for recognising mark the aristocratic environment during the the Dybäck area as a central area of regional late Viking Age (Randsborg 1980:35 pp.). importance too uncertain with a small number One stone is located close to a former ford of finds. Over a time span of about seven across the river Dybäcksån (Fig. 2). The text hundred years one must admit that the basis included the designation thegn (Jacobsen & is fragile. However, the finds are of high quality Molthe 1942:323 p.), which was given to and thereby obvious markers of status. Helges- certain persons of high status in society son distinguishes the Dybäck area as one of (Randsborg 1980:35 pp.; Christophersen five in a hypothetical division of Scania during 1982). Runic stones are also present in the stage III (300-550/600 AD) (Helgesson neighbouring parishes with a combined runic 2002:Fig. 34). In contrast, Helgesson does
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 21 not find any marking of higher social structure SKIVARP during the following stage in his chrono- ÖSTRA VEMMENHÖG logically based series of processes for the change of power, which means that the central organisation at Dybäck might have been based upon an unstable structure (Helgesson 2002: 152). It must be noted that the material DYBÄCK marking status and symbolic importance from stage IV (550/600-700 AD) is less frequent than during stage III (Helgesson 2002:Fig. 36). The same can be said about the find 1 2 3 material from the eighth and ninth centuries (Helgesson 2002:Fig. 38). In addition one Fig. 13. Areas with high phosphate contents accor- has to take into consideration that most finds ding to measurement from the 1930s. Legend: 1: from the Dybäck area are accidental discoveries areas with the highest phosphate grade (200–‰ P O ), 2: areas with the second highest grade (100– without any intentional surveys or other 2 5 199‰ P2O5), and 3: areas with the third highest investigation. In view of this, there are good grade (45–99‰ P O ). Based on Arrhenius 1934. indications that the Dybäck area should be 2 5 regarded as having been of central importance areas of Scania (Arrhenius 1934). If the areas along part of the southern coast of Scania of the highest phosphate are projected on the during most of the Iron Age. During the reconnaissance map, an area of special interest Early Iron Age the leadership seems to have is found to the west and north-west of the been divided among three or more families. castle of Dybäck beside the small river Dy- During the late Iron Age the finds are distri- bäcksån (Fig. 13). However, the highest phos- buted within the research area that might phate values are related to the Dybäck village, mark that a settlement system similar to that which was evicted during the early part of the of the early Iron Age was still in existence. nineteenth century. The high value to the However, if leadership was concentrated in a north-west and immediately east of the river smaller group with residence in one settlement, are not linked to any historically known that settlement still has to be identified. settlement. They might be linked to a pre- Some of the important indicators of a historic settlement of considerable size. central role of the area were found within the Another location is an area south and south- extensive grounds of the Dybäck estate. west of the castle with similar topographical Within the estate there are some localities and hydrological conditions (Figs. 2 and 13). suitable for a major settlement on well-drained The area close to the outlet of the river soil and close to water either as watercourses Dybäcksån at Hörte was not included in the or as wetlands, which is obvious from the survey for phosphate analyses so it is not recognition map (Fig. 2). To find the settle- possible either to indicate or exclude a settle- ment, high phosphate values can be an im- ment of the same kind as found at some portant parameter. The sampling of soils for Danish harbours (Ulriksen 1998). growing of sugar beet in the 1930s provided a The situation in the Dybäck area is far map of the phosphate contents within large from unique along the southern coast of
22 LARS LARSSON Scania. At Öremölla close to the mouth of structure. During the last few decades intensive the river Skivarpsån (Fig. 11) a cemetery of studies of Iron Age social structure have cremation graves were found in the 1870s. provided the archaeologist with powerful Among these an interred male was equipped knowledge and thereby theoretical and with a rich array of weapons, Roman objects methodological instruments in order to look and regionally made vessels of high quality for areas and sites of special interest. The (Bruzelius 1976; Hildebrand 1876; Larsson Dybäck area seems to be one of these local 1988, in prep.). The grave is dated to B2 centres. However, the limitation of finds and (Lund Hansen 1987). The mouth of the river features still makes it difficult to provide in- Skivarpsån could have functioned as a harbour. depth views concerning continuity during the However, no finds or features indicate a entire Iron Age of settlement of high social continuation of a leadership with a high status importance. In addition, the research basis is from the rest of the Iron Age. This part of the still to fragile to allow us to state any specific southern coast might have included several view of the settlement structure – did the families of certain wealth during the Roman early Iron Age situation with some sites settled Iron Age. Regional stress between these leading by persons of higher social rank continued groups might have resulted in a concentration throughout the late Iron Age, or do we have a of power in a smaller number of members. To concentration of power on one site? the west of Dybäck the closest settlement of The few but important finds should draw some importance is situated at Östra Torp at attention to the importance of the Dybäck a distance of about 10 kilometres. This locality area as a location for further research. might have functioned as a trading and manufacturing site connected to a local power Notes centre during the Vendel Period (Stjernquist 1988; Helgesson 2002:176 p.). To the east of 1 Groups of students in archaeology and amateur Dybäck a settlement at Tankbåten, close to archaeologists took part in the excavations. Jörn the town of Ystad, might have had a similar Persson found the site and spent several weeks ex- cavating the midden. He and Ulla-Karin Larsson function during the same period (Strömberg were of considerable help in supervising the excava- 1978). tors. The landowner Gunnar Svensson allowed us to excavate the site. I am very grateful to them all. 2 The microfossils were analysed and interpreted Final comments by Professor Roger Engelmark, Institute of Archaeo- This specific study of a small part of Scania logy, Umeå University. 3 Gunnar Bruzewitz, a well-known artist, presented shows that the find situation gives a rather the development of the Dybäck area during pre- reliable basis on which to study the settlement historic times and into the future in a number of structure and even the social structure of panoramas. These show the changes from the southernmost part of Sweden in overall terms. Late Mesolithic until a couple of alternative per- However, if one looks in more detail at a spectives on the future. For the presentation of the special area, the representativeness is difficult Iron Age landscape the situation at the Birth of Christ was chosen (Bruzewitz & Emmelin 1985: to handle. A small number of finds or features 80 p.). This panorama presents a reasonable view might bring an area or a site out of oblivion of the different use of the landscape at the beginning to a level of interest for the analysis of social of the period treated in the article.
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 23 References Ethelberg, P. 2000. Skovgårde. Ein Bestattungsplatz mit reichen Frauengräbern des 3. Jhs. auf Seeland. Albrechtsen, E. 1956. Fynske jernaldersgrave. II. Nordiske Fortidsminder, Serie B, Vol. 19. Ældre romersk jernalder. København. København. – 1968. Fyske Jernaldersgrave. III. Yngre romersk Fabech, C. 1991. Samfundsorganisation, religiøse jenalder. Odense. ceremonier og regional variation. Fabech, C. Almgren, O. 1923. Studien über nordeuropäische Fibel- & Ringtved, J. (eds.), Samfundsorganisation og formen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte Regional Variation. Norden i Romersk Jernalder mit Berücksichtigung det provinzial-römischen und og Folkvandringstid. Jysk Arkæologisk Selskabs südrussischen Formen. Zweite Auflage. Leipzig. Skrifter XXVII. Almgren, O. & Nerman, B. 1923. Die ältere – 1998. Kult og Samfund i yngre jernalder – Ravlunda Eisenzeit Gotlands. Zweites Heft. Stockholm. som eksempel. Larsson, L. & Hårdh, B. (eds.), Androschchuk, F. 2003. The Hvoshcheva sword. Centrala platser centrala frågor. Samhällsstruk- An example of contacts between Britain and turen under Järnåldern Uppåkrastudier 1. Acta Scandinavia in the Late Viking Period. Forn- Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 28. vännen 2003:1. Fonnesbech-Sandberg 2000. Fyrstegrave i Høje- Arrhenius, O. 1934. Fosfathalten i skånska jordar. Taastrup. Hvass, S. (ed.), Vor skjulte kulturarv. Sveriges Geologiska Undersökning Årsbok 28:3. Arkæologien under overfladen. København. Stockholm. Hansen, F. 1938. Skånska bronsåldershögar. Lund. Axboe, M. 2001. En C-brakteat fra Uppåkra. Harrison, D. 1997. Centralorter i historisk forsk- Hårdh, B. (ed.), Uppåkra. Centrum och sam- ning om tidig medeltid. Callmer, J. & manhang. Uppåkrastudier 3. Acta Archaeo- Rosengren, E. (eds.), “Gick Grendel att söka det logica Lundensia. Series in 8o, No. 34. höga huset…”. Arkeologiska källor till aristo- Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyg- kratiska miljöer i Skandinavien under yngre järn- gelse under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. ålder. Hallads Länsmuseers Skriftserie no. 9. Brusewitz, G. & Emmelin, L. 1985. Det förän- Hedeager, L. 1999. Sacred topography. Deposi- derliga landskapet. Utveckling och framtidsbilder. tions of wealth in the cultural landsvcape. Stockholm. Gustafsson, A. & Karlsson, H. (eds.), Glyfer Bruzelius, N.G. 1876. Öremölla-fyndet 1. Kung- och arkeologiska rum – en vänbok till Jarls liga Vitterhets Historie och Antiqvitets Akade- Nordbladh. Gotarc, Series A, vol. 3. miens Månadsblad 1874. Helgesson, B. 2002. Järnålderns Skåne. Samhälle, Carlie, A. 2002. Hus och gårdar. Tre platser med centra och regioner. Uppåkrastudier 5. Acta bebyggelse från äldre järnålder i slättlandet Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 38. mellan Löddeköpinge och Uppåkra. Carlie, A. Helgesson, B. & Stjernquist, B. 2001. Fibulor från (ed.), Skånska regioner. Tusen år av kultur och äldre järnålder på Uppåkraboplatsen. Prelimi- samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetets nära studier. Hårdh, B. (ed.), Uppåkra. Cent- Arkeologiska undersökningar Skrifter no. 40. rum och sammanhang. Uppåkrastudier 3. Acta Carlie, L. 1992. Brogård – ett brons- och järnålders- Archaeologica Lundensia. Series in 8 o, No. 34. komplex i södra Halland. Hallands Länsmuseers Hildebrand, H. 1876. Öremölla-fyndet 2-5. Skriftserie no. 6. Kungliga Vitterhets Historie och Antiqvitets Christensen, L. 1998. Vandet skole – en ældre Akademiens Månadsblad 1874. romertidsgrav med ringfibler fra Thy. Kuml Hvass, S. 1988. Jernalderens bebyggelse. Mor- 1997–98. tensen, P. & Rasmussen, B. M. (eds.), Jern- Christopherersen, A. 1982. Drengs, Thegns, Land- alderens stammesamfund. Fra Stamme til Stat men and Kings. Some Aspects of the Form of I. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter XXII. Social Relations in Viking Society during the Hårdh, B. (ed.) 1999. Fynden i Centrum. Keramik, Transition to Historic Times. Papers of the glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier Archaeological Institute University of Lund 2. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o, 1981–1982. No. 30.
24 LARS LARSSON – (ed.) 2001. Uppåkra. Centrum och sammanhang. – 2002. Långhögar i samhällsperspektiv. Larsson, Uppåkrastudier 3. Acta Archaeologica Lun- L. (ed.), Monumentala gravformer i det äldsta densia, Series in 8o, No. 34. bondesamhället. Department of Archaeology and Hårdh, B. & Larsson, L. (eds.) 2002. Central Ancient History, Report Series no. 83. Lund. Places in the Migration and Merovingian Periods. – 2003a. Neue Untersuchungen auf dem Siedlungs- Papers from the 52th Sachsensymposium, platz Uppåkra in Schonen, Südschweden. Lund, August 2001. Uppåkrastudier 6. Acta Jahrbuch für Bodendenkmalpflege Mecklenburg- Archaeologica Lundensia, Series in 8o, No. 39. Vorpommern. In press. Jacobsen, L. & Moltke, E. 1942. Danmarks – 2003b. The Uppåkra Project. Preconditions, Runeindskrifter. København. Performance and Prospects. Larsson, L. & Jørgensen, L. 1989. En kronologi for yngre romersk Hårdh, B. (eds.), Centrality – Regionality. The og ældre germansk jernalder på Bornholm. Jør- Social Structure of Southern Sweden during the gensen , L. (ed.), Simblegård – Trelleborg. Danske Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica gravfund fra førromersk jernalder til vikingetid. Lundensia, series in 8°, No. 40. Arkæologiske Skrifter 3. København. – in prep. A warrior´s grave at Öremölla. Karsten, P. 1994. Att kasta yxan i sjön. En studie Larsson, L. & Hårdh, B. (red.) 1998. Centrala över rituell tradition och förändring utifrån Platser – Centrala Frågor. Samhällsstrukturen skånska neolitiska offerfynd. Acta Archaeologica under Järnåldern. En Vänbok till Berta Lundensia, Series in 8o, No. 23. Stjernquist. Uppåkrastudier 1. Acta Archaeo- Kjellberg, S. 1966. Slott och herresäten i Sverige. logica Lundensia. Series in 8o, No. 28. Lund. Skåne. Malmöhus län/Södra delen. Malmö. – 2003. Centrality – Regionality. The social struc- Larsson, L. 1976. Rapport avseende provunder- ture of southern Sweden during the Iron Age. sökning av boplatslämning på fastighet Ö. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lun- Vemmenhög 46:1. Unpublished report at Lund densia, series in 8°, No. 40. University Historical Museum. Lund. Larsson, M. 1995. Förhistoriska och tidigmedel- – 1988. En storman i Öremölla för 1.800 år tida hus i södra Sverige. En morfologisk och sedan. Svaneholm, Årsskrift 1987. kronologisk studie. Kyhlberg, O. (ed.), Hus & – 1989. Långåker. En boplats från en bondesten- Gård. Hus & gård i det förurbana samhället. ålder i förvandling. Gamla Trelleborg Årsbok 1989. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersök- – 1992. Neolithic Settlement in the Skateholm ningar Skrifter no. 14. Area, southern Scania. Papers of the Archaeo- Leube, A. 1999. Zur Fibel mit hohem Nadelhalter logical Institute University of Lund 1991–1992. im nördlichen Elbegebiet. Studien zur Sachsen- – 1993. The Skateholm Project. Late Mesolithic forschung 13. Oldeburg. Coastal Settlement in Southern Sweden. Lund Hansen, U. 1987. Römischer Import im Bogucki, P. (ed.) Case Studies in European Norden. Warenaustausch zwischen dem Rö- Prehistory. Ann Arbor. mischen Reich und dem freien Germanien – 1994. Eine Küstensiedlung der frühen Trichter- während det Kaiserzeit unter besonderer Berück- becherkultur bei Rävgrav in Südschonen, sichtigung Nordeuropas. Nordiske Fortids- Schweden. Hoika, J. & Meurers-Balke, J. (eds.) minder, Serie B, Bind 10. København. Beiträge zu frühneolithischen Trichterbecher- – 1995. Himlingøje – Seeland – Europa. Ein kultur im westlichen Ostseegebiet. Neumünster. Gräberfeld der jüngeren römischen Kaiserzeit – 1996. En ovanlig bronsåldersgrav i Abbekås. auf Seeland, seine Bedeutung und internationalen Svaneholm. Årsskrift 1996. Beziehungen. Nordiske Fortidsminder, Serie B. – 1999. En dold hög i rik bronsåldersbygd. Grav Bind 13. København. från mellersta bronsåldern i Abbekås. Svane- Mackeprang, M. B. 1952. De nordiske Guld- holm Årsskrift 1998. brakteater. Jysk arkæologisk Selskabs Skrifter – 2001. En väg som till himla bär. Larsson, L. II. Århus. (ed.), Kommunikation i tid och rum. Institute Martens, J. 2002. I skyggen af Stevns. – paradokser of Archaeology, Report Series No. 82. og udfordringer i Øresunds romertid. Pind,
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 25 J., Nørgård Jørgensen, A., Jørgensen, l., Rindel, universitets historiska museum 1987–1988. P. O. & Ilkjær, J. (eds), Drik – og du vil leve – 1993. Gårdlösa. An Iron Age Community in its skønt. Festkrift til Ulla Lund Hansen på 60- Natural and Social Setting. II–III. Acta Regiae årsdagen 18 august 2002. Studies in Archaeo- Societatis Humaniorum Litterarum Lundensis logy & History 7. København. LXXX & LXXXI. Montelius, O. 1869. Från Järnåldern. Stockholm. – 1996. Uppåkra, a Central Place in Skåne during Nielsen, P. O. 1993. The Gudme–Lundeborg the Iron Age. Lund Archaeological Review 1, Project. Interdisciplinary Research 1988–91. 1995. Lund. Nielsen, P. O., Randsborg, K. & Thrane, H. – 2001. Offerplatser och samhällsstrukturen. (eds.), The Archaeology of Gudme and Lunde- Hårdh, B. (ed.), Uppåkra. Centrum och borg. Papers presented at a Conference at Svend- sammanhang. Uppåkrastudier 3. Acta Archaeo- borg, October 1991. Arkæologiske Studier X. logica Lundensia. Series in 8°, No. 34. Olldag, I. E. 1994. Glasperler i danske fund fra – 2002. Om rika kvinnogravar från senromersk romersk jernalder. Aarbøger for Nordisk Old- järnålder i Sydsverige. Pind, J., Nørgård kyndighed og Historie 1992. Jørgensen, A., Jørgensen, l., Rindel, P. O. & Petré, R. 1969. Den förhistoriska tiden. Skurups Ilkjær, J. (eds), Drik – og du vil leve skønt. och Hassle-Bösarps historia från äldsta tid till Festkrift til Ulla Lund Hansen på 60-årsdagen våra dagar. Lund. 18 august 2002. Studies in Archaeology & Pettersson, C. B. 2002. “...och satte runt tunet ett History 7. København. hägn”. Om långhus, odlingsskydd och metod- Stjernquist, B, Beck, C.,W. & Bergström, J. 1994. utveckling på en gård från romersk järnålder Archaeological and Scientific Studies of Amber vid Västra Karaby. Carlie, A. (ed.), Skånska from the Swedish Iron Age. Scripta Minor 1994– regioner. Tusen år av kultur och samhälle i för- 1995:1. ändring. Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngeren undersökningar Skrifter no. 40. Eisenzeit in Schonen I–II. Acta Archaeologica Randsborg, K. 1980. The Viking Age in Denmark. Lundensia, Series in 4°, No. 4. The Formation of a State. London. – 1963. Järnåldersguld i Skåne. Från Forntid och Roman Reflections in Scandinavia 1996. Roma. Medeltid 4. Lund. Rydbeck, M. 1932. Skånska praktsvärd från – 1978. En kustby i Ystad – före stadens tillkomst. vikingatid. Meddelanden från Lunds universitets Ystads fornminnesförenings tidskrift XXVII. historiska museum 1932. Tempelmann-Maczynska, M. 1985. Die Perlen Skånska rekognosceringskartan framställd av Fält- der römischen Kaizerzeit und frühen Völker- mätningsbrigaden 1812–1820. 1986. Lant- wanderingszeit in mitteleuropäischen Barbari- mäteriet. Arlöv. cum. Römisch Germanische Forschungen , Stjernquist, B. 1951. Vä under järnåldern. Skrifter Band 43. Frankfurt am Main. utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskaps- Tesch, S. 1992a. House, farm, and village in the samfundet i Lund XLVII. Köpinge area from Early Neolithic to the Early – 1955. Simris. On cultural connections of Scania Middle Ages. Larsson, L., Callmer, J. & in the Roman Iron Age. Acta Archaeologica Stjernquist, B. (eds.), The Archaeology of the Lundensia, Series in 4°, No. 2. Cultural Landscape. Field work and research in – 1969. En boplats från äldre järnålder i Hötofta, a south Swedish rural region. Acta Archaeologica sydvästra Skåne. Fornvännen 1969:3. Lundensia. Series in 4°, No. 19. – 1974. Das Opfermoor in Hassle Bösarp. Acta – 1992b. The long-term development of a settle- Archaeologica XLIV. ment region on the coastal plain – the Köpinge – 1983. Ett nytt fynd av guldmynt från Skåne. area. Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. Ale, Historisk tidskrift för Skåneland 1983:3. (eds.), The Archaeology of the Cultural Land- – 1988. On the Iron Age Settlement at Östra scape. Field work and research in a south Swedish Torp and the Pattern of Settlement in Skåne rural region. Acta Archaeologica Lundensia. during the Iron Age. Meddelanden från Lunds Series in 4°, No. 19.
26 LARS LARSSON Thålin, H. 1984. Ringspangen. Arwidsson, G. Victor, H. 2002. Med graven som granne. Om brons- (ed.), Birka II:1. Systematische Analysen der ålderns kulthus. Aun 30. Gräberfunde. Stockholm. Vifot, B. M. 1934a. En hustomtning från för- Thrane, H. 1994. Gudme – a Focus of Archaeological romersk järnålder i Skåne. Meddelanden från Research 1833–1987. Nielsen, P. O., Rands- Lunds universitets historiska museum 1934. borg, K. & Thrane, H. (eds.), The Archaeology – 1934b. Hörtehus, Ö. Vemmenhögs sn, Vemmenhögs of Gudme and Lundeborg. Papers presented at hd. Unpublished report at Lunds universitets a Conference at Svendborg, October 1991. historiska museum. Lund. Arkæologiske Studier X. – 1936. Järnåldersboplatsen vid Uppåkra. Medde- Ulriksen, J. 1998. Anløbspladser. Besejling og bebyggelse landen från Lunds universitets historiska museum i Danmark mellem 200 og 1100 e.Kr. Roskilde. 1936.
DYBÄCK DURING THE IRON AGE 27
Nålar från Uppåkra - En studie av form, funktion och spridning
Gerda Cedergren
Abstract
Pins from Uppåkra- A study in form, function and distribution 137 metal-pins where found at Uppåkra between the years 1996 and 1999 . The chronology comprises pins from almost a whole millenium, from Germanic Iron Age to Viking Age with an increase in the amount of pins during the Vendel Period. The question about how the pins came into the soil has not one single answer but is complex and there are many possibilities. The function of the pins is also complex, they may have served as dress-pins as well as tools, which may be an explanation to why different types of pins from different time- periods appear over the entire area.
Gerda Cedergren, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Sandgatan 1, SE-223 50 Lund.
Vid sökningarna med metalldetektor i Uppåkra Wallers definition av nålens delar har artikel- har 137 metallnålar, företrädesvis i brons, fram- författaren utarbetat en variant som passar kommit mellan 1996 och 1999. I föreliggande det aktuella nålmaterialet bättre (Fig. 1). artikel presenteras en genomgång av nålarnas Skissen omfattar även nålar med andra typ, datering och spridningsbild. Kortfattade huvudformer än kvadratiska, t.ex. finns det förslag till användningsområden och alternativ nålar med koniskt huvud. till hur nålarna kom att deponeras i jorden tas också upp. Datering och kronologi
Genomgång av nålmaterialet För typbestämning och datering av nålarna är nålhuvudet av stor betydelse då ornamen- Nålen beskrivs i lodrätt läge med huvudet tiken på nålhuvud, liksom på stjälken ger riktat uppåt och stjälken avsmalnande ned ledtrådar om i vilken tid nålen hör hemma. mot spetsen. Föremålet bör innehålla olika Saknas nålhuvudet försvåras datering och delar: huvud, stjälk och spets. Längden för typindelning betydligt, i många fall blir det hela nålar varierar mellan ca. 3 cm till ca. 9 direkt omöjligt att säga något om nålens cm. Jutta Waller definierar nålens delar som ursprung. Även vissa nålar som har huvud är huvud, med eller utan ögla, mellanzon och omöjliga att datera när de inte hittas i en stjälk (Waller 1996:24). Med utgångspunkt från kontext.
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 29 – Ögla/ring med kubformat eller rektangulärt huvud utan avfasade hörn (Waller 1996:52) och denna – Huvud indelning tillämpas även här på Uppåkra- materialet. Antalet polyedernålar uppgår till – Stjälk 37 stycken (Fig. 2c). 15 polyedernålar har antingen en rund ögla eller en platta med ett hål uppe på kuben medan 19 saknar den – Spets konstruktionen och bara har en kub till huvud. Tre nålar har polyedriskt huvud med en kon Fig. 1. Definition av nålens delar. uppe på och en av dessa nålar har dessutom en ögla allra högst på huvudet (Tabell I). Nålar med profilerat huvud Nålarna som saknar ögla eller platta dateras Det finns sju nålar med profilerat huvud, till sen folkvandringstid (Waller 1996) eller varav en har rester av förgyllning (Fig. 2a). vendeltidens tidigare perioder (Ørsnes 1966: Samtliga nålar är fragmentariska på något vis, 161) medan de med ögla eller platta hör antingen är spetsen eller en bit av stjälken hemma i de senare perioderna av vendeltid. avbruten och på någon saknas huvudet. Den Det finns en motsättning i Ørsnes och Wallers enda nålen som har hel stjälk och spets är lång dateringar av de tidiga nåltyperna. Ørsnes och rund, huvudet är profilerat men övre hävdar att polydernålar uppträder först i tidig delen saknas. Nålar med profilerat huvud vendeltid medan Waller menar att de upp- dateras till romersk järnålder (Albrectsen 1956; träder redan i sen folkvandringstid. Denna Nicklasson 2000) variation beror troligen på geografiska skill- nader och således torde Uppåkramaterialet bättre överensstämma med det från Danmark Nålar med fågelformat huvud än det från nordligare delar av Sverige. I nålmaterialet ingår fem stycken nålar med På flera av polyedernålarnas huvuden fram- huvudet i form av en fågel (Fig. 2b). I ett fall träder cirkelmönster på kubens sidor. På ett är det en stiliserad fågel dekorerad med cirklar. De fyra andra nålarnas fågelframställning är av mer naturalistiskt slag. På en nål har fågel- huvudet brutits av. Troligen har nålen varit förgylld då det förekommer spår av förgyllning runt det ställe där huvudet skulle ha suttit. Fågelnålarna dateras till folkvandringstid (Enge- vik 1995; Waller 1996:46f.).
Nålar med polyederhuvud Med benämningen polyedernål avses nålar med ett kubformat huvud där hörnen fasats av så att sidofälten fått en rombisk form. Till Fig. 2. Nåltyper: a. profilerat huvud. b. fågelnål. c. denna grupp räknar Jutta Waller också nålar polydernål. d. koniskt huvud. Foto Bengt Almgren.
30 GERDA CEDERGREN Fig. 3. Nåltyper: a. stjälk till ringspänne. b. skivformat huvud. c. platt huvud. d. huvud med hål. Foto Bengt Almgren par nålar återfinns cirkelmönstret även uppe Ringnålar och ringspännen på kuben. Materialet i polyedernålarna är Det finns 19 nålar vars huvud utgörs av en ögla genomgående brons, men i två fall (U4614 (Fig. 3a). Öglan kan antingen svänga ut från och U6968) tycks stjälken övergå till järn nålen i en svanhalsform eller sluta direkt vid strax under huvudet. Polyedernålarna dateras nålstjälken. De längre av dessa nålstjälkar har till vendeltid (Ørsnes 1966: 161). troligen tillhört s.k. ringnålar. De kortare nålarna med öglehuvud kan ha ingått i ett så kallat ringspänne. Utöver de med fullständigt ögle- Nålar med koniskt huvud huvud finns det fem stycken vars huvud är Med koniskt huvud avses nålar vars huvud är fragmentariskt men som troligen utgjorts av en konformat där stjälken utgår från konens spets ögla. Troligen dateras ringnålarna till vikinga- (Ørsnes 1966:162). Bland nålarna från tid medan ringspännena kan ha förekommit Uppåkra finns 16 stycken nålar med koniskt redan under romersk järnålder (Arbman 1940; huvud (Fig. 2d), 12 av dem har en ögla uppe Thunmark-Nylén 1984; Thålin 1984). på konens bas och fyra saknar ögla (Tabell I). De utan ögla dateras till tidig vendeltid och Tabell I. Polyedernålar och nålar med de med till senare vendeltid (Ørsnes 1966:162) koniskt huvud. De koniska huvudena är oftast räfflade Typ av nål Antal runt konen, dvs. de har omlöpande cirkel- mönster, ibland förekommer en liten kon- Polyeder utan ögla 19 centrisk cirkel uppe på konens bas. Är stjälken Polyeder med ögla 15 bevarad är den rund och förhållandevis smal, Kon utan ögla 12 och spetsen är vass. Nålar med koniskt huvud Kon med ögla 4 dateras till vendeltid (Ørsnes 1966:162). Polyeder + kon 2 Polyeder + kon + ögla 1
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 31 Nålar med skivformat huvud Nålstjälkar utan huvud Två nålar har tunna skivformade huvuden 19 stycken av nålarna saknar huvud helt och (Fig. 3b). Ett av huvudena är ornerat med ett hållet, då dessa har brutits av. Detta gör att korsmönster, det andra är oornerat. Stjälkarna det blir omöjligt att datera och typologisera är runda och tunna och har ganska vass spets. dessa nålar. Trolig datering är vikingatid.
Skador på nålarna Nålar med platt, stort huvud Av 137 nålar är 99 stycken skadade på så vis En grupp bestående av fem nålar uppvisar att någon del saknas (Tabell II ). Sex av dessa breda platta huvuden med hål i och med kon- nålar har en gång varit förgyllda. De förgyllda centriska cirklar stämplade på huvudet och i nålarna har olika typtillhörigheter men gemen- vissa fall även på stjälkens övre del (Fig. 3c). samt för samtliga sex nålar är att förgyllningen De uppvisar paralleller i form och stil med är så gott som helt avflagnad. Detta kan ha nålar från t.ex. Birka och Gotland, som dateras uppstått genom slitage under nålarnas bruk- till vikingatid, så troligen dateras dessa nålar ningstid eller efter att de deponerats i jorden, till vikingatid (Arbman 1940; Thunmark- men förgyllningen kan också vara avsiktligt Nylén 1998). bortfilad. Fem av nålarna har undersökts av Eva Hjärthner-Holdar, specialist på förhistorisk Nålar med platt ögla eller ring som huvud metallurgi, och det gick att konstatera att tre Utöver de nålar som har svanhalsformade öglor stycken uppvisar skador som åsamkats med och som kan förknippas med ringnålar eller avsikt. Den ena nålen har blivit uppvärmd ringspännen finns det 9 andra nålar som också och har krosskador och huggspår, både på har en ögla till huvud (Fig. 3d). Denna ögla den avbrutna stjälken och på resterna av det kan antingen vara en platta med ett hål i som finns kvar av huvudet. Spår av bortslipad mitten eller en liten rund ring. Plattan kan förgyllning finns över hela nålen. På de andra vara fyrkantig, rektangulär eller trekantig. två nålarna uppvisar stjälkarna spår efter att ha klippts eller nupits av med något redskap.
Nålar med huvud, osäker datering Tabell II. Olika typer av skador på nålarna. 18 nålar uppvisar huvudformer som är svåra att datera. Detta p.g.a. att huvudena är så pass Typ av skada Antal skadade att deras ursprungliga form är omöjlig Oskadade 38 att fastställa eller p.g.a. att det inte går att Avbruten stjälk 46 finna något daterat exemplar som stämmer Avbruten spets 11 överens med nålen från Uppåkra. Genom att Huvudet skadat el. saknas 23 dra paralleller till andra föremålskategoriers Endast huvud 9 formspråk kan en av nålarna troligen dateras Avbruten stjälk, huvudet skadat 9 till romersk järnålder och en annan till Avbruten spets, huvudet skadat 1 vikingatid (Helgesson muntl. 2000). Avskavd förgyllning + annan skada 6
32 GERDA CEDERGREN De övriga två nålarna i undersökningen har Norden förekommer denna nåltyp företrädes- troligen råkat ut för missöden under själva vis i rikt utrustade kvinnogravar, där övriga tillverkningsprocessen. Nål U987 är en stor gravgåvor utgörs av bl.a. glasbägare, relief- kraftig nål med polyedriskt huvud med ögla fibulor och silverföremål, och det är inte uppe på. Hela nålen ser grovt tillyxad och ovanligt att metallföremålen är förgyllda. klumpig ut. Troligt är att själva legeringen Troligtvis har fågelnålarna burits som en deko- inte runnit ut ordentligt i formen och man ration, möjligtvis med en symbolisk innebörd har försökt bearbeta nålen i efterhand, utan (Engevik 1995). något lyckat resultat. Nål U6878 är en fågelnål För nålarna med koniskt huvud och poly- där huvudet och nedre delen av stjälken saknas, edernålarnas del kan man tänka sig antingen spår av förgyllning kan ses runt det ställe där en dekorativ funktion tillsammans med pärlor huvudet en gång satt. Vid undersökningen eller en sammanhållande dräktfunktion, där konstaterades det att legeringen är mycket nålarna placerats uppe på axlarna (Waller 1996). dålig, i stjälkens brottyta finns det en liten Under vikingatiden tycks nålens samman- grop som varit en luftbubbla. Nålen gjordes hållande funktion i dräkten ha ersatts av färdig och förgylldes, men har troligen gått spännbucklorna (Hägg 1974:39ff.; Waller sönder p.g.a. sin dåliga legering. Det går alltså 1984), men man kan inte helt utesluta att att bevisa att det förekommer både avsiktliga nålen på något vis användes i dräktsamman- och oavsiktliga skador i nålmaterialet. De av- hang. Från Uppåkra har det framkommit två siktliga skadorna har gjorts i ett syfte och det vikingatida nålar med rätt korta, tunna, vassa troligaste är att de skadade nålarna har använts spetsar och med skivformat huvud. Dessa inom metallhantverket som återanvändnings- förefaller inte ha kunnat användas som redskap material. utan har kanske burits fastsatta i t.ex. en tunn schal. Mansgravar från romersk järnålder är Funktion och användningsområden ofta mycket sparsamt utrustade med dräkt- smycken, i de fall som dräktsmycken före- Nålarna har troligen fyllt olika funktioner kommer utgörs de av en fibula, oftast placerad beroende på utseende, typ och tidstillhörighet. på höger axel (Gebühr 1976:54). I de få fall Ett viktigt användingsområde har varit i dräkt- nålar påträffas mansgravar från romersk järn- skicket, men de kan också använts som synålar, ålder pekar inget på att de har använts som sylar eller till andra användningsområden där dräkttillbehör, snarare har nålarna fyllt en ett smalt vasst föremål var bra att ha. funktion som verktyg (Gebühr 1976:60). Ringnålen, daterad till vikingatid, upp- fattas ofta som en typisk mansnål och den Dräktskicket förekommer i många mansgravar från Birka Nålar tycks framförallt burits i kvinnodräkter, (Thunmark-Nylén 1984). Vanligtvis ligger både som en dekorativ prydnad och som en nålen med spetsen riktad ned från kraniet, sammanhållande funktion. Typiska för folk- ofta på den högra sidan av bröstet. Den typen vandringstid (Engevik 1995; Waller 1996: av nål kan ha använts till att hålla samman en 46f.) är de fem stycken fint bearbetade fågel- mantel eller skjorta med stort halssprund över nålar, som framkommit i Uppåkra, varav en bröstet, den kan också ha använts till att t.ex. bär spår av förgyllning. På övriga ställen i fästa en mantel längre ner på kroppen, om
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 33 det var nödvändigt. I övrigt förekommer inte Mårtensson 1961) med. En “äkta” stylus har nålen särskilt frekvent i samband med mans- ofta ett slätt huvud som man kan glätta vaxet dräkten under någon del av järnåldern. och stryka över misstag med (Mårtensson 1961), men denna konstruktion är inte nöd- vändig för att en nål skall ha kunnat tjäna Hårnålar som skrivredskap. En möjlig funktion för somliga av nålarna Två nålar är synålar. Deras spetsar är vassa från Uppåkra är som hårnål. Under romersk och huvudena är smala med ovala öglor i. Att järnålder användes bl.a. nålar med profilerat döma av nålarnas storlek (900 mm respektive huvud vid håruppsättningar eller för att hålla 450 mm långa) har de inte använts till kläd- en huvudduk på plats (Gebühr 1976:51; sömnad, då nålar som använts till det är tunna Nicklasson 2000). När man kommer fram i och korta och har mycket små öglor (Anders- folkvandringstid och vendeltid är det svårare son 1999). Kanske användes de som brodyr- att peka ut nålar som enbart använts vid nålar eller till att sy med metalltråd, då dessa håruppsättningar. Möjligtvis kan polyeder- typer av nålar var större och hade längre öglor nålar med ögla ha använts i samband med än klädsömnadsnålar (Andersson muntl. 2000). håruppsättningar på så vis att en garnsnodd fästes i huvudets ögla och sedan virades runt hårknuten (Bennett 1987). Även nålar utan Nålen som statussymbol eller vardagsföremål? någon ögla eller hål i kan ha tjänat som hårnål I vissa fall är det uppenbart att ett visst föremål tillsammans med något organiskt material, är behäftad med en hög status, t.ex. det lilla t.ex. en smidig skinnbit som kunde läggas fyrfotade “Helgedjuret” som framkommit från över hårknuten och hållas på plats med hjälp detektorsökningarna i Uppåkra (Helgesson av en nål. 1999). Svårare är det att bedöma en föremåls- grupp som nålar, som har framkommit i rätt ansenliga mängder och dessutom inte är någon Nålen som redskap enhetlig kategori. Hittar man nålar i en skelettgrav kan man få Vid en närmare studie av nålgruppen går en viss härledning till hur de har använts det att urskilja vissa exemplar som förefaller genom att studera deras läge i graven (Waller mer arbetade än andra, t.ex. nålar med för- 1984). Ibland påträffas nålarna i sådant läge gyllning eller fågelnålarna med sina fint fram- att de inte kan härledas till dräktskicket. Då ställda avbildningar. I deras fall kan man tänka skall man kanske i stället se nålen som ett sig att de har burits av någon eller några som redskap som använts inom olika hantverks- innehade en viss status i samhället. Polyeder- sysslor. Det kan inte uteslutas att nålarna från nålarna däremot, som förekommer i en be- Uppåkra kan ha använts som redskap, t.ex. tydligt större mängd än fågelnålarna, är inte som syl eller pryl för att borra hål i t.ex. skinn lika bearbetade, utan ger snarare ett intryck och läder. Nålarna kan också ha använts som av att kunna ha varit ett mer allmänt före- toalettillbehör (Schwarz-Mackensen 1976:67ff.; kommande föremål. Under arkeologiska Waller 1984). En annan tänkbar funktion för utgrävningar i Uppåkra har gjutformsmaterial nålarna är som styli att skriva på vaxöverdragna med nålavtryck i påträffats. Kanske är detta träplattor (Schwarz-Mackensen 1976:74ff.; en indikation på att någon nåltyp var vanligt
34 GERDA CEDERGREN förekommande och producerades i större skala. kvantiteterna att döma är det rimligaste att Intressant i sammanhanget är att fastställa anta att de vendeltida nålarna med koniskt vilka statusindikerande nålar som har fram- och polyedriskt huvud var ganska vanligt kommit i gravar på andra platser men som förekommande och inte behäftade med någon saknas i Uppåkramaterialet. En sådan frånvaro nämnvärd status, såvida de inte var förgyllda är viktig att belysa då den säger något om eller bars i kombination med några andra materialet i sin helhet. Avsaknaden av nålar i dyrbara dräktsmycken. Fågelnålarna, däremot, ädelmetaller är uppenbar, samtliga nålar i under- förekommer i ett färre antal och är mer ex- sökningen är av brons, med ett undantag för klusiva i sitt utförande (Engevik 1995). ett nålhuvud med filigranarbeten. T.ex. hår- nålar i silver, från romersk järnålder, har på- träffats i gravar runtom i Norden (Albrectsen Nålarna i ploggången 1956; Lund Hansen 1995:137ff.), men inte bland metalldetekormaterialet från Uppåkra. Nålarnas spridning över Uppåkra Att det inte finns några nålar i ädelmetall Studerar man en spridningskarta över nålarna indikerar att man tog hand om guld och från Uppåkra ser man att de finns utspridda silver på ett annat sätt, men också vilken typ över hela området och vid första anblicken av föremål det är som kommit fram i detek- verkar det omöjligt att urskilja några avgräns- tormaterialet. Det finns en statusmässig skill- ningar och koncentrationer (Fig. 4). Däremot nad i gravfynd och boplatsfynd och kanske kan man se att övervägande delen av nålarna skall den största delen av metallnålarna tolkas påträffats väster om vägen, närmare bestämt som boplatsfynd, med en ganska kort bruk- framkom 90 av 137 nålar där. ningstid. Troligen var man mer aktsam om Nålarna från romersk järnålder är svagt föremål i guld och silver och blev man av med representerad (Fig. 5) men kan konstateras t.ex. en silvernål lade man kanske ner större återfinnas på nästan alla ställen där andra möda på att återfinna den, än en bronsnål. fyndkategorier från samma tidsperiod finns Bronsnålar gick kanske inte heller i arv, utan (Hårdh 1998:117). Över lag finns de folk- smältes ned som metallskrot. vandringstida fynden över i stort sett hela I övriga Sverige, utom i Uppåkra, har de området (Hårdh 1998:119) men fågelnålarna långa smäckra hårnålarna med rombiskt har bara påträffats söder om den gård som genombrutet huvud påträffats i relativt väl ligger mitt i området. Tre av de fem fågel- utstyrda kvinnogravar från romersk järnålder. nålarna påträffades öster om vägen varav två i Eventuellt är nål U166 en rest av en sådan varandras direkta närhet (Fig. 6). De två övriga hårnål, men den är så pass fragmentarisk att nålarna hittades väster om vägen, den ena det inte går att fastställa. Möjligtvis går denna precis i utkanten av det som räknas till det nåltyp lättare sönder då den ligger i ploglagret, totala Uppåkraområdet. Det intressanta i men den kan också tänkas vara en form som sammanhanget är att det i anslutning till de inte var vanligt förekommande i Uppåkra. tre nålarna öster om vägen också har hittats Nålens roll som statussymbol eller vardags- två brakteater och en kapselberlock i guld- föremål är komplex, alla nålar har inte använts cloisonné med grantater. De flesta prestige- av alla människor och alla nålar fyller inte föremålen som framkommit i och med detek- samma funktion (Waller 1984; 1996). Av torsökningarna har påträffats koncentrerat till
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 35 Fig. 4. Spridningskarta över metallnålar från Uppåkra. Fig. 5. Spridningskarta över nålar med profilerat huvud, romersk järnålder. två andra områden, som därmed kan tolkas När det gäller det vikingatida materialet som lite speciella (Hårdh, muntl. 2000). Sam- skall det påpekas att det finns ett antal stjälkar mantaget med de tre fågelnålarna indikerar till ringnålar eller ringspännen som troligen brakteater och kapselberlocken att någon skall dateras till vikingatid, men eftersom verksamhet av kanske mer kultisk och status- dateringen är mycket osäker går det inte att ta betonad karaktär kan ha ägt rum på boplats- med nålarna på kartan. Följaktligen blir de områdets södra del under folkvandringstid. vikingatida nålarna kanske underrepresen- Den kronologiska tyngdpunkten i mate- terade. Av de sju som tas med på kartan på- rialet ligger i vendeltid med polyedernålar träffades fem stycken väster om vägen (Fig. 9). och nålar med koniskt huvud. Studerar man Av kartorna kan man konstatera att nålar- kartorna över polyedernålar (Fig. 7) och nålar nas spridning är stor, de flesta grupperna finns med koniskt huvud (Fig. 8) blir avsaknaden representerade på vitt skilda ställen inom av nålar påfallande strax söder om kyrkan. området, men det går att urskilja en avsaknad Andra föremålskategorier som dateras till av vendeltida nålar strax söder om kyrkan. vendeltid påträffades där (Hårdh 1998:122), Studerar man området söder om gården finner men det är nästan tomt på nålar från denna man att det är rätt fyndfattigt och detta gäller tidsperiod. Spridningsbilden indikerar att inte bara nålmaterialet utan även övriga nålarna uppvisar ett eget mönster som till vissa fyndgrupper (Hårdh 1998). delar skiljer sig i utbredningen jämfört med Ju fler föremål en kategori innehåller desto andra fyndkategorier från samma tidsperiod. mer dominerande blir denna kategori, som
36 GERDA CEDERGREN Fig. 6. Spridningskarta över fågelnålar, folkvand- Fig. 7. Spridningskarta över polydernålar, vendeltid. ringstid. t.ex. polyedernålarna, och spridningen blir rörde sig. Alltså över hela boplatsen och det stor, men även grupper med få fynd i som stämmer med spridningskartan över nålarna. t.ex. vikingatid finns spridda över stora delar Helt oavsiktliga depositioner i form av tappade av området. Anledningarna till den stora dräktnålar eller förlagda verktygsnålar är fullt spridningen kan vara flera. En viktig sak att ta möjliga. Polyedernålarna återfinns t.ex. över i beaktelse är att området har odlats kraftigt nästan hela ytan (Fig. 7), och denna nåltyp och att plog och harv sprider ut föremålen kan tänkas ha fungerat dels i dräktskicket dels och blandar olika tidsperioder med varandra. som verktyg, vilket ökar chanserna för en För ett så pass litet föremål som en nål är det större spridning. dock troligt att det inte förs så långt bort från Metallhantverket är kanske den viktigaste sin ursprungliga deponeringsplats (Paulsson orsaken till hur nålarna hamnade i jorden. 1999), alltså borde spridningskartorna för Det har vid grävningar 1999 framkommit gjut- nålarna vara relativt representativa för den formsfragment med nålavtryck i (Uppåkra ursprungliga spridningsbilden. 1999:2, grävrapport). Dessa gjutformsfrag- ment framkom tillsammans med ett flertal andra metallhantverkslämningar som t.ex. Hur hamnade nålarna i ploggången? degelfragment och gjutformsfragment från Om man antar att nålarna var ett ganska näbbfibulor. Dessvärre saknas både huvud och allmänt använt vardagsföremål så bör de spets i nålformarna så det går inte att avgöra återfinnas i stort sett överallt där människor vad för sorts nål som har tillverkats. I ett av
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 37 Fig. 8. Spridningskarta över nålar med koniskt Fig. 9. Spridningskarta över nålar från vikingatid. huvud, vendeltid. schakten påträffades en fragmentarisk poly- plats av betydelse under järnåldern är det inte edernål, kanske är detta en nål som producerats orimligt att tänka sig att en professionell i en av ovan nämnda nålformar, men troligare produktion i större skala av bl.a. nålar och är att det är metallskrot som skulle återan- fibulor kan ha ägt rum på platsen. Det hade vändas. I ett annat schakt vid samma ut- varit intressant om man hade kunnat urskilja grävning påträffades en synål i järn, kanske är en kvalitetsskillnad i t.ex. det vendeltida nål- också denna tänkt att smältas ned och materialet för att på så vis utröna om extra återanvändas. Eventuellt blev en del av nålarna påkostade nålar återfinns på särskilda ställen, aldrig färdiggjorda. De kanske ansågs miss- åtskilda från nålar av sämre kvalitet. Detta går lyckade av den som tillverkat dem och depo- tyvärr inte då de vendeltida nålarna är så pass nerades för att smältas ned på nytt. Ett tydligt enhetliga att det är svårt att urskilja några exempel på detta är nål U987, som ger ett exemplar som är finare och mer påkostade än klumpigt och ofärdigt intryck. Är nålens de andra. legering mycket dålig kan den inte användas De så kallade husoffern, med depositioner till att gjutas om och då kasseras den för- i stolphålskonstruktionerna, förekom under modligen tillsammans med annat förbrukat järnåldern (Paulsson-Holmberg 1997). Fram- metallmaterial. Det är helt klart att någon förallt tycks offergåvorna bestå av djurben form av nålproduktion har ägt rum i Uppåkra men bl.a. på Björkö har t.ex. metallbitar fram- under yngre järnålder, frågan är i vilken skala. kommit ur husgrunderna. Kan några av Med tanke på att Uppåkra verkar ha varit en Uppåkranålarna härröra från dylika offer-
38 GERDA CEDERGREN verksamheter? Kanske har de deponerats i tande som det vendeltida men uppvisar en grunda stolphål som med tiden plöjts bort större variation av nåltyper. och bara kvarlämnat sitt innehåll av metall Spridningskartornas bilder visar att samt- och ben. liga nämnda deponeringförslag i artikeln utgör Nålen tycks ha varit en ofta förekommande möjliga alternativ till hur nålarna kom att gravgåva och det är därför möjligt att en del hamna i ploggången. Det är inte möjligt att av de nålar som hittats i ploggången kan peka ut en enda möjlighet till vad nålarna härröra från sönderplöjda gravar. Vid Vifots använts till och hur de hamnat i jorden. En grävning 1934 framkom en grav daterad till viktig faktor är dock att nålarna troligen folkvandringstid (Stjernqvist 1998:4ff.) och återanvändes inom metallhantverket, efter det det går inte att utesluta att det funnits fler att deras brukningstid var förbi. gravar som plöjts bort under årtusendet av Vid fortsatta studier av metallnålarna från åkerbruk på platsen. Uppåkra skulle det vara av intresse att låta ett större antal nålar genomgå en metallurgisk Sammanfattning undersökning för att analysera vilken typ av legeringar som använts. Genom en sådan Kronologin för nålarna löper från romersk undersökning kan man samtidigt utröna hur järnålder ända in i vikingatid, samtliga perio- många av nålarna som skadats avsiktligt och der av den yngre järnåldern finns repre- använts som återvinningsmaterial i samband senterade. Nålmaterialet kan inte behandlas med metallhantverket. Denna information som en enhetlig kategori, utan representerar skulle kunna vara viktig, både för nålarna olika dateringar och typer behäftade med som enskild föremålskategori och för det för- varierande status och funktion. Anmärk- historiska metallhantverket på platsen i stort. ningsvärt är att fem fågelnålar från folkvand- ringstid har påträffats inom samma boplats- område, i övriga Norden förekommer dessa Referenser relativt sparsamt (Engevik 1995). Fågelnålarna Andersson, E. 1999. Textilproduktion i Birka. Med bars, enligt Engevik, av politiskt eller socialt en jämförande analys av den vikingatida framstående kvinnor och har i gravar påträffats handelsplatsen Hedeby och samtida bosättningar tillsammans med dyrbara smycken och glas- i Mälarområdet. Lund. uppsättningar. I Uppåkra framkom tre av dessa Arbman, H. 1940. Birka 1, Die Gräber. Tafeln. nålar i samma område som två guldbrakteater Stockholm. Albrectsen, E. 1956. Fynske jernaldergrave 2, och en kapselberlock i guldcloisonné med gran- Ældre romersk jernalder. København. tater. Detta är en indikation på att fågelnålarna Bennett, A. 1987. Graven. Religiös och social symbol. troligen representerar en statussymbol som Stockholm. inte innehades av det stora flertalet människor. Branca, A. Helgesson, B. Hårdh, B. & Tegnér, M. I vendeltid märks en tydlig uppgång i 1999. Detektorfunna föremål från järnåldern. kvantiteten av materialet, som samtidigt tycks Översikt av materialet vid årsskiftet 1998/ 1999. Hårdh, B. (red.). Fynden i centrum. bli mer homogent, vilket väl stämmer överens Keramik, glas och metall från Uppåkra. Lund. med övriga fyndkategorier från samma tids- Engevik, A jr. 1995. Mektige kvinner bar fugle- period (Hårdh 1998; Branca et.al. 1999). Det nåler. En studie av gravfunn fra folkevand- vikingatida nålmaterialet är inte lika omfat- ringstid. Kvinnor i arkeologi i Norge 19-20.
NÅLAR FRÅN UPPÅKRA – EN STUDIE AV FORM, FUNKTION OCH SPRIDNING 39 Gebühr, M. 1976. Der Trachtschmuck der älteren Schwarz - Mackensen, G. 1976. Die Knochen- römischen Kaiserzeit im gebiet zwischen untrere nadeln von Haithabu. Berichte über die Aus- Elbe und Oder und auf den westlichen dänischen grabungen in Haithabu. Neumünster. Inseln: Brandenburg, Meckelnburg, Fünen Stjernquist, B. 1998. Utställningen om Uppåkra - Langeland, Lolland. Neumünster. bakgrund. Uppåkra. Rikedomar ur jorden. Lund. Helgesson, B. 1999. HELGE-ett spår av en tidig Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngern kristen mission i Uppåkra? Hårdh, B. (red.). Eisenzeit in Schonen. Völkerwanderungszeit- Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från Wikingerzeit. 1 Textband. Lund Uppåkra. Lund. - 1961. Untersuchungen zur jüngern Eisenzeit in Hårdh, B. 1998. Preliminära notiser kring detektor- Schonen. Völkerwanderungszeit- Wikingerzeit. fynden från Uppåkra. Larsson, L. & Hårdh, 2 Katalog und Tafeln. Lund. B. (red.). Centrala platser - centrala frågor. Lund. Thunmark-Nylén, L. 1984. Ringnadeln. Birka Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens 2:1. Systematische Analysen der Gräberfunde, rekonstruktion på grundval av det arkeologiska red. Arwidsson, G. Stockholm. materialet. Uppsala. - 1995. Die Wikingerzeit Gotlands 1. Abbildungen Larsson, L. & Hårdh, B. 1998. Uppåkra - fokus der Grabfunde. Stockholm. för ett nytt projekt. Uppåkra. Rikedomar ur - 1998. Die Wikingerzeit Gotlands 2. Typentafeln. jorden. Utställningskatalog. Lund. Stockholm. Lindell, M. 1999. Arkeologisk undersökning. Thålin, H. 1984. Ringspangen. Arwidsson, G. Uppåkra 1999:2, fornlämning 5 Uppåkra (red.). Birka 2:1. Systematische Analysen der socken, Skåne. Gräberfunde. Stockholm. Lund Hansen, U. 1995. Himlingøje - Seeland - Waller, J. 1984. Nadeln/Pfrieme und Pinzetten. Europa. Ein Gräberfeld der jüngern römischen Birka 2:1. Systematische Analysen der Gräber- Kaiserzeit auf Seeland, seine Bedeutung und funde, red. Arwidsson, G. Stockholm. internationalen Beziehungen. København. - 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälar- Nicklasson, P. 2000. Västgötska hårnålar från äldre dalen. Kontinuitet och förändring under folk- romersk järnålder. Bilden av den germanska vandringstid och vendeltid. Uppsala. kvinnan. Högberg, A. (red.). Artefakter, arkeo- Ørsnes, M 1966: Form og stil. København. logiska ting. En bok om föremål ur ett arkeologiskt perspektiv. Lund. Paulsson, J. 1999. Metalldetektering och Uppåkra. Muntliga uppgifter Att förhålla sig till ett detektormaterial. Hårdh, Andersson, E. 2000 B. (red.). Fynden i centrum. Keramik, glas och Helgesson, B. 2000 metall från Uppåkra. Lund. Hjärtner –Holdar, E. 2000 Paulsson-Holmberg, T. 1997. Iron Age building Hårdh, B. 2000 offerings. Fornvännen, tidskrift för svensk antikvarisk forskning. Stockholm.
40 GERDA CEDERGREN Uppåkra i folkvandringstiden
Birgitta Hårdh
Abstract
The central places in South Scandinavia now make out such a big and variated group, that we need new approaches to analyse them. A possible way is to choose places from a limited time-span and compare them in various aspects. Here record from Uppåkra, dated to the 5th and 6th centuries, is discussed. Detector finds like brooches, pendants, agraffes etc. are presented. A major part is dedicated to the brooches, of which 120 items are dated to the Migration period. Cruciform brooches and crossbow brooches show that Uppåkra is situated in the intersection between West Scandinavian and Baltic traditions. Excavations have recorded several traits which, together with certain detector finds, indicate that the place was a religious centre. Distinguised objects show the aristocratic aspect of the place. Scrap metal, patrixes etc, show that the place played a major role in metal handi craft. Brooches etc. of foregin origine indicate far reaching contacts, mainly to the Continent. Uppåkra is discussed in relation to a number of central places in Scandinavia and at the Continent from the same period.
Birgitta Hårdh, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds Universitet, Sandgatan 1, SE 223 50 LUND.
Inledning Metallrika boplatser, gärna benämnda central- samhällsutveckling. I och med att antalet platser, ökar markant år från år. Därmed centralplatser ständigt ökar i Sydskandinavien uppstår också frågan hur det växande mate- är det nödvändigt att vi nu gör detaljerade rialet ska hanteras och tolkas? Vad betyder analyser av de omfattande detektormaterialen alla punkterna på kartan? Hur ska de förstås i så att kvalitativa jämförelser kan genomföras. relation till varandra? Ett sätt kan vara att se På så sätt skulle man kunna få en uppfattning på platserna i smalare tidsskikt, att försöka se om olika typer av centralplatser och hur de mönster under en begränsad tid. Speciellt för förhåller sig till varandra. Uppåkra är att fynden anger att platsen haft Yngre romersk järnålder och äldre folk- en särställning under en osedvanligt lång tid. vandringstid tycks vara ett avgörande skede i Det är rimligt att centralplatsfunktionerna framväxten av komplexa, multifunktionella växlat under denna långa tid och att Uppåkra platser i Sydskandinavien. Utvecklingen i kommer att spela en viktig roll för karak- Sydskandinavien skedde i samspel med täriseringen av olika slag av centralitet, utvecklingen i omvärlden. Genomgripande variation mellan platser och tidsmässiga samhällsförändringar medförde djupgående variationer, som har samband med en allmän omdaningar, som förde till nya samhälls-
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 41 strukturer. Detta visar sig bland annat i behov det politiska livet (Skre 1996:376 ff. med cit. av nya slag av centrumbildningar (t.ex. Steuer lit.). Begreppet ära genomsyrade samhället 1982:527; Lund Hansen 2001). och ledde till att ofred blev en normal Avsikten med denna artikel är att presen- företeelse. Detta ledde i sin tur till att det var tera huvuddelen av det folkvandringstida av största vikt att knyta allianser med såväl materialet från Uppåkra som var känt våren mäktigare som svagare partner, som kunde 2002, sätta in det i ett regionalt, överregionalt avskräcka från angrepp (Skre 1996:384). och/eller funktionellt sammanhang samt Utmärkande för folkvandringstid är att diskutera Uppåkras roll i folkvandringstid. ornerade föremål, smycken och vapendetaljer, Kan vi förstå Uppåkra utifrån studier av det visar så stora likheter över mycket stora folkvandringstida samhället? Vad är en central områden i Europa att det ofta är svårt eller plats i det folkvandringstida Skåne? Vad krävs omöjligt att avgöra var de tillverkats (Haseloff av materialet för att belysa platsens form och 1981:285 ff., med cit lit.; Näsman 1999). De funktion? Innebär centralitet samma sak i påtagliga överensstämmelserna speglar ett folkvandringstid som senare? samhälle med nära kontakter mellan aristo- kratiska familjer. Allianser och giftermåls- förbindelser har framhållits som tänkbara Centrala platser i Nordeuropa och förklaringar till förekomsten av likartade Skandinavien konstprodukter i vitt skilda områden. Ringt- ved framhåller att det interregionala nätverket Folkvandringstidens Nordeuropa präglas av bidrog till att skapa gemensamma föreställ- såväl tradition som nyordning. Det har t.ex. ningar och ge dessa ett likartat uttryck. hävdats att romartidens uppfattningar om Arkeologiskt ser vi detta i att elitens kulturella staden, urbs, lever kvar i de nordeuropeiska koder uppenbarligen skiftar synkront i Syd- centralplatserna (Andrén 1998; Fabech 1999; skandinavien. Vid övergången till folkvand- jfr Samson1994). I konsthantverket finns såväl ringstid blir t.ex. guldet av central betydelse. samband med äldre traditioner, med ursprung Folkvandringstiden innebar vidare en hierarki- i senantikt hantverk, som kreativa nyskapelser sering av samhället med en koncentration av (t.ex. Lund Hansen 1970:87 f.). Situationen makten utöver bynivå (Ringtved 1991:68 f.). efter det Romerska imperiet medförde nya Konkurrens, inklusive krig, är också en form sociala och politiska strukturer med fram- av interaktion som på sikt leder till strukturella hävandet av personliga kontakter och eliters likheter mellan politiska enheter. Tävlan i centrala roll (t.ex. Arrhenius 1985:197; status, gåvor och fester främjar intensifiering Hedeager & Tværnø 1991:154; Steuer 1994: eller uppkomst av hierarkiska strukturer (jfr 106 f.; Pohl 1997:42). I ideologin framhålls Renfrew 1986:4 ff.). ära, rikedom, styrka och allianser (Russel Det finns många tecken i det arkeologiska 1994:120). materialet på stor mobilitet i folkvandringstid. Tidens krigiska karaktär har behandlats i Müller-Wille framhåller att vi i andra tredje- en mängd arbeten. Skre skriver att man delen av 400-talet ser enskilda föremålstyper knappast kan överskatta den betydelse som med överregional utbredning, vilket bara kan den krigiska livsföringen och herrarnas orga- tyda på enskilda personers mobilitet. Omkring nisation av krigarföljen haft för karaktären på 500 och i första halvan av 500-talet framträder
42 BIRGITTA HÅRDH däremot förbindelser mellan Skandinavien och kusten redan från yngre romersk järnålder, Kontinenten tydligare, vilket bör tyda på större C2. Dessa fungerade också som produk- regelmässighet (Müller-Wille 1999:4). Koch tionsplatser och säkerhet för verksamheten visar på relieffibulor och guldbrakteater som kunde garanteras av centret (Lund Hansen goda exempel på föremål, som dels speglar 2001). För tidiga centra på Kontinenten kontakter över stora avstånd mellan personer framhålls kombinationen av ett residens och i ledande skikt, dels visar att man på Konti- specialiserad produktion. Alemanniska höjd- nenten haft kännedom om den nordiska boplatser var residens för ledare (reges eller mytologin (Koch 1999:178). Intensiva kon- regales). De utgjorde markanta blickfång i takter mellan Norden och Frankerriket i 500- landskapet, synliga från långt avstånd. De talet speglas i dräktsmycken, vapen och hästar äldsta fynden går tillbaka till första halvan av (Koch 1999:192). 300-talet. Materialet speglar hög levnads- Tidiga kungasäten eller residens bör ha standard och en förkärlek för romersk livsstil. spelat en avgörande roll för mottagande och Bland de många byggnaderna finns också förmedling av överregionala kontakter liksom koncentrationer av verkstäder och det är för utbyte av gåvor. Som exempel på sådana rimligt att tänka sig att de innehaft monopol kungliga residens nämner Müller-Wille för på hantering av icke-järnmetaller (Steuer Skandinaviens del Gudme och Gamla Upp- 1994:88 f.; Bücker & Hoeper 1999:443). I sala. Nya metallrika platser, som kommit fram det alemanniska Sydvästtyskland visar detta de senaste åren med hjälp av metalldetektorer sig så att keramiktillverkning och järn- i Danmark, Skåne och Halland har av fynden framställning förekommer på agrarboplatserna att döma, varit infogade i ett överregionalt medan vapentillverkning och bearbetning av kontaktnät (Müller-Wille 1999:11 f.). Callmer icke-järnmetaller metaller enbart förekommit menar att residensen representerar en specifik på höjdboplatserna (Steuer 1994:91). Syd- kultur med utbredning över hela Skandinavien skandinaviens centrala platser utgör en mycket men som är företrädd enbart i residensen. varierad grupp såväl avseende bebyggelseform Detta bör betyda att ledande familjer upp- som de funktioner som fyndmaterialet av- rätthöll nära kontakter med varandra och att speglar. Deras funktion var helt och hållet det också fanns en strävan till likhet. Däremot beroende av den där residerande elitens är det fel att anta att residensen anger ett betydelse (Fabech 1999:471) och kan alltså heltäckande aristokratiskt och hierarkiskt ha varierat betydligt med skiftande makt- system (Callmer 1997:15 f.). Residensen spelar förhållanden. därmed en nyckelroll för förståelsen av En förklaring till likheter i materiell kultur samhällsorganisationen. Det är nu ytterst kan vara hantverkarnas rörlighet. Flera för- angeläget att dessa definieras och att, framför fattare som bl.a. Bakka, Erä-Esko och senast allt det som förenar dem tydliggörs. von Carnap-Bornheim har framhållit en hög I Skandinavien framträder centralplatserna grad av personlig rörlighet hos hantverkare som nämnts tydligt i sen romersk järnålder- som den troligaste förklaringen till spridning folkvandringstid. Lund Hansen menar att av teknologisk kunskap och konstnärliga handelsformerna då blev mer varierade än uttryck (Bakka 1958:21 f., 28; Erä-Esko tidigare samtidigt som inflytelserika centra 1965:110 ff.; v. Carnap-Bornheim 2001). som Gudme etablerade landningsplatser vid Haseloff menar att germanska krigarskaror
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 43 från Sydskandinavien tog sig in i de romerska kan spåras under loppet av folkvandringstid, provinserna omedelbart efter att gränsen brutit men blir tydligare i ett senare skede. Ut- samman och tog med sig skolade hantverkare, vecklingen på Kontinenten har karakteriserats guld- och silversmeder. Bara så, menar han, av Steuer så att det öppna, ranked society, kan det i Norden uppblomstrande konst- ersattes av ett hierarkiskt, slutet samhälle i hantverket förklaras (Haseloff 1981:17). Hines vilket en adelsklass med bördsrätt uppstod. har också framhållit att den begränsade Denna klass hade inte längre behov av luxuös kronologiska spridning, som ofta iakttagits gravkult för att hävda sig. Istället karak- på gravfält i det anglosaxiska England skulle teriserades den av fast egendom, permanent kunna betyda att mobila hantverkare under bosättning och solitt byggda kyrkor (Steuer en kort period uppehållit sig på en plats och 1989: 120). Också detta kan stämma med vid sådana tillfällen producerat en uppsättning iakttagelser i skandinaviskt arkeologiskt tidstypiska spännen. Han påpekar att en sådan material (jfr Hårdh 2003). hypotes också passar på skandinaviskt material, Nørgård Jørgensen har uppställt sju t.ex. från Gene (Hines1997:222). Hines kriterier, som hon anser giltiga för tidig- framhåller hur 500-talet också i England germanska samhällen, inklusive de nordiska: uppfattas som en övergångsperiod med en 1. centraliserad ledning, 2. relativt hög gradvis stabilisering av ett aristokratiskt ordnat organisationsnivå, 3. laggivning, 4. skyldig- samhälle (Hines 1997:301). Genom studiet heter, inklusive militära sådana, 5. en viss av relieffibulorna ser han också tydligt den nivå av administrativa och regionala funk- avancerade karaktären hos fjärrkontakterna i tioner, 6. relativt hög teknologisk nivå, 7. Nord- och Västeuropa under 500-talet (Hines nätverk av olika slag, inklusive supraregionala 1997:310). kontakter. Dessa kriterier karakteriserar också Enligt Russel tycks germanerna före ett militariserat samhälle (Nørgård Jørgensen folkvandringstid ha haft två typer av ledare, 2001:103 ff.). Fabechs sammanfattning av en religiös, ”thieudans” och en militär, ”reiks”. det folkvandringstida samhället ger en lik- ”Reiks” förknippades med Odin, i hans aspekt nande bild: ”...so today we will describe the av krigsgud. Under folkvandringstid kom pre-Christian, Early Medieval polities as ”reiks” att överskugga ”thieudans”, och kom hierarchial, well organized and complex” också att inkorporera den senares ärftliga och (Fabech 1999:455). De centrala platserna har karismatiska egenskaper (Russel 1994:172 ff. utgjort ramen för dessa komplexa strukturer. med lit.cit.). För skandinaviska förhållanden visar Skre på stora förändringar i aristokratins Fyndkategorier i Uppåkra självförståelse. Tidigare vilade herradömet huvudsakligen på krigarföljet och allierade. Eftersom huvuddelen av det material som Nu blev efter hand ledarens ursprung och analyseras här har framkommit i samband gudomliga härstamning det som kom att med detektorundersökningar är det följakt- betonas. Som arkeologiska belägg framför Skre ligen typologiska bestämningar som avgör vad hallen och guldgubbarna som uttryck för som ska föras till folkvandringstid. De kulthandlingar knutna till centrala händelser kronologiska gränserna blir oklara och därför i släktens liv, födsel, bröllop och begravning behandlas här material som rimligtvis kan (Skre 1996:421). Dessa samhällsförändringar föras till 400- och 500-talen. Redovisningen
44 BIRGITTA HÅRDH av materialet bygger på föremålsregistrets av ovanligt stora dimensioner. Huset är öst- status 2002-09-01. Vissa fynd från utgräv- västligt orienterat och har haft tre ingångar. ningarna är också medtagna men en total Under utgrävningens gång har hittills ett 60- översikt av dessa får anstå tills rapportarbetet tal guldgubbar, ett flertal tenar och bitar av är avslutat. guld hittats i stolphål och väggrännor. Glas- 128 fibulor och fragment av fibulor utgör fragment, ben och en stor dörrkläpp av järn den absolut största materialgruppen. Nålar, är andra fynd från stolphål och väggrännor. beslag, söljor, agraffer och prydnadsknoppar Invid härden hittades en deponering bestående utgör mindre men distinkta grupper. Guld- av en tvåfärgad glasskål och en metallbägare gubbar och guldbrakteater ger, tillsammans med profilerade silverband och pressblecks- med glas, platsen dess specifika prägel. band i guld (Larsson 2002:25 ff.; in prep.; Detsamma gäller fynd av importerade och Stjernquist in prep.; Hårdh in prep.). I an- inhemska förgyllda smycken och beslag samt slutning till huset har ca 150 lans- och en betydande grupp granatornerade sådana. spjutspetsar hittats, delvis avsiktligt gjorda En större grupp vapen, lansar och spjut, i stor obrukbara. Deras utseende överensstämmer utsträckning förstörda, har sin tyngdpunkt i väl med vad som framkommit i mossofferfynd. yngre romersk järnålder, men har uppen- Runt huset finns också ett kraftigt lager med barligen också en fortsättning i folkvand- ben från tamdjur (Svahn 2001). Strax öster ringstid. Kapselberlockerna är däremot en om huset finns ett antal gropar med kvarn- grupp som troligen fortsätter in i vendeltid. stenar, hela och fragmentariska. Dessa fynd är Några spektakulära fynd från de senaste årens ännu inte bearbetade, så det är för tidigt att ge utgrävningar understryker Uppåkras speciella en tolkning av dem. Anläggningens karaktär prägel. Några fragment har identifierats som samt fyndmaterialet, som är associerat med rester av romerska kopparkärl och kan vara den gör att huset kommit att betecknas som spår av importerat skrotmaterial, vilket har ett ceremonihus (termen har först använts av setts som kriterier på centra med nya former Stjernquist). Utgrävningarna har i övrigt för utbyte (Lund Hansen 2001:117). 1) hittills berört så begränsade ytor att regist- Inga solidi har hittills framkommit. Med rerade anläggningar etc. långt ifrån kan anses tanke på den regelbundna detekteringen kan representativa. man möjligen dra slutsatser från närvaro/ frånvaro av kategorier av metallföremål, med undantag för järnet, som endast detekterats Fibulor stickprovsmässigt. Material från utgrävningarna Här kommer ca 120 fibulor att behandlas. har en annan karaktär än detektormaterialet Huvuddelen kommer från avsökningar med och utgrävningar förväntas påtagligt kunna metalldetektor men ett litet antal är fynd från komplettera den bild vi har nu. Keramik, utgrävningarna. Av fibulorna är 44 stycken ben, horn, glas, guldgubbar m.m. är kategorier hela eller nästan hela, så att formen på den som kommit fram i utgrävningarna. totala fibulan klart framgår. Nålen saknas i de Under utgrävningarna 2001 framkom en flesta fallen. När inget annat anges är metallen huslämning i boplatsens centrala del. Det kopparlegering. handlar om ett rektangulärt hus, 13x6,5 meter stort med tydlig väggränna och fyra stolphål
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 45 Korsformiga fibulor under huvudplattan. Senare placeras de två Den största gruppen bland fibulorna är den knopparna på sidorna av själva huvudplattan. korsformiga. 28 fibulor av denna typ är kända Den tredje knoppen är fäst på huvudplattan i från Uppåkra, ett antal fragment, foten, härrör förlängningen av bygelns riktning. Dessutom troligen också från sådana (Fig. 1, 2). Denna krävs att huvudplattan ska vara anbragt typ har uppfattats som ledform för folk- vinkelrät på bågens plan (Lund Hansen vandringstid i västra Skandinavien och 1970:96; Reichstein 1975:30 f.; Ethelberg förekommer från periodens början. I tidig 1986:31). Med denna definition kan den folkvandringstid uppträder de korsformiga korsformiga fibulan emellertid identifieras fibulorna tillsammans med Nydamfibulor. enbart om huvuddelen med nålfästet är bevarad. Korsformiga fibulor har daterats till tiden från Flera försök har gjorts att skapa en övergången senromersk tid/folkvandringstid, finkronologi för de korsformiga fibulorna. genom 400-talet och ett stycke in i 500-talet Såväl formmässiga kriterier som stilistiska har men inte ända fram till vendeltidens början föreslagits som grund för denna. Dessa försök (Bakka 1973:85; Reichstein 1975:107 f.; har kritiserats av bl.a. Stjernquist, Ethelberg Hines 1984:17 ff.). Spridningen anger ett och senast Bode. De påpekar alla att den sammanhängande kulturområde, som om- individuella utformningen är mycket stor. fattar Syd- och Västskandinavien, Schleswig- Olika varianter av huvud, bygel och fot har Holstein, Mecklenburg, Friesland och Eng- kombinerats på ett otal sätt. Variationerna i land. I östra Sverige, på Öland och Gotland detaljutformningen kan ha haft andra orsaker är korsformiga fibulor inte vanliga och de än strikt kronologiska. Vi får nöja oss med att förekommer knappast på Bornholm (Näsman se fibulan som markör för övergången till 1984a:114; Jørgensen 1994a:528 samt egna folkvandringstid och som ledartefakt för denna iakttagelser). Detta är värt att påpeka eftersom period (Stjernquist 1961:29 ff.; Ethelberg materialet från Uppåkra annars på olika sätt 1986:31; Bode 1998:23 f.). visar ett nära samband med Bornholm. En möjlighet att få kronologiska håll- Den korsformiga fibulan ska ha en rek- punkter skulle kunna vara att se på tekniska tangulär huvudplatta och tre knoppar, två vid detaljer. Mortimer har undersökt bl.a. nål- änden av spiralaxeln så att de sticker fram fästen, nålhållare och knoppar på korsformade
Tab. 1. Folkvandringstida fibulor från Uppåkra, detektorfynd, status 2002.
Fibula/typ hel fragment S:a
Korsformig fibula 12 16 (+9 möjliga) 28 Armborstfibula 16 5 21 Rektangulär huvudplatta 3 5 8 Halvrund huvudplatta - 1 1 Flikig huvudplatta - 1 1 Relieffibula - 9 9 ”Dreirundel”fibula 2 3 5
46 BIRGITTA HÅRDH Fig. 1. Korsformiga fibulor, U1068, 2280, 922, 1813, 477, 10479, 1605, 4123. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. fibulor från England, Norge och det dansk/ samtidigt som knopparna får halvcirkelformat frisisk/tyska området. Hon visar på hur tvärsnitt. Utvecklingen i Norge tycks vara tekniken med separat gjutna knoppar med likartad medan fibulorna i det samtida runt tvärsnitt är allenarådande på alla tidiga Tyskland/Frisland/Danmark har sidoknoppar fibulor i hela utbredningsområdet. Senare blir med runt tvärsnitt, som sällan eller aldrig sidoknoppar samgjutna med plattan populära, samgjutits med huvudplattan. Först under men den äldre tekniken används parallellt. 500-talet tycks seden att samgjuta knopparna Knoppar med plan undersida, alltså med med huvuplattan ha slagit igenom i det tysk/ halvcirkelformat tvärsnitt eller plana knoppar frisisk/danska området (Mortimer 1999:85). utmärker de yngsta formerna (Mortimer 27 uppåkrafibulor har huvudplatta och 1999:86). I England börjar samgjutning av minst en knopp bevarad. Knopparna kan i viss knopparna i sent 400 till tidigt 500-tal mån ge kronologiska hållpunkter. Av uppåkra-
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 47 Fig. 2. Korsformiga fibulor, fragment, U7188, 5698, 3640, 4620, 2976, 29197. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. fibulorna har har fyra haft separat gjutna plattan och lösa knoppar på spiralaxeln. I sidoknoppar, U330, 922, 1605, 11013, det samma grav hittades en Haraldstedfibula och är för övrigt just dessa fibulor som har knoppar en Nydamfibula. Brinch Madsen menar att med runt tvärsnitt. U922 är av en typ som de tre fibulorna är framställda någorlunda enligt Reichstein är en tidig form, C3/D1, samtidigt (Brinch Madsen 1975:127 ff.). med förekomst i Norge och Danmark. U1068, med halvsfäriska, samgjutna knoppar Den helt dominerande andelen har alltså klara har likheter med en fibula från Unter- haft samgjutna knoppar. Fibulorna med elbeområdet, daterad till 400-talet (Laux samgjutna sidoknoppar har knoppar med 1996:335, Fig. 276). halvrunt tvärsnitt, U1068, 1181,1622, 2280, Knopparnas utformning, och framför allt 2976, 3640, 4123, 4262, 7188, 10479, deras eventuella samgjutning med huvud- 10885, 29197 eller plana knoppar, U1272, plattan, ger sannolikt kronologiska indi- 1813, 1904, 3366, 3462, 4504, 4620, 5698, kationer men kan inte utan vidare användas 36596. U477 har profilerade knoppar med för datering av enskilda fibulor. Med utgångs- halvrunt tvärsnitt. punkt från Mortimers dateringar för det Stjernquist anger några korsformade nordeuropeiska materialet skulle en stor del fibulor från Göingeholm och Maglarp med av uppåkrafibulorna tillhöra 500-talet. Visst lösa knoppar på spiralen. Av fyndkom- stöd för detta kan Bodes dateringar av binationerna att döma tillhör de tidig folk- korsformiga fibulor från Schmalstede, Schles- vandringstid (Stjernquist 1961:29 ff.). I en wig ge. Bodes gruppering bygger på korre- nordjysk kvinnograv, daterad till omkring 400, spondensanalys av ett stort antal fibulor. framkom en korsformig fibula med en knopp Tendensen går tydligt här från runda eller med runt tvärsnitt, samgjuten med huvud- fasetterade knoppar och lösa knoppar på
48 BIRGITTA HÅRDH spiralaxlarna under första halvan av 400-talet II:Taf. 53:6). En nära parallell till Viarpfibulan till knoppar med halvrunt tvärsnitt, alla tre med dess enklare utformning kommer från samgjutna med huvudplattan i andra halvan Stößen, Kr. Hohenmölsen, i Mellantyskland av 400-talet till början av 500-talet (Bode (Schmidt 1961, Taf. 31 m). Den rombiska 1998:72). Som emellertid framgår av ovan foten förkommer också på fibulor av andra nämnda exempel förekommer samgjutna typer. En gotländsk fibula har t.ex. rombisk knoppar också tidigt i folkvandringstid och fot med profilerad avslutning som påminner anger möjligen snarare en mer rationell om U1622 (Nerman 1935, Fig. 60). Nerman framställning, sannolikt av fibulor i större placerar den i tidig folkvandringstid, VI:1. kvantiteter. Beträffande Uppåkrafibulorna bör Två fragmentariska fibulor från Smørenge det påpekas att även om samgjutning av (766x233) respektive Rytterbakken (750x121) sidoknoppar och halvcirkelformat eller plant på Bornholm har också liknande fot. Dessa tvärsnitt på knopparna, innebär ett förenklat fragment härrör sannolikt från armborst- gjutningsförfarande, är flera av dessa fibulor fibulor. tillverkade med stor omsorg med många Vid Vifots utgrävning på 1930-talet fram- ornamentella detaljer och uppenbarligen i kom en ansamling fibulor i ett hus som legeringar av hög kvalitet. uppenbarligen brunnit. Fibulorna betecknas En särpräglad fibula, U477 (Fig. 1), har som ett slutet fynd och har uppenbarligen profilerade knoppar både vid huvud och fot, legat i ett skrin (Vifot 1936:118, Fig. 10:1). vilket ger den såväl korsformigt huvud som Två av fibulorna är enkla korsformade med fot. Med definitionerna ovan hör den hemma trekantig fot. Båda har en rektangulär, något bland de korsformiga fibulorna. Knopparna avrundad huvudplatta och små platta knoppar är profilerade med plan baksida. Allt är samgjutna med huvudplattan. Flera likadana samgjutet. Jag har inte hittat några paralleller fibulor har kommit fram i Uppåkra under de till denna originella fibula. En atypisk senaste åren, som detektorfynd, U10885, korsfomig fibula, U5695, har gjutna sidoarmar U29003, eller vid utgrävning, antalet är nu och en trekantig fot. Den har en parallell i en sex nära nog identiska fibulor (Fig. 3). grav från Rinkaby, Skåne (Strömberg 1961:71, Liknande spännen är kända från andra delar Taf. 31:1). av Skåne (Strömberg 1961 II, Taf. 53:2, 4, 6) Foten på korsformade fibulor är ofta och typen är möjligen en skånsk variant, långsträckt med avslutning i form av ett kanske tillverkad i Uppåkra. Några besläktade ödleliknande djurhuvud. Denna utformning enkla korsformiga fibulor kommer från har U1605, 2280 och 4123. Det finns flera Västskandinavien och England (Reichstein fragment med samma utformning och en stor 1975, Taf. 25:1; 101:2, 3; 107:3; Nielsen del av dem kommer troligen också från 2000 II:50) liksom den ovan nämnda fibulan korsformiga fibulor, U299, 856, 1748, 3315, från Stößen. Dessa har samma typ av enkel 4119, 5424, 5755 11249, 37151. Sju fibulor huvudplatta och plana, samgjutna knoppar har triangulär fot, vilket är speciellt för medan formen på foten varierar. Uppåkra, se nedan. U1068, 2280, 2976, 4588, 4620 och 4119 U1065 och 1622 har rombisk fot med har alla ett karakteristiskt mönster på båge profilerad avslutning. Liknande utförande har respektive fot. Detta består av tvärgående en fibula från Viarp, Simris (Strömberg 1961 parallella linjer och mellan dem små ovala
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 49 Fig. 3. Sex korsformade fibulor. 2 från utgrävningen 1934, 1 från utgrävning 2001, U10885, 5689, 29003. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. eller spetsovala fördjupningar som går in från Uppåkras korsformiga fibulor kanten. Detta mönster, som inte alls är ovanligt Reichstein uppställer 63 typer av korsformig på korsformiga fibulor, har uppenbarligen fibula (Reichstein 1975:35ff.). Bode pre- gamla traditioner och förekommer på sen- senterar 30 olika varianter av huvud, 36 romerska lökknoppfibulor (Pirling 1979, Taf. varianter av bygel och 54 olika utformningar 80). Motivet är vitt spritt och finns också på av foten (Bode 1998:25 ff.). Trots denna armborstfibulor (Schulze-Dörrlamm 1986, omfattande presentation har det inte gått att Abb 3, 17, 21, 27, 101). Schulze-Dörrlamm placera mer än enstaka av Uppåkras fibulor i nämner också ett motiv av diagonalkors, som de etablerade typerna. De individuella varia- förekommer på foten till en del armborst- tionerna är uppenbarligen mycket stora. Av fibulor. Också detta motiv, som går tillbaka Reichsteins avbildningar framgår att uppåkra- på senromerska traditioner (Schulze-Dörrlamm fibulorna visar en generell likhet med fibulor 1986:683) uppträder på korsformiga fibulor i från Danmark och Sydskandinavien. Vissa Uppåkra och även på en del armborstfibulor. likheter finns mellan huvudplattor på några
50 BIRGITTA HÅRDH uppåkafibulor och Bodes grupper 3, 4, 5, 7, halvan av 400-talet och tidigt 500-tal har 10 och 12. Dessa varianter förekommer i däremot alltid en kort, halvcirkelformad bygel Västskandinavien, nordvästra delen av Konti- och en fot, som är betydligt längre än bygeln nenten och England (Bode 1998, Abb.7, 8, (Schulze-Dörrlamm 1986:594). Schulze- Karte 3-6, 8). Å andra sidan finns några Dörrlamms definition rör fibulor från området gemensamma drag hos en större del av väster om Rhen och söder om Donau men uppåkrafibulorna. Samgjutna knoppar, plana samma kriterier har använts också för fibulor eller med halvrunt tvärsnitt utmärker huvud- från Skandinavien och östersjöområdet (Bitner- delen av dem. Huvudplattan är vidare ofta Wróblewska 2001). avrundad istället för strikt rektangulär. Uppåkra- Drygt ett 20-tal uppåkrafibulor hör till fibulorna uppvisar därmed gjuttekniskt för- denna mycket heterogena grupp och flera har enklade former. Skälet kan vara att de är sena paralleller i den östskandinaviska kretsen, i tid, att fibulor från boplatser innehåller andra främst på Bornholm, U314, 757/780, 2037, former än fibulor från gravar eller att uppåkra- 3283, 3683, 4442, 4958, 5018, 6134, 6463, fibulorna representerar en lokal produktion i 7170, 7213, 7307, 10558, 10986, 28587, större serier med rationaliserad framställning. 28925, 37016, 37032, 37113, 37160, 37161, Det bör påpekas att även om formerna är för- 37162 (Fig. 4). enklade är många fibulor omsorgsfullt fram- U757/780 (två fragment hittade på något ställda, med fina detaljer och i goda legeringar. avstånd från varandra) är en stor armborst- Eftersom det finns en liten grupp mycket fibula med vulstornering på fot och båge. enhetliga korsformade fibulor, som också har Foten är avbruten och har alltså fortsatt ett paralleller på andra platser i Skåne, är det rim- stycke utanför nålhållaren. Fibulor med ligt att anta att vi här ser en begynnande serie- vulstornering på fot och båge fick utbredning produktion av fibulor med Uppåkra som bas. över hela fria Germanien i 400-talet (Schulze- Dörrlamm 1986:681). Fibulor med vulst- ornering på hela bågen förkommer öster om Armborstfibulor (crossbow brooches) Östersjön och även på Gotland (Nerman Medan den korsformiga fibulan är utmär- 1935, Taf. 9:67; Bitner-Wróblewska 2001, kande för de västra delarna av Skandinavien Pl. V:7, XXIV:2). och Nordjöområdet är olika former av arm- Den vulstornerade, långa foten är ett borstfibulor typiska för Östskandinavien, typiskt drag på Bornholm, vanligen i kom- Bornholm, Öland och Gotland, liksom för bination med kort nålhållare. U5018, 28925 områdena öster och sydöst om Östersjön. och 37162 alla med lång, smal och vulst- Armborstfibulan är en vitt utbredd typ men ornerad fot ansluter sig väl till typen Schön- lång varaktighet. För att skilja ut de folk- wartling/Skowarcz, som i övrigt finns på vandringstida fibulorna från äldre varianter Östersjööarna, Bornholm och med en påtaglig använder sig Schulze-Dörrlamm av propor- koncentration sydöst om Östersjön (Bitner- tionsförhållandet mellan bygel och fot, vilket Wróblewska 2001, Fig. 3). U3283 har samma genomgripande förändrades vid början av typ av fot men en något bredare och stämpel- Reihengräberzeit. Fibulorna från sen kejsartid ornerad båge. U5018 har den långa vulst- uppvisar med få undantag en lång, flack bygel ornerade foten men en liten fyrkantig platta och en kort fot. Fibulor daterade till andra närmast nålfästet är ett särdrag. U37160
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 51 Fig. 4. Armborstfibulor, U37162, 4442, 3283, 6463, 7307, 7170, 4958, 314, 37160, 28587, 757, 10558, 3683. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. ansluter också till gruppen. En fibula från platta mitt på bågen. U6463 är mycket utgrävningen 1934 med långsträckt fot och välbevarad och har nål och spiralkonstruktion en knopp ovan nålfästet anknyter klart till kvar. U 28587 är ett mycket välgjort exemplar bornholmska typer (Strömberg 1961 II, Taf. av, uppenbarligen, en god legering. U6463 54 2a; Stjernquist 1996, Fig. 12; jfr Jørgensen och 28587 har ornering av instämplade cirklar 1994a, Abb. 122:19). En fibula av samma typ med en punkt i medan de övriga två har ett kommer från ett gravfynd i Gårdlösa (Stjern- instämplat kryss på det fyrkantiga partiet på quist 1993 II, Pl. XCIV:1). bygeln. Fibulorna har stora likheter med U6463, 28587, 37113 och 37161 är små, bornholmska exemplar från Sandegård- och kompakta fibulor med en fyrkantig ornerad Smørengeboplatserna på Bornholm.
52 BIRGITTA HÅRDH U4442, också med ett plant fyrkantigt i Ostpreussen (Åberg 1919, Figs. 45-48). parti mitt på bågen, anknyter till former från Schulze-Dörrlamm anger även en sydväst- Bornholm och Östersjöområdet. Den rombiska europeisk grupp armborstfibulor med trian- foten finns också på Bornholm. Det plana, gulär fot (Schulze-Dörrlamm 1986:652 ff.). kvadratiska partiet mitt på bygeln, före- Två små armborstfibulor, U4958 och 7170 kommer frekvent på fibulor öster om Öster- har båda foten formad som två motställda sjön, t.ex. på fibulor med stjärn- eller spiraler. Båda är stämpelornerade, den första spad-formad fot (Bitner-Wróblewska 2001). På med linjer och små trianglar, den senare med Born-holm förekommer det på armborstfibulor. små halvmånar. De anknyter närmast till typ U3683 har vulstornament på bågen och Ozingell (Schulze-Dörrlamm 1986:619 f., en långsträckt fot, som avslutas med en rund Abb. 27). Uppåkraexemplaren är kortare och skiva. Också för denna finns paralleller i östra har kortare fot. Otzingelltypen finns i ett fåtal Östarsjöområdet inklusive Bornholm (Nerman exemplar i England och på Kontinenten. 1935, Taf. 9:65; Klindt-Jensen 1957, Fig. 86:1, Fibulorna kan också jämföras med Sätra, Åberg 1923, Figs. 227-228). En likadan fot Gärdslösa (Åberg, 1923, Fig. 220). Dateringen har fragmentet U4676. En korsformig fibula ligger omkring 500. Också på Kontinenten från Skåne u.f. har likaså en rund platta som av- finns små fibulor med bandformig båge och slutning på foten. Strömberg framhåller överens- volutavslutning på foten (Schmidt 1961, Taf. stämmelser med bornholmskt material för detta 30:c). Foten liknar den på en fibula från element (Strömberg 1961 I:92 f.; II Taf. 53:1). Ruuthsbo, Bjäresjö, Skåne U 2037, U7213 och 7307 har foten avslutad som ett ödlehuvud. U 2037 har också ett plant fyrkantigt parti med stämpelmönster Fibulor med rektangulär huvudplatta mitt på bygeln. De två fibulorna U7213 och U4925 har rektangulär huvudplatta och 7307 är mycket lika varandra. Armborstfibulor spadformig, halvrund fot. Bågen har rombiskt från bornholmska Sylten, Ibsker och Smør- mittparti. Fotens form kan ange samband enge, Vestermarie har liknande fot. Armborst- med områdena öster om Östersjön. Kombi- fibulor med ödlehuvud är också kända t.ex. nationen rombisk båge och spadformad fot är från Litauen (Bitner-Wróblewska Pl. LIII:1- också utmärkande för en sydvästnorsk typ 2, LVI:2). från sen folkvandringstid (Jørgensen 1994, U6134 liknar typ Ruutsbo, Slizany eller Fig. 122:16, 20). U11254 har en liten rektan- Kiev, olika typer av armborstfibulor med rombisk gulär huvudplatta. Den liknar en fibula från fot, definierade av Schulze-Dörrlamm. Dessa Lunde, Lister (Åberg 1924, Fig. 53) men har har en vid utbredning i Väst- och Östeuropa också stora likheter med en rad kontinentala samt en skandinavisk anknytning. Dateringen fibulor, som har knoppar runt plattan och vars för denna gruppen ligger enligt Schulze-Dörr- fot slutar med ett djurhuvud. Om uppåkra- lamm kring mitten av 400-talet (Schulze- fibulan haft knoppar är ovisst och dess fot har Dörrlamm 1986:524 ff., 655f.). Armborst- en rundad avslutning (jfr t.ex. en fibula från fibulor med rombisk fot finns också i Hørup, Magdeburg, GHA XII, 42a). U11342 är en Själland (Sørensen 2000:25, Figs. 56, 57). miniatyrfibula, endast 26 mm lång (Fig. 5). U10558, 10986, 37032 har alla en trian- Ett par relieffibulor av ungefär samma format gulär fot. Detta är ett drag som är väl företrätt men med halvrunt huvud kommer från en
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 53 och rombisk fot med föregångare i romersk järnålder (Klindt-Jensen 1957:144, Fig. 86:9).
Fibula med rombiskt huvud Fragmentet U7047 stammar från en liten armborstfibula med rombiskt huvud. Fibulor med rombiskt huvud förekommer på Öland och Gotland (Åberg 1923, Fig. 226; Jørgensen 1994a, Abb. 122:10-11). Hur foten på uppåkrafibulan varit utformad är omöjligt att uttala sig om då variationsbredden inom Fig. 5. Fibulor med rektangulärt huvud, U11254, gruppen är mycket stor. 11342, 4925. Foto B. Almgren, LUHM.1:1. grav i Basel-Kleinhünigen (Haseloff 1981, Fragment med runt huvud Abb. 88). U4476, slutligen, är en praktfibula, U1317 kommer från en fibula med rund huvud- som kommer att behandlas nedan. platta med tre tungformiga utskott. Plattan är stämpelornerad med koncentriska cirklar. Frag- mentet har stora likheter med ett par väst- Fragment med rektangulär huvudplatta europeiska exemplar, en fibula från departe- U1920 och 37360 är små, fragmentariska mentet Somme (Åberg 1922, Abb.99) och en fibulor med rektangulär huvudplatta ornerad från nedre Elbeområdet (Laux 1996, Abb. 276). med instämplade cirklar med en punkt i. Ett par fibulor från en grav i Frénouville, Calvados, Frankrike, från sent 400- till första halvan av Fragment med halvrund huvudplatta 500-talet, har rektangulära huvudplattor i U2267 är en del av en liten välgjord fibula likartat utförande och samma slags ornering med ornamentella detaljer och uppenbarligen (Franken 1996:850 f.). gjord i en legering av hög kvalitet. I form och U9929, 10862, 11102 är också fragment storlek ansluter den sig till de små relief- med rektangulär huvudplatta. De klassas här fibulorna med halvrunt huvud från Uppåkra som relieffibulor och behandlas nedan. och Gårdlösa (se nedan).
Fibula med halvrund huvudplatta Fragment med flikig, korsformig huvudplatta U4052 är en liten armborstfibula med halv- U4668 har västeuropeiskt ursprung. Typen rund, stämpelornerad huvudplatta, räfflad ”small-long brooches” har sitt huvudsakliga bygel och tvärt avskuren fot, som är bredast utbredningsområde i England och Nord- vid avslutningen. En parallell till denna är en västtyskland (t.ex. Bode 1998, Taf. 11, 17, fibula från Bøgebjergkullen, Bornholm som, 35). Ett par exemplar av typen har hittats på enligt Klindt-Jensen, tillhör en grupp born- den nordjyska Sejlflodboplatsen (Ringtved holmska fibulor med halvrund huvudplatta 1991:57; Nielsen 2000 II:150).
54 BIRGITTA HÅRDH Fig. 6. Fragment av främmande ursprung, U2267, 1609, 37360, 1920, 4668, 1317. Foto B. Almgren, LUHM 1:1.
Fragment med rombisk fot rundlarna sitter för nära bygeln för att foten U34, 305, 934, 1332, 1647, 3360, 3950, ska kunna kallas rombisk. Fragmentet antyder 4446, 4927, 4988, 6080, 28732 är alla att den möjligen vidgar sig under rundlarna. I fragment med rombisk fot. Som framgått ovan så fall skulle den kunna jämföras med de ovan kan rombisk fot förekomma på olika typer av nämnda fibulorna från Frenouville, Calvados fibulor och det går inte att avgöra från vilken (Franken 1996:850-51). Foten är stämplad med typ av fibula ett enskilt fragment stammar. koncentriska cirklar och små halvmånformiga U1068 och1622 är korsformiga fibulor med intryck. En korsformig fibula från Sejlflod har rombisk fot medan U314, 4442 och 6134 är en fot som ansluter till dessa, rombisk med armborstfibulor med rombisk fot. U3950 är två rundlar bevarande (Nielsen 2000 II:106). foten till en relieffibula, ett s.k. fågelfrisspänne, som kommer att behandlas nedan. Fibulor med rombisk fot finns bl.a. på Fragment med ödlehuvud Bornholm (Klindt-Jensen 1957, Fig. 86:3) En stor andel folkvandringstida fibulor har och på Öland (Åberg 1923, Figs. 223, 224, en långsträckt fot med avslutning i form av 225) eller vid nedre Elbe, se ovan. U305 har ett djurhuvud, ofta påminnande om en ödla. en triangulär-rombisk fot, bredast vid bygeln. U856, 1748, 1951, 3315, 4119, 4588, 5424, Den är försedd med tre rundlar med in- 5755 och 37151 har alla denna utformning. stämplade koncentriska cirklar. Ett liknande Fragmenten kommer sannolikt till stor del från fragment kommer från Nr. Brændesgård, korsformiga fibulor, U 3315 och 4119 visar t.ex. Bornholm (Klindt-Jensen 1957, Fig. 86:4). båda så stora likheter i utformning och kvalitet En uppfattning om hur fibulan kan ha sett ut med U4123 att ett samband är troligt. Armborst- ger en fibula från Repplinge, Öland (Åberg fibulor kan emellertid också ha ödlehuvud 1923, Fig. 229). U6080 är en oornerad fot av som avslutning på foten, t.ex. U7213, 7307 samma typ. Till fibulorna med tre rundlar på och 2037. Armborstfibulor med djurhuvud- foten ansluter sig fragmentet U5406, även om avslutning förekommer också på Bornholm.
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 55 Fig. 7 Relieffibulor, U11102, 9929, 10862. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1.
Fragment med profilerad fot. är två delar av en nästan komplett fibula. De U36761 är en lång räfflad fot med lång övriga är mindre fragment (Magnus 2001, nålhållare. Den anknyter till armborst- Fig. 9, 10). fibulorna med räfflad fot U757/780, U 5018, Under utgrävningarna 1999 framkom en 28925 och 37162, som emellertid alla har stor förgylld relieffibula. Den tillhör en tidig kort nålhållare. Detta kan tyda på att frag- grupp relieffspännen från Skåne, ornerad i mentet kommer från en något äldre fibula. Nydamstil och med starka band till Danmark. Dess närmaste parallell är den ena relieffibulan från Grönby, Skåne (Magnus 2001:175 ff.). Fragment med triangulär fot U242/6035 är fragment av en spiral- U1424 och 3391 har en fot som vidgar sig ornerad och förgylld silverfibula. Huvud- utåt och är tvärt avskuren. Typen av fot plattan är halvrund och foten har sannolikt ansluter till såväl korsformiga fibulor av den varit oval. Liknande fibulor är kända från typ som är väl företrädd på Uppåkra men Skåne, Bornholm och Själland (Åberg Fig. också till armborstfibulor. 51, 52, Voss 1955, Fig. 16, Magnus 2001, Figs. 4, 5). Magnus betecknar uppåkrafibulans ornamentik som Nydamstil och pekar också Fragment med tvärbalk på foten på en parallell från England, av Bakka beteck- U1609 är en del av en s.k. ”Schlusskreuz”- nad som skandinavisk (Magnus 2001:182 f.). fibula, som har en liten tvärställd balk längst Besläktad med denna är huvudplattan till en ut på foten. Detta är en baltisk form, som liten silverfibula med halvrunt huvud med också är företrädd på Bornholm (Åberg volutmönster, U792. Också denna har orna- 1919:120 ff, Figs. 174-179; Bitner-Wróblewska mentik i Nydamstil (Magnus 2001:183 f.). 2001, Pl. IV:4). Fibulan har en parallell från Gårdlösa, Skåne, daterad till 400-talet (Stjernquist 1993 III:34, Fig. 10). Ett fragment av en besläktad fibula i Fragment av relieffibulor brons kommer från Ibsker, Bornholm 789x Fragment av nio förgyllda relieffibulor i brons 573. Dessa små fibulor är utmärkta exempel eller silver med gjuten ornamentik är typiska på hur svårt det är att avgöra proveniens för prestigeföremål, U542, 792, 242/6035, 3950, ornerade föremål från tidig folkvandringstid. 4985, 6581, 9929, 10862, 11102 (Fig. 7). De har goda paralleller i Sydskandinavien, Eng- Kvaliteten är i regel mycket hög. U242/6035 land och i sydöstra Europa, i Ungern och på
56 BIRGITTA HÅRDH Krim (Voss 1955, Fig. 16; Klindt Jensen 1957, visar likheter med denna förekommer i såväl Fig. 75; GHA, Figs. IV:7d-e, IV:10a, V:28 c). Norden (Nissen Fett 1941:49) som på Konti- Typen betecknas av Voss och Bakka som sydöst- nenten (Behm-Blancke 1973, Abb. 82). skandinavisk (Voss 1955, Bakka 1958:9). U29027 är en stor, lös knopp till en U9929 är fragment av en liten relieffibula relieffibula i silver. av förgyllt silver med rektangulär, spiralornerad huvudplatta. Bygeln är ornerad med ett ribbmönster som anknyter till några stora Förgyllda fibulor med inlagda stenar själländska relieffibulor (Haseloff 1981, Taf. En grupp små fibulor och beslag eller hängen 24, 25). Den är av hög kvalitet och kan kanske är förgyllda, eller försedda med guldbleck och associeras med små kentiska relieffibulor. har inlagda stenar, vanligen granater. Hit hör U4985 är ett fragment av en relieffibula i sil- först och främst en grupp på fem s.k. ver, bestående av den bandformiga bygeln och ”Dreirundelfibeln”, två hela och tre fragment, en del av foten med en dekor av parallella linjer. U679, 2277, 3208, 4454, 6747 (Fig. 8) U10862 är den rektangulära huvudplattan (Hårdh 2002, Fig. 6). Dessa är isolerade i och en del av bygeln med hälften av en Skandinavien, inga paralleller är kända ryggknapp till en relieffibula av förgylld brons. härifrån. Den likarmade formen med ändar Den rektangulära plattan är relativt smal och avslutade med tre rundlar kan förknippas indelad av ett rätvinkligt listverk. Den ansluter med mellantyska fibulor med en utbredning till mellansvenska och norska relieffibulor. En från Thüringen till Frisland och även till god parallell utgör en fibula från Börtnes, England. De visar ett par tydliga koncen- Hallingdal (Åberg 1924, Fig. 74 och 90). trationer till Thüringen och Rhenhessen. Hela Fragment av ett stort, likarmat relief- gruppen hör till andra hälften av 400-talet spänne, U6581, har en röd infattad sten. och tiden kring 500 (Behm-Blancke 1973, Fragmentet är av kopparlegering och fibulan Abb. 110, 111; Jahresbericht 1986:846 f., har troligen varit förgyllt. Den tillhör en typ Abb. 34). De kontinentala fibulorna har som med utbredning främst i östra Sverige och regel en rak båge med parallella sidor medan Finland (Magnus 2001:182, Fig. 9). fyra av uppåkrafibulorna har en båge som är Foten till ett s.k. fågelfrisspänne, U3950, kraftigt utsvängd på mitten. Den stämpel- är ett kvalitetsstycke med paralleller främst på ornerade och förgyllda fibulan U2277 en har Öland och Bornholm (Näsman 1984b, Taf. mycket god parallell i fibula från Farsleben, 13:1,4). Fibulan av kopparlegering har haft Wolmirstedt. Denna betecknas av Schmidt en förgylld framsida och vitmetall på baksidan. som en särform (Schmidt 1961:130) medan U542 är ett förgyllt fragment från en fibula Behm-Blancke menar att den är skandinavisk, ornerad i Stil I. Den har, enligt Magnus, dock utan att närmare ange skäl för detta främst norska paralleller (Magnus 2001:183). (Behm-Blancke 1973:70 f.). Påtagliga likheter Ett annat kvalitetsarbete är ett fragment med uppåkrafibulorna visar också ett fibulapar av en förgylld silverfibula med geometrisk från Weimar, Nordfriedhof, (Merowingerzeit ornamentik och gjutna, pånitade knoppar, 1995, Taf. 9). Uppåkrafibulorna av Drei- U11102. Raden av knoppar är enligt Nissen rundeltyp visar otvetydigt samband med Fett typisk för tidiga skandinaviska relief- kontinentala fibulor medan det däremot är fibulor (Nissen Fett 1941:49). Fibulor som svårt att påvisa om de verkligen importerats.
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 57 Fig. 8. Fem ”Dreirundelfibeln”, U4454, 679, 6747, 2277, 3208. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1.
Tekniskt sett visar de på kontinental hantverks- Pannonien. Den dateras till 500-talet (Bóna tradition i och med att nålfästena består av 1956; Werner 1962:43 ff.). två tappar. Skandinaviska fibulor har vanligen Ett ovalt spänne med guldcloisonné, U4943, nålfästen av enkel tapp (Näsman 1984:64 samt (Hårdh 2002, Fig. 5; Hårdh 2003, Fig. 7) har egna iakttagelser). Flera mellantyska ”Drei- en nära parallell från Trier. Denna har upp- rundelfibeln”, däribland den ovan nämnda fattas som ett italienskt arbete. Typen antas från Farsleben, har emellertid enkla fäste- vara donauländsk och spridits till frankiskt tappar. Detta gör frågan om gruppens pro- område via langobarderna. Den dateras till veniens komplicerad men den måste lämnas 500-tal eller omkring 600 (Böhner 1958:100 f., öppen tills boplatsmaterial från Thüringen Taf. 18 och cit. lit.). Det har också en god blir frekventare. 2) Det förhållandet att uppåkra- parallell i Gudme (Jensen & Watt 1993:197). materialet innehåller såväl hela som fragment Ett litet ryggknappspänne, av brons med av typen är anmärkningsvärt och bör vara ett guldbleck och granater, kan vara ett skandi- tecken på personliga och direkta kontakter naviskt arbete, U4476. Formen anknyter till mellan Skåne och Mellantyskland. de betydligt större ryggknappspännena och Ett par s-formade fibulor är särskilt värda det kan vara värt att påpeka att i hela gruppen att uppmärksammas i detta sammanhang. små granatspännen från Uppåkra är det bara U3494 tillhör en grupp fibulor med utbred- detta enda som har enkel fästetapp (Branca et ning i Italien och Sydtyskland upp till Rhen- al. 1999, Fig. 5; Hårdh 2002, Fig. 5; Hårdh Main. Norr därom har denna typ tidigare inte 2003, Fig. 7). påträffats. U 2660 tillhör en typ, Schwechat- Pallersdorf, med vidare utbredning. Den förekommer i norra Frankrike, Sydtyskland, Fibula eller beslag med kvinnofigur det langobardiska Österrike, Ungern, Slo- U2677 är ett fragment med ett motiv som venien och Norditalien. Olika förslag har anknyter till guldgubbar/gummor. Det visar framförts angående dess ursprung, gallo- ett litet kvinnohuvud i profil med ett stort romerskt eller östmerovingiskt område. Den ryggknappspänne under hakan (Fig. 9). På har uppfattats som langobardisk och är, enligt baksidan finns två tappar till nålfäste eller Werner, en av de vanligaste fibulaformerna i fastsättning på något annat sätt.
58 BIRGITTA HÅRDH hantverket. Den kompletta fibulan, som framkom i utgrävning 1999 har skånsk an- knytning och är sannolikt tillverkad i regionen. Detsamma kan mycket väl vara fallet för flera av relieffibulorna. Den lilla gruppen förgyllda, granatbesatta fibulor utgör ett exotiskt inslag. En mot- svarande samling är inte känd från någon boplats i Skandinavien i övrigt, möjligen med Fig. 9. Fibula eller beslag med kvinnofigur, U2677. undantag för Gudme. Här bör det övervägas Foto B. Almgren, LUHM. 2:1. om de kommit tillsammans med sina bärare eller om de är tecken på att främmande hant- Fibulorna, sammanfattning verkare verkat i Uppåkra. Intressant i samman- Fibulorna från folkvandringstid utgör en hanget är det lilla ryggknappspännet, tillverkat synnerligen heterogen grupp och visar på i skandinavisk form men i övrigt klart inspi- kontakter i olika riktningar. De två största rerat av kontinentala utsmyckningstraditioner. grupperna utgörs av korsformiga fibulor och armborstfibulor. Den första gruppen förankrar Uppåkra i en västeuropeisk tradition med Agraffer och prydnadsknappar tyngdpunkt i Västskandinavien, den nord- Agraffer och prydnadsknappar är en grupp västra delen av Kontinenten och England. som tidigare ansetts ha en mellanskandinavisk Armborstfibulorna visar Uppåkras anknytning utbredning från södra Norge till Finland. till Östersjöområdet, främst till Bornholm, Under de senaste åren har metallföremål från Öland och Gotland men också till baltiskt boplatslager i stor utsträckning kommit fram område. Påtaglig är blandningen av olika i Sydskandinavien, vilket helt förändrat den element på fibulorna där olika varianter av tidigare spridningsbilden. En grav från romersk t.ex. huvud och fot har kombinerats tämligen järnålder, utgrävd i Hjärup strax väster om fritt. Dessa individuella kombinationer för- Uppåkraboplatsen, innehöll bland annat rester svårar, som ovan nämnts finkonologiska av läder med bronsknappar i anslutning till studier av fibulorna. Å andra sidan ger de en den gravlagdes armar. En av dessa knappar är möjlighet att spåra den komplexa väv av bevarad, försedd på ovansidan med en punkt kontakter som resulterat i fibulornas ut- och en cirkel (Runcis 1998, Fig. 27). Den formning. Både korsformiga fibulor och anknyter till knapparna från Uppåkra men armborstfibulor finns som såväl hela exemplar har inga exakta paralleller som fragment. Det är rimligt att båda typerna Från Uppåkra är nu 8 agraffer och pryd- framställts lokalt, beträffande de korsformiga nadsknappar kända (Fig. 10). Detta överens- till och med i någon form av serieproduktion. stämmer väl med nya fynd från Bornholm En tydlig kategori är relieffibulor i brons där sådana hittats bl.a. i Ibsker. Även om det eller silver, vanligen förgyllda. Huvuddelen av finns agraffer av mycket varierande kvalitet, dem har en skandinavisk, eller sydskandinavisk från enkla till mycket utarbetade, står det klart förankring. De flesta är fragmenterade och att detta inte var något var och en ägde (Hines utgör uppenbarligen material för metall- 1993:90). Av exemplaren från Uppåkra är en
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 59 Fig. 10. Agraffer och prydnadsknappar, U3035, 3568, 4619, 28996, 5840, 28962, 845. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. av guld, U3035, en av förgyllt silver, U845, lärt mittparti har stora likheter med en knapp och tre av förgylld kopparlegering, U3568, från Kymlinge, Spånga (Hines 1993, Fig. 60). 5840, 28996. Ett fragment har pålagt guldbleck U3568 är en välvd knapp indelad med lister längs kanten, U28986. Uppåkraknapparna i fyra fält och med ett profilsett ansikte i vart fält. tillhör alla Hines grupp B. Två runda förgyllda Hines redovisar en typ av knappar med profil- agraffknappar har räfflade sidor och kraftigt ansikten men då handlar det om plana knappar inskuren ornamentik, U845 och U5840. med ett enda ansikte. Denna knapp tycks där- U5840 tillhör en distinkt grupp som Hines med vara en kombination av två av Hines typer. kallar penannular buttons. Dessa är främst kända från det svenska fastlandet från Skåne Hängen till Jämtland och vidare till Österbotten. Paral- leller till Uppåkraknappen finns t.ex. i Sjörup- Silverhänge med ormmotiv fyndet, från Lovö, Helgö och i Högomgraven Ett närmast runt hänge av silver med en för- (Hines 1993:19 ff., Figs. 33, 34; Ramqvist gylld ornamentik i relief föreställande två ormar, 1992, Plate 65b, 66). På Helgö har gjutformar U1266, visar i tekniskt avseende, förgyllt silver till typen framkommit (Lamm 1972:79). och stämpelornamentiken, anknytning till U28962 är en enkel knapp med plan ovan- Sösdalafyndet och föremål i sösdalastil. Fram- sida, ornerad med koncentriska cirklar. Den ställningen av de slingrande ormarna har nära tillhör en liten grupp, som enligt Hines har paralleller i träarbete från mossofferfynden spridning från Norges västkust till Österbotten från Nydam och Vimose. Hänget har behand- (Hines 1993:23) lats utförligt i tidigare publikationer (Bergqvist U3035, U3568, U4619 och U28996 till- 1999; Hårdh 1999, 2001, 2002). hör en grupp som Hines kallar välvd (domed). U4619 med fyra knoppar i fyra fält åtskilda av ribbor har paralleller i Södermanland, Peltaformat hänge Uppland och Österbotten (Hines 1993, Fig. Ett litet fragment i silver är uppenbarligen 58). U3568 i guld och 28996 i brons har rester av ett peltaformat hänge, U 3852 (Fig. vardera tre knoppar, Hines anger paralleller 11). Öglan saknas. Hänget har ett bevarat från Uppland. Särskilt U28996 med triangu- rovfågelshuvud i profil och har sannolikt haft
60 BIRGITTA HÅRDH ytterligare ett så att formen blir symmetrisk. Hänget ansluter till en grupp peltaformade hängen som de från Sösdala, Vennebo och Fulltofta, som dock är betydligt större än hänget från Uppåkra. Ett litet hänge i guld från Kvarmløse, Holbæk påminner i form och storlek om uppåkrahänget (Lund Hansen Fig. 11. Peltaformat hänge av silver, U3852. Foto 1970, Fig. 3). Ett något större och rikare ornerat B. Almgren, LUHM. 2:1. silverhänge har framkommit i en grav i Sejlflod (Nielsen 2000 II:54). Både Kvarmløse- och kapselberlock från Dragsbjerg, Fejø, av brons Sejlflodhängena framkom i rika kvinnogravar, med rester av cloisonné är också ett detektor- i båda fallen tillsammans med silverblecks- fynd (AUD 2000:276 f.). fibulor. De större exemplaren hör samman Berlockerna är vanligtvis tillverkade av med hästutrustningar medan de små är kopparlegering och kan vara utformade på kvinnosmycken. Ett exemplar från Høstentorp olika sätt. Somliga har uppenbarligen haft ligger storleksmässigt mitt emellan de två inläggningar av annat material på framsidan. grupperna (Voss 1955, Fig. 6; Nielsen et al. Vissa är ihåliga, så att något kan ha stoppats 1985:91 ff.; jfr Hårdh 1999). in i dem. Sannolikt är det fråga om bok- amuletter, på vissa av dem syns ”bladen” tydligt längs smalsidorna. Samtidigt kan de ha varit Granatbesatt hänge behållare för någon form av reliker. Ett beslag eller möjligen hänge i guldcloisonné, Vid utgrävningen 2001 framkom en kapsel- U 9778, har haft ett mycket stort antal grana- berlock i massivt silver med förgyllning. På ter av vilka 13 stycken är kvar (Hårdh 2002, ena sida har den två djupt inskurna voluter i Fig. 5). Det har paralleller i den ostrogothiska karvsnitt. På baksidan finns två triangulära skatten från Domagnano, San Marino från förgyllda partier. Hänget är tydligt utformat sent 400- eller början av 500-talet (GHA:426 som en liten bok med rundad rygg och kraftiga f., Fig. X2g) och i den merovingiska högstatus- pärmar. Kvaliteten på arbetet är mycket hög graven under Kölnerdomen från 500-talet (Fig. 12). Material, ornamentik och utförande (Müller-Wille 1996, Abb. 153). Uppåkra- är helt jämförbart med föremål ur Sjörup- smycket är äldre än hänget från Kölnerdomen fyndet. I detta fynd återkommer en bestämd och något grövre utfört (muntl. B. Arrhenius). uppsättning spiraler och voluter. Samma motiv som på uppåkraberlocken finns på exempelvis ett par silversöljor och på beslag (Salin 1904, Kapselberlocker Figs. 383, 388, 389). En grupp på 19 fyrkantiga kapselbelocker är En berlock i guld med inläggning av mycket svåra att tidsfästa då de saknar granater av hög kvalitet, U4733, ansluter till väldaterade paralleller. Goda paralleller till övriga gulcloisonnéföremål och kan utgöra Uppåkras kapselberlocker har kommit fram en anvisning om gruppens kronologiska ställ- som detektorfynd på Bornholm men tyvärr ning. Den är också ett tydligt exempel på en utan daterande kontext. De har hittats på bokimitation, tre smalsidor är räfflade, sanno- boplatser men så vitt jag vet inte i gravar. En likt en framställning av bokens blad medan
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 61 Fig. 12. Kapselberlock, påträffad vid utgrävning 2001. Foto B. Almgren, LUHM. 2:1. den färde sidan utgör bokryggen (Branca m. fibulor från Uppåkra (Hårdh 1999, Fig. 8). fl. 1999:62, Fig. 6). Också U4667, som är en U4771 är en patris för tillverkning av press- tämligen enkelt utförd berlock i brons har bleck i form och format motsvarande kapsel- smalsidor som imiterar bladen i en bok. berlockerna. Den har djurornamentik av Ett depåfynd från Hög Edsten, Kville i vendeltida typ. Om den använts för fram- Bohuslän innehåller en kapselberlock i form ställning av dekoration till kapselberlocker av en bokamulett med ”blad” längs tre utgör den ett belägg för typens fortsatta smalsidor och spiralornamentik. Fyndet inne- existens in i vendeltid. Två patriser av liknande håller i övrigt ringar, pärlor och spirallagda tenar typ är kända från Gudme respektive Neble. och tre guldgubbar, allt av guld samt en svärds- Dessa dateras till vendeltid (AUD 1986:163). knapp med almadininläggningar. Kville- Corsten diskuterar en grupp tidigmedeltida skatten innehåller dessvärre inga föremål som bokformiga hängen, däribland det från kan dateras annat än inom vida kronologiska Kvilleskatten. Han hävdar att under 500 - ramar. Kapselberlocken kan enligt Arbman 800-talen var det vanligt att bära bokformade vara import från Västeuropa. Arbman föreslår hängen. Corsten refererar till Johannes Chry- att kvilleskatten kan vara nedlagd inemot sostomos (344-407 e.Kr.) som nämner bruket mitten av 500-talet medan Arrhenius för att bära ett evangeliarium vid halsen. Han kvilleskattens svärdsknapp till gruppen yngre uppfattar alltså hängena som kristna amuletter, kittcloisonné, daterad efter graven i kölner- en miniatyrcodex, som förväntades ge sin domen till sent 500-tal (Arbman 1950; bärare skydd och hjälp (Corsten 1991). Guld- Arrhenius 1970:152) cloisonnéhänget från Uppåkra anknyter fak- De enkla berlockerna i brons har uppen- tiskt i sin färgsammansättning till Wulfilas barligen en tillverkning som sträcker sig in i Codex Argentus, i purpurfärgat pergament vendeltid. De kronologiska hållpunkterna är och med skrift i guld och silver. få. U9818 har en ornamentik av U-formiga stämpelintryck med upphöjda punkter. Denna stämpeltyp är känd i folkvandringstid, bl.a. Nålar från guldhalsringar, bl.a på ringarna från En grupp nålar med fågelhuvud dateras till Skabersjö och Flackarp (Strömberg 1961 II, folkvandringstid (Nerman 1940). De för- Taf. 57 1-2) men förekommer också på vendel- knippas med aristokratiska miljöer (Cedergren tida fibulor, t. ex. på en grupp näbbformiga denna volym).
62 BIRGITTA HÅRDH Sölja boplatsen, som även är rik på bitguld. Här är En sölja med rektangulär bygel och fästet i det rimligt att överväga om guldet till en del form av ett djurhuvud, U4117, har flera kan ha fungerat som betalningsmedel (Watt paralleller bl.a. på Sejlflodgravfältet (Nielsen 1991:100). 2000 II, 48, 49, 137). Djurhuvudet är av Frågan är vilket behov av vikter och vikt- samma typ som ofta utgör foten på fibulor, system som kan ha funnits i Uppåkra i den särskilt korsformade (Fig. 13). aktuella perioden. En hel del guldföremål och andra prestigebetonade föremål har hittills framkommit i Uppåkra men däremot inga solidi. De guldtenar och bitar av bitguld, 43 stycken, som hittats kan ju inte dateras även om det är rimligt att en del av dem, kanske de flesta, stammar från folkvandringstid. Guld- Fig. 13. Sölja, U4117. Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. tenar och små guldstycken har hittats i stolphål och väggrännor tillsammans med guldgubbar i det hus som grävts under 2001-2002. Guld- Cylinderformade vikter tenarna kan, liksom viktloden, vara ett uttryck Flera forskare har diskuterat möjligheten av för betalningsmedel eller guldsmedshantverk. att normerade viktsystem tillämpats redan i Patriser till guldgubbar och en degel med folkvandringstid. Från Uppåkra kommer ett guldspår utgör belägg för guldsmedshantverk. stort antal cylinderformade vikter i bly eller kopparlegering. Formen har använts under en stor del av järnåldern och är svår att datera Vapendelar närmare. Gustin har, av materialet från Lunde- Ett avlångt stycke järn kommer uppenbarligen borg och Helgö, dragit slutsatsen att bara ett från ett svärdshandtag, U28726. Det har mindre antal vikter cirkulerade i tiden före kvadratiska granater innefattade i cellverk av vikingatid och att materialet eventuellt ökar silver och med våffelbleck i guld. Kvaliteten med tiden (Gustin 1999:251). är mycket hög (Fig. 14). Typen är en tysk Från ett folkvandringstida gulddepåfynd Goldgriffspatha av typ Flonheim-Gültingen från Havredal, Viborg kommer en cylindrisk (vänligen meddelat av B. Arrhenius, se även vikt, hel men litet korroderad, med en vikt på Arrhenius 1970:117). 4,545 g, vilket nära svarar till solidusvikten (Fonnesbech-Sandberg 1988:148). Detta kan tala för normerade viktsystem i Sydskandi- navien under folkvandringstid. Fonnesbech- Sandberg menar att en viktenhet, i anslutning till solidusvikten på 4,5 gram, tillämpats i folkvandringstid, huvudsakligen på platser och i regioner där det varit behov för den, som handelsplatsen Dankirke och rikedomscentret Fig. 14. Del av guld- granatornerat svärdsfäste, på Fyn (Fonnesbech-Sandberg 1988: 149 ff.). Guldgreppspatha U28726. Foto B. Almgren, Viktlod har också hittats på Sorte Muld- LUHM. 2:1.
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 63 En svärdsknapp i silver, förgylld och med in prep.; Larsson 2002; in prep.). Blecken spiralornamentik, U6399 (Hårdh 2003, Fig. visar nästan uteslutande enstaka människor, 8), har en god parallell i Sjörupfyndet. Samma män eller kvinnor påklädda eller nakna. De låga, långsträckta typ av svärdsknapp finns anknyter därmed till framställningarna på t.ex. i Snartemofyndet. I silverfyndet från Gri- guldbleck från Bornholm, främst Sorte Muld. meton, Halland finns tre svärdsknappar av silver ornerade i stil I. De har samma lång- sträckta, låga form som uppåkraknappen. I gri- Guldbrakteater metonfyndet finns också ett fragment av en Två guldbrakteater har hittills påträffats i liten relieffibula med halvrunt huvud, inte Uppåkra, båda i den södra delen av boplatsen. helt olik U792 (Arbman 1954, Fig. 72). Den först påträffade brakteaten tillhör en Vid utgrävningarna 2002 hittades en grupp med förankring i Sydvästskåne. Båda ögonbrynsbåge i silver till en prakthjälm. brakteaterna är C-brakteater, den senast Stycket är delvis förgyllt och har partier med hittade har runinskrift. Den först hittade inläggningar av niello. Föremålet är unikt och brakteaten kan vara framställd i början av dess datering kräver en vidare utredning. Den 500-talet. Den har samband med en grupp framkom i närheten av deponeringen av lans- brakteater med koncentration till sydvästra och spjutspetsar, som berörts ovan. Uppen- Skåne (Axboe 2001). Den brakteat som barligen har det funnits flera prakthjälmar i framkom 2000 har alltså en runinskrift som Uppåkra. Ett djurhuvud med inlagda silver- kan läsas sima?ina alu och hör uppenbarligen band och ett öga av granat (U1515) har en hemma i en stor grupp av formeluttryck, som mycket nära parallell i djurfiguren på den förekommer på C-brakteater. Denna brakteat anglosaxiska prakthjälmen från Benty Grange. är något äldre än den förra och hör typologiskt Denna dateras till 600-talet (Webster & till sent 400-tal. Den har anknytning till Backhouse 1991). brakteater från Öland och Vä i Skåne men visar också, liksom den först hittade brakteaten på Uppåkras ikonografiska självständighet Glas (Axboe & Stoklund i denna volym). Några skärvor av glas av Snartemotyp samt besläktade glas har publicerats av Stjernquist Metallhantverket (1999:70 ff.). En skål i tvåfärgat glas från huset har berörts ovan och bearbetning för Fibulorna utgör den största fyndgruppen från publicering av den pågår (Stjernquist in prep.) folkvandringstid och bildar här utgångspunkt för en diskussion kring metallhantverkets villkor. Av Uppåkras fibulor, daterade till Guldgubbar folkvandringstid är ca 60 % fragmentariska Guldgubbar hör, som ovan nämnts, till de och en hel del av dessa är säkerligen att betrakta fyndkategorier, som använts för att karak- som metallskrot avsett för återvinning. Av terisera centrala platser. Detektorfynd och fibulor daterade till romersk järnålder är utgrävningsfynd tillsammans har resulterat i andelen fragmentariska fibulor bara omkring drygt 60 guldgubbar, huvuddelen från det 20 % så skillnaden mellan denna period och ovan beskriva s.k. ceremonihuset (Watt 1999; folkvandringstid är markant och anger sanno-
64 BIRGITTA HÅRDH likt en ökning av återanvändning av metall. I av skrotmetall. Återanvändning och omsmält- detta sammanhang är främmande, frag- ning av föremål visar sig i kopparlegeringar mentariska fibulor särskilt intressanta, frågan där såväl tenn som zink ingår, s.k. rödmetall är om de införts hela eller som skrot. I där olika slag av legeringar smälts samman. föregående avsnitt nämndes en stor grupp Detta tycks vara särskilt vanligt i århundradena praktfibulor av främmande typer som inte är efter romarrikets fall då metallutvinningen fragmenterade. Beträffande dessa kan import uppenbarligen störts. Detta får till följd att av hela spännen eller närvaro av främmande tillgången på primära legeringar minskar under personer övervägas. Fragmenten är många och folkvandrings- och vendeltid (Kresten m.fl. representerar möjligen helt andra former av 2001:5; Jouttijärvi 2001). kontakter. Metallundersökningar på material från Det är mycket vanskligt att fastslå varifrån Uppåkra visar tydligt att metallhantering ägt Uppåkras fragmentariska fibulor kommer. rum på platsen. Man har använt såväl Som påpekats ovan är formvärlden vid denna importerat råmaterial i form av tackor och tid mycket internationell och vitt skilda tenar som återvinningsmaterial, i form av ursprungsområden har föreslagits för enskilda metallskrot som också spelat en viktig roll föremål. Om det dessutom handlar om import (Kresten m.fl. 2001:5). Fragment av fibulor av metall för återvinning kan ett fragment ha med mera vittnar om detta, t.ex. U1904, en tagit många omvägar innan det hamnade i klippt korsformig fibula som bär spår av Uppåkra. En rad fragment har sannolikt upphettning. Undersökningen har visat att kontinentalt ursprung. Paralleller till dem kan fibulor och spännen från romersk järnålder i påvisas i t.ex. thüringiskt, frankiskt, lango- huvudsak består av mässing, med enstaka bardiskt område eller t.ex. i Rhen-Elbe- inslag av kopparlegering. I folkvandringstid området, U305, 679, 1304, 1317, 1920, blir inslaget av rödmetall tydligare. I vendeltid 3683, 4454, 5406, 6747, 7122, 11102, är spännen och fibulor ofta tillverkade av 11254. Problemet att fastställa ursprung kan rödmetall medan vikingatida smycken ut- exemplifieras med U792, som uppfattats som märker sig genom rena legeringar, brons eller nordisk, i nydamstil, men som också har goda mässing. Tydligt är också att tillverkningen paralleller i såväl England som i Sydösteuropa på platsen varit avancerad och att metall- (Magnus 2001; jfr Bakka 1958, fig. 2; GHA, hantverket, åtminstone från folkvandringstid, Figs. I, IV, V). Engelskt ursprung har sannolikt kanske redan från romersk järnålder, varit av U4668 och 9929, möjligen även U242 och mycket hög kvalitet (Kresten m.fl. 2001:5). 6035, en fibula i två fragment, som har Några föremål har analyserats på GAL. engelska paralleller men som också uppfattats Fibulorna U6080 och U6134 är båda tillverkade som nordisk. En grupp fragment visar sam- av sekundära legeringar. Den lilla relieffibulan, band med östersjööarna, Bornholm, Öland U9929, består av en silver-kopparlegering, och Gotland men också med östra Sverige som försilvrats och delvis förgyllts med en och Östpreussen, U757, 1332, 3950, 4442 ovanligt hög guldhalt. En agraffknapp, U5840, och 4676 medan U922 kan ha västligt är tillverkad av ren koppar och brännförgylld ursprung, danskt eller norskt. (Kresten m.fl. 2001:46). En stor andel fragment av främmande Ett problem med skrotmetall är emellertid fibulor anger sannolikt handel med och import att fragmenten kan stamma från föremål
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 65 betydligt äldre än de sammanhang de upp- sammansatt av olika element med paralleller i träder i. Det kan vara gamla föremål som geografiskt vitt skilda områden. Man får här återanvänds eller så kan fragmenten själva ha intrycket av individuellt verkande hantverkare, varit i omlopp länge. Vi kan alltså inte utesluta sannolikt mycket mobila, i varje fall med ett att de folkvandringstida fragmenten delvis kan omfattande kontaktnät, och med stor förmåga spegla en senare periods metallhantverk (jfr att självständigt kombinera högst varierade Callmer 1984a:72 f.; Hoeper & Steuer impulser. Tendensen i folkvandringstid tycks 1999:229). I Uppåkra förefaller vendeltid att visa på en gradvis övergång till ett alltmer vara en period med massivt metallhantverk regionaliserat hantverk (Hines 1997). men en tillverkning i ett slags serieproduktion En intressant grupp i detta avseende är de av enklare bronssmycken, sannolikt avsedda s.k. ”Dreirundelfibeln”, som i Uppåkra utgör för bredare grupper i samhället börjar redan en tämligen enhetlig grupp. Denna har, som under folkvandringstid. Även om en del av skrot- ovan nämnts, stora likheter med kontinentala bronserna av folkvandringstida former skulle fibulor men bara i ett enda fall har en direkt representera en vendeltida situation tyder san- mellantysk parallell kunnat påvisas. Av nolikt den stora kvantiteten på ett omfattande uppåkrafibulorna är två hela, eller nästan hela metallhantverk i folkvandringstid och en där- och tre är fragment. Fem exemplar är onek- med sammanhängande import av skrotbronser. ligen en stor grupp, lika stor som vissa En utgångspunkt för analys av hantverkets kontinentala koncentrationer (Jahresbericht villkor är utbredningen av enskilda fibulatyper. 1986) och anmärkningsvärt är att inga Romersk järnålder har former med mycket exemplar i övrigt är kända från Skandinavien. vid geografisk spridning. Så förekommer t.ex. Tekniskt sett, genom nålfästets utformning den kraftigt profilerade fibulan över hela med dubbla fästetappar, anger de kontinental Nordeuropa (Sørensen 2000:18) medan andra hantverkstradition och stämpelintrycken på former har utbredning över t.ex. Östeuropa, U2277 förefaller också främmande. Problemet Nordeuropa eller Sydskandinavien. Även om är hur denna grupp av smycken ska uppfattas. en detaljerad undersökning av bestämda typer Är fragmenten importerade som skrot medan skulle kunna visa mer lokalt begränsade de hela kommit in tillsammans med förnäma varianter ger materialet intryck av en formvärld ägarinnor? Eller visar gruppen på en isolerad gemensam för mycket stora områden. tillverkning i Uppåkra, kanske av en kontinental Vendeltidens fibulor uppvisar en annan konstnär? I vilket fall som helst visar ju inte bara bild. I det synnerligen rikliga och varierade hela smycken på kontakter. En ansamling frag- materialet från denna tid är typerna klart lokalt ment som dessa bör också visa på en regelbunden avgränsade och den geografiska räckvidden eller direkt kontakt med något kontinentalt av deras utbredning är begränsad (Callmer centrum. Förbindelserna till Mellantyskland 1984b; Hårdh 1999, 2001). Detta anger bör ha varit personliga och direkta. sannolikt avsevärda skillnader i organiseringen Ett annat exempel, som bör framhållas i av hantverket med regionalt verkande hant- detta sammanhang är en fibula av en typ som verkare eller grupper av hantverkare. De i tyskspråkigt område går under beteckningen folkvandringstida fibulorna visar en mycket ”Paragraffibel”, U7122 (Fig. 15). Den har två oenhetlig bild med individuellt utformade s-formiga fördjupningar, som på kompletta exemplar där den enskilda fibulan ofta är fibulor är fyllda med innefattade granater.
66 BIRGITTA HÅRDH fibulorna, även om den triangulära foten kan tyda på traditioner från romersk järnålder. Det är rimligt att tänka sig en inte obetydlig guldsmedsverksamhet i Uppåkra. Framställ- ning av guldgubbar är belagd genom patriser, och serier av guldblecksfigurer från gemensam patris talar också för en tillverkning i anslut- ning till fyndplatsen. En av Uppåkras guld- brakteater ingår i en sydvästskånsk lokalgrupp. Tillverkningsplats för dessa är inte känd men Uppåkra är ett mycket rimligt antagande. Den metallbägare med ornerade pressblecksband Fig. 15. Den icke-färdiga paragraffibulan, U7122. som framkom 2001 kan också mycket väl Foto B. Almgren, LUHM. 1:1. vara tillverkad i Uppåkra. Den teknik som fordrats för dess framställning har med största Ursprungsområdet är södra Mellaneuropa, sannolikhet funnits på platsen. Bägarens stil kanske langobardiskt område (GHA 1987:584). och motivkrets är tydligt förankrade i regionen Det anmärkningsvärda med uppåkraexem- (Hårdh in prep.). plaret är att den inte är färdig. Frågan är om Metallhantverket i Uppåkra har alltså i den överhuvudtaget haft våffelbleck av guld folkvandringstid varit mångsidigt från till- och granater. På baksidan finns två fästetappar verkning av enkla dräktsmycken, delvis också som inte perforerats och en nålhållare som i form av viss serieproduktion till ett exklusivt inte böjts. Den förefaller också vara eldskadad. guldsmedsarbete. Det kan vara en ofärdig kontinental fibula, som av någon anledning kasserats och hamnat i Uppåkra som skrotmetall men den kan Hantverkets roll i en plats centralitet naturligtvis också vara belägg för att en I sin diskussion kring centra framhåller Lund hantverkare arbetat i Uppåkra enligt klart Hansen att förekomsten av skrotmetall på kontinentala traditioner. centrala platser från C2 visar på nya för- Den korsformade fibulan är, som ovan hållanden, nya slags kontakter, som visar sig nämnts en västskandinavisk/nordvästeuropeisk tillsammans med indikationer på handel och typ. De individuella variationerna är om- hantverk (Lund Hansen 2001:117). Jørgensen fattande och tydliga lokala grupperingar är svåra visar på att vissa gårdar i Gudme haft att identifiera. En unik grupp utgörs emellertid verkstäder i små byggnader i anslutning till av några små enkla korsformade fibulor från boningshuset (Jørgensen 1994b:56 f.). Nielsen Uppåkra, med paralleller i övriga Skåne. En- tolkar detta som att det funnits gårdar som hetligheten och utförandet tyder på att det specialiserat sig på metallhantverk (Nielsen bör vara en lokal produktion av enkla spännen, 1999:188). På Feddersen Wierde kunde en något som därmed förebådar vendeltidens mer rad olika hantverksaktiviteter beläggas. Vid serieartade produktion (Fig. 3). Denna grupp sidan av hushållshantverket är t.ex. smide, med samgjutna och plana knoppar ligger sanno- bronsgjutning, arbete i horn och ben, keramik- likt sent i utvecklingen av de korsformade framställning och arbete i trä belagt. För dessa
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 67 hantverk antar Haarnagel att utövarna inte verkaren och hans kund. Detta kan ha lett till var självförsörjande med livsmedel utan stod i en ofri ställning för guldsmeden, särskilt för tjänst hos storgården (Haarnagel 1979: 305). den som arbetade hos den absoluta eliten Särskilt i 200-300-talen är andelen hantverkare (von Carnap-Bornheim 2001:276 med refs.). stor, med ett inslag av yrkeshantverkare Nielsen påpekar nödvändigheten att i (Haarnagel 1979:321). Sørensen beskriver betydligt större omfattning beakta graden av Feddersen Wierde som exempel på en plats specialisering i hantverket. Under romersk där hantverket från början var knutet till de järnålder måste hantverkare av olika slag ha stora gårdarna men spelade en underordnad börjat verka långt utanför hushålls- och den roll i förhållande till jordbruket. Dess betydelse lokala sfären. Folkvandringstidens relief- blev efter hand allt större (Sørensen 2000:59). spännen bekräftar skickligheten hos konsthant- Frågan om guldsmedens sociala ställning verkaren, som måste bemästra en uppsättning och framför allt graden av mobilitet har komplexa processer. Materialet visar att konst- diskuterats länge. För förhållandena på hantverkare var aktiva och efterfrågade och Kontinenten, särskilt på alamanniskt område, att de var inbegripna i produktion för en vid skiljer Steuer mellan en situation under distribution (Nielsen 1999:187 med cit. lit.). folkvandringstid, ca 300 till in på 500-talet Lund Hansen visar, i anslutning till Genrich, och merovingertid från ca. 500 och genom på hur Nydamstilens karvsnittsornamentik 600-talet. Hantverkarens ställning var nära överallt applicerats på lokala föremålsformer. förbunden med utvecklingen av den politiska Det rimliga borde då vara att stilen spreds organisationen. I den tidigare fasen, karak- genom mobila konsthantverkare snarare än teriserad av Runder Burg bei Urach, tycks genom handel (Lund Hansen 1970:93 med hantverkaren inte ha stått i beroendeför- cit. lit.). hållande till herrskapet. ”Dem militärischen Materialet från Uppåkra tyder på om- Gefolgschaftswesen könnte ein wirtschaft- fattande hantverksaktiviteter redan tidigt i liches entsprechen”. Detta avlöstes i sen Mero- järnåldern. Bearbetning av horn och ben i vingertid av ett verkligt beroendeförhållande. stor skala är belagt från yngre romersk järnålder Samtidig visar materialet också en tilltagande i Uppåkra (Lindell 2001). Spåren av metall- arbetsdelning i bybosättningarna (1982:482 f.). hantverk anger en metallurgisk teknik på hög Guldsmedens sociala ställning har nyligen nivå troligen redan från romersk järnålder diskuterats av von Carnap-Bornheim, som och alldeles säkert från folkvandringstid. Ett väger argumenten för å ena sidan den frie markant inslag av metallurgisk försöks- hantverkaren, som reser från centrum till verksamhet, experimenterande med legeringar, centrum och å andra sidan hantverkaren som är en stark indikation på permanenta verk- är beroende av dem han producerar för. Han städer (Kresten m.fl. 2001:5). Flera av de pekar på den intensiva överföringen av tekniskt inhemska prestigeprodukterna, som relief- kunnande från den romerska världen till den fibulor, svärdsknappen i silver, silverhänget germanska och även förmedlingen av redskap med ormar etc. som hittas i Uppåkra kan och råmaterial. Detta uttrycker sannolikt en mycket väl ha tillverkats där. Utvecklingen av privilegierad social ställning hos hantverkaren. stil I, som antas ha ägt rum i Sydskandinavien, Beroendet av dyrbara råvaror är emellertid en måste ha sitt ursprung i centralplatsernas avgörande faktor i relationen mellan hant- verkstäder och i ett kreativt möte mellan
68 BIRGITTA HÅRDH hantverkare och konstnärer från olika tradi- ning av dem är en chimär men tillsammans tioner. Fibulamaterialets till synes obegränsade ger de centralplatsen dess karaktär. Sørensen variationer och de främmande skrotbronserna påpekar att ett genomgående drag hos huvud- visar på mobilitet och ett omfattande kontakt- delen av de sydskandinaviska verkstads- nät. Serien av likadana korsformade fibulor platserna, åtminstone de större, är förekomst visar på en begynnande serieproduktion. En av guldbrakteater och guldgubbar, som upp- omfattande produktion av enklare smycken, fattas som starkt knutna till den religiösa sfären kammar och liknande bör var ett tecken på en (Sørensen 2000:60). Som uttryck för aristo- centralplats som varit integrerad med sin om- kratiska aspekter kan föremål ses, som varit givning och där man i utbyte mot livsmedel personliga ägodelar och som på något sätt och andra förnödenheter lämnat hantverks- uttrycker status. Dessa personliga ägodelar produkter i utbyte (jfr Hårdh 2002:47 ff.). Cent- kan naturligtvis mycket väl ha offrats och ralplatsen kan också ha spelat en aktiv roll i kommit att ingå i en religiös sfär och att detta insamlandet och handhavandet av skrotmetaller. egentligen är skälet till att de deponerats så, Undersökningarna med metalldetektorer att de bevarats till våra dagar. Guldet har i Sydskandinavien har på senaste tid radikalt naturligtvis en stark koppling till såväl den förändrat spridningsbilden för ett antal religiösa som aristokratiska sfären. föremålsgrupper. Arkeologiska spridnings- För att gruppera boplatsmaterial och ur- kartor har ofta baserats på fynd från gravar skilja centra av olika dignitet har Fabech och eftersom boplatsmaterialet varit okänt (jfr Ringtved uppställt en modell i form av en Näsman 1984a). Föremålskategorier, som i pyramid. Utmärkande för centra av över- Mellanskandinavien är kända från väl ut- regional betydelse skulle vara fynd av prakt- rustade gravar, uppträder på de Sydskandi- hjälmar, kontinentala guldföremål, ovanliga naviska centralplatserna i form av metallskrot. fyndkombinationer och föremål av hög Detta anger en mer aktiv användning av konstnärlig kvalitet (Fabech 1999, Fig. 1). metaller här, där föremålen snabbt omsatts Med fynden från utgrävningarna 2001-2002 och smälts ned till nya föremål i takt med kan man hävda att dessa kriterier är väl upp- modeväxlingar m.m. Gravskicket i Sydskandi- fyllda. Den förgyllda och niellerade ögon- navien har dolt den kreativa utvecklingen här. brynsbågen kommer otvivelaktigt från en Detektorplatserna men också hacksilverfynden prakthjälm. Att denna inte är ett isolerat feno- Høstentorp, Hardenberg och Simmersted på men visar för övrigt ett djurhuvud, U1515, av Själland är ytterst viktiga för bedömningen av en typ som har en nära parallell på den kontexten för högkvalitativt konsthantverk. anglosaxiska prakthjälmen från Benty Grange, Utvecklingen av Stil I, som antas ha ägt rum i Derbyshire som dock tillhör perioden efter Sydskandinavien, måste ha varit knuten till folkvandringstid, daterad till 600-talet (Web- de folkvandringstida centralplatserna. ster & Backhouse 1991). Glasmaterialet är litet men glas, som uttryck för aristokratisk Aristokratiska och religiösa aspekter livsstil, har använts som ett medel för att lokalisera hallbyggnader (Stjernquist 1999). De religiösa, aristokratiska och hantverks- De förgyllda relieffspännena i brons eller silver mässiga sfärerna är tätt sammanlänkade i det tillsammans med agraffer och prydnads- folkvandringstida samhället så att en uppdel- knappar bör också ses i samband med en
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 69 aristokratisk sfär. Beträffande de förgyllda, logiska föreställningar (Näsman 1984a:116) granatbesatta fibulorna och hängena av medan Andrén, genom kartering av stämpel- kontinentalt ursprung bör man överväga om identiska exemplar av guldbrakteater, ser en de representerar direkta, personliga kontakter. möjlighet att nå konturerna av 400-talets De kan ha kommit in tillsammans med sina politiska geografi (Andrén 1991:254, Fig. 8). ägarinnor och utgör möjligen ett tecken på Fibulor, inte minst relieffibulor, har använts exogami. Ett gott exempel på detta utgör för att identifiera regionala grupperingar (t.ex. sannolikt den rika kvinnograven i det när- Nissen Fett 1941:60 ff.; Haseloff 1981, Abb. belägna Önsvala (Larsson 1982:188). En 8; Näsman 1984a:114, 116, Karta 10). annan möjlighet är att främmande hantverkare Tendensen, märkbar främst i fibulamaterialet, varit knutna till produktionen i Uppåkra och går också klart mot en efter hand allt tydligare därvid arbetat i sin inhemska traditioner. regionalisering. I övergången från senromersk Betydelsefulla personer, som flyttat, t.ex. i tid till folkvandringstid har t.ex. Nydam- samband med giftermål, kan också tänkas fibulan en utbredning från England och haft egna hantverkare i sitt följe. Vilken Nordtyskland till Norge. Bland de äldsta förklaring som än är den rätta så tyder de på korsformade fibulorna finns det likaså möj- ett centrum med internationella kontakter lighet att påvisa förbindelser mellan Konti- och möjlighet att direkt knyta personer av nenten, England och Skandinavien. Dessa viss status till sig. Fragmentet av fästet till en förbindelser är betydligt svårare att spåra senare granatbesatt guldgreppspatha kan också tyda under folkvandringstid. Även om det också på personliga kontakter på hög nivå även om bland de äldre korsformade fibulorna finns möjligheterna att det rör sig om verkstads- tendenser till lokalt begränsade former är detta material inte kan förbigås. särskilt tydligt beträffande de yngre typerna Fynden från 2001-2002, huset och alla (Reichstein 1975:111; Jørgensen 1994a:528). deponeringarna innanför och utanför det, Denna utvecklingen fullföljs i vendeltid då beskrivet i avsnittet Fyndkategorier i Uppåkra, den regionala variationen är det utmärkande hör av allt att döma till den religiösa och draget (t.ex. Hårdh 1999; 2001). Detta har aristokratiska sfären. Hela komplexet i sin sannolikt samband med ett allt mer lokalt kontext överensstämmer väl med t.ex. Russels anknutet och självständigt hantverk. Den och Skres beskrivningar av folkvandringstidens tilltagande regionaliseringen och framväxten ledare och dennes olika roller, se ovan. av allt komplexare centralplatser är av allt att döma sammanlänkade fenomen. Kontakter och regionalisering Olika fibulatyper visar på en västskandi- navisk och en östskandinavisk region som är Även om ett utmärkande drag för folk- tydlig i såväl yngre romersk järnålder som vandringstid är att likartade former före- folkvandringstid. Den västra består av Dan- kommer över stora områden finns också mark, utom Bornholm, Norge och Västsverige regionala särdrag, bl.a. beträffande fibulor och och den östra av Bornholm, Östsverige med guldbrakteater. Med hjälp av utbredningen Öland och Gotland. Den västra regionen av vissa typer av guldbrakteater har Näsman kännetecknas i yngre romersk järnålder av urskiljt regioner, där han menar att variationen elbgermanska fibulatyper medan den östliga i bildframställningar visar på olikartade ideo- regionen visar kontakt med östgermanskt
70 BIRGITTA HÅRDH område. I folkvandringstid utmärks det på deponeringsförhållanden, framför allt på västliga området av korsformade fibulor gravskicket. En lång rad föremål, som tyckts medan det östliga har olika slags östskandi- ha varit koncentrerade till Norge, Mellan- naviska armborstfibulor. Den korsformade sverige och Finland, t. ex. agraffer och fågel- fibulan uppträder endast sporadiskt i östra nålar, framkommer nu i betydande antal på Skandinavien (Jørgensen i 1994a:524 ff.). boplatser och centralplatser i Sydskandinavien Ringtved framhåller också den tydliga skill- (jfr t.ex. Nerman 1940:112 f.). Materialet naden emellan öst och väst i Sydskandinavien från Uppåkra, men också t.ex. från Bornholm samt förekomsten av en rad regionala grupper visar att agraffer av samma former som i Helgö och hävdar att dessa skillnader existerar trots och i Högom också förekommer i Sydskandi- kontakter och social mobilitet (1991:69). navien. Direkta, personliga kontakter med Fibulor och guldbrakteater kan, som ovan Mellanskandinavien under 500-talet är tydligt framhållits, tydligt visa på olika regioner i manifesterade i den rika kvinnograven från Skandinavien. Tydligast kan man skilja mellan Önsvala, några få kilometer från Uppåkra ett östskandinaviskt och ett västskandinaviskt (Larsson 1982). Fragmentet av den ovan område. De två största grupperna av fibulor i nämnda likarmade relieffibulan från Uppåkra Uppåkra är den korsformiga fibulan och visar på kontakter med samma region. Agraff- armborstfibulan. Genom de korsformiga knapparna är små och relativt enkla föremål. fibulorna framstår Uppåkra som klart inte- De tycks ha haft en stor spridning vare sig grerad i den västliga regionen, med sina tydliga detta skett genom förmedling av föremål, kontakter till Västeuropa och Nordsjö- hantverkare eller modeller. området. Särskilt viktigt är att tanken på en Jag tror det är viktigt, för att komma åt tillverkning av korsformiga fibulor i Uppåkra kontakternas karaktär, att skilja mellan hela måste anses belagd. Armborstfibulorna utgör föremål och fragment. Om fragmenten utgör den näst största gruppen, med tydligt samband rester av en handel med skrotmetall är det med Bornholm och Östersjöområdet. Frag- rimligt att tänka sig att de cirkulerat och mentet av en fågelfrisfibula visar också kommit till Uppåkra genom flera led. Över samband med Östersjööarna. Produktionen 20 fibulafragment kan antas vara av främ- av guldgubbar visar på ett direkt samband mande ursprung. Bland dessa finns en grupp mellan hantverkare i Uppåkra och Sorte Muld, med motstycken i östersjöområdet, Öland, Bornholm (Watt 1999). I materialet finns Gotland och Bornholm främst. En annan också representanter för flera av de fibulatyper grupp har förankring i Västeuropa, i frankiskt, som framhållits som typiska för andra regioner. alamanniskt område eller i England. Glas- Fragmentet av den likarmade relieffibulan visar fragmenten av snartemotyp ska sannolikt ses i på samband med Mellansverige, samband med dessa kontakter. En tredje grupp En grupp föremål, särskilt agraffer, har i av fragment av fibulor tycks ha samband med litteraturen sin främsta förekomst i Norge, Mellantyskland. Mellansverige och även i västra Finland. De hela fibulorna med främmande refe- Denna bild måste revideras i och med att renser utgörs å ena sidan av fibulor i koppar- materialet från sydskandinaviska boplatser blir legeringar med paralleller i Östersjöområdet uppmärksammat. Den traditionella sprid- samt enstaka i Norge, Jylland och Nordväst- ningsbilden beror uppenbarligen i hög grad europa. Till detta kommer gruppen förgyllda,
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 71 granatbesatta fibulor som bör ha samband hektar och det beräknas att 2-3 storgårdar med de granatbesatta hängena. Dessa små, kan ha fått plats medan Zähringer Burg har hela fibulor och andra smycken är mest troligt en mer än fem gånger så stor yta (Hoeper & tecken på personliga kontakter. Den enhetliga Steuer 1999:185 ff., 191, 232). Båda platserna gruppen s.k. ”Dreirundelfibeln” pekar på har innehållit en blandad befolkning med samband med Mellantyskland. I detta sam- tydliga spår av såväl verkstäder som byggnader manhang kan påpekas att en välgjord kors- för en krigarelit. Fyndmaterialet omfattar såväl formig fibula hittats i Rathewitz, Naumburg glas som romerska serviser (Steuer 1994:88 f.). och att en liten fibula från Stößen, Hohen- Undersökningar i Dejbjerg, Vestjylland mölsen starkt påminner om de enkla kors- visar tydligt att platsen haft en framträdande formiga fibulorna från Skåne (Schmidt 1961, position under 4-500-talet. Bland de bygg- Taf. 31 m; Schmidt 1975, Taf. 97:2). De två nader som undersökts finns ett hus med S-formiga fibulorna tillhör typer med syd- kraftiga väggrännor och stolpar, i plan och europeisk utbredning från Ungern och Italien storlek nära överensstämmande med Uppåkra- till Sydtyskland. Sammantaget har de granat- huset. Huset dateras till folkvandringstid besatta smyckena i Uppåkra ett kontinentalt genom rikliga fynd av bl.a. glas i stolphål och ursprung inom ett mycket vidsträckt område golvlager. Huset har försiktigtvis tolkats som från frankiskt område till Sydösteuropa. Det en byggnad med särskilda funktioner. Glasen är alltså inte möjligt att med hjälp av dessa har sannolikt använts vid dryckesceremonier. smycken peka ut något särskilt område som Dejbjergområdet visar på olika sätt kontinuitet dessa kontakter utgått ifrån. i ett årtusende. Till de mer uppseendeväckande fynden hör vagndeponeringar från omkring Uppåkra i folkvandringstid Kr.f. och i yngre romartid. Kommunika- tionsmässigt har Dejbjergområdet ett fördel- Hur ska Uppåkra i folkvandringstid karak- aktigt läge i anslutning till en gammal teriseras? För att belysa detta ska här en rad vägförbindelse upp genom Jylland. Av topo- centralplatser granskas, Sorte Muld, Gudme, grafin att döma kan det också ha funnits en Dankirke och Dejbjerg, i Danmark, Helgö i landningsplats (Egebjerg Hansen 1996). Sverige och Runder Berg och Zähringer Burg Dankirke framträder i folkvandringstid i Tyskland. Att jämföra dessa platser med som en markant rik plats med omfattande varandra är vanskligt på grund av olika grad glasmaterial, många metallföremål, viktlod och av undersökning och publicering. För Upp- betalningsguld tillsammans med belägg för åkras del är naturligtvis de begränsade utgräv- metallhantverk. Platsen har tolkats som en ningarna ett hinder för uttömmande tolkningar. stormansgård med flera funktioner, bl.a. Runder Berg vid Urach och Zähringer Burg metallhantverk och förmedling av varor. Den vid Freiburg, båda i Baden-Württemberg, kan ha haft anknytning till en agrar by- framhävs ofta som typiska alamanniska adels- bebyggelse och kanske också till ett politiskt säten från 300-400-tal. Det är frågan om höjd- centrum (Hansen 1990:239; Jensen 1991:84 bosättningar, som i sig förenar ett representativt ff.). Materialet anger koncentration av stora läge med militära säkerhetsaspekter och rikedomar på få händer. Det stora glas- monopolisering av hantverket. För Runder materialet har inte spritts till den kringliggande Bergs del är ytan begränsad, mindre än ett regionen utan glaset har sannolikt kontrollerats
72 BIRGITTA HÅRDH av en mäktig person, som också kontrollerat till platsen år efter år fram till slutet av 600- dess vidare fördelning efter egna, personligt talet (Thomsen 1994: 25 ff.). På Gudme är anknutna kanaler. Föremålen kommer inte ut flerfaldiga hantverksaktiviteter belagda. Pro- i fri handel (Ringtved 1988:201). duktion bl.a. gjutning i kopparlegeringar och Gudme på Fyn har ofta beskrivits som ett bearbetning av guld kan antas ha ägt rum på rikedomscentrum. Den stora hallen, 47x10 platsen. Kopparlegeringar och ädelmetall har meter har betecknats som ett kungligt bygg- bearbetats i direkt anslutning till residenset. nadsverk. I detta sammanhanget är en serie av Boplatskomplexet kring Sorte Muld, varandra avlösande byggnader strax söder om Ibsker, kan i folkvandringstid ha bestått av ca hallen av särskilt stort intresse. Här, liksom i 30 gårdar (Jørgensen 1994b:61). Detta är på Uppåkra, hittar vi byggnader markerade av många sätt den tydligaste parallellen till tydliga väggrännor och med extra kraftiga Uppåkra. I topografi, kulturlageruppbyggnad stolphål. Husen sträcker sig över tiden 200- och fyndmaterialet visar de två platserna 500-tal och utgör tillsammans en plats- betydande likheter. Skillnaden är att medan kontinuitet över flera århundraden. Fynden Sorte Muld-komplexet, av fyndfrekvensen att från byggnaderna är rikliga med bl.a. denarer döma, har sin absoluta höjdpunkt i folk- och glasfragment. En del uppseendeväckande vandringstid och därefter kraftigt avtar (Watt fynd har deponerats i huset. Utgrävningens 1991:103), fortsätter fyndmaterialet i Uppåkra främsta fynd är ett litet manshuvud i silver, att vara rikligt och varierat genom vendel- möjligen föreställande Odin från ett hus och vikingatid. Watt beskriver Sorte Muld i daterat till 400-talet. I samma hus framkom germansk järnålder som en permanent, tät också en liten guldskatt. Både guldskatten bosättning med blandad ekonomi, av intensiv och silverhuvudet hade grävts ned vid en kreaturshållning tillsammans med en till- takbärande stolpe och har uppfattats som tagande koncentration av specialiserat hant- offerfynd (Østergaard Sørensen 1994). Den verk. Platsen har varit säte för en lokal hövding totala bosättningsytan i Gudme uppskattas och på samma gång ett regionalt kultcentrum. till 40-50 ha. Jørgensen uppskattar att Politiska och ekonomiska kontakter, särskilt bebyggelsen Gudme i 400- och 500-talen till det alamannisk-frankiska området har varit omfattade ett 50-tal gårdar med en befolkning ett viktigt inslag (Watt 1991:105). på 300-500 personer men framhåller att Bebyggelsen på Helgö består av ett antal siffrorna bygger på osäkra uppskattningar men gårdsgrupper omfattande ca 7 ha. Man har ger ett intryck av en möjlig omfattning av räknat med 2-3, möjligen några flera, sam- bebyggelsen åtminstone i 400- och 500-talen tidiga gårdar. Fyndmaterialet visar tydligt att (Jørgensen 1994b:60). Till Gudmekomplexet det inte är fråga om en ordinär agrar- hör hamn- och verkstadsplatsen Lundeborg. bebyggelse. Helgö i folkvandringstid bör Lundeborgs speciella karaktär är särskilt betecknas som en stormansgård med en central uttalad i 200- och 300-talen, då romersk position beträffande hantverk. Det är också import förmedlats via platsen. Dessa aktiviteter troligt att stormannnen på Helgö innehaft en har uppenbarligen dragit till sig hantverkare avsevärd politisk makt (Ramqvist 1990:59 av olika slag. Importen försvinner närmast ff.). Från Helgö kommer det största verk- totalt i 400-talet men hantverkarna tycks inte stadsmaterial som hittills hittats i Sverige. ha påverkats av detta. De fortsatte att komma Lamm framhåller att Helgö och Uppåkra är
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 73 de enda platser i Sverige som kan betecknas familj. Det hus som undersöktes 2001-2002, som permanenta verkstäder och hon fram- och som uppenbarligen existerat under en håller att det inte råder något tvivel om att lång tid, har på grund av fynd och byggnadens båda fungerat som regionala centra. Helgö särskilda karakteristika, tolkats som ett var sannolikt inte huvudcentret i regionen utan ceremonihus. Det bör ha varit ett viktigt bör ses som ett marknads- och hantverkscentrum element i en storgård och anger därmed också i kombination med Gamla Uppsala, alltså denna gårds särställning. Om parallell kan som en parallell till Gudme-Lundeborg dras till Gudme bör gården ha innefattat ett (Hjärthner-Holdar m.fl. 2002:161 ff.). större långhus. För såväl Uppåkras, Gudmes Gemensamt för de skandinaviska centra liksom för Sorte Mulds del var residenset från folkvandringstid, Sorte Muld, Dankirke, uppenbarligen en gård bland ett stort antal Helgö m.fl., är att de är agrara till sin karaktär, gårdar. Om relationer och maktförhållanden en samling av gårdar, ibland större byar. Centra mellan invånarna i de olika gårdarna vet vi skiljer ut sig från andra boplatser genom däremot ingenting. Uppåkraboplatsens läge, kultiska inslag, hantverk, långväga kontakter på en markant höjdsträckning, som dominerar och prestigeartade föremål. De kan karak- omgivningen, kan jämföras med läget för s.k. täriseras som residens för en elit med sin ställ- representativa höjdbosättningar (jfr Hoeper ning grundad på agrara resurser (jfr Callmer & Steuer 1999). Det hus som undersökts 1997). I allt detta överensstämmer Uppåkra 2001-2002 ska sannolikt betecknas med med den bild som övriga samtida centra ger. termen representativt. Herschend har fram- Uppåkraboplatsen omfattar ca 40 hektar, hållit att denna typ av byggnader har mycket alltså ungefär motsvarande Gudme. Det är likartad utformning i t.ex. Danmark och för närvarande svårt att uttala sig bestämt om Mellansverige (Herschend 1995:225). Som utbredningen av den folkvandringstida be- visats ovan har också Uppåkrahuset paralleller byggelsen i Uppåkra. De detektorfunna i såväl utformning som förekomsten av föremål, som kunnat dateras till denna period speciella fynd på platser som betecknats som har utbredning över hela ytan liksom fynden centrala. Callmer framhåller också att det finns från tidigare och senare perioder. Ett par en påtaglig likhet över hela Skandinavien i tydliga koncentrationer finns, en centralt på residensens kulturella mönster (Callmer platsen, där också det s.k. ceremonihuset 1997:16). Uppåkra bör alltså karakteriseras framkommit, och en i boplatsens södra del. som ett regionalt centrum, snarast jämförbart Att fynden från folkvandringstid är färre än med Gudme. från de efterföljande vendel- och vikingatid Dejbjerg och Dankirke har möjligen ingått betyder inte nödvändigtvis att bebyggelsen i en kedja av kustbundna knutpunkter för hade mindre omfattning. Kulturlagren från handel från Rhenområdet och upp till Lim- de senare perioderna är i det närmaste helt fjorden och kanske vidare mot nordöst, en sönderplöjda med påföljd att stora mängder handelsförbindelse som fungerat omkring år föremål ligger i ploglagret. De folkvand- 500 (Segschneider 2002:248 ff., Fig. 7). ringstida kulturlagren är i betydligt högre grad Emporier längs kusterna, t.ex. Ipswich och intakta. London från 600-talet eller platser längs den Uppåkra bör i folkvandringstid, liksom i södra Östersjökusten från tidigt 700- har ofta andra perioder, hyst ett residens för en central ett inslag av utifrån kommande agenter,
74 BIRGITTA HÅRDH kontinentala i England, skandinaviska i Öster- förhållanden på Kontinenten och i Norden, sjöområdet (Scull 2002; Jöns 2002). Samson som hävdats av flera forskare. menar att emporiernas, t.ex. Dorestads, Quen- Med utgångspunkt från Renfrew och sam- towics eller Ipswichs, betydelse överdrivits, manställningar i det arkeologiska materialet samtidigt som man underlåtit att se platser urskiljer Näsman för tiden omkring 500 två som av samtiden, 400-800-talen, betecknades stora kulturområden i den här aktuella som urbs eller civitas, t.ex Winchester, Tours regionen, ett sydskandinaviskt område om- eller London, som urbana centra (Samson fattande nuvarande Danmark, utom Born- 1994:115 f.). Beträffande vikingatid skiljer holm, samt västra Skåne och ett sydligt Callmer mellan residens och handelsplatser, Östersjöområde med Bornholm, Öland och exempelvis Åhus och Vä. Har Uppåkra i Gotland tillsammans med östra Skåne (Näs- folkvandringstid haft ett Lundeborg eller ett man 1998a, fig. 5). Skåne delas alltså i en Dankirke? östlig och en västlig del med olika kulturell Lundeborg tycks, som ovan angivits, ha tillhörighet. I ett annat sammanhang fram- förlorat en del av sin betydelse under folk- håller Näsman att Skåne i folkvandringstid vandringstid medan en mångsidig hant- sannolikt ska delas i två regioner, en sydvästlig verksaktivitet kan beläggas från det centrala och en östlig, i storlek motsvarande Kent Gudmeområdet. Hantverket i Uppåkras folk- respektive den Sydsaxiska regionen i England vandringstid är väl dokumenterade medan (Näsman 1998b:272). Med dessa förut- handelsaktiviteterna är svåra att belägga. Inslag sättningar kan vi tänka oss Uppåkra som av främmande metallskrot är ett viktigt centrum i en politisk enhet av samma storlek element när det gäller att bedöma karaktären som ett tidigsaxiskt kungadöme. Fynd- av en plats fjärrkontakter. Metallskrotet anger materialet från Uppåkra, särskilt fibulor, men en handel med råvara (jfr Lund Hansen också t.ex. glaset och annat importmaterial 2001:113 ff.). Vikter och bitguld, kanske också visar ett tydligt sammanhang västerut. Uppåkra denarer, kan ha samband med ädelmetall- framstår därmed klart som en del i det hantverk men hypotesen om vägda betal- kulturområde, som Näsman betecknar som ningsmedel kan inte avvisas (jfr Sorte Muld, South Scandianavia. Emellertid visar fynd- Watt 1991:100). materialet också mångfaldiga anknytningar Materialet från Uppåkra uttrycker konti- till kulturområdet South Baltic genom distinkta nuitet såväl som kontraster. Såväl långväga föremålsformer från detta område och särskilt kontakter som lokal produktion kan påvisas genom bl.a. det direkta samband som kunnat för romersk järnålder, folkvandringstid, påvisas i hantverk mellan Bornholm och vendel- och vikingatid. De har emellertid klart Uppåkra. Anknytning mot norr, Mellan- varierande tyngdpunkter i det arkeologiska skandinavien, finns också. Detta ger bilden materialet från Uppåkra och variationerna är av en central plats, väl förankrad i sin region, så tydliga att det inte bara kan vara en fråga med etablerade och regelbundna kontakter om tillfälligheter. Folkvandringstidens Upp- mot öst och sydöst, särskilt till Bornholm och åkra präglas i synnerligen hög grad dels av även inbegripen i utbyte av varor, människor lokala prestigeföremål, dels av belägg för och idéer i ett vidare sammanhang. långväga kontakter. Fyndbilden motsvarar En central plats måste vara central i förhål- mycket väl den uppfattning av samhälleliga lande till någonting. Sorte Muld har uppfattats
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 75 som ett centrum för hela Bornholm medan Noter det också funnits flera centra av lägre dignitet på ön (Watt 1991). Callmer menar att detta 1) Förf. vill här framföra ett hjärtligt tack till Rolf anger ett outvecklat system där ett domi- Petré, som identifierat fragmenten. 2) nerande centrum inte förmått slå ut sina Ett hjärtligt tack till Dr. Du ek, Landesamt für Archäologie, Weimar och Dr. Mischker, Landes- konkurrenter (Callmer 1997:17). För perioden amt für Archäologie Halle för all hjälp och 300-550/600 anger Helgesson att hela västra gästfrihet i samband med studiebesök hösten 2002. Skåne är synnerligen väl representerat av exklusiva fynd, inte minst guld. Fynden in- dikerar en rad stormannamiljöer med Uppåkra Referenser som den ledande enheten. Samhällsstrukturen Andrén, A. 1991. Guld och makt - en tolkning av de i västra Skåne framstår vid denna tid som mer skandinaviska guldbrakteaternas funktion. Sam- komplex än i landskapet i övrigt med fyra fundsorganisation og Regional Variation. Norden hierarkiska nivåer av vilka de två högsta finns i Romersk Jernalder og Folkevandringstid. Jysk i anslutning till Uppåkra, den tredje finns Arkæologisk Selskabs Skrifter XXVII. Aarhus. - 1998. Från antiken till antiken. Stadsvisioner i jämnt spridd, i form av guldfynd över västra Skandinavien före 1700. Staden. Himmel eller Skåne och den fjärde utgörs av de ordinära helvete. Tankar om människan i staden. Stockholm. agrarenheterna. Uppåkra kan också ha kommit Arbman, H. 1950. Verroterie cloisonnée et fili- i ledande ställning gentemot områden både i grane. Meddelanden från Lunds Universitets nordvästra och södra Skåne (Helgesson 2002: Historiska Museum 1949-1950. 154 ff.). - 1954. Hallands forntid. Halmstad. Arrhenius, B. 1970. Granatschmuck und Gemmen Folkvandringstidens Uppåkra är ett kort aus nordischen Funden des frühen Mittelalters. skede i centralplatsens tusenåriga dominans i Acta Universitatis Stockholmienses. Stockholm. västra Skåne. I de följande århundradena, 600- - 1985. Merovingian garnet jewellery. Emergence och 700-talen, förstärks särskilt inslaget av and social implications. Stockholm. hantverk medan vikingatidens Uppåkra visar AUD 1986. Arkæologiske Udgravninger i Danmark ett brett spektrum av olika slag av aktiviteter 1986. Riksantikvarens Arkæologiske Sekre- tariat. København. och funktioner. Uppåkracentrets långa konti- - 1993. Arkæologiske Udgravninger i Danmark nuitet är kanske dess främsta karakteristikum. 1993. Riksantikvarens Arkæologiske Sekre- Vad som krävs för framtiden är detaljerade tariat. København. undersökningar av centralplatsernas väldiga Axboe, M. 2001. En C-brakteat fra Uppåkra. fyndmaterial och kvalificerade jämförelser Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Centrum och mellan dessa. På så sätt skulle man kunna sammanhang. Uppåkrastudier 3. Lund. Axboe, M. & Stoklund, M. I denna volym. En belysa funktionella variationer mellan plat- runebrakteat fra Uppåkra. serna, spåra varierade kontaktmönster och Bakka, E. 1958. On the beginning of Salin´s Style graden av integrering med den omgivande I in England. Universitet i Bergen Årbok. landsbygden. Bara på detta sättet kan vi få en Historisk-antikvarisk rekke, Nr. 3. djupare förståelse av samspelet mellan plat- Behm-Blancke, G. 1973. Gesellschaft und Kunst der serna och deras roll i sina respektive regioner. Germanen. Die Thüringer und ihre Welt. Dresden. Bergqvist 1999. Spår av religion i Uppåkra under 1000 år. Hårdh, B. (red.). Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Upp- åkrastudier 2. Lund.
76 BIRGITTA HÅRDH Bitner-Wróblewska, A. 2001. From Samland to Erä-Esko, A. 1965. Germanic Animal Art. of Salin´s Rogaland. East-west connections in the Baltic style I in Finland. Finska Fornminnesföreningens basin during the Early Migration Period. Tidskrift 63. Helsinki. Panstwowe Muzeum Archeologiczne. Warszawa. Ethelberg, P. 1986. Hjemsted - en gravplads fra 4. Bode, M.-J. 1998. Schmalstede. Ein Urnen- og 5. årh. e. Kr. Haderslev. gräberfeld der Kaiser- und Völkerwanderungszeit. Fabech, C. 1999. Centrality in sites and landscapes. Offa-Bücher Bd. 78. Neumünster. Fabech, C. & Ringtved, J. (eds.). Settlement Bona, I. 1956. Die Langobarden in Ungarn. Acta and Landscape. Jutland Archaeological Society. Archaeologica Hungaria, Vol 7. Aarhus. Branca, A., Helgesson, B., Hårdh, B. & Tegnér, Fonnesbech-Sandberg 1988. Vægtsystemer i ældre M. 1999. Detektorfunna föremål från järn- germansk jernalder. Aarbøger for Nordisk åldern. Översikt av materialet vid årsskiftet Oldkyndighed og Historie 1987. 1998/1999. Hårdh, B. (red.). Fynden i centrum. Franken. 1996. Die Franken. Wegbereiter Europas. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Upp- 1-2. Mainz. åkrastudier 2. Lund. GHA 1987. Germanen, Hunnen und Awaren. Brinch Madsen 1975. En nordjysk kvindegrav fra Nürnberg. omkring 400 e. Kr. Hikuin 2. Gustin, I. 1999. Vikter och varuutbyte i Uppåkra. Bücker, C. & Hoeper, M. 1999. First aspects of Hårdh, B. (red.). Fynden i Centrum. Keramik, social hierarchy of settlements in Merovingian glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. southwest Germany. Fabech, C. & Ringtved, Lund. J. (eds.). Settlement and Landscape. Proceedings Haarnagel, W. 1979. Die Grabung auf Feddersen- of a conference in Århus, Denmark, May 4-7 Wierde: Methode, Hausbau, Siedlungs- und 1998. Højbjerg. Wirtschaftsformen sowie Sozialstruktur. Wies- Böhner, K. 1958. Die fränkische Altertümer des baden. Trierer Landes. Berlin. Haseloff, G. 1981. Die germanische Tierornamentik Callmer, J. 1984a. Recent Work at Åhus: Problems der Völkerwanderungszeit I-III. Studien zu and Observations. Offa 41. Salin´s Stil I. Berlin, New York. - 1984b. Aspects of production and style: an essay Hansen, H. J. 1990. Dankirke. Jernalderboplads with reference to the Merovingian and Early og rigdomscenter. Oversigt over udgrav- Viking Period material of Scandinavia. Univer- ningerne 1965-1970. Kuml 1988-89. sitetets Oldsaksamlings skrifter. Ny rekke 5. Helgesson, B. 2002. Järnålderns Skåne. Samhälle, - 1997. Aristokratiskt präglade residens från yngre centra och regioner. Uppåkrastudier 5. Lund. järnåldern i forskningshistorien och deras Hedeager, L. & Tværnø, H. 1991. Romerne og problematik. ”....gick Grendel att söka det Germanerne. Det Europeiske Hus. København. höga huset...” Arkeologiska källor till aristo- Herschend, F. 1995. Hus på Helgö. Fornvännen. kratiska miljöer i Skandinavien under yngre Hines, J. 1984. The Scandinavian Character of järnålder. Halmstad. Anglian England i the pre-Viking Period. BAR, v. Carnap-Bornheim, C. 2001. The social position British Series 124. Oxford. of the Germanic goldsmith A.D. 0-500. Roman - 1993. Clasps, hektespenner, agraffen. Anglo- Gold and the development of the Early Germanic Scandinavian clasps of clases A-C of the 3rd to kingdoms. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvi- 6th centuries A.D. Typology, diffusion and tets Akademien. Konferenser 51. Stockholm. function. Kungl. Vitterhets Historie och Anti- Cedergren, G. 2003. Nålar från Uppåkra - En kvitets Akademien. Stockholm. studie av form, funktion och spridning. I denna - 1997. A New Corpus of Anglo-Saxon Great Square- volym. Headed Brooches. London. Corsten, M. 1991. Buchförmige Anhänger des Hjärthner-Holdar, E. Lamm, K. & Magnus, B. frühen Mittelalters. Fornvännen 1991:3. 2002. Metalworking and Central Places. Egeberg Hansen, T. 1996. Et jernalderhus med Hårdh, B. & Larsson, L. (red.). Central Places drikkeglas i Dejbjerg, Vestjylland. Kuml 1993-94. in the Migration and Merovingian Periods.
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 77 Papers from the 52nd Sachsensymposium. - 1994b. The Find Material from the Settlement Uppåkrastudier 6. Lund. of Gudme II - Composition and Interpretation. Hoeper, M. & Steuer, H. 1999. Eine völker- The Archaeology of Gudme and Lundeborg. wanderungszeitliche Höhestation am Oberrhein Arkæologiske Studier Vol. X. København. - der Geißkopf bei Berghaupten, Ortenaukreis. Klindt-Jensen, O. 1957. Bornholm i folkevand- Höhensiedlung, Kultplatz oder Militärlager. ringstiden og forudsætningerne i tidlig jernalder. Germania 77, 1999,1. København. Hårdh, B. 1999. Offerfynd på Uppåkraboplatsen? Koch, U. 1999. Nordeuropäisches Fundmaterial Hårdh, B. (red. ). Fynden i Centrum. Keramik, in Gräbern Süddeutschlands rechts des Rheins. glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier von Freeden, U., Koch, U. & Wieczorek, A. 2. Lund. (Hrsg.). Völker an Nord- und Ostsee und die - 2001. Unter Göttern und Königen - das religiöse Franken. Frankfurt am Main. und politische Zentrum Uppåkra. Kingdoms Kresten, P., Hjärthner-Holdar, E.& Harryson, H. and Regionality. Transactions from the 49th 2001. Metallurgin i Uppåkra: Icke-järnmetaller Sachsensymposium 1998 in Uppsala. Stockholm. under tusen år; LUHM 31000, Uppåkra sn, - 2002. Uppåkra in the Migration and Mero- Skåne. Geoarkeologiskt Laboratorium. Analys- vingian Periods. Hårdh, B. & Larsson, L. (eds.). rapport 10-2001. Uppsala. Central Places in the Migration and Merovingian Lamm, K. 1972. Clasp buttons. Holmqvist, W, Periods. Papers from the 52nd Sachsen Sym- Lundström, A. & Waller, J. (eds.). Excavations posium, Uppåkrastudier 6. Lund. at Helgö IV. Workshop Part I. Stockholm. - 2003. The Contacts of the Central Place. Larsson, Larsson L. 1982. Gräber und Siedlungsreste der L. & Hårdh, B. (eds.). Centrality - Regionality. jüngeren Eisenzeit bei Önsvala im süd- The Social Structure of Southern Sweden during westlichen Schonen, Schweden. Acta Archaeo- the Iron Age. Uppåkrastudier 7 logica Vol. 52, 1981. - In prep. Uppåkrastudier 10. - 2002. Uppåkra - Research on a Central Place. Jahresbericht 1986. Jahresbericht des Römisch- Recent Excavations and Results. Hårdh, B. & Germanischen Zentralmuseums. Forschungs- Larsson, L. (eds.). Central Places in the institut für Vor- und Frühgeschichte 1985 und Migration and Merovingian Periods. Papers from 1986. Jahrbuch des Römisch-Germanischen the 52nd Sachsen Symposium, Uppåkrastudier Zentralmuseums Mainz 33. Jahrg. Teil 2. 6. Lund. Jensen, S. 1991. Dankirke - Ribe. Mortensen, P. - In prep. Uppåkrastudier 10. & Rasmussen, B. M. (red.). Høvdingesamfund Lindell, M. 2001. Kammar och kammakeri från og Kongemagt. Fra Stamme til Stat 2. Århus. äldre järnåldern på Uppåkraboplatsen. Hårdh, Jensen, S. & Watt, M. 1993. Handelscentre og B. (red.). Uppåkra. Centrum och sammanhang. centralpladser. Da klinger i Muld...25 års Uppåkrastudier 3. Lund. arkæologie i Danmark. Aarhus. Laux, F. 1996. Die Sachsen - Nachbarn und Jouttijärvi, A. 2001. Kobberlegeringer i jernalder Gegenspieler der Franken. Die Franken. og vikingetid. Henriksen, M. B. (red.). Metal- Wegbereiter Europas. Mainz. håndværk og håndværkspladser i Yngre Germansk Lund Hansen, U. 1970. Kvarmløsefundet - en Jernalder, Vikingetid og Tidlig Middelalder. Odense. analyse af Sösdalastilen og dens forudsett- Jöns, H. 2002. Eisenzeitliche und frühmittel- ninger. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og alterliche Reichtumzentren, Zentral- und Historie 1969 Handelsplätze an der südlichen Ostseeküste. -2001. The nature of centres. Military Aspects of Central Places in the Migration and Merovingian the Aristocracy in Barbaricum in the Roman Periods. Papers from the 52nd Sachsen Sym- and Early Migration Periods. Publications from posium, Uppåkrastudier 6. Lund. The National Museum. Studies in Archaeology Jørgensen, L. 1994a. Fibeln und Fibeltracht. & History Vol. 5. Copenhagen. Reallexikon der Germanischen Altertumskunde, Magnus, B. 2001. Reliefspenner fra Uppåkra og Bd. 8. Berlin & New York. andre funnsteder i Skåne. Hårdh, B. (red.).
78 BIRGITTA HÅRDH Uppåkra. Centrum och sammanhang. Uppåkra- - 1999. Hjelp, Germanerna kommer. Et hus med studier 3. Lund. mange rom: vennebok til Bjørn Myhre på 60- Merowingerzeit 1995. Merowingerzeit. Die Altertümer årsdagen. AmS rapport 11. Stavanger. im Museum für Vor- und Frühgeschichte. Mainz. Nørgård Jørgensen, A. 2001. The Martial Society? Mortimer, C. 1999. Technical analysis of the Kingdoms and Regionality. Transactions from cruciform brooch. Völker an Nord- und Ostsee the 49th Sachsensympposium 1998 in Uppsala. und die Franken. Bonn. Stockholm. Müller-Wille, M. 1999. Das Frankenreich und Pirling, R. 1979. Das römisch-germanische Gräber- der Norden. Zur Archäologie wechselseitiger feld von Krefeld-Gellep 1964-1965. Die frän- Beziehungen wärend der Merowinger- und kische Altertümer des Rheinlandes. Bd. 10. frühen Karolingerzeit. von Freeden, U., Koch, Berlin. U. & Wieczorek, A. Hrsg Völker an Nord- und Pohl, W. 1991. Conceptions of ethnicity in Early Ostsee und die Franken. Frankfurt am Main. Medieval studies. Archaeologia Polona, Vol. Nerman, B. 1935. Die Völkerwanderungszeit 29:1991. Gotlands. Kungl. Vitterhets Historie och - 1997. The barbarian sucessor states. Webster, L. Antikvitets Akademien. Stockholm. & Brown, M. (eds.). The Transformation of the - 1940. Svenska fågelnålar från folkvandringstiden. Roman World AD 400-900. London. Fornvännen. Ramqvist, P. 1990. Helgö - unikt handelscentrum Nielsen, J. N. 2000. Sejlflod - ein einsenzeitliches eller vanlig bondgård? Fornvännen 1990/1. Dorf in Nordjütland. I, II. Det Kongl. Nordiske - 1992 Högom. The excavations 1949-1984. Oldskriftselskab, København. Archaeology and Environment 13. Umeå. Nielsen, J. N., Bender Jørgensen, L. Fabech, E. & Reichstein, J. 1975. Die kreuzförmige Fibel. Zur Munksgaard, E. 1985. En rig germanertidsgrav Chronologie der späten römischen Kaiserzeit und fra Sejlflod, Nordjylland. Aarbøger for Nordisk der Völkerwanderungszeit in Skandinavien und Oldkyndighed og Historie 1983. in England. Offa-Bücher Bd 34. Neumünster. Nielsen, S. 1999. The Domestic Mode of Production Renfrew, C. 1986. Introduction. Renfrew, C. & and Beyond. An archaeological inquiry into Cherry, J. (eds.) Peer Polity Interaction and urban trends in Denmark, Iceland and Pre- Socio-political Change. New Directions in dynastic Egypt. København. Archaeology. Cambridge. Nissen Fett, E. 1941 Relief-Fibeln von nordischem Ringtved, J. 1988. Jyske gravfund fra yngre Typus in Mitteleuropa. Bergens Museums Årbok. romertid. Kuml 1986. Historisk-antikvarisk rekke. Nr. 5. - 1991. Fremmede genstande på Sejlflodgravplad- Norr, S. 1998. To Rede and to Rown. Expressions of sen, Nordjylland. Importens lokale kontext. Sam- Early Scandinavian Kingship in Written Sources. fundsorganisation og Regional Variation. Norden OPIA 17. Uppsala. i Romersk Jernalder og Folkevandringstid. Jysk Näsman, U. 1984a. Glas och handel i senromersk Arkæologisk Selskabs Skrifter XXVII. Aarhus. tid och folkvandringstid. En studie i glas från Runcis, J. 1998. Gravar och boplats i Hjärup – Eketorp II, Öland, Sverige. Uppsala. från äldre och yngre järnålder. UV-Syd. Rapport - 1984b. Zwei Relieffibeln von der Insel Öland. 1998:1. Lund. Prähistorischer Zeitschrift 59/1 Russel, J. 1994. The Germanization of Early - 1998a. Sydskandinavisk samhällsstruktur i ljuset Medieval Christianity. a Sociohistorical Approach av merovingisk och anglosaxisk analogi eller i to Religious Transformation. New York, Oxford. vad är centralplatserna centrala. Centrala platser Salin, B. 1904. Die altgermanische Thierorna- - centrala frågor, Larsson L. & Hårdh B. (eds.). mentik. Stockholm. Lund. Samson, R. 1994. Populous Dark-Age towns: the - 1998b. The Justinian era of South Scandinavia: Finleyesque approach. Journal of European an archaeological view. The Sixth Century. Produc- Archaeology1994, vol 2.1. tion, Distribution and Demand. Hodges R. & Schmidt, B. 1961. Die späte Völkerwanderungszeit Bowden, W. (eds.). Brill, Leiden, Boston, Köln. in Mitteldeutschland. Veröffentlichungen des
UPPÅKRA I FOLKVANDRINGSTIDEN 79 Landesmuseums für Vorgeschichte in Halle. från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Lund. Halle. - In prep. Uppåkrastudier 10. - 1975. Die späte Völkerwanderungszeit in Mittel- Strömberg 1961. Untersuchungen zur jüngeren deutschland. Katalog (Nord-und Ostteil). Ver- Eisenzeit in Schonen. I, II. Lund. öffentlichungen des Landesmuseums für Svahn, J. 22001. Uppåkra 2001:2. Kulthus eller Vorgeschichte in Halle. Halle. normalgård. Benen berättar. Opubl seminarie- Schulze-Dörrlamm, M. 1986. Romanisch oder uppsats. Lund. germanisch? Untersuchungen zu den Arm- Sørensen, S. 2000. Hørup - en sjællandsk værk- brust- und Bügelknopffibeln des 5. und 6. stedsplads fra romersk jernalder. Museet Færge- Jahrhundets n. Chr. aus den Gebieten westlich gården 2000. Holbæk. des Rheins und südlich der Donau. Jahrbuch Thomsen, P. O. 1994. Lundeborg - an Early Port des Römisch-Germanischen Zentralmuseums of Trade in South-East Funen. The Archaeology Mainz 33. Jahrg. Teil 2. of Gudme and Lundeborg. Arkæologiske Studier Segschneider, M. 2002. Trade and centrality Vol. X. København. between the Rhine and the Limfjord around Watt, M. 1991. Sorte Muld. Høvdingesæte og 500 AD. The beachmarket on the Northfrisian kultcentrum fra Bornholms yngre jernalder. island Amrum and its context. Hårdh, B. & Mortensen, P. & Rasmussen, B. M. (red.). Larsson, L. (red.). Central Places in the Migra- Høvdingesamfund og Kongemagt. Fra Stamme tion and Merovingian Periods. Papers from the til Stat 2. Århus. 52nd Sachsensymposium. Uppåkrastudier 6. Lund. - 1999a. Guldgubber og patricer til guldgubber Skre, D. 1996. Herredømet. Bosetning og besittelse fra Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Fynden i på Romerike 200-1300 e. Kr. Oslo. Centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Steuer, H. 1982. Frühgeschichtliche Sozialstrukturen Uppåkrastudier 2. Lund. in Mitteleuropa. Eine Analyse der Auswer- - In prep. Uppåkrastudier 10. tungsmethoden des archäologischen Quellen- Webster, & Backhouse, 1991. The Making of materials. Abhandlungen der Akademie der England. Anglo-Saxon Art and Culture AD 600- Wissenschaften in Göttingen. Göttingen. 900 AD. London/ B.M. - 1989. Archaeology and History: Proposals on Werner, J. 1962. Die Langobarden in Pannonien. the Social Structure of the Merovingian Vifot, B.- M. 1936. Järnåldersboplatsen vid Kingdom. Randsborg, K. (ed.).The Birth of Uppåkra. Meddelande från Lunds Universitets Europe. Archaeology and Social Development in Historiska Museum 1936. the First Millennium A.D. Roma. Voss, O. 1955. The Høstentorp Silver Hoard and - 1994. The hierarchy of Alamannic settlements its Period. A Survey of a Danish Find of Scrap in the former Limes region of South-Western Silver from about 500 A.D. Acta Archaeologica. Germany to AD 500. Journal, of European Vol. XXV, 1954. Archaeology 1994, vol. 2.1. Åberg, N. 1919. Ostpreussen in der Völkerwan- Stjernquist, B. 1961. Über die Kulturbeziehungen derungszeit. Uppsala, Leipzig. der Völkerwanderungszeit. Die Kunde. N.F. 12. - 1922. Die Franken und Westgoten in der Völker- - 1993. Gårdlösa. An Iron Age Community in its wanderungszeit. Uppsala. Natural and Social Setting II, III. Lund. - 1923. Kalmar läns förhistoria. Uppsala. - 1996. Uppåkra, a Central Place in Skåne during - 1924. Den nordiska folkvandringstidens kronologi. the Iron Age. Lund Archaeological Review 1995. Stockholm. - 1999. Glass from Uppåkra. A Preliminary Study Østergaard Sørensen, P. 1994. Gudmehallene. of Finds and Problems. Hårdh, B. (red.). Kongeligt byggeri fra jernalderen. National- Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall museets Arbejdsmark 1995.
80 BIRGITTA HÅRDH En runebrakteat fra Uppåkra
Morten Axboe og Marie Stoklund
Abstract
A bracteate with runes from Uppåkra IK 591 Uppåkra-C was found 2000 at some distance from the find spot of IK 587 Uppåkra-C, which thus most likely represents a separate deposition. It had been folded up before deposition (Fig. 1), but has been drawn using a cast (Fig. 2-3). The bracteate shows a braided hair, possibly a royal insigne comparable to the Merovingian reges criniti and a Germanic iconographic equivalent to the imperial diadem also shown on bracteates. It can be typologically dated to the final quarter of the 5th century AD.
The runic inscription reads sima?ina alu. The fifth rune can be read as or w.
Morten Axboe, Nationalmuseet, Frederiksholms Kanal 12, DK 1220 København K. Marie Stoklund, Nationalmuseet, Frederiksholms Kanal 12, DK 1220 København K.
Beskrivelse I maj 2000 blev der igen fundet en brakteat en tegning (Fig. 3) 1). Både randtråd og øsken ved detektorundersøgelserne på Uppåkra- er stærkt slidt. Brakteatens diameter har efter bopladsen. Den første var fremkommet på afstøbningen at dømme været ca. 26 mm. samme måde året før (Axboe 2001), men i Motivet er det klassiske C-brakteat-motiv modsætning til den er den nye brakteat med et stort mandshoved over et firbenet dyr, forsynet med en runeindskrift. De to brakteater begge vendt mod venstre. Mandshovedet blev fundet et stykke fra hinanden, og det er bærer et perlefyldt diadem under en frisure ikke sandsynligt at de er nedlagt som ét fund. med hår i vekslende retninger og en oprullet Runebrakteaten er fuldstændigt bevaret, krølle i nakken, afsluttet med tre punkter. men var bukket sammen på midten da den Øjet et stort og spidsovalt med tydelig blev fundet (Fig. 1). Det må være sket i markering af iris og pupil og med en ekstra oldtiden og er altså en del af brakteatens konturlinie mod kinden. Munden er presset ‘livshistorie’, og man har derfor besluttet at mod dyrets hals. Under håret ses et stort, den ikke skal rettes ud. Sammenbøjningen volutformet øre. Dyret har horn og så vidt gør det ganske vist vanskeligere at overskue man kan se et øre, der er tegnet sammen med brakteatens motiv, men ved hjælp af en mandshovedets mund 2). Dyrets mund er let afstøbning (Fig. 2) har det været muligt at lave åben, og dets øje indrammes bagtil af en
EN RUNEBRAKTEAT FRA UPPÅKRA 81 Fig. 1.
Fig. 2.
Fig. 3.
82 MORTEN AXBOE & MARIE STOKLUND Fig. 1. Runebrakteaten fra Uppåkra (IK 591), 3:1. hvor perlebåndet over panden er en forenkling Foto Bengt Almgren LUHM. af det romerske kejserdiadem, mens det flettede hår i issen og den store krølle i nakken Fig. 2. Udfoldet afstøbning af Uppåkra-brakteaten, 3:1. Foto Morten Axboe. er nordiske nyskabelser. Her er der tale om et germansk herskersymbol: Det lange hår som Fig. 3. IK 591 Uppåkra-C, 3:1. Tegning Paula vi også finder hos de merovingiske reges criniti Haefs. (Hauck 1987:156ff.). På andre brakteater kan vi møde det både i denne udformning og i en øjenbrynsbue, fortil af flere ekstra konturlinier. anden variant, nemlig som en mere eller De to forben peger i hver sin retning mens mindre omhyggeligt tegnet fletning. begge bagbenene peger fremad; fødderne De to variationer af det flettede hår tilhører minder om menneskefødder. Halen er heste- begge seriationsgruppe H2, men har forskellig agtig, og foran låret er der markeret et seletøj. udbredelse, og Uppåkra-brakteaten passer fint Hele billedfeltet indrammes af en perlerække. ind i det eksisterende billede. Af brakteaterne med flettet issehår stammer kun én fra de Datering danske øer: IK 175 Snesere Overdrev-C fra Sydsjælland, og den er den eneste brakteat Brakteaten må dateres til min seriationsgruppe der kombinerer de to former for flettet hår. H2 (Axboe u. udg. afsnit 3.2.1.3-5. Foreløbige De øvrige fordeler sig i det nuværende fremlæggelser i Axboe 1998, 1999a, 1999b). Sydsverige. Vi kender 5 eksemplarer fra Öland: Dateringen bestemmes i første række af det IK 115 Lundeby-C, 186 Tjusby-C, 221 flettede mønster i frisuren, der næsten kun Bostorp-C og 279 Holmetorp-A. Fra Skåne findes i denne seriationsgruppe (Axboe u. udg. har vi udover den nye brakteat de to store C- afsnit 3.2.1.3). Den bekræftes af frisurens brakteater IK 202-203 fra Vä og den graverede krølle i nakken, der optræder i gruppe H2 og brakteatefterligning der fandtes sammen med den første del af H3, mens det indrammede dem (Mackeprang 1952 pl. 24,18; Pesch 2002 perlediadem mellem hår og ansigt og det fig. 9); Vä er både gennem sit kultiske stednavn volutformede øre har en bredere datering til og de kulturlag der er påvist på stedet, en af gruppe H2-H3. I absolutte årstal må rune- de pladser som måske kan sammenlignes med brakteaten fra Uppåkra høre hjemme i den Uppåkra. Fra Halland er der C-brakteaten IK sidste del af 400-tallet, og den synes at være 121 fra Maen, fra Bohuslän IK 287 Keberg- lidt ældre end den først fundne Uppåkra- C, og fra Västergötland IK 12, der er fundet brakteat (Axboe 2001:174). nær Alingsås, hvor det flettede hår er en tilføjelse efter selve prægningen (Axboe Paralleller 1982:9ff.). Desuden er der to eksempler i Centraleuropa, nemlig IK 16 Aschersleben-A Den nye brakteat tilhører altså den vigtige og IK 375 Ungarn-C, og endelig en enkelt fase hvor brakteatproduktionen for alvor brakteat uden fundoplysninger: IK 368 UFo-C. blomstrer op og udvikler talrige variationer. Brakteaterne med fletning i nakken har Man videreudvikler de romerske forbilleder deres hovedudbredelse på Fyn og i Sydøst- og supplerer dem med nye detaljer. På sjælland med enkelte spredte eksempler i Uppåkra-brakteaten ses det udpræget i frisuren Holsten, Småland, Västergötland og Sydnorge
EN RUNEBRAKTEAT FRA UPPÅKRA 83 (Axboe 1994 fig. 2; hertil skal føjes IK 597 Denne udformning hører også hovedsagelig Lysholm-C, Axboe 2003). Endelig findes der hjemme i Sydsverige. I Skåne optræder den en mellemform mellem de to typer af flettet på C-brakteaterne IK 202-203 fra Vä og den hår, nemlig frisurer med oprullet nakkehår, graverede brakteatefterligning fra samme fund, hvor selve nakkekrøllen er skraveret. Disse på IK 54 Fjärestad-C/Gantofta og IK 247 stykker ligger nærmest som en yderzone Fridhem-C. På Öland finder vi den på IK omkring de syddanske brakteater med rigtig 115 Lundeby-C, 186 Tjusby-C og 221 fletning: IK 11 Åsum-C (Skåne), 89 Karens- Bostorp-C. Hertil kommer en C-brakteat lyst-C (Lolland) og 87 Ølst (Midtjylland), uden fundoplysninger: IK 367 UFo-C, og 3 sammen med den utypiske IK 84 Holmsland-C brakteater med en mindre klar udformning, (Vestjylland) hvor den bageste del af en nærmest nemlig IK 65 Gudbrandsdalen-C og 113 Lista kalotformet frisure er udfyldt med fletværk. prestegård-C, begge fra Norge, samt IK 368 For mig at se viser disse præg hvordan UFo-C uden fundoplysninger. man aktivt har videreudviklet de tidligste Både det skråskraverede hår og brakteat- brakteatbilleders form og indhold ved at dyrenes menneskelignende fødder er med til supplere eller erstatte det romerske hersker- at karakterisere Alexandra Peschs Formular- diadem med de germanske kongers hårpragt. familie C6; andre fællestræk med runebrak- Man overtager det romerske billedsprog og teaten fra Uppåkra er dyrets gummiagtigt udbygger det; ikke blot ved at anvende det til ‘lammede’ forben, der er bøjet til hver sin sine egne formål, men også ved at benytte side, og det meget store mandshoved. Men på egne ikonografiske elementer. Det er en andre punkter skiller Uppåkra-brakteaten sig parallel til brakteaternes indskrifter hvor efter- dog ud fra denne gruppe, bl.a. ved forekomsten ligningerne af de romerske skrifttegn netop af en runeindskrift, udformningen af diademet, fra begyndelsen af gruppe H2 bliver suppleret dyrets manglende skæg, dets markerede, med læsbare runeindskrifter (Axboe 1998). seglformede skulderparti og placeringen af En anden karakteristisk detalje på den nye ‘seletøjet’ (Pesch 2002:71ff. med fig. 9). Uppåkra-brakteat er mandshovedets store, Formularfamilie C6 kendes fra Öland og Vä. spidsovale øje, hvor iris og pupil er tegnet Den nye runebrakteat viser tilknytning til som en cirkel med et punkt i midten. Ovale denne gruppe, men demonstrerer samtidig eller spidsovale øjne med oval eller punkt- Uppåkras ikonografiske selvstændighed, ganske formet udfyldning er almindelige på brakteater, som man så det med den først fundne men denne særlige iris/pupil-markering kendes Uppåkra-brakteat IK 587-C (Axboe 2001). kun fra få præg: IK 53 Fjärestad-C/Gantofta og IK 202 Vä-C, begge fra Skåne, IK 121 Morten Axboe Maen-C fra Halland, samt den nyfundne IK 592 Fuglsang-C/Sorte Muld II (Axboe 2002: 298 fig. 5 øverst). Typologisk spænder de få præg ret vidt, spredt over gruppe H2 og H3, men geografisk stammer de alle fra Skåne og nærmeste omegn. Man kan også lægge mærke til dyrets fødder der påfaldende ligner menneskefødder.
84 MORTEN AXBOE & MARIE STOKLUND Runeindskriften øverste del af en venstrevendt bistav. Den synes også at have en antydning af et knæk, Gennem Morten Axboe hørte jeg først om der bøjer den ind mod hovedstaven, det er fundet af den sammenfoldede C-brakteat med derfor næppe l, så det kan ikke komme på tale runer, som jeg d. 20. april 2001 under at læse lina, ‘lin’, skønt det ville have været runologmødet i Lund fik lejlighed til at fristende at sammenstille med Fløksand- undersøge sammen med bl.a. Henrik Williams indskriftens “lin” og” løg” (K 37). Morten og James E. Knirk, som jeg også har kunnet Axboe og Charlotte Behr har uafhængigt af drøfte tolkningen med. Senere har jeg sammen hinanden læst under Sachsersymposiet i Lund med Morten Axboe kunnet kontrollere i 2001; men i betragtning af de lavtsiddende læsningen på grundlag af de udfoldede bistave på rune 4 og 6 er det muligt at læse afstøbninger, der er blevet fremstillet. rune 5 som w i stedet for . (Sml. f. eks. Heldigvis er brakteaten bukket sammen Krauses læsning af IK 156 Sievern A; K 134). med forsiden udefter uden at runerne er Selvom indskriften består af regulære, ødelagt. Den venstrevendte indskrift, der ganske velformede runer er det vanskeligt at falder i to dele, er anbragt med runetoppene afgøre, om den er sprogligt meningsgivende. ud mod perlerækken i kanten, dels over Den indeholder det velkendte ’formelord’ alu. baghovedet af det store mandshoved i profil, I forvejen kendtes 11 hele samt tre forkortede dels over dyrets hoved, omtrent der, hvor eller forskrevne alu’er på C-brakteater af brakteaten er blevet bøjet midt over. Højden samme type (Axboe 1998: 246, 249). Det på runerne svinger mellem 3 og 4 mm, findes dog ikke kun på brakteater, men også i varierende efter hvor megen plads der er over længere indskrifter på andre genstande som mandshovedets hår, over dyrets hoved er de f.eks. Lindholmen-amuletten (DR 261) og et ca. 3 mm høje. Bortset fra rune 5 kan runerne økseskaft fra Nydam, fundet 1993 (Stoklund læses uden vanskelighed: 1995: 341-344). Det er stadig omstridt, hvad der ligger i alu, og om ordet har en egentlig sima?ina alu sproglig betydning, og i så fald hvilken, muligvis ’øl’ i rituel betydning. Lydligt synes Den første rune er et trestreget s. Bistavene sammenstillingen af runer i sima /wina at på de to a-runer (4 og 8) er nærmest være sprogligt mulig, og måske kan sima og midtstillede i modsætning til de mere normale /wina også opfattes som brakteat-formelord, højtsiddende bistave på a i alu. Afstanden mellem de lodrette stave i sima er ca. 1 mm, men i så fald hidtil ukendte. Men selvom og der er ca. 4 mm mellem rune 4 og 6; men sima og /wina kan knyttes til kendt ordstof, skønt afstanden er så stor, er der kun spor af er det et spørgsmål, om de har en egentlig én rune her. En undersøgelse af den udfoldede sproglig betydning som f. eks. laukar, la u, afstøbning sammen med Morten Axboe 3. som vi kender fra andre brakteatindskrifter, december 2001 og igen i januar 2003 godt- synes at have: egentlig ’løg’ og ‘indbydelse’. gjorde, at rune 6 er et sikkert i. Midt i Det er uvist, om rodvokalen er lang eller mellemrummet mellem rune 4 og 6 ses meget kort i sima. I oldnordisk digtning findes simi svage spor af rune 5. Hovedstaven er sikker, m. med kort i brugt om ‘hav’ – ‘okse’, jf. simir og lidt under kantens perlerække ses den m. ‘okse’ – ‘hest’ (Lex Poet), en mulig
EN RUNEBRAKTEAT FRA UPPÅKRA 85 forbindelse til sima er ikke utænkelig, hvis skrive om den, og til Alexandra Pesch for at have rodvokalen er kort. Hvis den er lang, kan fået den tegnet. De to brakteater fra Uppåkra og sima (m. i nominativ ental) ifølge de gængse deres ikonografiske slægtninge bliver også be- handlet af Pesch 2002. opslagsværker være beslægtet med dansk ’sime’, ’(tyndere) bånd, snor, reb’, jf. oldn. sími, m. 2) Jeg var ikke opmærksom på dyrets øre i Axboe an-stamme. af germ. *síman-, *síma- (fra ieur). 2003. En læsning som ina af det følgende er sprog- ligt problematisk. Det er næppe muligt at Litteratur sætte det i forbindelse med et eventuelt de- monstrativt pronomen i akkusativ masku- Axboe, M. 1982 The Scandinavian Gold Brac- linum: in (med senere udvidelse til ina) (jf. teates. Studies on their manufacture and regional variations. Acta Archaeologica 52, 1981 Krause 1971: 53, 120), og en akkusativform (udkommet 1982), 1-100. harmonerer heller ikke med en nominativs- - 1994 Gudme and the Gold Bracteates. Nielsen, form sima. Hvis vi forudsætter, at indskriften P.O., Randsborg, K. & Thrane, H. (eds.). The er semantisk meningsgivende, er det fristende Archaeology of Gudme and Lundeborg. Arkæo- at læse rune 5 som w og tolke wina med lang logiske Studier X, 68-77. København. rodvokal som ‘vin’, jf. oldn. vína n. Det - 1998 Die innere Chronologie der A-C-Brak- teaten und ihrer Inschriften. Düwel, K. & latinske låneord kunne meget vel tænkes at Nowak, S. (eds.). Runeninschriften als Quellen være indlånt allerede i romersk jernalder, og interdisziplinärer Forschung. Ergänzungsbände kunne måske sammenholdes med alu i den zum Reallexikon der Germanischen Alter- mulige betydning ’øl’. En sammenhæng med tumskunde 15, 231-252. Berlin-New York. ‘ven’, oldn. vinr er derimod næppe sandsynlig, - 1999a The chronology of the Scandinavian gold det er en –i-stamme, så vi skulle vente wini-. bracteates. Hines, J., Høilund Nielsen, K. & Siegmund, F. (eds.). The Pace of Change. Studies Som helhed må indskriften dog snarest, uanset in Early-Medieval Chronology, 125-147. Oxford. om vi læser wina eller ina, og hvordan vi end - 1999b Die Chronologie der Goldbrakteaten – opfatter sima — eller opfatter sima?ina som regional und überregional. von Freeden, U., en ikke sprogligt meningsgivende sammen- Koch, U. & Wieczorek, A. (eds.). Völker an stilling — siges at høre hjemme i den ret stor Nord- und Ostsee und die Franken, 61-73. Bonn. - 2001 En C-brakteat fra Uppåkra. Hårdh, B. gruppe af C-brakteatindskrifter med mere eller (ed.). Uppåkra. Centrum och sammanhang. mindre forståelige formelord (sml Axboe Uppåkrastudier 3. Acta Archaeologica Lundensia, 1998:146-250). Series in 8°, No. 34, 169-174. Lund. - 2002 Sølvkræmmerhuset og Balders død - nye Marie Stoklund brakteatfund fra Bornholm. John Pind et al. (eds.). Drik - og du vil leve skønt. Festskrift til Ulla Lund Hansen på 60-årsdagen 18. august Noter 2002. PNM: Publications from The National Museum, Studies in Archaeology & History 1) Runebrakteaten fra Uppåkra har inventar- 7, 295-303. Copenhagen. nummer U 10881. I den løbende ajourføring af - 2003 To brakteater. Wilhelm Heizmann & Astrid fundkataloget til ‘Die Goldbrakteaten der Völker- van Nahl (eds.). Runica - Germanica - Mediaevalia. wanderungszeit’ (IK) har den fået IK-nummer Ergänzungsbände zum Reallexikon der Germa- 591. Tak til Birgitta Hårdh for billeder og nischen Altertumskunde 37, 20-27. Berlin- afstøbning af brakteaten og for opfordring til at New York.
86 MORTEN AXBOE & MARIE STOKLUND - u. udg. Herstellungsprobleme und Chronologie der Skjaldesprog. Oprindelig forfattet af Sveinbjörn Goldbrakteaten. Die Goldbrakteaten der Egilsson. Forøget og på ny udgivet for Det Völkerwanderungszeit 4,1. Ergänzungsbände Kongelige Nordiske Oldskriftselskab ved zum Reallexikon der Germanischen Alter- Finnur Jónsson. København 1931. tumskunde. Berlin-New York. Mackeprang, M. B. 1952 De nordiske Guldbrak- DR Danmarks runeindskrifter 1-2 ved Lis Jacobsen teater. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter II. og Erik Moltke. København 1941-42. Århus. Hauck, K. 1987 Gudme in der Sicht der Brak- Pesch, A. 2002 Uppåkra im Licht der Formular- teaten-Forschung (Zur Ikonologie der Gold- Familien der völkerwanderungszeitlichen brakteaten XXXVI). Frühmittelalterliche Studien Goldbrakteaten. Hårdh, B. & Larsson, L. 21, 1987, 147-181. (eds.). Central Places in the Migration and IK Axboe, M., Düwel, K., Hauck, K. (ed.) & von Merovingian Periods. Papers from the 52 Padberg, L. Die Goldbrakteaten der Völker- Sachsensymposium Lund, August 2001. Uppåkra- wanderungszeit. Bind 1,1-3 1985; bind 2,1-2 studier 6 (Acta Archaeologica Lundensia, series 1986; bind 3,1-2 1989; bind 4 under udgivelse. in 8°, No. 39), 55-78. Lund. Münstersche Mittelalter-Schriften 24. Stoklund, M. 1995 Die Runen der römischen Krause, W. & Jankuhn, H. Die Runeninschriften im Kaiserzeit. Lund Hansen, Ulla et al. Himlingøje älteren Futhark. Göttingen 1966. – Seeland – Europa. Ein Gräberfeld der jüngeren Krause, W. 1971 Die Sprache der urnordischen römischen Kaiserzeit auf Seeland, seine Bedeutung Runeninschriften. Heidelberg. und internationale Beziehungen. Det Kongelige Lex Poet Lexicon Poeticum Antiquæ Linguæ Sep- Nordiske Oldskriftselskab, København, 317- tentrionalis. Ordbog over det norsk-islandske 346.
EN RUNEBRAKTEAT FRA UPPÅKRA 87
Tankar kring två ringhandtag från Uppåkra
Anders Ödman
Abstract
Thoughts concerning two ring handles from Uppåkra Two ring handles were found in Uppåkra. The first one was found by metal detector survey near the church of Uppåkra. It is 238 mm in diameter and has four knobs attached to the ring. The staple is also preserved. This handle is assumed to have been used in the medieval church of Uppåkra. The second handle was found in one of the big postholes in the curious building that might have been a house for cult. This ring handle is 147 mm in diameter and has four forged knobs on the ring. Here too the staple is preserved. This ring seems to have been placed in the posthole on purpose in the period 500–600 A.D. These two door rings come from shrines representing two religions. Is the symbolism in the number of knobs also to be found in the symbolism of these two religions? The three knobs in Christian time are connected by most scholars to the Holy Trinity. But what is represented by the four knobs from pre-Christian times? A guess is that they symbolize four gods – perhaps represented in the four big postholes of the cult house.
Anders Ödman, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds Universitet, Sandgatan 1, SE-223 50 Lund.
Den först hittade ringen Ett av de största föremål som påträffats i lantbruksredskap men så är inte fallet utan Uppåkra är en järnring (fnr. 38259) med en detta är ett ringhandtag till en dörr. Dessa diameter av 238 mm. Ringen är smidd av ett handtag förekommer under medeltiden rundjärn med 20 mm tjocklek. På ringen framförallt på kyrkoportar men man kan även finns fyra fastvällda vulster. Vulsterna är jämt finna dem i profana högreståndsmiljöer. Som fördelade längs cirkeln och de har ett halv- exempel kan nämnas att man vid grävningarna cirkulärt tvärsnitt. Mellan två av vulsterna i Åhusborgen år 1892–93 påträffades ett sitter en 95 mm lång märla vilken ursprung- ringhandtag med tre vulster (Ahlén 1893: ligen har varit längre men brutits. I det parti 25). Den absolut största delen av alla av ringen där märlan sitter finner man också ringhandtag finner man dock på kyrk- en lång välgjord vällfog som binder samman portarna. Genom ett corpusverk som redovisar den. Ringen påträffades med hjälp av metall- alla Sveriges kyrkportar med smidesdetaljer detektor ca 200 m söder om kyrkogården. är de svenska kyrkliga ringhandtagen lätt Då ringen hittades i jorden antogs den åtkomliga. Bokverket ”Medieval Ironwork in först vara recent och möjligen en del till ett Sweden” är författat av Lennart Karlsson och
TANKAR KRING TVÅ RINGHANDTAG FRÅN UPPÅKRA 89 ger såväl information om ringhandtagens De anförda exemplen och flera därtill har ursprung, historia och betydelse samt bild Jacob Grimm funnit i anglosaxiska och och mått av samtliga i Sverige förekommande isländska källor och nedtecknat i sin bok ringhandtag. Om inte annat anges är fakta Deutsche Rechtsalterthümer från 1881. Boken om svenska ringhandtag i nedanstående text behandlar och härleder det juridiska symbol- hämtade ur detta verk. värdet i en lång rad objekt och handlingar. En Redan under antiken fanns ringhandtag nyare undersökning kring dörringens betydelse som ofta hölls fast i käftarna på lejonhuvuden publicerades 1957 av Hans R. Hahnloser av brons vilka var fastsatta på dörrens yttersida. under rubriken ”Untersuchung zur Bedeutung Från denna tid och fram till medeltiden har des Türrings” (Hahnloser 1957). Hahnloser man också belägg för ringhandtagets juridiska har i stort sett byggt sin undersökning på och kultiska betydelse. Vid övertagandet av samma urkundsmaterial som Grimm och ett kloster kunde det exempelvis krävas att kommer också fram till att dörringen i äldre den nye priorn bekräftade övertagandet genom tider har haft en stor rituell, juridisk och att gripa i alla klostrets ringhandtag (Grimm magisk betydelse. 1881:174, ff.). Byggnadens ringhandtag kom Till Skandinavien har man antagit att således att utgöra en symbol för byggnaden ringhandtaget kommit med kristendomen då och vad den stod för. Brottslingar har av inga ringhandtag tidigare än från vikinga- samma skäl kunnat få asyl eller benådning tiden hittills finns belagda. I de isländska om de bara hann fram och fick tag i kyrkans källorna berättas det sparsamt om dessa ringar. ringhandtag. Som exempel finns i Eddan en berättelse där Ringen i sig har tidigt omgivits av en stark guden Heimdal i hamn av en människa som kultisk föreställningsvärld. Slutenheten, oändlig- kallande sig Rig besökte olika familjer bland heten och styrkan finns i ringen. I Nibelungen människorna. Han bodde ett par dagar hos smider man in en kraft som stängs inne i en trälarna och därefter ett par dagar hos den frie evig cirkel. Exemplen från det förhistoriska bondens familj. Slutligen kom han till en hall Norden på denna cirkelmagi är många. Ringen vars dörr vätte mot söder och texten säger att var ett tecken på makt och rikedom och tillika dörren hade både karm och ring. I denna hall en gudasymbol från 500-talet och fram i bodde jarlen. På det sätt som Eddans text är tidigkristen tid (Vierk 1981:78 f.). De skriven förstår man att ringen var en symbol nordiska krigarna i England svor ed vid sina för samhällets högste i det vikingatida Skandi- armringar och när ed skulle sväras i templet navien. På Sparlösastenen i Västergötland, som smorde goden ringen, som var helgad till Ull, är huggen omkring 800, kan man se ett med offerdjurens blod innan den fick sin fulla stavbyggt hus med en dörr. Om det är ett kraft. Från kontinentala källor vet man att ed tempel eller en profan hall går inte att avgöra har svurits vid ringhandtagen på kyrkdörrar men mitt på dörren finner man en mycket liksom man i norden svor ed vid mindre ringar stor ring vilken tolkats som ett ringhandtag. såsom armringar och finger-ringar. Troligt är, Det kan i detta sammanhang också nämnas enligt min uppfattning, att också ring- att det största ringhandtag vi har i Sverige är 430 handtagen på de nordiska helgedomarna och mm i diameter och genom den runtext som senare i de kristna kyrkorna omfattats av denna finns på ringen har den kunnat dateras till 900- cirkelmagi och har tillmätts en stor kraft. talet. Ringen satt tidigare på dörren till Forsa
90 ANDERS ÖDMAN Bild 1. Ringhantag funnet med hjälp av metalldetektor söder om Uppåkras kyrkogård. (U38259) Ringens diameter är 238 mm. (Foto: Bengt Almgren, LUHM)
TANKAR KRING TVÅ RINGHANDTAG FRÅN UPPÅKRA 91 gamla kyrka i Hälsingland och texten handlar Allt man kan säga vad gäller dateringen är om böter till biskopen i man inte deltog i mässan. att ringhandtaget troligen är från medeltiden. Av de 21 kända skånska ringhandtagen är Det kan dock inte uteslutas att den är äldre. Uppåkraringen med sina 238 mm i diameter Genom denna vida kronologiska ram är inte i särklass störst. Näst största är ringen från S:t den enda givna placeringen den gamla rivna Olof med 200 mm. Som tidigare sagt är kyrkans port. Sveriges största ring från Forsa kyrka också äldst men vid en granskning av övriga ringar Ringen från ”ceremonihuset” från Sverige visar det sig att man inte generellt kan koppla storleken till åldern på ringen. Av Med detta unika jordfynd av en dörring hade Sveriges 369 ringar är 15 stycken 200–260 man svårt att föreställa sig att flera skulle dyka mm i diameter. Den märkliga ringen från upp. Det har dock påträffats utterligare en Forsa faller helt utanför ramen både i utseende ring i Uppåkra och denna gång i ett högst och storlek och har därför inte har tagits med oväntat sammanhang. Vid undersökningen i denna genomgång. Av de 15 största ringarna av Uppåkraboplatsens mest omtalade hus, Hus är 7 stycken från 1200-talet och resterande 8 2 i grupp 50, med fynd av guldgubbar och från 1400-talet. I gruppen 200–260 mm ligger det välkända depåfyndet av en glasbägare och Uppåkraringen på andra plats enbart över- ett bronskärl nergrävt i golvet, påträffades träffad av en ring från Delsbo kyrka i denna andra dörring (Larsson 2001). Inne i Hälsingland. Denna ring är från omkring huset, vilket bara är 13 meter långt, finns fyra 1200 och har en runrad som säger: mycket stora stolphål med en diameter av över metern vilket vida överskrider behovet Du kan se mig för de takbärande hörnstolparnas diameter. Du kan inte få mig Mitt i det stora stolphålet efter den nordvästra Gunnar gjorde mig stolpen påträffades ringhandtaget ställt på Kyrkan äger mig högkant. I stolphålet påträffades också ett Heliga Maria. kokranium. Att ringen haft en funktion i detta märkliga hus håller arkeologerna för På Uppåkraringen finns inga runor. Detta troligast eftersom den låg inbäddad i husets har konservator Hasse Hansen vid LUHM rivningsmassor vilka schaktats ner i hålet efter kontrollerat genom försiktig blästring av den uppdragna stolpen. Ringen har kommit ringens yta. Ringen från Uppåkra skiljer sig ner i stolphålet i samband med att man har också från de övriga skånska ringarna genom röjt tomten efter rivningen av huset och den sin utformning. Vanligast är tre vulster märkliga placeringen på högkant kan tyda på placerade på ringens nedre hälft. Uppåkra- en medveten deponering av husets ringhandtag. ringen har tillsammans med ringarna från Ringen (Uppåkra 2001 fnr 190) har en Araslöv och Torrlösa fyra vulster. Dessa sist diameter på 147 mm och är tillverkad av ett nämnda ringar är daterade till 1400-talet. I rundjärn med en diameter på 13–14 mm. På det svenska materialet finns det sparsamt med fyra rätvinkligt, diametrala platser längs ringar med 4 vulster såväl från 11- som 1200- ringen, har smeden format rundstaven till ett talet så heller inte heller detta kan utgöra kvadratiskt tvärsnitt så att ovala eller i hörnen grund för en datering avrundade rektanglar har bildats på fyra sidor
92 ANDERS ÖDMAN Bild 2. Ringhandtag funnet vid undersökningen av det nordöstra stolphålet inne i Hus 2. Diameter 147 mm. (fnr.2001/190) (Foto: Bengt Almgren, LUHM) av rundjärnet. Tvärsnittet är i dessa partier ihop till 15 mm med bibehållen tjocklek. 12-16 mm. En vällfog kan skönjas med sin Hålet i märlan har tillåtit ringen att rotera söm korsande en av dessa fykantssmidda beroende på att ringen i hela sin krets har en partier. Ringen är fäst vid en märla tillverkad mindre diameter än hålet i märlan. Om detta av ett 5 mm tjockt och 25 mm brett bandjärn har uppkommit genom slitage eller var som formats kring ringen. I böjen kring avsiktligt gjort vid tillverkningen går inte att ringens rundstav har bredden på märlan slagits se beroende på den korroderade ytan. Märlans
TANKAR KRING TVÅ RINGHANDTAG FRÅN UPPÅKRA 93 Bild 3. Fyndplatsen för ringhandtaget fnr. 2001/190. Huset uppvisar en uppseendeväckande mängd av kultiska inslag. längd från ringen till dess omvikning är cirka port varit onormalt kraftig. Vanligtvis uppgår 70 mm. Den har troligen slagits genom ett kyrkportarnas tjocklek till mellan 40 och 60 förborrat hål i dörrbladet och då märlans båda mm varför porten i Uppåkra får anses som ändar har kommit igenom trävirket har en mycket tjock och detta kanske kan ge en ände vikts nedåt och en uppåt. Som en kil antydan om kvalitet och dimension i resten mellan dessa skänklar har ett bandjärn slagits av hus nummer 2. in vilket också det har vikts och troligen med På den först beskrivna ringen fanns fyra sin klinkade ände fästs i dörrbladet. Uddarna pålagda vulster och på den senast påträffade på märlans skänklar är brutna varför någon finns likaledes fyra kvadratsmidda vulster. Det klinkning inte går att se. På liknande sätt har vanliga antalet vulster i de medeltida kyrkornas troligen även den först beskrivna ringen fästs i dörringar är som tidigare sagts tre. Detta har dörrbladet men i detta fall är märlan bruten föreslagits vara en symbolik för den heliga på ett sådant sätt att denna information gått treenigheten (Muntligt Göran Tegnér, Lennart förlorad. Dörrbladets tjocklek kan följaktligen Karlsson SHMM) och man kan ju då fråga ha varit omkring 65 mm vilket får anses vara sig vad de fyra vulsterna symboliserar. Att en mycket kraftig dörr. I jämförelse med man i ett fåtal fall under skånsk medeltid har medeltidens svenska kyrkoportar har denna gjort ringar med fyra vulster kan man möjligen
94 ANDERS ÖDMAN och den stora träskulptur som var nergrävd i golvet inne i tempelhuset. I målande ordalag beskriver han med hur stor möda man med yxor kapade skulpturen jäms efter marken för att kunna släpa ut den. Hela kontexten kring hus 2 i Uppåkra minner om många detaljer i Saxos beskrivning från 1100-talets slut. Fynden i Hus 2 pekar på en datering till 5– 600-talet men när rivningen skedde är ännu osäkert. Jämförelsen med Saxo kan synas Bild 4. Den övre delen Sparlösastenen från Väster- götland är gjord på 800-talet. På byggnadens port anakronistisk men 500 år är en kort tid i ser man ringhandtaget. betraktande av hur långlivade kultens arki- tektoniska normer har varit rådande under hänföra till smedens dåliga kunskap i samtida historiens gång. Våra skånska kyrkor är i symbolspråk. På samma sätt kan man bland många fall snart 900 år och ända in i 1800- medeltida träskulpturer ibland finna exempel talet byggdes de efter samma grundplan som på att provinsiella bildhuggare inte har haft man introducerade på 1100-talet. Som begrepp om rådande normer om hur Jesus exempel kan nämnas Uppåkras kyrka från fötter ska placeras eller på vilket av Marias 1800-talet. Den grekiska tempelarkitekturen knän som Jesusbarnet ska sitta. Att man i tre hade en kontinuitet i den romerska arki- skånska fall har missuppfattat antalet vulster tekturen och var modern från omkring 1000 kan ha denna förklaring. Ringen får onekligen f.kr. och fram till romarikets fall. Den kristna en större harmoni och balans med fyra vulster arkitekturens basilikor började byggas på 300- i stället för tre vilket kan ha misslett en talet och byggdes i princip efter samma formmedveten smed. Ett annat alternativ är koncept ända fram till senmedeltiden. Jag att han har haft en gammal ring med fyra kan därför, utifrån kulthusens långa tradition, vulster som förlaga. tänka mig att Uppåkratemplet har uppvisat Tre vulster har föreslagits symbolisera den likheter med Arkonatemplet, även vad gäller heliga treenigheten men vad symboliserar fyra den jordgrävda gudabilden. Kan symboliken vulster? En helt subjektiv tentativ tolkning i de fyra vulsterna på Uppåkras båda ring- kan man få genom att se till det hus nummer handtag ha något med en helig ”fyrenighet” 2 vari ringhandtaget hittades. Huset kan att göra? Min tanke går då till de fyra stora onekligen anses ha en imponerande kultisk stolphålen i golvet på Hus 2. Stod här fyra prägel med guldgubbar, djurkranier och det guddomar nedgrävda i golvet och vilka kan märkliga depotfyndet. Huset är relativt litet det då ha varit? Ett amatöristist och lustigt och de djupa stora nedgrävningar efter, hugskott är att namnen på veckans dagar – troligtvis, grova stolpar har tagit en oproportio- undantaget lördag till måndag – möjligen kan nerligt stor plats. Dessa stolpar har troligen ge en ledtråd till vilken kvartett som stått i de inte enligt mitt förmenande utgjort takbärande fyra stolphålen. Detta skulle kunna förklara stolpar i den måttfulla huskonstruktionen utan symboliken i de fyra vulsterna på husets kan ha varit något annat. I Gesta Danorum ringhandtag. Resonemanget kan inte föras i skriver Saxo om vendernas tempel i Arkona bevis men den medvetna deponeringen av
TANKAR KRING TVÅ RINGHANDTAG FRÅN UPPÅKRA 95 ringhandtaget i stolphålet antyder att det kan des Türrings. Studien zu Werken in den Samm- ha haft en kraft och att dess tid var slut. lungen des Museums für Kunst und Gewerbe Kulten hade förändrats och ”fyrenigheten” Hamburg. Karlsson, L. 1988. Medieval Ironwork in Sweden bytte skepnad. Nya dörrar öppnades. I-II. Uddevalla. Larsson, L. 2001. A building for ritual use at Litteratur Uppåkra, southernmost Sweden. Antiquity Vol. 25. Dec 2001. Ahlén, A. 1894. Åhus och dess slott samt utgräf- Saxo Grammaticus Danmarks Riges Krønike. Utg. ningarne därstädes 1892-93. Skånska samlingar Gruntvig, N. F. S. 1924. Köpenhamn. 1893. III, 1. Utgivna av Weibull, M. Lund. Vierk, H. 1981. Imitatio imperii und interpreta- Grimm, J. 1881. Deutsche Rechtsalterthümer. Bd tion Germanica vor der Wikingerzeit. Les pays 1-2. 3:e utgåvan. Göttingen. du Nord et Byzance. Acta universitatis Upsa- Hahnloser, H. R. 1957. Urkunden zur Bedeutung liensis. Figura nova series 19. Uppsala.
96 ANDERS ÖDMAN Snake brooches of south Scandinavia Ørsnes types L1, L2, J and H3
Martin Rundkvist
Abstract
This is a study of south Scandinavian snake brooches, i.e. brooches of Mogens Ørsnes’s (1966) types L1 (S-shaped plate brooches), L2 (snake or ribbon-bow shaped plate brooches), J (oval plate brooches) and H3 (epaulet-shaped plate brooches). A database of 270 brooches, most from metal detector sites in south Scandinavia and most studied personally by the author, is the material base of the investigation. The brooches’ typology, chronology, function, social significance, technological characteristics (primary and secondary), production sites, typological innovation process, interregional variation and ideological connotations are studied and interpreted. Unique brooches and import pieces are also described and discussed.
Martin Rundkvist, Lakegatan 12, SE-133 41 Saltsjöbaden, Sweden.
Introduction
This is a study of south Scandinavian snake S-shaped plate brooches brooches, centred upon the metal detector These brooches depict a snake curled into an finds from Uppåkra, Tissø and other metal “s“, a rounded “z“, or, rarely, an “m“. They detector sites. Here the term “snake brooch“ occur both as solid and openwork designs. encompasses brooches of Mogens Ørsnes’s Most depict an amphisbaena (Greek, “goes (1966) types L1 (S-shaped plate brooches), L2 both ways“), a snake with a head at either (snake or ribbon-bow shaped plate brooches), end, but some have a tail or a paw instead of J (oval plate brooches) and H3 (epaulet- an extra head. Heads are rarely particularly shaped plate brooches). It excludes other plate snake-like, possessing either bent closed beaks brooches with animal interlace, most impor- or elongated jaws. These traits allow a sub- tantly the rectangular relief brooches (Ørsnes division of Ørsnes’ type L1. type K) whose animals often possess limbs and thus cannot be called snakes. L1a Curled into an “s“ or rounded “z“. 1 head and 1 tail or paw seen in profile. Typology Cf. Fig. 1; Stjerna 1905 Fig. 59; Ström- berg 1961 Pl. 59:6; Ørsnes 1966 Fig. I have established an extended version of 164; Vang Petersen 1991 Fig. 5k; AUD Ørsnes’ 1966 typological classification system. 1992:170; AUD 1994:235.
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 97 L1b Curled into an “s“ or rounded “z“. 2 heads seen in profile. These brooches are oblong like type J plate brooches but have been kept under type L1 as their motif is S-shaped and the jaws do not interlace with the body. L1b1. Style I heads. Large round eye, jaws extremely widely open with point of curved lower jaw reaching beneath eye. Cf. Fig. 2; Bergens Museums Årbok Fig. 1. Type L1a. SK Uppåkra. U3957. 38.6 x 30,2 mm. Photograph by author. 1928:2 p. 10-12 Fig. 4; Hårdh 1998 Fig. 9. L1b2. Style II heads. Small round eye, jaws either straight and closed or ex- tremely widely open with point of V- shaped lower jaw reaching beneath eye. Cf. Fig. 3; Rygh 1885 no. 265; Gjessing 1934 pl. 32c; Nationalmuseets Arbejds- mark 1984:19; Vang Petersen 1991 Fig. Fig. 2. Type L1b1. SK Uppåkra. U2866. 35.4 x 5m; AUD 1992:170; Jørgensen & Nør- 19.4 mm. Photograph by author. gård Jørgensen 1997 pl. 14:9; Nielsen 2002 Fig. 8. L1c Curled into an “s“ or rounded “z“. 2 heads seen in profile. Jaws closed and curved into a beak. This type encom- passes at least four distinct and uniform varieties (L1c1-4) beside a number of uniques. Cf. Figs. 4-5; Vedel 1886:373 = 1897:138; Gjessing 1934 pl. 32a; Fig. 3. Type L1b2. SK Uppåkra. U3406. 47.8 x Vang Petersen 1991 Fig. 5l; AUD 20.5 mm. Photograph by author. 1999:239; Branca et al. 1999 Fig. 4. L1c3, cf. Stjerna 1905 Fig. 61; VZG 102-103. L1c4, cf. VZG 104-105. L1d Curled into an “s“ or rounded “z“. 2 heads seen in profile. Bevelled body edges. Slimly proportioned body, more of a looped ribbon than a plate. Cf. Fig. 6; Stjerna 1905 Fig. 58 & 60; Strömberg 1961 Taf. 59:5. L1m Curled into an “m“. 1 head and 1 paw Fig. 4. Type L1c1. SK Ravlunda. LUHM Ravlunda seen in profile. The L1m design was ’99-’00 F91. 30.5 x 30.5 mm. Photograph by unknown to Ørsnes. Cf. Fig. 7. author.
98 MARTIN RUNDKVIST Oval plate brooches The oval plate brooches occur both as solid and openwork designs, and in some cases have a frame around the motif. Most of them depict an amphisbaena curled into an “s“ or rounded “z“, both heads biting the body, the jaws forming diagonal bars across the middle of the brooch. The oval brooches are classified Fig. 5. Type L1c2. SK Uppåkra. U4528. 30.3 x 27.7 mm. Photograph by author. according to the number of these diagonal bars.
J1 4 diagonal bars. Either head has two long jaws that interlace with both of the body’s contour lines, reach to the opposite long side of the oval and may join at the ends to form a long beak. Cf. Fig. 8; Gjessing 1934 pl. 32b; Ørsnes 1966 Fig. 128; Gabriel 1989 Fig. 6. Type L1d. SK Järrestad. SHM09822:818. Abb. 44. 46.8 x 17.1 mm. Photograph by author. J2 No diagonal bars. Either head has two short bent jaws, forming a beak that interlaces only with the nearest of the body’s contour lines and does not reach to the other long side of the oval. Cf. Fig. 9; Stjerna 1905 Fig. 63; Strömberg 1961 Taf. 32:3, 59:7, 59:12-13; Ørsnes 1966 Fig. 122; Nielsen 2002 Fig. 8. Fig. 7. Type L1m. SK Uppåkra. U6620. 21.4 x J3 2 diagonal bars. The two heads share 17.0 mm. Photograph by author. jaws that form an oval or rectangle across the middle of the brooch, interlaced with both of the body’s contour lines. Cf. Fig. 10; Gjessing Figure 8 plate brooches 1934 pl. 32a; Brøndsted 1936 Fig. 24; These brooches depict one or two snakes Ørsnes 1956 Fig. 8 & 10; Ørsnes 1966 forming a figure 8. They are very rare in south Fig. 123; Jørgensen & Nørgård Jørgen- Scandinavia and thus treated less thoroughly sen 1997 pl. 9:2; MacGregor 1997:53. than other brooch types in this paper. J4a 5 diagonal bars. Either head has two long jaws that interlace with both of L2a Single snake figure 8. Cf. Jørgensen the body’s contour lines and reach to 1990 pl. 22:7; Vang Petersen 1991 Fig. the other long side of the oval. The 5p. upper jaws then turn back and join at L2b 2 snakes forming a figure 8. Cf. Cleve the middle of the brooch, forming a 1927, 1943. fifth diagonal bar. Cf. Fig. 11; Strömberg
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 99 Fig. 8. Type J1. SJ Tissø. NMC32167:KN1674. Fig. 12. Type J4b. SK Uppåkra. U1224. 41.7 x 45.3 x 20.9 mm. Photograph by author. 19.9 mm. Photograph by author.
Fig. 9. Type J2. SK Uppåkra. U3608. 44.4 x 23.1 Fig. 13. Type J5. SJ Tissø. NMC32167. 45.2 x mm. Photograph by author. 23.7 mm. Photograph by author.
Fig. 10. Type J3. SJ Tissø. NMC32167:KN0670. Fig. 14. Type J6. SJ Veddelev. NMC34281. 40.8 46.0 x 21.4 mm. Photograph by author. x 19.3 mm. Photograph by author.
Fig. 11. Type J4a. SJ Hegnæsvang. NMC30409. Fig. 15. Type H3. JY Bejsebakken. NMC30747. 53.7 x 25.3 mm. Photograph by author. 31.2 x 26.5 mm. Photograph by author.
100 MARTIN RUNDKVIST 1961 Taf. 59:9; Ørsnes 1966 Fig. 124- pin catch generally at rounded end. 125; Jørgensen 1990 pl. 4:6 & 17:3; Cf. Fig. 15; Tillväxten 1954 Fig. 6:6; Johansen & Lerche Trolle 1994:24. Ørsnes 1966 Fig. 127; Petré 1984b:134 J4b 3 diagonal bars. The two heads share no. 2; Waller 1996 XXVI:107; AUD jaws that form an oval or rectangle 1997:219. across the middle of the brooch, inter- laced with both of the body’s contour To further clarify this typological system, I lines. Between these jaws is a third dia- have studied the size and width/length gonal bar of uncertain anatomical deno- proportions of the brooches (table 1), where mination (tongue?). In a few cases the permitted by preservation. Many J brooches heads share an upper jaw and each are fragmentary, permitting only the measure- have lower jaws of their own, bringing ment of width. The discrepant numbers of the total to 3. Cf. Fig. 12; Jørgensen observations for measurements and propor- 1990 pl. 20:2; Jørgensen & Nørgård tions are due to the fact that published Jørgensen 1997 pl. 10:2 & 17:6. drawings and photographs without scale allow J5 4 (or, rarely, 8) animal heads with the calculation of proportions but not the interlaced jaws and necks. Perpen- determination of absolute measurements. dicular symmetry axes, not diagonal as The snake brooches form two groups: with most oval plate brooches. Many squatly proportioned, mostly short types brooches of this type have a highly (mean length 21.6-39.3 mm, L2 longer, mean schematised version of the motif. Cf. W/L 0.69-1.01) including types L2, H3 and Fig. 13; Vedel 1897 Fig. 72; Stjerna most subtypes of L1; and oblong mostly longer 1905 Fig. 62; Strömberg 1961 Taf. types (mean L 36.9-50.8 mm, mean W/L 59:14 & Text-Abb. 5:4. 0.47-0.56) including types J and L1b. Type J6 4 diagonal bars. Like J1 except that the L1d has members in both groups. heads do not meet forehead to forehead, but chin to chin. This means that the jaws of each head is prevented by the other head from reaching the opposite side of the oval. The J6 design was unknown to Ørsnes. Cf. Fig. 14.
Epaulet-shaped plate brooches H3 Pattern consisting of animal heads, Per- pendicular symmetry axes, not diagonal as with most oval plate brooches. The design of type H3 brooches is the same as if a non-schematised type J5 brooch had been broken in two. They are, however, purposefully cast in this shape. Pin fasting lug generally at straight end,
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 101 Table 1.
Brooch Length, Width, W / L, type mean ± stdev mean ± stdev mean ± stdev L1a 31.0±5.1 mm (n=16) 22.3±5.7 mm (n=17) 0.73±0.07 (n=20) L1b1 36.9±6.8 mm (n=12) 21.2±3.9 mm (n=13) 0.56±0.05 (n=12) L1b2 44.5±6.3 mm (n=9) 21.2±3.4 mm (n=10) 0.48±0.08 (n=13) L1c 32.3±3.9 mm (n=15) 27.0±4.4 mm (n=17) 0.86±0.12 (n=18) L1c1 29.1±2.1 mm (n=2) 28.7±1.6 mm (n=3) 1.01±0.01 (n=2) L1c2 30.0±0.4 mm (n=4) 26.6±1.2 mm (n=4) 0.89±0.04 (n=4) L1c3 32.2±1.8 mm (n=4) 22.2±1.1 mm (n=4) 0.69±0.01 (n=4) L1c4 39.3±0.4 mm (n=2) 36.6±0.6 mm (n=2) 0.93±0.02 (n=2) L1d 39.6±6.9 mm (n=3) 18.2±4.8 mm (n=3) 0.48±0.20 (n=3) L1m 21.6±0.3 mm (n=2) 17.8±1.1 mm (n=2) 0.82±0.04 (n=2) L2a 57.0 mm (n=1) (n=0) 0.74 (n=1) J1 47.5±7.4 mm (n=10) 22.8±3.2 mm (n=12) 0.48±0.05 (n=11) J2 47.8±3.8 mm (n=6) 24.1±2.6 mm (n=9) 0.53±0.03 (n=8) J3 44.3±6.6 mm (n=27) 20.8±2.7 mm (n=32) 0.49±0.07 (n=29) J4a 50.8±3.6 mm (n=9) 24.3±2.2 mm (n=12) 0.47±0.05 (n=11) J4b 43.3±2.8 mm (n=5) 20.3±2.3 mm (n=4) 0.47±0.08 (n=4) J5 44.9±4.4 mm (n=7) 23.5±1.9 mm (n=10) 0.52±0.06 (n=7) J6 44.7±5.4 mm (n=2) 21.5±3.1 mm (n=2) 0.48±0.01 (n=2) H3 37.7±5.3 mm (n=6) 27.9±2.3 mm (n=8) 0.76±0.05 (n=7)
Chronology seriation. The one with the greatest material base is Jørgensen 1997, which uses the type The brooches under study belong to a period definitions of Høilund Nielsen 1987 but adds called the Late Germanic Iron Age by south the graves excavated at Nørre Sandegård Vest Scandinavian scholars. Having studied archaeo- 1986-1989. Jørgensen also, in my opinion, logy in Stockholm, I prefer the briefer term offers the best-argued absolute chronology. I the Vendel Period. will use his phasing system as the chronological The only part of south Scandinavia where framework of this study. numerous furnished graves of the Vendel Feveile & Jensen (2001) have cleared up Period are found is the island of Bornholm. the earlier confusion regarding the date of the Four different but compatible sequences first gripping-beast jewellery at Ribe. Jørgen- (Ørsnes 1966; Høilund Nielsen 1987 & 1999; sen (1997:30-35) suggests an absolute date of Jørgensen 1997) for these graves have been AD 775 for the beginning of his phase 2C, published, the latter three based on corre- which includes the first gripping-beasts on spondence analysis and computer supported Bornholm. Following Thunmark-Nylén (1995)
102 MARTIN RUNDKVIST and Wamers (1999), I would amend this to finds give us ample opportunity to study the AD 790. Along with most earlier workers in artefact types that were used, but they do not this field (e.g. Almgren 1955:81-84; Høilund occur in closed contexts that permit type Nielsen 1987 & 1999), Jørgensen allocates combination studies. Instead we may look to the phase 2C material to the Vendel Period as the internal chronology of the artefacts and it pre-dates the appearance of “classical Viking subject their typological elements to combi- Period“ types: the type Ljønes equal-armed nation studies. Animal art lends itself readily brooch and the type P37 & P40 tortoise to such treatment, as performed already by brooch. This is simply a question of nomen- Ørsnes (1966:20-55). Høilund Nielsen (1991, clature, but following Thunmark-Nylén 1997, 2002; Jensen & Høilund Nielsen 1997) (1995; WKG) I prefer to use the gripping- has built upon and reaffirmed his results with beast as the diagnostic type of the Early Viking computer aided statistics and new finds, but Period. The “classical Viking Period“ types the full details of her analyses have as yet not appear to post-date the first historically docu- been published. In the meantime, we must mented Viking raids by several decades. These make do with Ørsnes’ scheme. raids must in my opinion be included in the Ørsnes divided south Scandinavian animal period if it is to be called the Viking Period art of the Vendel Period (Salin’s Style II and rather than, e.g., “period VIII“. III) into five well-defined style groups with The occurrence of snake brooch types in chronological significance: B, C, D, F and E. the graves of Bornholm and Zealand is sum- The art style groups relate to Jørgensen’s marised in tables 2 & 3. As the sample contains sequence for Bornholm as shown in table 2 only 13 datable graves we cannot assume the (cf. Jørgensen 1997:26, Fig. 16). The art style pattern to remain entirely stable as more graves groups combine with our snake brooch types are excavated in the future. There is, however, as shown in table 3. one notable trend: the squatly proportioned As observed before by several scholars (e.g. types (cf. table 1) occur only up to phase 1C, Ørsnes 1966:144, 136), type L2 was the during which the oblong types proliferate. typological descendant of type L1, which in These survive until phase 1D2 and then turn had Continental prototypes. Brooches disappear. similar to type L1a are known from south- Looking at other areas with furnished western Germany, Roth & Theune’s (Teune graves, we find similar dates. Høilund Nielsen’s 1999 with refs.) phase C1 (AD 490-510). (1999) sequence for mainland Sweden includes Type L1c appeared with their phase C2 (AD type L2a in phase SVKV1a (c. AD 540-570), 510 onward). These brooches were, in turn, and type L2b in phase SVKV1b (c. AD 570- apparently the typological descendants of the 600). Her sequence for Gotland includes type Migration Period eagle brooches (Ge. Adler- L1 in phase GOKV1, which I date to c. AD fibel). 540-600 (Rundkvist 2003a:68-69). The snake heads of type L1b1 (e.g. Fig. All south Scandinavian types of snake 2), with their widely gaping curved jaws and brooch are uncommon in, and some entirely large round eyes, have close parallels in Style I unknown from, grave finds. This is largely metalwork of the Migration Period (cf. because furnished graves are so uncommon in Haseloff 1981). Such heads occur commonly, the area outside of Bornholm. Metal detector but not exclusively, on the foot-plates of relief
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 103 Table 2. Date Jørgensen phase Ørsnes styles Snake brooch types in graves on Bornholm & Zealand AD 540-570 1A/1B1 - L1c, L2a AD 570-600 1B2 B - AD 600-630 1C C L1 frag, H3, J3, J4a, J4b AD 630-660 1D1 C J4a, J4b, L1b2 AD 660-700 1D2 C, D J3, J5 AD 700-750 2A C, D, E - AD 750-790 2B D, F, E -
Table 3.
Brooch type Grave find phase Style group L1b1 - Salin Style I L1c 1A/1B1 Ørsnes B L2 1A/1B1 Ørsnes B L1a - Ørsnes B L1m - Ørsnes B L1d - Indeterminate L1b2 1D1 Ørsnes B&C J3 1D2 Ørsnes B&C J1 - Ørsnes C J2 - Ørsnes C J6 - Ørsnes C H3 1C Ørsnes C J4a 1C & 1D1 Ørsnes C J4b 1C & 1D1 Ørsnes C J5 1D2 Ørsnes C brooches. A fragment of a gilded silver ponry and horse trappings but not yet on ornament with this motif is part of the Nydam jewellery. All other L1 types are, where deter- IV booty sacrifice from the Late Migration minable, decorated in Ørsnes style B. All type Period (Vang Petersen 1998; Rieck et al. J brooches except some of type J3 are decorated 1999:28, Fig. 25). The punch decoration of in Ørsnes style C. Only three similar brooches the type L1b brooches, however, is typical of are decorated in Ørsnes style D and none in the Early Vendel Period. This suggests that styles F or E (i.e. Salin’s Style III; see section type L1b1 may belong to the initial phase of Uniques and Continental import pieces below). the Vendel Period, Jørgensen’s phase 1A/1B1, Summing up the available evidence, we when Style II had been introduced on wea- may divide the snake brooches into an early
104 MARTIN RUNDKVIST group in Jørgensen’s phases 1A-C (types L1 Jan Peder Lamm (personal communication, and L2) and a late group in phase 1C-D (type January 2003) as a type J or L2 snake brooch. H3 and J). Type L1 was introduced in south It appears very likely that a metalworker of Scandinavia as part of the first Vendel Period the time would also have seen this parallel. A assemblage c. AD 540, inspired by Conti- similarly designed figure from the same site nental brooches from the Alamannic area. It depicts a robed lady with a looped ponytail was superseded by types H3 and J during the hairdo and a disc-on-bow brooch at her throat first third of the 7th century, and these (Watt 1999 Abb. 12:7e). Two oval features on remained in production until c. AD 700. A her chest may be interpreted as a pair of oval few unique stragglers were produced in the brooches (Ørsnes type J or N). early 8th century. A man wearing a snake brooch would constitute a case of gender transgression, which Function and social significance would not be too much of a surprise in a Late Iron Age ritual context. However, the pose of All brooches perform two main tasks, embo- both foil figures indicate that they have been died by their front and back sides respectively. hung – feet pointing downward, hands They are ornaments, and as such broadcast hanging limply at their sides (cf. Zachrisson aesthetic and ideological messages. They are 2003). The 8 at the man’s throat, being the also dress fasteners, often used to join parts of basic element of all decorative interlace, may the dress to each other or to fasten other thus also be interpreted as the noose with jewellery or small utensils to the dress. Snake which he has been hung. This ambiguity may brooches have no cavities of the kind typical have been intentional. for certain Viking Period brooch types on The symbolism of Scandinavian animal art Gotland, and thus cannot be used as purses. has spawned a large and in many cases rather Snake brooches have never been found as speculative literature. Suffice to say, here, that identical pairs in south Scandinavian graves. formally speaking the motifs of snake brooches As a rule, they appear to have been paired say only “snake”, “snakes” or “amphisbaena with a brooch of another type but the same biting itself”. Any interpretation in isolation moderate size. The pair was worn on either from the rare more complex figural compo- side of the chest, pins pointing upward. A sitions of the time seems futile. third, larger brooch often accompanies the pair and was worn horizontally under the bearer’s chin, fastening a cloak or shawl Technical characteristics (Jørgensen 1997:55-59). Judging from the grave finds all brooches Casting of the period, including snake brooches, were All studied brooches are cast from copper female gender attributes (cf. Rundkvist 2003b alloy, with two exceptions. Two are cast from chapter 3). However, an Early Vendel Period silver: an imported L1c brooch from Uppåkra gold foil miniature figure from BO Sorte Muld (U3494; Branca et al. 1999 Fig. 4), and, if my (Watt 1999 Abb. 12:7a) depicts a bearded man information is correct, half an L1b1 brooch with an horizontal 8-shaped object at his from SJ Stålmosegård that I have not seen. throat. This object has been interpreted by Mostly, original wax models were used to make
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 105 closed single-use clay moulds, but indistinctly Tin plating and gilding cast brooches seem to be copies made through The front sides of many of the most finely the application of mould clay to finished modelled brooches are plated with a silvery brooches (see section Indistinct relief below). corrosion-resistant metal that has been identi- The back side of nearly all the brooches is fied as tin (Gramtorp & Henriksen 2000, flat and featureless. The brooches are generally 2002). It is more common among the late very thin: the mean thickness of the early brooches (43%) than among the early ones brooches measured at the edge is 1.6 (stdev (22%). This technique worked in tandem ±0.5) mm and of the late ones 1.3 (stdev with the tendency among the late brooches to ±0.3) mm. a flat openwork surface with engraved details Types L1d and L1c3 have been omitted in and sometimes bevelled edges. The early the means calculations above as they deviate brooches more commonly feature rounded sharply from the pattern. The L1d brooch surface relief that would be hard to plate from SK Järrestad is the thickest of all snake evenly with tin. brooches: 5.1 mm. The three L1c3 brooches, Four snake brooches are gilded: two Conti- all found on Gotland, have a thin wall along nental L1c brooches from Uppåkra (see section the edge of the back side, bringing the Uniques and Continental import pieces below), thickness of the brooches up to 4.1-4.6 mm. an L1a brooch as a latter-day sign of aristo- Two of these brooches have a hole through cratic pretensions from SJ Himlingøje (AUD the side wall next to the pin fastening lug, 1994 p. 235), and an L1b2 brooch from SK where a bead string or jewellery chain could Vesum. Here shall also be mentioned the be fastened. gilded strap retainer of the rich find from Åker, Hedmark, Norway (Rygh 1885 no. 331; Gjessing 1934 Pl. I): its front side is designed Punched decoration just like an L1c brooch. Punched decoration appears on all brooch types, as lines of repeated punch marks, as isolated dot-circles or both. Particularly Inlay regarding many of the dot-circles forming the Five snake brooches have inlay sockets. Three eyes of the snakes, the marks appear to have of them are Continental import pieces from been made in the wax models, whereas most Uppåkra: the previously mentioned L1c linear punch work has been applied to the brooches, each with partially preserved garnet finished metal. Punch work is much more inlay, and a paragraph brooch (see section common among the early brooches (70%) Uniques and Continental import pieces below). than among the late ones (36%), reflecting One is an L2a brooch from BO Bækkegård the prevalence of this decoration technique in grave 155. Finally, there is an L1a brooch the first third of the Vendel Period. The punch from Uppåkra (U11130) with an inlay socket work of the early brooches also uses a greater marking the eye. Three of the brooches have number of different punches and tends to lost their inlay entirely, but U11130 still retains cover large surfaces. a piece of waffled gold sheet on the bottom of the socket, similar to that of the empty sockets of the Continental L1c brooches. The gold
106 MARTIN RUNDKVIST sheet originally reflected light through an in- The single lug of most snake brooches laid piece of garnet or glass, just as in contempo- must have been rather similar to the as yet raneous garnet cloisonné. unbent catch when the mould was broken. The two could thus be used interchangeably by the artisan. However, the two ends of L1a, Fastening arrangements L1m and H3 brooches are not identical, and On the back side of each brooch is a pin, there are thus two ways to mount the pin on fastened to the brooch with a transversal rivet such brooches. As with most brooches of the through one or more lugs at one end of the period, this choice was subject to standar- brooch. At the other end is a pin catch that disation. All L1a brooches have the pin catch held the point of the pin when the brooch at the end toward which the animal’s head is was worn. orientated. The two known L1m brooches have There is generally only a single pin lug. their pin fastening arrangements mounted at Double lugs are very uncommon. Out of 124 right angles to each other in relationship to determinable cases, 15 brooches have two lugs the front motif, underlining that this is an set side by side and one brooch has three. uncommon type with no established standard. This is relevant to the question of regional With one exception (NM C30747) all H3 metalwork traditions (see section Interregional brooches have the pin catch at the rounded end. variation below). As a rule, the lug has been The pin was generally made of iron or cast as part of the brooch. However, in one steel. Only four brooches (two from Gotland, certain and two doubtful cases the lug has one from Öland, one from Uppåkra) have been soldered to the brooch, probably due to extant bronze pins. In many cases nothing repair (see section Repair below). remains of the pin except rust stains on the Pin catches have been preserved and back side of the brooch. This might be taken studied on 110 brooches. As a rule the pin to mean that the pin was made of iron, unless catch has been cast as part of the brooch and we had the Gotlandic brooch SHM 7480e. bent to the right when the brooch’s back side This brooch has heavy rust stains around the is seen with the catch end upward. Only five pin fastening lug, but the rust emanates from brooches have catches bent to the left, and an iron rivet that secures an extant bronze one of these cases is due to repair. Many pin pin. Rust stains at the pin lug are thus no catches have been broken, 24 of them to such certain indication as to the material of the an extent that their original bend direction pin. Stains at the pin catch, however, are. cannot be determined. In most cases the base With these criteria, 61 brooches can be of the catch is on the centre-line of the brooch, determined to possess or have possessed iron and it would have been possible to bend it pins. The material used for the rivets is hard either left or right. There are a few brooches, to study as rivets tend to be either missing or notably the three Continental ones from enveloped in rust concretions from the pin. Uppåkra, all L1c2 brooches and the J3 brooch Both iron and bronze rivets occur. NM 7191, where the catch has been placed Where pins are well preserved, two diffe- off-centre on the left-hand side of the brooch, rent types can be observed: simple hinged making it clear that it was purposely designed ones and spring-loaded pins. The spring is a to be bent to the right. backward continuation of the pin that forms
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 107 a loop pressed against the back-side of the with solder, c) a replacement catch made of a brooch. 17 iron and two bronze pins can be bronze sheet strip, riveted at either end to the determined as spring-loaded. brooch through two drilled holes. The solder has a silvery sheen.
Indistinct relief: wear and/or copying Many snake brooches show signs of post- Production sites and typological depositional abrasion and damage. 12% have innovation indistinct relief pre-dating the formation of their present patina. The indistinctness that As observed by Helgesson (2002:50, 53), the results from wear is, however, hard to tell finds from Uppåkra of an unfinished L1c2 apart from the indistinctness of brooches made brooch and groups of identical L1 brooches as copies with the clay-on-metal method. Such (L1c1, L1c2) indicate strongly that these types copying may explain the extremely high ratio were produced at the site. Broken casting of indistinct relief on brooches of types L1c2 moulds can be expected at future excavations. (50%) and L1c3 (67%). These subtypes have An unfinished Continental paragraph brooch been resolved from the main L1c group on (see section Uniques and Continental import the grounds of their internal uniformity. Such pieces below) found at the site is puzzling as uniformity together with a high incidence of the type is otherwise unknown from the area. indistinct relief indicates strongly that these An unfinished type J3 brooch from SJ brooches were mass-produced (see section Isefjord (MacGregor 1997 p. 53) indicates a Production sites below). production site on Zealand. The three uniform L1c3 brooches indicate at least one production site on Gotland. Both at Uppåkra and on Repair Gotland, brooches were apparently mass- 15 snake brooches, representing a cross-section produced by copying (cf. section Indistinct of all types according to their frequency, bear relief above). witness to repairs. Only three of them are also Type L2 brooches were made on the island worn, indicating that most of the repairs were of Helgö in Lake Mälaren. Three fragments made due to casting defects or other mishaps of moulds for this brooch type have been before the brooches left the original work- identified among the Helgö finds (Waller 2002 shops. with refs.). In nine cases the catch has been repaired, As for the innovation of brooch types, two in four cases the lug, and in two cases it 6th century Continental L1c brooches (see cannot be determined which. In any case, the section Uniques and Continental import pieces broken catch or lug has been removed, below) found at Uppåkra indicate that this generally leaving a low protrusion. Three basic was one of the places where the Scandinavian techniques have then been used to fasten a L1 brooch designs originated. The locally new catch or lug: a) a bronze replacement produced L1c2 brooches share uncommon soldered to the brooch, b) a bronze or iron details of the pin fastening arrangement (two replacement riveted to the brooch through a lugs, off-centre catch) with their Continental single drilled hole and sometimes stabilised prototypes. These details are absent from type
108 MARTIN RUNDKVIST Fig. 16. Uppåkra. The distribution of type L1 (dots, 6th century) and J (triangles, 7th century) snake brooches. Map by Karl-Magnus Lenntorp.
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 109 L1c1, indicating that L1c2 represents the first Interregional variation and generation of copies. ideological connotations The most common schematised J5 design is the same as the basic pattern of Ørsnes’s As discerned already by Ørsnes (1966:135- (1966 Fig. 126) single-member type H1, a 136) before the age of metal detectors, there Continental gold and garnet cloisonné brooch is interregional variation among the snake found on Zealand. Such Continental brooches brooches of south Scandinavia (table 4). were probably the prototypes of type J5. I have divided the area into four regions: These signs of typological innovation should Jutland + Funen (JY & FY), western Zealand come as no surprise at a central place of Uppåkra’s (VSJ), eastern Zealand + western Scania (ØSJ magnitude. Uppåkra had both the resources & VSK) and eastern Scania + Bornholm (ÖSK to support skilled artisans and the influence & BO). This is because Iron Age transpor- necessary to ensure wide-spread adoption of tation was mainly performed by boat, which its political imagery. Innovation was probably means that water connected people while less common at lesser centres, and innovations woods and mountains separated them. I have made there would have had less impact on also included Öland + Gotland (ÖL & GO) regional artistic styles. in the table, although my data collection is Looking at the spatial distribution of snake incomplete here, as the finds form an interes- brooches at Uppåkra (Fig. 16), we find that ting contrast to those of south Scandinavia. brooches of types L1 and J are found all over the site except northeast of the church, but that they tend to avoid each other on a smaller Early snake brooches scale within individual search fields. This Typical of the early snake brooches from probably reflects the way settlement was Jutland are their typological uniformity (2 rearranged at the site during the 6th and 7th types) and high incidence of tin plating. This centuries. The overall distribution at the site indicates that they were high-status ideological is similar to the ones of other contempo- badges. On western Zealand the early brooches raneous brooch types: small equal-armed are uncommon, less often punch decorated brooches (Arrhenius 1999 Fig. 7), duckbill and rarely tin plated. This indicates that the brooches (Hårdh 1999 Fig. 2) and bird brooches were avoided among the area’s brooches (Branca 1999 Fig. 10). aristocracy, probably for political reasons. Most recovered type J brooches from The early brooches of eastern Zealand and Uppåkra are damaged and most type L1 western Scania are many and typologically brooches are not, simply because the former varied (7 types), principally due to the location with their thin plates and often delicate of the production site of Uppåkra in this area. openwork are less sturdy than the latter. Unlike As discussed in section Production sites above, the case of the duckbill brooches at Uppåkra the Uppåkra finds demonstrate Continental (Hårdh 1999 Fig. 13), the damaged snake contacts and typological innovation. Probably brooches at the site do not cluster apart from as an effect of Continental influence, this area undamaged ones of the same type. is the only one where early brooches with more than one pin lug are found. Brooches from this area are often punch decorated but
110 MARTIN RUNDKVIST Table 4.
JY & FY VSJ ØSJ & VSK ÖSK & BO ÖL & GO (n=42) (n=46) (n=63) (n=24) (n=9) L1a 14% 0% 25% 21% 11% L1b1 0% 4% 14% 0% 0% L1b2 17% 7% 3% 4% 0% L1c1 0% 0% 3% 4% 0% L1c2 0% 0% 6% 0% 0% L1c3 0% 0% 0% 0% 44% L1c4 0% 0% 0% 0% 33% L1d 0% 0% 2% 4% 11% L1m 0% 0% 3% 0% 0% H3 2% 15% 2% 8% 0% J1 12% 7% 6% 0% 0% J2 12% 0% 5% 17% 0% J3 17% 43% 16% 4% 0% J4a 14% 11% 5% 21% 0% J4b 2% 2% 2% 13% 0% J5 10% 9% 6% 4% 0% J6 0% 2% 2% 0% 0%
Sum 100% 100% 100% 100% 100%
Br. pin 0% 0% 4% 0% 60% Early >1 lug 0% 0% 19% 0% 0% Early punched 75% 57% 78% 54% 56% Early tinned 75% 17% 24% 17% 0% Late >1 lug 47% 4% 6% 0% - Late punched 14% 43% 41% 50% - Late tinned 66% 49% 23% 0% - Percentages of determinable cases. rarely tin plated. Early snake brooches in this gests that Uppåkra’s influence was limited here. area may be seen as badges signalling support The finds from Öland and Gotland diverge for the kings of Uppåkra. dramatically from those of south Scandinavia, Early brooches found in eastern Scania and reflecting the geographic distance. The Got- Bornholm are similar to those of western Zea- landic brooches are mainly local types L1c3 land: they are rather uncommon, less often and L1c4, bronze pins are common, punch punch decorated and rarely tin plated. This sug- decoration is less common and tin plating is
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 111 absent. This underlines the fact that although media within the area. On the other hand, south Scandinavia had several competing royal late snake brooches are entirely absent from centres, their artisans were all speaking dialects Öland and Gotland. The following tendencies of the same symbolic language. Öland and may be noted. Gotland were not closely integrated into this Type J3 peaks at 43% in west Zealand and network. falls off gradually to the west and east. Finds of type L2 are concentrated to the Conversely, type J2 has peaks both in the west central Baltic area: south-western Finland, and the east, and avoids west Zealand. Gotland, the Lake Mälaren area, Småland Type J1 falls off gradually eastward from and Öland (Åberg 1923 Fig. 265; Cleve 1927, 12% in Jutland and Funen to 0% in east 1943; Arrhenius 1960:70 ff; VZG 106-107, Scania and Bornholm. Conversely, type J4b 914-915; Petré 1984a graves 30 & 378). Only peaks in the east and falls off westward. two L2 brooches are known from south The duckbill brooches appeared in south Scandinavia (cf. Ørsnes 1966:144-145), both Scandinavia a few decades after the first snake of type L2a and both from Bornholm (Bække- brooches and fell out of use a few decades gård grave 155 & metal detector find from before the snake brooches did (Jørgensen Bukkegård). One has been found in Vor- 1997). As noted by Ørsnes (1966:125), and pommern (Mangelsdorf 2001). demonstrated in detail by Hårdh (1999:148- The three members of type L1d form a 151) using metal detector finds, there is tightly knit group of oddballs. Their animal dramatic interregional variation in the pin decoration cannot be classified in terms of fastening arrangements of duckbill brooches. Salin’s and Ørsnes’s typologies, they span the The same goes for snake brooches, but the divide between squat and oblong brooches, actual types of pin fastening typical for each area one of them is the thickest of all snake are not the same with both brooch categories. brooches, and another one has a feature that The pins of most duckbill brooches are it shares only with one brooch from Gotland: fastened to a long axis secured through two a bronze spring pin fastened to the lug with a cast transversal tunnels, an arrangement that bronze rivet. Their easterly geographic distri- is unknown from snake brooches. Duckbill bution (western Scania, eastern Scania, Öland) brooches with a single lug are strongly tied to and their lack of conformity with contem- Jutland and Funen, while those with two lugs poraneous Scandinavian animal art suggest are uncommon but peak on Zealand. As we that our three brooches may be outliers of a have seen, early snake brooches with more distribution with its centre southeast or south than one pin lug are only known from east of the Baltic Sea, possibly in an area without Zealand and west Scania. As for the late snake furnished burial at the time. brooches, there is a strong peak (47%) for two lugs in Jutland and Funen, while this arrangement is hardly known at all from the Late snake brooches rest of the area. The mean date of late snake The various types of late snake brooches are brooches is later than that of duckbill more homogeneously distributed across south brooches, but one can hardly suggest that Scandinavia than the early ones, indicating most metalworkers of Zealand and west Scania that they were less important as symbolical migrated west in the early 7th century.
112 MARTIN RUNDKVIST Apparently the metalworkers of the Early Scania, then why are these exotic brooches not and Middle Vendel Period had definite but more common among the metal detector finds? quite irrational ideas about which kind of func- As suggested by Hårdh, it may have reached the tional design (back side of brooch) went with site as part of a travelling metalworker’s store. which aesthetic and symbolic design (front side During my search through collections and of brooch). Jutish bronze casters in the 7th cen- literature I have come across eleven unique tury were capable of furnishing their brooches brooches with designs similar to those under with any kind of pin fastener they wanted, but study here. It is possible that some of them they generally chose a single lug for duckbill actually represent types that were once common brooches and two lugs for snake brooches. Their somewhere but that have not come down to customers were far less partial to punched deco- us in any numbers: either for depositional ration than those in more easterly regions. On reasons or because we have not yet made the other hand, tin plated late snake brooches metal detector surveys at the right sites. They was a Jutish speciality (66%), falling off are not, however, too different in design or eastward to 0% in east Scania and Bornholm. workmanship from the common snake brooch types to have been made by the same artisans as them. Each may represent a glint of indi- Uniques and Continental import vidual inspiration or a brief attempt at inde- pieces pendent political imagery. NM C32658 from SJ Allindemagle is a beau- Uppåkra has yielded three imported snake tifully tin plated and punch decorated openwork brooches. Two are gilded L1c brooches with style C brooch where two S-shaped eagle- garnet inlay, one of them made of silver headed amphisbaenas have been combined (U2660 & U3494; Rikedomar Fig. 38; Branca into a clockwise swastika (AUD 1993 p. 225). et al. 1999:60, Fig. 4; Hårdh 2002:45, Fig. The fragmentary brooch U7279 from 5). They are import pieces with close parallels Uppåkra looks like a ham-fisted attempt to in the circum-Alpine region (Branca et al. make an L1b brooch. Uniquely, its back side 1999:61-62 with refs.). In Roth & Theune’s is hollowed out according to the relief of the (Theune 1999 with refs.) chronological scheme front side. The effect is like deeply embossed for the Reihengräberfelder of south-western sheet metal, but the brooch has in fact been Germany, similar brooches occur in phases modelled from wax and cast in bronze. C2-F (AD 510-590). They occur in Koch’s NM C34346 from BO St. Kannikegård is (1977) Stufe 3 (AD 565-600) for the cemetery a complete oval plate brooch without a snake of Schretzheim in Bavaria. motif. Instead its surface bears a pattern of The third import piece from Uppåkra is a punched dot-circles, similar to that of early paragraph brooch (Hårdh 2002:46, Fig. 7), oval domed brooches common in the Lake unfinished, with empty inlay sockets. Its area Mälaren area. NM C34911 is half another of origin was probably Thuringia or Pannonia, unique oval plate brooch from Bornholm. but, having never been finished it presents a NM ML0094 from SJ Tissø (Mellem- puzzle. Why would a Continental craftsman stycket) is a fragmentary openwork style C discard a perfectly good brooch and sell it for brooch that may either have been rectangular scrap, and if Continental scrap metal reached or epaulet-shaped, but whose perpendicular-
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 113 symmetric motif is not previously known from Kent Andersson (SHM); to Birgitta Hårdh and either brooch type. NM C31843 from BO Lars Larsson for support and academic hospitality; Møllegård is a squat solid brooch where the to Karl-Magnus Lenntorp for the distribution map; and to the Accountancy Department of the motif is two G-shaped interlaced snakes. The National Heritage Board in Stockholm for closest parallel to this motif that I know of is temporary office space & resources, September found on a Late Migration Period gold pendant through December 2002. from Uppåkra (U1266; Bergqvist 1999 Fig. 2). U5547 from Uppåkra is a fragment of an openwork style C type J brooch where the Abbreviations snake’s body appears, uniquely, not to have Ashm – Ashmolean Museum, Oxford been divided into two contour lines. U6697 BMR – Regional Museum of Bornholm, Rønne from Uppåkra is half a tin plated style C type BO – Bornholm J brooch where the inner contour line does FY – Funen not connect to the snake’s head but instead GF – Regional Museum of Gotland, Visby GO – Gotland forms a large disc-shaped spiral under its jaw. JY – Jutland Such spirals are found on six other brooches KLM – Regional Museum of Kalmar of types J1 and J6 (where determinable), but KrM – Regional Museum of Kristianstad none of them is as large or disc-shaped. LUHM – Historical Museum of the University of Finally, there are three isolated Late Vendel Lund Period descendants of type J, identifiable by MM – City museum of Malmö NM – National Museum of Denmark, Copenhagen their style D decoration. NM C30740 from JY ÖL – Öland Bejsebakken (Johansen & Lerche Trolle 1994:25) Pres – preservation is a fragmentary openwork oval plate brooch Reg – region whose motif is an animal with a thin forelimb SHM – Museum of National Antiquities, Stockholm and a large feather-like hind limb or tail. U3115 SJ – Zealand from Uppåkra is a fragmentary 8-shaped plate SK – Scania SSM – Stockholm city museum brooch whose motif is a differently posed ani- U – Uppåkra, finds kept at LUHM. mal with a droplet-shaped fore-haunch, a thin forelimb and a large feather-like hind limb or tail. NM C31667 from JY Visse (Vang Peter- References sen 1991 Fig. 5n) is a beautifully wrought and tin plated openwork oval plate brooch whose Åberg, N. 1923. Kalmar läns förhistoria. Södra Kalmar län I. Kalmar. motif is two interlaced S-shaped snakes. AUD. Arkæologiske udgravninger i Danmark 1984- 2000. Rigsantikvarens Arkæologiske Sekre- Acknowledgements tariat. Det Arkæologiske Nævn. Copenhagen. Almgren, B. 1955. Bronsnycklar och djurornamentik The research presented in this paper was generously vid övergången från vendeltid till vikingatid. funded by Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Gunvor Uppsala. och Josef Anérs stiftelse and Jacob Lettersteds Arrhenius, B. 1960. En vendeltida smyckeuppsätt- stipendiefond (KVHAA). I wish to extend my heart- ning. Fornvännen 1960:2. KVHAA. Stockholm. felt thanks for help with accessing finds to Hampus – 1999. De likarmade spännena från vendeltid Cinthio (LUHM), Hasse Hansen (LUHM), Lars funna på Uppåkraboplatsen. Fynden i centrum. Jørgensen (NM), Kirsten Lindhard (NM), and Keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkra-
114 MARTIN RUNDKVIST studier 2. Acta Archaeologica Lundensia, series M.B. (ed.). Metalhåndværk og håndværkspladser in octavo 30. Lund. fra yngre germansk jernalder, vikingetid og tidlig Bergens Museums Årbok 1928:2. Bergen. middelalder. Rapport fra et seminar på Holluf- Bergqvist, J. 1999. Spår av religion i Uppåkra under gård den 22. oktober 2001. Skrifter fra Odense 1000 år. Fynden i centrum. Keramik, glas och me- Bys Museer 9. Odense. tall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeo- Hårdh, B. 1998. Preliminära notiser kring detek- logica Lundensia, series in octavo 30. Lund. torfynden från Uppåkra. Hårdh, Birgitta & Branca, A. 1999. Fågelfibulor – en exklusiv grupp. Larsson, Lars (eds.). Centrala platser, centrala Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från frågor. Uppåkrastudier 1. Acta Archaeologica Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeo- Lundensia, series in octavo 28. Lund. logica Lundensia, series in octavo 30. Lund. – 1999. Näbbfibulan – ett vendeltida vardagsspänne. Branca, A.; Helgesson, B.; Hårdh, B. & Tegnér, M. Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från 1999. Detektorfunna föremål från järnåldern. Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica Översikt av materialet vid årsskiftet 1998/1999. Lundensia, series in octavo 30. Lund. Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från – 2002. Uppåkra in the Migration and Mero- Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica vingian Periods. Central places in the Migration Lundensia, series in octavo 30. Lund. and Merovingian Periods. Papers from the 52nd Brøndsted, J. 1936. Danish inhumation graves of the Sachsensymposium, Lund, August 2001. Uppåkra- Viking Age. Acta Archaeologica VII. Copenhagen. studier 6. Acta Archaeologica Lundensia, series Cleve, N. 1927. Ögleformiga spännen i Finland. in octavo 39. Lund. Finskt Museum XXXIV. Helsinki. Haseloff, G. 1981. Die germanische Tierornamentik – 1943. Skelettgravfälten på Kjuloholm i Kjulo. 1, der Völkerwanderungszeit. Studien zu Salin’s Stil I. Den yngre folkvandringstiden. Finska Forn- Vorgeschichtliche Forschungen 17. Berlin. minnesföreningen. Helsinki. Helgesson, B. 2002. Järnålderns Skåne. Samhälle, cen- Feveile, C. & Jensen, S. 2001. Ribe in the 8th and 9th tra och regioner. Uppåkrastudier 5. Acta Archaeo- century. A contribution to the archaeological logica Lundensia, series in octavo 38. Lund. chronology of North Western Europe. Acta Hines, J.; Høilund Nielsen, K. & Siegmund, F. Archaeologica 71, 2000 (antedated). Copenhagen. (eds.). 1999. The pace of change. Studies in Gabriel, I. 1989. Hof- und Sakralkultur sowie Early-Medieval chronology. Cardiff Studies in Gebrauchs- und Handelsgut im Spiegel der Archaeology. Oxford. Kleinfunde von Starigard/Oldenburg. Olden- Høilund Nielsen, K. 1987. Zur Chronologie der burg – Wolin – Staraja Ladoga – Novgorod – jüngeren germanischen Eisenzeit auf Bornholm. Kiev. Handel und Handelsverbindungen im Acta Archaeologica 57. Copenhagen. südlichen und östlichen Ostseeraum während des – 1991. Centrum og periferi i 6.-8. årh. Territoriale frühen Mittelalters. Internationale Fachkonferenz studier af dyrestil og kvindesmykker i yngre der Deutschen Forschungsgemeinschaft, vom 5-9 germansk jernalder i Syd- og Østskandinavien. Oktober 1987 in Kiel. Bericht der Römisch- In Mortensen & Rasmussen 1991. Germanischen Kommission des Deutschen – 1997. Retainers of the Scandinavian Kings. An Archäologischen Instituts 69 (1988). Mainz. alternative interpretation of Salin’s Style II Gjessing, G. 1934. Studier i norsk merovingertid. (sixth-seventh centuries AD). Journal of Kronologi og oldsakformer. Skrifter, Norske European Achaeology 5:1. European Association videnskaps-akademi i Oslo, II, Hist.-filos. of Archaeologists. Avebury. klasse, 1934:2. Oslo. – 1999. Female grave goods of southern and Gramtorp, D. & Henriksen, M.B. 2000. Fint skal eastern Scandinavia from the Late Germanic det være. Om tinbelægning på bronzesmykker or Vendel Period. In Hines et al. 1999. fra yngre germansk jernalder og vikingetid. Fynske – 2002. Den anden germanske dyrestil – og dens Minder 2000. Odense Bys Museer. Odense. vej til Norge. Frá haug ok hei ni. Tidsskrift for – 2002. Fortinning af bronzegenstande fra yngre Rogalands arkeologiske forening 2002:2. Arkeo- germansk jernalder og vikingetid. Henriksen, logisk museum i Stavanger.
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 115 Jensen, C.K. & Høilund Nielsen, K. 1997. Burial Petré, B. 1984a. Arkeologiska undersökningar på data and correspondence analysis. Burial & society. Lovö, del 2. Fornlämning RAÄ 27, Lunda. Acta The chronological and social analysis of archaeo- Universitatis Stockholmiensis. Studies in North logical burial data. Aarhus University Press. European Archaeology 8. Stockholm. Johansen, E. & Lerche Trolle, A. (eds.). 1994. Lind- – 1984b. Arkeologiska undersökningar på Lovö, del holm Høje – gravplads og landsby. Selskabet for 3. Gravar, gravfält och boplatser på Lovö. Aalborgs Historie & Aalborg Historiske Museum. Undersökningar 1976-1984. Studies in North Jørgensen, L. 1990. Bækkegård and Glasergård. European Archaeology 9. Stockholm. Two cemeteries from the late iron age on Born- Rieck, F.; Jørgensen, E.; Vang Petersen, P. & holm. Arkaeologiske studier 8. Copenhagen. Christensen, C. 1999. “…som samlede Ofre – 1997. Section 3.2. The women’s graves. In Jør- fra en talrig Krigerflok“. Status over National- gensen & Nørgård Jørgensen 1997. museets Nydamprojekt 1989-1997. National- Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. museets Arbejdsmark 1999. Copenhagen. Nørre Sandegård Vest. A cemetery from the 6th- Rikedomar. 1998. Uppåkra – rikedomar ur jorden. 8th centuries on Bornholm. Nordiske Fortids- Utställningskatalog. Lunds Universitets Histo- minder series B volume 14. Det Kongelige riska Museum. Nordiske Oldskriftselskab. Copenhagen. Rundkvist, M. 2003a. Barshalder 1. A cemetery in Koch, U. 1977. Das Reihengräberfeld bei Schretz- Grötlingbo and Fide parishes, Gotland, Sweden, heim. Germanische Denkmäler der Völker- c. AD 1-1100. Excavations and finds 1826-1971. wanderungszeit A13. Berlin. Stockholm Archaeological Reports 40. Depart- MacGregor, A. et al. 1997. Ashmolean Museum Ox- ment of Archaeology, University of Stockholm. ford. A summary catalogue of the Continental col- – 2003b. Barshalder 2. Studies of Late Iron Age lections (Roman Iron Age, Migration Period, Early Gotland. University of Stockholm. Medieval). BAR International Series 674. Oxford. Rygh, Oluf. 1885. Norske oldsager. Christiania. Mangelsdorf, G. 2001. Die Drachenfibel von Salin, B. 1935. Die altgermanische Thierornamentik. Nehringen und das Problem der Vendelzeit in Typologische Studie über germanische Metallgegen- Vorpommern. Meyer, M. (ed.). ”… Trans stände aus dem IV. bis IX. Jahrhundert, nebst einer Albim Fluvium”. Forschungen zur vorrömischen, Studie über irische Ornamentik. Neue Auflage. kaiserzeitlichen und mittelalterlichen Archäo- Stockholm. logie. Festschrift für Achim Leube zum 65. Stjerna, K. 1905. Bidrag till Bornholms befolk- Geburtstag. Rahden/Westfahlen. ningshistoria under järnåldern. Antikvarisk Mortensen, P. & Rasmussen, B.M. (eds.). 1991. tidskrift för Sverige 18:1. Stockholm. Høvdingesamfund og kongemagt. Fra stamme Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngeren til stat i Danmark 2. Jysk Arkæologisk Selskabs Eisenzeit in Schonen. Acta Archaeologica Skrifter 22:2. Århus University Press. Lundensia, series in quarto 4. Lund. Nielsen, J.N. 2002. Bejsebakken, a central site Theune, C. 1999. On the chronology of Mero- near Aalborg in northern Jutland. Central places vingian-period grave goods in Alamannia. In in the Migration and Merovingian Periods. Hines et al. 1999. Papers from the 52nd Sachsensymposium, Lund, Thunmark-Nylén, L. 1995. Vendeltid eller vikinga- August 2001. Uppåkrastudier 6. Acta Archaeo- tid? Om datering av gotländska fornfynd kring logica Lundensia, series in octavo 39. Lund. år 800. Tor 27:2, 1995. Societas Archaeologica Nationalmuseets Arbejdsmark 1984. Copenhagen. Upsaliensis. Ørsnes-Christensen, M. 1956. Kyndby. Ein Tillväxten 1954. Museum of National Antiquities. seeländischer Grabplatz aus dem 7.-8. Jahr- Stockholm. hundert nach Christus. Acta Archaeologica Vang Petersen, P. 1991. Nye fund af metalsager fra XXVI. Copenhagen. yngre germansk jernalder. Detektorfund og danefæ Ørsnes, M. 1966. Form og stil i Sydskandinaviens 1966-1988. In Mortensen & Rasmussen 1991. yngre germanske jernalder. Nationalmuseets skrifter. Vang Petersen, P. 1998. Der Nydam-III- und Arkæologisk-historisk række 11. Copenhagen. Nydam-IV-Fund. Bemmann, G. & Bemmann,
116 MARTIN RUNDKVIST J. (eds.). Der Opferplatz von Nydam. Die Funde relied largely on Birgitta Hårdh’s and Bertil aus den älteren Grabungen: Nydam-I und Helgesson’s general type determinations in Nydam-II. Neumünster. the main finds database. Full search through Vedel, E. 1886. Bornholms oldtidsminder og oldsager. Copenhagen. two randomly selected finds crates (U1-200 – 1897. Efterskrift til Bornholms oldtidsminder og and U6201-6400) resulted in no new identi- oldsager. Copenhagen. fications of the brooch category. It appears VZG. Nerman, Birger. 1969-1975. Die Vendelzeit safe to assume that any undetected snake Gotlands. Tafeln & Text. KVHAA. Stockholm. brooches among the metal detector finds from Waller, J. 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Uppåkra will be badly fragmented and difficult Mälardalen. Kontinuitet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Aun 23. Depart- both to identify and to classify. ment of Archaeology, University of Uppsala. On 7 January 2003 I studied and photo- – 2002. Published and unpublished moulds at graphed selected finds from Gotland and the Helgö – a brief overview. Central places in the Swedish mainland north of Scania at the Migration and Merovingian Periods. Papers from Museum of National Antiquities in Stockholm the 52nd Sachsensymposium, Lund, August (SHM). 2001. Uppåkrastudier 6. Acta Archaeologica Lundensia, series in octavo 39. Lund. Denmark’s metal detectorists currently Wamers, E. 1999. Zwischen Salzburg und Ose- submit 100-200 datable Vendel Period bronzes berg. Zu Ursprung und Ikonographie des each year to their country’s museums (cf. nordischen Greiftierstils. Freeden, U.; Koch, AUD). Very few of these finds have been U. & Wieczorek, A. (eds.). Völker an Nord- published since Vang Petersen’s (1991) survey und Ostsee und die Franken. Akten des 48. of finds submitted 1966-1988. I studied and Sachsensymposiums in Mannheim vom 7. Bis 11. September 1997. Bonn. photographed the finds from SJ Tissø, JY Watt, M. 1999. Gubber. Reallexikon der germanischen Bejsebakken and other Danish sites at the Altertumskunde. Bd. 13, Greifvögel – Harde- National Museum in Copenhagen (NM) on knut. Berlin. 13-17 January 2003. I searched through all WKG. Thunmark-Nylén, L. 1995-. Die Wikinger- metal finds from the sites along the western zeit Gotlands. KVHAA. Stockholm. shore of Lake Tissø (Fuglebrogård, Bulbrogård, Zachrisson, T. 2003. Den hängde med halsringen. Om en figurin från järnåldern funnen vid Mellemstycket and Kalmargården) that were Kymbo Storegården i Västergötland. Forn- kept in Copenhagen. Some finds from the site vännen 2003:2. KVHAA. Stockholm. were at this time kept at the regional museum of Kalundborg, and thus unavailable to me. Catalogue I have collected information on the snake brooches of other areas from the literature. The I studied and photographed the metal detector most important omissions in my first-hand in- finds of snake brooches from Uppåkra and spection of the brooches are the finds from 1) other Scanian sites at the Historical Museum JY Bejsebakken, to which I have only had par- of the University of Lund (LUHM) on 18-20 tial access, and 2) JY Nørlev/Østergård and JY September 2002. I had access to Uppåkra’s Gårestrup, which are kept at the regional mu- metal detector finds up to number U37379. seum in Hjørring where I have as yet never Rather than search through all of them, I been.
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 117 Catalogue
118 MARTIN RUNDKVIST Catalogue
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 119 Catalogue
120 MARTIN RUNDKVIST Catalogue
SNAKE BROOCHES OF SOUTH SCANDINAVIA 121
Eine pferdegestaltige Fibel aus Uppåkra Stilistische und kulturhistorische Betrachtungen
Sunhild Kleingärtner
Abstract
A horseshaped fibula from Uppåkra Stilistic and culture-historical considerations A horseshaped fibula was found as a detectorfind in the settlement area of Uppåkra. Because no stratigraphic context exists a temporal determination is possible with the help of stylistic comparisons and chronological- chorological considerations only. Presented object fits in the spectrum of horseshaped fibulas which are liked during Vendelstyle C/Style II cor- responding to phase 2A of the younger Germanic iron age in the end of the 7th and the beginning of the 8th century. Best parallels are derived from women’s graves in Nørre Sandegård Vest, Sund and Groß Strömkendorf as well as from detector sites in Neble II and Katrinelund. In consideration of literal and iconographical sources the function as an amulet can be assumed. Concerning its culture-historical context a connection can be seen between horseshaped fibulas and central places where these object were produced and worn. It can be supposed that presented horseshaped fibula which was found in Uppåkra was made even there.
Sunhild Kleingärtner. Institut für Ur- und Frühgeschichte, Christian-Albrechts-Universität. D-24098 Kiel.
Einleitung Unter den zahlreichen Fibeln aus Uppåkra1, die eine zeitliche Bestimmung lediglich mit Hilfe mit Hilfe von Metalldetektoren bei regelmäßigen stilistischer Vergleiche vor dem Hintergrund Begehungen lokalisiert wurden, fand sich ein chronologisch-chorologischer Betrachtungen pferdegestaltiges Exemplar (Fig. 1). Obwohl vorgenommen werden; anschließend folgt derartige Fibeln sowohl für die Vendel- als eine kulturhistorische Bewertung. auch für die Wikingerzeit im skandinavischen Hinsichtlich chorologischer Fragestellungen Raum mehrfach belegt sind, gibt es bisher keine stellen in Siedlungen lokalisierte Fibeln eine Gewandspange vergleichbarer Ausgestaltung. wichtige Ergänzung zu den aus Grabfunden Da es sich bei vorzustellendem Objekt stammenden Gewandspangen dar, die grund- um einen unstratifizierten Streufund aus dem legend für die Erstellung von Chronologien Siedlungsareal von Uppåkra handelt, kann sind.
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 123 ausgeformten Zehen versehene Hinterlauf sind nach vorn gerichtet und angewinkelt. Als Binnengliederung findet sich beim vorderen Oberschenkel ein Kreis, beim hinteren eine Spirale. Der Körper weist abwechselnd dünne und etwas dickere Streifen auf; die Körper- gestalt wird durch eine parallel zur Außen- Fig. 1. Fibel aus Uppåkra, U6074, L. 50 mm. kontur verlaufende eingravierte Linie betont. Photo B. Almgren LUHM. Angaben von Reitzeug in Form von Sattel oder Zügeln finden sich nicht. Aufgrund der Aus- Angesichts der in jüngster Zeit – dank des prägung des Kopfes mit Angabe einer Mähne Einsatzes von Detektoren – rasch angestie- und aufgrund seiner Gesamtproportion ist genen und noch nicht publizierten Metallfunde das Tier eindeutig als Pferd identifizierbar3. Skandinaviens muss die Vorläufigkeit des Arti- Die Versilberung ist an mehreren Stellen kels betont werden, der einerseits den Publi- abgerieben, an drei Stellen ist die Rücken- kationsstand, nicht aber die ehemalige Fund- kontur beschädigt. Rückseitig ist am Hals des verteilung pferdegestaltiger Fibeln aufzeigt2 Pferdes die Nadelachse und auf Höhe des und andererseits die Gebiete hervortreten lässt, zum Hinterteil umbiegenden bandförmigen die durch regelmäßige und flächendeckende Körpers der Nadelhalter angebracht; die Nadel Detektoruntersuchungen besonders gut er- ist nicht erhalten. forscht sind. Pferdegestaltige Fibeln4 Charakteristika Pferdedarstellungen unterschiedlicher Funk- Die Fibel besteht aus gegossener und an- tionen sind zu verschiedenen Zeiten und in schließend versilberter Bronze, deren Kontur unterschiedlichen Regionen ein beliebtes einem – vom Betrachter aus gesehen – nach Thema der Kunst, sowohl in der schriftlichen links gewendeten Pferd entspricht (L:50 mm; Überlieferung als auch auf Bildträgern diverser B:30mm; D:1 mm). Materialien und Formen (Gjessing 1943:5pp.; Ein großes rundes Auge dominiert den Salin 1959:150pp.; Nancke-Krogh 1978:187- Kopf, die Mähne wird durch je einen „Stirn-“ 189; Ørsnes 1988:98). und „Kopfzipfel“ angegeben sowie eine Die meisten vorwärts blickenden pferde- Haarpartie im Nackenbereich. Das Maul ist gestaltigen Fibeln Nordeuropas (Typ L 4) – auf die ausladende Brust gesenkt, so dass eine nach Ørsnes (1966:143) zur Gruppe der runde Krümmung des Halses entsteht. Der flachen tierförmigen Fibeln gehörend – bandartige Rumpf verjüngt sich ein wenig, werden dem Vendelstil C nach G. Arwidsson bevor er – ohne gesonderte Angabe eines (1942:19-20; Olsén 1945:79), also der Hinterteiles – in den hinteren Schenkel mün- Spätphase des Stils II nach B. Salin (1904) det, wodurch die vordere Partie in Zusam- zugewiesen und somit in das 7. und begin- menschau mit dem Vorderlauf gewichtiger wirkt. nende 8. Jahrhundert datiert (Ørsnes-Chris- Sowohl der in vier spitzen Zehen endende tensen 1955:112; Nancke-Krogh 1978:181), Vorder- als auch der mit zwei unterschiedlich was der zweiten Phase der jüngeren germa-
124 SUNHILD KLEINGÄRTNER nischen Eisenzeit in Dänemark entspricht Schonen – beispielsweise aus Uppåkra –, aber (Ørsnes 1969:93; Høilund Nielsen 1999:160). auch von den dänischen Inseln und Jütland Pferdegestaltige Fibeln fanden eine sehr große zu ergänzen und neu zu interpretieren. Verbreitung sowohl im südgermanischen (Salin Eine Neubearbeitung des dank des geziel- 1959:151 Fig. 38; Werner 1961 Pl. 55; Nancke- ten Einsatzes von Metalldetektoren in Däne- Krogh 1978:184 Anm. 24; Roth 1986:115pp.; mark gewonnenen Sammelfundmaterials 121) und angelsächsischen Gebiet als auch (Vang Petersen 1991:49pp.) wurde jüngst von im südskandinavischen Raum mit einem K. Høilund Nielsen (1991:127pp.; 2000:167) Schwerpunkt im nördlichen Jütland (Olsén vorgelegt, die Salins Stil II aufgrund bestimm- 1945:79 Fig. 347-356; Ørsnes 1966:143; 147 ter Kombinationselemente mit Hilfe com- Anm. 67-71; 1988:97; Nancke-Krogh 1978: putergestützter Korrespondenzanalysen in vier 184-187 Anm. 24-41) und auf Bornholm5. „Unter-Stile“ (EGK 1-4) gliederte (Høilund Nielsen 1999:162pp.). Forschungsgeschichtliche Schwer- Stilistische Einordnung punkte Die im Vergleich zu anderen flachen tier- Die erste systematische Erforschung der Tier- förmigen Fibeln – wie beispielsweise vogel- stile und Unterteilung in Stil I und II erfolgte (Typ L 3), schlangen-, schleifen- (Typ L 2) durch B. Salin (1904) aufgrund von an Köp- und s-förmigen Fibeln (Typ L 1) – in geringer fen, Schenkeln und Füßen vorgenommenen Anzahl bekannten pferdegestaltigen Gewand- Detailstudien. Eine zusätzliche, jedoch auf spangen fanden in den auf der Basis vendel- das uppländische Gebiet begrenzte Diffe- zeitlichen Frauenschmuckes erstellten Chro- renzierung in die Stile A-E erfolgte anhand nologiesystemen (Høilund Nielsen 2000:162 des Fundmaterials der reichen Bootgräber von Fig. 1) in der Regel keine Berücksichtigung6. Vendel (Arwidsson 1942) und Valsgärde Eine typologische Einordnung wird daher im (Olsén 1945, 87). Folgenden anhand der oben genannten, im Laufe Für den südskandinavischen Bereich defi- der Forschungsgeschichte herausgearbeiteten nierte M. Ørsnes (1966) die Stile B bis F mit stildefinierenden Kriterien vorgenommen. den Hauptphasen 1-3. Von K. Høilund Nielsen Nach der auf stilbildenden Details (Kopf, (1987:47pp.) erfolgte eine erneute Unter- Schenkel, Füße) beruhenden Einteilung Salins teilung in acht Phasen, auf die sich spätere (1904) kann die pferdegestaltige Fibel aus Bearbeiter berufen (Jørgensen & Nørgård Uppåkra aufgrund des großen runden Auges Jørgensen 1997:24). Dieses vorwiegend aus (Salin 1904:246 Fig. 542), des birnenförmigen bornholmischen Gräbern stammende und Oberschenkels mit Kreis- und Spiralverzierung somit eine bewusste Auswahl darstellende (Salin 1904:247 Fig. 543c.f) und der in langen Fundgut (Ørsnes 1966:10) wurde in der Fortsätzen endenden Füße (Salin 1904:247 Bewertung überproportional berücksichtigt Fig. 544h) dem Stil II7 zugewiesen werden. (Høilund Nielsen 1987:47; 1999:160). Auf- Abweichend von der während des Stils II noch grund des oben geschilderten Fundzuwachses als Schnabel ausgebildeten Maulpartie (Salin ist es nun um die Vielzahl an Siedlungsfunden 1904:246 Fig. 542), erinnert die der pferde- vom südschwedischen Festland, besonders aus gestaltigen Fibel aus Uppåkra eher an für Stil
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 125 III charakteristische Mäuler (Salin 1904:272 ansatzweise erhalten sind. Hier zeigen sich Fig. b). Doch zeigt der Vergleich mit anderen bereits ein deutlich längerer Hals und eine pferdeförmigen Fibeln (Olsén 1945 Fig. 347- weniger dominierende dreieckige Vorder- 356), dass es sich um eine für diese Artefakt- partie, was die für die spätere Zeit charakte- Gruppe typische Gestaltung handelt. ristischen Ausprägungen ankündigt. Genannte Die Ausgestaltung des hinteren Fußes ist Abweichungen von den typischen Stil C- keinem der bei Salin (1904) aufgeführten zeitlichen Ausprägungen finden ihre Ent- Beispiele zuzuordnen; gleiches gilt für die die sprechungen in zwei pferdeförmigen und nur Mähne darstellenden Fortsätze an Stirn, Kopf in Details voneinander abweichenden Metall- und Nacken. arbeiten aus Grab 854 in Birka (Arwidsson Entsprechend der nicht auf Einzelmerk- 1989:57 Fig. 275-276), die allerdings hin- malen beruhenden, sondern zuerst von J. sichtlich der detailreichen Binnengliederung, Werner (1935, 47 Anm. 1) aufgrund von der zusätzlich dargestellten Schlange sowie Kompositionsprinzipien als stildefinierend der Fußleiste auch deutliche Unterschiede im angesehenen Kriterien, kann die pferde- Vergleich zu dem pferdegestaltigen Exemplar gestaltige Fibel aus Uppåkra dem Stil C nach aus Uppåkra aufweisen. M. Ørsnes (1966:42pp.) zugewiesen werden. Die bisher beste Parallele stellt die in einem Nach P. Olsén (1945:79) zeichnen sich pferde- Grabhügel bei Sund, Stenhagen, Åland-Inseln, förmige Fibeln in dieser Zeit durch einen Finnland (Kivikoski 1973 Pl. 43 Fig. 406), breiten Vorderkörper, eine gerade Bauchlinie, gefundene pferdeförmige Fibel aus Bronze dar. einen ausgeprägten Winkel zwischen Nacken- Obwohl Kopf und Vorderlauf nicht mehr er- und Rückenlinie sowie nach hinten gerichtete halten sind, sind die s-förmige Anlage und Schenkel aus. Abweichend davon ist der Gesamtproportion des Körpers, der nach Hinterschenkel des Pferdes aus Uppåkra nach vorne gerichtete Hinterlauf mit zehenartigem vorn gewandt. Hinzu kommt die leicht ab- „Huf“, der birnenförmige Oberschenkel und weichende Körperproportion des eher s- das Vorhandensein eines Nackenschopfes mit förmigen Uppåkra-Tieres von den typischen den Charakteristika der pferdeförmigen Fibel Stil C-Pferden, beispielsweise denen auf den aus Uppåkra vergleichbar. Da es sich bei diesem Saxscheiden aus Vendel und Valsgärde (Olsén Objekt um eine Fremdform in Finnland han- 1945:86 Fig. 50), die „dreikantig“ (Olsén delt, die eindeutig aus Skandinavien eingeführt 1945:77) angelegt sind. worden ist, kann diese Parallele lediglich all- Unter Berücksichtigung der von S. Nancke- gemein dem Vendelstil C zugewiesen werden, Krogh (1978:181; 187) aufgrund des Verhält- jedoch keinen Hinweis auf eine absolute nisses der Halsführung zum Körper erstellten Zeitstellung liefern. zeitlichen Abfolge8 kann die vorgestellte Fibel noch in die späte Vendelzeit datiert werden, Überregionale Elemente obwohl der für die Vendelzeit charakteristische Winkel zwischen Nacken und Rücken sowie Die engen Kontakte zwischen Skandinavien der ausgeprägte Vorderkörper bei einem und dem Kontinent während der Vendel- bzw. schmal zulaufenden Hinterteil (Arwidsson Merowingerzeit wurden mehrfach im Rahmen 1942:19; Olsén 1945:79 Fig. 347)9 bei der kunsthandwerklicher Vergleichsstudien und pferdeförmigen Fibel aus Uppåkra nur noch vor allem im Zusammenhang mit der Unter-
126 SUNHILD KLEINGÄRTNER suchung von Bildsteinmotiven hervorgehoben (Böhner1968:168pp.; 1982:101pp.). Seit dem 6. Jahrhundert bestanden weiterhin skandina- visch-insulare Beziehungen (Vierck 1972: 42pp.)10, die ebenfalls an kunsthandwerk- lichen Produkten abzulesen sind. Die Doppelkontur, die Querstreifen des Körpers sowie die Spirale am Hinterschenkel der pferdegestaltigen Fibel aus Uppåkra sind als Mittel zur Datierung ungeeignet, da es sich um langlebige überregionale Elemente handelt, die vor dem Hintergrund der zur Vendelzeit auffälligen Gleichheit von Motiven in verschiedenen Gebieten zu betrachten ist11.
Chronologie und Chorologie Die Erstellung einer Chronologie pferde- gestaltiger Fibeln ist durch die Weiträumigkeit des Verbreitungsgebietes erschwert, das mehrere lokal gültige Chronologieschemata umfasst. Fig. 2. Fibel aus Nørre Sandegård Vest. Nach Weiterhin wurden pferdegestaltige Fibeln Jørgensen & Nørgård Jørgensen 1997:202, Pl. lediglich in geringem Umfang gefunden und 11, Fig. 7. gerade die große Gruppe pferdegestaltiger Fibeln mit Fußleiste (Liste 2) ist typologisch so unempfindlich, dass sie beispielsweise in dem von K. Høilund Nielsen (1999:164pp.) erst jüngst erstellten überregionalen Chrono- logieschema für Bornholm, Gotland und Fest- landschweden keine Berücksichtigung findet. Die auf dem Gräberfeld von Nørre Sande- gård Vest (Grab 23) gefundene pferdeförmige Fibel (Fig. 2) wird von L. Jørgensen & A. Fig. 3. Fibel aus Neble. Nach Nielsen 1992:127, Nørgård Jørgensen (1997, 29 Fig. 18 Pl. 11:7) Fig. 39. in Phase 2A und somit in die Zeit um 700 datiert (Jørgensen & Nørgård Jørgensen 1997, und sich somit im Darstellungsmotiv unter- 31). Durch das große runde Auge, die Quer- scheidet. Ebenfalls vergleichbar ist die Fibel streifen, die dreieckige Vorderpartie und den aus Neble II (Nielsen 1992, 127 Fig. 39), die mit konzentrischen Kreisen verzierten Ober- sowohl Querstreifen und Doppelkontur als schenkel ist diese mit der pferdegestaltigen auch ein rundes Auge sowie eine dreieckige Fibel aus Uppåkra vergleichbar, obwohl erstere Vorderpartie aufweist (Fig. 3). Abgesehen von zusätzlich mit zwei Schlangen umgeben ist den Querstreifen gilt Gleiches für die Fibeln
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 127 Fig. 4. Fibel aus Groß Strömkendorf. Photo Archäo- Fig. 5. Fibel aus Katrinelund. Photo Helga Schütze, logisches Landesmuseum Mecklenburg-Vorpom- Nationalmuseum Kopenhagen. mern, Schloß Wiligrad, Lübstorf. aus Groß Strömkendorf (Fig. 4) und Katrine- mäßige Verteilung auf das schwedische Festland, lund (Fig. 5)12. Bei letzterer ist wie bei dem die schwedischen Inseln und Nor-wegen. Exemplar aus Uppåkra die Schnauzenpartie Weniger dicht ist die Verbreitung auf den auf die Brust gesenkt, und die Hufe sind Åland-Inseln und im südlich der Ostsee krallenartig ausgebildet. Die Ähnlichkeiten gelegenen Küstengebiet Mecklenburg-Vor- zwischen den Fibeln aus Sund und Uppåkra pommerns. Soweit die Fundzusammenhänge wurden oben bereits beschrieben. bekannt sind, stammen die meisten pferde- Aufgezählte Charakteristika lassen auf eine gestaltigen Fibeln aus Gräbern. In Jütland vergleichbare Zeitstellung schließen, somit und auf den dänischen Inseln fanden sie sich kann die Fibel aus Uppåkra ebenfalls in Phase – bedingt durch die regelmäßigen Metall- 2A der jüngeren germanischen Eisenzeit detektoreinsätze primär in Siedlungszusam- datiert werden. Ob die darüber hinaus vor- menhänge (Liste 2). Während M. Ørsnes handenen Unterschiede regional oder tempo- (1988:103) Ende der 80er Jahre noch die rär bedingt sind, kann aufgrund der geringen Gegend um Bejsebakken als Zentrum einer Fundmenge nicht entschieden werden. umfangreichen Produktion pferdeförmiger Die pferdeförmigen Fibeln mit Fußleiste Fibeln herausstellte, zeigen sich nun auch auf (Liste 2) werden im Allgemeinen dem Vendel- Bornholm und im Siedlungsgebiet von Tissø stil C zugewiesen, einige wenige stammen aus mehrere Exemplare. Durch die rege Detektor- der Wikingerzeit. tätigkeit (Vang Petersen 1991;51 Fig. 2) in Die Verbreitung der mit dem Uppåkra- Dänemark treten die Gebiete hervor, in denen Tier vergleichbaren Fibeln (Liste 1) beschränkt es einerseits einen gewissen Reichtum an sich – abgesehen von dem Exemplar aus Finn- Metallarbeiten gegeben hat und andererseits land – auf das südschwedische/altdänische eine regelmäßige und flächendeckende Detek- Gebiet (Høilund Nielsen 2000:164). Neben drei tortätigkeit gibt. Inwieweit die sich heraus- Fibeln aus Gräbern (Nørre Sandegård, Groß kristallisierenden altdänischen Zentren durch Strömkendorf, Sund) fanden sich drei in zukünftige Funde bestätigt oder möglicher- Siedlungen (Uppåkra, Katrinelund, Neble weise durch Funde aus schwedischem Gebiet II)(Fig. 6). ergänzt werden, bleibt abzuwarten. Die Verbreitung aller übrigen pferdeför- migen Fibeln (Liste 2-4) zeigt eine gleich-
128 SUNHILD KLEINGÄRTNER Charakteristika oder aber in Zusammenschau mit den ebenfalls um 700 verstärkt auf- tretenden gotländischen Bildsteinen mit Reiterbildern (Lindqvist 1941:82pp.; Olsén 1945:83; 85) als pars pro toto für die An- kunftsszenen in Wallhall fungierte. Die pferdeförmigen Fibeln lassen sich aufgrund ihres Darstellungsmotivs in zwei Typen trennen: Einerseits ist die Mehrzahl der Pferde – wie auch die ursprünglich aus dem koptischen Bereich stammenden Reiter- heiligen (Holmqvist 1939 Pl. 23:1) – auf einer Leiste schreitend dargestellt (Liste 2) Fig. 6. Verbreitung pferdegestaliger Fibeln (siehe und andererseits gibt es solche, deren an- Liste 1). gewinkelte Extremitäten ein Laufschema andeuten (Liste 1). Dem Einzug nach Wallhall Kulturhistorische Bedeutung erscheint die erste Darstellungsform aufgrund des feierlichen Charakters angemessen, die Im Gegensatz zu Darstellungen von Pferden im Lauf dargestellte zweite Gruppe und somit mit Lanzenreitern (Holmqvist 1939:110pp.; das Pferd aus Uppåkra könnte eher Eigen- Nancke-Krogh 1978:183) oder den im Stil C schaften des Pferdes symbolisieren. Während häufig vorkommenden Pferden mit Schlangen erstere Gruppe recht naturnahe Darstellungen (Ørsnes 1988:96 Fig. 3) ist die pferdegestaltige und zumeist einfache Bronzearbeiten umfasst, Fibel aus Uppåkra weder mit einem weiteren besteht die quantitativ sehr viel kleinere Gruppe Lebewesen noch mit zusätzlichen Gerät- linear und ornamental verzierter Fibeln aus schaften (Wagen, Zaumzeug, Joch usw.) dar- vergoldeten oder versilberten Kupferlegierungen. gestellt, die Hinweise auf konkrete Tätigkeiten Die geringe Anzahl pferdeförmiger Fibeln (Ackerbau) oder Funktionen (Last- oder Reit- im Vergleich zu anderen zeitgleichen Fibel tier) geben. lässt auf eine bewusste Exklusivität der ent- Vor dem Hintergrund der altnordischen sprechenden Schmuckformen schließen. Ob Mythologie wird Pferden häufig eine magisch- religiöse, modische, praktische oder statusan- religiöse Rolle zugeschrieben, wobei sie zu- zeigende Momente Ursache dafür sind, kann meist mit Odin, seltener mit Frey, in Verbin- aufgrund der geringen Fundmenge nicht ent- dung gebracht werden (Olsén 1945:85 u. schieden werden. Vor dem Hintergrund, dass Anm. 2; Ørsnes 1988:98-99). Pferde und entsprechende Ausrüstungsgegen- Bereits P. Olsén (1945, 85) schreibt den stände (Steigbügel, Sattel, Joche, Trensen) im pferdeförmigen Fibeln eine amuletthafte Grabkontext allgemein mit gehobenen Schichten Funktion zu. Die genaue Bedeutung pferde- in Zusammenhang gebracht werden, kann auch förmiger Fibeln, die sowohl dem Betrachter für die pferdegestaltige Fibel aus Uppåkra ein als auch dem Träger bekannt gewesen ist, solcher Zusammenhang angenommen werden. muss allerdings spekulativ bleiben. Möglich Deutlich wird die Bindung von pferde- wäre, dass das Pferd als Träger bestimmter förmigen Fibeln an Frauengräber. Ob sie
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 129 möglicherweise im Kult eine wichtige Rolle aber sie gehen alle auf ein gemeinsames Vorbild gespielt haben oder ob Witwen diese als zurück, wurden an einem gemeinsamen Ort Andenken an ihre gefallenen Männer trugen, gefertigt und gelangten durch nicht mehr bleibt spekulativ13. nachzuvollziehende Vorgänge (Handel, Heirat Die aus Siedlungskontexten stammenden usw.) an ihren jeweiligen Fundort. Unklar pferdegestaltigen Fibeln fanden sich stets an bleibt ebenfalls, ob die Fibeln an diesen küstengebundenen „zentralen Plätzen“ des 7./ „zentralen Plätzen“ lediglich produziert und 8. Jahrhunderts, die sich durch nichtagrare zum Kauf angeboten bzw. verhandelt oder Prägung sowie Handwerk und Handel aus- auch getragen wurden. Für letzte Möglichkeit zeichnen (Böhme 2001:483) und durch Han- spricht der Grabfund aus Groß Strömkendorf, delswege miteinander verbunden waren (Becker wo sich direkt bei einem Handelsemporium 1953:153 Fig. 19; 1955:33 Fig. 22). Die ein Körpergräberfeld fand, auf dem eine Frau Handelswege gewährleisteten einen Austausch mit einer pferdeförmigen Fibel bestattet war von der friesischen Küste bis nach Uppland, (Kleingärtner & Jöns 2000 Fig. 1). und trotz Bewahrung regionaler Besonder- Pferdegestaltige Fibeln sind wie auch die heiten brachte dies eine Art „Internationali- s- und vogelförmigen Fibeln Bestandteil der sierung“ der hergestellten Produkte mit sich. skandinavischen Tracht, nicht nur im skandi- Vor diesem Hintergrund sind die Ähnlich- navischen Kerngebiet, sondern auch im süd- keiten der pferdegestaltigen Fibeln aus Uppåkra, lichen Gebiet der Ostsee, wo Ende des 7. und Groß Strömkendorf, Sund, Katrinelund, Anfang des 8. Jahrhunderts – vermutlich auf Neble II und Nørre Sandegård zu sehen. skandinavische Initiative zurückzuführende – Schon M. Ørsnes (1955:154) bemerkte, Küstensiedlungen mit zugehörigen Gräber- dass es sich dabei nicht um eine zufällige Ver- feldern entstanden (Brather 1996:81 Liste 1; teilung von Schmuckproduktionsorten handelte, Mangelsdorf 2001:485; Dulinicz 2001:106 sondern um eine Bindung des Handwerks an Fig. 53). Skandinavische Bestattungen in politisch und religiös führende Zentren mit Booten und die Mitgabe skandinavischer Fernhandelsbeziehungen (Böhme 2001:483). Fibeln auf dem Gräberfeld von Groß Ström- Für Westschonen ist als solches Zentrum kendorf zeigen, dass Fibeln nicht im Rahmen Uppåkra (Larsson & Hårdh 1998: 57pp.) zu des Handels verbreitet wurden, sondern dass nennen, für Seeland Tissø (Becker 1955:32; der skandinavische Fundniederschlag im Jørgensen & Pedersen 1996:22pp.), für Fünen kontinentalen Küstengebiet eine Folge der Gudme/Lundeborg (Høilund Nielsen 1991:1 auf der Basis von Handel gegründeten 51) und für Jütland das am Limfjord gelegene frühstädtischen Siedlungen und deren skandi- Bejsebakken (Vang Petersen 1991:61; Høil- navischen Bevölkerungsanteils ist. Wären die und Nielsen 1991:143 Fig. 14-17). Fibeln reine Handel- oder Importgüter, wären Aufgrund der geringen Fundmenge und sie nicht in Trachtlage in den Gräbern des Mangels an Gussformen und Halbfertig- gefunden worden. Ob die Fibel allerdings in produkten als Zeugnisse einer Produktion vor skandinavischer Tradition stehend im skandi- Ort können die Produktionsorte genannter navischen Kernland oder südlich der Ostsee pferdegestaltiger Fibeln nicht nachgewiesen gefertigt wurde, kann nicht entschieden werden. werden13. Möglicherweise wurden alle fünf Obwohl es keine archäologischen Hinweise Fibeln an verschiedenen Orten hergestellt oder auf die Fertigung der pferdegestaltigen Fibel
130 SUNHILD KLEINGÄRTNER aus Uppåkra an ihrem Fundort gibt, kann dies Uppåkra hergestellt wurde, ist wahrscheinlich, dennoch angenommen werden. Denn Uppåkra jedoch nicht belegbar. Zur Beantwortung gehört zu den politisch, religiös und sicher auch dieser und weiterer Fragen bedarf es weiterer modisch führenden Zentren, die sowohl durch Funde. Das noch unpublizierte Fundmaterial rege Handelsaktivitäten über notwendige Roh- und das im Zusammenhang mit den Detektor- materialien verfügten als auch handwerkliche untersuchungen zu erwartende, werden Produktion vor Ort ausführten. Die zur Herstel- zeigen, ob das Bild bestätigt wird oder revidiert lung pferdeförmiger Fibeln notwendigen Ver- werden muss. fahrensschritte (Guss, Versilberung, Löten usw.) stellen herkömmliche handwerkliche Arbeiten Noten dar, so dass alle Voraussetzungen einer Eigen- produktion in Uppåkra gewährleistet waren. 1 Hårdh (1998:116; 1999a:145-162); Branca (1999:163-175); Callmer (1999:201-220). 2 Dabei handelt es sich zwar um ein allgemeines Zusammenfassung Problem der Archäologie, doch unter Berücksich- tigung der regelmäßigen Detektoruntersuchungen Vorliegender Artikel beinhaltet die Vorstellung und des dadurch schnell und kontinuierlich sowie stilistische und kulturhistorische Ein- anwachsenden Bestandes an Metallarbeiten kann ordnung einer pferdegestaltigen Fibel aus dem die Gültigkeit der Aussagen in diesem Fall Siedlungsareal von Uppåkra. Aufgrund des besonders kurz sein. 3 Mangels an exakten Parallelen und der Tat- Die zoologische Bestimmung ist in diesem Fall eindeutig, da die Hals-Körperproportion sowie sache, dass es sich um einen unstratifizierten Maul- und Mähnengestaltung denen eines Pferdes Detektorfund handelt, wird die Vorläufigkeit entspricht. Abweichend vom natürlichen Vorbild der Einordnung und Interpretation betont. ist der Vorderfuß nicht als Huf ausgebildet, Trotz Singularität und Langlebigkeit des sondern mit spitzen krallenartigen Fortsätzen Motivs ist die pferdegestaltige Fibel aus versehen. Zum Problem der nicht immer mög- Uppåkra aufgrund von Detailstudien sowie lichen zoologischen Bestimmung der im Stil II dargestellten Tiere und der dadurch bedingten der Gesamtanlage ihrer Komposition dem Begrenztheit inhaltlicher Deutungen siehe: Roth Vendelstil C zuzuweisen, die der Phase 2A (1986:111pp.). der jüngeren germanischen Eisenzeit in 4 Jüngst befassten sich mit diesem Thema: Klein- Dänemark entspricht. gärtner & Jöns (2000). Obwohl sich die Funktion des Pferdes 5 Die bereits seit längerer Zeit bekannten pferde- aufgrund mangelnder Attribute nicht gleich gestaltigen Fibeln sind bei Ørsnes (1988:97p.) mit entsprechenden Literaturangaben aufgeführt. erschließen lässt, ist sowohl eine amuletthafte Die bei Kleingärtner & Jöns (2000 Anm. 7) als auch eine statusbedingte Funktion der aufgezählten Neufunde Dänemarks sind um die pferdegestaltigen Fibel aus Uppåkra wahr- noch unpublizierten wikingerzeitlichen Funde aus scheinlich. Dalshøj II, Ibsker sn., und Madsebakke, Allinge- Fünf Ähnlichkeiten aufweisende pferde- Sandvig sn., sowie die ebenfalls noch unpubli- gestaltige Fibeln, die ebenfalls mit an- zierten Detektorfunde aus den Siedlungsarealen von Soldatergård, Aaker sn., Bornholm, und gewinkelten Extremitäten im Laufschema Sandegård, Aaker sn., Bornholm, zu ergänzen. dargestellt sind, zeigen eine an das altdänische Diese Auskunft verdanke ich der freundlichen Gebiet gebundene Verbreitung und Bindung Mitteilung durch Dr. Finn Ole Nielsen und Dr. an „zentrale“ Plätze. Dass vorgestellte Fibel in Margrethe Watt. Aus Sønderø stammt ebenfalls
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 131 eine pferdegestaltige Fibel (Jensen & Ulriksen Literatur 1989:6). 6 Eine Ausnahme findet sich bei: Jørgensen & Arwidsson, G. 1942. Vendelstile. Email und Glas Nørgård Jørgensen (1997:29 Fig. 18). im 7.-8. Jahrhundert. Valsgärdestudien 1. Acta 7 Zur Forschungsgeschichte von Stil II und Musei Antiquitatum Septentrionalium Regiæ methodischen Vorgehensweisen sowie Herkunfts- Universitatis Upsaliensis 2. Uppsala – Stock- und Datierungsvorschlägen einzelner Forscher holm – Berlin. siehe Speakes (1980:10pp.) und Haseloff (1984: - 1989. Verschiedene Schmuckgegenstände. 109pp.). Die jüngste Übersicht zur absoluten Arwidsson, G. Birka: Untersuchungen und Chronologie der Tierstile findet sich bei: Jørgensen Studien 2: Systematische Analysen der Gräber- & Nørgård Jørgensen (1997:30pp.). funde, 55-62. Stockholm. 8 Pferdegestaltige Fibeln mit hochgerecktem, Bakka, E. 1973. Eit gravfunn frå Fosse i Meland schlankem Hals gehören der Wikingerzeit an, die Hordaland og det arkeologiske periodeskiljet mit einer niedrigen, breiten Ausformung der mellom merovingartid og Vikingatid. Honos Vendelzeit und die halbbogenförmig angelegten Ella Kivikoski. Finska Fornminnesföreningens der Völkerwanderungszeit (Nancke-Krogh 1978: Tidskrift 75, 9-17. Helsinki. 182; 187). Becker, C. J. 1953. Zwei Frauengräber des 7. 9 Als typische Beispiele können für das süd- Jahrhunderts aus Nørre Sandegaard, Bornholm. skandinavische Gebiet das Exemplar aus Veg- Acta Archaeologica 24, 127-155. København. gerslev (Olsén 1945 Fig. 347) und für den - 1955. Smykkefundet fra Ørby. Et glimt fra uppländischen Bereich die Pferde auf den Sax- Sjællands glemte storhedstid. Nationalmuseets scheiden von Vendel und Valsgärde (Olsén 1945) Arbejdsmark 1955, 26-34. København. angeführt werden. Bjerring Jensen, K. 1994. Katrinelund. Arkeo- 10 Für die Beziehungen zwischen insularem und logiske Udgravninger i Danmark 1994, 184- skandinavischem Gebiet während des 5. und 6. 185. København. Jahrhunderts siehe: Hines (1984) mit Rezension Böhme, H. W. 2001. Gedanken zu den frühen bei Welch (1987:251pp.). Auch Olsén (1945: Markt- und Handelsplätzen in Südskan- 96pp.) und Ørsnes-Christensen (1955:110pp.) dinavien. Pohl, E., Recker, U. & Theune, C. zeigen auf, dass viele Voraussetzungen der skandi- (eds.), Archäologisches Zellwerk: Beiträge zur navischen Stil-C-Gruppe im insularen Orna- Kulturgeschichte in Europa und Asien. Festschrift mentmaterial zu suchen sind. für Helmut Roth zum 60. Geburtstag. Inter- 11 Dieser umfangreichen Frage nachzugehen, ist nationale Archäologie: Studia honoraria 16, im Rahmen dieses Artikels jedoch nicht zu leisten. 483-498. Rahden/Westfalen. 12 Dem Nationalmuseum Kopenhagen und dem Böhner, K. 1968. Beziehungen zwischen dem Archäologischen Landesmuseum Mecklenburg- Norden und dem Kontinent zur Merowinger- Vorpommern, Schloß Wiligrad sei für die Bereit- zeit. Sveagold und Wikingerschmuck [Ausstellung stellung der Photos gedankt. des Statens Historiska Museums Stockholm vom 13 Eine erschöpfende Analyse pferdegestaltiger 12. Juli bis 15. Oktober 1968 im Römisch- Fibeln und deren Deutung kann im Rahmen dieses Germanischen Zentralmuseum Mainz], 168- Artikels nicht durchgeführt werden, da es dazu 198. Mainz. der zusätzlichen Berücksichtigung weiterer zeit- - 1982. Die Reliefplatten von Hornhausen. Fest- gleicher und ebenfalls mit Pferdedarstellungen schrift Hans-Jürgen Hundt zum 65. Geburtstag. verzierter Fibeln bedarf. Teil 3: Frühes Mittelalter. Text. Jahrbuch des 14 Lediglich Ribe kann mit Sicherheit als Produk- Römisch-Germanischen Zentralmuseums 23/ tionsort bezeichnet werden, da sich dort eine frag- 24, 1982, 89-138. Mainz – Bonn. mentierte Gussform für pferdeförmige Fibeln mit Branca, A. 1999. Fågelfibulor - en exklusiv grupp. Fußleiste fand (Nancke-Krogh 1978:180 Fig. 1). Hårdh, B. 1999, 163-175. Stockholm. Brather, S. 1996. Merowinger- und karolinger- zeitliches „Fremdgut“ bei den Nordwestslawen.
132 SUNHILD KLEINGÄRTNER Gebrauchsgut und Elitenkultur im südwestlichen Nielsen, K. & Siegmund, F. (eds.), The pace of Ostseeraum. Prähistorische Zeitschrift 71, 46- change. Studies in Early-Medieval Chronology, 84. Berlin. 60-194. Exeter. Callmer, J. 1999. Vikingatidens likarmade spännen. - 2000.‘The Political Geography of Sixth- and Hårdh, B. 1999, 201-220. Stockholm. Seventh-Century Southern and Eastern Scandi- Dreijer, M. 1960. Arkeologiskt nytt från Åland navia on the Basis of Material Culture. Archaeo- 1959. Årsbok. Åländsk Odling 21, 136-141. logija Baltica 4, 161-172. Vilnius. Mariehamn. Holmqvist, W. 1939. Kunstprobleme der Merowinger- zeit. Kungliga Vitterhets Historie och Antikvi- tets Akademiens Handlingar 47. Bonn – Lund. Gjessing, G. 1943. Hesten i førhistorisk kunst og Jensen, V. & Ulriksen, J. M. 1989. Sønderø, - en kultus. Viking 7, 5-143. Oslo. anløbsplads fra yngre jernalder og vikingetid. Haseloff, G. 1984. Stand der Forschung: Stil- Romu 1988, 5-14. Roskilde. geschichte Völkerwanderung- und Mero- Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. wingerzeit. Høgestøl, M. et al. 1984. Festskrift Nørre Sandegård Vest: a Cemetery from the 6th- til Thorleif Sjøvold på 70-årsdagen. Universitetes 8th Centuries on Bornholm. Nordiske fortids- Oldsaksamlings Skrifter. Nye rekke 5, 109- minder: Serie B 14. Kopenhagen. 124. Oslo. Jørgensen, L. & Pedersen, L. 1996. Vikinger ved Hines, J. 1984. The Scandinavian Character of Tissø. Gamle og nye fund fra et handels- og Anglian England in the pre-Viking period. BAR håndværkscenter. Nationalmuseums Arbejds- British Series 124. Oxford. mark, 22-36. København. Hårdh, B. 1998. Preliminära notiser kring detek- Kivikoski, E. 1947. Die Eisenzeit Finnlands 1. torfynden från Uppåkra. Larsson, L. & Hårdh, Bilderatlas und Text. Porvoo – Helsinki. B. (eds.) 1998. Centrala platser, centrala frågor: - 1973. Die Eisenzeit Finnlands. Bildwerk und samhællsstrukturen under jærnåldern: en vænbok Text. Helsinki. till Berta Stjernquist. Acta Archaeologica Lun- Kleingärtner, S. & Jöns, H. 2000. Eine Pferdefibel densia: Series in 8° 28. Uppåkrastudier 1, 113- aus Groß Strömkendorf, Lkr. Nordwest-Mecklen- 127. Lund. burg. Bodendenkmalpflege in Mecklenburg. Hårdh, B. (ed.) 1999. Fynden i centrum: keramik, Jahrbuch 48, 279-293. Berlin. glas och metall från Uppåkra. Acta Archaeo- Larsson, L. & Hårdh, B. 1998. Uppåkra - ein logica Lundensia: Series in 8° 30. Uppåkra- eisenzeitlicher Zentralplatz in Südschweden. studier 2, 163-175. Stockholm. Frühmittelalterliche Studien 32, 57-71. Berlin. Hårdh, B. 1999a. Näbbfibulan - ett vendeltida vardags- Lindqvist, S. 1941. Gotlands Bildsteine I. Stockholm. spänne. Hårdh, B. 1999, 145-162. Stockholm. Mangelsdorf, G. 2001. Die Drachenfibel von Høilund Nielsen, K. 1987. Zur Chronologie der Nehringen und das Problem der Vendelzeit in jüngeren germanischen Eisenzeit auf Bornholm. Vorpommern. Meyer, M. (ed.), „... trans albim Untersuchungen zu Schmuckgarnituren. Acta fluvium“. Forschungen zur vorrömischen, kaiser- Archaeologica 57, 1986, 47-86. København. zeitlichen und mittelalterlichen Archäologie Høilund Nielsen, K. 1991. Centrum og periferi i [Festschrift Achim Leube]. Internationale Archäo- 6.-8. årh. Territoriale studier af dyrestil og logie. Studia honoria 10, 493-504. Rahden/ kvindesmykker i yngre germansk jernalder i Westfalen. Syd- og Østskandinavien. Mortensen, P. & Nancke-Krogh, S. 1978. Ribehesten og dens Rasmussen, B. M. (eds.), Høvdingesamfund og slægtninge. Kuml 1978, 179-191. Århus. Kongemagt. Fra Stamme til Stat i Danmark 2. Nerman, B. 1969. Die Vendelzeit Gotlands II. Jysk Arkæologisk Selskab Skrifter 22, 2, 127- Tafeln. Stockholm. 154. Aarhus. Nielsen, H. 1992. Boeslunde – et sjællands - 1999. Female grave goods of Southern and Gudme? Sjællands jernalder. Beretning fra et Eastern Scandinavia from the Late Germanic symposium 24. IV. 1990 i København. Arkæo- Iron Age or Vendel Period. Hines, J., Høilund logiske Skrifter 6, 113-132. København.
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 133 Olsén, P. 1945. Valsgärdestudien 2. Die Saxe von Schetelig, H. 1910. Smaa spaender fra folkevan- Valsgärde 1. Acta Musei Antiquitatum Septen- dringstiden. Oldtiden 1, 51-99. Stavanger. trionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis 3. Speake, G. 1980. Anglo-Saxon animal art and its Uppsala – Stockholm – København. Germanic background. Oxford. Ørsnes, M. 1966. Form og Stil i Sydskandinaviens Vang Petersen, P. 1991. Nye Fund af Metalsager Yngre Germanske Jernalder. København. fra Yngre Germansk Jernalder. Detektorfund - 1969. Südskandinavische Ornamentik in der og danefæ fra perioden 1966-88. Mortensen, jüngeren germanischen Eisenzeit. Acta Archaeo- P. & Rasmussen, B. M. (eds.), Høvdinge- logica 40, 1-121. København. samfund og Kongemagt. Fra Stamme til Stat i - 1988. Hestebilleder. Nogle nye fund fra Bejse- Danmark 2. Jysk Arkæologisk Selskab Skrifter bakken ved Ålborg. Festskrift til Olaf Olsén på 22, 2, 49-66. Aarhus. 60-års dagen den 7. Juni 1988, 93-104. - 1995. Danefæ 1995: Oldtid. Arkæologiske Ud- København. gravninger i Danmark, 232-249. København. Ørsnes-Christensen, M. 1955. Kyndby. Ein - 1998. Danefæ 1998: Oldtid. Arkæologiske Ud- seeländischer Grabplatz aus dem 7.-8. Jahr- gravninger i Danmark 253-270. København. hundert nach Christus. Acta Archaeologica 26, Vierck, H. 1972. Redwalds Asche. Zum Grabbrauch 69-162. København. in Sutton Hoo, Suffolk. Offa 29, 20-49. Roth, H. 1986. Stil II - Deutungsprobleme. Neumünster. Skizzen zu Pferdemotiven und zur Motiv- Welch, M. G. 1987. Reflections on the archaeological kopplung. Roth, H. (ed.), Zum Problem der connections between Scandinavia and Eastern Deutung frühmittelalterlicher Bildinhalte. Akten England in the Migration Period. Studien zur des 1. Internationalen Kolloquiums in Marburg Sachsenforschung 4, 251-259. Oldenburg – a. d. Lahn, 15. bis 19. Februar 1983, 111-128. Hildesheim. Sigmaringen. Werner, J. 1935. Münzdatierte austrasische Grab- Salin, B. 1904. Die Altgermanische Thierorna- funde. Germanische Denkmäler der Völker- mentik. Typologische Studie über germanische wanderungszeit 3. Berlin – Leipzig. Metallgegenstände aus dem IV. bis IX. Jahr- - 1961. Katalog der Sammlung Diergardt (Völker- hundert, nebst einer Studie über irische Orna- wanderungszeitlicher Schmuck) 1: Die Fibeln. mentik. Stockholm. Berlin. Salin, E. 1959. La Civilisation Mérovingienne 4. Paris.
134 SUNHILD KLEINGÄRTNER Liste 1: Pferdeförmige Fibeln mit angewin- 18.) Löta, Ksp. Bettna, Södermanland (Arwids- kelten Extremitäten (Laufschema) son 1942 Fig. 44) 19.) Löta, Ksp. Bettna, Södermanland (Arwids- son 1942 Fig. 44) Siedlungsfunde Norwegen Dänemark 20.) Myklebostad, Ksp. Eid, Sogn og Fjordane 1.) Katrinelund (Bjerring Jensen 1994:185) 2.) Neble II (Nielsen 1992:127 Fig. 39) (Olsén 1945 Fig. 356) Schweden 21.) Kvelle, Ksp. Hedrum, Vestfold (Olsén 1945 Fig. 355) 3.) Uppåkra (Fig. 1) Unbekannte Fundumstände Grabfunde Schwedische Inseln Dänemark 4.) Nørre Sandegård Vest, Grab 23 (Jørgensen 22.) Bläsinge, Ksp. N. Möckleby, Öland (Olsén & Nørgård Jørgensen 1997:202 Pl. 11:7) 1945 Fig. 349) 23.) Ringvide, Ksp. Fole, Gotland (Nerman 1969 Finnland Pl. 153:1312) 5.) Sund, Stenhagen, Grabhügel 34 (Kivikoski 24.) Amunde, Ksp. Burs, Gotland (Nerman 1969 1973 Pl. 43 Fig. 406) Pl. 308:2430) Deutschland 6.) Groß Strömkendorf (Jöns & Kleingärtner 25.) Södra Sandby, Ksp. Sandby, Öland (Olsén 1945 Fig. 348) 2000 Fig. 1) 26.) Unbekannter Fundort, Öland (Olsén 1945 Fig. 350) Norwegen Liste 2: Pferdeförmige Fibeln mit Fußleiste 27.) Skaugholmen, Gildeskaal (Schetelig 1910: (Schreitschema) 91 Fig. 78) 28.) unbekannter Fundort (Schetelig 1910:91 Siedlungsfunde Fig. 77) Dänemark 29.) Kaupang, Vestfold (Nancke-Krogh 1978:183) 7.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:98 Fig. 6) 8.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:98 Fig. 7) 9.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:99 Fig. 9) Liste 3: Pferdeförmige Fibeln (verschiedene 10.) Tissø, Fuglegård, Sjælland (Vang Petersen Schemata) 1998:258) 11.) Tissø, Bulbrogård, Sjælland (Vang Petersen Siedlungsfunde 1998:258) Dänemark 12.) Tissø, Kalmergården, Sjælland (Vang Peter- 30.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:97 Fig. 4) sen 1995:241) 31.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:97 Fig. 5) Åland Inseln/Finnland 32.) Bejsebakken, Jylland (Ørsnes 1988:99 Fig. 8) 13.) Finström, Storhagen (Kivikoski 1947 Pl. 46:407) Grabfunde 14.) Saltvik, Kohagabacken, Kvarnbo (Dreijer Schweden 1960:138 Fig. 3:2) 33.) Löta, Ksp. Bettna, Södermanland (Arwids- son 1942 Fig. 44) Grabfunde Dänemark 15.) Veggerslev, Jylland (Ørsnes 1966 Pl. 163) Schweden Liste 4: Aussehen unbekannt 16.) Bergby, Ksp. Vendel, Uppland (Olsén 1945 Fig. 354) Siedlungsfunde 17.) Birka, Bj. 854, Uppland (Arwidsson 1989: Dänemark 57 Fig. 275-276) 34.) Dalshøj II, Ibsker sn. (mündliche Mitteilung)
EINE PFERDEGESTALTIGE FIBEL AUS UPPÅKRA 135
Late Iron Age Metal Craft Ceramics at Uppåkra
Ole Stilborg
Abstract
Late Iron Age Metalcraft Ceramics at Uppåkra Central to the discussions of Iron Age cast jewellery are the questions concerning the role and social setting of the craftsmen who made them. As pointed out by some scholars, the way to identify the craftsmen is by studying the technical details of the products. To this the study of the ceramic objects used in the craft may be added. This article seeks to approach the casters working in a part of Uppåkra during a period in the 7th century AD through a study of the craft-related ceramics. Different types of activities are identified and their physical arrange- ment and the quality of the craftsmanship are studied. The other ceramic finds in the area reflecting the social setting of the workshop as well as relations to another Scanian casting site at Dagstorp and to the site of Sorte Muld on Bornholm are discussed.
Laboratory for Ceramic Research, Dept. of Quaternary Geology, Lund University, Tornavägen 13, SE-223 63, Lund.
Background
The status and role of the craftsman and the Age, we find J. Callmers argument that despite professionalisation of the crafts is a much the difficulties in interpreting the specific debated topic in Scandinavian archaeology archaeological sites, the spread of different especially relating to the later part of the types of products as well as information from Early Iron Age and the Late Iron Age, where the written sources speak in favour of mobile trading sites and central places start to emerge craftsmen (Callmer 1995,65). In a recent and develop. Studies of products and casting article, Callmer adds that even the masters refuse at sites like Helgö and Gene as well as making the highest quality jewellery for a of singular objects made of precious metals limited elite clientele needed to be itinerant and to a lesser extent bronze have all in some in order to keep up the standard of their way related to this issue (Lamm 1977; Ram- workmanship and be up to date on the design qvist 1983; Hjärthner-Holdar 2000). The developments (Callmer 2003). discussion has usually revolved round some In his dissertation on Roman Iron Age basic oppositions – Free versus un-free, Master gold smithing in Scandinavia, K. Andersson versus workman and Stationary versus mobile. reviews the same debate, and concludes that Among discussions of the status and orga- the status of smiths, bronze casters and gold nisation of bronze casting in the Late Iron smiths may not have been wholly high and
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 137 free or always low and un-free (Andersson tion to more permanent structures; by using 1995,115ff). It is quite possible that not only reusable simple stone moulds; by a produc- were there craftsmen with very different social tion of weights and metal bars and by a positions related to the status of their products limited refuse consisting of a few crucibles, and the uniqueness of their craftmanship but lead for the weights and scrap metal. The the status of the craftsman may very well have craftsman is often itinerant. changed perhaps more than once in his/her 3. Professional casting – is defined by a few lifetime. In order to develop the discussion pits and rarely more permanent construc- about this question, he points to the need for tions: by clay of high quality for moulds detailed studies of the craft techniques as they and crucibles; diverse range of products – are represented on the products. At least for some of which are mass produced and by a the more exclusive jewellery fx with filligran refuse containing few tools and little scrap and punched ornaments, this would make it metal. The professional caster moves possible to start delineating the professional around to trading places in an area with goldsmiths/workshops involved. his main outcome secured in one of the Another thing needed to move forward settlements within this area. are fairly complex models suggesting what 4. Court casting – is defined by a permanent physical remains we should expect from workshop placed at or near the residence/ different kinds and different organisational administrative centre of the local ruler, by levels of metalworking activities. the raw material being supplied by the On the basis of both medieval descriptions ruler; by a broad production including and archaeological finds, K. Ravn Hedegaard unique, high-quality objects and by a has suggested six different types of organisation limited amount of waste per year, because for Late Iron Age bronze casting (Hedegaard of the limited quantities produced. 1992). The six types, ordered hierarchically 5. Socially determined casting – is defined after the scale of production and its relation by rudimentary structures in or at some to societal structures, are defined by the distance outside the settlement; by the physical structures of the production place, limited production of practical standard the type and procurement of raw materials, objects but often in local designs and in an the quality and quantity of products and the uneven quality and by the repeated use of refuse (excerpt taken from Hedegaard 1992 the same site for the activity accumulating and translated by the author). refuse over time. 1. The administered urban and professional 6. Household casting – is defined by the use casting – is defined by permanent work- of any old pit as a work place; by local raw shops possibly situated in special craft materials and limited knowledge of alloys; quarters of the town; by imported high by the production of simple everyday quality raw materials; by mass production objects and adornments as well as repairs of practical objects and by locally accumu- and finally by a small amount of refuse lating waste mixed with household refuse. with a heterogeneous composition and 2. Trading and casting of semi-products – is mixed with household refuse. defined by rudimentary constructions – To this I would like to add that while the like a single casting pit – without any rela- craftsman in examples 1, 3 and 4 could be
138 OLE STILBORG prone to engage in experiments for example squares. The thickness of the culture layer is with alloys and for this reason make or acquire up to 0,5 m in this part of Uppåkra. In the special tools i.e. crucibles and moulds of northern part of the area near the bottom of different wares, the other types of casters ought the culture layer, a pit (A 77) and a stone layer to be less so. When it comes to the indepen- were found (Lindell 1999,4). The pit and part dent urban caster and earlier on the itinerant of the stone layer were excavated. A limited professional caster their willingness to do number of features – mostly pits and post-holes something out of the ordinary is of course - were found in the up to 0,7 m thick culture dependent on the existence of a good market layer of the seven test pits (Lindell 1999,5ff). for the eventual product. Furthermore, we The Late Iron Age casting refuse was are more likely to find fragments of crucibles concentrated to the upper two levels in the in the refuse from the stationary caster – be m2-dug trench. In addition to the casting he/she professional or not – than in the waste refuse, the first level mainly contained a large left behind by the itinerant craftsman. Reusable amount of bones besides some pottery, some crucibles – even those, that needed some men- burnt clay, metal slag, a lump of melted metal, ding before they could be used again – was of and objects of iron and bronze. The iron course curated rather than thrown away. objects included a guard from a sword, a chisel, a pin, needles, nails, small rings and a The Site and the Finds rod. Among the bronze objects were a partly gilded rivet plate and a needle (ARK341 Following up on recognisance finds of bronze 1999,5f; Lindell 1999,4). Furthermore, some casting moulds south of the church in the shards of glass, a red glass bead and a piece of eastern part of the Uppåkra site in 1998, a red glass paste were found. The second level 160x80 m large area (Fig.1) – Uppåkra 99:1-2 produced largely the same finds albeit generally - was investigated in the following year (Lindell less bone and more pottery. One well preserved 1999,2ff). In the southeast corner of the area bronze fibula datable to the latter part of the surface finds and geomagnetic readings had late Roman Iron Age or the beginning of the indicated concentrations of craft activities. Migration Period was found in square 1c. In Here an L-shaped trench of 16 m2 was totally the levels below (level 3-4) the amount of excavated in m2-squares. The squares were bones declined while the amount of pottery named 1a-1d through 4a-4d (Fig.2). In the increased. The number of finds of slag, iron, remainder of the area, the plough soil was other metals and glass were few including an removed in five 2x200 m large trenches. iron arrow head, a needle and a glass bead. In Within these trenches, some selected features the lowest level only scant finds of bone and as well as seven 1x1,4 m large test pits into the pottery were encountered except for the pit culture layer were totally excavated. Both the A77, which contained a fair amount of bone, 16 m2 section and the test pits were dug in 10 pottery, burnt clay, metal slag, crucible cm levels (Lindell up.cit., ARK341 1999). fragments and some unidentified iron and The finds of Late Iron Age casting refuse bronze objects. were concentrated in the L-shaped trench. Generally, the amounts and types of finds No clear features were encountered in the as well as the variation down through the upper 20 cm of the culture layer in the 1a-4d layers are the same in the test pits in the
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 139 Fig. 1. Plan of excavated areas at Uppåkra in 1999. trenches I-V. The two top levels of test pit Roman Iron Age (C1b/C2, 3rd century III:1 seem to be somewhat richer with finds AD)(Lindell 1999,24f). Later weapon finds of a piece of gold foil, bronze fittings and in the area date from the 4th to the 7th century glass (Lindell 1999,8f). Remarkable, datable (Larson 2002). finds from this area include a Migration period In 2001 a larger area in the south part of the gilded bronze relief brooch in test pit II:1(level area traversed by the trenches was excavated 2) and a 6th-8th century AD gold foil figurine (Larsson 2002). Among the finds were the in test pit IV:2 (level 5) (Lindell 1999,23f). remnants of an extraordinary wooden building Furthermore, a series of lances (5) and spear- encompassing several building phases and an heads (4) in the top levels of trenches II, IV exclusive deposition of a metal beaker and a and V were datable to the first half of the Late glass bowl dug into the latest floor level. The
140 OLE STILBORG main period of use of the building probably tical technologies at Uppåkra and Dagstorp falls within the 6th century, but it may also be would go a long way to prove the existence of partly contemporary with the concentration this type of itinerant craftsmen (see Calmer of crucibles and moulds in Uppåkra 99:1-2 2003 for a longer discussion). ca 70 meters to the Southeast. Even here fragments of moulds and crucibles were found The Ceramic Setting (K.-M. Lenntorp personal comm.). The cera- mics find material from this excavation has An important aspect in understanding the not been included in the present study. organisation of the craft is the analysis of the other ceramic finds encountered in the same The Research Questions layers as the moulds and crucibles. This will enable us to see whether the remnants of the The overriding question of course relates to craft were thrown out as part of (or at least in the problem of the organisation of the craft as the same area as) a normal household refuse sketched in the introduction to this paper. or a refuse from an extraordinary household However, in order to approach this goal, we (dominated by fine-wares); together with a have to start with simpler and more easily special selection of pottery deriving from a answerable questions concerning distribution craft area or not associated with any other and variation within the physical remnants of pottery refuse. In addition to the social the activity. information that may be gleaned from this, it In the case of the finds from Uppåkra also provides an indication of the distance 99:2, we are interested in establishing whether between the original activity area and the the material is homogenous or not – in the deposition of the refuse. In the two first sense of being the result of one or more casting instances it is more likely that an open refuse activities/workshops separated in time or dump was placed some distance from the space. Furthermore – what was this part of living quarters, while there might have been Uppåkra used for, when the casting activity less compelling reasons for tidying up areas was going on. Was the casting done at a farm; designated for handicrafts. An earlier study of in a metal craft or general craft area or in a more the excavation unit 98:2 in the western part or less un-used area in the outskirts of the settle- of Uppåkra (Stilborg 2003) has shown that ment? Questions to the activity itself concern such specialised areas existed here at least from which processes involving ceramics may be the Late Roman Iron Age into the Migration discerned and what level of professionalism is and Vendel periods. These different discard revealed in the ceramics technology. situations have implications not only for the How does the level of technology repre- composition of the ceramics refuse, but also sented at Uppåkra compare with the finds at for the level of fragmentation. Normally, the Dagstorp 1:2-3 och 5:31, Dagstorp sn, which discard of pottery away from the primary acti- was analysed earlier on (Kresten et al 2000)? vity areas would result in a low degree of frag- The latter find has been discussed as the mentation. However, a study of the finds from remnants of the activity of a professional crafts- Uppåkra 8:3 showed a combination of highly man coming from Uppåkra (Hårdh 2001; fragmented fine-ware pottery and refuse from Becker forthcoming). The disclosure of iden- comb production (Dahlström, 1999; Lindell,
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 141 2001, 11f). The fragmented pottery clearly ori- the use for bronze casting. The adjacent stone ginates from an area with high activity – possibly layer A57 (bottom of square 3c) contained - a house floor from which it was swept together among the few finds - a vitrified piece of with a primary refuse from comb making. ceramics which most likely also indicates metal The pottery and other ceramic finds from craft activities in the vicinity. In the levels 3-5 the excavations Uppåkra 1999:1 and 1999:2 above even the more fragmented pottery (MLUHM 31089 and 31125) were recorded material represents what appears to be a with regard to number of sherds, sherd comparable selection of pottery encompassing thickness variation, ware types, shapes, smaller fine ware vessels as well as medium ornamentation, fragmentation and traces of sized and larger vessels. This is based on 8 use in order to discuss the questions to the reconstructed rim diameters between 8 and ceramic setting posed above. What kind of 20 cm and a sherd thickness variation between ceramic refuse is represented; what is the 4 and 12 mm. There is, however, an over- dating and what is the connection to the representation of small vessels, which partly Vendel period moulds and crucibles? The latter may be caused by the fragmentation, partly were examined through a separate, more by an actual lack of large vessels. Both rim, detailed recording of their technical traits, neck and body sherds are represented in which will be presented below. reasonable proportions, while bases are under- If we start by looking at the lower levels 3- represented, which is not un-normal for 5 in the m2-square area, the amount of pottery household refuse (Bergenstråhle & Stilborg is generally low to medium - from a few 2002; Stilborg 2003). Whole lower parts of sherds up to 40 sherds per level plus a varying broken vessels are very likely to be reused for amount of split sherds and fragments (< 2 other purposes often away from the household. cm2). The overall fragmentation is high with There is no concentration of burnished, a large amount of fragments, quite a few split reduced fired, fine-ware (as for example was sherds and few sherds larger than 5 cm across. the case in the top levels of Uppåkra 8:3, Very few sherds within any level can be seen (Dahlström 1999; Stilborg 2003) and only a to derive from the same vessel. The material few sherds carry any ornamentation. Nearly from the pit A77 (bottom of square 3d) not all levels contain some pieces of burnt clay – surprisingly deviates from this general picture. in some cases identifiable as daub or oven The pit contained both small and larger sherds wall material – but not more than what may as well as larger parts of one thin-walled, considered as background ”noise”(Bergen- coarse-tempered, burnished vessel. The pottery stråhle & Stilborg 2002). Thus there is nothing remnants represented a good selection of both to indicate that this ceramic refuse represents fine ware including one ornamented sherd anything else than a normal household refuse. and coarser household ware including one There are, however, a few traces of metal craft coarse-slipped body sherd. The variation in which seems to predate the Vendel Period sherd thickness between 4 and 14 mm likewise craft activity. Besides the crucible and the indicates a household inventory with both vitrified ceramic fragment in the features A77 small, medium sized and large vessels. How- and A57 pieces of metal slag appeared in level ever, the pit also contained one sherd of a 4 of squares 2b, 3d and 4c as well as a vitrified probably fairly large crucible, discoloured by piece of ceramics in level 5 of square 3b.
142 OLE STILBORG The dating of the ceramics from these and a biconnical shape with a short, straight levels must rely on a few general characteristics upper part (Brorsson 2002; Stilborg 2002). in the development of the pottery design – a If we look at the finds in the lower levels, development, which has been confirmed most of the pottery that do carry no specific locally by the stratigraphic observations of chronological information. Among the few the pottery from trench D in the excavation sherds that do we find a sherd with an by B.M. Vifot (Vifot 1936; Stilborg 2001,128f). ornament typical for the Early Roman Iron The main chronological features are the Age in feature A77. From the same pit a thickened, multi-facetted rims in the end of thickened, facetted rim may be dated around the Pre-Roman Iron Age and around the Birth the Birth of Christ. The same date or earlier is of Christ and the ornamentation with bands likely for facetted rims from feature A57 and of double-lines containing a line of simple square 3b (level 4) and for a thickened, multi- impressions in between in the Early Roman facetted rim in square 1a (level 4) while a Iron Age. A fairly rich ornamentation with heavily thickened rim in square 4a (level 5), is groups of slanting lines and impressions belong securely placed within the Early Roman Iron in the early part of the Late Roman Iron Age, Age. However, rims from Early Roman Iron while later on towards the end of the same Age vessels have even been found in level 2 period it is largely replaced by a plastic orna- and 1, squares 4b and 4d respectively. Sherds mentation with broad grooves and cordons indicating Late Roman Iron Age appear in on the fine ware vessels. The pottery of the the upper three levels - 1b, level 3; 1d, level 1 ensuing Migration period is badly known both (small sherds with line ornaments); 3c, level 3 on Uppåkra and in Scania as a whole. The (neck sherd with broad grooves) and 4d, level amount of pottery refuse on the sites is reduced 1 (sherd decorated with slanting lines and compared to the previous period and the grave impressions). No sherds had shapes or orna- finds are just as scarce (Stjernquist 1955; ments by which they could be dated to the Stjernquist 1977; Stilborg 2003). The shapes Migration or Vendel periods. Furthermore, and ornamentation of the fine ware vessels the composition of the pottery find material are largely a continuation and slow gradual in the upper levels in terms of variation in development of the designs in the last part of ware types, sherd dimensions (5-13 mm), the Late Roman Iron Age. The continental representation of vessel parts and rim diameters innovation of the ornamentation – intro- (7-25 cm), does not deviate in any significant ducing the boss-ornamentation – in the way from the pottery in the lower levels. middle of the 6th century did not really catch To summarise the ceramic setting in the on in Scania (Stilborg 2002). However, the m2-square area, the activities documented by good stratigraphy of the trench Uppåkra 98:2, the excavation seem to start by the end of the makes it possible to refer a rich ornamentation Pre-Roman Iron age and continue through with cordons and different combinations of the Roman Iron Age. During this period or line ornaments to the Migration period (Stil- perhaps later there was quite a lot of activity borg 2003). The Vendel period is not much in the area not only adding to but also richer in pottery finds on the settlement sites disturbing the stratigraphy of the culture layer but does display some characteristic elements visible in the mixing of sherds with different such as complex motifs of stamped ornaments dating and in the high fragmentation of the
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 143 material. Compared to the good stratigraphy porary with the moulds in the m2-area. of trench D in Vifots excavation which was It seems that the larger area had been used sealed by an early Migration Period house during the same period and had been exposed floor and of trench Uppåkra 8:2 dug in 1997, to as much disturbance as the m2-excavated the major disturbance of this area is clear area. In the Early Iron Age, the refuse consisted (Stilborg 2001). The fairly high number of of household pottery including some remnants split sherds might be a result of breaks in the of metal craft activities. Later on, as it seems – growth of the culture layer leaving sherds the pottery gives no further chronological exposed to frost on the ground. A major hiatus, clues – the ceramic traces of metal craft acti- however, seems to occur between the transition vities become more widespread in the middle Late Roman Iron Age/ Migration Period and western trenches, while the two eastern (around 400 AD) and the 7th century metal trenches only contain ceramic household craft activities in the area. This activity does refuse. The only remnants of moulds, which not seem to be associated with any pottery judging from the quality of the ware should refuse as far as it is possible to date the pottery be contemporary with the Vendel Period found. casting, are found in test pit V:1 – furthest The pottery finds from the test pits to the away from the m2-excavated area. west of this area generally give the same picture To conclude, the ceramic setting of the – a ceramic household refuse mainly dating Vendel Period casting seem to include a between 0 and 400. In the top levels of test prehistory of the area dominated by household pit III:1 (level 2) and IV:1 (level 1) (Fig.1) a activities with the odd metal craft event, few richly ornamented sherds (Ref. Stilborg followed by an increasing spread of (presu- 2003, Fig. 8,E) might date to the Migration mably) low activity metal craft albeit still in period but no indisputable Vendel Period the vicinity of the households. The Vendel pottery was observed. Finds of 3rd- 4th century Period casting, which seems to have been spearheads in the top levels of the culture carried out in the same area where the refuse layer in trenches II, IV and V (Lindell later was deposited, may have been situated 1999,24f) and of a 6th-8th century AD gold in an by that time almost empty area, the foil figurine in IV:2, level 5 attest to the heavy nearest contemporary activity being the casting disturbance of even this area. evidenced in test pit V:1 110 meters to the Metal craft activities are evidenced in the North by Northwest and activities around ceramics finds at the basal levels of test pit the building further South (Larsson 2002). III:1 (i.e. feature 101) dated to Early Roman Iron Age as well as in the top levels (1-3) of the same test pit and in the top levels of test pits The analysis of moulds and crucibles III:2 (levels 1-3); IV:1(level 1); IV:2 (levels 1- and other technical ceramics 3) and V:1 (levels 1-3). In most cases, the finds consist of vitrified fragments possibly from All fragments of moulds and crucibles as well furnace walls, clay-covered hearths or bellow as all vitrified fragments from the m2-area and protections and crucibles. Pieces of one or from the top level of test pit V:1 were studied more casting moulds only appeared in the top on the basis of a detailed recording of a range level of test pit V:1. They seem to be contem- of parameters. For the crucibles and mould
144 OLE STILBORG fragments the maximum thickness, the weight The moulds and the max grain-size of the non-plastic The material excavated in the top layers of inclusions were measured; the ware quality, the m2-area consisted of 347 pieces with a the existence of more than one layer and the total weight of 580g. Of these 21 (53 g) were quality of preservation evaluated. Nearly all pieces of ingates. The greatest thickness of fragments of moulds with preserved casting mould fragments with preserved casting surface and a selection of crucibles were surface and preserved outside was measured photographed through a binocular microscope to give an idea of the size variation of the at enlargements from X6-X15. Where possible moulds. The variation was largely the same the rim diameter of the crucibles and the in the two concentrations – 5-20 mm to the ingates of the moulds were calculated. In the south and 6-16 mm to the North. Most of former instance the resulting rim diameter is the moulds were between 6 and 10 mm thick only relevant for the cylindrical type of or thicker (Fig.6). Even the diameters of the crucible. Because of the heavy fragmentation ingates are of limited variation. Six of the 10, it is not known how many of the crucibles for which the original diameter could be were made in this shape. Vitrified fragments, calculated, had a diameter between 2,2 and fragments of furnace walls and bellow protec- 2,8 cm. The remaining four had diameters of tions were counted, weighed and their ware 1,5; 3; 3,5 and 4 cm. Judging from microscope noted and recorded if different from the examination of polished sections, a very coarse, ordinary coarse natural tempered clay. sorted clay with a max grain size less than 1 The distribution (based on weight) of all mm and a varying amount of mica grains was metal craft activity related refuse in the upper the all-dominant ware in the material. Only two levels of the m2-area indicates two con- 11 fragments seemed to have been made of un- centrations (Fig.3). One larger in squares 1a- sorted clays and/ or clays with a larger max. 2b and one smaller in 4a-d and possibly 3c. grain size and these aberrations could easily be The specific delineation of these two concen- explained even by small variations in the same trations is even based on the distribution of clay bed. No moulds seemed to have been made certain special finds such as repaired crucibles, with more than one layer (two-layer moulds crucibles for glass melting (?), kaolin crucibles are known in southern Scandinavia from the and crucibles with gold drops. We will return Late Bronze Age onwards). This impression of to these finds later on. In squares 1c, 1a and homogeneity is corroborated by the remnants 1d we find the highest frequency in both of the imprints on the casting surface. The number and weight of crucible fragments and identifiable two-part moulds of beakshaped in 1c, 1d and 2a the highest frequency in num- brooches (Hårdh 1999; Hårdh 2001:198 f.) ber as well as weight of mould fragments. In have been found in several squares – 1a, 1b, both cases the South concentration is the more 2a, 2c and 4d. Other mutually resembling marked (Fig.4,5). The average weights for cru- complex prints (like Fig.7a) have been found cibles per square is higher (1,1 – 3 g) in the in both 1b, 2a and 3a. There was no discernible South concentration than in the North concen- difference in the material between the 2-3 tration (0,6-1,9 g) and only slightly less for layers, which contained mould fragments. moulds in the South than in the North (1,4 – The seven mould fragments and one ingate 3,6 g against 2,1-3,7 g) with a total weight of 39 g unearthed in the
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 145 Fig. 2. Plan of m2-excavated area. test pit V:1 may derive from just two moulds. - the ability to withstand high temperatures The quality of the ware was the same as in the as many times as possible – and the ways to m2-area, but the ware contained quite a few meet these standards equally diverse. A total white inclusions and seemed lighter in weight. of 152 crucible fragments weighing 266 g The imprint has not yet been identified (pers. were found in the top layers of the m2-area. comm. B. Hårdh). There was a significantly larger amount of fragments in the southern than in the northern concentration (Fig.4,5). Even here a ware The crucibles consisting of a coarse, sorted clay with a max More variation was expected and indeed found grain size less than 1 mm was the most among the fragments of crucibles. The frequent but a fifth or more of the fragments functional demands are high but fairly simple were made of unsorted and/or coarser clays.
146 OLE STILBORG Fig. 3. Plan showing the concentrations of ceramics refuse (Moulds, crucibles, vitrified fragments) connected to the casting activity.
Four fragments found in squares 1b, 1c, 2a been small. The thickness of the walls varies and 4a (Fig. 8, 9) deviated by their white- between 3 and 16 mm. Crucibles with walls greyish firing colour, which could indicate thicker than 5 mm are more frequent than that they were made of a kaolin-rich clay crucibles with walls thinner than 5 mm. The since clay with this composition is often poor few larger crucibles with walls from 10 mm in iron oxides. The outside of two of these up to 16 mm are mainly found in the southern fragments, furthermore, had long thin, concentration. The seemingly overall small swaying impressions, which could have been size is supported by the calculated diameters made by hair – an additive not unknown in of 2- 4,5 cm with an outlier in square 1d of 8 technical ceramics (Hulthén 1991; Lindahl cm. These diameters of course are totally 1993). Generally, the crucibles seem to have dependent on the crucibles having had a round
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 147 Fig. 4. Diagram of the distribution of moulds and crucibles (weigth) in the northern part of the m2- excavated area. shape. No whole or almost whole crucibles use. Most often a coarser, unsorted clay was were found and the indications of the original used to repair a crack or hole in the crucible shape of the crucibles are scant in the frag- wall from the outside (Fig. 13). In the case of mented material. Most of the crucibles seem the eggcup-shaped crucible, the foot seems to to have been small and open with a small flat have been strengthened or stabilised with the standing surface (one example from 3a, addition of a lump of coarse clay after which Fig.10). No fragments of lids were found. the crucible was used again one or several What should probably be interpreted as knobs times more. In other cases, the inside of the used to hold the crucible with the tongs are crucible had been renewed with a layer of clay found on both smaller (squares 1a, 1d, 2a, 3c of an equally coarse but more fine grained and 4b) and one larger crucible (Fig. 11). quality than the original ware. One crucible of which the foot was found in Most of the crucible fragments carried no square 1c (Fig. 12) appear to have been traces of use other than the vitrification of the eggcup-shaped. Another crucible apparently ware and sometimes glazing primarily of the of the same shape was found in the plough- outer surface. This shows us that the heat was soil in the same area during metal detector applied from the outside. Some crucibles, surveying (B. Helgesson pers. comment) however, had the red tinting from contact This and nine other crucibles in the southern with copper oxides, while several (23) had concentration but none in the northern part mm-thick layers of red, brownish, black had been repaired at one time during their greenish and yellow glass smeared on the in-
148 OLE STILBORG Fig. 5. Diagram of the distribution of moulds and crucibles (weigth) in the southern part of the m2- excavated area.
Fig. 6. Diagram of the variation in the thicknesses of moulds.
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 149 abc
de f
ghi
Fig. 7. Selection of casting moulds a (2a),b (1a),c (1c),d (1c),e (3c),f (4a),g (4a),h (4d), i (2a). 1:1. Drawing by Björn Nilsson.
150 OLE STILBORG and/or outside (Fig. 14b). In one instance a clay chosen was very coarse with large amounts drop of glass had been running on the outside of silt and fine sand (60-80 % volume) – max of the crucible (Fig. 14a). These ”glass”- grain size 0,3-0,5 mm. The clay was very well crucibles are generally small. The wall thick- sorted which can be seen from the limited ness varies between 3 and 6 mm, with the variation in the medium max grain size exception of one sherd from square 2b measu- (average of 5 largest grains excluding the ring 9 mm and one measuring 10 mm from largest) – 0,25-0,3 mm. All samples also square 1a. The estimated diameters of two contained quite a few plates of muscovite ”glass”-crucibles were 2,5 and 4,5 cm. I (white mica), but only singular grains of dark imagine that these crucibles may have been minerals like zircon and/or amphibolites/ used for smelting down glass paste of different pyroxenes. The ware was very homogenous colours to be cast in shapes appropriate for (Fig.16) and no signs of a construction with inlays in metal jewellery. As yet, I have come two or more layers were seen. There is no across no published studies of comparable discernible difference between the moulds in finds. Chemical analyses of the content of the the northern and southern concentrations. glass layers and some loose pieces of glass The technology and presumably the crafts paste found in squares 1a and 1c are planned man /woman behind these moulds was clearly but awaits funding to be carried through. The the same. ”glass”-crucibles are found in both concen- A very different technological concept – trations but are most numerous in squares 1a- although the quality in terms of coarseness is 1d to the South. almost the same – is revealed by the analysis The inside of two small fragments of thin- of a mould fragment from the find in test pit walled and presumably fairly small open V:1. The mould was made from a highly crucibles (diameter 3 cm near the base on one calciferous, very coarse, silt and fine-sand rich of the them) carried very small granules of clay or gyttja. The content of clay is estimated what is most likely gold. No analyses to test to 25-30 % of the volume of the material. this has been done yet. One of ”gold”- cruci- Belonging to the natural clay/gyttja or bles, which were found in squares 1b and 1c, deliberately added was a number of organic had been mended by applying a layer of clay fragments – possibly seeds of different kinds. to the outside (Fig.15 a,b). Both origins make sense – the seeds could be a natural component of a gyttja and adding organic material to calciferous clays is both Thin section analysis logical from a technical point of view and On the basis of the results of the recording well-known from prehistoric Scandinavia described above seven mould fragments and (Hulthén 1980; Hulthén 1984). In order to seven fragments of crucibles were chosen for test the idea of the use of gyttja, a sample of thin section analysis1. The method is described clayey calcium-rich gyttja from western Scania in Lindahl 2002 (Lindahl 2002,45f). was fired to 500ºC, cooled of and then briefly In accordance with the observations made exposed to 800ºC (10 min.) attempting to in the recording, the microscopy of the six simulate a casting situation. As expected the mould fragments from squares 1c, 1d, 4a and calciferous material disintegrated fairly rapidly 4c revealed very similar wares (Table 1). The after this treatment because of lime-spalling.
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 151 Fig. 8. Distribution of refractory crucibles, crucibles used for gold and for glas melting, and repaired crucibles.
However, one must bear in mind that this test a material less coarse than what was used for did not simulate the reducing environment the moulds in terms of stone inclusions albeit of the casting evidenced by the grey colour of unsorted with several large grains of different the mould fragments found at Uppåkra. This types of rock. The mineralogy was clearly environment could have been crucial for the different from the Uppåkra sample and no survival of this/these moulds. Thin section remnants of charred organic material were analysis of the fired calcium-rich gyttja showed found in the gyttja. On the other hand, the
152 OLE STILBORG Table 1. Results of the microscope analysis of thin sections from Uppåkra 99:1-2 (TS 1-14) and Dagstorp 1:2-3, 5:31 (TS 1-5).
calcium-rich matrix and its content of pieces for any ceramic product during the whole of of carbonate rocks and fossils has clear simi- prehistory in Southern Scandinavia. The facts larities to the ware of the Uppåkra mould. It that the quality of the ware is the same as for is thus quite possible that the latter was made the other moulds and that the reduction of the of a gyttja albeit coarser, with a different ware is total which could only have been brought sorting and possibly with an added amount about by a perfect reduction of the molten of organic material in order to delay the metal, clearly refuse the thought of the caster burning out of calcium inclusions. as an inexperienced craftsman. I get the impres- The ware is strange indeed, being a kind sion that the choice of raw material was made of material people with a basic knowledge of very consciously by a craftsman in control of the clay would possibly choose for daub but never special properties of the material and of the way
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 153 Fig. 9. Microscope photo of crucible made from a Fig. 10. Microscope photo of the base of a crucible white firing highly refractive clay – probably rich from square 3a x2. in kaolin – square 1b x4.
Fig. 11. Microscope photo of crucible with knob Fig. 12. Microscope photo of polished section of attachment seen from the side. Square 3c x2,5. foot of eggcup-shaped crucible from square 1c, repaired with a coarser clay and reused x5. to handle it. Thus this caster was most likely (fineness) of the crucibles and apparent varia- not the same as the one responsible for the tion in the demands on their thermal pro- main concentration of moulds and crucibles. perties, it was not surprising to find a higher No crucibles were found in connection degree of variation in sorting and coarseness with the mould fragments in testpit V:1. The of the crucible wares. 7 thin sections of crucibles were made exclu- Four crucibles have a homogenous ware sively on fragments from the two concentra- (1 layer construction). Two of them are made tions in the m2-area. Among them was one of clays with a coarseness fairly similar to the crucible of suspected kaolin-rich clay (TS 7), material used for the moulds. However, the three repaired crucibles (TS 8, 9 and 14) and clay is different in both cases. The small three ”glass”-crucibles (TS 10, 11 and 12). crucible TS 7 was made of a sorted coarse, silt Considering the lower demands on the quality rich clay with some fine-sand (max grain size
154 OLE STILBORG fairly similar very coarse, unsorted, silt and fine-sand rich clays with some sand (max grain size 1,1 and 1,2 mm) (Fig. 17). In the case of TS 12 a minor amount of sand might have been added to an originally sorted clay. There are slight differences in the content of accessory minerals between the two clays. Interestingly, the use of a coarser sandy ware is not associated with the size of the crucible. The wall thickness of the two fragments is 10 and 5 mm respectively. Both seem to have been used as ”glass”-crucibles. Three crucibles had a heterogeneous ware due to repairs of the in- and outside respec- tively. TS 8 represents a thin walled (4 mm) crucible made of a sorted, very coarse, silt and fine-sand rich clay (max grain size 0,3 mm). The clay is of the same fineness as the mould clays, but contains more zircon and no musco- Fig. 13. Microscope photo of polished section of vite. A damage on the outside of the crucible crucible wall repaired with a coarse, unsorted clay had been repaired using an unsorted, coarse because of a crack in the old crucible wall. Square 1d x5. clay with some sand ( max. grain size 0,7 mm). After this the crucible had been used 0,7 mm). Because of its grey-white colour again. TS 14 on the other hand was a large, and impressions on the outside, the clay was thick walled crucible (12 mm) made of an suspected of being kaolin rich and possibly unsorted, very coarse, silt and fine-sand rich tempered with hair. While the thin-section and sandy clay (max grain size 2,1 mm). At analysis disclosed no traces of hair in the one time, the inside had been repaired using a ware, thermal analyses showed that the ware finer, sorted, silt and fine-sand rich clay (max although shrunken was otherwise unaffected grain size 0,5 mm), and the crucible used again. at a temperature of 1450ºC which is well Finally, the outer part of TS 9 consists of above the temperature by which most surface an unsorted, coarse clay with silt, fine-sand clays melt/fuses. Clearly, the clay would have and sand alternatively a better sorted clay withstood at least 1500ºC, which is a fair tempered with 10-15 % unsorted sand (max indicator that kaolin is a substantial compo- grain-size of 3,7 mm). The inner part is heavily nent of the clay raw material. The other fine- vitrified but seems to contain fewer sand grained ware - in a ”glass”-crucible - was made grains. The line between the two layers is of a sorted, very coarse, silt and fine-sand rich clear macroscopically, but more difficult to clay, which in contrast to the mould clays ascertain in the thin section. It is possible that contained no muscovite, but more grains of this crucible was made as a two-layer con- zircon. The other two crucibles of a homo- struction from the start with a coarse grained genous ware (TS 11 and 12) were made of outer section and a finer inner layer.
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 155 Fig. 14. Microscope photo of section of cru- cible wall from square 1d (a) x5 and of the insides of two small crucibles from square 1a x10. The crucibles have been used for melting glass probably for inlays.
With two samples from squares 4a, 4c and found in squares 1b, 1c and 2a and the ”glass”- five samples from squares 1a, 1c and 1d, the crucible TS 12 (4c) is made from a ware closely analysis of the crucibles was not optimal for a comparable to the ware of TS 11 from square comparison between the two concentrations 1a. Thus, is seems that the ware variation in of material in the m2-area. However, TS 7 (4a) the crucibles crosscut the spatial division of represent the ”kaolin” crucibles, which were also the material.
156 OLE STILBORG Fig. 15. Microscope photo of inside of crucible with small round drops most likely of gold (a) x15 and polished section of the same crucible showing an outer repair layer to the left (b) x4. Square 1b.
The analysis of the crucible wares showed from time to time during the prehistory. I will two general characteristics for the choice of return to the question of a likely origin later on. raw materials. The craftsman/men normally Crucibles with minor damages were cura- chose different raw materials for the moulds ted and either repaired on the outside often and the crucibles although in some cases with coarse, unsorted clays or on the inside material of the same quality. Secondly, a wider with layers of finer grained clays. The latter range of clay qualities were acceptable as raw type of repair is known already from the Early materials for crucibles except for certain Bronze Age onwards. crucibles probably intended to be used at higher temperatures. For the latter, a kaolin The local organisation rich stone ware-clay was chosen capable of withstanding temperatures far higher than was The spatial distribution at Uppåkra 99 deli- likely needed. One possible cause could be smel- neated three concentrations of casting refuse ting of a silver/copper alloy, which demands from the Vendel Period suggesting even three somewhat higher temperatures than usual tin/ separate work areas. The qualitative recording copper alloys (Ken Ravn Hedegård pers. comm). of the material revealed differences in the Silver/copper alloys have been found at Uppåkra frequency of ”glass”- and ”kaolin”-crucibles in the analyses carried out recently by Kresten as well as in the presence of ”gold”-crucibles et al (Kresten et al 2001, 151f). Kaolin rich and repaired crucibles, which were only found clays are found in Scania, but are generally in the southern concentration. The fragments not easily accessible (Lidmar-Bergström et al. of moulds on the other hand appeared to 1997). Some of the larger primary deposits in have been made of the same type of ware – northern and northeastern Scania might have with the exception of the fragments from test been accessible, as well as a secondary mixed pit V:1. The thin section analyses confirmed deposit somewhat closer to Uppåkra in eastern and strengthened this picture. The moulds in Scania. On Bornholm, on the other hand, some both concentrations were made of the same deposits are more easily accessible and kaolin clay, while the mould fragments from V:1 clays are furthermore known to have been used were made from a calcium rich clay or gyttja.
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 157 Fig. 16. Microscope photo of thin section of mould made from a very coarse, sorted clay. Crossed nicols x30.
The crucibles were made from other clays once again functional. The resettled workshop with a larger variation in ware quality. For made the same kinds of objects possibly four small crucibles a kaolin-rich clay had extended with the casting of gold objects. been chosen, probably because they were Another craftsman with a very different choice destined to be used in smelting processes using of raw material for his moulds operated for a higher temperatures than usual. What remain short period of time to the Northeast. as a clear difference between the two con- The first workshop seemed to have been centrations of casting refuse in the m2-area in use for a longer period than this latter are the repaired crucibles in the southern casting activity. The workshop appears to have concentration. However, the seeming homo- been situated in an area, which may have geneity and the differences may be reconciled been out of use as a settlement for a long in a fairly simple model. One craftsman or time. The culture layers dating from the birth one casting workshop casting jewellery of of Christ into the Migration Period were different copper alloys and making inlays of disturbed which might indicate farming or glass paste at one time moved the activity gardening of the area (Regnell 2001,117) some 5-10 meters to the South bringing along perhaps for as long a period as between the 5th all useable equipment including crucibles, and the beginning of the 7th century. Of course which only needed superficial repairs to be there might have been cultivation here even
158 OLE STILBORG Fig. 17. Microscope photo of thin section of crucible showing a ware made of a very coarse, unsorted clay. Crossed nicols x30. earlier when the area was used as a dump for different functions of the ceramic objects. household refuse, but certainly not after the One clay with a high amount of silt and fine- 7th century activities, the refuse layers of which sand and a noticeable mica content was used have been left undisturbed (Lindell 1999,14f). for the moulds because of its good shaping Indications of Early and Late Iron Age and thermal properties. A wider range of coarse buildings have been found further to the west clays were used for the crucibles except for together with household refuse but even the crucibles made for smelting alloys with associated with remnants of Early and Late higher thermal demands, for which a kaolin- Iron Age metal craft and 2nd-3rd century rich clay was chosen. Alternatively, the latter weapon offerings. Thus, metal craft had a may have been imported since this type of history in the area albeit as it seems in a small clay is fairly difficult to obtain in Scania. scale, but no traces of continuity either chro- Other crucibles were probably used for nologically or technologically with the Migra- smelting glass paste for inlays and a few for tion Period casting were observed. smelting small amounts of gold. Crucibles The workshop, which was situated at were curated and repaired when necessary Uppåkra 98:2, appears to have been operating with appropriate types of clay. The production at a high professional level. The choice of raw includes a mass item at Uppåkra – the beak materials was refined and adapted to the brooches, but even a range of other objects
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 159 not yet clearly identified from the mould conclusions of the recent analyses of metal fragments. The workshop does not seem to finds from Uppåkra (Kresten op. cit.) have been attached to any farm or other type of household be it lowly or high class, as did Regional comparisons for example the comb making activity in 8:3 (Dahlström 1999; Lindell 2001,11f). How- Finds of technical ceramics related to bronze ever, the special building with the rich depo- casting do not abound in Scania. Most finds sition excavated in 2001 is only 70 meters like the mould finds in Västra Torp 32:10, away (Larsson 2002). On the other hand Lilla Isie parish near Trelleborg2 (Jeppson moulds and crucibles were found even here 1995) and in Kvärlöv 6:3 & 8:5, Saxtorp and thus possibly another workshop (K.-M. parish (Ericsson Borggren & Becker 1997) as Lentorp pers. comm.). Future investigations well as a number of more anonymous crucible will hopefully ascertain whether this is con- finds are singular and carry little technological temporary with the Uppåkra 99:1-2 work- information even when they may be deter- shop, or possibly its predecessor. mined as to type of Beak-shaped brooch (Hårdh As a whole, the remains of the jewellery 2001,197f). The recent find of a larger con- workshop give the impression of both compe- centration of crucible and mould fragments tent professionalism and relative permanence at Dagstorp 1:2-3 & 5:31, Dagstorp parish that would fall into the category of ”Profes- (Becker forthcoming) therefore makes an sional casting” as defined by Ravn Hedegård. interesting comparison to the finds at Uppåkra. However, there are no real traces of experimen- In addition to this, the find of kaolin-rich ware tation in the ceramic material although metal- among the crucibles at Uppåkra, naturally lurgical experiments are evidenced in the metal turned the attention towards contemporary finds from Uppåkra as a whole (Kresten et al sites with casting refuse on Bornholm. The 2001,163f). most prominent of these is the site of Sorte Even the other caster leaving behind the Muld famous for the finds of more than 2000 fragments of one or two moulds found in test gold foil figurines (Watt 1991). Finds of both pit V:1 may belong to this professional cate- moulds and crucibles have been made here gory albeit perhaps rather as an itinerant crafts- and I was permitted by the excavator Mar- man. Clearly, he or she was in control of the grethe Watt and the Bornholm Museum to odd material – calciferous clay or gyttja -, that look through the material. was chosen for the moulds. The thermal In an oblong pit (A13545) near house no 2 properties of the material make it very difficult at Dagstorp, 5 fragments of moulds and 35 to handle at temperatures above 600ºC, where small fragments of crucibles were found to- the lime spalling begins. This in connection gether with pieces and drops of slag from with the fact that no contemporary crucibles smithing in the vicinity (Becker forthcoming; were found here gives an indication that this Kresten et al 2000). Two additional fragments might indeed by the traces of a travelling pro- of crucibles were found in a pit-house (A9996) fessional craftsman bringing along his crucibles. and in another pit (A11638) near by (Becker This picture – including both the perma- forthcoming). Samples of both the moulds and nent professional workshop and the itinerant the crucibles were analysed at KFL (Kresten et craftsman – is well in accordance with the al 2000). The results of the microscope analysis
160 OLE STILBORG of the thin sections are given at the bottom of on the other hand, would probably have been table 1. freshly made within a short period of time. To the very specific question of whether However, it is still my impression that the the same craftsman was working at both two craftsmen are working with the technical Dagstorp and at Uppåkra, a look at the micro- ceramics in roughly the same way. According scope analyses of the wares tells us that even if to the metallurgical analyses even the crafts- the quality (max grain size and content of silt, man at Dagstorp must be considered as a fine-sand) is almost the same and wares at professional caster with full control of his both sites are characterised by their content craft (Kresten et al 2000). The difference bet- of mica, the sorting for one is different. ween the refuse and presumably the activities Furthermore, spongia needles (silicium fossils) at the two sites lies primarily in the lack of were found in one of the samples at Dagstorp, crucibles for special purposes like the kaolin- but in none of the Uppåkra samples. Since and ”glass paste”- crucibles at Dagstorp (a the clay choice at both sites seems very rigo- gold ”droplet” was found even here (Becker rous, it is fair to conclude that the Dagstorp forthcomming; Kresten et al 2000,7). Further- and the Uppåkra moulds were not made from more, the activities at Dagstorp seem to have the same clay. While this of course could be been associated with or at least located close by explained by the visiting craftsman choosing a contemporary iron smithy, while the Uppåkra the locally available clay most similar to what workshop appears to have been isolated. he/she uses at the home workshop, the presence of presumably added fine organic Sorte Muld material in both Dagstorp moulds (but in no Uppåkra moulds) discloses different ”recipes” The macroscopic study of the mould and cru- behind the mould wares at the two sites. As cible finds from excavations at Sorte Muld during mentioned, the quality of the clays chosen is a visit to Bornholms Museum resulted in inte- very similar from a technical point of view, resting parallels to the Uppåkra find. I refer to which leaves no logical reason for adding the published and forthcoming articles on Sorte organic material to the Dagstorp clays and Muld for general information about the site and not to the Uppåkra clays. the excavations carried out (Watt 1991). Here, Even if we are not dealing with the same I will only relate the general observations made person, there are significant similarities in the and discuss the relation to the Uppåkra find. structure of the technical set-up of the ceramic All the mould fragments excavated at Sorte tools. At both sites, moulds are made from Muld seem to have been made from the same mica-rich clays with a better sorting and less silty clay, which is however of a significantly max grain size than the clays used for crucibles. finer quality than the Uppåkra and Dagstorp While the same clay is constantly sought for moulds. Among the crucibles, I found two the moulds, larger variation is accepted when fragments, which – judging from their colour it comes to crucibles. However, we must add – could very well have been made of a kaolin- that in the refuse left by an itinerant craftsman, rich clay3. Even one of the mould fragments the larger variation in crucible ware could be had remnants of an outer layer of white clay, caused by the curation of crucibles, which which could also have been a kaolin clay4. may thus be of different age. The clay moulds, Furthermore, four of the crucibles had thick
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 161 layers of red, yellow and brown coloured glass casters and the organisation of their work. In like the finds in Uppåkra5. his article in Uppåkra studies 7, Johan Callmer A cautious conclusion from this limited is pointing in the same direction for future study, is that the professional casters at Sorte studies of the character of the professional Muld and Uppåkra to a large extent worked craftsmen and the social context in which with the same materials using similar ceramic they worked. It seems that Callmer imagines tools. Their ideas on the ideal clay for the these craftsmen as singular individuals possibly moulds differed but both used crucibles of with apprentices (2003). However, later de- kaolin rich (?) clay and smelted glass paste in scriptions of other crafts like potting and small crucibles for inlays. leatherwork show us whole families involved in the craft each responsible for a certain Beyond the region element of the complex crafts (Räf forth- comming). I think it is a perfectly reasonable The scanian sites discussed here are already thought to imagine the professional caster as incorporated in a more encompassing ongoing the head of a family business in which the Swedish project on the Late Iron Age metal- different specialised skills were divided working – Metalworking in the Germanic between the members. Iron Age 400-700 AD and its role in the early state formation in Scandinavia - headed by E. Acknowledgements Hjärthner-Holdar, K. Lamm and B. Magnus (Hjärthner-Holdar et al 2002). Technical I would like to thank Margrethe Watt and Finn ceramics from sites in middle Sweden, studied Ole Nielsen at Bornholm Museum for the permis- within this project has been analysed by the sion and help to look at the Sorte Muld material. Thanks are also due to Eva Hjärthner-Holdar, author (Hjärthner-Holdar et al 1999). Both Margrethe Watt and Birgitta Hårdh for most useful comparable and more complex technologies comments on the manuscript. than the Uppåkra examples were identified in In addition, I would like to correct an earlier re- this material, which will be presented in a grettable omission in my article in Uppåkra Studies later article. 7. The material from Lockarp 7H was included The regional comparisons between the courtesy of Anette Rosberg, Öresundsförbindelse- projektet, Malmö Heritage to whom thanks are due. three finds in Scania and Bornholm to my mind, indicate different levels of contact and interaction among the craftsmen. Only a Notes deeper investigation into craft traditions of 1 Thin sections 1-14 carry the numbers 58-71 in both metallurgy and technical ceramics and the collection of thin sections from the Uppåkra the ways in which these traditions interact at ceramic studies different levels of complexity – from traces of 2 This is the same find of fragments of moulds the activity of the same caster at different (from beak shaped brooches) in a pithouse, which locations to the spread of important inno- is wrongly named Östra Torp by B. Hårdh (2001) vations across larger distances - on the regional and Lilla Isie in the publication ”Hus och Gård” (Kyhlberg et. al. 1995). level as well as in Scandinavia at a larger scale 3 Find numbers R3:9b and R9:9b could provide us with the necessary funda- 4 Find number CC9:7c mental knowledge about the Late Iron Age 5 e.g. find number R13-K4
162 OLE STILBORG References metallhantering vid en stormannagård under yngre järnålder och tidig medeltid. Husby, Andersson, K. 1995. Romartida Guldsmide i Glanshammars sn, Närke. Uppsala, Geo- Norden III. Övriga smycken, teknisk analys arkeologiskt Laboratorium. och verkstadsgrupper. AUN 21. Uppsala. Hjärthner-Holdar, E., Lamm, K., Grandin, L. ARK341 1999. Rapport för arkeologisk utgrävning 2000. Järn- och metallhantering vid en av fornlämning RAÄ-nr: Stora Uppåkra 5. stormannagård under yngre järnålder och tidig Lund, Arkeologiska Institutionen, Lunds medeltid. Olausson, M (ed.). En bok om Universitet: 20. Husbyar. Avdelningen för arkeologiska under- Becker, N. (forthcomming). Metallhantverk och sökningar. Skrifter 33. Örebro, Riksanti- specialisering. Jernalderbønder ved Øresund. kvarieämbetet UV Bergslagen. Carlie, A. (ed ) Riksantikvariämbetet UV Syd. Hjärthner-Holdar, E., Lamm, K., Magnus, B. Bergenstråhle, I., Stilborg, O. (2002). Klörup - romar- 2002. Metalworking and Central Places. tida bägare och bostäder. Carlie, A. (ed.) Skånska Larsson, L., Hårdh, B. (eds.). Central Places in Regioner. RAÄ UV Syd. Skrifter nr. 40. Lund. the Migration and the Merovingian Periods. Acta Brorsson, T. 2002. Vendeltid 550-800 e. Kr. Arch. Lundensia, Ser. in 8º, No.39, Uppåkra- Lindahl, A. Olausson, D., Carlie, A. (eds.) studier 6. Lund. Keramik i Sydsverige - en handbok för arkeologer. Hulthén, B. 1980. Ertebøllekulturens lampor. Ale. Monographs on Ceramics. Lund. KFL. Historisk Tidsskrift för Skåneland 4. Callmer, J. 1995. Hantverksproduktion, sam- - 1984. Temper variations in ancient ceramics - hällsförändringar och bebyggelse. Iakttagelser technological or cultural or cultural origin. från östra Sydskandinavien ca. 600-1100 e.Kr. Third Nordic Conference on the Application of Gjöstein Resi, H. (ed.), Produksjon og samfunn. Scientific Methods in Archaeology. ISKOS 5. Beretning fra 2. Nordiske jernaldersymposium Mariehamn, Åland, Finland. på Granavolden 7-10 mat 1992. Varia 30. - 1991. On ceramic ware in Northern Scandinavia Universitetetes Oldsakssamling. Oslo. during the Neolithic, Bronze and Early Iron Age. - 2003. Wayland. An Essay on Craft Production in Archaeology and Environment 8. Umeå, Univer- the Early and High Middle Ages in Scandi- sity of Umeå. Department of Archaeology. navia. Larsson, L., Hårdh, B. (eds.), Centrality Hårdh, B. 1999. Näbbfibulan - ett vendeltida - Regionality. The social structure of southern vardagsspänne. Hårdh, B. (ed). Fynden i Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Centrum. Keramik, Glas och Metall från Acta Arch. Lundensia Ser. in 8º, No 40. Lund. Uppåkra.Uppåkrastudier 2. Acta Arch. Lun- Dahlström, H. 1999. Skärvor från Uppåkra, en densia, Ser. in 8º, No 30. Lund. analys av ett keramikmaterial. Hårdh, B. (ed.), - 2001. Produktion och spridning. Näbbfibulor i Fynden i Centrum. Keramik, Glas och Metall Skåne. Hårdh, B (ed.) Uppåkra. Centrum och från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Arch. Sammanhang, Uppåkrastudier 3. Acta Arch. Lundensia Ser. in 8º, No 30. Lund. Lundensia, Ser. in 8º, No 34. Lund. Ericsson Borggren, T. B.& Becker,N. 1997. Plats Jeppson, A. 1995. Arkeologisk förundersökning. 7B:1 - Boplats från järnålder och boplats- Skåne, Lilla Isie och Östra Torp socknar. Va- lämningar från trattbägarkultur. Karsten, P. ledning Smygehamn-Simmermarken. Riksanti- Svensson, M. (eds.) Skåne, Malmöhus Län, kvarieämbetet UV-Syd rapport. Lund, Riks- Järnvägen Västkustbanan. Avsnittet Landskrona- antikvarieämbetet UV-Syd. Kävlinge 1996-97. M. RAÄ UV Syd Rapport: Kresten, P., Hjärthner-Holdar, E. & Stilborg, O. 1997:83. Lund. 2000. Vendeltida metallurgi i Dagstorp, Skåne. Hedegaard, K. R. 1992. Bronzestøberhåndværket Västkustbanan SU 21, Dagstorp 1:2-3, 5:31, Dags- i yngre germanertid og tidlig vikingetid i torp sn, Skåne., Geoarkeologiskt Laboratorium. Skandinavien. Lag. Kresten, P., Hjärthner-Holdar, E. & Harryson, Hjärthner-Holdar, E., Larsson, L., Englund, L- H. 2001. Metallurgi i Uppåkra: Smältor och E., Lamm, K. & Stilborg, O. 1999. Järn- och halvfabrikat. Larsson, L. (ed.). Uppåkra. Centrum
LATE IRON AGE METAL CRAFT CERAMICS AT UPPÅKRA 163 i analys och rapport .Uppåkrastudier 4. Acta in northern Sweden. Archaeology and Environ- Arch. Lundensia, Ser. in 8º, No. 36. Lund. ment 1. Umeå. Lamm, K. 1977. Early Medieval Metalworking Regnell, M. 2001. Gård, åker, äng - den centrale on Helgö in Central Sweden. Oddy, W. A. platsens triviala bas. Larsson, L. (ed.). Uppåkra. (ed.). Aspects of Early Metallurgy. Proceedings of Centrum i analys och rapport. Uppåkrastudier 4. a symposium held at the British Museum on 22 Acta Arch. Lundensia, Ser. in 8º, No. 36. Lund. and 23 April 1977. London. Räf, E. Forthcoming. Bara skinn och ben? Att Larsson, L. (2002). Uppåkra - Research on a söka efter hantverksspår. Räf, E. et al eds. ABC- Central Place. Recent Excavations and Results. projektet. Hårdh, B. & Larson ,L. (eds.) 2002 Central Stilborg, O. 2001. Keramiken i centrum. Keramik Places in the Migration and Merovingian Periods. som indikator på centralplatsstatus. Larsson,L. Papers from the 52nd Sachsensymposium. Acta (ed.). Uppåkra - centrum i analys och rapport. Arch. Lundensia, Ser. in 8º, No. 39. Lund. Uppåkrastudier 4. Acta Arch. Lundensia Ser. Lidmar-Bergström, K., Olsson, S. & Olvmo, M. in 8º, No 36. Lund. 1997. Paleosurfaces and associated saprolites - 2002. Folkvandringstid 400-550 e.Kr. Lindahl, in southern Sweden. Widdowson, M. (ed). A., Olausson, D. & Carlie, A. (eds.) Keramik i Paleosurfaces: Recognition, Reconstruction and Sydsverige - en handbok för arkeologer. Mono- Paleoenvironmental Interpretation. Geological graphs on Ceramics. Lund. KFL. Society Special Publications No 120. - 2003. Pottery as a source of structural information Lindahl, A. 1993. Keramiska material. Hjärthner- - Internal structure and external contacts of Holdar, E. Järnets och järnmetallurgins intro- Uppåkra 0-400 AD. Larson, L. & Hårdh, B. duktion i Sverige. AUN 16. Uppsala, Societas (eds.). Centrality - Regionality. Uppåkrastudier Archaeologica Upsaliensis. 7. Acta Arch. Lundensia, Ser. in 8º, no 40. Lund. - 2002. Analysmetoder. Lindahl, A., Olausson, Stjernquist, B. 1955. Simris. On cultural connections D. & Carlie, A. (eds.). Keramik i Sydsverige. of Scania in the roman iron age. Acta Arch. En handbok för Arkeologer. Monographs on Lundensia Ser. in 4º, No 2. Lund. Ceramics. Lund. KFL. - 1977. Chronologische Probleme der Völker- Lindell, M. 1999. Arkeologisk undersökning. Forn- wanderungszeit in Südschweden. Kossack, G. lämning 5, Uppåkra sn., Skåne. Lund, Arkeo- et al. (eds.). Archäologische Beiträge zur logiska Institutionen, Lunds Universitet: 34. Chronologie der Völkervanderungszeit. Anti- - 2001. Utgrävningar i Uppåkra - en översiktlig quitas: Reihe 3. Band 20. Bonn. beskrivning av de inledande utgrävningarna Watt, M. 1991. Sorte Muld. Høvdingesæde og utförda under åren 1996-98. Larsson, L. (ed.). kultcentrum fra Bornholms yngre jernalder. Uppåkra. Centrum i analys och rapport. Uppåkra- Martens, P. & Rasmussen, B. M. (eds.). Fra studier 4. Acta Arch. Lundensia, Ser. in 8º, Stamme til Stat i Danmark 2. Høvdingesamfund No. 36. Lund. og Kongemagt. Århus. Ramqvist, P. H. 1983. Gene. On the origin, function Vifot, B.-M. 1936. Järnåldersboplatsen vid Uppåkra. and development of sedentary Iron Age settlement MLUHM.
164 OLE STILBORG Fünf Miniaturen
Torsten Capelle
Abstract
Five miniatures Five miniatures are presented in this article. Three of them are in the shape of swords, one is a spearhead and one is a pair of scissors. They are all between 19 and 26 mm long. Parallels to the objects are well known from Scandinavian and continental settlements and graves. As the Uppåkra items have been found in the plough layer their dating must rely on similar finds from dated contexts which put them in the period between 4th and 6th century A.D. The miniatures were probably amulets with a protective purpose.
Torsten Capelle, Seminar für Ur- und Frühgeschichte, Robert-Koch-Str. 29, D 48149 Münster.
Bisher wurden in Stora Uppåkra mit Hilfe a. Schwertminiatur U1926 (Abb. 1) von Metalldetektoren vier Miniaturen von Diese 26 mm lange Miniatur ist aus Silber Waffen und eine von einem Gebrauchsgerät hergestellt. Die breite Klinge endet in einem entdeckt (Abb. 1 - 5), die alle im Vergleich zu nahezu rechtwinkligen Ort. Beide Schneiden andernorts bekannt gewordenen Miniaturen sind durch Abschrägung geschärft. Die plane - welche vorwiegend aus Gräbern und seltener Klingenmitte ist auf der Vorderseite flächen- aus Siedlungen stammen - besonders klein deckend mit einem tief eingebrachten Punkt- sind. Da diese nicht aus Gold gefertigt wurden muster übersät, auf der Rückseite linienförmig. und wegen ihres geringen Gewichtes, ihrer Dadurch sollte wohl eine Klingenstruktur unscheinbaren Größe und der unprätentiösen angedeutet werden, wie sie linienförmiger bei Machart sind sie auch mit Hilfe eines moder- damaszierten Schwertern auftritt. Eine 71 mm nen technischen Suchgerätes nur schwer lange Schwertminiatur aus Stössen und eine aufzuspüren. Daher ist es durchaus möglich, 32 mm lange aus Schönebeck (Abb. 6), beide dass noch weitere Exemplare in einer der in Thüringen, zeigen das etwas deutlicher in Fundkonzentrationen (Hårdh 1998) auf der Form von unregelmässigen Kreuzschraffuren Anhöhe verblieben sind. Die bisher gebor- (Koch 1970, Abb. 1,6 und 9). Eventuell könnte genen Stücke sind alle im Hinblick auf ihre damit auch angezeigt werden, dass derart Form problemlos anzusprechen. Dabei han- verzierte Miniaturen die Schwerter in der delt es sich um folgende Gegenstände: Scheide wiedergeben (so Koch 1970:289),
FÜNF MINIATUREN 165 doch zeigt ja bereits das Material Silber bei entsteht. Für die Wiedergabe einer Schwert- dem hier vorgestellten Exemplar, dass ein scheide könnte auch die obere Partie dieser besonders kostbares Schwert imitiert worden Miniatur sprechen. Denn die langen beider- ist. Die sehr breite Griffpartie der Miniatur seitigen Einschnürungen direkt unter der von Stora Uppåkra wird begrenzt von einer breiten Parierstange werden wohl kaum ein kräftigen Parierstange und einem grossen Ricasso angeben, sondern eher anzeigen, dass halbrunden, nicht untergliederten Knauf. Eine dieses der oberste Teil der eigentlichen Klinge besondere Aufhängevorrichtung ist nicht ist, zumal auch dieser geschärft wirkt. Vom vorhanden, doch könnte eine unter den Knauf Griff selbst ist nur noch ein breiter flacher geführte Schnur eine Befestigung an einem Dorn bewahrt, das heisst Knauf und eventuelle Trägerobjekt ermöglichen. Aufhängevorrichtung fehlen. b. Schwertminiatur U6016 (Abb. 2). d. Speer/Lanzenminiatur U6381 (Abb. 4). Die mit noch 25 mm Länge bewahrte Minia- Diese 24 mm lange Miniatur aus Bronze stellt tur besteht aus gegossener Bronze. Die entweder einen Speer oder eine Lanze dar. verhältnismässig breit wirkende Klinge endet Da die Grösse der nachgebildeten Spitze nicht in einem sehr spitz zulaufenden Ort. Auch bekannt ist, lässt sich eine Entscheidung hier sind die Schneiden durch Abschrägung zwischen Wurf- und Stosswaffe nicht treffen. geschärft. Besonders betont ist die auffallend Die rhombisch-abgerundete, fast weiden- starke, leicht nach oben gewölbte Parierstange, blattähnliche flache Spitze ist nahe der ge- die durch zwei horizontale Linien als Zierele- schlitzten Tülle durch Fazettierung verstärkt, mente untergliedert wird. In vergleichbarer aber die Tülle reicht nicht bis in das Blatt Weise ist das auf einer Schwertminiatur aus hinein. Die Tülle ist hohl und mit seicht Bronzeblech (Abb. 7) aus Eketorp zu erkennen eingebrachten umlaufenden Rillen verziert. (Näsman 1973, Fig. 3). Die Griffstange der Ein relativ grosses Nietloch unter der Tüllen- Miniatur von Stora Uppåkra ist nur noch als mündung wird zur Aufhängung gedient kurzer Dorn erhalten, so dass über die zu- haben. Im Umriss nahestehende einfache For- gehörige Knaufform (die vielleicht ähnlich men von Miniaturspitzen finden sich in ver- verziert war wie die Parierstange) und über schiedenen Perioden. eine eventuell vorhanden gewesene Aufhänge- vorrichtung keine Aussagen gemacht werden können. e. Scherenminiatur U6537 (Abb. 5). Die 26 mm lange Bronzeminiatur repräsen- tiert einen besonders oft in den ersten Jahr- c. Schwertminiatur U7127 (Abb. 3). hunderten nach Christus vorkommenden Typ Diese mit nur 19 mm Länge besonders kleine von Grabbeigaben. Es handelt sich um eine Miniatur ist ebenfalls aus Bronze gegossen. der häufigeren Varianten von Bügelscheren Die parallelen Langseiten sind auch bei diesem (Beilke-Voigt 1998, Abb. 6 c), die in ihrer Exemplar deutlich abgeschrägt. Der Ort ist einfachen Grundform jedoch ziemlich zeitlos allerdings rundlich stumpf, sodass hier eher sind; sie begegnen vor allem als symbolisches der Eindruck eines unteren Scheidenabschlusses Toilettegerät zur Haarpflege in Brandgräbern
166 TORSTEN CAPELLE Abb. 5. Scherenminiatur U6537. L: 2,6 cm. Photo Abb. 1. Schwertminiatur U1926. L: 2,6 cm. Photo B. Almgren, LUHM. B. Almgren, LUHM. der Römischen Kaiserzeit und der Völker- wanderungszeit (Thieme 1978; Beilke-Voigt 1998). Diese Miniatur konnte problemlos am Bügel aufgehängt werden. Im Norden Europas zählen Miniaturen - abgesehen von der Wikingerzeit (Zeiten 1997) - nicht gerade zu den häufigsten Objekten aus gesicherten archäologischen Grabungs- befunden. Immerhin sind sie dort aber über Abb. 2. Schwertminiatur U6016. L: 2,5 cm. Photo einen größeren Zeitraum des ersten Jahr- B. Almgren, LUHM. tausends sowohl aus einem Hort (Voss 1954) als auch aus einem Siedlungsbefund (Näsman 1973) und weiterhin ebenfalls aus Gräbern (Arrhenius 1961; Magnus 1975) bekannt. Für keine dieser Kategorien können sie aber als typisch bezeichnet werden. Folglich ist das Vor- kommen von fünf Stücken an einem einzigen Fundort bereits als ungewöhnlich anzusehen. Die chronologische Stellung der fünf Minia- Abb. 3. Schwertminiatur U7127. L: 1,9 cm. Photo turen aus Stora Uppåkra ist nicht sehr genau B. Almgren, LUHM. zu umreissen und damit natürlich auch nicht die Frage zu beantworten, ob sie alle dem- selben engen Zeithorizont angehören. Das liegt zum einen daran, dass es sich jeweils um eine ziemlich zeitlose Form handeln kann und zum anderen an der sehr vereinfachten Darstellungsweise ohne allzu charakteristische Merkmale. Das gilt auch für viele andere Miniaturen des ersten Jahrtausends. Dennoch können einige Hinweise aufgezeigt werden. Abb. 4. Speer/Lanzenminiatur U6381. L: 2,4 cm. Metallene Miniaturen sind besonders Photo B. Almgren, LUHM. charakteristisch für das erste nachchristliche
FÜNF MINIATUREN 167 Jahrtausend in der germanischen Welt, das Vergleich zum Beispiel mit Originalschwertern heisst für die Hauptnutzungszeit der Anhöhe aus dem Opferfund von Ejsbøl in Jütland von Stora Uppåkra als Siedlungs- und Ge- nahe (Ørsnes 1988, Taf. 65, 72 und 73) und werbeplatz mit internationalen Kontakten am Schwert c. (Abb. 3) ist es der untere (Hårdh 2003). Allerdings gibt es für diesen rundliche Abschluss, der an bekannte Ort- langen Zeitraum verschiedene, von einander bänder (Ørsnes 1988, Taf. 100 und 101) der abweichende Schwerpunkte im Formenspek- Völkerwanderungszeit denken lässt. Ver- trum, in der Verwendungsweise und in der gleichsstücke für die Speer/Lanzenminiatur Überlieferungsart (RGA 2002). So begegnen d. (Abb. 4) lassen nicht eine so enge zeitliche in der Römischen Kaiserzeit vornehmlich Fixierung zu (Capelle 1994: 31 f.), da die Kleinstgeräte wie Schere, Messer, Kamm und Umrissform bereits um 400 n.Chr. (Abb. 9) Pinzette (Raddatz 1969; Thieme 1978; Beilke- belegt ist, mit fazettiertem Übergang zwischen Voigt 1998) als körpernah genutzte Geräte in Blatt und Tülle aber erst im 6. Jahrhundert Brandgräbern; in Osteuropa kommen in beispielsweise im Moorfund von Kragehul auf Frauengräbern auch Waffenanhänger hinzu Fünen (Engelhardt 1867, Taf. III, 7); bei etwas (God owski 1980). In der Völkerwanderungs- jüngeren Spitzen reicht die Tülle oft deutlich zeit und in der Merowingerzeit sind es oft bis in das Blatt hinein (Nørgård Jørgensen symbolisch schützende Miniaturwaffen in 1999:88). Für die Schere e. (Abb. 5) wurden Frauengräbern (Koch 1970; Meaney 1981) oben bereits Hinweise auf eine Datierung in und in der Wikingerzeit kommen einwand- die Römische Kaiserzeit oder Völkerwande- freie religiöse Symbole wie Thorshämmer rungszeit gegeben. Alles spricht demnach dafür (Wamers 1997) und Miniaturstühle als Thron- - und nichts spricht dagegen -, dass die fünf nachbildungen (Drescher und Hauck 1982) Miniaturen von Stora Uppåkra aus der Zeit hinzu (Arrhenius 1961; Fuglesang 1989; Zei- vom 4. bis spätestens zum 6. Jahrhundert ten 1997). stammen. Die drei zweischneidigen Schwerter aus Im Hinblick auf die Anzahl gemeinsam Stora Uppåkra sind sicher wie diejenigen von angetroffener Miniaturen bildet die goldene Eketorp (Näsman 1973) und die aus den Miniaturenkette der frühen Völkerwande- Reihengräberfeldern vorliegenden Beispiele rungszeit aus Szilágysomlyó (Simleul Silvaniei) (Koch 1970) trotz ihrer gedrungen und damit im heutigen Rumänien (früher Ungarn) eine verkürzt wiedergegebenen Form als früh- geradezu extreme Ausnahme (Capelle 1994). mittelalterliche Spathen anzusprechen, während An ihr finden sich 45 Miniaturen von Waffen, eine wikingische Zeitstellung für diese nicht Werkzeugen und Geräten, die mit einer Rauch- in Frage kommt. Für eine Datierung in die topaskugel als ergänzendem Amulett zu einem Völkerwanderungs- oder Merowingerzeit eindrucksvollen Würdezeichen aus Symbolen sprechen beim Schwert a. (Abb. 1) der halb- der wichtigen Lebensbereiche einer grösseren runde Knauf und der sanduhrförmige Griff; Gemeinschaft kombiniert worden sind. Ver- bei sicher wikingischen Schwertminiaturen treten sind dort auch alle bisher in Stora (Zeiten 1997, Fig. 18 - 19) wäre dagegen eine Uppåkra belegten Formen, allerdings in wesent- erkennbare Untergliederung in Wülste zu lich detaillierterer Ausführung (Abb. 8 - 10). erwarten. Beim Schwert b. (Abb. 2) legt die Zur Tragweise von Miniaturen gibt es nur horizontale Verzierung der Parierstange einen wenige Anhaltspunkte in den archäologischen
168 TORSTEN CAPELLE Abb. 6. Schwertminiatur von Schönebeck (nach Abb. 7. Schwertminiatur von Eketorp (nach Näs- Koch). L: 3,3 cm. man). L: 3,1 cm.
Abb. 8. Schwertminiatur von Szilágysomlyó (nach Abb. 9. Speer/Lanzenminiatur von Szilágysomlyó Capelle). L: 4,5 cm. (nach Capelle). L: 3,25 cm.
Abb. 10. Scherenminiatur von Szilágysomlyó (nach Abb. 11. Schwertminiatur von Eketorp (nach Näs- Capelle). L: 4,3 cm. man). L: 4,1 cm.
Befunden. Die Brandgräber der Römischen den Körpergräbern darauf hin, dass Minia- Kaiserzeit lassen lediglich die Zusammen- turen an einem Gürtelgehänge zusammen mit gehörigkeit von Miniaturen erkennen, zu- anderem Zierrat (Martin 1997) sichtbar ge- weilen als Ensembles an einer gemeinsamen tragen wurden. Und in der Wikingerzeit sind Aufhängevorrichtung (God owski 1980). In Tragweisen als Halsschmuck oder am Hand- der Merowingerzeit deutet die Fundlage in gelenk belegt (Arrhenius 1961; Zeiten 1997).
FÜNF MINIATUREN 169 Nur wenn keine Öse oder andere Befestigungs- 1973:100) - vor allem Waffen im frühen Mittel- möglichkeiten vorhanden sind, wird an eine alter sicher allgegenwärtig. Dass bisher nur folglich unsichtbare Verwahrung etwa in ein Gebrauchsgerät, aber vier Waffen als Minia- einem Beutel zu denken sein. Letzteres könnte turen in Stora Uppåkra entdeckt worden sind, für zwei der völkerwanderungszeitlichen mag reiner Zufall sein, doch kann dieses Zahl- Schwertminiaturen von Eketorp zutreffen enverhältnis auch die Bedeutung von Waffen (Näsman 1973, Fig. 2 - 3), die auf der Rück- und deren verkleinerter Symbole unterstreichen. seite plan sind (Abb. 7), während zwei weitere Keine der fünf Miniaturen wird als Alt- Schwertminiaturen von demselben Fundplatz metall zur Wiederverwendung angesehen (Näsman 1973, Fig. 4 - 5) durch eine mit- werden dürfen, da alle - bis auf kleine, leicht gegossene Öse (Abb. 11) auf der Rückseite als abbrechbare Griffpartien an den Schwertern Anhänger zu identifizieren sind. Ein Typen- b. (Abb. 2) und c. (Abb. 3) - komplett sind. unterschied ist bei den beiden Gruppen nicht Vielmehr wird es sich um Verlustgegenstände zu erkennen. von Bewohnern oder Besuchern Stora Uppåkras Bei der insgesamt gesehen grossen Vielfalt handeln, die ihnen aus einem Beutel oder der in Miniaturen überlieferten Formen werden einer Tasche entglitten sind, da diese Kleinst- einige von ihnen sicher als Amulette oder teile keine besonderen Befestigungsvorrich- sogar als religiöse Symbole gedeutet werden tungen aufweisen, mit Hilfe derer sie an einem können. Zunächst einmal ist aber jede Minia- Trägerobjekt hätten arretierrt werden können. turausführung eines Gegenstandes, wenn sie Für die Waffenminiaturen ist am ehesten in ihrer deutlich verkleinerten Form die anzunehmen, dass sie als Amulette mit sym- eigentliche Funktion nicht erfüllen kann, nur bolischer Schutzfunktion gedient haben. Die ein einfaches Abbild von diesem, ohne dass Scherenminiatur, die sonst als typische Grab- daraus bereits ersichtlich wird, warum sie in beigabe belegt ist, gehört dagegen in einen dieser Grössenordnung angefertigt worden ist. anderen Vorstellungskontext, in dem die Der Frage, ob es sich bei solchen Minia- Lebenskraft des menschlichen Haares eine turen lediglich um profane Kleinausgaben, Rolle gespielt haben wird. um Symbole mit ideellem Wert, um Amulette oder gar um Objekte mit einer ganz anderen Literatur Bedeutung gehandelt hat, kann auf rein archäologischem Wege nur mit Hilfe des Arrhenius, B. 1961. Vikingatida miniatyrer. Fundkontextes nachgegangen werden. Ein Fornvännen. solcher ist leider in Stora Uppåkra nicht ge- Beilke-Voigt, I. 1998. Frühgeschichtliche Miniatur- objekte mit Amulettcharakter zwischen Britischen geben, so dass nur entsprechende Vermutungen Inseln und Schwarzem Meer. Universitäts- angeführt werden können. forschungen zur Prähistorischen Archäologie Die Miniaturen von Stora Uppåkra zeigen 51. Bonn. aber immerhin, dass sie in der Alltagswelt eine Capelle, T. 1994. Die Miniaturenkette von Szilágy- Rolle gespielt haben müssen. Und in dieser somlyó (Simleul Silvaniei). Universitätsfor- Alltagswelt waren eben auch in einer unbefes- schungen zur Prähistorischen Archäologie 22. Bonn. tigten offenen Siedlung wie Stora Uppåkra - Drescher, H. und Hauck, K. 1982. Götterthrone ähnlich wie für die befestigte Anlage von des heidnischen Nordens. Frühmittelalterliche Eketorp auf Öland vorgeschlagen (Näsman Studien 16.
170 TORSTEN CAPELLE Engelhardt, C. 1867. Kragehul Mosefund. Fynske Näsman, U. 1973, Vapenminiatyrer från Eketorp. Mosefund I. Kopenhagen. Tor 15. Fuglesang, S.H. 1989. Viking and medieval Nørgård Jørgensen, A. 1999. Waffen und Gräber. amulets in Scandinavia. Fornvännen. Typologische und chronologische Studien zu God owski, K. 1980. Zur Frage der Miniaturgeräte skandinavischen Waffengräbern 520/30 bis 900 in der Przeworsk-Kultur. Beiträge zur Archäologie n.Chr. Nordiske Fortidsminder Serie B 17. Nordwestdeutschlands und Mitteleuropas. Fest- Kopenhagen. schrift für Klaus Raddatz. Hildesheim. Raddatz, K. 1969. Miniaturgerät als Grabbeigabe. Hårdh, B. 1998. Preliminära notiser kring Wissenschaft, Wirtschaft und Technik. Festschrift detektorfynden från Uppåkra. Centrala platser für Wilhelm Treue. München. - centrala frågor. Uppåkrastudier 1. Lund. RGA 2002. Reallexikon der Germanischen Alter- - 2003. The Contacts of the Central Place. tumskunde 20, s.v. Miniaturgeräte. Berlin. Centrality - Regionality. The Social Structure of Thieme, W. 1978. Beobachtungen zur Beigaben- Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkra- sitte bei Sachsen und Angelsachsen. Ahrens, C. studier 7. Lund. (Hrsg.), Sachsen und Angelsachsen. Hamburg. Koch, R. 1970. Waffenförmige Anhänger aus mero- Voss, O. 1954. The Høstentorp Silver Hoard and wingerzeitlichen Frauengräbern. Jahrbuch des Rö- its Period. Acta Archaeologica 25. misch-Germanischen Zentralmuseums Mainz 17. Wamers. E. 1997. Hammer und Kreuz. Typo- Magnus, B. 1975. Krosshaugfunnet. Stavanger logische Aspekte einer nordeuropäischen Museums Skrifter 9. Stavanger. Amulettsitte aus der Zeit des Glaubens- Martin, M. 1997. Die goldene Kette von Szilágy- wechsels. Müller-Wille, M. (Hrsg.), Rom und somlyó und das frühmerowingische Amulett- Byzanz im Norden. Mission und Glaubenswechsel gehänge der westgermanischen Frauentracht. im Ostseeraum während des 8.-14. Jahrhunderts. v. Freeden, U. und Wieczorek, A. (Hrsg.), Stuttgart. Perlen. Archäologie, Techniken, Analysen. Kollo- Zeiten, M.K. 1997. Amulets and Amulet Use in quien zur Vor- und Frühgeschichte 1. Bonn. Viking Age Denmark. Acta Archaeologica 68. Meaney, A. 1981. Anglo-Saxon Amulets and Curing Ørsnes, M.1988. Ejsbøl I. Waffenopferfunde des 4.- Stones. British Archaeological Reports, British 5. Jahrh. nach Chr. Nordiske Fortidsminder Series 96. Oxford. Serie B 11. Kopenhagen.
FÜNF MINIATUREN 171
Vier Mitteleuropäer
Torsten Capelle
Abstract
Four Middle Europeans Four small decorated metalobjects are briefly discussed here. These are (i) a rectangular bronze brooch of a common form meanwhile well known in variations from several carolingian and ottonian places, (ii) a strapend of silver with carolingian plant ornament, (iii) a rare silver loop which belonged to a carolingian spur fitting of high quality, and (iv) a book-formed piece of silver which must be seen as a miniature in connection with early christianisation and which has its best parallels in westslavonic Moravia. These pieces indicate that it must have been possible in Uppåkra to obtain different precious objects from central Europe in the 9th and early 10th century AD.
Torsten Capelle, Seminar für Ur- und Frühgeschichte, Domplatz 20-22, D-48143 Münster.
Zu den bereits 2001 vorgestellten drei ver- ursprüngliche vollständige Form eher quad- zierten Stücken karolingischer Provenienz ratisch als länglich gewesen ist. Dafür spricht unter den zahllosen Detektorfunden von Stora auch das enge Beieinander der in das Mittel- Uppåkra (Capelle 2001) gesellen sich in- feld vorgeschobenen halbrunden Stege, die zwischen vier weitere Exemplare, die in auf anderen Fibeln stets nur einzeln mittig chronologischer und in regionaler Hinsicht pro Seite vorkommen. Eingerahmt wird das dem karolingischen Umfeld beziehungsweise zentrale Zierfeld von einer kästchenförmig einem unmittelbaren östlichen Nachbargebiet unterteilten Randleiste aus ebensolchen Ste- entstammen. gen. Auf der planen Rückseite ist - abgesetzt Den eher schon als alltäglich zu bezeich- von der Mittelachse - die doppelte Nadel- nenden Stücken ist der Fund U 5318 zuzu- halterung noch vorhanden. Die beschädigten rechnen. Dabei handelt es sich um das schnittartigen Kanten der Fibel deuten auf Fragment einer bronzenen Rechteckfibel mit eine absichtliche Zerstörung. vorspringenden Rundeln an den Ecken (Fig. Rechteckige und quadratische Bronze- 1).; der einzige bewahrte Rundel wird von fibeln mit geometrischem Dekor sind in den einem umlaufenden Steg begrenzt und durch letzten Jahren vielerorts in großer Zahl eine zentrale Erhebung betont. Die maximale bekannt geworden (Bergmann 1999; Först Länge des erhaltenen Abschnittes beträgt 26 1999; Frick 1992/93; Spiong 2000; Wamers mm. Bei dieser Größe wird im Vergleich zu 1994) und auch aus Stora Uppåkra liegt anderen Fibeln anzunehmen sein, dass die bereits eine Variante vor (Capelle 2001, 215).
VIER MITTELEUROPÄER 173 Fig. 1. U 5318. Fragment einer bronzenen Scheiben- fibel.
Die Untergliederung der Schauflächen durch Fig. 2. U 3959. Silberne Riemenzunge. schmale markante Stege spricht dafür, dass die dadurch abgesenkt erscheinenden Felder Vergoldung noch sehr gut bewahrt. Die mit farbigen Massen ausgefüllt waren. In der Schauseite wird von einer breiten punktierten Regel wird es sich dabei - wie zuweilen Leiste eingefaßt. Das rückwärtige gerade Ende nachgewiesen - um Emaileinlagen gehandelt ist leicht nach oben ansteigend gewölbt. Im haben (z.B. Stiegemann und Wemhoff 1999, Zentrum des Zierfeldes befindet sich ein fast 367 Nr. VI.66). Viele dieser Fibeln werden symmetrisch aufgebauter breiter und erhabener durch die auffallenden Halbkreise in der Mitte vegetabilischer Stamm, der an beiden Enden der Längs- und Schmalseiten bestimmt (Först in ein nicht gleichgroßes lilienförmiges Blatt 1999, 251, Nr. 17 - 18; Frick 1992/93, 451, ausläuft. Beiderseits des Stammes, aber nicht Nr. 7, 20, 21, 25; Spiong 2000, 265, Nr. 21, mit diesem auf erkennbare Weise organisch 24, 25; Wamser 1992, 329). Das vorliegende verbunden, sind aus wesentlich schmaleren Stück gehört zur Gruppe der gegossenen Leisten gestaltete Blätter gleichsam als unter- Rechteckfibeln mit stark ausgezogenen Ecken liegendes Ornament flächendeckend mit- (Wamers 1994, 128 ff.), die hier als Rundeln gegossen worden. Am geraden Ende ist gestaltet sind. zusätzlich eine Reihe kurzer paralleler Kerben Tr otz der Neuzugänge hat sich an der Kenntnis angefügt, die sich in ähnlicher Form auch auf der bereits besprochenen Tragweise (Capelle dem kurzen hinteren Seitenrand finden. Die 2001, 215) solcher Fibeln als Einzelstücke an wannenförmig ausgehobene, vorn und an den der weiblichen Tracht nichts geändert. Im Längsseiten von einer schmalen Leiste be- Hinblick auf die Datierung werden sie nach grenzte Rückseite war zur verschiebungsfreien wie vor besonders auf Grund der wenigen Aufnahme eines Riemens geeignet, der mittels Grabfunde überwiegend der Mitte und der vier aufrecht stehender Ösen befestigt werden zweiten Hälfte des 9. Jahrhunderts zugewiesen konnte. Von letzteren ist nur noch eine werden dürfen (Frick 1992/93, 280 ff.; bewahrt, doch sind auch die ehemaligen Wamers 1994, 131), doch sind sie gemäß Standorte der drei anderen, die offensichtlich einer neueren Studie (Spiong 2000, 62) auch gezielt entfernt worden sind, noch gut zu noch im 10. Jahrhundert vertreten gewesen. erkennen. Nahezu vollständig erhalten ist die Riemen- Auffallend ist an diesem Exemplar, dass zunge U 3959. Das 39 mm lange Exemplar die an vergleichbaren Stücken sonst in der besteht aus massivem vergoldeten Silber (Fig. Regel vorhandenen Niete - meistens fünf - 2). In den tiefer gelegenen Partien ist die am rückwärtigen geraden Ende fehlen - wie
174 TORSTEN CAPELLE ausnahmsweise auch bei den Riemenden aus dem nahegelegenen Filborna bei Hälsingborg (Arbman 1937, Taf. 51) - und die Halterung eines Riemens stattdessen durch die Ösen errfolgte. Das ist vereinzelt auch an recht- eckigen (Wamers 1981, Abb. 12, 3), ovalen Fig. 3. U 3945. Riemenläufer einer Sporengarnitur. (Wamers 1981, Abb. 5, 2) und kleeblatt- förmigen (Wamers 1981, Abb. 2, 1 und 5, 1) senkrechten geraden Ende ist primär. Die Beschlägen zu beobachten, die ursprünglich ganze von einem Perlrand eingerahmte Kuppe zu karolingischen Schwertgurtgarnituren ge- wird auf der Schauseite von einem kräftigen hört haben (Capelle 1974). Relief aus tiefen, in den unteren Bereichen Ungewöhnlich ist auch der zweischichtig noch vergoldeten Kreisaugen beherrscht, die wirkende Dekor auf der Schauseite, da bei halbkreisförmig um ein erhabenes drei- den karolingischen pflanzlichen Ornamenten zipfeliges Ornament mit je einem spitzovalen Blätter und Stiel/Stamm stets zusammen- augenähnlichen beiderseits der mittleren gehörig sind. Eine direkte Parallele mit beiden Rippe gruppiert sind. Auf der Unterseite über- entsprechenden Bestandteilen kann daher spannt ein winklig geführter Bügel den Hohl- auch nicht benannt werden. Eine zum Teil raum. Durch diese Vorrichtung konnte der vergleichbare Ausführung des Stammes findet frei bewegliche Läufer zur Fixierung eines losen sich aber auf einem ovalen Beschlag von Riemenendes über einem anderen Riemen an Claughton Hall in Lancashire (Fraenkel- die gewünschte Stelle geschoben werden. Schoorl 1978, Fig. 8 a) und die gedrungene Solche auch als Durchzug, Laschen oder Form sowie die Gesamtkomposition lassen Schlaufen bezeichneten Läufer gehörten die Riemenzunge von Stora Uppåkra wie eine jeweils in Verbindung mit einer Schnalle und vereinfachte Variante der Riemenenden von einem Riemenende zu karolingischen Sporen- Kinnekulle (Wamers 1981, Abb. 8, 5), Lolland garnituren im ausgehenden 8. und im 9. (Wamers 1981, Abb. 9, 2) oder gar des Jahrhundert (Lennartsson 1997/98 , Abb. 11 Prunkexempalres von Rijs (Fraenkel-Schoorl b). Wie so häufig in Verbindung mit karo- 1978, Fig. 17) erscheinen. Diese Anhalts- lingischen Pretiosen sind die aussagefähigsten punkte rechtfertigen ihre Einreihung unter Befunde jedoch nicht aus dem karolingischen die karolingischen Metallarbeiten mit Pfalnzen- Kerngebiet bekannt, da dort die christliche ornamentik der Stilgruppen V oder VI nach Bestattungssitte die Beigabe kompletter Lennartsson, die beide die Mitte und die Ausrüstungen nicht mehr vorsah, sondern nur zweite Hälfte des 9. Jahrhunderts geprägt aus benachbarten Regionen, in denen eine haben (Lennartsson 1997/98). statusbetonende Ausstatung in Anlehnung an Ausgesprochen selten ist die Art des die Erscheinungsweise des ostfränkischen Riemenläufers, der als Nr. U 3945 registriert Adels (Werner 1969, 505) noch eine Rolle ist. Das stark gewölbte hohl gegossene Stück spielte. Doch kann als kunsthandwerklich von kurzer zungenartiger Form aus Silber hat herausragendes einzelnes Exemplar ohne eine Länge von lediglich 18 mm; es ist nur Fundkontext immerhin das goldene so- leicht durch einige kleine Ausbrüche be- genannte Seeheimer Schmuckstück, das aus schädigt (Fig. 3). Die große Öffnung am fast der Nähe von Lorsch und damit aus der
VIER MITTELEUROPÄER 175 Kernlandschaft des karolingischen Reiches stammen soll, angeführt werden (Werner 1969). Aus den südöstlichen und östlichen Nach- bargebieten sind jedoch einige vollständige Paare von Sporengarnituren überliefert, die auch im Dekor die einzelnen metallenen Fig. 4. U 3044. Buchförmiges Zierstück aus Silber. Bestandteile als auf einmal geschaffene zusammengehörige Garnituren erkennen Enden des Rückens sind alte Beschädigungen, lassen. Vor allem aus Kroatien sind sowohl die wohl dazu führten, dass das Stück als schlichte Ausführungen (Vinski 1983, Abb. unbrauchbar galt. 12 und 17, 6 - 13) als auch prunkvolle Insgesamt sind bisher nur sehr wenige Ensembles (Stiegemann und Wemhoff 1999, buchförmige Zierstücke bekannt geworden. 18) belegt. Als hervorragender Exponent eines Das älteste, nur 8,5 mm große Exemplar solche Statusbefundes kann auch das Prunk- stammt aus dem Goldschatz des 6. Jahr- grab von Kolin in Böhmen aus der zweiten hunderts von Hög Edsten in Bohuslän Hälfte des 9. Jahrhunderts genannt werden, (Arbman 1950). Die Vorderfläche trägt bei in dem allerdings zwei verschiedene Riemen- diesem ein Filigranmuster, die Seiten sind schlaufen geborgen wurden (Wieczorek und längsgeriefelt um Buchseiten anzudeuten und Hinz 2000, 221 e und h). der Rücken ist in Längsrichtung durchbohrt, Das ungewönlichste Fundstück aus der so dass das ‘Miniaturbuch’ als Anhänger kleinen Reihe karolingerzeitlicher konti- getragen werden konnte. Ein Anhänger war nentaler Metallarbeiten von Stora Uppåkra auch das goldene, mit Filigran und Alman- hat die Fundnummer U 3044. Dieses besteht dinen verzierte 2,75 cm lange Exemplar aus aus einem großenteils noch flächendeckend einem Männergrab des 8. Jahrhunderts von vergoldetem, gefalteten rechteckigen Silber- Merching in Schwaben (Reinecke 1911, 198). blech mit röhrenförmigem Rücken, der durch Solche Anhänger - zu denen auch ein Stück drei aufgelegte schmale Wülste in annähernd von Stará Kou im in Tschechien zählen dürfte gleichgroße Abschnitte untergliedert wird (Fig. (Wieczorek und Hinz 2000, 216 d) - sind als 4). Auf der 16 mm langen Vorderseite ist ein Kaptorgen/Reliquienbehälter oder auch nur zusätzliches dünnes ebenfalls vergoldetes wegen ihrer Form als Symbol des geschrie- Zierblech am äußeren offenen Längsrand mit benen Wortes mit der Ausbreitung des drei großen, jeweils von einem gekerbten Christentums in Verbindung gebracht worden Draht umgebenen gewölbten Nietköpfen (Corsten 1991); für den Endverbraucher von befestigt. Die drei Niete selbst führen bis zur Hög Edsten ist ein entsprechender Zusammen- Rückseite hindurch, wo sie umgebörtelt sind hang so früh allerdings kaum vorstellbar. und damit einen gleichbleibenden Abstand Auch für den Fund von Stora Uppåkra ist für den bei der Biegung des Bleches ent- eine Funktion als Anhänger denkbar, da durch standenen Hohlraum gewährleisten. Trotz der den hohlen Rücken eine Schnur geführt unproportional großen, geradezu domi- werden kann. Die drei starken durchgehenden nierenden Nietköpfe ist bei der Gestaltung Niete verweisen jedoch eher auf eine Ver- dieses Objektes ohne Zweifel eine Buchform wendung als Riemenende. Eine solche Deutung angestrebt worden. Kleine Ausbrüche an beiden wird unterstütz durch vier im westslawischen
176 TORSTEN CAPELLE Bereich gefundene Exemplare des 9. Jahr- Referenzen hunderts von Mikul ice in Mähren, die Arbman, H. 1937. Schweden und das Karolingische sowohl in der Gestaltung der Buchrücken als Reich. Studien zu den Handelsverbindungen des auch wegen der großen gewölbten Nietköpfe 9. Jahrhunderts. KVHAAH 43. Stockholm. als beste Parallelen heranzuziehen und un- - 1950. Verroterie cloisonnée et filigrane. Med- zweifelhaft als Nachbildungen von Codices delanden från Lunds universitets historiska zu erkennen sind. Ein Exemplar (Wieczorek museum 1949-50. Bergmann, R. 1999. Karolingisch-ottonische und Hinz 2000, 230 f.) fand sich in Hüfthöhe Fibeln aus Westfalen. Stiegemann C. und in einem Frauengrab, drei weitere durch Größe Wemhoff, M. (Hrsg.), Kunst und Kultur der und Dekor zusammengehörige lagen mit Karolingerzeit. Beiträge zum Katalog der Schnallen und Gürtelbeschlägen im Becken- Ausstellung Paderborn 1999. Mainz. bereich eines Männergrabes (Wieczorek und Capelle, T. 1974. Die umgearbeiteten importierten Hinz 2000, 233 f.). Riemenbeschläge der Wikingerkultur. Forn- vännen 69. Unabhängig von der Tragweise als An- - 2001. Drei Karolinger. Hårdh, B. (Hrsg.), hänger oder Riemenende wird zumindest den Uppåkra - Centrum och sammanhang. Lund. Beispielen seit dem 8. Jahrhundert primär ein Corsten, M. 1991. Die buchförmigen Anhänger Amulettcharakter (Corsten 1991) zugesprochen des frühen Mittelalters - Ein Beitrag zur werden können, da ein Codex das Sinnbild Amulettforschung. Fornvännen 86. für die Verkündigung von Gottes Wort war und Först, E. 1999. Die frühmittelalterlichen Fibeln vom Balhorner Feld bei Paderborn. Aus- von einem solchen Gegenstand schützende grabungen und Funde in Westfalen-Lippe 9 C. Wirkung ausgehen konnte. Gelangte er aller- Fraenkel-Schoorl, N. 1978. Carolingian Jewellery dings in die falschen, das heißt heidnischen with Plant Ornament. Berichten van de Rijksdienst Hände, so konnte die Wirkung auch umgekehrt voor het Oudheidkundig Bodemonderzoek 28. sein - zumindest wird das im 9. Jahrhundert Frick, H. 1992/93. Karolingisch-ottonische für Birka einem verzweifelten Vater gegenüber Scheibenfibeln des nördlichen Formenkreises. als Begründung für mehrfache Todesfälle in Offa 49/50. Lennartsson, M. 1997/98. Karolingische Metall- seiner Familie überliefert: Sein Sohn hatte ein arbeiten mit Pflanzenornamentik. Offa 54/55. Buch als Beute mit nach Hause gebracht und Reinecke, P. 1911. Spätmerowingisch-karolin- nur das konnte die Ursache für das Leid sein gische Grabfunde aus Süddeutschland. Altertümer (gemäß Vita Anskarii cap. 18). Sollte die Buch- unserer heidnischen Vorzeit 5. miniatur von Stora Uppåkra wegen eines solchen Spiong, S. 2000. Fibeln und Gewandnadeln des Grundes aus dem Verkehr gezogen worden sein? 8. bis 12. Jahrhunderts in Zentraleuropa. Zeit- schrift für Archäologie des Mittelalters, Beiheft Die vier neuen Zierstücke des 9. Jahr- 12. Bonn. hunderts, die alle mitteleuropäischer Herkunft Stiegemann C. und Wemhoff, M. (Hrsg.). 1999. sind, zeigen dass die Metallverarbeiter in Stora Katalog der Ausstellung Paderborn : 799 - Kunst Uppåkra nicht nur Schrott von Billig- oder und Kultur der Karolingerzeit. Mainz. Massenwaren sammelten, sondern auch Zugang Vinski, Z. 1983. Zu karolingischen Schwertfunden zu erlesenen Einzelstücken aus weit entfernt aus Jugoslawien. Jahrbuch des Römisch-Germa- nischen Zentralmuseums Mainz 30. liegenden Kulturgebieten gehabt haben müssen. Wamers, E. 1981. Ein karolingischer Prunk- Damit spiegeln auch diese Stücke die große beschlag aus dem Römisch-Germanischen Mobilität von Personen und/oder Objekten Museum, Köln. Zeitschrift für Archäologie des in der Karolinger- und Wikingerzeit. Mittelalters 9.
VIER MITTELEUROPÄER 177 - 1994. Die frühmittelalterlichen Lesefunde aus der Frühzeit. Würzburg. der Löhrstrasse (Baustelle Hilton II) in Mainz. Werner, J. 1969. Sporn von Bacharach und See- Mainzer Archäologische Schriften Bd. 1. Mainz. heimer Schmuckstück. Otto, K.-H. und Herr- Wamser, L. 1992. Zur archäologischen Bedeutung mann, J. (Hrsg.), Siedlung Burg und Stadt. er Karlburger Befunde. Lenssen, J. und Studien zu ihren Anfängen. Berlin. Wamser, L. (Hrsg.), 1250 Jahre Bistum Wieczorek, A. und Hinz, H.-M. (Hrsg.). 2000. Würzburg. Archäologisch-historische Zeugnisse Katalog: Europas Mitte um 1000. Stuttgart.
178 TORSTEN CAPELLE Drakar i Uppåkra
Anne-Sofie Gräslund
Abstract
Dragons from Uppåkra With a flat, two-sided dragon’s head from Uppåkra as the point of departure, a number of similar heads from various central places/trading centres around the Baltic Sea are presented. Stylistically the dragons are produced in the Ringerike style. The function of the dragon heads is discussed as well as the symbolic content.
Anne-Sofie Gräslund, Institutionen för Arkeologi och antik historia. Uppsala universitet, S:t Eriks Torg 5, SE 754 37 Uppsala
Bland de fascinerande vikingatida fynden från Men vad är egentligen en drake? Ett fabeldjur, Uppåkra finns några små drakhuvuden och ”ett ursprungligen fornorientaliskt fabulöst drakar, U2684, U1305, U1850, U1182 och kräldjur, som emellertid i skilda miljöer uppfat- U9859. Här skall jag i korthet behandla tats och skildrats så olika att en generell defini- drakhuvudet U2684, ett platt, dubbelsidigt tion svårligen kan ges” (Bernström 1958:267). huvud av brons, med dekoren plastiskt utförd Det har tydligen i Nordeuropa uppfattats som i låg relief, närmast i Ringerikestil. Djur- en stor orm – berättelserna om Beowulf, Sigurd huvudavslutningar är något som järnålderns Fafnesbane och Ragnar Lodbrok skildrar dessa skandinaver var mycket förtjusta i redan från som drakdödare, men odjuren är uppen- romersk järnålder; man kan se sådana på olika barligen jätteormar, vilket också kan ses på föremål som t.ex. dräktspännen, armringar, runristningar med motiv ur Sigurdssagan, t.ex. söljor och svärdskidebeslag. Under folk- den bekanta Ramsundsristningen Sö 101. vandringstiden uppkommer den nordiska Den fyrbenta, bevingade och ibland eld- djurornamentiken där de biologiskt helt sprutande draktyp som hör hemma i den obestämbara djuren med huvuden och kroppar kristna konsten och litteraturen återgår snarast underordnas ett ornamentalt syfte. på någon sorts ödla eller möjligen krokodil Att detta djurhuvud från Uppåkras vikingatid och har sannolikt sitt ursprung i någon och dess likar på andra håll kommit att gå subtropisk miljö där sådana djur utgjorde ett under beteckningen drakar, torde bero på verkligt hot mot människor och tamdjur och deras lätt skräckinjagande uppsyn med öppen således sågs som symboler för ondska och död. mun och blottade stora tänder, ibland också Ikonografiskt förekommer ormar i två olika som i fallet U2684 med en markerad tunga. sammanhang i den skandinaviska sena järn-
DRAKAR I UPPÅKRA 179 Fig. 1. Drakhuvud U2684 från Uppåkra. L. 35 mm. Foto B. Almgren, LUHM.
ålderskonsten. Ormen uppfattas som ”det smalare orm utan extremiteter, som dock onda” när den ses i kamp med ett fyrfotadjur, under århundradet blir gradvis utkonkurrerad med Jellingestenen som det mest bekanta av den vingade draken (Bergendahl Hohler exemplet, fyrfotadjuret står då för Kristus eller 1968:4 ff). Dessa två ormar är ett mycket allmänt för ”det goda”. Men ormen kan också vanligt motiv på runstenar, speciellt i Mälar- vara ett rent dekorativt element, som används området och i södra Norrland. Kroppen på i olika slingor och flätornament; den typen av den större ormen, som ibland är försedd med ormar kan följas tillbaka till den folkvandrings- två fötter, utgör själva runslingan medan den tida nordiska djurornamentiken. På 1000- mindre ormen blir ett extra inslag i kompo- talet förenas dessa två typer av ormar och sitionen, ibland synnerligen viktigt för att det glider utan svårighet in i en dekorativ tradition karakteristiska mönstret för en viss stilgrupp med en större orm med två fötter och en skall uppstå (Gräslund 1991, 1998). Detta
180 ANNE-SOFIE GRÄSLUND Fig. 2. Drakfigurer från Uppåkra. U1182, l. 50 mm, U 1850, l. 64 mm, U1305, l. 50 mm, U9859, l. 31. mm, U2684, l. 35 mm. Foto B. Almgren, LUHM . innebär att den fråga som ofta ställs huruvida Lennart Karlsson har understrukit att de runstenar verkligen kan uppfattas som kristna runbärande djuren på runstenarna ofta skall monument när det viktigaste motivelementet uppfattas som ornamentaliserade fyrfotingar är en orm, inte är relevant, eftersom själva run- (Karlsson 1983: 69). Enligt min åsikt behöver djuret/runslingan återgår på det stora fyrfota- man således inte tillgripa tolkningen att ”ormen” djuret, som ju symboliserade Kristus/det goda. (dvs rundjuret) är ond men på runstenen
DRAKAR I UPPÅKRA 181 besegrad av korset (se Christiansson 1995; lång bronsnål (Elsner 1992: 9). Ett 5 cm högt Lager 2002) för att förstå rundjuret som en drakhuvud av brons påträffades i fyllningen del i den kristna ikonografin. till en större hög på gravfältet Slinkbacken, Det är först i samband med kristnandet som Söderby i Danmarks socken, Uppland (Wexell den bevingade draken dyker upp i den skandi- 1997: 232). Högen innehöll tre olika brand- naviska konsten. Bevingade fyrfotadjur finns begravningar, två av dem mansgravar med från 800-talets början i träskärning från svärd, det ena av H-typ, det andra av X-typ. Oseberg och på Sparlösastenen (Capelle 1985: Även från Gotland föreligger ett drakhuvud, 136 f.). Under 1000-talet uppträder tydligt ca 5 cm högt, tyvärr med okänd fyndort; bevingade ormar eller drakar på några upp- liknande huvuden men med kraftigare böjning ländska runstenar (U 107 Altuna i Ed, U 295 på halsen finns på två nålar (?)(Thunmark- Skånela kyrka, U 305 Bensta i Skånela, U Nylén 1998: Taf. 288:1-3). 604 Stäket i Stockholms-Näs, U 839 Ryda Gemensamt för dessa drakhuvuden är att kungsgård i Nysätra, U 887 Skillsta i Skogs- de bör ha varit fästade på någonting men ändå tibble, U 1043 Onslunda i Tensta och U suttit fria, så att båda sidor har varit synliga. 1142 Åbyggeby i Vendel). Någon gång är det Gorodi edraken är försedd med en mycket själva rundjuret som fått vingar som på U grund holk, Ralswiekdraken har halsen för- 107 och U 305, men vanligen är det en biorm. längd till en sorts tånge. De flesta av dem har Samtliga här uppräknade runstenar med en ögla, ett litet hålförsett utskott längst ner bevingade ormar/drakar tillhör stilgrupperna på baksidan av halsen (Birka, Gorodi e, Slink- Pr 3 – Pr 4 och därmed andra halvan av 1000- backen, Gotland, möjligen också Ralswiek). talet (Gräslund 1992). På draken från Slinkbacken sitter en ring i Det finns flera nära motsvarigheter till detta hål. De två gotländska drakarna med Uppåkradraken U2684 (Fig. 3). Vid 1970- krumböjda halsar har istället liknande öglor på 1971 års undersökning i Birkas hamnområde framsidan nertill på halsen. Draken från Birkas framkom ett drakhuvud av brons, avbrutet i hamnområde har inte hela halspartiet bevarat, halspartiet, nu 3,6 cm högt (Kyhlberg 1973: varför det inte går att avgöra om även den 172 ff.). Vid de senaste årens utgrävningar i haft en liknande ögla längst ner på halsen, den s.k. garnisonen i Birka påträffades i västra men däremot har nacktofsen varit genomborrad delen av den stora hallbyggnaden bl.a. skärvor och av rostmärken att döma har en järnring av glasbägare, två svärdshandtag och ett ca 4 suttit där. Draken på bronsnålen från Hedeby cm högt drakhuvud i brons. Fynden har för- saknar utskottet nertill på halsen men har en anlett tolkningen att detta var platsen för hög- påtaglig ögla framtill i munnen, placerad sätet (Holmquist Olausson 2001:15). Också utanför tänderna. Huvudet från Gorodi e från andra samtida handelsplatser finns lik- och de två från Birka har munöppningen och nande drakhuvuden, ett tillverkat av bly från tänderna utformade så att man kan uppfatta Rjurikovo Gorodi e i Novgorod (Nosov 2001: det som att en ögla bildas. Sådana tydliga 65 f.), ett av brons från Ralswiek på Rügen, utstickande öglor vid munöppningen saknas där draken påträffades inne i hus 135/25, helt på de övriga drakhuvudena, men den upp- nära hamnen (Herrmann under tryckning). spärrade käften har i de flesta fall ändå en hel Bland fynden från Hedeby finns ett snarlikt framlinje så att det uppenbarligen har funnits drakhuvud som utsmyckning på en 16 cm möjlighet att fästa t.ex. en tråd eller en smal
182 ANNE-SOFIE GRÄSLUND b c a
e f d
gh Fig. 3. Liknande drakhuvuden från andra platser runt Östersjön. a) Ralswiek, Rügen, brons. Foto Klaus Hamann, DAI. b) Birka, hamnområdet, brons. Foto Nils Lagergren ATA. c) Birka, garnisonen, brons. Efter Holmquist Olausson 2001. d) Hedeby, brons. Efter Elsner 1992. e) Slinkbacken, brons. Efter Wexell 1997. f) Gorodi e, Novgorod, bly. Efter Nosov 2001. g) Gotland, brons. Efter Thunmark- Nylén 1998. h) Birka, troligen Svarta Jorden, gjutform. Efter Roesdahl & Wilson 1992.
DRAKAR I UPPÅKRA 183 rem. En annan möjlighet är att någon sorts Museum, inte härrör från Stolpes grävningar dekorband varit fäst där; här kan man jämföra i Svarta jorden, utan är ett lösfynd, inlämnat med det plastiska djuret på spetsen av Källunge- senare. Gjutformshalvan är tillverkad av mörk- flöjeln, som liksom de övriga flöjlarna har hål grå täljsten. Djurhuvudet har uppspärrat gap längs den svängda nederkanten, tolkade som med stora tänder och en man bestående av fästpunkter för dekorband utifrån en ristning glesa spiralformade lockar av samma typ som av en vikingaflotta från Bryggen i Bergen förekommer som stävprydnad i järn på några (Fig. 4). Källungedjuret har även ett sådant vendeltida båtar i Valsgärde och på det vikinga- hål i nacktofsen/kammen, och dessutom bildas tida danska Ladbyskeppet. Nertill runt halsen ett hål i munnen, bakom de stora huggtän- på gjutformsdraken sitter en halsring (och fram- derna. Ett eventuellt dekorband i munnen för den en rund knöl – kanske utgångspunkten skulle kanske vara ett sätt att framställa eld? för en ögla?). Tyvärr är Uppåkradraken fragmentarisk, nedre Det är lockande att koppla ihop dessa drak- delen av halsen är avbruten och större delen huvuden med de stävprydnader till vikinga- av underkäken saknas, varför det är omöjligt skepp som vi känner till genom avbildningar att avgöra om även den haft sådana fästmöj- på gotländska bildstenar och från Bryggen i ligheter på halsen och i munnen. Bergen. På Bryggenristningen ser man också Det är påfallande att de två drakhuvudena några vikingaskepp med orm/drakhuvud i från Birka, från hamnområdet och garnisonen stäven som ger en vision av hur Olav Trygg- sinsemellan är mycket lika och dessutom har vasons berömda skepp Ormen Långe kan ha stora likheter med drakhuvudet från Goro- sett ut. Att dessa skulpterade stävprydnader di e. Detta i sin tur har en utformning av hade en avvärjande kraft framgår av bestäm- nacktofsen som ligger nära drakhuvudet från melsen i Landnámabók att man skulle ta ner Slinkbacken som annars har sin närmaste sådana gapande stävprydnader när man kom motsvarighet i nålhuvudet från Hedeby. mot land för att inte skrämma landvättarna. Ralswiekdraken är kraftigt korroderad och Men inte bara från avbildningar utan och dessutom fragmentarisk men hör ändå nära också genom faktiska fynd känner vi till sådana ihop med alla dessa huvuden, liksom Uppåkra- djurhuvuden, t.ex. ”draken” snidad i trä från draken. Vad gäller nacktofsens utformning det belgiska Schelde. De kan kanske också förefaller Uppåkradraken vara mest lik den sättas i samband med ”högsätesstolpar” av från Ralswiek. Manen markeras tydligt på Osebergtyp. Sådana djurhuvuden uppträder i drakarna från Uppåkra, Gorodi e och Hedeby, flera sammanhang i Osebergsgraven, på slädar, liksom också på Gotlandsdraken. Drakarna på sängen och som lösa skulpturer. Djur- från Slinkbacken, Hedeby, Gorodi e och huvuden med stora runda ögon, öppna käftar Gotland har alla någon sorts halsring. och stora tänder har säkerligen haft en En gjutform till ett mycket spektakulärt symbolisk betydelse och givit tydliga signaler drakhuvud finns bland de tidiga Svarta om ägarens makt och status till omvärlden. jordenfynden; det har kommit att användas Flera av dessa djurhuvuden har föreslagits som logotype för 1990-95 års stora Birkaut- vara vargar. Björn Ambrosiani har i flera sam- grävning. Det skall dock påpekas att föremålet, manhang framhållit att djurfigurer förestäl- trots att det ingår i Erik Sörlings katalog över lande örn, varg och galt skulle kunna vara Stolpes Svarta jordenfynd i Statens Historiska anspelningar på Uppsalakungarnas makt –
184 ANNE-SOFIE GRÄSLUND Fig. 4. Ristning på träkäpp från Bryggen, Bergen från Håkon Håkonsson regeringstid (1217-1263). Här ses skepp med djurhuvuden som stävprydnader liksom också skepp med vindflöjlar. På vindflöjlarnas kanter sitter fladdrande band. Efter Herteig 1969. han utgår då från att örnen och möjligen Påtagligt är här det öppna gapet med stora också vargen är en symbol för Oden och att tänder och de runda ögonen. Huvudet har Oden enligt Snorre är stamfader för Uppsala- suttit fästat på något, kanske en stav. Graven kungarna; galten skulle då representera Frö var en brandgrav, den begravda var en gammal (Ambrosiani 1983:26 med anf. litt., 1996:54 kvinna och hennes smyckeutrustning daterar f.). Att avbildningarna i många fall visar rov- graven till 900-talet. I Birkagraven Bj 523, en djurshuvuden förefaller klart. Enligt min kammargrav med en kvinna som även hon mening är det dock lika troligt att man avsåg genom smyckeutrustningen kan dateras till att avbilda fabeldjuret draken. 900-talet, ingick bland gravgodset bl.a. ett Jag har i ett tidigare arbete behandlat några bronskärl, delvis fyllt med gräs och inlindat i expressiva djurhuvuden från kvinnogravar i ett stycke linnetyg (Arbman 1943:157 ff.). I Valsgärde och Birka och antytt möjligheten kärlet påträffades en träskål och en träbägare att dessa kvinnor haft en funktion i kulten men också ett unikt litet drakhuvud av trä, (Gräslund 1999:95 ff.), analogt med vad man 5,3 cm långt (Arbman 1940: Taf. 214:3). föreslagit när det gäller kvinnan/kvinnorna i Precis som Uppåkradraken och dess likar är Oseberg (Ingstad 1992:224 ff.). En liten det platt men dubbelsidigt och har sannolikt plastisk djurhuvudskulptur från Valsgärde- varit fäst på något föremål. graven 85, skuren i ben eller horn och med Från Hedeby finns exempel på prylar och ögon av utstående runda karneolskivor, har nålar av ben som avslutas upptill med drak- sina bästa motsvarigheter i Osebergsfyndet. huvuden (Elsner 1992:102). Två redan nämnda
DRAKAR I UPPÅKRA 185 gotländska föremål, sannolikt nålar, har Dateringen är problematisk om man accep- liknande djurhuvuden men med kraftigt terar stilbestämningen till Ringerikestil, efter- krumböjd hals, de härrör från Sjonhem i som den i stort sett tillhör 1000-talets första Sojvide resp. Krasse i Guldrupe (Thunmark- hälft, och drakarna från Birka, Hedeby, Rals- Nylén 1998:Taf. 288: 2-3). Liksom från wiek och Gorodi e bör dateras till 900-talet Hedeby finns i Birkamaterialet exempel på – här får man då tänka sig slutet av det benverktyg upptill avslutade av ett djur- århundradet. (drak?-)huvud. Ett litet benhuvud från brand- Ifråga om funktionen så har man för exem- graven Bj 308 bör särskilt nämnas, eftersom plaret från Birkas hamnområde föreslagit att det har tydligt utskurna tänder och en de skulle varit fästa på gavelspetsen till ett bronsring i munnen (Arbman 1940: Taf. 154, litet husformat relikskrin (Kyhlberg 1973:173 2). Fynden i den graven medger ingen köns- f. och där angiven litt.). Kyhlberg hänvisar bestämning, men de ger en viss idé om också till Skogbonaden, där såväl kyrkan som begravningsritualen: i brandlagrets mitt stod klockstapeln är försedda med ”drakhuvuden” ett lerkärl med brända ben blandade med vid gavelspetsarna. Skogbonaden är numera äggskal (Arbman 1943:90). Det lilla djur- 14C-daterad till senare hälften av 1200-talet huvudet låg bland benen i kärlet. Överst låg (Franzén & Nockert 1992:101). Att drak- en torshammarring. I brandlagret påträffades huvuden mycket väl kan förekomma i rent bl.a. nitar och spikar, beslagsfragment av brons kristna miljöer visas för övrigt av de norska och järn samt numera förkomna remände- stavkyrkorna, t.ex. Lom och Borgund. Bayeux- beslag och knivslidebeslag men också en tapetens inledande scen framställer den kristne slaggbit och hasselnötter, båda dessa kategorier engelske kungen Edvard Bekännaren sittande kan liksom äggskalen i urnan sättas i samband på sin tronstol, prydd med djurhuvuden (Rud med transformationen från liv till död och 1996:38 f.). Ett konkret exempel på något med uppståndelse. liknande Edvards tron om än betydligt enklare Vad gäller utbredningsbilden för Uppåkra- är den s.k. biskopsstolen från Suntak, Väster- draken och dess likar är det påtagligt att de götland. Också det sena 1100-talets och 1200- hittills kända exemplaren har en nära an- talets biskopar i Sverige avbildas ofta på sitt knytning till Östersjön och dess maktcentra/ sigill sittande på en stol med djurhuvuden, så handelsplatser: Uppåkra, Hedeby, Ralswiek, t.ex. år 1191 ärkebiskop Peter i Uppsala, på Birka, Gotland och Novgorod. Draken från 1220-talet biskop Bengt i Skara, år 1244 Slinkbacken skiljer ut sig genom att fynd- ärkebiskop Jarler i Uppsala och år 1270 biskop platsen inte är direkt knuten till handel, den Erik i Skara (Hildebrand 1862-67, andra är också det enda fyndet i anslutning till en serien, pl. 1-3). Under medeltiden uppfattades grav, men den kan förmodligen ses som ytter- uppenbarligen draken inte enbart som ond, ligare ett argument för betydelsen av Söderby- utan också som en välvillig, skyddande makt. området under yngre järnålder (Gräslund I sitt arbete om den romanska konstens 1992b:186; Wexell 1997; Lamm, Hydman ikonografi och symbolinnehåll poängterar Lise & Axboe 2000). Söderby i Danmarks socken Gotfredsen ormens/drakens ambivalenta skall naturligtvis ses i ljuset av Gamla Uppsala innebörd. I rent bibliska scener är det oftast och Uppsalaregionen, varför Slinkbackendra- ingen tvekan om att ormen/draken sym- ken ändå passar in i den allmänna bilden. boliserar det onda, medan den i andra samman-
186 ANNE-SOFIE GRÄSLUND eller de många exemplen på sannolikt apo- tropeiska drakar på takkrön, kronstänger och hisskonsoler till dopfuntslock i den romanska träornamentiken (Karlsson 1976:114 ff.). Beträffande funktionen hos Uppåkra- draken och dess likar finns som nämnts förslaget att de skulle härröra från taknocken på ett husformigt relikskrin. Ett annan tanke vore, analogt med bronsnålen från Hedeby, att de utgjort nålhuvuden, även om fastsätt- ningen på själva nålen ter sig besvärlig eftersom inte något av de här redovisade exemplaren har ordentlig holk eller tånge. Men oavsett vilken praktisk funktion dessa drakhuvuden har haft torde den symboliska innebörden ha varit väl så viktig. Deras förekomst i makt- centra runt Östersjön liksom deras sällsynthet Fig. 5. Sigill för biskop Erik i Skara 1270. Biskopen antyder att de ingalunda bör uppfattas som sitter i en stol med drakhuvuden. Efter Hildebrand var mans egendom. 1862-67. hang kan kombineras med och t.o.m. utgöra en del av livets träd och därmed vara god Referenser (Gotfredsen 1988:111 ff.). I några fall ställs Ambrosiani, B. 1983. Helmets, crowns and warriors’ två ormar mot varandra och då är den ena dress – from the Roman emperors to the chief- (vanligtvis större) god, den andra ond. Hon tains of Uppland. Lamm, J.P. &. Nordström, refererar ett uttalande av Isidorus av Sevilla, H.Å (red.), Vendel Period Studies. Transactions en kyrkofader (ca 560-636) med stor betydelse of the Boat-grave symposium in Stockholm, February 2-3, 1981. Stockholm, 11-16. för den medeltida bildvärlden, att Kristus är - 1996. Djursymboler. Ambrosiani, B. & Eriksson, den nya ormen som övervinner den gamla B.G. (red.), Birka Vikingastaden, volym 5. (1988:118 not 5). Detta har Brita Malmer tagit Stockholm, 51-57. fasta på i sin tolkning av mittfältet på några Arbman, H. 1940-1943. Birka I. Die Gräber, nordiska 1020-talsmynt (Knut och Harde- Tafeln (1940), Text (1943). Stockholm. knut), där en större orm gapar över en mindre Bernström, J. 1958. Drake. KLMN 3. Malmö, 267-270. (Brita Malmer, föreläsning i Roskilde 2003- Capelle, T. Drache. Archäologisches. Reallexikon 02-05). På de äldsta nordiska mynten däremot der Germanischen Altertumskunde 6, 136-137. står ormen mot en hjort och där symboliserar Christiansson, H. 1995. Den onda ormen: Run- ormen djävulen (Malmer 2002:182). stensornamentikens kristna budskap. Ett Att draken under medeltiden i Sverige tolkningsförsök. Tor 27:2, 449-457. kunde uppfattas som en god och vaksam Elsner, H. 1992. Wikinger Museum Haithabu: Et portraet av en tidlig by. Neumünster. väktare framgår t.ex. av den lilla plastiska Franzén, A.M. & Nockert, M. 1992. Bonaderna järndrake som är anbragt på nyckelhålsskylten från Skog och Överhogdal och andra medeltida till kyrkporten i Sala (Karlsson 1988:245, 254) väggbeklädnader. Stockholm.
DRAKAR I UPPÅKRA 187 Gotfredsen, L. 1988. Troens billeder. København. - 1988. Medieval Iron Work in Sweden I-II. Gräslund, A-S. 1991. Runstenar - om ornamentik Stockholm. och datering. Tor 23, 113-140 Kyhlberg, O. 1973. Brons, guld, silver exkl mynt - 1992a. Runstenar – om ornamentik och datering och viktlod. Birka. Svarta Jordens hamnområde. II. Tor 24, 177-201 Arkeologisk undersökning 1970-1971. Ambro- - 1992b. Lokala bebyggelsecentra i Uppland – siani, B., Arrhenius, B., Danielsson, K., runstenar och åkerjord. Økonomiske og politiske Kyhlberg, O. & Werner, G. Riksantikvarie- sentra i Norden ca 400-1000 e.Kr. Åkerseminaret, ämbetet, rapport C1 1973, 155-196 Hamar 1990. Universitetets Oldsaksamlings Lager, L. 2002. Den synliga tron. Runstenskors som en skrifter, ny rekke 13, 181-188. spegling av kristnandet i Sverige. Opia 31. Uppsala. - 1998. Ornamentiken som dateringsgrund för Lamm, J.P., Hydman, H. & Axboe, M. 2000. Upplands runstenar. Dybdahl, A. & Hagland, ”Århundradets brakteat” – kring fyndet av en J.R. (red.). Innskrifter og datering. Senter for unik tionde brakteat från Söderby i Danmarks middelalderstudier, skrifter 8. Trondheim, socken, Uppland. Fornvännen 94 (1999), 225- 73-91. 243. - 1999. Is there any evidence of powerful women Landnámabók. The Book of Settlements, Land- in Late Iron Age Svealand? von Freeden, U., námabók. Transl. with introduction and notes Koch, U. &. Wieczorek, A. (red.). Völker an by Pálsson, H. & Edwards, P. University of Nord- und Ostsee und die Franken. Akten des Manitoba, Icelandic Studies 1. Manitoba 1972. 48. Sachsensymposiums in Mannheim vom 7. Malmer, B. 2002. Karolingisk mission och bis 11. September 1997. Bonn, 91-98. nordiska mynt. Nordisk Numismatisk Unions Herteig, A. 1969. Kongers hav og handels sete. Oslo. Medlemsblad 9-10, 182, 191. Herrmann, J. under tryckning. Ralswiek auf Rügen. Nosov, E.N. 2001. Ein Herrschaftsgebiet entsteht. Die slawisch-wikingischen Siedlungen und deren Der Vorgeschichte der nördlichen Rus’ und Hinterland. Teil III. Lübstorf. Novgorods. Müller-Wille, M., Janin, V.L,. Hildebrand, B.E. 1862-1867. Svenska sigiller från Nosov, E.N. &. Rybina, E. A. (Hrsg.). medeltiden. I. Stockholm. Novgorod. Das mittelalterliche Zentrum und sein Hohler, E.B. 1968. Ormer, ikon. KLMN 13. Umland im Norden Russlands. Neumünster, Malmö, 4-8. 13-74. Holmquist Olausson, L. 2001. Birkas befäst- Rud, M. 1996. Bayeuxtapetet og slaget ved Hastings ningsverk – resultat från de senaste årens 1066. København. utgrävningar. Olausson, M. (red.). Birkas Roesdahl, E. & Wilson, D. M. (red) 1992. From Vi- krigare. Stockholm, 9-15. king to Crusader. Scandinavia and Europe 800- Ingstad, A. S. 1992. Oseberg-dronningen – hvem 1200. Nordic Council of Ministers, Copenhagen. var hun? Christensen, A. E., Ingstad, A. S. & Thrainsson, Th. 1994. Vid Urdarbrunnen. Om Myhre, B. (red.). Oseberg-dronningens grav: Urnesstilens ikonografi. CD-uppsats, insti- vår arkeologiske nasjonalskatt i nytt lys. Oslo, tutionen för arkeologi, Uppsala universitet. 224-257. Thunmark-Nylén, L. 1998. Die Wikingerzeit Karlsson, L. 1976. Romansk träornamentik i Gotlands II. Typentafeln. Stockholm. Sverige. Stockholm Studies in History of Art Wexell, A. 1997. Slinkbacken, ett gravfält från 27. Stockholm. yngre järnålder i Uppland. Åkerlund, A., Bergh, - 1983. Nordisk form. Om djurornamentik. S., Nordbladh, J. & Taffinder, J. (red.). Till Museum of National Antiquities, Stockholm, Gunborg. Arkeologiska samtal. Stockholm Studies 3. Stockholm. Archaeological Reports 33. Stockholm, 229-236.
188 ANNE-SOFIE GRÄSLUND Kungligt beslag? - ett huvud i Mammenstil - och ett huvud till
Birgitta Hårdh
Abstract
A royal mounting? - a head in Mammen style - and another head A small animal head of gilded silver has parallels among the end mountings of the famous Danish harness bows from Late Viking Age. More parallels are to be found in the bronse animals heads at the caskets from Kamien and Bamberg and at the belt mountings from the tomb in the Jelling church. Thus, the Uppåkra head belongs to a prestigeous group of ornaments with connections to royal power in the formation of Denmark in the 10th century. In 1998 a gilded bronze head was found. It is a predatory animal with long sharp teeth. In the mouth it holds a small gripping beast. Also for this head the best parallel are to be found at the harnes bows mountings. The motive with the big animal with a small gripping beast in the mounth is also known from the harness bows from Mammen.
Birgitta Hårdh. Institutionen för arkeologi och antikens historia. Lunds Universitet, Sandgatan 1, SE 223 50 Lund.
Redan under en av de allra första dagarna av goda paralleller som möjligt för att man över detektorsökning på Uppåkraboplatsen, i april huvud taget ska kunna utläsa något av fyndet. 1996, hittades ett förgyllt djurhuvud i silver, I detta fallet var det emellertid ingen tvekan U1031. Trots alla sensationer dagen bjöd på i om var jämförelsematerialet stod att finna. övrigt är det ingen överdrift att säga att detta Föremålet tillhör, som vi ska se, en exklusiv fynd framstår som exceptionellt. grupp av liknande konstprodukter och de flesta Det är fråga om ett litet föremål, 34x22x12 av dem har hittats i prestigefulla sammanhang. mm, tillverkat av silver med förgylld yta och format som ett djurhuvud. Nosen är spetsig, Paralleller till Uppåkrahuvudet ögonen ovala och välvda och öronen runda och upprättstående. Munnen gapar vitt. Nära paralleller till Uppåkrahuvudet men i Halsen är räfflad och avgränsad från huvudet större format utgörs av ändbeslag i form av med en pärlad list, som sannolikt imiterar djurhuvuden på selbågar. Elva sådana huvuden filigran. Utförandet är i hög grad plastiskt. är kända från Mammen på Jylland, Mølle- Baksidan är slät och lätt konkav. Mitt på mosegård och Søllested på Fyn och från baksidan är ett oregelbundet hål med brutna Elstrup på Als (Müller-Wille 1975, Figs. 1–6; kanter (Figs. 1-3). Detektorfynd saknar ju Graham-Campbell & Kidd 1980, Figs. 28, kontext och det är nödvändigt att hitta så 89; Graham-Campbell 1980:143; Näsman
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 189 1991, Figs. 1–2; Pedersen 1997, Figs. 12-15; Andersen 1999:6). Alla selbågbeslagen är mycket lika även om de skiljer sig åt i detaljer. Utmärkande är att de består av stora djur- huvuden som suttit i båda ändarna av selbågar, som också varit försedda med krönbeslag, genom vilka tömmarna löpt. Huvudena är gjutna i brons och förgyllda, alla lejonlika med upprättstående, rundade öron. Utform- ningen är starkt plastisk med detaljer i kraftig relief. Ögonen är stora, runda eller ovala. Fig. 1. U1031. Foto Bertil Almgren LUHM. 2:1. Huvudena från Søllested och särskilt från Møllemosegård visar särskilt tydliga likheter med vårt huvud. Djuren på båda dessa selbågar har ovala ögon och förhållandevis stora öron. Djuren på Mammenbågarna har runda ögon och relativt sett mindre öron. Gemensamt för samtliga är emellertid pärllister runt djurens halsar. Ett beslag i form av ett djurhuvud i förgylld kopparlegering från Brösarp i Skåne har också anknytning till gruppen 1). Det har förts en omfattande debatt om stil och datering på dessa selbågar. Somliga forskare har fört dem till Jellingstilen medan andra menar att de hör till Mammenstilen. Beträffande kronologin har första hälften, Fig. 2. U1031. Foto Bertil Almgren LUHM. 2:1. mitten eller andra hälften av 900-talet har föreslagits (Näsman 1991:234 med refs.). I SHM förvaras ett massivt bronshuvud, som bör nämnas i detta sammanhang. Det är kraftigt profilerat, har ovala ögon, upp- rättstående öron och en rundad nos. Ovan- sidan är förgylld. Horn Fuglesang upptar huvudet bland exempel på Mammenstilen och placerar det stilistiskt mellan Mammen- och Søllestedbeslagen. Tyvärr är fyndort och fyndomständigheter okända (Horn Fuglesang 1991:93, Fig. 27). Beslaget mäter 50x35x30 mm. Ändbeslagen från Søllested är t.ex. 75 och 76 mm långa och huvudena från Mammen Fig. 3. U1031. Fram- och baksida. Foto Bertil 77, 78 79 och 81 mm långa medan det be- Almgren LUHM. 1:1. varade ändbeslaget från Elstrup mäter 63 mm.
190 BIRGITTA HÅRDH Fig. 4. Beslag från graven under kyrkan i Jelling. Foto Kit Weiss, Nationalmuseet, Köpenhamn. L. 30 resp. 75 mm.
Beslaget från Brösarp är 8 cm långt (Strömberg Larsen 1984:93, Fig. 4). Hålet på baksidan av 1961 II:11). Beslaget i SHM är alltså klart Uppåkrahuvudet kan tyda på att det haft en mindre än sina danska motsvarigheter men liknande tapp som brutits bort. Haspar liknande större än den följande gruppen. dem från Tjele, men med enklare djurhuvuden En grupp mindre huvuden visar nära stili- är också kända från Birka (Arwidsson & stisk släktskap med selbågsbeslagen. De har Tornberg 1989, Abb. 23:2,3,4,5). suttit som beslag på skrin eller liknande. De I den välkända graven under kyrkan i mest välkända av dessa är de på skrinen från Jelling kommer två magnifika beslag i massivt Bamberg och Kamien. Båda skrinen har be- silver (Krogh 1983, Figs. 22, 23, 24; Vierck handlats i en utförlig artikel av Muhl, som hän- 1984, Fig. 198:3). Det ena är ett avlångt för båda till Mammenstilen (Muhl 1990:272, remändebeslag med två plastiska huvuden, 321; jfr Horn Fuglesang 1991:90 och Wilson ett i var ände. Det har varit fastsatt vid en rem 1995:127). De två skrinen är praktfullt orne- med en nit. Det andra beslaget har likaså varit rade med djurfigurer i relief på benplattor fastsatt med en nit. Det kan ha fungerat som och med bronsbeslag med plastiska djur- en remhållare, remmen skulle då ha löpt igenom huvuden, fåglar och däggdjur. Däggdjurshuvu- djurets vidöppna gap. Båda beslagen är gjorda dena på Bambergskrinet har slutna munnar av förgyllt silver och utgör i själva verket de och runda ögon medan djuren på Kamien- bästa parallellerna till Uppåkrahuvudet. Gemen- skrinet har vidöppna gap och ovala ögon. En samma drag är den höga reliefen, de ovala överensstämmelse är att djurhuvudena på båda ögonen, pärlade och räfflade lister liksom skrinen har rundade och upprättstående öron. räfflingen på halsarna. Även användningen I ett fynd från Tjele, Jylland, tolkat som kan ha varit densamma (Fig. 4). ett smedsfynd, med smidesverktyg och skrot- metall, finns ett par järnhaspar med avslutning Parallellernas fyndförhållanden i form av gjutna bronshuvuden. De kan ha tillhört ett skrin. Huvudena har stora likheter Gravfyndet från Søllested, Fyn gjordes 1861 med t.ex. Bambergskrinets bronsbeslag. Det och grävdes ut osakkunnigt vilket medfört att ena Tjelebeslaget har på undersidan en tapp, fyndomständigheterna är dåligt kända. Fyndet som kan ha tjänat till att låsa skrinet (Leth- består, förutom beslagen till de två selbågarna,
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 191 av bland annat dragkedjor, betsel och seldon, I depån ingår beslag till skrin, olika pressbleck, som kan tyda på att gravläggningen gjorts i en en patris av kopparlegering samt fragment av vagnsinfattning och att hästar ingått i graven. flera kärl av likaså av kopparlegering. Depån Vidare hör en sporre, skrin, ornerade beslag, tolkas som en metallhantverkares undan- ett bronsfat, en kopparspann, möjligen av gömda råmaterial (Näsman 1991:217 ff.). orientaliskt ursprung och ett vaxljus till grav- Sammansättningen av depån speglar, enligt utrustningen (Pedersen 1997). Gravgåvornas Näsman, tydligt välståndet på en dansk sammansättning och utförande tyder på att storgård vid mitten av 900-talet. Den ger ett föremålen var avsedda för tillfällen då en intryck av rikedomen och de vidsträckta ståndsmässig framtoning krävdes. Servisen europeiska förbindelserna hos de högsta sociala anger också festliga sammanhang (Pedersen skikten i Danmark, som kanske också stod i 1997:91). Vaxljuset knyter Søllestedgraven kontakt med det kungliga hovet i Jelling samman med en rad ståndsmässiga gravar från (Näsman 1991:252 f.). 900-talet, däribland Mammen- och Jelling- Bambergskrinet hörde åtminstone från 1743 gravarna (Pedersen 1997:89 f.). till Bambergs domskatt (Muhl 1990:243). Av Møllemosegårdfyndet gjordes redan 1826 tradition har man antagit att det är ett vid grustäkt i en gravhög. Fyndomständig- sydskandinaviskt arbete. Muhl är mycket heterna är bristfälligt kända och av den försiktig att ange något ursprungsområde. Han uppenbarligen praktfulla gravutrustningen är diskuterar olika möjligheter och kommer fram bara spridda delar bevarade. Graven tycks ha till slutsatsen att Bamberg och Kamienskrinen innehållit ett selbågspar varav endast några tillverkats i nära anslutning till varandra, av beslag, däribland ett ändbeslag i form av ett samma hand eller i samma verkstad även om huvud, finns kvar. Vidare finns rester av betsel de skiljer sig något åt i tid. Tillverkningen bör och kedjor medan en sköldbuckla och en dock ägt rum inom ett område präglat av dolk är försvunna. De sparsamma upp- vikingakultur (Muhl 1990:295). lysningarna talar vidare om människo- och Om Kamienskrinet nämns i en källa från hästben, som nu är försvunna medan rester av 1617 att det då ägdes av domen i Kamien. ett stort bronsfat finns bevarade. Möjligen har Hur och när det kommit dit är däremot okänt. ett vaxljus ingått också i denna gravens utrust- Muhl visar på de nära kontakter som funnits ning. Parallellerna med den närbelägna Sølle- mellan Skandinavien och det sydliga östersjö- stedgraven är påtagliga (Andersen 1999:5 ff.). området, vilket också ger talrika möjligheter Åtta förgyllda bronsbeslag från Elstrup, för att skrinet kan ha kommit till Kamien Als, bland dem ett ändbeslag i form av ett som vara, gåva, hemgift, byte eller med en plastiskt djurhuvud, har tillhört en selbåge. världslig eller andlig invandrare (Muhl 1990: Samlingen av beslag är ett lösfynd som ingått 328 f.). Som bekant existerar numera bara i en privatsamling. Den kan vara delar av en kopior av skrinet. Kring båda skrinen har det gravutrustning (Müller-Wille 1974:144 f.) under århundradenas lopp utvecklats en rik Mammenfyndet är en skrotmetalldepå som mytbildning och skrinen har tillskrivits en påträffades 1871. Den innehåller beslag till rad olika kungliga personer eller kyrkliga två selbågar, som emellertid hittats utan in- dignitärer som kejsarinnan Kunigunda, Gun- bördes sammanhang, monteringen, som man hild, Knut den Stores dotter, den heliga vanligen ser i litteraturen, är en rekonstruktion. Cordula eller biskop Otto von Bamberg (Muhl
192 BIRGITTA HÅRDH 1990:243 ff.; 296 ff.). Detta visar främst Stil och datering skrinens särställning under århundraden. Deras praktfulla utförande gör också att de Som redan framgått har det förts en långvarig ofta tolkats som diplomatiska gåvor (Muhl och omfattande debatt om till vilken stil dessa 1990 med refs.). föremål ska föras. Diskussionen är senast Tjelefyndet framkom 1850 vid träd- sammanfattad av Pedersen, som också fram- plantering. Det är en samling smedsverktyg, håller att förhållandet mellan de vikingatida hammare, tänger, små städ, filar, mejslar, stilarterna, deras innebörd och datering är dragjärn och en uppsättning viktlod. Dessutom föremål för fortsatt diskussion (1997:91 ff.). finns det föremål som av Munksgaard tolkats Huvudena i Mammendepån påminner, som smedens varulager. Bland dessa finns enligt Näsman, slående om dem, som påträffas bland annat skäror, en yxa, nitar, en nyckel i Jellingstilen, t.ex. på Jellingbägaren med runt samt beslag till en hjälm. De ovan nämnda öga och nosflik. Han framhåller att dessa djurhuvudförsedda hasparna har, liksom andra djurhuvudena är mer naturliga än de på skrindetaljer också tolkats som exempel på beslagen från Elstrup, Møllemosegård och smedens produkter (Munksgaard 1984:85 ff.). Søllested (Näsman 1991:224). Näsman menar Vid utgrävningar 1976-1979 i kyrkan i också att Mammen- och Elstrupbågarna Jelling framkom en timrad gravkammare, som stilistiskt sett är tidigare än de från Søllested uppenbarligen byggts samtidigt med den och Møllemosegård (Näsman 1991:234). äldsta träkyrkan på platsen. Kammaren, som Enligt Näsman visar huvudena på selbågarna mätte 4x2,5 meter innehöll skelettet av en från Mammen flera drag som är typiska för man. Bland benen hittades ca. 500 tunna Jellingstilen, medan han för Møllemosegård- guldtrådar, som sannolikt härrör från en dräkt och Søllestedbågarna till Mammenstilen samt två magnifika remändebeslag i förgyllt (Näsman 1991:234 ff.). silver (Krogh 1983, Figs. 22-24). Enligt Selbågarna från Søllested framhålls där- Kroghs tolkning byggdes den första kyrkan i emot av Graham-Campbell som exempel på Jelling av Harald Blåtand och mannen i graven ett lysande arbete i Jellingstil (Graham- skulle vara hans fader Gorm den gamle, som Campbell 1980:143) medan Horn Fuglesang överförts från sitt första gravläge i nordhögen vill föra Søllested- liksom Møllemosegård- i Jelling (Krogh 1983: 204 ff.). Staecker, som bågarna till Mammenstilen, som hon daterar nyligen granskat debatten kring Jelling- till andra halvan av 900-talet (Horn Fuglesang monumenten är tveksam till translationsteorin 1991:92, 103). Wilson menar att Søllested- och också, bl.a. av kronologiska skäl, till att bågarna uppenbarligen visar en överlappning den gravlagde i kyrkan skulle vara Gorm. Det mellan Jelling- och Mammenstilarna (Wilson kan istället vara någon medlem av den 1995:121). kungliga familjen, kanske Haralds bror Knud Muhl uppfattar Bamberg- liksom Kamien- (Staecker 2001 med refs.). Remändebeslagen skrinet som uttryck för utvecklad Mammen- från Jelling är, som ovan nämnts, de närmaste stil. Han menar att man kan spåra element parallellerna till Uppåkrahuvudet, som jag från Ringerikestil i ornamentiken på Kamien- känner till. skrinet, vilket borde betyda att det är något yngre än Bambergskrinet som han för till andra hälften av 900-talet medan Kamien-
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 193 skrinet dateras till sent 900-tal eller början av Ornamentikens innebörd 1000-talet. Dateringen av Bambergskrinet baserar Muhl på jämförelser med den stora Selbågsbeslagen visar som helhet en bildlig Jellingstenen (Muhl 1990:293, 321, 335). framställning av kända religiösa föreställningar Jansson diskuterar kronologin i den mel- samtidigt som influenser från kristendomen lersta och sena vikingatiden med utgångs- är märkbara (Schmidt-Lornsen 1986:302). punkt från nyare undersökningar, framför allt Mammenfyndets djurhuvudbeslag har samma dendrokronologiska dateringar av några av de grundmotiv som den stora Jellingstenen - ett centrala monumenten. De eponyma objekten stort lejonaktigt djur omslingrat av ormar, ett eller monumenten i Jelling- eller Mammenstil motiv som också återfinns i Ringerike- och tycks höra till en tämligen begränsad period, Urnesstil (Näsman 1991:225 med refs., jfr omkring ett tredjedels århundrade ungefär. Helgesson 1999). Samma motiv visar faktiskt Han frågar sig om det verkligen är rimligt att ett litet silverlejon från Uppåkra. Detta är indela föremål från ett så kort skede i olika sannolikt av västeuropeiskt ursprung och stilar så som Jelling- eller Mammenstil dateras till omkring 800. I detta fallet har (Jansson 1991:271 ff.). Hans slutledning blir motivet satts i samband med kristna före- att Jellingkungarna hade en mycket större ställningar (Helgesson 1999). Selbågsbeslagen repertoar av mönster och konststilar än vad från Mammen visar i övrigt en uppsättning som anges genom traditionell stilindelning. av figurer som anknyter till hedniska före- Perioden tycks ha varit en övergångstid, då ställningar som särskilt kan sättas i förbindelse element av skandinavisk djurornamentik utveck- med fruktbarhet och död, en kvinna med en lades i olika riktningar (Jansson 1991:276). växt, kanske en lök och ett odjur som slukar Uppåkrahuvudet har sina främsta paral- en människa, kanske en framställning av leller i selbågsbeslagen från Søllested och Ragnarök (Näsman 1991:235 ff., Schmidt- Maglemosegård, i Kamienskrinets beslag samt Lornsen 1991:261) beslagen från Jellinggraven. Om det finns På krönen av selbågsparet från Søllested någon tidsskillnad inom gruppen som helhet finns två stora djur, som ingår i en byggnad. bör det alltså höra hemma bland de yngre Mitt i denna finns ett fönster med två figurer, företrädarna. Efter genomgången av daterings- en man och en kvinna. De har av Schmidt- underlaget sammanfattar Pedersen att Sølle- Lornsen tolkats som avbildning av Odin och stedgraven, av selbågarna att döma anlagts Frigg medan Steinsland menar att det är en mellan 950 och 970, i samma tidsrum som avbildning av föreningen mellan en gud och gravläggningarna i nordhögen i Jelling och i en jättekvinna. Søllestedbeslaget skulle kunna Bjerringhøj i Mammen (Pedersen 1999:95). föreställa furstesätet som platsen för det heliga Uppåkrahuvudet bör alltså kunna placeras i bröllopet och motivets placering på selbågs- detta tidsrummet. (För diskussionen kring beslagen kan ange en rituell brudfärd (Schmidt- datering av vikingatidens stilar hänvisas till Lornsen 1986:298 f.; Näsman 1991:235 med Müller-Wille 2001). cit. litt.). Det ideologiska innehållet i bildvärlden på såväl Mammen- som Søllestedbeslagen kan ses som ett betonande av sambandet mellan gudomlig och världslig makt och därigenom
194 BIRGITTA HÅRDH en aktiv legitimering av furstesläkternas posi- Skrinet är av en form och typ som associeras tion som gudarnas representanter på jorden med det ottonska kejsarhovet och han ser det (Näsman 1991:2379). som ett uttryck för ottonskt inflytande på den danska hovkulturen. Detta gör det rimligt Kungliga beslag? att skrinet fungerat i något politiskt samman- hang (Vierck 1984:414 f.). Vierck visar vidare Djurhuvudena från Bamberg, Kamien, Jelling på den välkända kröningsbilden av Knut den och Tjele är mycket lika till utseende, orna- Store from New Minster, där kungens mantel mentik och utförande. De kan möjligtvis vara är försedd med remmar med beslag, och produkter från samma verkstad, Muhl upp- föreslår att Jellingbeslagen skulle kunna vara fattar åtminstone att detta kan var fallet med någon form av regalier (Vierck 1984:415 f.). skrinbeslagen (Muhl 1990:289). Eftersom de Gabriel beskriver praktbälten som kungliga huvudsakligen hittats inom danskt område ornat. Från ottonsk tid är t.ex. ett rött, menar Müller-Wille att denna verkstad kan guldstickat sidenbälte känt och som tillhörde ha samband med jellingdynastin (Müller-Wille riksklenoderna. Ändarna hade ändtungor av 1986:165 f.). guld formade som lejonhuvuden. Detta bälte Att selbågsbeslagen, praktskrinen och ingick i den dräktuppsättning som Otto I bar silverbeslagen från Jelling tillhört personer i vid kröningen och som anspelade på den samhällets översta skikt råder det ingen tve- gammaltestamentliga översteprästen och kan om. Andersen har för søllestedsgravens därmed underströk den kristne härskarens vidkommande talat om en ”drottningbegrav- anspråk på att vara” rex et sacerdos” (Gabriel ning” och menar att den gravlagda hör till 1989:225). samma familj som de gravlagda i båtkammar- Vierck gör här åtskillnad mellan föremål i graven i Hedeby och i Ladbyskeppet (Andersen Jelling- och i Mammenstil. Han framhåller 1985). Denna dynasti, ”Olafdynastin”, skulle att eftersom bara ett fåtal föremål är kända i i första delen av 900-talet ha haft inflytande Mammenstil och dessa dessutom är av exklusiv inte bara i Hedebyregionen utan också bl.a. karaktär, kan de representera en exklusiv över Fyn. Dateringarna av søllestedgraven, hovkonst i kontrast till den mer spridda som främst bygger på selbågsbeslagen, anger Jellingstilen, som då kan representera föremål dock att graven är för sen för detta samman- som tillhört bredare grupper av befolkningen hang och snarare ska associeras med Jelling (Vierck 1984:416). och andra praktfynd från andra halvan av 900-talet. Beslagen från Jelling har associerats med Uppåkrahuvudet, tidsställning och kung Gorm och även om detta inte kan bevisas tolkning tyder dock placeringen i kyrkan i Jelling på att den gravlagde haft nära förbindelser med Det lilla silverhuvudet från Uppåkra tillhör kungadynastin. Beslagen beskrivs av Gabriel alltså ett exklusivt sällskap. Dess paralleller som kungliga ädelmetallprodukter i hov- återfinns i de mest prestigefyllda samman- verkstadens stil (Gabriel 1989:227). Vierck hangen i det sena 900-talets Danmark i framhåller det nära sambandet mellan Jelling- praktfullt utrustade gravar varav en i kunglig beslagen och Bambergskrinets utsmyckning. miljö. Övriga paralleller finns på de båda
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 195 skrinen från Bamberg och Kamien, som också diplomatiska gåvor. Hur det än hamnat i associerats med kungliga eller kyrkliga ledare. Uppåkras jord, ska det ses i samband med Undersidan av Uppåkrahuvudet är, som verkstäder knutna till det kungliga hovet i nämnts skadad och ingen otvetydig tolkning Jelling och därmed också i samband med av dess funktion är möjlig. Storleken talar för konsolideringen av kungamakten i 900-talet i att det är ett skrinbeslag men remändebeslag det som skulle bli det danska riket. är likaså en möjlig tolkning. Frågan är naturligtvis hur huvudet kommit till Uppåkra Ett förgyllt bronshuvud eller om det rent av kan vara tillverkat där. Det fragmentariska tillståndet gör att det Det föremål, som går under beteckningen mycket väl kan vara fråga om metall för U9859 uppfattades när det påträffades som återvinning. Den geografiska tyngdpunkten förbryllande. Det föreföll vara ett djurhuvud för huvudets närmaste paralleller är Jylland med långa vassa hörntänder, men där något och Fyn, varför ett samband med centret i hänger ut framför munnen och till en början Jelling är ett rimligt antagande, vilket styrks närmast drog tankarna till mulen på en älg. av dateringen av gruppen som helhet. En möjlighet kunde också vara att föremålet Jellingdynastin har uppenbarligen haft var kraftigt skadat. Vid närmare påseende intressen i västra Skåne, staden Lund antas ju visade det sig emellertid vara betydligt mer vara grundlagd av Sven Tveskägg i sent 900- spännande, ”mulen” har ben och tassar. tal. I flera fall har spår av exklusivt hantverk i Det rör sig om ett djurhuvud av förgylld en stil som ofta setts som ett hovhantverk brons, 31 mm långt. Det är avbrutet vid under andra halvan av 900-talet kunnat knytas nackpartiet. Gapet är uppspärrat med små till en begränsad del av västra Skåne. En fyrkantiga tänder i över och underkäken på produktion av smycken i Hiddenseestil och båda sidorna och framtill. Det är försett med den något äldre Terslevstilen är belagd genom fyra långa vassa hörntänder som går omlott. fynd av gjutformar och patriser från Borgeby, Ögonen markeras av två framskjutande Lund, Uppåkra och Malmö i västra Skåne knoppar och nackpartiet är räfflat. Djuret (Capelle 1999; Svanberg 1998; 2000, Fig. håller något i munnen, som vid närmare 22) Jansson talar, angående några guldföremål påseende visade sig vara ett litet gripdjur. Större i denna stil om den konstkrets som utvecklats delen av djuret hänger framför gapet. Två kring den danske kungen Harald Blåtand och tassar tar spjärn mot det stora djurets överläpp. hans stormän (Jansson 1991:279) medan Innanför hörntänderna, symmetriskt på båda Vierck ser produktionen av skivfibulor i Terslev- sidor av huvudet, finns en höft och baktass av och Hiddenseestil i Norden som ett resultat det lilla djuret. Dess huvud är avbrutet. av en omfattande reception av kristet präglad Typiska gripdjursdrag är de kraftiga höfterna, kontinental hovkultur (Vierck 1984; om Terslev- de fyra tassarna med tydliga tår och att djuret och Hiddenseesmycken se vidare Eilbracht vridits kraftigt i midjepartiet, så att två ben 1999). De anger en exklusiv produktion, pekar uppåt och två nedåt (Figs. 5 - 8). sannolikt inom den kungliga intressesfären. Det tämligen långsträckta rovdjurshuvudet Silverhuvudet från Uppåkra har uppen- med långa hörntänder har flera vikingatida barligen ett samband med hovkonsten i Jelling motsvarigheter. De plastiska djuren på flöj- och med exklusiva föremål som regalier och larna, särskilt på den från Källunge, Gotland
196 BIRGITTA HÅRDH Fig. 5. U9859. Foto Bertil Almgren LUHM. 2:1. Fig. 6. U9859. Foto Bertil Almgren LUHM. 2:1.
Fig. 7. U9859. Detalj. Foto Bertil Almgren LUHM. Fig. 8. U9859 Detalj. Foto Bertil Almgren LUHM. 4:1. 4:1. har ett huvud som liknar Uppåkrahuvudet. spärrade gapet håller ..”ett typiskt gripdjur, Samma slags rovdjurshuvud finns också på en som vilar huvudet mot det stora djurets välkänd gjutform från Birka eller på djuret på nosspets och alltså ser åt samma håll som det stenen från S:t Paulskyrkogården, London eller stora djuret. Gripdjuret har ett tydligt djur- på runstenen från Tullstorp i Skåne (Wilson huvud med nos, gap och stora ögon. Det 1995, Figs. 115, 137, 138, 166). håller sig fast i det stor djurets läppar med Selbågskrönen från Søllested har beslag framtassarna, medan bakkroppen, som med med rovdjurshuvuden försedda med långa gumpen vilar mot det stora djurets underkäft vassa tänder. Här finns också en viss släktskap är tillbakavriden, och baktassarna griper om med uppåkrahuvudet. Motivet, ett rovdjur djurets egen hals. Fram- och bakkropp är som slukar ett annat djur, kan ge anvisning streckad” (Näsman 1991:222 f.). Mammen- om i vilket sammanhang vårt huvud hör beslagens motiv är alltså identiskt med hemma. Ändbeslagen på selbågarna från uppåkrahuvudets (Fig. 9). Mammen består av stora djurhuvuden, mest Selbågen från Elstrup har sannolikt också liknande björnar eller lejon, som i det upp- detta motiv. Vid näsborrarna och i det öppna
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 197 Fig. 9. Selbåge från Mammen. Efter Näsman 1999, Fig. 1. Utan skala. gapet finns delar av ett eller flera mindre ställning av tänder. De liknar påtagligt de mer djur...”Beiderseits der Nüstern ein von der naturalistiskt utformade tänderna på uppåkra- Manschette eingefasster Tierfuß mit drei djuret. Uppåkradjurets räfflade nackparti har Zehen. Maul mit eingerollter Zunge, an den också vissa likheter med Mammenhuvudena. Seiten Spiralhaken mit beinartigem Fortsatz” Nacken på uppåkradjuret är bruten i två nära (Müller-Wille 1975;147). nog symmetriskt halvmånformade brott. Det Uppåkrahuvudet är emellertid mindre än kan ha varit två upprättstående öron som hälften så stort som Mammenbeslaget, och brutits av, men detta är naturligtvis en hypotes har alltså inte hört till ett liknande ändbeslag. som inte kan bekräftas. Utformningen visar dessutom ett mycket De långa spetsiga rovdjurständerna har slankare och mer långsträckt huvud, kanske uppåkrahuvudet däremot gemensamt med snarare likt en varg än ett lejon. Djuren på djuren på selbågsbeslagen från Søllested och Mammenbågarna saknar långa huggtänder Møllemosegård. Dessa har också långa vassa men en räfflad bård, som löper längs djurets rovdjurständer och Møllemosegårdhuvudena hela gap är uppenbarligen en stiliserad fram- har också små fyrkantiga tänder innanför
198 BIRGITTA HÅRDH huggtänderna. Uppåkrahuvudets tydligt an- (Näsman 1991:228, Fig. 15). Här har flera givna mindre tänder saknas emellertid på tolkningsförslag framlagts med hednisk eller Søllestedhuvudena. Uppåkrahuvudet har små kristen bakgrund (Näsman 1991:237 med runda utstående knoppliknande ögon medan refs.). Också på Søllestedbågarna finns ett selbågarnas huvuden har runda eller ovala uppslukningsmotiv. Djuren på ryggbeslagen ögon, välvda men inte knoppliknande. Sølle- är i färd med att sluka ett ben, som på något steddjuren har, liksom andra djurhuvuden från sätt är sammanflätat med toppbeslagets djur. selbågar, stora runda nosar medan uppåkra- Kanske ska tolkningen av motivet med djurets nos, som ovan nämnts, är slankare. det lilla gripdjuret i det stora djurets gap sökas Utmärkande för alla djurhuvuden på sel- i de konststilar som beslagen representerar. bågarna är deras stora upprättstående öron. Mammenstilen skapades, enligt Horn-Fugle- Om sådana funnits i de avbrutna partierna på sang, i Danmark och bygger i lika mått på Uppåkrahuvudet är omöjligt att uttala sig om. inhemska element och på nya motiv och Materialet, förgylld brons, är gemensamt för stildrag utifrån. Hon ser ett orsaksmässigt selbågsbeslagen djurhuvuden och uppåkra- sammanhang mellan den danska skapelsen av huvudet. en ny typ av ornamentik och tankemönster Uppåkrahuvudet visar därmed så många från den västeuropeiska kristenheten. Den nya likheter med beslagen från Søllested och ornamentiken skapats för att fylla nya funk- Mammen att det är berättigat att sätta det i tioner med utsmyckning av kungens monu- samband med dessa. Vad uppåkrahuvudet ment och möjligen också hans kyrkobyggnad suttit på är däremot oklart. Med sin längd på (Horn Fuglesang 2001:164 ff.). Gripdjuret 31 mm är det mindre än hälften så stort som har uppfattas som en helt skandinavisk selbågarnas ändbeslag. Däremot är det betyd- skapelse, en skandinavisk innovation och, ligt större än huvudena på de djur som finns enligt Wilson, en lysande sådan (Wilson på bågarnas ryggbeslag. 1995:61; Wilson 2001:145). Enligt Wamers, Motivet med ett stort djur som håller ett däremot, uppkom gripdjursstilen omkring litet gripdjur i munnen är gemensamt för 800 genom inspiration från plastisk, karo- Mammen och Uppåkra. Överensstämmelsen lingisk konst (Wamers 1999:218). i framställningen är påtaglig. Det lilla djuret Gripdjursstilen tillhör den äldsta delen av vrider sig så kraftigt att det ena paret ben vikingatid medan Jelling - och Mammen- pekar uppåt och det andra nedåt i förhållande stilarna hänförs till yngre vikingatid. Vilka till kroppen. Det tar i båda fallen kraftigt dateringskriterier man än använder är det en spjärn med framtassarna mot det stora djurets tidsmässig diskrepans mellan rovdjuret och tänder. Kroppshållningen har stora likheter gripdjuret Müller-Wille 2001:244 ff.). Att de med t.ex. gripdjuren på Broabeslagen (jfr i några fall, som bland annat på Uppåkra- Wilson 1995:41, Bild 15E, F; Wilson 2001, beslaget, gjutits tillsammans är i sig värt att Fig 3c). Gripdjuret från Uppåkra har kraftiga uppmärksamma. höftpartier, som avsmalnar jämnt mot fötterna. Horn Fuglesang framhåller att det är värt De är släta medan kroppspartiet är räfflat. att reflektera över att under tiden för de Uppslukningsmotivet finns förövrigt också aggressiva vikingaräderna mot Västeuropa på selbågarna från Mammen i form av en dominerades djurmotiven med det lekfulla människa som slukas av ett drakliknande djur gripdjuret. Introduktionen av rovdjursmotivet
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 199 sammanfaller med, och kan vara en del av Noter införandet av en ny uppsättning idéer an- 1) gående religion och kungamakt (Horn Fugle- LUHM 12810. Ett hjärtligt tack till Bertil Helgesson, som gjort mig uppmärksam på beslaget. sang 2001:192). Wamers ser gripdjursstilen som ikonografiskt en något försenad variant av en kontinental, insulär och medelhavs- Referenser präglad tassilokalkstil. Dess ursprung finns alltså i den kristna sfären men Wamers antar Andersen H. H. 1985. Hedenske danske konge- graver og deres historiske baggrund. Kuml att det symboliska innehållet gått förlorat 1985. under 800-talet i Skandinavien och att motivet Andersen, H. 1999. En hjerteformet materie. Skalk snarast uppfattats som en anknytning till det 1999, Nr. 5. stora mäktiga imperiet i söder. Kanske motivet Arwidsson, G. & Tornberg, H. 1989. Kästen und med det stora rovdjuret som försöker sluka Schachteln. Birka II:3. Systematische Analysen det lilla gripdjuret speglar tidens omvälvande der Gräberfunde. Stockholm. Capelle, T. 1999. Zwei wikingische Modeln aus samhällsförändringar. Stora Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Fynden i cent- rum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Lund. Avslutning Eilbracht, H. 1999. Filigran- und Granulations- kunst im wikingischen Norden. Untersuchungen Det är väl värt att beakta att dessa två huvuden zum Transfer frühmittelalterlicher Gold- und kommit fram i Uppåkra. Deras närmaste Silberschmiedetechniken zwischen den Kontinent und Nordeuropa. Köln. paralleller förekommer i synnerligen prestige- Gabriel, I. 1989. Hof- und Sakralkultur sowie fyllda miljöer i 900-talets Danmark. Båda är Gebrauchs- und Handelsgut. Bericht der Römisch- fragmentariska och kan ha brutits loss från Germanischen Kommission, Bd 69, 1988. sitt sammanhang. Det går inte att förneka Graham-Campbell, J. 1980. The Viking World. möjligheten att båda är skrotmetall. De New York. högkvalitativa Mammenbeslagen stammar Graham-Campbell, J. & Kidd, D. 1980. The Vikings. London. från en skrotdepå, där kvaliteten på skrotet Helgesson, B. 1999. Helge - ett spår av en tidig talar för association till en stormansgård, vilket kristen mission i Uppåkra? Hårdh, B. (red.). styrks genom karaktären på graven i Bjerring- Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från høj (Näsman 1991:252). Näsman betonar Uppåkra. Lund. sambandet mellan lyxhantverk och stormän Horn Fuglesang, S. 1991. The axehead from (Näsman 1991:253). Vare sig det är fråga om Mammen and the Mammen style. Iversen, M. (ed.). Mammen. Grav, kunst og samfund i skrotmetall för återvinning eller om det är vikingetid. Århus. fråga om högkvalitativa föremål som gått - 2001. Animal ornament: the late Viking Period. sönder av en eller annan anledning visar de Müller-Wille, M. & Larsson, L. O. (Hrsg.). ändå på samband med de ledande skikten i Tiere - Menschen - Götter. Wikingerzeitliche det Danmark som konsolideras i sen vikinga- Kunststile und ihre neuzeitliche Rezeption. tid. Föremålen har därmed också ett direkt Göttingen. Jansson, I. 1991. År 970/971 och vikingatidens samband med de storpolitiska händelser som kronologi. Iversen, M. (ed.). Mammen. Grav, förknippas med platser som Uppåkra och kunst og samfund i vikingetid. Århus. Lund, kanske också Borgeby och Trelleborg. Krogh, K. 1983. The Royal Viking-Age Monuments at Jelling. Acta Archaeologica, Vol. 53. 1982.
200 BIRGITTA HÅRDH Leth-Larsen, B. 1984. Selected Objects from the arkeologisk resa tillägnad Hans Andersson, Stock of the Tjele Smith. Offa 41. Andrén, A., Ersgård, L. & Wienberg, J. (red.). Munksgaard, E. 1984. A Viking Age Smith, his Lund. Tools ad his Stock-in-trade. Offa 41. Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngeren Muhl, A. 1990. Der Bamberger und der Camminer Eisenzeit in Schonen. I, II. Lund. Schrein. Zwei im Mammenstil verzierte Svanberg, F. 1998. Exclusive Jewellery, Borgeby Prunkkästchen der Wikingerzeit. Offa, Bd 47. and western Scania c. 950-1050. Fornvännen Müller-Wille, M. 1975. Das Krummsiel von 1998/2. Elstrup (Alsen). Acta Archaeologica, Vol 45, - 2000. Skåne och Själland 800-1050. Svanberg, 1974. F. & Söderberg, B. (red.). Porten till Skåne. Lödde- - 1986. Bild und Bildträger. Beispiele im Borre köpinge under järnålder och medeltid. Lund und Jellingestil. Roth, H. (Hrsg.). Zum Problem Vierck, H. 1984. Mittel- und westeuropäische der Deutung frühmittelalterlicher Bildinhalte. Einwirkungen auf die Sachkultur von Haithabu/ Sigmaringen. Schleswig. Jankuhn, H. & Schietzel, K. & - 2001. Tierstile des 8.-12. Jahrhunderts im Reichstein, H. (Hrsg.). Archäologische und natur- Norden Europas. Dendrochronologie und wissenschaftliche Untersuchungen an ländlichen kunsthistorische Einordning. Tiere - Menschen und frühstädtischen Siedlungen im deutschen - Götter. Wikingerzeitliche Kunststile und ihre Küstengebiet vom 5. Jahrhundert v. Chr. bis zum neuzeitliche Rezeption. Müller-Wille, M. & 11. Jahrhundert n. Chr., Bd. 2. Bonn. Larsson, L. O. (Hrsg.). Göttingen. Wamers, E. 1999. Zwischen Salzburg und Ose- Näsman, U. 1991. Mammen 1871. Ett vikingatida berg. Zu Ursprung und Ikonographie des depåfynd. Iversen, M. (ed.). Mammen. Grav, nordischen Greiftierstils. v. Freeden, U. & kunst og samfund i vikingetid. Århus. Koch, U. & Wieczorek, A. (Hrsg.). Völker an Pedersen, A. 1997. Søllested - nye oplysninger om Nord- und Ostsee und die Franken, Bonn. et velkendt fund. Aarbøger 1996. Wilson, D. M. 1995. Vikingatidens konst. Schmidt-Lornsen, J. 1991. Zur Bildwelt des Mähner- Signumns svenska konsthistoria. Lund. stuhlpaares aus Mammen. Iversen, M. (ed.). - 2001. The earliest animal styles of the Viking Mammen. Grav, kunst og samfund i vikingetid. Period. Müller-Wille, M. & Larsson, L. O. Århus. (Hrsg.). Tiere - Menschen - Götter. Wikinger- Staecker, J. 2001. Monumenten i Jelling - myter zeitliche Kunststile und ihre neuzeitliche Rezep- och realiteter. Från stad till land. En medeltids- tion. Göttingen.
KUNGLIGT BESLAG? – ETT HUVUD I MAMMENSTIL – OCH ETT HUVUD TILL 201
Vikingetidige korsemaljefibler fra Uppåkra
Jens Ulriksen
Abstract
Viking Age enamelled cross brooches from Uppåkra Among the roughly 12,000 metal objects found in the fields of Uppåkra there is a small number of enamelled brooches from the Viking Age. There are two different Carolingian-Ottonian types, and there is an Irish mounting which was furnished with a needle after arriving in Scandinavia. In Scania and Denmark the brooches belong to an exclusive group of imported ornaments from the 9th–11th centuries, and with their decoration they serve as a point of departure for a discussion of Christian symbols and the presence of Christianity in Scandinavian Viking Age.
Jens Ulriksen, Roskilde Museum, Skt. Ols Gade 15, DK-4000 Roskilde, Denmark.
Indtil udgangen af 2001 er der ved hjælp af og Holland med Rhinen-Nedre Main og metaldetektor blevet opsamlet henved 12.000 Mosel som grænse mod syd og sydvest, mens metalgenstande på markerne ved Uppåkra. Elben og Saale udgør grænsen mod nord og Variationen i typer og datering er stor (Hårdh øst. Der er grund til at formode, at de også er 1999), og selvom hovedparten af fundene fremstillet indenfor dette område, hvor de har paralleller andre steder i Skandinavien, er kendes i forskellige varianter fra slutningen af der en portion af genstande, der tenderer det det 8. årh. til det 11. årh. ekstraordinære. Blandt de mere specielle fund De karolingisk-ottonske korsemaljefibler er fire korsemaljefibler, der under ét kan omfatter dels flade eksemplarer i grube- og beskrives som et skiveformet støbt underlag celleemalje, der af Egon Wamers er blevet af bronze med et ligearmet korsmotiv i indlagt inddelt i syv typer (Wamers 1994), dels celle- eller grubeemalje som dominerende plateauopbyggede grubeemaljefibler, der dekoration. Tre af Uppåkrasmykkerne hører ligeledes kan opdeles i flere typer. Sidstnævnte til gruppen af karolingisk-ottonske skivefibler er uinteressante i nærværende forbindelse; der (Frick 1992/93; Wamers 1994), mens den fjerde kendes nemlig ingen fra Uppåkra. Det er til er af irsk-skandinavisk type (Ulriksen i tryk C). gengæld tilfældet for et eksemplar af Wamers Type 2 og to eksemplarer af Wamers Type 5. Karolingisk-ottonske korsemaljefibler Wamers Type 2 defineres som en celle- emalje på en flad skive- eller cirkulært kasse- De karolingisk-ottonske korsemaljefibler har formet bagplade af støbt bronze på mellem deres primære udbredelsesområde i Tyskland 11,5 til 23 mm i diameter. Det ligearmede
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 203 kors er bredest ved enderne og har rundede eller peltaformede korsarmskiler samt glat eller kærvskåret rand (Wamers 1994:52f). Stykket fra Uppåkra (Fig. 1) er 17 mm i diameter, 3 mm tykt og har glat rand. Dekorationen er udført i hvidlig celleemalje omkring fire Fig. 1. Korsemaljefibel af Wamers Type 2 (inv.nr. peltaformede blikstykker, der angiver et U923). ligearmet kors.1 Type 2 dateres af Egon Wamers til tiden omkring år 800 og første del af 800-tallet (Wamers 1994:53 ff.), mens Hans-Jörg Frick angiver anden halvdel af 9. årh. og 10. årh. som datering (Frick 1992/ 93:261 ff.). Type 2 er overvejende fundet ved Den mellemste Rhin, Nedre Main og Mosel (Wamers 1994, Abb. 31). I nordvest er der Fig. 2. Korsemaljefibel af Wamers Type 5 (inv.nr. gjort to fund i Friesland, og fra Danmark U11135). kendes to smykker, som er fundet i Kirke Hyllinge (Ulriksen 2000). (Se Fig. 4.) Wamers Type 5 defineres som en grube- emalje i en flad skiveformet bagplade af støbt bronze på mellem 17 og 24 mm i diameter. Det ligearmede kors, hvis arme er bredest ved enderne, har peltaformede korsarmskiler (Wamers 1994:63 f.). Det ene eksemplar fra Fig. 3. Korsemaljefibel af Wamers Type 5 (inv.nr. Uppåkra (Fig. 2) er 20 mm i diameter, og U6243.). fremstillet på en usædvanlig tynd – 0,5 mm – støbt bagplade af bronze med hvid grube- irske kyster omkring år 800, var disse beslag emalje.2 Det andet eksemplar (Fig. 3) er 21 blandt plyndringsgodset, som kom med hjem. mm i diameter og 1 mm tykt med hvidlig ’Hjem’ var især Vestnorge, hvor disse såkaldte grubeemalje.3 Type 5 henføres til anden insulære beslag kendes fra ganske mange halvdel af 9. årh., fortsættende ind i 10. årh. gravfund fra 9. årh. (Wamers 1985). Det er (Wamers 1994:64), og har nogenlunde samme imidlertid karakteristisk, at de sekundært er geografiske udbredelse som Type 2. blevet forsynet med nåleanordning, så de fik en ny anvendelse som fibel. De korsprydede irske emaljearbejder er altså først blevet til Korsemaljefibler af irsk-skandinavisk fibler i Skandinavien. type Uppåkrafiblen er 32 mm i diameter og 2 mm tyk, og fremstillet af en støbt, let hvælvet, Beslag af bronze med forgyldning eller indlagt bronzeskive med et ligearmet kors i celle- glas, halvædelsten og emalje er et kendetegn emalje.5 Korsarmene er forbundet med det for irsk kristent kunsthåndværk i 8.-9. årh.4, kvadratiske centrum med tynde strenge, alt og da vikingerne begyndte at hjemsøge de udført i sort/hvid tern med en rød bort på
204 JENS ULRIKSEN Fig. 4. Udbredelse af Wamers Type 2 ( ) og 5 ( ) i Skåne og Danmark.
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 205 bebyggelser, suppleret af omtrent 20 gravfund, hvor ikke mindst sidstnævnte har været af stor betydning for kronologien (Frick 1992/ 93, Abb. 2). For gravfundenes vedkommende gælder, at i de tilfælde hvor kønnet har kunnet bestemmes, er der hovedsagelig tale om personer af hunkøn, som aldersmæssigt Fig. 5. Irisk emaljebeslag, U260. Foto B. Almgren, dækker hele spektret fra infans til senil (Frick LUHM. Beslagets diamer 32 mm. 1992/93, Tab. 3). Bebyggelsesfundene dækker over en stor variation af lokaliteter fra byer blåsort baggrund. Desuden er der i hver kors- over handels- og markedspladser, borganlæg armskile et skråtstillet ’T’ i gul emalje (Fig. 5). til mere ordinære agrare lokaliteter som f.eks. Dateringen af de irsk-skandinaviske kors- de frisiske terper. emaljefibler er vanskelig ud fra de dansk-skånske I Skåne og Danmark er korsemaljefibler af fund, ikke mindst set i lyset af, at der oprindelig karolingisk-ottonske og irsk-skandinaviske er tale om beslag, der kan have en vis egenalder, typer endnu en sjælden foreteelse med 26 inden de er blevet afmonteret fra deres tiltænkte eksemplarer. Hvis man ser nærmere på hvilken placering og hjemtaget til Skandinavien. slags lokaliteter, der omfatter vikingetidige Uppåkrafiblens karakteristiske korsform korsemaljefibler, er der nogle tendenser, som genfindes på en dyrehovedformet remende fra bør bemærkes. (Se Fig. 7). 9. årh., fremstillet af bronze med indlægninger De steder, hvor der er gennemført syste- af glas og emalje, og fundet i County Antrim, matiske, gentagne detektorundersøgelser og/ Irland (Young 1989, Fig. 55). Et stykke, der eller arkæologiske udgravninger, viser det sig er beslægtet med Uppåkrafiblen, kendes fra generelt at være pladser, som rummer et Tårland i Rogaland, Norge (Arne 1911, Fig. righoldigt fundmateriale, hvad vikingetidens 125; Wamers 1985, kat.nr. 102). metalgenstande angår. I særklasse er Tissø- Udover nærværende fibel er der flere frag- komplekset i Vestsjælland, der dels er karak- menter af emaljerede genstande af irsk op- teriseret af et gårdanlæg med ekstraordinært rindelse blandt Uppåkrafundene, som dog så store huse og værkstedsområde, dels er særdeles fragmenterede, at deres oprindelige form og rig på detektorfund (Jørgensen 1998)6. Det dekoration kun vanskeligt kan bedømmes. I samme kan siges om Uppåkra, der dog endnu Danmark er der fundet korsemaljefibler af ikke er udgravet på en måde, der tillader irsk-skandinavisk type på anløbspladsen Vester konklusioner vedrørende pladsens struktur. Egesborg 10 km syd for Næstved (Ulriksen i Stentinget i Nordjylland kommer ikke kvanti- tryk A) og i Sebbersund ved Limfjorden tativt op på siden af de to nævnte lokaliteter, (Christensen & Johansen 1992). (Se Fig. 6.) men kvalitativt er fundmaterialet på næsten samme niveau (Nilsson 1992). Løsfundene Korsemaljefiblernes udbredelse har bl.a. givet anledning til, at Stentinget i nogle sammenhænge bliver kaldt en ’indlands I Europa kendes de karolingisk-ottonske handelsplads’, men det er endnu for tidligt at korsemaljefibler i mere end 200 eksemplarer, konkludere noget sådant. De foreløbige hyppigst som løsfund, dernæst fundet i udgravninger har påvist en del af et langhus
206 JENS ULRIKSEN Fig. 6. Udbredelse af irsk-skandinavisk type i Skåne og Danmark.
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 207 Fig. 7. Lokaliteter med korsemaljefibler fra vikingetid. 1) Dalgård Syd, 2) Ejstrup, 3) Gammel Hviding, 4) Gershøj, 5) Gjøl Mark, 6) Horsebækvej, 7) Kirke Hyllinge, 8) Ladby-Gammeltofte, 9) Lindholm Høje Vest, 10) Roskilde, 11) Sebbersund, 12) Stentinget, 13) Sønderø, 14) Tissø- komplekset, 15) Uppåkra, 16) Vester Egesborg.
208 JENS ULRIKSEN fra yngre germansk jernalder, 13 grubehuse liter, der er vanskeligere at bedømme. Prøve- fra vikingetid samt hegn, men pladsens gravninger af Dalgård Syd i Vestjylland har karakter kan endnu ikke bedømmes. En anden endnu ikke blotlagt strukturer fra en bebyg- lokalitet med genstande af høj kvalitet er Vester gelse fra den relevante periode, og mængden Egesborg i det sydlige Sjælland, der sammen af detektorfund er meget beskeden og uden med Sebbersund, Sønderø, Gershøj og Gjøl højkvalitetsgenstande. Det samme gælder for Mark udgør gruppen af kystnære pladser med Ladby-Gammeltofte på Fyn, hvor der er gjort korsemaljesmykker (Ulriksen i tryk A). Gam- detektorfund 7-800 m fra stranden, men mel Hviding er ikke direkte kystnær7, men har hvilken bebyggelsestype der er tale om, kan en lokalisering, der minder stærkt om de fri- ikke afgøres på det foreliggende grundlag. siske langwurt-bebyggelser, som er knyttet til Skibsgraven, der ligger nærmere kysten, og handel og håndværk (Brandt 1977 og 1985). Ladby-Gammeltofte behøver ikke nødven- Gammel Hviding er en gård, der gennem digvis at have noget direkte med hinanden at flere generationer har ligget på en landtunge gøre, og det vil indtil videre være halsløs gerning på marskkanten. Udgraveren har foreslået, at at overføre den gravlagtes stormandsstatus på gårdens beboere, udover landbruget, har beskæf- en detektorlokalitet en halv kilometer væk8. tiget sig med handel, og derved nydt godt af de livlige forbindelser, der har været over Betydning Nordsøen i perioden (Jensen 1987 og 1990). I Kirke Hyllinge på Sjælland er der fundet I Europa syd for Skandinavien ses korsemalje- fire korsemaljefibler på en særegen lokalitet, fiblerne i sammenhæng med den dragtskik, der omfatter en mindre gård og 16 grubehuse, der, sammen med kristendommen, trængte der ligger meget spredt indenfor et område på nordpå i det nuværende Tyskland i 7.-8. årh. 500 x 600 m, bundet sammen af talrige (Frick 1992/93, 348f). Den flere århundreder detektorfundne metalsager fra 6.-12. årh. lange tradition for en dragtmode med flere (Ulriksen 1999 og i tryk B). tilhørende fibler afløstes efterhånden af en Hvad angår 1000-tallets bydannelser i klædedragt med kun enkelt fibel, der for Norden må de nødvendigvis kategoriseres som kvindens vedkommende sad midt på brystet, specielle, al den stund at der er tale om mens den for mandsdragtens vedkommende nyskabelser uden rod i vikingetidens kærne- holdt kappen sammen ved højre skulder. I det opbyggede handelspladser. Til denne gruppe karolingisk-ottonske rige havde korsemalje- hører naturligvis Roskilde, hvor en korsemalje- fiblerne en nordlig udbredelsesgrænse langs fibel af Wamers Type 3 er blevet fundet i Elben. I området mellem Elben og Danevirke Algade 26. Fiblen skal imidlertid dateres til kendes ingen fibler af denne type, bortset fra 9.-10. årh., så hvis ikke der er tale om en i Ditmarsken og Hedeby med opland. Det er ’antikvitet’, der er blevet tabt eller nedlagt i nærliggende at kæde denne omstændighed 1000-tallet, kan fiblen og byen ikke sammen- sammen med det faktum, at Karl den Store kædes. Og hvad der fandtes på stedet forud standsede sit nordgående ’korstog’ ved Elben for bydannelsen, er endnu spekulationer. i 804, hvor sachserne blev endeligt slået, Ovennævnte lokaliteter er generelt rige på tvangskristnede og i nogen udstrækning endog fund, og kan i de fleste tilfælde knyttes til eksileret til områder længere sydpå, tilpas fjernt samfundseliten. Hertil kommer nogle loka- fra Jylland, hvorfra sachserne adskillige gange
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 209 havde fået hjælp mod frankerne. En del af britiske Øer, såvel som fra Kontinentet, er området, det østlige Holsten, blev overladt til åbenbar. De relativt mange vestnorske grav- de hedenske wagrier, der var af den slaviske fund fra 9. årh. med omarbejdede insulære obodriterstamme. Den anden halvdel, det vil beslag kan næppe tages som udtryk for vene- sige det vestlige Holsten, blev et grænseland ration for den kristne tro (Wamers 1998). mellem Danmark og Frankerriget, hvor begge Fortolkninger af symbolikken i f.eks. parter søgte at gøre deres indflydelse gældende. smykkeudstyret fra 6. til 11. årh. kan føre Den danske kong Godfred voldomkransede vidt. De zoomorfe fibler fra 6.-8. årh. vil i Hedeby og forstærkede Danevirke, mens fran- nogen grad kunne sættes i forbindelse med kerne opførte borgen Esesfeld ved Stør, en biflod asetroen (Hedeager 1999), og deres forsvinden til Elben. Det er fristende at se fundene af kors- i løbet af 700-årene kunne måske ses som emaljefiblerne fra Ditmarsken som et resultat udtryk for et samfund, der er under forandring af påvirkningen fra det kristne støttepunkt. og massiv påvirkning fra det kristne og stadigt At opfatte de dansk-skånske korsemalje- stærkere Frankerrige. Erkendelsen af kristne fibler som udtryk for lignende forhold ligger symboler på vikingetidens skandinaviske vel lige for. Fra flere sider er der argumenteret genstande kan ikke afvises. Men det kan afgjort for en tydelig kristen indflydelse på de skandi- diskuteres, hvilken betydning de har haft for naviske vikingetidssamfund både i 800- og den nordiske befolkning. 900-tallet (f.eks. Wamers 1997). Bevisførelsen Ligearmede kors er almindeligt forekom- har været kristne symboler som paradistræet, mende dele af udsmykningen på genstande ørnen, duen og korset på nordisk fremstillede fra 7. og 10. årh., og symbolet kan ikke, med genstande, ligesom importstykker med kristen en historie, der strækker sig tilbage til bronze- symbolik er blevet foreslået som tegn på alderen, alene tages til indtægt for kristen egentlig missionsvirksomhed i Norden (f.eks. ideologi. Skiveformede fortinnede bronzefibler Helgesson 1999 og 2002). Den kristne mis- med et ligearmet kors i stempelornamentik sion i Norden omtales ganske rigtigt i sam- fra 7. årh. kendes f.eks. fra Kirke Hyllinge og tidige skriftlige kilder. Men når ophavet til Lejreområdet, og der er næppe tvivl om, at de oplysningerne skal søges i bispesædet Hamborg- er fremstillede i Danmark (Ulriksen 2000, Bremen, hvis afgørende eksistensgrundlag Fig. 7). Det samme gælder for et antal hænge- netop var den nordiske missionsmark, skal smykker af bronze fra 10. årh., hvoraf nogle man næppe undervurdere propagandaen som er forgyldte, og hvis hovedmotiv er et ligearmet drivkraft. Hvad angår en eventuel irsk mission kors, der dannes af fire peltaer. Nogle har i vikingernes hjemlande, bør konklusionerne endda et miniaturekors i centrum, heriblandt fremlægges med forsigtighed. Fund af pragt- et eksemplar fundet på den hedenske gravplads genstande af anglo-irsk oprindelse, der måske fra yngre germansk jernalder og vikingetid – måske ikke – har siddet på relikvieskrin og ved Tollemosegård nord for Frederikssund på hellige bogomslag, er ikke nødvendigvis Sjælland.9 Dekorationen genfindes på korse- ensbetydende med, at skrin og bøger rent maljefibler af Wamers Type 5, men at tilskrive faktisk har været på fundstedet. Muligheden de danske vedhæng et kristent symbolindhold for, at fornemt kirkeligt kunsthåndværk er vil ikke være korrekt. Smykketypen er relativt blevet hentet hjem til Skandinavien som almindelig i modsætning til umiskendelige plyndringsgods fra de talrige togter til De beviser for den udøvende kristendom.
210 JENS ULRIKSEN Et kristent motiv som ’Daniel i løvekulen’, sent som i 10. årh., hvor også nord-syd- der kendes fra flere sydskandinaviske fund fra orienterede jordfæstegrave kendes. Som 6.-7. årh., udført i udpræget nordisk stil, er eksempel på forekomsten af smykker med et naturligvis udtryk for påvirkning fra det kristent symbolindhold og hedensk gravskik i kristne Europa (Gärtner & Ulriksen 2000). samme kontekst tjener lokaliteten Kirke Motivet er imidlertid ’omformuleret’, og på Hyllinge (Ulriksen i tryk B). Der er fire de nordiske stykker ser man Daniel som aktivt korsemaljefibler i det righoldige genstands- kæmpende med bæsterne i modsætning til materiale fra bebyggelsen, og i år 2000 den kristne gengivelse, hvor Daniel som regel undersøgtes 25 hedenske begravelser fra 9.- er passiv. Et lignende eksempel på et kristent 10. årh. på den tilhørende gravplads. Der var motiv, modificeret til nordisk stil, er et beslag tale om nord-sydorienterede jordfæstegrave fra Vester Egesborg, hvor et ligearmet kors med gravgods i form af smykker, knive, med en kvadratisk ramme, har et menneske- hvæssesten, madoffer og stumper af brændte hoved for enden af hver korsarm (Ulriksen i ben. Samme forhold gør sig gældende for tryk A). Forlægget for dette stykke kan findes Gammel Lejre, hvis tilknytning til Asetroen i Böhmen, hvor disse ’firehovedkors’ kendes i er sagnomspunden (Christensen 1991), men 9. årh., og entydigt opfattes i en kristen hvor de arkæologiske fund af genstande med sammenhæng (Wieczorek & Hinz 2000, Fig. korsmotiver, der er samtidige med den 09.02.08 og Fig. 10.01.10.). Det kan ikke hedenske gravplads ved skibssætningen, taler siges at være tilfældet for fundet fra Vester deres tydelige sprog. Egesborg, der i grundtrækkene minder om et I den almindelige bebyggelse, landsbyer kristent beslag, men har været udsat for en og gårde, er hverken kirker eller kristne markant motivisk bearbejdning, der tydeligt begravelsespladser elementer, der trænger sig viser en skillelinje mellem forlæg og ’kopi’. på. Man kan med god ret hævde, at de En parallel hertil er skandinavernes ’lån’ af nustående kirker, der altovervejende er opført karolingernes trefligede beslag fra den fran- fra slutningen af 11. årh. til begyndelsen af kiske krigers sværdophæng. Men i Norden 13. årh., kan dække over én eller flere blev det ikke knyttet til mandens våben- eller forgængere, som det er påvist flere steder i dragtudstyr. Det blev i stedet udstyret med Danmark (Krogh & Voss 1961; Møller & nordiske ornamentstile og placeret på kvindens Olsen 1961). Imidlertid er ingen af disse kirker bryst som smykke. Den oprindelige funktion dateret til før år 1000. Ej heller indirekte, i og betydning var fuldstændig udslettet i form af de let genkendelige støbegruber fra skandinavisk sammenhæng, men en ny fremstillingen af kirkeklokker, er der noget, mening blev føjet til. Formen var fremmed, som tyder på kristendom som en forankret og men indholdet lokalt og forståeligt. udøvet religion i Skandinavien før omkring På denne baggrund kan motivvalget alene år 1000. Det skal medgives, at kristne grave, ikke tages til indtægt for kristendom som ældre end år 1000, kendes fra Sydskandi- religiøs del af de skandinaviske samfund i 7.- navien, men der er tale om ganske få eksem- 10. årh. Dette understreges klart i periodens pler, der er knyttet til periodens særlige gravskik. Brandgrave er et kendt – og meget handels- og håndværkspladser som Ribe lidt kristent – fænomen, og det samme kan (Feveile 1994:93) og Sebbersund (Birkedahl siges om højlagte stormænd og -kvinder så 2000:38).
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 211 Kristendom forklarer ikke forekomsten af 8 Skibsgraven fra Ladby er bl. a. publiceret i Sørensen, korsemaljefibler i Skåne og Danmark. Kontak- A. C. 2001 Ladby. A Danish Ship-grave from the Vi- terne til de europæiske naboer mod vest og king Age. Ships and Boats of the North, vol. 3. Roskilde. 9 Arkæologiske udgravninger i Danmark 1998, 119 syd har været hyppige og nære, men ikke løbenr. 12: Tollemosegård. Søren A. Sørensen og Lotte mindst forholdet til karolingisk-ottonske Lai Sørensen. konger og kejsere var også præget af mod- sætninger og krig. Særligt Karl den Stores Litteratur indlemmelse af Sachsen i Frankerriget og den samtidige tvangskristning af den sachsiske Arkæologiske udgravninger i Danmark 1998. Udg. af Rigsantikvarens Sekretariat og Det arkæo- befolkning har ikke ligefrem virket beroligende logiske Nævn. København. på skiftende danske konger. Påvirkningen fra Arne, T. J. 1911. Sveriges förbindelser med Östern det kulturelt og økonomisk rige karolingiske under vikingatiden. Fornvännen. hof har dog ikke ladt danskerne uberørt, Birkedahl, P. 2000. Sebbersund – en handelsplads selvom trosretningerne var forskellige. med trækirke ved Limfjorden – forbindelser Karolingiske genstande – smykker, beslag til Norge. Karmøyseminaret 1997, pp. 31- 40.Vikingfestivalen – Karmøy Kommune. og glas – er på ingen måde ukendte på danske Brandt, K. 1977. Handelsplätze des frühen und lokaliteter, hvor de seneste 20 års brug af hohen Mittelalters in der Marsch zwischen Ems- metaldetektor til markrekognosceringer har und Wesermündung. Ein Vorbericht über archäo- forøget antallet smykker og beslag væsentligt. logisch-historische untersuchungen. Zeitschrift Korsemaljefiblernes tilstedeværelse på vore für Archäologie des Mittelalters 5, pp. 122-144. breddegrader tyder på, at de mere har indgået - 1985. Die Bedeutung der Langwurten für die frühmittelalterliche Wirtschaft in der Nord- i smykkeudstyret som farvestrålende sjæld- seemarsch. I: K. Düwel e.a. (eds.): Untersuchungen enheder, end som udtryk for en tilknytning zu Handel und Verkehr der vor- und früh- til en kristen menighed. geschichtlichen Zeit in Mittel- und Nordeuropa. Teil III. Der Handel des frühen Mittelalters. Noter Berichte über die Kolloquien der Kommision für die Altertumskunde Mittel- und Nordeuropas in 1 Lund Universitets Historiska Museum, inv.nr. den Jahren 1980 bis 1983, pp. 291-311. U.923. Abhandlungen der Akad. der Wissenschaften 2 Lund Universitets Historiska Museum, inv.nr. in Göttingen. Göttingen. U.11135 Christensen, P.B. & Johansen, E. 1992: En 3 Lund Universitets Historiska Museum, inv.nr. handelsplads fra yngre jernalder og vikingetid U.6243. fra Sebbersund. Aarbøger for Nordisk Old- 4 Jeg er Dr. Raghnall Ó Floinn, National Museum kyndighed og Historie 1991, pp. 199-230. of Ireland, stor tak skyldig for informationer Christensen, T. 1991. Lejre - Syn og sagn. Roskilde vedrørende irske emaljebeslag. Museums Forlag. 5 Lund Universitets Historiska Museum, inv.nr. Feveile, C. 1994. The Latest News from Viking U.260. Age Ribe: Archaeological Excavations 1993. 6 Betegnelsen ’Tissø-komplekset’ dækker over en Ambrosiani, B. & Clarke, H. (eds.). Develop- sammenhængende bebyggelse fra yngre jernalder ments Around the Baltic and the North Sea in og vikingetid, der i litteraturen også kan ses the Viking Age. The twelfth Viking Congress. benævnt ’Kalmergården’ og ’Store Fugledegård’. Birka Studies 3, pp. 91-99. Stockholm. 7 En diskussion begrebet ’kystnær lokalitet’ i Frick, H-J. 1992/93. Karolingisch-ottonische Danmarks yngre jernalder og vikingetid findes i Scheibenfibeln des nördlichen Formenkreises. Ulriksen 1998. Offa 49/50, pp. 243-263.
212 JENS ULRIKSEN Gärtner, B. & Ulriksen, J. 2000. Mytens ornament. og vikingetid. En foreløbig meddelelse. Kuml Skalk nr. 5, pp. 5-9. 1990, pp. 119-132. Jysk Arkæologisk Selskab. Hedeager, L. 1999. Skandinavisk dyreornamentik. Ulriksen, J. 1998. Anløbspladser. Besejling og Symbolsk repræsentation af en førkristen bebyggelse i Danmark mellem 200 og 1100 e.Kr. kosmologi. Fuglestvedt, I. et al. (red.): Et hus En studie af søfartens pladser på baggrund af med mange rom. Vennebok til Björn Myhre på undersøgelser i Roskilde Fjord. Vikingeskibs- 60-årsdagen, bind A, pp. 219-238. AmS- museet, Roskilde. Rapport 11A. Stavanger. - 1999. En ejendommelig sag. ROMU. Årsskrift Helgesson, B. 1999: HELGE – ett spår av en tidig for Roskilde Museum 1998, pp.7-28. kristen mission i Uppåkra? Hårdh, B. (red.). - 2000: Vikingetidige korsemaljefibler fra Roskilde- Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall egnen. ROMU. Årsskrift fra Roskilde Museum från Uppåkra. Uppåkrastudier 2, pp. 191-200. 1999, pp. 11-30. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o, - i tryk A. Vester Egesborg. A coastal landing place No. 30. Lund. in AD 6th-10th century in Southern Zealand. - 2002: Flera spår av en tidig kristen mission i Journal of Danish Archaeology 14. Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Uppåkra – centrum - i tryk B. Kirke Hyllinge. Farm and production och sammanhang. Uppåkrastudier 3. Acta site in AD 6th-11th century in Northern Zea- Archaeologica Lundensia, Series in 8o, No. 34. land. Journal of Danish Archaeology 14. Lund. - i tryk C: Scheibenförmige Kreuzemailfibeln des Hårdh, B. (red.) 1999: Fynden i Centrum. Keramik, 9. bis 12. Jahrhunderts in Dänemark und glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier Schonen. Offa 58. 2. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o, Wamers, E. 1985. Insularer Metallschmuck in No. 30. Lund. wikingerzeitlichen Gräbern Nordeuropas. Unter- Jensen, S. 1987. Pløjelagsarkæologi. Arkæologiske suchungen zur skandinavischen Westexpansion. udgravninger i Danmark 1986, pp. 9-19. Offa-Bücher. Band 56. Neumünster. København. - 1994. Die frühmittelalterlichen Lesefunde aus der - 1990. Metalfund fra vikingetidsgårdene ved Gl. Löhrstrasse (Baustelle Hilton II) in Mainz. Main- Hviding og Vilslev. By, marsk og geest 3. zer Archäologische Schriften Band 1. Mainz. Årsberetning 1990, pp. 27-40. Den Anti- - 1997. Hammer und Kreuz. Typologische Aspekte kvariske Samling i Ribe. einer nordeuropäischen Amulettsitte aus der Jørgensen, L.1998. En storgård fra vikingetid ved Zeit des Glaubenwechsels. M. Müller-Wille Tissø, Sjælland - en foreløbig præsentation. (red.): Rom und Byzanz im Norden. Mission Larsson, L. & Hårdh, B. (red.). Centrala platser, und Glaubenwechsel im Ostseeraum während centrala frågor. Samhällsstrukturen under des 8.-14. Jahrhunderts. Band I, pp. 83-107. Järnåldern, pp. 243-248. Uppåkrastudier 1. Akademie der Wissenschaften und der Lite- Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o, ratur. Abhandlungen der Geistes- und Sozial- No. 28. Lund. wissenschaften Klasse 1997, Nr. 3,II. Mainz. Krogh, K.J. & O. Voss 1961. Fra hedenskab til - 1998. Insular finds in Viking Age Scandinavia kristenddom i Hørning. En vikingetids kammer- and the State Formation of Norway. Clarke, grav og en trækirke fra 1000-tallet under H.B., Mhaonaigh, N. & Floinn, R. Ó (eds.): Hørning Kirke. Fra Nationalmuseets arbejds- Ireland and Scandinavia in the Early Viking mark 1961, pp. 5-34. Age, pp. 37-72. Four Court Press, Dublin. Møller, E. & O. Olsen 1961. Danske trækirker. Wieczorek, A. & Hinz, H-M. (Hrsg.) 2000: Europas Fra Nationalmuseets arbejdsmark 1961, pp. 34- Mitte um 1000. Band III. Theiss/Stuttgart. 58. København. Young, S. (ed.) 1989: The Work of Angels: The Nilsson, T. 1992. Stentinget, En indlandsbebyggelse Masterpieces of Celtic Metalwork, 6th-9th Cen- med handel og håndværk fra yngre jernalder turies A.D. British Museum.
VIKINGETIDIGE KORSEMALJEFIBLER FRA UPPÅKRA 213
Eine durchbrochene Scheibenfibel mit Kreuz aus Uppåkra bei Lund
Robert Koch
Abstract
An open-work disc-brooch with cross from Uppåkra at Lund Among the metal objects from Uppåkra there is a round open work brooch which has a number of parallels in Merowingian tombs from the Rhine- Main area, North Gallia and occasionally in Norh Italy. This group of brooches seems to belong to the last two or three decades of the 7th century til around 700 AD. The brooches were wide spread in the Merowingian realm as amulettes as well as objects of identification. The Uppåkra item would be among the earliest archaeological finds of Christian character in South Scandinavia.
Robert Koch, Bahnhofsweg 5, D-90 562 Heroldsberg, Tyskland.
Die Fibel aus Uppåkra1) Im Areal der bedeutenden frühgeschichtlichen die Spiralachse sowie mit der Nadelrast auf Siedlung Uppåkra wurde eine durchbrochene der Rückseite in einem Werkstück gegossen. Scheibenfibel aus Bronze mit einem Durch- Die Nadelrast hat der Bronzegießer keilförmig messer von 39 mm gefunden. Die Mittelstege ausgeschmiedet und im warmen Zustand das bilden ein gleicharmiges Kreuz, das von einem dünne Ende teilweise umgebogen. Zwischen 8 mm breiten Randsteg eingefasst wird der Öse für die Spiralachse und der Nadelrast (U1069, Fig. 1). Die Schauseite ist durch verläuft ein schmaler, flacher Steg. Im Bereich Würfelaugen verziert, und zwar bilden sie des Mittelsteges ist die Fibelplatte 2,5 mm auf dem Randstreifen einen fortlaufenden dick, daneben nur 2,1 mm. In der Spiralöse Kreis. Auf dem runden Mittelfeld sind vier stecken noch ein Teil der eisernen Achse und Kreisaugen eingedreht, sowie zwei auf jedem daran haften wenige Reste der eisernen Spirale. der Kreuzarme. Die Kanten der Durchbruch- Schwache Feilspuren vom Nacharbeiten felder wurden etwas nachgearbeitet, wie an waren auf der Rückseite nur unmittelbar den radial verlaufenden Arbeitsspuren, die neben dem Mittelsteg zu erkennen. Spuren durch das benutzte Werkzeug, vermutlich eines Weißmetallüberzuges sind auf der einen Meißel, verursacht wurden, zu erkennen Vorderseite nicht zu erkennen. ist. Vielleicht entstanden die Arbeitsspuren In dem reichhaltigen Fundmaterial von aber auch beim Zurichten der Gussform. Die Uppåkra ist die durchbrochene Scheibenfibel Fibelplatte wurde zusammen mit der Öse für ein singuläres Stück. Gut vergleichbare
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 215 fortlaufende Reihe eingebohrt. An den beiden kleinen Scheibenfibeln aus Grab 1 von Hérouvillette bei Caen (Fig. 2,4) und von Conteville in der Normandie (Fig. 2,3) hat man dagegen nur dicht neben den Ansatz- stellen der Kreuzarme auf dem Randsteg jeweils ein einzelnes Kreisauge angebracht. Am Südrand der Alpen wurden im Friaul in der Provinz Belluno bei den Dörfern La Valle (Fig. 2,6) und Voltago (Fig. 2,7) ähnlich durchbrochene Scheibenfibeln gefunden, die ebenfalls mit Würfelaugen, z. T. in lockerer Anordnung, verziert sind. Doch sind dort Fibeln in Form eines lateinischen oder eines gleicharmigen Kreuzes wesentlich häufiger (Bierbrauer 1992; 2000: Fig. 12 - ergänzte Verbreitungskarte). Außerdem sind noch einige weitere durch- brochene Scheibenfibeln mit Kreuzmotiv zu Fig. 1. Uppåkra. Durchbrochene Scheibenfibel nennen, die verschiedene Verzierungsmuster mit einem Kreuz im Mittelfeld, Vorder- und aufweisen. In die Kreuzarme der zierlichen, Rückseite. Dm. 39 mm. nur 2,2 cm großen Scheibenfibel aus Grab 656 von Rübenach bei Koblenz (Fig. 3,1) Exemplare mit Würfelaugendekor wurden wurde jeweils ein kleines Almandinrundel dagegen in merowingerzeitlichen Gräbern des eingesetzt; um diese herum und auf dem Rhein – Main – Gebietes und in Nordgallien schmalen Randsteg hat man winzige Kreise mehrmals gefunden, sowie vereinzelt in eingepunzt. Diese Kleinfibel ist das einzige Oberitalien. Exemplar, das aus Silber besteht, während die übrigen Vergleichsstücke alle aus Bronze hergestellt wurden. In der stark gestörten Kontinentale Scheibenfibeln mit Bestattung war die kreuzförmig durch- Kreuz brochene Scheibenfibel das einzige erhaltene Fundstück. Dies bestätigt die schon häufiger Auf einer Scheibenfibel aus dem Reihengräber- gemachte Beobachtung, dass bei der Berau- feld von Sindlingen bei Frankfurt a. Main bung in alter Zeit Gegenstände mit christ- (Fig. 2,1) sind die Kreisaugen als Dreier- lichen Schmuckmotiven im Grab liegen gruppen auf den trapezförmigen Kreuzarmen gelassen wurden (Koch 1973; Roth 1978). eingraviert, ebenso auf einem Lesefund aus Eine flache, 3,5 cm große Scheibenfibel Mainz (Fig. 2,2). Auf zwei Fibeln von Cugny aus Neckarsulm (Fig. 3, 2) wurde bereits in bei Amiens (Fig. 2,5) und von Spontin bei den 1930er Jahren ohne Beobachtung des Namur (Liste A 8) wurden sie auf dem Befundes geborgen und ist nur noch als Randstreifen und auf den Kreuzarmen als Streufund zu bewerten. Das 0,7 mm starke
216 ROBERT KOCH Fig. 2. Vergleichbare durchbrochene Scheibenfibeln mit Würfelaugendekor. – 1 Frankfurt-Sindlingen (Liste A 4). – 2 Mainz (Liste A 7). - 3 Conteville (Liste A 2). – 4 Hérouvillette (Liste A 5). – 5 Cugny (Liste A 3) – 6 La Valle bei Belluno, Friaul (Liste A 6) – 7 Voltago, Friaul (Liste A 9). 1–5: M. 1:1; 6:M. 4:5; 7: M.ca 1:1.
Bronzeblech besitzt vier schmalrechteckige anderen zwei Arme sind dagegen glatt. Auf Durchbruchfelder, so dass die vier breiten der Rückseite der Scheibenfibel ist noch die Sektoren dazwischen mit dem runden Feld in aus einem schmalen Bronzeblechstreifen der Mitte ein gleicharmiges Kreuz bilden. Dass zusammengebogene Öse für die Spirale der dieses Kreuzsymbol beabsichtigt war, bekräf- eisernen Nadel vorhanden; dagegen fehlt der tigt die mit einem spitzen Werkzeug ein- ursprünglich ebenfalls aufgelötete Nadelhalter. gestichelte Linie, die nur an den Rändern der Durch die schmalen Durchbruchfelder Kreuzarme entlang geführt ist und dadurch und die breiten Kreuzarme ähnelt die kleine den Randsteg deutlich abtrennt. Auf zwei bronzene Scheibenfibel aus Grab 59 von Kreuzarmen wurde in feinen Strichen je eine Lauterhofen in der Oberpfalz der vorher winklige Flechtbandfigur eingraviert; die beschriebenen Fibel. Die nur 2,5 cm große
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 217 Fig. 3. Durchbrochene Scheibenfibeln mit anderen Verzierungsmotiven(1–5.8) sowie unverzierte Exemplare(6–7). – 1 Rübenach (Liste B 14) – 2 Neckarsulm (Liste B 13) – 3 Lauterhofen (Liste B 12). – 4 Doubs (Liste B 11) – 5 Sasbach a. Kaiserstuhl (Liste B 15) – 6 Karlstadt (Liste C 20) – 7 Bad Krozingen (Liste C 18) – 8 St-Martin-de-Fontenay (Liste B 16). M. 1:1.
Scheibenfibel (Fig. 3,3) war am Rande mit einer garnitur, die in sekundärer Verwendung, in doppelten Reihe von kleinen Dreieckstempeln einem langen Gürtelgehänge eingefügt waren. eingefasst. Die Spiralkonstruktion, d.h. der Die kreuzförmig durchbrochene Scheiben- Nadelhalter und die Öse für die Achse, waren fibel aus dem Mädchengrab 100 von Sasbach auf der Rückseite angelötet. Das Mädchengrab am Kaiserstuhl wurde auf den schmalen enthielt verschiedene Amulettanhänger sowie Kreuzarmen und auf dem Einfassungsring mit Teile einer tauschierten, vielteiligen Gürtel- einer fortlaufenden Reihe von Punkten verziert
218 ROBERT KOCH (Fig.3,5). Der Nadelhalter und die Öse für Schließlich sind noch einige durchbrochene die Spirale waren bei ihr ebenfalls aus einem Scheibenfibeln anzuführen, die keine Ver- Bronzeblechstreifen zurechtgebogen und zierung tragen. Besonders wichtig ist Grab angelötet; doch hatten sich beide durch die 183 von Bad Krozingen im Breisgau, da es Lagerung im Boden wieder gelöst. Von der bei einer regulären Ausgrabung dokumentiert eisernen Nadel sind nur geringe Reste erhalten. werden konnte. In der Mitte des Körpers lag Die Verzierung mit einer einzelnen Punktreihe in Höhe der Ellenbogen die durchbrochene auf allen Stegen begegnet ebenso auf einem Bronzefibel (Fig. 3,7). Neben der Außenseite fast gleichgroßen, sechsspeichigen, bronzenen des linken Oberschenkels waren mehrere Teile Radanhänger aus Grab 100 von Merdingen eines Gürtelgehänges verteilt, das in Höhe im Breisgau, den man dort in ein langes der Knie mit einer von einem massiven Gürtelgehänge eingesetzt hatte (Fingerlin Bronzering eingefassten durchbrochenen 1971: 248f. Taf. 66,8). Zierscheibe endete. An jedem Fuß wurden je Erheblich kräftiger gearbeitet ist eine fünf schlanke Riemenzungen mit spitzen durchbrochene Bronzefibel aus Grab 256 des Enden, die an den Wadenbinden befestigt Reihengräberfeldes von Doubs bei Pontarlier waren, vorgefunden. (Fig. 3,4). Die l,5 mm dicke Fibelplatte ist Unverziert ist außerdem eine Bronzefibel zusammen mit Nadelrast und Achsöse in mit angegossener Nadelkonstruktion von einem Werkstück gegossen. Der kleine Mittel- Karlstadt am Main (Fig. 3,6). Eine weitere buckel und die winkelförmig eingravierten Kleinfibel von Nettersheim in der Eifel (Liste Linien auf der Schauseite betonen die Form C 21) steht wegen ihrer leicht profilierten des gleicharmigen Kreuzes. Eine vergleichbare Kreuzarme der Fibel von Rübenach recht Fibel wird von Delle bei Belfort in der nahe. Schließlich ist noch eine als Streufund burgundischen Pforte beschrieben (vgl. Liste erhaltene durchbrochene Scheibenfibel aus B 10). In der Gliederung der Schauseite dem merowingischen Friedhof von Grenay entspricht der Fibel von Doubs ferner eine bei Lens (Pas-de-Calais) anzuführen (Liste C 19). durchbrochene Scheibenfibel aus spätmero- wingischen Steinkistengräbern aus der Um- gebung von Sömmerda in Thüringen (vgl. Datierung der Scheibenfibeln mit Liste B 17). In Gusstechnik ist ferner die Kreuz Scheibenfibel aus Grab 412 C von St-Martin- de-Fontenay in der Normandie (Fig. 3, 8) Nur zu wenigen der durchbrochenen Scheiben- angefertigt. Das etwas deformiert wirkende fibeln sind die Beifunde bekannt. Die Fibel Schmuckmotiv dieser Fibel ist vermutlich als aus Grab 256 von Doubs (Fig. 3,4) kann ein gleicharmiges Kreuz, an dessen Enden durch die mitgefundene zweiteilige, sym- breit gezogene Querhasten angesetzt sind, zu metrische Gürtelgarnitur mit großen trapez- deuten. Ein solches Kreuz, jedoch erheblich förmigen Beschlägen annähernd datiert sorgfältiger ausgeführt, begegnet z. B auf werden. Dabei handelt es sich um ein einem bronzenen Fingerring aus Grab 667 charakteristisches Element der Frauentracht desselben Gräberfeldes; in die vergoldete der 2. Hälfte des 7. Jahrh. in der Westschweiz Schauseite ist dort ein gleicharmiges Krücken- und Burgund (Martin 1991: Fig. 21). Die kreuz eingraviert (Pilet 1994: 156 Fig. 116) Schauseite der Eisenschnalle war silber-
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 219 Fig. 4. Verbreitung der durchbrochenen Scheibenfibeln mit Kreuzmotiv in der Mitte. Kreise: Fibeln mit Kreisaugendekor (vgl. Teil A der Liste) Dreiecke: sonstige Exemplare (vgl. Teil B und C der Liste) tauschiert und mit drei Zonen von Tier- Jahrh. wahrscheinlich ist. Dies können auch ornament geschmückt. Soweit an den wenigen die beiden kleinen Bronzeohrringe mit Resten des Tierstils zu erkennen ist, waren die Hakenverschluß bestätigen. Tiermotive aufgelöst und stark stilisiert, so In Grab 1 von Hérouvillette sowie in Grab dass eine Herstellung im fortgeschrittenen 7. 412C von St-Martin-de-Fontenay wurden die
220 ROBERT KOCH durchbrochenen Scheibenfibeln mit mehreren Neckarsulmer Scheibenfibel. Allerdings ist die gleicharmigen Fibeln aufgefunden. Bei diesen Riemenzunge von Kornwestheim viel sorg- Kleinfibeln handelt es sich überwiegend um fältiger ausgeführt und die zwei eingravierten langlebige Formen, die während der jüngeren Linien sind mit Niello ausgefüllt. Da die Form Merowingerzeit, meist im letzten Viertel des der auffallend großen, 17 cm langen Riemen- 7. Jahrhs., aufgekommen sind und während zunge und ihre drei Perlrandnieten zu den des 8. Jahrhs. noch einige Zeit in Mode blieben charakteristischen Merkmalen der Zeit um (Thörle 2001: 313 Nr.571–574 und 326 Nr. 700 zählen, ist damit für die Scheibenfibel 777–778). In der Regel können solche Fibeln von Neckarsulm ein verlässlicher Anhalts- nur die allgemeine Entwicklungstendenz punkt für die Datierung gewonnen. anzeigen, aber selten etwas zu einer genaueren Für die chronologische Beurteilung ist die Datierung beitragen. kleine Silberfibel aus Rübenach (Fig. 3,1) von Von besonderer Bedeutung ist deshalb das einiger Bedeutung, obwohl sie in einem alt erst 1997 ausgegrabene Frauengrab 183 von beraubtem Grab als einzige Beigabe auf- Bad Krozingen, zumal es in alter Zeit nicht gefunden wurde. Die Ausschmückung der beraubt wurde. Für die Datierung dieses Schauseite mit kleinen Almandinrundeln Grabinventares sind vor allem die an jedem erfolgte an Fibeln nur selten. Als Beispiel kann Fuß gefundenen fünf lanzettförmigen Riemen- immerhin die mit fünf Rundeln versehene zungen mit spitzen Enden aufschlussreich. gleicharmige Fibel aus dem späten münz- Solche aus vier oder mehr Riemenzungen datierten Grab von Bermersheim bei Alzey bestehenden Wadenbindengarnituren gehören angeführt werden (Ament 1976: 323 pp. Fig. zu einer regionalen Variante des ausgehenden 15). Dieses Grab enthielt u.a. einen Fingerring, 7. Jahrhs., die am südlichen Oberrhein und in dessen Schauseite ein Solidus des von König im Bereich der oberen Donau mehrmals Sigibert adoptierten Childebert (660-662) begegnet (Fingerlin 1971: 93 p.; Clauss 1976/ eingefügt war. 77: 77 pp. Sonderform; Weis 1999: 70 pp.; Besonders zahlreich treten kleine Alman- Groove 2001: 166 pp.) dinrundeln auf den Beschlägen der im Das in Art einer Brezel verschlungene Alpenvorland verbreiteten, wabenplattierten, Flechtwerkmotiv auf der Scheibenfibel von vielteiligen Gürtelgarnituren auf, und zwar Neckarsulm (Fig. 3,2) erinnert sehr an die besonders auf den späten Varianten, die nur Flechtwerkmuster auf den spätmerowingischen enge Wabenzellen oder Muster aus schmalen Pressblech-Fibeln, insbesondere an jene Querstreifen aufweisen (Marti 1995: 100 pp. Exemplare mit einem gleicharmigen Kreuz 109–113 Fig. 32, Verbreitungskarte). Teile als Hauptmotiv (Klein-Pfeuffer 1993: 125 einer solchen Garnitur wurden in dem pp. Fig. 34). Das winklig ausgeführte Flecht- münzdatierten Grab 2 von Au bei Rehling band stimmt aber noch mehr mit dem (Bayer.-Schwaben), zusammen mit einem Flechtbanddekor auf der silbernen „über- byzantinischen Solidus, der in der Regierungs- langen“ Riemenzunge von Kornwestheim bei zeit von Constans II oder Constantin IV (659- Ludwigsburg überein (Stein 1967: 35. 46 pp. 668) geprägt wurde, gefunden; allerdings hat 275 Taf. 87,1). Die spitzen Zacken am oberen man die Münze erst in dritter Verwendung Rand des Verzierungsfeldes der Riemenzunge dem Verstorbenen als Obolus ins Grab sind fast identisch mit dem Muster auf der mitgegeben (Stein 1967: 219 p. Taf. 76, 1-9).
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 221 Kleine Almandinrundeln wurden ferner umgewandelter Gürtelbeschlag aus Mertloch an späten silberplattierten, zweiteiligen Gürtel- bei Koblenz (Ament 1993: 57 p. Fig. 44 mit garnituren der Westschweiz auf den schmalen, älterer Literatur zur Forschungsgeschichte); profilierten Beschlägen eingesetzt; die schlanke zu ihm gibt es unter den zahlreichen Gürtel- Form ihrer Beschläge und die darauf ver- garnituren aus jung- oder spätmerowingischen wendeten Perlrandnieten sind ebenfalls Merk- Reihengräbern bisher kein genaues Ver- male der Zeit um 700 (Marti 1995: 113 Fig. 35). gleichsstück. Die in kräftigem Kerbschnitt Geradezu überschwänglich verwendet verzierte Schauseite zeigt Ranken- und Blatt- wurden Almandinrundeln auf den Beschlägen ornamente, zwischen die außer kleinen des Spathagürtels aus Grab 3/1883 von Almandinen auch Rundeln aus blauem und Pfahlheim bei Ellwangen, die zu den qualitäts- grünem Glas eingesetzt wurden. Insbesondere vollsten Metallarbeiten aus der jüngsten Phase wegen der Rankenverzierung ist eine gewisse der Merowingerzeit zu rechnen sind (Werner Nähe zum Kunsthandwerk der Mittelmeer- 1957: 112–117 Taf. 38–40; Nawroth 2001: länder oder von Burgund zu vermuten. 28 pp. Taf. 3). Die reichlich eingravierte In diese Richtung könnte eine ganz germanische Tierornamentik ist überwiegend ungewöhnliche Riemenzunge aus Gold hin- auf stilisierte Tierköpfe und Füße reduziert, weisen, die schon 1902 in der Auvergne bei wobei die kleinen runden Almandine meist der Ortschaft Aulnat (Puy-de-Dôme) in einem die Augen betonen. Einige Neufunde mit ehemaligem Sumpfgelände entdeckt wurde. ähnlichem, aber einfacher ausgeführtem Tierstil Die auf beiden Seiten verzierte Riemenzunge deuten an, dass die Pfahlheimer Gürtel- zeigt auf der einen Seite ein rein vegetabiles beschläge zu einer kleinen, regionalen Gruppe Rankenmuster, während auf der anderen stark von Schnallen und Beschlägen gehören, die stilisierte Elemente des germanischen Tierstils zwischen Altmühl und dem mittleren Neckar, II eingefügt sind (Vallet 1984/85: Fig. 1). In sowie im Nordteil von Bayer. Schwaben die Blatt- und Rankenmotive ist eine größere vorkommen (Nawroth 2001: 29 Fig. 9). Sie Anzahl von Almandinrundeln von ca. 1 mm waren gleichzeitig mit den jüngeren Varianten Durchmesser einkomponiert. Die kunstvolle der oben erwähnten, wabenplattierten, viel- goldene Riemenzunge von Aulnat gehört zu teiligen Gürtelgarnituren in Mode (Marti den Spitzenleistungen des spätmerowingischen 1995: 110 pp. Fig. 33 Seriationstabelle). Goldschmiedehandwerks in Gallien. Almandinrundeln treten ferner in Kombi- nation meist mit engem Rautenflechtband Ergebnisse auf breiten Riemenzungen sowie an kleinen Schnallengarnituren, die entweder zu den Soweit sich zu den besprochenen Vergleichs- Sporenriemen oder zum Schuhwerk gehört stücken chronologische Anhaltspunkte eruie- haben, auf. Charakteristische Stücke, fast alle ren ließen, deuten sie darauf hin, dass die aus Silber gefertigt, enthielt das Reitergrab durchbrochenen Scheibenfibeln mit einem von Staufen bei Dillingen (Reinecke 1911: gleicharmigen Kreuz während der letzten zwei Taf.36, 580–587; Stein 1967: 31 Taf. 83,1–7). oder drei Jahrzehnte des 7. Jahrhs. bzw. in der Schließlich ist noch auf zwei ausgefallene Zeit um 700 angefertigt worden sind und in Stücke hinzuweisen, die ebenfalls Almandin- weiten Teilen des Merowingerreiches in Mode rundeln enthalten. Das eine ist ein zur Fibel waren.
222 ROBERT KOCH Ähnlich wie die in den Alpenländern häufig 7Mainz, Rheinland-Pfalz (Fig. 2,2): Frick 1992/ vorkommenden Kreuzfibeln (Bierbrauer 1992; 93: 448 Taf. 4,14; Wamers 1994: 86 ff. Fig. 2000) werden die hier besprochenen Scheiben- 54,168. 8Spontin bei Namur: Mus. Namur. – Annales fibeln von den Trägerinnen sowohl als Amu- Namur 1863. lette wie auch als Bekenntniszeichen (vgl. 9Voltago, Prov. Belluno (Fig. 2,7): Brozzi 1986: Hoops, RGA Bd. 4, 1981, 521 p.)eingeschätzt 353 Fig. 17,7. worden sein. Wenn die Scheibenfibel von Uppåkra BMit verschiedenen Verzierungsmustern analog zu den Vergleichsstücken vom Konti- 10 Delle bei Belfort, Franche-Comté: Erwähnt bei Urlacher et al. 1998: 125. nent zu Recht in die Zeit um 700 datiert 11 Doubs, Dép. Doubs, Grab 256 (Fig. 3,4): werden darf, dann ist sie wohl zu den frühesten Urlacher et al. 1998: 125, Pl. 20,10. archäologischen Metallfunden mit christ- 12 Lauterhofen, Oberpfalz, Grab 59(Fig. 3,3): lichem Charakter im Süden Skandinaviens Dannheimer 1968: 28, Taf. 7, 1; 17, 10. zu rechnen (vgl. Holmqvist 1975). 13 Neckarsulm, Kr. Heilbronn (Fig. 3,2): Fund- berichte Schwaben NF. 18-II, 1967,144f., Taf. 131,16 (Zeichnung unvollständig); Koch Anmerkung 1968; 1984; Wamser 1986: 183 pp. Fig. 12,9. 14 Rübenach, Stadt Koblenz, Grab 656 (Fig. 3,1): 1) Das Fundstück wird aufbewahrt im Historiska Neuffer-Müller & Ament 1973: 76; 243 Taf. Museum d. Univ. Lund, Inv.-Nr. 31000, 1069. – 39,24; 52,1. Frau Birgitta Hårdh gab beim 52. Sachsen- 15 Sasbach a. Kaiserstuhl, “Flur Behans“, Kr. symposium in Lund im August 2001 die Anregung Emmendingen, Grab 100 (Fig. 3,5): Fingerlin für den vorliegenden Beitrag; für freundliche 1986: Fig. 151; 1990: Fig. 4, 2. Auskünfte habe ich ihr vielmals zu danken. – Für 16 St-Martin-de-Fontenay, Calvados, Grab 412C Hinweise gilt mein Dank ferner Gerhard Fingerlin (Fig.3,8): Pilet 1994: 231 Pl. 61. – Freiburg, Harald Koschik – Bonn, Ralph Obst 17 Vogelsberg, Kr. Sömmerda: Mus. f. Ur- u. – Würzburg und Frauke Stein – Saarbrücken. Frühgeschichte Weimar.
CUnverzierte Exemplare Liste der durchbrochenen Scheiben- 18 Bad Krozingen, Kr. Breisgau-Hochschwarz- wald, Grab 183/1997 (Fig. 3,7): LDA Baden- fibeln mit Kreuz in der Mitte Württemberg, Außenstelle Freiburg. Freundl. Hinweis Dr. G. Fingerlin. AMit Kreisaugendekor 19 Grenay, Dép. Pas-de-Calais: Roger 1979: Pl. 1Lund - Uppåkra (Fig. 1). 7,P37. 2 Conteville, Normandie (Fig. 2,3): Lorren 20 Karlstadt, Lkr. Main-Spessart, Lesefund von 2001: 148 Pl. 13,14. einer Siedlungsstelle (Fig.3,6): Bayer. Vor- 3Cugny, Dép. Aisne (Fig. 2,5): Mus. Amiens. – geschichtsbl., Beiheft 11, 1998, 145, Fig. Boulanger 1902–1905: 128 Pl. 37,9; Coutil 104,11. 1920: 28 p. Fig. 10. 21 Nettersheim, Kr. Euskirchen: Germania 17, 4Frankfurt-Sindlingen (Fig. 2,1): Nassau. 1933, 55 Taf. 8, 2,3; Nieveler 2003: Taf. 112, Annalen 29, 1897: 32 pp. Taf.14,8; Schauer 36. et al. 1967: 53, Nr. 222, Taf. 8,8. 5 Hérouvillette, Normandie, Grab 1 (Fig. 2,4): Decaens 1971: 1. 7 Fig. 14. 26. 6 La Valle, Prov. Belluno (Fig. 2,6): Malagola 1987: Tav. IV.
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 223 Literatur Groove, A. M. 2001. Das alamannische Gräberfeld von Munzingen / Stadt Freiburg. Materialhefte Ament, H. 1976. Chronologische Untersuchungen z. Archäologie 54. an fränkischen Gräberfeldern der jüngeren Holmqvist, W. 1975. Was there a Christian Mis- Merowingerzeit im Rheinland. Ber. RGK 57. sion to Sweden before Ansgar?. Early Medieval - 1993. Siedlung und Gräberfeld des frühen Studies 8. Mittelalters von Mertloch, Künzerhof (Kreis Klein-Pfeuffer, M. 1993. Merowingerzeitliche Mayen-Koblenz). Wissenschaftl. Beibände z. Fibeln und Anhänger aus Preßblech. Marburger Anzeiger d. German. Nat. Mus. 9. Studien zur Vor- und Frühgeschichte 14. Bierbrauer, V. 1992. Kreuzfibeln in der mittel- Koch, R. 1968. Eine frühchristliche Fibel aus alpinen romanischen Frauentracht des 5.–7. Neckarsulm. Schwaben und Franken 14. Jg. Jahrhunderts. Trentino und Südtirol. Archivio Dez. 1968.. Alto Adige 86. - 1984. (Reprint) Eine frühchristliche Fibel aus - 2000. Friaul im 5.-8. Jahrhundert: Siedlungs- Neckarsulm. Heimatverein Neckarsulm, Histo- geschichtliche Grundlinien aus archäologischer rische Blätter 6. Sicht. Bratoz, R. (ed.), Slowenien und die Nach- Koch, U. 1973. Grabräuber als Zeugen frühen barländer zwischen Antike und karolingischer Christentums. Arch. Nachrichten Baden 11. Epoche. Anfänge der slowenischen Ethnogenese. Lorren, C. 2001. Fibules et plaques-boucles à Ljubljana. l‘époque mérovingienne en Normandie. Mém. Boulanger, C. 1902-1905. Le mobilier funéraire gallo- de l´AFAM 8. romain et franc en Picardie et en Artois. Paris. Malagola, G. 1987. Nuovi reperti altomedievali Brozzi, M. 1986. Autoctoni e Germani tra Adige dall´Agordino (Belluno). Memorie storiche e Isonzo nel VI–VII sec. secondo le fonti Forogiuliese 67. archeologiche. Bierbrauer, V. & Mor, C.G. Marti, R. 1995. Das Grab eines wohlhabenden (eds.), Romani e Germani nell’ arco alpino (sec. Alamannen in Altdorf UR, Pfarrkirche St. Mar- VI–VIII). Bologna. tin. Jahrb. Schweizer Ges. Ur- u. Frühgesch. 78. Clauss, G. 1976/77. Strumpfbänder: Ein Beitrag Martin, M. 1991. Zur frühmittelalterlichen zur Frauentracht des 6. u. 7. Jahrhunderts n. Gürteltracht der Frau in der Burgundia, Chr. Jahrb. RGZM 23–24. Francia und Aquitania. L‘Art des Invasions en Coutil, L. 1920. Monument mérovingien trouvé Hongrie et en Wallonie. Kolloquium Mus. royal dans l´ancien évêché d´Evreux. Evreux. Mariemont 1979. Mariemont. Dannheimer, H. 1968. Lauterhofen im Frühen Nawroth, M. 2001. Das Gräberfeld von Pfahlheim Mittelalter. Materialh. Bayer. Vorgesch. 22. und das Reitzubehör der Merowingerzeit. Decaens, J. 1971. Un nouveau cimetière du haut Wissenschaftl. Beibände z. Anzeiger d. German. moyen âge en Normandie, Hérouvillette Nat. Mus. 19. (Calvados). Archéologie Médiévale 1. Neuffer-Müller, Ch. & Ament, H. 1973. Das Fingerlin, G. 1971. Die alamannischen Gräberfelder fränkische Gräberfeld von Rübenach. German. von Güttingen und Merdingen in Südbaden. Denkmäler Völkerwanderungszeit B,7. Berlin. German. Denkmäler Völkerwanderungszeit Nieveler E., 2003. Die merowingerzeitliche A,12. Berlin. Besiedlung im Erftkreis und Kreis Euskirchen. - 1986. Zwei interessante Neufunde a. d. Reihen- Rheinische Ausgrabungen 48. gräberfeld Sasbach a. Kaiserstuhl, Kr. Emmen- Pilet, C. 1994. La nécropole de Saint-Martin-de- dingen. Arch. Ausgrabungen Baden-Württemberg Fontenay (Calvados). Gallia Suppl. 54. Paris. 1985. Reinecke, P. 1911. Spätmerowingisch-karolin- - 1990. Franken am Kaiserstuhl. Arch. Nachrichten gische Grabfunde aus Süddeutschland. Die aus Baden 44. Altertümer unserer heidnischen Vorzeit Bd. 5. Frick, H. J. 1992/93. Karolingisch-ottonische Mainz. Scheibenfibeln des nördlichen Formenkreises. Roger, F. 1979. Le cimetière mérovingien de Offa, 49/50. Grenay (Pas-de-Calais). Septentrion 9,
224 ROBERT KOCH Roth, H. 1978. Archäologische Beobachtungen Grande Oye à Doubs. St. Germain-en-Laye. zum Grabfrevel im Merowingerreich. Jankuhn, Vallet, F. 1984/85. Ferret d’or d’époque mérovin- H. & Nelsen, H. & Roth, H. (eds.), Zum gienne provenant du Puy-de-Dôme. Antiquités Grabfrevel in vor- und frühgeschichtlicher Zeit. Nationales 16/17. Abhandl. Akad. Wiss. Göttingen 3. F. 113. Wamers, E. 1984. Die frühmittelalterlichen Schauer, P. & Betzler, P.S. 1967. Katalog Höchst. Lesefunde aus der Löhrstraße (Baustelle Hilton Die Funde von der Steinzeit bis zum frühen II) in Mainz. Mainz. Mittelalter. Höchster Geschichtshefte 11/12. Wamser, L. 1986. Zur Bedeutung des Schwanbergs Stein, F. 1967. Adelsgräber des achten Jahrhunderts im frühen und hohen Mittelalter. Aus Frankens in Deutschland. German. Denkmäler Völker- Frühzeit. Festgabe f. P. Endrich. Würzburg. wanderungszeit A 9 Berlin. Weis, M. 1999. Ein Gräberfeld der späten Thörle, S. 2001. Gleicharmige Bügelfibeln des Merowingerzeit bei Stetten an der Donau. frühen Mittelalters. Universitätsforsch. prähist. Materialhefte z. Archäologie 40. Archäologie 81. Bonn. Werner, J. 1957. Bronzener Gürtelbesatz des späten Urlacher, J.-P. & Passard, F. & Manfredi-Gizard, 7. Jahrhunderts von Pfahlheim (Kr. Aalen). S. 1998. La nécropole mérovingienne de La Fundberichte aus Schwaben NF. 14.
EINE DURCHBROCHENE SCHEIBENFIEBEL MIT KREUZ AUS UPPÅKRA BEI LUND 225