Förteckning över kommentarer och ordförklaringar

i 18 band av C.J.L. Almqvists Samlade Verk utgivna av Svenska Vitterhetsamfundet

Sammanställd av Folke Remén

2 Förkortningar

Verknyckel Förkortningar SV4 – Amorina (1822) AB – Aftonbladet SV5 – Törnrosens bok 1–3 Brev – Brev 1803–1866 . Med inledning och SV6 – Törnrosen bok 4 kommentarer av Bertil Romberg, SV7 – Törnrosens bok 5–7 Stockholm 1968 SV8 – Törnrosens bok 8–11 DA – Dagligt Allehanda SV9 – Törnrosens bok 12–14 JB – Jönköpingsbladet SV16 – Om Svenska Uppfostringsväsendet l. – eller SV18 – Amorina (1939) MS – Manuskript SV19 – Menniskoslägtets Saga NM – Nordiska museet SV21 – Det går an, Hvarför reser du? (1938) OE – Originaledition SV23 – Amalia Hillner Rdr – Riksdaler SV25 – Tre fruar i Småland SAOB – Svenska Akademiens ordbok SV26 – Monografi sk. B:ko – skilling Banko SV27 – Smaragdbruden SLFT – Svenska Litteratur-Föreningens SV29 – Syster och bror Tidning SV30 – Herrarne på Ekolsund 1–2 SS – Samlade skrifter SV31 – Herrarne på Ekolsund 3 SV – Samlade Verk SVIII(1) – Otryckta verk 1806–1817 TB – Törnrosens bok ä fr – ändrat från överstr – överstruket

3 Kommentarer och ordförklaringar

abbreviationer – fr. abreviation, förkortning. Jfr s. 403! (SV27:379) 1–9 abbreviatur – förkortad beteckning. (SV8:346) 14 mars 1739 – den dag då hattpartiet grep makten och abbreviera – förkorta. (SV5:285) Arvid Horn avgick. (SV30:35) Abel Rémusat – Jean Pierre Abel R. (1788–1832), 25 aug. 1815 – oklart vad som firades detta datum, det fransk sinolog som bl.a. gav ut Essai sur la var varken adressatens namnsdag eller langue et la littérature chinoise (1822), Mélanges födelsedag. (SVIII:104) asiatiques (1825–1826) och Nouveaux mélanges 42 mil – olika exemplar av originaleditionen ger här asiatiques (1829); R. bröt ny mark inom studiet skiljande uppgifter på halvön Kamtjatkas bredd: av kinesisk religion och buddhism. (SV19:31, 28, 24 och 42 mil. 42 mil har betraktats som den SV8:187) sista ändringen (se Textkritisk kommentar) aberrationer – avvikelser. (SV19:146) (SV19:78) abominabelt – ohyggligt, vedervärdigt. (SV6:24) 5 och 20 – jfr da. femogtyve = tjugofem. (SV29:111) ”abord” – sätt att bemöta människor. (SV23:74) 68:de cykeln af sin tideräkning – Almqvist syftar här abortiva – av fr. abortif, ofullgången, fosterfördrivande. på samtidens Kina; den 68:e cykeln motsvarar Här ger A. En antydan om vad som hände vanligen annars Mingdynastins början, åren Amorina 1822. (SV18:xv) 1384–1443. (SV19:167) Abraxas – detta var gnostikern Basilides (100–talet) beteckning för det högsta väsendet; begreppet har senare på olika sätt använts av magiker och A alkemister. (SV6:237) absencer – anfall av själsfrånvaro. (SV30:377) à contresens – (fr.) mot bättre vetande; på fel ställe. absolute – (lat.) fullständigt, absolut. (SV18:111, (SV9:231) SV26:163) à Dio – vid Gud. (SV27:233) absolutister – anhängare av envälde. (SV29:74) à la bergère – på herdinnevis. (SV31:19) Absolvera – avlösa. (SV21:51) à la daube – (fr.) inkokt i gelé. (SV18:300) absorption – av absorbera, uppsuga, upptaga i sig. à la règle – enligt regeln. (SV23:42) (SV9:58) ”a posteriori” – (lat.) i efterhand. (SV16:145) Abstraction – abstrakt föreställning eller begrepp. à prima vista – (ital.) vid först anblicken, d.v.s. (SVIII:132) förmågan att utan för–beredelser spela eller acajou – (fr.) mahogny. (SV27:198, SV8:158) sjunga nya noter. (SV27:281) accéer – anfall. (SV23:96) à propos des bottes – eg. i anledning av stövlar, utan accent – uttal, kanske t.o.m. förmågan till konstnärligt all anledning. (SV30:485) framhävande av ordens tryck och tonvikt. I OSS à quatre–mains – (fr.) fyrhändigt. (SV9:164) definierar A. bl.a. ordet som ”Tonen [...] a quo – (lat.) från vilken. (SV26:191) hvarmed man talar. ” (SV29:72) A* C* A* – Agnes Catharina Altén, Almqvists accidens – något tillfälligt. (SV26:220) styvmor. (SVIII:39) accidental – tillfällig; oväsentlig. (SV26:109) A* M* S* – ej identifierad. (SVIII:37) accomederar – ev. ett skriv– eller sättningsfel: A. M. – möjligen Anna Helena Mannerstråle. accomoderar. (SV19:28) (SVIII:103) Acharius – professor Erik A. (1757–1819), stadsläkare A. Retzius – Anders Adolph R. (1796–1860), svensk och botaniker. (SV6:127) anatom. (SV9:9) achillea – akvileja av familjen ranukelväxter; i Sverige A.E. Knös – Anders Erik Knös (1801–1862), professor, är endast arten akleja förekommande och under domprost. (SV26:50) medeltiden använd som afrodisiakum. Innehåller ab ovo – (lat.) från ägget, d.v.s. från första början. blåsyra och är giftig. (SV5:162) (SV27:333) acres – engelsk ytenhet: 1 acre, ca 4047 m 2. abandon – uppgivenhet, hopplöshet. (SV8:241, (SV19:346) SV23:156)

4 acta litteraria – (lat.) lärda skriftserier och tidskrifter. Advocature – advokatyr, spetsfundig bevisföring. (SV16:21) (SVIII:171) Acta Sanctorum – (lat.) helgonens gärningar, Adyt – av grek. adyton och lat. adytum: otillgängligt helgonlegender. Acta Sanctorum är också namnet ställe; det allraheligaste. (SV21:48) på den stora utgåva av sådana legender som Aeneas [...] Ascanius – I Vergilius’ Eneiden berättas inleddes av jesuiten Bolland på 1600–talet och hur Eneas åtföljd av bland andra sin son som ännu pågår i Bollandisternas regi. Ascanius lämnade det brinnade Troja och så (SV19:209) småningom koloniserade Italien. Många folk Actæon – (grek.) Aktaion, jägare som fick se Artemis i ledde under medeltid och renässans sina anor badet. Han förvandlades till en hjort och tillbaka till trojanerna som flytt undan grekerna. sönderslets av sina egna hundar. (SV18:99) 115 dom in contumaciam – dom i den anklagades ad homines – till människorna. (SV8:131) frånvaro. 115 J – Genom en ålderdomlig stavning ad protocollum – (lat.) vid protokollet. (SV4:252, av den högtidliga pluralformen I förstärker den SV18:256) ironiske Almqvist intrycket av de unga adagio, larghetto [...] lento – musikaliska juristernas värdighet och formalism. (SV23:114) tempobeteckningar; ung. ”långsamt, ganska Aeolus – vindarnas gud. (SVIII:20) långsamt, mycket långsamt”. (SV25:262) æquationsmässighet – av æquatio (lat.) utjämnande. Adamitiska – Den A. världsepoken betecknar hos (SV26:233) Swedenborg den andra kyrkans epok. Jfr æqvatorsgrad – 1/15 eqvatorsgrad = en geografisk mil, kommentar till s. 22. (SV19:51) dvs. ca 7500 m. (SV19:74) Adelung – Johann Christoph A. (1732–1806), berömd ærarii–inspektur – ærarium (lat.), eg. skattkammare, tysk språkvetare som påbörjade ett stort (här) kassa, penningmedel. (SV26:93) jämförande verk över världens språk: Mithridates Aesculapius – (lat.) Asklepios var Apollos son och (1806) (SV19:37) läkekonstens gud. (SVIII:14) adertonde psalmen – 18:e psaltarpsalmen: ”Hierteliga aestuerar – av lat. aestuare, glöda, jäsa. (SV8:272) kär hafwer iag dig, Herre, min starkhet”. æthern – den klara himlen eller det fina, osynliga ämne (SV25:87) som de gamla filosoferna antog uppfyllde Adlerbeth – Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818), världsrymden. (SV31:130) skald, översättare, statsman och akademiledamot, af det antiquerade, hisceo, gapa – chao, eg. ge plats, översatte Vergilius Æneiden till svenska (1804) röra sig, skrida. Etymologin härstammar från (SVIII:162) nyplatonikern Simplikios (500–talet e.Kr.) Adlerfeldt – Pehr A. (1680–1743), generalmajor och kommentar till Aristoteles Fysik . (SV19:162) riksråd. Förde befälet över trupperna i Stockholm af tvetydigt förstånd – av tvivelaktigt förstånd. mot dalkarlarna. Sårades dödligt i slaget på (SV5:222) Gustav Adolfs torg. (SV31:328) af vapen – adelsmän. (SV5:154) Admeti oxar – Apollon tjänade en tid som herde hos af ärlig tro – av uppriktig tro. (SVIII:190) den tessaliske konungen Admetos som även var afbedja – be om ursäkt. (SV29:150) herdarnas och boskapens gud. (SVIII:191) afbida – invänta, avvakta. (SV31:130) admirable Dieu! – (fr.) beundransvärde Gud! (SV6:22) afbidade – väntade. (SV30:326) Adonis – i grekisk mytologi den sköne yngling som afficieras – påverkas; beröras. (SV19:394) älskades av Afrodite. Här använt för att affluenter – tillflytande floder. (SV19:61) skämtsamt beteckna en ung man eller snobb. Affreux! […] Roi se meurt? – (fr.) Förskräckligt! (SV30:68) Konungen är döende? (SV6:86) adpellativ – variantstavning till appellativ; betecknar affront – (fr.) skymf. (SV9:264, SV23:67) här ett substantiv i kontrast mot ett egennamn afhölja – blottlägga, avslöja. (SV31:313) (proprium) (SV19:25) afklöpp – den starka böjningsformen av avklippa är adpertinentier – underlydande områden. (SV23:168) vanlig för Almqvist. (SV7:79, SV19:43) adprobatur – approbatur, godkänd. (SV16:46) afkomst – avkastning. (SV19:187) Adresskontoret – byrå där uppgifter lämnades om aflefvor – kvarlevor. (SV8:96) namn, yrken, lediga tjänster, salubjudna varor aflinge – förvärvad egendom (med vilken den enskilde etc. (SV25:119) kunde förfara som han eller hon ville. För ärvd adscitorisk – lånad, främmande. (SV26:97) egendom gällde andra regler) (SV23:47) adulkona – ett adelkona barn var i medeltidssvenskan aflopp – utlopp. (SV19:124) barn till en gift kvinna. (SV5:154) aflåta – avstå. (SV25:185) adulterier – plur. av adulterium (lat.) äktenskapsbrott, aflägse – avlägset. (SV29:216) otrohet. (SV26:215)

5 Afrodite Anadyomene – den ur havet stigande Agnesberg – kronoegendom i Solna socken (Mjöberg) kärleksgudinnan. (SV5:299) (SV27:10) afsade herrn – ungf. lade bort herretitel och agraff – prydnadsspänne. (SV6:183) herrefasoner. (SV9:121) agreabel – angenäm. (SV25:185) Afse – afton. (SV21:62) Agrelii aritmetica – Nicolaus Agrelius (död 1681) afskuddade – befriade sig från. (SV19:41) utgav 1655 Institutiones arithmeticæ . (SV18:xix) aftaga sig – porträtteras. (SV30:7) Agrelius – Nicolaus Agrelius (?–1681), författare till en after–harmonistiken – after (eg. avfall vid gruvdrift) räknelära. (SVIII:6) betecknar något oäkta, falskt. (SV26:277) agrikultör – lantbrukare. (SV27:119) afton – kvällsvard. (SV23:232) Ah ça – (fr.) välan! men så hör då. (SV9:271) Aftonbladet – överraskande nog läser prosten en liberal aimabilité – älskvärdhet. (SV23:48) tidning. (SV25:243) Aimable Sophie – textens ursprung är okänt. I svensk afträdesförmån – förmån, som gäldenär förr åtnjöt vid översättning: ”Älskvärda Sophie, älskvärda och genom boets avträdande. (SV9:118) skälm / I vårens dagar, som redan flugit bort.” afvetat – vetat av, känt till. (SV19:126) (SV8:63) afvita – vanvettigt, dåraktigt. (SV7:409) air – utseende. (SV23:33) afvittra – redovisa och avskilja makes eller annan airen om le Revenant – Air = sång. Sången är arvinges arvedel i oskiftat bo. (SV23:69) berättartekniskt viktig, och dess titel ”Le afzeliskt–geyer–arvidson–drakoniska visor – Revenant” betyder ”Den återkommande”, ”Den anspelar på Svenska Folkvisor från forntiden, som vänder åter”, men också ”Gengångaren”. samlade och utgivna av E.G. Geijer och A.A. (SV23:54) Afzelius (1814–16) och A.I. Arwidssons utgåva aisance – lätthet, otvungenhet. (SV8:272) av Svenska Fornsånger (1834–42) (SV8:73) Aischylos – grek. dramatiker (o. 525–456) (SV18:xxv) Afzelius – E.G. Geijer och A.A. Afzelius utgav Svenska Ajas – stark och vildsint hjälte i Iliaden och i Sofokles folkvisor 1814– 1817. (SV9:96) Aias (o. 450 f.K.) (SV26:281) agacerade – lockade, koketterade inför. (SV8:91) Akromyrkenopel – myrstadens borg. (SVIII:44) agaceries – koketterier, flirtighet. (SV8:55) akrostichon – dikt där radernas begynnelsebokstäver, Aganippe – i den grekiska mytologien en källa vid lästa uppifrån och ned, bildar ett ord eller en sats. foten av berget Helikon, ägnad åt muserna, (SV18:xxiv) kopplad till Apollons myt och kult. (SV5:17) akta – lägga vikt vid, tillse. (SV26:237) Aganippiske [...] Kastaliske – Aganippe och Kastalia Akterbol – akterbord, aktern d.v.s. bakre delen av = åt Apollo och muserna helgade källor på fartyget. (SVIII:17) Helikon och Parnassos, vilka under antiken Al piè de un túmulo negro etc – strofen ursprungligen ansågs skänka diktarförmåga. Jfr den litterära hämtad ur den stora romanssamlingen föreningen ”Aganippiska brunnssällskapet”, Romancero general o. 1600 (Holmberg) och grundad 1839, och med A. bland medlemmarna. översatt i A:s egen not VII, s. 70. (SV7:22) (SV29:173) Alamada – felaktig form för spa. alameda, poppelallé. Aganokar – mildhjärtad. (SVIII:62) En sådan förbinder Valencia med dess hamnplats Agaster – maglös. (SVIII:61) Villa el Grao. Grao självt betyder strand agat – blandning av kvartsstenar, ädelstensliknande. (Holmberg) (SV31:319) Albert och Julia – swedenborgskt inspirerad dramatisk agatho–demon – av agathos (grek.) god. (SV26:261) dikt av Stagnelius. Först publicerad 1824. Agatonalkar – gott värn. (SVIII:54) (SV25:66) agerar – spelar en roll, förställer sig. (SVIII:32) Albronini – förmodligen tänker Almqvist på Gasparo aggad – plågad, oroad. (SV8:145) Angiolini (1731– 1803), framstående italiensk aggande föreställningar – plågsamma och oroande koreograf och dansör, känd för sitt samarbete tankar. (SV23:204) med Gluck. (SV6:81) aggregat – massa eller hopning av mekaniskt förenade album grecque – förr använt läkemedel, bestående av kroppar eller ämnen. (SV16:135) kalkrik hundträck (Mjöberg) (SV18:251) aggregater – hopningar. (SV9:212) alcald – länsman, (spansk) lokal styrelseman och agio – av it. aggio, mellangift, belopp varmed kursvärde fredsdomare. (SV19:235) överstiger nominellt värde. (SV9:43) Alchemill – daggkåpa. (SV6:282) Aglab – Ibrahim ibn al–Aghlab, grundare av Alcina – fe i Ariostos epos Den rasande Roland (1532) aghlabidernas dynasti i norra Afrika. (SV7:226) (SV9:310) Agnes och Sophie – Almqvists styvmor resp. hennes Alcuinus – anglosaxiska lärd, 700–talet, verksam vid syster. [Husförhörslängd] (SVIII:93) Karl den stores hov. (SV5:393)

6 Alexanders tåg – Alexander den store (356–323 f.Kr.), Allsherrjarting – allshärjarting, hela härens eller den makedoniske härskare som lade under sig det folkets ting, i äldre historisk litteratur persiska riket. (SV19:7) förekommande namn på uppsvearnas Alexandrinsk, Adonisk, Spondeisk – alexandrinen är folkförsamling under forntiden. (SV26:332) en sextaktig, oftast parvis, rimmad versform. I allt – alltjämt. (SV4:165) svenska och andra germanska språk består den av alltid – alltjämt, oupphörligt, hela tiden. (SV5:139, sex jamber (d.v.s. en kort och en lång stavelse) SV25:186) med en cesur (markerad paus) efter den tredje Almar–stäket – Almarestäket, gods i Uppland; stäk = jamben. Den franska alexandrinen är inte jambisk smalt sund. (SV18:x) utan stavelseräknande. Den adoniska versen almqvisten – allusion för de invigda till den annars består av en daktyl (en lång och två korta anonyme författaren. (SV4:98) stavelser) och en troké (en lång och en kort aln – måttenhet, ursprungligen längden på en underarm, stavelse) och utgör den avslutande versen i en 59,38 cm. (SV30:9) sapfisk strof. En spondeisk versfot består av två alnar – måttstockar. (SV6:125) långa stavelser. (SVIII:143) aloe – namn på släkte liljeväxter. (SV8:182) Alf Gyllencreutz – (1754–1832) överstelöjtnant och aloë’r – av aloë, aloe, släkte av liljeväxter. (SV27:394) genom äktenskap släkt med Anckarström och Alonzo och Imogine – ballad i M. G. Lewis roman hans hustru Gustava Löwen (1764–1844) Ambrosio or the Monk (1795), tryckt i Läsning i Anckarström umgicks enligt hovrättsprotokollen blandade ämnen 1799 under titeln ”Alonzo den i Alf Gyllencreutz hem. (SV6:125) tappre och skön Imogine”. (Mjöberg) (SVIII:27) Alfieri – Vittorio A. (1749–1803), italiensk dramatiker. alt – hela tiden, alltjämt. (SVIII:210) Anses som den moderna italienska tragedins alt och tenor – de två mellersta strängarna på fiolen. skapare. (SV9:313) (SV25:314) Alfonso Casto – Alfonso VI, 1065–1109 kung av Leon Altartaflan i Clara – av Jonas Hoffman (1766), och Kastilien. (SV7:23) föreställer hur den döde Jesus tas ner från korset. alfver – plur. av alf, övernaturligt väsen med mänskligt (SV6:259) utseende. (SV4:189) alternatanglar – Alternatvinklar är vinklar som ligger alicanter – druvor från Alicante. (SV7:17) snett mot varandra på var sida om en rät linje alla tyska kyrktorn – kan i förstärkande pluralis syfta som skär två parallella linjer. (SV23:79) på den närliggande Tyska kyrkan. Jfr dock s. 106 altig – alltid eller allting. (SVIII:16) ”förtyskadt”, ungf. förbannat. (SV4:143) amabile fractum – behagligt brottstycke. (SV7:179) alla vägar – överallt. (SV26:291) Amadis – hjälten i Montalvos riddarroman Amadis de alladi – förstärkningsform till ”all”; torde här stå som Gaula (tr. 1508) (SV26:130) förstärkning av ”baresta”. (SV9:116, SV25:274, amalgam – legering, hopblandning. (SV23:68) SV31:9) Amante fidelle, Charmante, mais cruelle – (fr.) Allan Stuart – Inom släkten Stuart (äldst Stewart) har Trogna älskarinna, förtrollande men grymma. den höga värdigheten som High Stewart, (SV6:14) rikshovmästare vid den skotske kungen hov, gått Amarant – växt som tillhör fam. Amaranthaceae; i arv från 1100–talet till 1371. Sonen till den poetiskt ofta sinnebild för odödlighet. (SV7:291) sjätte Stewart, Walter och dennes hustru Marjorie amaryller – Amaryllis, släkte av fam. narcissväxter. (dotter till kung Robert Bruce), uppsteg på (SV7:27) Skottlands tron som Robert II (1371–90) Här ambassader – diplomatiska beskickningar, förutsätts alltså en tidigare äktenskapsförening diplomatiska uppdrag. (SV19:186) mellan släkterna Stuart och Bruce, mellan Allan ambra – väldoftande ämne från kaskelotvalen, som Stuarts dotter Beatrice och Edmund Bruces son används vid parfym–beredning. (SV27:71) John. Alan är ett vanligt namn inom ätten Stuart. ambramoln – (bildl.) moln av vällukt. (SV25:407) (SV5:128) ambrosisk – gudomlig. (SV5:213) allegro vivace […] andante […] adagio – musikaliska ambrosiska – liknande ambrosia; gudomliga. föredragsbeteckningar: snabbt, ganska långsamt, (SV27:237) långsamt. (SV6:83) Ambrosius av Milano – (o. 340–397), biskop av allongeperuk – en baktill långt hängande peruk med Milano 374–397, lade grunden till kyrkosången. yviga lockar. (SV30:368) (SV26:269) Allons , allons, chiens de l’enfer! allons, mes amis! – amerikanska eagles – eagle, eg. örn, guldmynt i USA, (fr.) kom, kom, helveteshundar! kom, mina präglat med bildav en örn sedan 1792. vänner! (SV30:31) (SV27:269)

7 ametist – violett ädelsten, här syftande på Amalia. anevrism – blodsäcksbildning, ofta föranledd av syfilis (SV23:175) eller stick- och skottsår. (SV25:247), ameublement – möblemang. (SV8:161) pulsåderbråck. (SV9:243) Amfions feeri – Amfions trolleri. Anspelar på den anfangade – ty. anfangen, börja, inleda. Här skämtsamt Amfion i den grekiska mytologin, som med spel använt i svensk imperfekt i betydelsen att fånga. på lyra flyttade stenblock som bildade en (SV30:172) befästning kring staden Thebe. (SVIII:120) anglaise – snabb engelsk folkdans som blev svensk amikal – vänskaplig. (SV23:316) folkdans i början av 1800–talet. (SV25:403) Aminoff – Johan Fredrik A. (1756–1842), officer, angläs – av fr. anglaise (engelsk), dans som var populär kungens förtrogne och Armfelts vän. (SV6:62) under första hälften av 1800–talet. Den var Ammiraglio – jfr s. 243. Torde här åsyfta Ponte huvudsakligen inledningsdans på baler. Ammiraglio, d.v.s. Amiralsbron l. bron över (SV7:165) Ammiraglio. (SV7:332) Animal coeoeleste, Animal terrestre – (fr.) himmelskt Amoris – genitiv av (lat.) Amor, kärlek. (SV4:54, djur, jordiskt djur. (SV7:182) SV18:47) Anjala – gård i Finland, som givit namn åt amplaste – mest omfattande. (SV16:151) Anjalaförbundet (1788), en adliga officerares amtmän – benämning på tyska ämbetsmän. (SV31:148) sammansvärjning mot Gustaf III. (SV26:358) Amyot – Joseph A. (1718–1794), fransk jesuitisk ankare – äldre rymdmått motsvarande 39,25 liter. missionär, berömd bl.a. för arbeten om de (SVIII:18) kinesiska språken. (SV19:312) ankarsmedjan – vid ankarsmedjan i Karlskrona anachoret – anakoret, eremit; från grek. en som har arbetade straffångar. (SV8:137) dragit sig tillbaka. (SV19:47) anledningar – grunder till misstanke. (SV25:39) Anachronism – anakronism, placering av personer, ting anledningar – grunder, orsaker, tecken, indicier. eller händelser i en tid där de inte hör hemma. (SV19:10, SV29:67) (SV4:167) anläggningar – komplotter, onda avsikter. (SV25:148) Anadyomene – ”den ur havet uppstigande” Afrodite, anmärka – lägga märke till. (SV23:103) d.v.s. kärleksgudinnan. (SVIII:191) Anmärkning – iakttagelse. (SVIII:210) Anakreon – grekisk poet av jonisk börd som levde anmärkningar – iakttagelser. Jfr OSS. (SV29:189) under senare hälften av 500–talet f.Kr. Hans anmärkt – lagt märke till. (SV25:38) diktning påverkade fram till 1700–talet ann’ van – andra sidan ( Sv. Spr., s. 360) (SV25:122) europeiska poeter. (SVIII:151) annan tid skall komma på Marmorbruket, då analogon – analogt, likartat. (SV25:247) gästfrihetens välvilja skall fortfara att […] – Anchusa officinalis – oxtunga, tillhörande familjen Holmberg påpekar att detta är en komplimang till Boraginaceae. (SV7:84) J.N. Eckerman, ägare till marmorbruket, som Anckarsvärd – Carl Henric Anckarsvärd (1782–1865), Almqvist gästat 1827 och 1830 (SS VI:389) greve, politiker. (SV26:398) (SV6:179) ande – personlighet, karaktär. (SVIII:201) anniversärt – en gång om året. (SV16:37) anden – andan. Jfr A:s Ordbok öfver svenska språket annoncerar sig – tillkännager, meddelar sig. (1842) (SV25:21) (SV16:131) Anden – andemeningen. (SVIII:220) anomali – avvikelse från det normala, från en regel Anders Nordell – (1750–1829) häradshövding och eller en lag, orimligt förhållande. (SV7:348, bekant till Anckarström. (SV6:150) SV18:xx, SV25:340) Andinna – kvinnlig ande. Med största sannolikhet Anquetil du Perron – Abraham Hyacinthe Anquetil– nybildning av Almqvist, liksom också solinna Duperron (1731–1805), berömd fransk orientalist och sänginna , båda s. 287. (SV4:225) vars översättning av Zend Avesta (1771) var den Andra Systrens – jfr komm. till s. 34. (SVIII:35) första editionen av verket på ett europeiskt språk. Andreas Tasi etc. – Andreas Tafi, o. 1300, Giunta (SV19:34) Pisano (1202–50), Giovanni Cimabue (1240–c:a […] ansedt för vanhederligt. – troligen syftar 1300) Som Cimabues främsta verk räknas ”vanhederligt” på ”yrket”, i så fall är meningen madonnan i kyrkan S. Maria Novella i Florens. korrupt. (SV19:299) (Holmberg) (SV5:177) anslag – anfall. (SV19:264) Andreas–creutz – kryssformat kors, X, bland annat antagligt – troligt, antagbart. (SVIII:139) använt av frimurarna. (SV6:234) antediluvianskt – från tiden före syndafloden. androm till varnagel – andra till varning. (SV26:239) (SV19:26) anterieura – föregående. (SV30:369)

8 antichambre – högt uppsatt persons vänt– eller apothekaren Engelbrekt – Carl Magnus Engelbrekt mottagningsrum. (SV23:297) (1789–1852) innehade apoteket Kronan i antik – forntid. (SV5:187) Norrköping 1825–1847. (SV23:289) antiker – gamla föremål. (SV29:69) apotheos – förkroppsligande i gudomlig form. antiquarius – (lat.) antikvarie. (SV18:iv) (SV19:28) antiqvariska vidlyftighet – ålderdomliga apparencer – [framtids]utsikter. (SV25:169) omständligheter. (SVIII:146) apparenta – skenbara. (SVIII:134) Antiqviteter – kunskaper om gamla ting. (SV5:11) apparitioner – apparition, utseende, gestalt, Antoninus – romersk kejsare 138–161. (SV26:85) framtoning. (SV18:v) Antuna – Almqvists hem från 1806. (SV5:110) appelativt – appellativ, artnamn i motsats till proprium, antydde – uppmanade. (SV19:275) egennamn. (SV7:71) anusvara – språkvetenskaplig term från sanskrit som apperception – inhämtande. (SV16:60) eg. betyder ”efterljud” och betecknar nasalering apperceptivitet – förmåga till medveten uppfattning av vokal. (SV19:160) eller förnimmelse; uppfattningsförmåga. apanage – underhåll. (SV30:531) (SV5:329) aparta – särskilda. (SV16:135) applikatur – lägeväxling; det högre läge på fiolen, dit aparta ordres – särskilda tillsägelser. (SV30:81) handen i vissa fall flyttas. (SV6:180) aparto – särskild. (SV4:109, SV18:109) appointement – lön, avlöning. (SV23:43) apathi – eg. likgiltighet, känslolöshet; men Amalia ”apprecierande” – värderande. (SV25:146) tycks använda begreppet som motsats till appropierade sig – tillägnade sig. (SVIII:188) ”sympati”. (SV23:159) aprioriskt – av lat. a priori, på förhand, utan föregående apelkastad – (om hästar) som har fläckar, ljusare än undersökning. (SV26:258) huvudfärgen och stora som ett äpple. (SV30:247) aqua mirabilis – gift av underblomma (örtväxt) Apelqvist – Charles Apelquist (1749–1824), (SV31:235) instrumentmakare och mekaniker. Falskmyntare i ”aqua mirabilis unius anni” – gift från underblomman Gustaf III:s tjänst. (SV6:236) som verkar inom ett år. (SV31:259) àplomb – aplomb = säkerhet. (SV29:100) aqua tophana – ett smygande gift. (SV31:205) apodiktisk – oemotsäglig. (SV26:204) Aquitanien – Akvitanien, landet mellan Pyrenéerna och apokryfisk – icke–kanonisk, oäkta. (SV31:204) Garonne. Kungarike 781. Förenades slutgiltigt apolliniskt – av apollinisk, hörande till ljusets och med Frankrike år 1453. (SV7:25) skaldekonstens gudApollon; klar, harmonisk. arabeskus – arabesk, yttäckande växtornament. (SV27:8) (SV9:159) apologister – lärare vid den genom 1820 års Arabiska Nätterna – Tusen och en natt . (SV5:354) skolordning inrättade, praktiskt inriktade Araucana – epos av spanjoren Alonso Ercilla y Zuniga apologistskolan, som till skillnad från lärdoms- (1533–1594), som handlar om indianstammen skolan inte förberedde för universitetsstudier. aurakanernas uppror i Chile vid slutet av 1500– (SV16:20) talet. (SV7:172) aposteln Thomas – en av Jesu tolv lärjungar som enligt arbetsgifvaren – arbetstagaren. SAOB:s äldsta belägg en legend missionerade i Indien. En rad bl.a. är från 1865 och gäller den nuvarande manikeiska och gnostiska skrifter har uppkommit betydelsen. (SV16:79) med traditionen efter T. (SV19:210) arbetstagaren – arbetsgivaren. SAOB:s äldsta belägg Apostlahistorien – Apostlagärningarna, Paulus brev i är från 1865 och gäller den nuvarande Nya testamentet. (SV19:281) betydelsen. (SV16:79) apostoliska vikariater – påvliga ställföreträdare (i Arcadien – Arkadien, ett grekiskt ideallandskap viktigt länder som saknar en katolsk biskop) (SV19:280) inom herdediktning och bukolisk diktning. Apostoliska, Nicæniska, Athanasii Symbolum – dessa (SVIII:173) trosbekännelser är de tre ekumeniska kristna Arcana Coelestia – verk av Swedenborg (på svenska bekännelseskrifterna. Till dem kommer de fem ”Himmelska hemligheter”), där de två första lutheranska bekännelseskrifterna Augsburgska Moseböckerna tolkas på ett nytt sätt och bekännelsen (1530), Augsburgska bekännelsens händelserna förutom bokstavliga betydelser även apologi eller försvar (1531), Schmalkaldiska har andliga betydelser. Verket utkom i London artiklarna (1537), Luthers lilla och stora katekes 1749–1756. (SVIII:202) (1520, resp. 1529) Hit hör också den tidigare arcanum – undergörande läkemedel, vars verkan är nämnda Formula Concordiæ. (SV26:65) känd av bara ett fåtal. (SV31:289) apostrof – högtidligt tilltal. (SV23:279, SV27:132)

9 Archenholtz – Johan A. (1695–1777), historieskrivare Aristophanes – Aristofanes levde c:a 445–385 f.Kr och och politiker. Förföljd av hattpartiet och två företrädde den s.k. gammalattiska komedin. gånger häktad. (SV31:323) (SVIII:151) Archeveques staty – Pierre Hubert L’Archevêque Aritmetica tironica – troligen åsyftas den av Roloff (1721–1778), skulptör. Statyn av Gustav II Adolf Andersson (1744–1828) författade Arithmetica på det torg som nu bär hans namn avtäcktes, som tironica, eller Kort och grundlig anwisning at Holmberg påpekat, inte förrän 1796 (SS VI:383) practice lära all nödwändig hus– och handels– (SV6:56) räkning […] vars 3:a upplaga utkom 1804. Architektonik – här: uppbyggnad, konstruktion. (SVIII:6) (SVIII:142) aritmetices–magister – lärare i räkning. (SV23:55) architrav – arkitrav, i klassisk arkitektur den understa arkebusad–vattenflaska – arkebusad–vatten, sårvatten. delen av bjälklagret, som vilar direkt på (SV18:214) kolonnkapitälen. (SV18:17) Arkebusar–vatten – arkebusad–vatten, sårvatten. architypen – arketypen, urtypen. (SVIII:139) (SV4:214) Areka–palmen – betelpalm, Arecha catechu, odlas på Arkegonarkos – högste fursten. (SVIII:43) många håll i Indien, Malaysia och tropiska arkimandritiskt – av arkimandrit, i den ortodoxa Afrika. (SV7:85) kyrkan föreståndare för ett kloster, abbot. Arelatensiska – Arelat, kungarike i sydöstra Frankrike (SV9:314) under medeltiden. (SV30:513) Arlekin – tidning utgiven 1834 av O.P. Sturzen– arfförpaktare – se förpaktare s. 299. (SV19:300) Becker. (SV9:29) argt – (här) illasinnat, illvilligt. (SV26:211) arleqvin […] husaren […] blomkrukan – namn på argus – argusfasan, fågel med ögonfläckar på vingarna. kort i killekortleken. (SV6:23) (SV19:303) arm lymmel – stackars slyngel. (SV25:81) Argus – Then Swänska Argus, Olof von Dalins vecko- Armfelt – Gustaf Mauritz A. (1757–1814), general, tidning som utgavs 1732–34 och som inledde hovman, kansler för Åbo universitet samt upplysningsrörelsen i Sverige. (SV30:61), liberal kungens gunstling. Efter Gustaf III:s död oppositionstidning 1820–1836. (SV7:356) anklagades han av Reuterholm för landsförräderi Argus–Johanson – Johan Johansson (1792–1860), och gick i landsflykt. Han inledde 1786 ett tidningsman. Grundade 1820 tidningen Argus, kärleksförhållande med Magdalena Rudenschöld som han redigerade till 1836. (SV9:29) (se komm. tills. 254) (SV6:49) Argyrokrati – silvermakt, penningmakt. (SV9:42) Armida – skön trollkvinna i Torquato Tassos Det Aria, Margiana, Baktriana och Sogdiana – befriade Jerusalem (1590) (SV9:310, SV18:98) geografiska platser i det östra fornpersiska riket. Arndt – Ernst Moritz A. (1769–1860), ty. författare. (SV19:7) Skrev bl.a. Reisenach Schweden in 1804. Ariel [. . .] Panuel [. . .] Suph – Suph är hos (SV27:118) Swedenborg namn på en del av helvetet; namnet Arnons bäck – flod, som från Moab rinner österut till Panuel tycks vara hopgjort för ögonblicket, Döda havet. (SV7:110) medan Ariel i demonologien förekommer som ”arpeggio” – sätt att anslå ett ackord så att tonerna på namn på en ande (och sedan upptagits av harpvis hastigt följer varandra. (SV23:313) Shakespeare i Stormen ), SS III, s. 471. (SV4:157) arrêterat – arresterat. (SV30:20) Arion – grekisk skald (600 f.Kr.), verksam i Korinth, ”Arrêts d’Amour ” – kärlekens domar, utslag. som enligt Herodotos anfölls av sjömän och (SV30:513) kastades i havet, men räddades i land av en arrondera – genom utvidgning göra ett jordområde till delfin. (SV19:358) ett sammanhängande helt. (SV23:208) Ariosto – Ludovico A. (1474–1533), italiensk diktare. Ars – (lat.) Konst. (SV9:253) Hans huvudverk är Den rasande Roland . art – slags. (SV25:284, SV31:58) (SV9:311) artigt – här ironiskt: dumt; jfr artig = skarpsinnig. Ariostos Orlando furioso – Ludovico Ariosto utgav (SV25:122) eposet Orlando furioso (Den rasande Roland) artigt – roande, trevligt. (SVIII:159), hygglig, trevlig. 1516–32. (SV5:247) (SV6:240), bra, inte så dålig, lämplig. Aristeas – A. från Prokonnesos (500–t. f.Kr.) (SV23:101), duktig. (SV23:105), [här ironiskt] Herodotos historia återger delar av A:s poetiska förträfflig, inte oäven. (SV25:73), (här) behaglig. fragment Arimaspea i beskrivningen av skyternas (SV27:28), av god beskaffenhet. (SV30:5) ursprung. (SV19:70) Arvidsson – A.I. Arwidssons Svenska fornsånger hade utkommit i två delar 1834–37; en tredje del följde 1842. (SV9:96)

10 Ascan – Ägaren av Lessebo bruk Johan Lorentz Aschan Atlas – glänsande siden– eller halvsidentyg. (SV6:162, (1772–1856) (SV23:289) SV19:285) ”ascendant” – inflytande, makt. (SV23:163) atomer – (här) smådelar. (SV26:156) asiatiskt att tala – här metaforiskt eller symboliskt atomistisk – (sannolikt) individualistisk. (SV26:388) uttryckt (jfr Inledningen om det asiatiska Att Bilan skall saknas här och Stocken! – avrättningar skrivsättet) (SV19:17) utfördes på Galgbacken utanför Skanstull. Aske härad – skall vara Aska härad; rättat av herr (SV6:94) Hugo i noterna till Signora Luna . (SV7:103) att bröderne Erik och Benedictus ej äro farlige, men askmörja – varm aska blandad med outbrända hertig Magnus – Erik, Bengt och Magnus kolstycken. (SV18:viii) Ladulås, kung Valdemars yngre bröder. Aspasie – högt begåvad hustru till den grekiske (SV5:130) statsmannen Perikles, 400– talet f. Kr. (SV8:211) att David Hundington var bror till konungarne aspiration – utandning, ett språkljuds uttalande med Milcolomb och William – Malkolm IV (1153– efterföljande utandningsljud (h–ljud) (SV7:71, 65) och Vilhelm Lejonet (1165–1214) var bröder SV19:177) till David, earl of Huntingdon, vars äldsta dotter Asplingelöt – platsen troligen diktad. (SV5:297) Margaret gifte sig med Alan, lord of Galloway. Asplunds – Arnold A. (1736–1815), kyrkoherde i Deras dotter Devorguilla gifte sig med John Klara. (SV6:259) Balliol och blev mor till kung John Balliol ”Assemblée Galante” – sällskap för älskare. (1292–96) Huntingdons yng re dotter, Isobel, (SV30:514) gifte sig med Robert Bruce och blev farfars mor assessor Casperson – Stadskirurgen i Jönköping H.O. till kung Robert Bruce (1306–29) Fru Beatrice Casperson. (SV25:215) och Sir Bruce anspelar på en dynastiska tvist som assessor Schmidt – Karl Kristian Schmidt (1792–1872) inte startade förrän 1290 och det här återgivna Från 1823 assessor vid hovrätten över Skåne och samtalet tänks försiggå 1274. (Holmberg) Blekinge. Flitig juridisk skriftställare och (SV5:126) reformvän på strafflagstiftningens och fång- att man af ris der skall skörda 1000:de kornet – att vårdens områden. 50 behandla [...] på det mest man skördar tusen gånger utsädet. (SV19:130) delikata – behandla på ett mycket taktfullt och att se […] till godo – se till. (SV6:37) grannlaga sätt. (SV23:50) att sörja öfver – ha omsorg om. (SV25:48) asseveration – bestämd försäkran. (SV23:214) attan tusan – eg. förstärkande kraftord; här ungf. Assisi – Franciskus av Assisi (1182–1226), religiös ”förbannade nöt”. (SV18:34) förnyare, helgon. (SV8:291) attendez ! – ”vänta!” (SV23:146) Assistansen – assistans– eller pantlånekontoret på attention – (fr.) uppmärksamhet. (SV18:223) Riddarholmen (SS VI:388) (SV6:154) Atterbom – Per Daniel Amadeus A. (1790–1855), associé – (fr.) delägare. (SV27:185) författare, från 1828 professor i logik och assurance – säkerhet. (SV8:66) metafysik vid Uppsala universitet, från 1835 i assurerad – eg. försäkrad, säker. (SV4:135) estetik. 45 Schröder – Erik August S. (1796– Astræa – av lat. astrum, stjärna. Också namn på 1849), från 1836 professor i teoretisk filosofi vid rättvisans gudinna. (SV4:172, SV18:161) Uppsala universitet. (SV16:45) astrofoni – stjärnljud. (SV30:130) Atterbom – Svenska siare och skalder I anmäldes av Athanasii Kircheri China illustrata […] Almqvist i AB 8/7– 15/7 1842. (SV26:220) Monumentum Sinico–syriacum – den tyske Atterboms nyss utgifna Skrifter – A:s Skrifter , Band jesuiten Athanasius Kircher (1602–1680), en I, innehåller Studier till filosofiens historia och betydande orientalist för sin tid, ägnar hela första system (Holmberg) (SV7:183) delen av sin bok China illustrata åt den s.k. Au diable sans–culotte, que vous êtes! – (fr.) Åt Sigan–Fu–Stenen. Dess latinska namn kommer helvete, din sansculotte [=en politiskt radikal av inskriften som är på kinesiska med några under franska revolutionen]. (SV6:214) tillägg på syriska. Monumentet anses fortfarande ”Au grand Louis de Camoëns […] d’origine vara det mest frapperande beviset på romaine.” – (fra.) Till den store Luís de kristendomens spridning i fjärran östern före Camõens,/ Portugis av kastilianskt ursprung,/ 1300. Almqvist nämner Kirchers karta över Kina Från hans ödmjuke Louis de Rienzi,/ Fransman i anknytning till Sigan–Fu–Stenen och av romerskt ursprung. Almqvist, som i detta ”konstvägen emellan Singan och Hantscheu”. Se avsnitt hämtar sitt material från Malte–Brun a.a. karta på följande sida. (SV19:187) s. 384, skriver felaktigt ”castellane”; Malte–Brun Atis och Camilla – episk dikt (1761) av Gustaf Philip har ”castillane”. (SV19:362) Creutz (1731–85) (SV8:273) auctor classicus – (lat.) klassisk författare. (SV9:283)

11 Audite: faciunt gloriam pondera – (lat.) ”hören: Baccalaureus – kandidat. (SV19:296) vikten gör äran”. (SVIII:4) bacchanterna – kvinnor i det antika Grekland som Augustus, Tiberius, Caligula, Nero – Rudman ser sig ägnar sig åt extatiska riter till vingudens som tillhörande de romerska cæsarerna; med (Bacchus) ära. (SV19:74) undantag av Augustus de mest förryckta. backhare – hare, ”fegis”. (SV25:425) (SV4:227) Bacos – Bacons, d.v.s. sir Francis Bacons (1561–1626) auktionsrestantierna – restantier, obetalda utskylder. Engelsk filosof som företrädde en praktisk och (SV8:342) nyttoinriktad filosofi och vetenskap och auktorer – författare. (SV25:35) pläderade för den nya naturvetenskapen. Bacon auktoriteterna – myndigheterna. (SV19:268) räknas som den engelska empirismens grundare aumonier – hovkaplan. (SV8:202) och skiljde mellan rationell kunskap, som nås Auriga – (lat.) körsven, kusk. (SV25:153) genom förnuftet, och uppenbarat vetande, som Aurikler – primula auricula, en viva. (SV5:209) hör till teologin. (SVIII:154) Aurivillius – Erik Vilhelm Aurivillius (1802–1874), badd – stryk. (SV25:240) pastorsadjunkt vid Uppsala domkyrka från 1834. baftas – bomullsvävnad från Indien av samma kvalitet Enligt herdaminnet skall Aurivillius’ prediko- som kattun, liksom gurras. (SV8:67, SV23:265) konst ha varit ”renlärig, men något torr.” Baggarias fält – Bagheria, lantlig stad nära Palermo. (SV23:61) (SV7:332) Aurora – det romerska namnet på Eos, morgon- bai – bukt, vik; Almqvist har uppenbarligen förblandat rodnadens gudinna. (SVIII:99, SVIII:119, it. baia, fr. baie och eng. bay. (SV7:100) SVIII:192) baien – bukten, viken. Jfr s. 100. (SV7:49) Auroravinden – morgonvinden, av Aurora, baier – havsvikar. (SV19:86) morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi. bajaderer – bajadär, indisk danserska. (SV8:190) (SV4:12) bal masqué – maskeradbal. (SV8:221) ausserordentlich – utomordentlig. (SV30:83) bal paré – bal med högtidsdräkt. (SV8:211) autentik – av fr. authentique, gällande, laggill. Balearers – Balearerna, ögrupp i Medelhavet öster om (SV27:278), autentisk. (SV30:421) Spanien. B. består av två grupper: 1) Mallorca autentika – autentiska. (SV6:9) och Menorca jämte flera mindre öar, 2) autentisk – oantastlig, giltig. Jfr OSS. (SV29:187) Pityuserna, som bl. a. omfattar Ibiza och ”auteur” – (fr.) författare. (SV16:62) Formentera. Bland de öar Almqvist räknar upp, autonomisk – självbestämmande. (SV26:393) finns några som han ger varianter i stavning och avance – vinst, fördel. (SV8:81, SV30:74) benämning: Yviza (Ibiza), Tagomagu ”avance” – närmande. (SV23:163) (Tagomago) och Espuntel (Espardel) Vidare avanst – dial. för avans = vinst. (SV25:272) påpekar Holmberg att Plañas brukar skrivas avantscenen – scenutrymmet mellan ridån och Planhas. Cañas har inte kunnat identifieras. orkesterdiket. (SV27:281) (SV7:51) avatarer – inkarnationer; manifestationer. (SV19:208) Bancotvåa [. . .] tria i banco – sedel om två, resp. tre averterar – fäster uppmärksamheten vid, underrättar. riksdaler banko. (SV4:32) (SV27:114) band 1751–1780. (SV26:35) avis – (fr.) underrättelse, meddelande. (SV4:37, bandt – rättnu – band – snart. (SVIII:91) SV18:32, SV27:260) bandtler – bantlär, axelgehäng. (SV6:175) Avisor – plur. av avisa , tidning. (SV4:38) Baradius – Jacob Baradæus (ca 500–578), syrisk avisor – tidningar. (SV5:223, SV27:115) biskop och förkämpe för monofysitismen, Axevalla – centralt fäste i Västergötland, nära karakteristisk genom förnekandet av Kristi Varnhem. (SV5:157) dubbla natur. B:s betydelse för den monofysitiska azur – blånande rymd, eg. himlens blå färg, här himlen. läran var stor, och dess anhängare kallas ibland (SV23:230) efter honom jakobiter. B. lämnade få skrifter azuren – den blå himlen. (SV7:224, SV27:14) efter sig: en liturgi och några brev. (SV19:275) azuriskt – himmelskt. (SV7:191) Barclay, Dickson, Carnegie – Anspelar på Göteborgs Azurklotet – syftar på blå ögon. (SVIII:76) största och rikaste handelshus vilka grundades av brittiska affärsmän. (SV25:131) barett – fyrkantig, röd mössa. (SV30:270) B barker – lastbåtar; enligt Almqvists Ordbok öfver svenska språket (1842–1844): ”Öfverbyggd båt, Babylon, Niniveh och Ekbatana – respektive […] för att forsla varor till och ifrån fartyg. huvudstäder i det babyloniska, assyriska och Benämningen […] förekommer i mediska väldet. (SV19:7)

12 resebeskrifningar, deri utländsk sjöfart omtalas.” Bautil – Johan Göransson Bautil, det är alle Svea och (SV19:185) Götha rikens runstenar, uppreste ifrån verldenes barnaförbund – barndop (som betraktas som ett år 2000 til Christi år 1000 , Stockholm 1750. Den förbund mellan Gud och människan) (SV6:231) omtalade runstenen avbildas på s. 48. Barnhuset – allmänna barnhuset, beläget i hörnet av (Holmberg) (SV5:110) Barnhusgatan och Drottninggatan. (SV6:265) bazaren på Norrbro – butiksbyggnad på Norrbro, ritad baron Bjelke – Ture Bielke (1742–22/3 1792), vars av Axel Nyström d.ä. 1837–8 och invigd 1839. inblandning i mordet är tämligen oklar. Han (SV23:292) begick självmord med gift. (SV6:116) Beati Sunt Homines qui in patria moriuntur – baron Silfverhjelm – Karl Jöran S. (1759–1808), Förmodligen Almqvists egen latinska bekant i den gustavianska societeten som formulering. (SV23:148) hypnotisör och magnetisör. (SV29:134) Beau masque – vackra mask. (SV8:221) Baryenkos – kortspjut. (SVIII:60) Beau triste ane, miserable triste ane! je suis tout à bas och qvint – lägsta och högsta strängarna på fiolen. vous, vraiment je le suis! – (fr.) Vackra sorgsna (SV25:314) åsna, ynkliga sorgsna åsna! jag är helt till er basa – piska. (SV25:171) tjänst, det är jag verkligen. (SV6:43) basaltisk – av basalt, svart basisk silikatbergart av beaux esprits de profession – (fr.) professionella stelnad magma. (SV9:314) skönandar. (SV9:238) Basedow – Johan Bernhard B. (1723–1890), tysk bebrämad – pälskantad. (SV19:402) reformpedagog, grundare av internatskolan beckad – fast[klibbad]. (SV25:49) Filantropium. Hans pedagogik betonar Beelzebub – Beelsebub eller Satan, de onda andarnas åskådlighet och fysiska övningar. (SV16:92) furste. (SV4:77) Basilicata – till 1871 namn på provinsen Potenza i befängd – förryckt, från vettet. (SV21:74), tokig, löjlig. tidigare kungariket Neapel. (SV29:188) Som adverb är befängt här närmast ett positivt basilisker – ormliknande fabeldjur hos Plinius som (SV4:20) förstärkningsord. dödar med blicken och driver bort allt levande befärdighet – skicklighet. (SVIII:158) med fruktansvärda tjut. (SV25:411) begabberi – hån, åtlöje. (SV30:250) bassin – bassäng. (SV23:293) begifva – medge. (SV23:127) bassinen – bassäng = den stora fördjupning i begifvande – medgivande, tillåtelse. Jfr OSS. berggrunden som rymmer ett hav. (SV25:501) (SV23:192, SV29:51) bassinen – bassängen. (SV8:172) Begleitung – (ty.) ackompanjemang. (SV26:269) basta – binda. (SV25:171) begrepp – insikt, kunskap. (SV25:244) Basta [. . .] manille – ”basta”, namn på klöveräss i begriper – griper. (SV25:52) lomberspel; ”manille” namn på högsta trumfen, begå – verkställa. (SV25:187) näst spader äss, i detta spel (SS III, s. 474) begängare – den som utfört. (SV31:86) Lomberspel, av fr. l’hombre, är ett ursprungligen behagens Systrar – de tre gracerna, som skänkte spanskt kortspel från 1300–talet, som sedan via skönhet och harmoni. (SVIII:34) Frankrike spritt sig till övriga Europa. (SV4:253) Behemot – flodhäst och symbol för kaosmakterna; basta, ponto och manille – ” ’basta’, namn på omnämns i Jobs bok 40:10. (SVIII:64) klöveräss i lomberspel; ’ponto’, hjärter– eller behjärtat – la på hjärtat, beaktade. (SV6:291) ruteräss som fjärde trumf i lomberspel, då man Behrens – På Strömparterren, i Norrbros mellersta spelar i dessa färger; ’manille’, namn på högsta brovalv, inrättades vid 1830–talets början ett trumfen i lomberspel, näst spaderäss” (Mjöberg) schweizeri, vars första innehavare var Lomberspel, av fr. l’hombre, är ett ursprungligen hovkonditor A.C. Behrens. (SV23:292) spanskt kortspel från 1300–talet, som sedan via Bei Gott – Vid Gud. (SV30:501) Frankrike spritt sig till övriga Europa. bekommit – fått. (SV25:34) (SV18:257) bekyttad – orolig, ängslig, rådlös, rådvill. (SV4:108, bastonad – prygel. (SV19:297) SV18:108) Bastugatan – Sveavägen. (SV6:98) bele – gäcka, håna. (SV30:209), le åt, skratta åt. batard – bastard. (SV8:255) (SV18:97) batarden – bastarden. (SV31:91) Bell – Andrew B. (1753–1832), skotsk präst och bataviskt – (här) holländskt. (SV27:97) pedagog. (SV16:92) baton – käpp, stav (kommandostav) (SV30:554) bella donzella – (it.) vackra jungfru. (SV6:70) Baumdal och Kjellgarten – jfr komm. till s. 17. Bellancasteriet – Bell–Lancastermetoden, systematisk (SV25:19) metod för massundervisning genom växelundervisning. (SV16:92)

13 Bellman – J.N. Byströms byst av Bellman, avtäckt 26/6 Bertha von Lichtenried – adlig jungfru, den kvinnliga 1829. (SV27:33) huvudpersonen i Fouqués riddarroman Der Bellvue–hage – Bellevue var en malmgård som Zauberring. (SV26:150, SV29:73) innefattade hela udden mellan Roslagstull och Bertuchs Bilderbuch – Friedrich Justin. Bertuchs Norrtull. (SV6:98) Bilderbuch für Kinder (första delen 1798; flera Belzebul – Beelsebul eller Belsebub, de onda andarnas upplagor) (SV23:141) furste, Satan. (SVIII:57) Bervald, Randel – troligen Christian August Berwald belägga – belägra. (SV25:287) (1798–1869) och Andreas Randel (1806–1864), Benedictio sacerdotalis – (lat.) prästerlig välsignelse. båda konsertmästare vid Kungl. hovkapellet. (SV26:85) (SV8:73) benikeband – binnikeband, smalt, vävt band. Berzelius – Jöns Jacob B. (1779–1848), kemist och (SV8:138) naturforskare. (SV25:85) Benjowski – Mauritz August B. (1741–1786), ungersk bescusherrar – kärt namn på besk , en sup äventyrare, känd genom sin självbiografi malörtsbrännvin. (SV4:6) Voyages et mémoires de […] Benjowsky , utgiven besitta den – svordom som härrör ur uttrycket att vara 1791 (i svensk översättning samma år) besatt av djävulen. (SV30:115) (SV19:87) besitta mig – svordom: ”fan ta mig [i besittning]”. benknölen – här fotknölen. (SV19:286) (SV25:270) Benragel – benrangel. (SVIII:110) beskedeliga – beskedligt = måttligt. (SV25:398) benredet – skelettet. (SV25:494) beskedlig – god, anspråkslös. Jfr OSS. (SV29:43) bensvärta – pulveriserade benkol, som används till beskedligt – tydligt. (SV6:277) svart målarfärg eller tillsats till skosvärta. beskådning – kontemplation, betraktande. (SV25:481) (SV7:84) beskäftig – verksam, fullt sysselsatt. I OSS anförs att Benzelierne – Benzelius, svensk prästsläkt. Flera ur ”beskäftig” i god mening sägs om barn och släkten företrädde prästerskapet i riksdagen på betyder ”snäll” och ”artig” d.v.s flitig och rask. 1730– och 40–talen. Länge kritiska till Fredrik 26 bombasinskjortel – kjol av ”bombasin”, vilket I:s förbindelse med Hedvig Taube. (SV30:37) i OSS förklaras som ett ”slags tyg af färgadt benzoe – bensoeträd. (SV19:199) bomullgarn.” (SV29:25) bepassad – försedd med pass. (SV23:169) beskärm – beskydd. (SV8:316) beqvämt sig – givit efter, fogat sig. (SV19:269) bestia – (lat.) djur, vilddjur. (SV4:39) beramad – bestämd. (SV29:99) besticka sig till – uppgå till, utgöras av. (SV23:109) beramades – beslutades. (SV19:277) beställsamhet – sysselsättning. (SV5:286) beramadt – beslutat, överenskommet. (SV30:378) bestämmelsen – kallelsen. (SVIII:68) berberis – beberis vulgaris, bären kan användas till saft, besuto – besutto, ägde. (SV23:66) sylt och gelé. (SV8:85) besynnerlig – säregen. (SVIII:146) Berbice – distrikt och flod i Guyana. (SV27:290) besynnerligen – i synnerhet. (SV26:65) berceau – (fr.) berså, lövsal. (SV4:129) besynnerligt – särskilt. (SV25:324) berceaun – (fr.) berså, lövsal. (SV18:236) besökare – förr benämning på lägre tulltjänsteman. berga – hemlighålla. (SV25:380) (SV4:32) bergère – (fr.) eg. herdinna; (här) stor och djup vilstol bête – (fr.) dum. (SV18:301) med stoppat säte(Mjöberg) (SV27:237) Bethanien – Betania, by på Oljeberget 3 km öster om Berget – la montagne (fr.) politiskt parti under franska Jerusalem, där Jesus uppväckte Lasarus från de revolutionen, som dominerade Jakobinklubben, döda ( Johannes 11) (SV7:109) vilken antog en alltmer radikal karaktär och Bethphage – Betfage, by på Oljeberget. Omnämnes i hävdade skräckväldet. (SV26:378) evangeliernas berättelser om Jesu intåg i berget Carmel – Karmel, bergmassiv i nordvästra Jerusalem. (SV7:109) Israel, skådeplats för profeten Elias uppgörelse betingat – avtalat. (SV25:35) med Baalsprästerna i 1 Konungaboken 18: 19– betryck – fattigdom. (SV19:307) 39. (SV7:107) beträder – ertappar. (SV8:309) bergskräfva – bergsskreva. (SV5:43) bett – egg. (SV25:315) Bergstrahlska huset – hotell på Stora Nygatan 2, betydlig – ansenlig, stor. (SV23:265) tidigare Erik Rynings palats. (SV23:292) betäcker – betackar. (SV30:119) bergverk – gruvor. (SV19:133) bevisa [...] komplett evidens – anspelar på ett Bernard del Carpio – berömd spa. sagohjälte. Namnet favorituttryck hos den bekante publicisten Johan har varianterna Bernardo, Bernaldo. Se vidare s. Johansson (1792–1860) (SV8:69) 22–30. (SV7:22) bevågenhet – böjelse, benägenhet. (SV8:296)

14 bevågna – gynnsamma, välvilliga. (SV30:100) bizarra – överraskande, egenartade. (SV6:75) bezirk – (ty.) Bezirk, förvaltningsområde, distrikt. Bjerno – Perniö (Bjärnå på sv.) (SVIII:235) (SV27:302) bjuda på thé – söka ackord. (SV9:118) bibehöll sig – förändrades ej. (SV25:433) bjäbba – käbbla. (SV27:22) bibelsällskapet – Avläggare av Brittiska bibelsällskapet Björk – Gustaf Daniel B. (1806– 88) Schartau– som gratis eller till billigt pris sprider biblar. inspirerad präst, slutligen biskop i Göteborg. Svenska bibelsällskap (samt (SV25:24) biträdesbibelsällskap) grundades från 1813 och Björkegren – Jacob B. (1752–1825), amanuens och blev snart många. (SV25:190) senare bibliotekarie på Kungliga Biblioteket. Vän Biberg – Nils Fredrik B. (1776–1827), från 1810 till Almqvist och till hans morfar Gjörwell. professor i praktisk filosofi vid Uppsala Björkegren är förebild för misantropen i universitet. (SV16:45) Jaktslottets sjätte bok, vilken bär den avslöjande Bibliothek der Deutschen Klassiker – utgavs i 76 rubriken ”Gudahataren”. Avsnittet om band av bokhandlare E. Bruzelius i Uppsala gudahataren skrevs ursprungligen till under åren 1811–1821. (SV9:38) duodesserien av Törnrosens bok I (1832), men bienseance – bienséance (fr.), anständighet, det inhiberades och trycktes först i passande. (SV7:383) imperialoktavserien 1839. (SV6:125) Bifrost – i asamytologin regnbågsbron mellan himmel Björners Kämpadater – Eric Julius Björners samling och jord, som vaktas av Heimdall. När han blåser med isländska sagor, Nordiska kämpa dater, i sitt gjallarhorn, hörs det i hela världen. utgavs första gången 1737. (SVIII:181) (SV26:139) black – tungt block av järn eller trä, som smiddes eller bijouteri – smycken. (SV8:52) låstes fast vid fångens ben eller arm för att bildade – gjorde, formade. (SV6:28) förhindra att han flydde. Se inblackad s.281. bildande – på konstnärligt sätt framställa i bilder. (SV4:160, SV18:153) (SVIII:159) Blackwellska rättegången – uppmärksammat Billibi – oklar hänsyftning. (SVIII:32) rättegångsdrama 1747 mot Alexander Blackwell billig – rimlig. (SV23:72) som misstänktes vara politisk intrigör. Blackwell billiga – rimliga. (SV25:185) torterades upprepade gånger och dömdes på lösa billigar – finner skäligt, gillar. (SV30:451) grunder till döden och avrättades 1747. billigen – rimligen. (SV25:78) (SV30:61) billighet – naturlig rättvisa, vad som är skäligt, rättvisa, blaggarns–busaronger – vida byxor av mycket grovt måttlighet. (SV19:155, SV23:242) tyg. (SV6:97) billigt – rimligt, rimligtvis, rättvist. (SV19:54, Blasiiholmen – Blasieholmen. (SV6:127) SV25:212, SV30:120) blecktumlaren – plåtbägaren. (SV25:316) biläger – bröllop. (SV7:337) Blitz und Regen – blixt och regn. (SV31:62) Bireaun – byrån, skrivbordet. (SV6:148) ”blommornas syster och vän hemma i den tjusande biribi – hasardspel. (SV9:86) trägården” – oidentifierat citat, kanske även det bischoffer – plur. av bischoff, dryck av vin, vatten, av Almqvist. (SV6:53) socker och pomerans. (SV18:293) blonder – fina silkesspetsar. (SV8:52) biscuit – småkaka. (SV6:5) blonderna kring camisolens kanter – de skira biskop –ns son – Sven Vilhelm Wijkman, son till spetsarna av silke vid nattröjans kanter. För Västeråsbiskopen Sven Wijkman, som efter ett blond jfr OSS. (SV29:205) utsvävande studentliv lämnade Uppsala blossknektar – knekt eller tjänstefolk som bär på bloss; universitet och istället skrev in sig i Lund 1836. här: lejda mordbrännare. (SV5:154) Något senare reste han till Amerika. 121 blygd – blygsel, skamkänsla. (SVIII:57) Hagerman – Gustaf David Hagerman (1770– blyglans – blygrått, metallglänsande mineral, det 1839), Ystadköpman känd för sina äventyrliga viktigaste för framställ–ning av bly. (SV27:380) affärsmetoder. Bror till Jonas Philip Hagerman blyhvitten – blyvitt. (SV9:136) som förekommer nedan s. 228. (SV23:121) blå kyrkan – den gamla birgittinska klosterkyrkan, biskopen – A.K. af Kullberg (1771–1851) biskop i uppförd av kalksten från Omberg (Holmberg) – Kalmar sedan 1830. (SV8:116) Båda kyrkorna beskrivs av Almqvist i brev till bister – typ av brun vattenfärg. (SV8:158) systern Louise 17/6 1827. (SV7:97) bitumen – i mineralriket förekommande kol– eller Blå porten – värdshus på Djurgården. (SV27:7) hartshaltiga flytande, mjuka eller fasta kolväten. Blåfågel – eller Fågel blå , svensk folkbok, vars första (SV30:164) kända tryck är från 1794. Dess stoff ligger till bivista – närvara vid, bevista. (SV19:320)

15 grund för Atterboms ofullbordade sagospel Fågel bonne–foi – redlighet, ärlighet. (SV23:309) Blå (1858) (SV7:396) bonsoir – god afton. (SV23:95) blåmörkt – kolsvart. (SV6:14) Bopp – Franz Bopp, Ausführliches Lehrgebäude der blår – blånor, biprodukt vid lin– och hampberedning i Sanskritsprache , 1827, eller Glossarium form av korta tågor. (SV4:250, SV5:107, Senscritum , 1830. (Holmberg) (SV5:403) SV18:253) boqvist – betyder troligen bodbetjänt l. bokhållare. bläddror – bubblor. (SV25:272) (SV9:21) blödhjertiga – veka, gråtmilda. (SV19:139) bord – (här) bård. (SV18:20) blödigt – känslofullt. (SV25:336) borde – skulle, hade till uppgift att. (SV25:72) Boas – Eduard B. (1815–1853), ty. författare till bl.a. In Borgo – Borgå. (SV30:36) Skandinavien.Nordlichter (1844) (SV27:118) Borgrätten – fast domstol i två instanser för tvister bocage – (fr.) skogsdunge, lund. (SV18:150) bland eller mot kungens hovfolk, upphävd 1844. Bocca Tigris – Tigermunnen; bocca (ital.) betyder (SV6:241) också öppning, flodmynning. (SV19:361) bornera – skumma, pärla. (SV23:113) Boccaccio – Giovanni (1313–1375), italiensk författare bornerande – skummande. (SV25:80) till bl.a. Decamerone . (SV30:512) borstad – hyfsad, kultiverad. (SV8:46) Bodarne […] Ramunder – På gästgivaregården bortanom – bortom. (SVIII:31) förvarades den jättelike kämpen Ramunders bortsluta – ingå avtal om försäljning. (SV25:120) svärd, Dymlingen dyre. (Holmberg) (SV5:327) borttuskas – bortsmusslas. (SV26:106) Bodvar Bjarke – kämpe i Rolf Krakes saga . borttynad – avdomnad. (SV4:68) (SV26:131) bouding brulé – brylépudding. (SV8:63) Boëthius – Daniel B. (1751–1810), från 1783 professor Bouhours – D. B. (1620–1702), fransk kritiker och i praktisk filosofi vid Uppsala universitet. grammatiker. (SV9:76) (SV16:45) bouillon – (fr.) buljong. (SV4:145, SV4:229, Boije – Ludvig Joh:son Boije (1768–1841), friherre, SV18:140, SV27:351) politiker. (SV26:321) Bousquet – Jean Louis Bousquet (1664–1747), övertog boiserade – träbeklädda, försedda med träpanel. befälet över de svenska styrkorna sedan (SV27:246) Buddenbrock och Lewenhaupt häktats såsom Boisregard – ”namnet är okänt; Almqvist tänker väl på ansvariga för att kriget mot Ryssland gått dåligt. Boisrobert [...] en berömd fransk 1600– (SV30:36) talsgrammatiker” (Werin) (SV9:76) Br. Berg – Anders Berg (1791–1860), sedermera boîte – boett. (SV23:83) kyrkoherde i Över– och Yttergran. ”Br.” står för boken – Elias Fries, Anteckningar öfver de i Sverige ”Broder”. (SVIII:177) växande ätliga svampar, Upsala 1836. Br. Dahlgren – Carl Fredrik Dahlgren (1791–1844), (SV25:426) författare tillika präst, sedermera riksdagsman. bolmört – hyoscyamus niger, växt med giftiga frön, (SVIII:178) blad och rot. (SV25:39) brakiskt – bräckt. (SV19:422) bombasin – tätt, glansigt kamgarnstyg. (SV27:137) Brama – Brahma, indisk skapargud. (SV9:93) bombasinskängor – ett slags sidenkängor. (SV5:265) branche – (fr.) gren, släktgren. (SV4:131, SV5:128, bombassin – ett slags tyg. (SV23:83) SV27:251) bon – (fr.) gott! väl. (SV6:246, SV23:69) brave – manhaftig; jfr ”brav”. Stavningen ev. lånad från Bonde, Bjelke eller Creutz – Gustaf Bonde (1682– engelskan. (SV25:182) 1764), Ture Bielke (1684–1763), Ernst Johan Bravissimo – (it.) mycket bra. (SV7:366) Creutz (1675–1742) Tre av de fem riksråd som brêche – bräsch, öppning. (SV23:74) avsattes av hattarna 1739 och som inte ville krig Bredas pensel – Carl Fredric B. (1759–1818), känd mot Ryssland. Företrädare för mössorna. svensk porträttmålare. Han vistades 1787–1796 i (SV30:35) London. (SV6:129) Bondekriget – i Sydtyskland 1524–1525. (SV26:375) Bremerska trädgårdsplanken – Holmberg upplyser Bondes plan – som gick ut på att ersätta de otympliga om att en trädgårdsmästaränka Cath. Brehmer kopparmynten, riksdalrarna, med sedlar. bodde på Norrtullsgatan 4 ännu 1890 (SS (SV30:195) VI:390) (SV6:265) Bondkyrkan – Heliga Trefaldighetskyrkan i Uppsala – brickan – den metallbricka som polistjänstemän bar landsförsamlingens kyrka. (SV23:55) som legitimering. (SV6:135) bonhommie – godhet. (SV31:83) Briekys – oklar betydelse. (SVIII:61) bonitet – godhetsgrad. (SV9:19) Brighella , Pantalone etc. – stående figurer i Commedia bonne – barnjungfru. (SV23:32) dell’arte. (SV30:550)

16 brokat – brokad, tyg av silke eller silke/bomull med sjätte budet gäller äktenskapsbrott och fjärde figurer i olika färger på enfärgad botten, kärleken till föräldrarna. Det femte budet är ”du ursprungligen med guld– eller silvertrådar. Ofta skall icke dräpa”. (SV6:107) använt som möbeltyg. (SV8:175) Buffon, Pascal, Malesherbe, Bossuet, Massilon, Broughton – William Robert B. (1762–1821), Bourdaloue – Amalia nämner tre centralgestalter sjöofficer i engelska flottan, författare. från den rationalistiska franska (SV19:137) upplysningsepoken och baron Migneul räknar brudfrämma – den (äldre och oftast förnämaste) upp tre franska andliga vältalare. Där med ställs kvinna som ikläder bruden bröllopsskruden och friherrinnans två naturer mot varandra. Georges går henne tillhanda under bröllopet. (SV5:192) Louis Leclerc de Buffon (1707–1788), ”bruka pampen” – använda värjan. (SV30:61) naturforskare; Blaise Pascal (1623–1662), brukade han skrifva vers? – Holmberg menar att tänkare och matematiker; Chrétien Guillaume de Almqvist här anspelar på ”kungamördaren” Claes Lamoignon de Malesherbes [!] (1721–1794), Fredrik Horn (1763–1823), som 1816 i ämbets– och upplysningsman, liberal chef för Köpenhamn utgav en samling Små skalde- censuren, Ludvig XVI:s försvarsadvokat inför stycken. Holmberg påpekar dock att porträttet av konventet och avrättad under skräckväldet; Jean Fredrik i övrigt inte passar in på Horn. Baptiste Massillon (1663–1742) biskop, andlig (SV29:104) vältalare; Jaques Bénigne Bossuet (1627–1704), bruljerad – (om hy) grumlig, grådaskig. (SV8:385) vältalare och teolog; Louis Bourdaloue (1632– Brunnen [...] Blå porten – värdshus på Djurgården. 1704), jesuit, predikant och vältalare. (SV23:139) (SV29:31) Bugt – krök. (SVIII:61) Brunnshinken – Dragarbrunn, brunn i korsningen bugterne – krumbukterna. (SVIII:4) Dragarbrunnsgatan och S:t Persgatan. bukoliskt – till herdelivet hörande. (SV31:200) (SV23:298) buldan – grovt segelduksliknande tyg. (SV6:97) Brunsviken – sjö vid Haga i norra Stockholm. bulvan – konstgjord lockfågel; person som dold (SV6:11) företräder en annan. (SV7:377) brusten i förslager – oföretagsam. (SV5:165) Bulwers Zanoni – Populär roman med fantastiskt bråd skillnad – till följd av tillfälligt uppkommen tvist innehåll (1842) av den engelska författaren eller slagsmål, i hastigt mod. (SV31:253) Edward B.–Lytton (1803–73) Översattes till bråten – markområde med fällda träd. (SV25:316) svenska av Wendela Hebbe och utgavs i oktober bräckliga – syndfulla, moraliskt svaga. (SV25:275) 1842. (SV25:238) Bräm – kant, bård. (SV4:11, SV4:277, SV18:278) bundit sig [...] lös – släppt sig lös. (SV25:377) brända Tomten – tomt i hörnet av Kindstugatan och Bunians en Christens och en Christinnas resa – John Själagårdsgatan som efter en brand 1728 stod Bunyans (1628–88) berömda allegori The obebyggd i nästan tjugo år. (SV6:49) Pilgrim’s Progress from this World to that which Bränvin öfver allt landet – från 1775 anlade Gustaf III is to come 1–2 (1678, 1684) (SV8:75) kronobrännerier som syftade till att monopolisera burgen – välbärgad. (SV25:420) brännvinsproduktionen. Reformen ledde till Burmans s.k. ”Fåfänga,” numera Fredholms – lönnbränning och superi. (SV6:65) fåfänga, lusthus, pavil–jong, som ägdes av Bubu – ”oklart; möjligen en aristokratisk benämning på ledarna för Djurgårdsvarvet grosshandlaren ofrälse, i anslutning till lat. bubo , uv” (Mjöberg) JohnBurgman och hans måg Adolf Fredholm (SV18:295) (död 1820) (SV27:16) Bucephalus – Alexander den stores häst. (SV25:49) buss – kumpan, kamrat. (SV25:195) buckliga – lockiga, vågiga. (SV5:10) byggerage – bygge. (SV8:359) buddaprotestantismen – efterledet ska förstås allmänt Byron – B. använder ordet ”romaunt” i Childe Harold’s som ”reformation” (av brahmaismen) Pilgrimage (1812) (SV7:185) (SV19:390) bysatt – fängslad för att tvinga fram betalning av skuld. Buddenbrock – Henrik Magnus von Buddenbrock (SV25:133) (1685–1743), en av befälhavarna över de svenska Bysch – problem, besvär. (SV21:44) trupperna i kriget mot Ryssland. (SV30:36) bysche – byssja = halmbädd för svin. (SV25:393) ”budera” – vara trumpen eller sur. (SV23:218) Byströms Villa – en villa, som skulptören Johan Niclas budgången med kursen – cirkulation enligt särskild Byström (1783–1848) uppfört på Djurgården. schema av handlingar, vanligen inom ett (SV27:8) kontrakt. (SV16:137) bysätta – låta sätta en gäldenär i häkte. (SV9:117) Budorden […] – sjunde budet gäller stöld; första, andra båge – sybåge. (SV23:79) och tredje buden gäller förhållandet till Gud; bångets – larmets. (SV8:289)

17 båta – gagna, nytta. (SV30:206) C. Rosenkrantz – Carl R. (1805–1879), tysk filosof bäfvergällen – bävergäll, sekret med stark doft som och litteraturhistoriker. Almqvist har använt den avsöndras från bäverns analkörtlar. Förr ett citerade handboken i poesins historia för sitt eftersökt naturläkemedel mot bl.a. nervösa avsnitt om den kinesiska litteraturen. (SV19:320) åkommor. (SV18:11) C. Spens – Carl Gustaf Spens (1792–1844), greve, bäfverjällen – bävergäll, sekret med stark doft som politiker. (SV26:301) avsöndras från bäverns analkörtlar. Förr ett C.A. Hagberg, i tidskriften Skandia IV. I – uppsatsen eftersökt naturläkemedel mot bl. a. nervösa är ”Bidrag till den grekiska dramatikens åkommor. (SV4:15) historia”, 1834 (Holmberg) (SV7:183f) bäljor – blåsbälg, användes för att göra elden kraftigare C.E. Fahlcrantz – Christian Erik Fahlcrantz (1790– i t.ex. en smedja eller en masugn. (SVIII:119) 1866), professor, biskop. Utgav 1845–46 den bära tillsammans – samla ihop. (SV19:330) starkt kritiska skriften C.J.L. Almqvist såsom böcker om honom – V.F. Palmblad, Törnrosens bok. författare i allmänhet och såsom theolog Nemligen den äkta och veritabla, utgifven icke af isynnerhet skärskådad. (SV26:39) Richard Furumo utan af Hofmarskalken Hugo C.E. Karlstén – Carl Eric Karlstén (1786–1860), prost. Löwenstjerna sjelf, 1840; den anonyma (SV26:51) Slängkyss åt Törnrosens boks, och nutidens C.F. af Wingård – Carl Fredrik af Wingård (1781– förnämsta svenska författarinnors snille, 1841; I. 1851), ärkebiskop 1839. (SV26:39) Hwasser, Om äktenskapet, 1841; 2. uppl. 1842. C.F. Ehrensvärd – Carl Fredric E. (1767–1815), (SV26:35) friherre, officer, dömdes till landsflykt för sin böd – bad. (SVIII:214) medverkan i mordet. (SV6:150) Böhmes Ungrund – Ungrund är ett begrepp hos den c’est à dire – (fr.) det vill säga. (SV4:10, SV18:299) tyske filosofen och mystikern Jacob Böhme C’est ça – ”det är så”. (SV23:226) (1575–1624) Det innebär begynnelsen av allt c’est la raison, qui vaut tout – (fr.) det är förnuftet varande i en enhet, som ännu inte spaltats upp i som betyder allt. (SV6:242) de universella motsatser, som gott och ont eller C’est le premier pas qui coûte – (fr.) Det är det första ljus och mörker, genom vilka världen kommit steget som kostar på. (SV9:272) till. 212 primitivus status hiscens, vitam et lucem ça ne fait rien – ah ça! – (fr.) det gör ingenting – nåväl! ceolestem expetens – (lat.) det ursprungliga (SV6:81) gapande (öppna) tillståndet, som eftersträvar livet cabbalistica – av kabbala, judisk vishetslära. (SV4:175, och det himmelska ljuset. (SV26:211) SV18:164) bön vid Bottnaryds källa – Vid 1810–talets mitt spreds Cabinets – (fr.) små rum. (SV4:233, SV18:236) över hela Sverige rykten om vattnets cabriole – kapriol, skolsprång (ridskoleterm) (SV8:209) undergörande kraft i denna gamla offerkälla i Mo cadeau – (fr.) gåva. (SV9:285) härad. (SV25:46) cadence – kadens, slutfall: slutet av varje musikalisk bönhas – fuskare i yrket. (SV9:27) fras. (SV23:311) Bösta – vända och vrida på kroppen för att komma i Cagliari – stad på Sardinien, huvudort i provinsen C. bättre sovläge. (SV21:68) (SV7:201, SV7:231) Calabria – administrativ region i sydligaste Italien. (SV7:227) C ”calamitet” – allmän olycka. (SV23:68) Calderon – Pedro Calderon de la Barca (1600–1681), C* O* S* – ej identifierad. (SVIII:65) spansk dramatiker. (SV7:190) C* S* – ej identifierad. (SVIII:34) Calderons Mariamne […] Aristobulus – personer ur C. G. Tessin – (1695–1770), rikskansliråd 1742, en av 1600–talsdramatikern Calderons skådespel El ledarna för hattarna, författare och mayor monstruo los zelos, tysk översättning kulturpersonlighet. (SV30:34) 1818. Holmberg påpekar att det inte är C. Ritter – Carl R. (1779–1859), tysk geograf, en av Aristobulus, Mariamnes bror, som är offer för den geografiska vetenskapens förgrundsmän. R. svartsjuka utan Mariamnes make (SS VI:381) intresserade sig liksom Almqvist för de (SV6:6) geografiska formernas påverkan på den historiska utvecklingen och delade med Almqvist också en Caledonia–kanalen – togs i bruk år 1822. (Holmberg) (SV5:176) teleologisk syn på människan och geografin. I Calendula officinalis – (lat.) den vanliga ringblomman. strödda avsnitt har Almqvist använt fr.a. R:s Die (SV5:209) Erdkunde im Verhältnis zur Natur und zur calicot – kalikå, grov enfärgad bomullslärft. (SV29:26) Geschichte des Menschen (1–2, 1817–1818) (SV19:17)

18 Calla palustris – kalla, tillhörande familjen Araceae. Carl VI:s sköna dotter – Maria Teresia (1717–1780), (SV7:82) tysk kejsarinna från 1740. (SV30:511) Calloander och Leonilda – 1600–talsroman av Carl XI:s tilltag – reduktionen, indragningen, av gods Giovanni Ambrogio de Marini, tryckt i Sverige och egendomar till kronan på 1680–talet. flera gånger under 1700–talet: Den tappre och (SV30:17) oöfwerwinnerlige prins Calloander, samt den Carl XII:s kämpar blefvo Sibiriens välgörare – syftar under–sköna och hjeltemodiga prinsessan på de tillfångatagna efter ryska fälttågets Leonilda. (SV6:172) nederlag vid Poltava 1709. (SV19:70) calquer – kalkeringar. (SV19:312) Carlbergs allé – Karlbergsvägen. (SV6:265) Camoëns – Luis Vaz de Camões (1524–1580), Carlmarkens – sockerbagaren S.D. Carlmark, som portugisisk diktare, berömd för sitt stora epos Os bodde på Regerings–gatan, hade sitt konditori på Lusiadas 1572 som 1839 förelåg i svensk Djurgården, senare känt som Bellmansro. översättning som Lusiaderna .. (SV19:362, Öppnades 1828 (SV23:292, SV27:33) SV27:255) Carlskrona – Ankarsmedjan i Karlskrona användes för Campanella – Tommaso Campanella (1568–1639), s.k. fästningsstraff. I ett brev till hustrun 16/7 italiensk filosof. (SV26:384) 1836 skriver A. om fästningsstraffen i Karls- Canailler – kanaljer, slynglar. (SVIII:20) krona: det är egentligen inget strängt arbete, ”det Canapee – kanapé, a) en ur länstolen utvecklad soffa räcker blott 12 timmar om dagen, slutande kl. 6 med öppna armstöd, b) stoppad vilsoffa med om qvällen – hvilken arbetskarl får sluta då?” uppsvängd huvudända. – Märk att Almqvist (C.J.L. Almqvist, Brev , 1968, s. 108.) (SV25:43) stavar kanapeen , s. 199. (SV4:198) Carmona – stad i Andalusien i södra Spanien. canaster – knaster, tobak. (SV9:279) (SV7:25) Cancelli – (da.) ung. ”inrikes– och Carolina – bål gjord av vin och socker jämte justitiedepartementet” eller ”statsmakten”. pomeranser eller citron. (SV5:53, SV21:54) (SV29:109) carotte – finmalet snus. (SV30:110) cancelliet – kansliet. (SV9:75) carré – fyrkant. (SV6:289) candeur – oskuldsfullhet. (SV8:272) Carrier – Jean Baptiste Carrier (1756–1794), fransk Candia – it. namnet på Kreta; hamnstad på Kreta. revolutionspolitiker. (SV26:378) (SV7:225) Carsus och Moderus – svensk folkbok, troligen candide – oskuldsfull, öppenhjärtig. (SV8:272) översatt från tyskan. Ofta omtryckt, tidigast Candidius – Georgius C. (1597–1647), holländsk kända tryck 1699. (SV7:395) missionär. (SV19:370) Cartouches, mesdames Bourignons och Krüdeners Canidia – trollkvinna och giftblanderska. Förekommer kranier – Cartouche: beryktad fransk stråtrövare. i Horatius’ Satirer och epoder . (SV30:541) Antoinette B. (1616–80), fransk mystiker. Canis familiaris – tamhund. (SV8:305) Barbara Juliane K. (1764–1824), tysk–baltisk Canon – kanon, musikstycke, där flera, efter varandra sektbildare. (SV25:292) infallande stämmor imiterar varandra. Casali – plats i Palermo. (SV7:294) (SV26:269) cascade – vattenfall. (SV31:64) Canoniska lagen – jus canonicum (lat.), ett av katolska ”cassera” – upphäva. (SV23:279) kyrkan skapat rättssystem, sammanställt o. 1145. Castalia – Kastalia, källa på Parnassos sydsida, helgad (SV26:86) åt Apollon och sånggudinnorna. (SVIII:118) cappa – capa (spa.), kappa, slängkappa. (SV7:46) Castaniestock – stock från en kastanj. (SVIII:23) caprice – nyck, infall. (SVIII:126) Castor [. . .] Pollux – (grek.) Dioskurerna l. caput mortuum – (lat.) dött huvud. (SV16:134 f. ) Tvillingarna, mytologiska gestalter och carambolage – term i biljardspel. (SV30:39) stjärnbild. (SV4:174, SV18:163) ”carbonari” – (ital.) kolbrännare, ett revolutionärt casus – fall(et) (SV23:119) sällskap i Italien, senare i Frankrike, i början av Catania – stad på Sicilien, den mest betydande efter 1800–talet. Palermo. (SV7:262) Cardano – Gerolamo Cardano (1501–1576), italiensk Catarinadagen 1810 – den 2/8 eller 25/11 (Catarina matematiker. (SV26:384) hade två namnsdagar) [Namnsdagar 1810] cardines mundi – de fyra väderstrecken. (SV23:113) (SVIII:39) careat successibus opto, Quisquis ab eventu facta Catharina Abietina – av abies (lat.) gran, tall. Namnet notanda putat – (lat.) ”Jag önskar, att den blir är en latinisering av Granris–Kajsa. (SV4:172, utan framgångar, som anser att handlingar skall SV18:161) bedömas utifrån sina konsekvenser.” Ur Ovidius Catharina Jagellonica – Catharina Jagellonica var gift Heroide , II, r. 85 f. (SVIII:129) med den svenske kungen Johan III. (SV30:418)

19 Catharina tvingade ett torg, att gifva rum åt ett berg Chalepòn to mä filäsaj, Chalepòn de kaj filäsaj! – – troligen åsyftasden av Étienne–Maurice (grek.) Inledningsraderna till en de anakreontiska Falconet modellerade och av Katarina den stora sångerna, dock icke nödvändigtvis med skalden (Katarina II, 1729–1796, kejsarinna i Ryssland Anakreon (500–talet f.Kr.) som upphovsman. från 1762) beställda statyn av Peter den store (Holmberg) (SV5:326) (”Bronsryttaren”) på Dekabristplatsen i Sankt Chamouni – Chamonix. (SV5:366) Petersburg, som föreställer kejsaren ridande Champ de bataille – (fr.) slagfält. (SV29:127) uppför en klippa. Statyn uppfördes 1782. Championnet – Jean Étienne C. (1762–1800), fransk (SVIII:232) general under Napoleon, som erövrade Neapel cauchemar – fr.mardröm; pinsam tanke. (SV8:348) och 1799 utropade den s.k. Partenopeiska cause célèbre – uppseendeväckande rättsfall eller republiken. (SV29:221) händelse. (SV23:64) chapeau–bas–hatten – liten, mjuk och hopfällbar hatt. caussa – causa (lat.), orsak. (SV18:xxvi) (SV5:12) caussa prima immanens – (lat.) den första inneboende Char –tvåhjulig vagn, triumfvagn. (SVIII:118, SV5:30) orsaken. (SV26:215) chargé d’affaires – representant, ställföreträdare för ett ”cavalcade ” – högtidligt tåg till häst. (SV31:32) lands minister vid utländskt hov. (SV30:516) cavalliero – av it. cavaliere, ryttare, riddare, adelsman. Chariternas – Chariterna var tre grekiska gudinnor; (SV7:238) givare av kroppslig skönhet och diktkonstens cedera bonis – göra konkurs. (SV8:295) beskyddare. (SV5:257) cederat bonis – gjort konkurs. (SV27:389) charivari – kattmusik, oväsen varmed man tillkännager Cela passe la raillerie – (fr.) Det här går över gränsen missnöje med något eller någonting. På 1830– för skämtet. (SV6:159) och 40–talen namn på politisk skämttidning i Celadon – ett i d’Urfès roman Astrée förekommande Paris (SV7:355, SV29:181) Durez menar väl herdenamn, som sedan dess fått betydelse av öm ”Såna dumheter!” (SV8:226) älskare. Även pseudonym för författaren till charlatan – bedragare, av it. ciarlatano, pratmakare. Sinclairvisan, Anders Odel. (SV31:198) (SV8:129, SV26:257) céleste – himmelsk. (SV8:267) charlataneri – av charlatan, humbugsmakare, Celestine – av fr. céleste = himmelsk. (SV25:76) bedragare. (SV7:356) cendrée – (fr.) askblond. (SV27:343) Charles Fourier – Charles F. (1772–1837), utopisk censuren – granskningen, bedömningen. kritiken socialreformator, mest känd för sin falangstär– (SV5:60, SV25:120) idé. Jfr komm. till s. 224. (SV25:223) census – förmögenhetsställning såsom rösträttsvillkor. Chartist – medlem av The Chartist Movement, (SV26:332) demokratisk folkrörelse i England 1838–1848. cent défauts visibles – (fr.) hundra uppenbara fel. (SV26:401) (SV9:238) Châteaufaucon – (fr.) översättning av Falkenburg. Centauren med Dejanira – kentauren Nessos med den (SV4:138, SV18:133) bortrövade Deianeira, Herkules’ hustru. chaussée – landsväg, upphöjd och stenlagd väg med (SV7:125) diken på sidorna. (SV23:104) Centimer – hundradelar av franska franc. (SV23:80) cherub – kerub, ängel. (SV18:102) Cephalus och Procris – Den fornattiske (Hymettos är cherub vid områdets port – Jfr ängeln som bevakar en bergskedja i Attika) hjälten Kefalos, förmäld Edens lustgård, 1 Mos. 3:24. (SV25:427) med Prokris, hade älskats av morgonrodnadens cherubim – vingat blandväsen i Gamla testamentet, gudom, Eos; Prokris kallas därför av Almqvist som i sen tid kommit att räknas till änglarna. hans ”första morgonrodnad”. (Holmberg) (SV8:96) (SV5:303) cherubimiskt – av hebr. kerub, plur. kerubim, vingade cercle – (fr.) cirkel, sällskap, sällskapscirkel, klubb, blandväsen i Gamla Testamentet, som så umgängeskrets. (SV9:235, SV18:297, SV25:361) småningom liksom serafer inordnades bland cerebral – hjärn–.(SV25:293) änglarna. (SV7:213) C–g – ej identifierad. (SV16:77) Chevaleriet – riddarväsendet. (SV26:118) chagrin – (fr.) sorg, bekymmer, förtret. (SV9:230) chevalier Argentpeu – riddaren utan silver (pengar) chagrin – åsneskinn. (SV18:257) (SV30:138) Chaira, chairt – äldre stavning av skär. (SV21:25) chevalier Bayard – Pierre de Terrail, seigneur de chaisen – chaise (fr.) betyder egentligen stol, men är Bayard (1475–1524), även kallad riddaren utan här = schäs, a) 1– sitsig kärra, b) 4–hjuligt fruktan och tadel, berömd för sin tapperhet mindre åkdon med 2 likadana framåtvända säten. ochsitt ädelmod. (SV31:227) (SV4:217)

20 Chevalier de la triste figure – (fr.) riddaren av den Chose sombre et perdue, que cette dame! – chose sorgliga skepnaden; Don Quijote. (SV5:57) leste et charmante pourtant! – (fr.) ordagrant: Chevalier, Björnståhl – Jean–Baptiste Le Chevalier Ett så mörkt [eller ”sorgset”] och förlorat [eller (1752–1836), fransk arkeolog som på 1780–talet ”fallet”] ting, den damen! Och dock ett så fritt väckte frågan om det historiska Trojas läge. [eller ”vigt”, ”rörligt”, ”lättfärdigt”] och Jonas Jakob Björnståhl (1731–79), författare till förtjusande ting! (SV6:63) Resa till Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland, chriaskrifningar – eg. en av den gamla Holland, England, Turkiet och Grekland (1780– retorikundervisningens övningar, som innebär 84) (SV25:501) återberättande av en kort, minnesvärd historia. chevallereskt – ridderligt. (SV25:270) Den skall bl.a. innnehålla huvudpunkter som Chevalleriet – (fr.) ridderskapet, ridderligheten. lovprisning, parafras, skäl, exempel etc. Senare (SVIII:187, SV4:132) har begreppet använts mer allmänt om chevelure – hår, hårväxt. (SV8:75, SV8:213) övningsskrivning på givet tema på latin. Chez les Musiciens? chez messieurs la Musique? (SV16:23) malicieuse figure! mais ce n’est pas beau, ça – Christi andra ankomst – den yttersta dagen, då Kristus (fr.) Hos Musikerna? hos herrar Musiken? återuppstår igen för att slutgiltigt döma levande skälmska flicka [eg. ”gestalt”]! Det där var inte och döda (Matt. 25:31–32) (SV19:174) vackert. (SV6:84) Christian – omväxlar med Christiern, s. 64. (SV27:65) Chiavenna – stad i norra Italien, ovanför Comosjön. Christian Wolff – (1679–1754), tysk filosof och (SV5:312) matematiker, företrädare för rationalismen. chignon – nackhår, hårpung (ofta av löshår) (SV30:292) (SV29:146) Christierniner, Landerbeckar – Per Niklas chikaner – lagvrängning. (SV19:355) Christernin (1725–1799) blev professor i juridik i chikanerad – av fr. chikaner, chikanera, förolämpa, Uppsala 1770 och 1771 i logik och metafysik och skämma ut. (SV27:281) utnämndes till kyrkoherde 1787. Han var en chiliastisk tanke – av grek. chilias, tusental; syftar på stridbar och förlöjligad motståndare till Kants det tusenåriga fredsriket mellan Kristi första och filosofi och hamnade i trätor med studenter och andra uppståndelse. Från profetian i Upp. 20 kolleger. En disputationsskandal i en tjänstestrid kommer tanken om denna period, vilken ska 1777 ledde till att Gustaf III anmärkte att inte inträffa mellan fängslandet av Satan och den bara lärdom, utan också seder och sinnelag måste slutgiltiga domen. Föreställningarna om ett beaktas vid tillsättande av lärartjänster. N ils framtida fredsrike har under historien ofta varit Landerbeck (1735–1810), från 1795 professor i färgade av politiska eller nationella strävanden; matematik vid Uppsala universitet och med svagt under 1800–talet var kiliastiska tankar vanliga akademiskt rykte. (SV16:79) inom utopiska och pietistiska rörelser. Christinadagen 1812 – den 24/7. [Namnsdagar 1810 (SV19:169) och 1815] (SVIII:65) chimère – vidunder; hjärnspöke, inbillningsfoster. chronik – tideräkning, tidsföljd. (SV19:41) (SV7:182) chronique scandaleuse – skandalkrönika. (SV31:204) Chimèrer – av fr. chimère, sagodjur sammansatt av cicoria – kaffesurrogat; roten av cichorium intybus. lejon, get och orm; inbillningsfoster. (SV9:165, (SV25:424) SV27:151) Cid Campeador – Rodrigo Diaz de Vivar (1043– chinesare – kines. (SV7:365) 1099), spansk krigare och nationalhjälte, kallad chiromanti – konsten att spå i händer. (SV30:119) el Cid (herren) och el Campeador (den som Chirons – Chiron, enligt grekisk mytologi en kentaur, segrar på slagfältet) Tidigt centralgestalt i d.v.s. en figur som var till hälften man, till spanska epos och romanser har han förevigats hälften häst. (SVIII:116) också i Corneilles fransk–klassiska tragedi Le Chirurgen – ordet kirurg användes för en opererande Cid (1636) (SV7:23) läkare. (SV6:49) Cimbritshamn – Simrishamn. (SV23:76) Choleran – en koleraepidemi hade härjat i Sverige år circonspection – (fr.) försiktighet. (SV9:234) 1834. (SV21:22) Cirklad, cirkladt – ceremoniös. (SV25:467, SV29:100) Choræa – (grek.) eg. = dans. Medicinsk term använd i Cirque tourniaire – ett av Vesterbros samband med den s.k. predikosjukan. Jfr komm. förlustelseställen. (SV23:330) till ”Sköldberg”, s. 200 och till ”St. Veits dans”, ciselerade – utmejslade. (SV30:382) s. 492. (SV25:227) Citationer – hänvisningar. (SVIII:128) chorkappan – korkåpan; tillhör biskopars skrud. cittra – ett lutliknande stränginstrument; här = gitarr. (SV5:136) (SV25:400)

21 cives academici – (lat.) ”akademiska medborgare”, complaisance – (fr.) artighet, tillmötesgående. universitetens studenter och deras lärare. (SV9:230, SV23:94) (SV16:30) complaisant – artig. (SV31:81) ”civitates Suionum” – (lat.) Svearnas stat. (SV19:108) comprenez–vous? – ”förstår ni?” (SV23:147) clair–obscur – (fr.) ljusdunkel. (SV5:62) Comptoir – (fr.) kontor(SV27:153) clair–opaque – ljusa ogenomskinlighet. (SV6:12) Comtesse – (fr.) grevinna. (SV4:212, SV18:212) clairvoyance – (fr.) fjärrskådning, synskhet. (SV4:229, Comusbild – Comus, i grek. mytologi satyr i Bacchus SV18:232) följe. (SV18:21) clairvoyante – person som har förmåga att förmedla Concilierna – kyrkomötena. (SV26:180) utomsinnliga intryck. (SV29:193) ”condescendence” – nedlåtenhet. (SV25:146) Clarke – E.D. Clarke, Travels in various countries , conditio sine qua non – (lat.) eg. villkor utan vilket London 1816–1824. (SV7:108) icke; oeftergivligt villkor. Jfr s. 224. (SV26:220) Claude Lorrain – (c:a 1600–1682), italiensk conditio vitæ – (lat.) livsvillkor. (SV26:402) landskapsmålare. (SV9:101) conduit – uppförande. (SV23:57) Claudianus – Claudius Claudianus (o. 370–404), confidente – förtrogna. (SV30:70) latinsk skald. (SV26:225) Congeries – (lat.) anhopning, massa. (SVIII:155) clavcymbal – cembalo. (SV26:271) Congregationer – kongregationer, församlingar, clavecin – äldre form av flygel. (SV26:271) samfund. (SVIII:175) Clerkeriet – prästerskapet. (SV26:339) conjugiell – äktenskaplig. (SV26:217) Clorinda […] Rinaldo – i artonde sången av Tassos conjugier – plur. av conjugium (lat.) äktenskap. Det befriade Jerusalem skildras hur Rinaldo (SV26:215) kommer in i en förtrollad skog, där en kvinna – connoisseuse – (fr.) kännare. (SV9:165) Armida, inte Clorinda – höjer sig ur Cons. Eccl:m – (lat.) consistorium ecclesiasticum, dvs. myrtenträdets stam, men förvandlas till ett stiftets konsistorium. (SV16:122) vidunder vilket riddaren dödar. Clorinda Consecratio ecclesiastica – (lat.) kyrklig vigsel. däremot, förblöder i tolfte sången av ett hugg (SV26:85) från Tancred. (SV5:19, SV18:98) consideration – hänsyn. (SV23:234) Clorinda, Sophronia – ädla kvinnor i Tassos Det Consistorium Academicum (majus och minus) – se befriade Jerusalem . (SV26:150) komm. t. s. 110. (SV16:146) cocu – (fr.) hanrej, bedragen äkta man. (SV9:213) consolateur – (fr.) egentligen tröstare, (här) liten kudde Code Napoléon – Den mest omfattade delen i Code som anbringasupptill på ryggen av en soffa eller civil, den inflytelserika franska lagsamlingen om gungstol. (SV27:159) allmänna medborgerliga förhållanden. Constance – Amalias ordlek bygger på att fr. (SV23:119) ”constance” betyder ståndaktighet. (SV23:28) codex – lagsamling. (SV23:119) constant – konstant, oföränderlig. (SVIII:137) coelesta – himmelska. (SV25:340) consummatio sæculi – (lat.) som anges i texten: cohærera – hänga ihop, bestå. (SV26:166) tidernas fullbordan. Eskatologisk föreställning coincidens – sammanfall, överensstämmelse. om det nya rike som ska ta sin början efter (SV26:220) domens dag. (SV19:169) Collegium Lamentabile – klagandets ämbetsverk. contenance – hållning. (SV31:125) (SV30:381) ”contenance” – självbehärskning. (SV23:196) Collot d’Herbois – Jean Marie Collot d’Herbois contenteras – göras tillfreds. (SVIII:180) (1750–1796), fransk revolutionspolitiker. Conter – berättelser, sagor. (SVIII:128) (SV26:378) contradictio in adjecto – (lat.) motsägelse, vållad av en Colonus – (lat.) nybyggare, kolonist. (SV7:70) tillagd bestämning, t.ex. fyrkantig cirkel. comme il faut – (fr.) passande, korrekt. (SV27:321) (SV26:263) Comment – (fr.) Hurså. (SV9:244) contradictioner – motsägelser. (SV6:149) Comment? polisson! – (fr.) Hur sa? skälm! (SV6:213) contraheradt – sammandraget. (SV7:71) commentarius – (lat.) kommentar. (SV19:319) contrarium – (lat.) antites, kontrast, motsats. commercium – (lat.) handel; umgänge, gemenskap, (SV18:220) handelsutbyte. (SV19:303, SV26:169) contrefait – porträtt, avbildning. (SV30:48) Communionskalken – nattvardskalken. (SV4:165) contre–sens – (fr.) motsägelse. (SV7:183) Communisterne – på A:s tid ännu en tämligen bred Cook – James C. (1728–1779) stötte på tjuktjerna, eller beteckning för politiska rörelser som propagerade ”Tschuktscherne” som Almqvist skriver detta för gemensamt ägande och jämlik fördelning av sibiriska folks namn, på sin tredje och sista resa välstånd. (SV25:223) 1776–1780. (SV19:72)

22 coquetterie – behagsjuka, koketteri. (SV31:285) Creutz’ens Atis och Camilla – pastoralen Atis och Cora och Alonzo – opera av Adlerbeth med musik av Camilla av Gustaf Philip Creutz. (SV5:253) Naumann, med vilken operahuset invigdes 1782. criante – skriande. (SV8:188) Operan utspelar sig i Peru och hjältinnan är en Cromwell – Oliver Cromwell (1599–1658), prästinna som bryter sitt kyskhetslöfte. (SV6:82) lordprotektor (riksföreståndare) av England. Corduan – karduanläder, av corduan, cordovan, svart Hans son Richard C. (1626–1712) var eller färgat häst–, får– eller getskinn. Det anses lordprotektor 1658– 1659. (SV26:375) först ha framställts av morerna i Cordoba, croquetter – av fr. croquette, kroketter, flottyrkokta Spanien. (SV4:253) bullar med stuvning. (SV9:26) Corporation – korporation, församling, croquis – flyktigt utkast till teckning eller målning. sammanslutning. (SVIII:165) (SV23:96) Corporela – kroppsliga. (SVIII:133) culte – religion, gudstjänst. (SV23:227) Corsar–Arab – av korsar, sjörövare. Jfr Arab–korsar s. cum laude – (lat.) cum laude approbatur, med beröm 204. (SV7:201) godkänt = AB. (SV16:46) Corydon – fiktiv person, som plötsligt dyker upp och Cupidon – den romerska kärleksguden. Här åsyftas med sin långa not riktar vissa anmärkningar mot Fridolf Hisinger (1803–1883) (SVIII:116) författaren och hans framställning. Corydon kan curieux – (fr.) nyfiken. (SV4:37) här sägas fungera som en fiktiv utgivare. Curtius [...] Darius – Alexander den stores erövringtåg (SV4:170) mot perserna och deras konung Darius beskrivs i Costum – bruk, kutym, form. (SVIII:187) historieskrivaren Quintus Curtius’ Historiæ couche – (fr.) bädd; lager, skikt, varv, omgång. Alexandri Magni Macedonis från första (SV26:398) århundradet e.Kr. (SV25:358) couleur – (fr.) färg. (SV9:246) Cusch – (hebr.) det afrikanska landet bortom Egypten. coulisse – kuliss. Mauritz använder uttrycket bildligt, (SV18:257) han vill få veta mer om saken. (SV6:26) Cush – (hebr.) Kush, omnämnt i 1 Mosebok 2:13. coupé – fyrhjulig täckt vagn. (SV23:91) Biblisk benämning på länderna söder om cour – uppvaktning, hyllning. (SV8:63) Egypten, vanligen Etiopien. (SV4:253) Cour d’Amour – kärlekshov, dvs. den höviska Cuvier – Georges C. (1769–1832), berömd fransk kärlekskult som praktiserades vid hoven i naturforskare inom den jämförande anatomin, Provence i Sydfrankrike under medeltiden. banbrytare inom paleontologin. (SV19:64) (SV30:513) Cykloperne – i antik myt smeder i tjänst hos Cour plenière – fullsutten rätt. (SV8:262) Vulcanus/Hefaistos. Syftar här närmast på courtisane – (fr.) kurtisan. (SV7:364) smederna på Fagervik. (SVIII:116, SVIII:191) courtiserar – uppvaktar, kurtiserar. (SV4:296) Cypariser – cypresser. (SV26:145) courtoisie – (fr.) artighet, höviskhet, ridderlighet. Cythere – tillnamn på kärleksgudinnan Venus/Afrodite, (SV6:18, SV7:160, SV23:92, SV25:14), (här) efter ön Kythera som var en av huvudplatserna möjligen kurtis, hövisk kurtis. (SV23:58, för dyrkan av henne. (SVIII:114) SV27:266, SV30:366). courtoisien – courtoisie (fr.) ridderlighet, artighet. (SV18:xi) D Covadongas grottor – Covadonga, stad i provinsen D* A* – skaldinnan Dorotea Altén (1799–1878) Oviedo i norra Spanien. (SV7:25) (Mjöberg) Debuterade i tryckt form 1828 med Cowper – Almqvist åsyftar här James Fennimore Dramatiska och lyriska försök men pjäser av Cooper (inte William Cowper) (SV5:29) henne hade sedan 1813 uppförts. Skrev i en cramoisy – cramoisi, karmosinfärg. (SV8:235), här äldre, klassicistisk tradition men med vissa syftande på dräkten. (SV7:242) intryck från romantiken. Gift Dunckel 1821. crayonen – blyertsstiftet. (SV8:230) (SVIII:85) Crébillon Jeune – Crébillon den yngre, d.v.s. Claude d.ä. – det är. (SV19:26, SV23:112, SV25:146) de C. (1707–1777), fransk författare. C. skrev D’une Actrice perdue – (fr.) Till en vilsegången [eller bl.a. den frivola berättelsen Le Sopha (Soffan) ”fallen”] skådespelerska. (SV6:159) 1740. (SV9:247) Dæmoniaci [...] besatte – besatta av onda andar eller creera – förvandla, skapa. (SV31:214) djävulen. Jfr t.ex. Matt. 8:28. (SV25:491) Cremor tartari – vit renad vinsten, använd som Dafne [...] Foibos Apollon – I Ovidius Metamorfoser lösande, urindrivande och feberstillande medel. förvandlades nymfen Dafne till ett lagerträd när (SV6:131) hon flydde undan solguden Apollon. (SV25:160)

23 dagescheras – (it.) daghesciare, dubblera, fördubbla; Danviken – Danviks hospital, grundat 1551, var fram här ungefär = förstärka, göra hård. (SV7:70) till 1861 också sinnessjukhus. (SV4:261, dagg – repstump. (SV25:275) SV18:264) Dahlgren – C.F. D. (1791–1844), poet och präst i Daphne – Dafne, ung kvinna som Apollon enligt Stockholm. (SV9:315) grekisk mytologi förälskade sig i. För att Dahlqvist – Carl Georg D. (1807–1873), skådespelare undkomma honom blev hon förvandlad till ett vid Kungl. Teatern från 1834. (SV9:22) lagerträd. (SVIII:191) Dahlstjerna – Gunno Dahlstierna (1669–1709), Darstellung – (ty.) framställning, skildring. (SV9:298) författare till bl.a. panegyriken över Karl XI, Das junge Deutschland – radikal strömning i tysk Kunga–Skald (1698) (SV30:512) litteratur 1830–1848. (SV26:223) Daidalos – i grek. mytologi skaparen av labyrinten på das Mahlerische – (ty.) det måleriska. (SV9:293) Kreta, som ocksåkonstruerade konstgjorda ”dass es alle historische Probabilität leugnen heisse” vingar, vilket blev ödesdigert för hans son Ikaros – (ty.) ungefär: att det skulle förneka all historisk som flög för nära solen och störtade i havet. sannolikhet. (SV19:42) (SV27:56) David Hume – (1711–1776), skotsk filosof. daktylo–idæiskt – de ideiska daktylerna – (SV26:380) ”fingermännen” – var smideskunniga och David Murdochs underrättelser om musikaliska dvärgar, med namn från berget Ida boskapssjukdomar i Argyle – Troligen en av på Kreta (Werin) (SV25:500) Almqvist påhittad skrift. (SV5:180) Dalin – Olof von (1708–1763), författare till bl.a. den David är alldeles oduglig – Aurora broderar ett motiv politiska allegorin Sagan om hästen (1740) med kung David. (SV5:7) (SV30:61) Davidsons – Wilhelm Davidson, konditor. (SV27:17) dalrarne – äldre svenskt mynt. 18 daler kopparmynt De ”japanska” språkljuden – som förekommer här motsvarade en riksdaler. (SV30:195) och i fortsättningen är ej autentiska, utan dam – damm. (SVIII:69) uppfunna av Almqvist själv. Se härom Edström damascener–vapen – praktfulla arabiska sablar. 1995. (SV8:169) (SV19:109) de accommoderande – teologer som anpassar läran till damascerade snäpparen – mönstrat fjäderverktyg med en för åhörarna fattlig form eller ett för tiden vasst blad. (SV30:25) fattligt innehåll. (SV19:21) damaskor – benvärmare av tyg eller läder som drogs de bonne foi – (fr.) i god tro. (SV9:266) utanpå byxor och strumpor. (SV6:59) de bägge partier – åsyftar den litterära fejd mellan Nya damast – tyg, vanligen använt som möbeltyg, draperier och Gamla skolan, d.v.s. företrädare för en eller duktyg. (SV8:58, SV27:159) romantisk respektive klassicistisk litteratursyn, dame d’honneur – överhovmästarinna, här: hovdam. som utkämpades i Sverige på 1810–talet. (SV30:70) (SVIII:131) dame de qualité – dam av börd. (SV30:473) De Conjugio, Cælibatu et Cognatis materiis – (lat.) Damon, Damons – ett i herdedikten ofta Om äktenskap, celibat och besläktade ämnen. förekommande personnamn. (SVIII:169, (SV26:85) SV31:198) de der visorna – några bevarade visor om dessa Dan Mikilati – sagokung som grundade Danmark. händelser finns inte; däremot utgör händelserna Tillnamnet mikilláti betyder ”den storslagne” starkt dramatiserade avsnitt av Erikskrönikan. eller ”den övermodige”. (SV23:112) (SV5:103) danat sina år – fostrats, tjänat. (SV25:475) de deriverade lagarne – de [härav] härledda lagarna. dank – dåligt, smalt ljus. (SV8:337) (SV9:194) dansar – danser. (SV5:25) de facto – (lat.) i själva verket, i realiteten (SV26:191, danskarnes resa – till det skandinaviska studentmötet i SV30:500) Uppsala i juni 1843. (SV26:368) de fem senatorernes afsättning – de fem riksråd som danslustiga – danslystna. (SV25:314) efter Horns avgång 1739 skildes från rådsämbetet dans–redoute – danstillställning. (SV30:351) av de segrande hattarna. (SV30:35) Danvik – Danviks hospital i Stockholm för sjuka och de fordna Philosophernes Ens – syftar på den fattiga grundades redan 1551; här anspelas på nyplatonska beteckningen Det Ena vilken dess avdelning för sinnessjuka. Danviken ligger identifierades som det högsta verkliga, det goda vid inloppet till Hammarbyleden från Saltsjön. och det sköna, icke fattbart för intellektet. (SV6:224) (SVIII:153) de fyra stora monarkierna – I Daniels bok i Bibeln profeteras att fyra gudsfientliga monarkier skall

24 uppträda innan ett evigt gudsrike skall komma och Spanien. I svensk historieskrivning gjordes som det femte väldet. Fyrarikesmodellen var förr vanligen identifikationen västgötar– vanlig i äldre historieskrivning, men det har rått västgoter. (SV5:54) delade meningar om vilka de fyra monarkierna de styrande Bröderne – här åsyftas troligen de äldre skulle vara. Den uppställning som A. i första medlemmarna av Manhemsförbundet. Bland hand bör ha tänkt på är Babylon, Persien, dessa finner vi Almqvist men även t.ex. Carl Grekland och Rom. (SV16:14) Fredrik Dahlgren, Johan Börjesson, Lars Peter de haut en bas – från hög till låg. (SV31:80) Afzelius och Anders Berg. (SVIII:164) de historiske – de konservativa. (SV26:351) de så kallade fem och tjugu – tjugofem piskrapp. de jure – (lat.) formellt, enligt lagen. (SV16:146, (SV5:249) SV26:191) de tiotusen tecknade – de av Gud utvalda till frälsning; de jure [...] de facto – på grund av lag [...] på grund av jfr Uppenbarelsebokens sjunde kapitel. sakförhållandena. (SV23:67) (SV25:167) De la Croix – Källarmästare Ferdinand De la Croix var de tre konungarikena – A. avser någon traditionell den förste innehavaren av kaféet i uppställning av antika riken. De fyra Norrbrobazaren. Det förefaller troligt att monarkierna är i äldre historieskrivning Babylon, Almqvist även gör en skämtsam allusion till Persien, Grekland och Rom. (SV25:131) källarmästarens namne, den franska romantikens debauche – (fr.) liderlighet, utsvävning. (SV5:393) främste målare. (SV23:292) ”débouché” – öppning; utkomstmöjlighet. (SV19:124) de la Mennais – Hugues Félicité Robert de la Mennais Debesche – kammarjunkare Georg Johan De Besche (1782–1854), fransk teolog och socialpolitiker. (1754–1814), så småningom hovmarskalk och (SV26:401) ståthållare på Stockholms slott. Han var i De la Motte Fouqué – Friedrich Heinrich Karl, baron kungens sällskap vid mordet. (SV6:62) de la Motte–Fouqué (1777–1843), militär och décade – (fr.) tiotal. (SV18:301) författare som bl.a. införde de nordiska Decamerone – Boccaccios mest berömda verk, en hjältesagorna i den tyska konstlitteraturen. Han samling historier som berättas under tio dagar, var synnerligen berömd under en period, sedan troligen skriven omkring 1350. (SV9:284, snart glömd. Han är mest bekant för Undine SV30:512) (1811; sv. övers. 1819), och torde ha utövat stort décent, décemment – (fr.) anständig, anständigt. litterärt inflytande på Almqvist. (Se t. ex. Henry (SV9:247) Olsson, C.J.L. Almquist före Törnrosens bok, decidera – besluta. (SV23:135) Stockholm 1927.) (SV29:72) decisio – (lat.) avgörande. (SV26:86) De la Vallière – Louise Françoise (1644–1710), den decision – beslut, avgörande. (SV31:214) franske kungen Ludvig XIV:s älskarinna. deconfaiture – (fr.) deconfiture, fullständigt nederlag. (SV31:278) (SV27:320) ”De lofva mig med läpparne. . .” – från Matteus 15:8 Dedali labyrint – grek. myt. Daedalus byggde i eller Markus 7:6; jfr Jesaja 29:13. (SV21:93) Knossos en labyrint, som var omöjlig att forcera. De misera conditionis humanæ – (lat.) ”om (SV8:68) människans eländiga villkor”. (SV5:314) definitif – bestämmande. (SV19:25) de nio Systrarne – jfr komm. till s. 114. (SVIII:117) Deïaneira – (grek.) maka till Herakles, som ofrivilligt de Samothrakiska mysterierna om Ceres och blir orsak till dennes död. (SV18:xxv) Demeter – i den grekiska mytologin var D. och deja – mjölkerska. (SV5:43) hennes romerska motsvarighet C. åkerbrukets Dejaniras urna – Amanda lutar huvudet mot gudinna och förknippades med den fruktbärande teaterhuset (s. 40), och förmodligen bör Fritz jorden och det moderliga. D. kopplas samman uttryck förstås metaforiskt. Herakles gemål med underjorden genom myten om hennes dotter Dejanira samlade upp kentauren Nessos blod i ett Persefones bortrövande ner till Hades. Den kärl. Hon lurades att tro att blodet skulle vända egeiska ön Samothrake är känd för sina Herakles uppmärksamhet från andra kvinnor till mysteriekulter. (SV19:163) henne. När hon försökte vinna tillbaka Herakles de smakliga salanganerna – denna fågelart utgjorde med en blodindränkt mantel, frätte den dock bort (och utgör fortfarande) en eftertraktad hans hud och kött, varpå han brände sig själv på handelsvara genom de bon, de s.k. kinesiska berget Oite. Dejanira begick självmord. En svalbon, med vilka man bl.a. lagade soppa. symbolisk eller metaforisk tolkning stöds av (SV19:206 f.) teaterlivets och det gröna skärpets roll i romanen. de spanska Westgötarnes – här: västgoter, ”visigoter”, I Amorina diskuteras Herakles och Dejaniras vilka behärskade först Italien, sedan Sydfrankrike

25 historia i samband med frågan om ödet (SV den blodiga 22 junii – det datum under Stora daldansen 18:xxv) Jfr också SV 7:125. (SV6:44) 1743 då dalkarlarna besegrades på Gustav Adolfs déjeûné – frukost. (SV31:28) torg. (SV31:328) déjeûnéer – av fr. dejeuner, frukostar, luncher. den dolda konsten – spådomskonsten (SS III, s. 472) (SV9:86) (SV4:169) dejeuner dinatoire – (fr.) lunchmiddag. (SV6:224) den förbjudna bränvinstiden – 1772 utfärdades dekorna – (dial.) flickorna. (SV25:239) förbud mot tillverkning och försäljning av dekretalerna – påvens påbud om kyrkodisciplin. Dessa brännvin. (SV9:125) utgör en del av den kanoniska rätten. (SV29:198) den gamla Riddarvisan – Tristansagan är en medeltida Delagardiska huset – Magnus Gabriel De la Gardies roman breton om kärlek, kärleksdrycker, palats Makalös, som vid kungamordet var arsenal svartsjuka och död. (SV6:21) och därefter blev scen för Dramatiska teatern. den geijerska satsen, huru ofta i vårt fädernesland Byggnaden brann 1825 men vissa av dess ynglingen ger löften, som mannen icke håller – utsmyckningar kan studeras på Kungsträdgårdens allusion på inledningen till E.G. Geijer och A.A. tunnelbanestation. (SV6:89) Afzelius, Svenska folkvisor från forntiden, I, delassemant – (fr.) vila, förströelse. (SV4:149, 1814, där Geijer s. IX skriver: ”Barnet lofvar SV18:143) alltid mer än ynglingen eller mannen håller.” Delavallière […] Jeanne Poison […] Lavaubernière (SV18:xxii) […] Dubarry – de nämnda kungliga den gräsliga strid – den s. k. striden mellan Nya och älskarinnorna är egentligen bara tre. Françoise Gamla skolan, en litterär fejd som rasade i Louise de La Vallière var Ludvig XIV:s Sverige på 1810–talet mellan företrädare för å älskarinna. Jeanne Poisson, mer känd som ena sidan en romantisk litteratursyn och å andra madame de Pompadour, var Ludvig XV:s sidan Svenska Akademiens smakideal. officiella mätress från 1745. Jeanne du Barry, (SVIII:162) tidigare de Vaubernier, var Ludvig XV:s den grönprickiga zinga–ödlan – torde vara ett prov på älskarinna före madame de Pompadour. Almqvists zoologiska uppfinningsrikedom. (SV6:275) (SV8:184) Delet – fjärd öster om det fasta Åland, norr om Den hulda Venus – anspelar på ryttmästare Hisingers Sottunga (se nedan) (SVIII:233) fru Anna Sophia, född Wijnbladh (1773–1842) delibererande – rådplägande, överläggande. (SVIII:114) (SV26:303) den rosenfingrade Gudinnan – d.v.s. Aurora. delicatesse – (fr.) taktfullhet. (SV6:15) (SVIII:192) délicatesse d’honneur – (fr.) ömtålig ärbarhet. den schellingska subjekt–objektiviteten – i F.W.J. (SV9:232) Schellings (1775–1854) identitetsfilosofi, med delikat – taktfullt, finkänsligt. (SV23:64), ömtålig. utgångspunkt i System des tranzscendentalen (SV5:275) Idealismus (1800), förstås det absoluta som delikatess – blygsamhet, försynthet. (SV23:122) identiteten mellan subjekt (ande) och objekt Delphi tempel – antikens mest berömda (natur) Denna identitet är ursprunglig; i världen Apollonhelgedom, beläget på Parnassobergets visar sig det absoluta endast i ändlig sluttning. (SVIII:120) differentierad gestalt. Den ursprungliga deltagande – intresse, sympati. (SV29:73) identiteten kan för S. dock vara tillgänglig genom dem eget – karaktäristiskt för dem. (SVIII:186) intellektuell åskådning, i synnerhet via konsten. demandeuse – (fr.) den som frågar. (SV18:301) (SV19:104) Demante–eggen – diamanteggen. (SV18:278) den skola, som bekommit namn af den historiska – demanter – diamanter. (SV7:227) den historiska skolan förknippas dels med Demante–äggen – diamanteggen. (SV4:278) konservatism i motsättning till de spekulativa Demerara – c:a 300 km lång flod i Guyana, som historiefilosofierna, dels med en metod att mynnar vid Georgetown.Kring floden ligger det studera kulturella fenomen utifrån sina specifika forna grevskapet Demerara, som är ettav historiska och epokala betingelser (historism) Guyanas tre counties och även ett äldre namn på (SV19:149) kolonialområden iGuyana. (SV27:97) Den sköna, fagra Viken – Fagerviken är en havsvik den bekanta pjesen – troligen E. Scribes och G. som ligger intill Fagerviks bruk. (SVIII:122) Delavignes komedi Sömngångerskan ( La Den stolta kyrkan till venster – Riddarholmskyrkan, Somnambule, 1819); Emilie H. spelade vars spira förstördes vid en åskbrand den 28 juli huvudrollen i denna pjäs vid mitten av 1830– 1835 ( Sveriges kyrkor. Stockholm , 2: talet. (SV8:50) Riddarholmskyrkan [1937], s. 143.) (SV21:21)

26 den store hertigen – Birger Jarl. (SV5:102) [. . .] det torra berget. Fabler i Stridsbergs Den store Skald […] Rendsch Nameh, Buch des lärobok. (SV18:xx) Unmuths – se kommentar till ”Sich selbst…” s. derivationen – härledningen (av ord) (SV5:53) 331. (SV5:341) deriveradt – härlett, sekundärt. (SV19:300) den största Despot – Nero. (SVIII:84) deriveras – härleds från. Etymologin är oriktig. ”Den Svenska Sanningen” – skall troligen vara (SV6:242) Svenska friheten (1742) av Olof von Dalin. En derobé – lönndörr, lönntrappa. (SV8:232) politisk–didaktisk hjältedikt i fyra sånger. des obscénités – (fr.) obsceniteter, oanständigheter. (SV31:201) (SV9:232) ”Den Teuffel” – djävulen. (SV30:168) Descendent – (fr.) descendant, avkomling. (SV4:203, Den sörjande Turturdufvan – Hedvig Charlotta SV18:198) Nordenflychts diktsamling som utkom 1743. descendenter – avkomlingar. (SV26:364) (SV31:201) Desdemona och Evirallin – D. är hämtad från den tafla ur grekiska forntiden, som föreställde den Shakespeares Othello och E. från Ossians hymetteiske (SV5:303) sånger. (SV25:474) Den Weimarska geografien – syftar på skriftserien deshabillé – (fr.) morgondräkt. (SV27:262) Vollständiges Handbuch der neuesten deshonneur – (fr.) déshonneur, vanära. (SV4:81) Erdbeschreibung , vilken gavs ut i Weimar på desiderandum – (lat.) önskemål. (SV16:60) 1820–talet, här närmare bestämt den kinesiska dess ”laxa” och ”vagua” tillstånd – dess ”slappa” och och japanska delen sammanställd av Georg ”vaga” tillstånd. (SV23:69) Hassel. (SV19:97) dess anlete – hans anlete. (SV5:102) den åldriga skald – F.M. Franzén (1772–1847) var det 10 Kapitlet i det Evangelium, som Gud låtit kyrkoherde i Kumla 1817–1834. (SV7:137) uptekna genom Mattheus – Detta kapitel Den äkta rhabarbern – i Europa var den äkta, omtalar hur Jesus med råd och förmaningar sände asiatiska, rabarbern länge en sällsynt vara. Som ut sina lärjungar att förkunna att himmelriket är substitut odlades i kloster länge s.k. nära. (SVIII:202) ”munkrabarber” vars läkande rötter man åt. det beskrifvande konstslaget – betecknar här troligen (SV19:401) (poetisk) prosa. (SV19:329) den äldre Eddan – den poetiska eddan, isländsk det civila i Lagen […] criminal–statuterna – civilmål samling av dikter troligen tillkomna från 800– till respektive brottsmål. (SV5:179) 1200–talet. (SV25:505) det egen – speciellt för det [barnet]. (SVIII:142) den östra sidan af detta land – med ”detta land” avses Det Fockiska bruket Svartå – Svartå bruksegendom 5 Sicilien och den östra sidan kan antingen betyda mil sydväst om Örebro ägdes till 1827 av trakterna kring Etna eller vulkanen Stromboli på hovmarskalken, friherre Pehr Adolf Fock. ön med samma namn, en av de Eoliska öarna, (Holmberg) (SV5:256) belägna utanför Siciliens nordöstra kust. det förbigångna – det förflutna. (SV5:162) (SVIII:17) det Hela – jfr Almqvists skrift Om det Hela . (SV4:148, Dennewitz – by i Brandenburg, slagfält under SV18:143) Napoleonkrigen. (SV8:60) det latinska mandare – mandare = anförtro. Denons verk – Planschverk av Domenique Vivant (SV19:232) Denon: Voyage dans la Basse et la Haute Égypte det nyare Europas språk – den tyska idealistiska pendant les campagnes du général Bonaparte filosofin efter Kant. (SV19:381) (1802) (SV25:400) det nyttiga Du gör – av de vita myrtenblommorna dénouement – (fr.) upplösning. (SV9:317) framställdes ett skönhetsvatten, ”eau d’ange”, depeche – av fr. dépêche, brådskande ämbetsskrivelse. och bladen och bären har haft medicinsk (SV4:107) användning, liksom bären även brukats som depensera – slösa. (SV30:292) krydda. Av myrtenveden gjordes förr depescher – viktiga papper som förmedlas med kurir. promenadkäppar. (SVIII:95) (SV30:563) det prinsliga – det furstliga. (SV25:65) deplorabel – beklagansvärd. (SV23:68) det slippriga klot […] nyckens gudinna står – bilden Deprez – Louis Jean Desprez [!] (1743–1804), fransk– av lyckans, eller slumpens, gudinna, stående på svensk arkitekt, målare och teaterdekoratör, en av en snabbt rullande hjul eller klot, är en gammal den gustavianska epokens tongivande konstnärer. emblematisk framställning. (SV16:46) (SV6:57) det somatiska – det kroppsliga. (SV25:494) der faule Esel [. . .] die grüne Hügel [. . .] der dürre det stora i sak, men ej i åthävor – jfr den centrala Berg – (ty.) den lata åsnan [. . .] den gröna kullen tankegången i artikelserien ”Poesi i sak till

27 åtskillnad ifrån poesi i blott ord” i Dagligt die Räuber – (ty.) Rövarbandet , drama av Schiller Allehanda 1839. (SV8:289) (1781) (SV18:xxii) det torn, hvari Prinsessan–nunnan pliktar för sina ”die wilde Jagd” – (ty.) den vilda jakten. Torde anspela glömda löften – Enligt äldre uppgifter blev Juta på djävulens vilda jakt på själarna. Jfr Odens fängslad på Laholms slott. Här föreställs hon vilda jakt. (SV30:83) fängslad i Stockholm. (Holmberg) (SV5:130) Dieu merci – (fr.) gudskelov. (SV9:240) det var puder – det var bluff; det gick inte alls. dignitas – (lat.) värdighet. (SV16:38) (SV27:48) Dijkmans Beskrifning om Runstenar – Petter det var snällt – det var roligt. (SV23:237) Dijkman, Historiske anmärckningar, öfwer, och Det veritablas författare – V.F. Palmblad, jfr s. 35. af en dehl runstenar, i Swerige […] utgavs 1723. (SV26:213) (SVIII:181) det är verkligen visst – Återklang av formuleringen Dimanders – snus från firman Anna Dimander & son. ”Det är visserligen sant” i Luthers lilla katekes. Ännu på Almqvists tid fanns affären kvar på Orden avslutar bl. a. förklaringarna till de tre Regeringsgatan. (SV6:132) artiklarna i trosbekännelsen. (SV23:214) diminuendo – med avtagande (tonstyrka) (SV27:112) Detachemanger – truppstyrkor. (SVIII:59) dimission – entledigande, avsked. (SV30:557) detestabelt – av fr. détestable, avskyvärt. (SV9:228) dimitteras – Ett läroverk ”lämnade ifrån sig”, dethronisera – avsätta. (SV30:482) dimitterade, elever när de genomgått deux–battant – (fr.) dubbeldörr. (SV6:19) undervisningen med godkänt resultat. (SV16:37) devotion – andakt, hängivenhet, tillgivenhet (SV8:178, dîner – (fr.) middag. (SV18:300) SV19:221, SV31:127) dioceser – församlingsområden, biskopsstift. devouement – dévouement (fr.) hängivenhet. (SV19:280) (SV26:320) Diodorus Siculus – århundradet f.Kr, grekisk historiker devuerad – oinskränkt hängiven. (SV23:286, från Sicilien, bosatt i Rom. Skrev en SV26:315) världshistoria, Bibliotheca (Boksamling), som Diable à quatre! – (fr.) kraftuttryck; ung. fyrfaldigt fan. går fram till år 54 f.Kr. (SV7:69) (SV6:216) diorama – Bildteater, ofta med naturvyer, som återgavs Diable! à tous diables! Il n’y a rien de si triste, que på rundad duk med konstgjorda ljuseffekter och voir mal danser, quand il faut danser bien. He ibland med rörliga figurer, uppfunnen 1822 av donc – ma foi, il faudrait danser comme Daguerre. (SV23:33) Albronini! Na – na – na – duger ej comme ça – direktioner – riktningar. (SV5:36) (fr.) Fan! vid alla djävlar. Det finns inget så discens – (lat.) person under utbildning. (SV16:63) sorgligt som att se dåligt dansande, när man discenter – studerande. (SV16:74) måste dansa väl. Minsann, det borde ha dansats diskurera – diskutera. Satir över tyskans uttal. som A. Nå, nå, nå – det duger inte så här. (SV30:65) (SV6:81) diskurs – samtal. (SV25:423) Diaboler – av grek. diáboloi, djävlar. (SV4:179) Dispensation – dispens; fritagande från föreskrifter. Diana – enligt romersk myt jakt– och mångudinna. (SV29:195) (SVIII:117) disperat – variantform av desperat. (SV6:25) Diana–likt – mångudinnan Diana är jaktens och dissipation – distraktion. (SV25:476, SV29:34) kyskhetens gudinna. (SV6:8) dissiperar – av fr. dissiper, skingra, förjaga, förströ. dianthus – flera arter av nejlikväxter. (SV5:164) (SV4:280) dicta classica – (lat.) anmärkningsvärda yttranden och dissiperas – förströs, distraheras. (SV5:330) texter av klassiska författare som användes som distinguera – urskilja, åtskilja. (SV23:318) bevisställen. (SV16:130) disträtta – neut. plur. av disträ. (SV8:76) Didrik Slagheck – dansk ärkebiskop 1521 efter att ha dites moi encore – (fr.) säg mig än en gång. spelat en betydan–de roll vid Stockholms (SV18:302) blodbad. Bränd på bål i Köpenhamn 1522. divan – en på orientaliskt sätt inredd praktsal. (SV4:11) (SV27:73) diversion – avledning av uppmärksamheten åt ett annat die Artistinn – konstnärinnan. (SV30:502) håll. (SV30:489) Die gute – den goda. (SV30:503) divertera sig – förströ sig, roa sig. (SV25:352) die Jungfrau von Orleans – (ty.) Orleanska jungfrun , divinatoriskt – profetiskt. (SV25:315) drama av Schiller (1801) (SV18:xx) divinisering – gudomliggörande. (SV7:193) die kleine , nitide Zederleve, mit grosse Augen und djurbestia – vilddjur, odjur. (SV4:112) nichts weiter – (ty.) den lilla, fina Cederlöf, med djuret Ai – en art av sengångare. (SV5:254) stora ögon och inget mer. (SV30:94)

28 dobrakadabra – jfr abrakadabra = obegripligheter. mitt emellan människor och djur. Men jämför (SV6:237) också det urfolk i Songes som kallas Asuras och doft – (här) dunst. (SV26:126), damm. (SV6:222) flydde från Indien mot norr. (SS XIV:165 ff.) doftet – (SV6:80) doftet – den välluktande doften; möjligen pollen. Donnerwetter – kraftuttryck, ung. blixt och dunder. (SV19:294), dammet. (SV6:290) fint pulver, (SV30:214) (välluktande) ånga. (SV21:90) Donquixotterie – Don Quijoteri, ett äventyrligt eller Dokt. Reuterdahls i Lund – Henrik Reuterdahls vansinnigt företag. (SVIII:187) kritiska recension av Det går an stod i dopsedel – dopattest. (SV6:159) Theologisk Quartalskrift 1840. (SV26:221) Dorchimont – Vilhelm Albrekt Dorchimont (1783– doktor Almquist – Sven Jan A. (1769–1843), 1861), chef för Västgötadals regemente sedan hovpredikant och prost i Gränna. Ej släkt med 1817. (SV21:85) Carl Jonas Love. (SV25:145) dorisk ordning – inom den antika arkitekturen doktor Häggblad – Johan H. (1776–1842), från 1832 dominerade två ordningar, av vilka den hellenska kyrkoherde i Hedemora. (SV18:xvi) doriska bäst stämde överens med den doktor Libius – den sällsamme prästmannen i klassicerande gustavianska stilen. (SV6:75) Amorina. (SV9:221) dotation – belöning, jfr doterad s. 276. (SV27:292) Doktor Pettersson – Abraham Zacharias Pettersson dotera – av fr. doter, förse med hemgift. (SV30:198) (1792–1857), teol. dr, präst, riksdagsledamot. doterad – begåvad. (SV26:308) (SV26:194) doterade – begåvade, förlänade. (SV19:298), dotera, ge doktor Sköldberg – S.E. Sköldberg (1806–1884), som belöning. (SV27:276), försåg med medel. provinsialläkare i Jönköping och Wendela (SV16:120) Hebbes svåger. I december 1841 rapporterade doteras med – erhålla. (SV29:134) han till Kungl. Sundhetskollegium om doublesens – tvetydighet. (SV30:480) ”predikosjukan” i trakten och utgav 1843 – hos ”double–sens” – dubbelmening. (SV23:156) J.P. Lundström – Om chorean inom Jönköpings Douce Tintomara […] complaisante creature, vi län och det deraf uppkomna religiösa svärmeriet. vänta – vraiment, mais c’est curieux – (fr.) (SV25:200) ljuva Tintomara, […] tjänstvilliga varelse, vi dolskhet – inbundenhet, förbehållsamhet. (SV16:9) väntar – det är ju verkligen egendomligt. Domestik – betjänt, person bland tjänstefolket. (SV6:84) (SVIII:71, SV6:224, SV23:31) douceröst – sötsliskigt, inställsamt. (SV8:56) domestikerna – tjänarna. (SV27:166) Drag – Några drag. En serie om 12 uppsatser, tryckta i domestique – (fr.) tjänare. (SV18:296) Skandia. Tidskrift för vetenskap och konst, 1833– domino – lång maskeradkappa med kapuschong; här 1834. (SV9:241) särskilt den svarta halvmask som bärs till kappan. draga känsel – känna igen. (SV23:207) (SV29:145) dragen af färger – attraherad av färger. (SV5:75) domprosten Hummel – David Magnus H., domprost i dragkistan – en slags byrå. (SV29:8) Göteborg sedan 1818. (SV25:24) drakehamn – en drakes skepnad. (SV19:332) domrarne – äldre form av ”domarna”. (SV23:135) drakens grotta i Kolchis – sannolikt tänker Almqvist domvilla – svårare fel begånget vid på Bengt Lidners opera Medea (1784), som domstolsförhandlingarna. (SV23:129) skildrar det berömda svartsjukedramat mellan don Pelayo – besegrade morerna vid Covadonga 718 Jason och Medea. I scenbeskrivningen till akt 2, och grundade kungariket Asturien i norra scen 3 skildras drakens kula i Kolchis. Lidners Spanien. (SV7:24) opera spelades dock aldrig på operan, utan Don Rodrigo – Rodrigo (Roderik), den siste Almqvist har väl med den påhittade kulissen västgotiske kungen i Spanien, regerade 710–711. velat påminna om sin förromantiska och (SV7:24) känslostarke författarkollega, som liksom han Donell – Hugo Donellus (1527–1591), fransk rättslärd. själv skildrar svartsjuka i operamiljö. (SV6:57) (SV26:89) Dramen – drame = borgerlig tragedi. Genren Donna Zouras! don Azouras! – i namnet finns ordet utecklades under 1700– talet; ämnena är azur = himmelsblå. Jfr kommentar till s. 84. Olle allvarliga men miljön vardaglig. Tillsammans Holmberg har i C.J.L. Almqvist. Från Amorina med romanen är alltså dramen vid denna tid en till Colombine (1922), s. 285, påpekat att förhållandevis ny genre. (SV16:12) Almqvist i Menniskoslägtets Saga (1839–41) dref – drev, repat tågvirke som kan användas till anknyter till den indiska mytologins ”suras” och tätning. (SV18:xvi) ”asuras” som beskrivs som ett slags andeväsen

29 drillfängeri – effektsökeri med drillar; vits på dufnare – komp. av dufven, dåsig, slö, slapp. (SV4:93, grillfängeri? (SV26:146) SV18:93) droger – råvaror till läkemedel. (SV19:132) dugtiga skogshultet – rejäla skogsdungen. (SV25:368) droguer – förädlade råämnen ur naturen. (SV25:400) Dukat, dukater – guldmynt präglat 1654–1868, droguister – apotekare. (SV19:357) motsvarade 2 riksdaler specie. Jfr s. 32. (SV4:20, drolerie sans egal – makalöst spratt. (SV8:90) SV23:308, SV30:10) drottning Christinas mjölkkammare – syftar Dulcefal – namnet bildat i anslutning till Alexander den sannolikt på Kungsladugården som drevs på stores häst Bucefal eller Bukefalos (”oxhuvudet”) nuvarande Östermalm fram till 1670. (SV6:39) och torde alltså läsas ”det ljuva –” eller ”det drottning i Storbrittanien – Den 18–åriga Viktoria sköna huvudet”. (SV5:34) hade 1837 – samma år som Amalia kommer till dunstfulla imaginationer – osunda och ogripbara Gräseholm – blivit brittisk drottning. Viktoria föreställningar. (SV25:324) och Amalia är alltså jämgamla. (SV23:42) duodes – litet bokformat, där arket är vikt till 24 sidor. Drottningen sjelf och **** – Almqvist anspelar på Boken som sällskapet utnyttjar är Grundlig ryktet att greve Adolf Fredrik Munck skulle vara Anwisning att aftrycka Kopparstick, Stentryck far till Gustaf IV Adolf. Även i Drottningens och Förgyllningar på Trä [...], Jönköping 1834 juvelsmycke spelar denna berättelse stor roll. [ny uppl. 1838]. Almqvists citat och (SV29:133) sidhänvisningar är korrekta. (SV23:218) drummeln – låda på utsidan av ryggstödet, vilken Dupe – (fr.) bedragen, lurad. (SV4:249, SV5:332, öppnas från vagnens insida. (SV25:80) SV18:252) dryad – trädnymf. (SV23:139) durabla – hållbara. (SV27:359) Dryas – (grek.) . form för dryad, trädnymf. (SV4:268, Durance – biflod till Rhone. (SV8:235) SV26:290) Durchaus – (ty.) helt och hållet, fullkomligt, alldeles. dråplige – av dråplig, framstående, betydande. (SV21:72SV25:174) (SV4:170) durchlauchtige – strålande, lysande. (SV31:230) dräll – mönstrad vävnad i linne, ofta med geometriskt durk – fullständigt, helt och hållet. (SVIII:155) mönster. (SV18:36, SV25:322) Durka af – sätta av i sken, sätta av i god fart. drätsel – ekonomisk förvaltning. (SV16:106) (SV21:71) Drös – senfärdig, trög person. (SV21:77) dus om dagen [. . .] sus om natten – ungf. svira, leva i Dschemil och Boteinah – Kärleksparen återfinns i sus och dus natt och dag. (SV4:217) Buch Suleika i Goethes Westöstlicher Diwan dusig – dåsig. (SV8:283) (1819), med utgångspunkt hos den persiske dusiga – dåsiga, slöa. (SV16:49, SV18:107) poeten Hafiz. (SV5:359) dusighet – slöhet, bedövning. (SV23:280) dschiggetai – vildhäst. (SV19:65) duskigt – småregnigt . (SV18:180) Du flög till landets öpna bygder – Dorotea A. duumvirat – tvåmannavälde. (SV26:277) försörjde sig åren 1816–1821 som lärarinna dels i dvärgs–nät – spindelväv. (SV18:50) Stockholm, dels på landsbygden. (SVIII:85) dyfvelstreck – av lty. duwelsdreck, djävuls–träck, du Halde – den jesuitiske missionären Jean–Baptiste du stinkande drog gjord på växter av släktet Ferula H:s (1674–1743) verk om Kinas historia hör och fordom använd som läkemedel. (SV18:165) tillsammans med Kirchers bok (se s. 187) och dyrhet – nöd, brist. (SV19:238) möjligen ett fåtal andra ”missionärsberättelser” då det icke är anledning att hon dör? – då det inte till de få primäruppgifter som Almqvist tagit del tyder på att hon dör? (SV5:94) av. Av dessa är dock du Haldes verk det som har ”Då gick den europeiske […] bror!” – den vite haft störst betydelse för Almqvist, i synnerhet för mannen är Mungo Park och sången finns i hans utformningen av de historiska avsnitten om Kina. Travels in the Interior Districts of Africa […] , (SV19:186) new abridged ed. (Edinburgh 1816), I, s. 168. Du kan väl teckna stil? – Du kan väl skriva? (SV6:185) (SV5:156) Då voro vi Syskon – Sophia Alten och Love Almqvist dual–slitningar – tvåfaldiga l. dubbla slitningar. var ju inte syskon men väl ingifta släktingar som (SV18:298) flitigt umgicks. (SVIII:77) dubbelskillingstycke – 2 skilling banko mynt. 48 dågde – dög. (SV9:119) skillingar utgjorde 1riksdaler. (SV27:39) dåmera icke – då icke längre. (SV26:292) dubloner – dublon, spanskt och spansk–amerikanskt dåras af – förtrollas av. (SVIII:141) guldmynt av skif–tande värde. (SV27:269) dåskig – matt, dåsig. (SV26:250) dufna – fuktiga. (SV26:126) dä’n – (dial.) dädan, därifrån. (SV25:310) däfna – fuktiga. (SV25:469)

30 däjlig – (danism) vacker. (SV4:238) Edmund Owen – Ebba Abelcrona förefaller tänka på Döbattangen, döbattanger – dörr delad i två halvor. Robert Owen (1771–1858), brittisk socialist och (SV23:297,SV25:299) filantropisk industriledare. (SV25:223) Dödens och Kärlekens genier – Werin påpekar att Edmund Owen – torde vara Robert Owen (1771– Almqvist kan ha hämtat tanken från dikten 1858), engelsk industriman och socialreformator. ”Platos dröm” av Anders Abraham Grafström, (SV26:401) först publicerad 1820 och omtryckt i C.J. edsöre – ursprungligen den ed kungar svor att se till att Lénströms Svensk anthologi , III, Örebro 1840. upprätthålla lag och ordning. (SV31:195) (Werin 1932, s. 397) (SV23:253) educera – uppfostra. (SV4:40) Dödgräfvargränden – David Bagares gata väster om Efemeren, efemerer – (fr.) éphémère, dagslända, Regeringsgatan. (SV29:6) kortlivad företeelse. (SV7:356, SV9:277) Dödmans – Dödens, Liemannens. (SV5:228) effectus – (lat.), verkan. (SV18:xxvi) döfva – förtaga motspänstigheten hos något. (SV9:140) Efter – eftersom. (SV5:333) efter all anledning – sannolikt. (SV25:504) efterdömen – föredömen. (SV8:281) E efterlefd – efterlämnad. (SV23:117) efterrättelser, nachrichten – (ty.) underrättelser, e ratione posteriori – (lat.) av erfarenhetsskäl. redogörelser. (SV5:333) (SV16:101) efterst – bakerst, sist (superlativbildning till efter) E. Fries – botanisten Elias F. (1794–1878), innehavare (SV19:435) av den ekonomiskt och botaniskt inriktade eftersyn – föredöme; mönsterbild. (SV19:239) Borgströmianska professuren vid Uppala universitet från 1834. Hans insatser inom studiet eftertänksammaste – klokaste; omtänksammaste. (SV29:217) av svampar är bestående. (SV16:117) egen – särskild. (SV25:437) Earl Birger – Birger Jarl. (SV5:128) egendomlig – specifik, särskild. (SVIII:190) Eau de luce! – patentmedicin, luktvatten med bland egenhet – originalitet. (SV5:12) annat ammoniak. (SV6:36) Egenheten – det egna. (SVIII:218) eau de portugal – (fr.) lösning av citron– och Egentligen våller henne ingenting annat – ”egentligen portugalolja (apelsinolja) isprit. (SV27:237) är det ingenting annat med henne”. (SV25:230) Ebenbild – avbild. (SV30:372) eget – säreget, konstigt. (SV25:89) ebenholtz – tungt, svart trä av olika i tropiska länder egna – säregna, märkliga. (SV6:164, SV29:77) växande trädslag. (SV27:123) egyptisk död – plågsam död. Jfr 2 Mos. 7–12. Eberhard – Johan Hartman Eberhardt (1727–1796), Försök till en pragmatisk Historia om Frälse– (SV25:383) Ståndet i Sverige, ifrån de äldsta till våra tider ”eh bien! je serai le Sängdick, parceque vous le voulez.” – ”Gott! Jag skall vara syndikus, (1769) utgavs med omfattande tillägg av P.A. eftersom ni vill det.” (SV23:86) Wallmark under titeln Försök til en historia om Sveriges adel, ifrån de äldsta tider intill Eh bien Tintomara! glöm icke turen! noble badine – Regementsförändringen 1809 (1822) (SV26:367) mais comment, ma chere? – comment? – Ebers – Almqvist är anakronistisk och avser Johan Naissance divine! […] Ah, Tourne–rose, que Elers [!], Stockholm som utkom i fyra band faites–vous là? – (fr.) Nå T.! glöm icke balettstegen. Ädla skämtare. Men hur, min kära, 1800–1801. (SV6:38) hur? – Gudomliga börd! […] Ack Tourne–rose echafaudage – échafaudage (fr.) = uppbyggnad. [uttalas ungefär: ”Törnros”] vad gör ni där? (SV16:124) (Eftersom så stor vikt läggs vid ballettmästarens echaufferad – varm och röd. (SV25:22) piska kan det vara värt att påpeka att ”Badine” eclat – éclat (fr.), uppseende. (SV7:128) också betyder käpp eller spö.) (SV6:85) éclats – (fr.) av éclater, lägga i dagen, offentliggöra. eho – var och en,”vem helst som”. (SV8:74, SV23:200) (SV18:300) ehuru mycket – hur mycket än. (SVIII:186) economica – (lat.) ekonomiska saker, ekonomien. Ein wenig zu stark – en smula för mycket. (SV30:507) (SV4:213) ej har försyn för – inte drar sig för. (SV8:84) Ed – Almqvists barndomshem Antuna låg i Eds socken (nuv. Upplands Väsby kommun) och Almqvists ej utan prosodisk regel – icke utan kännedom i versläran. (SV5:224) styvmors far var prost i Eds församling. ekenmarkisk – konstruerad enligt J.E. Ekenmarks (SVIII:36) anvisningar i Handbok för unga fruntimmer i edeligen – med ed. (SV23:71) konsten att tillverka bomulls– och linnevävnader edifianta – uppbyggliga. (SV5:396) [...] (1820) (Werin) (SV25:474)

31 Ekensberg [. . .] Horn – säterier i Över–Enhörna ”emedan man måste lyda Gud mera än menniskor.” socken (SS III, s. 472) (SV4:182) – efter Apg. 5:29. (SV19:323) Ekhof – Ture Bielkes gods, jfr s. 141. (SV6:127) emellertid – under tiden. (SV6:20, SV19:438, SV25:45, Ekholmssund – dvs. Ekolsund. Beläget nära SV25:129, SV29:10) Ekolsundsviken vid Mälaren i Husby Sjutolft Emilie Högqvist – (1812–1846), skådespelerska. socken i Uppsala län. (SV30:45) (SV9:31) eklatanta – slående. (SV31:90) eminent – utmärkt. (SV16:138) eklaterad – offentliggjord. (SV7:360) Emma – ej identifierad. (SVIII:91) eklärering – det sätt på vilket ett rum är upplyst. emolumenter – löneförmåner. (SV16:103) (SV30:551) emot för – jämfört med. (SV25:87) Eknäs – Ekenäs. (SVIII:236) Empiriçe – empiriskt, erfarenhetsmässigt. (SVIII:136) Eknäs–agtigt – Ekenäs är beläget inte långt från emploj – syssla, tjänst. (SV25:248) Fagervik och det interna skämtet syftar möjligen emulsion – lösning. (SV27:351) på att några manliga medlemmar av familjen en af våra kungliga förfäder i Ribehuus – Ribehuus Linder valt den militära banan medan Magnus slott i Ribe, där de danska konungarna antas ha Linder istället blev brukspatron. (SVIII:81) residerat under medeltiden. (Holmberg) ekstasis – (grek.) extas, hänryckning, häpenhet. (SV5:144) (SV4:201) en annan berättelse – Elisiv omnämnes i Cypressen , ektyper – (grek.) avtryck, kopior. (SV26:298) som Almqvist aldrig utgav själv. (SV7:140) elak – här: smädeslysten. (SV30:141) en art fixt helsotillstånd – ett slags kroniskt elaka – besvärliga, dåliga. (SV16:97, SV25:18) hälsotillstånd. (SV5:15) elasmotherium – jättenoshörning eller jätteenhörning, En assessor – förmodligen ritmästaren och professorn en länge utdöd art; från lat. Elasmotherium Johan Way (1792–1873), som 1831–1842 sibiricum. (SV19:64) utförde glasmålningar i det gustavianska koret i elastisk – spänstig, hos Almqvist även mjuk. (SV23:38) Uppsala Domkyrka. (SV21:37) Elatesiska fältet – troligen det vidsträckta fältet. en Berättelse, som jag en gång uppsatt – jfr (SVIII:59) Almqvists planer på Jordens Blomma (i eldfänats – illfänats, bråkat. (SV6:46) inledningen) (SV5:67) eldorado – conquistadorernas drömda guldland; en blott slump – endast en slump. (SVIII:146) utopiskt paradis. (SV23:72) en bok, kallad Dabistan – persiskt religionshistoriskt eld–tyget – elddonet. (SV5:288) verk från 1600–talet av okänd författare, vilket elektrum – i naturen förekommande legering av guld Almqvist har tagit del av i referat. Verket med 20–30 % silver. (SV27:232) möjliggör för Almqvist, genom uppgifterna om elemenskade – av elementskad, eufemism för zendfolkets kult under Mahabad, ”sakramentskad”, förbannad. (SV4:40, SV18:34) sammanlänkningen med den indiska brahma- element – ämne där man trivs och är hemma. kulten och de gammalbibliska berättelserna om (SV23:78) de första lyckliga människosamfunden, vilka elfverna – floderna, älvarna. (SV19:350) senare degenereras men lever kvar såsom det elissir d’amore – kärleksdryck. (SV30:542) abelitiska i människosläktet (jfr Aspelin 1979, s. ”Ellena Fioramondi” – på s. 187 stavas namnet 141) (SV19:27) ”Fioramonti”; inkonsekvensen har fått kvarstå. en Brita, en Sara, en Greta – i resp. Skällnora Qvarn , (SV29:201) Det går an , Ladugårdsarrendet. (SV9:223) Ellis – Sir Henry E. (1777–1855), diplomat och en böjlig organ – en formbar röst. (SV19:289) reseskildrare som följde med lord Amherst en corps – (fr.) samfällt. (SV9:92, SV16:128) beskickning till Kina 1816. (SV19:353) en don – sak samma, på ett ut. (SVIII:5) eluderas – kringgås. (SV26:313) En effet – (fr.) verkligen, sannerligen. (SV18:301) Elysén – Elysion d.v.s. lyckans land dit gudarnas en garde, monsieur le beau! en garde triste ane! au ättlingar och älsklingar fördes efter döden. diable – (fr.) en garde [utgångsposition i (SVIII:96) fäktning] herr fruntimmersjägare! en garde elände – ynkedom, bedrövlighet. (SVIII:160) sorgsna [eller ”bedrövliga”] åsna! åt helvete. eländigt – jämmerligt. (SVIII:175) (SV6:42) [embetsmanna–]väld – partiskhet. (SV19:326) en Geografi öfver hela Verlden – bland Almqvists embonpoint – (av fr. en bon point) fetma(SV25:7) manuskript från hans tidiga ungdom återfinns embrouilleradt – förvirrat, oredigt. (SV5:345) ”Geographie sur toute la terre”. (SV5:62) emedan – medan. (SV25:203) en halfdragen ande – antydan, minsta ord. (SV30:486)

32 en Héloisa, en Wilhelm Meister, en Waverleys Flora en skicklig målare – Olof Johan Södermark (1790– eller Rosa – Héloisa, kvinnlig huvudperson i 1848), konstnär, militär som var umgängesvän Rousseaus roman Julie ou la Nouvelle Héloïse till Almqvist. (SV9:17) (1761); Wilhelm Meister, huvudperson i Goethes en Stad af smärre hus – tjänstebostäderna för brukets roman Wilhelm Meisters Lehrjahre (1795–96); arbetare. (SVIII:120) Rosa och Flora, kvinnliga huvudpersoner i en sång […] med få böjningar – sången torde ha varit Walter Scotts roman Waverley (1814) (SV8:298) entonig eller osmyckad, psalmliknande. (SV5:25) en kista [...] Luftballon – en låda av ett visst en uranisk glädje – en himmelsk glädje. (SV5:405) tobaksmärke. (SV25:270) en vansinnigt jollrande person – aposteln Paulus i en korrespondent i Upsala – C.A. Hagberg, som i Marjam (Törnrosens bok, Imp.oktavuppl. I, tidningen Correspondenten 4/3–14/3 1835 bistert 1839) (SV26:38) recenserade Drottningens Juvelsmycke och en viss bekant historia – syftar på romanen Le Juif Ramido Marinesco . (SV7:183) errant (Den vandran–de juden) 1844–1845 av en kort kamisol, en liftröja – kamisol används ofta fransmannen Eugène Sue (1804–1857), där som benämning på skjortliknande plagg, liftröja detomätligt stora Rennepontska arvet spelar en för långärmade tröjor. (SV19:286) stor roll. Almqvist anmäldeSues roman i en liten slägtskap – Almqvists farfar Erik Jonas A. Aftonbladet 16/4 1845. (SV27:281) (1729–1808) var teologie professor i Uppsala och en viss ört (rhapus flabelliformis) – ett slags palm, hans farbror Erik Abraham A. (1767–1830) var Rhapis . (SV19:205) biskop i Härnösand. 202 biskop Agardh – C.A. en åldrig Roman – Holmberg menar att Almqvist Agardh (1785–1859) var professor i botanik och tänker på fransmannen de Tressans bearbetning praktisk ekonomi i Lund 1812–1834, innan han av tristansagan, Tristan de Lénois , Bibliothèque 1835 blev biskop i Karlstad. (SV9:202) universelle des romans, 1776 (SS VI: 382) en liten Ö […] Sommarhus – en bostad på ön Stor– (SV6:22) Ramsjö, nära Barösund, tillhörande familjen ena – ensamme. (SV16:6) Hisinger. [Hildén s. 97; Frenckell 3] (SVIII:118) enahanda – ett och samma. (SV16:109, SV23:263) en mathematisk proposition – en matematisk sats. encanaljerar – av fr. canaille, slödder; encanaljera sig, (SV19:143) göra sig till slödder, förslöddra sig. (SV9:235) en morisk, en afrikansk riddare – Almqvist anspelar enchantement – förtrollning. (SV30:24) på Shakespeares Othello, som i svartsjuka dödar encore – (fr.) ännu. (SV6:145) sin hustru. (SV6:25) Encyklopedister – filosofer och författare som En ny, ynklig och angenäm historia om dufvan ifrån medarbetade i den av Diderot (1713–1784) och Skåne, det är, om en flicka, som tre år d’Alembert (1717–1783) ledda stora franska gammal bortröfvades ifrån sina föräldrar, encyklopedien, (SV26:380) icke långt ifrån Ramlösa brunn – Almqvist Endymion – (grek.) mångudinnan Selenes älskade, som använder sig här av samma grepp som i Amorina . vilar försänkt i evig sömn. (SV18:20) Den kvinnliga huvudpersonen visar sig vara enfald – enkelhet, oskuld, frihet från anspråk. föremål för en berättelse, som ingår i fiktionen. (SVIII:171, SV16:131) (SV7:396) enfaldig – enkel. (SV5:224) en privation af – här: något annat än. Av lat. privo = enfaldiga – enkla, okonstlade. (SVIII:202, SV19:54, skilja, avsöndra. (SV16:104) SV26:165, SV29:221) en qvitto – ett kvitto. (SV27:270) Enfant d’amour – naissance obscure – tout caché – en recension i Aftonbladet – av O.P. Sturzen–Becker i (fr.) Kärleksbarn – oklar börd – alldeles hemlig. AB 15/10 1840. (SV9:268) (SV6:159) en Rinaldo Rinaldini, en Gonzalov, en Mazarino – enfin – (fr.) med ett ord; nåväl. (SV9:221) Rinaldo Rinaldini, rövarroman av C.A. Vulpius Enfin, en misérable – (fr.) Med ett ord, en eländig l. (1798) Svensk övers.1801; Röfwar–Anföraren föraktlig person. (SV18:296) Gonzalov, trol. svenskt original (1813); enformig – enhetlig, likartad. (SVIII:147) Mazarino. Der grosse Räuber in Lothringen, engageante – intagande. (SV23:58) rövarroman av G. Bertrand. Svensk övers. 1804. engagement – anställning. (SV25:5) (SV8:298) Engelbrekt [...] utanför denna borg – tant Eleonora en secret – (fr.) i hemlighet. (SV6:82) tar fel; Engelbrekt var aldrig på slottet, som en Skapelse–målning – Skönhetens tårar , tryckt först i byggdes först 100 år senare (Holmberg) imperialoktavupplagan 1839. (Holmberg) (SV7:99) (SV5:67) Engelske Miltons stora Poem – den engelske skalden John Miltons (1608–1674) epos Paradise Lost ,

33 publicerat första gången 1667, med världens kan överleva kroppen och därför finns inte något skapelse, syndafallet och återupprättandet genom liv efter döden. (SVIII:151) Kristus som ämne. (SVIII:162) Episkopaler – medlemmar av episkopalkyrkor. engrais animal – gödsel. (SV8:83) (SV26:375) Enhörning – kanslisten G.F. Enhörning förhördes med epithet – karakteriserande beteckning. (SV25:282) anledning av mordet på Gustaf III 1792 men Epitome Articulorum – sammandrag av frikändes. (SV9:182) [tros]artiklarna. (SV26:64) enigmatisk – gåtfull. (SV26:266) epoken – vändpunkten. (SV5:213) enigmatiska – gåtfulla. (SV25:144, SV27:237) Epopée – (fr.) epos. (SV9:306) enkebiskopinnan Stagnelius – Hedvig Christina S., epopeer – epos. (SV8:273) mor till skalden. (SV8:116) Erasmus – förekommer i Hermitaget. (SV9:219) Enkedrottningarne – jfr komm. till s. 148. (SV6:268) Erdkunde – (ty.) geografi. (SV26:184) Enke–Drottningens – Änkedrottningens [Lovisa eremitage – av fr. ermitage, ensligt beläget ställe, dit Ulrikas] livregemente till fot (från 1772) Jfr någon drar sig undan för att leva i stillhet. komm till s. 268. (SV6:148) (SV9:179) enkom – speciellt, särskild. (SV4:106, SV5:98, eremitager – lanthus, lustslott. (SV19:190) SV16:115) Ergastulum – lat. slavfängelse. (SV21:35) enkom behof – särskilt behov. (SV19:147) Erga–tû–nomû [...] Pistis – (grek.) lagens gärningar enkoma – särskilda (ovanlig böjning, jfr s. 147) () [...] tron. (SV25:497) enkoma – särskilda. (SV6:156, SV19:156, SV26:292) ergo – (lat.) alltså. (SV26:392 enkoma – särskilda. () Eric den Helige – död troligen 1160. Grundlade på enlevement – enlèvement (fr.), enlevering, bortförande. 1150–talet ett Benediktinkloster i Uppsala. (SV7:376) Symbolbärare för den Erikska ätten, som enom och hvarjom – envar. (SVIII:175) kämpade om den svenska kungavärdigheten enoncera – efter fr. énoncer: tala, yttra (sig) (ätten utdöd på manssidan 1250) och (SVIII:134) skyddshelgon för Uppsala domkyrka liksom för enoncerar sig – se komm. till s. 135. (SVIII:195) Stockholm och Sverige. (SVIII:234) Ensamhetens mystère – ensamhetens hemlighet. Erica Åberg – se ovan s. 48, där hon stavas Erika, om (SV5:341) hennes öde. (SV27:316) enskild – personlig, individuell. (SV25:465) Erik Glipping – dansk kung 1259–86, brorson till ”entamera” – ta i tu med. (SV23:100) kungarna Erik Plogpenning och Abel. (SV5:138) entamerade – av fr. entamer, öppna, börja. (SV18:300) erkänsla – bekännelse. (SV6:141) entendez vous bien, Pardonnez – ”förstår ni riktigt? Erland Broman – (1704–1757), hovmarskalk och Förlåt!” (SV23:146) Fredrik I:s förtrogne. Tog mutor för att framföra Entendez–bien, mon ami – (fr.) hör noga [eller ”förstå ärenden till konungen. (SV30:24) väl”], min vän. (SV6:62) ernade – ämnade. (SV30:11) entêtés – (fr.) envisa, intagna. (SV18:298) Erotikon – romantisk och idealistisk dikt om kärleken entreprenant – (fr.) företagsam, djärv. (SV5:280) av Atterbom, publicerad i Phosphoros 1810. entresol – en läktarformig inbyggnad i en (SV29:74) bostadsvåning. (SV30:93) erudition – lärdom. (SV9:202) entretien – underhållning, samtal. (SV31:198) erznidingen – ärkenidingen. (SV4:252, SV18:256) entrevue – sammanträffande. (SV31:292) erz–token – ärketoken. (SV23:136) ”enveloppe ” – omslag. (SV31:19) escabeau – pall. (SV23:38) eolsharpa – instrument vars strängar sätts i rörelse av escharpe – écharp (fr.) = skärp. (SV6:15) vinden. (SV23:39) Eskulap – se komm. till s. 14. (SVIII:82) ephorer – eforus = biskopens titel som tillsynsman för espalier – spaljé, gallerverk. (SV6:78) stiftets läroverk. (SV16:20) España perdiò su flor – översatt i Almqvists not VIII, Epigramme – (fr.) här = överskrift. (SV4:170) s. 70. (SV7:25) Epikurus – Epikuros, 341–c:a 270 f.Kr. Grekisk filosof esquisse – (fr.) skiss, utkast. (SV5:275, SV6:20, som grundade den epikureiska skolan, vilken SV7:148, SV16:76, SV23:149, SV29:78) blev inflytelserik inom hellenistisk filosofi. essence – parfym. (SV23:56) Livets mål ansågs vara att uppleva lust och essencer – av fr. essence, essens, flyktig olja. undvika smärta, men samtidigt menade man att (SV27:333) den dygdige levde lyckligt. Företrädare för estime – (fr.) högaktning. (SV18:233) skolan trodde att själen består av atomer som inte estimera – uppskatta. (SV23:65) estimerar – värderar. (SV25:360)

34 et je ferois [t.o.m.] peut–être ... – (fr.) och jag skulle ex professo – (lat.) yrkesmässig. (SV9:235) lätt kunna visa att kanske... . (SV9:240) Exactitud – efter fr. exactitude d.v.s. noggrannhet. et prof – en prövning, ett test. (SVIII:25) (SVIII:138) ether – himmel, himlarymd. (SV23:225) exactitude, fermeté och expression – precision, styrka etheriska – himmelska, översinnliga. (SV5:213) och känsla. (SV5:246) étrangement – (fr.) besynnerligt. (SV9:235) Excellensen – härmed åsyftas greve Falkenburg, fadern ett bete – ett tag, en tid [eg. tid mellan två betesraster]. till Amorina och tvillingbröderna Herman och (SV25:93) Rudman. (SV4:54, SV18:47) Ett fruntimmer – A:s goda vän, författarinnan excipera detta Skånska forum – göra invändningar Wendela Hebbe (1808– 1899) (SV25:116) mot domstolens behörighet. Jfr den juridiska ett fän – en smul, ett grand. (SV25:55) termen ”exceptio fori” = invändning mot ett oskäligt – ett själlöst [djur]. (SV6:153) domstols behörighet. (SV23:127) Ett par puffertar och på kappa – puffert = liten pistol excuse – (fr.) ursäkt. (SV4:37, SV18:31) med en eller flera pipor. Det är oklart hur exeges – tolkning. (SV9:195) Almqvist egentligen tänker sig att herrarna skall exekutionen – avstraffningen. (SV25:275) duellera. (SV6:27) Exempla sunt odiosa – (lat.) exempel är förhatliga. ett rapp – en kort stund(SV25:386) (SV26:275) ett skönt Kastell – en träbyggnad, målad för att ge exoteriske – oinvigda, allmänna. (SV19:383) illusionen av en stenbyggnad, uppförd på en höjd expatriera sig – lämna fäderneslandet. (SV23:123) i kanten av den franska trädgården på Fagervik expeditionsbefallningsmannen – länsman. och med Varbergs fästning som förebild. Befallningsman = förordnad styresman. Byggnaden förstördes vid ett åskväder på 1930– (SV25:45) talet. [Frenckell 1 samt muntlig uppgift och expektorera sig – lätta sitt hjärta genom att fritt och Lounatvouri, s. 49 ff] (SVIII:120) oförbehållsamt uttala sig. (SV9:95) ett stop forssande ”bland” – en blandad dryck (olika explicera – förklara. (SV25:252) ingredienser i olika traditioner) (SV5:256) exposition – utredning, framställning. (SVIII:135) ett torg – Brunkebergstorg, beläget på platsen för den expositioner – utställningar. (SV9:86) genom århundraden bortschaktade Brunke- exprès – uttryckligen. (SV29:133) bergsåsen. (SVIII:232) exsecrabelt – exekrabelt = uselt, avskyvärt. (SV6:24, étude – studie. (SV31:63) SV8:60) etwas – (ty.) något. (SV25:50) exsekutiva juridiken – exekution = verkställande av Euclides – grekisk matematiker, c. 300 f. Kr., vars verk domstolsutslag. (SV25:169) i alla tider varit grundläggande för extensitet – utsträckning. Ordet ej förtecknat i geometristudiet. (SV23:41) SAOB(SV16:55) eunukerne – kastrerade tjänare eller tjänstemän (jfr s. extra ecclesiam catholicam – (lat.) utanför katolska 257) (SV19:245) kyrkan. (SV26:214) Euphemia efter en drottning i en siciliansk saga – extradera – utlämna. (SV23:264) syftar på de s.k. Eufemiavisorna, som i början av extrajudiciell – som går utanför vanlig 1300–talet översattes till svensk vers på rättegångsordning. Här: extraordinär, föranstaltande av drottning Eufemia i Norge, och utomordentlig. (SV23:106) som därför fått sin benämning. (Holmberg) extrakt – utdrag. (SV26:336) (SV5:84) Extrema se tangunt [...] les extrêmes se touchent – europeernas förtjenster om kejsaren och riket – dvs. ytterligheterna berör varandra. (SV25:492) det dugliga arbete som européerna har utfört för kejsaren och riket. (SV19:277) Eurydice – Glucks opera Orpheus och Euridice var F Kungl. Teaterns stora succé på 1770–talet; för F* P* – ej identifierad. (SVIII:90) dekorationerna svarade Desprez. Jfr komm. till s. F. A. A. Georgi – (fader) August Anton G., författare 57 & 76. (SV6:61) till Alphabetum Tibetanum (1762) (SV19:404) Evaristus – påve 97–105. (SV26:85) f. f. O. – ej identifierad förkortning. (SVIII:177) evasiva – undvikande. (SV9:263) i sina egna idiomer – på sina egna specifika språk; med evdaimonist – person som till mål har strävan efter sina egna skrifttecken. (SV19:52) lycka. (SV9:13) F. Sjöstedt – Felix Sjöstedt (1804–1860), prost, evdaimonistisk – med den filosofiska åsikten att det kyrkoherde i Skeninge. (SV26:39) yttersta målet bör vara lyckan. (SV16:108) evig – en evig, en av gudarna. (SV4:196)

35 F.B. von Schwerin – (1764–1834), greve, prost, fallna djur – ruttet kött. (SV19:284) politiker och framstående expert på ekonomiska fallnande – vissnande, avtynande. (SV25:286) frågor. (SV9:61) Fama – ryktets gudinna. (SVIII:122) fabellösa – sagolika, fabulösa. (SV19:226) familjen Romberg – den tyske violinisten och Fabian Wrede – osäkert vem som åsyftas. Holmberg tonsättaren Andreas R. (1767–1821), och hans framför försiktigt hypotesen att det är fråga om kusin violoncellisten och tonsättaren Bernhard R. Rabbe Fabian W. (1802–1837) Ett annat förslag (1767–1841) (SV26:275) är Fabian Jacob Wrede (1802–1893), general, famnar – äldre längdenhet: 1 famn = 3 alnar = 6 fot = vetenskapsman, uppfinnare. Han var kusin och 72 tum, dvs. 1,781 m. (SV19:61, SV30:9) god vän till Fredrika Bremer och säges ha haft en Fanehjelmer under Muncks öjne – fahnehjelmare = livlighet och kvickhet, som roade alla. (SV7:372) pengaanvisningar utgivna av krigskommissariatet fabula de Christo – (lat.) fabeln om Kristus, ett i Finland. Sådana förfalskades av Charles uttalande av påven Leo X (1475–1521) Almqvist Apelquist på A.F. Muncks beställning. Dock återkommer till detta bl.a. i C.J.L. Almqvist. trodde Munck att han handlade i Gustaf III:s Monografi (SV 26, s. 182) (SV9:197) tjänst. Kungen beslöt att Munck skulle sättas på face – (fr.) ansikte. (SV26:103) Marstrands fästning. Detta omintetgjordes av facen – ansiktet framifrån. (SV30:10) kungamordet men hertig Karl landsförvisade facit – gör, utgör; Rudman räknar samman de Munck. Jfr om Munck komm. till s. 153. förväntade kyssarna. Jfrden mer storstilade (SV6:236) sammanräkningen i Catullus’ berömda dikt till fanfaron – storpratare, skrävlare. (SV30:496) Lesbia. (SV4:153) fanfaronade – skryt. (SV31:240) fackla upp– och nedvänd – bilden är en vanlig fanfaronader – av fr. fanfaronnade, skryt, skrävel. dödssymbol. (SV6:11) (SV7:357) factice – konstlad. (SV8:268) Fangna – erhållna. (SV21:65) Fac–totum – den som gör allt; den som i verkligheten fanome – fanders. (SV30:90) bestämmer. (SV25:258) fantasmagorica – (grek.) bländverk, gyckelspel. fada – fadda, intetsägande, smaklösa. (SV8:283, (SV18:222) SV9:255) fantasmagorisk – fantasmagori, overkligt gyckelspel. fadaise – platthet, dumt eller smaklöst yttrande. (SV9:42) (SV6:139, SV23:116) fantasmagoriska – av fantasmagori, fantastisk syn, fadare – faddare, mer intetsägande. (SV6:89) gyckelspel, drömbildsliknande. (SV25:100, fade – fånigt, andefattigt. (SV8:69) SV27:9) Fahlaska – falaska, lätt vitgrå aska, som bildas över fantasmagoriska representationer – fantastiska, eller den slocknande glöden. (SV4:54, SV18:47) t.o.m. andeframkallande, framföranden. Fahlcrantz – Christian Erik F. (1790–1866), professor, (SV6:245) biskop. Häftig motståndare till Almqvist. Utgav fantasmagoriskt – av fantasmagori, bländverk, 1845–1846 den starkt kritiska skriften C.J.L. gyckelspel. (SV27:353) Almqvist såsom författare i allmänhet och såsom fantastiska – verklighetsfrämmande, besynnerliga. theolog isynnerhet skärskådad. (SV9:213) (SV25:391) faineanter – latmaskar, odågor. (SV5:330) Fantom, fantôm – drömgestalt, fantasibild, illusion, faktori – handelshus. (SV19:89) skenbild, drömbild. (SV8:91, SV9:136 fala – mutbara. (SV19:231) SV25:288, SV31:300) falaska – gråvit aska som bildas över den slocknande fantomens – av fantom, drömbild, uppenbarelse. glöden (SV23:166) (SV27:15) Falerniska – Det falerniska vinet gällde i antiken som fantomer – fantom = spöke, vålnad, skenbild. Italiens bästa och prisades av Horatius. (SV9:14), (här) ung. spegelbild. (SV8:300) (SV29:190) far [...] om – far [...] förbi(SV25:457) Falka på – bjuda på, köpslå om. (SV21:36) far niente – (ital.) göra ingenting. (SV25:340) fall – fälld (eller kullfallen) skog. (SV25:316) far om – hoppa över; eg. res förbi. (SV6:233) falla i ballance – falla i sin ekonomiska balans. Far om den – hoppa över den. (SV5:103) (SV4:137) fara om – förbigå, hoppa över. (SV7:314) fallansot – fallandesot, epilepsi. (SV4:158, SV9:162, Fara på fyren – fara i full fart, fara i fyrsprång (fyren SV18:151) eg. ellips av fyrsprång) (SV21:69) fallaskan – gråvit aska som bildas över den slocknande farce – fars, löjlig och burlesk komedi. (SV16:21) glöden. (SV25:387) fargalt – svin, gris. (SV30:82) fallen – kraftlös. (SV25:493)

36 ”fargard” – Vendidad är indelad i 22 fargards, dvs. fernpock – färnbock. Jfr ovan sid. 354. (SV8:364) avdelningar. (SV19:34) ferronier – pannsmycke av metall. (SV8:52) Farina – familjen F. drev länge fabrikationen av eau– Ferrö – Ferro, en av Kanarieöarna, platsen för de–cologne i Köln. (SV8:84) nollmeridianen fram till 1884. (SV19:56) farutrier – av fara ut, häftiga utgjutelser. (SV9:245) festoner – girlander, band av blommor och blad. fasta – laga stadfästelse på försäljning av fast egendom. (SV5:404) (SV23:70) Fete d’Armée – ej identifierad. (SVIII:36) fasta städer – befästa städer. (SV19:259) fêten – festen. (SV30:468) fastagerna – fastage, större laggkärl, fat. (SV8:145) feuilletonen – följetongen. (SV25:244) fastaste citadeller – beständigaste eller starkaste Fi donc – (fr.) ung. Fy då! Usch!, Fy tusan! (SV18:302, befästningar. (SV19:130) SV23:58) ”Fastes de la monarchie […] empereur” – (fra.) Den fiancé – eg. fästman, (här) elegant halsduk. (SV8:52) kinesiska monarkins hävder, eller förkortad och Fiat justita et pereat homo – (lat.) Rättvisan måste ha kronologisk historia om det mest sin gång, även om människan därmed går under. anmärkningsvärda som ägde rum under varje (SV16:108) kejsare. (SV19:225) Fiat justitia et pereat mundus – (lat.) Rättvisan måste fastläsa – fastlåsa. (SV19:367) ha sin gång, även om världen därmed går under. fatalier – eg. laga tid; frist inom vilken besvär skall (SV16:108) anföras. (SV23:129) Fiat mundus, pereat justitia – (lat.) omkastning av fatiguerad – uttröttad, av fr. fatiguer, trötta ut. talesättet fiat justitia, pereat mundus, dvs. rättvisa (SV9:302) må skipas, även om världen därigenom skulle gå fatta – beskaffade. (SV5:382) under. (SV30:167) Fattiga – stackars. (SV6:145) Fichtism – den tyske filosofen J.G. Fichtes (1762– faute – (fr.) fel. (SV6:18) 1814) lära. (SV26:291) fauteuille – (fr.) fauteuil, länstol. (SV4:132) fideicommissarius – fideikommissarie; ägare till en Fellenberg – Philipp Emanuel von F. (1771–1844), egendom som inte får säljas, utan i särskild schweizisk reformpedagog. (SV16:92) ordning skall ärvas inom släkten. (SV29:50) fem hufvudstyckena – den lutherska katekesens fideikommiss – egendom som för all framtid ska avdelningar. (SV25:277) bibehållas inom en särskild släkt genom bestämd femtio alnars afstånd – ca 30 meters avstånd. arvsordning. (SV30:23) (SV6:288) fiera – fjära; stolta, avvisande. (SV6:61) femtio riksdaler banko [...] riksgälds – 1834 fierté – stolthet, högdragenhet. (SV23:227) fastställdes silvermyntfoten: 1 riksdaler specie figur – utseende. (SV25:129) likställdes med 2 2/3 riksdaler banko figurament – form. (SV5:199) (riksbankens sedlar) eller med 4 riksdaler figurligt – sinnebildligt. (SV25:124) riksgälds. (SV25:20) fil – rad. (SV5:253) Fenelon […] les avantures de Télémaque – Francois de filadelfiskt – medmänskligt. (SV30:473) Salignac de la Mothe–Fénelon (1651–1715), filantrop – människovän. (SV8:265) fransk präst och pedagag. Hans Telemachos filen – tråden. (SVIII:213) äventyr (1699), är en mycket läst bildningsroman filialspråk – dotterspråk. (SV19:160) som blev viktig inom 1700–talspedagogiken. Filibom pytteheja – Jfr JacobWallenbergs Min son på (SV16:62) galejan , 1781, kap. II, där några versrader om ett feniciern Pytheas – grekisk geograf, 300 – t. f.Kr., vars dryckeslag slutar med orden: ”Filebom, bom, beskrivning av en resa tillsammans med feniciska bom, peteheja!” (SV4:274, SV18:274) köpmän till de brittiska öarna och möjligen Filip II – (1527–1598), kung av Spanien. (SV26:375) Island visserligen är förlorad, men som givit stoff filosofem – lära eller påstående av filosofisk innebörd; till andra klassiska geografers skildringar av hos Aristoteles en strängt nödvändig slutledning. norra Europa. Brottstycken av reseskildringen (SV26:115) hade tryckts i Sverige: Andreas Arv. Arvedson, fimmerstång – en av de stänger med vilka hästen är Pytheæ Massiliensis Fragmenta [...] , Upsaliæ förspänd till en vagn. (SV30:156) 1824. (SV23:114) fimmerstänger – fimmelstänger, skaklar. (SV5:100, Ferdusi – den persiske skalden Abu al Qasim Firdausi SV8:82) (934–c:a 1025), skrev nationaleposet Shah–name Fingal – huvudpersonen i Ossians sånger av James (”Kungaboken”) om Irans historia från mytisk MacPherson. (SV5:305) urtid till den arabiska erövringen vid mitten av fingerspel – dvs. lekar med fingrarna av typen sten, sax 600–talet. (SV5:15) och påse. (SV19:288)

37 fini – (fr.) avslutad. (SV7:170) Flodparet Gihon och Sihon (Oxus och Jaxartes) – finis coronat opus – (lat.) slutet kröner verket. namn på dagens centralasiatiska floder Amu– (SV30:81) Darja och Syr–Darja. (SV19:33) finistvål – tvål av bättre kvalitet, s.k. venedisk tvål. flor – tunt genomskinligt tyg. (SV4:165) (SV23:106) Flora – blomstrens och blomningens gudinna. finkänsla – djup och fin känsla. (SV16:113) (SVIII:116) Finnröja–backarne – terrängen vid Finnerödja sluttar Floras – blomstergudinnans. (SVIII:37) ned mot det söderut belägna Hova, där slaget Floras grafvård – åsyftar växtriket på hösten, då det mellan Valdemar och Magnus stod. (SV5:168) mesta av växtligheten dött. (SVIII:37) Finspångs län – Finspånga läns härad omfattade sju florentinerlack – högröd lackfärg. (SV9:156) socknar i norra Östergötland. (SV6:7) florifera – (lat.) blombärande. (SV4:112, SV18:111) Finster Arhorn – Finsteraarhorn, högsta toppen i Florinda perdiò su flor! – översatt i Almqvists not Bernalperna, Schweiz; 4.275 m.ö.h. (SV5:312, VIII, s. 70. (SV7:24) SV18:26) florshufva – slöja av flor fastsatt på hatten för att dölja Firdusis verk, Schahnameh – Firdusi, Firdawsi eller ansiktet. (SV6:15, SV30:109) Abu al–Qasim (ca 934–1020), persisk diktare florshufvan – av flor tillverkad ansiktsslöja, fäst vid vars främsta verk, verseposet Schah–name huvudbonaden. (SV25:252, SV27:295) (”Kungaboken”), var populärt hos tyska fluks – flux = strax. (SV6:235) romantiker. (SV19:43) flumen – (lat.) flod. (SV7:71) fiscusgöromål – fiscus = kassa. (SV16:64) fluss – färgat glas som liknar ädelstenar. (SV31:284) fiskbragder – bragd, fångstredskap. (SV9:154, flusser – tillsatsmedel vid smältning. (SV27:232) SV30:269) flux – genast. (SV25:185) fixation – fixering. (SV8:166) Flygare–Carlén – författarinnan Emilie Flygare–Carlén fjantar – mindre vetande personer; små narrar. (1807–92) (SV25:8) (SV29:17) Flötsund – Flottsund, söder om Uppsala. (SV23:56) Fjerdingstal – antalet fjärdingar i en socken. (SV21:70) fnaskar – pysslar med småskräp. (SV30:122) Fjerdingstullen – stadsport belägen i nuvarande fnurr – vresig min, snörpning på munnen. (SV8:72, korsningen S:t Johannesgatan – SV21:103, SV27:46) (här) nyck, vurm. Kyrkogårdsgatan. (SV23:53) (SV8:289) Fjerdingsväg – 2.672 meter (1/4 av en gammal svensk fnurrighet – vresighet, nyckfullhet. (SV9:20) mil) (SV21:52, SV30:470) Fofnisbane – Sigurd Fafnersbane, hjälte i den poetiska fjärdingarne – fjärding är 1/4 eller 1/8 av en tunna, Eddan. (SV18:20) motsvarande för våta varor 30 liter, för torra c:a foga anstalt – vidtaga åtgärder. (SV5:157) 18 liter. (SV8:145) foj – fy. (SV4:34, SV18:28, SV23:280) fjäten – fotstegen. (SV30:325) folade [. . .] af med – körde i väg med. (SV4:261, Flabbe – Palmblads öknamn på Carl Julius Lénström SV18:264) (1811–1893), litteraturkritiker, präst. (SV26:211) folade [. . .] af med – körde i väg med. () Flacksa – äldre stavning av flaxa. (SV21:53) folan – fålen. (SV4:73, SV18:65) flankerar – flackar av och an. (SV30:272) folat – fört. (SV25:195) flarn – tunn träskiva. (SV30:551) folium – spegelns metallfolie. (SV29:8) Fleetwood – Kaptenen och friherren G.E. Fleetwood folk, som man kallar lettrés – bildade, vittra. (SV5:53) ledde 1839–1844 Huskvarna gevärsfaktori. folkar er – civiliserar er, blir som folk. (SV25:277) Werin har påpekat att A., när han bodde på Sanna folkfolor – folkvett, beteende. (SV30:89) gård utanför Jönköping, i ett brev till Wendela Folkkalender – Svensk Folkkalender (red. C.A. Bagge) Hebbe 23.4.1843 nämner ”herr Mörk på utkom 1838–1840. (SV9:96) Rosenlunda och Fleetwood på Husqvarna” som folknumror – befolkningstal. (SV23:77) sina närmaste grannar. (SV25:6) folkstocken – folkmängden. (SV19:202) fletade – omslingrade. (SVIII:110) fond – grund, grundval. (SV25:493) flickor med partier – flickor med möjligheter till fontanell – ett med konst framkallat sår, som hölls giftermål, eller kanske allmännare: flickor med öppet med avsikt att verka avledande på skadliga goda framtidsutsikter. (SV23:57) ämnen. (SV4:214) Flisöberg – Flisöberg, eller Flisö, ligger på västra sidan for Sofia tillsammans – for Sofia ihop. (SV5:184) av Föglö, belägen öster om det fasta Åland. fora – plur. av lat. forum öppen plats, torg, (här) (SVIII:233) domstol, rättsförhandling. (SV26:76) foran – transporten. (SV25:111)

38 forensisk – sammanhängande med rättsväsendet. Fr. Creuzer – Georg Friedrich C. (1771–1858), (SV26:77) spekulativ romantisk religionsforskare och formala – vad formen beträffar. (SVIII:187) filolog. Symbolik und Mythologie der alten formalistisk – som visar överdrivet hänsynstagande till Völker, besonders der Griechen (1810–1812) är yttre former och fastställda regler; jfr den hos en viktig källa till Almqvists mytologiska Almqvist betydelsefulla motsättningen formalism grundkonception och till beskrivningen av och essentialism. (SV26:255) hinduerna (bok 1:5) C:s verk finns förtecknat på formbildning – här konstitution. (SV19:73) Almqvist i KB:s utlåningsbok den 31/8 1835 och formela – formella, som avser formen. (SVIII:137) den 5/6 1839. (SV19:24) formliga – giltiga, formellt riktiga. (SV29:133) Fr. J* H* – Jeanette Hisinger. (SVIII:101) Formula Concordiæ – (lat.) eg. endräktsformel, fraicha – fräscha, friska. (SV8:267) luthersk bekännelseskrift 1577. (SV26:64) fraktionärer – brottdelar, delar brutna ur en helhet. forntida kämpestorlek – med storlek som en forntida (SV7:179) hjälte. (SV5:119) frakturbokstäfver – typsnitt som utvecklades i Fornyrdalag – fornyrdislag = forngermanskt versmått Tyskland på 1500–taletoch användes även i utan slutrim. (SV25:505) Skandinavien in på 1800–talet. (SV27:144) Forsell – Carl af Forsell (1783–1843) författade den framdofta – sväva fram. (SVIII:120) ofta citerade Statistik öfver Sverige (1831) framfuset – oförväget, oförsynt. (SV25:394) (SV8:271) framfusna – framfusiga. (SV8:139) Forsell – Carl F., 1783–1848, adlad af Forsell, kartograf framfärd – framgång, framfart. (SV5:280) och statistiker, författade bl.a. Statistik öfver framgång – framåtskridande. (SV19:157) Sverige (1831, 4 uppl. 1844) (SV7:78) Framnäs – egendom på Djurgården, som tillhörde fort – bort. (SV25:145) arkitekten FredrikBlom (1781–1853) (SV27:12) fort bien – (fr.) mycket bra. (SV9:256) française – sällskapsdans i fem turer. (SV8:44) ”fortiter in re, leniter in modis.” – (lat.) starkt i sak, Franska Bugten – åsyftar hamnområdet från Slussen milt i formen. (SV16:80) till Sista styfvernstrappor. (SV27:51) fortkomsten – framgången. (SV25:25) Franska partiet – hattarna ville ingå i allians med fortskyndade – skyndade vidare. (SV25:160) Frankrike mot Ryssland, därav Almqvists Fortunatus – lycklig man med önskehatt och outtömlig beteckning Franska partiet. (SV30:35) penningpung. Förekommer i en tysk folkbok från fransosen Terrade – Federico Nadi T. (1759–1835), slutet av 1400–talet och därefter i svenska balettmästare vid operan. Denne florentinare och folkböcker. (SV9:310) dansör gjorde dock sin första forum privilegiatum – särskild domstol, som på grund Stockholmsproduktion först 1795. (SV6:81) av privilegier tillkom vissa personer, till exempel frasande – av frasa, knastra, spraka, fräsa. (SV18:119) kungens hovfolk eller tjänare. Dessa dömdes i fratser – idéer, nycker. (SV18:19, SV27:144) övre eller nedre borgrätten, två domstolar som Frazer – James Baillie Fraser (1783–1856), engelsk avskaffades 1844. Denna del av dispyten gäller reseskildrare. (SV19:402) alltså vilken domstol som borde hantera frecasé – frikassé, maträtt av kokt, ljust kött i redd sås. överhovstallmästaren baron Ekensparres fall – (SVIII:50) han hade ju en hovtitel men inget ämbete vid Fredholmens – se anmärkning till s. 16. (SV27:45) hovet. (SV23:127) fredriksd’orer – Friedrichsd’or, preussiskt guldmynt, fosforismer – uttryckssätt, utmärkande för de samtida gångbart 1750–1874. (SV27:269) fosforisterna; dunkelt, överlastat blomsterspråk. Fredrikshamns kanoner – Gustaf III deltog själv i det (SV7:369) rysk–svenska kriget 1788–1790 där han försökte fot – äldre längdenhet: 1 fot = 2 kvarter = 12 tum, dvs. anlägga en hjälteroll. (SV6:59) ca 30 cm. (SV19:57) Fredrikshof – slott på Östermalm uppfört 1733. fournera – förse, skaffa. (SV6:62, SV30:374) (SV29:7) fournerat – försett. (SV23:90) frejdadt spisqvarter – ryktbart matställe. (SV30:14) Fourrierist – anhängare till Charles Fourier (1772– frescotaflor – av it. al fresco, på färsk [mur], d.v.s. 1837), fransk socialistisk skriftställare. muralmålning utförd på ännu fuktig kalkputs. (SV26:400) (SV7:7) fox – fux. (SV8:223) Frese – Jacob Frese (1690–1729), författare till bl.a. foxar – fuxar = rödbruna hästar. (SV6:39) Andelige och werdslige dikter (1726) (SV30:512) foxen – fuxen. (SV30:89) fresen – halskråset. (SV6:78) Fr. C* H* – troligen ryttmästare Hisingers äldsta dotter freser – halskrås. (SV5:277) Charlotte (1796–1864]. (SVIII:104) friborne – genom födseln fri, icke slav. (SVIII:160)

39 frid – skön, fager. (SV26:133) ”Grefvinnans besök” som slutar med att pastorns frida – frid a) fridfull, b) fager, skön. (SV4:53, dotter och fru ”Nu nego vid trappan, vid porten, SV4:193, SV18:47) vid grinden,| Och stå der och niga ännu.” Fridolf – Almqvists ena halvbror, född 1814. (SV23:271) (SVIII:199) Frukosttid – frukost kunde avse både morgonmål och Fries och Arrhenius – Elias F. (1794–1878), botanist. förmiddagsmål, dvs. både dagens första och Johan Petter A. (1811–89), botanist. (SV25:426) andra måltid. (SV21:24) Friponne – (fr.) bedragerska. (SV4:249, SV18:252) fruntimmersarbeten – handarbeten. (SV25:65) friponneri – friponnerie (fr.), bedrägeri, skälmstycke. fruntimmersfolor – fruntimmersbeteende, (SV26:258) kvinnoskick. (SV30:235) fromma – stilla (SS III, s. 475) (SV4:267) fryntligt – vänligt och glatt. (SV25:145) fronderi – opposition. (SV7:360) Fryxell – Anders Fryxell (1795–1881), präst och fru Gyllencreutz – förmodligen tänker Almqvist på Alf skolman men framförallt den inspirerade G:s hustru Gustava Christina (f. Bögwald) Alf G. författaren till Berättelser ur svenska historien , nämns på s. 125. (SV6:66) 1823–1879. (SV23:76) fru Heiberg – Johanne Luise Heiberg (1812–1890), Fryxells avh . – Anders Fryxell (1795–1881), utgav dansk skådespelerska. (SV23:330) anonymt Förslag till enhet och medborgerlighet i fru Helwig – Amalia von Helwig (1776–1831), tysk de allmänna undervisningverken, Stockholm författarinna som vistades i Sverige 1804–10 1823. Fryxell hade vidare utgivit ett tal om samt 1814–16. Väninna till Atterbom och Geijer. växelundervisningens användbarhet (1824) Vid (SV23:303) grundandet av Nya Elementar var han utsedd till fru Küsel – Bergsrådinnan J. Küsel var värdinna på rektor med rekryterades innan skolan började sin Bergstrahlska huset. (SV23:292) verksamhet till rektorstjänsten vid Maria skola. Fru L* – S* – se ovan om Louise. (SVIII:101) (SV16:20) fru M* – charaden uttyds ”Mannerstråle”. En fru fråga reson – fråga efter skälet till något. (SV23:44) Mannerstråle brukade också sommartid besöka fräck – käck, djärv. (SV6:69) familjen Hisinger på Fagervik, åtminstone vid ett frälse natur – en typ av kameral klassifikation av jord tillfälle i sällskap av generalskan Spalding (se som klassats adlig och därför var befriad från den komm. till s. 101) [Svartåsamlingen och stående skatten på jord. (SV5:11) Fagervik]. Möjligen är det frågan om Anna fräs – veckad halskrage, krås. (SV29:26) Helena Mannerstråle, gift med överstelöjtnant fräser – veckade halskragar, krås. (SV25:252) Jöran Mannerstråle. [ Finlands Allmänna Tidning fröken – ogift adelskvinna. (SV6:135) 21/2 1824] (SVIII:84) fröken Kerstin, hertig Burislefs ros, hvarom den fru Petterson på Herresta och Hörda – Emilia kända visan sjungs – En allmänt utbredd Petersen (1782–1859), den filantropiskt och folkvisa handlar om hur en konung Valdemar på pietistiskt lagda ”Mormor på Herrestad”. Hon angivelse av sin drottning, Sofia, misshandlar organiserade bland annat en uppmärksammad och dödar sin syster (dotter) Kerstin som fått ett arbetsförening för socknens fattiga kvinnor. barn med hans släkting, Boris, Börje eller (SV25:8) Burisleif. (Holmberg) (SV5:164) Fru S* – möjligen fru Spalding (se komm. till s. 101) fröken Nora – fröken Eleonora. (SV5:295) (SVIII:112) fröknar – ogifta adelsdamer. (SV5:62) Fru Schenson i Upsala – Maria Schenson född Hahr Frösunda – Stora Frösunda, gods i Solna. (SV6:12) (1790–1857) Själv i ungdomen Frötuna, Dalsons, Hermansons – Frötuna: herrgård herrgårdsguvernant drev hon flickpension i vid Arbogaån i Örebro län, ca 3 km öster om Uppsala 1818–28 och 1836–45. Hon var en Arboga och ca 2,5 km väster om Fellingsbro. företagsam kvinnlig pionjär inom skolvärlden Gården ägdes en tid av Lars Fredrik Dahlson och bedrev undervisning enligt lancastermetoden. (1756–1805); år 1820 gifte sig C.J. von Se Märta Tamm–Götlind, ”En flickpension i Hermansson (1795–1871) med dennes dotter Upsala”, Upsala Nya Tidning (julnummer) 1957, Carolina Fredrika (1799–1872) (SV21:69) s. 18–19. (SV23:40) fubbligt – fumligt. (SV4:118, SV18:116) fru Understrands tempel för sångfoglar – fru U:s Fu–hi (Stadsanläggaren?) – Almqvists förmodan om glädjehus l. bordell. (SV18:137) betydelsen av namnet Fu–hi, eller Fu Xi som det Fru Yms tempel för sångfoglar – fru Y:s glädjehus skulle transkriberas idag, har inte kunnat eller bordell. (SV4:142) bekräftas. (SV19:216) fru Öhrlander står i dörren och niger ännu – En full’er – väl. (SV4:32) allusion på Anna Maria Lenngrens dikt

40 Fulslag – folklig benämning på inflammation i finger, förarglig – förtretlig. (SV25:13) särskilt i yttersta leden, med rodnad, smärta och förbidan – förväntan. (SV7:333) varbildning, ibland kallad ”onda bettet”. förbildning – överkultivering. (SV26:393) (SV21:93) förbiten – med möda undertryckt. (SV5:213) funder – knep, påfund, list, konster. (SV8:338, förblommeradt – av förblommera, försköna, ge ett SV30:115) fagert sken åt. (SV27:140) funderad – fundera = grunda, anlägga; utföra något förbråkade – sönderbråkade, rådbråkade. (SV27:96) från grunden. (SV9:22, SV9:63) förbud – bud som avsändes för att i förväg underrätta funderade – grundade. (SV16:15) om någons ankomst, t.ex. för att beställa Furchla – möjligen Furchapass, pass mellan kantonerna gästgivarskjuts. (SV26:383) Valais och Uri, Schweiz. (SV5:312) förböto – förvandlades. (SV25:54) furie – eg. hämndegudinna i romersk mytologi men ofta fördelning – avdelning. (SV5:159) = skrämmande och ilsken kvinna. 48 sporadiska fördränkt – helt och hållet dränkt. (SV5:384) – här och där spridda. (SV25:47) föredrag – framförande, uppläsning. (SV29:84) furore – (it.) raseri, hänförelse, (här) stormande bifall. förefalla henne – komma i fråga för henne. (SVIII:152) (SV18:xx), stormande lycka. (SV8:272) föreföll – sades. (SV25:161) furstbiskopens af Eutin – Eutin var huvudstad i föregifvande – enligt uppgift. (SV6:234) oldenburgska furstedömet Lybeck i östra förekasta – tillvita, förebrå. (SV23:199) Holstein. (SV30:33) förekastat – förebrått. (SV27:236) fy, attan sju tunder tusande djeflar – den ståtliga förekommer – motverkar. (SV19:209) svordomssekvensen är belagd sedan 1600–talet; föremål – mål, syfte, syftemål, ändamål. (SV23:272 den förekommer senare hos bl.a. Bellman, SV26:43) Ehrensvärd och C.F. Dahlgren. Vanligtvis står föreser – ombesörjer. (SV25:214) dock ”tunnor” i st.f. ”tunder”; emellertid förespelande – förebådande. (SV26:143) använder Almqvist också i Skällnora Qvarn föresyn – förebild, föredöme. Signora Luna (SV7:185) ordet ”tunder”. Detta ord har också betydelsen förföll – föll. (SV25:211) ”fnöske”, vilket ytterligare associationsmässigt förgaf – förgiftade. (SV8:339) understryker det eldfängda i svordomen. förgift – gift. (SV6:222) Ordbokschefen Lars Svensson har haft förkränkande – fördärvande, kränkande. (SV8:187) vänligheten påpeka ovanstående betydelse för förlag – förskott för drivande av affärer e.dyl., utgivaren, som han dessutom flerfaldigt bistått i ”investeringskapital”. (SV16:27) dennes jakt på ord. (SV7:367) Förlagskapital – insats, tillgångar. (SV21:117) Fylkiskonungar – småfurstar över ett litet rike eller län förlagskostnaden – kostnaden för tryckning etc.; (fylke); enligt äldre historieskrivning styrdes böcker utgavs ofta på ”eget förlag”. (SV16:123) riket i sådana mindre enheter under tidig förlagsman – person som lånar ut pengar till vikingatid. (SV19:109) näringsidkare. (SV25:254) fyrk – slant, öre. (SV9:117, SV27:93, SV27:332) förlorade ätten av sitt anseende – dvs. förlorade ätten Fysis – natur. (SV26:246) en del av sitt anseende; förlorade ätten sitt fytyrer – av fr. future, tillkommande. (SV8:72) anseende undan för undan. (SV19:216) Fånig – lätt sinnessvag, fnoskig. (SV21:73) förloradt – borta, glömt. (SVIII:87) fåss – övermodig, trotsig. (SV23:121) förlägen – osäker. (SV6:157) fälades – ordnade till. (SV27:31) förmigkommen – utvecklad i kunskaper och fälas – bråka. (SV25:93) skicklighet. (SV29:98) fälle – väl, kanske. (SV25:89) förmodligen – som det verkade. (SV6:33) fänikorna – fänika, avdelning fotfolk, en term som förmycket – för mycket. Jfr anm. s. 29. (SV27:297) använts från 1500–talet. (SV5:171) förmå – förordna. (SV23:126) färdig – skicklig, kunnig. (SV27:318) förmälde – omtalade, berättade. (SV30:88) färdiga – friska, oskadda. (SV6:30) förmögenhet – förmåga. (SVIII:212) fästet – himlavalvet. (SV25:100) förmögenheter – förmågor. (SVIII:176) fönsterposten – fönsterbänken. (SV25:74) förnäm – högmodig. (SV25:20) förafskeda – avskeda. (SV25:20) förpaktare – arrendatorer. (SV19:299) förafskedad – ivägskickad. (SV25:284) församling – [avgränsad] grupp. Knappast förafskedande – Reuterholm avskedades när Gustaf IV ”församling” i kyrklig mening, eftersom blev myndig och lämnade Sverige 1796. Djurgården inte – till skillnad från Ladugårds- (SV6:227) landet – hörde till Hedvig Eleonoras församling. förakta – icke bry sig om. (SV5:159) (SV29:6)

41 försatt – blandad. (SV25:414) förskingra sig – förströ sig. (SV27:114) G förskrifver sig från – härrör från. (SV9:119) g. qv. mil – geografiska kvadratmil. (SV19:304) förskämd – fördärvad, förstörd. (SVIII:155) Gabriel – ärkeängel. (SV4:156, SV18:149) försmäldt – sammansmält. (SV19:20) Gabrièle Mimanso – roman av A. utg. 1841–42. förspordes – hördes. (SV19:250) (SV25:7) förspändt – väl ordnat. (SV27:46) gack – gå. (SV30:150) Första kyssen […] ger – Med ”mamma” åsyftas Gads ängar – område för en israelitisk stam i landet Almqvists styvmor Agnes vars mor, d.v.s. öster om Jordan. (SV7:110) ”mormor” till styvsonen, var Fredrika Emerentia gage och sold – lön. (SVIII:59) Altén, född Westberg. [Husförhörslängd] galant – fin, redbar; präktig; elegant, förträfflig, hygglig (SVIII:36) (SV23:76, SV25:155 SV25:441, SV29:30) första riksståndet – adeln. (SV6:65) galantare – ypperligare, bättre. (SV25:440) Förste Hautboisten – Hautbois = Oboe. Det kan galanteri – uppvaktning. (SVIII:71) tilläggas att i flera arméer kallades varje Galaor – bror till Amadis. (SV26:150) musikant med underofficers rang för ”hautboist”, Galilei – Galileo Galilei (1564–1642), italiensk fysiker, oavsett hans instrument. (SV6:271) astronom. (SV26:183) Förste–hofstallmästare – baron Hans Henrik von Gall – Franz Joseph G. (1758–1828), tysk läkare och Essen (1755–1824) (SV6:58) grundläggare av frenologin. (SV25:220) förstog – variant till ”förstod”. (SV27:400) galoner – här: pengar. Eg. guld– eller silveröverspunna förstyret – den ledande, den styrande. (SV25:243, band. Men jfr s. 268 där metaforen görs SV27:20) bokstavlig. (SV6:257) förstånd – samförstånd. (SV5:165) gambla och viidlyfftige Rijm–Krönikans – Försvarlös – som saknar laga försvar. Den s.k. Erikskrönikans. (SV5:183) försvarlöshetsstadgan innebar arbetsplikt. Enligt Ganbalu, que ce vaut […] treuvoit &c. – 1805 års tjänstehjonsstadga (reviderad 1833) (fornfranska) Ganbalu som på vårt språk betyder måste alla arbetsföra personer – utom husbönder härskarens stad, och Storkanen fann… etc. eller de som levde på kapital – skaffa sig ”laga (SV19:191) försvar”, antingen genom att bo hos släktingar Gandharva–äktenskapet – äktenskapsform i Indien, eller genom att skaffa sig sysselsättning genom som bestod endast i att parterna ömsesidigt att ta tjänst eller bli egen företagare. (Se SFS uttalade, att de tagit varandra till makar. 1833:27, s. 281–297; jfr Westman Berg 1962, s. (SV26:210) 36 ff, 315 f.) (SV21:42) gangrenerat – orsakat kallbrand eller kräftskada hos. försyn – betänkligheter; blygsel. (SV25:232) (SV18:63) försäljning af kaffe, socker och .. – Punkterna står för ganser – band eller snören, särskilt använda för att sätta ”rusdrycker”. Vid denna tid bedrev bönderna på kläder. (SV23:83) fortfarande allmänt husbehovsbränning. ganska – mycket. (SV5:273 ,SV6:83, SV6:243, (SV23:109) SV16:17, SV19:253, SV23:32, SV25:8, försätta – slösa bort. (SV25:80) SV29:25) försöka – pröva. (SV25:29) ganska formligt protokoll – protokoll där alla försökt sig – prövat sin förmåga. (SV25:40) formaliteter har iakttagits. (SV23:118) förtrånad – förtärd av sorg. (SV4:122) ganska riktig – helt som sig bör. (SV25:139) förtycka – misstycka, vredgas över. (SV25:139, ganska vördnadsfullt – mycket vördnadsfullt. SV25:390) (SV5:47) förtyda – med avsikt misstyda. (SV26:53) Ganymed, Hebe – kypare resp. servitris; Ganymedes förtyskadt – ungf. förbannat. (SV4:106) var de olympiska gudarnas munskänk och förut – före. (SV23:167, SV25:51) ungdomens gudinna Hebe skänkte i deras nektar. förutmärkelsen – utmärkelsen, hedersbeviset. Ordet (SV23:308) tycks vara Almqvists nyskapelse. (SV29:158) Ganymedes – (grek.) gudarnas munskänk. (SV18:98) förvarande sig – aktande sig, tagande sig i akt. Garçonen – betjänten. (SV30:195) (SVIII:223) garniturer – dräktprydnader; tillbehör. (SV6:16) förvist – förvisad. (SV5:127) gatans medlersta stenrad – gatubeläggningen på föråt – tidigare. (SV25:202) 1700–talet, även i Stockholm, var ofta enkel. Almqvist anspelar nog på att kullersten endast täckte delar av gatan. (SV6:28)

42 Gatterer – Johann Christoph G. (1727–1799), tysk G. i januari 1838 sitt ”avfall”, som innebar hans universalhistoriker och orientalist. (SV19:25) övergång från en konservativ till en liberal gautisk – götisk. (SV26:116) samhällssyn. Se vidare kapitel 10 i Om svenska gaz – tunn vävnad, flor, slöja. (SV4:254, SV5:345, uppfostringsväsendet (s. 128–132) där A. SV7:47, SV23:319) ifrågasätter Geijers omvändelse. (SV16:33) gazarterna – gazart, art eller slag av gas eller ånga. Geirs odd – spjutudd, spjutspets. (SV26:133) (SV18:ix) Gelineks variationer på tyrolervalsen – Josef Gelinek gaze mousseuse – (fr.) mossartat eller mossfärgat tyg. (1758–1825), tysk–österrikisk kompositör, Detta ger i kontexten ingen mening; uttrycket bekant särskilt för sina variationer för piano. torde vara fel för ”gaz mousseux”, som kan (SV5:254) betyda ungefär ”skummande kolsyra”. Det gemenskapen – samfundet, troligen alluderande på förefaller som om Uranie ger order till Galopin kyrkans ”församling”. (SV25:170) att bära fram ingredienser till en bål av vin, gement – avskyvärt. (SV25:45) kolsyrad lemonad med apelsiner och ananas. Gement – enkelt. (SV21:59) (SV9:302) gemäng – maskopi (trol. en tillfällig bildning.) gazen – slöjan. (SV4:133, SV8:273, SV18:181, (SV25:332) SV18:128) gendrefs – vederlades. (SV30:21) Gazetten – (fr.) tidningen. (SVIII:70) gêne – (fr.) obehaglighet, tvång. (SV4:10) gaz–slöja – gas, glest tyg. (SV8:266) genealogik – genealogi. (SV23:263) gebiet – (ty.) område. (SV9:289, SV16:110 SV23:66, genera sig – göra sig besvär. (SVIII:232), känna sig SV25:186) besvärad. (SV4:10) Gefion – hexameterdikt i fyra sånger (1814) av Generalissimus – högste general. (SVIII:46) friherrinnan Eleonora Charlotta d’Albedyhll generalmajor Wrangels olycka vid Wilmanstrand – (1770–1835) Hon beskyddade Atterbom som i Carl Henrik Wrangel (1681–1755), befälhavare sin tur litterärt beskyddade henne. Att det främst över de svenska styrkorna, som besegrades av var baron Augusts lantliga släkt som hänrycktes ryssarna vid Villmanstrand 1741. (SV30:35) av dikten kan möjligen vara en gliring mot Genes . – Genesis Första Mosebok. (SV26:86) d’Albedyhlls verk, som inte konstnärligt gengående – som går igen. (SV5:195) uppskattades i alla kretsar. (SV29:74) génie sans égal – (fr.) begåvning utan like. (SV18:301) Gefion – Mö ur den nordiska mytologin som plöjde genier – andeväsen, skyddsandar. (SVIII:189, bort all jord där Mälaren nu ligger. Hon flyttade SV19:392) jorden västerut och kallade det nya landet Seland. geniste – ginst. (SV8:237) (SV23:112) genius – (lat.) skyddsande, goda ande (SV25:284, Gefle dumma Riksdag – Gustaf III:s sista riksdag, SV27:8) ande, innersta väsen. (SV19:46) samlad i Gävle år 1792. Adeln förhindrade att genljudde – dialektalt för genljöd. (SVIII:99) förenings– och säkerhetsakten (jfr komm. Till s. Gennaro – (ital.) äldre form för Gennaio = januari. 65) bekräftades i riksdagens beslut. (SV6:23) Ordet har en här relevant bibetydelse av Gefle riksdag – Gustaf III:s sista riksdag, samlad i ”gamling [som sitter nära elden]”. (SV29:188) Gävle år 1792. Adeln förhindrade att förenings– genom sina föräldrars bosättning – A:s far, Carl och säkerhetsakten bekräftades i riksdagens Gustaf, köpte 1804 säterierna Herrestad och beslut, men oppositionen mot kungen var svag. Hörda av friherrinnan Strömfelts sterbhus. Jfr inl. (SV29:148) s. X. (SV25:8) Gefle vapen – bättre tobak i paket med staden Gävles genombora – äldre form för ”genomborra”. vapen; samma tobaksrök bolmar i Fänrik Ståls (SV23:128) sägner. (SV8:63) genomde – finl.sv. dialekt högeligen. (SV9:148) Gehenna – helvetet. (SV30:83) genomskinlig – (skämtsamt) fattig. (SV25:425) Gehäg – (ty.) inhägnad. (SV27:388) genre – slag. Här underförstås ”promiskuösa kvinnor”. gehör – ”öra”, språkkänsla, även hörsel. (SV23:105) (SV29:136) gehöret – auktoriteten, förmågan att göra sig hörd. genstämma – motstämma. (SV23:67) (SV25:110) genstörtiga – gensträviga, hårdnackade. (SV25:115) Geijer – Erik Gustaf G. (1783–1847), författare, från Gent emot – mitt emot. (SV25:13) 1817 professor i historia vid Uppsala universitet. Gentil animal, ou es–tu? venez–donc! Grand Dieu! Han var ledamot av stora uppfostrings- animal capricieux, impertinent, voluptieux kommissionen 1825–1828, och debatterade flitigt […] Taille merveilleuse et charmante – skolfrågor, även i samband med 1840–1841 års coquine, he donc! – (fr.) söta [även ”hedniska”] riksdag. I sitt organ Litteraturbladet tillkännagav djur, var är du? Kom då! Store Gud! nyckfulla,

43 näsvisa, vällustiga djur […] Fantastiska och glanskisen – av glanskis, spegelblank, jämn och glatt is; förtjusande figur – rackarunge, hallå! (Formen karakteristik av den hale hovpredikanten. ”voluptieux” är felaktig och skall vara (SV4:134) ”voluptueux”.) (SV6:83) glanskt – glänsande. (SV25:104) gentila – fina, flotta. (SV7:77) glas – spegel, spegelyta. (SV5:142) gentila karaktersmasken – elegant kostym som Glasmästardottern – Sara Videbeck i Det går an. föreställer en viss [typ av] person. (SV6:69) (SV9:220) gentilesse – (fr.) behag, älskvärdhet; stavningen skall Globerne – jord– respektive himmelsglob, placerade i eg. vara ”gentillesse”. (SV4:295,SV6:23, Fagerviks bibliotek. (SVIII:128) SV8:165, SV18:295,SV27:400) Globlära – lärobok ägnad jord– och himmelsglobernas gentillessen – artigheten, elegansen. (SV25:62) användning. Holmberg har påpekat att de gamla genuina bildningar – ursprungliga (eller äkta) former. astronomiska minnesverserna finns it.ex. Lars (SV25:505) Liedbeck, Kortt och tydelig beskrifning, om genus humanum – (lat.) mänskligt släkte. (SV16:18) himmel– och jordglobernasrätta bruk, nytta och geognostisk – sysslande med jordskorpans egenskap (1753) och Carl Erik Kjellin, Försök sammansättning och byggnad. (SV26:175) till en elementar lärobok i astronomien (1822) geografiska mil – äldre längdenhet, ca 7500 m. Jfr (SS VI:388 f.) (SV6:174) Almqvists not, s. 74. (SV19:61) glopar – fånar. (SV30:76) gerad – rakt på, direkt. (SV25:460, SV30:82) gloria – ära. (SV6:216) Gerenius – ev. Geringius, hattstofferare. (SV6:258) Gloria Rediviva – (lat.) återupplivad gloria eller ära. germanska idiomet – germanska språket. (SV5:365) (SV26:398) Gesandt – (ty.) sändebud. (SV4:273) glossa – (godtyckligt) ord ur ett främmande språk; gesandter – sändebud, diplomater. (SV19:252) glosa. (SV19:25) Gesantens – sändebudets. (SVIII:50) gnisslande – skärande. (SV25:411) geschichter – historier. (SV6:236) gnistror – gnistor. (SV5:89) gevär på ax – förkortning för ”gevär på axel”. (SV4:36, gnoti seavton – ”gnóthi seautón” (grek.): ”känn dig SV18:30) själv” (SV5:314) Gibello – vanligare Mongibello, annat namn på Etna. Godsare – underlydande på ett gods. (SV23:331) (SV7:235) Goelicke – Andreas Ottomar G. (1671–1744), tysk gick till skrift – konfirmerades. (SV25:42) anatom. (SV9:9) gifva stackare med sig – dela med sig åt fattiga eller Goertz – Georg Heinrich von Goertz (1668–1719), Karl olyckliga. (SV5:23) XII:s minister, känd bl.a. för präglandet av de s.k. Gijon – stad på Biscayabuktens kust i Asturien, mynttecknen, ”nödmynten”, ”Goertzdalrarna”. nordvästra Spanien. (SV7:25) (SV31:187) Gimo bruk – uppländskt järnbruk anlagt 1615. Goldwasser – akvavit. (SV30:442) (SV25:31) golikt – av godlik, golik: god, bra, tillfredsställande. gingansklädning – gingangsklänning, klänning av (SV9:111) ostindiskt bomullstyg. (SV27:111) Golownin – Vasilij Michajlovitj G. (1776–1831), rysk gingo fala – korrumperades. (SV19:257) upptäcktsresande och naturforskare. (SV19:89) ginseng – växt, vars rot särskilt i Kina använts som Gorveda – Gårdveda. (SV25:418) läkemedel för att ge långt liv och höja potensen. gossen zefyr – västanvinden. (SV5:59) (SV4:229, SV18:232) Gott bewahre – Gud bevare. (SV31:60) Girgento – Agrigento, stad på södra Sicilien, med Gott im Himmel – Gud i himlen. (SV31:62) berömda tempelruiner. (SV7:261) gouache – vattenmålning med täckfärger, i vilka litet gissus – Jesus, jösses. (SV4:91) gummi blivit upplöst, för att (med gult och vitt) gitta – önska. (SV23:134) frambringa vissa dagrar på eller över föremålen. gittâran – gitarren. Jfr komm. till ”cittra”, s. 400. 41 ett olyckligt Finskt krig – syftar på kriget mot Gitarren fick sitt stora genomslag i början av Ryssland som Sverige förlorade 1742. (SV31:36) 1800–talet. (SV25:403) gourmandise – frosseri. (SV23:86) giuntor – junta (spa.) = politisk gruppbildning. goût exquis – (fr.) utsökt smak. (SV18:300) (SV29:220) gouvernementerne – provinserna. (SV19:57) gjort tillfyllest – var nog(SV25:443) Goyer och Keiser […] von Hoorn – Pieter de G., gjörde – gjorde, tillställde. (SVIII:53) Jacob de K. och Jan van H., alla holländska glace – uppfriskande fryst blandning av vatten, socker sjömän i Hollands ostindiska kompani under och saft; glass. (SV6:35) 1600–talet. (SV19:269) glaf – glaven, svärd. (SV7:45) Gr. – greve. (SVIII:161)

44 grabbatag – griptag, grepp. (SV25:413) grefve Wachtmeister […] I den vagnen åker Svaret – Graccherne – framstående romersk adelsfamilj under som hovrättspresident ledde Carl Axel W. (1754– 100–t. f. Kr.; viktigast var Gaius Sempronius 1810) rättegången. (SV6:124) Gracchus (154–121 f. Kr.) och Tiberius grefve von Platen – Baltzar von P. (1766–1829), Sempronius Gracchus (162–133 f. Kr.) vilka kanalbyggare och politiker. (SV9:61) sökte genomföra landreformer, men gick under i grefvinnan Augusta – den äldsta av presidentens striderna mellan de aristokratiska fraktionerna. döttrar i Fredrika Bremers roman. (SV7:92) (SV16:96) grefvinnan Rudensköld – Magdalena Rudenschöld grace – ynnest. (SV29:23) (1766–1823), hovdam och Gustaf Mauritz gradatim – (lat.) stegvis. (SV26:92) Armfelts älskarinna (se komm. till s. 49) Hon gradation – indelning i grader. (SV26:343) blev indragen i Reuterholms process mot denne graden – magistersgraden, dåvarande högsta examen och dömdes till döden 1794, men benådades och inom filosofiska fakulteten. (SV25:17), här: insattes på spinnhus. (SV6:254) kandidatexamen. (SV23:120 f.) Grekiske historieskrifvare omtala hit bortåt græce – (lat.) på grekiska. (SV4:111) Hyperboreer […] – jfr hänvisningen till gramaner – möjligen förvrängning av agréments, Herodotos och Aristeas, s. 70. (SV19:17) behag, prydnader. (SV8:261) Greta Nylanders N:o 466 – recept i Margaretha Grammont – Gramont, Antoine (1604–78), marskalk Nylanders (pseud. för M. Nordström) Handbok av Frankrike, memoarförfattare. (SV8:202) vid den nu brukliga Finare Matlagningen (1822; granater – av it. granato, granatäpple. (SV7:17) 7:e uppl. 1838) (SV8:63) Grand [t.o.m.] Helvetius – (fr.) Store Gud, det är griller – underliga idéer. (SV4:8) lyckan av Helvetius. ”Le Bonheur” (Lyckan) dikt grillfängare – person som hänger sig åt griller, av Claude Adrien H. (1715–1771), postumt fantasier. (SV18:xix) utgiven 1772. (SV18:294) grimaces affectées – (fr.) affekterat minspel. (SV9:232) Grand Dieu [t.o.m.] Helvetius – (fr.) Store Gud, det är grisblonde – (fr.) gråblond, askblond. (SV27:343) Lyckan av Helvetius. – ”Le Bonheur” (Lyckan) grondera – gräla, brumma. (SV6:23) dikt av Claude Adrien Helvetius (1715–1771), gros–de–Naples – ett slags sidentyg. (SV8:79) postumt utgiven 1772. (SV4:294) grossmächtig – allsmäktig. (SV31:203) Granhammarslandet – beläget på andra sidan Grubb – Nils G. (1681–1724), kyrkoherde i Umeå Mälarviken Skarven. (SV5:121) 1711. Anklagad för pietistiska irrläror 1720. Grannarne – roman av Fredrika Bremer (1837) (SV18:xii) (SV25:67) Grubbe – Samuel G. (1786–1853), filosof, från 1813 grassera – härja. (SV25:248) professor i logik och metafysik vid Uppsala graubois – ett slags kortspel. (SV30:382) universitet, från 1827 professor i etik och politik; gravamina – (lat.) besvärande omständigheter. senare bl.a. konsultativt statsråd. (SV16:45, (SV16:36) SV26:321) gravida – (lat.) havande. (SV4:111, SV18:111) grums – knot muttrande, hot. (SV4:52, SV18:46) gravore – hängande snibbar bak på en huvudbonad för Grums – knot,. () att markera sorg. (SV30:7) grund – botten, fond, bakgrund. (SV25:52, SV25:471) gravörer teckna hela år ur Sverige – anspelning på Grund stamina – huvudtrådar, grundlinjer. (SVIII:208) kopparstickaren Christian Forssells (1777–1852) Grundstycke – viktig beståndsdel, fundament; princip, arbete Ett år i Sverige (1827–35) (SV8:287) grundregel, grundsats. (SV4:196) Greffier – notarie. (SV23:86) grusar – (bildl.) förvandlar till grus. (SV25:193) grefve Bjelke – möjligen Nils Adam B. (1706–1765), grymt – ”fasligt”, ofantligt. (SV25:370) som övergick till katolicismen och blev gryt – [bergarts] struktur, textur. (SV6:156) kammarherre hos påven (Holmberg) (SV7:377) Gråberg – Jacob G. från Hemsö (1776–1847), svensk grefve Charles Emil – dvs. Charles Emil Lewenhaupt, lärd som var verksam i Florens och skrev en lång ledare för hattarna och en av befälhavarna i rad arbeten inom statistik, geografi, kriget mot Ryssland. (SV31:90) språkvetenskap m.fl. vetenskaper. (SV19:125) grefve Munck – Gustav III:s gunstling och ansvarig för gråbröderne – franciskanermunkar. (SV25:383) falskmyntning, vilket ledde till att han förvisades gråhyschighet – grådaskighet. (SV9:154) ur Sverige. (SV30:386) Gråmunkegränd – gränd i Gamla Stan, som fått sitt grefve Tott – Klas Åkesson Tott (1630–1674), en av de namn efter det närbelägna Gråmunketornet i ursprungliga ägarna av Ekolsund. (SV30:113) Stockholms medeltida stadsmur. (SV6:30) Gråpapper – mjukt och grovt papper, använt för växtpressning eller som läskpapper. (SV21:114)

45 grårufvig – gråruggig, grålurvig. (SV6:217) Gustavianska papperen – Geijer, Konung Gustaf III:s Gräfenberg – kurort i dåvarande österrikiska Schlesien. efterlemnade och femtio år efter hans död (SV9:258) öppnade papper. Öfversikt, utdrag och jemn- gräfsvin – grävling. (SV4:274, SV5:187, SV9:114, förelse. I–III. 1843–1845. (SV26:356) SV25:318) Gut; sehr gut – (ty.) Bra; mycket bra. (SV27:157) gräl – pedanteri. (SVIII:203) guttural–aspirationen – äldre fonetisk term: grässoffor – gräsbeväxt jordvall eller avsats avsedd till strupljudsaspirationen. (SV19:58) sittplats. (SV5:59) Gutzkow – K.F. G. (1811–1878), tysk författare. Gräuel – Greuel (ty.) styggelse, gräslighet. (SV26:185) Tillhörde Das junge Deutschland. (SV9:80) Grönmånglerskan – grönsakshandlerskan. (SV29:108) Gutzlaff – Karl G. (1803–1851), missionär i Kina. Jfr gröpe – grovmalen säd. (SV8:304) not s. 328. (SV19:307) Guadalaviar – flod i östra Spanien. (SV7:6) guvernören – lärare för ung furste, jfr s. 65. (SV25:64) Guanahani – den av Bahamaöarna där Columbus först gyllen – guldmynt. (SV19:362) landsteg, av honom kallad San Salvador, av Gyllenborg – Fredrik Gyllenborg (1698–1759), infödingarna Guanahani; motsvarar möjligen motståndare till Horn och en av ledarna för dagens Watling Island. (SV5:266) hattarna. (SV30:34) Guarini – Giovanni Battista G. (1538–1612), italiensk Gyllenborg öfver Bält – Gustaf Fredrik Gyllenborg diktare. Skrev bl.a. herdedramat Il pastor fido (1731–1808) skrev eposet(SV8:273) (Den trogne herden) 1590. (SV7:190, SV5:29) Gyllenduk – tyg med inslag av guldtråd (SS III, s. 472) Gubben – denna benämning på Pechlin (se nedan) (SV4:178) förekommer i rättegångsprotokollen. (SV6:65) Gyllenkrooks – friherre Axel Gustaf Gyllenkrok gubben Nordenankar – Gustaf Peter Nordenankar, (1783–1865), mecenat och donator. (SV23:47) landshövding i Kalmar län 1822, död 1839. Han gyseligt – (trol. danism) rysligt, förskräckligt. hade 8 barn. (SV8:151) (SV25:360) guda sig – ställa sig from, ”himla sig”. (SV27:341) ”gå på buken och äta jord” – anspelar på ovan gudaståthållaren – påven. (SV16:22) refererade passage i Bibeln om ormen i paradiset Guds första stora, allmänna bud – 1 Mos. 1:28. (1 Mos. 3:14) (SV19:17) (SV21:46) ”gå till kungs” – att vända sig till Kunglig Majestät för Guds råd – Guds vilja, beslut. (SV19:148) särskilt beslut i en fråga som inte kan avgöras i gudslån – smula. (SV25:196) lägre instans. (SV29:182) guelf, gibellin – guelfer kallades det kejsarfientliga, gål – gård. (SV8:149) ghibelliner det kejsarvänliga partiet i går efter sin nästas argesta – söker skada sin nästa. högmedeltidens Italien. (SV8:99) (SV30:227) gula garde – Svea livgarde. (SV6:268) gäck – narr. (SV30:90) guld–damascerade – damaskera, bearbeta metall i gäckeri – bedrägeri, hån. (SV23:324) mönster. (SV7:13) Gäldstufärdig – färdig att bysättas, dvs fängslas (på gult filtreradt – kan dels syfta på honingskummil, dels gäldstugan) för obetalda skulder. (SV21:64) enligt SS III, s. 350 på innehållet i flaskan med Gänglig – kunde även avse person utan stadga i Johannisknopp, som i kommentaren s. 474 rörelserna. (SV21:21) förklaras syfta på Hypericum, ”pirkum”. gärd – skatt, tribut, bevis. (SV6:30SV26:332) (SV4:217) gäsa – jäsa. (SV23:265, SV30:462) gumman Colliander – Hagby gård i Täby socken gästgifvarhåll – värdshus med skjutsstation. ägdes vid denna tid av änkefru Fredrica (SV25:330) Colliander. På Hagby vistades också en äldre Göa – fornnordisk gudinna, som också förekommer i mamsell Maria Paulina Wilhelmi. (SV8:328) Almqvists Sviavigamal . (SV23:331) gummisandriac – Sandarak, ett slags harts som göpnar – fulla händer. (SV30:279) används till rökelse, fernissa m.m. (SV23:222) göpne – av göpen, kupig hand; en göpne, en handfull. gunådlig – gudsnådelig, fromlande. (SV7:367) (SV8:224, SV23:113) gurklisten – smal och låg jordvall för gurkodling. gör en konst på – struntar i (jfr gör en konst i) (SV25:12) (SV4:210, SV18:210) gurkmeja – kryddväxt. (SV8:364) gör otta – stiger upp tidigt på morgonen. (SVIII:31) Gusinna – Gud signe. (SV25:105, SV27:39) göra afseende – fästa uppmärksamhet. (SV25:299) Gustaf Trolle – (o. 1488–1535), svensk ärkebiskop, göra ett kråkstreck – lägga hinder i vägen, kullkasta som stödde dendanske Kristian II och spelade en planerna. (SV6:24) viktig roll vid Stockholms blodbad 8–9/11 1520. göra face emot – jfr fr. ”faire face à”, stå emot, hålla (SV27:73) stången. (SV23:58, SV25:383)

46 göra instanser – peka på motsägande förhållanden i Paris. Bror till Gustaf David Hagerman ovan s. o.dyl. i vetenskaplig framställning. (SV16:77) 121. (SV23:228) Göransons Svenska Historia – troligen Johan Hagström – trol. Anders Johan H. (1753–1830), läkare, Göranssons Svea rikes konungars historia […] publicist och lärare. Vid denna tid professor i som utkom första gången 1748–49. (SVIII:181) anatomi, adlades 1812 Hagströmer. (SV6:254) Görres – Joseph von G. (1776–1848), romantisk hai – haj = uppställning av personer i parallella rader. religionsforskare och författare vars (SV6:289) Mythengeschichte der asiatischen Welt (1810) haj – rädd. (SV9:122, SV23:27, SV25:417) Almqvist läste redan i unga år (se Henry Olsson, hajar – kastar. (SV6:79) C.J.L. Almquist före Törnrosens bok , Stockholm hajhet – ängslan. (SV6:232) 1927, s. 94 ff.) (SV19:24) hajheten – oron. (SV6:85) Göttliche Güte – (ty.) Gudomliga godhet. (SV27:122) halfankare – äldre rymdmått för våta varor. 1 ankare motsvarade 39,26 liter och 1 halvankare således 19,63 liter. (SV4:219) H halfstop – c:a 65 cl. (SV5:271) hallarne – bergssidorna. (SV25:100) h. e. – hoc est = det är, det betyder. (SV23:48) H. J. v. Klaproth – Julius Heinrich von K. (1783– Hallenii Concordanz, Hallenii konkordanz – Laurentius Halenius (1654–1722), teolog, förf. 1835), tysk orientalist och språkforskare, bl.a. en till en bibelkonkordans i tre folioband, som av förgrundsmännen bakom den indogermanska utkom 1734–1742. (SV4:38,SV18:32) tanken inom lingvistiken. (SV19:186) halmfessingen – halmmadrassen. (SV9:134) H. M. K. – Hans Majestät Konungen, d.v.s. Karl XIV Johan. (SV8:84) halmlafven – halmbritsen. (SV4:292, SV18:292) halmpapper – vanligt namn på hamppapper, enkelt gult h.e. – lat. hoc est, det är, det vill säga. (SV8:273) eller brunt papper tillverkat av hamplump. H.W Ludolf – Heinrich Wilhelm L. (1655–1712), tysk (SV6:9) orientalist. (SV19:64) Halt, wer da – Stopp, vem där. (SV30:476) hacka – slant, småmynt. (SV23:308) hamburger–riksdalern – en myntenhet, med vilken hackelsekista – enkel hackelsemaskin. (SV8:66) Hamburgs bank räknade till 1872. (SV9:50) hade ej afseende vid – hade inte för avsikt att. Hamilton – Hugo Adolf Hamilton (1802–1871), (SV5:38) friherre, ämbetsman, politiker. (SV26:321) hade en försyn för – aktningsfullt avstod från. Hammarsköld – Lorenzo Hammarsköld (1785–1827), (SV25:18) författare, biblioteksman. (SV26:212) Hade pass med sig – Allmänt passtvång gällde för inrikes resor mellan olika distrikt i Sverige fram hamn – skrud, förklädnad, spöke, skepnad, skuggbild, uppenbarelse vålnad. (SV4:224, SV5:288, till 1860. (SV21:24) SV6:210, SV18:227) Hadvala i Piikis Sochn – Pikis socken ligger strax hamplärft – hampgarnstyg. (SV19:97) öster om Åbo. (SVIII:235) Hampus Mörner – (1763–1824) greve, general, bekant hafra – havre. (SV19:313) kvickhuvud (Holmberg) (SV7:373) Hafsfrun – Ran, maka till havsguden Ägir i den hamsa – slamsa, flamsig kvinna. (SV23:59) nordiska mytologin, härskade över haven och steg som nyfödd ur havet, likt Afrodite/Venus i hamsiga – slarviga. (SV25:244) han lofvade sig – han väntade sig att få. (SV5:5) den grekisk/romerska mytologin. (SV5:402) haft undseende – avskräckts från. (SV25:166) Han står der såsom Ivan Wasiljewitz i Ryssland, Hagalund – krog nära Haga norra grindar, scen för eller bortåt Ingiald Illråda och Christian II i Sverige – syftar på Ivan IV, ”den förskräcklige” Almqvists Silkesharen på Hagalund (SS (1533–1584), som under sitt despotiska styre XVI:305–404) (SV6:12) utvidgade Rysslands gränser; Ingjald Illråde, Hagaskogen – Hagaparken norr om Stockholm består enligt Snorres Ynglingasagan ondskefull kung i av områden som Gustaf III inköpte. I dess norra Uppsala som våldsamt expanderade sitt rike; del började man uppföra ett slott. Almqvists far, Kristian II (1481–1559) – ”Kristian Tyrann” – Carl Gustaf Almqvist, var knuten till byggandet återinförde för en kort tid nordens trestatsunion. på Haga och mötte genom detta sin blivande svåger Carl Gjörwell d.y. och hans släkt. (SV19:234) handklöfvar – handklovar. (SV4:160, SV18:153) Almqvists liv och släkt är starkt knutna till hans Bror […] Victor – Almqvists andra halvbror, miljöerna norr om Stockholm. (SV6:12) född 1817. (SVIII:200) Hagerman – Jonas Philip Hagerman (1774–1839), svensk konsul i Genua 1820–26 och sedan bankir

47 Hans lilla Syster Näktergal – Almqvists halvsyster Haut–brion? Malvoisier? – bordeauxvin av hög klass Carolina, född 1810. Två tal i pro Fide et respektive starkt sött vin, särskilt Madeira. Caritate (SVIII:200) (SV6:105) Hans mor var en Drufva – Anckarströms mor hette haute noblesse – högadel. (SV8:211) Hedvig Ulrika Drufva. (SV6:125) Hebe – (grek.) ungdomsgudinnan, som ger gudarna hant – dialektalt för hann. (SVIII:19) nektar och ambrosia. (SV18:98) Hapalopus – mjukfoting. (SVIII:61) hebraismens epok – enligt Historiens idéer den tredje har du ändock blott uppnått femton år – Före 1893 perioden i mänsklighetens utveckling, som fick en svensk kvinna inte ingå äktenskap före 15 motsvarar aftonen och följs av natten med års ålder. (Holmberg) (SV5:145) kristendomens födelse. (SV26:114) har inträffat – stämmer överens. (SV25:130) ’Hedvig Eleonoræ Fattighus’ – låg vid Riddargatan 9 harbjebba – av bjebba, kvinna som vill bjäbba emot (Holmberg) (SV29:13) (Mjöberg) (SV18:239) Hedvig Charlotta Nordenflycht – (1718–1763), Harbjäbban – räddhågad kvinna som bjäbbar mot. författare. (SV30:61) (SV4:235) Hedvig Taube – (1714–1744), dotter till riksrådet E.D. hardt – i det närmaste. (SV23:69), mycket. (SV25:313) Taube. Älskarinna till Fredrik I, fick fyra barn Harmonia disharmonice præstabilita – (lat.) en tillsammans med honom. (SV30:21) oharmoniskt förutbestämd harmoni; anspelning Heeren – Arnold Hermann Ludwig H. (1760–1842), på ett begrepp i Leibniz’ filosofi (SS III, s. 468) inflytelserik historiker och filosof; jfr citat ur (SV4:39f) Ideen über die Politik, den Verkehr und den Harpagon – namnet på en sjukligt girig person i Handel […] der alten Welt (1793–1796), s. 42. Molières komedi Den girige . (SVIII:191) (SV19:37) Harpax – rövare. (SVIII:43) Heidreckur , Angantyr – söner till Hervor i Hervarar Harpies – (fr.) harpyor (grek. mytologi) kvinnliga saga . (SV26:130) stormvindsdemoner, som beskrivs i Aeneiden III, Heimdall – veckotidning utgiven 1828–1832 av J.E. v. 225ff. (SV18:302) Rydqvist. (SV9:29) Hartins – enligt rättegångsprotokollen den Heines – gamle Salomon Heine var farbror till skalden hattstofferare där Anckarström hyrde sin domino Heinrich H. (SV27:156) till maskeraden. (SV6:258) Heinse – Wilhelm H. (1749–1803), tysk författare. Hartman och Djurberg – Gabriel Israel H. och Daniel Hans mest bekanta verk torde vara romanen D.: författare av geografiska arbeten och Ardinghello und die glückseligen Inseln (1787) läroböcker. (Holmberg) (SV5:401) (SV9:284) Hassel – Almqvist är nära beroende av Georg H:s Hektik – eg. kroniskt sjukdomstillstånd med feber och (1770–1829) avsnitt om Japan, Kina och inre hög rodnad; lungsot. Ordet får här stå för en Asien i Vollständiges Handbuch der neuesten sammangjutning av förnuft och intensivt Erdbeschreibung från 1822 (Aspelin 1979, s. uppdrivna känslor av mystisk art. (SV23:225) 134) Almqvist lånade H:s verk upprepade gånger hektik – hektisk feber, som uppträder i senare stadiet av på KB (17/10 1834, 19/8 1839 och 7/4 1841) lungsot. (SV18:xxiv, SV27:259) (SV19:125) hektiken – lungsoten. (SV27:109) Hasselqvist – F. Hasselquist, Iter palestinum eller resa Helàs! – (fr.) ack! (SV6:15) till det heliga landet , utg. av Linné, Stockholm helgedomar – heliga sanningar. (SVIII:208) 1757 (Holmberg) (SV7:108) Helios – (grek.) sol, solgud. (SVIII:120,SV4:16, Hattar – hattpartiet grundades på 1730–talet. Det SV4:171,SV18:12) förespråkade krig mot Ryssland och fick stort Hellenismen slutade vid Perikles – beteckningen inflytande över Fredrik I. (SV30:34) ”hellenism” används här i betydelsen forngrekisk Hattar och Mössor – benämning på riksdagspartier i och alltså ej i den betydelse som infördes av J. G. svensk politik under frihetstiden. Hattpartiet drev Droysen 1836, avseende tiden från Alexander en merkantilistisk ekonomisk politik och stod den stores död år 323 f.Kr. Den athenske utrikespolitiskt för Frankrike och mot Ryssland. statsmannen Perikles levde mellan c:a 490 och Mösspartiet drev en alltmer antiaristokratisk och 429 f.Kr. (SVIII:151) antimerkantilistisk politik och förespråkade ett Hellenismens Gudomligheter – gudarna i den antika närmande till Storbritannien och Ryssland. grekiska mytologin. Jfr komm. till s. 151. (SV18:xiii) (SVIII:189) hautbrion, Haut–brion – ett rött bordeauxvin. Hellenismens sanna ande – jfr anmärkning till s. 151. (SV21:27, SV31:258) (SVIII:156) helles – eljest, annars. (SV8:330,SV9:115)

48 hellest – eljest, annars. (SV8:328) en samling av teosofiska, alkemiska och helpension – internatskola. (SV25:446) astrologiska texter som bl.a. kom att inspirera helsignelse – kan vara ett av Almqvist nybildat ord för sentida mystiker. (SV19:106) hel och total välsignelse. (SV4:167) hermetiska vettenskaper – ockulta, hemliga hemisfer – halvklot. Här avses Amerika. (SV25:501) vetenskaper. (SV31:315) hemisferer – hemisfärer, halvklot, halvdelar. (SV7:179) Hermione – namnet är hämtat från den grekiska hemmantalsnummer – antal av mantal (=kameralt mytologin. Hermione var dotter till Menelaus, mått på jordegendom) (SV6:39) konungen av Sparta, och hans gemål Helena, vars Hemmet – roman av Fredrika Bremer (1839) bortrövande gav upphov till det Trojanska kriget. (SV25:66) (SVIII:191) hemsk – förskräckt. (SV4:42. SV18:36, SV27:79), Hermitaget – eremitaget, eremitboningen; enklare rädd, ängslig, orolig. (SV4:150, SV18:145, byggnad i herrgårdsmiljö, avsedd för informell SV6:35),dyster, nedstämd, svårmodig. (SV5:19, samvaro. (SV5:73) SV25:186),här: förvirrad, tokig, förskräckt. Hermons berg – Hermon, berg i Libanon vid Israels (SV7:103) nordöstra gräns. (SV7:110) hemska blickar – dystra, förtvivlade blickar. Herodot – den tyska formen för Herodotos. (SV19:41) (SV5:386) Herodotos – grekisk historiker (ca 480–420 f.Kr.), hemska skog – dystra skog. (SVIII:121) vanligen betraktad som historieskrivningens hemskhet – ängslan. (SV23:220) fader. H:s Historia utmärks bl.a. av långa hemskt – ängsligt, oroligt. (SV25:37) geografiska och etnografiska utvikningar. hen sofon bulevma tas pollas chejras nikà – (grek.) (SV19:5) Citatet från Euripides återfinnes i det herr Springer – Kristoffer Springer (1704–1778), fragmentariskt bevarade dramat Antiope. köpman i Stockholm som energiskt slöt upp på (Holmberg) (SV5:331) mössornas sida. Arresterades 1747 för att ha haft Hendryk Hamel – Hendrick H. (1613–1692), förbindelser med den ryske ministern von Korff. holländsk resande som länge var den enda (SV30:515) européen som en längre tid hade bott i Korea. herr Wahlgren, hvars hemvist man skäligen borde Det skeppsbrott som Almqvist omnämner finns kunna anse antipodiskt emot Vesterstad – Här beskrivet i Hamels till många språk översatta antyds alltså att rusdrycksvanorna på herr Journal van de ongelukkige voyagie van t’iacht Wahlgrens krog Hvita Björn är motsatta dem i de Sperwer, gedestineerd na Tayowan, in t’iaar Peter Wieselgrens nyktra Västerstad. (SV23:105 1653 (1668) (SV19:305) f.) Hennes taille, hennes façon är gai, men ändå, si vous herredagen i Strengnäs – Under medeltiden och in på voulez, sombre; ja, noire – (fr.) Hennes figur, 1500–talet hölls riksmöte, s.k. herredag, i hennes sätt är muntert, men ändå, om ni tillåter, Strängnäs. (SV5:159) allvarligt, ja, dystert [eg. ”svart”]. (SV6:62) Herrskapet Hisinger – se inledningen, s. XI. herakleisk , kräftans anfall på hälen – när Herakles (SVIII:113) kämpade med den lerneiska hydran, sände Hera hertig Carl Peter Ulrik af Holstein – blev 1762 en jättestor kräfta, som bet Herakles i foten. H Rysslands kejsare under namnet Peter III. trampade sönder kräftan, som Hera därefter (SV30:33) gjorde till en stjärnbild. (SV26:109) hertig Fredrik Adolf – F.A. (1750–1803), arvprins, herakleiskt – av herakleisk, hörande till den starke hertig av Östergötland, yngre bror till Gustav III. guden Herakles. (SV27:8) (SV7:143) Herder – Johann Gottfried von H. (1744–1803) blev hertigarne af Medina Sidonia och Medina Celi – den med Ideen zur Philosophie der Geschichte der förre, anförare av den stora armadan under Filip Menschheit (1784), med dess generella II, förekommer i Schillers Don Carlos . Även en beskrivning av världshistoriens utveckling, en hertig av Medina Celi spelade en roll under Filip banbrytare för den romantiska II. (Holmberg) (SV5:54) historieskrivningen. (SV19:37) Hertigens galeri – oklart vad Almqvist avser. På hertig hermafroditiska Poemer – här: poesi som blandar Karls slott Rosersberg fanns en konstsamling, flera stilar. (SVIII:146) men det är knappast den som avses. Möjligen gör Hermes Trismegistos – den egyptiske guden Thot som Almqvist här antydningar om fenomenet under senantiken fick sitt namn genom en ”skönhetsgallerier”. Sådana förekom vid hov ute sammankoppling med Hermes T. (”Hermes den i Europa från 1600– till 1800–talet och omfattade trefaldigt vise”); han är enligt traditionen porträttserier av kvinnor vilka uppfattades som upphovsmannen till de s.k. hermetiska skrifterna, särskilt sköna. I Almqvists samtid sammanställde

49 Ludvig I av Bayern en sådan porträttserie. Något hinduiska död – anspelar på eldbegängelse. skönhetsgalleri är emellertid inte känt i Sverige. (SV25:413) (SV6:13) hinner – når upp till. (SV19:88) hervorragend – framstående. (SV8:188) Hinnoms dal – i Nya Testamentet Gehenna, namn på hervorragende gebehrden – (ty.) utmärkta helvetet. Se Matteus 5:22. (SV4:252, SV18:256) uppträdanden. (SV9:23) hippokraten – läkaren. Bildat efter Hippokrates från Hesechiel – profet i GT. (SV25:223) Kos, berömd grekisk läkare c. 400 f.Kr. Hesiodos [...] Theokritos [...] Nonnos [...] Appolonii (SV29:189) Rhodii – antika författare. (SV25:505) Hippokrates – forngrekisk läkare (ca 460–370 f.Kr.) Hesperidernas lustgård – i grekisk mytologi den och författare till den s.k. hippokratiska eden. trädgård vid Oceanensstrand i väster där de (SV19:147) gyllene äpplena vaktas. (SV5:147) hirschfängare – längre jaktkniv, ofta buren i gehäng Hesperier – Hesperiderna var enligt grekisk mytologi över axeln. (SV25:78) Nattens (Nyx) tre döttrar och bodde i gudarnas Histoire des Quatre, les Quatre amoureux– trädgård. (SVIII:119) malencontreux – (fr.) Historien om de Fyra, de Hessiska majestätet – Fredrik I, lantgreve av Hessen Fyra olyckliga älskande. (SV18:vii) och Sveriges konung 1720–1751. (SV30:7) historicus – (lat.) historiker. (SV7:374) heterodoxer [...] orthodoxer – irrläriga, kättare [...] Historien har […] haft nog att tadla hos konung rättrogna, strängt renläriga. (SV25:497) Waldemar – alltsedan Erikskrönikan har heterodoxi – irrlärighet. (SV26:194) Valdemar tecknats som en karaktärssvag kung. hetsande – värmande, upphettande (från ty. hitzen) (SV5:124) (SV19:423) historien om […] Jacquelina – troligen är berättelsen Heureux les hommes – fransk översättning av ”Beati en fantasiskapelse av Almqvist. (SV5:10) Sunt Homines.” (SV23:150) historien om alla tidehvarf – de historiespekulationer Hick! Häck! Hock! – anspelar på lat. ”hic, hæc, hoc”, som herr Hugo här framför stämmer väl med d.v.s. demonstrativa pronomen: denne, denna, dem som A. formulerade i Menniskoslägtets detta. (SVIII:15) saga, eller allmänna werldshistorien förenad hidalgo – (spa.) adelsman, ädling. (SV7:16) med geografi (1839–41), och De dödas sagor. Hierofylax – det gudomligas l. helgedomens väktare. Med ett föregående bref om den skandinaviska (SV18:162) nordens betydelse för Europas fornhistoria Hieroglyfiken – Swedenborgsk term: den hemliga (1845) Se om dessa Kurt Aspelin, ”Det andemeningen. (SVIII:212) europeiska missnöjet”. Samhällsanalys och Hierophylax – det gudomligas eller helgedomens historiespekulation, 1, Stockholm 1979, s. 123– väktare. (SV4:173) 181 och 211–231. (SV25:496) Hikia – Hikiä. (SVIII:236) historien om Marten och Mieke (die belohnte Hillska methoden – begagnad på Hillska skolan å Rechtschaffenheit) – Den hederlige Martens får Barnängen, internatskola för gossar 1830–1846, sin Mieke i berättelsen ”Den belönade där undervisningen bedrevs efter Sir Rowland rättrådigheten” i Stridsberg. (SV18:xx) Hillsmetoder. (SV26:93) hittar man [...] på – får man. (SV25:30) Hillska skolan på Barnängen – Internatskola verksam Hjalmar – se Hervarar saga . (SV26:131) 1830–46. Uppbyggd efter mönster av den skola i Hjalmar Mörner – (1794–1837), konstnär, medlem av Hazelwood, England, som utvecklades av Götiska förbundet. Målade 1829 frisen ”Odens Rowland Hill. Grundprinciper var elevernas ankomst till Sverige” på Rosendals slott. självstyrelse och självständiga arbete. (SV9:166) Undervisning gavs från första skolåren till ”Hjelte, jägare, en stormens och klippornas vän i universitetsförberedelse. (SV16:15) skogen;” – oidentifierat citat, kanske skrivet av himlahund – din usling, din jävel. (SV8:371) Almqvist själv i klassisk stil. (SV6:53) himlahåfvor – himlagåvor. (SV7:312) hjernpressare – sup (SS III, s. 473) (SV4:214, himlaånga – se komm till s. 96. (SVIII:105) SV18:214) himmelsbefängd – tokig, galen. (SV30:273) hjessen – hjesse, gammal maskulin form av hjässa. himmelspantheon – pantheon, här = gudavärld. (SV8:117, SV23:56) (SV9:156) hjulad, steglad – vid s.k. rådbråkning krossades himmelsstreck – trakt (från ty. Himmelsstrich) lemmarna efter dödsstraffet med ett hjul, varefter (SV19:423) kroppen flätades in i detta och uppsattes på hin van – den där sidan ( Sv. Spr. s. 348, 360) offentlig plats. ”Stegel” är ett hjul, horisontellt (SV25:89)

50 uppsatt på en påle. Anckarström rådbråkades homoeopathi – läkekonst där man föreskriver små efter kungamordet. (SV6:74) doser av sådana ämnen som påverkar en frisk Hjulbössor – bussningarna i hjulnav som vilar direkt kropp på samma sätt som sjukdomen. mot hjulaxeln. (SV21:78) (SV25:260) hjulnyckeln – verktyg som användes för att ta av och honett – hederlig, tillbörlig. (SV7:370) sätta på hjulen. (SVIII:235) Honingskummil, honingskummel – kumminbrännvin Hledre och Roeskilde – det gamla konungasätet Hledre försatt med honung. (SV4:214, SV18:214) var, enligt sägnen, beläget i byn Lejre, sydväst honneteté – hederlighet. (SV8:272) om Roskilde. (SV23:112) honnett – hederlig, anständig. (SV23:173, SV25:169) Hobbes – Thomas Hobbes (1588–1679), engelsk honnetta – hederliga. (SV6:58) filosof. (SV26:384) honneur – heder. (SV31:323) hoc est – (lat.) det är. (SV4:172, SV6:234, SV25:358) honnör – dvs. ära. (SV30:313) hof – måtta, återhållsamhet. (SV30:292) honom till fota – (bibelstil) framför hans fötter. hofrättsexamen – ämbetsexamen för arbete vid (SV25:288) domstolarna. (SV23:120) honorifique – hedrande. (SV30:556) Hofrättsrådet R–bäck – troligen Magnus Michael Hoplästa – Almqvist leker här med dubbeltydigheten i Rosbeck (1785–1839) (SV8:44) ordet, som ju kan tolkas både som Hofskalder – de isländska hirdskalder som vistades i ”sammanlästa” och ”sammanlåsta”. (SV21:89) kungens hall i vikingatid och tidig medeltid. Hoppade – Almqvist använder här och senare ordet i (SV5:188) betydelsen småsprang. (SV21:27) hofven – håven. (SV9:89) Horatius – (65–8 f.Kr) romersk skald. (SV30:541) hofvera – pråla, här: vrida sig. (SV31:180) Horebs berg – bergmassiv på Sinaihalvön, detsamma hofviska – höviska, passande för ett hov. (SV30:505) som Sinai, där Mose tog emot lagen av Gud. Hohenluft , Harvstehude och Bergedorf – numera (SV7:110) stadsdelar i Ham–burg. Nuvarande Hoheluft var horn […] ribbor – anspelning på konspiratörerna och ursprungligen en by, som försåg Hamburgmed grevarna Clas Fredrik Horn och Adolph Ludvig lantprodukter; nuvarande Harvestehude är en Ribbing (se komm. till s. 71) Horn (1763–1823) förnäm stadsdel medvillor och parkanläggningar. var armeofficér och skald och liksom Ribbing Bergedorf var ursprungligen en småstad,som dömdes han efter kungamordet till landsflykt och 1867 införlivades med Hamburg. Järnvägen, som adelskapets förlust. Horns gård Huvudsta, där för Mannerskog tillB. på s. 300f, var färdigbyggd mordet planerades, nämns redan på s. 14. 1842. (SV27:150) (SV6:132) Hohenstaufen, der Zauberring m. fl. – den tyske Hornska partiet – Arvid Horn (1664–1742), författaren C. H. Spiess riddarroman lantmarskalk och ordförande i ståndsriksdagen, Hohenstaufen, eller Den Gamle öfverallt och stöddes av mössorna som därför brukar kallas det ingenstädes. Ande–Historia utkom i svensk Hornska partiet. (SV30:34) översättning 1799–1800, och den likaledes tyske horreur – (fr.) fasa. (SV18:301) Friedrich de la Motte Fouqués Der Zauberring hôtel caché – (fr.) eg. dolt hotell eller hem, d.v.s. hem (1813) var en i tiden välkänd roman. (SVIII:188) för ”obemärkta”, ogifta kvinnor, som väntade hokuspokus – trolleri, knep. (SV7:373) barn och ville leva tillbakadraget. (SV4:233, holländska ass – den minsta viktenheten i SV18:236) myntsystemet. (SV19:346) Houri – (arab.) huri, inom islam himmelska jungfrur, Holstein–Gottorpska stjernan – den svenska kungaätt som förljuvar tillvaron i paradiset för rättrogna som övertog makten efter Fredrik I och som män. (SV7:220) regerade i Sverige mellan 1751–1818, med Houssa – en av de mer välkända upptäcktsresandena i Gustav III som den mest namnkunnige Västafrika var Mungo Park (1771–1806), som representanten. (SV30:33) omkom eller dödades i Boussa vid Nigerfloden. I homileten – predikanten. (SV8:124) Mungo Parks Journal of a Mission to the Interior hommage – (fr.) hyllning. (SV6:23) of Africa in the year 1805 (1815) anges staden homme d’affaires, homme d’affairs – ekonomiskt Haoussa som huvudstad i ett kungarike öster om ombud. (SV23:47, SV31:301) Timbuktu och Boussa. Almqvist tänker väl Homme de Lettres – (fr.) litteratör, skriftställare. antingen på Boussa eller Haoussa. (SV6:185) (SV27:157) Hr. L* – Magnus Linder af Svartå (1792–1863), homo cannaljosus – kanaljemänniska, enligt dr Libius´ friherre och bergsråd på Svartå bruk, gift med hemmagjorda latin. (SV4:109) Jeanette Hisinger 1819. [Jägerskiöld s. 36] (SVIII:81)

51 huerta – (spa.) trädgård. (SV7:6) Hvaba – (interjektion) va! va nu då! (SV4:7) vaba, av hufvudstod – huvudstol, utlånat kapital. (SV6:241) ”vad behagar”; jfr vafalls av ”vad befalls”, jfr da. hufvudstoden – kapitalet. (SV27:174) vaba. (SV7:366, SV18:33) Hufvusta – Huvudsta, Claes Fredrik Horns gods vid Hvad hindrar en bestämning? – Vad kan hindra en Ulvsundasjön i Solna, Stockholm, där Horn, förutbestämning? (SV4:240) Anckarström och Ribbing gjorde upp planerna hvad näcken – eufemism för ”vad fan”. (SV18:33) för mordet på Gustaf III. (SV6:14, SV29:156) Hvar brottsling är en sjukling – han skall läkas! – Jfr huggerska – överdängare. (SV8:73) Almqvists uppsats ”Om Brottsliges Behandling” hukle – huckle, huvudkläde. (SV4:178) (1821), omtr. i C.J.L. Almqvist. Monografi Hulda – goda, tillgivna. (SVIII:112) (1844–1845), SV 26. (SV18:258, SV4:255) hulpen – hjälpt. (SV5:296) hvarannan – varandra. (SVIII:105) hulpet – hjälpt, avhjälpt. (SV30:135) Hvardagslif, Kusiner, goda Vänner, trogna Grannar Humes skarpa Skepticism störtat Locke – John – syftar på Fredrika Bremers romaner Teckningar Locke (1632–1704) menade att all kunskap utur hvardagslifvet (1828ff) och Grannarne härrör från erfarenheter. David Hume (1711– (1837) samt på Sophie von Knorrings 1776) menade å sin sida att orsakssamband inte Cousinerna (1834) och Vännerna (1835) kan bevisas med sinnesintryck. (SVIII:154) (SV8:298) Humlegården […] bollhus och theater – vid hvarom vi på annat ställe talat – hänvisning till Det korsvägen mitt i Humlegården låg ett lusthus, går an. (SV9:202) kallat Rotundan, där Stenborgska teatersällskapet hvassbuk – skarpsill. (SV18:217) spelade lustspel 1773–1784. ”Bollhus” betecknar Hvasser – Israel Hwasser (1790–1860), läkare, egentligen en byggnad för bollspel, men det s.k. professor. Hans skrift Om Äktenskapet utkom Stora Bollhuset vid Slottsbacken användes som 1841 och bemöttes av Almqvist i artikelserien teater. Holmberg hävdar att benämningen aldrig ”Bidrag till Det–går–an–litteraturen” (AB 21/1– förekommit för huset i Humlegården (SS VI:382) 31/1 1842) Jfr s. 219. (SV26:210) (SV6:25) hvasserratre – vassera tre (tri), kraftuttryck som går hummelgubbe – dvs. en gubbe på en stång, jfr tillbaka på det fornsvenska ”hvars haerra trae”, humlestång. (SV30:408) vår Herres träd, d.v.s. Kristi kors. (SV9:305) Hummelgården – Humlegården. (SV6:27) hvilken Veneration – vilken förmåga till vördnad. humningar – dunkla föreställningar. (SVIII:185) (SV25:221) Humphrey Davy – Humphry D. (1778–1829), engelsk hvilket påminner om något dylikt hos oss – i äldre kemist. (SV25:85) tider var striden om bruden ett vanligt inslag i hundari – del av landskap hos germanska stammar; i bondeallmogens bröllopsfirande. (Se t.ex. Julius Sverige från 1300–talet ersatt med ”härad”. Ejdestam, Våra folkfester, Stockholm 1971, s. (SV25:360) 174.) (SV19:426) hundkax – hundkex. (SV5:161) hvita Gardet – i dåvarande Kungl. Göta livgarde ingick hundsk – cynisk, skamlös. (SV18:210) bataljoner som kallades svarta och vita gardet hundsvottarne – uslingarna, fähundarna. (SV25:366) (SS VI:390) (SV6:97) hundsvotten – litet baksäte för körsvennen. (SV8:81) hvitna bort – blekna bort; försvinna. (SV29:162) Hundsvotts–dam – hundsvotts: grovt okvädinsord, hvälfde – rullade. (SV25:51) ung. uselt, lymmelaktigt. Dam: ålderdomlig hybbler – ruckel, kojor. (SV18:106) stavning av damm. (SV21:69) hyble – ruckel, usel bostad. (SV25:153) huru Jarlen far till Finland – Birger Jarl företog ett hyblen – hybblen, fattiga kojor, ruckel. Jfr SV 25, s. korståg till Finland, varvid han underkuvade och 153, 528. (SV27:34, SV30:156) kristnade tavasterna och anlade därvid fästet Hyde, […] Johannes v. Müller, v. Hammer – Thomas Tavastehus. (SV5:103) H. (1741–1795), engelsk orientalist, tidig hurudanhet – beskaffenhet, egenskap. (SVIII:142) utgivare av persiska urkunder; J. von M. (1752– [husets] nerv – drivande kraft. (SV29:36) 1809), tysk historieskrivare, författare till en huslärft – vävnad av lingarn. (SV31:181) allmän historia; Joseph vonH.–Purgstall (1774– Husqvarna gevärsfaktori – privatägd vapenfabrik med 1856), österrikisk orientalist, författare till rötter i 1600–talet. (SV25:5) Enzyklopädischen Übersicht der Wissenschaften Huss – John H. (c. 1370–1415), böhmisk religiös des Orients (1804) (SV19:42) reformator, grundare av Hussit–rörelsen, död i hydrogenens – vätets. (SV9:316) fångenskap. (SV25:497) hydrostatik – läran om vätskors jämvikt. (SV16:31) hustings – (eng.) parlamentsval. (SV26:327) hyfsning – bildning, skapnad. (SV19:29) hutut – Hut ut! (SV4:293SV18:293)

52 hygglig – präktig, trevlig. (SV23:290), vacker, täck. härftråden – garnet som vindas upp. (SV6:46) (SV23:297) härföre – [avsett] för detta. (SV25:436) hyggliga – präktiga, vackra. (SV29:35) härsk – skrovlig, sträv. (SV23:297) Hygieja – hälsogudinnan Hygieia, dotter till härskt – bittert, kärvt. (SV27:63) läkekonstens gud Asklepios i den grekiska hässjande – av hässja, flåsa häftigt, andas tungt. mytologin. (SV5:53) (Holmberg) (SV5:352) Hülphers Beskrifning om Gestrikland, Herjedalen hästskenet – händelsen med den skenande hästen. och Vesterbottn – Abraham Abrahamsson (SV4:26) Hülphers Samlingar til en beskrifning öfwer höfvidsmännen – uppsyningsmännen. (SV19:346) Norrland och Gefleborgs län utkom 1793. hög enthusiasm – [religiös] hänförelse. (SV25:270) (SVIII:181) högbent – med långa ben. (SVIII:45) Hylä – (grek.) skog, virke, trä, men alltsedan Aristoteles Högmark – Petrus eller Per H. (1767–1808), från 1800 den tekniska termen för materia till skillnad från professor i logik och metafysik vid Uppsala form. (SV19:393) universitet. (SV16:45) Hyoscyama nigra – Hyoscyamus niger, bolmört. Den Högqvist och Blomfield – Emilie H. hade under 1832 giftiga örten nämns här i feminin form. (SV7:86) och några år framöver en förbindelse med John hyperbolisk – överdriven. (SV25:58) Douglas Bloomfield, chargé d’affaires och son hyperboreiskt – som hör till yttersta Norden. till engelske ministern i Stockholm. (SV8:82) (SV9:304) högsinta – högmodiga, högdragna. (SV25:52) hypochondri – sjuklig melankoli. (SV25:490) Höijer – Benjamin K. H. (1767–1812), från 1809 hypokondriska – av hypokondri, svårmod, tungsinne. professor i teoretisk filosofi vid Uppsala (SV7:90) universitet. A. var student i Uppsala 1808–1815 hypokritiskt – hycklande. (SV9:198) och bör alltså ha följt den upplysningsinriktade hyppjande – ungf. beskäftig ovighet. Hyppja, dialektal Höijers föreläsningar. I sin kritik i augustinumret form för hoppa. (SV8:301) av Mimer 1839 av Almqvists artikelserie berättar hyrkusken Arrenius – Werin påpekar att Stockholms Palmblad att Höijer ver den enda Uppsala- adresskalender för 1842 upptar hyrkusken professor som under 1800– talet första årtionden Arrenius, St. Myntgatan 1. (Werin 1932, s. 398) som verkligen kunnat extemporera sina (SV23:290) föreläsningar, dock med hjälp av ett litet utkast i Hüttner – Johann Christian H. (1766–1847), tysk pappersform. (SV16:44) reseskildrare. (SV19:352) Hönsgummans sista visa – poem av Olof Carelius, hyttverk – anläggning för tillverkning av malmer. 1751 (Holmberg) (SV7:388) (SV19:70) Hönshylte Skans – Förfallen medeltida befästning, som håfvor – egendom; gåvor. (SV19:223) av Rudbeck och andra kopplades till det antika håll – plats. (SV23:32), tillhåll, försåt [här bildligt]. Troja. Se t.ex. Rogberg 1770, s. 194 f., som dock (SV23:153), [sträcka mellan] skjutshåll. förhåller sig kritisk. (SV25:498) (SV23:163), skjutsstation. (SV25:307) [Hör] man – förstärkande uttryck. (SV6:113) hålla – vänta. (SV19:116) hör öfver – (jfr ty. überhören) ”hör inte” (SV25:255) håller jag före – tror jag, menar jag. (SVIII:165) hörnkanapéen – kanapé eller soffa stående i ett hörn, hållet – platsen. (SV25:89) och med för dettaändamål lämpad form. hållgård – skjutsstation. (SV23:270) (SV27:167) hårdnadt dricka – filmjölk, surmjölk. (SV25:154) hörpå – hör på; hurdå – hur då. Almqvist skriver ofta hårdvall – hö som vuxit på fast och torr mark. samman två ord,när tonvikten ligger på det (SV8:66) senare. Jfr Gusinne – Gud signe, s. 39 hårlufvarne – hårluggarna. (SV25:440) ochnågongång – någon gång, s. 52. Jfr vidare häckelkrämaren – försäljare av häcklor, redskap för förmycket och häromafto–nen, s. 297 och rättnu, häckling av lin. (SV7:396) s. 299. Jfr också t.ex. undertiden, SV 18, s. häcktmakare – kringresande försäljare och tillverkare viiieller destomindre SV 18, s.xii. (SV27:29) av hyskor och hakar; lösdrivare. (SV25:393) Hörstadius – Johan Erik Hörstadius (1782–1859), häfva – kasta bort. (SVIII:37) skolpräst i Hardemo till 1813 då han avgick på Hälbregda – helbrägda, friska, botade. (SVIII:60) egen begäran. Hörstadius gjorde stora pengar på Hämmenkylä – Hämeenkylä. (SVIII:235) att arrendera gårdar, liksom på affärer med hö. hänförelse – exaltation; uppjagad känsla. (SV29:60) Han var lika känd för sin sparsamhet som för sin hängbårar – bärstolar. (SV19:101) rikedom; Hörstadius hade ej fast bostad utan häpnad – fruktan, fasa. (SV29:153) reste runt mellan sina olika egendomar (Se K.A. härftråd – garn som uppvindas. (SV23:105) Hagström, Strengnäs stifts Herdaminne , 4

53 [1901], s. 480; Ragnar Amenius, SBL 19, [1971– avsiktlig: med upprepningen av negationen 73], s. 743 f.) (SV21:53) markerar Almqvist retoriskt jämförelseledets höta – äldre form för hota. (SV23:120) tyngd. (SV19:16) hötade – höttade. (SV30:317) ickorre – ekorre. (SV30:318) idealiska – fulländade. (SV29:210) identiteten – identifikationen. (SV19:400) I idkeligt – ideligen(SV26:311) Iduna – Götiska förbundets tidskrift Iduna utkom första i den Hel. Skrift omtalade djur – jfr Ps. 18:3 och Luk. gången 1811 och bland bidragsgivarna åtefanns 1:69. ”Frälsningens horn” har förknippats med bl.a. Geijer och Tegnér. (SVIII:163) enhörningen som länge ansågs ha sitt ursprung i igeltändt – med sneda, oregelbundna tänder. (SV8:306) Asien. (SV19:401) Ignell – Nils Ignell (1806–1864), präst, teologisk i en enskilds dräkt – icke i sin kungliga skrud, utan i författare. (SV26:194) en ”privatpersons” dräkt. (SV5:161) ignobelt – av fr. ignoble, gemen, nedrig, tarvlig. i ett samtag – tillsammans. (SV19:10) i färd med – stötte på. (SV25:421) (SV5:270, SV7:361) ignobla – oädla, gemena. (SV8:57) i Gudruns sällskap? – Sigurd var i den gamla ignoble – oädel, ful. Jfr s. 57. (SV8:80) isländska sagan trolovad med Brynhild, men ihjons – i jons, för en stund sedan, alldeles nyss. bringades genom trolldom att i stället äkta (SV8:126, SV27:333, SV31:163) Gudrun. (SV5:327) ihuggne – tillhuggna. (SVIII:45) i Guds stad – i Guds ställe. (SV25:465) Iitis – det svenska namnet på finska Iitti. (SVIII:236) i hyttor och så’r – i små rum eller skrubbar och i stora kärl. (SVIII:79) Il faudroit rêver à quelque incident pour cela – (fr.) man måste drömma l. fantisera ihop någon I merkantilt hänseende hafva på de sista tiderne händelse för detta. (SV9:259) misshälligheter af betydande karakter Il me semble que – (fr.) det förefaller mig som om. utbrustit emellan den chinesiska styrelsen och (SV9:258) engelsmännen – opiumkriget (1839–1842) Se Il y faut plaisanter [t.o.m.] gens – (fr.) där måste man kommentar till s. 205. (SV19:283) skämta, och det är inte så lätt att få bättre folk att i oträngt mål – i onödan, utan skäl. (SV19:325) skratta. (SV9:237) i stor sens taget – ”i vid mening”; sens (fr.) = mening. Ilbondocani – eller Il Bondo Cani, namn som kalifen (SV23:65) Isauun i F. Boieldieus opera Le Calife de Bagdad i stort flor – blomstrande. (SV19:197) (1800) anlägger under sina nattliga vandringar i i survivance – survivans, av fr. survivre, överleva. Fullmakt ”i survivans” på en tjänst innebar rätt Tusen och en natts Bagdad. B:s opera gavs i Stockholm över 120 gånger 1808–1841. Den att tillträda denna, när den genom innehavarens omnämnes också i Balzacs Le Père Goriot avgång blivit ledig. (SV18:300) (1834) – Namnet Ilbondocani syftar i kontexten i sällskap med en Man – denne man förekommer i på subintelligitur, ”vad som förstås inunder”, och Gudahataren . Förebilden är bibliotekarien Jakob fungerar som en signal, ett lösenord – under detta Björkegren, död 1825(SV5:67) namn döljer sig någon annan eller något annat. I vidrigt fall – i motsatt fall. (SV23:186) (SV9:254) iatrejon psychäs – (grek.) ung. ”själens läkedom”. ilfänas – envisas på ett bråkigt sätt. (SV16:107) (SV5:326) illfunder – illistiga knep, konster. (SV30:227) ibäre – inslag. (SV8:365) illfundig – illistig, slug. (SV30:68) IC:torum potior pars – Juris consultorum potior pars illhärmelig – svårimiterad. (SV25:441) (lat.), den viktigare delen av de rättslärda. illiberalitet – av illiberal, småsinnad, trångbröstad. (SV26:88) (SV7:356) Ichneumon – Faraokatten, som kryper in i krokodilens illparige – illmariga, listiga. (SV9:125) gap och in till dess hjärta, sliter sönder det och illparighet – illistighet, slughet. (SV30:38) sedan äter sig ut igen, enligt Plinius. (SVIII:55) illpligtigaste – illistigaste(SV27:121) ichtyophager – fiskätare. (SV8:136) illudera – skämta med. (SV16:39) Ici, mes gens! flitiga nu, jeunes gens, – le Roi skall bli surpris – (fr.) hitåt, mitt folk! flitiga nu, imagination – fantasi, föreställningsförmåga. (SV23:81, SV23:149) ungdomar, – kungen skall bli överraskad. imaginationen – fantasin. (SVIII:135) (SV6:81) imaginera – föreställa. (SV6:21,SV30:481) icke alltid kanske i mening, att […] som icke mera imbecille – av fr. imbécile, dum, korkad, imbecill. derföre […] – meningen innehåller en dubbel (SV7:371) negation. Konstruktionen är dock sannolikt

54 immerfort – (germanism) gång på gång, i ett kör. incisiva – av incisivus (lat.), som hugger in, som skär (SV8:359, SV25:102), alltjämt, ständigt. in. (SV18:xiii) (SV5:333, SV25:195) Inconnue, sans nom – (fr.) okänd, utan namn. immorteller – evighetsblommor, eterneller. (SV5:387, (SV6:86) SV18:63) inconvenienser – (fr.) olägenheter. (SV18:296) imperialsäng – stor säng med sänghimmel eller med indelicate – ogrannlaga, ofin. (SV4:295) hög rygg. (SV23:141) indemnisation – av fr. indemniser, hålla skadeslös. impertinenta – näsvisa, oförskämda. (SV9:227) (SV30:23) impia – (lat.) icke from. (SV9:20) indemnisationsverk – gottgörelsearbete. (SV23:256) impositionen – imposition (fr.), åläggande, indemniseradt – av fr. indemniser, indemnisera, hålla påtryckning. (SV9:264) skadelös. (SV9:53) Imprimatur AUCTOR – (lat.) Almqvist ger indemniserat – gottgjort. (SV25:355) skämtsamt författarens tillstånd att låta trycka indianska – indiska. (SV8:67) skriften. Fram till 1810 var tryckta skrifter indigestion – eg. oförmåga att smälta maten. underkastade censurlagar. (SVIII:4) (SV19:210) improberade – underkända. (SV16:28) indigitationer – (här) fingeravtryck, fingerhän- impromptu – (musikalisk term) improviserat, visningar. (SV18:iv) oförberett. (SV31:158) indigitera – angiva, uttrycka, tala om, säga. (SVIII:185, impromtu – utan förberedelser, plötsligen. (SV23:260) SV30:369) in abstracto – (lat.) på ett abstrakt sätt. (SV26:307) indigo – blå färg. (SV8:357) (in actu) […] (in nuce) – (lat.) i handling, respektive i Indike – land omtalat hos Herodotos och Strabo. ett nötskal. Troligtvis betecknar begreppen här (SV25:499) den kristna treenigheten ”i aktualiserat tillstånd” individuer – individer. (SV5:77) respektive – och i motsats till – den äldre indrägtig – vinstgivande. (SV31:330) ”potentiella” hinduistiska treenigheten. indrägtiga – lukrativa, inkomstbringande. (SV19:298) (SV19:45) industri – driftighet, flit. (SV16:121, SV19:86) in actu – (lat.) i sin verksamhet. (SV26:163) industriösa – idoga, flitiga, skickliga. (SV19:194) in corpore – (lat.) i sin helhet. (SV9:50), här ungefär: infallibel – ofelbar, osviklig. (SV26:198) ”på riktigt”. (SV23:107) infamare – skamligare, mer ärelöst. (SV25:375) in effigie – i avbild, ”på låtsas”. (SV23:107) Infame – (fr.) skändlig och avskyvärd [person]. in extenso – (lat.) i sin helhet, fullständigt (SV6:145, (SV6:27) SV23:99) infamie – skändlighet. (SV23:119) in infinita – (lat.) till det oändliga. (SVIII:212) infamier – vanhedrande yttranden. (SV25:131) in petto – (ital.) eg. i bröstet, d.v.s. ha något i infamt – nedrigt, gement. (SV7:373) beredskap, umgås med enplan. (SV27:328), i infantint – infantilt. (SV7:141) hemlighet. (SV30:359) infernum – helvete. (SV26:216) in potentia – (lat.) potentiellt, genom inneboende Inganno egittico – (ital.) egyptiskt bedrägeri. möjlighet. (SV26:163) (SV25:404) in praxi – (lat.) i praktiken. (SV26:218) Ingemarshof – vidsträckt gård i Vasastaden, vars in superlativo – (lat.) i superlativ, i högsta grad. bostadshus låg i sydöstra hörnet av korsningen (SV26:151) Roslagsgatan och Ingemarsgatan. (SV6:42) in totum et tantum – (lat.) inalles, tillsammans. Ingemund Liljestråle – Liliestråle (1764–1828) hörde (SV26:403) till Pechlins krets och dömdes till fyra veckors in wahres Nichts – (ty.) i sanning ett intet. (SV27:125) fängelse. (SV6:150) Inaugurations–tal – inauguration, högtidlig invigning. ingen sådan grad mera finnes i svenska arméen – (SV9:13) Fänriken var ursprungligen befälhavarens inbillningsrikt – fantasirikt. (SV25:469) närmaste man. Graden försvann 1835 men åter- inblackad – fängslad med kedjor och black. (SV4:281, infördes 1914. (SV25:367) SV18:281) ingen värdt – ingen vart. (SV27:162) inbrunstigt – innerligt. (SV25:270) ingenium – medfödda anlag, naturlig begåvning. Inbrytning – början, ”inträde”. (SVIII:202) (SV18:xx) incantamento – förtrollning genom sång, besvärjelse. ingenue – oskuldsfull flicka, rolltyp. (SV8:236) (SV30:542) ingrediera – ingår i. 158 M. F. – Manhemsförbundet. incantation – förtrollning. (SV30:26) (SVIII:156) incapable – (fr.) oförmögen, ur stånd. (SV7:370) ingress –anden – känslan, sättet att inleda. (SV27:197) inhonnet – ohederligt. (SVIII:5)

55 inhändigat – överlämnat. (SV25:106) Invermorison – bör vara Invermoriston , stad vid floden inka – ynka. (SV25:439) Glen Moristons utlopp i Loch Ness. (Holmberg) inkarnat – stark rodnad. (SV8:50) (SV5:176) inkastet – invändningen, anmärkningen. (SVIII:153) investituren – ämbetsöverlåtelsen. (SV19:306) inlopp – ankom. (SV30:510) involverar – innesluter i sig. (SVIII:213) inlåtit – släppt in. (SV25:195) Iran och Turan – I. betecknar i de gamla geografiska inläst – inlåst. (SV30:101) handböckerna den persiska och T. den skytiska inläst – inlåst. (SV9:170) (ibland ryska) delen av ifrågavarande område inlästa – (här) inlåsta. (SV18:ii, SV21:58) (dagens Iran respektive området i och sydost inmarig – slug, listig. (SV30:227) omkring nuvarande Turkmenistan) (SV19:39) inmariga – illmariga. (SV8:351, SV9:173, SV25:332) Irokeser – indianfolk i Nordamerika. (SV26:216) inneburna – medfödda, inneboende. (SV29:180) irritantia – retmedel. (SV26:235) innerliga – inre. (SV26:294) isabellfox – en smutsgul häst. (SV5:320) inpensionerad – inackorderad. (SV5:63) isabellgrå – gulgrå. (SV5:104) inperceptibla – omärkbara. (SV31:258) Isatlinga – Is atlinga; det är: De forna göters, här uti inpromptus – impromptu (fr.), improvisation. Svea rike, bokstäfver ok salighets lära […], (SV7:123) utgiven av Johan Göransson 1747. (SVIII:181) inquiétude – (fr.) oro. (SV4:295, SV18:295) Iskander Rumich – Iskander är den persiska inrare – komparativ av in. (SV26:119) benämningen på Alexander; ”Rumich” ska vara inritad – av inrita, vinna insteg, inrota sig. (SV26:41) ”Rumih” (av persiskans ord för romare) insinuerade sig – gjorde sin uppvaktning(SV25:185) Almqvist har här övertagit ett tryckfel från insipid – fadd, smaklös, enfaldig. (SV5:78, SV8:79) Rhode. (SV19:41) insnögade – insnöade. (SV19:432) item – (lat.) ”något liknande”. (SV16:77) (lat.) likaså, insolvendo – insolvent, som inte kan betala. (SV9:36) vidare. (SV6:58) inspectura aerarii – tillsyn av universitetets Ivar Blå – Enligt Erikskrönikan den storman som 1250 ekonomiförvaltning. (SV16:103) hindrade att Birger Jarl blev vald till kung i instar exempli – till exempel; i likhet med exemplet. stället för sin son Valdemar. (SV5:137) (SV23:119) insurgenterne – upprorsmännen. (SV19:250) intaga – ung. veta. (SV25:161) J intensivum – förstärkande ordled. (SV19:25) j hafven räddat mig ifrån döden etc. – närmast före inter electos – (lat.) bland de utvalda. besöket på Cyklopernas ö hade Odysseus och (SV4:112,SV18:111) hans mannar räddat sig undan kikonerna, en inter mammas – (lat.) mellan brösten. (SV4:94) krigisk folkstam, och de lotusätande lotofagerna. inter rejectos – (lat.) bland de förkastade. (SV4:112, (SVIII:16) SV18:111) j skolen [...] i en sky – Luk. 21:27. (SV25:494) intérêt – (fr.) intresse. (SV5:362) J*L.* – ej identifierad. (SVIII:99) interet – gagn. (SVIII:187) J. J. Rousseau – Jean Jacques R. (1712–1778), fransk interim – (lat.) under tiden; provisorium, övergångstid. författare och filosof som utövade inflytande på (SV16:73,SV19:157), ungf. tills vidare. tidens historieuppfattning genom samhälls- (SV8:293) traktaten Discours sur l’origine et les fondements interlocutrice – deltagare i samtal. (SV8:185), kvinnlig de l’inégalité parmi les hommes (1755) och Du samtalspartner. (SV23:220) contrat social (1762) (SV19:149) interlokutör – samtalspartner. (SV25:146) J. Malcolm – Sir John M. (1769–1833), angloindisk interpolerades – av interpolera, inskjuta i text eller i historiker. (SV19:24) samtal. (SV27:299) J. Svanberg – Jöns Svanberg (1771–1851), astronom ’interregnum’ – regentlös tid(SV19:230) och matematiker, professor, kyrkoherde. Intet är Intet och af Intet blir Intet – tes av den (SV26:39) grekiske filosofen Epikuros (341–c:a 270 f.Kr.) J.G. Rhode – Johann Gottlieb R. (1762–1827) R:s (Mjöberg) (SVIII:5) studie över de iranska folken, Die heilige Sage intrader – (it. entrata) inkomster. (SV4:38, SV18:46) und das gesammte Religionssystem der alten inträffande nullitet – konstaterande av onytta, Baktrer, Meder und Perser oder des Zendvolks betydelselöshet. (SV16:119) (1820), är Almqvists huvudsakliga källa för detta inträffat – anlänt. (SV25:208) kapitel. (SV19:34) Inverarys berg – Invergarys berg. (SV5:192) ja wohl – (ty.) ja då, ja visst, ja just det. (SV27:125) Ja wohl – Ja, just det. (SV27:156)

56 Jacobson, Leman – diversehandlare i Stockholm på je vous voyais, vilain! entendez–vous, miserable! Drottningg. 10, resp. 17. (SV9:163f) j’etais present à – j’etais là, moi aussi! – (fr.) Jag skulle icke [...] för en annan – A. tycks medvetet jag såg er, skurk! hör ni det, usling! jag var eller omedvetet låtit Göran glömma ett ”inte” närvarande vid – jag var där, jag också! (SV6:43) mellan ”det” och ”stod”. (SV25:422) jedder – eder, er. (SV8:361) jag vore väl katholsk – jag vore väl förryckt. Jeddo, Miako – japanska städer. Jeddo eller Edo är (SV5:396) nuvarande Tokyo; Miako eller Miyako jagttrainen – jaktföljet. (SV30:466) nuvarande Kyoto. (SV7:129) Jakob Böhme – (1575–1624) tysk teosof och mystiker. jehu – I Bibelns 2 Kon. 9:16 ff. kommer kung Jehu B. förklarade ondskans existens genom att skriva våldsamt farande. (SV25:246, SV29:15) in den som en komplementär sida till det goda Jemini jeminissingens – Jemini, trol. förkortning av hos Gud. (SV19:387) Jesu domine, herre Jesus; jeminissingens, samma Jakob Johan Ankarström – J.J. Anckarström (1762– ord i utvidgad och förstärkt form. (SV4:213, 27/4 1792), militär och lantbrukare; han SV18:213) avlossade skottet på maskeradbalen. (SV6:125) jemmanet – hemmanet. (SV8:340) jakobinska – revolutionära. Bildat efter den under jemttissime – skämtsam latinisering av ”synnerligen franska revolutionen verksamma, frihetstörstande jämnt eller precis”, alldeles precis. (SV4:40) jakobinklubben. (SV29:148) Jenny Lind – (1820–1887) berömd sångerska som Jakobs plan – Jakobs torg. (SV6:77) 1842 återkom till Stockholmsoperan efter studier Jakupas – Jakobs. (SV25:109) i Paris. (SV25:64) jalouse – fem. av jaloux, svartsjuk. (SV8:240) Jens Beldenacke – Jens Andersen Beldenak, dansk Jamerais du Val – Valentin Jamerai Du Val är en biskop och politiker,främjade Kristian II:s planer kunskapstörstande yngling, som det går väl för i på Stockholms blodbad, men föll 1521 ionåd. en av berättelserna i Stridsberg. (SV18:xx) Död i Lübeck 1537. (SV27:73) jan – term i brädspel, liksom band, huken. (SV8:64) jernaln – alnmått av järn. (SV8:296) Jan Carl Adelsvärd – (1776–1852), baron, begick en Jespos – eufemism för” Jesus”; ungf. ”Jösses”. omtalad mesallians. (SV7:409) (SV4:211, SV18:211) Janin – Jules J. (1804–1874), fransk författare och jesuiterfäderne Desideri och Freyre – italienaren kritiker. (SV9:31) Ippolito D. och portugisen Manuel F. reste i jargonen – jargong, fackspråk, språk. (SV7:364) Tibet mellan 1712 och 1727. (SV19:408) jarlen Birger […] Waldemar – Birger Jarl, regerade jeun’homme – ung man, yngling. (SV8:205) 1250–66 såsom förmyndare för sin son, kung jeunesser – band som binds kring kinder och öron, till Valdemar (1250–75) (SV5:83) skydd mot kyla. (SV23:61) jarlens son Waldemar nu blir konung – då de gamla Jockey – ridknekt. (SV23:269) kungaätterna utslocknat, valdes 1250 Valdemar Jofur, Fröja och Astrild – Jofur är isländska och till kung med förbigående av fadern, Birger Jarl. betyder hjälte eller hövding. Namnet användes (SV5:103) ofta i äldre svensk diktning på Jupiter, den jaspis – omtyckt smyckes– och prydnadssten. romerske överguden. Fröja är den nordiska (SV18:18) fruktbarhetsgudinnan Freja och kärleksguden jaspis–urnan – jaspis, uppskattad smyckes– och Astrild var ett påfund av Stiernhielm. (SVIII:193) prydnadssten. (SV8:95) Joh. E. Forssell – Johan E. Forssell (1802–1877), prost, Je ne refuseroit pas le mien, que je pense – (fr.) jag riksdagsman. (SV26:39) skulle inte vägra min, som jag tror. (SV9:259) Joh. Gerhardi Loci Theologici – Johann Gerhard Je ne sais pas – (fr.) jag vet inte. (SV9:246) (1582–1637), tysk teolog. Skrev Loci theologici Je ne sais pas si – (fr.) Jag vet inte om. (SV9:258) (Teologiska grundsatser), 1610–1622. (SV26:81) je ne sais quoi – (fr.) jag vet icke vad. Joh. Thorsander – Johan Thorsander (1777–1851), (SV9:310,SV18:296) domprost. (SV26:39) Je paye [t.o.m.] l’aurez – (fr.) Jag betalar tre riksdaler Johanna – i Ryska minnet i Norrköping. (SV9:222) riksgälds och jag tar flickan hel och hållen, och Johanna d’Arc – Jeanne d’Arc (d. 1431) fransk jag skall behålla henne ända till tionde ”rivet” nationalhjältinna, helgon. Huvudperson i [samlaget] och sedan kan ni få henne. Schillers drama Die Jungfrau von Orleans (1801) (SV18:246) (SV26:286) je suis la gouvernante [...] – ”jag är en ung och Johannas Dag – dikten är tillägnad Johanna Lovisa charmerande frökens guvernant”. (SV23:28) Hisinger – vanligen kallad Jeanette – på hennes Je vous rends milles graces; vous verrez. – (fr.) Jag namnsdag. (SVIII:168) tackar er tusen gånger; ni skall få se. (SV6:138) Johannes – förekommer i Amorina. (SV9:219)

57 Johannes Magni krönika [...] Rudbecks Atlantica – Joo du – Holmberg betraktar detta som tryckfel och Två av göticismens huvudskrifter. Ärkebiskop emenderar till ”Joo då”. (SV29:17) Johannes Magnus uppfinningsrika arbete om Joppe – (grek.) namnet på staden Jaffa i Israel. göta– och sveakonungarnas historia skrevs 1540 (SV7:114) och utgavs första gången i Rom 1554. Olaus R:s jordarticus – (skämtsamt) geolog. (SV25:426) Atlantica – där han hävdar att Sverige är det Jorsalafarare – Jerusalemsfarare. (SV7:113) förlorade Atlantis – utkom 1679–1702. Josefinerplanen – när Strömparterren etablerades som (SV25:499) park på 1830–taletföreslog man att den skulle Johannes och Andreas Fugger – J. F. (d. 1408) och döpas till Josefinelund efter kronprinsessan. hans son A. F. (d. 1407) grundade (SV23:293) bankirdynastien F. i Augsburg. (SV9:41) Josephus – (ca 37–100), judisk historieskrivare. John Baliol – skotsk kung 1292–96. (SV5:206) (SV19:25) John Knox och de Skottska presbyterianerne – John jota – i uttrycket ”inte ett jota”, inte det minsta, inte ett Knox (c. 1514– 1572) organiserade 1560 den dugg; efter bok–staven iota, som är den minsta i skotsk–reformerta nationella kyrkan, inspirerad det grekiska alfabetet. (SV27:252) av Calvin. En presbyteriansk kyrka har inga Jotar – jättar; jfr Jota–sidan, s. 122. (SV26:115) biskopar utan styrs av lokalt valda ledare. Jouy – Etienne de J. (1764–1846), fransk (SV16:143) teaterförfattare, militär. (SV9:31) John Law – (1671–1729), skotsk–fransk finansman, Jubal , Jabal och Tubalcain – ättlingar till Kain enligt 1 som bl.a. ville ersätta metallmynt med Mosebok 4: 20–22. (SV9:13) papperspengar. Lass (s. 61) är ett äldre franskt juckade – guppade. (SVIII:79) uttal av hans namn. (SV9:60) judiska församlingen eger icke en sådan plats – alltså joli rien – (fr.) ett vackert ingenting. (SV9:88) en särskild plats för begravning av missdådare. Jonas Ahlström – [Alströmer], (1685–1761), en av Judiska församlingen hade 1789 inköpt en Vetenskapsakademiens grundare, introducerade egendom på Kungsholmen som begravningsplats. potatisen i Sverige. (SV30:61) (SV6:134) Jonas Ahlströmer – Jonas Alströmer (1685–1761), jumfru – måttenhet, c:a 8 cl., kallades så på grund av industriidkare; introducerade potatisen i Sverige. måttets likhet med kvinnofigur i kjol. (SV30:21) (SV9:8) jungfru – rymdmått; 1 jungfru = 1/16 stop = c. 8,2 cl. Jonas Lindbergh – Olle Holmberg gör i (SV25:405) anmärkningarna till SS XV (1923), s. 434f, Jungfru – tjänsteflicka eller ogift flicka från lägre denna kommentar: ”I Stockholm fanns på 1830– samhällsklasser. (SV21:23) talet en guldsmed [...] med detta namn, samt en jungfrun – ”rättvisan” (SV25:350) för sin bisterhet och skarpsinnighet allmänt junker – skämtsamt om ung man. (SV30:191) bekant rådman eller ’lagman’ Zacharias Junoniskt – ståtligt, majestätiskt. (SV6:8) Lindbergh. Det förefaller som om Almquist, juravit in verba professoris – (lat.) har svurit på möjligen för att antyda sin Gorgibus professorns ord. (SV16:130) ’radoterande’ natur låtit honom sammanblanda juridiko – och mediko–filer – personer som planerar att dessa personer, så att han låtit guldsmeden vara avlägga, eller redan avlagt, förberedande den som ’slutligen upptäckte tjuven’.” (SV9:315) juridisk–filosofisk respektive medicinsk– Jonathan Wild – ryktbar stråtrövare i England som filosofisk examen. (SV23:123) avrättades 1725. Wilds öde har behandlats av juridiko–filen – förberedande juridisk–filosofisk många författare, mest välkänd är kanske examen. (SV23:120) HenryFieldings The Life of the Late Jonathan jus – rättsregler, rättvisa. (SV23:65) Wild the Great (1743) (SV30:406) jus gentium – (lat.) folkrätt. (SV19:366) Joniska Kosmogonien – de joniska naturfilosofernas Jus romanum – (lat.) romerska rätten. (SV16:14) lära om världsalltets uppkomst, där världsalltet jus talionis – (lat.) vedergällningsrättvisa, i 2 Mosebok sågs som välordnat och lagbundet och relativt formulerad som öga för öga, tand för tand. obundet av mytologien. (SVIII:151) (SV9:65) Joniska Poesien – troligen avses tidiga poeter som just godt – riktigt gott. (SVIII:21) skrev på jonisk dialekt, främst Anachreon (se Juste ciel! quelle image! eblouissante! Jouissance nedan) och Archilochos (mitten av 700 f.Kr.) jusqu’à phrénesie – (fr.) Rättvisa himmel! (SVIII:151) vilken [av]bild! bländande! Vällust ända till jonkill – jonkvill; en gul blomma av släktet narcisser. vansinne. (SV6:246) (SV5:88) juste–milieu – le juste–milieu (fr.), den gyllene jonquille – jonkvill, narciss. (SV8:237) medelvägen. (SV7:139)

58 Justiniani Noveller – Justinianus (482–565), kafarisk – av Kafarnaum, Kapernaum, nuvarande Kefar östromersk kejsare, utfärdade efter antagandet av Nahum, stad i Israel vid Genesaretsjön. Corpus juris civilis 534 ytterligare nya lagar, som (SV7:236) kallades noveller (av lat. novellæ, nyheter) kaffefastage – fastage, stort laggkärl. (SV18:xxi) (SV26:86) kai–gatan – Strömgatan. (SV6:89) Justiniani Pandekter – Den östromerske kejsaren kalembak – välluktande träslag (från fr. calambac eller Justinianus lät på 500–talet föranstalta om flera calambar) (SV19:371) samlingar av juridiska texter, vilka blev mycket kalender–stanzer – (här) strofer i Poetisk Kalender. viktiga för traderingen av den romerska rätten. Stans av it. stanza, strof. (SV18:xxiv) Pandectæ eller Digesta omfattar utdrag ur kalesch – fyrhjulig, fjädrad åkvagn med två mot klassiska juristers skrifter. (SV23:119) varandra vända säten, öppen framtill och med Justinus – Marcus Junianus Justinus, skildrare av sufflett baktill. (SV7:77, SV23:31, SV27:10), Alexander den stores öden. (SV25:509) ordet användes även om postdiligens. justissime – (lat.) med all rätt. (SVIII:6) (SV21:111) Justum et tenacem propositi canem – (lat.) Versarna kaleschdörren – kalesch = fyrhjulig vagn med två mot är ur inledningsstrofen till Horatius Carminum varandra vända säten, öppen framtill och med III: 3. I Ebbe Lindes översättning: En rask och sufflett baktill. (SV29:29) rättvis, stark och beslutsam man ta aldrig intryck, kalescher – kalesch, fyrhjuligt, öppet åkdon med varken av folkets rop när någon skamlöst det baksufflett. (SV9:31) kräver eller av bistra tyranners straffhot Almqvist Kalligaster – skönmage. (SVIII:55) har något förkortat strofen och bytt ut originalets Kallipus – skönfoting. (SVIII:54) virum (man) mot canem (hund) (SV5:245 kallkammare – oeldat förrådsrum. (SV25:16) Juta – eller Judith (s. 129) Sofias syster, abbedissa i kamarilla – intrigerande hovparti. (SV26:322) Roskilde. (SV5:103) Kambrick – Fint handvävt linnetyg (numera oftast jutvagn – korgvagn. (SV23:102) bomullstyg), även kallat batist eller kammarduk. Jägaren, då han återfann sitt lifs första (SV21:23) morgonrodnad – taflan av (SV5:303) kameral – kameralvetenskap, finans– och Jägarinstitutet – Skogsinstitutet (sedermera förvaltningslära. (SV16:25) Skogshögskolan) grundades 1828 och hade sina kami–beläten – bildstoder föreställande japanska lokaler i nuvarande Nobelparken. (SV29:7) gudomligheter. (SV19:131) jägeristatens – ”skogs– och jägeristaten” = personalen kamlott – glansigt, tunt ylletyg. K. vävdes som vårdade statens skogar. (SV25:468) ursprungligen av kamelhår. (SV8:125) Jämre mig – Ve mig! (SV5:307) kammarduk – fin linne– eller bomullsvävnad; Jämssä – Jämsä. (SVIII:236) kambrik, batist. (SV25:205) jänglig – gänglig. (SV9:13) kampanjer – fälttåg. (SV5:393) jängligt – ostadigt. (SV4:286) kampfer – kamfer. (SV19:88) jänka – jämka. (SV5:79) Kan det vara sjelfva fru .... – Werin antar att det är jänka på – jämka på, rätta till. (SV6:8) fråga om Fru Petersen på Herrestad. Jfr komm. jänkar om – jämkar, gör jämn. (SV4:42, SV18:36) till s. 8. (SV25:146) kanalje – slyngel; slyngelaktig. (SV7:374) kanalje svart hundracka – djävulsaktigt svart hund. K Jfr pudeln i Goethes Faust som förebådar onda händelser. (SV6:12) k. stjuffader – käre styvfader. (SV23:48) kanaljetyg – här ”kanalje”, annars skurkstreck. Kâba – kubformad byggnad i den moské i Mekka, som (SV25:158) innehåller den svarta sten, som anses härstamma kanapé – av fr. canapé, a) soffa med öppna armstöd, b) från paradiset. (SV7:236) stoppad vilsoffa med uppsvängd huvudända. kabal – intrig, ränker. (SV26:343) (SV18:193) kabaler – intriger, ränker. (SV27:201) kandidaten – juris kandidatexamen. (SV23:120) Kabinettsbiblioteket – romanbibliotek utgivet av kandschu – kantschu = kort östeuropeisk ryttarpiska. Adolf Bonnier. (SV25:8) kabrioler – kaprioler, krumsprång. (SV30:216) (SV6:84) Kanna – rymdmått, 2,617 l. (SV21:37) kadaverös – kadaverliknande. (SV9:14) kannstöpa – uttala sig om politik utan kunskap och kadens – harmonisk vändning som bildar vilo– eller omdöme. Begreppet har uppstått efter Ludvig slutpunkt. (SV6:259) Holbergs Den politiske kannstöparen , dvs. kaf – ett förstärkningsord, som i t.ex. kav lugnt. tenngjutaren. (SV30:512) (SV9:19)

59 kanonisation – den akt varigenom påven förklarar karfstockar – ålderdomligt kontrabokssystem: pinne någon för helgon. (SV7:198) med skåror som betecknar prestationer etc. kanoniska af första ordningen – sannolikt åsyftas här (SV25:31) skrifter som är direkt gudaingivna; dvs. enligt karibeln – slyngeln, kanaljen. (SV8:360) analogin kan ”böckerna King” direkt knytas till kariblarne – kanaljerna. (SV25:393) Konfutse. (SV19:327) karickel – karikel, ett slags tvåhjuligt åkdon draget av kapa – stjäla. (SV25:188) två hästar. (SV7:95) kapell–ugn – ugn, där man kapellerar, d.v.s. renar, kariofyller – nejlikor, från lat. Caryophyllus. metaller särskilt guldoch silver. (SV27:380) (SV19:89) kapitalt – kraftigt. (SV25:453) karlavulet – uppträdande som en riktig karl, karlaktigt. kapiten Lindeberg – Anders L. (1789–1849), (SV7:367) författare, militär. Ägde och redigerade karminflammor – karmosinröda flammor. (SV6:290) Stockholmsposten 1821–1833. (SV9:29) karminröda – karmosinröda, djupröda. (SV6:237) Kapott – Damkappa (vanligen åtsittande) (SV21:23) karnalje – kanalje. (SV4:293) kapprockar – långa ytterrockar med ärmar och krage. karutscha – gummi. (SV4:143, SV18:138), kautschuk, (SV6:40) suddgummi. (SV6:20) kaprak – kapprak, fullständigt rak. (SV9:128) karutschagaloscher – karutscha, ombildning av kapten Montgommery – John M. Montgomery (1701– kautschuk = gummi. (SV8:82) 1764), kom till Sverige 1720, blev bruksägare karutschan – av karutscha, kautschuk, gummi. och adlades 1736. (SV30:78) (SV27:115) kapunerade Tordbaggar – kastrerade tordyvlar. kasarne – kase = hög av brännbara ämnen. (SV25:399) (SVIII:50) kaschett – kaskett, mössa med skärm framtill, vanlig Kaput – dialektal form av kaputt. Bli kaputt: bli slut, bli under 1700–talet. (SV29:38, SV30:270) tillintetgjord. (SV21:22) kaschetten – skärmmössan. (SV25:332) karakter – fasthet och självständighet. (SV25:275), Kasik – syd– eller mellanamerikansk indianhövding. kynne, sammanfattning av en människas (SV6:82) själsegenskaper. (SV23:93), utmärkande eller Kassandra – (grek.) dotter till kungaparet i Troja, dominerande egenskap. (SV23:225), stånd, titel, Priamos och Hekabe. Hon hade förlänats värdighet. (SV16:16, SV23:270, SV25:65) siargåva av Apollon och förutspådde Trojas fall. karaktersbyggnad – huvudbyggnad. (SV25:458) (SV4:16, SV18:11) karbas – flätad piska, spö. (SV6:81) kastellanen – slottsfogden, borgfogden. (SV31:118) karborrar – kardborrar. (SV8:311) kastigation – bestraffning. (SV26:229) karborre – kardborre. (SV27:92) kastor – bäverhår. (SV6:229) kardinal Richelieu – Armand Jean du Plessis, hertig av kastorhatt – hatt av finaste hårfilt. (SV27:351), hatt Richelieu, (1585– 1642), betydelsefull politiker i tillverkad av bäverhår. (SV31:286) den franska 1600–talshistorien. Förekommer bl.a. kasuistik – etisk framställning, som vill befria från i Alexandre Dumas’ historiska äventyrsromaner. självständigt avgörande i samvetsfrågor genom (SV30:514) att uppställa auktoritativa handlingsregler för alla kardinal Ruffos intåg 1799 – Kardinal Fabrizio R. tänkbara fall. (SV26:393) (1744–1827) störtade den av av fransmännen kat’exochén, kat’exochän – (grek.) företrädesvis, i upprättade Partenopeiska republiken i Neapel. En första rummet. (SV4:170, SV18:171) engelsk flotta under Nelson tog efter stadens katastrof – sista avgörande huvudhändelsen i en episk kapitulation en blodig hämnd på kungamaktens eller dramatisk dikt. (SV5:406) fiender. För denna hämnd ansågs Ruffo ansvarig. Kateket – lärare i religionsundervisning. (SV26:194) 221 Cimarosa – Domenico C. (1749–1801), katheder – lärostol, professur. (SV25:221) italiensk operakompositör. År 1798 invecklades kathedern – OE har här variantformen ”kathedren”, han i Neapels revolutionära rörelser och men eftersom den förra formen förekommer elva fängslades. (SV29:221) gånger på andra håll i texten, och dessutom kardus – kardus–tobak = tobak i pappersomslag av ”kathedern” i detta fall är formen i Aftonbladet standardstorlek. (SV25:28), pappförpackning, har en konsekvensändring gjorts. (SV16:55) paket. (SV8:86) katig – karsk, stursk, påstridig, envis. (SV26:313) karet – allmänt för åkdon. (SV25:99) kattun – bomullstyg. (SV19:285) karfstockar – karvstock, sticka eller pinne av trä med kattunet – kattun (eng. cotton), bomullstyg. (SV9:160) inskurna skåror, använd för primitiv Kauffman – denne var ett viktigt vittne vid räkenskapsföring av prestationer eller skulder. rättegången. resa i fjolsomras – Anckarströms (SV9:35) resor är skildrade efter rättegångsprotokollet,

60 men resan söderut skedde 1790 och klemmige – klemiga, bortskämda, pjoskiga. Gotlandsresan i augusti samma år (SS VI:386) (SV18:111) (SV6:126) klen–röd – svagt röd. (SV9:157) kauries – kaurisnäckor, porslinsnäckor, i Indiska klericiet – prästerskapet. (SV19:298, SV30:37) oceanen och Stilla havet. (SV9:50) Kleuker – Johann Friedrich K. (1749–1827) översatte kautscha – kautschuk, radergummi. (SV23:237) via Anquetil–Duperrons franska översättning kautscha – kautschuk. (SV18:26) Zend Avesta till tyska, och författade därtill en Keith – James Frances Keith (1696–1758), engelsk kommentar. (SV19:37) officer i rysk tjänst. Utmärkte sig i kriget mot Klingbergs – A.L. Klingberg, källarmästare, innehade svenskarna. (SV30:36) Blå Porten ochBörskällaren. (SV27:18) kejsar Fredrik – Fredrik Barbarossa gick sex gånger klipparen – lurifaxen, spjuvern. (SV25:349) över Alperna mot de norditalienska städerna. klippras – [ravin med] nedrasade klippblock. (SV5:312) (SV29:217) Kellgrens […] Lydia – drömt kvinnoideal i Johan klockarpost – inrättning för befordran av ecklesiastik Henric Kellgrens ironiska dikt ”Lydia” (tr. 1792) tjänstepost, där denna befordran ålåg (SV6:61) församlingens klockare; här = klockaren som Kempis – den medeltide mystikern Thomas a Kempis’ brev– eller budbärare. (SV8:118) spridda andaktsbok De imitatione Christi (Om klockarsubstituten – substitut, ersättare, vikarie. Kristi efterföljelse ) (SV23:144) (SV7:401) Keurusälka – Keurusselkä. (SVIII:236) klympbehäftade – behäftad med klimp (eller klump) Kexell – Olof Kexél (1748–1796), författare av Klimp kan här avse lerkaka, modd eller dylikt, komedier som Sterbhuskammereraren Mulpus, vilket hindrar rörelseförmågan. Jämför uttrycket eller Caffe–huset i Stora Kyrko–Brinken (1776) ”det klimpar i sko”, snö eller lera fastnar i och Capitain Puff (1789) (SV9:13) klumpar vid skorna. Det kan också röra sig om Khanater – områden styrda av en kan, furste. knöl eller missbildning, klumpfotad. Båda (SV19:22) tolkningarna går väl ihop med Rudmans irritation Kidron – dal och bäck i Israel, som mynnar ut i Döda över betjäntens långsamhet. (Jag tackar Per havet. (SV7:110) Stille, redaktör vid Svenska Akademiens ordbok, Kidrons bäck – bäck i Israel, som mynnar ut i Döda för dessa upplysningar.) (SV4:91) havet. (SV4:252, SV18:256) klynka – äldre form för klinka = låsanordning med järn Kila – socken i Södermanland, på Kolmårdens som nedfälls i hake. (SV25:241) nordsida. (SV6:159) klyppa – klippa. (SVIII:191) kille – kortspel, urspr. benämnt cambio. (SV9:86) klysmiska tanke – av grek. klysma, svall. Denna kimröken – kimrök: sot som färgämne. (SV9:137) geologiska hypotes omnämns av Almqvist som Kimstugatan – Kindstugatan. (SV6:112) ”Neptunismen, kataklysmen” (s. VII) i Brev om kina – kina, kinin, starkt febernedsättande läkemedel. den Skandinaviska Nordens betydelse för (SV4:229, SV18:232) Europas fornhistoria , i De Dödas Sagor . kina (quinquina) – kinabark, medicinalbark varav man (SV19:81) utvinner kinin. (SV19:202) klåpat – av klåpa, göra dåligt arbete, fuska; jfr klåpare , kindpusta – örfila. (SV25:351) s. 162. (SV4:163) Kinesitechniken – rörelsetekniken. (SV31:125) kläda härsköld – bereda sig till krig. (SV5:177) kiosker – lusthus, trädgårdspaviljonger. (SV19:310) klädning – dräkt, klädesplagg, klänning. (SV5:81, kirsedrank – körsbärsbrännvin. (SV5:109) SV23:42) kisögd – med halvslutna ögon. (SVIII:80) klädningar – klädesplagg. (SV29:68) Kjelldal och Baumgarten – Anders Magnus Kjelldahl, klädningarnes – klädernas. (SV25:355) Uppsalastudent och lärare vid Katedralskolan i klöpp – avklippte. (SV5:142) Uppsala. A.L. von Baumgarten, smålänning, knaperborgare – småborgare. (SV30:126) Uppsalastudent och sedermera bokhandlare i knaperfolk – folk i torftiga omständigheter; jfr knaper Stockholm (Werin) (SV25:17) s. 74, knapp, torftig. (SV18:73) kjusa – en kort och smal sänka mellan två höjder. knarr – vresig äldre mansperson. (SV23:29) (SV30:386) knastig – trumpen, vresig. (SV23:48), kvistig, knagglig. klaff – eg. den nedfällbara skivan på pulpet, sekretär (SV23:278) etc. (SV23:166) knebelbarterna – knävelborrarna, dvs. mustaschen. klav – nyckel, förklaring. (SV26:275, SV7:102) (SV30:29) klaven – klav, nyckel, förklaring. (SV9:265) lösningen, knia – rycka, rycka upp. (SV8:332) ”nyckeln”. (SVIII:202, SV8:356)

61 Kniggeska huset – tillhörde grosshandlaren Balthasar kollrare – av kollra, vara kollrig, bära sig förryckt åt. Knigge, om vilken det berättades att han (SV4:282) hämtades av djävulen. Huset är beläget på koloraturer – (förmodligen) färger eller variationer. nuvarande Drottninggatan 116. Det kallas (SV29:190) fortfarande Spökslottet. (SV6:265) kolportör – kringresande predikant som också säljer knostra – krossa. (SV8:351) religiösa skrifter. (SV27:333) knostrar – mörbultar; slår med knoster = slägga. kolryssar – kolryss = transportkorg för träkol vilken (SV25:193) rymmer ett bestämt mått, vanligen 1 läst = c. 2 knottrade – småpratade. (SVIII:79) m3. (SV25:35) knusar – krossar. (SV25:193) kom på knäken – förändrades till det sämre. (SV31:93) kny – knyst, svagt ljud. (SV27:90, SV8:128), knysta. komikt – komiskt. (SV6:47) (SV8:306 [komma hit] på fläck – på fläcken, ögonblickligen. knäkeln – knäkel, i östsv. folkmål knävel, d.v.s. djävul. (SV29:14) alladi, ja som baresta knäkeln – ungf. ja som komma om en hals – bli förlorad. (SV30:274) självaste fan. (SV9:116) kommando – truppstyrka. (SV25:110) Knös – Gustaf K. (1773–1828), från 1810 professor i Kommendörkaptenen – autentiskt fartygsnamn. grekiska vid Uppsala universitet. Han bytte 1814 (SV25:88) till professuren i österländska språk. (SV16:46) kommission – uppdrag. (SV25:71, SV29:174) kobeber – ett slags i läkekonsten använd peppar kommit å bane – varit på tal, meddelats. (SV19:142) (Mjöberg) (SV18:165) kommunicera – delge. (SV23:70) kobolter – av ty. Kobolt, gruvtomte, nisse, bergtroll. kompenseras – här utjämnas. (SV19:163) (SV26:251) komperska – skymfande benämning på pratsam eller kocksmat – kockens medhjälpare, kökspojke. manhaftig kvinna, skojerska. (SV4:55) (SV27:92) komplexion – sammansättning, beskaffenhet. kofferdi – handelssjöfart. (SV8:334) (SV26:136) koftan – äldre variant av kaftan = talar, prästrock. koncept – utkast, kladd. (SV27:28) (SV25:251) konchyl – snäckskal, ostron– eller musselskal. koksa om – koxa, se på något med spänd (SV5:300) uppmärksamhet, på ett nyfiket l. närgånget sätt. konchylion – snäcka. (SV8:188) (SV4:209) kondition – befattning, anställning. (SV25:477) koksar – koxar = glor, spanar. (SV25:318) konditionerande – arbete som informator. (SV25:25) kolbrännare – kolare. (SV5:113) konduit – uppträdande, uppförande. (SV27:309) kolgutar – pojkarna som biträdde hammarsmeden och konduktör – av fr. conducteur, ledare; uppsyningsman bar in kol. (SV25:31) vid byggnader. (SV27:398) kolibradoseri – betecknar en som i sitt uppträdande konfident – förtrogen. (SV23:122) liknar Don Ranudo de Colibrados (från Ludvig konfonium – kolofonium, harts för ingnidning av Holbergs komedi med samma namn), dvs. som är stråkar. (SV6:161) högfärdig men utfattig. (SV30:369) konfortabelt – komfortabelt. A. använder dock formen kollateral – sidoställd; som befinner sig vid sidan om. ”komfortabel” i t.ex. Amalia Hillner (SV 23:272 (SV26:270) & 308) (SV29:125) kollaterala kamrater – grannar, sidoställda eller konfundera – trassla till. (SV23:64) jämställda folk. (SV19:165) kongestion – blodtillströmning, blodöverfyllnad. kollation – [festlig] sammankomst, gästabud. (SV27:361) (SV29:146) konnexion – förbindelse, förening. (SV5:29) kolleger – biträdande lärare vid läroverk. (SV16:20) konrektor Filén – Werin har påpekat att A. i ett brev kollegier – skriftliga sammanfattningar, gjorda av till Wendela Hebbe 2.4.1843 berättar att sonen studenter, av innehållet i ett kollegium, d.v.s. en Ludvig skall avsluta den militärutbildning han avgiftsbelagd och privat kurs given utanför den börjat i Stockholm för Filén i Jönköping. reguljära föreläsningsverksamheten av en lärare (SV25:110) eller äldre student. (SV16:53) konsistenta – fasta. (SV19:211) kollegiipenningar – inkomster av kollegier, se komm. konsistorial – ledamot av konsistorium. (SV26:329) t. s. 53. (SV16:122) konsistorier – styrelseorgan inom kyrkostiften som kollegium – college, universitet med internat. bl.a. styrde läroverken. Kyrkligt motsvaras de (SV19:253) idag närmast av domkapitel. (SV16:20) kollektiv–namnen – samlingsnamnen. (SV19:412) konsistorium majus och minus – större och mindre konsistoriet vid Uppsala universitet, som alltifrån

62 1600–talet utgjorde styrelseorganen. Det större krakel – tvist, larm, bråk. (SV25:343, SV30:29) konsistoriet hade emellertid tidigt lagt under sig krakelet – grälet, bråket. (SV8:359) större delen av makten. (SV16:110) kramâs – krimskrams, skräp, strunt. (SV27:106) konst – här konstbevattning; begreppet ”konst” används kramaset – kramas, eg. småpynt, här oväsen. under denna tid ofta i motsats till natur(produkt), (SV8:356) dvs. om produkter av teknik och hantverk. kras – förstärkande interjektion. (SV4:106) (SV19:204) Krateravdaon – starkröstad. (SVIII:59) konstaterat sig – bevisat sin riktighet. (SV25:84) Kraterens – kraterns. (SV7:295) konstig – svår. (SV23:55) Kraus – Joseph Martin K. (1756–15/12 1792), tysk konstiga – konstfulla, konstnärligt skickliga. (SV5:240) tonsättare som 1778 invandrade till Sverige och konstigt – konstfullt, konstfärdigt. (SVIII:48) från 1780–talet blev den store gustavianska konstitutorial – förordnande att förestå en tjänst, dock kompositören. (SV6:83) utan fullmakt. (SV26:330) krayon – (fr.) crayon, blyertspenna, krita. (SV7:137) kontant – komplett, fullständigt. (SV9:116) krigsbuss – käck, oförvägen soldat. (SV30:511) kontingent – bidrag, skatt. (SV30:512) krisis – (grek., lat.) kris. (SV4:230, SV25:248) kontradiktion – motsägelse. (SV26:263) krochaner – krokan = knaprigt bakverk. (SV6:128) kontubernier – sammanslutningar för (akademisk) Krogård – Kroggård. (SVIII:235) kamratlig gemenskap. (SV16:47) Krokek – socken vid Bråviken i Östergötland, i Konung David – kung David begick äktenskapsbrott Kolmårdens södra del. (SV6:159) med Bat–Seba, hettiten Urias hustru. (SV5:334) krokmäktig – full av undanflykter. (SV25:204), konungamord, som tillika voro brodermord – Erik svekfull. (SV23:124) Plogpenning hade år 1250 dräpts på sin broder Kronprinsens – den samhällsintresserade och Abels tillskyndan. (Holmberg) (SV5:138) reformvänlige prins Oskar (f. 1799, = kung Konungens sjukdom – Karl XIV Johan dog 8/3 1844. Oskar I 1844–1859) Han bekostade bl.a. (SV26:300) Almqvists Frankrikeresa. (SV16:15) konvoyerat – beledsagat (skämtsamt) (SV31:81) kronutlagera – statliga skatten. (SV25:317) koppympningshus – hus för förebyggande behandling kronvägg – ett slags enkelt spel med mynt som kastas av smittkoppor. (SV19:348) mot en vägg och där den kastande vinner alla kopula – verb med bundet predikativ som bestämning, i som faller med kronan uppåt. (SV30:91) första hand ”vara”. (SV23:28) Krusenstern – Johan von K. (1770–1846), rysk kornicher – av fr. corniche, kornisch, listverk eller sjöofficer och geograf. Hans reseberättelse finns gesims, som utgör avgränsning mellan fasad och översatt till svenska: Resa omkring jorden från yttertak. (SV9:70, SV18:19) 1811. (SV19:74) Korokandamé – forntida stad vid Bosporen. krusor – krusningar. (SV4:128) (SV25:500) Krås–Migaêli – Grosse Michaelis–Kirche (stora korollarium – inom matematiken en följdsats av en Michaeliskyrkan) i Hamburg. (SV27:125) bevisad sats. (SV23:270) kräket – [den levande] varelsen. (SV29:12) Korpo – ön Korpo ligger i Åbolands skärgård, sydväst kröning vid Mora – kungaval försiggick vid Mora sten om Åbo. (SVIII:234) på Mora äng, utanför Uppsala; själva kröningen korps – kår, avdelning. (SV26:340, SV30:168), ägde dock vanligen rum i Uppsala domkyrka. truppförband, truppstyrka. (SV6:192, SV25:359) (SV5:165) kors – anatomisk term: del av bålen. (SV19:414) kröppelin – stackare. (SV4:7) kors för bena – skämt om tonartsbeteckningar. Ktesias – K. från Knidos (400–t. f.Kr.), berömd för sin (SV25:15) persiska historia. (SV19:40) korsvärk – korsvirke. (SVIII:45) kuba–träd – ved av det bl.a. i Västindien förekom- kosa – håll, riktning. (SV29:218) mande trädet Maclura tinctoria, gulholts, gulträ. kosakhetman – kosackledaren, hövdingen. (SV19:66) (SV5:239) Koskis bruk – detta bruk ligger på gränsen mellan kubikalnar – äldre volymenhet: 1 aln = 2 fot = 24 tum Åbo– och Nylands län, c:a en mil sydost om = ca 0,6 m. (SV19:172) Bjärnå (Perniö) (SVIII:235) Kubo – benämning på Japans härskare. Jfr kosmogoni – läran om världsalltets uppkomst och Menniskoslägtets Saga (bok 3, kap. 3) utveckling. (SV26:115) (SV8:182), Japans världslige kejsare (om Japans koteri – sällskap. (SV25:160) olika härskare, se s. 104) (SV19:90) Kotzebue – August von K. (1761–1819), tysk för sin kufven – (dial.) kaxe (Werin) (SV25:319) tid mycket populär dramatiker. (SV19:71) kugellack – rödträlack. (SV9:157) krabater – skälmar, skurkar. (SV25:376)

63 kuirasser – läderpansar, harnesk, kyrass (från fr. kyrckioplickt – straff som innebar erkännande av skuld cuirasse) (SV19:291) inför församlingen, bön om förlåtelse, neslig eller kujonera – behandla någon som en feg stackare, annan bestraffning och slutligen offentlig (senare topprida. (SV30:137) enskild) förlåtelse och återupptagande i kullen – den rundade delen av hatten. (SV19:98) församlingen. 1855 avskaffades kyrkoplikten kullern – kuller = kullrighet, rundad upphöjning. helt. (SV23:201) (SV25:221) kyrkan la Martorana – Santa Maria dell’ Ammiraglia kullrig – buktig, rund. (SV16:46) eller la Martorana i centrala Palermo grundades kultar – faller. (SV25:170) o. 1100. (SV7:196) kumbel – kummel, stenröse. (SV5:183) Kyrkoherden i Ulricehamn – Gustaf Adolf Sundborg kumsjon – förvrängning av ”kommission” = uppdrag. (1794–1885), kyrkoherde i Ulricehamn 1827. (SV25:368) Den originelle Sundborg tog, enligt herdaminnet, kung Fredrik – Fredrik I (1676–1751) regerade 1720– knappast ”livet och sitt prästerliga kall så 51. (SV8:141f) allvarligt som hövdes”. Visserligen sedligt Kungens stora hus vid Norrmalmstorg – dåvarande oförvitlig och ”nykter och ordentlig”, saknade Operahuset vid Gustav Adolfs torg som då hette han fast karaktär. ”Gladlynt och talför var han, Norrmalmstorg. Fasad, planlösning m.m. kan men felet var att han inriktade sig mest på raljeri, studeras i Den svenska historien , [7] 10, [1968] skoj och löst prat.” Sundborg sökte sig gärna till 1993, s. 148 ff. (SV6:24) umgängesliv ochbjöd rundhänt hem obekanta var kunglig cypress – inom den äldre stilrepertoaren han än påträffade dem. Han avgudade Karl XIV räknades cypressen som ett förnämt trädslag, väl Johan, som skänkt honom pastoratet. (Se L.A. anpassat till exempelvis tragedier. (SV6:57) Cederholm & C.O. Friberg, Skara stifts kungli–sikterare – kunglig sekreterare. (SV8:68) herdaminne 1850–1930 , 2 [1930], s. 410 ff.) Kungsbacken – Drottninggatan mellan Barnhusgatan Almqvist satiriserar alltså kyrkan direkt och och Kungstensgatan. (SV6:11) kungen indirekt. (SV21:28) ”kunskap om godt och ondt” – jfr 1 Mos. 2:17, 3:5. kyrkoherden i Wiby – G.W. Gumaelius (1789–1877), (SV19:48) präst, författare, ung domsvän med Almqvist. kunskapare – spanare, spioner. (SV19:242) Författare till den historiska romanen Thord kupévagn – se ”coupé”, s. 91. (SV23:270) Bonde (1828) (SV7:137) kur – regntak, suflett. (SV18:185) kyrkoplikt – ett slags skamstraff som innebar kurants – gångbart mynt. (SV27:319) erkännande av skuld inför församlingen, bön om kurbitser – pumpor. (SV19:410) förlåtelse, bestraffning, förlåtelse och åter kuriöst – märkvärdigt, egendomligt. (SV7:366) upptagande i församlingen. Tidigare skedde kurrilar – hurrilar, örfilar. (SV8:350) kyrkoplikten i kyrkan inför församlingen, senare kursare – kursdeltagare. (SV25:110) erkändes skulden i avskildhet i sakristian. kurv – kurva, kroklinje. (SV6:243) Kyrkoplikten avskaffades helt 1855. (SV16:114) kusin Beata – Beata Hvardagslag, som berättar Kyrtandros – krokryggsman. (SVIII:43) Fredrika Bremers roman Familjen H*** (1830) kåken – pålen vid vilken vissa bestraffningar utfördes (SV7:81) och där brottslingars namn spikades upp. Jfr s. Kusinförfattarinnan – Sophie von Knorring (1797– 163. (SV6:93) 1848), författare till bl.a. romanerna Cousinerna käckhet – tapperhet. (SV19:251) (1834) och Torparen och hans omgifning (1843) Käglan – skogbevuxen höjdsträckning i norra Närke. (SV25:8, SV26:210) (SV7:88) Kusinförfattarinnans Torpare, Fredrika Bremers källarsval – källarsvale, överbyggnad över ingången till Dagbok – Sophie von Knorrings Torparen och en källare. (SV4:93, SV18:93) hans omgifning och Fredrika Bremers Dagbok kält – smågräl, tjat. (SV5:277) anmäldes jämte andra romaner i Almqvists kämnerer – ledamöter av kämnärsrätt; ämbetsmän artikelserie ”De stora frågorna om paragraf– inom en stads rättskipning och fövaltning. moral och själs–moral ”(AB 13/12 1843–9/1 (SV16:111) 1844) (SV26:221) Kämpesagornas – Hjältesagornas. (SV5:83) Kühne – G. K. (1806–1888), tysk författare. Tillhörde kämpevisa – hjältevisa. (SV5:103) Das junge Deutschland. (SV9:80) Kämpfer – Engelbert K. (1651–1716), tysk kyller – läderharnesk för bröst och rygg. (SV31:150) upptäcktsresande och författare till en historia kyllerfärg – gul sämskskinnsfärg. (SV9:172) över Japan, postumt publicerad 1727. (SV19:89) kyper – större kärl för kokning av färggods, ”kyp”. käppslängar – käpprapp. (SV5:118) käringkrok – krokben. (SV25:386)

64 kärnet – tjärnen, den lilla sjön. (SV25:474) la voilà – (fr.) se där är hon. (SV9:226) käx – gnat. (SV16:56) labbar – stora händer. (SV9:22) Könet – kvinnan. (SVIII:173) lacca – lack. (SV8:176, SV19:132) lacedemoniskt – spartanskt. (SV8:291) lackade svart taft – fäste svart siden med hjälp av lack. L (SV6:148) lacune – (fr.) lakun, lucka, tomrum. (SV7:348)

Ladugårdslandet – Hedvig Eleonora kyrka, som ligger L* S* – möjligen Lovisa Spalding. (SVIII:103) i den ruskiga stadsdel som 1885 bytte namn till l. c. – liber citatus, citerad avhandling. Förkortas ibland Östermalm. (SV6:39) även: lib. cit. (SV19:26) Ladugårdslandet – Östermalm. (SV29:6) l’amica sorella – (it.) väninnan systern. (SV6:72) Ladugårdslandstorget – Östermalmstorg. (SV29:7) l’enfant perdu du theatre, icke chose perdue, voyez lady Macbeth och blodfläckarna – Shakespeare, vous. Enfin, c’est un affaire bien etrange Macbeth V:1. (SV26:286) d’etre perdu! – Aller se perdre! ah c’est Lafontaine – August L. (1758–1831), populär tysk immense, horrible, effroyable – n’est–ce–pas? romanförfattare. (SV25:87) Aller se perdre! Grand Dieu – (fr.) ett teaterns lafontainiskt – liknande den populäre tyske författaren vilsegångna [eller ”förlorade”, ”fallna”, August Lafontaines (1758–1831) sentimentala ”fördärvade”] barn, inte ett förlorat ting, förstår romanstil. (SV8:56) ni. Nåja, det är en mycket märklig sak att vara lag – preteritumform av lägga. (SV4:29, SV27:51) vilsegången! – Att gå vilse [eller ”bli förlorad”, lag–échafaudage – échafaudage (fr.) = uppbyggnad, ”låta sig falla”]! Åh, det är oerhört, förskräckligt, fasansfullt – inte sant? Att gå vilse! store Gud! byggnadställningar; alltså: lagsystem, uppbyggnaden av lagar. (SV23:66) (SV6:62 f. ) lagligen – rättmätigt. (SV19:299) l’être indefinissible – (fr.) det obestämbara väsen. lagrum – ställe i en lag. (SV23:108) (SV6:14) lagt in – gjort konkurs. (SV25:112) La Capriciosa! – (ital.) den nyckfulla! (SV6:257) laier – lekmän. (SV19:407) La Chasteté – (fr.) kyskheten. (SV4:133, SV18:128) laisk broder – lekbroder; [här] person ansluten till, men La Chevalerie errante – (fr.) det vandrande ej tillhörande en klosterorden. (SV29:190) ridderskapet. (SV26:172) laiska – världsliga, profana. (SV19:395) La Diligence – (fr.) omsorgen, fliten. (SV4:133, Laissons–nous aller [t.o.m.] du plaisir – (fr.) Låt oss SV18:128) vara ärliga och hålla på de saker som verkligen la force des choses – (fr.) omständigheternas makt. (SV9:203) griper oss, och låt oss inte leta efter anledningar för att hindra oss att ha roligt. (SV9:239) la fosca – (it.) sorgsna [mörka] . (SV6:81) Lampedusa – den största av de Pelasgiska öarna, söder la maliciosa – (it.) odygdiga. (SV6:86) om Sicilien. (SV7:261) la Molinara in nuce – (it.) Mjölnerskan i ett nötskal, Lancaster – Joseph L. (1778–1838), brittisk pedagog. d.v.s. i ett sammandrag. (SV5:349) Tillsammans med Andrew Bell utvecklade han la Muette – F. Aubers opera La Muette de Portici (Den växelundervisningsmetoden. (SV16:92) stumma från Portici) med text av E. Scribe och G. Delavigne (1828), som hade premiär på Landals händelser – Dessa berättas i K.A. Nicander och G.C. Norling, Syner och röster ur det Kungl. Operan 1836. (SV8:74) fördolda , Örebro 1838, s 220–226. (Holmberg) la nouvelle Heloïse – Julie, ou la Nouvelle Héloïse (SV5:221) (1761) av Jean– Jacques Rousseau (1712–1778) landamären – gränser (för riket) (SV19:228) är en brevroman om kärlek. Det kan vara värt att landet Nod – land öster om Eden, dit Kain flydde efter påpeka att Almqvist jämför Rousseau med mordet på Abel. 1 Mosebok 4:16. (SV4:111, Fénelon; dessa är kanske vid denna tid de två SV18:111) viktigaste pedagogiska krafterna inom den landsgevaldiger – länsman, polis. (SV31:147) franska litteraturen. (SV16:62) landskansliet – Den avdelning av länsstyrelsen som La Perouse – Jean François de La P. (1741–1788), handhade ordning, lagskipning, verkställande av fransk jordenruntresenär. Hans dagböcker gavs ut på svenska 1797 som Resa omkring jorden af domar, fångvård etc. (SV25:195) landsman – person från samma landskap eller Herr De La Pérouse . (SV19:87) studentnation. (SV25:14) La Peyrouse – variantstavning av La Pérouse (se s. 87) landssekreteraren – ämbetsman vid länsstyrelsen och (SV19:139) chef för landskansliet (jfr komm. till s. 195) la Trappe – (fr.) trappistorden [som är ålagd tystnad]. (SV25:248) (SV6:70)

65 Langfedgatal – (isl.) förfäderstal; lista eller krönika (ca Lauterbrunner–dalen – dalen Lautenbrunnen i 1100) över de fornnordiska kungaätterna, med kantonen Bern, Schweiz. (SV5:312) början i de äldsta myterna. (SV19:318) Lavater – Johann Caspar L. (1741–1801), schweiz. Langlès – Louis L. (1763–1824), fransk orientalist, författare och teolog, utgav Physiognomische författare till Prospectus du dictionnaire, des Fragmente zur Beförderung der Men- grammaires et dialogues tartares–mantchoux schenkenntnis und Menschenliebe [Fysionomiska (1790), samt till Alphabet tartare–mantchou fragment för att befordra människokännedom och (1787) (SV19:313) människokärlek](1775) (SV18:Errata) lansetter – vassa dubbeleggade knivar som man t.ex. Lavaters Qvart–upplaga – Johann Caspar Lavater slog åder med. (SV6:56) (1741–1801), schweizisk författare och teolog, lanter – kortspel, där knektarna är de högsta korten. utgav Physiognomische Fragmente zur Kan även betyda att gyckla, driva med någon. Beförderung der Menschenkenntnis und Men- (SV30:89) schenliebe [Fysiognomiska fragment för att lantråd – plattpressad guld– eller silvertråd. (SV23:83) befordra människokännedom och människo- Laokoon – (grek.) Laokoon varnade för den trojanska kärlek] (1775) (SV4:262, SV18:266) hästen, men dödades jämte sina söner av två lavera – måla med tunn vattenfärg. (SV23:76) jätteormar (se Vergilius, Aeneiden , 2:a sången) laverade – lavera, utfylla med utspädd färg av en enda Scenen återges också i Laokoongruppen, berömd färgton. (SV8:158) skulpturgrupp, som Almqvist här syftar på. lavure – lavyr, färgen på arbete målat med tunn (SV18:xxvii) vattenfärg. (SV23:74) laokoonsfigurer – den trojanske prästen Laokoon och laxbuding – laxpudding; jfr paltbuding s. 219. hans båda söner omslingrades och dödades av (SV9:27) havsormar. Detta skildras av Vergilius i Aeneiden Lazuli – Lapis Lazuli (lasursten) är en blå bergart. och i en antik skulpturgrupp. (SV9:164) Natan Beckman påpekade i Språkets liv (1918), lapis Philosopharum – (eg. ”philosophorum”) de vises s. 33 f. att Almqvist säkert var medveten om att sten, ett ämne med vars hjälp alkemisterna ”lasur” [lapis lazuli] och ”l’azur” är samma ord; menade sig kunna göra guld. (SV6:236) det handlar om kopparlasurens blå färg. Jfr lappat på – här trol. ”satt lappar på”. (SV25:85) komm. till s. 80. (SV6:84) lappri – strunt, obetydlighet. (SV7:358) lazursten – lapis lazuli, lasursten. (SV19:188) lapprisyttre – obetydliga yttre. (SV8:52) le beau fanfaron – (fr.) den vackre skrytsamme, lapprit – struntsaken. (SV30:122) skrävlaren. (SV18:137) lapser – plur. av lat. lapsus, fel av förbiseende. le beau garçon – (fr.) den vackre gossen. (SV4:142, (SV9:224) SV18:137) larmoyant – känslosam. (SV8:81) Le Bouc & le Renard – ”Le Renard et le Bouc” (Räven larver – ansiktsmasker, skråpuksansikten. (SV18:33) och Bocken) ur La Fontaines Fabler (III:5) Lascy – eg. Lacy, Peter von (1678–1751), rysk 1668–94. (SV5:253) befälhavare och segrare i slaget vid le jeune et céleste Ange – (fr.) den unga och Villmanstrand. Mottog den svenska härens himmelska Ängeln. (SV18:150) kapitulation i Helsingfors 1742. (SV30:35) le Mariage des Mort–vivants – de levande dödas Lasse–Maja – Lars Molin (1785–1845), mästertjuv. äktenskap. (SV6:252) (SV8:298) le tiers état – (fr.) det tredje ståndet. (SV26:376) Lassemaja och Silfverjan – smeknamn på två ryktbara le tout – (fr.) det hela, allt. (SV18:301) stortjuvar. (SV25:363) le’ – (dial.) grind. (SV25:239) Lassåna – bruksegendom vid Laxå i Örebro län. Lebensgrösse – naturlig kroppsstorlek. (SV30:195) (SV5:313) Lebewohl – lev väl. (SV31:67) later – åthävor. (SV25:492) lecture – (fr.) läsning, lektyr(SV4:294, SV8:75, latinsk stil – antikvastil. Svensk och tysk text sattes SV18:294, SV25:70) fram till ungefär sekelskiftet 1800 regelmässigt i led – sträckor, ”färder”. (SV25:319) fraktur, till skillnad från latinska och romanska ledamotricer – kvinnliga ledamöter. (SV9:17) texter. (SV29:30) ledamöter – kroppsdelar, lemmar. (SV25:248) laudatur – (lat.) högsta betygsgraden; berömlig = stort Ledhester [...] Leshester – Namnbruket vacklar, kanske A. (SV16:46) för att fånga dialekten. I A:s egenhändiga ”laudatur et alget” – Citatet är från Juvenalis’ Satirer , reseanteckningar återfinns en notis om I:74: ”probitas laudatur et alget” = verklighetens Johannes Larsson och hans vackra, ”Hederligheten prisas och får frysa”. (SV23:135) 18–åriga tvillingdöttrar. Här skrivs orten ”Ledshestra”. (UUB X251 m:3) (SV25:274)

66 Leeuwenhoek – Antony van L. (1632–1723), holländsk les orphelins – (fr.) de föräldralösa. (SV4:136, naturforskare. (SV9:9) SV18:131) Lefsnad – levnad. (SVIII:207) ”les pauvres honteux” – de fattiga, som sett bättre legenden om Satan och Faust – tryckaren Johann Fust dagar. (SV29:5) (d. c. 1466) samarbetade med och finansierade Les Protectrices – (fr.) beskyddarinnorna. (SV4:134, Gutenberg. Han har i äldre framställningar SV18:129) sammanblandats med den tyska folkbokens les Quarante – (fr.) de Fyrtio (medlemmarna av mytiske Johann Faust, som skrev ett avtal med Franska akademien) (SV9:76) djävulen om sin själ. (SV16:5) les verbes anomales – (fr.) oregelbundna verb. legio – (lat.) många l. oräkneliga. Se Markus 5:9. (SV5:252) (SV4:252: SV18:256) lesen – största antalet stick i piké. (SV25:29) legislationer – lagstiftning. (SV25:495) Lesseps – Jean–Baptiste L. (1766–1834), fransk legislatur – av fr. législature, lagstiftande församling. diplomat och Rysslandsresenär. (SV19:71) (SV9:198) lethargi – dvalliknande tillstånd. (SV8:352), legislaturen – lagstiftningen. (SV29:196) sömnsjuka, lamhet. (SV19:169) Lehnberg – Magnus L. (1758–1808), en av den lethargisk – (här) slö, försoffad. (SV27:333) gustavianska tidens mest uppburna vältalare. Lethe – glömskans flod i klassisk mytologi. (SV23:326) (SV6:139) lettrée – (fr.) bildad, beläst. (SV7:356) Leibnitz – Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646– leur grimaces [t.o.m.] prose et de vers – (fr.) deras 1716), tysk filosof, matematiker. (SV26:384) lärda miner och löjliga djupsinnigheter, deras lejonet öfver de tre strömmarna […] tre kronor – avskyvärda ovana att tråka livet ur folk med sina Folkungavapnet föreställde ett lejon över tre verk, deras omättliga begär efter beröm, deras strömmar. Valdemar hade egentligen tre lejon i sparsamhet med tankar, deras ävlan efter sin sköld. (SV5:113) anseende, deras offensiva och defensiva intriger Lejonkulan – en byggnad på Djurgården nära och deras polemiker och pennfejder på vers och Djurgårdsbron och Lejonslätten. Ursprungligen prosa. (SV9:238) tillhörde den kronan och användes en tid som leuteration – nedsättande av straff p.g.a. förmildrande blanklädersfabrik. (Holmberg) (SV29:28) omständigheter. (SV6:286, SV23:202) lektorer – lärare vid gymnasium. (SV16:20) lev – ordet har inte kunnat bestämmas av utgivaren. I lektör – högläsare. (SV25:296) medeltidssvenskan är ”lef” en ordform för liv; lemmalös – här skämtsamt: utan stadga. (SV23:106) ordet kan även betecknas som en gammal Lenoir – Slags franskt uttal av ”Hillner”, men namnet dialektform för lever. (SV19:50) skall också förbindas med färgen svart (fr. Lewenhaupt – Charles Emil Lewenhaupt (1691–1743), ”noir”) Familjen har mörka hemligheter, och en av ledarna för hattarna och befälhavare i både Amalia och hennes mor har svart hår, en kriget mot Ryssland 1741–1742. (SV30:34) symboliskt laddad hårfärg som baron Migneul Levin – trol. juristen Carl Axel Lewin (1761–1836), säger sig älska. (SV23:32) sedan 1778 anställd vid Svea hovrätt men först lenon – linong, fin väv av lin eller bomull. (SV25:253) 1793 assessor där. (SV6:139) Lenonskrage – äldre stavn. av linong: tunt, fint och rätt Levkojan – lövkojan; en prydnadsväxt av släktet glest tyg, förr av linne (numera av bomull) korsblommiga växter med rosa, purpurröda, vita (SV21:107) eller gula blommor och angenäm doft. (SVIII:37) Lenormand – Marie Anne Adélaïde L. (1772–1843), levkojor – namnet lövkoja används för flera växtarter; uppburen spåkvinna i Paris. (SV6:29) kanske tänker Clara på snöklockor; klosterliljor. Leo X – (1475–1521), påve 1513–1521. (SV26:182) (SV6:107 SV18:36) Leopoldt – Carl Gustaf L. (1756–1829), adlad af lex, rex och grex [...] boken med denna titel – Leopold. Skald, en av de första invalda i Svenska statsmannen Erik Larsson Sparres Pro lege, rege Akademien och 1787 bibliotekarie vid et grege (1585) (SV25:495) Drottningholms slottsbibliotek. (SV6:22) li’er – lider = sluttningar. (SV25:384) leret – jorden, leran. (SV5:165) liaisoner – förbindelser. (SV25:78) les affaires font les hommes – (fr.) affärerna gör ”liaisons” – (fra.) förbindelser. (SV16:71) männen. (SV26:264) libationer – dryckesoffer. (SV19:294) les chastes – (fr.) de kyska. Jfr s. 128. (SV18:236) liber Epodôn – (lat.) Epodernas bok, diktsamling av les diligens – (fr.) de flitiga. Jfr s. 128. (SV18:236) Horatius, som innehåller lyriska dikter med les grimaces d’une pruderie scrupuleuse – (fr.) inslag av nidvisor. (SV9:283) tillgjordheten i en skrupulös prydhet. (SV9:232) Liber Rosarum – (lat.) Törnrosens bok , eg. Rosornas bok. (SV9:301)

67 libidinös – liderlig. (SV27:344) varningsbrevet till Gustaf III. Efter mordet licentia – (lat.) frihet, tillstånd; licentia poetica (lat.), dömdes han till evig landsflykt. (SV6:127) poetisk frihet, syftar på de avsteg från gängse Liljensparrarne – Liljensparres poliser (se komm. till språkbruk som en poet kan ta sig rätt till. s. 49) (SV6:222) (SV18:xiii) Liljensparre – Nils Henric Aschan Sivers, (1738– lid – backe. (SV25:170) 1814), 1786 adlad L. Sedan 1776 var L. lidelig – någorlunda tillfredsställande. (SV26:205) Stockholms polismästare och utmärkte sig inte lider – fördrar, tål. (SV30:136) endast för effektivitet utan också för servilitet Liebau – stad i Schlesien. (SV18:xx) och despotism. (SV6:49) liebhaberi – kärlek och intresse. (SV30:246) LiljeOrden – oklart vad som åsyftas. (SVIII:169) liebhaberi – ty. förtjusning, livligt tycke. (SV8:305) ”Lilla Lasse har en gullvagn […]” — Även denna text lieblingsrätt – älsklingsrätt. (SV25:13) återgår på en visa,”Liten pilt hade en guldvagn”, lif – kvinnoplagg som räcker från hals till midja. i Arwidsson, a.a., s. 464, där de fyra (SV29:18) förstaraderna lyder ”En liten pilt hade en liten lifhusar – person som är allestädes närvarande, till gullvagn, /Deri så plägar hanåka. /Han hade tjänst. (SV5:63) gullpiskan uti sin hand, /Slår så många han ”lifsens ord” – 1 Joh. 1:1. (SV19:50) råkar.” Almqvist har alltså inkorporerat denna lifstyckena – livstycke = kvinnligt underplagg som visa i den föregående, vars tre sistarader han själv utgör fäste för strumpeband. (SV25:470) lagt till. (SV27:35) lik mycke – det gör detsamma. (SVIII:71) lilla Sophie – troligen Loves styvmoster Sophias dotter, Lika – tycka om, gilla. (SV21:88) Sophia, död den 26/10 1814, endast ett dygn lika stor orättvisan skulle bli – konstruktionen är gammal [Död– och begravningsböcker]. möjligen en kontamination. Ev. avsågs följande (SVIII:88) ordalydelse: ”lika stor skulle orättvisan bli lilla trägårdsgatan – nuvarande Kungsträdgårdsgatan. […].”(SV19:39) (SV6:89) likbegängelser – begravningar. (SV19:299) Lilljans vid gröna gatan – krog vid nuvarande liklig – rättvis, sannolik, rimlig. (SV21:88, SV23:190) Karlavägen som f.ö. återfinns i Fredmans epistel liklighet – sannolikhet, hypotes. (SV19:53) 32. (SV6:24) liknöjd – lika nöjd (hur det än går) (SV23:37) Lindbloms kateches – Jakob Axelsson L. (1746–1819), likstolar – likstol, avgift till prästen för jordfästning. ärkebiskop 1805. Under hans ledning tillkom den (SV4:53, SV18:46) nya katekesen 1810. (SV18:xv) likstämmiga – likasinnade. (SV8:124) Lindgren – förmodligen Henrik Gerhard L. (1801– liktidigt – samtidigt. (SV30:33) 1879), orientalist som vikarierade under 1830– lilas–blad – syrenblad; torde här avse deras (violetta) talet i Uppsala som professor i grekiska och färg. (SV27:237) österländska språk. Präst och bibelöversättare, lilas–ånga – syrendoft. (SV27:75) enligt Nordisk familjebok (2 uppl.) ”känd för Liljeborg [...] Öhrlander [...] Åkeson [...] Lysén [...] principfasthet”. 46 oxpromotioner – promotioner Qviding – verkliga personer: Jöns Peter Liljeborg då magistrar (eller doktorer) får sina titlar utan (1772–1857) var kyrkoherde i Västra Vram och tillräckliga kunskaper. (SV16:46) Peter Qviding (1797–1880), Fredrika Bremers lindrigt – lätt, milt. (SV25:13) svåger, blev assessor vid Hovrätten över Skåne lindrigt – mjukt, milt. (SV29:152) och Blekinge 1824. Fru Öhrlander, hennes son Lindö – Anckarström föddes på Lindö gård i C.N. Öhrlander (lärare och läroboksförfattare), Vallentuna socken, Stockholms län. (SV6:125) Olof Åkeson och mamsell Lysén återfinns i lineamenter – konturer. (SV8:179) ansiktsdrag. Almqvists reseanteckningar (cit. i Ester (SV21:91, SV31:124) Brusewitz, ”Almqvist som resenär och diktare” lingual–n – främre, onasalerat n. (SV19:176) Ord och Bild 29(1920), s. 254) Recensenten V.V. liniamenternas – konturernas, grunddragens. (SV6:52) i Upsala Tidningen 4/7 1840 uppskattade att linier – rader. (SV16:64) Almqvist strödde in verkliga personer i sin Linnæi Syst. Nat . – Linnés Systema Naturæ (1735) fiktion, men hade så stor lokalkännedom att han (SV8:305) påpekade att Olof Åkeson redan var död och att Linné – hos Carl von Linné (1707–1778) finner man mamsell Lysén egentligen hette Lysell. termerna thea bohea och thea viridis i (SV23:103) avhandlingen Species plantarum (2:a uppl. 1762– Liljehorn – Carl Pontus L. (1758–1820), beläst 1763) Linné presiderade dessutom för en överstelöjtnant, författare till det anonyma avhandling över ämnet te vid namn Potus theae (1765) där samma termer används. (SV19:208)

68 linneskaf – linnetrasor, uppristat linne, använt som locitets–ändelse – ändelse, som anger lokal, plats eller förband. (SV5:40, SV8:66) land. (SV7:71) Linnäs – herrgård 1,5 mil öster om Örebro (Holmberg) Locke – John Locke (1632–1704), engelsk filosof. (SV7:96) (SV26:384) linon – linong, fin väv av lin eller bomull. (SV23:82) locus – (lat.) ställe, plats. (SV26:125) linongen – linong = fin väv av lin eller bomull. lod – järn. (SV25:470) (SV6:41) lod – äldre svensk viktenhet. 1 lod (viktualievikt) = linors seglats – torde åsyfta seglats med lodlina. 13,29 g. (SV4:15, SV18:11, SV23:222) (SV8:151) lofvera – kryssa sig upp i lovart, d.v.s. på vindsidan. Lipari – den största bland de Lipariska öarna norr om (SV7:92) Sicilien. (SV7:229) lofveras – kryssa fram. (SVIII:232) Liqvidera – erlägga likvid för. (SV21:64) Logens – ordensavdelningens. Almqvist vill nog liqviderad – betald. (SV25:188) suggerera fram tankar på frimurarorden. Lispund – äldre viktenhet motsvarande c:a 8,5 kg. (SV6:234) (SVIII:142) logis – boning, härbärge. (SV30:56) litet hus– eller nöd–sakrament – sakrament = helig logogryph – ordgåta. (SV18:xxiv) handling (som t.ex. dop och nattvard) vilken logokrati – ordets makt. (SV9:42),A. använder förmedlar Guds nåd eller kraft. Finns i en begreppet även i ”Hvad är penningen?” som nödsituation ingen präst att tillgå kan t.ex. ingår i duodesserien av Törnrosens bok XII barndop utföras av en lekman. (SV6:232) (SV9:42), publicerad i december 1839. (SV16:6) lithograf – stenskrivare, av grek. lithos, sten, och Lohenstein – Daniel Casper von L. (1635–1683), tysk graphia, skrift. (SV27:23) författare av tragedier och dessutom av en littera scripta manet – (lat.) det skrivna består. nationell roman om Arminius. (SV9:284) (SV9:9) lointaine – (fr.) fjärran. (SV6:14) litterate – lärde. (SV19:278) lokputa – dyna på seldonet som hindrar den från att Litteratur–partier och skärmytslingar dem emellan skava. (SV30:392) – här åsyftas den litterära striden mellan Nya och lokrem – rem på sele som sammanhåller bogträna. Gamla skolan som fördes på 1810–talet. (SV9:149) (SV5:31) loksele – enklare seldon avsedd för hästens användning Litteraturtidningarne – Svenska Litteratur– som dragare. (SV30:392) Föreningens Tidning nr 5 och 7, där Atterbom lolla – enfaldig och tölpig ung kvinna. (SV18:75) recenserade Drottningens Juvelsmycke och longchaisen – schäslong. (SV31:84) Ramido Marinesco . (SV7:169) Longos – grekisk författare 100–talet e.Kr. litterärt – vetenskapligt och skönlitterärt. (SVIII:128) Herderomanen Dafnis och Chloe . (SV26:210) Livius säger ”Patres certe ab honore, patriciique lopp – löpte. (SV30:15) progenies eorum adpellati” – (lat.) ”De kallades lorgnering – av fr. lorgner, snegla på, förstulet betrakta. fäder för hederns skull, och deras ättlingar (SV7:77) kallades patricier.” Ur den romerska historikern Lorgnetteband – band till lornjett, d.v.s. glasögon med Titus Livius Patavinus (59 f. Kr.–17 e. Kr.) handtag. (SV23:83) Rerum Romanarum ab urbe condita libri I.viii. loris och fataginer – lori–apor och (möjligen) (SV16:95) myrkottar. Den senare arten, av familjen Manis, livres – livre, mynt ungf. motsvarande franc. (SV8:219) benämns i vissa källor som ”phataginer”. ljung–stjelker – böjningsvariant till ljung–stjälkar. (SV19:206) (SV6:282) Lorsque je pense […] sont satisfaits. – (fr.) När jag ljög lik den eviga draken – den eviga och ljugande tänker på er, o visa förfäder, känner jag mig draken syftar på djävulen. Se Uppenbarelseboken upplyft till den högsta av himlar. Där, i de eviga 12:9, där Mikael och hans änglar kämpar med källornas oändlighet, i beständig ära och ”den stora draken, ormen från urtiden, han som oföränderlig lycka, ser jag i hänryckning era kallas Djävul och Satan.” (SV4:123) odödliga själar som lön för sin dygd och sina lobössan – lodbössa = ett finkalibrigt förtjänster i ständig ny förtjusning få smaka en framladdningsgevär. (SV6:166) obeskrivlig sötma. Om trots mina brister och min Lochy och Ness – de två sjöarna Loch Lochy och Loch otillräcklighet, Försynens påbud har givit mig Ness. (SV5:176) den mest upphöjda platsen på jorden, är det för loci communes – (lat.) utnötta fraser, litterärt att jag är av ert vördnadsvärda blod. Jag kunde ej allmängods. (SV26:306) följa i era lysande fotspår, men min trägna omsorg, min aktning och min strävan skall för

69 kommande släkten visa att jag åtminstone Lunkentus – snabbfotad jätte, som förekommer i en förtjänat att leva utan ånger. 2. För allt står jag i svensk folkbok med samma namn från 1785. skuld till er, det tillstår jag med lätthet; ert (SV9:310) fortbestånd har skapat min kropp; jag andas er Lunkentuss – Lunkentus , svensk folkbok, tryckt f.f.g. andedräkt; jag handlar enbart av er kraft. När jag, 1785, handlar om dethjälpsamma trollet L. styrd av plikten, för att ge utlopp för min (SV7:388) erkänsla, beger mig till dessa platser, åtnjuter jag lupit – löpt. (SV30:170) där er närvaro; ni stiger för min skull ner från er Lussi – lek där deltagarna bildar ring, medan en person ärorika hemvist. Ja, ni är närvarande; ert är utanför ringen och så oförmärkt som möjligt vördnadsvärda ansikte fångar mina blyga blickar skall fälla en näsduk bakom någon av de andra. med sin glans. Ljudet av er röst, av er väna natur, Om denne märker detta, tar han upp näsduken uppväcker i mitt hjärta den ömmaste aktning; och springer åt motsatt håll som ödmjukt bugande till marken frambär jag mina näsdukslämnaren för att före honom hinna till hyllningar; o ni som har skänkt mig livet. den plats han lämnat. Leken var liksom ”nappa Värdigas motta dem som tecken på min djupaste stek” populär i Finland. Se A.I. Arwidsson, a.a., aktning och uppriktigaste kärlek. 3. Nyss s. 363f. (SV4:33, SV18:28) påminde jag mitt svaga minne om dygderna, lustiga – muntra, ystra. (SVIII:32) mödorna, de ovärderliga förtjänsterna hos dessa lustiga lägret – lustlägret; fältläger, som anordnades för visa dödliga som dväljs bland andarna i himlen att förströ en furstlig person med militära på ärans höjder. De är förbundna vid mitt hjärta övningar (SS III, s. 467) (SV4:25) med de starkaste band. De har skänkt mig mitt Lustlägret – se anmärkning till s. 25. (SV4:108) liv, jag besitter deras tillgångar. Och vad mera är lustre bombasin – ett glänsande tyg. (SV5:388) – jag skäms för att säga det, jag ömklige – efter lustret – lustrum (lat.) femårsperiod. (SV26:300) dem regerar jag kejsardömet! En sådan bördas lutter – idel. (SV7:373) tyngd finge mig evigt att vackla, om ej himlen Lübsk – från staden Lübeck. (SV30:124) värdigades understödja min svaghet med ständig Lyckan – ödet. (SVIII:75) förnyad hjälp. Jag gör det jag förmår när plikten lyddes – lyssnade [i smyg]. (SV25:337) kallar. Men hur, ack hur, skall jag kunna tacka lyktgubbar – irrbloss; ljusfenomen orsakat av sumpgas. för alla dessa välgärningar? Tre gånger har jag (SV6:232) med aktning framburit mitt trefaldiga offer, och lymmelin – lymmel. (SV4:7) då jag nu ej mer förmår är min välönskan lynnet – humöret. (SV25:374) fullbordad. (SV19:333 f.) låddes – låtsades. (SV4:190, SV23:311) lotto – hasardspel, som spelades enligt bingoliknande Lågskärsbåken – fyrholme belägen långt ut i Ålands regler; här: lotteri, slump. (SV5:179) sydvästligaste skärgård. (SVIII:233) Louise – möjligen Lovisa Margareta Spalding, lågt begripna – inskränkt fattade. (SV26:284) ”generalskan Spalding” (se komm. till s. 84), lågt rum – låg status. (SVIII:163) vilken sommartid besökte Fagervik åtminstone långe – för länge sedan. (SV8:329), länge. (SV4:122) vid ett tillfälle och då i sällskap av fru långe sen – länge sedan. (SV9:116) Mannerstråle. [Svartåsamlingen och långtrådig – tråkig, långrandig. (SV5:81) Finlands (SVIII:101) låta – lämna, ge, offr. (SV25:286) Louise S** – möjligen Lovisa Spalding. (SVIII:105) låto – ovanlig form; Holmberg misstänker ett tryckfel lovera – kryssa sig upp på vindsidan. (SV9:175) för ”läto” (SS VI:387) (SV6:129) loverar – driver omkring. (SV25:366) läcker – finsmakare. (SV19:285) Loyola – Ignatius Loyola (1491–1556), jesuitordens läckerhändt – förmågan att handskas varsamt och stiftare. (SV8:291) elegant med ömtåliga föremål. (SV31:246) Lucæ evangelium – Lukasevangeliet. (SV19:281) läckert parti – behagfull äktenskapspartner. ludus fati retortus – (lat.) ödets lekfulla vridning. (SV25:422) (SV4:201, SV18:195) lädergjording – läderbälte. (SV25:412) luf – kanalje, skälm. (SV5:349, SV25:165) läderkaschett – lädermössa med skärm framtill. luftspringare – luftakrobater, lindansare. (SV19:352) (SV23:166) lufven – skälmen, kanaljen. (SV25:367, SV31:48) lägenheter – egendomar. (SV25:291), tillfällen. lumma – (dial.) ficka. (SV25:107) (SV19:124) lunaticus – (lat.) ”mångalen”, jfr komm. till s. 119 lägerstad – viloplats. (SV23:254) ”månadesrasande”. (SV6:174) länderierna – länderi l. landeri, ståndsmässigt bebyggd Lundquist – Bielkes betjänt, nämnd i jordbruksegendom. (SV7:70) rättegångsprotokollen. (SV6:127)

70 ländstol – variantform till länstol = fåtölj. (SV18:32, m. H. – min Herre. (SV5:329) SV23:210) M. H. – Mina Herrar. (SVIII:201) lärft – tät vävnad i linne eller bomull. (SV18:36, M. l’abbé Grosier – (Monsieur) Jean Baptiste Gabriel SV25:318) Alexandre G. (1743–1823), jesuit och historiker. läs upp – lås upp. (SV27:25, SV30:16) (SV19:186) läsa – (här) låsa. (SV18:ii, SV23:28) Ma foi – (fr.) minsann, sannerligen. (SV9:238) läsa till bords – hålla bordsbön. (SV25:26) mabonne – barnjungfru; jfr ”bonne” s. 32. (SV23:50) läsare eller methodist – företrädare för mer eller Macartney […] Amherst […] Barrow – George M. mindre inomkyrkliga reformrörelser som betonar (1737–1806), Englands första ambassadör i Kina det kristna livets personliga karaktär. ”Läsare” (1792–1794) Almqvist syftar på M:s används ofta om företrädare för folklig väckelse, resebeskrivning i John Barrows Life and Writings jfr komm. till ”predikosjukan”, s. 167. of lord Macartney (1817) John B. (1764–1848), ”Metodismen” är en av J. Wesley i England reseskildrare och geograf, var M:s sekreterare grundad rörelse. I Sverige introducerades den av och författade en Travels in China (1804) Georg Scott, som drevs utomlands 1842 – d.v.s. William Pitt A. (1773–1857), engelsk samma år som de första delarna av Tre fruar i ambassadör i Kina. Jfr s. 270 där Almqvist Småland utkom. (SV25:8) skriver om tilldragelser under M:s och A:s läsas – låsas. (SV6:33) diplomatiska besök i landet. (SV19:186) läser – låser. (SV7:176) macchiavellistiskt – slugt och samvetslöst (som Läserska – person i väckelserörelse som flitigt läste Macchiavellis maktpolitik) (SV25:350) bibeln och andra uppbyggelseskrifter. ”Läsarna” machin – egendomlig eller klumpig tingest. (SV23:80) deltog ogärna i sällskapsliv och världsliga nöjen. Machin – mekanisk anordning. (SVIII:147) (SV21:45) machination – listigt förfarande, intrig. (SV23:209) Läsning för folket – utgavs av ”Sällskapet för nyttiga Machineri – jfr komm. till s. 147. (SVIII:189) kunskapers spridande” och började utkomma Macleanska methoden och Farmsystemet – Friherre 1835. (SV9:96) Rutger Macklean (1742–1816) införde i Sverige läst fram oss – haft konfirmationsundervisning. ett nytt och effektivare system för lantbruket, (SV25:344) vilket bland annat bestod i enskifte, växelbruk, läste – låste. (SV25:121) kontant arrendebetalning, upphävande av läste upp – se komm. s. 200. (SV5:267) dagsverksskyldighet och utflyttning av lät – låt. (SVIII:73, SVIII:189, SV5:92) arrendatorerna från byarna. Farm = arrendegård. lättingar – lättjefulla personer. (SV19:352) (SV23:281) Lödöse kust – vid Göta älvs strand. (SV5:184) Madame Dacier – Anne D. f. Lefèvre (1651–1720); löfjerska – trollkvinna; skogsrå. (SV8:358) översatte Iliaden (1699) och Odysséen (1708) till löga – bada. (SV31:158) franska. (SV25:87) Löjligheter – löjliga egenskaper. (SV26:120) Madame Gatti de Gamond – Zoé Gatti de Gamond löpare – inom geologin rundade stenar, som ofta hittas (1812–1854), lärjunge till Saint–Simon och på botten av jättegrytor. (SV9:136) Fourier. Om hennes påverkan på A. se Algot löt – de böjda trä– eller metalldelar av vilka ett hjul Werin, C.J.L. Almquist. Realisten och liberalen, gjordes. (SV23:270) Stockholm 1923, s. 168 ff. (SV25:223, SV26:401) Mademoiselle Arvedson – mamsell Arfvidsson, ofta M omtalad gustaviansk spåkvinna med oklar biografi. Se Carl Forsstrand, Spåkvinnor och M. B. – missgärningsbalken. (SV23:200) trollkarlar, 1913. (SV6:28) M. Boulanger – (Monsieur) Nicolas–Antoine B. mademoiselle de Scudery – Madeleine de Scudery (1722–1759), fransk sociolog och spekulativ (1607–1701) fransk författare av i första hand evolutionsteoretiker. (SV19:213) historiska romaner. (SV30:514) M. Flacius Illyricus – Matthias F. (1520–1575) mademoiselle Hagman – Sophie H. (1761–1826), kroatisk teolog av den lutherska läran, försvarade skådespelerska, Fredrik Adolfs mätress. idén om arvssynden som inte bara en tillfällig belägenhet utan något grundläggande för (SV7:145) Mademoiselle Stading – operasångerskan Sofia människans karaktär, och anklagades därför för Fransiska S. (1763– 1836) (SV6:61) manikeism. (SV19:391) Madonna sancta – (lat.) heliga madonna. (SV7:244) M. Gotthelf Fischer de Waldheim – (Monsieur) madras – mönstrat draperityg i gles tuskaftsvävnad. Johann G.F. de W. (1771–1853), tysk (SV6:162) paleontolog, aktiv i Moskva. (SV19:64)

71 maffen – av maffig, ståtlig, präktig. (SV4:186, Makron, Oxydoros, Evops och Foinix – den långe, SV18:177) skarpspjutet alt. skarppåsen, den välröstade alt. mag. Cnattingius – Anders Jacob Cnattingius (1792– godögde och purpur alt. palm. (SVIII:61) 1864), prästvigd 1816. (SVIII:165) mal – en obetydlig l. eländig varelse. (SV7:374) magasinsskrifvareplats – bokhållaruppdrag vid mala necessaria – (lat.) oundvikliga skador. (SV16:64) socknens gemensamma magasin för spannmål maladroit – drumlig, tafatt. (SV8:302) o.dyl. (SV16:138) malhonnett – ohederligt. (SV8:61) Magdalenas död – berättas i Jaktslottet. (SV9:220) malicen – illviljan, elakheten. (SV31:204) magister Ekendal – Jonas Herman Ekendal (1809– Mallebranche &c. – Nicolas Malebranche (1638– 1862), författare, skolman och präst. (SV23:74) 1715) var fransk filosof och lärjunge till magister Wiborg – Anders W. (1776–1836), fil. mag., Descartes men även påverkad av Augustinus. bokhandlare; ägde och redigerade Stockholms– Han menade bl.a. att vi genom våra Posten 1814–1821. (SV9:29) sinnesförnimmelser inte kan nå kunskap om magmyntan – pepparmynta, använd som medicinalväxt tingens väsen och att den enda egentliga kraft mot väderspänning o.d. (SV4:15, SV18:11) eller orsak som finns är Gud. (SVIII:154) ”Magna Græcia” – Storgrekland = italiens sydvästra Malte–Brun – Conrad M.–B. (1775–1826), dansk– halvö, Kalabrien, som under den äldre antiken fransk geograf vars Précis de la géographie var en grekisk koloni. Till Storgrekland brukar universelle (1810–1829; Almqvist använder en också de grekiska kolonierna på bl.a. Sicilien nyutgåva av verket från 1835, bd. IX) står som räknas. (SV29:191) grundbok för behandlingen av fr.a. Norra Asien, Magnesia – magnesiumoxid, ett luckert vitt pulver, Korea och Lieukeufolket (Aspelin 1979, s. 134) olösligt i vatten. (SV7:83) (SV19:57) magnetiska tillstånd – genom animal magnetism maltraiterat – misshandlat. (SV25:358) framkallade hypnotiska tillstånd. (SV4:227, malvoisier – (fr.) malvoisie, sött och fylligt madeiravin. SV18:231) (SV18:185) mahlerisch – malerisch, målerisk. (SV30:160) mammika – äldre eller tillfällig diminutivform av mahogony – mahogny, jfr sid. 132. (SV27:137) mamma. (SV25:52) Mahoma – Muhammed. (SV7:25) Mammon och Astaroth – Mammon: Efter grek. Maïa – Ett annat namn för den hinduiska gudinnan ”förmögenhet”, en människas tillgångar förutom Durga, en skön (förgylld) men aggressiv aspekt livet och kroppen. Astaroth avser Astarte, av gudinnan Shakti. (SV5:300) västsemitisk fruktbarhets– och himmelsgudinna ”Mais pourqui donc?” – ”Men varför då?” (SV23:88) med krigiska drag. (SVIII:193 f) Mais pourquoi pas? – (fr.) Men varför inte? (SV9:247) Mamsell – tilltalsord för ogift kvinna av medelstånd. Jfr Maja Andersdotters predikningar i Wrigstad och adelns ”fröken” och de lägre klassernas Nydala – I Sköldbergs skrift om predikosjukan ”jungfru”. (SV21:23, SV29:102) (se komm. till s. 200) omtalas en Maja husföreståndarinna. (SV25:16) Andersdotter från Våeryd, Rogberga socken mamsell Bremer – författarinnan Fredrika Bremer (Werin) (SV25:334) (1801–65) (SV25:8) Majer – Friedrich M. (1772–1818), tysk mytolog och mamsell Högqvist – Emilie Högqvist (1812–1846), orientalist. Brahma oder die Religion der Indier skådespelerska. (SV8:50) als Brahmanismus utkom 1818. (SV19:30) mamsell Rönnqvist – guvernanten som är huvudperson major Broughton – namnet är felaktigt; denna och berättare i Fredrika Bremers roman upptäcktsresande i Västafrika hette Daniel Presidentens döttrar (1834) Hos Fredrika Bremer Houghton (1740–1791) Hans öde nämns i heter hon Emma, men Almqvist låter tant Mungo Park, Travels in the Interior Districts of Eleonora döpa om henne till Angelika (s. 80) Africa […], s. 88 ff. (SV6:186) (SV7:77) major Tauson – J.M. Tauson (f. 1788), major vid mamsell V arg – Christina (”Kajsa”) Warg (1703–69) Vendes artilleriregemente. (SV23:102) Hennes kända kokbok utkom 1755; 14:e uppl. majorat – egendom som tillfaller en person i släkten, 1822. (SV8:78) vanligen den äldste sonen. (SV30:37) man – bara. (SV7:376, SV9:142) majorater – arvsrätt till privilegier som bara tillfaller man vanligen icke föreställer sig jorden ens hafva den äldsta i ätten eller familjen. (SV19:109) varit till mera än ungefär 6,000 år – efter majorats–idéen – arvsordning där hela arvet tillfaller Bibelns ord att för Gud är en dag som tusen år en enda person, nämligen den äldste (av sönerna, och tusen år som en dag (2 Petr. 3:8), samt inom släkten etc.) (SV29:50) uppgiften att Gud skapade världen på sex dagar. makel – fläck. (SV23:133) Enligt James Usshers (1581–1656) inflytelserika

72 beräkning daterades världens skapelse till år marokinsdyna – marokin: marokäng, saffian. 4004 f.Kr. (SV19:172) (SV8:164) mandelmjölk – läskande dryck tillverkad av mandel, maroquin – marokäng, turkiskt skinn. (SV31:84) socker och vatten. (SV23:57) marter – plågor, kval, tortyr. (SV19:280,SV23:212, mandelolja – oleum amygdalarum, fet olja som SV31:185) fabriksmässigt tillverkades av söt– och martialiskt – tappert, krigiskt. (SV30:14) bittermandel. (SV23:223) Martini – Martino Martini (1614–1661), italiensk jesuit Manfred – Faustinfluerat verk med incestmotiv av och geograf, missionär i Kina, fr.a. känd som Byron (1817) (SV25:70) kartograf. (SV19:208) Manfred och Faust, Bruden från Abydos och mask af en Morian, det stöter på Apotek – Bruden från Korinth, Slottet Chillon – ”Morianen” är namnet på ett av Stockholms äldre ”Manfred”, The Bride of Abydos”, ”The prisoner apotek, grundat 1670. (SV6:56) of Chillon”, dikter av Byron. Faust och ”Bruden Maskariller – Mascarille, betjänt i Molières skådespel från Korinth” är verk av Goethe. (SV5:328) Les Précieuses ridicu les. (SV9:230) Mani – Mani eller Manes från Babylon, stiftaren av masoretiska scholiasterne – filologer, uttolkare av manikéernas sekt och korsfäst år 276 (Werin) () Gamla testamentet (jfr s. 162); masoreter kallas Mani – på lat. Manichaeus (216–277); profet som i de skriftlärda judar som under medeltiden Mesopotamien grundade den persiska religions- etablerade och kommenterade de hebreiska läran manikeismen, ett slags förening av bibeltexterna, den s.k. masoretiska bibeltexten. kristendom, zoroastrism och buddhism som (SV19:180) syftade till att uppenbara den ursprungliga masque – (fr.) mask. (SV4:71) sanningen bakom alla dessa religioner. Den mastix – ett harts som används till lack och fernissor. manikeiska världsuppfattningen tar sig uttryck (SV23:222) genom en stark polarisering av gott och ont, ande matadorer – höga [trumf]kort. (SV25:29) och kropp. (SV19:391, SV25:497) mater Dei – (lat.) Guds moder. (SV7:244) Manilla – egendom på Djurgården, som i början av materia litis – tvisteämnet. (SV23:116) 1800–talet styckadesi tre: Övre Manilla, Nedre maternella – på mödernet. (SV31:129) Manilla och Manhem. (SV27:33) matier – stoff, ämne. (SV5:396) manteln – vegetationen. (SV5:115) matiere – (fr.) matière, ämne, (här) var, sårvätska. mantille – mantilj, schal av spansk typ. (SV23:38) (SV18:74) Marat – Jean Paul Marat (1743–1793), fransk matieren – (fr.) matière, ämne. (SV9:302) revolutionspolitiker. (SV26:378) Matrimonialis Consensus – (lat.) samtycke till marbuskar – förkrympta träd, särsk. om margran. äktenskap. (SV26:85) (SVIII:234) Matthias af Strengnäs – Mattias Gregersson, biskop i Marco Polo – (1254–1324) den viktigaste europeiska Strängnäs 1501,avrättad i Stockholm 8/11 1520. Asienresenären under medeltiden. Fängslad i (SV27:75) Venedig lät han nedskriva sina reseminnen, Matthias Wilhelm Ziedner – Z. (1785–1859), Divisament dou Monde (”Beskrivning av hovpredikant och kyrkoherde i Nysätra och Världen”) Se vidare s. 265. (SV19:66) Östersunda i ärkestiftet blev föremål för en Marie de Gonzaga – Maria Luisa Gonzaga (1612– ”Serenad”, tryckt i Poetisk Kalender för år 1815 1667), från en berömd italiensk furstesläkt. och undertecknad Sophie. Dikten innehåller ett (SV30:514) akrostikon på hans namn (Mjöberg) (SV18:xxiv) Marie Taglioni – (1804–1884) sin tids mest berömda mauresque – morisk, hos morerna utbildat fantastiskt dansös. Hennes framträdande i Stockholm 1841 linjeornament med inblandning av stiliserade skapade en svensk Taglioni–feber. (SV25:64) växtformer, arabesk. (SV9:165) Marinan – Piazza Marina, nära stranden i Palermo. Mausolé – gravbyggnad. (SV6:22) (SV7:294) mauvais sujet – (fr.) dålig människa. (SV4:296, Marino – Giambattista M. (1569–1625), italiensk poet. SV18:296) (SV5:29) Mauvaise comedie d’un Roi–garçon – (fr.) En dålig Marktschreyare – Marktschreier (ty.), eg. torgropare; komedi av en pojkkung. (SV6:241) kringresande förevisare eller kvacksalvare, som mauvaise mine – (fr.) elak min. (SV6:227) utbjuder sina varor. (SV26:144) maxim – av fr. maxime, grundsats, levnadsregel. marokin – av fr. maroquin, marokäng, läder från (SV9:88) Marocko av färgat fåreller getskinn. Det har ofta Maxime Venerandum Consistorium Ecclesiasticum begagnats till finare bokband. (SV7:121, – (lat.) Högvördiga Domkapitlet. (SV26:39) SV18:20)

73 Maximilian – Maximilian I (1459–1519), tyskromersk mehanisk – mekanisk, här i betydelsen ytlig. kejsare från 1493. (SV9:41) (SVIII:224) maximus communis divisor – (lat.) största mehe – mähä, svag och osjälvständig person, som låter gemensamma nämnare. (SV16:89) sig ledas av andra. (SV27:141) maximus dimunis covisor – förvrängning av lat. mehn – lyten, men, skada. (SV18:126, SV19:35, ”minimus communis divisor” = minsta SV26:42) gemensamma nämnare. (SV23:55) mein göttlicher Geburtsort – (ty.) min gudomliga Mayer Anselm Rotschild – Mayer Amschel R. (1743– födelseort. (SV27:121) 1812) grundade 1766 sin berömda bankirfirma. mein lieber Freund – (ty.) min käre vän. (SV27:333) Hans verk fortsattes av sönerna Anselm (1773– meine Gnädige – min nådiga. (SV31:48) 1855), Salomon (1774–1855), Nathan (1777– Mela – Pomponius M., författare till romarnas äldsta 836), Karl (1788–1855) och Jakob (1792–1868) bevarade geografi, De chorographia (ca 40 e.Kr.) (SV9:42) (SV19:59) Mealforvony–bergen – Meal Fuar–mhonaidh är det Melanopus – svartfoting. (SVIII:61) högsta berget vid Loch Ness. (SV5:193) melis – melissocker, eg. socker från Malta, malet och mechanicus – teknisk konstruktör. (SV25:18) siktat socker. (SV9:19) med all gewalt – (ty.) med all kraft. (SV9:264) mellangängare – som går emellan. (SV9:46) med all gevalt – av alla krafter. (SV8:77) mellanskof – avbrott för en tid; mellantid, med allo – alldeles. (SV4:291) mellanperiod, varunder något tills vidare med allone – helt och hållet. (SV4:253: SV18:256) avstannat. (SV7:80, SV27:92) Med detsamma – samtidigt. (SV5:147) mellantermin – ferietid. (SV23:53, SV25:17) med drift – (ungf.) av egen kra(SV27:351 ft.) Mellösa […] Thorsåker […] – Lilla Mellösa i medborgsmän – medborgare. (SV25:417) Sörmland och Torsåker i Uppland. (SV6:125) meddela – ge. (SV19:189) Melpomene – tragediens musa. (SV26:144) Medevi [...] Loka – hälsobrunnsanläggningar i Memoirer ur själen – Själens minnen. (SV5:310) Östergötland resp. Västmanland. (SV25:147) Memoires de mon temps – (fr.) hågkomster från min media – språkvetenskaplig term: de mellersta tid. (SV5:383) explosivorna; Almqvist syftar här på k–ljudet. Men – menade. (SVIII:45) (SV19:162) Men derom i en annan historia – I en av Almqvist mediceisk skepnad – som liknar den mediceiska uppgjord förteckning över sina manuskript Venusstatyn, d.v.s. ärskön, fulländad. återfinns ”Aunis Tuna”; kanske är det denna nu (SV27:128) okända historia Richard Furumo här utlovar. Ett Medien – nuvarande nordvästra Iran; medernas rike. fragment bär namnet ”Aunistunas saga”. (SV19:7) (Holmberg) (SV5:110) mediterran – medelhavsbo. (SV23:114) men kan ej minnas dess utlåtelse – trol. men jag kan medja – mitt. (SV19:179, SV25:385) inte minnas vad han sa. (SV6:145) medjan – midjan. (SV5:96) Men nu utbröt dennes kejsarens minderårighet en medlet – mitten. (SV25:499) häftig storm […] – ofullständig passage med medlet af November anno 1838 – TB VIII, som möjligen följande åsyftade betydelse: ”Men nu innehåller Återkomsten , Araminta May och utbröt under dennes, kejsarens, minderårighet en Urnan , förelåg i december 1838. (SV9:268) häftig storm […].”(SV19:276) Medschnun och Leïla – se s. 359. (SV5:355) men nyligen utbrusto oroligheter – syftar på det s.k. Medschnun och Leïla, Rustàm och Rodavuh, opiumkriget mellan Storbritannien och Kina Ferahad och Schirin, (SV5:359) (1839–1842) Kina reagerade på Storbritanniens medvaro – befintlighet. (SV25:183) illegala handel med opium i landet men medvetande – samvete. (SVIII:41) besegrades. (Jfr s. 271 f., 283 och 371.) medvetslös – omedveten; jfr ovan s. 120. (SV26:150) (SV19:205) medvetslösa – omedvetna. (SV19:158) Menander – Menandros (342–290 f.Kr.), grekisk medvetslöse – ovetande om. (SV26:120) dramatiker. (SV7:180) mefitiska – stinkande, giftiga. (SV19:199) meningen af Gen. IV:15 – meningen med (den bibliska Meg Merillies, Norna – Den förra förekommer i berättelsen om) kainsmärket. (SV19:161) Walter Scott, Guy Mannering (1815) och den menlösa – oskuldsfulla, oskyldiga. (SVIII:93) senare i dens. The Pirate (1822) De nämns också Menniskoslägtets Saga – (1839), t.ex. s. 199 ff. i texten Rosenstein (SS XVII:203) (SV25:48) (SV26:72) Megakerysson – stort ropande. (SVIII:46) Menzel – Adolf M. (1815–1905), tysk konstnär. (SV9:31)

74 mercantil Nytta – här i betydelsen ”för den min Pappa – trol. kyrkoherde Spiering, gift med Loves ekonomiska vinningens skull”. (SVIII:184) styvmoster. (SVIII:89) Mercurer – Mercurius, handelns och sjöfartens gud hos minerografiens – mineralogien. (SV5:306) romarna. (SV9:164f) Minervas svenner – den romerska gudinnan Minerva mercurius – kvicksilver. (SV30:164) (gr. Athena) beskyddade vetenskaperna. Mesalliance – (fr.) har här två betydelser: a) giftermål (SV16:54) under sitt stånd, b) blodskam. (SV4:139, ”Minimus communis Dividuus” – minsta SV18:134) gemensamma nämnare. (SV23:79) Mesen – den rädde eller fege stackaren. (SV4:161) minnet – här förmodligen med övertoner av den Messaline – Messalina var kejsar Claudius hustru och fornsvenska och medelhögtyska betydelsen ”kär- ansågs av romerska historieskrivare vara grym leken”. (SV25:464) och notoriskt otrogen. (SVIII:68) mins – älskar. (SV19:425) mesurer – mesyrer, mått och steg. (SV26:394) Minsann den ser ut – Tintomara ser alltså ut som om Metamorphoserne – Metamorfoser (”Förvandlingar”) hon inte tänker falla på knä. (SV6:273) av Ovidius (43 f.Kr.–17 e.Kr.), en samling med minutiös – småaktig. (SV23:304) över 200 sagor med förvandlingar som bärande minutörer – minuthandlare, detaljhandlare. (SV19:299) tema. (SVIII:190) mirabile dictu – (lat.) förunderligt att säga; konstigt mia cara – (it.) min kära. (SV6:70) nog. (SV9:79, SV16:33) Michael Angelo – Michelangelo. (SV26:120) mirrrham – myrra, gummiharts, som används till Michaeliqväll – Mikaelsdagen (Mickelsmäss), rökelse, parfymer och läkemedel. (SV18:165) söndagen närmast efter den 29 september, var en misantrop – människohatare. (SV8:265) stor folklig festdag, ofta firad som skördefest. misantropi – människoförakt, världsförakt. (SV29:183) Mikael var den förnämste av ärkeänglarna och Miserable! coquin! – (fr.) Usling! skurk! (SV6:214) den som i de himmelska böckerna nedtecknar Miserere Domine mei! – ”Gud, förbarma dig över människornas gärningar för att kunna dra fram mig”. (SV29:214) dem i domen. Mikael ansågs även vara själens Misokertos, Evallon – soldhatare, god hoppare. ledsagare till himlen. (SV21:44) (SVIII:62) Michel – Mickel; namn på räven. (SVIII:20) miss Martineau – Harriet M. (1802–1876), engelsk Michel de Montaigne – (1533–1592), fransk filosof författarinna. Populariserade i berättelseform och författare. (SV29:123) sociala och nationalekonomiska ämnen. (SV9:38) miglier – miglio (ital.) = mil. (SV29:197) missgå – gå miste om. (SVIII:57) mignonne – gunstling, favorit, älskling. (SV30:94) misskänner – missförstår. (SVIII:195) mikaeli – Den lagstadgade flyttningsdagen för misstanka – böjd form av misstanke. (SV26:39) tjänstefolk flyttades i början av 1800–talet från Misteltein – mistel, mistelkvist. (SV26:122) Mikaelsdagen (söndagen efter 29 september) till mister Concepterne – tappar koncepterna, förlorar 25 oktober, men flyttdagen kallades även fattningen. (SVIII:5) fortsättningsvis Mickelsmässan. (SV23:274) Mithridat den store – Mithradates VI (d. 63 f.Kr.), Mikaëli – Mikaelidagen, den helige Mikaels dag, inföll krigisk kung av Pontos (i nordöstra Mindre 19 september. (SV4:169) Asien) (SV25:502) Mikèle – Mickelsmässan, som inföll 29 september. mixtura simplex – (lat.) enkel blandning, en medicin. (SV18:144) (SV7:364) Mikrobadiste – den trippande. (SVIII:58) Mnemosyne – (grek.) minnets gudinna, moder till de Mille graces – (fr.) Tusen tack. (SV9:252) nio muserna. (SV4:210) milles adieux – (fr.) tusen och åter tusen farväl. Mnemosyne – minnets gudinna, moder till de nio (SV6:19) muserna. (SV18:210) Mimosa sensitiva – Mimosaart i subtropiska länder, mobed – mobad, zoroastrisk präst. (SV19:37) ofta använd i folkmedicin. (SV7:89) mobilié – lösöre. (SV23:301) min egen Namnsdag – Love (Ludvig) hade namnsdag mobilier – lösören. (SV27:141) den 2/10. [Namnsdagar 1810] (SVIII:41) mobilierna – lösöret. (SV25:358) min informators afhandling om Upplysningen – mod – mode. (SV19:285) ämbets– och upplysningsmannen Nils von modesti – (fr.) blygsamhet. (SV4:81, SV18:81, Rosensteins (1752–1824) tal Försök til en SV25:14) afhandling om uplysningen […] i Vetenskaps- modig – rejäl. (SV25:366) akademien 1789; tryckt i bearbetat och utökat Mogreb – l. Magreb, arab. al–Maghrib, vanlig skick 1793. (SV6:238) benämning på nordvästra Afrika, omfattande

75 Tripolis, Tunisien, Algeriet och Marocko. morbleu – (fr.) för tusan. (SV9:228) (SV7:224) morenos – brunt, hårt spunnet tyg för möbelklädsel. mogrebinerflicka – flicka från Mogreb; jfr s. 224 och (SV25:205) 225. (SV7:345) Morganatiskt äktenskap – egentligen ett i kyrkligt Mohnike – Gottlieb Christian Friedrich M. (1781– hänseende giltigt äktenskap mellan högättad man 1841) vars tyska översättning av Frithiofs Saga och kvinna av lägre börd där kvinnan och de utkom 1826. (SV25:88) blivande barnen inte får del av mannens stånd. Moirai – (grek.) ödesgudinnor. (SV26:292) Uttrycket ”äktenskap till vänster” sägs bero på att moitiée – partner. (SV30:497) mannen räcker vänstra handen till bruden. moitiée amoureuse – (fr.) älskande moatjé. Skall eg. Morganatiska tvegiften har faktiskt förekommit; vara ”moitié”.85 Mais diable! Tournerose! que den redan gifte lantgreve Filip den ädelmodige faites–vous là. Tintomara? Comment (1504–1567) gifte sig på nytt 1540. Var A. coquine? – (fr.) För sjutton! Tournerose! vad gör Samlat sin kunskap är oklart. (Om Almqvists ni där, T.? Vafalls, rackarunge? (SV6:85) äktenskapssyn se Stig Hellsten, Kyrklig och moitieer – danspartners. (SV8:48) radikal äktenskapsuppfattning i striden kring mokha – mocka, starkt kaffe. (SV27:87) C.J.L. Almqvists ’Det går an’, Uppsala 1951.) mokhadrycken – mockakaffe, exporterades fordom (SV29:133) från staden Mocka i Yemen. (SV18:159, Morgonrodnaden – anspelar dels på Auroraförbundet, SV4:170) som bildades 1807 av Atterbom och samlade de Molilja – Målilla. (SV25:356) unga romantikerna, dels på den litterära Molochs altare – Molok är i Bibelns Gamla testamente tidskriften Eos som utgavs 1839–1840 under K.J. ett namn på en avgud till vilken barn offras (3 Lénströms redaktörskap. (SV16:132) Mos. 18:21 och 20:2) (SV19:324) morgon–spassage – morgonpromenad (spassera = momanger – av fr. moments, momenter, ögonblick. spatsera) (SV25:40) (SV7:368) Moriah – Moria, det land dit Gud befallde Abraham att mon cher – (fr.) min käre, min bäste. (SV9:316) gå för att där offra sin son Isak. (SV7:110) mon dieu – (fr.) min gud, herre gud. (SV4:295, morla – mullra. (SV7:259) SV18:295) morskt – bistert. (SV25:164) mon frère – (fr.) min bror. (SV7:365) moschusdjur – myskdjur. (SV19:188) Mon Real – Monreale, stad sydväst om Palermo, med moslemisk – muslimisk, muhammedansk. (SV7:234) katedral berömd för sin skönhet. (SV7:252) Moster – d.v.s. Almqvists styvmoster Sofia Justina Monbijou – värdshus. (SV6:265) Altén (f. 1793) [Husförhörslängd] (SVIII:36) monitör – Elev som fungerar som hjälplärare inom motböcker – kontraböcker, anteckningsböcker där växelundervisningssystemet. (SV25:452, utfört arbete e.dyl. antecknas. (SV25:31) SV26:93) Motus – (lat.) rörelse; musikalisk term för olika slag av monitörsystem, ämnesläsning […] terminalflyttning – stämföring och temabildning. (SV26:270) se inledningen s. xx. (SV16:33) motus contrarius – (lat.) motrörelse (musikalisk term) monopoli – monopol, ensamrätt till viss handel. (SV9:287) (SV26:172) motus rectus – (lat.) parallellrörelse (musikalisk term) monosyllabum – språkvetenskaplig term: enstavigt ord. (SV9:287) (SV19:289) moucher – prickar. (SV30:16) montagnes russes – (fr.) rutschbana. (SV9:26) moyen – (fr.) medel. (SV7:177, SV26:272) Monte Pellerino – Monte Pellegrino, 606 m högt mucka – knota, protestera. (SV25:277) kalkstensberg norr om Palermo. (SV7:291) Mundt – Th. M. (1808–1861), tysk författare och Montenotte, Millesimo, Lodi, Arcole – Fyra slagfält i kritiker. Tillhörde gruppen Das junge Italien där Napoleon 1796 besegrade Österrikiska Deutschland. (SV9:80) arméer. (SV23:85) Munk – Tintomara skulle alltså vara barn till Adolph Montesquieu – Charles de Secondat de Montesquieu Fredric Munck (1749–1831), president i (1689–1755), fransk filosof, författare. kammarrevisionen och tidigare hovstallmästare. (SV26:384) Almqvist använder sig i berättelsen av ryktet att Montfaucon – huvudperson i De la Motte Fouqués M. också var far till Gustaf IV Adolf. De skulle riddarroman Der Zauberring . (SV26:130) alltså vara halvsyskon. (SV6:153) Montpellier – huvudstad i dep. Hérault i södra Munkbron – på Almqvists och Gustaf III:s tid namnet Frankrike. (SV7:144) på kajen vid Riddarholmskanalen. (SV6:43) moralist – etiker. (SV25:174) Munk–fraktur – medeltida, ”gotisk” skrift. (SV5:394) morasen – här: vildmarkerna. (SV25:169)

76 Munkliderna […] Kungsliderna […] Kungsholmen – mythagog – torde vara bildat i analogi med mystagog Kungsholmen i Stockholm fick sitt nuvarande och bör därför betyda mytförare, den som skapar namn 1772. Dessförinnan kallades det myter. (SV26:142) Munkelägret sedan 1550–talet. 1531 är mythosofi – vetenskapen om myternas dolda Munkelederne belagt. Det äldsta namnet, belagt innebörder. (SV19:385) mellan 1200– och 1500–talet är Lederne eller Målilla ådermöte – I ett brev till J.A. Hazelius 1837 Liderne. (SV5:125) berättar A. att han i Målilla bevistat ett ådermöte Munklägersgatan – Gamla Brogatan. (SV6:93) och en mönstring av en skvadron av Smålands munlack, ett dussin [...] oblater – små färgade eller husarer: ”Rätt roligt för mig, som icke ofärgade degkakor som användes för att försegla mönstrades.” (C.J.L. Almqvist, Brev, 1968, s. brev. (SV23:29) 120.) Ådermöte – ordermöte = återkommande munlag – del av betsel. (SV8:304) möte då rusthållaren skulle uppvisa sina hästar Munnen bör ju tala om det, hvaraf hjertat är fullt – till besiktning. (SV25:394) Matt. 12:34. (SV23:153) mån – månne. (SV4:156, SV5:143) munter ture – lustigkurre. (SV23:271) månaderasande – [periodiskt] sinnessjuk(SV6:119) munterheten – det goda humöret. (SV29:15) Månaderasande [...] Lunatici – personer med Murcia – stad i sydöstra Spanien. Professor Gösta periodisk sinnessjukdom eller epilepsi. Jfr Matt. Vitestam har haft vänligheten att granska de 4:24. (SV25:491) hebreiska tecknen s. 70–71. (SV7:71) mången sinom gång – förstärkande uttryck. Jfr komm. Murray–kusten – kusten vid Moray Firth. (SV5:212) till ”sinom”, s. 316. (SV25:421) Murray–viken – Moray Firth, havsvik som går in till Mårten Triewald – (1691–1747), köpman och Inverness. (SV5:176) gruvmekaniker, en av Vetenskapsakademiens musch – prick. (SV23:265) grundare, introducerade ångmaskinen i Sverige. Musenalmanachor – en typ av litterära kalendrar, (SV9:8, SV30:61) populära i samtiden. (SV5:29) måske – (danism) kanske. (SV18:iv) muskötlås – avfyrningsmekanism till gevär. (SV25:6) måväs – skämtsam försvenskning av fr. mauvais = musque – (fr.) mysk. (SV5:313, SV8:354, SV23:138, dålig. (SV23:260) SV25:414) mälthuset – hus där malt beredes. (SV8:69) mussjö – försvenskning av fr. monsieur(SV25:104) märgbuding – märgpudding. (SV4:229, SV18:232) Mügge – Theodor M. (1806–1861), ty. författare till Mäster–Samuels gränd, Bryggargränd, gamla Reise durch Skandi–navien (1843–1844), i Kungsholmsbrogatan – Mäster Samuelsgatan, svensk översättning 1845. Boken omnämndes Bryggargatan, Gamla Brogatan. (SV6:264) en–tusiastiskt av Almqvist i JB 27/5 1845. mörja – sörja, slam. (SV9:131) (SV27:118) Mössor – motståndare till hattpartiets krigsplaner mot Münchhausen – fantastisk storljugare i berättelse- Ryssland. (SV30:34) samling bearbetad av G.A. Bürger (1786) mötestider – Regementena i den indelta armén (SV25:437) samlades en gång om året till möte. (SV5:249) mynja – mynja, mönja, rödaktig förening av bly och syre. (SV9:157) mynta – tillverka eller prägla mynt. (SV4:162, N SV18:155) n.b. – nordlig bredd (latitud) (SV19:60) myntet – pengarna. (SV25:127) Nachahmung – (ty.) imitation. (SV26:271) Myrmalkar – myrornas värn. (SVIII:51) nachdel – äldre stavning av nackdel. (SV23:130) Myrmekonarkos – myrornas furste. (SVIII:43) nagel – spik. (SV27:230) Myrmekonastyostemma – myrstadens krans. naiv – behagfull. (SV23:287) (SVIII:49) Naiva – okonstlade, uppriktiga. (SV6:198) Myrmex – myra. (SVIII:54) naivt – öppenhjärtigt, okonstlat. (SV29:206) myror – plur. av myr[a] = torvmark. (SV25:421) Najas – grek. form för najad, vattennymf. (SV26:290) mystère – hemlighet. (SV31:30) nalkats denna strand – den hydda som omtalas i Mystikernas tanke om animal coeleste? – begreppet dikten var troligen ett eremitage, eller en koja, har sitt ursprung i medeltidsfilosofin; så kallar beläget 30–40 meter från stranden. [Frenckell 2] Augustinus stjärnorna i De civitate dei. (SVIII:107) Almqvistforskarna menar att diktaren själv- nankintyger – tätt vävt bomullstyg från den kinesiska ständigt utvecklat begreppet för att det skall staden med samma namn. (SV19:272) passa hans föreställningar om förening mellan napoleond’orer – napoléond’or, franskt 20–franc–mynt himmelskt och jordiskt. (SV6:53) i guld. (SV27:269)

77 nappa krok – torde liksom ”nappa stek” och ”nappa ”nemesis divina”, den gudomliga spink” vara en variant på leken ”blindbock”. Se vedergällningen. (SV7:174, SV18:xxv, A.I. Arwidsson, Svenska fornsånger, III, 1842, s. SV19:298) 420. (SV18:28) Nerblossade – spred ett starkt sken ned på jorden. nappa stek – torde liksom ”nappa krok” och ”nappa (SVIII:109) spink” vara en variant på leken ”blindbock”. Se Nessi blod – kentauren Nessos har dräpts av Herakles A.I. Arwidsson, Svenska fornsånger , III, 1842, s. och med sitt blod tar han hämnd på H. 42. (SV4:33) (SV18:xxv) narraktig – befängd, löjlig. (SV23:43), roande. Nestor – munk och författare (död ca 1115) som (SV23:308) associeras till Nestorskrönikan, en beskrivning av Natherst – här avses antingen stadsfältskären Johan det gamla Rysslands historia från syndafloden till Theophilus Nathorst (1723–1793) eller hans son år 1110. (SV19:18) assessorn och regementsläkaren Johan Theo- nestorianske christne – anhängare av Nestorios lära. philus N. (1760–98) (SV6:55) Nestorios var en patriark i Konstantinopel 428– nationen – studentnation = sammanslutning av 431 som missionerade i det mongoliska riket. I studenter, företrädesvis från samma landskap. den nestorianska läran betonas Kristi mänskliga (SV25:25) natur som avskild från den gudomliga (jfr s. 280) Nativitets Constellation – födelsekonstellation, (SV19:187) stjärnornas inbördes ställning vid en människas neveu – systerson. (SV8:245) födelse. (SV4:172. Newton – Isaac Newton (1643–1727), engelsk Nattens Luna – månen. (SVIII:117) astronom, fysiker och matematiker. (SV26:184) Natthugg – lekfull klapp, utdelad då man säger godnatt, nicht wahr – inte sant. (SV30:503) varvid klappen går vidare, ungefär som när man nickar – ger tecken till instämmande. (SVIII:103) leker pjätt. (SV8:50) Nickolson – Eftersom han är utomäktenskaplig son till nattkappa – löst skjortbröst, ofta med krage. Zeyton är det konsekvent att han är ”ol’ Nick’s (SV25:104) son” = satans son. (SV25:31) naturfantomen – ungf. spegelbilden i naturen. nidsk – snål, njugg. (SV26:312) (SV8:304) Nigalâi – Nikolai–Kirche i Hamburg. (SV27:125) naturligheten – de medfödda anlagen. (SVIII:207) Nigritien – äldre namn på Sudan. (SV26:172) naturrevolution – plötslig naturförändring. (SV19:36) nihil privativum – (lat.) nihil privatum, intet privat, NB – nota bene (lat.), märk väl. (SV4:217) eller enskilt. (SV27:402) NB – Nota Bene = märk väl. (SV23:86) Nilsson – Sven N. (1787–1883), naturforskare, NB. – (lat.) Nota bene = märk väl. (SV6:249) arkeolog, professor i naturalhistoria vid Uppsala Neander – Johann August Wilhelm Neander (1789– universitet från 1832. Prästvigd 4 juni 1838. Han 1850), tysk teolog. (SV26:185) blev kyrkoherde i Västra Nöbbelöv och Skivarp Nebentischler – skall troligen vara Nebentischer , en som personligt prebende 1838. Tjänsten person, som vid kortspel talar med någon vid ett tillträddes 1/5 1839, dvs. mindre än två månader sidobord, dvs. någon som handlar under bordet, innan Almqvists artikel trycktes i AB. 122 fuskar. (SV31:68) pastorialierne – avlöningen av kyrkoherden. nederdrägtigt – avskyvärt. (SV25:270) (SV16:122) nederlags– […]plats – förvaringsplats, varulager. nimbus – (lat.) moln; skimmer, gloria. (SV9:279) (SV19:54) nimphe – nymf. (SV8:240) nedlåtande – välvillig [trots rangskillnad]. (SV29:41), nio Sånggudinnors – de nio muserna, som i antik vänlige och välvillige. (SV30:514) mytologi var bl.a. sångens och musikens nedlåtenhet – ödmjukhet. (SV30:504) gudinnor med hemvist på Parnassos. (SVIII:114) nedlåter – nedlägger. (SVIII:216) niskhet – nidskhet, snålhet, njugghet. (SV5:317) nedrigt – rysligt, elakt. (SV25:421) nisus – (lat.) ansträngning, ansats. (SV19:387) nefvar – (dial.) näsor. (Mjöberg) (SVIII:69) nitida – prydliga. (SV7:68) negligé – vardagsdräkt. (SV6:47) Nivellörerne – av fr. niveleur, (här) person som ut- négligéen – spetsmössan med knytband. (SV25:280) jämnar sociala skillnader. (SV26:375) negocianter – affärsmän eller handlande med rörelse i no’l om bråten – nord om förhuggningen, skogsvägen större skala. (SV27:343) (Sv. Spr., s. 342) (SV25:321) nejden – närheten. (SV25:18) Noachiderne – hos Swedenborg är N. den symboliska nemesis – (gudomlig) vedergällning, hämnd, efter beteckningen på människorna i den andra Nemesis (grek.), gudinna som tilldelar lycka och ”kyrkan” eller den andra epoken i historien. olycka, hämndens och vedergällningens gudinna; Läran om de fem kyrkorna läggs ut i

78 Swedenborgs Arcana coelestia (1–8 749–1756) notum est, quantum fabula de Christo nobis profuit och Vera christiana religio (1771) Jfr kommentar – (lat.) det är känt huru mycket fabeln om Kristus till s. 51. (SV19:22) gagnat oss (jfr s. 182) (SV26:195) Noachs Ark – (1825–1826), ett satiriskt epos av C.E. nous les savons tous par coeur – (fr.) vi kan dem alla Fahlcrantz. (SV26:47) utantill. (SV9:283) nobili – plur. av it. nobile, adelsman. (SV7:297) Nous sommes là – ”där är vi”. (SV23:229) nobiliteras – adlas. (SV4:296, SV18:295) Nous verrons – (fr.) vi får se. (SV9:233) noblesse – adel, ädelhet, den förnäma världen. Nous verrons un peu – (fr.) Vi får se en smula. (SV7:361, SV23:31) (SV9:246) Noch einmal, ein einziges Mal! verstehen Sie? wollen Nouveller – händelser, berättelser. (SV5:474) Sie verstehen? – (ty.) Än en gång, en enda gång! Novalis – Friedrich von Hardenberg (1772–1801), ty. förstår ni? vill ni förstå? (SV27:124) romantisk dikta re, skapade symbolen för Noch etwas? – (ty.) Ännu något? (SV27:102) romantiken med ”die blaue Blume”. (SV18:xx) nog fin – alltför blek eller klen. (SV25:475) Novellen från 1500:talet – Alvina af Savoyen, se s. nolens eller volens – (lat.) vare sig han vill eller ej. 365 ff. (SV5:330) (SV26:318) novum emergens – (lat.) något nytt framträdande. nolliga – stolliga, tokiga. (SV30:249) (SV26:274) Noltenius – bekant latinskt lexikon från 1700–talet (SS null – noll, värdelös. (SV23:129) III, s. 470) (SV4:109) nullifikation – upphävande, förkastande. (SV8:307) nomen proprium – (lat.) egennamn; i plural ”proprier”. nullo’s – nullo (it.), något som saknar värde. (SV7:355) (SV19:18) Numantia – antik stad i Spanien, som länge belägrades nomina propria – egennamn. (SV8:199) av romarna och slutligen intogs under Scipio non plus ultra – (lat.) ingenting därutöver, oöverträffat. Africanus d. y. 133 f. Kr. En stor del av dess (SV26:302) invånare begick då självmord hellre än att bli non sine – (lat.) non sine laude approbatur, icke utan slavar. (SV8:288) beröm godkänd = BA. (SV16:77) Numerus rotundus – (lat.) runt tal. (SV4:168) Non. C’est à dire – (fr.) Nej. Det vill säga. (SV9:246) numeröst – rytmiskt väl avvägt, välklingande (SS III, s. nonpareille – oförliknelig. (SV8:174) 468) (SV4:38) nopat – plockat. (SV31:86) nummerkarl – menig soldat. (SV25:112) nopporna – vävfel som består av upphöjningar i tyget i nuvarande riksmöte – se komm. t. s. 141. (SV16:150) form av öglor, knutar eller ojämnheter. Nya Elementarskolan – Almqvist var anställd vid (SV29:29) denna skola 1828–1841, från 1829 som rektor. nordens Sir – fruktbarhetsgudinnan Freja. (SV25:501) (SV26:93) Nordenskjöld – Otto Gustaf Nordenskiöld (1780– Nya Teckningar ur Hvardagslifvet – Nya Teckningar 1862), friherre, amiral. (SV26:321) utur Hvardagslifvet , samlingstitel för Fredrika Nordkyn – Norges och europeiska fastlandets Bremers 8 romaner 1834–1848. Sidhänvisningen nordligaste punkt. (SV23:76) till Presidentens döttrar . (SV7:80) Norge – Norje. (SV23:284) Nya vägen – Regeringsgatans fortsättning norrut. norma fidei – (lat.) trosnorm. (SV26:94) (SV29:6), motsvarar i stort Tulegatan. (SV6:98) Norra Tullportsgatan – Döbelnsgatan. (SV29:6) Nyctimene – nattugglan. (SVIII:192) Norrbacka – kronohemman norr om Stockholm; nykterhetsförening – Romanen utspelar sig i den värdshuset på hemmanet är känt från Strindbergs svenska nykterhetsrörelsens barndom. Röda rummet. (SV6:278) Nykterhetskämpen Peter Wieselgren, som Norrköpings – Norrköpings snus. (SV6:132) Almqvist besökte under sin Skåneresa 1837, hade Norrköpings–landau – landau (fr.), landå, vagnstyp som en av sina första åtgärder som kyrkoherde i som liknar kalesch,men som har sluten kur med Västerstad i Skåne instiftat en nykterhetsförening suffletter, som kan fällas ned, så att vagnenblir bland bönderna. Tre år efter föreningens helt öppen. (SV27:10) grundande år 1836 omfattade Västerstads Norrmalmstorg – nuvarande Gustav Adolfs torg nykterhetsförening 1600 medlemmar. År 1837 (beläget mellan Operan och Arvfurstens palats) startades Svenska nykterhetssällskapet. Graden (SVIII:232) av Almqvists parodi över nykterhetsrörelsen är Nota bene – (lat.) Märk väl. (SV27:351) svår att avgöra. Det finns passager i Amalia notabene – (lat.) märk väl. (SV18:217, SV25:422, Hillner som onekligen är ironiska, men Almqvist SV29:60) förefaller också ha varit starkt påverkad av sina nykterhetsförespråkande vänner. Arne Bergstrand har kort utrett Almqvists förhållande

79 till rörelsen och nöjer sig med beskriva diktaren Här är mitt hjärta, Maria, som ”moderat nykterhetsvänlig.” Arne Det är ditt, inte länge mitt, Bergstrand, Songes. Litteraturhistoriska studier i Tag det och ge det åt Gud, C.J.L. Almqvists diktsamling, Uppsala 1953, s. För jag vill inte längre ha det. 477 f. 105 deklarera sig – förklara sig [vilja avstå från alkoholhaltiga drycker]; ta parti. (SV23:105) I de italienska verserna är texten hos Almqvist nymfa – förklaras s. 275. (SV9:274) vårdslöst korrigerad. Efter 3:e versraden bör vara Nympha – (lat.) nymf, kvinnlig naturgudomlighet. komma; Del Alma i rad 8 bör vara Dell’Alma ; de (SV4:206) i rad 12 bör vara dì ; E i rad 18 bör vara È; picè i Nyplatonikernes Logos – hos nyplatonikerna samma rad bör vara più ; Deo i rad 19 bör vara förknippas ofta logos med den medvetandenivå Dio ; piu i rad 20 bör vara più . (Holmberg) som hos t.ex. Plotinos kallas nous, förnuftet eller (SV5:324) intellektet. (SV19:327) O Innocentius! – Almqvists citat är utvalda och Nystadska freden – freden i Nystad, Finland, 1721, då sammandragna ur skilda kapitel av påven Sverige avträdde Livland, Estland, Ingermanland Innocentius III:s De contemptu mundi, sive de till Ryssland. (SV30:35) miseria humanæ conditionis . (Holmberg) nyterhet – glättighet, fryntlighet. (SV25:243) (SV5:314) nytändningen – nymånen. (SV19:403) O mein Gott, wie wundervoll? – (ty.) O min Gud, hur Nå maken – Nå, har man väl sett på maken. (SV4:182) underbar? (SV27:125) ”nådevalet” – tanken om predestination, om o. fl. – och flera. (SV19:420) förutbestämmelse av Kristi frälsning eller oanständigt – olämpligt, ovärdigt. (SVIII:173) fördömelse. (SV19:391) oartig – (här) obehaglig. (SV27:105) någongång – någon gång; se ovan s. 29. (SV27:52) Obelisken – belägen framför Storkyrkan, mot någonting – Almqvist har här troligen menat Slottsbacken, och rest 1799 till minne av ”ingenting”. (SV9:200) ”Stockholms borgerskaps trohet och nit under någor – äldre form för ”någon”. (SV23:201) kriget”. (SVIII:232) något enahanda – samma sak. (SV19:22) obeskedligt – oförsynt, oförskämt. (SV29:9) nämnd – utnämnd. (SV4:295) obetydlig – utan betydelse. (SV23:310) nännas – kunna förmå sig till att. (SV30:417) obillig – orättvis, orimlig. (SV29:5) närning – äldre form för näring. (SV9:113) obilligt – orätt. (SV25:89) näste – boplats för djur. (SV6:192) oblater – oblat, här: tunn, rund skiva som användes för nästgrensande – angränsande. (SV5:189) att försegla brev (munlack) (SV30:527) nödigt – nödvändigt. (SVIII:202) Obligerad – tacksam. (SV9:226) nöje – glädje, tillfredsställelse. (SV25:474) obliqve – oblik, sned, skev. (SV26:210) obruten sak – oprövad rättssak(SV16:30) obscure race – (fr.) dunkel härkomst. (SV6:62) O obscurt – av fr. obscur, dunkel, oklar, tvivelaktig. (SV4:129, SV4:296) O bella speranza mia – observanser – strängt iakttagande av regler för Prosaöversättning: uppträdande. (SV16:107) Observatorium – Stockholms astronomiska O, mitt vackra hopp, observatorium – beläget i Observatorielunden – Ljuva, Älskade Maria, grundlades redan 1748 av P. Wargentin. Du är mitt liv, (SV23:292) Min frid du är. obäkligt – åbäkigt, klumpigt. (SV8:326) På detta världens hav Occidenten – västerlandet. (SV19:6, SV29:213) Är du den vänliga stjärna, Och han skall hafva synts i lätta bojor knuten – här Som kan frälsa uppträder Mauritz Axel Lewenhaupt (1791– Min Själs farkost. 1868), förlovad med Charlotte Hisinger (1796– Under din vackra mantel, 1867) och svensk officer, i skepnad av Du min älskade härskarinna, Vill jag leva, och även krigsguden Mars. (SVIII:122) ockra – Hoppas jag en gång få dö. ockra – (ocker)jord. (SV19:70), färg, som erhålles ur Räck ut dina kedjor pulverformig vittringsprodukt av järnhaltiga Och fjättra mitt hjärta, mineraler. (SV9:152) Så skall jag som en kärlekens fånge Förbli dig trogen.

80 odalboren – som har medfödd rätt till jordegendom; oljnist , oljeverk – organist, orgelverk. (SV8:125) friboren. (SV26:135) oländer – obygder. (SV8:311) Odel – Anders O. (1718–1773), författare och politiker, Om det Hela – uppsats i Skandia 1836. (SV9:290) skrev Sinclairsvisan 1739. (SV18:xxiv) om ock vår prosa […] aldrig vers – Anspelning på Odens gränd – Brunkebergsgatan. (SV6:260) några bekanta rader i Kellgrens ”Salig Odhelius – Johan Lorentz O. (1737–1816), överläkare Dumbom”. ”Om någon gång hans Vers var vid Serafimerlasarettet. Hans porträtt visar en prosa, / Så var hans Prosa aldrig vers.” inte helt obetydlig näsa. (SV6:127) (SV5:247f) Odin–avatar – inkarnation av Oden. (SV25:503) om sönder – i sänder, i taget. (SV30:179) odiös – förhatlig. (SV23:208) Om vi äro slägt med Erkebiskopens, och de med odlade Språk – ”kulturspråk”, i motsats till icke– Pallavicinis, och de gå ända upp till skriftspråk. (SV5:11) Trasimundo di Signia – Ärkebiskopen Jacob odlingens gång – bildningsgången. (SV19:10) Axelsson Lindbloms (död 1819) mor Regina oeconomia salutis gentium – (lat.) eg. planläggning av Margar. Pallavicini bar samma efternamn som en folkens välfärd. (SV9:67) förnäm italiensk ätt, utan att något släktskap Oedipe – tragedi av Gudmund Jöran Adlerbeth, som förelåg. (Holmberg) (SV5:315) gavs 10–15/3 1792 på Dramatiska Teatern i ombreradt – tyget var randat i nämnda färger. Bollhuset, men inte på Operan (SS VI:384) (SV5:283) (SV6:57) ombringa – döda. (SV5:131) Oeuvres Complètes – (fr.) Samlade Verk. (SV9:245) omeddelad – ej spridd, ej överförd. (SVIII:223) Oeuvres posthumes – (fr.) efterlämnade arbeten. omfara – gå förbi. (SV8:52), hoppa över. (SV5:267, (SV5:383) SV6:249) ofantlige – förskräcklige, vidunderlige (SS III, s. 467) omfaras – överhoppas, förbigås. (SV27:29) (SV4:30) omfaren – förbigången. (SV25:499) ofantligt – enormt. (SV4:118) omgång – kringgående. (SV25:187) offererande positur – inbjudande ställning. (SV5:291) omgängelse – umgänge; jfr umgängelse s. 54. officinella – läkande. (SV19:207) (SV26:71) oförtänkt – oförmodat, överraskande. (SV8:50, omhugsan att de måga – omsorg att de må. Troligen SV18:173) ett citat som här inte kunnat oförtöfvadt – utan dröjsmål. (SV30:255) identifieras(SV16:17) ogild – ogiltig. (SV23:129) ominös – olycksbådande, ödesdiger. (SV18:vi) ogrundadt – oerhört, ofantligt. (SV8:138) ”Omnes meatus […] queant.” – (lat.) Den [drycken te] ohemula anspråk – obefogade, grundlösa anspråk. öppnar på ett förunderligt sätt alla gångar i (SV23:128) nefriterna [grek.] eller njurarna, den befriar Ohinneligt – ouppnåeligt. (SV5:13) huvudet från allt dunstigt töcken så pass, att ohygga – en obehaglig varelse. (SV4:214) naturen inte tycks ha medgivit ett bättre medel att ohygglig – ovänlig. (SV25:139) hålla sig vaken för lärda män – tillika sysselsatta Oidipus – huvudperson i Sofokles tragedi Konung med en stor arbetsbörda. Och fastän den första Oidipus . (SV18:xxv) gången är något osmaklig och besk, är det inte oikumene – (grek.) den bebodda världen (såsom känd bara så att drycken genom användning upphör att för de gamla grekerna) (SV19:22) vara obehaglig, utan dessutom uppstår en Okapera – göra inkapabla, lamslå. (SV21:56) njutning för gommen i så hög grad, att de som en Okeaniderna – (grek.) havsjungfrur, döttrar till gång vant sig vid den knappt mera förmår avstå Okeanos, havet. De bildar kören i Den fjättrade från den. (Fil. mag. David Westberg har översatt Prometheus . (SV18:xxvi) detta och följande citat.) (SV19:209) oktrojerade – försedda med tillstånd, privilegium för Omojoplatys – troligen jämnbred. (SVIII:48) ett handels– eller näringsföretag. (SV30:6) omsigtiga – försiktiga. (SV29:35) oktroyens – oktroj, tillstånd, beviljande. (SV8:335) Omtanka – ålderdomlig form av omtanke. (SV21:22) Okypodernes – snabbfotingarnas. (SVIII:43) omtränt – omtrent (da.), ungefär, vid pass. (SV9:38) Oland – härad i Uppland, ungefär runt Gimo och omätliga – omåttliga, ofantliga. (SV30:130) Dannemora; namnet skall tolkas som ”landet vid on va commencer! Depechez bien vite! – (fr.) Det är ån” (Olandsån); tolkningen ”det oländiga landet” dags! Skynda på! (SV6:80) är felaktig. (SV5:188) onomatopoïeer – ljudhärmande, onomatopoetiska, ord. oleandrers – oleander, rosenlager, buskväxt i (SV19:313) Medelhavsområdet. (SV7:204) onosliga – fula. (SV30:265) olivatre – olivgrön. (SV8:166)

81 onosligare – av onoslig, ful, osnygg. (SV4:276, Orlando Furioso – ”den rasande Roland”, huvudperson SV18:276) i Ariostos epos med samma namn (1532) onus probandi – bevisningsskyldighet. (SV23:129) (SV7:23) ope – opium. (SV8:364) Orleanska flickan – Jeanne d’Arc. (SV5:312) Ops – öga. (SVIII:54) orlofssedeln – arbetsbetyget. (SV25:57) oranger – här pomeranser. (SV19:88) ormkrokar – ormkrok, a) slingrande figur; b) listigt orangeribyggningen – drivhuset. (SV31:229) förehavande. (SV7:367, SV9:256) Orangerier – orangeriet på Fagervik var det första i Orphée – operan Orpheus och Euridice hörde till den Finland, anlagt av Johan Hisinger (1727–1790) gustavianska teaterns stora succéer: musiken var på 1760–talet, och bestod av flera hus där bl.a. av Christoph Willibald Gluck, och två svenska citrusfrukter, persikor och kamelior odlades. librettoversioner finns, en av Göran Rothman [Hufvudstadsbladet ] (SVIII:119) (1773) och en av A.F. Ristell (1786) Jfr komm. orangers – apelsinträds, pomeransträds. (SV7:20) till s. 61. (SV6:76) Orans kust – Oran, stad i nordvästra Algeriet. orphelin – (fr.) föräldralös. (SV6:157) (SV7:226) ort – ställe som skiljer sig från omgivningen; alltså är oratorisk – vältalig, övertygande. (SV25:120) andemeningen att Småland är något helt annat än orbita – (lat.) bana. (SV19:173, SV30:559) övriga Sverige. (SV25:8) orden – (här) ordnar; jfr s. 321 (Mjöberg) (SV18:300) orter – platser. (SV29:166) orden à la Trappe – Trappistorden, som har sitt namn ortograferade – rättstavade. (SV27:26) efter klostret La Trappe i Normandie, är en av oskicklig – ohyfsad. (SV6:110) den romersk–katolska kyrkans strängaste ordnar. oskickligt – olämpligt, opassande. (SV8:290) (SV9:92) oskrädt bröd – bröd av osiktat mjöl. (SV5:222) ordentlig – riktig. (SV6:51) oskär – oren. (SV26:146) ”ordentlig” – rejäl. (SV25:83) oskära – kränka. (SV6:200) ordentliga – riktiga. (SV25:453) Ossian – Ossians sånger = föregivet folklig fornirisk ordentligt – på riktigt, verkligt (SV16:97, SV25:271) diktcykel, eg. skriven av James Macpherson. ordkram – vackra men tomma ord. (SV19:398) (SV25:474) ordning – tur. (SV6:8) Ossian, eller snarare den unge Hidallan – the young ordres – (fr.) order, befallningar, tillsägelser. (SVIII:61, Hidalla, föremål för flickornas betraktande SV25:254) blickar, förekommer i Ossians sång er (1762–63), Ordsaken – orsaken. (SVIII:205) ett hjälpteepos som beundrades under den tidiga ordyrer och saletéer – av fr. ordure, resp. saleté, romantiken. Eposet är till största delen skrivet av oanständigheter och smutsigheter. (SV9:220) James Macpherson, men uppgavs vara den blinde oregerlig – (bildl.) tygellös, obehärskad. (SV25:328) barden Ossians skapelser. (SV5:9) Oreto – flod, som mynner ut vid Palermo; också namn ossianiskt – syftar på The Poems of Ossian (1765) av på en stadsdel i denna stad. (SV7:332) James MacPherson (1736–1796) (SV18:x) organ – röst, stämma; redskap, språkrör. (SV25:255, Ossians strängar – Fingals son Ossian föreges vara SV26:311) upphovsman till Ossians sånger. (SV5:305) organ – sing. av organ (reale) (SV25:220) ”ostadig och flyktig på jorden” – fritt från 1 Mos. organen – organ [i frenologin] = utbuktning på 4:14 om Kain. (SV19:21) huvudskålen. (SV25:291) ostensibla – avsedda att visas, dvs. den verksamhet som Organismus – ett sammanhängande helt, en visades utåt. (SV30:37) organisationsplan. (SVIII:164) osteria – (ital.) värdshus. (SV29:188) Orgelns – orgeln i Klara kyrka, numera ersatt, hörde till Ostindiska kompaniet – handelskompani i Göteborg Stockholms bästa. Organist från 1828 var 1731–1813, som främst importerade te, porslin Abraham Mankell. Denne blev 1833 sånglärare och siden. (SV30:61) på Nya elementarskolan där Almqvist var rektor. Osymandyas – den egyptiske konung vars gravvård (SV6:259) den grekiske historikern Diodoros beskrivit anses orgensin – ett slags tvinnat silke. (SV8:271) identisk med Ramses II. (Holmberg) (SV5:327) orgor – orglar, (här) orgelstämmor. (SV4:166, otrogen – hedning. (SV5:88) SV18:158) oublietter – s.k. glömske–häkten eller fängelser för Oriana – Amadis’ älskade i Amadis de Gaula . hemliga avrättningar. (SV31:95) (SV26:150) oumgängliga – oundgängliga, ofrånkomliga. originalt – ej efterbildat, utgörande förebild för andra. (SV8:121SV16:43, SV25:69, SV30:330) (SVIII:162) oumgängligt – oundgängligt, som ej kan undvikas. () ouragan – orkan. (SV25:408)

82 outsäjliga – obeskrivliga. (SV25:243) palats a la boeuf – oxpalats, d.v.s. ladugård. (SV8:67) ovandelbart – oförgängligt, evigt. (SV29:120) palefroi – (riddares) paradhäst. (SV31:221) oveldig – oväldig, opartisk. (SVIII:158) paletot – (fr.) överrock. (SV27:390) ovilkorligt – ofrivilligt. (SV25:142) palingenesien – pånyttfödelsen; stycket syftar rimligen Ovillkorligt – På andra håll, både i Syster och bror och på Aurorförbundet och dess medlemmar. andra verk, stavar A. ”ovilkorligt”, men tryckets (SV16:129) avvikande stavning har här behållits. (SV29:96) pall – skampall i kyrkan, där den dömde fick stå under Ovulig – klumpig. (SV21:77) gudstjänsten. (SV4:136, SV18:131) ovägerligen – pliktskyldigast. (SV26:42), (här) palladierna – palladium (lat.) eg. bild av Pallas Athene; ovillkorligen. (SV26:204) underpant, garanti. (SV26:305) oväld – opartiskhet. (SV30:35) Pallas – Peter Simon P. (1741–1811), tysk geograf och oväldig – rättrådig, opartisk. (SV19:381) naturforskare. Jfr s. 427. (SV19:426) ovätt – oförnuft, vettlöshet. (SVIII:5) pallasch – värja (som är rak) (SV31:151) oxalis acetosella – harsyra. (SV27:248) Pallats – palats. Här åsyftas huvudbyggnaden på Oxenstjerna – Johan Gabriel Oxenstierna (1750–1818), Fagervik, uppfört 1762–73 efter ritningar av C. poet och statsman. (SVIII:161, SV6:137) F. Schröder. (SVIII:120) Oxydonternes – skarptändernas. (SVIII:53) palliativ – botemedel för stunden, hjälp för ögonblicket Oxymel – oxymel aeruginis, (lat.) egyptisk salva. (eg. medicinsk behandling som botar symptom Sårsalva, som beredes av spanskgröna (basisk men ej sjukdomen själv) (SV16:53, SV23:235) kopparacetat), vinättika och honung. (SV4:66, palliativt – här: hjälpligt. (SV16:38) SV18:58) pallium – ett om halsen buret ylleband; ämbetstecken Oxypolis – troligen brant stad. (SVIII:44) för påven och katolska ärkebiskopar. (SV5:166) oxögat – den runda luckan in till en sluten loge i en Palmblad – Vilhelm Fredrik P. (1788–1852), professor teaterbyggnad. (SV6:57) i grekiska vid Uppsala universitet från 1835. Palmblad var tillsammans med Atterbom en av de unga ledarna i ”den nya skolan”, vars P brandfackla var tidskriften ”Phosphoros” 1810. Almqvist hamnade i konflikt med den sin tidigare P moll – tonarten finns inte. (SV6:272) vän Palmblad, bl.a. kritiserade denne skarpt P. Horacio della Penna – Orazio della P. (1680–1745), Almqvists grekiska språklära 1837. (SV16:132) italiensk cappuccinermunk och missionär. Palmsköldska samlingarne – handskriftsamling av (SV19:402) Elias Palmskiöld (1667–1719), förvärvad av P. St. – Pound Sterling. (SV19:272) p.C . – procent(SV25:261) Uppsala universitet 1724. (SV18:vi) palomar – (spa.) duvslag. (SV7:20) P.F. Stuhr – Almqvist hade dennes Allgemeine paltar – öknamn på sedlighetspoliser. Geschichte der Religionsformen der heidnischen (SV4:250,SV18:253) Völker (1836) till låns från KB den 7/4 1841. Paltar – öknamn på sedlighetspoliser. () (SV19:379) panacé – universalläkemedel. (SV19:209) Packartorget – nuvarande Norrmalmstorg. (SV6:91) panasch – fjäderbuske (i huvudbonad) (SV31:286) pactum – avtal. (SV4:217) pankad – gjord pank. (SV9:117) Padasjocki – Padasjoki. (SVIII:236) pantalonger – långbyxor. (SV31:150) padmablomma – lotusblomma, efter namnet på panten av sin kärlek – ett barn. (SVIII:76) gudinnan Padma – mer känd som Lakshmi – som Paphos – Pafos, stad på Cypern och kultplats för enligt den hinduiska myten föddes ur havets Venus/Afrodite. (SVIII:114) skum. (SV19:377) papier vélin – (fr.) velängpapper, glättat rit– l. Paganini [...] Ole Bulls [...] Bériots – italiensk, norsk skrivpapper. (SV4:295, SV18:295) respektive belgisk violinvirtuos från 1800–talet. Papiliones – (lat.) fjärilar; dagsfjärilar enligt SS III, s. (SV25:321) 469. (SV4:65) paggiazzo – pajas. (SV25:64) ”par consideration” – (fra.) av omtanke. (SV16:71) pagiazzolikt – likt Pajazzo, den bekanta figuren i par grace – (fr.) av nåd. (SV7:128) commedia dell’arte. (SV5:255) paille – (fr.) halmgult. (SV5:209) par la bonne façon d’en juger – (fr.) på det goda, opartiska sättet att döma, dvs om man vill döma paktum – avtal. (SV18:217), äktenskapsförord. opartiskt. (SV9:230) (SV23:132) par la force des choses – (fr.) genom Pakygastrernes – tjockmagarnas. (SVIII:43) omständigheternas makt. (SV26:275) Pakyonotos – tjockrygg. (SVIII:46) Par loisir – (fr.) På fritid. (SV18:299) palatin–n – bakre, nasalerat n. (SV19:176)

83 par préférence – framför alla andra. (SV23:112) anslutning till ett boningshus. (SV8:311, Par rapport – (fr.) angående. (SV6:15) SV23:36) par surprise – av en händelse. (SV25:169) parti – beslut, avgörande. (SVIII:115) parad – avvärjande position eller rörelse i fäktning. parti – grupp, sällskap. (SV23:293, SV23:301) (SV6:111) Partialismer – ung. vissa delar. (SV26:81) paradisfrukter – (den förbjudna) frukten i Edens Partiande – bildande av åsiktsgrupperingar, lustgård. (SV5:147) fraktionsbildningar. (SVIII:175) parænetiska – förmanande. (SV16:55) partis égaux – (fr.) jämlika l. jämbördiga partier. parafrastiska – parafraserande, omskrivande. (SV4:296, SV18:296) (SV25:407) partout – absolut. (SV8:67) parallax – vinkelskillnaden för ett objekt, betraktat från parum – parvis. (SV4:149, SV18:143) två olika håll. (SV9:62) parure – (fr.) utseende, utstyrsel. (SVIII:171), vacker parallelogramma – parallellogram, fyrsiding vars klädedräkt, utsmyckning. (SV8:52) motstående sidor är parallella. (SV4:175, paryren – av fr. parure, stass, skrud; håruppsättning. SV18:163) (SV27:394) Paramaribo – huvudstad i Surinam. (SV27:333) pas de chassé – danssteg. (SV8:50) paramattas – av paramatta, halvylletyg av tvinnad pas du tout – (fr.) inte alls. (SV9:247) bomullsvarp och en–kelt kamgarnsinslag. Pasque–Ange – (fr.) kraftuttryck. (SV6:14) (SV27:242) passa – passa upp (gäller syftningen på Domestik) paraphraserar – utlägger. (SV4:200) (SVIII:71) parasolett med markiser – litet parasoll med volanger. passabel – som får duga. (SV25:14) (SV27:16) passagerare – resande, vägfarande. (SV23:274) Parathemer – av paráthema (grek.), något som är satt passagerarne – vandrarna. (SV6:30) bredvid eller tillagt, bihang, tillägg. (SV7:142) passen uppvisas – tvång att uppvisa respass, d.v.s. en Parbleu – (fr.) för tusan; min själ. (SV9:230) legitimationshandling, rådde vid denna tid inte parcelle – (fr.) litet stycke, smula. (SV26:397, bara vid in– och utresa ur landet utan också vid SV27:56) resor mellan olika orter. (SVIII:232) pardon – nåd. (SV25:426) pastañeters – möjligen förspanskad namnform till paria vota – lika många röster för och emot vid en någon hybrid av kastanj och platan (Holmberg) omröstning. (SV23:125, SV30:513) (SV7:20) Pariserzenits sol – pariserhimlens sol. (SV8:265) pastor Carlander – Per Olof C., sedan 1831 parité – (fr.) likhet, överensstämmelse. (SV18:300) kyrkoherde i Horn (Holmberg) (SV7:136) parkum – fyrskaftad vävnad, vanligen av linne, senare pastor Wallman – Johan Wallman, komminister i Täby även av bomull. (SV27:295) socken 1811–41. (SV8:358) parloir – (fr.) samtalsrum, mottagningsrum. pastoralierne – kyrkoherdens inkomst [betald av (SV27:243) församlingen]. (SV25:59) parloiren – rum där familjen vanligen uppehåller sig, pater Hyacinth – Nikita Bitjurin eller Hyacinthe vardagsförmak. (SV31:295) Bitchourine (1777–1853), rysk sinolog och Parnassens – Parnassos, bergsmassiv i mellersta missionär vars ryska översättning av den Grekland helgat åt Apollon och Dionysos. kinesiska geografin blev känd i Europa via J. (SVIII:114) Klaproth som Description du Tibet, avec des Parnassus – berg helgat åt diktkonstens gud Apollon notes de M. Klaproth (1831) (SV19:186) och hemvist för de nio muserna. (SV6:77) patience på tu man hand – tvåmanspatiens. (SV25:28) parole – (fr.) på hedersord, på min ära. (SV6:63, patois – (fr.) dialekt, landsmål, folkmål. (SV9:75 SV18:300) SV19:200) paroxysm – häftigt anfall, utbrott. (SV25:321, patres – från latinets pater, fader, syftande på de SV31:160) missionerande munkarna. (SV19:278) paroxysm för dagen – kortlivad nyck, dagslända. patricii maiorum gentium – (lat.) patricier av de äldsta (SV19:240) ätterna. (SV16:95) paroxysmer – häftiga anfall. (SV4:158, SV6:127, patridopolitisk – avseende medborgarskapet i SV18:151) fosterlandet. (SV26:168) Partern – parterren = teatersalongens golv; parketten. Patroklos [...] Æsyetis – hjältar i trojanska kriget. (SV6:146) (SV25:501) parterr – geometriskt ordnad markyta i en patronerna – vid denna tid var patronerna fortfarande trädgårdsanläggning, ofta på en terrass och i av papper. (SV6:287)

84 patroni caussarum, oratores, advocati – (lat.) Penthesileias (se Quintus Calaber) och [...] sakförare, talare, juridiska rådgivare. (SV16:96) Amazonernas land – Quintus Calaber (= Quintus Paulinus – P. a Sancto Bartholomæo eller Philipp Smyrnæus) skrev en fortsättning av Iliaden vars Wessdin (1749–1806), indolog och första sång handlar om striden mellan Achilles karmelitermunk av österrikisk härkomst. och amazonernas drottning Penthesileia. Den (SV19:37) översattes av W.F. Palmblad 1809 (Werin) paulun – himmelssäng. (SV6:275) (SV25:506) Pauvre ame, douce & jolie! – (fr.) stackars varelse [eg. Pepliers – J.R. Pepliers franska grammatik, utkom i ”själ”], behaglig och vacker. (SV6:62) många upplagor. (Holmberg) (SV5:252) Pauvre belle dame – (fr.) stackars vackra dam. per accidens – (lat.) genom en tillfällighet. (SV16:149) (SV6:62) Per Erik Skjöldebrand – (1769–1826), baron, ”Pauvre dame brune! elle avait la mine bien douce landshövding, begick liksom Adelsvärd mesall- pourtant, sans affectation, sans farde, mais ians (Holmberg) (SV7:409) bien melancolique.” – (fr.) Stackars mörka dam! per metathesin – (lat. och grek.) genom omställning, hon hade dock ett ljuvt utseende, utan metates: en stilistisk figur för omkastning av tillgjordhet, osminkat [eller ”uppriktigt”] men tecken i ord. (SV19:163) mycket melankolisk. (Formen ”farde” är oriktig per se – (lat.) i och för sig. (SV16:21, SV25:500) och skall egentligen vara ”fard”.) (SV6:61) percale – perkal = fint bomullstyg. (SV6:29) pauvres’ honteuses – pauvres honteuses (fr.), fattiga père Basile – Basile de Glémona, missionär som som sett bättre dagar. (SV4:232, SV18:236) författade en kinesisklatinsk ordlista, vilken gavs Pavia–slaget – Vid slaget vid Pavia år 1525 tillfånga- ut av orientalisten Louis J. de Guignes som togs den franske kungen Frans I av den spansk– Dictionnaire chinois–francais et latin (1813) tyske kejsaren Karl V:s trupper, vilket tillsvidare (SV19:209) stoppade det franska inflytandet i norra Italien. père Gaubil – Antoine G. (1689–1759), jesuitisk (SV5:365) missionär i Kina, känd för sina stora kunskaper i pavillon – (fr.) paviljong, lusthus. (SV19:352) allehanda ämnen; G. översatte bl.a. Kinas äldsta Pays bas – Nederländerna, Holland. (SV7:86) historiska urkunder, Shujing . Med ”Mémoire” Paysanne – ett slags folklig dans. (SV30:375) syftar Almqvist på verket Mémoires concernant Pechlin – Carl Fredrik P. (1720–1796), friherre, les chinois (1814) (SV19:308) general, är känd som ränksmidare och tycks ha Peregrinus – namnet betyder ’pilgrim’. (SV5:91) medverkat i sammansvärjningen även om inget perenna – mångåriga. (SV16:150) kunde bevisas. Han dog på Varbergs fästning, där perfektibilitetsgrundsattsen – perfektibilitet=förmåga han insatts ”på bekännelse”. (SV6:66) att mer och mer förädlas, utvecklingsduglighet. pejlare – person som mäter vattendjup. (SV16:109) (SV26:216) pelegrim – pilgrim. (SV7:108) periferi – omkrets. (SV25:497) pelisen – den pälsfodrade damkappan. (SV8:55) permissioner – byxor. (SV5:9, SV27:295) pell – päll, baldakin eller dyrbart tyg som uppsättes som pernambouc – bresilja, även färnbocksträ. (SV8:354) hedersbevisning över vissa personer, t.ex. persecutionsanda – av persekution, förföljelse, brudpar; här: stjärnepäll. (SV5:355, SV25:306) trakasseri. (SV26:54) penaler – pennaler, överlägsen benämning på nyblivna persedlar – saker, förnödenheter. (SV25:344) studenter. Jfr pennalism. (SV4:252, SV18:256) persimons – kakiplommon (japanska persimons) eller penater – husgudar, efter lat. dii penates, här också i sharon. (SV19:88) överförd mening: hem och tillhörigheter. personifikater – personifikationer. (SV19:51) (SV19:297) perspektiver – vyer med djupupplevelse. (SV6:217) Penelope – (grek.) den trofast väntande makan till persuadera – övertala. (SV23:91) Odyssevs i Homeros’ Odysséen . (SV4:132, persuaderade – av fr. persuader, övertala. (SV18:298) SV18:127) persuasiva – (retoriskt) övertygande. (SV16:55) penitence – botgöring. (SV23:141) pertstickor – pärta, för belysning avsedd trästicka. penitens – botgöring. (SV7:174) (SV30:402) penitensen – straffet, pinan. (SV30:12) peruvianskt – amerikansk exotism är ett återkommande penitente – (spa.) botgörare. (SV7:[3] ) inslag i 1700– talsoperan. I Sverige gjorde den penningar i handom – kontanter. (SV5:297) sitt intåg med Cora och Alonzo , jfr komm. till s. penningpjask – ynkedom i fråga om pengar. (SV8:294) 82. (SV6:83) pensionnaire – pensionär. (SV23:316) Pestalozzi – Johann Heinrich P. (1746–1827), ”pensive & jolie” – tankfull och nätt. (SV23:163) schweizisk pedagog som betonade

85 åskådlighetens betydelse, språk, form och hjälp menar sig kunna dra slutsatser om hennes till självhjälp. (SV16:92) själsegenskaper. (SV23:231) Peter Nyman – Pehr Nyman (1794–1856), från 1841 Physis – (grek.) natur. (SV4:226, SV18:229) kyrkoherde i Stenbrohult (Växjö stift) Inflytelse- pia fraus – (lat.) fromt bedrägeri. (SV9:19) rik, pietistisk och provokativ väckelsepredikant. pianoforte – piano. (SV25:472) (SV25:223) Pico – Pico de Aneto, Pyrenéernas högsta topp. Peters–piken – tornspiran på Petri–Kirche i Hamburg. (SV8:235) (SV27:125) picquet – ett slags kortspel mellan två personer med 32 Petreijus – Joel Jacob P. (1732–1804), kyrkoherde i kort. (SV30:382) Maria Magdalena, inte i Jakobs kyrka; han Picterne – forntida folkslag i Skottland av okänt beredde Anckarström till döden. (SV6:283) ursprung, från lat. picti, de bemålade. Peut–être – (fr.) Kanske. (SV9:252) (SV19:138) Phæbus – Febus, Foibos eller Phoebus, ”renaren”, piece – (fr.) stycke. (SV5:246) annat namn på Apollon. (SVIII:192) piecer – kanoner, artilleripjäser. (SV6:23) Phænomenon – (grek.) fenomen. (SVIII:184) pietismens – fromhetens. (SV5:166) phainomenon – (grek.) fenomen. (SV4:202, SV18:196) pikenerare – soldater beväpnade med pik. (SV19:114) phalæna eller sphinx – spinnare eller svärmare. piket – piké (fr. piquet), populärt franskt kortspel för (SV19:90) två. (SV25:28) Phalanstèren – falangstär = demokratisk kooperativ piktur – måleri. (SV7:177) ekonomisk produktionsenhet uppfunnen av pilastrar – pilaster, väggpelare, där kolonnen Charles Fourier. Medlemmarna deltar alla i t.ex. framträder i flat relief som en del av väggen. jordbruksarbetet och delar vinsten. Tillsammans (SV8:173) arrangeras socialtjänst etc. Flera försök gjordes i piligrimskrage – pelerin, rundskuren kapp– eller Amerika. (SV25:218) klänningskrage. (SV23:43) Phalenæ – (grek. lat.) nattfjärilar (SS III, s. 469) pimpinellan – pimpinella, växten Sanguisorba minor, (SV4:65) använd inom folkmedicinen. Av dess kvistar och Phantomer – phantom, fantom, fantasifigur, spegelbild, blad gjordes en krydda som användes i vin. men också spöke, skugga. (SV4:200) (SV4:15, SV18:11) pharmaca – (grek., lat.) läkemedel. (SV4:229) Pinakoteket – tavelgalleriet. (SV8:298) Pharmacopée – (fr.) handbok om tillredning av Pindens fjäll – Pindos, bergskedja i n.v. Grekland. läkemedel. Som synes rör Gorgibus ihop inte Apollons och sånggudinnornas hem. (SVIII:117) bara styckenas innehåll utan också genrerna. Jfr Pindens tärnor – muserna i den grekiska mytologin. hans ”pharmaceutiskt”, s. 314. (SV9:306) (SV5:32) Pheacerne – fajakerna, på vars ö Odysseus träffade pinnvagn – vagn med vagnkorg vars sidor är av kungadottern Nausikaa. (SVIII:11) oklädda pinnar. (SV23:91) Philip II – den spanske kungen Filip II (1527–1598), pipla – (dial.) plocka smått (SS III, s. 468) (SV4:40) hårdför katolik och tillskyndare av inkvisitionen. pippla – (dial.) plocka smått (Mjöberg) (SV18:35) (SV6:256) pirat – stor väska av tyg. (SV7:76) Philoktetes – (grek.) Filoktetes, huvudperson i Piron – Alexis P. (1689–1733) fransk dramatiker. Sofokles’ (497–406) tragedi med samma namn. (SV5:29) (SV18:xxv) pistacier – pistaschmandelträd. (SV7:243) Philomelas sång – näktergalens sång. (SVIII:119) Pitavals ryktbara samling – Causes célèbres et Philosophemer – djuptänkt åsikt eller tankekon- intéressantes : en samling skildringar av märkliga struktion. (SVIII:203) rättsfall som utgavs av François Gayot de Pitaval Phister – Joachim Ludvig Phister (1807–1896), dansk med början 1734. (SV23:64) skådespelare. (SV23:330) Pithyusiska öarne – ingår i Balearerna. (SV7:49) Phoibos – (grek.) tillnamn till Apollon. (SV4:17, pittoreska – måleriska, som frestar till avmålning. SV18:12) (SV6:13) Phosphoros – ”månadsskriften” Phosphoros utkom pjaska bort – plottra bort. (SV9:28) oregelbundet 1810–1813 med bidrag från bl.a. pjåkig – svamligt sentimental, tråkig, dum. (SV26:150), Per Daniel Amadeus Atterbom, Vilhelm Fredrik mjäkig, veklig. (SV23:57) Palmblad (som också var Phosphoros förläggare) pjåsk – klemig stackare. (SV25:49) och Lorenzo Hammarsköld, d.v.s. tidens Placentinus – biskop av Madauros o. 400. (SV26:88) romantiska garde. (SVIII:162) planebok – (dial.) plånbok. (SV25:107) physiognomist, phrenolog – Personer som av en plastik – bild[huggar]konst. (SV26:131) människas yttre drag resp. huvudskålens form

86 Platina – Bartolomeo Sacchi, kallad Platina (1421– pocker – djävulen. (SV7:365) 1481), italiensk huma nist, skrev Liber de vita Podokalliste – fotskönast. (SVIII:49) Christi ac de vitis summorum pontificum omnium Poeme Epique – episk dikt. (SVIII:130) (1474; tryckt 1479) (SV26:88) poenitenz – botgöring. (SV5:145) Plato […] Androgynerna – i Platons Symposion Poesie der Sprache – (ty.) språkpoesi; poesi endast i beskrivs skämtsamt hur människan ursprungligen språklig mening, som ett språkligt utanverk. var sfärisk. Gudarna delade människorna i två (SVIII:131) hälfter, vilka sedan dess strävat efter att poetens – vanligen Vergilius. (SV6:53) återförenas. (SV6:52) poikilografier – ord med svävande stavningsskick. Platos förhållande till Pythagoras […] – Pytagoras (SV25:509) och den pytagoreiska skolan var en Point de malice, monsieur, pas de mystification. inspirationskälla för Platon, särskilt vad gäller Vraiment, c’est notre tout–de–bon, notre bon matematiken och läran om själens odödlighet. plaisir – (fr.) Inget okynne, min herre, ingen (SV19:327) mystifikation. Sannerligen, det är vårt allvar, vårt ”plattgård” – utgård, lantgård som brukas under höga nöje. (SV6:63) sätesgården. Jfr s. 323. (SV23:315) point de vue – synpunkt, perspektiv. (SV30:11) Play of the Junecoping minstrel – anspelning på point du tout – (fr.) inte alls. (SV18:299) Walter Scotts The lay [= kväde/sång] of the last Point–de–poste eller Galoppsöm – brodersöm på minstrel (1805) (SV25:6) stramalj (se nedan s. 82) med långa, snabba och pleoramas – pluralis av pleorama, ett slags panorama slarviga stygn. (SV23:82) som vill ge illusionav att segla längs en strand pojke – karl som duger något till. (SV25:104) med växlande scenerier. (SV27:126) pojktavask – pojkvasker. (SV8:326) Pleroma – en andlig, trancendent värld; himmelen, polemist – polemiker. (SV26:219) idévärlden. (SV5:304) Polier – Marie–Elizabeth de P. (1742–1817) författade pleureuser – sorgremsor av fint vitt tyg med breda Mythologie des Indous, travaillée sur des fållar, vilka fästes på krage och ärmar. manuscrits authentiques rapportés de l’Inde par (SV25:253, SV26:145) le colonel Polier (1809) efter sin kusin, den pliktminnig – som kommer i håg sin plikt; motsats till schweiziske indologen Antoine Louis–Henry de ”pliktförgäten”. (SV27:120) P:s (1741–1795) anteckningar. (SV19:28) Plinius – Plinius d.ä. (23–79 e.Kr.), flitig skriftställare, polisgevaljer – polisgevaldiger, poliskonstapel. författare till encyklopedin Naturalis historia . (SV8:363) (SV19:59) Poliskammaren – låg på Trädgårdsgatan i Gamla Stan. plit – värja, svärd. (SV30:234) (SV6:49) pluraliteten – flertalet. (SV16:20) politiske – i politisk opposition involverade. (SV6:121) plus de l’opera, plus de tragedie! […] Grand Dieu! – Pollet – general Johan Frans P. (1729–1801), kungens fin totale! – (fr.) ingen mer opera, ingen mer adjutant. (SV6:58) tragedi! […] Store Gud! – fullständigt slut! (Skall polypoli – handelsrättigheters fördelning på många. eg. vara ”plus d’opéra”.) (SV6:86) (SV26:172) Plusionarkos – rik furste. (SVIII:58) Pomaré – Pomare, dynasti på Tahiti 1743–1880. Pluto – Pluton, underjordens härskare i antik grekisk Drottning Pomare IV(1813–1877) regerade mytologi. (SVIII:14) 1827–1877. Tahiti blev fransk koloni 1880. plys–söm – Sömnad med plyschstygn. Dessa sys över (SV27:392) en pinne till öglor som klipps sönder och bildar pompelmuser – grapefrukter. (SV19:88) plyschliknande ludd. (SV23:158) Pomponazzi – P. Pomponazzi (1462–1524), italiensk plån – skrivplån, vanligen blad att skriva på där texten filosof. (SV26:384) lätt kan utplånas; anteckningsbok. Jfr ”plånbok” ponabel – tänkbar. (SV23:125) s. 112. (SV8:228, SV23:36) ponera – antaga, förutsätta. (SV8:274) plånbok – anteckningsbok. (SV23:112, SV25:330) ponera spelmästare – antag musiklärare. (SV25:359) plåt – ett (fyrkantigt) mynt. (SV5:384) ponerad – av ponera, förutsätta. (SV26:235) plåtar – mynt av svårbestämd valör. (SV6:108) Poneronalkar – ont–avvärjare. (SVIII:58) plåtsedel – 2/3 riksdaler. (SV4:261, SV18:264) Pontus [...] Axeinos – Pontus Euxinus, ”det gästvänliga plär – brukar. (SV31:197) havet”, eufemistiskt för Pontus Axinus, ”det Pläterskaft – skaft pläterat (överdraget) med ogästvänliga havet” (Werin) (SV25:500) ädelmetall. (SV21:35) Pope – Den av romantiken nedvärderade engelske poche – ficka. (SV8:219) författaren Alexander Pope, vars engelska pock – krav, hot. (SV25:482)

87 Homerosöversättningar utkom 1715–26. præsupponeras – förutsätts. (SVIII:135) (SV25:87) praktik – verksamhet. (SV25:352) Porla – bad– och kurort i västra Närke, anlagd på praktiska kameralen – För inträde i vissa statliga 1700–talet. (SV5:337) organ krävdes en s.k. kameralexamen. Den Porphyrius […] de Abstinent – nyplatonikern sökande skulle uppvisa bevis och betyg dels i Porfyrios (ca 234–305) De abstinentia , ”Om kunskapsämnen som teologi, svenska och avhållsamhet”, är en traktat om att inte äta kött. aritmetik, dels i praktisk skicklighet. (SV25:169) (SV19:26) praxiser – här: skälmstycken. (SV25:108) portchaisen – bärstolen. (SV8:205) precipitat – fällning. (SV5:211) porte–épée – sabel– eller värjtofs. (SV30:508) precipitation – av lat. praecipitatio, nedstörtande. portfeuille – (fr.) portfölj, plånbok. (SV9:296), utfällning; hastigt nedstörtande. (SV4:272:SV18:272) (SV26:103) portik – kolonn– eller pelarburen förhall framför précisément – (fr.) alldeles, precis. (SV4:296, ingången till en byggnad. (SV7:275) SV18:296) portschäs – bärstol. (SV6:135) predentlig – prudentlig. (SV8:295) portus indicus eller sindicus – (lat.) den indiska eller predentligare – pretentlig = överdrivet omsorgsfull, sindhiska hamnen. (SV19:54) prudentlig. (SV25:218) positionen – det positiva. (SV26:123) predikosjukan – beteckning på den väckelserörelse positiver – Jan Carlson sammanblandar sannolikt orden med inslag av extatiska folkliga predikningar position (antagande) eller posito (antaget, som drog genom Småland kring 1840. Jfr komm. förutsatt) med ordet positiv . Han menar ungefär till ”Sköldberg”, s. 200. (SV25:167) ”Vad är det för påhitt?” (SV8:371) preeminerande – framskjutande, överträffande. positivt – faktiskt, påtagligt. (SV4:91), säkert, bestämt. (SV26:312) (SV25:361) prejerier – hutlösa prissättningar. (SV19:271) posito – (lat.) antaget, förutsatt, ponera att. (SV9:250, prenez–garde – (fr.) tag er i akt. (SV6:62) SV23:65), ”låt oss säga”. (SV21:28, SV25:426) prerogativ – företrädesrätt, förmån, privilegium. possessionat – godsägare. (SV23:325) (SV8:188, SV18:i, SV26:347) possessioner – egendomar, besittningar. (SV30:528) presidenten – hovrättspresidenten. (SV23:259) posta – gå på post, vakta. (SV25:275) presidenten Ehrenborgh – Casper Wilhelm Michael postillan – postilla, predikosamling. (SV27:211) Ehrenborg (1786–1844), från 1821 president i postlin – porslin. (SV25:155, SV30:372) den då nyinrättade hovrätten över Skåne och potatisgropen – grävd, ibland även murförstärkt grop Blekinge. 47 Nizza – Nice, stad och provins i för vinterförvaring av potatis. (SV25:343) kungariket Sardinien, som först 1860 avträddes potelée – fyllig, rund. (SV25:361) till Frankrike. (SV23:45) potentiller – fingerörter. (SV18:100) presto – tempobeteckning; snabbare än allegro = potpurri – blandning av välluktande blad. (SV25:252) hastigt. (SV25:244) pottaska – kaliumkarbonat. (SV9:22) presumerad – förväntad. (SV6:220) pour les finances – (fr.) vad finanserna beträffar. presumtiv – förmodad; blivande. (SV9:43) (SV27:399) presumtiva – förmodade. (SV8:197) pour plaisir – (fr.) för nöjes skull. (SV9:86) pretenderade – pretendera, göra anspråk på. (SV9:77) pour venir au fait – (fr.) för att komma till saken. pretera sig – låna sig. (SV8:273) (SV9:238) pretext – av fr. prétexte, förevändning, svepskäl. Pourquoi – fr. varför. (SV8:73) (SV9:265, SV23:43) pouvoir – (fr.) här: förmåga. (SV5:245) pretiosa – preciosa, dyrbarheter t.ex. juveler, guld, practice – (lat.) i praktiken. (SVIII:148) silver. (SV23:118, SV31:97) Præbendarier – innehavare av prebende, inkomster av pretium affectionis – affektionsvärde. (SV30:377) pastorat. (SV16:122) pretiös – preciös = tillgjord, onaturlig. (SV6:151) prædestinatio – (lat.) förutbestämmelse. (SV4:39, preusiska – preussisk kunde enligt SAOB 1721–1843 SV18:111) stavas preusisk. (SV27:342) prædiceras – prediceras, utsägas. (SVIII:138) preussiskt – hårt och översittaraktigt (som den prægnanta – av lat. prægnans, havande, fruktsam. preussiska militärdrillen) (SV25:350) (SV9:10) prevention – av fr. prévention, förutfattad mening. præses – ordförande. (SV23:277) (SV9:230) præstanda – förpliktelser. (SV6:234) prima – (lat.) första (hustru) (SV5:97) præstandum – (lat.) vad någon är skyldig att fullgöra l. prima och secunda – första respektive andra klass. iakttaga. (SV9:12) (SV16:35)

88 primævitet – företräde i ålder. (SV23:113) profanum vulgus – (lat.) de oinvigda, den råa hopen. Primas – ledare. (SV6:221) (SV16:8) primitiv – ursprunglig, först. (SV23:112, professor Bredman – Johan B. (1770–1859), professor SV25:469,SV26:43) i astronomi i Uppsala 1811–41, mångårig ”primitiv lokal” – ursprunglig plats. (SV19:25) inspektor för Norrlands nation. (SV25:14) primitiva – (här) ursprungliga, första, grundläggande; professor Cederschjöld – Pehr Gustaf Cederschiöld okomplicerade, primära. (SV16:33, SV16:137, (1782–1848), pro–fessor i obstetrik. (SV27:9) SV23:48, SV25:230, SV27:8) professor i grekiskan – W.F. Palmblad (1788–1852), primitivt – ursprungligen. () författare, professor. P. och Almqvist var från primo – (lat.) den första [punkten]. (SV6:233, början vänner men kom att tillhöra olika politiska SV23:105) läger. Den konservative Palmblad gick dessutom primogeniturer – företräden till arv, förstfödslorätt. i en recension hårt åt A:s grekiska språklära. (SV19:298) (SV9:251) primordiala – av fr. primordial, ursprungliga. professor Rudberg – Fredrik Rudberg (1800–1839), (SV9:287) professor i fysik i Uppsala från 1828. (SV23:36) principal – huvudman. (SV23:127) professor Sefström – Nils Gabriel S. (1787–1845) principi – plur. av it. principe, furste. (SV7:197) Lärjunge till Berzelius och återupptäckare av principium – (lat.) upphov, början, grundval. metallen vanadin (vanadium) 1830, vilket först (SV26:214) upptäckts 1801 i blymineral från Mexico. principium exclusi tertii – (lat.) det första utesluter det (SV25:84) tredje, anspelar på Wolffs filosofi. (SV30:292) Professorn – P.D.A. Atterbom (1790–1855), hade principium juris – (lat.) lagens grundval. (SV23:129, sedan 1835 varit professor i estetik och modern SV26:214) litteratur. Almqvist och Atterbom var nära Prins Calloandro och Leonilda – skillingtryck (SS III, bekanta och i ett brev 24/4 1839 skriver Almqvist s. 467) (SV4:15, SV18:11) till sin vän: ”Jag är nu som bäst sysselsatt att prins Fredrik af Hessen Cassel – Hessen Cassel var skrifva någonting om dig i ändamål att ett kurfurstendöme i Preussen från vilket Fredrik allmängöras i Ts Bok. Har du något emot det, så I härstammade. (SV30:33) låt mig af gammal vänskap veta det.” (UUB G prins Gustaf – dvs. den senare konung Gustav III. 8g, nr. 87) Det är dock synnerligen tveksamt om (SV31:329) stycket kan syfta på porträttet i Amalia Hillner. Prins Rosimandro – Almqvists egen anonymt utgivna (SV23:303) folksaga Grå kappan, eller bedröflig och mycket profoss –tjänst – profoss = militär tjänsteman som angenäm historia om den däjelige prinsen övervakade ordningen och verkställde straff. Rosimandro [...] (1818) (SV7:388) (SV16:39) prinsen af Zweybrücken – Zweibrücken lydde under progrediera – fortskrida, gå framåt. (SV26:61) svenska kronan fram till Karl XII:s död 1718. proh dolor – pro dolor (lat.) ack, o smärta! (SV26:305) (SV30:33) Prohibition – förhindrande, förbud. (SV26:229) prinsens droppar – svettdrivande och krampstillande prohibitioner – förbud. (SV8:188) läkemedel mot konvulsiviska och hysteriska prokrustes–arbete – arbete som innebär att man anfall. (SV18:110) formar sitt material med våld; efter den grekiska pro et contra – för och emot. (SV30:496) myten om Prokrustes och hans likriktande bädd. pro rata parte – (lat.) efter var och ens del. (SV16:105) (SV9:76) pro tempore – för tillfället. (SV23:277) prokurerade honom – skaffade åt honom, ombesörjde probabla – sannolika. (SV5:392) åt honom. (SV5:275) Proban – (lat.) prövningen, undersökningen. promenerade – reste. (SV6:16) (SVIII:153) Promethevs – (grek.) Den fjättrade Prometheus , första probera – prova. (SV6:108) och enda bevarade delen av Aischylos processus juris – den rättsliga processordningen. Prometheus–trilogi. (SV18:xxv) (SV23:119) promontorium – (lat.) bergsudde. (SV19:415) producera – göra känd, skaffa befordran (SS III, s. promt – prompt = ofördröjligen, genast. (SV25:38) 468) (SV4:36) prononcerad – uttalad, markerad. (SV30:10) Prof: Pippingskjöld – Josef Pippingsköld (1760–1815) prononcerade – framträdande. (SV6:52) professor i kirurgi och barnförlossningskonst prononciation – (fr.) uttal. (SV23:27, SV27:135) 1812 vid Åbo akademi och akademiens rektor propagandan – även Congregatio de propaganda fide 1814. (SVIII:234) (Samfundet för trons utbredande), påvlig

89 organisation i Rom för missionsverksamhet, purissima mater – (lat.) renaste moder. (SV7:239) instiftad 1622. (SV19:278) purra – narra, lura. (SV8:350) propagations–akten – samlaget. (SV19:395) purrat – lurat. (SV9:132) Propontiden – ackusativ av Propontis = Marmarasjön pussroligt – putslustigt. (SV4:175) (mellan europeiska och asiatiska Turkiet) Puysegur – Armand Marc Jacques de Chastenet, markis (SV25:501) de Puységur (1751–1825), företrädare för den proposition – lärosats i geometrin. (SV23:224) animala magnetismen. (SV18:Errata) propositionen – förslaget. (SV25:183) Puysegurs skola – om Puységur se ovan anmärkning Propositioner – satser i Euklides (SS III, s. 472) till Errata. (SV18:233) (SV4:170) Pyramus och Thisbe – den antika kärlekssagan, propre – proper, ren. (SV23:76) återberättad av bl.a. Ovidius i Metamorphoses. proprement – (fr.) egentligen. (SV9:234) (SV5:358) propreté – (fr.) snygghet, renlighet. (SV9:20, Pythagoreiskt – efter Pytagoras, grekisk filosof och SV18:106) matematiker (ca 570–497 f.Kr.), känd för sin proprietär – egendomsägare. (SV30:43) talmystik i vilken hela kosmos förklaras utifrån proprio motu – av egen drift, frivilligt. (SV23:71) talförhållanden. (SV19:46) proprium – egennamn. (SV7:71, SV25:502) Pythia – orakelförkunnande prästinna i Delfi. proselyter – nyvunna anhängare, omvända. (SV18:170) (SVIII:120) Prosit – ung. rätt åt dig. (SV21:26) pythonissa – spåkvinna. Pytho (grek.) litterärt namn på proskriberade – fredlösa. (SV6:221) staden Delfi. (SV4:171, SV18:159) prosodisk – av prosodi, läran om stavelsers längd, på ett annat ställe – i inledningen till Dalmina . styrka, tonhöjd och hörbarhet. (SV7:189) (SVIII:184) Protector – (lat.) beskyddare. (SV4:272) på fyren – i fyrsprång, i full galopp. (SV25:94, Protectrices du sexe – (fr.) könets beskyddarinnor. SV31:159) (SV4:144, SV18:139) På Gud jag mins – jag tänker på Gud (SS III, s. 468) protégée – (fr.) skyddsling. (SV18:296) (SV4:46) Protektor – beskyddare. (SV18:273) på knäken – på kneken, av kneka, knäa, stappla. protoplasm – från grek. protoplasma, det först skapade. (SV9:116) (SV19:27) På parterren – (i överförd bemärkelse): i proveny – vinst, avkastning. (SV27:105) teaterpubliken. (SV21:116) proverbial–benämningen – dvs. efter talesättet. på rök – vara på rök, vara berusad. (SV27:373) (SV19:352) pålen – skampålen. (SV9:120) provisionell – provisorisk. (SV19:297) päron – potatis. (SV25:275) prude – pryd. (SV8:238) pärsdomstol – A använder ordet som ”domstol Psyche – (grek.) själ. (SV4:226, SV18:229, SV26:246) sammansatt av jämlikar (=pärer)”. Pärdomstol psychologiskt – som har med själen att göra, själslig. (Cour des pairs) var eg. en fransk domstol med (SVIII:135) anor från 1100–talet bestående av de tolv pudra mig – lura mig. (SV30:246) förnämsta vasallerna, vilka dömde sina likar. Pufendorff – Samuel von Pufendorf (1632–1694), (SV16:111) tysk–svensk historiker, filosof och rättslärd. pöl – cylinderformad kudde. (SV6:100) (SV30:379) pölen – den valsformade kudden(SV25:206) puff – överdrivet beröm i reklamsyfte; bluff. pösmunkar – uppblåsta figurer. (SV4:175) (SV26:259) puffert – liten pistol. (SV30:407) pulvis Doweri d. ä. Thebaicus – Dovers pulver, Q smärtstillande opiatuppkallat efter den engelske Quadrilatera; Strabos Tetrapleuron – den grekiske läkaren Thomas Dover (1660–1742) (SV27:351) historikern och geografen Strabon (ca 63 f.Kr. – pupill – myndling. (SV23:119) 25 e.Kr.) använder i sin Geografi det grekiska pura – rena. (SV30:479) ordet tetrapleuron med samma betydelse som Puranas – profetiska diktverk på sanskrit med latinets quadrilatera (fyrsidig) när han beskriver mytologiskt, filosofiskt och encyklopediskt det persiska höglandet. (SV19:33) innehåll. Ordet betyder eg. bara ”gammal” och quadrillen – kadriljen, en form av kontradans. betecknar en samling hinduistiska texter med (SV8:54) tillkomst alltifrån forntid till 1800–tal. Jfr s. 53 quantum och quale – mängd och beskaffenhet. där Puranas står som exemplet på ”de uråldrige (SV16:44) asiaternas framställningssätt”. (SV19:46)

90 quatre mains – aux quatre mains (fr.) fyrhändigt qvietistiskt – kvietism = riktning inom mystiken som i pianospel. (SV26:277) sökandet efter ron i Gud betonar utplånandet av Quatuor species – de fyra räknesätten. (SV23:55) både begär och det egna. (SV25:26) Quel charme – quelle grandeur – (fr.) Vilken charm – qvinnoman – flicktjusare eller omanlig karl. (SV6:27) vilken storhet. (SV18:294) quel parti prendre – (fr.) vilket beslut skall man fatta. (SV9:237) R Quelle charme – quelle Grandeur – (fr.) Vilken R:dr – riksdaler, en riksdaler delades i 48 skilling. charm – vilken storhet. (SV4:294) (SV23:55) Quelle misère – (fr.) Vilket elände. (SV6:63) R:dr B:ko – riksdaler banko. 1 rikdaler banko = 1 ½ queue – (fr.) efterspel, eg. kö, slut. (SV9:258, riksdaler riksgäld. (SV16:122) SV26:370), kö (redskap i biljard) (SV30:39) r:dr r:g:m – riksdaler riksgälds mynt. 1834 fastställdes qui blesse la pudeur – (fr.) som sårar blygsamheten. silvermyntfoten: 1 riksdaler specie likställdes (SV9:220) med 2 2/3 riksdaler banko (riksbankens sedlar) qui que ce soit – (fr.) vem det vara månde. (SV9:257, eller med 4 riksdaler riksgälds. (SV9:110) SV18:299) radisa – rädisa. (SV4:212) qui tient [t.o.m.] l’imagination? – (fr.) som gång på radisor – rädisor. (SV4:93) gång chockerar blygsamheten och ideligen Radisor – rädisor. (SV6:107) smutsar fantasin. (SV9:220) radisor – rädisor. (SV9:124) Quidam – en viss person, en onämnd. (SV23:119) radotera – (fr.) radoter, prata omständligt med quietism – kvietism; kristen, mystisk riktning, omtagningar. (SV9:315) uppkommen på 1600–talet. Enligt läran skulle radoterier – småprat, gärna med utvikningar. människans själ söka sig bort från kroppens (SV5:264) fängelse och över huvud allt yttre för en raffinements mysterieux – (fr.) mystiska individuell andlig gudsgemenskap. (SV19:47) spetsfundigheter. (SV9:239) qui–pro–quo – ”ett i stället för ett annat”, förväxling. ”rafistolad” – ivrig granskning. Bildat av rafistulera = (SV23:57) nagelfara; ivrigt stöka. (SV29:38) qvabbel – kvabbel, äckel, vämjelse, kväljning. rafraichissementer – förfriskningar. (SV6:57) (SV4:110) rafs – något sammanrafsat. (SV7:179) qvabbligt – (jfr Brev , s. 162) kvabblig = som väcker raggen – djävulen, fan, den onde. (SV5:78, SV18:263, äckel; vämjelig, kvalmig, obehaglig. (SV9:198) SV25:316) qvaderstenar – fyrkantiga byggnadsstenar. (SV19:338) Rahma – syftar på Stor–Ramsjö, en ö i trakten av qvadratalnar – äldre ytmått, se s. 172. (SV19:346) Barösund, inte långt från Fagervik, som ägdes av Qvakers – spititualistisk rörelse, uppkommen på 1600– familjen Hisinger. Se även komm. till s. 118. talet i England och stark i Amerika. Kväkarna (SVIII:116) reagerade mot gudstjänstens undervisande raisonnée – pragmatisk, metodisk. (SV23:225) moment och betonade istället Bibelns auktoritet raisonnement – resonemang. (SV30:292) och ”det inre ljuset”. (SV25:491) rakstriglar – rakstrigel, läderrem för vässning av qval under hjertat – anspelar på moderns oro för sitt rakkniv. (SV27:333) barn; ett barn bärs under graviditeten ”under raljeri – skämt. (SV30:496) hjärtat”. (SV6:154) ram – i uttrycket ram pris, för köparen ytterst qvart – kvart = stöt ur viss position i fäktning. (SV6:43) fördelaktigt pris. (SV27:10) qvartal – kvartalsvis utbetalad avlöning. (SV23:43) ram – oförfalskad, ren. (SV8:335, SV23:67) qvarter – härbärge. (SV30:190) rama – gripa. (SV30:152) qvarter – längdmått: 1/4 aln, dvs. ca 14,8 cm. Ramajon – Ramayana , indiskt epos nedtecknat c:a (SV21:63, SV23:38) 200–300 e.Kr. Där förekommer hjälten Ramo qvart–majorer – spelterm i piké: kvart–major = (Rama) och kungen Dscharrasonda fyrkortssvit i samma färg, börjande med esset. (Dscharrasandha) (SV7:85) (SV25:29) ramifikationer – förgreningar. (SV26:170) qvatrainer – av fr. quatrain, fyrradig strof. (SV7:349) ramsvart – korpsvart. (SV25:51) qvickögda gubbe – anglicism, bildad efter engelska ramtag – väldigt tag. (SV8:126) quick–eyed, skarp synt. Alternativt ger han Ramundaboda – Beläget i Tiveden, sedan medeltiden livfulla ögonkast. (SV5:222) ett rastställe på landvägen mellan Närke och qvietist – anhängare av kvietism, en riktning inom Västergötland. (SV5:135) mystiken som strävar mot uppgivande av jaget Ran – havsgudinnan i Snorre–Eddans gudavärld. för att finna ro (lat. quies) (SV26:106) (SV5:204)

91 rangerade – ordnade, organiserade. (SV25:133) redfebogen – villig. (SV30:200) rangerat – ställt upp sig. (SV5:405) Redivivan – Carolina Rediviva, Uppsala universitets- rankas – runkas på (SS III, s. 468) (SV4:38) bibliotek. (SV23:53) ranson – här i betydelsen lösensumma. (SV30:428) redondillas – pluralis av spa. redondilla, fyrstavig strof Raphael – en av ärkeänglarna, som kommer med med dubbelrim. (SV7:21) budskap till Tobias (Tobie bok) (SV4:99) redouten – den offentliga danslokalen. (SV6:15) Raphaël Sanzio – Raffaelo Sanzio eller Santi (1483– redoute–salen – den offentliga danslokalen. (SV6:58) 1520), italiensk målare och arkitekt. (SV4:159) reel – rejäl. (SV25:59) rapiditet – hastighet, snabbhet. (SV26:339) reella – rejäla. (SV23:65) Rapport – meddelande, skvaller. (SVIII:169) Refero relata – jag berättar vad jag hört. (SV23:121) rar – förträfflig, ypperlig. (SV30:155), fin [här reffelbössan – gevär med räfflad pipa och därmed ironiskt]; egenartad. (SV6:97) bättre precision. (SV25:384) rara – ovanliga. (SV25:20) refgarnsstrumpor – revgarn = redgarn = glansigt, rara Antiker – sällsamma forntidsminnen. (SVIII:190) strävt kamgarn. (SV25:79) ras de Maur – en sorts glatt tyg (Mjöberg) (SV18:183) ref–ormar – revorm, hudutslag vid svampinfektion. rasande – fel, felaktigt, tokigt, galet, på tok. (SV21:64, (SV18:xxii) SV21:92, SV23:75, SV25:59, SV27:20, regala gäll – pastorat där kungen tillsätter kyrkoherde. SV27:282, SV30:132) (SV6:39) rasande dö – ”för död och pina”. (Mjöberg) (SVIII:23) regalark – bättre papper i stort format; jfr Regalpapper raseri – galenskap, feberyra. (SV6:50) s. 317:40. (SV4:212) Rask – Rasmus Kristian Rask Vejledning i det islandske regalier – kungliga värdighetstecken som t.ex. spira Sprog , 1811. (Holmberg) (SV5:327) och krona. (SV4:160, SV18:153) raspebröd – avlångt, hårt gräddat vetebröd där skorpan Regalpapper – av lat. regalis, kunglig. Papper av stort rivs av. (SV6:99, SV26:195) format. (SV4:40, SV18:34) ratine – (fr.) ratin, krusigt ylletyg, ofta friserat el. Regentsen – Regénsen: danskt studenthem med anor noppigt. (SV4:93, SV18:93 SV21:107) från 1600–talet, vars kyrkosal använts för ratio legis – lagens grund. (SV23:121) disputationsövningar, föreläsningar och Ratsch – häftigt skrapande eller fräsande ljud, som akademiska högtider. (SV29:102) uppstår då något rivs l. bryts sönder. (SV4:259) regerar – härjar. (SV25:45) ravage – härjning. (SV23:86) regime – (fr.) régime, levnadsordning. (SV7:94) Ravaillac – François R. (1578–1610) mördade den reglerad – med fastställd lön. (SV16:124) franske kungen Henrik IV varpå han avrättades. Regnérs begrepp – Gustaf Regnér, Första begrepp af (SV6:124) de nödigaste vetenskaperna , 1780. Den 10:e ravgalen – (från da.) komplett galen. (SV25:422) upplagan av verket kom 1839. (SV23:73) ”re vera” – (lat.) i verkligheten. (SV16:46) regula – (lat.) regel. (SV4:174, SV18:163) reagentier – ämnen som används för att bestämma och regulier – regelbunden. (SV23:83) avskilja andra ämnens beståndsdelar. (SV31:319) Reiner Broocman – (1677–1738), kyrkoherde, Realisationen – förverkligandet. (SVIII:150) boktryckare. (SV26:64) realisationen 1766 – realisation = myntrealisation, som reklamation – ersättningsanspråk. (SV23:69) innebär att utelöpande mynt eller sedlar, som reklamera – återfordra. (SV23:49) sjunkit i värde i förhållande till myntfoten, rekonvention – kontrastämning. (SV23:118), inlöses till ett lägre värde än det nominella. En rekommendation. (SV30:421) egentlig myntrealisation kom emellertid till stånd relativum – (från lat.) en relativ storhet. Jfr Almqvists först 1776. (SV9:61) av Schelling inspirerade syn på den kristna Rebeccait – deltagare i de s.k. ”Rebecca riots” i Wales enheten mellan det relativa (materien) och det 1842–1843, där de upproriska vände sig mot absoluta, s. 104. (SV19:383) tullarna och rättfärdigade sina angrepp med Religiosum – det religiösa. (SVIII:194) bibelordet om Rebeccas avkomlingar, som skulle reminiscens – omedveten erinring, oavsiktligt lån. intaga sina fienders portar (1 Mosebok 24:60) (SV26:268) (SV26:401) remsor – prydnadsband. (SV25:349) recepisse – kvitto. (SV27:278) Remy – kungens kammartjänare. (SV6:58) recipienten – mottagaren av impulser och känslor. repartier – av fr. repartie, repliker, slagfärdiga/fyndiga (SV25:494) svar. (SV9:31, SV23:90, SV18:xix) Reckared III – Reckared I regerade 586–601 och reparti–leken – av fr. repartie, fyndigt svar. Reckared II 620–621. Någon Reckared III har (SV18:301) aldrig funnits. (SV5:54) Repartisera – dela kostnaderna lika. (SV21:40)

92 repercussionens – reperkussion, upprepad omtagning reverâ – re vera (lat.) i själva verket. (SV26:225) av en ton; i en fuga genomföring av temat resp. reverier – av fr. rêverie, drömmeri. (SV4:295, svaret genom alla stämmorna. (SV7:7) SV18:295) reperkussion – upprepad omtagning av en ton; i en revolutionärerne – den liberala eller radikala riktning, fuga genomföring av temat resp. svaret genom associerad med den franska revolutionen, vilken alla stämmorna. (SV26:269) hämtade många tankar från Rousseaus teorier om repetera – med ett s.k. repeterur kunde man när som naturtillståndet och samhällsfördraget. helst repetera det senaste timslaget. (SV6:36) (SV19:150) representation – föreställning. (SV6:81) revue – översikt, mönstring. (SV30:507) reputerligaste – finaste, hedersammaste. (SV29:38) Rex […] Anax, Basilevs, Melek, Schah o.s.v. – dessa resa i fjolsomras – Anckarströms resor är skildrade exempel på ”dynastbenämningar” är hämtade efter rättegångsprotokollet, men resan söderut från latin, grekiska, grekiska återigen, hebreiska skedde 1790 och Gotlandsresan i augusti samma samt persiska. (SV19:160) år (SS VI:386). (SV6:126) rexten – resten. (SV25:317) resa till Tyskland – äldre omskrivning för Rhegium – Reggio di Calabria, huvudstad i provinsen havandeskap; från börjanmed syftning på Calabrien. (SV7:235) följderna av officersfruarnas besök hos sina män rhenskt bleckert – ett blekrött rhenvin. (SV18:165) undersvenska fälttåg i Tyskland; senare också om rhinoceros – noshörningar. (SV19:64) ogifta kvinnors utlandsresorför att dölja sin Ribbingen – Adolph Ludvig Ribbing (1765–1843), graviditet (Pelle Holm) (SV27:140) greve och en av männen bakom kungamordet; resbälte – bälte för förnödenheter och vapen. liksom Horn dömdes han till landsflykt och (SV25:141) adelskapets förlust. (SV6:71) resekarta – kan möjligen ha bibetydelsen resebiljett – Ribbingsholm – gods vid sjön Glan i Östergötland. jfr tyska Reisekarte (Werin, SS IX, s. 353) Holmberg påpekar att Almqvist besökte (SV9:175) herrgården, troligen 1827. Detta framgår av ett residenset – residensstaden. (SV25:105) brev till hustrun 3/7 1830 (SS VI:381) (SV6:7) resident – en vid ett främmande hov bosatt diplomat. Ricci (den ryktbare jesuiterpatern i China) – Matteo (SV6:233) Ricci (1552–1610), missionär och resoner – skäl. (SV30:428) vetenskapsman, som uppehöll sig vid resonnör – en litterär eller dramatisk rolltyp, som har Mingdynastinshov åren kring 1600. Ricci drev att föra det sunda förnuftets talan, stundom även idén om anpassning (ackommodering) av den vara författarens språkrör. (SV5:76) kristna läran efter det kinesiska folkets vanor och resor – gånger. (SV25:440) kultur (jfr s. 273 f.) (SV19:208) respuffertar – puffert = liten pistol med en eller flera Richardson – Samuel Richardson, populär engelsk pipor. (SV25:78) författare vars The History of Sir Charles ressorter – resårer. (SV27:391) Grandison in a Series of Letters hade översatts reticule – réticule (fr.) redikyl, damväska för till svenska 1779–1800. (SV23:75) handarbeten och småsaker, ridikyl, sypåse. riddar Leerbeutel – riddaren tom penningpung, dvs. (SV18:295 SV23:332) utan innehåll. (SV30:138) retractation – återtagande, återkallande. (SV26:52) Ridderlig – egenskaper tillhörande riddartiden, jfr retraite – återtåg, reträtt. (SV30:81) komm. till s. 187. (SVIII:194) Reuterdahl – Henrik Reuterdahl (1795–1870), rideau […] rire […] ridere – ridå av fr. ’ride’ (’veck’) professor, ärkebiskop. (SV9:213, SV26:210) ej besläktat med fr. ’rire’ (’skratta’) Ridere Reuterholm – Gustaf Adolf R. (1756–1813), friherre betyder ’skratta’ på latin. (SV5:401) och politiker. Politisk motståndare till Gustaf III ridikyl – sypåse. (SV4:295) men vän till hertig Karl, med vilken han delade Ries – Ferdinand Ries (1784–1838), tysk pianist och intresset för hemliga ordnar och tonsättare. (SV26:275) andebesvärjelse.Vid kungamordet befann han sig rike Wahlberg – apotekaren J. Wahlberg. (SV9:156) i Rom och hemkommen till Sverige fungerade riksdagar […] den nuvarande – 1840–1841 års han i praktiken som landets regent. Den unge riksdag som inleddes i januari 1840. (SV16:141) Gustaf IV Adolf betraktade honom med riksdagsmannen – enligt Werin troligen liberalen Sven misstänksamhet och när kungen blev myndig Heurlin, riksdagsman för Norrvidinge, tvingades R. Lämna Sverige i onåd. Utomlands Kinnevalds och Allbo härader. (SV25:504) uppträdde han under namnet Tempelcreutz. riksdagsvota – riksdagsröster. (SV31:90) (SV6:221) riksdaler banko – jfr R:dr B:ko (s. 100f) och R:dr Revenons – ”Låt oss återkomma!” (SV23:150) RGds (riksgälds)(s. 101) 1834 fastställdes

93 silvermyntfoten: 1 riksdaler specie likställdesmed romansen om skön Anna – återfinns i olika varianter 2 2/3 riksdaler banko (riksbankens sedlar) eller både hos Geijer– Afzelius och Arwidsson. med 4 riksdaler riks–gälds. De nya (SV9:101) riksbankssedlarna var tryckta på färgat papper. Romansons – Henrik Vilhelm Romanson (1776–1853), (SV27:9) professor i medicin i Uppsala. (SV23:297) ”riksdalrarne ” – myntstycken av riksdaler. (SV30:195) Romantiken – (här) medeltiden, korstågstiden. Riksens Ständer – riksdagen. (SV23:80) (SV26:172) Riks–vicarius – riksföreståndare, en titel som är belagd Romantikens – medeltidens, riddartidens. (SVIII:179) först från 1400–talet. (SV5:137) Romantiska Tiden – riddartiden, medeltiden. rikta – berika. (SV23:261) (SVIII:187) riktas – berikas. (SV16:11) rompre en visière à la raison – (fr.) trotsa eller utmana riktat – av rikta, göra rikare. (SV8:250) förnuftet. (SV9:219) riktig man – en man som är som han bör. (SV6:39) rona – plur. av ro, höft, länd; här höfterna, rumpan. rimsa – remsa. (SV5:40) (SV4:211, SV18:184) Rinaldo Rinaldini – urspr. hjälten i rövarroman av Chr. Rory – Aurora Celia. (SV5:301) A. Vulpius, senare en beteckning för sydländsk rosace – (fr.) rosettfönster. (SV7:154) rövartyp. (SV25:133) Rosa rorans bonitatem – (lat.) biskop Nicolaus ripa – äldre form för repa. (SV23:222) Hermannis Birgittahymn. Översättning av ripas – repas. (SV31:83) Birgitta Klockars: risico – risk. (SV30:303) risp – enkel måltid, matbit (med sup) (SV21:85), lätt Ros, som glimmar av godhets dagg, måltid. (SV27:27) Stjärna, som droppar klarhet, ristade – rystade, skakade. (SV5:33, SV6:45) Birgitta, nådens kärl! ritournelle – (fr.) kort instrumental inledning eller Låt glimma den himmelska mildhetens dagg, mellanspel. (SV6:14) Låt livets renhet droppa Ritter – Karl Ritter (1779–1859), tysk geograf. Ned i jämmerns dal! (SV5:339) (SV26:184) ro – nöje, trevnad. (SV8:306) Rosalia Sancta [...] fac! – (lat.) Sankta Rosalia, rädda rob – av fr. robe, festklänning. (SV7:199) oss i mörkret. (SV7:337) robe – (fr.) klänning, dräkt. (SV8:273, SV27:160) rose – rosévin eller rosenvatten. (SV6:50) robe de velours – klänning av sammet. (SV8:57) rose […] vanille – rosenlikör […] vaniljlikör. Robespierre – Maximilien de Robespierre (1758– (SV5:245) 1794), fransk revolutionspolitiker. (SV26:378) rose de Smirne – en parfym. (SV23:38) Rodamonte – Holmberg påpekar att i Ariostos Orlando Rosen – Nils (Rosén) von Rosenstein (1752–1824), furioso förekommer en afrikansk kung med upplysningsman, ledamot av Svenska namnet Rodomonte (SS VI:381) (SV6:12) Akademien. Dessutom var han Almqvists chef på roffar – av roffa, röva, plundra. (SV4:106) Ecklesiastikexpeditionen vid 1820–talets början. rol – roll. (SV7:281) Han var på sin ålderdom känd för såväl sin Roland furieux – fr. översättning av it. Orlando väldiga kroppshydda som sin kvickhet och furioso , Den rasande Roland, episk dikt (1516, 3. umgängeskonst. Jfr komm. till s. 238. (SV6:252) ed. 1532) av Ludovico Ariosto. (SV4:133, Rosenblad – Bernhard Rosenblad (1796–1855), SV18:128) ämbetsman, politiker. (SV26:304) role – (fr.) roll. (SVIII:67, SV8:220) Rosendal – Karl XIV Johans lustslott, anlagt under rolig – lugn. (SV4:186, SV27:226, SV30:34), rofylld. 1820–talet. (SV27:33) (SV4:44, SV18:37, SV25:29), obekymrad, Roséns bröstdroppar – hostmedicin av opiumhaltigt trevlig. (SV25:9), rolig natt – godnatt. vin; namnet troligen efter den framstående (SV18:152) läkaren Nils Rosén von Rosenstein (1706– 1773) roliga – lugna. (SVIII:28, SVIII:218, SV6:15) (SV4:43) roligt – fridfullt, rofyllt, lugnt; trevligt, stilla. (SVIII:90, Roséns bröstdroppar – hostmedicin av opiumhaltigt SV25:296), nöjsamt. (SV25:270) vin; namnet troligen efter den framstående Romance – romantisk berättelse eller äventyr. (SV5:77) läkaren Nils Rosén von Rosenstein (1706–1773) romanesk – romantisk, svärmisk. (SV5:259, SV25:191) (SV18:37) romaniserar – romantiserar, uppoffrar sanningen för rosmarin – välluktande buske, vars blad använts till sin författarfåfänga. (SV5:76) kryddor och läkemedel. (SV7:9) romaniska – italienska (här skämtsamt) (SV25:314) rosta full – göra helt rostig. (SVIII:175) roten – truppen. (SV25:343)

94 Rotteck – Carl von R. (1775–1840), tysk liberal geografiskt korrekt; jfr kartan på motstående sida politiker och historiker. Almqvist syftar troligen ur J. Allvin, Strödda Antekningar, angående på R:s mycket populära allmänna historia, Jönköpings Stad och dess Omgifning (Jönköping Allgemeine Geschichte (1812–1818) (SV19:142) 1839) (SV25:115f) rottengs – rotting; av rottingpalmer, Calamus rottang, Ryhof – herrgård utanför Jönköping, landshövdingens tillverkades bl.a. promenadkäppar. (SV19:132) residens. (SV25:6, SV25:248) roturier – ofrälse. (SV30:485) ryktbar skribent – Johan Henric Kellgren (1751–1795) rouge & noir – (fr.) rött och svart. Jfr att singla slant. utgav 1792 aforismsamlingen Philosophen på (SV6:155, SV30:382) Landsvägen. (SV9:264) Rousseau – troligen åsyftas Rousseaus slagord ”tillbaka rynkade – möjligen feltryck för runkade = skakade. till naturen”. (SV5:57) (SV25:203) Rousseau om fugan – I sin Dictionnaire de musique ryska kejsarinnan – Katarina II (1729–1796) säger R. att fugorna i allmänhet är mer bullrande (SV26:358) än behagliga. (SV26:299) ryss – kolryss. Korg av vidjor med kontrollerat mått, Rousseaus Emile – Émile ou de l’éducation (1762; sv. vanligen 1 läst = c. 2 m3. (SV25:315) övers. 1805) Inflytelserik uppfostringsroman som ryssgelb – ty. rauschgelb (rausch av it. rosso, röd), betonar människans medfödda godhet och därför rödgul. (SV9:148) propagerar för nya pedagogiska metoder. rysste – Werin har antagit, att ordet ”rysste” är (SV29:20) felskrivning för ”ryste” eller ”ryckte”. (SV9:147) royalt – kungligt. (SV7:132) Ryswyks – van Rijsvijk var restauratör vid Nya Rudberg – Fredrik R. (1800–14/7 1839), från 1828 Kungsholms bro gata 28. (SV9:27) professor i fysik vid Uppsala universitet. Även Ryttm. H.* – Michael Hisinger (1758–1829), friherre omnämnd i Almqvists roman Amalia Hillner (SV och ryttmästare. (SVIII:82) 23:36) (SV16:109) Råbäck, en engel – förmodligen swedenborgianen ”rudimateria” – råämne, råmaterial. (SV30:220) Anna Fredrika Ehrenborg (1794–1873), som rum – plats. (SVIII:45, SV23:33) skrev barnböcker och uppbyggelseskrifter. Rumsturet – rumsterandet. (SV21:49) (SV21:95) Runeberg – Barthold R. (eller Bertel Rundberg, 1761– rådman Alegren […] Cantzlisten Gerhard Fredrik 1803), häradshövding, gifte sig med Enhörning – rådmannen var känd Anckarströms änka. (SV6:126) oppositionsman, och Enhörning tycks ha varit Runius – Johan Runius (1679–1713), författare av inblandad i komplotten. (SV6:117) bröllopsdikter och gravdikter. (SV30:512) rådrum – tid. (SV25:412) runkade – skakade. (SV29:10) rådsamma – rådslå. (SV25:259) runstycke – 1/48 riksdaler = 1 skilling = 12 rådslag – plan, idé. (SV19:437) run[d]stycken. (SV9:120, SV29:34) Rådstuhvalfven – fängelseutrymmen under gamla ruptur – brytning. (SV31:97) rådhuset. (SV6:131) ruskig och rå – ovårdad; som väcker obehag eller råskillnad – gränslinje. (SV19:7) motvilja. (SV5:16) räckel – räkel. (SV31:163) ruskiga – förfallna, ovårdade. (SV29:7) räcktes – smiddes ut [på längden]. (SV25:11) rusta kas – rusta i ordning. (SV4:293) räfkaka – frukten av det asiatiska trädet strychnos nux Ruths eller Judiths dagar – I Ruths bok i Gamla vomica, som innehåller giftet stryknin. Testamentet och Judiths bok i Apokryferna möter (SV30:426) starka kvinnogestalter: Ruth som lämnar sitt land Räknekonsten , Rättstafningsläran – två av Almqvists för sin hebreiska svärmors skull och Judith som läroböcker: Räknekonst för begynnare (1832) och genom list och skönhet tar livet av Holofernes. Svensk Rättstafningslära (1829) (SV9:290) (SV25:148) ränna – varpa [garn] till en vävnad. (SV23:99) Rübezahl – enligt tysk folktro en bergande i ränning […] inslaget – de två trådsystem, som vid Riesengebirge. (SV26:291) vävning korsar och griper in i varandra, kallas Rückert – Troligen en recension i Jahrbücher för varp eller ränning respektive inslag eller väft. wissenschaftliche Kritik. Herausgegeben von der (SV5:18) Societät für wissenschaftliche Kritik zu Berlin , ränningen – varp eller varpning för väv. (SV8:357) juli 1828, av Friedrich Rückert över en tysk rännkula – grovt hagel eller pistolkula med mindre översättning av en österländsk dikt om Yussuf dimension än loppet. (SV6:64) och Zuleika. (Holmberg) (SV5:359) rätt – verkligt, riktigt. (SV25:103) Rydinska huset [...] Åkerhjelm [...] Råhlins [etc.] – rätt roligt – riktigt angenämt. (SV25:15) Skildringen av Jönköping är utförlig och rätt snäll – riktigt prydlig. (SV29:26)

95 rättfärdiga Guds vägar – efter Miltons Paradise lost , s’offence de l’ombre des choses – (fr.) tar anstöt av det 1:a boken: ”to justify the ways of God to men”. yttre skenet hos saker och ting. (SV9:232) (SV5:474) sachsiska sagan – Sachsenchronik , Tysklands äldsta ”rättigheter” – Inom skråväsendet kunde änkan ärva krönika, nedskriven på 1200–talet. (SV19:32) mästarens rätt att tillverka och sälja skråets Sacre–Dieu – (fr.) för tusan. (SV8:21,1SV6:26) produkter. Jfr i Det går an hur Sara inte har några Sacreloth! Dieu et mon droit! – (fr.) Helvete! Gud och utsikter att få ta över glasmästeriet när hennes min rätt! Det senare uttrycket är engelska mor, mästaränkan, går bort. (SV29:16) kronans valspråk. ”Sacrelotte” motsvarar ung. rättnu – snart. (SV26:241) ”Sacrebleu”. (SV6:13) Rö – strå av vass. (SV4:69) Sacrelut! – (fr.) sacrelotte = sacrebleu. Svordom. röd karmin – karmosin, djuprött färgämne som (SV6:271) tillverkas genom beredning av torkade sköldlöss, sacrilegium – helgerån. (SV31:273) koschenill. (SV19:286) saepia – det som polermedel använda ryggskalet av Röda bodarne – nuvarande Rödbodtorget. (SV6:50) bläckfisken Sepia officinalis Lin. Det rör sig röda kyrkan – den gamla stadskyrkan av tegel. dock inte om samma slags ”sjöskum” som det (SV7:97) magnesiumsilikat vilket används till piphuvuden röda ylleband – rött är den traditionella etc. (SV23:221) igenkänningsfärgen för läkare inom det militära. saffian – mjukt, färgat, garvat get– eller fårskinn. (SV6:56) (SV18:vii), glatt turkiskt skinn, marokäng. röfvarpartierna – rövargrupperna. (SV25:74) (SV23:210) rör – käpp. (SV23:167) saffianspung – pung av glatt skinn. (SV23:113) rörde mig sjelf – gjorde mig rörd. (SV25:337) Sagan om grå katten som krökte rygg, tryckt i morse rörde sig – skred till handling. (SV19:220) – titeln torde vara hemmagjord av Almqvist rösbettor – skämtsam stavning av rödspättor. (Holmberg) (SV7:388) (SV29:115) Sagan om Hästen – Olof von Dalins allegori från 1740 om det svenska folkets öden från Gustav Wasa till frihetstiden. (SV31:201) S saker – skyldig. (SV6:27, SV8:365, SV19:119, SV29:110) S* A* – Sophia Justina Altén, syster till Almqvists sakramenskad – förstärkande kraftord. (SV7:367) styvmor. [Husförhörslängd] (SVIII:77, SVIII:79) sakre – skyldiga (plural– eller variantform till ”saker” S.D . – Samma dag [?].(SV26:51) jfr s. 27) (SV6:151) S:t Augustinus – (354–430) en av kristendomens kyrkofäder. (SV19:391) sakvidrig – som strider mot verkliga eller faktiska förhållanden. (SV26:396) S:t Dunstans fest – firas den 19 maj till åminnelse av sal – (lat.) salt (natriumsulfat) (SV30:164) den anglosachsiska ärkebiskopen den helige Saladin – 1138–1193, sultan av Egypten och Syrien. Dunstan (900–tal) (SV5:190) Han var en farlig men rättskaffens motståndare S:t Ilian – eremit och populärt helgon under till korsfararstaterna. (SV4:138) senmedeltiden. (SV5:108) Salem – socken vid Södertäljefjärden (SS III, s. 472) S:t Jean d’Acre – officiellt namn på staden Akka eller Akko i Palestina. (SV7:114) (SV4:176) saltus – (lat.) språng, hopp. (SV5:332) S:t Just – Antoine S:t Just (1767–1794), fransk salva – samtidig eldgivning av trupp uppställd på linje. revolutionspolitiker. (SV26:378) (SV25:383) S’il se trouve qu’elle vous parle, vous aurez soin de Salvator Rosa – (1615–73) italiensk målare, n’y penser, Remy, de n’y reflechir. Elle a la föregångsman vad gäller vilda landskapsscener. tête tournée, vous comprenez. Allons – (fr.) (SV25:73) Om det händer att hon talar till er, Remy, var Salvia och andra rosor – ordet ros användes även i noga med att inte tänka eller fundera på det. Hon utvidgad betydelse om växter som liknade rosor är förvirrad, förstår ni. Låt oss gå. Egentligen kan eller hade iögonenfallande blommor. (SV21:43) ”Elle a la tête tournée” översättas ”hon har ett Sam. Turner – Samuel T. (ca 1749–1802), engelsk förvridet huvud”. Almqvist återkommer alltså till bilden av Tintomara som Tournerose, rosen som reseskildrare. (SV19:402) samka – samla. (SV18:xv) vänder sig bort. Jfr hur läsaren vid första mötet med Tintomara ser henne titta tillbaka medan hon samma herre, som rår om det sköna skyndar bort genom operahuset (s. 59) (SV6:244) Schweitzarhuset, och som har en doktor till måg – Herrn är industri– och affärsmagnaten s’il vous plait – (fr.) om ni behagar. (SV9:233) Ernst Friedrich Meyer, och dennes måg är Johan

96 Henrik Thomander (1798–1865), professor i Saul – namn på Israels förste konung, som regerade teologi i Lund, berömd andlig vältalare och omkring år 1000 f. Kr. (SV4:99) vittert intresserad. Thomander stödde hela tiden sauvage’a – av fr. sauvage, vild. (SV27:245) Almqvists ansökan 1838 om en professur i Sauver une fille, c’est un affaire bien ridicule pour estetik och moderna språk i Lund. (SV23:285) un Roi, n’estce– pas? – – Que croyez–vous en? sammankrumpen – sammankrympt, –krökt. (SV8:364) – (fr.) Att rädda en flicka, det är en mycket löjlig sammetscallott – kalott, liten mössa utan skärm. sak för en kung, inte sant – vad tror ni om det? (SV4:176) (”un affaire” skall eg. vara ”une affaire”.) samtligen – samfällt. (SV23:286) (SV6:63) Sanct Januarius – San Gennaro, Neapels sauvera – rädda. (SV16:112) skyddshelgon. (SV7:214) savoureusa – av fr. savoreux, välsmakande, saftig. Sanct Laurentii dag – 18 augusti. (SV7:205) (SV8:273) Sancta Rubinci manus adsit labori – (lat.) Rubincus saxoni–klädning – klänning av fint ylletyg av kamgarn heliga hand må vara närvarande i arbetet. med luddig yta. (SV27:128) Helgonet Rubincus är fiktivt. (SV5:139) sbirr – skämtsamt om polis (av it. sbirro) (SV6:257) Sanctissima Dei mater – (lat.) Guds allra heligaste scepticism – eg. kunskapsteoretisk hållning som moder. (SV7:198) förnekar kunskaps möjlighet. Här är betydelsen Sand – G. S., pseudonym för A. Dudevant (1804– närmast ”tvivelsjuka” eller ”fritänkeri”. 1876), fransk författarinna. (SV9:80) (SV29:183) sanddosor – dosor med sand att strö över bläckskrift, Scepticus – skeptiker, kritisk fritänkare. (SV25:285) föregångare tillläskpapper. (SV27:248) schabrak – prydligt utstyrt sadeltäcke, främst använt Sangdriljong – operan Cendrillon (1810), text C.G. vid parad. (SV7:124, SV30:377) Etienne, musik N. Isouard, uppförd första gången schach – schack. (SV4:33, SV18:28) 1811 på Kungl. Operan. (SV8:74) schach au roi – draget att göra kungen schack. sanguiniskt – sorglöst optimistiskt. (SV16:140) (SV30:382) sanguinolenta – (lat.) blodig, blodröd. (SV4:111) schachen – persiska för konung. (SV30:512) sanguinolenta – sanguinolentus (lat.), blodig, blodröd. schalong – glänsande ylletyg. (SV6:229) (SV18:111) scharlakanstaft – scharlakansrött sidentyg. (SV8:227) sangviniskt – optimistiskt, hoppfullt. (SV25:111) Schartau – Henrik S. (1757–1825), präst och kritiker sanktifikation – helgande. (SV31:302) av känslokristendom. Hans insatser ledde till en sannskyldig – verklig. (SV25:160) folklig rörelse som betonar sträng kyrklig sans – förnuft; känsla. (SV25:69) ordning. (SV25:238) sans – håg, förnimmelseförmåga, klokhet. (SV23:253) Schas–du–Hangrikatt – troligen La Partie de Chasse sans confusion – (fr.) utan att skämmas. (SV9:220) de Henri IV, komedi av Ch. Collé (1774) som i sans doute – (fr.) utan tvivel, säkert. (SV9:247) svensk bearbetning spelades i Stockholm 1777 sans façon – utan fjäsk, utan vidare. (SV25:165) och 1786 under titeln Konung Gustaf Adolphs sans peur & sans raison – utan fruktan och utan Jagt. (SV8:74) förnuft. (SV30:485) schatterad – omväxlande. (SV6:269) ”sans reserve” – utan förbehåll. (SV23:224) schattersilke – silke i olika schatteringar l. nyanser. Santa Vergine – (it.) heliga jungfru. (SV7:214) (SV18:182) Santopadre – (it.) helige fader. (SV7:214) Schedvi–boarne – Stora Skedvi är en socken i sappermen – sapperment; för tusan! (SVIII:32) Hedemora tingslag (Mjöberg) (SV18:xix) sardonyx – ädelsten, smyckesten bestående av Schems–el–Nihar – berättelse av Almqvist, finns i del mineralet kalcedon med parallella skikt i 1 av Imperialoktavupplagan till Törnrosens bok . omväxlande brunt och vitt. (SV7:264) (SV5:301) sarge de soie – sidensars. (SV8:166) scherzo – skämt; livligt humoristisk musikalisk sats. Sarmater – stamfolk, nämnt hos Herodotos, i södra (SV23:221) europeiska Ryssland under århundradena före Schicksal – (ty.) öde. (SV25:270) och efter Kristi födelse. (SV25:500) Schicksal des Königs – Konungars öde. (SV30:479) satin – slätt och glänsande tyg. (SV8:57) Schinderhannes, Rinaldo, Mazarino, Miralba, satisfierad – tillfredsställd, förnöjd. (SV31:189) Coronato – berömda rövare skildrade i sattinsroben – den långa öppna överklänningen av litteraturen. (SV25:377) slätt, glänsande tyg. (SV6:29) Schiva – Çiva eller Shiva, indisk gud, förstörelsens och satts – (oegentligt) ”luftfärd”, språng. (SV25:96) botgörarnas gud. (SV8:190) satts – åsikt. (SV25:8) schlafrock – morgonrock. (SV30:368) Satyr–epopée – satirisk hjältedikt. (SVIII:43) schlanka – tidig stavning av ”slanka”. (SV25:6)

97 Schlözer – August Ludwig von S. (1735–1809), Scythianus – S. omtalas i den apokryfiska manikeiska historiker. (SV19:18) skriften Acta Archelai (300–talet) som en scholastisk klyftighet – formalistisk eller gammal vishetslärare och föregångare till Mani. världsfrämmande skarpsinnighet. (SVIII:141) (SV19:391) scholastiska sattser […] från Frankrike – syftande på Se i spader – se livet i svart. (SV21:117) Parisuniversitetet, som på 1200–talet intog en se lifvet i spader – se livet i svart. (SV5:29(SV5:26) dominerande ställning i spridandet av den seconden – andra raden. (SV6:146) skolastiska filosofin. (SV5:179) secretaire – (fr.) skrivbyrå med nedfällbar klaff. scholiast – författare till scholion (grek.), lärd (SV27:323) [marginal]anmärkning. (SV18:iv) secretum – (lat.) hemlighet. (SV16:8) scholiasten – kommentatorn, filologen. (SV19:162) secula – pluralis av (lat.) seculum, sekel, århundrade. Schröderheim – Armfelt – två av kungens gunstlingar, (SV18:42) för S. se ovan och för A. se komm. till s. 49. secund [. . .] prim – andrastämma, resp. förstastämma. (SV6:65) (SV4:6) Schröderheims folk – se komm. till s. 65. (SV6:113) secunda – (lat.) andra (hustru) (SV5:97) Schultzenheim – David Schultz, adlad von S. (1732– secundo – (lat.) den andra [punkten]. (SV6:234) 1823), så småningom preses i sedan fins [...] till evelig tid – ”sedan finns det ingen Sundhetskollegium. (SV6:127) möjlighet att någonsin få honom återställd igen.” Schwartz – Gustaf Magnus S. (1783–1858), lagsvån = förhoppning att laga. 172 upptäcka – framstående tekniker och frenolog. Han har gjort komma underfund med. (SV25:172) en gipsbyst av A. som är avfotograferad i Arvid Sedebildning – uppfostran till goda seder. (SVIII:224) Ahnfelt, C.J.L. Almqvist. Hans lif och Sedig – hyfsad, disciplinerad. (SV21:54), sedesam. verksamhet, Stockholm 1876. (SV25:221) (SV5:145) Schylanders – Carl Fredrik Schylanders värdshus, sefirgarn – mjukt, löst spunnet och tvinnat ullgarn. populärt kallat ”Schylla”, i hörnet Drottninggatan (SV23:83) – Trädgårdsgatan. (SV23:301) Segelmara – troligen förvrängning av herrgårdsnamnet schäckar – hästar, vars hud utgörs av fält med dels vit, Fågelmara. (SV8:118) dels mörk färg. (SV27:10) segraren vid Socho och Aseka – David besegrade schäferier – företag, som bedriver fårskötsel. (SV9:11) Goliath i på en plats belägen mellan Soko och schäsar – schäs, två– eller fyrhjulig anspänd vagn. Aseka. (SV5:18) (SV8:380) Sehr gut – mycket bra. (SV30:476) schäskärra – enspänt, tvåhjuligt åkdon. (SV8:115) Sehr schön – mycket vackert. (SV30:481) Schöngeisterei – (ty.) estetiskt svärmeri. (SV25:340) sekret – hemligt. (SV30:478) sciençia gaia –’den glada vetenskapen’. Almqvist Sekreta utskottet – det äldsta av riksdagens utskott, där menar troligen att anspela på den katalanska regeringen med ständerna kunde förhandla om beteckningen, ”gaìa ciència”, för en festlighet utrikesfrågor. (SV30:35) instiftad i Toulouse 1323 av Lo Consistori del gai sekretioner – här ungefär: särskilda förehavanden. Av saber (occitanska för Konsistoriet för den glada lat. secretio = avsöndring. (SV16:105) vetenskapen) för att hålla liv i den döende sekten – friherrinnan tycks här anspela på trubadurkulturen. (SV5:18) swedenborgska föreställningar. (SV23:231) scientifika – se s. 207, rad 24 ff. (SVIII:213) sekterisk – tillhörande en sekt, en avvikande religiös scilicet – (lat.) det vill säga. (SV9:9) grupp. (SV27:302) Scott – romanförfattaren Walter Scott. (SV7:171) sekularbruk – seder och bruk som allmänt omfattas scriptum mansit – (lat.) det skrivna har bestått. under flera sekel. (SV19:211) (SV9:9) sekularbyggnad – jfr ”sekularsak” ovan s. 184. Scrivers Själaskatt – den tyske teologen Christian (SV23:302) Scrivers (1629–93) mycket spridda sekularsak – företeelse som är enastående för sitt sekel. uppbyggelseskrift Seelenschatz (1672–92), flera (SV23:184) gånger utgiven i svensk översättning. (SV8:75) sekund [. . .] prim – andrastämma, resp. förstastämma. Scyllas natur – efter den grekiska myten om det (SV18:2 månghövdade havsmonstret, vilket kom att sekund eller prim – fäktningstermer. (SV31:231) personifiera farliga rev vid kusten. (SV19:86) sekundo – för det andra. (SV23:105) Scythia extra Imaum – (lat.) Skytien bortom Imaus. Seland – Själland. (SV23:112) Imaus betecknar de centralasiatiska bergen kring Sellegren i Hälleberga – Peter Lorentz Sellergren [sic] Himalaya. (SV19:415) (1768–1843), komminister i H. (Växjö stift),

98 pietistisk predikant, centralgestalt i 1800–talets sibilationen – av lat. sibilare, väsa. Ålderdomlig väckelserörelse. (SV25:223) benämning, som syftar på soch sje–ljuden. Selma – ortnamn i The Poems of Ossian . (SV18:x) (SV7:71) Selzervatten; spa; kreutzervrimmel – hälsodrycker. Sich selbst zu loben ist ein Fehler – (ty.) Verserna ur Seltersvatten användes främst som läskedryck, Rendsch Nameh, Buch des Unmuths , infogades men även som kurmedel vid mag– och först 1827 i Goethes Westöstlicher Diwan , ehuru lungkatarrer. Spa: järnrikt mineralvatten från den långt tidigare författade. Andreas föreställes belgiska kurorten Spa. (SV21:38) därför ha sett dem i manuskript. Prosaöver- semskmakare – tillverkare av sämskskinn = tunt fint sättning: Att prisa sig själv är ett fel, som var och skinn. (SV25:394) en gör, som gör något gott; och vore man ändå sens commun – (fr.) sunt förnuft. (SV9:219) inte vore blygsam i orden förblir det goda dock sens criminel – (fr.) brottslig mening. (SV9:232) alltid gott. (SV5:331) sensorium commune – (lat.) gemensamt medvetande. sid – nedhängande. (SV5:195) (SV16:22) sidamed – medvind snett bakifrån. (SV9:176) sentimenter – av fr. sentiment, känsla. (SV4:129, siden–hatt – doktorshatt. (SV18:49) SV4:158) sidenhatt – doktorshatt. (SV4:56) seqvestrera – ”lägga beslag på”, eg. = beslagta. sidensarge – av fr. serge, ett slags sidentyg. (SV7:141, (SV25:246) SV18:221 SV23:81) Seraph, Seraf – sexvingad ängel, jfr serafim s. 51. sidensargeklädning – klänning av silke med inslag av (SV4:156, SV9:312, SV18:149) bomullsgarn. (SV27:13, SV30:19) serafim – (hebr.) sexvingade änglar. (SV18:51) sidensarge–sko – sko täckt med sidentyg. (SV8:56) serafisk – änglalik. (SV7:211, SV25:474) Sidensjö – socken i Ångermanland. (SV25:14) – sexvingad ängel. () sidvall – hö som vuxit på sank mark. (SV8:66) Sergell – så skrev sig Johan Tobias Sergel (1740– sig tedde – tilldrog sig. (SVIII:43) 1814), den gustavianska tidens främste och mest Sigge Fridulfsson – Oden. (SV9:155) firade skulptör. (SV6:245) signeriets tider – den katolska tiden. (SV6:231) series – serie. (SV5:207) signori – plur. av it. signore, herreman. (SV7:197) servante – tjänsteflicka. (SV23:210, SV25:105) Sigurd och Brynhild! Kan någon tro, att jag i natt servanten – av fr. servante, tjänarinna. (SV27:197) drömde mig vara (SV5:327) serverade – skötta, betjänade. (SV19:127) silbergroschen – (ty.) silverslant. (SV27:344) sévérité mystérieuse – (fr.) mystisk stränghet. silf – sylf, luftande. (SV6:61, SV23:138) (SV9:232) silfid – luftande: smal och graciös kvinna. (SV8:328) Sevigné – Sévigné, Marie de Rabutin–Chantal (1626– silfid – sylfid, späd, behaglig kvinna. (SV30:94) 96), markisinna, fransk författarinna, berömd för silfiden – sylfid, kvinnlig luftande, smal och graciös sina brev. (SV8:202) kvinna. (SV7:152) sevigné – smycke av ädla stenar. (SV8:52) silfider – av silfid, sylfid, luftande; smal och graciös sex kasus – latinets sex grammatiska kasus. (SV25:278) kvinna. (SV27:353) Sex tusen marker silfver – c:a 1250 kg silver. silfidlika Grace – sylfidliknande Gratie; gracil kvinna (SV5:156) som liknar en av ”behagens” tre gudinnor i den sexmännerna – socknens sex förtroendemän före romerska mytologin. (SV6:240) kommunlagarna 1862. (SV25:319) silfverflor – tunt, genomskinligt silverfärgat tyg. sexterner – lägg av sex ark i bok. (SV9:243) (SVIII:109) sexterner – sex pappersark lagda inuti varandra. silfvergazen – silverfärgade slöjan, floret. (SVIII:118) (SV5:381) silfverglitt – l. silfverglete, blyoxid. (SV9:158) sfer – här miljö, atmosfär. (SV4:276) silfverplantsar – av plants, tjock skiva av ädel metall, Shakers – asketisk sekt med egendomsgemenskap tacka. Jfr ocksås. 396 guldplantsar. (SV27:392) grundad på 1700–talet. (SV25:491) Silfverstolpe – skalden och politikern Axel Gabriel shawl – (eng.) sjal, halsduk, scarf. (SV5:301, SV27:14) Silfverstolpe (1762–1816) (SVIII:161) shawlett – sjal. (SV30:401) silhouetterar – klipper silhuetter. (SV25:64) shire – (eng.) grevskap. (SV5:185) Silkeshare på Hagalund – i Imperialoktavupplagan av sibilans […] asper […] lenis – fonetiska termer som Törnrosens bok III ingår en dialogiserad avser uttal av konsonanter och betecknar 1) berättelse Silkesharen på Hagalund . (SV8:39) väsande (i detta fall) s–ljud, 2) h–ljud och 3) en Sillerisalfvan – salva i vilken selleri ingick som sorts försvagning (i detta fall av h–ljudet) ingrediens. (SV4:15) (SV19:23) sillerisalvan – salva i vilken selleri ingick som ingrediens. (SV18:11)

99 Siloa – Shiloa, damm byggd på 700–talet f.Kr., där sjelfcourtoisie – eg. hövlighet mot sig själv, dvs. dalgångarna Tyropoion och Kidron möts. självupptagenhet. (SV30:127) (SV7:109) sjelffemtonde – den femtonde i ett sällskap. silphe – sylf, luftande. (SV8:214) (SV25:418) simplement – helt enkelt. (SV30:115) sjelfnionde – den nionde i ett sällskap. (SV23:109) simplicitet – enkelhet. (SV26:253) sju tunnor tusan – i svordomen frambesvärjs denna simul – (lat.) på samma gång, tillsammans. (SV9:29) försvarliga mängd av djävlar. (SV4:91) simultaneiteter – samtidigheter, liktidigheter. Sjustjärnan – stjärnhopen Plejaderna. Enligt grekisk (SV9:297) mytologi är dessa Atlas och Pleiones sju döttrar sin bevingade Son – Eros eller Cupido, d.v.s. som i sju år förföljdes av Orion och därpå sattes kärleksguden. (SVIII:191) bland stjärnorna. (SV6:21) Sinclair – möjl. generallöjtnant Carl Gideon S. (1730– Själaskatten och Örtagården – Christian Scrivers 1803) (SV6:148) andaktsbok Der Seelenschatz , översatt till Sinclairs mord – Malcolm Sinclair (1691–1739), spion svenska av bl.a. Bellman (1761) Johan Quirsfelds åt den svenska regeringen med uppdrag att knyta uppbyggelseskrift Himmelska örtagårdssällskap allians med Turkiet mot Ryssland. Den ryske utkom i flera upplagor under senare hälften av ambassadören i Stockholm fick genom läckor i 1700–talet och början av 1800–talet. (Holmberg) regeringen reda på Sinclairs uppdrag och såg till (SV5:308) att Sinclair mördades. Om denna händelse sjöand – and som lever ute till havs eller vid hav; handlade den omåttligt populära Sinclairvisan av särskilt stjärtand. (SV7:262) Anders Odel. (SV30:35) sjöpriaper – ett slags sjögurkor. (SV19:284) Sinekuristerne – innehavarna av sinekurer, tjänster sjörå – sjöfru, havsfru, sjöjungfru. Övernaturligt väsen med lön men nästan utan arbete. (SV16:135) som fiskaren bör hålla sig väl med. (SV7:114) sinfonier – instrumentalkompositioner. (SV25:292) sk. b:co – skilling banco. (SV8:333) singulier – (fr.) besynnerlig, egendomlig. (SV5:268) Skalkaktig – (här) benägen för upptåg, spratt, hyss. Jfr sinka – hopfoga porslin med sinkor = u–formiga små ovan, s. 21 (annan betydelse) (SV21:72), metallkrampor. (SV25:476) spjuveraktigt, skämtsamt, skälmaktigt, retfullt. sinkadt – sinka = hopfoga porslin med sinkor = u– (SV21:21, SV31:141) formiga små metallkrampor. (SV29:8) Skall – skallgång, jakt med uppbåd av person(SV25:40 sinom – eg. gånger; här oegentligt använt i bibelstil. er. (SV25:316) skall ej eftergifva den förra – skall ej stå tillbaka för Sinto – Shinto, Japans inhemska religion från äldsta tid den förra. (SV5:182) till i dag. (SV8:191) Skam – djävulen. (SV25:367, SV25:196) Sir Edmund – se kommentar till Allan Stuart s. 128. skammandes – skamsen. (SV25:309) (SV5:127) Skandia III:I. sid. 73 – på denns sida i Skandia 1834 Siragosa – Siracusa, det antika Syracusae, stad på börjar Alqmvists egen artikel med titeln sydöstra Sicilien. (SV7:262) ”Rörande elementar–undervisning”. Den Sirius – Hundstjärnan, belägen i i stjärnbilden Stora återfinns i SS IV:278–307. (SV16:20) hunden. (SVIII:66) Skandiadragen – Några drag. Se ovan s. 360f. Siskonkorf – liten, smal kött– eller fläskkorv, ungf. (SV9:290) prinskorv. (SV4:210) skansar – mindre befästningar. (SV19:184) sista kriget – möjligen 1808–9 års krig, men annars skaplynne – sinnelag, själsläggning. (SV29:6) napoleonkrigen där Sverige deltog 1810–14. skarnet – smutsen, orenligheten. (SV30:242) (SV25:12) skedvatten – av ty. Scheidewasser, skiljevatten, Sista riksdag – 1834–1835 års riksdag. (SV16:150) gammalt namn för salpetersyra. (SV4:54, Sista styfvern – Sista styfverns trappor ledde från SV18:47) Stadsgården upp tillFjällgatan. Sista styfvern var skepnader – utseenden. (SV25:144) också namn på den närmaste delen av stran–den. skeppsbord – bordläggningsplanka. (SV23:328) (SV27:50) skickelse – Guds ordnande av händelseförloppet. sistème – système (fr.), system, nervsystem. (SV4:294, (SV25:210) SV18:294) skickelser – öde, bestämmelse. (SV5:474) sisymbrer – senapsörter. (SV18:100) skicklig – behändig. (SV30:145), hyfsad, rätt och riktig. sittgelb – ty. schüttgelb (holl. schijtgeel), skitgul. (SV6:113), lämplig, tillbörlig, passande. (SV9:148) (SV21:24) situation – läge, belägenhet. (SV7:102) skickligast – på bästa sätt. (SV19:302) skickligaste – lämpligaste. (SV16:88)

100 skickligen framte sig – på rätt sätt eller lämpligen visa skyldskap – släktskap. (SV8:222, SV29:173, sig. (SV19:143) SV30:120) skicklighet – anständighet. (SV19:340), lämplighet. skymlar – skimlar, stickelhåriga hästar vars vita eller (SV19:39) grå bottenfärg har inströdda mörkare, i detta fall skickligt – lämpligt, passande. (SV25:60) bruna hår. (SV23:102) skidfrukter – baljväxter. (SV19:414) skålknallarne – knallarna sålde ursprungligen svarvade skiftade – delade. (SV25:502) skålar. (SV8:364) Skiftet – fjärd i Åbolands skärgård, sydöst om ön skålpund – äldre viktenhet: 1 skålpund = 32 lod = 425 Kumlinge. (SVIII:233) g. (SV7:134, SV19:271, SV21:35) skilderierna – tavlorna; bildframställningarna i skånken – skank l. skånk, den del av bakbenet hos allmänhet. (SV29:90) fyrfota djur, t.ex. häst, som sträcker sig från skilderiet – målningen. (SV25:479) knäleden till hasleden. (SV18:viii) skillingen och runstycket – 1/48 riksdaler = 1 skilling skårar – skorrar. (SV4:33) = 12 run[d]stycken. (SV25:180) skåttlådor – draglådor, skjutlådor. (SV19:100) skimmersälla – skimrande lyckliga. (SV7:201) skåttspolen – skottspolen. (SV18:36) skipande – avgörande(SV25:258) skäftgräs – den som polermedel använda fräkenväxten skjutväska – jaktväska. (SV5:5) Equisetum hyemale Lin. (SV23:221) skock – ord med förstärkande innebörd, vanligt i eder skälande – skelande. (SV9:13) och kraftuttryck. (SV7:367) skälar – sälar. (SV19:139) Skockar, Deckrar, Hvalar, Timmer – äldre skämde bort – förstörde. (SV25:459) måttenheter: 1 skock = 60 stycken; 1 däcker = 10 skämma bort – fördärva. (SV25:446) stycken; 1 val = 80 stycken (vid räkning av sill Skämt – förströelse. (SV5:76) och strömming); 1 timmer = 40 stycken (om skär – ren, klar. (SV21:39, SV23:33, SV25:27, pälsskinn) 80 icke [...] den bittraste – inte den SV29:123), skinande vit. (SV25:253) minsta. (SV23:80 skära – rena, klara. (SV4:257, SV6:200, SV8:168, skoftals – ryckvis, tidvis; av skof, period, mellantid, SV18:261) skede, ”ryck”. (SV23:322, SV27:45) skärad – klargjord, renad. (SVIII:224, SV9:248) skogsrosor – nyponrosor, törnrosor. (SV5:187) skäradt – renat. (SV26:147) skonsmål – skonsamhet. (SVIII:16) skäras – renas. (SV4:115) skorsan – skåran. (SV25:317) skäraste – renaste. (SV25:306) Skotomasty – troligen mörk stad. (SVIII:44) Skärgårdsgatan – Själagårdsgatan. (SV6:112) skrifklaff – pulpet eller sekretär med nedfällbar skiva. Skärkind – område i Östergötland söder om Göta (SV25:254) kanal, norr om sjön Yxningen. (SV5:166) skriftemål – ”allmänt skriftermål” är en kyrklig skärm – täckmantel. (SVIII:71) förberedelseakt inför nattvarden med bland annat Sköldberg och Sondén – Hospitalsläkaren C.U. syndabekännelse och avlösning (absolution) Sondén i Stockholm kritiserade Sköldbergs första ”Hemligt skriftermål” är bikten. (SV16:114) rapport om predikosjukan (se komm. till s. 200) Skriften – Bibeln. Troligen åsyftas Jesu ord: ”Om I Senare tryckte han Anteckningar öfver den icke omvänden eder och bliven såsom barn, epidemiska religiösa extas, som härskade i skolen I icke komma in i himmelriket.” (Matteus Sverige åren 1841– 42, en sjukdom i medeltiden 18:3) (SV4:8) känd under namnet chorea S:t Viti, 1843. skrumpna – förkrympta, outvecklade. (SVIII:159) (Werin) (SV25:491) skrynkor – rynkor. (SV5:335) sköldpadd – sköldpaddsskal. (SV19:362) skräddar Smitterlöw – nämns i rättegångsprotokollen Sköldungar, Niflungar […] Ynglingar, Ylfingar – som Bielkes husvärd. (SV6:118) namn på kungaätter som förekommer i den skräfla – ovederhäftig pratmakare. (SV8:372, SV9:119) fornnordiska diktningen, t.ex. i Den poetiska Skräpas i ordning – ställas i ordning. (SV21:56) eddan . (SV19:160) skräppa – skryta. (SV5:296) skön Valborg – Amorina sjunger den finlandssvenska skum – mörk. (SV5:371) balladen ”Axel och Valborg”. Se Finlands skumhet – tvivelaktigt leverne. (SV5:42) svenska folkdiktning. V. Folkvisor 1. Den äldre skyddlingars – skyddslingars. (SV29:16) folkvisan , utgiven av Otto Andersson, skyldigheten – (här) artigheten, konvenansen. Helsingfors 1934, s. 535–547. (SV4:232), en (SV18:xvi) bekant folkvisa (Mjöberg) (SV18:235) skyldra – syns, sticker upp, drar till sig Sköna Helena Antonia af Constantinopel – svensk uppmärksamheten. (SV19:57) folkbok, som finns i flera tryck. Det är dock inte fråga om den sköna utan om den tålmodiga

101 Helena, vilket framgår av titeln till trycket 1679: smedjegårdsänglar – Smedjegården, fängelse i Een Skiön och Sanfärdigh Historia Om Den Stockholm, där dödsdömda fångar förvarades. Tohlmodige Helena aff Constantinopel. Ganska (SV18:257) liuflig at läsa . (SV7:388) smegåln – Smedjegården. (SV18:264) skörasken – ask, vari man förvarar sköre, d.v.s. bränt smit – drucken (Mjöberg) (SV18:211) linne som används som fnöske. (SV9:123) småaktiga – smått tilltagna. (SV5:238) sköret – förkolnade linnelappar som användes för att småfnurrigt – lite vresigt. (SV25:265) fånga gnistorna när man slog eld. (SV6:34) småknottra – smågrymta. (SV8:306) slaget vid Collin – under sjuårskriget, vid staden Kolin Småpjolrig – smått barnslig, pladdrig, fjantig. i nuvarande Tjeckien, förlorade Fredrik II av (SV21:73) Preussen ett slag mot österrikarna 18/6 1757; han smägåln – Smedjegården. (SV4:260) förlorade därmed också sitt rykte som smärsta – minsta. (SV8:49, SV19:325, SV25:450, oövervinnerlig. (SV6:41) SV27:210) slagvatten – en lösning av rosmarin– och timjanolja i snabb – kort. (SV26:240) 70–procentig sprit, som i folkmedicinen snarsagdt – kort och gott. (SV29:179) användes mot vissa sjukdomar som t. ex. Snickarålderman, ålderman – ålderman var högste epilepsi. Jfr arkebusar–vatten, s. 214. (SV4:49, ämbetsman inom ett hantverksämbete. (SV21:34) SV25:156, SV30:398), förr bruklig benämning sniljesöm – söm med sniljor, av fr. ”chenille” = på olika slag av flytande läkemedel. (SV18:43) lövmask. Sniljor är en sorts silkessnören som ”Slanka” – Möjl. adj. bildat efter subst. slanker: liknar håriga larver och användes till tofsar och sysslolös mansperson som uppvaktar en flicka. broderier. (SV23:81) (SV21:24) snut – spets, kant på ett bröd. (SV30:126) Slarf – småsaker, strunt. (SV21:65) snuttade – snuddade, tätt strök. (SV25:400) slarfvor – trasor. (SV4:218, SV18:218) snygga – göra snygg, snygga till. (SV19:377) slarfvorna – trasorna. (SV8:120) snäckorne – båtarna. (SV25:500) sliperi – av ”slipad”, listig, knipslug. (SV7:367) snäll – duktig, rask, begåvad. (SV23:84, SV23:120), slipp – slipper (som i slipper förbi någonting) snabb, skicklig. (SV6:120,SV27:208), prydlig, (SVIII:22) fin. (SV23:53) slokar – sluskar. (SV25:392) snälla – kloka, begåvade. (SV25:84) Slottsrätten – domstol vid Kungliga slottet i snällast – flitigast, snabbast. (SV25:243) Stockholm, vars jurisdiktion i vissa fall snällblick – snabba blick. (SV25:507) omfattade Stockholms stad. Inrättad 1681 och snälle – skickliga. (SV19:306) avskaffad 1844. (SV6:242) snällt – duktigt. (SV25:145) slug – klok. (SV25:369) snöbräm – bräm, kant eller bård, som är vit som snö. slungorm – Boa constrictor, boaorm. (SV4:207, (SV18:89) SV18:201) snöpingar – kastrater. (SV19:245) sluparne – ett slags mindre båtar för last– och Societé – societet, sällskap i de högre persontransporter. (SV19:358) samhällsklasserna. (SVIII:67) slurfven – slarvern. (SV23:42) Sockerrötter – sockerrot: oftast den sockerhaltiga, slurfvig – slarvig. (SV7:179) ätliga roten till växten Sium Sisarum Lin.; även slutar – sluter. (SVIII:103) om roten av Scorzonera hispanica Lin. eller slutkonst – slutledningskonst. (SV26:302) Tragopogen porrifolius Lin. (SV21:113) ”släbbo” – slättbo. (SV23:48) sockerspån – böjd eller hoprullad kaka bakad på ägg, slädrackar – rack = stor släde, ofta fyrsitsig. (SV8:78) socker och vetemjöl. (SV6:113) slöt – sa [...] avslutningsvis. (SV25:367) sodoms–ed – syndig ed l. svordom. (SV18:262) sme’gåln – Smedjegårdshäktet i Stockholm. (SV8:342) Sofia – Valdemars drottning, dotter till danske kungen Smedjegatan – Västerlånggatan norr om Erik Plogpenning. (SV5:103) Storkyrkobrinken. (SV6:30) Sofia Brenner – (1659–1730), författare till bl.a. smedjegårdshjon – fånge på Smedjegården, fängelse i Poetiske Dikter (1713) (SV30:512) Stockholm därgrövre och dödsdömda förbrytare sofist – person som för spetsfundiga resonemang. förvarades. (SV27:26) (SV9:250), ursprungligen en företrädare för en Smedjegårdsänglar – hemmahörande i Smedjegården, grekisk filosofi–skola på 400–talet f. Kr., senare det fängelse där dödsdömda och farliga fångar föraktligt för vishetslärare lagd för hårklyverier förvarades. (SV4:253) och falska slutledningar.Tillmälet användes ofta användes upprepade gånger om A. själv. (SV16:108)

102 sofvit i Blåkulla – ung. blivit förhäxad. Jfr de tyska Sophie d. 15 Maj – oklart vem som åsyftas och för sagorna om Venusberget, dit kärleksgudinnan vilket tillfälle dikten är skriven. (SVIII:97) lockade unga män. (SV6:25) soporifera förmåga – sovförmåga. (SV30:300) soi–disant – (fr.) så kallad, sig så kallande, föregiven, sorciere – (fr.) häxa, här spåkvinna. (SV6:29) förment. (SV7:384, SV26:258) Sorobabel – Serubbabel, av Davids ätt, en av de från Sokratis tid – Sokrates levde mellan 470 eller 469 och Babylon hemvändande judarna, blev ståthållare i 399 f.Kr. (SVIII:151) Judéen. Jfr Esras bok 5:2. (SV4:252, SV18:256) solano – (spa.) östanvinden. (SV7:20(SV7:20) sotdoftet – sotstoftet. (SV9:137) solariske skald […] sublunariske – himmelske skald Soter – påve 166–175. (SV26:85) […] jordiske. (SV5:22) Sottise d’un Roi–garçon, d’un Roi minorenne! sold eller länderier – jordegendomar. (SV19:298) Parler comme ça d’un chapeau! et dans un solgången – solnedgången. (SV25:310) moment comme ça! – (fr.) En dumhet av en solidum – (lat.) massa, sammansättningsart. pojkkung, av en omyndig kung. Prata så om en (SVIII:138) hatt! och i ett ögonblick som detta! (SV6:284) soliloquium – (lat.) monolog. (SV4:42, SV18:36) sottisen – av fr. sottise, dumheten. (SV9:89) Solinna – ungf. solkvinna. Jfr samma femininform i sottiser – dumheter. (SV8:303) Sänginna, (ibidem) och i Andinna, s. 225. sottiser – sottise (fr.), dumhet. (SV7:377) (SV4:287) souffredouleurs – (fr.) syndabock. (SV9:267) solitude éffroyable – (fr.) förskräcklig, förfärande soulagement – tröst, lindring. (SV31:317) ensamhet. (SV9:234) soupconer – misstankar, tvivel. (SVIII:170) sollicitera – be, anhålla. (SV23:102) souper – kvällsvard, supé. (SV30:504) solo pensivo – (it.) ensam och i tankar. (SV6:192) sous main – (fr.) underhand = icke offentligt. som der påstås – Artikeln i Freja publicerades (SV25:248) anonymt och innehöll en hänvisning till soutient – stöd(SV23:229) artiklarna i Aftonbladet och Dagligt Allehanda souveraint – efter fr. souverain: ofelbart eller enväldigt. (se variantapparaten) Almqvist ger sig alltså ut (SVIII:147) för att vara en ny skribent som ansluter till sovereigns – sovereign, ett engelskt pund i guld. tidigare debattörer men i inte håller med dem (SV27:269) riktigt i allt. (SV16:150) soya – soja. (SV25:120) som Gud väles det – Gud [väl]signe det [=barnet]; spansk fluga – plåster som användes för smärtlindring. anakolutisk bisats. (SV29:14) (SV27:361) som öms – ömsom, växelvis. (SV9:149) sparlakan – sängomhängen, sänggardiner. (SV4:257, somber – dunkel, skuggig. (SV23:32) SV6:230) sombert – dunkelt. (SV6:16) sparrlakan – sparlakan, sängomhänge. (SV18:260) sombraste – mörkaste. (SV5:402) spasmodiskt – upphetsat, krampaktigt. (SV25:177) sombrero – (spa.) bredbrättad hatt med hög kulle. spasmodiskt betagen – plågad av nervös upprördhet, (SV7:46) eller bokstavligen plågad av kramper. somma – (dial.) somliga. (SV25:122) (SV29:199) Sommelius – S.G. Sommelius Lärobok i tyska språket spatium av tid – tidsrymd. (SV19:172) för kungl. Krigsacademien utgiven , Stockholm specialiter – (lat.) särskilt. (SV16:25) 1808. (Holmberg) (SV5:245) species facti – framställning av det skedda. (SV23:116) Sommero – Somero. (SVIII:235) specificum – medel mot sjukdom, botemedel. somnipotens – vits på lat. ”omnipotens”, allmakt, och (SV31:289) ”somnipotens”, ungf. makt att sova. (SV9:314) spectrum pulchritudinis – (lat.) en bild av skönheten. son de voix – (fr.) röstklang. (SV6:70) (SV5:192) Sonderling – enstöring. (SV5:323) spegelfodral – låda med en blank sida. (SV30:461) Sonnerat – Pierre S. (1745–1814), fransk reseskildrare spektor – (dial.) inspektor. (SV25:239) och vetenskapsman, författare till Voyage aux spekulativ – här skådande, metafysisk. (SV19:45) Indes Orientales et à la Chine (1782) (SV19:25) speljakt – lustjakt. (SV9:109) sonor – klangrik, fyllig. (SV6:175) spelmannen – den kringvandrande gycklaren, skälmen. sonora – klangfulla. (SV25:255) (SV25:393) ”sons harmoniques” – flageoletter: flöjtartade toner på spens – undertröja. (SV30:409) stränginstrument som fås genom att strängen spetsgård – fyrkant kring avrättningsplats vilken består berörs på vissa ställen, varigenom egentonen av manskap med spjut eller bajonettförsedda kvävs och övertoner framträder. (SV23:313) gevär. (SV6:261) spetsig mine – ironisk eller spydig min. (SVIII:67)

103 Spica – (lat.) Ax, (här) namn på stjärna i Jungfruns squalta – kvarn. (SV23:110) stjärnbild. (SV4:172, SV18:161) sqvabbet – av skvabb, svag, med vatten starkt utspädd, spicken – rökt. Kan också enl. Mjöberg betyda mindre välsmakande dryck, blask. (SV4:218, ”halvrusig”. (SV18:261) SV18:218) Spiess – Christian Heinrich S. (1755–1799) tysk sqvadronaden – skrytet, skrävlandet. (SV31:105) romanförfattare. (SV5:29) Sqvalbänken – ungefär där Olof Palmes gata skär spikpiskan – piska vars snärt är knuten kring en spik. Drottninggatan (SS VI:390) (SV6:264) (SV27:328) St Jacob – gamla kyrkan i Västanfjärd, beläget vid spilkummar – plur. av spilkum, rund skål med fotring havet några mil sydost om Åbo, hette St Jacob. eller låg fot, vanligen försedd med (SVIII:235) upphängningsanordning. (SV4:169) St. Evremont – Saint–Évremond, Charles de Marquetel Spira, regina [...] pro nobis – (lat.) Andas, drottning,/ de Saint–Denis de (1614–1703), fransk författare. Mildhetens ord!/ Du oskuldens källa,/ Serafiska (SV8:202) ljus,/ Bed Rosalia! bed du upphöjda,/ Bed, bed St. Simonister – anhängare av socialistisk åskådning, för oss. (SV7:338) byggd på den franske samhällsvetenskaplige spiritus camphoræ – sprithaltig kamfer. (SV30:164) författaren H. de Saint–Simon (1760–1825) spiritus rectificatus – livgivande ande. (SV31:246) (SV26:223) spisqvarter – matställen. (SV19:353) St. Simonisterne – anhängare till de försocialistiska spjernte – av spjärna, sparka på. (SV4:73) idéer som emanerade från Claude Henri de spleen – nedslagenhet, svårmod. (SV6:19) Rouvroy Saint–Simon (1760–1825) Mer Sponsalitius Consensus – (lat.) samtycke till specifikt är St. Simonisterna en sektliknande trolovning. (SV26:88) kommunistisk rörelse i Frankrike kring 1820. Sprengtporten – Jacob Wilhelm Sprengtporten (1794– (SV25:223) 1875), arméofficer, friherre, ämbetsman. St. Veits dans – danssjuka (chorea); sjukdom i centrala (SV26:321) nervsystemet med ryckiga och oregelbundna springa – brista, gå sönder, spricka. (SVIII:51, rörelser. Helgonet St. Vitus ansågs kunna bota SV31:214) sjukdomen. (SV25:492) springa – hoppa. (SV25:490) stabel – äldre form för stabil; även med betydelsen springa öfver klingan – avrättas. (SV19:259) ”inkomstbringande”. (SV23:69) Springfärska – fräscha; nystrukna eller nystärkta. Stackars lilla John – friherrinnan tänker på (SV21:106) Anckarströms äldste son Johan Jakob (1786– spritsen – sprits, ett slags konfektbakelse av 1863) (SV6:125) mandelmassa, riven med äggvita. (SV30:237) stackrane – stackrarna, några det är synd om. språkmästare – språklärare. (SV25:359) (SVIII:57) spånslagit – spånslå, driva omkring; även fundera. stackrar – ömkar. (SV31:92) (SV8:365) stadens betjente – stadens tjänstemän, dvs. poliser. Spånslå – promenera omkring planlöst för att fördriva (SV30:178) tiden. (SV21:58), driva eller drälla omkring. stadt – av städja = anställa. (SV6:223) (SV27:130) Stafsjö styckebruk – bruk för kanontillverkning från spårstreck – sporrsträck = fyrsprång. (SV25:362) 1600–talet, beläget i Kila socken (Sörmland) i spände mig – upptog helt mina tankar. (SV4:81) Kolmården nära östgötagränsen. (SV6:156) spö för honom! ris för dig! – lagen gjorde skillnad Stallmästargården – värdshus utanför Norrtull med mellan män och kvinnor; de förra piskades med anor från 1600–talet. (SV6:266) spö och de senare med risknippen. Tintomaras stamhåll – tillhåll, fasta punkt. (SV19:188) mamma räknar henne uppenbarligen som flicka. Stampverk – anordning för krossande av sten vid en (SV6:131) gruva. (SV5:24) spögubbarne – spögubbe a) kyrkvaktare, som hade till stank – stänkte. (SV4:77) uppgift att i kyrkan med ett spö väcka sovande stanna i stöpet – gå i stå, bli stående. (SV7:374) åhörare, b) profoss med uppgift att verkställa stanz – strof. (SV25:506) spöstraff. (SV9:178) stanzerna om Tancredi och Clorinda – stanza = spögubbe – a) kyrkvaktare, som skulle i kyrkan med ett [ottave rime–]strof. I Tassos ottave rime–epos La spö väcka sovande åhörare, b) profoss med Gerusalemme liberata kämpar den frankiske uppgift att verkställa spöstraff. (SV18:62) riddaren Tancredi mot den blonda Clorinda som spörs – erfars, förnims. (SV30:228) hör till Jerusalems försvarare. (SV29:125) squadronör – person som talar mycket utan att tänka stapelort – handelsort med rätt att driva utrikes handel. efter. (SV30:352) (SV19:78)

104 stapelort – ort med hamnplats och lager av varor. stockholmshabit – stockholmsdräkt. (SV18:xx) (SV9:54) Stockholmsskär – Stockholm. (SV5:186) stat – betjäning vid ett hov. (SV19:101) Stoikerne – betecknar en åsiktsriktning inom grekisk statsrådet Due – Frederik Due (1796–1873), norsk och romersk poesi som grundades på 300–talet statsminister iStockholm 1841–1858. (SV27:13) f.Kr. och där en central idé var att man skulle Statsrådet Poppius – Gabriel P. (1769–1856) ivrade leva nära naturen och stå emot alla lidelser som för import av förädlade fårraser, t.ex. elektoralfår leder bort från dygden. Lugn och oberördhet av Merinorasen. (SV8:68) eftersträvades, oavsett vad som inträffade. Statstidningen – dåvarande namn på Post– och inrikes (SVIII:151) tidningar . (SV23:119) STOMACH: Lib. 1. v. 1. – uppenbarligen påhittad statur – kropp[sbyggnad]. (SV6:38) referens. Stomachus är lat. för mage. (SVIII:4) ”status hiscens” – (lat.) gapande tillstånd. (SV19:162) stora Grekeland – de grekiska kolonierna i södra status quo – (lat.) oförändrat tillstånd. (SV19:21) Italien. (SVIII:16) Staunton – Sir George Thomas S. (1781–1858), Stora Gudinna – sånggudinna. (SVIII:54) engelsk sinolog och diplomat. Den fullständiga Stora Skinnarviksgatan – Ludvigsbergsgatan och titeln på dennes av Almqvist refererade verk är Torkel Knutssonsgatan. (SV29:6) Miscellaneous Notices Relating to China and the stora Uppfostringscomitéens ledamöter – den s.k. British Commercial Intercourse with that snillekommittén (se inl. s. xx) omfattade 35 Country (1822) (SV19:186) ledamöter, bl.a. P. von Afzelius, C.A. Agardh, J. Steffens – H. S. (1773–1845), norsk–tysk författare, Berzelius, L.M. Enberg, Claes Fleming, Axel professor. (SV9:80) Fryxell, B. Franc–Sparre, E.G. Geijer, Samuel Stella jucunda [...] nobis – (lat.) Du havets stjärna/ Grubbe, C.P. Hagberg, A. von Hartmansdorff, Ljuv för dödlige,/ Du andens/ Bottenlösa djup,/ Hans Järta, A.C. af Kullberg, J.P. Lefrén, A.O. Bed Rosalia! bed du upphöjda,/ Bed, bed för oss. Lindfors, Carl von Rosenstein, N.M. af (SV7:337) Tannström, E. Tegnér, J.O. Wallin, Josef Wallin, Stellarier – stjärnblommor. (SV18:100) C.E. von Weigel, C.F. af Wingård, S.P. Ågren. Stenhammar – skalden och akademiledamoten Johan (SV16:20) Stenhammar (1769–1799) (SVIII:160) storartade – storslagna, märkvärdiga. (SV25:251) stenpannan – panna av stengods eller keramik. Stor–Catchesen, Stor–Kachesen – Stora katekesen. (SV5:80) Luthers stora katekes (1529) i fri bearbetning av Steyernska trähuset – en gren av släkten Vult von Olaus Petri 1530 och i svensk översättning av Steyern var bosatt i och kring Vadstena Petrus Rudbeckius 1667. (SV4:178, SV18:167) (Holmberg) (SV7:97) Stortorget, Börsen och Kongl. Slottet – Stortorget i sticka ut – utse plats för (SS III, s. 470) (SV4:108) Gamla Stan var det äldre Stockholms stickelbär – krusbär. (SV9:35) centralpunkt. Vid torget uppfördes 1767–78 stickelbärs–ätning – krusbärsätning. (SV5:256) Börshuset bland de medeltida husen. Längs sticksöm – stickning. (SV25:338) Börshusets sida leder Källargränd till Stockholms stiga […] i flor – blomstra. (SV19:337) Slott. (SV6:30) stigar – rymdmått: 1 stig = 24 tunnor = knappt 4000 l. stradaj – stradej, strövtåg. (SV31:140) (SV25:313) stramalj – genombrutet tyg som används som stigmän och ströfvare – stråtrövare och plundrare. bottenväv för broderier. (SV23:82) (SV5:185) strapager – strapatser. (SV30:124) stil – skrift; penna. (SV23:263) stratagem – av fr. stratagème, krigslist. (SV9:270) stilister – skriftställare. (SV19:355) streck – väderstreck, ”kompassriktningar”. (SV25:55) Stjernkikeriet – gamla observatoriet i nuvarande stricte sic dicta – (lat.) som i strikt mening kallas så. Observatorielunden. (SV6:265) (SV26:200) Stjernörts–blommor – någon art av stjärnblomssläktet, striderna med den engelske konung Eduard – Den som har små, stjärnliknande vita blommor. skotske konungen John Baliol nödgades år 1296 (SV6:281) av Edvard I i England avsäga sig kronan. stjufmoder – styvmoder. (SV5:86, SV31:305) (Holmberg) (SV5:206) stjufsöner – äldre form för styvsöner. (SV23:41) stridigheter – tvist, i synnerhet rättstvist inför domstol. stjuvmor – styvmor. (SVIII:191) (SV5:133) stocatklinga – stickvärja. (SV8:168) Stridsbergs tyska grammatik – Carl S. (1755–1819), Stockholms brygga – troligen avses Skeppsbron eller skolman, präst, utgav Lärobok för begynnare i Stadsgården, varifrån båtarna till Finland tyska språket 1783. (SV18:xx) vanligen avgick. (SVIII:232)

105 Stridsbergs tyska grammatika – Carl Stridsbergs stämplade, som våra händer och pannor äro – jfr Lärobok för begynnare i tyska språket (1783 och märket som Gud satte i Kains panna efter senare upplagor) (Holmberg) (SV5:243) brodermordet (1 Mos. 4:15) (SV6:165) strock – stråk = hugg. (SV6:274) stöpt i honom puder – lurat honom. (SV25:371) strof – stycke. (SV23:157) störböner – trädgårdsbönor med lång, slingrande stam. Stromboli – den nordligaste av de Lipariska öarna, med (SV18:36) aktiv vulkan. (SV7:229) störbönor – trädgårdsbönor med lång, slingrande stam. stryklod – strykjärn. (SV25:469) (SV4:42) sträta – streta = sträva. (SV9:128, SV23:58) sub clausula – (lat.) under klausulen; klausul = i ett ströfkorpserna – mindre, ofta på fientligt område fritt skriftligt avtal eller kontrakt ingående förbehåll, opererande militära enheter. (SV25:392) inskränkande villkor eller tilläggsbestämmelse. strömgebiet – strömområdet. (SV19:33) (SV9:194) Strömsborg – holme i Norrström mellan Rosenbad och subaltern – underordnad. (SV30:48) Riddarholmen. (SV6:50) subalternerne – de underordnade tjänstemännen. stubbar – underkjolar. (SV25:351) (SV19:306) stuccatur – av it. stuccatura, dekoration i stuck, en subintelligitur – (lat.) underförstås. (SV9:253) konstmassa av kalk, gips och limvatten. (SV7:12) subordination – underordning, lydnadsförhållande. ”Studiosus intra sex milliarium spatium ab urbe (SV6:272) Upsaliensi sine auctoritate Magistratus subordinerande – underordnande. (SV8:301) Academici, capi aut de delicto conveniri non subrett–rol –kammarjungfruroll. (SV6:228) debet” – ”En student får inom ett avstånd av sex substrat – underlag, grund. (SV9:50) mil från staden Uppsala ej utan Akademiska substratet – underlaget, grunden. Jfr s. 50. (SV9:136) myndighetens beslut gripas eller ställas inför subtil – fin, tunn. (SV23:222) rätta för en förseelse”. 110 ratio legis – (lat.) den subtrahenden, minuenden – vid subtraktion dras en lagliga grunden. (SV16:110) storhet, subtrahenden, från en annan, som kallas stuffer – provstycken av mineral. (SV25:447, minuenden. (SV8:123) SV27:226) subversiv – omstörtande. (SV26:215) stupstocksperuk – kort lockperuk. (SV23:55) Suckarnes Hemlighet – anspelning på Stagnelius dikt Sturehof – herrgård vid Ekeröfjärden (SS III, s. 472) ”Suckarnes mystère”. (SV25:433) (SV4:176) Sue – E. S. (1804–1857), fransk författare, skapare av Sturleson – Snorre Sturlason (1179–1241), isländsk följetongsromanen. (SV9:80) hävdatecknare. (SV26:309) suetice – (lat.) på svenska. (SV4:176) stybbe – stubb av gräs och säd, boss. (SV31:153) ”sujet” – ämne, föremål. (SV30:9) Styfvers trädkarl – kanske: nedsättande om sulphur – svavelsyrans salter. (SV30:164) tremanskortspel om småslantar. Jfr Sundberg […] Lilla Pehr Bark – Olssons forskning ”ettörespoker”. (SV25:14) visar att hela episoden om angivelsen mot stygg – vidrig, ond. (SV6:249) Liljehorn är byggd efter protokollen, även om stygga – full och otäck kvinna. (SV25:323) Pehr Bark i verkligheten var en 24–årig dräng, styggan – stygga, ful och lastbar kvinna; huldra. som Almqvist tycks ha förväxlat med en annan (SV5:194) springpojke i Liljehorns vittnesmål (jfr SS stygghet – vanskapthet, avskyvärdhet. (SV19:424) VI:387) (SV6:128 f.) styggt – obehagligt. (SV31:121) superb – ståtlig. (SV25:431) styvrar [...] runstycksvärde – ”småslantar”. 1 styver = superioritet – överlägsenhet. (SV26:197) 1/4 skilling = 1/192 R:dr = 1 öre silvermynt. 1 superlativ – fantastisk. (SV16:77) runstycke = 1/12 skilling. (SV23:165) superstitiösa – vidskepliga. (SV31:302) styx – flod i underjorden. (SVIII:20) supplicerade – bönföll. (SV31:256) ståndläger – varaktigare lägerplats. (SV19:69) supposition – antagande. (SV16:54) Ståndsperson – person tillhörande de högre supprimeras – undertryckas, förtigas. (SV29:133) samhällsklasserna (stånden) (SV26:347) suppsonnöst – av fr. soupçonneux, misstänksam. städadt – välordnat, i god ordning. (SVIII:131) (SV4:44, SV18:38) städtan – stätta, ”stege” över gärdsgård. (SV25:59) supremati – överhöghet. (SV26:266) ställa ”i rapport” – sätta i samband. (SV23:203) Sur l’organisation du travail – Om arbetets stämma – stam, släkt. (SV19:66) organisation, 1839, skrift av Louis Blanc (1811– stämmor – släkten. (SV25:287) 1882) (SV26:401) Surbrunn – hälsokälla och värdshus vid Surbrunnsgatan. (SV6:98)

106 Surinam–perlor – pärlor från Surinam, nederländska sina privata kollegier. Inspektor på Roslags Guyana. (SV27:237) nation 1823–1829 som 1829 uppgick i Upplands surnumerärer – övertaliga tjänstemän. (SV16:27) nation där Lundblad var inspektor 1826–1830. surprise – överraskning. (SV25:188) Han var dessutom inspektor på Västgöta nation surtout – syrtut = lång livrock för inomhusbruk med 1826–1830. (SV16:102) slag och skört. Detta var den gustavianska tidens svenska dialekten – svenska språket. (SV5:127) manliga vardagsplagg. (SV6:29) svenska dukater – guldmynt präglade 1654–1868. Surtur – i nordisk mytologi härskaren över Muspelhem (SV27:269) och dess elddemoner. (SV26:115) Svenska Maden – se karta s. 526. (SV25:94) survivance – survivans, av fr. survivre, överleva. Svenska ständerna – ståndsriksdagen. (SV30:22) Fullmakt ”i survivans” på en tjänst innebar rätt svimma – försvinna (SS III, s. 469) (SV4:87) att tillträda denna, när den genom innehavarens svimmade – försvann. (SV4:55) avgång blivit ledig. (SV9:317), rättighet till eller svindla – svimma. (SV25:34) erhållen försäkran om efterträdande i någon Svithiod – ångbåt. (SV27:145) syssla. (SV30:557) Svärdsbro – gästgiveri nordost om Nyköping. suska bort – fuska bort något genom att vara långsam. (SV6:157) (SV18:91) svärmiskt – drömmande. (SV29:89) suskigt – slaskigt, smutsigt, osnyggt. (SV8:337, svärmängd – stor, betydande mängd; ordet SV18:180) förekommer också i Ladugårdsarrendet (1840), suspendera – skilja från tjänsten för viss tid. (SV9:195) s. 14. (SV9:173) Sutherland – landskap i norra Skottland. (SV5:212) sycomorer – sykomor, mullbärsfikonträd. (SV7:46) svafvelkis – mässingsgult, metallglänsande mineral. syfta – sikta. (SV6:27) Kan användas förframställning av svavelsyra. Sykofant – angivare, baktalare. (SV31:68) (SV27:380) sylf – luftande. (SV6:13) svaga, gamla, svenska öfversättningen – A. avser Symboliska Böcker – officiellt antagna troligen Skaldestycken af Ossian, övers. G. Knös bekännelseskrifter. (SV26:64) m.fl. (1794–1800), även om det finns svenska symmetriskt vid väggarne – möblerna stod alltså inte översättningar ända från 1765. 1842–46 utkom på det sedvanliga sättet, nämligen efter väggarna. Oisians sånger efter gaeliska originalet, övers. (SV6:78) Nils Arfvidsson. (SV25:474) Symposierna – gästabuden. (SV26:225) svalg – dryckenskap. (SV19:190) Syndagoga vid Tyska brunn – den judiska synagogan Svanberg – Jöns S. (1771–1851), från 1811 professor i flyttades 1790 till det gamla auktionshuset vid matematik vid Uppsala universitet. Flitig och Tyska brunn i hörnet av Svartmangatan och uppmärksammad författare till verk inom Själagårdsgatan i Gamla Stan. (SV6:112) astronomi, fysik, mekanik och matematik. Syndic – syndikus, företrädare för fordringsägare. (SV16:109) (SV23:86) Svanborg – Anders S. (1770–1812), från 1805 originell synpuncter – synvinklar. (SVIII:149) men aktningsvärd professor i österländska språk syra – fukt, väta. (SV23:297) vid Uppsala universitet. (SV16:46) syra – surhet, misslynthet. (SV8:289 SV30:491) sur svaret på VII:e frågan – se ovan s. 62. (SV26:216) min. (SV8:74) ”svartbröderne” – dominikanermunkar. (SV25:384) Syrach – Jesu Syraks bok, en av Gamla testamentets Svartvik – en egendom med detta namn låg i apokryfiska böcker. (SV8:70) Traneberg/Minnebergsområdet väster om syrkuppat – övertrumfat; av fr. surcouper, sticka över. Stockholm. (SV5:108) (SV8:60) Svedenborg – Emanuel Swedenborg (1688–1772), syrtut – livsydd långrock. (SV7:95, SV30:409) naturforskare och filosof, vars idéer påverkade syrtuten – livsydd långrock. (SV25:105) Almqvist. (SV30:52) syskomorer – sykomorer, egyptiska fikon; från lat. Sven i Rosengård – denna medeltida ballad ingår i Ficus sycomorus. (SV19:88) E.G. Geijer och A.A. Afzelius, Svenska folkvisor så mycket som en professor – åter en gliring åt W.F. från forntiden III, 1816. (SV4:73) Palmblad. Jfr s. 251. (SV9:274) Sven i Rosengård – denna medeltida ballad ingår i så vackert som trots någon gulked – så vackert som E.G. Geijer och A.A. Afzelius, a.a., III, 1816. vilken guldkedja som helst(SV23:83) (SV18:65) så varder mig gåendes – så skall ske (efter 1 Mos. Sven Lundblad – (1776–1837), professor i teologi 1814 4:14) (SV19:14) vid Uppsala universitet, 1829 frisinnad biskop i såbärning – av så, större öppet laggkärl, att förvara Skara. Populär bland studenterna, bland annat för vatten i, som upptill har två öppningar, en på

107 vardera sidan. Genom dem kan trädas en stång, tadla – klandra, kritisera. (SV30:119) så att två man kan bära det på axlarna. (SV9:134) taels – räkneenhet inom det kinesiska myntsystemet. Sålda pastorater – kungen hade rätt att tillsätta vissa (SV19:272) prästtjänster, och hans vän, ämbetsmannen Elis tafel–glas – plant glas; här: fönsterglas. (SV5:238) Schröderheim (1747–1795), var en av dem som taffeltäckare – anställd i förnämt hus som ansvarar för mot ersättning kunde lägga ett gott ord hos dukningen. (SV6:157) Gustaf III. (SV6:65) taft – lätt, något stelt, frasande tyg i tvåskaftsväv. såsom vederbort – ”såsom borde ha skett”. (SV23:64) (SV27:20), sidenvävnad. (SV8:164, SV19:285) såtet – såt, fogning. (SV9:123) taga af – kupera. (SV6:193) Såttunga – Sottunga, ö nordöst om Föglö (se ovan) taga knekten – bli soldat(SV25:88) (SVIII:233) Tajo – den längsta floden på Pyreneiska halvön, 1007 säden gifver hundrade kornet – skördar hundra km. (SV27:255) gånger utsädet. (SV19:313) talar föga – är föga tilltalande. (SV19:284) sädesanden – sädesskörden. (SV8:333) talent – talang. (SV8:311, SV25:27) Säkerhets–acten – Förenings– och säkerhetsakten är talg–ögdt – av talg–ögd, som har talgiga ögon, d.v.s. det omvälvande, mot adeln riktade tillägget till som inte ser så klart. (SV9:249) regeringsformen som Gustaf III lade fram till Talk–jord – av ty. Talk, grått, grönt eller vitt mineral; beslut vid 1789 års riksdag. (SV6:65) den viktigaste beståndsdelen i bergarten täljsten. sänningabud – sändebud. (SVIII:47) (SV7:83) särdeles – här särskilda. (SV19:132) tallstrunt – ungt vårskott av tallen. Här avses öl gjort säteri – sätesgård, ursprungl. lantegendom tillhörig med tallstrunt i vörten. (SV30:126) frälseman och befriad från allmänna skatter. Från Talmudist – anhängare av Talmud (hebr. lära), mitten av 1800–talet benämning på stora, judendomens främsta samling av muntlig Tora, välbyggda lantgårdar. (SV7:410) den undervisning som Gud gett sitt folk. Sätra – Almqvists barndomshem. (SV5:84) (SV4:203, SV18:197) sätror – pl. av säter = fäbodvall. (SV25:41), fäbodar. tambour – kapprum, hall. (SV29:99) (SV5:80) Tancredi – ädel riddare i Torquato Tassos epos La sätta sig – försätta sig. (SVIII:150) Gerusalemme liberata (Det befriade Jerusalem), sätter jag pe för – sätter jag stopp för. (SV30:273) 1581. (SV7:227, SV26:130) Södertelge kanal – kanalen öppnades för trafik 1819. tankan – se komm. till s. 135. (SVIII:164) (SV23:290) Tankans – tankens. (SVIII:135) söka sin retirade – retirera. (SV30:81) tapetseri – förvrängning av tapisseri, d.v.s. broderi. sönderknokas – sönderpressas, –tryckas. (SV8:343) (SV8:70) söt – snäll, rar. (SV29:32) tapisseri – korsstygnsbroderi på stramalj. (SV23:82) sötmjölksost – ost av oskummad mjölk, helfet ost. tapp – tunntapp. (SV18:209) (SV5:43) Tarento – staden Taranto, det romerska Tarentum, huvudort i provinsen T i Apulien, södra Italien. (SV7:226) T Tarentulerdansen – tarantella, syditaliensk folkdans från trakten kring Neapel; jfr Tarenteldansen, s. Tabellverket – den svenska befolkningsstatistiken, 228. De tre namnen på dansen är alla härledda ur vilken utarbetades av den statliga stadsnamnet Taranto. Tidigare förknippades tabellkommissionen, inrättat 1749 för att insamla dansen med en febersjukdom, som troddes statistiska uppgifter om befolkningen. 1858 förorsakad av bett av den apuliska spindeln övertogs denna verksamhet av Statistiska tarentola (detta namn likaså av Taranto) Mot en Centralbyrån (SCB) (SV4:136, SV23:264) dylik sjukdom var enligt folktron ett ihållande tabourette – (fr.) tabouret, liten stol utan ryggstöd, dansande det enda botemedlet. (SV7:227) taburett. (SV4:132) tarflig – enkel. (SV23:277), måttlig, nödtorftig. tachygrafiska skriften – takygrafisk skrift: ett slags (SV21:57) stenografi, snabbskrift med förkortningstecken. tarfliga – enkla. (SV29:7) (SV19:290) Tacitus – Publius Cornelius T. (ca 55–120 e.Kr.), tarfligt – enkelt. (SV25:118) tarfvas – behövas. (SV30:102) historiker och ämbetsman. T. talar om Civitates Tarodee – betydelsen okänd; troligen kortleksfodral. Suionum, svearnas stater, i den etnologiska (SV8:57) skriften Germania , där Svearnas folk omnämns Tartaren – (lat.) underjorden, helvetet. (SV4:227, för första gången. (SV19:108 f, SV26:309) SV18:230) Tacitus – romersk författare (o. 55–120),. ()

108 Tartarens – anspelar på de asiatiska tartarernas terrible nuit – (fr.) förfärliga natt. (SV18:151) skicklighet i krigföring. (SV6:11), underjordens. tertia – tredje klass. (SV16:35) (SV6:61) Tertullianus – (o. 160–o. 220), en av den tidiga Tarteiffel – kraftuttryck som har med djävulen att göra. kyrkans främsta och inflytelserikaste (SV30:29) skriftställare. (SV26:85) Tartuffe – hycklaren Tartuffe i Molières komedi med Thabor – Tabor, berg i Galileen, Israel. (SV7:110) samma namn. (SV9:213) Thalia – komediens musa. (SV26:145) taskbok – plånbok. (SV6:257) Thavmasitekton – under–konstnär. (SVIII:48) taskspeleri – trolleri, illusionskonst. (SV19:342) Thea – (grek.) Gudinna. (SV4:172, SV18:161) Tasso – Torquato Tasso (1544–1595), italiensk poet, ”Thea centum […] prodest,” – (lat.) Teet är till skada mest känd för La Gerusalemme liberata (Det på hundra sätt, blott ögonen gagnar det. befriade Jerusalem ) (1581), med korstågen som (SV19:209) ämne och med Vergilius som förebild. (Om Theatrer – teaterpjäser. (SVIII:128) Almqvists Tasso–läsning se Olsson 1927, s. 61 & theet gick att blifva signalen – Almqvist syftar på 124.) (SVIII:156, SV29:125) Boston Tea Party 1773, vilket brukar ses som Taube – Evert Vilhelm T. (1737–1799), friherre och startskottet för det nordamerikanska frihetskriget. general samt en av Gustaf III:s gunstlingar. På (SV19:212) dödsbädden utnämnde kungen honom till ledare Thekla – Almqvist syftar enligt Werin på författarinnan för utrikesärenden. (SV6:137) Thekla Knös (1815–1880) (Algot Werins tavtologiskt – av tautologi, upprepning av samma kommentarer till C.J.L. Almqvist, Amalia tankeinnehåll med olika ord. (SV18:xi) Hillner, Stockholm 1932 (Samlade Skrifter 23), Te dulcis […] çanebat – mottot är från Vergilius s. 393. Hänvisningar till Werins utgåva sker Georgica och handlar om Orfeus som sjöng om nedan som Werin 1932.) (SV23:61) sin döda maka. I svensk översättning lyder thema – här grundform, grundbetydelse. (SV19:24) verserna sålunda: themer och flexioner – grundformer och böjningar. (SV19:37) Älskade maka! dig han besjöng på den ensliga stranden, Theofrasts arbete – Aristoteleslärjungen Theofrastos Både när dagen försvann och när dagen nalkades åter. (ca 372–288 f.Kr.) arbete Perithysion , ”Om offer”, finns numera kvar endast i form av (se Vergilius Georgica i G. J. Adlerbeths översättning , fragment. (SV19:26) utgiven av Jan Mogren,Lund 1967) Almqvists Theophrasti Paracelsi slagruta – Theophrastus har på några ställen antingen skrivit av citatet fel Bombastus von Ho–henheim, kallad Paracelsus och/eller inte haft tillräckliga kunskaper i latin (1493–1541), schw. läkare och mystiker. för att stava rätt. ”Conjux” ska vara ”Coniunx”, (SV27:118) ”littore” stavas ”litore”, ”deçedente” bör vara Theophrastus Paracelsus von Hohenheim – (1493– ”deçendente” och ”çanebat” bör vara ”canebat”. 1541), schweizisk läkare, kemist, filosof och (SVIII:73) mystiker. (SV30:52) theopneust – gudomligt inspirerad. (SV19:55) Technik af – (konstfärdigt) system för. (SV19:143) theopneusti – (grek.) andemening (jfr s. 55) (SV19:25) tecknad – men rad 7 samma sida teknad. (SV18:54) theorem – sats, teorem. (SV26:318) teint – (fr.) färg, färgskiftning. (SV6:259, SV7:103) theoretice – teoretiskt. (SV7:172) teinte – färgskiftning, anstrykning. (SV23:81) Theoria Curvarum – kurvteori; troligen låter Almqvist Telamon – namnet är hämtat från den grekiska den unge kungen även här briljera med osmälta mytologin, där Telamon var bror till Peleus, kunskaper. Begreppet är oklart. (SV6:243) d.v.s. Akilles far. (SVIII:191) theosofisk – ung. ”med kunskap om den andliga teleutiska – efter namnet på den teleutiska världen”. (SV25:220) befolkningen, en gren av tatarerna i södra Altaj. therapeutice – läkande. (SV26:231) (SV19:65) Thignarmän – (isl.) thignarman var i isländsk litteratur tellurisk – jordisk. (SV7:93) beteckning för en förnäm man (jarl eller högre) telluriskt – jordiskt. (SV25:219) (SV26:167, SV26:333) temligen – i stor utsträckning. (SV19:203), mycket. Thomas – syftar troligen på den andlige författaren (SV5:106) Thomas a Kempis (ca 1380–1471) T. sågs tendre – (fr.) ömsint, innerlig. (SVIII:109) tidigare som författaren, och alltså ej endast som tentamina nec non examina – (lat.) prov och även nu redaktören, till uppbyggelseskriften De examina. (SV16:79) imitatione Christi, ”Om Kristi efterföljelse”. terme d’art – fackuttryck. (SV23:48) (SV19:275)

109 Thomas a Kempis B. 3 cap. 18 – Thomas a Kempis De till radikalerne – eg. efter konsonanterna, här snarast imitatione Christi (Om Kristi efterföljelse ) allmänt: efter grundbokstäverna. (SV19:14) (SV5:334) till Rom – Valdemar företog en resa till påven (då i Thorild – Götha–manna sånger förf. 1806, trycktes i Lyon), enligt Erikskrönikan som en Thorilds Samlade skrifter 1819–24. (SV26:135) botgöringsresa för sitt äktenskapsbrott med thorndönsstämma – tordönsstämma. (SV18:70) svägerskan. (SV5:103) Thorsten Vikingsons Saga – Thorstens Viikings–sons tillbakars – tillbaka. (SVIII:62) saga: på gammal göthska af ett åldrigt tillfyllest – uträttat till fullo, tillräckligt. (SV30:26) manuscripto afskrefwen och uthsatt på wårt nu tillförbundn e – förbundna. (SV26:202) wanlige språk / sampt medh några nödige tillgjord – förkonstlad. (SVIII:155) anteckningar förbettrad af Jacobo J. Reenhielm . Tillgången – förloppet. (SVIII:215) Utgiven 1680. (SVIII:181) Tilloppet – tillströmningen. (SV19:260) Thorwaldsen – Bertel Thorvaldsen (1768–1844), dansk tillredelser – ingredienser. (SV5:88) skulptör. (SV23:330) tillståndsbref – eg. intyg utfärdat av offentlig threnisk – threnos (grek.) klagosång över en död. myndighet för utövande av särskild verksamhet (SV9:81) etc. (SV6:18) Thunberg – Carl Peter T. (1743–1828), Asienresenär Tillställningar – anstaltanden. (SV21:88) och Linnélärjunge, gav ut en japansk flora och en tillständigt – tillbörligt, passande(SV25:464) reseskildring – Resa til och uti kejsardömet tillvarelse – existens. (SV5:129) Japan åren 1775 och 1776 – vars avsnitt om tillvarelses – tillvaros, existens’. (SV25:498) Japan för denna tid är unikt genom sin insyn i tillvällade – bemäktigade. (SV19:222) landet (jfr noten, s. 107) (SV19:90) tillykt – tillslutet. (SV30:461) Thunberg – eg. Daniel Thunberg, ångfartyg av trä, tillästa – låsta. (SV23:84) byggt 1835, som gick mellan Stockholm och timbre – klangfärg. (SV27:160) Göteborg. (SV21:69) Timkowsky – Igor Federovitj T. (1790–1875) deltog i Thure Funck – Johan Ture F. (1767–1824) hörde till en rysk–ortodox expedition till Peking, vilken Pechlins krets. Han fängslades men släpptes efter resulterade i en reseskildring som översattes till en månad. (SV6:150) ett flertal europeiska språk, däribland franska: tia – rensa, reda ut. (SV4:250, SV18:253) Voyage à Peking à travers la Mongolie 1820– tibasten – tibast, buskväxt med rosenröda blommor. 1821 . (SV19:186) Mycket giftig. (SV4:15, SV18:11) Tinctura thebaica – (lat.) opiedroppar. (SV5:13) tibet – mjukt, fint tyg av kamull eller oblandad bomull. Tingstadius – Johan Adam T. (1748–1827), beundrad (SV23:310) översättare av en rad bibeltexter 1786–1813. tibet–shawl – sjal av tibet, ett tyg av finaste bomull. (SV25:87) (SV8:55) tinningen – möjligen det tinningförsedda murkrönet. tic douloureux – (fr.) ansiktskramp. (SV27:143) (SV5:204) tidehvarfvet emot för i det andra – tidevarvet i Tintomara – det har gjorts många försök att uttyda jämförelse med det andra. (SV18:v) Tintomaras namn. Här ingår t.ex. de italienska tidningar – nyheter. (SV25:240) orden ”tinta” (färg) och ”mare” (hav) På franska tidningen – underrättelsen, nyheten. (SV30:35) betyder ”tinter” ”pingla, ringa”, till exempel med Tieck – L. T. (1773–1853), tysk romantisk diktare. en gudstjänstklocka(SV6:81) (SV9:80) Tintomaras Sång – Almqvists första tryckta Tieck, Novalis, Herder – Berömda företrädare för den musikstycke. Det separattryckta bladet med tyska romantiken: Ludwig Tieck (1773–1853), noterna har i OE klistrats in i utgåvan. Bladet har Friedrich von Hardenberg kallad Novalis (1772– där sidangivelsen 286 som indikerar att det var 1801), Johan Gottfried Herder (1744–1803) Den tänkt att klistras mot denna sida. (SV6:173) sistnämnde ledde som samlare och utgivare av tisane – (fr.) svag dekokt. (SV27:351) folkdikter vägen mot en ny konstsyn. (SV29:74) tisteln […] under framfoten – under hästens högra tiédeur – (fr.) ljumhet. (SV18:301) framfot finns mycket riktigt en växt som döljer tiefe Verbeugungen – (ty.) djupa bugningar. ett stödjeben. Meningen var att växten skulle (SV27:270) föreställa en lagerbuske, men tydligen fanns på tiljan – golvplankan. Kanske tänker sig A. ett utvändigt 1800–talet olika, mer eller mindre sarkastiska golv eller en avsats vid knuten. (SV25:337) tolkningar. En dansk resande skrev 1820 att till afsalu – till försäljning. (SV19:188) växten liknar ett kålhuvud och Almqvists morfar till efterslående – att slå i. (SV19:318) Gjörwell kallade den för kardborre. (SV6:56) till måtta – [väl] till pass. (SV27:150)

110 tit . – förkortning av titulus, som används i st. f. namn torrvulen – torrt och tråkigt beskaffad. (SV23:73) och titel på den person ngn hänvänder sig till. Toskars dotters, Malmuinas röst – Malvina var dotter (SV26:57) till Toscar i Ossians sånger . Malmuina är Titsingh – Isaac T. (1744–1812), holländsk troligen felskrivning för Malvina. (SV5:305) kolonialtjänsteman, handelsresande och totel – tåtel, ett grässlag. (SV8:66) skriftställare. Almqvist har i begränsad tour – tur. (SV23:43) utsträckning använt sig av T:s arbete om Japan tour de chasse – jakttur. (SV30:483) (se Almqvists not, s. 112) (SV19:106) Tournerose ouvrez! gentille maudite! […] ouvrez, Titulados – personer av rang. (SV7:68) ouvrez la porte! jag slå sönder la serrure – Tize – Holmberg påpekar att en bekant casserai – par Dieu – (fr.) T. öppna! Rara överpolisgevaldiger vid namn Titz finns förbannade! […] öppna, öppna dörren! Jag slår omnämnd i äldre Stockholmsskildringar (SS sönder låset – jag skall bryta sönder det – vid VI:387) (SV6:132) Gud. (SV6:86) tje, ellofva – tio, elva. (SVIII:24) tournesole – tournesol, solros, heliotrop. (SV8:237) tjenstehjonsstadgan – en tjänare var enligt lag tvingad tournoi – (fr.) tornering. (SV5:259) att tåla skarpa tillrätttavisning och även aga. tournure – (fr.) hållning, ordvändning, vändning, Husbondefolkets rätt till måttlig husaga försvann uttryck. (SV5:383, SV7:79, SV23:81) först 1858, utom för pojkar under 18 år och tournure d’elegance – (fr.) uttryck av elegans. flickor under 16. (SV16:113) (SV4:10) tjusnings– […]konst – besvärjelsekonst, förhäxning. Tout à Vous, beau Tristan! – (fr.) helt och hållet er, (SV19:13) vackre T.! (SV6:11) tjuste – förhäxade, trollband. (SVIII:28) tout simplement – (fr.) helt enkelt. (SV9:168) tjärna – kärna (som används vid smörtillverkning) Tout–beau, monsieur Lysidas – (fr.) Sakta i backarna, (SV18:35) monsieur Lysidas. (SV9:240) tockender – sådan där. (SV31:14) Trabucos – av spanska trabuco, ”muskedunder”: en tocque – ett slags huvudbonad för kvinnor. (SV30:7) kort och tjock cigarr. (SV21:50) tog skjuts – tog skjutshästar vid skjutshållet. (SV25:83) Trachiniai – (grek.) Kvinnorna från Trachis , tragedi av toilett – spegeln på ett toalettbord. (SV6:275) Sofokles. (SV18:xxv) Tolfskillingar – Skilling, mynt 1777–1855. trainen – av fr. train, (järnvägs)tåg. (SV27:299) Silvermyntfoten fastställdes 1834: 1 riksdaler trait de grandeur – (fr.) drag av storhet. (SV18:297) specie likställdes med 2 2/3 riksdaler banko eller trakten av Morvern kring Fingals fornbesjungna öar med 4 riksdaler riksgälds. 1 riksdaler indelades i och skär – halvön Morven ligger innanför Inre 48 skilling. 1/16 riksdaler specie kallades Hebriderna, Fingals fornbesjungna öar. Han ”tolvskilling”, en benämning som senare nämns i Ossians sånger som kung av Morven. överfördes på 25 öre. (SV4:19) (SV5:176) Tollskärs eller den såkallade Svenska båken – på trame – (fr.) plan, intrig. (SV6:18) denna holme i Stockholms norra skärgård är Trane – Holmberg framkastar tanken att namnet bakom Söderarms fyr belägen. Ordet ”båk” är ett äldre T*** skulle vara Taube. Han torde väl då tänka ord för fyrtorn. (SVIII:233) på Hedvig Ulrika Taube (1714–44), Fredrik I:s Tollstadius – Eric Tolstadius (1693–1759), pietist, älskarinna. (SV29:165) kyrkoherde i Stockholm. (SV18:xii) trankil – lugn. (SV25:269, SV30:495) Tombuktu – Timbuktu, gammal handels– och transito – handelsförbindelse. (SV19:76) lärdomsstad vid Nigerfloden i nuvarande Mali. transmarine – från andra sidan havet. (SV8:186) (SV6:185) transparent – målning på genomskinligt papper eller tomer – av fr. tome, del, band. (SV9:245) tunn väv, som belyses bakifrån. (SV23:137), tomigom – i tomme, utan last (Mjöberg) (SV27:45) transparang, genomskinlig, bakifrån belyst tomis – plur. av lat. tomus del, band, volym. (SV26:65) målning ellerskylt. (SV27:113) tomt – tomte, folktrons inte alltid goda naturväsen. transpirera – sippra ut. (SV23:107) (SV25:318) Trastamara – spansk kungasläkt. (SV6:160) tomtat – vakat. (SV25:319) travalapp – allmänt okvädinsord; enligt SS III, s. 467 ton – melodi. (SV6:218) kringstrykare, lösdrivare. Förekommer hos topp – ”kör för det!” (SV25:50) Bellman som travarlapp , Ep. 62. (SV4:32) topp – adverb som förstärker efterföljande ”ursinnig”. tre alnar – 1 aln = 0,594 m. (SV25:48) (SV18:34) Tre fiskar och två bröd – allusion till Matteus 14:17f, Torricelli – Evangelista Torricelli (1608–1647), där Jesus bespisar femtusen man med fem bröd italiensk fysiker, matematiker. (SV26:183) och två fiskar. (SV4:79)

111 Tre kronor – detta namn på tornet till kärnan på äldsta Tröck – tryckte. (SV4:52) delen av Stockholms slott användes först efter en Tschakot – hög, cylinderformad militär huvudbonad av nybyggnad på 1500–talet. (SV5:82) läder eller filt. Användes i svenska armén 1814– tre personer kommo gående – den mellersta, med 45. (SV21:23) hälta och trevligt ansikte, är Almqvists tschakot – hög, cylinderformad militär huvudbonad av antagonist, den konservative publicisten och läder eller filt. Användes i svenska armén 1814– universitetsläraren Vilhelm Fredrik Palmblad 1845. (SV18:6) (1788–1852) (SV23:302) tschakot – schakå = cylindrisk militär huvudbonad. tre qvart till fem – en kvart i fem. (SV5:223) (SV25:344) treslintig – trekantig. (SV27:128) Tullportsgatan – Döbelnsgatan. (SV6:98) Très–obligé – (fr.) mycket tacksam. (SV9:226) tullumgälder – tullavgifter. (SV19:235) Trias in Monade – (grek.) trehet i enhet. (SV26:174) tulpaner – tulpaner infördes till Europa på 1500–talet. tributära – som inkasserar skatt. (SV19:415) (SV5:146) tricherier – knep. (SV23:123) tunder – antändningsmedel, berett av multnat trä eller trictrac – ett slags brädspel. (SV30:382) bark; (här) förstärkningsord. (SV8:372) tridjungen – tredjedelen. (SV8:340, SV9:127) Tunelds geografi – Eric T. (1709–1788) Inledning til Trigonometria plana – plan trigonometri, läran om geographien öfwer Swerige . Kom i många uppl. beräkning av rätlinjiga trianglar. (SV6:243) mellan 1741 och 1833. (SV7:122) trilla – tvåsitsig, enspänd, öppen åkvagn med fyra hjul. tunntapp – propp eller plugg av trä till tunna (för öl (SV7:77) eller vin) (SV4:209) trimetriskt – av trimeter, orimmad sextaktig jambisk tupé – liten peruk, som döljer kal fläck på hjässan. vers. (SV7:190) (SV27:21) trimurti – den hinduiska treenigheten. (SV19:26) ture – en munter fyr, en glad skit. (SV7:377) triolisera – spela trioler. (SV5:254) Turenne – Henri de la Tour d’Auvergne de T. (1611– tristamoroso – ovanlig stämningsangivelse, vemodigt– 1675), fr. fältherre. (SV18:106) kärleksfullt. (SV6:83) Turinge – socken vid Gripsholmsfjärden (SS III, s. Triton – Poseidons och Amfitrites son var hälften 472) (SV4:176) människa, hälften fisk och bodde i ett palats i Turlupin – se förklaring i noten s. 216. (SV9:213) havsdjupet. (SVIII:192) turmaliner – grupp mineral, tillhörande silikaterna. trochaiskt – trokeiskt, med trokéer. (SV7:190) Varianter saluförs som ädelstenar. (SV7:24) Troglodyt – grottmänniska. (SV21:46) Turturdufvan i Norden – troligen anspelning på Trollringen och Thiodolfs äfventyr – Fouqués Der Hedvig Charlotta Nordenflychts samling av Zauberring (1813) och Die Fahrten Thiodolfs elegier Den sörjande turturdufvan (1743) (1815; sv. övers. 1823) (SV29:72) (SV30:512) trop d’honneur – (fr.) allt för mycket ärbarhet. tutanego, cinnober, magnetsten – zink; (SV9:232) kvicksilverhaltig mineral som ger rött färgämne; Tror Ni godt folk – ej identifierad. (SVIII:37) magnetisk järnmalm. (SV19:190) trossen – hela tåget. (SV19:249) ”Tussa lulla liten kind, […]” — vistexten återgår med trotts – förstärkningsord. (SV25:48) förändring i andraraden på versionen i A.I. Trufverö, Richert – Johan Gabriel Richert (1784– Arwidssons Svenska Fornsånger. En Samling 1864) Jurist och liberal reformpolitiker som bl.a. afKämpavisor, Folk–Visor, Lekar och Dansar, arbetade för skråväsendets upphävande, lika samt Barn– och Vall–Sånger.Utgifne af Adolf arvsrätt för män och kvinnor och ogift kvinnas Iwar Arwidsson. Tredje Delen. Stockholm, 1842, myndighet vid tjugofem år. Richert var sedan s. (SV27:34 460f.Texten lyder där: ”Tussa, lulla 1832 bosatt på gården Truveholm (Truve) vid liten kind, /Mor kommer straxt in, /Fargick på Vänern. (SV21:43) Långebro, /Köpte barnen gullesko; /Skorna var trullade – trollade. (SV25:316) för trånga, /Bar–nen för många.” trumeau – (fr.) väggspegel, trymå. (SV18:301) tvedrägt – tvedräkt, split, osämja. (SV26:306) truncus – (lat.) stam. (SV26:168) Två herrar och en narr – namn på ett kortspel. trådtyll – gles vävnad av bomull eller silke. (SV23:82) (SV23:51, SV25:124) trädskola – plantskola. (SV25:427) två qvarter – två fjärdedelar av en aln, således c:a 30 träffa – råka rätt på, hitta. (SV25:23) cm. (SV5:154) Träsket – sjö över Jarlaplan och Eriksbergsplan; på tvåstyfver – småmynt, värde c:a 1/2 skilling. (SV9:89) Träsktorget (=Eriksbergsplan) avtjänades tväggehanda – tveggehanda, av två slag. (SVIII:206) skamstraff från 1810. (SV6:93, SV29:7) tvänne Gracer – enligt romersk religion var gracerna Träsktorget – nuvarande Roslagstorg. (SV8:362) tre gudinnor som gav yttre skönhet och inre

112 harmoni åt människor, konst och litteratur.Här Ulrika Pasch – (1735–1796), berömd porträttmålare, åsyftas ryttmästare Hisingers två döttrar, som alltså dog tidigare än vad Almqvist anger. Charlotte och Jeanette. (SVIII:116) (SV30:6) Ty minsann det är lappri – ”För det är verkligen ingen Ulriksdal – kungligt lustslott vid Edsviken i Solna småsak.” (SV23:58) socken, Stockholm, cirka 4 km norr om Haga. Tychsen – Oluf Gerhard T. (1734–1815), tysk (SV6:13) orientalist. (SV19:42) ultimum jus – slutlig dom. (SV23:65) tycka synd om Tegnér – Läsarens förväntningar på Ultraister – (av lat. ultra, på andra sidan om) (här) skandalösa berättelser om den depressive och personer med avancerat konservativa åsikter; jfr erotiskt aktive Tegnér kommer på skam. Dock Ultras, s. 192. (SV26:189) antyder Almqvist biskopens förtjusning i hans Ultramariner – människor från andra sidan havet väninna Wendela Hebbe, se s. 116. (SV25:89) (skämtsam nybildning) (SV16:121) tycke – charm, behag. (SV29:201), kärlek. (SV6:6), ultras – konservativa ytterlighetsmän. (SV29:74) uttryck. (SV25:314) ultra–sidan – ytterlighetssidan, här den starkt tycken – charm. (SV25:422) konservativa sidan. Ultras (av lat. ultra) tyckena – prägeln, karaktärerna; tankarna. (SV25:501) betecknade personer med avancerade politiska tycker på laget – ung. ”dömer efter kamratskapet”. åsikter, vanligtvis i konservativ riktning. (SV25:165) (SV9:77) tyder – utvecklar. (SVIII:142) ultra–åsigten – ytterlighetsåsikten; ”ultras” kallades tydligen – tydligt. (SVIII:225, SV25:72, SV29:9) ibland allmänt den konservativa riktningen, tyg – saker. (SV25:161) ibland särskilt den franska reaktionen efter 1815. tyska skriftställare – bl.a. Theodor Mügge (1806– (SV19:150) 1861); en del av hans Reise durch Skandinavien umbra – brunt färgämne. (SV9:140) (1844) översattes som Sverige 1843–1844 (1845) Umtriebe – (ty.) ränker, intriger. (SV16:130) Den omnämnes av Almqvist i JB 27/5 1845. umtriebe – Umtriebe (ty.) intriger, stämplingar. (SV26:369) (SV18:xii) Tåckeder – Sådant där. Almqvist skriver ofta samman Uncialer – romersk rundad bokskrift, vanlig fram till två ord, när tonvikten ligger på det senare. Jfr 800–talet. (SV5:394) Hutut, s. 293. (SV4:7) uncialer – uncial, typ av latinsk skrift från 300–talet e. tåcken – tocken, sådan. (SV7:372) Kr., bestående av rundade bokstäver. (SV8:125) Tåcken jen – En så’n en. (SV8:329) under linien – ungefär: ovärdiga. (SV16:137) tåget – repet. (SV30:562) underbar – märklig. (SV5:11) tågverk – rep, ev. bödelns snara. (SV23:202) underbar – märkvärdig, ovanlig, sällsam. (SV6:17, tåp – enfaldig, tafatt person. (SV9:119) SV6:51, SV23:34, SV29:58) täckts – behagat. (SV30:501) underbara – sällsamma. (SV25:179) tälja – förtälja, säga, räkna. (SVIII:44) underbarast – märkvärdigast. (SVIII:224) tör – torde. (SV30:466) underbare – förunderliga. (SV25:456) Törnrosens Bok – bd XIII, innehållande Målaren och underbart – märkligt, ovanligt, sällsamt, märkvärdigt. Prestens Ställning i tidehvarfvet; en Betraktelse (SV6:270, SV25:68, SV30:97) utkom 1840. (SV26:35) underförpaktare – se förpaktare s. 299. (SV19:300) U under–klass […] öfverklasserna – detta är det Ubu Sibu, ubu! sibu! – djävlarnas lösenord i Karmola , tidigaste exemplet påunderklass, resp. överklass i XI:e sången (SS I, s. 313) Jfr namnen på djävlar i excerpterna till SAOB, och Almqvist är ”Om religion, religiösa bruk ur plastisk synpunkt alltsåupphovsman till dessa begrepp. Henry – i poesi” (SS II, s. 183), se SS III, s. 475. – Olsson ser dem som motsvarig–heter till A:s Ännu en anknytning är att också flicknamnet tidigare begrepp bondfolk och herrefolk Amorina förekommer i Karmola , II:a sången (SS (Törnrosens diktare.Den rike och den fattige, I, s. 170) (SV4:265, SV18:268) Stockholm 1966, s. 151) (SV27:395) ugglor i måsen – ”ugglor i mossen”. Ordspråket undersamt – förundrat. (SV25:190) kommer av da. ”Der er Ugler i Mosen” (Pelle underslef – svek, förräderi. (SV31:215) Holm, Bevingade ord , 9:e uppl. 1961, s. 349) underst – ganska. (SV27:86), mycket. (SV6:106) (SV23:64) underst bittida – mycket tidigt. (SV23:234) Ulimaroa – Australien. (SV19:81) understucken – falsk. (SV19:369) Ulla i Polisgränd – poliskammaren låg i undertiden – under tiden. Almqvist skriver ofta överståthållarhuset på Trädgårdsgatan i Gamla samman två ord, när tonvikten ligger på det Stan. (SV6:133)

113 senare, t.ex. hörpå. Jfr destomindre s. xii, och uranisk – himmelsk. (SV5:177, SV7:24) hutut s. 293. (SV18:viii) uraniskt och telluriskt – himmelskt och jordiskt. undflykt – tillfälle att fly. (SV5:353) (SV19:319) undflykt – undanflykt. (SV5:78) Uranism – av uranos, himmel. (SV26:157) undfångna – erhållna, mottagna. (SV30:87) urbota – som inte kan sonas med böter. (SV23:202) undse med hvarann – hyser aktning för varandra. Urganda – fe i Montalvos riddarroman Amadis de (SV5:61) Gaula . (SV9:310) undseende – överseende, tolerans. (SV23:194) ”urgeras” – ivrigt hävdas. (SV16:126) undskylla – ursäkta. (SV25:215) Urias–bref – ett brev som innebär olycka för undulation – vågrörelse. (SV23:225) överbringaren. Se Gamla Testamentet, Andra undulationerne – vågrörelserna. (SV9:138) Samuelsboken, kap. 11. (SV31:190) undulerande – vågformig. (SV9:166) Uriel – ängel, stundom betraktad som ärkeängel. ”une doctrine sublime, solide, qui ne peut changer.” (SV18:149) – (fra.) en upphöjd och beständig lära, som inte Uriel – ängel, stundom betraktad som ärkeängel. kan förändras. (SV19:318) (SV4:156) Unism – enhet. (SV26:115) ursaka sig – ursäkta sig. (SV23:135) Unismus – (lat.) enhet. (SV4:230) ursinnig – galen, befängd, tokig. (SV4:36, SV4:183, uplysa – belysa, förklara. (SVIII:202) SV30:246), vansinnig, högst oförnuftig. Uplåtandet af – avtäckandet av. (SVIII:202) (SV23:169) uppbud – vid domstol framställda erbjudanden att Ursinnige – galne, tokige. (SV4:237) förvärva egendom. (SV23:70) ursinnighet – tokighet. (SV4:275) uppdragen – lurad, uppskörtad. (SV9:19) ursinnigt – vansinnigt. (SV25:226) uppenbarelser och andesyner – anspelning på den urskriften – originalet. (SV5:365) religiösa kris med drömsyner och hallucinationer, urtimating – domstolsförhandling vid annan tid än den som Swedenborg upplevde i Holland och London ordinarie. (SV25:280) i början av 1740–talet och som han skrev ned i urväder – snöyra. (SV18:260) Drömboken . (SV30:516) usel – dålig, eländig. (SV4:43), olycklig, uppgifvit – meddelat, framställt. (SVIII:152) beklagansvärd. (SV21:42) uppkomst – uppnående av större rikedom, framgång. usling – skurk, stackare. Jfr s. 9. (SV4:55) (SV23:207) uslingar – stackare, olyckliga, ynkryggar. (SVIII:9, uppläste – låste upp. (SV5:200) SVIII:159, SV26:244) uppläste dörren artigt – öppnade försynt dörren. uslingen – usling betyder skurk, men också fattig eller (SV25:17) olycklig människa. (SV4:9) uppränna sig – här framträder, går i dagen. (SV19:141) usurpatör – usurpator; tronstörtare. (SV19:226) uppränningen – upprinnelsen, uppslaget. (SV5:13) Ut Supra. Ex Protocollo – (lat.) Som ovan. Ur uppstod hvarje individu – framträdde varje individ. protokollet. (SV26:55) (SV5:31) utan – utom. (SV29:150) uppsupa – insupa. (SV23:225) ”utan att j varden såsom en af dessa små” – Matt Uppsvearne […] Göterne […] Vi skola träffas på 18:3. (SV23:317) Mora äng – I äldre västgötalagen beskrivs hur Utan med – utan sällskap av, ej tillsammans med; icke uppsvearna vid kungaval samlades på Mora äng utan med = tillsammans med. (SV21:97) straxt sydost om Uppsala för att där välja kung. utbasade – ”inpiskade”. (SV25:357) Vid Eriksgatan red kungen runt i landets centrala utbildning – bildning. (SV25:291) bygder och lät bl.a. östgötar och västgötar utevaro – avsaknad. (SV26:84) bekräfta valet. (SV5:155) utfaren – medtagen, utmattad. (SV25:417) uppter – uppvisar. (SV19:161) utfullkomlig – i alla avseenden fullkomlig. (SV7:367) Upptäck – avslöja, hålla inte längre hemligt. (SV5:113) utförd – förd till avrättningsplatsen. (SV6:74) upptäcka – avslöja. (SV6:123, SV23:171, SV25:404), utförsartikel – exportprodukt. (SV19:197) hitta. (SV29:66) utgjorde – här betalade. (SV19:221) upptäckte – visade, avslöjade. (SV6:80) Utinam videat, cui oculi – (lat.) ”Den som har ögon, Upsala–magister af 1809 – promotioner genomfördes han må se”. (SVIII:154) med treårsintervaller. A. blev själv promoverad utlagorna – skatterna. (SV19:238) 1815. (SV16:46) utliggare – kunskapare, spion. (SV25:363) uptäcka – lägga i dagen. (SVIII:210) utmed – bredvid(SV25:197) upveklen – uppdagar, drar fram i ljuset. (SVIII:179) utmärkt – påfallande, utomordentligt. (SV29:12) uraniseras – göras himmelsk. (SV26:148)

114 utmärkt paltiga – särskilt el. påfallande trasklädda. tänkare som Rudbeck, men är av äldre datum. (SV25:313) (SV19:163) utmärkte – markerade. (SVIII:206) Wahrhaftig – i sanning. (SV30:505) utom – förutan. (SV25:89) vaktmästare – fångvaktare. (SV25:403) Utomdess – dessutom. (SV19:215) Valentyn – François Valentijn (1666–1727), holländsk utomordentlig – väldig. (SV29:207) reseskildrare. (SV19:370) utomordentliga – märkliga, utmärkta. (SV16:65) Valerius – skalden Johan David Valerius (1776–1852) utopisk – påhittad. (SV25:118) (SVIII:161) uträttade – gjorde, åstadkom. (SV29:12) valknutar – dubbelknutar i form av åttor. (SV30:400) utsigter – vyer. (SV25:44) valknutar – valknopar; dubbelknutar i form av åttor. utskogen – skog som ligger långt från byn eller gården (SV5:239) den tillhör(SV25:418) Vallenbergs – Marcus Wallenberg (1774–1833) biskop utskylder – skatter. (SV19:235, SV25:230) och översättare; utgav Odysséen (1814–15) och utsätta – fastställa, bestämma. (SV23:168) Iliaden (1819–21) i svenska översättningar. utsökte – valde ut. (SV5:101) (SV25:87) utvisat i Småland – anspelar på ”predikosjukan”. Se vallmo–genier – sömnen personifieras här som den inledningen samt komm. till s. 167. (SV25:491) bedövande vallmons skyddsandar. (SV23:198) utöda – göra slut på. (SV9:248) valländsk – välsk, utländsk (fransk eller italiensk) utödde – gjorde slut på, utrotade. (SV19:41) (SV5:84) utöfva inseende – håller uppsikt. (SV19:139) valplatserna – slagfälten. (SV5:166) utögd – med utstående ögon. (SV25:363) Walter – Walter Scott. (SV5:334) Walter Stuarts page – Walter the Stuart (död 1246) Se kommentar till Allan Stuart s. 128. (SV5:191) VW van Dycks [...] Tintorettos – Anthonis v. D. (1599– 1641), flamländsk målare; Jacopo Robusti, kallad v. Buch – Leopold von B. (1774–1853), framstående ty. T. (1518–94), venetiansk målare. (SV25:341) geolog. SkrevReise durch Norwegen und Vanadis – den nordiska mytologins Freja. (SV25:84) Lappland (1810) (SV27:118) Vanbild – vrångbild, dålig eller felaktig bild av något V. Dona – Wilhelm Axel Gabriel Dohna (1764–1793), eller någon (i detta fall av Herman) Jfr s. 283: greve och löjnant. (SV6:148) Irrbild, s. 285: Afbild och Narrbild. (SV4:286) v. Haller – Karl von H. (1768–1854), tysk–schweizisk vandel – levnadssätt, uppförande. (SV25:136, historiker, författare till en stridsskrift mot den SV31:144), här ungf. levnadsbana, liv. franska revolutionen och dess radikala samhällsidéer: Restauration der (SV27:281) vandlande – vandrande. (SV4:151, SV18:145), gående Staatswissenschaft (1816) (SV19:149) hit och dit (SS III, s. 469) (SV4:90) v. Hartmansdorff – August von Hartmansdorff (1792– vanen – dialektal variantform till ”vanan”. (SV5:10, 1856), ämbetsman, politiker, ledamot av Nya SV19:123) elementarskolans styrelse. (SV26:321) vanilj – en kopp choklad (Werin) (SV25:9) W. Jones – Sir William J. (1746–1794), samtidens store vanille–papper – förmodligen ett särskilt fint, kanske orientalist och språkforskare, pionjär i sanskritstudiet; var med om att grunda Asiatic till och med parfymerat papper. Detta är enda belägget av ordet i SAOB:s samlingar. (SV6:22) Society i Indien och låg även bakom den viktiga Vanini – G.C. Vanini (1585–1619), italiensk filosof. skriftserien Asiatic Researches . (SV19:27) (SV26:384) v. l. – västlig längd (longitud) (SV19:57) vanka – gå hit och dit, utan något visst ändamål. v. Stjernman – A.A. von Stiernman (1695–1765), (SV7:281) arkivman, historiker. (SV26:364) vankade – vacklade (SS III, s. 470) (SV4:126) Wachtmeister – Carl Axel W. (1754–1810) var vanpassande – icke passande, illa passande. visserligen ful och föga spirituell, men stod (SV26:318) politiskt nära kungen. Jfr komm. till s. 124. vapen – vapenslag. (SV25:12) (SV6:137) vapörerna – vapörer, uppstötningar, väderspänning, vacuum – (lat.) tomrum. (SV9:86) vadmal – grovt ylletyg. (SV8:122) yrsel. (SV9:218) var […] öfrig – fanns. (SVIII:62) vagabundism – vagabondliv, lösdriveri (Almqvist vara jaloux – vara mån om, ängsligt försöka stavar ordet efter lat. vagabundus) (SV19:331) undanhålla från andra. (SV5:391) vagina gentium – (lat.) moderssköte; folkens eller vara å bane – vara på tal. (SV8:338) människosläktets sköte. Denna metafor för människans ursprungsort finns hos en göticistisk

115 Varbergs torn – Varbergs fästning, tidigare vaxstapeln – vaxljus, som under tillverkningen rullades tornförsedd. (SV5:164) kring en järnten och därmed fick en hoprullad varglo – brunfläckigt lodjur med smala svarta streck på form. (SV6:32) ryggen, tidigare felaktigt uppfattad som en av tre vaxtaftet – taft, sidentyg. (SV18:21) loarter. (SV29:217) Vebel – väbel, underofficer med ansvar för ordningen. Vargskall – skallgång efter varg. (SV4:241, SV18:245) (SV6:272) varme – värme. (SV5:95) vedböla – en börda med ved. (SVIII:19) Warnhems skog – till Varnhems kloster hörde flera vedergällning – belöning, ersättning. (SV5:101, stora skogar. (SV5:182) SV6:155) Varodells bod – Lars Johan Warodells butik för Wederkopp – Theodor von Wedderkop (1802–1887), försäljning av porslin, glas och andra ty. författare tillBilder aus dem Norden (1844– bosättningsartiklar. Där såldes även biljetter till 1845) (SV27:118) Yngve Frey. (SV21:70) vederkännas – vidkännas. (SV26:202) varselse – uppmaning. (SV30:434) vederpart – motpart. (SV23:64) vas – dialektal återgivning av ”vars”. (SV25:162) ”wedding on the left hand” – Om ”wife on the left was sagen Sie – vad säger ni. (SV30:559) hand” jfr A:s Tre fruar i Småland, SV 25:380. was wir Schurken nennen – det vi kallar skurkar. (SV29:130) (SV31:76) vehikel – hjälpmedel; i farmakologin lösnings– eller vaschen – bagageutrymme i vagn. (SV6:229) bindemedel. (SV19:147) vaserra tre – vanl. vassera tre, kraftuttryck som går vek – trött. (SV23:29) tillbaka på det forn–svenska ”hvars haerra trae”, velamen – hölje. (SV5:196) vår Herres träd, d.v.s. Kristi kors. (SV27:21) velin – fint och glatt pergamentsblad(SV6:20) vass – förkortning av vasserra. Jfr s. 342. (SV31:16) velinbladet – velin = fint och glatt pergamentblad. vassbuk – skarpsill. (SV4:217) (SV29:229) Vassera – ung. bevars! (SV21:49) Wendela Skytte – (1608–1629), berömd särskilt för wassera – verkligen; används för att bedyra ngt. sina språkkunskaper, var även författare. (SVIII:14) (SV30:513) Vasseradon – eufemism för vasseradö , vår herres död ”veneration” – vördnad. (SV23:163) (SS III, s. 467) Jfr det populära kraftuttrycket veneriskt – venerisk sjukdom, könssjukdom. (SV4:112, vassera tre, som går tillbaka på det fornsvenska SV18:112) ”hvars haerra trae”, vår Herres träd, d.v.s. Kristi ”wenn mann […] Geschichte liege.” – (ty.) om man kors. (SV4:7) inte skulle vilja lyfta ut den zoroastriska vasserra – (svordom) eg. Vår Herres [Träd] = korset. tidsåldern till en period, som ligger helt och (SV6:148, SV25:154, SV30:89), går tillbaka på hållet utanför den bekanta historien. (SV19:42) det fornsvenska ”hvars haerra trae” (SV18:33) Venus Anadyomene – den havsfödda V. (SV25:501) Vassmolösa – by omkring 1 2/3 mil från Kalmar. Venus Urania – den himmelska Venus, tillnamn till (SV8:115) Venus. (SV5:402) Vaticanen – påvestolen. (SV5:166) Verbum vetustum – (lat.) det urgamla ordet, vatten – glans, klarhet. (SV6:79) Swedenborgs beteckning på Genesis första tio vattrade – våglikt mönstrade. (SV25:17) kapitel. (SV19:162) vattubryn [...] himlabryn – bryn = gränslinje; horisont. Verdammt – fördömt. (SV31:81) (SV29:163) Vergissmeinnichten – förgätmigejer. (SVIII:38) vattuöfverflod – överskott av vatten (ska möjligen veritabel – äkta, sann. (SV29:109) vara: ”vattuöfverflöd”) (SV19:197) Verkehren – här i betydelsen växling av pengar till Vaugelas – C.F. de P. de V. (1595–1650), fransk spelmarker. (SV30:382) språkman. (SV9:76) Wermlands jägare – Värmlands fältjägarbataljon Vaugelas’ remarker – Remarques sur la langue nyuppsattes 1788 och omorganiserades 1812 till française (Anmärkningar om det franska språket) Värmlands fältjägarregemente. (SV5:247) (1647) av Claude Favre de Pérouge de Vaugelas Wermlands Jägare under Öfverste M–erie – Josias (1585–1650), blev ett avgörande verk i den Montomery–Cederhjelm, överstelöjtnant och klassicistiska standardiseringen av franskan. chef för Värmlands fältjägarregemente 1816, (SV16:62) överste i armén 1818. (Holmberg) (SV5:248) vaurien – (fr.) odåga, slyngel. (SV5:274), odugling. Vernanäs – herresäte, som sedan slutet av 1700–talet (SV6:27) tillhört familjen Mannerskantz. (SV8:116) vaurien [...] roué – (fr.) odugling [...] rumlare. Veronika – ärenpris. (SV6:282) (SV25:359) verst – ryskt längdmått: ca 1 km. (SV19:347)

116 Verstehen Sie – förstår ni. (SV30:480) Wieland – Christoph Martin Wielands versberättelser Verstehen Sie die Politik – förstår ni politiken. Idris (1768) och Oberon (1780) (SV5:365) (SV30:553) Wielands Oberon – Christoph Martin W. (1733–1813), Verstehen Sie? Wollen Sie verstehen? – (ty.) Förstår tysk författare vars versberättelse Oberon (1780) ni? Vill ni förstå? (SV27:120) blev berömd över hela Europa. (SV29:84) vertex – (här frenologisk term, lat. vertex = hjässa) vielfras – järv, av ty. Vielfrass, storätare. (SV19:65) skalltoppen. (SV25:221) Wieselgren – Peter W. (1800–77), A:s vän, präst och Vespern – vesper (lat.) aftongudstjänst. (SV7:33), nykterhetsförkämpe. (SV25:223) [klockan som kallar till] aftonbönen klockan 6. Wife on the left hand – älskarinna knuten till mannen (SV29:213) som extra maka. Jfr A:s Syster och bror vest drap d’or – väst av guldstickat tyg. (SV8:205) (Samlade Skrifter XXIX), s. 158 f. (SV25:380) Vesterlång–gatan – gata i Gamla Stan, jämte vigare – enklare. (SV19:431, SV25:491) Österlånggatan det medeltida Stockholms vigilansen – vigilans, substantiv till vigilera, bevaka huvudgata. (SV6:28) sina intressen, lånapengar. (SV27:390) Westrings mest älskade färglaf – läkaren och Vigrid – den slätt, där asagudarna möter upp till den naturforskaren Johan Peter Westring (1753– sista striden. (SV26:139) 1833) utgav 1805–09 Svenska lafvarnas vigtiga – starka, tunga. (SV25:260) färghistoria. (SV8:332) Vihattula i Hollola – Hollolla ligger strax nordväst om Vesuvii Somma – den äldre av Vesuvius två vulkaner. Lahti (Lahtis) (SVIII:236) Den andra och yngre vulkanen, Nuovo, som vikarie – här en sorts kyrklig ställföreträdare. bildades vid det berömda utbrottet år 79, står på (SV19:274) Somma som på en sockel, och Sommas kant Viken – ungefär kuststräckan Bohuslän–Östfold. omger Nuovo som en brant mur. (SV19:59) (SV5:185) vet pojs – vet hut. (SV4:211, SV18:211) Vikingen – Geijers dikt publicerades i Iduna, h. 1, Vetenskaps–akademien var stiftad – 1811. (SV26:132) Vetenskapsakademien stiftades den 2 juni 1739. viktualier – livsmedel. (SV18:154, SV25:120) (SV30:61) vilda rosor – nyponrosor, törnrosor. (SV5:124) vexationsanstalt – av vexation, trakasseri. (SV26:386) Wilhelm och August Davidsons nya anläggning – vexlare – bankir. (SV19:118) populärt kafé vid Drottninggatan, öppnat 1838. Whitfoot – Hans Whittfoot. Den orgel som omtalas (SV9:26) byggdes 1727 och förstördes vid branden i Åbo Wilhelm Tell – drama av Friedrich Schiller (1804) 1827. (SVIII:234) (SV25:46) Vi prisa så högt våra fäder – Anna Maria Lenngrens viljeliga – det som avser viljan. (SVIII:213) dikt ”Göthernes Utvandring” (eller ”Hvi prisas så WilkinaSagan – en version av de forngermanska högt våra Fäder”) publicerades i tonsättning av sagorna om den gotiske hjältekungen Theoderik Carl Erik Gleisman i Skaldestycken Satte i Musik den store, Didrik av Bern, utgavs 1715 av Johan 4. (Mjöberg) (SVIII:31) Peringskiöld under titeln Wilkinasagan. (SV5:12) vi studera icke på Magistern, vi gå ej löst på Willingsberg […] Lekebergslagen – Villingsbergs Candidaten – Amalia understryker att egendom med järnbruk i Lekebergs bergslag i Constance’s studier inte är inriktade mot Örebro län innehades vid denna tid av släkten akademiska examina. (SV23:86) von Hofsten. (Holmberg) (SV5:242) Victoria – (lat.) seger. (SV4:214) Willkomm – E. W. (1810–1886), tysk författare. Victoria! vivat Britannia – Seger! leve Britannien. Tillhörde Das junge Deutschland. (SV9:80) (SV18:213) villomeningar – irrläror. (SVIII:158) victualier – livsmedel. (SV4:160) Vincentius af Skara – biskop i Skara 1505, avrättad i vidare ture – ytterligare filur. (SV25:117) Stockholm 8/111520. (SV27:74) vide – se. (SV23:70) ”vindicera” – hävda. (SV23:278) vidlyftig – vidsträckt, stor. (SV29:217), äventyrlig. vindfälle – kullblåst träd. (SV25:410) (SV25:240) vindtböjtlars – av ty. Windbeutel, vindböjtel, vidlöftig – vidlyftig. (SV5:82) vindflöjel, hållningslös och opålitlig person. vidrig – obehaglig; ofördelaktig. (SV19:424) (SV27:305) vidrigt – stridigt, motsatt. (SV19:25, SV25:72), svårt, vingelfotade – (bildl.) som gör snedsteg. (SV25:363) otrevligt. (SV29:99) vingklyppta – vingklippta. (SV5:204) vidunderlig – förskräcklig. (SV23:289) viola tricolor – styvmorsviol. (SV8:327) Wie eine Erscheinung – (ty.) likt en syn, en violen – fiolen. (SV8:48) uppenbarelse. (SV4:68)

117 Viotti – Giovanni Battista V. (1753–1824), italiensk gånget barn till en skådespelerska. Jfr komm. till violinist och kompositör, verksam bl.a. som s. 62 f. (SV6:159) operachef i Paris. År 1791 tvingades han lämna voile – (fr.) flor eller slöja av tunn och lätt vävnad. London, misstänkt för att vara revolutionär agent. (SV18:181, SV23:277) (SV6:179) voilen – floret eller slöjan av tunn och lätt vävnad. vir uxorius – man som är sin hustru slaviskt (SV6:12) underdånig. (SV23:163) volée – i finare kretsar. Jfr la haute volée (fr.) = de wir werden sehen – vi får se. (SV30:135) förnäma. (SV25:65) vira – kortspel. (SV9:86) Wollmaryxkulls–gränd – här är det oklart vilken gata vira – svenskt kortspel uppkommet på 1800–talet. Almqvist avser; Wollmar Yxkullsgatan låg på (SV25:14) Södermalm. (SV6:112) Virgile – (fr.) Vergilius. (SV18:302) ”Wolgang von Goethe” — Goethes felstavade Virgilius – Georgic. Lib. II, v. 473, 474 (lat.): Sacra förnamn torde tjäna till attkarakterisera Mesoms deum, sanctique patres; extrema per illos/ Iustitia uttal. (SV27:118) excedens terris vestigia fecit. (Gudarna hålles i Volontör – volontär, frivillig soldat. (SV6:193) helgd, föräldrarna ock. När från jorden/ rättens volontörer – frivilliga. (SV25:111) gudinna försvann, längst dröjde hon kvar på vår Voltaires Henriade – Voltaires La Henriade (1728) landsbygd.) Georgica i T. Klebergs övers.; utgavs första gången men i annan utformning reviderad av L. Håkansson) (SV26:135) 1723, under titeln La Lique ou Henri le Grand. Virgo beatissima – (lat.) sällaste jungfru. (SV7:199) Verket var ett hjälteepos på alexandriner i tio vis medicatrix – (lat.) som anges i brödtexten: ”en kraft sånger om Henrik IV. I eposet skildras 1500– till läkedom”. (SV19:145) talets blodiga religionsstrider. (SVIII:130) visan om Malcolm Sinclair – Anders Odels mycket volubil – av fr. volubile, talför, slingrande. (SV8:273) populära visa om mordet på Malcolm Sinclair von E. – titeln kansliråd identifierar denne anonyme 1739. Jfr s. 341. (SV31:197) sammansvurne som Jacob von Engeström (1735– Viscayas berg – Biscaya, den nordligaste av de tre 1802) Denne dömdes till adelskapets förlust och baskiska provinserna i norra Spanien. (SV7:25) livstids fängelse, vilket lindrades till förlust av ”visenteras” — visiteras. (SV9:130) tjänsten och tre år på Vaxholms fästning. visionnaire – (fr.) visionär, andeskådare. (SV18:194) (SV6:137) viskningar – viftningar. (SV8:387) von Hammer – J. von Hammer, Geschichte der visserligen – förvisso. (SVIII:143, SV25:110), med schönen Redekünste Persiens , Wien 1818. visshet, med säkerhet. (SVIII:214, SV5:111, (Holmberg) (SV5:359) SV6:179, SV16:13, SV23:68) Vossens – Johan Heinrich Voss (1751–1826) tysk visst – med visshet. (SV6:154) författare och översättare; utgav Odysséen (1781) Witsen – Nicolaes W. (1641–1717), holländsk statsman och Iliaden (1793) i tyska översättningar. och amatörgeograf. Hänvisningen, vilken är (SV25:87) övertagen från Malte–Bruns geografi, går till vota – inlägg, önskanden. (SV16:20) verket Noord en Oost Tartarye (1705) votum decisivum – utslagsröst. (SV23:125) (SV19:305) Vous avez raison – (fr.) ni har rätt. (SV9:259) Viva vox – (lat.) muntligen; eg. levande stämma. vous comprenez – (fr.) ni förstår. (SV9:256) (SV9:8f) vous savez – (fr.) ni vet. (SV9:220) vivacité – iver, livfullhet. (SV23:90) vox virginea – (lat.) eg. jungfruröst, orgelstämma som vivat ! – (lat.) leve! (SV25:372, SV27:125) numera benämnes vox humana. (SV9:178) vivere – vivre, föda, livsuppehälle. (SV5:63, SV30:379) Voyez – (fr.) Se. (SV8:272, SV18:302, SV23:150) vizir – stadsminister. (SV19:405) voyez madame – (fr.) se, min fru; jo, min fru. vog – vägde. (SV5:370) (SV18:150) Wohltäter – välgörare, i Sverige särskilt person som voyez vous – ”ser ni.” (SV23:93) bjuder andra förfriskningar. (SV23:293) Vraiment – (fr.) i sanning, verkligen. (SV4:295, ”Voilà Essen – une Comedienne de la plus parfaite SV18:295) ironie! d’une svelte divine” – (fr.) Se där, Essen Vraiment ? – ”verkligen?” (SV23:226) – en skådespelerska med den mest perfekta ironi! vridna – förvrängda. (SVIII:5) – med en gudomligt smärt figur. (SV6:61) vrängare – som förvanskar eller misstyder. (SV26:44) Voilà tout! – (fr.) Där ser man! (SV9:256) vue – (fr.) plan. (SV6:18) Voilà tout, ma soeur. C’est un enfant du theatre, Vulcan – smideskonstens gud, anspelar på ryttmästare enfant perdu d’une Actrice – (fr.) Se här det Michael Hisinger (1758–1829) (SVIII:114) hela, min syster. Det är ett teaterbarn, ett vilse

118 Vulcani värk – här: omskrivning för Fagerviks Salamis, och hären fick lämna Grekland. järnbruk. (SVIII:119) (SV16:140) vulet – neutrum till vulen, vorden, (här) beskaffad. Ximenes – Francisco Jiménez de Cisneros (1436– (SV26:317) 1517), kardinal, spansk storinkvisitor. (SV6:256) vulgair – efter fr. vulgaire: folklig. (SVIII:143) vulgo – (lat.) här vanligtvis kallat. (SV19:192) vulgära – folkspråkliga, nutida. (SV19:347) Y vulgärt – enkelt. (SV19:205) ymnig – rik, överflödande. (SV23:267) vy – synvinkel. (SV9:309) ymnoghetens – ymnighetens. (SV18:139) Våfferdagen – Vårfrudagen 25 mars. (SV8:339) Yngve Frey – ångfartyg, byggt 1821. Gick våg–örn – Antonia Luna i kaparparets farkost liknas vid huvudsakligen på traden Stockholm–Arboga. en örn, som jagande sveper fram över vågorna. Hennes maskin (av Samuel Owens tillverkning) Jfr liknelsen med den jagande falken i var på 22 hkr, men hon hade även en fullständig ”Vikingabalk” i Tegnérs Frithiofs saga . galeastackling vilket innebar att hon kunde gå för (SV7:201) segel vid maskinhaveri. (SV21:21) våhn – förhoppning, möjlighet. (SV6:236) ypper – förträfflig, präktig. (SV25:49) vån – förhoppning, utsikt. (SV18:264, SV27:332) yppighet – kostbart levnadssätt, slöseri. (SV19:234) vångel – vingleri, dåraktigt beteende. (SV25:394) ypprare – ypperligare. (SV5:182 Wåno – Våno, c:a en mil söder om Pargas (Parainen) Ysane Vass [...] Alabasterdosorna – de här (SVIII:236) uppräknade verken förekommer – med undantag vårdar sig – bryr sig om att. (SV25:64) av Skällnora Qvarn och Det går an – blott som vårdsam – omsorgsfull. (SV25:354) utkast eller titlar. (SV8:38f) väfva–vallmar – dansleken väva vadmal. (SV4:120) ytter värre – etter värre = ännu värre. (SV25:345) vägskräppa – jfr s. 221 r. 8 f. (SVIII:216) ytterliga – yttre. (SV26:294) välbehållen – rik, i goda omständigheter. (SV23:313) Yviza t.o.m. Espalmador – Se nedan under Balearerna. välment brochyr – Palmblads broschyr se anmärkning (SV7:51) till s. 35. (SV26:210) Vänabirke – Vennebjörke. Werin hänvisar till M.G. Carelius landskapsbeskrivning 1774, där ortsnamnet sägs härleda sig till ”Ven” och Z ”Venadis”. Jfr Vanadis = Freja. (SV25:360) Zafaranga – Almqvist kan möjligen syfta på Capo vänder på det goda – riktar sig mot det goda. Zaffarano, som är belägen öster om Palermo, (SVIII:211) eller på Zafferana Etnea, en lavabemängd väntan – förväntan. (SV5:304) provinsstad på Etnas sydöstra sluttning. väpling – klöver. (SV25:373) (SV7:236) väpling – klöver. (SV30:238) Zaire – brevskrivaren har möjligen hämtat inspiration värkande – i verksamhet. (SVIII:133) till namnet från Voltaires tragedi Zaire från 1732. värma – böjd form av värme. (SV26:54) (SVIII:170) Värsnät – dvärgsnät, spindelväv. (SV4:57,SV4:280, Zaïre – tragedi av Voltaire (1732; sv. övers. 1774) SV18:280) (SV29:22) väsen – varelser. Möjligen avses arbetsfolket, men Zefirer – namn på västanvinden i den grekiska antiken. troligare ”småfolket”, dvs. tomtar och vättar. (SVIII:168) (SV25:239) Zendavesta – parsismens heliga religionsurkund. Wäshäradsflickorna – Väse härad ligger öster om (SV26:115) Karlstad kring bl.a. Alster. (SV5:255) Zephirer – se komm. till s. 99. (SVIII:105) vättjade – brynte. (SV6:148) Zephyren – Zefyros, västanvinden i antik grekisk mytologi. (SVIII:99 SVIII:107) zibetkatt – viverrid; kattliknande rovdjur i Asien och X Afrika, som producerar den s.k. sibetoljan. (SV25:383) Xeres la Frontera – Jerez de la Frontera, stad i Zimmermann – August Wilhelm von Z. (1743–1815), provinsen Cádiz i sydvästra Spanien. (SV7:25) tysk geograf och naturhistoriker. Z. var i Sverige Xerxes’ här – den persiske storkonungen Xerxes I känd genom det till svenska översatta verket intog Athen efter att ha besegrat de förenade Jorden och dess invånare, historisk tafla af det grekiska styrkorna med en överlägset mycket adertonde århundradets upptäckter om större här vid Thermopyle 480 f.Kr. Han besegrades senare, bl.a. vid själslaget vid

119 fremmande folkslag och länder (1813–1822) återvände – upphörde. (SV19:225) (SV19:138) åtra – ändra sig, ångra. (SV31:260) Zingarello – – (ital.) diminutiv av zingaro = zigenare. åtskills – åtskils, var för sig. (SV5:322) (SV25:403) Åva – ort i Täby socken, nära Danderyd (SS III, s. 467) Zinzendorff – Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700– (SV4:18) 1760), tysk greve, pietist, grundade 1727 den herrnhutiska Brödraförsamlingen. (SV18:xii) Zions sånger – Sions Sånger, 1743–1745, herrnhutisk Ä sångbok. (SV27:365) Ä.B. – Ärvdabalken. (SV23:71) zirater – utsirningar, ornament. (SV29:8), prydnader. äflande – strävande, bemödande. (SV4:282, SV18:282) (SV30:6) äflandes – äflas, ivrigt sträva efter något. (SV8:145) Zuleika – Den allmänt spridda österländska sagan om äflas – ivrigt sträva, jaga efter. (SV23:57) Yussuf och Zuleika, Bibelns Josef och Potifars äfventyr – saga; påhitt. (SV5:114) hustru, har ingen likhet med den saga herr Hugo äggepylsor – äggkorvar; troligen av pylsa, äldre biform berättar. (Holmberg) (SV5:355) till pölsa, korv. (SV4:274) Zum Wiedersehen – på återseende. (SV30:483) älskningsämne – älsklingsämne; i SAOB:s excerptsamlingar finns provpå ”älskning” i betydelsen ”älskling”. (SV27:227) Å ämnes–svenner – extraordinarie eller auskultanter vid åboer – arrendatorer. (SV16:116) ett ämbetsverk. (SV16:16) åbyggnaderna – samtliga byggander på en ämnessvenner – extraordinarie eller auskultanter vid [lant]egendom. (SV29:7) ämbetsverk; allmännare: lärjunge, gesäll. åderjern – kniv (motsv.) för medicinsk åderlåtning. (SV23:105) Skillnaden mot en lansett är oklar. Kanske avses ändamål – syfte. (SV25:144) en mekanisk s.k. ådersnäppare. (SV6:56) ändlin – till sist. (SVIII:93) Åhlström – Olof Åhlström (1756–1835), tonsättare och ändtligen – oundgängligen, nödvändigtvis. (SV29:151), musikförläggare. (SV8:298) till slut. (SV19:277) Åhåga flit, iver. (SV21:44) ändtligen – åkare – råbarkad sälle, [språklig] grobian. (SV25:87) ängsligt – sorgligt, bedrövligt, ledsamt. (SVIII:191, Åkersteins ypperligaste methoder – överstelöjtnant SV30:150) tråkigt, obehagligt. (SVIII:115) Nils Å. (1793–1853) utgav 1827 Om uti Sverige ängslyckan – inhägnad äng. (SV25:170) anställda försök med slagkrut till antändning af ännu icke färdig – Åbo universitetshus ritades av Carl artilleripiecer och handgevär. Christofer Gjörwell d.y. (1766–1837), son till sin åkstrapage – åkstrapats. (SV23:286) namne och således morbror till Almqvist) och ånga – doft. (SVIII:96, SV4:64, SV18:57) uppfördes 1802–1815 under ledning av Charles ångade – doftade. (SV9:123) Bassi. Gjörwell fick professors titel 1808. ångan – doften. (SV25:13) (SVIII:234) ångas – se komm. till s. 96. Bref till Louise. (SVIII:99) äoner – eoner, andeväsen med evig existens. (SV5:303) ångor – dofter. (SV25:396) Äppelkammaren – förmodligen ett påhittat namn; jfr År 1833 – 15/5 1833 hade Aftonbladet en historisk notis tortyrkammaren ”Rosenkammaren” på om den då nedblåsta Kopparmatte; artikelns Smedjegården i Stockholm, som inrättades på faktauppgifter återges av Almqvist (SS VI:385) 1740–talet. Tillsammans med andra Kopparmatte finns nu att se på Stadsmuseet i tortyrkammare avskaffades Rosenkammaren av Stockholm. (SV6:93) Gustaf III år 1772. (SV6:133) ”åsen” – Linderödsåsen. (SV23:103) är [...] medvetande om – känner till. (SV29:110) Åsenöns berg – torde vara numera Åsöberget söder om är derföre utmärkt – skiljer därför ut sig. (SV25:293) Tegelviksplan. (SV27:52) Är du gammal […] så drick – ej identifierad. åskljungarens – Zeus. (SVIII:191) (SVIII:65) Åt venster – redan de romerska augurerna betraktade är kär i – tycker mycket om. (SV25:19) fåglarnas flykt som järtecken och ansåg den äreställen – hedersposter. (SV19:300) vänstra sidan som olyckssidan (SS III, s. 467) ärlig – hederlig, redbar. (SVIII:44) (SV4:15) ärliga – oklanderliga. (SVIII:197) åtel – eg. död kropp, använd som byte för att locka till äskad – av äska, begära, anhålla om. (SV26:394) sig rovdjur och fåglar. (SV30:448) äspegrenar – aspgrenar. (SV25:170) ”återretablerades” – åter retablerades (tautologi) = ätt – släkt; Jeppe hör alltså till någon av återupprättades. (SV25:360) lantarbetarfamiljerna på Aronfors. (SV25:79)

120 ätteläggar – avkomlingar, ättlingar. (SV19:309) ökan – ekan. (SV9:111) Öknen Koby – Gobiöknen. (Holmberg) (SV5:238) ökstock – eka, ekstock, liten träbåt. (SV4:18, SV9:111, Ö SV18:13, SV31:324) öcknen – vildmarken. (SV5:175) Ömklig historia om tiggaren Agesilaus, som kom till – denna Öda ut – föröda genom slöseri eller rovjakt; skövla, det stora Brittanien och vardt hängd titel har inte kunnat identifieras. (SV7:395f) utrota. (SV21:94) Ömkligt krig vid gränsen – syftar på 1788–90 års krig Ödmann – Samuel Ö. (1750–1829), teolog. Professor som slutade utan gränsförändringar. (SV6:65) från 1799 vid Uppsala universitet, från 1806 ömt – smärtsamt. (SV6:142) dessutom föreståndare för det teologiska Öresundska tullen – ”Sundstullen” upptogs av seminariet. Författare till Anvisning till ett Danmark ända till 1857, och var på 1840–talet en christeligt predikosätt (1807) (SV16:57) viktig handelspolitisk fråga. År 1846 utfärdade öfver en bank – utan åtskillnad. (SV16:129) det svenska kommerskollegiet en varning för att öfver hafvet – över Östersjön. (SVIII:101) öfverflödigt – i rikt mått. (SV5:115) försöka undandra sig tull. (SV29:111) örgrundet – ör är bank av grus eller sand. (SV8:151) öfverklagade – beklagade. (SV16:26) Örnberg – Namnet är hämtat ur Svea hovrätts tryckta öfverljudt – ljudligt, högljutt. (SV25:15) protokoll. Om lånen från denna källa se Olsson, öfvermagar – omyndiga. (SV16:115) 1919, s. 107 ff. Många av detaljerna är hämtade öfvernaturliga vetenskaperna – skämtsam från detta protokoll. Jfr också Holmbergs försvenskning av ”metafysiska vetenskaper”, kommentarer till texten i SS VI:384ff. (SV6:57) dvs. de som sysslar med översinnliga fenomen: filosofi, teologi etc. (SV16:45) örnkudde – mjuk kudde (jfr örngott) I SAOB:s samlingar finns endast ett ytterligare belägg för öfversatts – grundtes, premiss. (SV19:150) ordet. (SV6:95) öfverseende – förbiseende. (SVIII:62), granskande. Östgöta nation: Linneanska trädgården – Vid denna (SV29:127) tid hade Östgöta nation sin samlingsplats i ögnasikte – granskning. (SVIII:174) orangeriet i Linnéträdgården. (SV23:298) ögonskenlig – uppenbar. (SV25:410) ögonskenligt – i ögonen fallande, tydligt. (SV18:xxi)

121