Konstnärligt Kandidatprogram I Skådespelarkonst
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Info om och exempel på monologer inför antagningsproven 2019 till Konstnärligt kandidatprogram i skådespelarkonst Vad ska jag tänka på när jag väljer monolog till prov 1? Du väljer fritt en monolog på max två minuter ur en pjäs. Tänk på att det ska vara en dramatisk scen. Med ”monolog”, menar vi här att du ensam spelar en scen utan motrepliker från någon annan. Nedan kommer ett antal exempel på monologer. Vi menar inte att du ska välja någon av dessa monologer, utan vill bara ge exempel på hur en monolog ser ut. Texterna kan vara moderna eller äldre, och kan se ut på olika sätt. 1. Det kan till exempel vara en text som handlar om en situation där rollfiguren står inför ett val, och försöker reda ut hur hen ska agera vidare: Ur Hamlet av William Shakespeare, Akt II scen 2 Åh; vilket tarvligt kräk jag ändå är! Hur ofattbart när en aktör förmår att lägga in sin själ i det som är en saga blott, en dröm om lidelse, så han blir likblek och hans ögon våta, hans uppsyn vild och rösten bruten – vart litet drag och varje åtbörd styrd av fantasin! Och allt för ingenting! Men jag, en trög eländig krake går och drömmer och struntar i min uppgift, går och tiger, fastän det rör min fader konungen som jag så gement berövats liv och väsen! Är jag så feg? Ja, kalla mig för skurk, Slå in min skalle och slit av mig skägget, Blås det i synen på mig och vrid om Min näsa, och kör ner min lögn i halsen, ja, ner i lungorna! Vem ställer upp? Åh, vilket nöt jag är, och tänk så modig! En älskad, mördad faders ende son, Manad till hämnd av helvete och himmel, Står som ett luder här och lättar hjärtat Med prat, och skäller, svär som en ragata, En köksa. Åh, fy fan, fy fan! Min hjärna, skärp dig nu! Jag har hört sägas Att brottslingar som suttit på teatern Har drabbats i sitt samvete av scenens sublima konst, så djupt att de stått upp Och erkänt sina gärningar på fläcken. Ja, fastän mordet inte har nån röst, Så talar det ibland som av ett under. Inför min farbror ska ett drama spelas Som mycket liknar mordet på min far. Då ska jag iaktta hans sätt och minspel, Och jag ska köra in min sond i honom. Ifall han rycker till, vet jag min väg. En rävsax ska det skådespelet bli Som kungens samvete ska fastna i! 2. Det kan också vara en längre replik ur en pjäs, där rollfiguren riktar sig till en eller flera personer: Ur Julius Caesar, av William Shakespeare, Akt III scen 2 Antonius Vänner, romare, landsmän, låna mig ert öra. Jag är här för att begrava Caesar, inte för att prisa honom. Vad ont en mänska gör, det överlever, det goda blir begravet när hon dör; med Caesar är det så. Den ädle Brutus har sagt er att Caesar var ärelysten. I så fall var det ju ett gruvligt fel, och gruvligen har Caesar fått betala. Med tillstånd här av Brutus och de andra (för Brutus vet jag är en ärans man, det är de alla, alla ärans män) står jag och håller tal vid Caesars lik. Han var min vän, trofast och rättvis mot mig, men Brutus säger han var ärelysten, och Brutus vet jag är en ärans man. Caesar kom hem till Rom med många fångar, och deras lösen skänkte han åt staden: var det ett tecken på hans ärelystnad? Över de fattiga har Caesar gråtit; en ärelystnad är av annat virke: men Brutus säger han var ärelysten, och Brutus vet jag är en ärans man. Jag önskar inte motbevisa Brutus, jag bara säger ut det som jag vet. Ni tyckte en gång allihop om Caesar, och inte utan skäl; och vilka skäl står nu i vägen för att sörja honom? Nu är det vilddjur som har sans och måtta men mänskorna har mist förståndet. Vänta. Mitt hjärta ligger ännu där hos Caesar, jag måste tiga tills det vänder hem. ” eller: Ur Leka med elden av August Strindberg Vännen Har inte jag? Stig upp fru Kerstin! Och gå och sätt er där längst borta i fåtöljen! Så där! Nu skall jag tala! (han blir sittande med cigaretten i handen) Jag har älskat er, som det kallas från första stunden jag såg er. Minns ni den solnedgången då vi blev bekanta i fjol. Er man stod nere i dalen och målade då jag gick förbi. Jag blev föreställd för er och vi blev stående i samspråk tills vi tröttnade och ni satte er i gräset, inbjudande mig att taga plats vid er sida. Men daggen hade fallit och jag drog mig för att bli våt. Då knäppte ni upp er kappa och erbjöd mig att sitta ned på ena skörtet. Det var för mig som om ni öppnat er famn och bett mig vila i ert sköte. Jag var mycket olycklig, mycket trött och övergiven och det såg så varmt och mjukt ut innanför er kappa. Jag ville verkligen krypa in under densamma och gömma mig vid er unga jungfruliga barm, men jag blygdes när jag i era oskyldiga ögon såg ett svagt leende över att en man som jag kunde bli brydd! Vi möttes igen, ofta och ofta. Er man tycktes njuta av min beundran för er, det föreföll såsom om jag upptäckt hans hustru åt honom. Jag kom i er fångenskap och ni lekte med mig; er man generade sig icke för att bry mig öppet till och med i stort sällskap. Hans egenkärlek och tvärsäkerhet sårade mig understundom, och det fanns ögonblick då jag kände mig frestad att knuffa undan honom och söka intaga hans plats. Minns ni den eftermiddagen då jag bjudit in er båda till mig på min födelsedag. Ni skulle komma senare. Och sedan vi väntat er en timme, inträdde ni i salen iförd en penséefärgad kjol med ljust blommigt liv; ni hade en med gult lin överklädd schäferhatt, som kastade ner ett solsken av guld över hela er gestalt. Och när ni så räckte mig er rosenbukett med en fjortonårig flickas blyga djärvhet, fann jag er så överväldigande skön att jag blev stum, kunde varken hälsa er välkommen eller tacka för blommorna utan jag gick ut och grät! 3. Det kan vara en text där rollfiguren berättar om något viktigt: Ur Klaras relationer av Dea Loher – Teaterförlaget Nordiska ApS, Köpenhamn (Översättning Bo G Forsberg): (Irene ensam hemma) IRENE På sista tiden har jag sovit dåligt. – Så oroligt. –Och i natt drömde jag igen om den kinesiska kvinnan. Hon stod bakom ett stånd på kyrktorget, ett marknadsstånd som på en loppmarknad. Mössor, sjalar, handskar, dukar. Hon var själv inbyltad, med yllemössan neddragen nästan till ögonbrynen, invirad i sjalen, händerna i fickorna, orörlig. Jag tyckte om sättet hon såg på mig, hon stirrade, hon såg oavvänt på mig, utan att blinka, med helt fördunklade ögon. (Paus) Jag vet ju inte, jag vet inte om hon verkligen var kines, kanske japanska, hennes drag var asiatiska, det platta, breda ansiktet, med kindknotorna i relief, framifrån såg hennes ansikte ut som ett mynt. – Hon skulle kunnat vara mongol också.(Paus) Nej, jag tyckte inte om hennes blick, den hade något skräckinjagande. Jag blev illa berörd av henne. för att hon höll mig så fast med sina ögon. (Paus) Hon var liten, mindre än mig, bastant som en bonde, och med en korsrygg som en brottare. Jag drömde att jag följde henne in i affären, som låg bakom marknadsståndet, i källarvåningen med fönster halvt dolda av trottoaren. Hon vände sig bara och gick, och jag följde henne utan ett ord dit ner, där hon väntade på mig och utan vidare kysste mig. På munnen. (Paus) Hon behövde inget säga, hon hade en kraft, som gjorde allt självklart. (Tystnad) Den kyssen var så – så – den var sådan att jag nästan tänkte: det här är en passion. (Tystnad) I verkligheten har jag ju aldrig talat med henne. I verkligheten har jag inte ens varit där. (Tystnad) I verkligheten kan jag ju inte heller föreställa mig alls att jag skulle … med en kvinna. Det skulle ju vara som att möta mig själv. ” Eller: Ur Sinne av Anja Hilling (Översättning Maria Tellander): Phöbe Det stämmer. Jag satt och tittade på hans ansikte hela vägen. Sjönk in i hans ögon i mer än fyrtio minuter. Och det var inte som att se in i ögon det var annorlunda. Det var ensidigt. Inget utbyte. Inget svar. Det kom ingenting tillbaka. Jag åkte förbi alla stationer. Jag ljuger inte så var det. Jag var inne i hans ögonhålor. Försvunnen inne i dem i fyrtio minuter. Jag såg ingenting där eller också har jag glömt alltihop. Jag har inte minsta aning om vad som pågår där. Men jag har varit där. Lycklig. Och sedan full av raseri. Jag tycker du är hejdlös med din blindhet. Onåbar överdriven en överdos. Frätande. Hjälplös och oändligt elegant. Jag ser dig bland stjärnor rusande genom universum. Och sedan snubbla över en trottoarkant. Din hand som alltid famlar intill. Din hand i mitt blodomlopp. Din fot i springan mellan räls och perrong. Jag ser dig vackla hemåt i natten. Snubbla på stenar på väg mot havet. Halka längs Vintergatan. Jag vill se dig nära. Närmare. Jag vill veta hur långt det går. Bakom dina ögon. Jag har tusen frågor. Är den ljus eller mörk din värld. Rör det sig musik i dig. Som en orm kanske eller en spindel eller något. Har ljuden lukter och jag. Kan du känna hur jag luktar. Är jag en färg en ton en rörelse.