sign in sign up
<<
Home , Cynic Paradise, Dir En Grey, Edwin Starr, Lambs Anger, Pelle Ossler, The Firstborn Is Dead

0ROP$YLA NT„ N„4 INE HE Nummer 9 • 2008 Sveriges största musiktidning M  RO )N 0 T „ E R

N N

I A

A

T

0 I

O

„ N

A

O

L

K

. O

F O

O

I

S

E

M

O

#

- O N „ S Y P I C R A

ANNA TERNHEIM Glasvegas Bryter vanor på nya skivan Eldkvarn

The (International) Noise Conspiracy Shinedoe Gojira Deadbeat Ludovico Einaudi The Guild Syket David Sandström Overdrive Sad Day for Puppets Anna Ihlis ”Som ett fuck you till myspace och mp3-generationen” Those Dancing Days Frida Hyvönen

INDEPENDENT MUSIC FOR INDEPENDENT PEOPLE

PAIN - CYNIC PARADISE - FUCK IT, WE DO IT LIVE EDGUY - TINNITUS SANCTUS KLÄTTRAR DIREKT UPP TILL TOPPEN IGEN MED FÖR FÖRSTA GÅNGEN NÅGONSIN SLÄPPER NU NYTT FRÅN DE VERKLIGA KUNGARNA AV MELODIÖS NYA ALBUMET ”CYNIC PARADISE”, ETT ALBUM SOM WEDNESDAY 13 EN LIVE CD/DVD. DETTA ÄR DET METAL. DEN BEGRÄNSADE UPPLAGAN INNEHÅLLER ÄVEN EN SLÅR ALLA TIDIGARE RELEASER! HÅRD INDUSTRIELL NÄRMASTE DU KAN KOMMA EN RIKTIG LIVE SHOW DÅ LIVE-CD. I SAMBAND MED RELEASEN AV DETTA NYA ALBUM METAL MED STARKA, FÄNGSLANDE MELODIER. MAN INTE HAR ÄNDRAT NÅGOT FRÅN ORIGINAL SÅ SLÄPPS ÄVEN EN FULLMATAD ”BEST OF” PLATTA. ”MONSTROUS RIFFS AND TOUGH BEATS!” INSPELNINGEN. NUCLEAR BLAST DEMOLITION

TWISTED SISTER - LIVE AT THE ASTORIA LEGENDARISKA TWISTED SISTER ÄR TILLBAKA MED DENNA LIVE-CD/DVD, INSPELAD I LONDON PÅ ASTORIA ONCE UPON A TIME IN NORWAY - THE HISTORY OF THEATRE 2004. KRITIKER KALLAR DENNA SPELNING FÖR MAYHEM AND THE RISE OF NORWEGIAN BLACK METAL ”THEIR GREATEST EVER!”. INNEHÅLLER ALLA TWISTED NORSK BLACK METAL HAR GÅTT FRÅN ATT VARA ETT SLUTET SISTER’S GREATEST HITS! UNDERGROUNDFENOMEN TILL ATT BLI ETT VÄRLDS-OMSPÄN- DEMOLITION NANDE KULTFENOMEN. PÅ DENNA DVD UNDERSÖKS DETTA PÅ ETT NYKTERT SÄTT SOM INTE SPEKULERAR I DET UPPENBART CHOCKERANDE OCH IMAGEBEVARANDE. BLACK LODGE

GIRUGÄMESH - MUSIC - UROBOROS NO FUN AT ALL - LOW RIDER ETT AV JAPANS STÖRSTA BAND SLÄPPER NYTT ALSTER! NU ÄR DET DAGS FÖR HÖSTENS ABSOLUT MEST EFTER MÅNGA ÅRS TYSTNAD (OCH TROTS ATT DE BESLU- PÅ ”MUSIC” KÄNNER MAN LÄTT IGEN GIRUGÄMESH SPÄNNANDE ALBUM! MED ”UROBOROS” TAR DET TADE SIG FÖR ATT LÄGGA NER BANDET 2001) SLÄPPER NU ALTERNATIVA ROCK/METAL. INNEHÅLLER TOLV NYA JAPANSKA BANDET MUSIKEN TILL NYA DIMENSIONER! ÄNTLIGEN SKINNSKATTEBERGS/FAGERSTAS STOLTHET, NO LÅTAR. PÅ FÖRSTA UPPLAGAN FÅR DU DESSUTOM 3 INSPELAD & MIXAD I HEMLANDET JAPAN UNDER ETT FUN AT ALL EN NY PLATTA. MED DETTA SJÄLVBETITLADE BONUSLÅTAR! FÖRST TILL KVARN! ÅRS TID OCH SEDAN MASTRAD I NEW YORK. ALBUM ÅTERGÅR NFAA TILL SINA RÖTTER MED INFLUENSER GAN SHIN GAN SHIN FRÅN RAMONES OCH TIDIGA BAD RELIGION. DU HAR INTE RÅD ATT MISSA DENNA!! BEAT ’EM DOWN

LADDA NER COOLA RINGSIGNALER! Skicka JOIN SOUND i ett sms till 72246 så får du en gratis lista på ringsignaler med bla Candlemass, Dimmu Borgir, Hammerfall, In Flames, The Kristet Utseende, och Sabaton direkt till Din mobil. www.soundpollution.se 4 Groove 9•2008 innehåll 31 Böcker Live:ThoseDancingDays DVD Album 22 22 21 20 16 15 14 14 13 10 8 8 7 7 SadDayForPuppets The Anna Guild Ihlis Syket Ludovico Einaudi GrooveCD 9•2008 Recensioner DavidSandströmOverdrive The (International) Anna Ternheim Glasvegas Shinedoe Deadbeat Eldkvarn Blågult guld Noise Conspiracy Extrema arbetsförhållanden Den ensammapassagen 5 frågortill Gojira FridaHyvönen ▲ ▲

MOA FRYGELL HENRIK STRÖMBERG

ledare Frida Hyvönensomvipratademed rerade poprockplattor. Ochsåklart Overdrive harbådalevereratinspi- Conspiracy ochDavidSandström nummer, The (International)Noise samma korplag)påframsidanavdetta Refused samtattdespelarfotbolli ihop avsingemensammahistoriai Sandström (somframföralltknyts kunnat sattDennisLyxzén ochDavid mycket attväljapå. Vi hadelikagärna och förtillfälletfinnsdetisig vill lyftaframgrymnysvenskmusik som inteärenslump. Vi påGroove Groove #8, 9och10. Enhärligslump dessa artisterpryderomslagentill Timbuktu –ochinserlikasnabbtatt Of OurLives, Anna Ternheim och sidorna –nämligen The Soundtrack albumfullpoängare pårecensions- Uppfattarunderarbetetmeddetta nummer attvihar(minst)tresvenska i Groove. den ärsåbraochattvilyfterfram över ossisensommargasset!Föratt våg avnysvenskmusiksomkastas Jag kännermigriktigtgladöverden Tre avtre som gesutav MusiktidningiGöteborg AB. Groove ärenoberoende musiktidning Annonser &Groove-CD Redaktör svensk musik Gary Landström, Gary Chefredaktör &ansvarigutgivare myspace.com/magazinegroove Per Lundberg GB [email protected] Elpost Johan Lothsson Telefon 0735–43 5966 Plusgiro [email protected] 404 26Göteborg groove.9mv.com www.groove.se Box 11291 [email protected] Henrik Strömberg Layout [email protected] Groove 031–833 855 184912-4 [email protected]

DJ-tekniken. utvecklingen i även gårigenom och Damn! med Timbuktu åker påturné vi blandannat ande? Hängmedininästanummerdå Såjagkanjuintevaraensamom att seframemotmermusikupptäck- Melanie IsDemented. bekantskaperna JonasSchwartzoch nents hitkänslaochdesmåttuddanya Prop Dylansstabilitet, såklartPromi- speciellt förMomofokospartyhumör, prenumerant. Dennagångfastnarjag som manfårhemibrevlådan Menåterväxtenverkarvaraoänd- lig. DetsynsocksåpåvårGroove-CD i enklassförsigjustnu. Men TSOOL,ochTimbukstår Anna är värdaframsidesplatstyckerjag. numrets SugarplumFairyochDungen från ettvalrusigtChicago. Även förra Alexandra Bengtsson Pernilla Andersson detta måste göras före publicering. Tävlingsdeltagare Mathilda Dahlgren Groove Allarättigheter ärreserverade. För somkälla. nödvändigtvis inte denansvarigeutgivarens,nödvändigtvis redak- och publiceras påinternet, eventuellt förbehåll mot Mattias Elgemark Jonas Appelqvist Roger Bengtsson beställt material köperMusiktidningiGöteborg AB Oscar Anderberg material ansvarasej. Citera ossgärna,menangedå all förfoganderätt. Alltmaterialall förfoganderätt. lagras elektroniskt Jonas Elgemark Fredrik Franzén tionens ellerannonsörers åsikter. För ickebeställt Mats Almegård Åsikter uttryckta i denna publikation ärantingen idennapublikation Åsikter uttryckta Nina Einarsson skribenternas eller de intervjuades ochspeglar ellerdeintervjuades skribenternas Moa Frygell Klara Grape Mattias Elgemark Omslagsbild Praktikant Groovearbetare idettanummer svarar självaför eventuell vinstskatt. Tryck ISSN 1401-7091 BjörnSchagerström VTT Grafiska VTT GARY LANDSTRÖM Mathias Skeppstedt Daniel Magnusson Torbjörn Hallgren Mikael MalmborgMikael Anna Gustafsson Peter Johansson Magnus Sjöberg Emma Rastbäck Kristian Gullner Anders Teglund [email protected] Thomas Rödin Karin Knape Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Frida Hyvönen – Silence Is Wild Frida Hyvönens debutalbum "Until Death Comes" blev hyllat av både recensenter och publik, nu kommer äntligen uppföljaren. CD 169·

Brett Anderson Fatboy Mattias Hellberg & The White Moose Wilderness In My Bones Aftonbladet Out Of The Frying Pan, Into The Woods CD 149· CD 149· CD 169· Släpps 12 nov.

PS. Du kan även ladda din mobiltelefon från 100·

Priserna gäller t.o.m. 5/12 så länge lagret räcker. Tusen möjligheter ’En av Sveriges just nu absolut As In RebekkaMaria’s debutalbum bästa sångerskor och artister’ ’Queen of France’ ute nu - incl. singlarna (Per Sinding-Larsen, svt.se/PSL) Soul to my Soul, Yours Truly & She Lion

AS IN REBEKKAMARIA TURNÉ 27 Nov Malmö, Chokladfabriken 11 Dec Stockholm, Debaser Slussen www.myspace.com/asinrebekkamaria 28 Nov Växjö, Kafe de Luxe 12 Dec Eskilstuna, Raw www.asinrebekkamaria.com 29 Nov Umeå, Folkets Hus/ 18 Dec Karlstad, Koriander Bar www.alarmmusic.dk Digital Tone Festival 19 Dec Göteborg, Henriksberg www.roxyrecordings.se 10 Dec Lund, Smålands Nation 20 Dec Allingsås, MX www.livenation.se GOJIRA Uttänkt och klar metal frågor 5till

Frida Hyvönen… … som är i USA på turné för fjärde gången i sin karriär.

Var är du nu? – I Chicago, Obamas hemstad. När jag gick hem från min spelning igår natt var gatorna upplysta och där satt massa människor som ringde och försökte peppa folk att rösta. Det sit- ter Obama-affischer överallt. Det finns en häftig GABRIELLE DUPLANTIER energi i luften, en möjlighet till något fantastiskt annorlunda. Och det kan ju inte bli värre än dom Ett av årets bästa metalalbum kommer oväntat senaste åren. nog från Frankrike. Det verkar vara häftigt att vara där just nu. Grooves Torbjörn Hallgren har pratat med Finns det annars någon skillnad mellan att spela i USA och i Sverige? Gojiras frontman Joe Duplantier om deras – Det finns ett lite annat sätt att tänka. Det är musik, Sverigerespons och Hero. så många som vill uppträda hela tiden. Som igår kväll, då det var tre shower på samma scen. Först en komiker, sedan jag och efter det en burlesk I SKUGGAN AV IN FLAMES Inte ens om Rick Rubin kontaktade er? hyllade spelningar nu, jo, Annexet! Dom tar en stor procent show. Folk svarar dessutom mer på mellan- i Stockholm och Göteborg värmde fran- av försäljningen, runt 35 procent, och – Om jag tänkte annorlunda kring snacket här. Lite mer ord och glada tillrop, helt ska bandet Gojira upp publiken. En inte sedan skatt på det och löner till mana- musiken än jag gör idag, så kanske. enkelt. helt lätt uppgift, men otroligt välkom- gement och annat. Vi i bandet får inget Det skulle kunna var intressant, men vi Du spelar på lite speciella ställen på turnén, men eftersom bandet efter tolv års tid tillbaka. Så In Flames vägrade sälja och är mer producenter än musiker. Jag ser bland annat flera kyrkor, hur kommer det sig? blev av med en vit fläck på turnékartan. vi gjorde som dom. Synd egentligen, för mig varken som gitarrist eller sångare, – Ja, Philadelphia-kyrkan brukar ordna pop- Varför har det dröjt så länge innan ni spe- vi behöver bensin i bussen. dom är verktyg som jag använder för spelningar, där har jag och Jens Lekman spelat lade i Sverige? Men övriga Europa då? att utrycka mig. Jag känner mig däremot tidigare. Svenska kyrkan i New York-spelningen är det en kompis till en kompis som fixat. Annars – Jo, alltså, eftersom vi är ett franskt – Jo, det går faktisk bra. Vi får bra bekväm med att kalla mig producent är det många gamla, vackert bleknande ställen band så tar det åratal innan man får respons på vad vi gör, förutom i Tysk- och kompositör. jag spelar på. Teatrar och så. någon uppmärksamhet från skivbo- land. Vi är mer populära i England, – Logan gav oss det stora ljudet, han Har du bandet från senaste skivan med dig? lag och annat. Att vara metalband från Frankrike och Italien. Till och med i mixade frekvenserna och fixade soun- – Nej, i USA är det solo. Men dom ska med i Frankrike är ett handikapp. Att bara Norge och Finland går det bra för oss. det, men han ändrade inte en enda sång- Sverige och Europa. hitta ett bolag och äntligen ta oss utan- Gojira hette från början Godzilla, struktur till exempel. Vi jobbar inte med Vilken var den senaste riktigt fina spelningen för Frankrike tog oss åtta år, säger sång- men tvingades byta namn efter juridiska 40 sånger som bryts ner och byggs ihop du var på? aren och gitarristen. påtryckningar. Så det blev japanska ori- till tolv. När vi kommer in i studion är – Jag har nog bara varit på en spelning det – Men det gör inget idag, det har gjort ginalordet för Godzilla istället. Med det allt redan uttänkt och klart. här året, Jenny Lewis på Kägelbanan i Stock- holm. Det var fantastiskt. oss starkare som band och nu är vi bered- namnet i passet har bandet börjat sprida Min favoritlåt på nya plattan är A sight to BJÖRN SCHAGERSTRÖM da på att turnera runt hela jordklotet. sin brutala och nyskapande dödsmetall. behold. Hur kom den till? Hur tog den svenska publiken emot er? Först på hemmaplan i Frankrike, och – Mario, min bror, istället för att – Öhhmm… Okej. Ha ha! Det kän- sedan, tack vare förra albumet From sjunga eller spela gitarr kör han riff och des okej. Detta var vår första spelning i Mars to Sirius, utanför landet. Mycket melodier via en keyboard för att visa Sverige någonsin, och att öppna för In talar för att de kommer att etablera sig upp för oss. Och den keyboarden har Fler artiklar Flames i Sverige är en ganska svår upp- ytterligare i metalvärlden efter årets bland annat en vansinnig ljudeffekt, jag gift, folk väntar mest på In Flames. Men släpp The way of all flesh. Där har musi- testade att sjunga en viss melodi genom & recensioner dom visade oss respekt. Dom sparkade ken blommat ut genom Logan Maders den effekten, och det lät skitbra, liksom, inte ut oss, men dom var inte heller galna mix (före detta medlem i Machine ”Wow, så här ska vi göra!” av lycka. Head och Soulfly). Men Gojira med Joe Jag håller med dig! Så, kan jag spela Goji- Var det några i publiken som köpte er Duplantier står som producenter. ra på Guitar Hero snart? merchandise, då? Skulle ni kunna tänka er att använda en – Ja, vår manager sa att det är aktu- www.groove.se – Nej, faktiskt inte. Men det går att utomstående producent? ellt, men jag vet inte när det skulle vara. förklara. Det här stället, vad heter det – Nej, aldrig. Det är omöjligt. TORBJÖRN HALLGREN

www.groove.se 7 Den ensamma passagen

Det finns en scen i filmen Control som jag inte kan släppa. Turnébussen släpper av Ian Curtis utanför hans och frun Deborahs hus. Bandet åker iväg, och kvar står Ian med sin resväska. Han suckar så djupt att klockorna stannar. Han befinner sig där och då i en passage mellan två verkligheter som river honom i tu. Det dröjer några sekunder innan Deborah kommer ut och ger honom en välkomstkram, och dessa sekun- der är starka. Det är under dem som magen vri- der sig och tårarna pockar på. Sekunderna i den ensam- ma passagen är för mig mer Krönika gripande än drogerna, den försummade bäbisen, själv- mordet. Kanske beror det på att jag känner igen mig så väl i honom när han står där med sin väska och försöker samla sig en stund innan det är dags att byta mask och kliva in i hemmarollen. Nu är våra liv ganska olika egentligen, men det gör ingenting, för jag vet hur det Anders Teglund är att stå i den ensamma pas- sagen, och det tror jag ni också vet, alla har vi väl skiftat världar, alla irrar vi väl runt i tillva- Extrema ron utan att veta vad som är hemma. Alla har vi någon gång suckat över resväs- korna så att klockorna stannat. arbetsförhållanden På ena sidan passagen finns tempot, upp- märksamheten och turnémisären. På den andra finns tryggheten, matkvittona och eländes Varför väljer man en karriär där man frivilligt utsät- elände. På sätt och vis är dessa världar så långt ter sig för livsfarliga situationer? Varför söker man ifrån varandra att man blir schizofren. Så vad sig till osunda levnadsvanor? Och varför är det gör man? Jo, den vanligaste reaktionen är att ingen som gör något åt situationen? Jo, branschen tro att dessa två världar är så väsensskilda att är sex, droger och rock’n’roll. de inte går att kombinera, och man gör allt för

att hålla dem i sär. STRÖMBERG HENRIK Det är Ian Curtis-metoden. Många band brukar ha en ”inga partners på turnén”-regel, PÅ SENARE TID har jag tagit mig tid att läsa en hel med att kasta ut tv-apparater genom hotellfönst- enkom för att hålla isär matkvittona från efter- del böcker, vilket varit en härlig avkoppling. Men ret och halsa whiskey som det vore saft. Det skulle festerna. självklart har ämnet ändå varit musik. Eller i alla arbetsgivarna och kunderna ställa sig frågande till. fall musiker. I musikbranschen hajar man dock till när någon Men som vi alla vet kan det gå snett. Och Den ena biografin efter den andra har avhand- som Adam Tensta säger att han inte dricker alko- det behövs inga droger, epileptiska anfall eller lats, allt ifrån Mötley Crües klassiska The dirt hol. Va, vad fan är killens problem, liksom. bortglömda bäbisar för att förstå att Ian Cur- via Anthony Kiedis Scar tissue till Eric Claptons Och sexet då? Ja, inte är det rätt att alla artister tis-metoden till slut blir ett helvete på jorden. Självbiografin och Lemmys White line fever. Och ska behöva utsätta sig för en drös riktigt allvarliga Till slut måste man välja verklighet. Antingen Deborah Curtis Beröring långt ifrån om Joy Divi- könssjukdomar som en del av sitt värv? Alla grou- en livslång turné, eller så ställer man sig i en sion och Ian Curtis. Närmast på tur står Skärs- pies som måste avklaras innan turnén är slut leder never ending matkö. Det röda eller blå pillret, eld, berättelsen om Jerry Lee Lewis, och Chuck ju också till en ohållbar situation. Jag menar, vem pick and choose. Klostemans Killing yourself to live. Den spontana fan har med sig kådisar jämt och ständigt? Och Men om man vill hålla schizofrenin i reflektionen är att något måste göras åt musiker- hur funkar det med familjen därhemma? Ingen schack så kan man göra det motsatta. För på nas bedrövliga situation. verkar ta upp dessa frågor på agendan. Logiken är som följer: musiker (och skådisar För att inte tala om de tunga drogerna som är sätt och vis är världarna också ganska lika. Så och andra kreatörer för den delen) måste organi- den sista spiken i artistens kista. När familjen är ute det går att dra med vardagstristessen på turnén, sera sig och lära av sina äldre kollegors misstag. Det ur bilden och alkoholen inte längre funkar kom- släppa in familjen i bussen och visa dem tur- går inte att suga upp alla sina stålar genom näsan mer sprutorna fram. Och dagarna spenderas åt att némisären. Men se då till att också fylla köket och vakna upp tio år senare och undra om partyt är förnedra sig för att överhuvudtaget få tag på nästa därhemma med lite framtidsdrömmar och kan- över. En fackförening eller globalt samfund måste fix. Ruset blir en apa som hänger tungt på ryggen, ske någon psykedelisk dans klockan fem på stiga in och ta hand om sina medlemmars intressen. en rygg som kröks av jakten, jakten på drogerna morgonen. Vi väldresserade svenskar kan ta täten och skapa en som en gång gjorde livet så glammigt och sexigt. Den senare metoden kräver att man är så otroligt efterlängtad intresseorganisation styrd av När man var på toppen. Toppen av poppen. stark och vardaglig att jag tvekar på om ens positiva förebilder och tydliga riktlinjer. Så låt oss se vem som vill ta denna sorgligen Anders Svensson lyckas. Personligen kommer För inte kan man föreställa sig någon annan åsidosatta grupp människor i kragen och leverera bransch i samhället där det inte bara är okej att en hälsosam och genomtänkt plan för upprättel- jag fortsätta att sucka i passagen. Men nu vet parta på arbetstid, utan faktiskt förväntat och i sen av en hel yrkeskår. För inte drömmer väl ung- jag att jag inte längre är ensam. princip ett krav. Få andra arbetstagargrupper i domar fortfarande om ett liv fyllt med sex, droger Anders Teglund spelar i Convoj och Cult of Luna samhället har som vardag att vara berusad dagligen och rock’n’roll? månader i sträck. Få förväntas avsluta arbetsdagen GARY LANDSTRÖM

8 Groove 9 • 2008

10 Groove 9•2008 för vi vet visst: attdetblirbrai slutändan.Men för.spela detdomkänner Vi litarpåvarandra, lägger ossaldrigivad deandragör, utanallafår förstår migpå. Vi släpper jubaraalltingfritt. Vi det låter somshoegaze, vilketjaginte heller mig inte påPink Floyd. Någon annansägeratt Floyd, ochdåblirjagförbannad, för jagförstår –Någon sägerattmanlåter somtidigaPink att säga. Exakthur resultatet låter harhandocksvårt resultatet. Vi ärettband, verkligen. låtit somdetgör. Allaharenväldigt stor deli låta,för dåhadedetintebestämma hurdetska får –Detärenväldigturattingenenskild ligheter. iföreningenOscar Hildingsson person- av olika bestårenligtbandetsbasist diga medikament Framgångsreceptet bakomSykets valiumlud- Syketdär kommerUmeå-sextetten inibilden. sigså.Ochprecis uttrycka serat, ommannukan heten, menadePierce, liggeriattflummafoku- persongöra.Svårig- världens minstuppfuckade –detkan skiva in världensmestuppfuckade attspela attdetinte ärsvårt gång ienintervju Jason Pierce, ochsjäliSpiritualized, saen hjärta Fokuserat flum Syket blågult guld

–Jamen,vadskönt. vara lugn. Jag tror inte att detfungerar så.Dukannog liknande. ellernågot kommer någonnärasläktinggåbort, feld –Äh,jag harvälbarasettför mycket på Hur menardudå? ont medsig, såmanärjulite orolig också. detfinnsjuingetgottsominte förfå. Men något mycket maninte bättre spelningänså,detkan spelar vipåDebaser, somatten ochdetkänns fick enspelningsenastigår, såden5:edecember Oscar. –Ja,detrullarpåbranu, erkänner Vi få uppögonenför dem. låtar påsistone, medtankepåhurfolk nubörjar månganya IsåfallharnogSyket inte skrivit –Livets motgångar, sägerOscarkort. handlar om. Jagfrågardåiställetvadbandetsmusik beskrivning. inslag. Dettycker jag ärenhyfsatliska schysst rock’n’roll ochpsykede- medpop-melodier . Duvet, baraför attdetgårlite branu, så FREDRIK FRANZÉN Sein-

LINA HYLTEFORS ker viinteattefterlikna det, detäringen igen ivårmusik, absolut. Mensenförsö- inspirerats avderas sound. Så90-taletgår kins ochharlyssnatmycketpådom och –Ja, MusseälskadeSmashingPump- beredd atthållamed. musiken låterensmula90-taloch hon är Jag påpekarför Anna attjagtycker basist. OchMicaelBackspelartrummor. som ”associeradmedlem” ochtillika gitarrspelet. Alex Svenson-Metésärmed kompisar från Vällingby ochstårför Musse ochMackanärgamlabarndoms- Marcus Sandgren, samt Anna Eklund. och Mackan, ellerMartinKällholm och SadDayForPuppetsbeståravMusse recenserad. Trap. Senfårmanseomochvar blir nätsajter harskrivitupposs, som It’s A nit fåsåmycketrecensionerännu. Endel sågade, haha. Annars harvivälintehun- –IförranumretavGroove blevvi colors Hur harniblivitmottagnamed släpps. i bandetveckaninnanderasdebutalbum Ett snackmedsångerskan Anna Eklund Poppig shoegaze Sad Day ForPuppets hittills? Unknown har lyssnatpågenomtiderna. är välensyntesavdenmusikmansjälv Musse ärsvagfördeharmonierna. Sådet plan ellerså, utanskerganskaomedvetet. eller utomlandsspelar mindreroll. Vi villutochspela. Omdet blir iSverige blir detförhoppningsvisturnéframöver. tival iSpanien, ochspeladärmed. Ochså lona. Senskavivaramedpåenlitenfes- och spelasamtidigtsomI’mFrom Barce- jobbet ochdåskaviåkatillBarcelona –Nästaveckaskajagtaledigt från nien somväntarförbandet. rige-gig ivårasochhärnästärdetSpa- Television Personalities underderasSve- SadDayForPuppetsturnerademed skyddshelgon ochdetvillehan. att frågahonomomhanvillevaravårt var påturnéivårasochdåfickvitillfälle Treacy i Televsion Personalitiesnärvi till skivornasomsläpps. Vi träffadeDan Fonogram haralltidettskyddshelgon –Haha. Ja, Alex somharHaHa Vem ärdet? att niharettskyddshelgon.Jag harhört KARIN KNAPE

PER KRISTIANSEN JOHANNA WULFF

Anna Ihlis Varierad singer/songwriter stiger fram

Anna Ihlis kommer från Dalarna, och hon har levt med musiken i stort sett hela sitt liv. För ett par år sedan började hon skriva egna låtar, och försöker nu att satsa på en karriär med sin egen musik från att tidigare mest sjungit andras låtar. Tidigare har hon i princip kunnat försörja sig på att bara hålla på med musik, att sjunga i olika konstellationer, olika slags musikstilar, olika slags sammanhang, men nu kombinerar hon musiken med att arbeta deltid. – Jag vill satsa på det här, men det är svårt att hinna med allt som behöver göras om man inte har någon som tar hand om det. Det finns saker jag skulle vilja kunna överlåta, låta någon annan sköta kontakten med arrangörer och spelställen, att låta någon annan sköta promotion. Sånt kan ta mycket kraft från musiken. Det finns en EP inspelad, och en del av mate- The Guild rialet ligger ute på hennes myspace-sida, men Anna försöker också söka nya vägar för att föra ut själva musiken. Allstar folkrock – Jag ska se till att gå med på artistsajten Mubito, så det nätverket ska kunna avlasta en DESSA FOLKROCKARE ÄR väldigt övertygade fet-Elvis på 70-talet, säger sångaren Syl- att säga och mycket att visa upp. Som att del av mitt arbete, och att det ska kunna gå att om sin egen förträfflighet och frontfi- vester Schlegel. The Guild sitter på en stor skatt som vi köpa skivan där. guren och The Ark-trummisen Sylvester The golden thumb är svängig och måste få ur oss, menar Sylvester Schlegel. Låtarna som ligger utlagda på myspace är Schlegel menar att han är kapabel till genomarbetad och precis som på förra Singeln Let me loose kan redan rätt olika varandra, Anna verkar trivas med att stordåd. I The Guild får han utlopp för plattan Oh my Guild leker de med retro- höras på radio och framöver väntar ett kasta sig mellan stilar och inte vilja fastna i något sitt eget låtskrivande och chansen att spektiva referenser. antal spelningar runt om i landet. Och direkt fack. Låtarna pendlar från att låta som styra och ställa lite – ett perfekt komple- – Jag har försökt mig på både 80-tal, turnéplanen kommer att fyllas på efter energiska ekon från det tidiga 80-talets brittiska ment till den stora apparaten The Ark. 90-tal och nutid, men det slutar oftast hand. Därför packar grabbarna den lilla new wave till lugnare pop och rock och ”vild visa” som Anna beskriver det. Den 19 november kommer The gol- med att man återvänder till dom tidigare Toyotan och ger sig ut på vägarna. Något – Det är inte så att jag medvetet försöker den thumb, The Guilds andra platta, vars grejerna. The Guild speglar hur det har som gänget i The Guild trivs väldigt bra göra allt olika, men det är roligare när det är så. titel är en hyllning till handens viktigaste låtit hemma hos mig i min uppväxt. Jag med. Om man går på en konsert och kollar kan det ju finger. Och eftersom hela bandet var otro- är väl en bakåtsträvare, säger Sylvester – Det är lätt att glömma charmen i att bli en större upplevelse om det inte låter precis ligt nöjda med förra plattan var tanken att och skrattar. slita för det man tycker om. Och därför likadant i en halvtimme. nya albumet skulle låta likadant. Men det The Guild, som även består av med- känns det bra att The Guild inte få allting En intressant detalj är att Anna körat bakom visade sig inte alls bli fallet. The golden lemmar från Dungen och Empire Dogs, serverat. Med The Ark har man väldigt Maia Hirasawa, som slog igenom efter att ha thumb, som vuxit fram under året och har varit en ursäkt för vuxna karlar att stora förväntningar. Men här räknar jag körat bakom Annika Norlin i Hello Saferide. Det som spelats in i Malmö och Stockholm, är umgås i grupp. Ett kollektivistiskt säll- inte med någonting, och därför är det verkar ju sprida sig som ringar på vattnet. Har Anna någon som körar bakom henne, som i sin både lyxigare och fylligare, med en rejäl skap som lirar rock istället för att titta fantastiskt varje gång en person kommer tur står inför ett genombrott inom något år? dos blås, stråkar och gospelkörer. på fotboll. Ett umgänge som resulterade i fram och säger att han eller hon har hört – Haha, nej, inte än. Men jag får ordna det, – Om förra skivan var lite mer snygg- först en och nu två album. The Guild och tycker det är bra, säger det verkar ju som att det finns ett mönster här. Elvis på 60-talet är nya plattan snarare – Det har blivit ett forum för att göra Sylvester Schlegel. MAGNUS SJÖBERG skivor. Det känns som att jag har mycket MIKAEL MALMBORG

www.groove.se 11 Soundcraft Compact 4 är den bästa lilla mixern för hårddiskinspelning tycker vi! PRO TOOLS Electronica Pack

3.395:- Soundcraft EFX12 Med inbyggda Lexicon® effekter och 12 mic-preampar hämtade direkt från Soundcrafts GB- & LX7ii mixerbord som 11.295:-.295:- 795:- är betydligt dyrare serier. Kolla jam.se 995:- Dunlop GCB95 CryBaby, Wah-wah pedal Mahalo ULP1E m aktivt miksystem Pearl Special Edition Ukulele i Les Paul utförande. 3.695:- Vintage sunburst eller svart. Joey Jordison Artist Kit Kom igång Inbyggt aktivt miksystem PASSA PÅ! som låter mycket bra. med sampling Finns även utan 13.995:- mik för 495:- BEGGADE GITARRER Pro Tools JAM Bundle #2 Electronica Pack Mbox 2 Mini, Structure LE & JJlabs KS25B & BASAR FRÅN USA Studiopaket med mbox 2 Mini inkl ProTools LE och Structure LE, en mycket kraftfull Vi just köpt in på massor med begagnade sample-player/synth m 3 GB ljudbibliotek. Fender, Gibson, Gretsch, Guild, Martin mfl En perfekt kombination med JJLabs KS25B USA-tillverkade gitarrer och basar under MIDI-klaviatur med alla controllers för att en inköpsresa i Texas. Det är nu du skall tweeka sound och tracks! Ordinarie pris hos passa på - när tiderna är oroliga är JAM: 5.285:- (Mbox 2 Mini 2.995:-, priserna lägre och JAM står för garantin! Structure LE 1.495:-, JJlabs KS25B 795:-) 795:- Pearl Forum FZ725 22-12-13-16-virvel, 14" Hihat, 16" Crash & 20" Ride, stativ, pall. 18 in - 8 ut!

JAM har tagit upp hela sortimentet! 3.995:- Många modeller finns uppställda på DSI MOPHO I princip en helt analog, JAMs butiker - titta in och prova! monofonisk röst från Prophet 08 i kompakt 7.995:- Och kolla in allt på jam.se format, två extra sub-oscillatorer (en per ESI ESU1808 - mobilt interface för PC/MAC Vi lovar blixtsnabb leverans & bra service! oscillator) & audio in för med hela 18 ingångar varav 12 balanserade Ring Tobias på 08-410 510 96 så får du processering av externa line och 2 mik med XLR och fantommatning klara besked om pris, färger osv. ljudkällor, och mycket mer!" 3.995:- som dubblar som instrumentingångar. jam.se Bosphorus cymbalerna måste Ringway TD90 du testa! Digitaltrumset med Svensk brux! vanliga pads + stämbar virvel med sarg samt en modul NYHET! som triggar mycket bra. Allt du ser på bilden ingår samt en trumpall. Egen import = extra prisvärt. 64 toners polyfoni, 206 sound, 50 preset-kits SSUCCÉ!UCCÉ! och 5 user-kits, JJlabs KS25B-USB många finesser. har alla controllers du JJJlabsJlabs DDMS7WMS7W 1.995:- Ger Zildjian, behöver i ett smidigt format. 7 specialmikrofonerspecialmikrofoner fförör ttrummorrummor iinklnkl vväska.äska. Sabian, Paiste mfl en rejäl fight tycker vi! 4.495:- Kolla videon på jam.se! Plug&Play, XP/Vista/MAC. 795:- FFörör bbådeåde sscencen oochch sstudio.tudio. KKollaolla jjam.se!am.se! ESI nEar05 eXperience. Våra favoriter bland Brauner Phantera aktiva studiomonitorer köper vi direkt från LABSSWEDEN JJ USB-mik tillverkaren - därav priset! MMULTIKABELULTIKABEL & Phantom Classic Kondensatormik du LABSSWEDEN Recension i Studio: ansluter direkt till JJ “Letar du stormembrans- datorns USB-ingång. 2.495:- BA110/10m mik i prisklassen under Äkta plug&play - dvs XLR/XLR 20.000:- är funkar utan särskilda 10mx8 Brauner Phantom drivrutiner till både Perfekt för Classic och Windows XP & MAC. studion och Phantera mycket Samma mik som på scenen. heta alternativ till JJlabs BMC2 med Mycket bra konkurrenter en riktigt snygg, kvalitet. både med definierad diskant Egen import och utan rör.” som passar väl = bra pris! Phantera 14.995:- till studioinspelning. Phantom Classic Shockmount och 13.333:-. jam.se USB-kabel medföljer. 795:- 33.150:.150:- 695:-

TW15NSB TW28ST USA Cajón 5.995:- 1.995:- Kan ersätta ett helt trumset på små s scener och i studion. wjwmw..a e Hit’nDrum Cajón är Vår bästa Vår bästa svensktillverkad helsolida stål- stålsträngade och håller mycket bra strängade modell under 2.000:- Stockholm - Göteborg - Malmö kvalitet för priset. med mik under 10.000. fick en strålande Linköping - Skellefteå - Örebro Rejäl sejarmekanik, Fantastiskt fint hantverk recension i Fuzz gummifötter & mkt bra och ljud fullt i klass med där den kallades resonans. Nya modellen dom bästa på marknaden. "Fattigmans Martin". Webshop: www.jam.se är snygg i svart finish. 1.295:- Det enda som skiljer är priset. Kanonljud för priset! 14 dagars faktura - 14 dagars öppet köp! Med res. för ev. prisändringar och rutten stressad korrekturläsning - priser från 5 november 2008 ELDKVARN

Ute på oändliga vägar

Eldkvarn har spelat tillsammans i drygt 30 år och har inga planer på att sluta. På nya skivan Hunger Hotell gör Plura det han alltid gjort. Han ger sig ut på de svenska vägar- na. Hälsar på gamla vänner, ringer en kärlek, funderar över tiden och tar en dubbel vodka i baren. Någonstans långt borta hörs kyrk- klockorna. OSCAR ANDERBERG

– JAG HAR JU EGENTLIGEN varit mer ute på Det är svårt att inte nämna Bruce som en stor del av hans identitet. Plura Först var det inte någon självklarhet att vägarna och bott mer på hotell än vad jag Springsteen när man lyssnar på nya ski- berättar att Norrköping var en fantastisk det skulle bli någon mässa. Men efter att har varit hemma i någon lägenhet. Så det van. Influenserna finns där. stad att växa upp i på 50- och 60-talet. ha tänkt i några dagar kom Plura fram är klart det har präglat mig. Vägarna är – Vägen till paradiset är mycket IFK Norrköping vann allsvenskan nästan till att hans låtar kan vara väl så bra som mitt liv. Springsteen, den som förnekar det är dum varje år. ”Bara en sån sak”, utbrister han en predikan. På Hunger Hotell är nästan varje låt i huvudet. Men det var aldrig meningen stolt! – Dom grejer jag tar upp i mina texter en resa, från Be-Bop-a-Lula-Land till att det skulle bli någon Springsteen-låt. – Jag tror att där man är uppvuxen är sammanfaller ganska ofta med saker som Paradiset och sen hem igen. Det märkte vi först när vi var i studion den viktigaste platsen i livet. Man reser tas upp i Bibeln. Vanliga ämnen som kär- Plura Jonsson föddes i Norrköping och hade spelat in. liksom aldrig ifrån sin hemstad. Den lek och hat, att bli övergiven och förkros- för 57 år sedan. Men Plura har inga De amerikanska musikförebilderna finns alltid kvar på något sätt och präglar sad. Jag har faktiskt en idé om en tredje bekymmer med att bli äldre. har funnits med länge. Under 80-talets en för livet. mässa som ska bygga på Norrköping. – Åren efter 50 har varit bland dom downperiod lyssnade han mycket på Några av Pluras vänner bor kvar och Hemorten, att resa därifrån och om att bästa, man vet vem man är, vad man vill Springsteen, Tom Petty och . visst händer det att han funderar över komma tillbaka. Men den ligger på is just och vad man kan. – Jag menar, dom skriver ju om sin hur det varit om han stannat. Om man nu, Eldkvarn har alldeles för mycket på Plura förklarar också att man är fast i uppväxt och var dom kommer ifrån. Jag missat något. Men samtidigt är Plura mer gång. den tid man lever i och den tid som gått. tänkte att om jag ska fortsätta skriva än nöjd, han fick sin resa och hade inte Eldkvarn har rest länge men är inte Det är den tiden man har. Framtiden vet låtar varför skriver jag inte om min upp- på några villkor velat byta bort den. hemma än. Men kanske har Plura Jons- man ingenting om. Den finns inte förrän växt och vart jag kommer ifrån? Min – Mina gamla vänner som är kvar i son hittat vägen till paradiset. Kanske är den är passerad. barndsomsstad. Då började jag skriva Norrköping, jag beundrar dom. Dom det just vägen som är paradiset? Troligt- Att tala med Plura är som att tala med låtar som Landsortsgrabb. som bär dom döda till sina gravar. Låten vis kommer han att fortsätta resa landet en snäll farbror. Han är lugn, rösten är Att Plura kommer från Norrköping är Fulla för kärlekens skull från Svart blogg runt och sjunga sina sånger i några är till. behaglig och han berättar vant om Eld- knappast något han glömt eller inte vill är lite en hyllning till dom. På stadshotellet, i kyrkan och nere på kvarns historia. Hunger Hotell berättar kännas vid. Snarare tvärtom. Han är stolt Vid två olika tillfällen har Eldkvarn klubben. Plura gärna om. över var han kommer ifrån och ser det gjort mässor som bygger på bandets låtar. KLARA GRAPE

www.groove.se 13 Deadbeat SHINEDOE Som Deadbeat har kanadensiske Scott Monte- ith i snart tio års tid gjort djupt dub-influerad techno. Han har redan fem strålande album i bagaget, inget riktigt likt det andra, men på purfärska Roots and wire är det ändå som om de bästa idéerna samlas, som om allt faller på plats. LARS BORGES. LARS Debuten Primordia är en klaustrofobisk nedstigning till Marianergravens mörkaste djup, efterföljande Wild life documentaries och Something borrowed, something blue är betydligt varmare, knivskarpa i konturerna och häp- nadsväckande välpolerade, och på de senaste albumen New world observer och Journeyman’s annual har Monteith rört sig bort från det digi- tala, mot en alltmer organisk ljudbild, innefat- tandes både sång och samplingar. En sak har dock albumen gemensamt, och

det är hur självklart de smälter samman dub och STRÖMBERG HENRIK techno – två genrer som kan tyckas väldigt olika, men som om man får tro Monteith i grund och botten är en och samma. – Nej, jag kan verkligen inte se någon större skillnad. Tvärtom kan man följa musikens Dansant DJ utan utveckling bakåt i tiden – från dubstep, till dubtechno, drum’n’bass, jungle, hardcore, ragga och dancehall, hela vägen tillbaka till Lee Perrys genrebegränsningar första experiment med reverb och bandloopar. Den jamaicanska musikens inflytande är enormt. Om det inte vore för den, skulle inte dagens Med en sprillans ny tolva i bagaget dansmusik och kulturen kring den existera. Dom har ju ”rejvat” på Jamaica i 60 år nu. reser Shinedoe jorden runt och fyller Men vilken skulle du då säga är den röda tråd dansgolv. Samtidigt filar hon på sitt som löper från Lee Perry, via King Tubby, Basic album som kommer nästa år. Channel och Pole till Deadbeat? – En passion för sjukt tung bas, för ljud som ingen någonsin tidigare hört, samt det eviga I SVERIGE BLEV HON ett namn när hon När hon sedan inledde sin klubbkar- – När jag inte är ute och DJ:ar arbe- sökandet efter det ändlösa groovet. De bästa remixade The Knifes Silent shout. Men riär var det just som dansare. Redan som tar jag på mitt kommande album. Jag dub-låtarna är ju dom man kan lyssna på timme Shinedoe har gjort mycket mer än så. I femtonåring dansade hon professionellt kan inte säga så mycket mer om det än efter timme utan att tröttna. Alla dom du näm- Amsterdams klubbvärld har hon varit på klubbar, konserter och i videopro- att det låter som Shinedoe, haha. Jag är ner är mästare i just det avseendet. Jag gör så gott jag kan… ett stort namn i mer än tio år. Även om duktioner. Men sedan provade hon att nämligen inte färdig med materialet än. Roots and wire kan mycket väl vara Monteiths det varit lite sisådär med hur folk har ställa sig bakom skivspelarna. Men något kan du väl avslöja? mest fulländade hittills. På det är nämligen både stavat namnet. I passet står det Chinedu – Som dansare översatte jag någon – Jo, det är absolut ett album för mörkret från debuten, värmen från efterföljarna Nwosu, men när hon såg sitt namn på annans musik till rörelser. Nu är det jag dansgolvet. Det är alltid det viktigaste och den organiska känslan från de senaste albu- planscher var det aldrig rätt. som väljer skivorna, men eftersom jag för mig, att det kan fylla dansgolv och men närvarande, och det innehåller dessutom – Alla skrev Shinedoe eftersom mitt varit dansare har jag lätt för att bygga höja partystämningen. Det kommer några av de djuuupaste, gungigaste basgångar namn uttalas så. Det var lika bra att stämningar på dansgolvet. också vara varmt och mycket djupt i världen välsignats med på senare tid. byta stavning och börja skriva som alla Denna förmåga har hon också tagit soundet. – För mig är det verkligen min första riktigt andra, skrattar hon. med sig in i studion. Sedan 2005 driver Som DJ blandar Shinedoe gärna mel- lyckade sammanslagning av all den musik jag gillar: traditionell , dub, techno, house Shinedoes föräldrar är immigranter hon skivbolaget Intacto Records. Men lan minimal, gammaldags Detroittechno och en hel del annat från gråzonerna däremel- från Nigeria och det är enligt henne själv Shinedo är också producent. Nyligen och djup house. Möjligen kommer det lan. en viktig pusselbit för hennes musika- släppte hon tolvan Ibo grooves/Back in också märkas på albumet. Det är ju dock ditt sjätte album på bara sju år. liska utveckling. tha days. Den är ytterligare ett bevis på – Genrer är till för att blandas. Men Varifrån kommer all denna energi? – Afrikansk musik handlar precis Shinedoes oerhörda känsla för rytmer. det är inget jag funderar på, det bara – Du, jag har inget annat val. Att göra musik som techno och house nästan uteslu- Där Ibo grooves är en lekfull mix av händer. Mina influenser är varierade och är för mig i grund och botten terapi. Jag skulle tande om rytmer. Det är elementet som minimal och afrikanska rytmer är Back då blir min musik det också, säger Shine- bli knäpp annars… driver musiken framåt. Jag har fått med in the days djupare och mer harmonisk. doe leende. FREDRIK FRANZÉN mig mycket hemifrån och jag är stolt En låt som samtidigt är en hyllning till Sen hoppar hon upp på sin cykel och över mina rötter. Min mamma spelade den tidiga Chicagohousen. Tolvan fung- korsar en av Amsterdams många kanal- alltid musik hemma och hon var en duk- erar dessutom som ett smakprov inför broar. På väg mot en vinylaffär och efter tig dansare. Redan som liten förstod jag det album som ska komma nästa år. det till ännu ett party. Så klart. hur musik och dans sitter ihop. MATS ALMEGÅRD

14 Groove 9 • 2008 GLASVEGAS Låter Glasgow lysa klarast

På bara några år har Glasvegas gått från nybörjare till nästa stora grej inom rock- en. Till NME-utnämningar och full betyg- pott från kritikerna. Men själva tycker de att det hela faller sig rätt naturligt.

INNE PÅ ETT RUM på Berns hotell avlöser – Visst, säger James, det är ju jag som – Men det har aldrig varit min intention lig plats i media. Men det visade sig vara journalister varandra. James och Rab skriver texterna och jag skriver utifrån att låta ”julig”, fast jag har hört det förut ganska svårundvikligt. Dalmarnock – Allan svarar tålmodigt på fråga efter mig själv men jag vill egentligen inte säga så jag antar att det ligger något i det… stadsdelen i Glasgow som samtliga i ban- fråga. Och jag blir överraskad av hur vän- åt folk hur dom ska tolka vår musik. Det Allt har gått väldigt fort för kvartet- det kommer ifrån – är till skillnad från liga och tillmötesgående de ändå är. är upp till den som lyssnar. ten. Caroline hade aldrig spelat trummor stadens västra, mer hippa och kulturellt – Vi landade igår och allt vi har sett För den oinvigde spelar Glasvegas innan hon började spela i bandet. Och berikade del, ett ganska typiskt skotskt av Sverige är baren, sängen och det här enkel pop som enligt dem själva är influ- James hade en harvig fotbollskarriär arbetarklassområde där musiken aldrig förbannade rummet, haha. erad främst av den australiska duon The för bara några år sedan. Sen kom Alan tagit upp någon betydande plats. De båda är kusiner. Andra halvan, Whats men också klassisk musik. McGee förbi med sin fingertoppskänsla. – Jag tror jag aldrig har känt någon bestående av Caroline McKay och Paul – Vi var ute efter den sorts kraft man Han presenterade dem för branschen och som spelar gitarr där. Det är aldrig någon Donoghue, är uppenbarligen på annan kan hitta i klassisk musik. Den som spar- vips så är de mitt uppe i en världsturné. som uttrycker sig via musik. Man spelar ort. kar en rakt i bröstet och lämnar en und- Men trots den plötsliga framgången fotboll, spelar om pengar eller går på James, den lille och talföre är låtskri- rande över vad som egentligen hände. har det inte varit överrumplande för dem puben. Åtminstone som kille. Det är det vare och frontman i bandet medan den Och så eko, mycket eko… på något sätt. Tvärtom får de det att låta man har att välja mellan. store gitarristen Rab agerar tystlåten. Jag har läst att du James gillar julmusik som om succén vore lika självklar som Tror ni era framgångar kommer ha någon Även när han väl pratar så gör han det också. Vilket faktiskt kan höras i vissa spår. verklig, utan att för den delen verka det inverkan, kommer ungarna välja gitarren tyst och jag får spetsa öronen ordentligt. – Haha, vi skulle aldrig ha gjort den minsta arroganta. framför fotbollen i framtiden? Något jag i och för sig är tvungen till där jävla julskivan! Närå, jag älskar julen, – Visst har det gått fort och saker och – Det är nog mycket möjligt och till för att överhuvudtaget förstå deras gröti- inte minst för vad den gör med Glasgow. ting är ganska galna just nu men när vi viss del händer det redan. Jag har redan ga Glasgowdialekt. Samma svårförstådda Det är väldigt mörkt där om vintern och började spela gjorde vi det för att få spela hört ungar göra covers på våra låtar och skotska som de behåller i musiken. Inte på vissa områden är mer upplysta än andra in skivor så vi visste att vi skulle komma nåt sånt har nog aldrig hänt i våra kvar- grund av någon slags patriotisk stolthet men när snön lägger sig över stan och hit. Egentligen förstod vi ganska tidigt ter förut. Det är en otrolig känsla förstås visar det sig, utan snarare för att kunna julbelysningen lyser upp blir det enhetligt vart det hela var på väg. men vi är drivna människor som allihop vara så ärliga i sin musik som möjligt. och det ger en viss stämning som bara… – Man fick den känslan när James brinner för det vi gör och jag tror vi kom- Och ärligheten har varit en viktig del ja, du vet. Det är vackert. kom in med låtarna han skrivit, tillägger mer att komma ännu längre än vi redan för deras musik, inte minst för bandets James börjar vandra iväg i sina julre- Rab. Dom kändes helt rätt och man för- gjort, vilket i sin tur kommer göra ännu framgångar. James Allans texter är intima flektioner och hade han inte haft solglas- stod att dom skulle göra avtryck. mer avtryck därhemma. och politiska, om den hårda arbetarklass- ögon på sig hade jag förmodligen fått se Jag hade innan bestämt mig att foku- PETER JOHANSSON omgivning de växt upp i. Många av tex- en rockstjärnas ögon tåras. Som om han sera på deras musik mer än det politiska i terna har också en självbiografisk känsla. precis kom på sig själv sträcker han på sig. deras texter vilket redan har fått tillräck-

www.groove.se 15 ANNA TERNHEIM

Har för vana att bryta sina vanor

En lovordad debut, en än mer lovordad uppföljare. Utmärkelser och utsålda konserter – förväntningarna är höga inför det tredje albumet. Men Anna Ternheim tar det med ro.

– MAN MÅSTE KUNNA BRYTA sig loss från vad ytterligare två talanger, lekte fram en – Vi spelade in på nätterna, och på ration road och purfärska Leaving on a folk tycker att man är, från vad andra skön version av genombrottssingeln To dagarna drack vi kaffe. mayday. förväntar sig och från vad man själv för- be gone. Det låter trevligt. Ibland får jag intrycket av att vart och ett väntar sig. – Det var väldigt trevligt. Det var väl- av dina album tar avstånd får det föregå- Och med de orden liksom samman- DET HAR GÅTT FYRA ÅR sedan debutalbumet digt bra. Det är en upplevelse jag aldrig ende, om du förstår vad jag menar? fattar Anna Ternheim samtalet vi precis släpptes. I och med det trillade Ternheim kommer att kunna återuppleva. Det ska – Nej, förklara… haft. lika plötsligt in i strålkastarljuset som jag väl inte försöka göra heller, men det Säg till om jag trampar på några ömma tår Ett par timmar tidigare irrade jag undertecknad i replokalen, och just där- var ändå magiska tillfällen det där. Det nu? omkring på Norrmalm på jakt efter rep- för är det ju lätt hänt att man inbillar sig känner jag varenda gång jag sätter på ski- – Nej nej, det är ingen fara! lokalen där vi skulle mötas. Under tiden att albumet tillkom lika kvickt. van. Så jag svamlar på om att där debuten försökte jag uppskatta hur Ternheim – Alltså, första skivan växte ju fram Om man hört både den och uppfölja- är lågmäld och avskalad, är uppföljaren hittills framträtt som artist. Jag tänkte under en väldigt långt tid, och det låg så ren, då vet man också att det aldrig blev snarare dramatisk och storslagen, medan på hur hennes musik låter, på mörka otroligt mycket arbete bakom den, för- aktuellt att försöka återskapa något. det tredje albumet verkar sträva i en tred- skivomslag och på fotografier där hon klarar hon, efter att vi slagit oss ner på en – När det var dags att spela in det je riktning, mot en tydlig fokusering på fångats med blicken sänkt. Reserverad, bar i kvarteret. andra albumet, då ville jag göra något hennes röst. tänkte jag (kanske också lite svår). Och Och så berättar hon om åren av idogt helt annat, så då var vi i en fin studio, – Jamen, det är svårt att göra något när jag sedan snubblade in i replokalen, tragglande tillsammans med vännerna, arbetade med andra musiker och jobba- exakt som man gjort det tidigare. Då tar mitt under pågående spelning, befarade spelningar ute på gatorna och nere i mur- de med stråkarrangemang. Det var som det stopp. Då finns det ingen poäng. Då jag att jag till råga på allt skaffat mig ett riga källarfik, om hur det tack vare dessa att börja om helt och hållet. Och så har vi slutar jag, liksom. Det här låter ju väldigt uselt utgångsläge. samlades en grupp entusiaster, vilka så ju då den här nya skivan… dramatiskt, egentligen kanske jag inte Oron lättade dock snart, då det rådde småningom åkte ner till Gotland för att Vid det här laget kan jag inte längre förändrar så himla mycket, men den här en avslappnad stämning i lokalen, i vil- på det lokala sågverket och på en väns hålla mig från att nämna en sak jag tänkt skivan, den har i alla fall kommit fram ken Ternheim, tillsammans med två tred- lantställe spela in debuten. på den senaste tiden, då jag lyssnat en ur att jag spelat mer live, ur att jag spelat jedelar av värmefilten The Tiny, samt hel del på både Somebody outside, Sepa- mer akustiskt, ur att jag velat att tyngd-

16 Groove 9 • 2008 MATTIAS ELGEMARK MATTIAS ELGEMARK MATTIAS

punkten ska ligga på något annat. På – Alla dom gamla förra skivan låg den på arrangemang och låtarna kommer att ackord, medan den här gången bygger kännas nya inför allt på sång och text. Och… Det här är turnén som kom- inte så kul att lyssna på, va? mer. Det blir helt nya Jo då. Kör på. arrangemang, det är – Ja, det där beror i alla fall på hur en annan sättning jag vill spela, hur jag vill turnera, hur jag och andra instru- vill att det ska kännas i magen när jag ment. Någonstans sjunger. måste man ju våga Så du hade turnerandet i åtanke redan då lita på låtarna – lita du skrev musiken? på att dom räcker. – Ja, men större delen av min tid läg- Det handlar ju om ger jag ju på det, och därför vill jag inte att nå fram, om att skriva musik som bara funkar om man folk ska vilja lyssna har med sig sin egen orkester. Det som från början till slut, verkligen kopplat med publiken, det är ju men exakt hur man texterna. Jag känner att det är där jag fått når fram, det kan kontakt, att det är där jag når fram, och man ju alltid ändra just därför har det blivit viktigt. Det ger på. mer. Det känns angelägnare. Och att hon ser Anna erkänner att en stor del av tex- fram emot att få tur- terna bygger på personliga erfarenheter, det som är ens andra liv, så att säga. Det DET GÅR DOCK INTE att förneka hur para- nera igen, det råder det knappast någon men poängterar samtidigt att det inte är innebär dock inte att folk känner en. Man doxal artistrollen ändå är. Den rym- tvekan om. samma sak som att blotta sig själv. lär inte känna någon genom att lyssna på mer sådana extremer, vilka blir väldigt – Dom flesta lyssnar på min musik – Det beror ju på hur mycket man deras låtar. Man får bara en skärva av uppenbara då Anna beskriver hur hennes genom att sätta på radion eller skivan, avslöjar och hur pass detaljerad man är, dom. musik kommer till – hur hon isolerar sig, medan jag, jag träffar ju inte de här män- hur man formulerar sig och vad man Är det svårt att behålla integriteten? sitter ensam hemma och skriver, spelar niskorna förrän när jag är ute och spelar. lämnar åt fantasin. Man kan säga mycket – Alltså, jag känner ju att det finns in en fuldemo, tar med sig materialet till Man hamnar så lätt i en bubbla. Men det utan att ge bort hela sanningen. Man vissa saker jag överhuvudtaget inte vill studion, utvecklar det tillsammans med där bryts nu. Det är ju därför jag verk- kan ge mycket utan att ge bort sig själv. prata med dig om, eftersom det här är producenten och musikerna, spelar in, ligen har ett behov av att få komma ut. Samtidigt är det ju ett väldigt utelämnade första gången vi träffas. Det tycker jag är ger ut, och slutligen åker runt och spelar Det blir konkret då. Det blir verkligt. jobb man har, det ska man ju inte sticka den mest naturliga saken i världen. Jag upp resultatet inför tusentals åhörare. Man känner att man inte är ensam i sitt under stol med. blir förvånad när människor kommente- – Man skapar sig en egen värld, och universum. Och man fattar liksom varför rar det som om det vore något konstigt. sedan ska den plötsligt möta verklig- man håller på. NÄR SOMEBODY OUTSIDE SLÄPPTES, skrev en Kom igen! Alla har ju saker dom berät- heten. Visst, det kan vara svårt, men då recensent så här: ”Alla som någon gång tar för sina nära vänner, och andra saker får man försöka översätta det till något OCH PÅ VÄGEN HEM går jag genom några av krossat Anna Ternheims hjärta ska ha en dom berättar för hela världen. Bara för annat, försöka hitta en ny värld som de saker som sades under samtalet – vik- eloge, för det var värt det, verkligen.” att jag håller på med musik, bara för att fungerar för det formatet. En skiva är ju ten av att inte fastna i bilden av sig själv, Kommentaren var säkert inte allvar- jag bjuder på vissa erfarenheter och käns- en skiva, och det man gör i studion kan oviljan att göra saker på samma vis som ligt menad, men den etsade sig ändå fast, lor, betyder ju inte det att jag vill berätta man inte alltid göra på scen. tidigare, entusiasmen inför att få komma då den tydligt visade hur villiga vi är att allt. Och efter att ha besökt replokalen, ut och presentera omstöpta versioner av offra våra artister för resultaten de even- Och ungefär då minns jag hur jag efter att ha varit med då Anna och hennes äldre låtar – och då minns jag plötsligt en tuellt kan uppnå. själv bara ett par timmar tidigare drog band lekfullt stöpte om det äldre mate- sak Anna sa liksom i förbifarten: – Att ha det här som jobb, att hålla på slutsatser gällande Anna Ternheim, uti- rialet, anar jag att hon betraktar det där – Jag har för vana att alltid bryta mina med det här, det gör att gränserna suddas från hennes ovilja att spy ut sin själ över som en möjlighet snarare än en begräns- vanor. ut mellan just det som är ens jobb och tidningsuppslagen. ning. FREDRIK FRANZÉN

18 Groove 9 • 2008  %

 &     $ Tredje och hittills bästa plattan. Innehåller Fleet Foxes trummis har gått över till Mercury och Talons. Producerad av Paul Bella Union där han släpper sin nya sköna Epworth och Jacknife Lee. Ute nu! platta. I butik 14/1. Live: 22/2 Vega Kph, 24/2 Cirkus Sthlm

   %'$    $  "   (  Ännu ett briljant album från världens just nu Snygg folktronica-debut. Innehåller singlarna tuffaste punkrockare. Producerat av No pins allowed och This sweet love. David Schiffman (Anti-Flag, , I butik 14/1. System Of A Down). I butik 19/11.

         %    Nytt släpp från skottarna. Med singlarna J Smith, Something anything och Song to self. Tre års väntan är över. Äntligen återvänder Marc Ute nu! Bianchi med mer fantasifull musik. Ute nu!

        ! "    " Finfint soundtrack till Wim Wenders nya film. # $    Med outgivet av bl a Get Well Soon och . I butik 19/11. Sex tidigare outgivna spår. I butik 19/11. Live: 25/11 Lilla Vega Kph, 27/11 Debaser Slussen Sthlm

)  $) Betydelsen av att

På 90-talet riktades världens hardcoreblickar mot David Sandström och Dennis Lyxzéns band Refused, som strax därefter tystnade. Nu tio år senare drar de på var sitt håll åter uppmärk- samheten till sig och den själfulla musiken de bara måste få ur sig. Pernilla Andersson och Moa Frygell har träffat The (International) Noice Conspiracy i Umeå och David Sandström Over- drive i en by utanför staden. MOA FRYGELL

THE (INTERNATIONAL) NOISE CONSPIRACY

NYA SKIVAN, The cross of my calling, ger – Folk gillar oss för att vi pratar om power-rörelsen under sent 60-tal och Lagom till bandets tioårsjubileum, känslan av att The (International) Noise saker och för att vi har nåt relevant att tidigt 70-tal. släpper de The cross of my calling, det Conspiracy har skapat något stort, och säga. Det har ju faktiskt inte många. – Då spelade de rådansant knullfunk, fjärde albumet och det andra med pro- för dem själva nytt. Det märks när jag Att T(I)NC korsat olika uttryck, som fast med politiska texter, och vi vill ta ducenten Rick Rubin. De pratar väldigt pratar med ena halvan av bandet, Dennis tajta kostymer och garagerock med vän- avstamp i den känslan för politik. länge och varmt om Rick och blir glada Lyxzén och Inge Johansson, över en fika sterretorik, ses som något udda i dagens Det märks på nya skivan att T(I)NC att jag frågar hur det var att spela in på ett Umeåcafé. samhälle med 80-talister som enligt Den- tagit intryck från musikhistorien. Psy- skivan i en så anrik studio som Sunset – Det känns som att man har tagit nis inte bryr sig om någonting. kedeliskt Doors-flörtande samsas med Sound, där band som Doors, Led Zeppe- bandet till ännu en nivå och utvecklats – Att vi är mångfacetterade har ju kraftfull Danzig-sång och funkiga par- lin och Van Halen spelat in. på alla plan, säger Inge. Saker har hänt hjälpt oss mycket. Vi har ju inte släppt tier. ”Rock’n’roll!” utbrister Dennis ett – Det var jävligt mäktigt, säger Den- i ett makligt tempo för oss. Vi har aldrig några politiska manifest på papper och antal gånger. De beskriver själva skivan nis och Inge håller med. varit ett hippt band och alltid varit lite att det är det enda, vi har faktiskt spelat som lös och ledig. De vill kommunicera på en annan konstiga och lite för… musik och gjort att folk har kunnat ta till – Den är lite som en blandning av det nivå musikaliskt och gå upp i musiken. – Politiska, fyller Dennis i, för obe- oss på olika sätt. Det är en viktig del av gamla Noise Conspiracy och det nya, som De förlorar sig i ett utlägg om ljudbil- kväma. varför vi är där vi är. faktiskt kan spela, sjunga och skriva låtar. den. Och så Rick, och hans förmåga att – Vi har gjort väldigt få kompromisser – Vi tilltalar få i många olika läger och Dennis och Inge ondgör sig över att ta fram det bästa i dem. Dennis gör en och ändå lyckats hålla oss kvar, och det tillsammans fyller dom en genomsnittlig skivlyssnandet som aktivitet har försvun- liknelse med fotboll. tycker jag är ett bevis på att det går om rockklubb, säger Inge och båda garvar. nit. – Han spelar ju bara in landslag, dom man vill, fortsätter Inge. Dennis menar att eftersom de aldrig – Musik har blivit reducerat till en bästa av dom bästa. Vi spelar i division Dennis säger att han tycker det känns riktigt passat in någonstans, kan många playlist på din dator, som du har på fem eller nånting, och så spelar han in oss coolt att mogna. Bli äldre och veta hur gilla dem. Och att det inte är svårare än medan du gör andra saker. Folk lyssnar ändå. Det är smickrande och märkligt på man håller på med saker och ting. Han att göra politisk musik mer tillgänglig, inte på musik som en helhet och vår skiva samma gång. pratar vidare om politiken som varit en sexig och kul. Han jämför med black är ju mycket som ett fuck you till myspa- PERNILLA ANDERSSON viktig del av bandet. ce och mp3-generationen.

20 Groove 9 • 2008 gå sin egen väg MOA FRYGELL

DAVID SANDSTRÖM OVERDRIVE

HELA BANDET HÄMTAR UPP mig i Umeå inte om att den är skriven till henne. Han ter på sig att säga något. Att få något sagt Vi pratar vidare om texter och David för att åka till David Sandströms gård pratar om musik, om något som är större i en genre som har 60 år på nacken. halkar in på AC/DC igen. i byn Brände. I bilen spisas punklegen- än bara poser, om personliga relationer i – Många kan uppfatta det som gan- – Även om han sjunger ”let me put derna The Vectors och AC/DC:s klassiska band. Gemenskapen är viktig, och David ska basic, att man tar en gitarr och sätter my love into you” hör det samman med album Back in black och intrycket är att säger att medlemmarna i bandet ska kän- sig och spelar och sjunger. Men för mig en känsla i låten. Det behöver inte vara det är ett riktigt tajt gäng jag ska spen- nas som de man söker upp på en fest om är det något väldigt komplext och svårt, någon viktig text för att det ska vara dera eftermiddagen med. de inte är i samma rum. Det är så han och det mest utmanande. sant. David Sandström Overdrive har fullt känner för dem. Han beskriver varje låt som ett litet – Som låten Not a good boy, det sättet upp med förberedelser och repning inför – Det här är så långt ifrån ett solopro- konstverk, och vilken popkulturell eller att prata om sex tycker jag är besläktat morgondagens releasefest i samband jekt man kan komma. Jag har aldrig haft rockkulturell genre den råkar påminna med tidiga AC/DC. med släppet av Pigs lose. En fest som de så lite makt i repis i hela mitt liv som jag om är alltid i andra hand gentemot vad Det har blivit mörkt ute och nu är tänker göra till en stor happening för att har med de här tre. de försöker hitta i låten. de mest peppade att gå ut till Keith och äntligen fira ordentligt. I det ena av går- De tre andra bandmedlemmarna – – Kombinationen av vad texten pratar repa inför morgondagen. Ute är det kallt dens två hus, som har fått namnet Keith, Oskar Sandlund, Frida Selander och Lars om och harmonierna och hur vi väljer att och den första snön har fallit hela dagen finns replokalen och inspelningsstudion. Eriksson – har stort inflytande på David spela det, är vår konstform. Att leta sig i form av snöstorm, men spelglädjen och Gården i Brände fungerar som en frizon och är viktiga för låtarnas riktning. fram till det. Det är en otroligt krävande de varma, melodiösa rocksångerna får för gänget. Under två, tre intensiva år efter Refu- verksamhet. Att göra en platta som är en mig att tina. När jag senare sitter i bilen – Vi drar ut hit, lagar mat tillsam- sed testade David alla möjliga experi- timme lång, med så enkla låtar och med tillbaka till Umeå ljuder AC/DC återigen mans, hänger ut. Så kanske vi kollar in ment, instrument och genrer. Alla dessa så direkt tilltal, som folk ändå vill slå på i högtalarna och jag tänker på vad David en film och bara sitter och dricker te och projekt som inte varit nog engagerande om och om igen för att höra en låt med sa. Att det är kombinationen som är snackar skit, säger David. och utmanande menar han har lett fram tre ackord. Det är den absolut största språket. Texten i sig är inget språk, texten I Davids kök pratar vi om allt möjligt. till där Overdrive är idag. Den långa utmaningen. Det absolut svåraste. lever i låten. David berättar att låten Lisa Lisa består vägen fram till dängorna på skivan bott- – Vi är slavar under musiken, säger PERNILLA ANDERSSON av råd till en ung musiker, men hon vet nar i överenskommelsen att få tre minu- Oskar och alla hajar till och håller med.

www.groove.se 21 Ludovico Einaudi live Om man blickar tillbaka några århundraden så hette den tidens rockstjärnor Mozart, Beethoven och Bach. Nuförtiden är det andra genrer som hyser de största divorna, men den klassiska scenen lever THOSE DANCING DAYS alltjämt och en av de senaste årens mest kritiker- KB, Malmö rosade klassiska kompositörer är den 53-årige italie- 31 oktober 2008 naren Ludovico Einaudi. Jag når Ludovico per telefon tidigt en oktober- GGG morgon i samband med ett promotionbesök i Sveri- ge. Han har tagit en dags ledigt från den pågående Stämningen i luften: världsturnén för att komma hit och göra reklam för Oskyldigt snurrdansande, sin senaste skiva Divenire. Det är rösten från en lugn snygga monkitjejer och en och ödmjuk man som möter mig, och medan han sippar på morgonens första kopp te så berättar han alltigenom stigande pepp. livligt om sin uppväxt och sitt skapande.

– Musiken fanns hela tiden med under min upp- växt och jag kan fortfarande minnas min mor sit- tandes framför pianot. Det stod där mitt i huset och det var som om det bar en förtrollning som gjorde att jag drogs till det. Många år har gott sen Ludovico slog an sin för- sta ton och Divenire är hans sjunde studioalbum i ordningen. Med sitt lätta och briljanta spel och sina drömska melodier har han under de senaste åren växt ut till en av världens mest välrenommerade klassiska pianister. Var hittar du inspiration till din musik? – Jag hittar min inspiration på en mängd olika håll. I möten med människor, konst, resor och små vardagliga händelser. Det klickar liksom till i mitt huvud och musiken kommer till mig. Sitt stora genombrott fick Ludovico för två år sen när han bidrog med musiken till den kritikerrosade brittiska filmen This is England. – Jag gillar inte stora produktioner, men när erbju- dandet om att göra musiken till This is England kom så kände jag att jag inte kunde tacka nej. Det är en underbar film och jag gavs möjlighet att skapa fritt. Precis som alla andra pianovirtuoser så tillbringar GULLNER KRISTIAN Ludovico varje dag tid framför pianot, men själv DET ÄR EN FÖRVÅNANDE blygsam skara och försökte undvika att tänka på den golv av huvudnickande. Det hela blir lyssnar han helst på rockmusik och bland favoriter- som vid elvatiden samlats på KB för hiskeliga publiken. Visst var det de ska- tajtare och tajtare, och plötsligt är det na finns namn som och José Gonzáles. att se några av de största hypebanden pade med detta nervositetsspelande bra, virveldans och unga tjejer på en scen – Pop- och rockmusiken har genom alla år varit en stor influens för mig både i mitt skapande och 2008 har kunnat erbjuda. De flesta av men det märktes att indiefrälsarskorna som bara gör. Bara spelar. Och vi fram- privat. Jag är även musikaliskt ansvarig för en liten dem är vackra popflickor som ser ut att fortfarande var lite för stora. för scenen drar ett lättat andetag och festival nere i Italien och förra året hade vi José Gon- ha snörat på sig dansskorna kvällen till Samma sak är det med Those Dan- tänker att nu kom det till slut. Vilket záles som huvudakt. ära, en del består av unga män i rutiga cing Days. Ibland hinner de inte rik- vi ju visste att det skulle göra. Det är Under tiden som arbetet med att turnera och skjortor som inte är riktigt säkra på vad tigt med, sneglar lite åt sidorna och på just då det känns klart att Those Dan- göra promotion för senaste skivan fortsätter så är de gör där. När det välklädda bandet varandra och tycks undra hur det är cing Days faktiskt inte har en särskilt det dessutom snart dags att gå in i studion för att väl äntrar den pelargonieutsmyckade tänkt att grejen ska vara. Tilläggas bör lång väg kvar till det liveband de ibland spela in en uppföljare. scenen drar sig dock publiken fort mot dock att både keyboardisten Lisa Pyk gnistrar till och är. För ärligt talat, de är Kan vi förvänta oss några nya grepp på nästa den lilla scenen och tjoar till lite. Sång- och Rebecka Rolfart på elgitarr verkar unga, indiekarusellen har snurrat fort, platta? – Jag strävar hela tiden efter att förnya mig och erskan Linnea Jönsson svarar med ett pepp till max, svänger runt och slänger och det är inte konstigt om de inte växt på nästa skiva som beräknas släppas i september ”vi är Those Dancing Days” och ser ner med ben, hår och armar och skrattar åt ihop till en oslagbar liveakt än. Det är nästa år så har jag samarbetat med ett gäng tyska mot stativfoten innan det hela inleds. ett par som börjar bugga i utkanten av bara en tidsfråga innan de lyckas få musiker. Kanske kan man hitta lite fler influenser Under konserten kommer jag att publikmassan. Resten av bandet känns igång både sig själva och en hel publik från rockmusiken och några av låtarna har dess- tänka på när Arctic Monkeys spelade stundom en smula tillknäppt. Det är genom en hel konsert, även om konser- utom ganska stora stråkpålägg. på Roskilde 2006. Ett band som slagit synd, för rent låtmässigt är Those Dan- ten avslutas med ett ”tack så mycket” Jag tackar vänligt för Ludovicos tid och önskar igenom och nått en otroligt stor publik cing Days något av det bästa i år, och och en förvirrat nigande från sånger- honom lycka till inför den stundande livespelning- i en handvändning, som plötsligt spe- jag är uppriktigt förvånad över att KB skans sida denna kväll. Men när de nått en på TV4:s Nyhetsmorgon. Han svarar med att fråga lade på Nordens största festival. Alla inte är fullt kvällen till ära. det stadiet kommer de vara ett bättre efter bra svenska band och passar på att lovorda José Gonzáles ytterligare en gång. Någonting säger gick dit, alla ville se hypen, och när Halvvägs in i konserten händer det liveband än Arctic Monkeys någonsin mig att han är en riktigt skön snubbe, den där Ludo- spelningen väl började var det mest ett dock något. Bandet börjar dansa med kommer bli, tro mig. vico Einaudi. gäng bleka engelsmän i Harry Potter- varandra på scenen, slappnar långsamt NINA EINARSSON THOMAS RÖDIN ålder som nervöst slog på sina gitarrer av, och litar på att Run run gör dans-

22 Groove 9 • 2008 ggggg Riktigt riktigt ruskigt härlig skivor gggg Inspirerande och spännande ggg Okej, men inte speciellt bra gg Tråkig och intetsägande g Underkänd med marginal

A PLACE TO BURY STRANGERS THE CURE pluton Dead Vows presenterar på Bad blood låter; dyrt, rent, varmt och välproducerat. Un- A Place To Bury Strangers 4:13 dream musik helt enligt mallen. Skillnaden är att det gefär som Starbucks-kaffe. Och du behöver inte ROCKET GIRL/BORDER UNIVERSAL görs med ett så tydligt engagemang, vilket smit- heller läsa den här texten för att veta om det GGGG GGG tar av sig i musiken och vidare till lyssnaren. Det är eller inte är din kopp. Tycker du om Didos var länge sedan ett svensk hardcoregäng visade tidigare album, kommer du också att tycka om Ett av förra årets absolut bästa spacerock- Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig. The upp sig så här från sin bästa sida där paralleller Safe trip home. Gillar du dem däremot inte, får album av Brooklyns mest högljudda band har Cure har efter ännu ett fyraårigt uppehåll släppt kan dras till Minor Threat och, faktiskt, Final du väl ta och köpa ditt kaffe någon annanstans. så äntligen kommit till Sverige i fysiskt format. en ny platta, och precis som med de tre senaste Exit. Vilket inte alls är fy skam. FREDRIK FRANZÉN Den andra glädjande nyheten är att A Place plattorna har ingenting direkt hänt så som Med medlemmar ur bland andra Repoman, To Bury Strangers självbetitlade debut nu fått Robert Smith sagt. Den här gången lovade han Seven Feet Four och Anchor borgar det för DIVERSE ARTISTER en förlängd kolsvart svans i form av fem extra en dubbel-CD, den skulle till och med komma i kvalitet och kvalitet är vad man får. Kvantitet Fabric 43 låtar. En svans som börjar med en mörk rufsig två versioner. Istället sitter vi här med en enkel får man däremot leta efter någon annanstans, FABRIC/BORDER del av Devos Whip it och fortsätter i allmänt upptempo och poppig Cure-platta. Och det är här klockar fullängdaren in på 29 minuter. GGGG oljud. Så vackert att hjärtat stannar för någon där problemet är, mitt Cure, det band som jag Det är också det som är styrkan med skivan. minut. Låten heter Never going down och gillar, är ett mörkt, suggestivt och hypnotiskt Less is more. Så klart. Metro Area lämnar sitt bidrag till Fabric Records spelar i samma division som A Place To Bury band som trollbinder och fräser. Visst, pop-Cure JONAS APPELQVIST dansanta mixskivserie i form av ett gäng smidigt Strangers tidigare explosioner To fi x the gash in är alltid bra med det är inte vad jag vill ha. sammansvetsade discolåtar. Tidigare har exem- your head, Don’t think lover och My weakness. Första låten Underneath the stars är en fan- THE DEARS pelvis Ellen Allien, James Murphy från DFA och Det mesta på den här debuten, nytt som tastisk öppning, gitarrer som bygger och bygger Missiles Cut Copy stått för blandningen. gammalt, kan för övrigt fortfarande golva mig och Roberts röst som slingrar sig igenom låten DANGERBIRD/BORDER Skivan låter som ett riktigt snyggt utfört DJ- när som helst. Det är shoegaze som med sotiga och fl yter och fl yger. Sen pop direkt efter det, GGGG set. Ställ dig bakom skivspelarna på en klubb ånglok och ljud som sticker som glasfi ber mot sen självmord och sen den galna singeln Freak- och låtsas mixa, med Metro Area-skivan hela hjärnan kör över mina bedövade muskler. Som show som faktiskt bara blir bättre och bättre. De som håller den kanadensiska indiens fana tiden i högtalarna och du kommer få rejält ett The Cure långt, långt in i skogen. Men det är lite ojämnt och lite ofokuserat efter högst av alla, The Dears, kommer nu med sitt med lovord efteråt. Så till vida att ingen har Vid de tillfällen när musiken inte går i det. Det fi nns höjder och lågmärken, men i det fjärde album sedan debuten för åtta år sedan. stenkoll på Fabric-serien, förstås. ljusets hastighet låter det ändå livsfarligt, läs stora hela en bra platta som påminner väldigt Detta efter en inte helt oproblematisk tid med Metro Areas musik har alltid varit infl uerad Ocean. Lyssna och du förstår. mycket om Wish men som inte har den jämn- diverse kreativitetskriser och planerade solopro- av så valet av fokus är inte så överraskande. DANIEL MAGNUSSON heten och höga nivån. Sleep when I’m dead jekt. Men sådant fi ck ge efter för Missiles; tio låtar Och även om inte alla låtarna är hundraprocen- har en grym refräng och The scream är skivans av fl ytande, lågmäld men ändå fascinerande tiga discodängor så bottnar soundet i genren BONNIE ’PRINCE’ BILLY absoluta höjdare, en hård, pumpande låt med indierock. Fascinerande just eftersom det är och har främst hämtats från mitten av 80-talet. Is it the sea? ett riktigt vasst slutparti. Mer sånt och det hade så mycket mer än indierock, det är Tom Waits, När plattan avslutats med Devos Freedom of DOMINO/PLAYGROUND varit en riktig fullträff, nu är det bara en okej post-rocksreferenser men ändå spartanskt. En- choice har Metro Area lyckats med att omvärdera GGGG skiva från ett riktigt bra band. kelt. Allt genom ett fi nmaskigt mörkt fi lter som min syn på disco som en ofta alltför färdigmallad MATHIAS SKEPPSTEDT andas kärleksfull melankoli. Mycket bra så. och klyschig musikstil. Do you feel like dancing? Likt Bob Dylan så har även Bonnie ’Prince’ Billy NINA EINARSSON BJÖRN SCHAGERSTRÖM tendensen att förstöra det underbara som fi nns DAMN! på skiva till något ofokuserat och slarvigt live. Let’s zoom in DIDO DIVISION OF LAURA LEE Men den här BBC-inspelningen kanske låter P.O.P.E./PLAYGROUND Safe trip home Violence is timeless väldigt bra just för att han visste att det skulle GGG SONYBMG I MADE THIS/BONNIERAMIGO spelas in eller så har han för gott skippat att GGG GGGG röra till i grytan som borde förbli orörd. Konser- Att skånska Damn! är mångfacetterade och ten startas upp med Minor place och bakgrund- breda råder det knappast något tvivel om. Personligen har jag ungefär samma relation För tre år sedan var Division Of Laura Lee skörens små duvor förgyller det hela och höjer Mycket turnerande och spelande, både i eget till Dido som till Starbucks. Bortser jag bara rejält på gång. De hyllades i internationell även inspelningen någon nivå. Den skotska namn och tillsammans med andra, främst från den provocerande rovdjursgiriga industrin press och USA-turnén var bokad. Men allt kvintetten Harem Scarem får alltså ta åt sig lite kanske bakom Timbuktu. Men även som sig som lurar i bakgrunden, tycker jag ändå att rasade och medvinden var bortblåst. Det var av äran till att det här låter så bra, att det lika själva kan de visa upp en grym bredd. Även både kakorna och kaffet är helt okej. Visst, deras dåvarande skivbolag som krisade och gärna hade kunnat vara ett studioalbum. om mycket har någon form av grund i soul/ allt är lite anonymt och tillrättalagt, men USA-turnén kunde inte genomföras. Bandet ALEXANDRA BENGTSSON och kan svänga alldeles oerhört utan samtidigt pålitligt och kvalitativt. Du får aldrig var nere för räkning en period men efterhand att man ens funderar på varför det eventuellt en möglig kaka på Starbucks, du vet hur kaffet började det lossna igen. Musikmogulen Alan CONTRAHESIVE skulle vara intressant att kategorisera, varför kommer att smaka när du beställer det, och McGee fi ck upp ögonen för bandet och ett Refl ection is relative det skulle vara intressant att klä i ord, utan på samma vis levererar Dido ännu en gång nytt skivbolag fi xades. SVEDJEBRUK/WARNER bara låter musiken vara, bara följer med. det fansen förväntar sig av henne, utan att det Att det varit nyttigt för bandet att kräla i GGGG På Let’s zoom in fi nns ett par såna moment, för den skull känns besvärande inställsamt. rännstenen hörs tydligt på Violence is timeless. det svala svänget i Country ways, den lätt afri- Hennes tredje album Safe trip home behöver Här fi nns en revanschlusta och nytändning Yep, fan vilken fet inledning Refl ection is relative kanskt doftande I’m not going to live another sålunda inte beskrivas. Du vet redan hur det och ut kommer den perfekta mixen av melodi, erbjuder: One är en blytungt old schoolig day without you girl och den riktigt snygga headnoddare i världsklass. Det minner om smygkaribiska Man is not a bird. Men jag kan Looptroop både i sound och mikrofonleverans inte komma ifrån att det i längden blir lite AC/DC (och så klart sitter beatmakaren Robin Banks i såsigt. Det är när Damn! faktiskt släpper loss Black ice Västerås), eller varför inte gamla rävarna Black som de kan bryta igenom de starkaste barriärer. UNIVERSAL Sheep. Och det känns helt naturligt att Porno När de däremot, visserligen fullständigt adekvat, GGG kickar på engelska och Luuda på svenska, jazzar omkring i soulland, blir det lite segt. Fast omväxlande, hur bisarrt det än kan låta. visst är det lite kul när de lånar textrader från Det fi nns tre band som aldrig får, aldrig vill Gutter music med gästande Kid Colt är också Jerry Lee Lewis i Rattle my brain. Det blir på och troligtvis inte kan, ändra sin stil. Motör- cool banger som skulle funka lika bra i Bed-Stuy något märkligt sätt som att dalarna kompenserar head, AC/DC och Ramones. Man vet alltid som i Hässelby. Framförallt passar bägge rap- för topparna och tvärtom, som att de tar ut vad man får och hur det kommer att låta parna ihop med Robin Banks grymma beats, varandra och man hamnar i ett status quo som beror bara på om det är ett bra eller dåligt rappen triggas av de feta beatsen och tvärtom lyssnare, undrandes om det egentligen hände. år. Alla tre hade det svårt på 90-talet, men för att bilda en helhet som är helt sjukt bra. The Let’s zoom in är ändå något man kan åter- medan Ramones la av så har de två andra sky’s the limit, boys! komma till, men egentligen bara för några låtar. ryckt upp sig rejält. och inte ett hårdrocksband. Det är lite lug- Enda invändningen är att plattan är lite för Det fi nns för mycket som bara står och tuggar. AC/DC har inte släppt nånting på åtta nare, lite gungigare och mycket bluesigare. lång. Även om många av de 15 spåren är tajta MAGNUS SJÖBERG år så förväntningarna är ganska höga och Troligtvis det bästa AC/DC gjort på oerhört så blir det lite mastigt till slut, If birds could talk jag måste säga att de uppfyller dem. 15 länge, kanske på grund av att det tagit sån och Can’t change kunde lätt klippts bort vilket DEAD VOWS låtar och en timme är dock lite för mycket tid att de kunnat slipa på sina tre ackord skulle inneburit att Refl ection is relative blivit Bad blood för ett band med tre ackord och titlar som och sin grymt tajta rytmsektion. Dessutom en modern svensk hiphopklassiker. Nu faller REFOUNDATION Rock’n roll train, She likes rock’n roll, Rock’n är det utan tvekan det snyggaste omslag de de på målsnöret men visar att underjorden GGGG roll dream och Rocking all the way. Vad nånsin haft, synd att det är mp3-tider då fortfarande lever. som skiljer Black ice från de senaste 20 åren det hade varit grymt snyggt som LP. GARY LANDSTRÖM Inget nytt under solen. Inget nytänkande över- är att de har accepterat sin ålder och det MATHIAS SKEPPSTEDT huvudtaget. Och helt rätt. Göteborgs hardcore- faktum att de är just ett rock’n’roll-band

www.groove.se 23

%FDFNCFS F 1JOHJTLMVCCFO F 8PPEZ8FTU känsla och fysiskt sväng. Tillsammans med hand med innehållet. Det som kommer allra IRYA’S PLAYGROUND  $IBE7BOHBBMFO $"/ Kalle Gustafsson Jerneholm har de under två bäst fram på ett klassiskt vinylkonvolut, ett Irya’s Playground F 8PPEZ8FTU(BSZ-PVSJT års tid i Svenska Grammofonstudion skapat format som också skivan släpps i. Naturligtvis. BYKER WALL/PLAYGROUND  .BSL0MTPO 64 stenhårt smart och beroendeframkallande En annan sak man tänker på, på ett för GGG rockmusik. En slags taggig indierock där Hot andra artister nästan pinsamt sätt, är sättet F $MVC4MBDLFS Snakes- och Sonic Youth-referenserna är tydliga, hon tar melodier och gör dem till egna, utan Irya Gmeyner heter hon. Hon som är det mesta F 50,%*4$0 speciellt de sistnämnda i sköna Daydream att något kommer bort i tolkningen. Man i Irya’s Playground. Trots att detta är en debut- F nation-doftande Silver ghost. tänker på alla framföranden av the great platta är Irya inte på något sätt debutant. Hon 1JOHJTLMVCCFO Det är svårt att välja ut enskilda pärlor efter- american songbook, som skulle behöva en är sedan tidigare frontfi gur i undergroundbandet F 5IF%JSUCPNCT 64 som det inte fi nns en enda dålig låt och ingen dylik behandling för att inte för alltid bli Urga och grundare av Cirkus Cirkör. Hon har F 'SJEBZ*N*O-PWF utfyllnad alls på plattan, men Anytime och 3 sömnbringare tack vare Rod Stewart. varit med förut och det hörs. är två låtar som jag vet kommer följa mig Easy come easy go är Faithfulls tolkningar Hennes röst är skarp och precis lagom hes.  *"SF%SPJE under lång tid. Samma sak med svängiga Central av olika artisters låtar, på papperet en brokig Både texter och sound följer troget hennes F -PDVT Park. I och med den här plattan har Division Of samling, men hon gör som, tillsammans med karaktär som tenderar variera lite enligt modell F 1JOHJTLMVCCFO Laura Lee trotsat alla bekväma indelningar och ständigt fi ngertoppskänslige Hal Willner något Feist. Det är mycket som är vackert här. Inte trender och blivit ett av Sveriges intressantaste stort av dem. Espers, Morrissey, Black Rebel minst He passes my sentence och Sold my luck. F 1,.VTJL%BWJE band. Det handlar om ren glödhet energi och Motorcycle Club, Merle Haggard – you name Och mycket kommer säkert att spelas friskt (My  4BOETUSÚN0WFSESJWF grymma låtar, så enkelt är det. it. En magisk version av Neko Cases Hold on angel) både här och var men ändå kan jag inte F .JOU$POEJUJPO JONAS ELGEMARK hold on. Precis som den 20 år äldre Strange släppa känslan av att skivan är för välarbetad. weather, och precis som då också några riktigt Eller är det just därför? F (PWFSOPS"OEZ ELDKVARN omtumlande nummer. Precis som då också ett Till inspelningen har man tagit hjälp F 88.BUUJBT)FMMCFSH Hunger hotell par som går på tomgång. Kanske för att det blir av proffs som Ebbot Lundberg och Conny  5IF8IJUF.PPTF CAPITOL/EMI lite mycket på en enda gång. Fast nog är det Nimmersjö vilkas signaturer klingar tydligt i GGG en anmärkning i marginalen. Man måste inte bakgrunden. Onekligen är de duktiga på vad F 1JOHJTLMVCCFO frossa. Man bara njuter det goda, man måste. de gör men ibland blir de lite för duktiga och F 8PPEZ8FTU Eldkvarn är Eldkvarn. Det går liksom inte att MAGNUS SJÖBERG glömmer bort att ambitionen att skapa hits  #ZF#ZF#JDZDMF tro eller ens anta att Plura och grabbarna skulle inte får överskugga känslan. frångå sitt koncept så att man inte kunde GAISER PETER JOHANSSON F 'SJEBZ*N*O-PWF känna igen dem. Fast det kanske de gör, utan Blank fade F /FX:FBS*N-PWF att vi som lyssnare märker det, jag vet inte. M_NUS/DOTSHOP.SE THE (INTERNATIONAL) NOISE Hunger hotell är under alla omständigheter GGGGG CONSPIRACY  .FESFTFSWBUJPOGÚSÊOESJOHBS vintage Eldkvarn. Habilt, starkt, men jag vet #JMKFUUFS inte, det är något som jag tvekar om när ”Här rullar basgångarna som geishakulor i ett The cross of my calling XXXQVTUFSWJLHPUFCPSHTF jag hör den. Om det är att den låter alltför kvinnofängelse.” De orden hade mina camping- BURNING HEART/BONNIERAMIGO mycket som man tror att den ska göra, eller grannar på årets upplaga av Norbergfestivalen GGGG om det är så, och det är nog det, att Eldkvarn klottrat på sin tältduk. Inte den mest smakfulla är på väg att mutera till det man gjuter den av kommentarer, nej, men den dyker likväl I CD-häftet från The (International) Noise klassiska svenska rockvisan av Springsteen- envist upp i mina tankar när jag lyssnar på Jon Conspiracys första fullängdare Survival sickness wannabees av: tillsammans med Ulf Lundell Gaisers albumdebut Blank fade. fi nns fantasifulla tips hur man kan protestera har vi tillräckligt för att sätta upp ett stort Men vi tar det från början. mot de rådande samhällsnormerna. Till exempel monument av den. Det låter självklart, det låter Richie Hawtin hade som sitt alter ego Plas- kan man skriva ”det här kommer att bli din mycket rutin. Fast visst verkar det som att tikman levererat skalpellvass techno i åratal, död” på alla sedlar som passerar ens fi ckor. Plura genom sitt intåg i den offi ciella litterära och han var sålunda redan en smärre legend Eller spela fotboll med tre mål och ingen Tävla och vinn julklappar. världen genom sin blogg och på den baserade när han 1998 grundade skivbolaget M_nus. domare. Eller gå på konstmuseum och placera Prenumeration på Groove boken lägger en ytterligare dimension av Med tiden växte dock M_nus till att bli så ut sina egna verk här och där. På spelningar + The (International) Noise intimitet och nostalgi till låtarna, till och med mycket mer än den prominente Plastikmans delade bandet ut häften där de bland annat trots att det obligatoriska tiominuteresposet protegé, och snart var bolaget inte bara ett analyserade bilder på Turbonegros sångare Conspiracys nya skiva. inte fi nns med. För det är ju det som gör av musikvärldens mest sammanhållna och Hank von Helvete ur ett genusperspektiv. Besök www.groove.se Eldkvarn, intimiteten och nostalgin. Minnena. profi lerade kollektiv, utan också dess kanske I andra skivan A new morning, changing Och ibland, ibland är det faktiskt ingen som mest pålitliga fabrik för ultraminimalistisk weathers konvolut tipsade de om fortsatt läsning slår dem på fi ngrarna där. skalpelltechno. om man blev intresserad av ämnena som MAGNUS SJÖBERG I år fi rar M_nus tioårsjubileum, och låtarna tog upp. I Smash it up-videon fl ashade imponerande nog är bolaget minst lika vitalt porträtt på gamla socialister och deras citat EVOCATION och pålitligt som någonsin tidigare. Fabrizio förbi. Jag gillade allt det där. Allt levererades Bli vår majspäjskompis. Dead calm chaos Maurizi släppte nyligen en strålande tolva, till ett supersvängigt soundtrack framfört av ett www.myspace.com/ CYCLONE EMPIRE Heartthrob ett mästerligt album, och under band som hade de snyggaste dansmoves du sett. GGGG bolagets kollektiva DJ-set på Sonár kom Till skivan som följde, Armed love, tappades magazinegroove undertecknad så nära religiös extas som en i mina öron en del av den väldigt egna och Ja och åter ja. Svensk dödsmetall är bäst alla ka- bitter ateist bara kan göra. kompromisslösa charmen. Men nu när bandet tegorier. Evocation är bandet som stått aningen Och nu släpper man alltså Gaisers Blank fade. återvänder med The cross of my calling faller i skuggan av Entombed och Dismember, något Tidpunkten är perfekt, eftersom albumet i jag för Inge, Lars, Ludwig och Dennis igen. Det som inte behöver vara negativt. Evocation är mångt och mycket sammanfattar allt det M_nus är på ett sätt slickare och mer retro än någonsin, så pass bra i sig själva att de inte behöver sälja kommit att representera. Det är nattsvart. Det kanske på grund av de 60-talsdoftande och smått in sig med de argumenten. Det här är tvättäkta är sjukt snyggt. Det är minutiöst välpolerat. psykedeliska orgelslingorna, men kraftfullt så det döds. Så där charmigt skitig, tung och rå som Det är hårt slipat och ruskigt avskalat, men räcker och blir över. Redan när första låten, The bara svensk döds kan och ska vara. samtidigt outgrundligt djupt och nyanserat. assassination of myself, där Dennis Lyxzén gör PER LUNDBERG GB Det är en skön förening av den för M_nus upp med sin mansroll, drar igång känns det som så typiska ljudbilden och de för Gaiser lika bandet har lyckats återuppfi nna sig själva. Och MARIANNE FAITHFULL typiska, liksom kulrullande basgångarna (som den sköna känslan håller i sig. Easy come easy go får mig att minnas mina tältgrannar). Och det Bandet lyckas till och med att göra titel- NAÏVE/PLAYGROUND är så bra så att mina händer i skrivande stund spåret på drygt åtta minuter till en av höjd- GGGG darrar av upphetsning. punkterna på skivan. Det bygger på ett sånt Gaiser är helt enkelt den för tillfället mest groove att jag inte vill att det ska ta slut. Allt på Det fi nns saker man inte kan undgå när man intressanta artisten på ett av världens bästa skivan är inte lika bra men delarna summeras lyssnar till Marianne Faithfull, en sak som bli- skivbolag, och hans debutalbum är en oöver- upp till ett så självklart politiskt och skönt vit mer och mer framträdande är den tidlösa träffad uppvisning i hur skalpelltechno ska album som jag ofta vill återkomma till. Namnet skönheten. Den värdighet som genomsyrar göras anno 2008. Och jag tackar och bugar på tredje låten Arm yourself säger allt, den här hela hennes röst, hennes väsen. På sätt och vördnadsfullt, för Blank fade är enligt min skivan är ett lämpligt vapen. vis också framträdande på det klassiskt snygga mening årets hittills bästa album. BJÖRN SCHAGERSTRÖM konvolutet, det evigt vackra, som går hand i FREDRIK FRANZÉN

www.groove.se 25 DVD

ARCTIC MONKEYS GRACE JONES punkrockaren som sedan släpas omkring av crescendo. Så något bättre än originalet är At the Apollo Hurricane en karaktäristiskt ärrad cowboy på minerad det. Men tyvärr inte tillräckligt för att skaka WARPFILMS/PLAYGROUND WALL OF SOUND/BORDER mark. Ironiskt intellektuellt och primitivt i fram ett G till ur betygspåsen. Det har blivit GG GGGG stundens explosion. Det enda som är negativt dags att förnya grunden. Det räcker inte med är att det inte är lika roligt att höra partierna att låna in remixare för att täcka över Mobys Iskall ljudbild, iskallt ljus. Bara bandet på Grace Jones var kanske aldrig den artist som med de poetiska dramascenerna vid andra, totala brist på nya idéer. en scen som lika gärna skulle kunna vara en sålde bäst eller spelades mest på radion, tredje, fjärde, femte genomlyssningen som MATS ALMEGÅRD replokal. Tystnad och sedan Brianstorm. En men hon var under hela den första halvan av första gången. Men sista låten påminner om konstpaus följer mitt i låten och så igång igen. 80-talet coolheten personifi erad och Night- Stilla natt och synderna är förlåtna. LISA NORDSTRÖM Sedan, det abrupta avslutet, ljus upp och helt clubbing från 1981 är en riktig klassiker. MATHILDA DAHLGREN 7 states of passion överraskande: publikens jubel. Hurricane, som är fru Jones första studio- KNING DISK/DOTSHOP.SE Vi är på Apollo i Manchester även om den platta på närmre 20 år, känns som om den MOBY GGGG här live-DVD:n ljuger till en början. Det är för legat nerfrusen sen slutet av 80-talet och Last night remixed snyggt, för tillrättalagt för att man ska påmin- tinats upp igen för att clubkidsen nu är MUTE/EMI Ännu en gång gör eldsjälarna på det Göteborgs- nas av svettig ölkletig lokal. Kameror glider mogna att ta emot hennes musik med öppna GG baserade skivbolaget Kning Disk världen stillsamt och vackert och fäster blickarna på en armar. För det här är verkligen ett styrkebesked till en lite, lite fi nare plats, då de ännu en vilt viftande Alex Turner. Ljuset är rött. Bandet och bra mycket bättre än jag vågat vänta Förra året kom Moby med sin minst intressanta gång levererar ett stycke smärtsamt snyggt är lagom engagerat och drar av en så god best mig. Grace har kommit upp med sina mest skiva någonsin: Last night. Receptet var rätt likt paketerad musik i mästarklass. Denna gång of-laddning som man kan ha med två skivor i personliga och själfulla låtar hittills i karriären det som Moby kryddat sina anrättningar med är det Lisa Nordström från Midaircondo som bagaget. Allt är i sin ordning. och det låter oväntat modernt utan att för sedan den ytterst framgångsrika Play från 1999: står som avsändare, och 7 states of passion är Mellansnacken är självsäkra och helt den sakens skull bli patetiskt. Hon återupptar soulsamplingar i slicka produktioner som är albumversionen av hennes konsert på årets hopplösa: ”Ni ser lite ledsna ut där uppe på här samarbetet med Sly & Robbie som även tänkta att fungera både på dansgolv, i hissen upplaga av Göteborgs Dans & Teaterfestival. balkongen. Mår ni bra?”, säger Alex Turner stod produktionen på Nightclubbing. Reggae, och i bilen. Jag gav den två G:n och tyckte det Albumet är dock befriat från alla de mindre och får ett gäng primalskrik till svar. No shit, pop och disco blandas till en maffi g ljudbild var rätt åt Moby att Eminem ville spöa honom attraktiva drag man ofta förknippar med säger jag. Alla mår givetvis bra, alla får kicken som ofta påminner om Massive Attacks bästa en gång i tiden. Nu är jag egentligen inte för liveskivor, och 7 states of passion låter tvärtom och själv ser jag ett band i en kal replokal med stunder. Gammal är äldst helt enkelt. våld, så jag ångrar det uttalandet. Och Moby förvånande rent, fokuserat och liksom tillhörande vråleffekter från en mörkblå massa THOMAS RÖDIN verkar vara en rätt trevlig prick. fl äck fritt. Nordström sjunger genomgående någonstans där i bakgrunden. Jag är långt ifrån Men musikaliskt är det faktiskt dags för en glasklart, och hennes förening av polerad pop övertygad både av Arctic Monkeys i stort men MATTIAS HELLBERG & THE WHITE uppsträckning. Visst är remixversionen av Last och nyfi ken improvisation, av experimentell även idén med den här live-DVD:n. Och det blir MOOSE night en tydligare positionering mot dansgolvet. electronica och akustisk instrumentering, den liksom inte roligare än så här även om nytänket Det handlar mer om disco än om sömnig soul- håller en förtrollad från första till sista minut. från fi lmskaparna ger några små plus i kanten. Out of the frying pan, into the woods samplingsmusik. Mobys fl uffi ga produktioner Det ska kanske sägas att 7 states of passion Warpfi lms, som är en förgrening av PLAYGROUND har kammats försiktigt av de inbjudna inte är ett helt enkelt album att ta till sig, utan skivbolaget Warp, vill gärna gå sin etikett till GG remixarna. I en del fall alldeles för försiktigt. det kräver tvärtom en del av lyssnaren. De som mötes och skapa något nytt, vrida en idé ett Skillnaden är knappt hörbar. Men det fi nns redan förtrollats av Midaircondos musik vet extra varv. Framför allt fokusera på en viss Amerikanska fi lmer skildrar ofta den stora en del undantag. The Shapeshifters Maximalre- dock hur väl ansträngningen belönas, och för del istället för att stila med för många snygga besvikelse föräldrar kan känna när ett barn mix av I’m in love erbjuder fl äskigare stråkar de som ännu inte gjort det, kan de obeskrivligt lösningar. Men allt står och faller med de som slösar bort sin uppenbara talang genom att och biffi gare trumljud, vilket till och med vackra poplåtarna Undone och Fireworks and egentligen betyder allt: huvudrollsinnehavarna. göra något helt annat. Så känner jag ofta inför en vegan som Moby måste tycka är positivt. the ocean mycket väl bli betet som lockar in Ja-sägarna kanske kallar Arctic Monkeys at the Mattias Hellberg. Som att jag vore en gruvligt Alice i General Midi Remix blir kantigare och dem i en lite, lite fi nare värld. Apollo ett steg i rätt riktning i utvecklingen av besviken förälder som undrar varför han envi- hårdare med de lätt distade trummorna. Och FREDRIK FRANZÉN framtidens livevideor. Undertecknad ser dock sas med att göra psykedelisk rockmusik när Masons remix av I’m in love kryper försiktigt en livevideo som målar ut ett tråkigt liveband han bevisat förmågan att skapa magi under framåt och bygger förväntningarna inför ett med ännu gråare färger. sina musikaliska eskapader tillsammans med DANIEL MAGNUSSON Martin Hederos och helt solokvist. Tillsammans med The White Moose har THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES DIVERSE ARTISTER Hellberg knåpat ihop en skiva med rock’n’roll- Communion From the basement driv och psykedeliska orgelutfl ykter sida vid AKASHIC/WARNER EAGLE VISION/PLAYGROUND sida. The Stooges möter The Doors möter GGGGG GGGG Spencer Davis Group och resultatet blir, trots att det på papperet låter bra, tamt. Det är När man pratar om klassiker brukar man Slitna mattor och draperier längs väggarna. helt oförutsägbart, för all del, men ändå inte mena en författare eller konstnär som Ett , två trumset i bakgrunden. En skäg- omtumlande på en fl äck. skapat verk av bestående värde. Uttryck som gig Thom Yorke kommer in i bild, plockar Sensmoralen i de amerikanska fi lmerna epokgörande, unik och tidlös brukar använ- upp ett papper från golvet och sätter sig brukar vara att låta barnen göra det de själva das. För att en skiva ska anses som klassisk på pianopallen. Sedan fi rar han av två nya vill och acceptera deras val så de blir lyckliga. bör det vara en samling låtar som man kom- Radioheadlåtar. Innan honom har PJ Harvey Jag accepterar Hellbergs val, men fortsätter mer ihåg och kan njuta av i fl era år, kanske spelat låten The piano på gitarr, Sonic Youth rent själviskt tänka på min egen lycka istället. livet ut. Det bör också vara något som kan sammantaget blir det ändå inte riktigt en uppträtt med två basar och två gitarrer, José Out of the frying pan, into the woods gör mig inspirera andra band under lång tid framåt. klassiker. Om vi nöjer oss med att kalla den González plockat fram Abram och How low. inte lycklig alls. Men får en klassisk skiva ha en dålig låt? mästerlig så känns det bättre. Inte så illa det Jarvis Cocker har sjungit om feta barn, The EMMA RASTBÄCK Om vi försöker passa in Communion i heller. För under lyssningen av Communion Shins spelat två av sina bästa sånger, Jamie Li- detta för att se om den är en klassiker så påminns man om hur oerhört stark och dell gjort ett inspirerat, svettigt framträdande DEREK MEINS kan vi börja med att konstatera att The upplyftande popmusik faktiskt kan vara. Och byggt på loopar, en synt och fi n sång, Damien The famous poet Soundtrack Of Our Lives inte direkt är epok- om nu musik kan förändra liv så låter den Rice suttit på knä och spelat sin sorgliga The 1965/BORDER görande och att det på Communion faktiskt precis så här. Det räcker långt. blower’s daughter. GGGG fi nns en högst tveksam låt, en som jag retar Vad är det som är så jävla bra då? Jo, det DVD:n består av ett urval från tv-showen mig på varje gång, nämligen Thrill me. är när låtar som Distorted child framkallar From the basement, som startades som en Alla hålls vi tyglade av samhällets normer och Men vi kan också konstatera att bandet ett tillstånd där tiden står stilla. Eller när pod-cast av Radiohead-producenten Nigel krav. Våra innersta önskningar och drifter får har en högst egen identitet vad de än tar sig en låt som Just a brother rör mig till tårar Godrich. Ljudet är kristallklart, banden vi hålla i fantasin – detta som Freud satte ord för. Det är unikt. Många menar att bandet eller Fly och Second life replay som bara är avslappnade. Det fi nns ingen publik, bara på redan under 1800-talet. Derek Meins har stjäl hejdlöst från sina 70-tals idoler. Kan två av många rent religiösa upplevelser på musikerna och deras låtar. Det funkar bra i genomsyrats av detta tema och debuterar med så vara, men det The Soundtrack Of Our plattan. Jag hoppas att ekot av Communion all sin enkelhet. Kolla in YouTube efter dem ett minialbum innehållande en blandning Lives sysslar med kallas för kärleksfull stöld. kommer att leva kvar så länge det fi nns liv, som inte fi ck plats på DVD:n, svenska The av dramatisk poesi, ett kryddmått varieté, Stora rockartister har alltid varit lika stora så bra är den faktiskt och jag är innerligt Envelopes till exempel. engelsk korrekthet och utfl ippad ungdomlig musikälskare som musikmakare. glad att The Soundtrack Of Our Lives till BJÖRN SCHAGERSTRÖM frenesi. Första låten The Freud song är en Om vi fortsätter titta på klassikerbegrep- slut fi ck ur sig något som detta. Inte minst sanslöst härlig kickoff på en fortsatt färgstarkt pet och Communion så är det högst troligt för deras egen skull. Jag visste att de var emotionell mix. Meins vägrar anpassa sig att jag kommer att njuta av Communion i kapabla till att överträffa sig själva. och spelar ut tankar och känslor som ett fl era år. Mycket faller på plats alltså, men JONAS ELGEMARK fyrverkeri, rakt ut i luften. Shakespeare möter

26 Groove 9 • 2008 +++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++ CHECK OUT! PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE

THE EUROPEAN MUSIC CONFERENCE AND SHOWCASE FESTIVAL

MEET THE EUROPEAN (LIVE) MUSIC INDUSTRY AT EUROSONIC NOORDERSLAG 2009

WITH 2500 International delegates 250 European acts GRONINGEN | THE NETHERLANDS 100 Panel and industry meetings 24 EBU public radio stations 150 European festivals 80 European journalists 29 Nationalities

REGISTRATION DEADLINES: Late E235,- (if registered before 16 December 2008) Walk Up E260,- (after 16 december 2008)

“THE MOST IMPORTANT GATHERING IN THE EUROPEAN "THE PLACE TO SECOND GUESS WHO'LL BE THE BIG LIVE MUSIC BUSINESS CALENDAR" POLLSTAR (US) EUROPEAN BANDS OF THE YEAR" NME (UK) WWW.EUROSONIC.NL WWW.ETEP.NL böcker

MARK OLIVER EVERETT OSSLER fault (fantastiskt fartig och träffande låt), I don’t sig tid och låta musiken utvecklas i någon Saker och ting barnbarnen bör veta Ett brus believe you (vilken hjärterysare), Please don’t riktning. REVERB FÖRLAG ST4T/WARNER leave me (vilken refräng…) och Mean. Precis som på övriga album från de senaste GGGGG GGGGG Men plattan är inte deppig, snarare inspire- åren är det mesta högst ordinära låtar utan rande och upplyftande. Mest för att hon vet vare sig fi ness eller spänning, men så fi nns det Det är inte alltid som musikprofi lers biografi er För mig har Hansa Tonstudion i alltid att spela på känslosträngarna utan att bli en handfull riktigt fi na alster. Fläsket och det blir intressanta och läsvärda, ofta kan det bli varit nånting magiskt. Så många av mina favo- sentimental. Jag känner saker när jag snubblar bombastiska har sitt syfte, det är inte en Ryan rätt navelskådande och, för någon som inte ritartister spelade in där; , Iggy Pop, genom Funhouses värld av distade speglar och Adams-skiva utan det. Men det är när han är har fullständig koll på honom eller henne, rätt David Bowie, Killing Joke för att nämna några, galna clowner. Jag känner att jag lever och jag lite lugnare och mer intim som det gnistrar. ointressant. Eels frontman Mark Oliver Everett och nu Pelle Ossler. Jag har följt Pelle ett tag inser att vi alla måste gå igenom både det ena Natural ghost är ett exempel, Evergreen ett går långt bortom allt detta, helt och hållet. nu och alltid gillat hans skivor, men det här är och det andra för att förstå vad det innebär annat. Båda smyger sig lite närmare än resten. På något sätt inser man varför en del av lätt det bästa han gjort. att vara människa. Och jag håller med P!nk Höjdpunkten kommer dock sist på skivan, hans texter och musik låter som det låter; död Ett brus är väl det närmaste nån nånsin om att det viktigaste är att välja kärleken. pianobaserade Stop. Viskande sång, naken och ångest; jo, det fi nns närvarande, det fi nns kommit Nick Caves The fi rstborn is dead vad Kärleken är störst. produktion och en text om att välja mellan riktigt närvarande. Låtar får en kontext, man gäller attityd och ljud. Det är mörkt, avskalat, P!nk har sålt 23 miljoner plattor genom ljus och mörker. Kanske vackrast sedan hela får en bakgrund, både konkret och allmän, rått och hypnotiskt. Svinbesättningen påmin- åren, och hon är ändå bara 29 år gammal. Även Heartbreaker. citat, runt-omkring-historier, som en roadtrip ner om Osslers projekt med Thåström, Sällska- om man inte säljer så många CD-skivor 2008 så EMMA RASTBÄCK in i en artists bakgrund. Everetts biografi är pet. Suggestivt, instrumentalt och europeiskt. kommer Funhouse att cementera hennes stjärn- fullständigt överväldigande i sitt tilltal, man Och just Thåström tänker jag på fl era gånger status än mer. Hon är ju något så ovanligt som THE SMITHS fångas av all charm och humor som fi nns under skivans gång, kanske på grund av att en begåvad stjärna med humor som dessutom The sound of The Smiths mitt i allt det, jo, man kommer inte ifrån Ossler tagit med sig bandet han spelade i då har lätt att öppna upp sitt känsloliv på vid gavel. RHINO/WARNER det, deprimerande. Det fi nns en distans och han kompade Thåström på turnén 2005/2006. Det visar hon med emfas för varje ny platta. Hon GGGG hela boken är fylld av en riktigt avväpnande Det känns som den skivan jag alltid velat att vågar visa sig svag och blir därigenom starkare. humor som gör att det ändå känns lätt och, Thåström skulle åka till Berlin och göra, men Både som människa och artist. The Smiths tämligen korta karriär fi ck ett abrupt det känns nästan konstigt, riktigt, riktigt istället blev det Ossler. Dessutom sjunger hon riktigt bra med sin slut i augusti 1987 när gitarristen Johnny Marr underhållande. Faktiskt ger det också en liten Ner i säcken rullar över en som en långsam sexigt raspiga röst och produktionen är spän- valde att hoppa av bandet. Sedan dess har ryk- nyckel till hela Eeels och hela uttrycket. tanks och hade gärna fått vara både 10 och 15 nande och tajt. Vad mer behövs? Inte så mycket. tena om en återförening dykt upp med jämna Saker och ting barnbarnen bör veta är en minuter lång. I Ett slutet rum kör Ossler över GARY LANDSTRÖM mellanrum men frontfi gurerna Morrissey och upplevelse som alla bör vara med om – oav- mig totalt, Borra hål är en skånsk betongblues Marr förnekar än idag att nåt sånt skulle vara sett om man är intresserad av musik eller inte. som knastrar, sprakar och skrämmer, Elvis på RYAN ADAMS & THE CARDINALS nära förestående. MAGNUS SJÖBERG institution ren rockabilly, nästan som ett ungt Cardinology Under de fem år bandet var aktivt lyckades Wilmer X. Det här är helt klart årets bästa, MERCURY NASH/UNIVERSAL man dock komma upp med ett koppel av fram- LENNART PERSSON mörkaste och mest intressanta platta, den är GGG gångsrika singlar och nu fi nns alla här plus en Sånger om sex, gud och ond bråd död allt det som ett Idol- och Melodifestival-skadat del övrigt material samlat på en dubbel-CD. REVERB Sverige behöver. Tack Ossler! Ryan Adams utveckling har stått tämligen stilla Firma Marr/Morrissey hade ett samspel liknande GGGG MATHIAS SKEPPSTEDT de senaste sex-sju åren. Några steg framåt, McCartney/Lennon, och även om man även några tillbaka, kanske ett par i sidled. Han haft lyckade solokarriärer så känns det som att I Peter LeMarcs förord läser jag ”…det inte fi nns PAIN håller på att stampa sig ett jordgolv, och det de åstadkom sitt allra bästa material tillsam- någon musikkritiker som kan jämföras med Len- Cynic paradise kommer att bli solitt. Han är väldigt bra på mans. Det här är klassisk gitarrpop som fort- nart. Men det är inte sant. Han är ingen musik- NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION det han gör, de oresonliga och bluesbaserade sätter att inspirera unga människor världen kritiker. Han är en missionär. En inspiratör.” GGG låtarna är mycket skickligt hopsnickrade, men över trots att det är över 20 år sen bandet gick Just så är det. Sånger om sex, gud och ond det hindrar inte att man vet exakt vad som i graven. Helt enkelt två skivor fyllda av tidlös bråd död innehåller 59 texter om lika många Är det Pain eller E-Type ihop med The Poodles? väntar när ett nytt album nalkas. Kanske är musik framförd av ett av rockhistoriens bästa låtar. Skam till sägandes har jag, när jag skriver På senaste skivan är likheterna så fördummande det produktionstakten som spökar. Fokus ligger singelband. Äger du ingen samling med The detta, bara hört nio av dem (med de artister förväxlande att det kräver falköron för att veta. mer på att släppa nytt än på att verkligen ta Smiths så är det här ett måste i skivsamlingen. vars version Persson framhåller som den Pain á la 2008 är mer radiovänlig euro metal THOMAS RÖDIN starkaste). Tids nog kommer jag att ha luskat än tung industri. rätt på dem alla. Trots att mina öronfrekvenser Hur som helst så är detta ett album som inte egentligen är inställda på helt andra stilar. Det borde göra något fan besviket. Roligast med TIMBUKTU är Lennarts fel. Efter nästan varje text känns Cynic paradise tycker jag är texterna. Albumets En high 5 & 1 falafel det som jag inte kan leva utan den låten, spelar bästa låt är Have a drink on me med sitt Depeche JUJU/PLAYGROUND ingen roll om jag hört den eller inte, hans text Mode-inspirerade versriff. Textens kärna är att GGGGG har redan övertygat mig. alkohol är en bättre livskamrat än kvinnor och ROGER BENGTSSON det berättas på ett öppenhjärtligt och humoris- Hela denna platta känns bredare och mer tiskt sätt. Men säg den glädje som varar för evigt, inbjudande än något Möllehiphopens svar KENT WENNMAN & PER BOYSEN för när Peter Tägtgren tar död på klyschan ”vad på Håkan Hellström släppt tidigare. Vet inte Musik som levebröd som inte dödar stärker” så omhuldar han en an- om det beror på att jag lyssnat sjukt mycket UR nan klyscha, nämligen ”lev ung och dö snabbt.” på den den senaste veckan, men varje spår GGG Såvida det inte är ironi från 38-åringen. känns klockrent och jävligt självklart – det Trots att Peter Tägtgren hyllar alkohol, så fi nns inga dippar och ingen utfyllnad. Jag Författarna till denna torra studieförbunds- skulle han aldrig dumpa musik för dryckesjom. tror det beror på att Jason nått fram till I samma andetag man konstaterar att skolbok väljer att övertydligt förklara allt in Och det märks. Hän älskar sin studio. På slutet minst 90% av sin potential som artist, och Jason är en de viktigaste och skarpaste i minsta detalj, vilket säkerligen avskräcker tycker jag dock låtkvaliteten vattnas ur ordent- att publiken utvecklats med honom. Sverigeskildrare alla kategorier måste man en del som redan har interneterfarenhet ligt. Där saknar jag en consigliere som kan vara För även om han, Måns, Jens och Svante även ge cred till geniet snett bakom hans eller kompisar i band (och vem har inte det ärlig och säga: ”Du är Peter Tägtgren, du kan gör låtar som känns gjorda för egna crewet axel: Breakmekanix-Måns i producentstolen. nuförtiden?). Att få läsaren att känna sig som bättre än det här”. och dessutom inte mörkar droganvändning Han serverar defi nitivt soundtracket till det han/hon växt upp bakom ett träd i storskogen TORBJÖRN HALLGREN är han ändå totalt folkkär och älskad. nya Sverige vare sig han enkelt och okom- är nog inte rätt väg att gå. Crewet har sålunda växt något monstruöst plicerat jammar på akustisk gitarr, fi xar bi- Trots denna pedagogiska redundans står P!NK på senare år och det känns skitkul att han sarra dragspelskomp eller bara fl äskar upp intressanta fakta att hitta. Om så viktiga saker Funhouse fullständigt överbryggar genre- och ålders- ultranajsa råbeats att nodda sönder nacken som kontrakt, marknadsföring, media och LAFACE/SONYBMG barriärerna. Alltså lyckas han ha fi ngret till. Hans hårddiskar verkar svämma över upphovsrätt. En positiv aspekt är dessutom att GGGG på landets puls och alltid ligga steget före, av störtskön musik, så räkna inte med att de ser fi ldelning och nätets nya distributions- genom att få oss att må bra samtidigt som Österlens Timbaland försvinner någon gång vägar som en möjlighet, inte som ett hot. Den Detta är Alecia ”P!nk” Moores stora separations- han alltid ger oss något att fundera över. snart. moderna tidens enda hållning. platta. Hon och motocrosskillen Carey Hart har Tänk om fl er politiker var så här öppna Kontentan är därmed att En high 5 & GARY LANDSTRÖM skiljt sig och i Max Martin-proddade singeln So för intryck och sedan kunde omsätta det i 1 falafel är bäst just nu och en lång tid what försöker hon nå katharsis genom att driva handling, då hade det fanimej sett annor- framöver. Den recensent som inte ger plattan Hart ur sitt system och intala sig att livet ändå lunda ut både här och där, kanske tillhör full pott har knas i kolan. går vidare, även om hon gråter inombords. president Obama den nya tidens politiker? GARY LANDSTRÖM Andra talande låttitlar på plattan är It’s all your

28 Groove 9 • 2008 Öppet hus på Gyro 27/11

På Gyro, Gymnasium Rock City i Hultsfred, vävs teori och praktik ihop på ett naturligt sätt, och programmens musik- branschkaraktär genomsyrar även kärnämnena. Vår målsättning är att det alltid ska finnas något verkligt att hänga upp den teoretiska pluggkunskapen på, för att på så vis göra undervisningen både roligare och mer stimulerande.

Torsdag 27/11 har vi öppet hus mellan 12.15-19.15. Välkommen!

Mer information: www.gyrockcity.se | [email protected]

CMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck. NY WEBB! Pressa eller kopiera? www.cmmgroup.se CD eller DVD? Eller duodisc?

Vi har allt för ditt CD projekt.

Torshamnsgatan 39 B i Kista, 08-545 706 70, [email protected] album

THE SPINTO BAND THE VINES Moonwink Melodia FIERCE PANDA/BORDER COOKING VINYL/BONNIERAMIGO GGGG GGG Moonwink får mig att på allvar betvivla min The Vines har spelat in det svåra fjärde albumet intelligens, eftersom jag gång på gång kommer Melodia tillsammans med Rob Schnapf, som på mig själv med att bli förvånad när sista låten också låg bakom de bägge första albumen. The tystnar. Det stämmer tydligen att tiden går fort Vines egen energi och frenesi känns väl igen, när man har roligt. The Spinto Band släppte sin och de hårda gitarriffen och Craig Nicholls röst debutplatta 2006, Nice and nicely done, och visst är som gjorda för varandra. Det är dock när är de sig lika. Varför ändra ett vinnande kon- slammerrocken tonas ner en aning och det cept? Med melodin som svar på indiepopgåtan blir lugna låtar som Rob Schnapfs produktion om livet trallar jag igenom elva låtar som alla märks som mest. När stökiga The Vines närmar skulle kunna vara förstasinglar. Pigga trummor, sig Elliott Smiths magiska sound i låtar som A busiga gitarrer, skön sång (icke att förväxlas med girl I knew myser jag förnöjt. skönsång), handklapp och tamburiner. Finfi nt. Från första ton till sista överraskar Melodia. ANNA GUSTAFSSON Det är tvära kast och oväntade grepp hela tiden. Ena sekunden är det manglande gitarrer, ANNA TERNHEIM för att nästa snudda indiepop i stil med James Leaving on a mayday och Teenage Fanclub, via det fi nstämda UNIVERSAL Smithsoundet och tillbaka till gitarrerna. Trots GGGGG det känns det aldrig schizofrent, det fi nns en röd tråd, ett självsäkert band som kan ta sig Jag blev lite besviken på Anna Ternheims an vad som helst utan att det känns påklistrat. andra album, Separation road. Det hade Där de tidigare albumen tenderat att kännas inte mycket kvar av det jordnära som gjorde tråkiga och splittrade lyckas The Vines på Melo- debuten till stor och god. dia istället få det att kännas som en helhet. Därför känns det riktigt bra att lyssna till Problemet är att tråkigheten fortfarande sitter Leaving on a mayday. Det avskalade, nakna, i, även om den är mindre påträngande. naturnära uttrycket är till viss del tillbaka, EMMA RASTBÄCK men i en betydligt tyngre och mörkare ton med stråkar, cymbaler, monoton klaviatur och THE WAVE PICTURES tunga, suckande, återhållna trummor. Det Instant coffee baby sköra fi nns till viss del kvar, även om det får en MOSHI MOSHI/BONNIERAMIGO fond av dramatiskt tungsinne. Från att ha varit GGGG skogstjärnsmystik låter hon nu storslaget, nästan bombastiskt, älvalikt. Jag vet inte om det Det som gör Londonbandet The Wave Pictures nödvändigtvis måste vara en paradox, men det skiva Instant coffee baby bra är att den är så är i alla fall en som på ett märkligt sätt känns simpel. På gränsen till banal fast med den där självklar och naturlig. Let it rain rullar på som lilla extra gitarren, fi olen, textraden, handklap- en domedagsvisa på daggvåt äng, obönhörlig pet eller kören som gör det till himmelsk pop. i sin bräckliga styrka; tung, vacker, intensiv, Produktionen låter unken och fuktig Londonkäl- pådriven av spänningen mellan det monotona lare men med ljudbilden nära nära örat. Mitt i och det dynamiska, ständigt i rörelse, om än ansiktet rakt till hjärtat – pang på pungen. Det inte nödvändigtvis framåt eller bakåt. Summer här är popmusik i sin renaste och vackraste form. rain, precis som det låter, lika bittert, lika PER LUNDBERG GB ljuvt, lika skört med akustisk gitarr och bas, precis så, precis så; pockande och fräscht, NEIL YOUNG tunt och överväldigande. Avslutande Off the Sugar mountain – Live at Canterbury House 1968 road och Black sunday afternoon på något sätt REPRISE/WARNER sammanfattar allt i sitt sätt att vara. Både det GGG mörka och det sköra, båda sidorna av allt som gör albumets spänningar till det det är. Året var 1968 och Neil Young hade precis lämnat Det fi nns något förtrollande över Leaving on Buffalo Springfi eld för att prova sina egna vingar. a mayday. Ju mer man lyssnar, desto mer äktar De två konserterna på Canterbury House genom- man det man hör. Man ingår ett förhållande, på fördes för att se om hans låtar verkligen skulle gott och ont, som en förhäxad förälskelse som hålla att framföras för publik till kompet av endast man inte vet om den kommer att gå överstyr, en akustisk gitarr. Självklart blev det succé och om den kommer att äta en hel, om man över- tack vare den här inspelningen som gjordes huvudtaget kommer hel ur den. Det gör man på enkel utrustning kan vi njuta av den ljuva inte. Man kommer inte ur den, man snärjs och musik och härliga stämning som infann sig de förvrids och fördöms. Fördöms att aldrig lämna där novemberkvällarna för 40 år sedan. den. Och det känns som en välsignelse. Sugar mountain består både av material MAGNUS SJÖBERG som skrevs under tiden i Buffalo Springfi eld och nya låtar som senare skulle komma att dyka TRIVIUM upp på framtida soloplattor. Det här är tidlös Shogun singer/songwriterpop från en av vår tids allra ROADRUNNER/BONNIERAMIGO största låtskrivare och stilbildare. Förutom de GGGG numera klassiska låtarna så bjuder Neil Young här verkligen på sig själv och mellansnacken Det är en gåta att det rätt sugiga gänget Trivium bjuder till en hel del skratt. Det här är den helt plötsligt låter riktigt bra. Jag har tidigare tredje skivan i Neil Young archive performance- sett dem live och lyssnat på en av deras plattor serien och är så klart ett måste för alla fans, och lämnades i huvudsak likgiltig efter båda men även en nytillkommen beundrare torde händelserna. Shogun sitter emellertid som en uppskatta denna liveupptagning. smäck. Det är hårt och tajt och thrashigt och THOMAS RÖDIN över hälften av låtarna vill jag höra om och om igen. Imponerande. ROGER BENGTSSON

30 Groove 9 • 2008 CD 9 • 2008

Livet flödar, musiken leker – träffa vänner, umgås och dra upp volymen – vintern är snart här! Det är åter dags att lyssna på Grooves CD, #9 i ordningen. Vi serve- rar som vanligt massvis av spännande ny svensk musik, så klart. För att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!

1 The (International) Noise som är värd att dansa till”. De nämner Talking skaka av sig, Wayward Melanie biter sig fast som Conspiracy Head, The Rapture, Happy Mondays och LCD en Komodovaran. Och jag älskar det! The assassination of myself Soundsystem som influenser, och i Control www.melanieisdemented.com Dennis Lyxzén och grabbarna är tillbaka med lyckas de definitivt att skapa dansgolvsstämning en Rick Rubin-producerad platta som legat och på valfri plats där låten skulle spelas. Jag älskar 8 Endiamonds väntat på release ett tag nu, och det är så klart framförallt den knorrande basen och den flyk- Save the time en riktig stänkare från ett av få band som faktiskt tiga attacken i drivet. Grymt ösigt! Jakob Larsed bor i Lidköping medan Philip Alm- har en politisk agenda 2008. Samtidigt så rockar www.momofoko.com qvist och Joel Nyström finns i Göteborg. Tillsam- det genomgående, och The assassination of mans har de ”kärlek till både det akustiska och myself är ett bra bevis för detta. Perfekt symbios det elektroniska”. Målet är att ”hårda men lekfulla således. trumbeats skulle lyfta luftigt spröda pianoackord www.internationalnoise.com och riviga synthslingor framåt”. Steget till TTA är inte långt. Charmigt, slyngligt och genomskönt. www.myspace.com/endiamondsband1 HENNING SJÖ GREN TIMEUNIT.SE GREN SJÖ HENNING programförklaring: ”Orkesterns ursprungliga musikaliska ambition var att låta som en vacker förening av Manu Chao och Nick Cave. Denna 5 Prop Dylan + Logophobia paroll har dock förfinats ytterligare och ambi- tionen lyder nu endast att låta vackert”. Och Go get it det är countryvacker rootsmusik med Andreas I somras höll hemmasonen Prop Dylan på att Chadiens skira röst i centrum som bjuds. Man få klubben Isis att spricka på Peace & Love- blir alldeles varm i maggropen… festivalen. Ett otroligt tryck som lyfte då ett gäng www.myspace.com/thehappysadorchestra

BJORN JONAS STLSKR JONAS BJORN störtsköna musiker kom in och kompade på ett 2 Principe Valiente par spår. Och visst är han en av Sveriges största 12 Frantic Sunday hiphoplöften, med ny platta runt hörnet. Man Speed of light A bitter day for the sunshine kan spåra både Looptroop och Jay-Z i Props Mörkt mässande á la Sisters Of Mercy blandat Denna Uppsalakvartett har inte spelat ihop i ett leverans – så det är bara en tidsfråga innan han med monotont malande i Joy Divisions spår blir år ännu men härliga A bitter day for the sunshine exploderar. huvudstadstrion Principe Valiente som har en låter definitivt färdig. Det handlar om ”hopp, att www.propdylan.com 9 Pain stor framtid framför sig. Dramatiken finns där, säga upp sig, att sälja öl, att ta på sig skulden Follow me melankolin likaså, men framförallt lever Speed of och internet” – enkelt eller hur? Sånt här är Peter Tägtgren kan inte släppa musiken. Den light hela vägen mot sexminutersstrecket utan livet, och Frantic Sunday skildrar det med stor hårda musiken. Skilsmässor och annat jobbigt är att bli tråkig. Både känsla och attityd borgar fingertoppskänsla. Like the mountains cry är en resultatet av totalt hängiven musiksatsning som alltid för framgång. annan favorit. fortsätter med massiva nya plattan Psalms of www.myspace.com/principevaliente www.myspace.com/franticsunday extinction. Ljudbilden är massiv, gitarrsolona och trumkompet är massivt och helheten blir… ja, massiv. Riktigt kraftfull musik med både hjärta och biceps. www.pain.cd 6 Prominent She’s my religion Det var typ tre år sedan vi hörde av Castelo och Colossos senast, men här är de helt plötsligt igen med en astajt soulrökare med tidvis inno- vativ och högkvalitativ produktion. She’s my 3 The Mudders religion låter som en modern internationell r’n’b- Please don’t get me wrong hit signerad Timbaland, men det känns grymt 13 Felix Wickman att veta att de istället sitter i Malmö. Dessutom Straight-up charmig powerpop med karaktär The stage har ju Castelo en gudabenådad pipa som inte och personlighet som The Mudders förfinar Drömsk, stillsam, men ändå friskt porlande, utnyttjas fullt ut här. är alltid välkommen. Man blir både glad och kryper Felix Wickmans höstpop rakt in under www.prominentonline.com uppiggad samtidigt som en ung trio som skinnet. Den är mysig som levande ljus, den är denna får en att tro att skrammelpoppen har en fängslande som en spännande lägereldshistoria lysande framtid. För The Mudders låter inte som och framförallt känns hans anslag genuint och standardbandet eller något tråkigt listgluttade 10 Jonas Schwartz naturligt. Han har inte bråttom utan verkar göra band – de är helt egna och mår utmärkt i sin musik för musikens egen skull. Clap hands inspirerade garagepophimmel. www.myspace.com/felixwickman www.mudders.se Med ett sjukt mäktigt (och kvinnligt) vibrato som ligger som lakansväv över ett pulse- 14 The Guild rande sår leder göteborgaren Jonas Schwarz I wont go (anywhere Alice wont go) popmelankoli-ligan överlägset. Herregud vad Ark-Sylvester Schlegel och några från Dungen Clap hands drabbar en! Allt som behövs är bara har The Guild som ett sidoprojekt där de akus- ett svagt akustiskt komp och Jonas utfläkta tiska gitarrernas strängar dallrar fett framför 7 Melanie Is Demented känsloregister. Snacka om att vara en oupptäckt spröda stråkar – åh, dessa stråkar! De fina Wayward Melanie tillgång därute i musikcyberrymden. Antony körerna är nästan lika vackra och Sylvesters sång How to succeed in the waste management busi- Hegarty får här en värdig svensk utmanare. är inte skolad men istället burrig och jordig som ness without really dying heter nya EP:n från www.myspace.com/jonasschwartz passar bra i sammanhanget. Allt handlar ju om denna mystiske 23-åring från Järfälla. Kaos ver- 4 Momofoko vilka byggstenar man fogar samman. kar vara ett naturligt tillstånd om man läser hans 11 The Happysad Orchestra Control www.myspace.com/ohmyguild Detta band säger sig ”ta sin egen väg på Malmös blogg, och det spiller även över i hans musik. Black river alternativa rockscen” genom att ”skapa musik Den smått skruvade stämningen är svår att Från Majorna i Göteborg kommer denna

www.groove.se 31 © 2008 Sony Ericsson Mobile Communications AB. PlayNow™ är ett varumärke eller ett registrerat varumärke tillhörandes Sony Ericsson. Användarvillkor tillämpas. unlimited music I Köp W902plus,exklusivthosTelenor direkt imobilen. ytterligare miljontalsattväljabland. Miljontals låtar och få1000förladdadelåtar Direkt idinmobilochPC. å å a o le T t bland. ch PC. a ta e r l eno n. oc r h r skivor

ADOLF FILTER ANASTACIA BARR The other hand on the knob Heavy rotation Skogsbo is the place ENFANT TERRIBLE ISLAND/UNIVERSAL RECORD HEAVEN/BORDER GGG G GGG Ja, så här mycket har jag ju inte skrattat åt ett bandnamn Generisk listpopsoul blir knappast mer slätstruken än Anas- I en stuga i Skogsbo som för några år sedan lämnats när sedan jag snubblade över en tolva av en viss Jan Autobahn. tacias könlösa försök. Heavy rotation är en soppa värmd på dess invånare blev redo för ålderdomshemmet, under en Och jo, visst ser jag en röd tråd i min humor… en tanig spik som ingen kan bli mätt av. Det känns knappt session på två dagar och två nätter. Så gick det till när Barrs Hur som helst. Duon Adolf Filter (Fniss, fniss…) gör som hon ens försöker ta i när hon ska leverera sina stan- debutalbum blev till. Det svenska sexmannabandet har rå, apokalyptisk syntmusik, stundtals smått melodisk, dardförfattade berättelser om kärlek. Det är i och för sig tidigare spelat support för Iron&Wine och Calexico. stundtals maniskt EBM-malande och monoton. Deras EP förståeligt, tror man inte på det man sjunger så är det svårt Det är akustisk, halvfl ummig pop med inslag av folk- The other hand on the knob kommer garanterat att gå hem att beröra. Och mig lämnar denna platta oberörd. musik som döljer sig bakom detta skogsaktiga bandnamn. hos de redan frälsta, medan de mer skeptiska lyssnarna GARY LANDSTRÖM Skogens lugn och stillhet genomsyrar också de sju spåren. kommer att ha svårt för att ta gravallvaret på fullaste all- Sången, ibland kvinnlig och ibland manlig, gör en annars var. Personligen tycker jag att det är skoj så länge jag kan PERNILLA ANDERSSON väldigt abstrakt ljudbild mer konkret. En intressant del är övertyga mig själv om att också Adolf Filter (Fniss, fniss…) Gör dig till hund den bit av ett gammalt radioprogram som spelats in på skojar. Men emellanåt tvivlar jag ju. SHERIFF/WARNER band och sparats många år, för att sedan upptäckas och FREDRIK FRANZÉN GGG samplas av Barr (kreativt!). Att lyssna på Skogsbo is the place är för mig som att vis- THE ALIENS Hon säger att hon aldrig haft en tanke på att skriva låtar på tas i skogen. Efter ett tag för stillsamt för att vara stimule- Luna svenska innan hon en dag vaknade och albumets två första rande, men innan dess väldigt fi nt och bra och rogivande. PET ROCK/WARNER låtar bara fanns där. Det känns rätt självklart när man hör ANNA GUSTAFSSON GG det. För just de två låtarna är de som är mest omedelbara och direkta. DECLAN DE BARRA Denna platta innehåller så utomjordisk många olika Å andra sidan kan man ju undra om Pernilla hela A fi re to scare the sun infl uenser att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ibland låter veckan innan just den morgonen maniskt lyssnat på Lars BLACKSTAR FOUNDATION/MUSICSPOT det melodiskt och pop, ibland förvridet och elektroniskt. Winnerbäck, för det är nästan otäckt hur mycket av hela GGGG Någonstans är det blip-blop och senare i samma tiominu- hans idiom som fi nns där, klarast manifesterat i Johnny tersspår hör jag folkmusik. Det är metalgitarrer och mjuk Cash och Nina P. Det blir väldigt tydligt att det dessutom är Declan måste vara en väldigt sympatisk person, är min sång på samma gång. Somliga låtar håller sig dock faktiskt de första låtarna som sätter det största avtrycket, för, hur reaktion när jag innan lyssnande läser igenom pressbio- till en och samma stil, som 60-talspoppiga Sunlamp show. märkligt det än kan låta, resten låter rätt opersonligt. Det grafi n. Jag känner direkt att vi är lite besläktade när han Stundtals får denna psykbrytsmusik mig att bli mörk- fi nns inget som är direkt tråkigt eller dåligt, men heller säger att han inte vill förklara låtar, för alla har sin egen rädd. Hade albumet inte varit så långt och jobbigt att ingenting som känns. Däremot en riktigt bra ljudbild; jag upplevelse och han anser det respektlöst mot lyssnaren lyssna på hade betyget blivit högre, för i de korta ögonblick brukar tycka att det blir tråkigt att höra för välpolerat att ange ett facit. Att skivans fodral är gjort av återvunnet då förvirringen avtar är det både intressant och bra. sound, men här funkar dynamik och lyfter faktiskt många papper ger ytterligare pluspoäng. Min utgångspunkt var ANNA GUSTAFSSON låtar. Fast inte direkt till några magnifi ka höjder. sålunda väldigt positiv. Jag är glad att kunna meddela att MAGNUS SJÖBERG den inte behövde ändras. AMADOU & MARIAM Det är nämligen en sympatisk platta. Mest plats tar Welcome to Mali ASHBURY HEIGHTS Declans behagliga röst och hans akustiska gitarr. Att han BECAUSE/WARNER Morningstar in a black car är från Irland har också sin plats i musiken som i några GG OUT OF LINE/SOUND POLLUTION låtar berikas med snabbare rytmer och fi olmelodier. Även G om jag tycker mest om de softa gitarrlåtarna hade de blivit Det fanns de som tyckte att Mali-duons förra, Dimanche a tråkiga utan det irländska. Bamako, var ett utslätat och alltför välpolerat avsteg från Måste man verkligen sjunga med E-type-röst om man vill Lite folk, lite fl um, mycket fi nt. Det är musik för tedrick- tidigare mer rustika inspelningar. Jag kunde hålla med, göra synth/electro på svenska? Vari ligger tjusningen med ande, för livsfi losoferande och för tandläkarväder. Tur att men rycktes också med av charmen och glädjen som bland det monotona och nästan metalliska? Ashbury Heights me- det är höst. annat producent Manu Chao bidrog med, ibland kändes lodier är ofta medryckande, med snabba beats och klistriga ANNA GUSTAFSSON det mer som hans album än Amadou och Mariams. melodislingor mot en mörk och nästan gotisk bakgrund. Chao är inte med och producerar här, men hans två Domedagsrobotmässandet förlöjligar bara de delar av BOEOES KAELSTIGEN biträdande, Marc-Antonie Moreau och Lauren Jais, är med musiken som faktiskt har potential. Commuting colour och styr, och det märks. Inte så att all glädje och sprittande Sen en smakfråga, men att fylla ut en EP med lika ADRIAN/BORDER fi nns kvar, men mycket av det där utslätade och välpole- många remixer som riktiga låtar känns som ett billigt knep. GGG rade. Det är som att hela det originaluttryck som fanns har Speciellt när skillnaderna är marginella. Hela Morningstar tryckts tillbaka och bara fi nns kvar i några gitarrslingor, in a black car känns som ett försök att rida på framgångs- Svenska trion Boeoes Kaelstigen gör dunka-dunka för det några sångmelodier som dränks i en modern variant av vågen efter albumet Three cheers for the newlyweds medan stora dansgolvet. Deras EP Commuting colour är tung den där fusionen mellan afrikansk och västerländsk pop det fortfarande går. Lågt, och framför allt inte bra. och pampig, men lyckas ändå undvika att vara klumpig, som kunde utgöra världsmusikens yta för 20 år sedan. EMMA RASTBÄCK mycket tack vare fjäderlätta Nintendo-melodier och en Det där som varken tar hänsyn till det afrikanska eller det liksom lättsam framtoning. originella, utan som bara söker ett eget innehåll till den THE AWKWARD STAGE Personligen – sur asket och reduktionist som jag är – enhetligt stöpta kroppen. Det som en gång var energi och Slimming mirrors, fl attering lights har jag lite svårt för trions mer dramatiska infall, men, äkta glädje låter nu trött och plastiskt emellanåt. Det är MINT/BONNIERAMIGO som sagt, om du gillar din techno stor, tung och nyfi ket inte mycket som glädjer, men det fi nns ett par spår som GGG nosandes på trance-genren, då bör du genast kolla upp det tränger utanför arrangemangen och, ja, jag vet inte…, syf- här. tet…? Djama, Bozos och Batoma, trots ett par lite väl up- Den kanadensiske singer/songwritern Shane Nelken och FREDRIK FRANZÉN penbara danskryddor. Och vad ska man säga om inledande hans band har knåpat ihop ett fylligt album med snygga Sabali, producerad av Damon Albarn? Snygg melodi och arrangemang, men som ändå bäst kan sammanfattas som THE BRIDGES allt, men…? Amadou & Mariam? Suck. Visst känner man ojämnt. Albumet innehåller klockrena poppärlor, Ramo- Limits of the sky igen rösterna, melodier, men det känns ändå lite vemodigt nesdoftande dängor och fi nstämd melankoli, men det VERVE FORECAST/UNIVERSAL att allt förpackats i den här trötta och likgiltiga musikaliska fi nns även trista låtar och banala texter. Ibland innehåller GG förpackningen; ofta kan jag också tycka att gästartister kan ett och samma spår lite av allting, en härlig vers, menlös vara av godo, men här gör K’Naan, Toumani Diabate och refräng och förfärlig fi nal, och då blir resultatet extra När jag kastar en första blick på omslaget till Limits of the Keziah Jones inget för att liva upp det hela, fel kontext, fel smärtsamt. När det börjar så bra men ändå lyckas falla sky gör min ytlighet sig påmind och jag tänker att det här tillfälle. Det som hade kunnat vara så kul, det som kunnat platt. Som bäst är både musik och Shane Nelkens röst i de ser ut att vara lättsmält. Jag börjar lyssna och kan nästan vara så härligt, blir nu bara… trött… mer lågmälda låtarna. Ännu bättre kunde det kanske ha känna en smak av rosa tuggummi. Några genomlyssningar MAGNUS SJÖBERG blivit om The Awkward Stage hade lyft bort några spår från senare har jag inte lyckats hitta något över huvud taget sitt album som ändå är lite väl långt. som är utmärkande med detta album. MARIA PETERSSON The Bridges tar i med texter om hjärta och smärta, men de gör det med en kvinnoröst som är lika välpolerad som anonym. Och nej, världen behöver inte ännu ett band som är mespop men gärna vill leka rock emellanåt. Kanske kan

www.groove.se 33 skivor

konceptet popmelodi-med-pianoslinga-du-tycker-dig-ha- CALLEJON På Headstunts heter utropstecknen Pity pity please hört-förut duga som utfyllnad på radio. Zombie action hauptquartier och Eye of the needle och sammanfattar bandets sinne för Det är bra ljudmässigt, visst, men det gör det inte mer NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION melodier kombinerat med ett sanslöst sväng. Frågetecknen spännande. Att producenten heter Sweet i efternamn kan GGG hopas sig dock överlag i och med bland annat proggiga inte vara en slump. Och det är tråkigt när ens ytlighet får Hey! Paranoid people! (What’s in your head) och en känsla rätt. Tyskarna ska visst spela zombiecore vilket i mina öron låter av mättnad infi nner sig. ANNA GUSTAFSSON misstänkt likt helt vanlig . Några undantag. Dels Produktionen signerad Kalle Gustavsson är en fl äckfri sjunger de på tyska och dels har de klämt in en singer/ sådan och yttre förutsättningarna och förhandssnacket BRINE songwriterballad vid namn Fremdkörper. Båda grejerna skvallrade om en briljant kommande skiva som skulle ge Story vs. plot ställer jag mig rätt skeptisk till. Däremot är bandnam- The Datsuns en ytterligare skjuts i karriären. De får nöja sig HARBOUR, SEA... net i sig värt tre poäng. Nu väntar jag med spänning på med den sits de har. GG blackmetalbandet Bengt-Arne och grindcoreorkestern JONAS APPELQVIST Lasse-Maja. Emellanåt gör Brine något oförlåtligt. De drar igång med ROGER BENGTSSON ANI DIFRANCO Smokieriff och Finlandsfärjerock i den allra tråkgråaste Red letter year nyans du kan tänka dig. Det känns trött, och den mörka LOS CAMPESINOS RIGHTEOUS BABE/WARNER electronica uppblandat med Pixies som pressreleasen utlo- We are beautiful, we are doomed GGG var kunde inte kännas mer fjärran. Det är milsvid skillnad WICHITA/BONNIERAMIGO mellan Smokie och Pixies. Brine låter som ett 90-tal som GG Hon är outtröttlig, hon är envis, påstridig och verkar ha en till och med VH-1 låtit vila i frid, med rätta. outtömlig källa av låtar att komma tillbaka till och vittja. EMMA RASTBÄCK Direkt från Cardiff kommer då detta sjumannaband med Jag har också tyckt att det genom åren mest verkar som sikte på tonårsfrälsning. De är utan tvekan en våt indie- att hon hämtar sina låtar och publicerar dem utan att PETER BRODERICK dröm med alla sina medlemmar, adolescenshyllningar och egentligen tänka så mycket på hur de låter och egentligen Home sitt skramliga, nördiga popvis. Och jag är ju inte den som anamma någon form av kvalitetsperspektiv. För av allt hon BELLA UNION/BONNIERAMIGO säger nej till brittiska kärleksförklaringar på fumlig gym- gjort kan man nästan se hela spektrat från geniala och fan- GGG nasieelevsengelska, men tyvärr dras det hela några steg tastiska stycken till rent plågsamma låtförsök, något som för långt på skivan. Det blir spretigt, infantilt och stundom troligen har en grund i det som också givit det fantastiska: Peter från Portland, Oregon tog sitt pick och pack och fl yt- direkt jobbigt att lyssna på. Syntar hit, tjejer dit, ändlösa hennes experimentella ådra. tade till Danmark. Är medlem i Efterklang som livemusiker. tamburincrescendon och så mycket tjockbågade glasögon På Red letter year känns det dock som att hon fortsät- Själv klarar han sig hyfsat. Väldigt mjukt och fi nstämt. och koftor att jag känner mig lite smutsig där jag sitter och ter försöka styra upp allt bättre och bättre, som hon Inte i närheten av den känslighet som Elliott Smith hade lyssnar i mina Cheap Mondays. ändå gjort de senaste åren. Soundmässigt låter det mer eller den teknik som José Gonzaléz har men ändå så där NINA EINARSSON sammanhållet, även om det kanske bara är splittrat på småtrevligt och varmt som bara en Portlandbo i Danmark ett annat sätt. För det fi nns både de traditionellt episka kan få till. CELESTIAL gitarrsångerna och mer fl äskig kvasisoul tillsammans med PER LUNDBERG GB Crystal heights electronicainslag. Men det funkar, absolut. Och även om MUSIC IS MY GIRLFRIEND/LAVENDER Ani DiFranco känns mer utslätad än oftast, vilket gör att DAVID BYRNE & BRIAN ENO GGG hon inte riktigt, riktigt når upp till en fyra, så blir hon Everything that happens will happen today samtidigt som helhet lyssningsvärd. Och jag älskar det lite PLAYGROUND Som en ljummen sommarbris virvlar Crystal heights ur utfl ippade partyblåsandet i titellåtens repris. GGGG högtalarna. Den lättsamma och drömska popen är förfö- MAGNUS SJÖBERG risk och fi nstämt ackompanjerad av de inlånade sånger- Av de funkiga grooves och samplingar som hördes på dessa skorna Malin Dahlberg (We Are Soldiers We Have Guns) och DIVERSE ARTISTER två herrars senaste samarbete, 1981 års My life in the bush Ulrika Nymarks (Northern Fields) skira röster. The biggest reggae one drop anthems 2008 of ghosts, fi nns inte ett spår kvar. Istället så har man valt Celestial är Andreas Hagmans projekt men han väljer GREENSLEEVES/BORDER att koncentrera sig på att skriva enkla popmelodier, vilket i att bara sjunga ett av åtta spår själv, vilket inte gör någon- GG alla fall för undertecknad känns tämligen oväntat. ting. Hagman fungerar fi nt som sångare, men tjejerna gör För när två av den moderna popmusikens största det bättre. Deras röster lyfter Crystal heights och ser till att Det har varit ett dåligt år för reggaens rötter. Till skillnad visionärer och virrhjärnor slagit sina påsar ihop så hade skivan inte hamnar för långt ned i indiediket. Men trots att från den extremt energiska och produktiva dancehall- man ju kunnat vänta sig att det här skulle vara ett ganska skivan är fi n som en sommardag blir den inte så mycket scenen har dess slöare föregångare helt tappat stilen. Ju svårt och utfl ippat album. Men med ibland bara så lite mer. Låtarna är slätstrukna och har få toppar, men bjuder fl er dancehall-hits som pressas på knastriga vinylsinglar som en akustisk gitarr som komp så levererar David Byrne på en behaglig stund för öronen och kanske till och med och sprids över världen med budskap om vapen och snusk, det bästa material han gjort sen 1997 års Feelings, och en dagdröm eller två. ju färre tycks one drop-hitsen bli. Brian Eno nöjer sig med att lite diskret skapa atmosfär MARIA PETERSSON Det slutgiltiga beviset för denna utveckling har Greens- och stämning i bakgrunden. Det låter som de haft riktigt leeves just lämnat ifrån sig i form av The biggest reggae one kul i studion och förhoppningsvis så behöver vi inte vänta THE CUMSHOTS drop anthems 2008. De två skivorna innehåller 18 låtar och ytterligare 30 år innan uppföljaren kommer. Det här är en Just quit trying åtta videor men endast en handfull kan anses vara värda riktigt mysig skiva att drömma sig bort till när höststor- RODEOSTAR/PLAYGROUND uppmärksamhet. marna piskar regnet mot ditt fönster. Bästa spår: One fi ne GG Bland artisterna märks forna storheter som Sizzla, Ri- day. chie Spice och Luciano, alla med var sitt riktigt tråkigt och THOMAS RÖDIN Det här Oslobandets platta skulle eventuellt kunna varit intetsägande bidrag. Den förstnämnda kan dock behålla bra. Om man haft en sångare som inte lät nyss uppstigen sin heder då han med sin andra låt på albumet, Crucial JACQUES C ur sovsäcken och en gitarrist som inte körde samma kor- time, väger upp sina egna brister med råge. Noir kade riff om och om igen. Det fi nns bra ingredienser i The Till de andra som lyckats under året kan man räkna FUNK NOIR/BORDER Cumshots tunga rock såsom pedal steel och piano. Som Romain Virgo som med en väldigt simpel låt lyckas sjunga GG man inte alls använder sig av så mycket som man borde. sig in i mitt hjärta, Morgan Heritage som står för årets enda Just quit trying visar inga direkta livstecken. sanna anthem med sin Nothing to smile about och slutligen Kommer ni ihåg Right Said Fred? De hade en hit med PER LUNDBERG GB Duane Stephenson som i August town, lyckas bädda in Don’t talk, just kiss på 90-talet någon gång. En av låtarna ett ovanligt meningsfullt budskap i fantastisk skönsång. på Jacques C:s skiva heter precis så. Men det är lyckligtvis THE DATSUNS Medan många artister på detta album med all säkerhet ingen cover utan en elegant egenskriven electrolåt. Precis Headstunts sett sina bästa dagar är Duane Stephenson, tillsammans som låten Thank you for the music från samma skiva inte COOKING VINYL/BONNIERAMIGO med Romain Virgo och Ziggi de som ändå erbjuder ett visst har något att göra med Abba. Puh! Här bjuder Jacques C på GG hopp för framtiden. tillbakalutad sång, en hyfsat mörk syntig ljudbild, catchiga BJÖRN OWEN JOHANSSON refränger och Depechegitarrer. Sjätte gången gillt är ett inte helt gångbart men applicer- Noir är en skiva som säkert kan diggas av Zeroprenume- bart uttryck passande för The Datsuns. Och inte ens denna ranter som är sugna på synthits, lite åt Apoptygma Berzerk- skiva når ända fram. Där de med självbetitlade debuten hållet. Men dessvärre inte min kopp te, det biter inte fast. och uppföljaren Outta sight, outta mind rönte viss fram- BJÖRN SCHAGERSTRÖM gång i The Strokes kölvatten har efterföljande skivsläpp gått på tomgång. Beklagligt, för det fi nns potential hos nya zeeländarna.

34 Groove 9 • 2008 skivor

ANDY DUGUID speciellt i hiphopgenren. Men ändå funkar plattan inte drag queens, gå med i Polyphonic Spree eller följa i John Believe riktigt. Lennons fotspår. Mycket av behållningen med The golden BLACK HOLE Problemet är att allt känns för ljummet. Form One och thumb ligger just i texterna och deras fi nurlighet. G producenten Astma har lutat sig så långt tillbaka att plat- EMMA RASTBÄCK tan reduceras till en snygg ljudkuliss. Och jag älskar ändå Är du en av dem som tycker att världen behöver fl er A Tribe Called Quest som jag ofta relaterar till när Behind HAMFATTER groteskt överbetalda sune-DJ:s med en förkärlek för ful- blue eyes spinner. Det är stråkar hit och jazziga slingor dit What part of Hamfatter don’t you understand trance och för kort klippta frisyrer? Tillhör du dem som går utan att jag fångas. Form Ones röst är heller inte tillräckligt HAMFATTER/BORDER igång när dansgolvet smörjs med smöriga syntmattor, stört stark eller säregen för att bära plattan. Produktionen skulle GG överproducerade röstpålägg och ostiga chugga-chugga-bas- behöva mer kraft för att gripa tag i lyssnaren. Spåret som gångar? Du, då tycker jag minsann att du ska skämma bort är närmast att lyckas är smått suggestiva Money med sin Englands musikscen sprutar konstant ut nya, mer eller dig med Believe, Andy Duguids debutalbum – mannen vars coola refräng. mindre hajpade och mer eller mindre likartade band och enda originella drag är att han inte kommer från Neder- GARY LANDSTRÖM artister. Så har det alltid varit och så kommer det ju alltid länderna och heter något i stil med Verwest van Vuuren. att vara. Men inget ont om mångfald. Tvärtom, det kan i FREDRIK FRANZÉN GINGER TREES många fall vara orsaken till nyskapande hjältar i jakten Came the morning på att sticka ut. Och även om många låter lika så fi nns det EAGLES OF BLUE TOPAZ RECORDINGS alltid någon liten nyans som utmärker sig hos alla. Heart on GG I Hamfatters fall fi nns det inte mycket till nyskapande, COOPERATIVE MUSIC/BONNIERAMIGO istället är deras genomgående vänlighet det som utmärker GGG Came the morning är Ginger Trees första fullängdare och dem. Till och med titeln på deras tredje skiva, What part ett riktigt maratonalbum med 16 spår. Nu snackar vi inte of Hamfatter don’t you understand, är så där lite artigt Jessie Hughes och Josh Homme har på tredje plattan släppt några punklåtar på max två minuter, nej Ginger Trees skämtsam. Här lindas gentlemannamässiga texter in i blida sargen och slappnat av lite. Det är enklare, poppigare och bjuder snarare på rockorgier där det avslutande spåret melodier och naiva baktakter. Jag kan mycket väl tänka mycket mer dansant. Det är fuzzad tuggummipop med går loss på oblyga 9.39. Det är inget fel med vare sig långa mig att vi snart får höra det här i någon brittisk feelgood Eagles Of Death Metals patenterade urlöjliga texter. Och album eller långa låtar, så länge musiken är tillräckligt rom-com. det är precis så vi vill ha det, i en genre där rock tas på bra. Annars kan det vara en god idé att skala bort några Med den rättvisa listhiten Sziget avbryts dock snällheten alldeles för stort allvar är det underbart att det fi nns män minuter och låta de starkaste låtarna få ta mer plats. med åtminstone lite av den melankoli som vi är vana vid som vågar vara löjliga samtidigt som de rockar röven av dig Resultatet av långlyssnandet gör Came the morning till en från liknande brittisk pop. Det blir dock inte mer än en utan att ens börja svettas. överdriven konsumtion av retrorock utan slut. Musiken konstpaus för redan i spåret efter, 21st century sex, inleds Men varför bara tre G:n? Ja, det är inte så mycket nytt, är välspelad och Ginger Trees tidvis mer folkiga rock är det med fi na fi lmiska stråkar som avlöses av lite gitarrplink och en del låtar kunde ha varit lite starkare. Men egentli- behaglig, men dalarna är många och topparna få. Texterna och bossa varpå Eoin O’Mahony (snällt namn också…) gen spelar det inte så stor roll, detta är en partyplatta och är ibland riktigt fåniga och musiken känns daterad istället sjunger om hur han mått dåligt av att vilja ligga utan att ska behandlas som sådan, så bjud in lite schyssta kompisar, för nostalgisk. vara kär. köp öl och dra på stereon – för nu är det fest. MARIA PETERSSON Ironi? Vet inte. Jag hoppas inte det. För även om de MATHIAS SKEPPSTEDT sticker in lite droger och emellanåt även ett och annat THE GOOD HONEY SOCIETY ”fuck” så känns Hamfatter genuint snälla och det tycker i EDGUY When whenever is a dream alla fall jag är fi nt. Tinnitus sanctus EGENPRODUCERAD PETER JOHANSSON NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION GGG G HATE GALLERY Dessa fyra herrar verkar älska gitarrdriven musik med Compassion fatigue De må vara framgångsrika, tyskarna i Edguy med Tobias starka melodier och deras entusiasm smittar av sig på UNIT/SONYBMG Sammet i spetsen, men särskilt bra har de inte varit lyssnaren. Jag gillar särskilt öppningen med emo-klingande GGG tidigare och det sannerligen inte på Tinnitus sanctus heller. Sharpshooter och Murphy was here. En så kass låt som The pride of creation borde inte kunna Och det är någonstans i emo-facket de rör sig, dock Det är gift i gitarren och öppningsattacken The idiots överträffas. Trodde jag – och kom istället fram till ett med stor öppenhet för hardcore, indie och hederlig förlamar och förstummar med sin stjärtsparkarrock. Allt är stycke powerballad vid namn Thorn without a rose som rock. Att detta Uppsalaband själva står för inspelningen, inte dödligt och immunförsvarets snabba svar med anti- saknar motstycke på sopfronten. Dumt. Dåligt och dumt produktionen och mixningen av sin fullängdsdebut tycker kroppar mildrar successivt Compassion fatigues inverkan. alltihop. jag i sig är ett plus. Samtidigt får det aldrig bli en ursäkt för Det knippe låtar som letar sig innanför skinnet är svåra att ROGER BENGTSSON eventuella brister. Men jag tycker inte att The Good Honey komma undan och abstinensen över mer vill inte riktigt Societys har särskilt mycket att ursäkta sig för. ge med sig. EMERALD PARK Visserligen saknar jag variation på plattan. De kunde ROGER BENGTSSON For tomorrow ha överraskat lyssnaren lite mer – för detta har vi hört så SMARAGD/SOUND POLLUTION många gånger förr. Men det går inte komma runt att de HOT CLUB DE GG har gjort ett gediget jobb med When whenever is a dream. Live at Dead Lake Men jag vågar ändå misstänka att The Good Honey Society MOSHI MOSHI/BONNIERAMIGO Det är någonting med Emerald Parks indiepop som får mig gör sig allra bäst som liveband. Och det kanske ändå är det GG att tänka på Lucksmiths. Helt oförtjänt. Troligtvis är det viktigaste. Ös på bara! mest den djupa basen, sammetsrösterna och de försiktiga MIKAEL MALMBORG Låt er inte luras, detta är ingen liveplatta, namnet till trots. melodierna. I övrigt fi nns det en väldigt betydande skill- Det är bandets andra studioalbum och den innehåller nad: Lucksmiths kan golva mig, Emerald Park rinner av THE GUILD raska, friska beats inte helt oinspirerade av Vampire Week- mig som om jag vore täckt av tefl on. The golden thumb end. Inte har det hänt mycket sedan bandets föregående Pasadena är värst. Som en italodiscodänga med vän SIBLINGLESS/BONNIERAMIGO debutskiva. Tvärtom, Live at Dead Lake är mer som en kvinnlig sång och tuggummirefräng. Sen ett tvärt kast till GGG förlängning snarare än en uppföljare till debuten. Lights of sunday som är en av skivans höjdpunkter, lite Ric- Det är förutsägbart, och när man kliver in vet man hard Buckner uppblandat med Teenage Fanclub. En kom- När Sylvester Schlegel tar paus från glampopen i The Ark precis vad som väntar runt farstuknuten. Det är samma bas bination som funkar riktigt bra. I de låtar där Emerald Park gör han fortfarande musik som har rötterna i det svulstiga som studsande ledsagar. Gitarrerna som ibland försöker apar efter Sveriges mest överskattade band, The Concretes, 70-talet. Precis som på debutalbumet Oh my guild! bjuder visa sig på styva linan men sedan småler lite och sätter sig blir materialet däremot bara blekt och intetsägande. The Guild på rootig och soulig bluespop som andas ameri- på sin plats igen. De till synes rastlösa trummorna som EMMA RASTBÄCK kansk söder och en aning ödslighet. Det passar Sylvesters ändå troget följer och gör precis vad de ska. För att det här röst alldeles utmärkt, och bandet är inte rädda för stora skulle ha blivit bra hade det behövts något mer än spretig FORM ONE gester och att ta plats. Det är bombastiskt. musik i en spretig genre. Det skulle behövas lite mod för Behind blue eyes För att fortsätta jämförelsen med Oh my guild! känns att göra mer än vad som står i manualen. Istället känns det DLX/BONNIERAMIGO The golden thumb mer essentiellt. Det har en tydligare linje hela väldigt tryggt. Och sisådär. För även om det är trevligt GG och en riktning, vilket känns som ett plus. Samtidigt saknar att lyssna på är det inget jag kommer blanda in i mina jag den där lekfullheten lite, både vad gäller melodier och spellistor. Form Ones vardagsperspektiv och känsliga killen-attityd texter. Här fi nns inga instrumentala psalmer med förmå- PETER JOHANSSON på nya plattan Behind blue eyes känns faktiskt ganska gan att lysa upp den allra gråaste dag. ospännande. Tyvärr. För visst är det schysst när en snubbe Texterna är ändå episka, de fl esta berättar någon slags drar ner på farten och låter eftertänksamhet vara ledordet, historia, om det så är om att ta droger i Göteborg, träffa

www.groove.se 35 skivor

SOFIA HÄRDIG TOM JONES JOHN LEGEND Dream 24 hours Evolver FILTHY/BORDER EMI COLUMBIA/SONYBMG GG GGGG GG Jag minns en kväll då en vän till mig exalterat berättade Tom Jones verkar liksom katten ha nio liv och gör nu sin Det är svårt att tycka illa om John Legend. Han klär sig om en bok han just läst. I denna hade det förklarats att femtioelfte comeback i karriären. Den här gången har han klassiskt elegant, producerar känslosam och modern soul- om man ber ett antal människor tänka på ett tal mellan gått tillbaka till rötterna och försökt göra ett 60-talsinspi- musik med hjälp av Kanye West och är politiskt korrekt när ett och tio, tenderar visst majoriteten välja just siffran sju. rerat retroalbum med inslag av dagens sound, och banne han jobbar mot att utrota fattigdomen i världen. Dessutom Min vän tyckte alltså att det där var mäkta fascinerande, mig om inte den gamle sexsymbolen lyckas resa sig i elfte sjunger han väldigt likt Sting! medan jag mest tyckte det var beklämmande. Jag menar, timmen igen. Och tredjeplattan Evolver är en personlig och mysig är vi människor inte mer originella än så? Är vår så kallade Med en av de mest karaktäristiska rösterna i den upplevelse, även om den ibland tenderar att sagga ihop fantasi så uniform? moderna rockhistorien så levererar han den ena catchy av för mycket… mysighet. Tempot som inledande André Dessa tankar återkommer när jag lyssnar på Sofi a refrängen efter den andra och tankarna går till så skilda 3000-samarbetet Green light drar upp och Buju Banton- Härdigs album Dream. namn som Amy Winehouse, Edwin Starr och Elvis. En sak gungande Can’t be my lover till viss del förvaltar försvinner Teknikens utveckling har raderat alla tänkbara begräns- som skiljer detta album från Tom Jones övriga produktion helt och John gosar ner sig med sin mysiga musik, rakt ner ningar för hur musik kan låta, och egentligen fi nns det inte är att han dessutom varit med och skrivit huvuddelen av i ointressets djupa brunn. Han är nog helt enkelt för vuxen längre någon som helst anledning till att en endaste artist materialet på 24 hours. Undantagen är Sugar daddy som är för mig, Dire Straits-samplade gitarren i I love, you love är ska behöva låta som något annan. Härdigs album må vara signerad Bono/The Edge och de ypperliga coverversionerna spiken i kistan för min del. ett hyfsat habilt hantverk, visst har hennes svårmodiga på Springsteens The hitter och Tommy James & The Shon- GARY LANDSTRÖM laptop-pop sina stunder, men det fi nns faktiskt inte någon dells I’m alive. Jag är osäker på om det här är Toms bästa som helst anledning till att det ska låta så identitetslöst, så album någonsin, men det torde i alla fall vara den mest liv- LIP SERVICE beklämmande fantasilöst. fulla och jämna platta han släppt de senaste 30 åren. Han Black cat FREDRIK FRANZÉN har coolheten, han har rösten, han har fi ngertoppskänslan DEVOTCHKA/MILE MUSIC och för en gångs skull även det riktigt starka låtmaterialet. G ICON X En eloge också till Future Cut (Lily Allen, Kate Nash) för en Memento mori skön produktion. Tom Jones sluter cirkeln och hittar det Hård synt med technovibbar och kompromisslösa texter TALKING MUSIC/BONNIERAMIGO gröna gräset där hemma igen. kan verka både spännande och lovande. Och visst är den G THOMAS RÖDIN djupa basen och de tunga syntarna sköna, men med de överdrivna texterna och öststatsinspirerade sången blir Okej, vi ska ställa oss en viktig fråga redan nu, på ett tidigt KNIFE AND APE paketet Lip Service smått obegripligt. Konvolutet där sång- stadium: är säckpipa och nyckelharpa som samsas med Night touch erskan Louise Jismark och före detta The April Tears-med- elgitarr, trummor och pudelrockssång på latin något som MOPTACO DICS lemmen Andreas Jismark poserar i lack, läder, svans och attraherar? Någon? Jag vet inte, men det är väl kanske GGG solglasögon är så pass överdrivet att jag på allvar funderar inte vad jag gått och önskat av tomten, eller någon annan på om skivan är en parodi. heller. Det låter i bästa fall bara märkligt. Visst är det lite Hittiga Evil twin inleder Knife And Apes andra fulläng- Så är inte fallet vilket blir tydligt när musiken sätter kul att höra ett hårdrocksriff på säckpipa, det ska jag ge dare Night touch. En Psycho killer-svajig röst över lager igång. Musiken tittar bakåt, fl örtar med 80-talet och ibland Icon X, absolut. Men längre än att kolla in delar av Hymnus av elektroniskt robotiska ljud och beats. Sedan följer en kan man skönja Depeche Mode mellan syntarna. Lip paschalis just därför kan jag inte gå. Icon X, som heter Gö- dryg halvtimme av ena stunden urfl ippningar och andra Service har vågat sig på att göra en cover på Never let me ran Kunstbergs och en gång var med i Urban Turban, låter stunden vassa men förvrängda melodier. Alltid med galen- down again, men just där är det svårt att höra några rester i bästa fall som en trött och vilsen upptagare av Vadå?s skapen tätt inpå. När Invading blank space spricker upp i från Depeches original. Covern är ändå skivans bästa spår, nedlagda stafettpinne för tio år sen, men verkar inte veta en snygg gitarrslinga över syntmattor och The Faint-distad vilket kan bero på att sången fått stå tillbaka till fördel för vad som ska göras… bas är det en av de bästa stunderna på skivan. Här fi nns en bandets bättre sida, de mörka syntslingorna. MAGNUS SJÖBERG skärpa som funkar som en fi n kontrast till skevheterna. Jag MARIA PETERSSON skulle önska mer av den varan. För ibland tar tokigheten ANDREAS JOHNSON över lite för mycket, som i Thirst eller lugna Sexual tension, LOW SEASON COMBO Rediscovered med en melodi som påminner om Mr Bungle. Det blir en Colorful invasion WARNER svacka i mitten av skivan. EGENUTGIVEN G Sista spåret Sailor mouth är ett annat exempel som GGG balanserar det distinkta med oväsen, för att efter ett par Jag kan mycket väl minnas när jag hörde Glorious första minuter försvinna upp i en storm av oljud som i sin tur Växjöbandet Low Season Combo placerar tryggt in sig gången och att jag direkt tänkte tanken att det här bara utmynnar i ett stort syntlandskap. Fint. själva i den svenska indietraditionen, och känns som en ef- måste bli en internationell hit. För en gångs skull fi ck jag BJÖRN SCHAGERSTRÖM terföljare i ganska rakt nedstigande led till band som Easy faktiskt rätt, men sedan gick karriären i stå för Andreas och Popsicle. Starka melodier, powerpopgitarrer och en och skulle inte ta fart igen förrän han tog steget ut på RAY LAMONTAGNE kompetent sångare som inte tar ut svängarna så mycket. Melodifestivalscenen. Den kommersiella framgången lät Gossip in the grain Colorful invasion ger ett väldigt samlat intryck på samma inte vänta på sig, men samtidigt känns det som om han WARNER vis som nämnda Popsicles Lacquer gjorde för 16 år sedan. tappade en del av sin musikaliska identitet på vägen. GGG En popplatta med tydliga ramar och som nog uppfyller När han nu är tillbaka så gör han vad Björn Skifs, Rod sina ambitioner till punkt och pricka. Skillnaden är just att Stewart och så många andra redan gjort före honom Ray LaMontagnes tredje platta i ordningen har ett ypperligt Popsicle gjorde det här 1992, de låg i framkant för något genom att spela in en skiva med klassiska låtar från de se- öppningsspår i Van Morrisondoftande You are the best slags utveckling inom den svenska popen. Low Season naste decennierna. Och ärligt talat så känns det här som en thing, men efterhand så försvinner den sköna retroinspi- Combo känns mer som en eftersläpare på det sättet. väldigt, väldigt onödig skiva. Här bjuds inget nytt på något rerade soulkänslan och han går istället över till att spela När Colorful invasion bjuder på The Mo-doftande piano sätt och Andreas röst gör sig inte alls särskilt bra när han countryballader. Och någonstans på vägen så tappar han i Parallel kites och Uphill eller den Ben Gibbard-liknande försöker leka crooner. De storbandjazziga arrangemangen bort mig. Det går inte att sticka under stol med att Ray be- sången dränkt i effekter i början på 7 layers tänder det till, blir outhärdliga i längden och den som kom på tanken att sitter en fantastisk röst, men ibland känns det som om han och börjar kännas riktigt intressant och relevant. Tyvärr göra om Waterloo till en Dean Martinpastisch borde kanske inte riktigt vet i vilken riktning han vill musikaliskt. Icke räcker det inte riktigt hela vägen fram, och det stannar vid tänka efter lite bättre nästa gång. Storbandsversionen av desto mindre så är I still care for you en vacker Radiohead- att vara ett gemytligt och trevligt album som inte gör några Glorious gör inte heller någon människa glad. Det enda inspirerad låt som berör, hyllningslåten Meg White vittnar bestående avtryck. spåret som sticker ut lite och visar på fi ngertoppskänsla är om humor och Hey me, hey mama är en skönt svängande EMMA RASTBÄCK den bossanovadoftande covern på Terence Trent D’Arbys bluegrassdänga som hade kunnat vara hämtad från sound- Sign your name. tracket till O brother, where art thou? Någonting säger mig LUNATIC SOUL Är ni sugna på att upptäcka Andreas Johnson så köp att den här plattan har alla chanser att bli en storsäljare på Lunatic Soul den underskattade debuten Cottonfi sh tales från 1997 istäl- båda sidor av Atlanten, men själv hade jag önskat lite mer KSCOPE/PLAYGROUND let. upptempo och lite mindre seg country. GG THOMAS RÖDIN THOMAS RÖDIN Mariusz Duda, mest känd som frontman i polska neopro- gressiva Riverside, har gjort en liten soloutfl ykt till studion för att spela in en av de mest uddlösa skivor jag någonsin hört, under namnet Lunatic Soul. Det självbetitlade

36 Groove 9 • 2008 skivor

albumet är lågmält, new ageigt och hypnotiskt, och hade JAMES MORRISON men i slutändan handlar den ändå om det där (och bara lika gärna kunnat stå bland valsångsskivorna i din närmsta Songs for you, truths for me just det där): att ha roligt. skivbutik. Trist, med andra ord. POLYDOR/UNIVERSAL Ninja tuna är Mr. Scruffs fjärde album, och det enda EMMA RASTBÄCK GGG som väl är mer förvånande än hur lite dessa fyra album skiljer sig åt, det är hur roligt konceptet fortfarande är. M.M.I. James Morrison är en duktig pojke, precis av den sort som Visst, här fi nns inte någon lika sjukt svängig basgångs- The devils … to hell and back går hem i stugorna. Men hur intressant och engagerande dänga som tio år gamla Get a move on, och jovisst, skivans KILLING MACHINE PRODUCTIONS är han egentligen? Lite, men inte speciellt mycket. Han gästvokalister stjälper mer än de hjälper. Det hindrar dock GGG kan lätt buntas ihop med övriga soul-infl uerade pop-killar inte Ninja tuna från att vara ett riktigt glädjepiller till skiva, från 2000-talet som exempelvis James Blunt och Justin och det går ju faktiskt inte att tycka illa om musik som Hård svensk trio som bland annat haft låtar med i spelet Hopkins. Som sammanhållande gummiband runt om sitter gjorts med så mycket kärlek och med så goda intentioner The darkness. De förtjänar defi nitivt en större uppmärk- Rod Stewart. som den Mr. Scruff gjort. samhet. MMI:s mörka hårda rock blinkar både åt gothare Just ”soulen” i själva soulen är det som försvinner när FREDRIK FRANZÉN och vanliga svennehårdrockare, typ fi nfi na Mustasch. Ska man medvetet försöker slipa till musikstilen till nuti- bli spännande att se vad dessa herrar hittar på i framtiden. den och rensa bort all smuts i hörnen. Äktheten och de NEW MODEL ARMY PER LUNDBERG GB ”operfekta” känslorna, som är själva förutsättningen för att High jag ska känna köpbegär, försvinner. Nu kommer vi att bli ATTACK ATTACK/SOUND POLLUTION DANIEL MARTIN MOORE matade med musiken vare sig vi vill eller inte. Allt detta G Stray age skyller jag på producenten och låtarna, för sångmässigt SUB POP/BORDER har Morrison egentligen en personlig potential med sin Svunna tider för ett band som detta. När kultiga New Mo- GGG raspiga röst, vilken lär vara orsakad av den kikhosta han del Army bildades på 80-talet var det i opposition till That- drabbades av redan vid födseln. Nu ligger han på en chers och Englands dåvarande politik. Det var punk mot Även skivbolag behöver mellanskivor. Sub Pop har de tråkigt, kommersiellt ”lagom” radiofrekvens-nivå, kommer aristokrati. Vardagskamp mot parlamentarisk orättvisa. senaste åren spottat ur sig idel succéer med artister garanterat att fi nnas med på spellistorna en tid framöver Idag, bland fi nanskriser, terroristdåd och naturkatastrofer som Band Of Horses, Fleet Foxes, No Age, Wolf Eyes, The och troligen också hitta en plats på topplistorna, där han är orättvisorna givetvis kvar. Bara i en ny, global form. Thermals och så vidare. Nytillskottet Daniel Martin Moore känner sig hemma sedan tidigare – åtminstone i hemlan- Bandets tionde skiva i ordningen är ovanligt rent pro- lär inte sålla sig till ovannämnda konstellationers höjder det Storbritannien. ducerad för genren varpå de arga men i studion städade och allt är precis som sig bör. Stray age är hans debut och Melodierna är relativt vågräta och odramatiska, ingen gitarrerna därför känns lite motsägelsefulla. Och vad vi har Sub Pops mellanskiva. Musik som ger tid för eftertanke arbetare med dessa toner i bakgrunden behöver bli orolig här, och nu tänker jag försöka ända uti fi ngertopparna, är − var är vi nu, vart är vi på väg. Om skivbolaget väljer för att bli störd i sina uppgifter. Den enda låten som känns nån slags mörkröd Pink Floydiansk, militärisk vildmarks- Daniel Martin Moores riktning kan vi framöver förvänta oss lite mer än de andra är den avskalade balladen If you don’t rock. Ganska långt ifrån den brittiska 80-talspunk de ännu en singer/songwriter-boom, i värsta fall av ganska så wanna love me. Men något säger mig att det är Please don’t grundades i. New Model Army har genom sin snart 30-åriga slätstruken karaktär. stop the rain som kommer att bli skivans radioplåga. historia vandrat mellan såväl genrer som bandmedlem- Stray age är en sådan där skiva som Nick Drake hade MATHILDA DAHLGREN mar. Sångaren Justin Sullivans röst och texter är egentligen gett ifrån sig vartannat år i ett försök att nå tillbaka till det enda som dröjer sig kvar. fornstora dagar, det vill säga om han fortsatt på sin in- MR. OIZO Men det hörs att världen fortfarande är orättvis i deras körda linje och inte gett upp i förtid. Och nej, det är varken Lambs anger ögon och visst hörs det att de inte riktigt gillar det. Men det en diss eller en uppmuntran, bara ett konstaterande. ED BANGER/BORDER låter också som om de saknar de gamla, de lokala orättvi- Det mest minnesvärda på Daniel Martin Moores debut GGG sorna, som om de griper efter gårdagen, så att säga. Och sker fem låtar in i albumet och är något så tråkigt som det blir ganska sorgligt. Istället för att göra något vettigt av en cover. Spåret heter Who knows where the time goes och Kommer du ihåg den där typ tio år gamla jeansreklemen i det hela försöker de, liksom jag, ända ut i fi ngertopparna. kommer ursprungligen från Fairport Conventions digra låt- vilken en lurvig, gul docka satt och noddade till en svind- Skillnaden är att de inte vill erkänna det. skatt. Originalversionen är en uppvisning av Sandy Dennys lande rå basgång? Nej? Lika bra det… Flat Eric kallades i PETER JOHANSSON säreget starka resonans, inget som Moore efterapar i sin alla fall dockan, och bakom både den och basgången stod återgivning av låten, som tur är. Hans version blir istället fransosen Quentin Dupieux, mer känd som Mr. Oizo. Låten COLBY O’DONIS trygg, avslappnad och tillbakalutad och smälter sakta men hette , och efter drygt tre miljoner sålda exemplar Colby O’Donis säkert in i resten av Stray ages kala ljudbild av stilsäker är den väl en av 90-talets mest bisarra listframgångar. KONLIVE/UNIVERSAL folkpop. Om man stirrar sig blind på försäljningslistorna, får GG DANIEL MAGNUSSON man lätt intrycket av att Mr. Oizo varit spårlöst försvunnen sedan dess. Faktum är dock att han släppt ett antal album Det första man hör på latinodebutanten Colby O’Donis MINUTE GUN och singlar med nästintill lika svindlade basgångar, vilka platta är Akons välkända fängelsedörrslammer och ekande Demon-lover fascinerat och förfört fans världen över. utrop ”Konvict”, så man vet att Akons stämpel sitter som EGENPRODUCERAD Lambs anger är sålunda Mr. Oizios tredje fullängdare. en garant att musiken är slickad och vältrimmad nu-soul. GGG Albumet släpps ironiskt nog på öltechnoetiketten Ed Och visst är denne tonåring också en snyggt maniku- Banger (ett otäckt skivbolag vars vulgära sound faktiskt rerad artist. Lite väl inställsam bara. Skvalradion är mål- Det är ju som bekant inte lätt att bli hörd i dagens lar- går att härleda till just Flat beat), men Mr. Oizo reser sig tavla, och inget mer. Jo, småtjejers spellistor och nyfi kna mande mediabrus. Malmö-sönerna John och Simon verkar ändå över allt det gödsel bolaget borde ställas till svars för. hormoner. Akon är på väg att skapa sig ett rejält stall av ha tagit fasta på en taktik som går ut på att välja ett riktigt Till skillnad från sina kollegor vet nämligen Mr. Oizo hur skönsjungande och perfekta soulungdomar vars uppgift är dåligt bandnamn, en än sämre albumtitel och ett omslag man raffi nerar råhet till fi ness, och medan Justice och DJ att träffa alla tonerna perfekt så att det passar ihop med så anskrämligt fult att halva Sveriges kritikerkår kommer Mehdi egentligen bara vill låta tuffa, vill ju Mr. Oizo bara den opersonliga bakgrundsmusiken han levererar, och jag att sätta morgonkaffet i halsen och dö när demon trillar in att det ska svänga. Lambs anger är förvisso långt ifrån ett börjar åtminstone tröttna nu. Framgång i USA måste kunna genom brevinkastet. fantastiskt album, men det är i alla fall tillräckligt bra för innebära mer än att följa mallen till 100%. Det är synd, för den liknöjda, lätt nostalgiska, skönt att man gott samvete ska kunna docknodda lite då och då, GARY LANDSTRÖM syntiga pop de gör som Minute Gun är långt ifrån lika dålig och det är nästan, nästan tillräckligt bra för att man ska och ful, men när presentationen är så urbota taffl ig, får förlåta Mr. Oizo för hans efterföljares fadäser. OHGR man intrycket av att det råa, liksom oraffi nerade i musiken FREDRIK FRANZÉN Devils in my details är en följd av oförmåga snarare än ett medvetet val, vilket SYNTHETIC SYMPHONY/BORDER jag ju egentligen inte tror att det är. MR. SCRUFF GGG Nej, Johan och Simon: skaffa lite hjälp med presentatio- Ninja tuna nen och fi la lite till på låtarna, så lovar jag att det kommer NINJA TUNE/DOTSHOP.SE Man får vara ett minst sagt hängivet fan för att orka trassla att gå fi nfi nt. Och i värsta fall – om ingen annan lyssnar – GGGG ut det snåriga familjeträd de gamla Skinny Puppy-stofi ler- så lovar jag att i alla fall jag kommer att göra det då. nas otaliga sidoprojekt nu utgör. Ta till exempel cEvin Key: FREDRIK FRANZÉN Ingen beskriver Mr. Scruffs musik bättre än vad Mr. Scruff han har släppt tre soloskivor, han är medlem i bland annat själv gör, när han ritar de små, spralliga fi gurer som rast- The Tear Garden och Download, och i den senare konstel- löst sprattlar omkring på hans skivomslag, i hans videor lationen är också Phil Western medlem, som tillsammans och på hans hemsida. De dansar, de visslar, de scratchar, med Key utgör duon PlatEAU. de spelar gitarr och saxofon, de dricker te och äter paj, Det skulle ju dock vara fullkomligt onödigt att ens för- och de är alltid, alltid glada. Man kan nämligen ägna hur söka trassla ut eländet, om det vore så att allt var bra eller mycket tid och utrymme som helst åt att försöka förklara allt var dåligt. Så enkelt är det dessvärre inte. Downloads den sprittande mixen av jazz, soul, hiphop och electronica,

www.groove.se 37 skivor

senaste album är exempelvis fullkomligt strålande, medan hört den första tonen av första låten. I genren fullständigt vill jag tillbaka till, Norah Jones gästspel på Life is better Skinny Puppys senaste är mördande tråkigt. adekvat, tryggt och välpolerat. känns också fräscht och souliga Won’t trade är svår att Och så har vi alltså ohGr – duon den ärrade frontman- MAGNUS SJÖBERG släppa. Men de fl esta beatsen känner jag igen från bättre nen Nivek Ogre (som spelat med bland annat Pigface och spår från förr, Q-Tips snygga leverans och retorik också. Revolting Cocks) har tillsammans med Mark Walk (nyinta- PHYSICS Och då kan man inte bli annat än besviken. gen medlem i just Skinny Puppy). Infl uences GARY LANDSTRÖM Devils in my details är duons tredje album, och det är SEAMLESS/DEEPLAY på en och samma gång både hårdare och mer melodiskt GG QUAGMIRE album än de fl esta andra grenar i den beniga valpens We know we don’t know trassliga träd. Rent kvalitativt tillhör de varken de starkare Med debutalbumet First fl ight lyckades den skånska mys- GROUP SOUNDS eller svagare, utan framstår mest som något för just de husduon Physics faktiskt roffa åt sig en del uppmärksam- GGG mest hängivna fansen, de som faktiskt. Orkar. Trassla. Ut. het, vilket resulterade i både en Grammis-nominering och FREDRIK FRANZÉN ett för genren fullt godtagbart antal sålda skivor. Nej, Quagmire har inte hämtat namnet från sliskiga Uppföljaren Infl uences är egentligen bara mer av det sexbesatta karaktären i tv-serien Family guy. Ville bara få MARK OLSON & GARY LOURIS goda (eller av det ogoda, beroende på vad man har för det sagt. Ready for the fl ood smak och preferenser). Det rör sig alltså om proffsigt pro- Är man inne på den skramliga delen av indierocken HACKTONE/PLAYGROUND ducerad house, mjuk och len, inkorporerandes de vid det där band som Fugazi, eller varför inte Fireside, återfi nns är GGG här laget obligatoriska jazz- och latin-infl uenserna. chansen stor att man diggar det här. Att Quagmire tidigare Personligen tycker jag dock inte att det smakar så släppt skivor på Carcrash Records som drivs av Division of Det var inte länge sedan jag fi ck Gary Louris soloskiva i mycket överhuvudtaget. I sina bästa stunder för albumet Laura Lee-trummisen Håkan Johansson är heller inte alls handen eller återsläppen av Mark Olsons gamla coun- visserligen tankarna till Ian Pooleys eller St. Germains an- konstigt. trydängor. Vagabonds kändes lite halvljummen ända till rättningar (vilket ju är ett gott betyg), men allt som oftast Nya skivan kan laddas ner i sin helhet eller köpas på jag såg Louris spela live på Pustervik ett tag efteråt. Mark framstår det ändå bara som vällagat men mosigt, skickligt vanligt vis. CD-häftet är uppdelat i två uppslag och har Olson och hans Original harmony-skivor växte ganska fort men alltför dåligt kryddat. porträttfoton på varje medlem. På så vis kan man välja hos mig men tyvärr så lägger sig de bådas reunionplatta Men, som sagt, Infl uences är faktiskt en proffsigt produ- vem som ska pryda skivans framsida. Mycket demokratiskt. Ready for the fl ood lite ljummen däremellan. Det är cerat platta. Jag tvivlar inte på att pojkarna i Physics har ett I häftet står att man är fri att dela med sig av musiken hur fortfarande underbar countrypop men Jayhawks-peppet riktigt bra album i sig. De måste bara våga lite mer. Krydda man helst vill. Ett sorts anti-copyright-statement. saknas och den lämnar hyfsat lite spår jämfört med en lite mer. Vrida och vända lite mer. Texterna har politiska undertoner utan att innehålla platta som Tomorrow green grass. Istället för den tankarna FREDRIK FRANZÉN raka slagord. Allt i mina ögon positivt. Det som saknas är ett till Buffalo Springfi eld eller Crosby, Nash, Stills and Young tydligare eget sound. Quagmire är kompetenta låtsnickrare stundvis. Inte för att det är några dåliga referenser, men PLAIN WHITE T’S men bygger till stor del enligt ritningar som använts tidigare. något oväntade. Jag hoppas den här skivan kommer att Big bad world BJÖRN SCHAGERSTRÖM växa när konserten på Pustervik om en månad har gått av HOLLYWOOD/WARNER stapeln och kanske kommer den höja Ready for the fl ood GG RC2 till en femma, potentialen fi nns där. Future awaits ALEXANDRA BENGTSSON Jag minns när jag först hörde Hey there Delilah, låten som PROGROCK/BORDER gav Plain White T’s sitt stora genombrott. Jag tyckte direkt GGG OPERATION att det lät som vanlig amerikansk skit, men otaliga lyss- Så länge du inte gör motstånd stöder du systemet 1996-1999 ningar senare kom jag på mig själv med att tycka om den. Jaha, då var det dags för progressiv rockmusik igen. RC2, HALVFABRIKAT/SOUND POLLUTION Jag vet inte om det var en gammal hederlig hjärntvätt från som tidigare huserade i Venezuela men nu omlokaliserat GGG radio och TV eller om det helt enkelt tog ett tag att gilla till Spanien, är inte utan förtjänster och betar av Deep låten. Att det blev en stor hit behövs dock inte diskuteras. Purple-intron, Pink Floyd-stämningar, jazzkänsla och so- Brutal samlings-CD med svenska anarko-punkarna Nu släpps bandets femte album och jag vet inte riktigt loutfl ykter á la Yes. De kan vara stolta men jag är ändå inte Operation. Skivbolaget är från Torsås, så jag förutsätter vad jag tycker. De första 40 sekunderna på öppningsspåret helt nöjd med låtarnas längd och den ibland övertydliga att sålunda är även bandet. Dessa 25 spår med titlar som 1,2,3,4 låter nästan exakt som gamla David & The Citizens progressiva inramningen. Militant kamp, Kött är mord, Religion är ett hot, Den multi- vilket känns hoppfullt, men sen blir det inte så mycket ROGER BENGTSSON nationella makten, Civil olydnad och så vidare, talar sitt mer av det hela. Det fi nns något charmigt på ett pojkigt klara språk. De är också i princip allt som bandet spelat in amerikanske vis, men ingen av låtarna fastnar. Ingen Hey REBUKE under en treårsperiod i slutet av 90-talet. Låtarna är dock there Delilah alltså, och inget högt betyg. Rebuke EP tidlöst aktuella. Kanske även mer i dagens samhälle än vad JENNY BRINCK EGENPRODUCERAD de var för tio år sedan. Även om det som manifesteras på GGG denna ljudbärare går under benämningen ”musik”, skulle Q-TIP jag vilja säga att det också är ”ord och inga visor”. Tur The renaissance Rebuke från Göteborg kör så det ryker. Allt krut bränns då att alla låttexter är med i bookleten. Annars hade det UNIVERSAL i ett andetag, men en stor smäll är ju betydligt roligare oftast varit omöjligt att urskilja dem i detta totala rens av GGG än många små. Speedade trummor och en sångare med ljud-massaker. stabilt starka röstresurser blåser liv i en melodisk punkrock CARL THUNMAN Q-Tip kommenterar att han och en del andra ”svåra” som känns driven av den rätta anledningen, nämligen hiphopartister tar (för) lång tid på sig att göra nya album, orättvisor och livets övriga svårsmälta ämnen. Referenser GRANT PEEPLES hans senaste platta Amplifi ed släpptes 1999, genom att fi nns till band som Offspring och Bad Religion, men även It’s later than you think säga att han själv, D’Angelo, Lauryn Hill och Erykah Badu svenska Backyard Babies ligger nära till hands. Också tunga HEMIFRÅN är introspektiva och ”målar intensiva och färgstarka bilder” riff, som hade kunnat vara infl uerade av Metallicas senaste GGG när inspirationen faller på – därför fi nns det heller ingen platta Death magic om den varit släppt vid inspelnings- tidtabell att följa. Och det får man respektera. tillfället, glöder i luften. Själva säger de att de inte bryr sig Grant Peeples låter oss på ett tidigt stadium förstå att Men som artist med tydlig konstnärlig autonomi riske- om vad vare sig radion, skivbolagen eller kidsen tycker om han är en amerikan som enligt countryidiomet är ledsen rar man också rätt mycket. Tar man nio år på sig att släppa deras musik. Klassiskt punk-obligatorisk ”We don’t give a över det vi alla upplever och sörjer. Gamla tider, när även nya låtar kan tiden i den globala byn ha sprungit ifrån en, damn-attityd”. Vem ska då lyssna kan man fråga sig…? småstäder fi ck leva, när även de stora frågorna löstes genrer förändras och folks tycke och smak därefter. Om ”Tack som fan!”, utropar jag i vilket fall. Nästa fulläng- på ett sätt man kunde acceptera. När populärkulturen inte annat så blir ju förväntningarna onödigt uppskruvade dare lär bli en spännande slap in your face och då ser jag var något som man kunde ta till sig… Och USA, och vad av lång väntan, det går liksom inte att ta ett årtionde på sig fram emot att höja betyget lite. EP:n åker nu fast för fort- landet har blivit i sina aktioner internationellt, både när att släppa en ”okej” platta. körning, den tar slut för kvickt. Det gäller att hinna fånga det gäller Irak och Kyotoprotokollet. Fast visst är det lite Mitt i detta dilemma landar den gamle A Tribe Called den i farten. Jag tror jag lägger beslag på körkortet tills intressant att han kan hantera sina dubier som han säger, Quest-ledaren med den superschmoova rösten. Ingen in- nästa album ligger på diskarna. Sista låten blir lite tjatig i trots att Amerika är en brusten dröm och civilisationen ett satt betvivlar ju hans begåvning eller hånar hans CV – men längden med sin enerverande repetetiva sång, men punk fallerande. levererar The renaissance låtar han inte kunnat slänga ihop ska ju ha lite tuggmotstånd och inte avnjutas som en prin- Nå, musikaliskt ligger Grant i den normaliserade och på ett par år? Jag är skeptisk. sessbakelse. Rebuke spelar inte hellre än bra, utan både adekvata fåra som amerikaner med gitarr brukar och bör Det är organiskt och coolt, så klart. Allt självproducerat gärna och bra. Jag citerar en gammal punkbandspolare: göra – lite country, lite blues och lite singer/songwriter, förutom Move som J Dilla står för. Det mesta låter struttigt ”Tyckte du det var bra? Åh fan, det var inte meningen.”. varav det sista nog ändå är ett skällsord. Grant Peeples och fett, svängigt och smart – precis som förväntat. Men Punken i ett nötskal, så sorry grabbar om jag tyckte plattan kommenterar sin samtid, ger oss lite kärlek och nostalgi, det knockar mig inte. Manwomanboogie är en tuff blaxlåt var för njutbar. precis som man inser att han kommer att göra när man med krispig och distinkt basgång att dö för, snärjande You MATHILDA DAHLGREN

38 Groove 9 • 2008 skivor

LOU REED uppdelade splitskivupplägget gör att resultatet känns slut ändå räddar betyget till en tvåa är Seals som alltid helt Berlin: Live at St. Ann’s Warehouse mer sammansvetsat. Som ett riktigt album där Rosolina grymma röst. Och han har ju verkligen en röst som passar PLAYGROUND Mar möter Trumans Water för samkväm vid noiserockens för den här typen av soft soulpop, men kanske borde han GGG portar. Ett möte som spårar ur precis sådär lagom. sluta tänka på plånboken och istället koncentrera sig mer DANIEL MAGNUSSON på att göra någonting annorlunda av arrangemang och Originalutgåvan av Berlin släpptes för 25 år sen och följde låtar. då upp föregående års storsäljande Transformer. Men en PATRICK RYDMAN THOMAS RÖDIN tragisk rockopera var kanske inte riktigt vad vare sig publik I will do it eller musikkritiker tänkt sig och den försvann ganska snart FOOTPRINT/CDA THE SHAKY HANDS från topplistorna. Den uteblivna succén gjorde att Lou GGGG Lunglight inte spelade låtarna från skivan live under en lång period MEMPHIS INDUSTRIES/BONNIERAMIGO av år, men numera anses den som en av hans allra bästa Det är lite svårt att låta bli att mysigt småle när man GG studioplattor. lyssnar till Patrick Rydman första gången. Han lyckas slå an Musikaliskt så skiljde sig Berlin en del från hans övriga någon form av nostalgisträng som sträcker sig från nutid Lunglight är andra plattan från detta Portlandbaserade produktion eftersom han här använde sig av såväl stora via easy listening och Burt Bacharach ner till någon tidig band som fortsätter leverera någon slags skramlig poprock. orkestrala arrangemang som dåtidens bäst renommerade fusion av jazz och blues som man bara kan låta smälta ens Deras 60-talsinfuenser á la The Kinks och The Who är studiomusiker. Den här liveutgåvan är inspelad under en sinnen. precis som på debutplattan väldigt tydliga. De är tajta och konsert på St. Ann’s Warehouse för något år sedan och Det är lite 60-tal, det är lite plysch och det är lite kitsch, de bjuder på en hel del sköna gitarriff. A new parade och visar med sina tämligen avskalade arrangemang framför visst, man kan inte komma ifrån det. Det är lite Music to We are young är de bästa spåren – riktigt hyggliga faktiskt. allt på vilken duktig melodimakare och textförfattare Lou watch girls by, för att citera Andy Williams, utan att den Men i övrigt är jag inte särskilt övertygad. The Shaky Hands Reed faktiskt är. Han är knappast någon av historiens bästa överhuvudtaget fi nns närvarande; knappt ens andan, men är lite för hetsiga och skräniga för min smak, huvudvärken sångare, men han har istället förmågan att pratsjunga jag kan ändå inte komma ifrån referensen. Av förståeliga liksom närmar sig. Men även om jag gillar mer harmoniska fram sitt budskap på ett sätt som får folk att lyssna. I låt skäl, när man hör den. tongångar måste jag medge att det är svårt att inte ryckas efter låt berättar han den deprimerande historien om ett Patrick Rydman är erfaren, trots att detta är hans solo- med när The Shaky Hands slamrar. I alla fall då och då. ungt nerknarkat pars kamp för överlevnad. Särskilt berörs debut. Som framträdande medlem ibland annat Amanda MIKAEL MALMBORG jag av sorgliga The kids som berättar om hur myndigheter- och Slabang. Och visst märks det att det fi nns ett hantverk na tar den stackars Carolines barn ifrån henne när hon inte som är rutinerat; det är ibland närmast sofi stikerat, det SNOW PATROL ens är kapabel att ta hand om sig själv. Det var för övrigt är vackert och det är soft på det där…, ja, snygga, viset. A hundred million suns från denna låt som klassiska folkrockbandet The Waterboys Och framför allt undviker han de där uppenbara fal- UNIVERSAL tog sitt namn – bara en sån sak. luckorna när han närmar sig Svante Thuressons mysjazziga GGG Kortfattat ett måste för fansen och ett bra sätt att lära domäner, och undviker dem dessutom med en omärklig känna en av rockhistoriens mer udda själar, även om klackspark. Snyggt. Trots att Snow Patrol vid den tiden redan hade spelat originalinspelningen trots allt är att föredra. På denna MAGNUS SJÖBERG tillsammans i tolv år så var det först i och med singelhiten nyinspelning fi nns för övrigt ytterligare tre låtar som inte Chasing cars som man för snart två år sedan slog igenom fanns med på den ursprungliga Berlin. THE SACRED SAILORS internationellt. Och om rivalerna Keane då kändes som en THOMAS RÖDIN Tune in turn on budgetversion av Coldplay så var nog Snow Patrol mer att BAD REPUTATION/BORDER betrakta som en ointressantare kopia av Keane. MARTIN REV GG A hundred million suns är mer av samma vara, men den Les nymphes här gången låter det konstigt nog mer amerikanskt än brit- FILE 13/SOUND POLLUTION Det här är Partillekvintettens tredje fullängdare på lika tiskt. Det här är polerad och välspelad kommersialiserad GG många skivbolag. Från att ha gått från ett tyskt (Lonestar) indiepop, som dock saknar det där lilla extra som skulle till ett franskt (Pitshark) prövar dom nu samarbetet med kunna göra den minnesvärd. När Coldplay experimenterat Martin Rev ser fortfarande ungefär ut som han gjorde ytterligare ett. Återigen franskt, Bad Reputation med bland med Brian Eno och Keane frossat i 80-talet bästa ögonblick under Suicides storhetstid runt 1980, en Lou Reed-kopia andra Dollhouse under sina vingar. så står Snow Patrol kvar och stampar i samma gamla med lite för mycket hår. Samma trötta ögon och samma Första känslan jag får på Tune in turn on är att det fotspår. När här dessutom inte fi nns en enda låt som är i påsar under dem. Skillnaden är att hans musik nu för tiden bara är ett i raden av bruksskivor inom jeansrockgenren. närheten av Chasing cars hitkänsla så känns det tveksamt känns lika oengagerad som han ser ut. Sen svänger det till ordentligt vissa gånger, inte minst på om bandet kommer att kunna upprepa succén med förra Det gör inte saken bättre att han inledningsvis tappar inledande I can’t stand it eller den Hellacoptersklingande I albumet igen. Rekommenderas bara för de mest hängivna allt. I Sophie eagle upprepas en jämntjock acidhouseloop, got a fever. Eller är det The Hives jag hör? Det spelar ingen fansen. som hämtad direkt från Primal Screams roll egentligen för det är ofta så det fungerar med den här THOMAS RÖDIN eller varför inte närmaste eJay-program. Skulle kanske typen av högenergisk rock. Det bränner till vid utvalda funka någonstans i teorin, dock inte i praktiken. Tänk då tillfällen och då ordentligt men som helhet blir det alldeles SUGABABES att samma person en gång i tiden var en del av New Yorks för slätt och enformigt. Nu är det synd att säga att det här Catfi ghts and spotlights no wave-scen och levererade klassiker som Rocket U.S.A., är en bruksplatta men jag måste ändå påstå att det inte är ISLAND/UNIVERSAL Cheree och Frankie Teardrop. År 2008 verkar han mest långt ifrån. GG fascinerad av vilseledande krautsyntkompotter, som bara PETER JOHANSSON spär på att allt redan gjorts. Vad hände på vägen? Inledande Girls är en pigg och lekfull dänga med spän- Å andra sidan har Martin Rev vigt sitt liv åt provokation. SEAL nande produktionslösningar och textmässiga blinkningar Les nymphes är bara ännu ett steg i den här mannens Soul till Destiny’s Child. Plattan fortsätter sedan med blaxigt livsverk. Inget att bry sig om. WARNER Motowngroove (svängiga No can do är som en blandning DANIEL MAGNUSSON GG av tidiga Jacko och Supremes) och Klas Åhlund-poppiga spår (You on a good day är härlig) där det ekar mycket av ROSOLINA MAR/TRUMANS WATER Rod Stewart, Björn Skifs, Cyndi Lauper, Michael Bolton… hans förra fru Paola i den söta sången. Rosolina Mar meet Trumans Water Listan på artister som valt att spela in en coverskiva för Tyvärr blir Catfi ghts and spotlights omgående efter detta ROBOTRADIO RECORDS att få fart på karriären igen kan göras lång. Det har gått rejält kletseg. Spåren tragglar på utan styrsel eller riktning GGG infl ation i att välja ut sina egna favoriter från musikhis- och jag blir mest irriterad. Sugababes låter som något man torien, plocka fram kalkerpappret, och sen bara spela in känner igen, fast sämre. Och det som inleddes så lovande. Att recensera en splitskiva är som att klumpa ihop två låten med precis samma arrangemang som den hade från GARY LANDSTRÖM skilda EP:s och ge dem ett gemensamt betyg. En klurig början. För att få till en motiverad coverplatta så krävs det situation, med andra ord. I det här fallet handlar det dock att man tillför något nytt eller kanske plockar fram låtar SUICIDAL TENDENCIES mer om att upplysa om noiserockrävarna Trumans Water som aldrig fi ck den uppmärksamhet de var värda när det Prime cuts från San Diego och ett gäng avantgarderockers från Italien, begav sig. The art of rebellion Rosolina Mar. Tillsammans har de mötts ungefär på mit- I Seals fall så lyckas han trots allt sätta sin egen prägel STEAMHAMMER/BORDER ten, velat mellan stoner-, space- och slackerrockskolan och på huvuddelen av låtarna, men vissa av låtvalen känns mer GGG slutligen skapat en egen läroplan som man får ta del av på än lovligt trötta. If you don’t know me by now, I can’t stand detta Robotradio Records-släpp. Trumans Water står för det the rain och Stand by me har ju redan gjorts i en triljon På den tiden då MTV fortfarande var en musikkanal så dök mer konkreta, samtidigt söndriga och skeva, medan Roso- versioner och den enda anledning jag kan komma på till Mike Muir upp och rappade över hårdrocksgitarrer. Det var lina Mar gärna svävar ut i långa inspirerande, instrumen- varför de fi nns med här är för att skivan även ska tilltala coolt. Funk ihop med hårdrock. Suicidal Tendencies åkte tala passager. Banden kompletterar varandra väldigt snyggt de som oftast köper sina skivor på Statoil. Soul känns i det skateboard just så där streetäkta som bara snubbar från LA och idén med varannan låt istället för det annars så typiskt stora hela som en väldigt onödig skiva, men det som till

www.groove.se 39 skivor

kunde i slutet av 80-talet. Visst behövs det en återutgåva TOXIC HOLOCAUST men hallå! Två plattor är lite väl mycket. An overdose of death… Prime cuts är samlingen där -hiten You RELAPSE/BORDER can’t bring me down inleder. Bra genomgång av bandets GGG hela repertoar. Därför känns det lite onödigt att samtidigt återutge The art of rebellion som var bandets högst note- Detta är tydligen dessa old school-thrashers tredje album. rade platta på Billboard. Vet inte om det är något man Men det första på hänger i julgranen. Det räcker och blir över med Prime cuts välrenommerade bolaget Relapse. De har genom åren gjort om man är Suicidal-nybörjare. sig kända för enbart brutala och hårda utgivningar, som till PER LUNDBERG GB exempel Nile och Mortician. Toxic Holocaust är naturligtvis inget undantag. Gillar TELEVISION PICKUP du Nicke Anderssons dödsprojekt Death Breath? Då är Kinescope mountain detta defi nitivt din bag. För här fi nns lika delar ekon från BOOGIEPOST Entombed, Discharge, gammal GBH, Municipal Waste, GGG , Celtic Frost, med fl era. Med andra ord en högst tilta- lande hybrid av metal och punk. Det är en tät och schysst Television Pickup tar med albumet Kinescope mountain ljudvägg vi ställs inför. Inspelat av legendariske producen- plats på den svenska konstmusikscenen, med ett ljudland- ten Jack Endino, som tidigare gjort klassiska plattor med skap som är kargt och öde. Med rytmer och blås som grund Nirvana, Dwarves och Soundgarden. Inte tokigt alls. Tjena bygger de långsamt och trevande upp en mycket genom- mosh! tänkt soundscapeskiva. Just däri ligger den största delen CARL THUNMAN av problemet med Television Pickup: ivern. Efter avslutat tonbygge bjöd de stolt in allmänheten för att titta alldeles MAX TUNDRA för tidigt, byggnadsställningarna syns fortfarande. Hela den Parallax error beheads you konstfullt utförda skivan känns väldigt konstruerad och DOMINO/PLAYGROUND sökt, medan materialet i grunden är ganska bra. GGG EMMA RASTBÄCK Att lyssna på smått schizofrene Max Tundras nya album är THESE ARE POWERS väl jämförligt med att dricka ett dussin koppar kaffe och Taro tarot snabbspola sig genom hela sitt musikbibliotek på fyrtiofem DELETED ART minuter. Det går stört fort, det fi nns typ inte en genre eller GGG stil som inte rusar förbi i farten, och när det hela är över förstår man inte så mycket mer än att man visst är duktigt Lite spökpunk, någon? Det är i alla fall vad Brooklyntrion åksjuk. These Are Powers kallar sin musik. Och varför inte? Taro ta- En helt behaglig upplevelse är det alltså inte, samtidigt rot-EP:n, som följer upp förra årets debut Terrifi c seasons, som det ändå är en fascinerande adrenalinkick som heter kickar igång med All night services uppfuckade blueskänsla duga. Har man inte hört Max Tundras föregående, aningen och fortsätter med Chipping ice där det verkligen låter som mindre sönderkoffeinerade, album Mastered by the guy bandet försöker skära loss stycken ur isblock med gitarrer at the exchange, rekommenderar jag dock att börja med som isborrar och skenande trummor. det, och när man sedan fåfängt inbillar sig att man hänger Anna Barie och Pat Noecker delar på mikrofonen. Den med, då kan man ju ge sig i kast med de här tokerierna. sistnämnde var tidigare med i Liars, något som känns FREDRIK FRANZÉN fullt logiskt. Låtarna är ofta monotona, nästan mässande rundgångsbyggen på stadiga, sammanhållande beats. THE VIRGINS These Are Powers är ytterligare ett tillskott i New Yorks mer The Virgins färgsprakande löst sammanhållna musikaliska scen. Tänk ATLANTIC/WARNER Animal Collective, Dirty Projectors och Yeah Yeah Yeahs. GGG Det är elektriska, laddade toner men blir efterhand dess- värre lite enformigt i sin gnisslande postpunkform. Bredare Plattan är den första fullängdaren från denna City-kvartett penseldrag efterfrågas. som låter sig inspireras av sin uppväxt i New Yorks BJÖRN SCHAGERSTRÖM storstadsmässiga kultur – både Velvet Underground och Talking Heads gör sig påminda. The Virgins bjuder på en TOMMY TOKYO & STARVING FOR MY GRAVY hel del trallvänliga refränger, framförallt i Teen lovers och Smear your smiles back on Private affair, som är riktigt härliga. Och de lyckas med WARNER konsten att förena Strokes-rock med dängor som påtagligt GGGG vågar fl örta med 80-talets syntpop. Sången känns genrerik- tig och lyfts ibland av lite falsett på andrastämman. Skivan Norska Tommy Tokyo har fått en del uppmärksamhet gör sig nog bäst på festen eller möjligtvis i bilen. Debuten redan innan sin debut. Och när man hör den kan man nog från The Virgins känns på ett sätt självklar, men jag är inte säga annat än att det är befogat. Ofta tycker man sig osäker på hur väl de lyckas skilja sig ur mängden med sina höra ekon av en Nick Cave, eller en reinkarnation av Fad wawa-gitarrer och discoinspirerade basgångar. Gadget/Frank Tovey, samma gränsfall mellan galenskap MIKAEL MALMBORG och genialitet, men det är inte hela sanningen. För här fi nns också något som känns nästan dada- YNGWIE MALMSTEEN’S RISING FORCE istiskt. Det fi nns en lekfullhet på många ställen, men Perpetual fl ame inte lättjefull, utan nästan seriös, som att Tommy Tokyo RISING FORCE/BORDER försöker hitta en kulturell form att leka med. Ibland med GG Calexico-referenser, ibland med både subtila och konkreta, rättframma folkuttryck. Nu tror jag i och för sig inte att det Ska inte försöka göra mig lustig över Yngwies person. Kon- är så seriöst menat, men vad vet man egentligen när en staterar bara att han är en duktig gitarrist men att det ibland norrman med enormt skägg står och mässar till melodier kan bli lite för mycket av det goda. Less is more har väl, och som hela tiden växlar i form och komp, men som ändå kommer nog aldrig att vara, Yngwie Malmsteens känneteck- verkar växa ihop och smälta samman? Man tror att man en. Det skulle vara intressant att höra honom spela något fångar det till en början, men det man trodde man fångat annat än skalor och Bachouvertyrer på sin benvita Fender fi nns inte längre efter tredje, fjärde lyssningen, ständigt Stratocaster. Kanske som vanlig gitarrist i ett pop- eller rock- skiftande form, ständigt redo för omtolkning. Och det band, typ Hello Saferide, Hives eller med Håkan Hellström. är svårt att inte gilla sättet att använda Richard Nixons Det skulle vara spektakulärt. Mer spektakulärt än vad något öknamn som en liten rytmisk ramsa i Abraham’s hat. Yngwie J Malmsteen gjort. Perpetual fl ame är som ett avsnitt MAGNUS SJÖBERG av Gilmour girls. Man vet exakt vad man får. PER LUNDBERG GB

40 Groove 9 • 2008 bok

NELSON GEORGE OCH DAPHNE CARR HALFORD STEELHEART Best music writing 2008 Live at Rock in Rio III Still hard DA CAPO METAL GOD ENTERTAINMENT STEELHEART/CMM GGG GGG GGGG För åttonde gången tas friheten att sammanfatta ett musi- Fattar ibland inte grejen med att låta artister sitta och För de fl esta svenskar är Steelheart ett fullständigt okänt kår med ett antal texter som redaktörerna tycker utmärkt spotta ur sig fl oskler om hur fantastisk den spelningen var band. Det är alltså inte en kioskvältare som släpps, men sig mest. Best music writing 2008 är lite som en stor lösgo- och hur otroligt bra basisten är. Det blir för många själv- det är trots det en väldigt bra samling fi lmmaterial. Rent dispåse som någon annan plockat ihop åt en. Visst fi nns klarheter helt enkelt. Om inte konserten varit fantastisk förteckningsmässigt rör det sig om två livespelningar, det några av ens favoriter med men det har även slunkit så hade det aldrig blivit någon live-DVD. Själva dokumen- musikvideor, en akustisk spelning och extramaterial. Men ner en och annan bit man själv aldrig skulle valt. tärbiten och bonusmaterialet på Live at Rock in Rio III är för sångaren Miljenko Matijevic är detta verkligen hans Det blandas vilt och bland de 32 bidragen kan man läsa dödstråkigt. kött och blod. om så vitt skilda akter som Dimmu Borgir, Pete Seeger, Vad som däremot gör det uthärdligt är Rob Halford Steelheart var ett av de sista hair metal-banden. Deras Sly Stone, Notorious B.I.G. och Sibelius. Självklart en riktig scennärvaro och hans grymma röst. Rob Halford är en stor debut kom så sent som 1991, och deras musik var medi- läsfest men med ungefär hälften av bidragen utanför min artist trots att hans bäst före datum borde gått ut. Helt en- oker. Men DVD:n är musikhistoria över denna parantes i intressesfär får man en del transportsträckor. kelt en entertainer av rang. Kul med den fi nfi na versionen rockhistorien; här fi nns livebilder från 1983 då bandet het- ROGER BENGTSSON av Breaking the law som avrundning. te Red Alert, här fi nns glada studiobilder från när killarna PER LUNDBERG GB trodde de skulle erövra världen med sina rockstjärnedröm- mar. Här fi nns till och med en kort fi lmsekvens från den HAWKWIND där ödesdigra kvällen när en ljusrigg krossade Matijevics Out of the shadow skalle. Det blev den uppsättningens sista spelning och LOCOMOTIVE/SOUND POLLUTION Miljenko Matijevic fi ck sedan lägga varenda cent och all sin GGG energi på att bli frisk. Det jag saknar mest är lite bilder från arbetsprocessen Jag har aldrig fallit för Hawkwinds spejsiga rock, och några till fi lmen Rock star. Det är nämligen Miljenko Matijevic kvällar med Out of the shadow har inte ändrat på det. Men som skuggsjunger Mark Wahlbergs sång. Dessutom är min respekt för bandet har ökat efter det här. Det är ett Steelhearts historia långt mycket mer intressant än deras gäng härliga gubbar, Dave Brock har till och med varit med musik. Mindre kassa låtar och fl er intervjuer från idag och ända sedan 1969, som kör sitt race och som har sin stadiga det sena 90-talet – med alla inblandade – hade varit en publik. De fl esta av fansen fi nns i England, och bandet har modigare DVD. Tyvärr känns detta mycket som marknads- gjort hundratals spelningar i sitt hemland. föring för en nyväckt karriär. En av dem fi lmades i Newcastle Opera House för sex år TORBJÖRN HALLGREN sedan, och detta är resultatet: fjorton låtar rak livespel- ning, schysst fi lmad och avslutad med bandets största hit någonsin – Silver machine. Det mest intressanta med det är egentligen att den låten endast nådde en tredje plats i Eng- land. Och det är ta mig sjutton rättvist – Hawkwind är inte ett band som gör särskilt bra låtar, och därför är inte heller ett DVD-släpp med bara livemusik särskilt upphetsande. För övrigt lär Q Magazine ha påstått att titeln på Hawkwinds sång The aubergine that ate Rangoon var en av anledningarna till att punken växte fram. TORBJÖRN HALLGREN LOWER CLASS BRATS This is real TKO/SOUND POLLUTION G Att ett dåligt punkband från Austin, Texas använder samma attribut och språk från min favoritbok A clockwork orange av Anthony Burgess gör mig uppriktigt förbannad. Tittaren följer med bakom scenen, framför scenen och i turnébussen. Tråkigt så att klockorna stannar. Konstaterar att folk i allmänhet har alldeles för mycket fritid. PER LUNDBERG GB NEGATIVE In the eye of the hurricane HYPE/PLAYGROUND G Att Negative ska vara Finlands största band är en ren och skär lögn. De fanns inte ens för mig som brukat ha hyfsad koll på vad våra nordiska grannar har för sig, om jag får säga det själv. Men det här är ren smörja. Ett gäng Tammerforskillar som lirar en dålig variant av The Black Crowes och HIM. En livekonsert på skiva ett som är usel. Extra minus till att de kör My my hey hey (out of the blue) i en version som borde få Neil Youngs advokater att vittra blod. Skiva två är en dokumentär där kilarna snubblar runt och är skitpackade. Era morsor är säkert jättestolta över att se när ni kräks grabbar! Sångaren Jonne Aaron är en Idol-version av Mike Monroe eller Ville Valo. Jonne saknar dock helt den utstrålning som de två herrarna har. Innehållslöst och tröstlöst. PER LUNDBERG GB

www.groove.se 41