Titel · 1

Samlaren

Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 120 1999

Svenska Litteratursällskapet 2 · Författare

REDAKTIONSKOMMITTÉ:

Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Per Rydén, Margareta Wirmark, Eva Hættner Aurelius Stockholm: Ingemar Algulin, Anders Cullhed Uppsala: Bengt Landgren, Johan Svedjedal, Torsten Pettersson

Redaktörer: Hans-Göran Ekman (uppsatser) och Anna Williams (recensioner)

Inlagans layout: Anders Svedin Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 UPPSALA

Utgiven med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet

Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 Uppsala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word for Windows eller Word Perfect.

isbn 91–87666–16–2 issn 0348–6133

Printed in Sweden by Gotab, Stockholm 2000 Övriga recensioner · 207 borgerlig, bildad läsekrets”) och av behov att upprätthål- Nu har emellertid Birgitta Holm utkommit med den la sin materiella levnadsstandard (för ”att fortsätta det liv digra, nära 500 sidor långa monograWn Sara Lidman – i som hon alltid varit van vid”), vilket leds i bevis genom liv och text. Incitamentet tycks ha varit en unik material- en överdrivet samvetsgrann redovisning av det empiriska situation. Holm berättar i inledningen att det ryktades materialets uppgifter om honoraren per ark. Här hade att gården i Missenträsk, Sara Lidmans barndomshem, man gärna istället sett att kartläggningen av det dåtida skulle säljas våren 1994. Hon begav sig dit, ”med tanken litterära fältets många aktörer och relationer hade fått att vara med om uppbrottet och auktorisera mig själv att större plats och därmed givit en mer solid bakgrund för ta hand om materialet”. Gården såldes inte, men Holm det progressiva draget i Stiernstedt författarskap som Wck full tillgång till ”Skrubben med Arkivet”, där Sara sätts i fokus i de avslutande analyskapitlen. Lidman samlat brev och papper på hög genom ett långt Det är deWnitivt i dessa verkanalyser, vilka upptar en författarliv – ”en sannskyldig kökkenmödding”, skriver lite snålt tilltagen tredjedel av boken, som Fahlgrens stu- Holm, avlagringar från ett helt livs verksamheter och die har sin allra största styrka. Här framtonar en väsent- boplatser. ”För varje adress fanns ett eget lager: Missen- ligt mer komplex och nyanserad bild av författarskapet, träsk, Mariannelund, Uppsala, Gröndal, Afrika, Viet- som med den äran lever upp till den i inledningen signa- nam, Malmfälten, Missenträsk igen”(s. 10). En både av- lerade ambitionen att väcka ett nytt intresse för Marika undsvärd och skrämmande situation för en forskare! Att Stiernstedt. Kopplingen mellan skrivande och erotik ensam få tillgång till och förtroendet att använda sig av som anlagts i de första kapitlen levandegörs nu som en och sovra ett dylikt jättematerial – det svindlar vid tan- intensivt brinnande röd tråd. Med väl valda exempel de- ken på allt det arbete genomgången av ”Arkivet” måtte monstrerar Fahlgren hur den emancipatoriska potentia- inneburit. Dessutom måste själva urvalet ur detta överri- len i Stiernstedts för sin tid mycket djärva erotiska skild- ka livsinnehåll ha varit en nära nog övermänsklig upp- ringar vecklas ut i romaner som Det röda inslaget, Alma gift. Frestelsen att citera alltför rikligt ur källorna bör ha Wittfogels rykte och Fröken Liwin. Överhuvudtaget är varit svår, men Birgitta Holm har knappast fallit för den det som att de disparata bitarna eller ”skärvorna” i den – hon åberopar brev och dagböcker m.m. sparsmakat för biograWska delen här plötsligt hittar sitt sammanhang. att belysa viktiga händelser och tankemönster i Sara Lid- Ett sammanhang som, paradoxalt som det kan tyckas, mans livshistoria. indirekt orsakar en upplösning av den tidigare så om- Missenträsk-arkivet är numera överfört till Forsk- sorgsfullt hopXätade förbindelsen mellan liv och dikt. På ningsarkivet vid Umeå universitet. Birgitta Holm har de sista raderna är det symboliskt nog skrivandet och dessutom gått igenom en rad andra arkiv, som redovisas i författarens yrkesstolthet som bryter fram i skarp relief. den digra källförteckningen, t ex Utrikesdepartemen- Möjligen skulle man också kunna uppfatta denna antyd- tets, Sveriges Radios, Arbetarörrelsens, Bonniers förlags, da perspektivförskjutning som ett eko eller ett genom- m X. Redan detta dokumenterar att Holms biograW vilar slag av dissonansens estetik också i biograWkerns verk. På på rejäl grundforskning. Men det är ändå litet svårt att så vis skulle man åtminstone kunna tolka den kärva rätt förstå målsättningen med hennes arbete. Vill boken livsWlosoW som formuleras av den åldrande Stiernstedt om Sara Lidman vara en populärt hållen levnadsteck- och som Margaretha Fahlgren väljer som avslutande ord ning av den art som står så högt i kurs för närvarande? i sin bok: ”varför f–n skall man vara så oerhört lycklig?” Eller är det en avhandling med vetenskapliga anspråk på Vi noterar: Låt stå! akribi och grundliga not- och källhänvisningar? Vilka lä- Annelie Bränström Öhman sare riktar den sig till? En bred allmänhet med intresse för Sara Lidmans person och verk, eller en akademisk krets av litteraturforskare? Svaret torde bli: både–och. Birgitta Holm, Sara Lidman – i liv och text. Albert Bon- Detta behöver inte vara fel, men det vållar svårigheter för niers förlag. Stockholm 1998. författaren, som tvingas kryssa sig fram mellan de mot- stridiga kraven på lättlästhet kontra vetenskaplig termi- Sara Lidman är inte bara en av Sveriges mest kända nu nologi, personhistoriskt intresse kontra historisk allmän- levande författare utan också en av de mest lästa. Ända belysning. Dilemmat tycks i någon mån ha varit förla- sedan den succéartade debuten med Tjärdalen 1953 har gets, som knappat in på nothänvisningarna – ofta söker hennes böcker kommit ut i nya upplagor, och mottagan- man upplysning förgäves när man slår i den magra not- det av hennes senaste och tolfte roman Lifsens rot visar förteckningen i slutet av boken. Förlagets formgivare ingen avmattning i läsar- och kritikeruppskattning. kanske också står för den ambivalens som avslöjas i sätt- Ändå har det forskats förvånande litet om Sara Lidmans ningen av verkets titel: det står ”Sara – i liv och text” på författarskap. Det föreligger visserligen en del essäer och omslaget och bokryggen, men ”Sara Lidman – i liv och litteraturvetenskapliga uppsatser, men någon enhetlig text” på titelsidan. Boken avslutas dessutom med Sara större avhandling eller biograW har inte funnits. Lidmans egenhändigt textade förnamn SARA, vilket an- 208 · Övriga recensioner tyder ett mer intimt tilltal än i ett strikt vetenskapligt samma sätt som hennes debattböcker. Däremot saknar verk. Här tangeras ett principiellt problem: svårigheter- jag i Holms framställning ett konsekvent och samman- na med att skriva om en ännu levande och verksam för- hängande genushistoriskt perspektiv, med tonvikt på fattare, dessutom en som man står i personlig relation kvinnohistoria. till. Birgitta Holm deklarerar i inledningen att hennes Birgitta Holm skriver livfullt och fängslande, utom bok inte vill vara ”riktigt nära och personlig”. ”Den vill när hon ibland nystar in sig i teoretiska resonemang med föra sin egen talan och behålla en egen blick, men den termer som aldrig blir klart deWnierade. Då sviker hon utgår från att Sara Lidman som person är mig bekant sina ”lekmannaläsare” och förutsätter en orimlig förtro- och att mycket ännu är levande och åtkomligt omkring genhet med modern djuppsykologi, strukturalism och henne.” (s. 8). Holm har bl a använt sig av egenhändigt lingvistik. Detta gör hennes verkanalyser alldeles i onö- inspelade intervjuer med Sara Lidmans ”högst levande dan tunglästa och svårbegripliga för andra än invigda. I röst” och hon prisar hennes goda minne: ”…så gott som förordet där Holm förklarar sina syften och sina teoretis- alla hennes uppgifter visar sig vid kontroll vara riktiga”. ka referenser nämns exempelvis Roland Barthes och Ju- Men hur kontrollerar man en suggestiv ordkonstnärs lia Kristeva, utan närmare presentation. Från Barthes vill personliga uppfattning om sig själv och sitt liv? Hur kan Holm hämta en modell för att kunna förena bilden av man djupast sett komma åt sanningen om en människa Sara Lidman som ”ett tecken för vår tid” med ”det egen- som står mitt i sin konstnärliga verksamhet? Är inte ris- artade” och ”det överpersonliga”. I Barthes Litteraturens ken stor att den biograferade suggererar sin egen självför- nollpunkt Wnner hon en modell för bevarandet av förfat- ståelse på biograWkern, medvetet eller omedvetet? tarsubjektet, ”samtidigt som texten öppnas utöver det Hur går då Holm tillväga? Hur hanterar hon den öm- individuella”. Barthes rör sig med tre dimensioner i sina tåliga relationen mellan ”liv och text”? I uppläggningen författaranalyser: ”språket, stilen och formspråket”. av bokens innehåll kommer ”liv” först, ”text” sedan. (s.10–11) Jag måste erkänna att jag inte blir klar över vad BiograWn är alltså inte primärt textorienterad. Efter tre som menas med detta, inte heller hur Holm lyckas an- kapitel om Sara Lidmans ursprungsmiljö, släkthistoria vända sig av denna distinktion. DeWnitionen syns mig och bildningsgång (s. 17–90) kommer en arton sidor otillräcklig och hela hänvisningen till Barthes onödig, lång analys av Tjärdalen, därefter ett nytt personhisto- eftersom detta teoretiska resonemang aldrig åberopas i riskt avsnitt, följt av en tjugo sidors tolkning av Hjort- det följande. ronlandet. Behandlingen av de båda romanerna om Lin- Vad Kristeva beträVar svävar hennes ande över hela da Ståhl, Regnspiran och Bära mistel, föregås likaså av ett verket, vilket anges i inledningen på följande kryptiska biograWskt kapitel och avslutar den första tredjedelen av sätt: ”Kristeva talar utifrån sitt psykolingvistiska per- biograWn, som kallas BYN och omfattar Sara Lidmans spektiv om förmågan att gång på gång genomleva sub- fyra första Västerbottensromaner. jektstillblivelsen, återerinra sig språktillägnelsens och in- Nästa större avsnitt, som heter VÄRLDEN, tar upp dividuationsprocessens drama”. (s. 12) Den som ingen- romaner och texter ägnade åt Afrika, Vietnam och Svap- ting vet om Kristeva får som enda förklaring litteratur- pavaara. Det tredje och sista avsnittet har fått överrubri- förteckningens titel på hennes till svenska översatta ken BYN I VÄRLDEN och handlar om det s.k. ”Jern- skrift Fasans makt: En essä om abjektionen. Holm hänvi- baneeposet”, fem historiska romaner med släktbio- sar tilll Kristevas namn ytterligare tre gånger i boken, graWsk bakgrund, som berättar om hur järnvägen kom utan varje hänvisning. Nog hade det varit bra med en li- till ”Lillvattnet” (Jörn) i Västerbotten på Sara Lidmans ten men klargörande introduktion i ett tänkande som farfars tid. Med denna uppläggning blir Holms bio- alldeles tydligt varit avgörande för tolkningspraxis och graWska projekt strikt kronologiskt ordnat, en livsberät- litteratursyn i Lidman-biograWn. Nu står den oinvigde telse som följer en episk utvecklingskurva. Romanförfat- rådlös inför nyckelbegrepp sådana som ”den imaginäre taren Sara Lidmans liv utformas som en välkomponerad fadern” och ”subjektstillblivelse knuten till fadersfunk- roman, där slutet logiskt förs tillbaka till början – en fas- tionen” (s. 67), eller till innebörden i ”abjektionen, det cinerande berättelse om ett tidsförankrat men egenartat ambivalenta tillståndet i moderssymbiosen”, ”utestäng- kvinnoöde. andet med hjälp av förbudet, Faderns Namn” eller ”den Birgitta Holm vill fånga bilden av Sara Lidman ”som symboliska kastrationen” (s. 191). kvinna och nittonhundratalsintellektuell”. Som förut- Hur skapas en skönlitterär succédebut? När Sara Lid- sättningar för författarskapet ser hon ”den geograWska man utgav Tjärdalen 1953 blev framgången enorm. Ro- platsen” samt ”den historiska tiden”. I gedigna bak- manen kom under det första året ut i en upplaga på grundsteckningar fångar hon miljö och samtidshistoria 21 500 exemplar (från början tryckt i 1 650 ex). ”En mo- kring Lidmans verk, såväl i Sverige som internationellt gen, konstnärligt färdig och säker författare”, skrev ex- och understryker därmed hur väl förbunden med sin tids empelvis Svenska Dagbladet. Framgången, ovanlig för politiska skeenden den lidmanska romankonsten är, på en okänd debutant med rötter i en avlägsen lantprovins, Övriga recensioner · 209 förefaller ännu mer förvånande när man i Holms bok får ”Jag har en by på hjärnan”, skrev Sara Lidman i ett veta att manuskriptet till Tjärdalen först inlämnats till brev till en Xickvän i ungdomsåren: ”Det är en sådan vi- Folket i Bilds romanpristävlan, som efterlyste romaner sion jag vill fånga: människor, djur, natur, himlar, sorger, om ”människor i sociala sammanhang”, med konstnär- glädjeämnen, arbetshänder. Jag lever bara för detta.” lig och psykologisk fördjupning. Det låter som upplagt Holm framhåller uppväxttidens rent existentiella för Tjärdalen, men Lidmans manus rensades bort på ett gränsposition för den blivande författaren: hur männis- tidigt stadium, på grund av ”för mycket dialekt”. Att den koboningen låg som ett bräckligt fäste mot det icke- ändå vann en så stor läsekrets (sedan den antagits av Ger- mänskliga, vildmarken. Också språkligt befann sig Xick- hard Bonnier) förvånar tydligen vissa litteraturforskare an i en gränssituation mellan två språk, rikssvenskan och ännu i dag. I Den svenska litteraturen VI skriver Ulf Ols- folkspråket. Men där fanns också det ordlösa språket, son: ”Tjärdalen är en roman som vänder ryggen åt stora naturens språk. Sara har berättat att hon före skolåldern delar av den läsande allmänheten. Dess dialekt gör den hade ”en kärlekshistoria med en gran”, som hon brukade helt enkelt svårbegriplig.” läsa sagor för. ”…och trädet svarade” – de orden satte hon Utvecklingen fram till den lyckosamma debuten var i långt senare som rubrik på en av sina ekologiska debatt- själva verket en lång process. Den börjar i avsnittet ”liv” böcker, utgiven sedan hon anhållits som trädkramare i och omfattar Sara Lidmans uppväxtmiljö och bildnings- Bohuslän 1988. gång. De olika erfarenhetslager som bildar grunden för När skolan började absorberades Sara av läs- och den fullbordade, komplicerade och mångbottnade ro- skrivkonsten. Hon gick i sexklassig B2-skola och hade en mantexten avtecknas också i det mycket personliga ro- intresserad lärarinna som uppmuntrade henne och blev manspråket, med dess egenartade legering av västerbott- en vän. Av henne lånade hon böcker. Hon upplevde nisk folkdialekt präglad av ålderdomliga inslag som bib- starkt skillnaden mellan böckernas värld och den verk- licismer, i förening med modernistiska nybildningar och lighet som omgav henne själv. Holm skriver: ”Skolböck- djärva metaforer inspirerade av fyrtiotalets experimen- ernas värld var vitsippor, äppelträd och lekande barn på tella prosa. sommarängar, vad hon såg omkring sig var snö, myrar Vägen fram mot konstnärskapet är ofta det mest fas- och mygg”. Hon erfor ”en kluvenhet som närmade sig cinerande att följa i författar- och konstnärsbiograWer. identitetslöshet”. Holm börjar sin berättelse med Sara Lidmans farfarsfa- Efter folkskolan kom fortsättningsskolan. Sara var 14 miljs historia, där huvudgestalten är Erik Lidman, brun- år och gick två treveckorskurser i jordbruk, skogsbruk, skäggyvig och karlavulen enligt fotograWerna, men den hushåll. Samtidigt Wck hon konWrmationsundervisning som åsamkade släkten den stora Skulden. Erik Lidmans för prästen i Jörn. Ett år före andra världskrigets utbrott inblandning i projektet att få järnväg till Jörn, där han konstaterades att hon smittats med tuberkulos från far- hade diversehandel, resulterade i en konkurs 1894, sam- modern. Hon hamnade på Hällnäs sanatorium, och vis- ma år som järnvägen invigdes. Han hade pantsatt sina telsen där kom att bli ”ett sannskyldigt universitet för tillgångar trots att han visste om sitt obestånd, och döm- den läshungriga Xickan”. Hon läste modern skönlittera- des till nio månaders fängelse för förskingring. Egendo- tur, framför allt arbetarförfattare, och började själv skri- men Åliden och aVären i Jörn såldes på exekutiv auktion va berättelser i ”Den lungsjukes tidning”. och familjen Xyttade till den lilla byn Missenträsk. Saras Efter krigsutbrottet 1939 kom hon hem, med sjuk- far Andreas var då nio år. När han var tjugo år skrevs går- pension för fortsatta kvävgasbehandlingar, och inrättade den över på honom, vilket innebar att han Wck ta över sig som Hermodselev för att ta realexamen. Undervis- resterande skulder. Här växte Sara upp i en storfamilj. ningen skedde per korrespondens och kostade 15 kronor Andreas gifte sig 1916 med Jenny, utbildad mejerska från i månaden – pengar som Sara skrev ihop med hjälp av Glommersträsk. De hade fyra egna barn: Lisbeth, Folke, kåserier i lokaltidningar och noveller under pseudonym i Sara Adela, och Ann-Thora, samt dessutom en foster- veckopressen. Hon var ensam studerande i byn och satt dotter. Farmor Sara Helena bodde kvar till sin död. An- hela dagarna i en av vindskamrarna med sina läxböcker dreas bröder Arvid och Anund stannade som vuxna kvar och skrivningar. I ett brev till Hermods-tidningen påpe- i hemmet och hjälpte till med jord- och skogsbruk. kar hon att det är stor risk för en ensamstuderande i gles- ”Två kulturer möttes i Sara Lidmans uppväxthem”, ort att hamna utanför gemenskapen med andra, arbe- skriver BH. Det var ”Olförarsläkten”, faderskulturen, tande ungdomar. Men hon har också mer seriösa förfat- som älskade ord och orationer, samt moderns mejerske- tarplaner än brödskriveriet. Uppmuntran får hon genom linje som stod för det jordiska, pliktmedvetna arbetet. radion, det nya mediet som kom till Saras hem på 30-ta- Tio personer skulle försörjas med mat och omvårdnad let. Hon tar kontakt med ”Farbror Sven” (Jerring) i det varje dag. Förmögenhetsklyftorna i Sverige på tidigt tret- populära programmet ”Barnens brevlåda. Han blir – tiotal var enorma. Holm uppger att 1 % hushåll ägde 47 förutom hennes egen far – den första uppbackande fa- % av samtliga svenska hushålls nettoförmögenhet. dersWguren i hennes liv. (Han skulle följas av Xera.) Far- 210 · Övriga recensioner bror Sven uppmuntrar henne: ”Du har obestridligen ta- läste han upp några citat ur ett litet häfte och jag såg för lang, Xicka lilla!” mig Anund och Arvid och all världens kolare och tim- Sara är mycket fäst vid sin farmor. Farmodern är merhuggare.” Nästa dag beställde hon häftet på Carolina djupt religiös i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens anda, och läste det. Det var Det kommunistiska manifestet. och är en s k förbedjerska i byn. Främst genom henne Privatlivet är oroligt dessa Uppsala-år. Hon förälskar lärde sig Sara att formulera sig i bibliska vändningar i sig ofta, en förbindelse med en gift man slutar med själv- dagligt tal och att tala om andliga ting. Långt upp i ton- mordsförsök. Lungsjukdomen tvingar henne till inlägg- åren var hon varmt religiös. ”Guden inom mig, jag kan ning på sanatorier, där hon ägnar sig åt att skriva: ”skri- inte döda honom om så all världens ateister sade mig att ver för pengar, skriver för litterära ambitioner”. Ekono- han aldrig levat”, skriver hon till en brevväninna 1940. min är usel. 1947 får hon ett stipendium till ett alleuro- Också fadern Andreas Lidman var troende, medlem i peiskt sanatorium i Schweiz och en språkkurs i Grenob- Kyrkobröderna och ledamot i kyrkofullmäktige och le. Här kommer hon för första gången i kontakt med kommunalfullmäktige. människor med erfarenheter av andra världskriget. 1942 tog Sara Lidman realexamen som privatist i Pi- 1949 Wck Sara Lidman ut en Wl.kand. i engelska, fran- teå. Yrkesplaner diskuteras i hemmet. Det är självklart ska och pedagogik och tillträdde en tillfällig lärarinne- att Sara skall bli yrkeskvinna med god utbildning och plats i Småland. I januari 1950 gifte hon sig med en Upp- kunna sörja för sig själv. Med hjälp av sjukpensionen som salaläkare, ett äktenskap som skulle vara till 1954. Hon fortfarande betalades ut, eftersom hon inte var återställd börjar på Tjärdalen (1953). från tuberkulosen, började Sara Lidman på en s.k stu- ”Ett tungomål blir till” heter kapitlet om Tjärdalen i dentfabrik, ett slags vuxengymnasium för snabbutbild- Birgitta Holms bok. Det kunde också hetat ”Sara Lid- ning i Mariannelund i Småland, och tog studenten på la- man Wnner sitt språk”, med anknytning till Kjell Esp- tinlinjen efter två års råplugg, som privatist våren 1944. marks kända verk Harry Martinson Wnner sitt språk. Esp- Nyåret 1945 blev hon inskriven vid Uppsala universi- marks bok är inte nämnd av Holm, fast det skulle ligga tet för att läsa in en Wl kand i engelska och franska. Gles- nära till hands att dra paralleller. Precis som Sara Lidman bygdsXickan och småbrukardottern hade blivit akademi- blev Harry Martinson geniförklarad av kritiker och äls- ker. Man kan fråga sig hur många kvinnliga uppsalastu- kad av en vid läsekrets för sin första roman Nässlorna denter på 40-talet som gjort en liknande hisnande klass- blomma, där han skildrar ett landsbygdssverige och en resa? Hur exceptionellt detta faktiskt var i dåtidens svens- fattigdom som ännu levde i folks minnen, och detta på ka samhälle, kunde ha belysts med hjälp av statistik från en obändigt individuell, nyskapande prosa, med djärva tiden. År 1950 var mindre än 4 procent av alla svenska 20- nybildningar och frodig metaforik – en prosa med poesi. åringar universitetsstuderande och av dem var bara ca 5 Kanske ännu starkare än proletärförfattaren Martin- procent kvinnor. Statliga studielån existerade inte. Sara son en halv generation tidigare rör Sara Lidmans debut- läste på borgenslån som skrevs på av hennes far och en roman vid en allmän och djupt känd nostalgi för det granne i Missenträsk. För att klara sitt uppehälle jobbade gamla agrara Sverige, som var på väg att försvinna i 1950- hon på kvällar och lov, bl a som servitris och på postgirot. talets snabba välståndsökning och urbanisering. Män- På universitetet får hon intellektuella och litteratur- niskor kände igen något de var på väg att förlora i indu- intresserade vänner. Hon deltar i Uppsala Studenters strialiseringens efterkrigsrace. Många läsarbrev till Sara Litteraturklubbs möten med aktuella författare, t ex Lars Lidman vittnar om djup identiWkation med människor, Ahlin och Stina Aronson. Den senares uppläsning ur miljö och problematik i Tjärdalen. Det gäller inte minst Norrlands-romanen Hitom himlen gör ett enormt in- religionen, som har en så djup, på en gång traditionell tryck på henne. I franskundervisningen upplever hon och poetisk förankring i själva romanspråket. Ett språk Marcel Proust i noggrann textanalys, enligt uppgift höll som väckte hemkänsla, förtrolighet, snarare än främ- man på med en halv sida ur A la recherche du temps perdu lingskänsla hos alldeles vanliga läsare. Ett språk som i under en hel termin. alla Sara Lidmans romaner kom att ställas mot ett utslä- Kriget diskuteras inte alls i Sara Lidmans brev eller tat riksspråk, myndigheternas och den urbaniserade bor- dagböcker från denna tid. Det är som om det inte existe- gerlighetens abstrakta normalprosa. rat, som om hon levt helt innesluten inom Sveriges grän- Hur gick det till? Varifrån kom denna plötsliga ”stilis- ser. Ett första incitament till politisk väckelse får hon tiska eruption”? frågar Holm, och har knappast något emellertid i Uppsala, på en debattafton med Herbert uttömmande svar. Tidigare noveller av Sara Lidman är, Tingsten. En arbetare ”med stora grova händer” tog till Wnner hon, ”inte särskilt originella stilistiskt”. Några ti- orda, och Sara antecknar i sin dagbok: ”Han talade över diga manusblad med utkast till Tjärdalen visar att de ordet frihet. Vilken frihet har arbetaren vars hela liv går diktade personernas känslor och tankar kommenteras åt till att hålla sig och familjen vid liv samt att arbeta ihop och uttyds av författaren utifrån. Men i det färdiga ma- en vinst som kapitalägarna gör vad de vill med? Och så nuskriptet skildras de inifrån, med hjälp av ”det Xytande Övriga recensioner · 211 subjektet”, en term som Birgitta Holm lånat från Maria – Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla Bergom Larssons uppsats om Sara Lidman: ”Leendet bland ruiner. och svärdet” (i Kvinnomedvetande,1976) och kallar för O i alla mina tider att något så okristligt grant kan stå ”Sara Lidmans uppWnning och den innersta hemlighe- i bibeln! ten i hennes språk.” ”Med det Xytande subjektet fångar Han lät boken falla och upprepade orden ut i luften. Det fanns en plågande ljuvhet i dem, han kunde inte sit- hon det sammansatta hos människan, spänningen mel- ta stilla, han måste gå runt, svaja med armarna, gapa ef- lan det som syns och det som ligger under, skiktningarna ter luft. (Tjärdalen s. 131) av manifest och latent i skeendena. Det icke-dömande blir en del av själva uttryckssättet. Författaren ser vår Petrus är en av de Ordets män som Sara Lidman gärna mänskliga svaghet men hon ställer sig inte utanför, hon skildrar – på gott och ont. Han står för Poesin mitt i var- blir en del av den”. (BH s. 93) dagen, förtrollningen av ord, den rent lustbara känslan Frågan är om det Xytande subjektet kan kallas Sara av att uttala dem, inte bara skriva och läsa. Samma Lidmans uppWnning? Det skiljer sig väl knappast från språkberusning Wnns senare hos barnet Linda i Regnspi- ”det allvetande subjektet” eller ”Erlebte Rede”, vanliga ran, som känner ”tingens längtan efter ord” och går ut episka strategier i romanprosan. Snarare är det Sara Lid- och läser högt för ”bagarstugan, ladugården, marken”. mans användning av författarsubjektet med dess radikalt Och fanns hos Sara Adela själv, som hade ett kärleksför- upphävda distans till de diktade personernas inre och hållande med en gran och pratade med den – på ”gran- yttre upplevelser, som är unikt för hennes sätt att berätta. ens språk”. Ett språk som förstummades när människo- Det närmar hennes prosa till den muntliga berättarkon- barnet, med Lacans terminologi, gick in i den ”symbo- sten, där berättaren skapar spänning genom sitt eget to- liska ordningen” av bokstäver, ord, grammatikregler, tala uppgående i det berättade, i stark kontakt med åhö- menar Holm. Men är inte en av de djupaste hemlighe- rarna. Härifrån stammar också de folkliga, ofta drastis- terna med Sara Lidmans språk också detta: att granens ka, målande uttrycken – ett konkret språk för kommuni- och ”de sorgsna utmarkernas” brus aldrig riktigt tystnat i kation levande människor emellan, människor som de- hennes öron? ”Tonen, rytmen, tystnaderna mellan orden lar samma referensramar. I Regnspiran skulle Sara Lid- skiljer ut Sara Lidmans litterära språk från alla andra”, man beskriva denna typ av muntlig suggestionsförmåga anser Eva Adolfsson som gjort den bästa analys jag kän- som Linda Ståhls talang att härma, dvs kunna gå upp i ner till av Sara Lidmans språkmagi. ”I detta främmande och återge levande personer som underhållning för en språk, denna egensinniga poetiska prosa, handlar det så- fascinerad publik av jämnåriga. lunda om att skapa rymd, mellanrum, antyda mer än Birgitta Holm pekar, med all rätt, på den modernis- ordfästa”, skriver Adolfsson i uppsatsen ”Det oerhördas tiska 40-talsprosan som impulsgivare till ordglädjen, ex- anrop” (i Röster om Sara Lidman, ABF 1991, s. 22). perimenten och de många nybildningarna i Tjärdalen. Romanen Tjärdalen ställer frågan: Vem är min nästa? Hon nämner Ahlin, Lindegren, Joyce, Ekelöf, Aronson. Skall jag taga vara på min broder? Detta är ett tema som Sin i debutromanen framexperimenterade stil skulle Sara Lidman kom att utveckla genom hela sitt författar- Sara Lidman behålla genom hela författarskapet, alltmer skap, och också genom sitt politiska engagemang. Bir- raYnerat slipad. Men i Tjärdalen Xödar den fritt: ingen gitta Holm avtäcker skickligt det kristna skuld-och svek- annan av Lidmans romaner innehåller så många djärva tema som bildar undertext i berättelsen. Svårare är det ordbildningar, metaforer, allusioner, syntaxbrott och ny- att ta till sig hennes freudianska tolkning av katt-och råt- sammansättningar som hennes första roman. Ändå blev ta-scenen i romanen. Den handlar om hur Petrus, skuld- den ”folkkär”. Jag skulle vilja tillägga att bakom fyrtiota- satt hemmansägare och far till två småXickor, blir så illa listerna – som ju knappast gick ut i jätteupplagor – står berörd av huskattens lek med en råtta att han hämtar en nog som inspiratörer också sådana folkkära klassiker yxa och hugger huvudet av kattan. Enligt Holm fram- som Fritiof Nilsson Piraten, Gustaf Fröding, Birger Sjö- skymtar här ett annat, dolt skuldtema, nämligen det berg. Frödings populära dikt ”Skogsrået” innehåller ex- som har med far-dotterförhållandets incestuösa sidor att empelvis både dialektord och nybildningar – ”ungtalls- göra. I råttleken läser hon in ett Elektra-drama, där dot- smidig, enstamvig, sattygsfukter” – som kan jämföras terns förbjudna känslor symboliseras av katten. Modern med lidmanska ordbildningar ur Tjärdalen som exem- är råttan/rivalen som ska besegras, och fadern straVaren pliWeras av Holm: ”glittertittade, fnitterblick, ödmjuk- som ”kastrerar” dottern/kattan för det förbjudna begä- rättfärdig”. (BH s. 97) rets skull. Holm framhåller också ett omisskännligt personligt Det är svårt att uppleva denna tolkning som relevant, drag som bär upp Sara Lidmans prosastil: ordberusning- den känns skruvad. Men Holm motiverar den med en en. Hon citerar det underbara avsnitt i Tjärdalen, där modersskräck som otvivelaktigt fanns hos Sara Lidman Petrus slår upp Psaltaren och fastnar för ordens rent redan tidigt under uppväxten. Dotterns förhållande till klangmättade skönhet: modern var konXiktladdat, under det att fadern var den 212 · Övriga recensioner av föräldrarna hon älskade och beundrade förbehållslöst. Man kan invända att inte heller Tjärdalen skildrade Den inlevelsefyllda novellen ”På väg till mamma” (i Pap- ”det goda patriarkatet” utan snarare ett ”patriarkat i pa – en kärlekshistoria, antologi utg. av G. Ambjörnsson kris”, fångat i själva den avslöjande skärningspunkten av 1986) handlar om ett Xickebarns fruktan för sin mor. dess misslyckande. Också Petrus den rättrådige degrade- Den är så stark att hon skulle vilja dö om det inte vore för ras: under romanhandlingens gång, koncentrerad till att hon har ”pappa bakom ryggen”. I radiodramat Ber- fem sommardagar, upplever han en troskris, en äkten- nardas hus av Lorca kände den unga Sara genast igen skapskris, en samvetskris och en ekonomisk kris. När ”moderns obegripliga härsklystnad”. I brev till Uppsala- den unga hustrun Agda i den paradisiska öppningssce- vännen Ulla Torpe 1949 skriver hon: ”Vet Du vad det är nen till Tjärdalen tycker sig sväva i ”nådens rike”, upp- att vara rädd, att bära en fruktan som äter ut varje annan lyft på maken Nils starka axlar, känner hon visserligen känsla och tanke /…/ Den fruktan hade jag varje dag i att …”det är varken Pappa eller Gud eller Nils men en större eller mindre grad tills jag reste hemifrån vid arton.” blandning av dessa tre som håller henne ovan jord”. (BH s. 67) Denna fruktan knyts av Holm till modern. (Tjärdalen s. 11) Men snart sätter den nerdragande rörel- Men man kan faktiskt också läsa råttscenen inom tex- sen in och paradiset undermineras av manlig destruktivi- tens ram utan alla svårsmälta psykoanalytiska teorier och tet, aggressioner och brist på barmhärtighet. uppfatta den som en symbolisk framställning av roma- I Hjortronlandet står kvinnoskildringen i centrum. nens tema, den bödel-oVer-problematik som plågar Pet- Här Wnns inget lovprisande av mannen. Holm skriver rus. Råttan med det skadade benet och ”den skräckspru- träVande:”Om Ön är ett hedniskt matriarkat så befolkas tande blicken” är lik den döende Jonas. När Jonas hittas det av män som är karikatyrfäder och marionetter. /…/ lemlästad i den förstörda tjärdalen skildras först och Hos dessa fäder Wnns inte mycket av skydd att hämta. främst hans blick: ”…ögonen var inte till att uthärda”. Där erbjuds inget fäste och ingen näring för idealisering- Råttans blick som möter Petrus är så outhärdlig att man- en”. (BH s. 142–43). Hon läser Hjortronlandet som en nen dödar katten – dock för sent, den har redan börjat roman om en grupp utsatta människor i kamp mot över- spisa på sitt oVer. Petrus hjälpaktion misslyckas, liksom heten och invecklade i sina överlevnadsstrategier. Men han kommer för sent för att rädda Jonas i romanhand- också som en berättelse om de individuella relationerna lingen. Denna tolkning av katt-och-råtta-dramat stäm- mellan människorna i texten. Här Wnner Holm ett vik- mer också med det svar Petrus får när han förebrår några tigt spänningsmönster, skönjbart redan i Tjärdalen, men karlar i byn för deras grymhet att låta en medmänniska här mer dynamiskt tecknat: spänningen mellan manligt ligga och dö utan hjälp: ”Du tycker kanske att råtta jer och kvinnligt. lika mycket i värde som katta?” Romantexten börjar och slutar med Claudette: inleds ”Med Hjortonlandet svingar sig författarskapet in i med hennes hemfärd, nyfödd och nydöpt; avslutas med den dialogiska glädjen”, börjar Birgitta Holm sitt kapitel hennes avfärd från Ön för att börja ett eget liv, utbilda om Sara Lidmans andra roman Hjortronlandet (1955). sig till ett yrke. Claudette är den som vantrivs mest med Uttrycket ”den dialogiska glädjen” är tydligt inspirerat sina villkor på Ön. Hon är ”osams”. Namnet, som mo- av den ryske litteraturforskaren Michail Bachtin, vilken dern hittat i en romantisk följetong, skiljer ut henne från dock inte är nämnd varken i notapparat eller litteratur- de andra barnen och vanställs till öknamnet Kladdan. förteckning, inte heller presenterad i texten. Det är synd, Som liten försöker hon älska och beundra sin far, men eftersom Bachtins båda verk Det dialogiska ordet (sv. öv. får inget posititivt gensvar från denna pliktmänniska. 1991) och Rabelais och skrattets historia (sv. öv. 1986), så Modern dyrkar sin lilla dotter men är för outvecklad väl lämpar sig som analysredskap för Sara Lidmans mest som person för att kunna fungera som identiWkationsob- ”karnevaliska” text, full av uppsluppet hån mot lagisk jekt för Xickan. överhöghet, av muntert nerdragande av det höga till en Claudette tyr sig till farmodern, Anna, något av en groteskt kroppslig nivå och av lekfullt sprutande ord- hednisk urmoder, synsk och läkedomskunnig, kallad glädje med det folkliga skrattet som bas. ”Trollan” – i nära kontakt med naturen, jorden och fö- Om Tjärdalen var männens roman, med den idealise- dandet. Farmodern säger: ”Av alla dem som jag har fött rade Petrus, älskaren av de sköna orden, i huvudrollen, så är ingen så kär för mig som du, Xicka.” Med ”fött” me- är Hjortronlandet kvinnornas roman. I den yttersta pro- nar Anna att ha hjälpt till världen vid förlossningen – letära fattigdom som representeras av fyra arrendetor- hon är känd som en oöverträVad ”jordemor”. Claudette parfamiljer ute på den s.k. Ön, en gyttjig landremsa ut- får av Trollan det som hennes underdåniga och ängsliga dikad mitt i en gungande träskmark, är det kvinnorna mor inte kunnat ge henne: självkänsla och identitet som som styr och handhar reproduktion och överlevnad. människa i sin egen rätt. ”Hon var älskad av denna un- Formellt är det dock husbondeväldet som gäller, symbo- derbara modermänniska. – Hur kunde hon hata den liserat av den glädjelösa pliktmänniskan Frans med makt som farmodern älskade.” (Hjortronlandet s. 187) Hon får över plånboken som han aldrig lämnar ifrån sig. också sitt livs formel av farmodern: ”Har man en gång Övriga recensioner · 213 fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara farmodern Trollan, denna jordiska Magna Mater. Det är där och kämpa, med allt sitt väsen. Inte fuska i det som ett svar som inte låser fast utan öppnar mot en framtid inte angår en.” som Xickan kan skapa själv genom egna medvetna val, Mot Claudette ställs i texten Märit i Skrattarfamiljen, en existentialistisk position i en modernt sekulariserad där centrum är tiobarnsmodern Stina, en kvinna helt värld: ”– Spörj mej inte. Jag har spått färdigt. Men var och hållet relaterad till fortplantning och kroppslighet. int förskräckt du.” (Hjortronlandet s. 187) Stinas äldsta dotter Märit skildras till att börja med som underbart vacker och med stark erotisk utstrålning. Hon Birgitta Holms romananalyser är inte lättlästa. De vill nå skänker sig åt den ene mannen efter den andre, uppväck- många olika nivåer i de komplicerade och mångskiktade er kärlek var hon går, ser poesi och skönhet överallt om- romantexterna. Särskilt när det gäller Lidmans tidigare kring sig. Lärarinnan i byn anser att hon är läsbegåvad romaner Wnns en hel del tolkningsförslag att utgå från, i och vill att hon ska utbilda sig, men Märit bara skrattar recensioner och vetenskapliga uppsatser och essäer. och rasar vidare i ”galopperande självutgivelse”. Hon gif- Holm redovisar samvetsgrant sina föregångare, men vill ter sig slutligen med en svag krake till man, sliter för att också bidra med något nytt och eget, vilket vanligen sker hålla ihop det allt torftigare hemmet på Ön och dör slut- genom att lägga ett djuppsykologiskt perspektiv över ligen i lungsot. Birgitta Holm anser att Märit står för ett texten. I sämsta fall kan det resultera i den ”Grid-lock” typiskt författardrag hos Sara Lidman: ”idealiseringen, som som hon själv satt som rubrik över kapitlet om det överdrivna lovprisandet”, men också för det motsat- Regnspiran (1958). Grid-lock betyder fastlåsning och an- ta, ”skräcken för intigheten”. Som sjuk och döende ser vänds om en traWkknut där många vägar möts och traW- Märit tillvaron utan den glans över tingen som hennes kanter från olika håll blockerar varandra. oreXekterade livsglädje tidigare åstadkommit. Hon ser Särskilt i Holms tolkning av Regnspiran resulterar hela den erbarmliga fattigdomen och fulheten omkring detta förfaringssätt i en förvirrande mängd namn, som sig, bristen, hopplösheten. I förtvivlan och vrede ställer tvingar till omläsning av kapitlet gång på gång för att få hon de andra till svars för deras resignation, deras ute- ut essensen av det. Inte för att någon av de nämnda tolk- blivna uppror. ”Det tar ni emot, ni öare. Varenda minut ningarna skulle vara intresselös eller obefogad, men för fryser ni och svälter och lever i stank och snor och barn- virrvarret av synpunkter och åsikter. Åberopade uttolka- skrik skavsår tandvärk och leda. Och ingen enda gör re är bl a Eva Adolfsson, Jutta Kerber, Inga Lindsjö, Olof uppror.” (Hjortronlandet s. 243) Lagercrantz, Erna Ofstad, Elisabeth Tykesson, Nina Claudette, som känt sig utanför på Ön under hela sin Björk, Immi Lundin, Jan Stenkvist. Till det väldiga uppväxt, missanpassad och ful, blir den kvinna som pusslet kommer så Birgitta Holms eget psykoanalytiska lämnar Ön för att förverkliga ett annat liv. Märit, den perspektiv, som i detta fall bygger på Kristeva plus Win- begåvade, vackra, avundade och av alla älskade blir den nicott och tar sin utgångspunkt i den senares kända teori som stannar – och går under. Själv vill jag till Holms om ”övergångsobjektet”. Holm utgår från den upprö- analys foga ytterligare en fråga. Förkroppsligar inte Mä- rande episod där den lagiske och egenrättfärdige fadern rit också en litterär schablon: vitalismens idealkvinna, bränner upp dottern Lindas älskade docka för att vända den ständigt utgivande, kättjefulla, livshungriga huld- hennes håg från världen. Resultatet blir fadershat och ran? Fem Ungas förljugna men lustfyllda kvinnoideal, dödsönskningar över pappan (”Jag ska döda dig!”) som livsdyrkans och sexualromantikens avindividualiserade slår in och skapar hos Linda en väldig skuldkänsla. Den drömkvinna, som Artur Lundkvist betaget besjungit – i får sitt straV i den andra romanen om Linda, (Bära mis- pluralis: ”Kvinnor slå ut ert blonda hår/ vandra nakna tel, 1960), där hon upplever en hopplös passionshistoria som huldror genom byarna/ skänk ut av era kroppars (med passion fattat i sin bokstavliga betydelse – lidande) vällust” (Vit man 1932). Är inte Märitgestalten, vars his- med en homosexuell man, som hon tvingas underordna toria bildar en lång fristående episod insprängd i Hjort- sig i masochistisk förtvivlan utan att få gensvar. En ero- ronlandets text, något av en beskt ironisk uppgörelse med tisk grid-lock, således. en sexualromantisk kvinnosyn från ett nyligen passerat Enligt Holms – och Xera andras – uttolkning är Bära skönlitterärt stadium? mistel också en metaroman, där musiken spelar roll av Birgitta Holm ser Hjortronlandet som en ”lycklig” symbol för konsten. Lindas skicklighet på dragspel vin- bok. Själv upplever jag den som tragisk i lika mån. Det är ner folklig uppskattning men själv trånar hon efter ”den en dialektisk roman, i öppen och oavslutad diskussion vita musiken”, som den världsfrämmande och livsodug- med samtidens och det förXutnas frågeställningar. Clau- lige Björn manar fram på sin Wol. Denna tolkning är dette är den enda som gör uppror, den enda som explicit både intressant och slående, men måste av Holms läsare frågar om meningen med sitt liv. ”Vad är det jag ska? Vad manövreras mot massor av andra tolkningstrådar från handlar det om för mig?” Och det är ingen manlig predi- olika håll. kant eller auktoritär Pater familias som ger svaret utan Bära mistel blev mer omdiskuterad av kritikerna än 214 · Övriga recensioner någon annan bok av Sara Lidman dittills. Men publiken tid. (Fogelström, Kampen för fred, 1971) Sara Lidman svek henne inte. Hjortronlandet såldes redan första året i gjorde sig snart känd som en ypperlig talare. AMSA blev över 40 000 ex; Regnspiran och Bära mistel i vardera ca för henne ”en förskola i oVentligt framträdande”, skriver 35 000. Birgitta Holm, samtidigt som hon påpekar hur ovanligt Det mest intressanta som sägs i Lidman-biograWn om det var vid denna tid att unga författare engagerade sig de personliga erfarenheterna bakom dessa två romaner, socialt och politiskt. där Sara Lidman för första gången koncentrerar sig på ett Varför anslöt sig Sara Lidman till AMSA? På den frå- individuellt kvinnoöde, är nog de brevcitat från Sara gan ger biograWn inget svar, man kan bara gissa. Samfun- Lidman som Holm anför på sidan 207: ”Det kom för det De Nio, kvinnosakskämpen Lotten von Kraemers mig nu vad det är med Regnspiran som gör den så botten- skapelse, var sedan begynnelsen starkt engagerat i kvin- frusen – den som för pennan är icke älskad.” Om Bära no-, freds- och miljöfrågor. Här blev Sara Lidman kolle- mistel står: ”Den är ödmjukare, den som för pennan anar ga med advokaten Eva Andén, känd från sitt samarbete vad det är att älska och vet vad försmåddhet är. Oskriven med Elin Wägner, Fogelstadsgruppen och tidskriften Ti- är texten från en som vet hur det är att vara älskad”. (Ur devarvet. En av de mest aktiva inom AMSA var Barbro brev till Eskil Almgren 4.8 1962) Alving, Elin Wägners nära vän och efterföljare. En varm Sara Lidman står på toppen av sin karriär 1955. Hjort- vänskap knöts också mellan konstnärinnan Siri Derkert ronlandet slår alla försäljningsrekord och är förlagets och Sara Lidman. Derkert var en av dem som troget år mest sålda bok. Rekordung väljs Sara in i Samfundet De efter år besökte Kvinnliga Medborgarskolan på Fogel- Nio. Av kritiken deWnieras hon ofta som proletärförfat- stad och var djupt engagerad i den ideologi om samban- tare, i de stora trettiotalisternas efterföljd – ”ett friskt det mellan kvinnoförtryck, krig och miljöförstöring som skott på proletärlitteraturens träd”, skriver exempelvis utgör kärnpunkten i skolans förkunnelse. I ett brev tack- Victor Svanberg i Stockholmstidningen. Som en bekräf- ade Siri Derkert Sara Lidman för en artikel om det radio- telse på detta närmar hon sig ”proletärdiktens hövding”, aktiva nedfallets risker med orden: ”Sara – ditt rop till Ivar Lo-Johansson, med ett uppskattande brev om Anal- kvinnorna! Alla kvinnor skall tacka dig!” (BH s. 172). fabeten: ”Att något så storslaget Wnns skrivet på svenska!” När Siri Derkert 1967–69 fullbordade den s.k. ”Sverige- undertecknat ”Er beundrande Sara Lidman.” Det blev väggen” utanpå Sverigehuset vid Kungsträdgården i inledningen till ett kärleksförhållande som med vissa av- Stockholm, med deviser som ”Nytt samhälle, ny kul- brott varade till 1959 och som skildras i Wktiv form i Lo- tur”, ”Kvinnorna kommer” och ”Män börjar tänka”, av- Johanssons postumt utgivna roman Blå jungfrun. Intres- bildade hon Sara Lidman i porträttrelief tillsammans sant nog tar han där grundligt avstånd från Sara Lid- med bl a Elin Wägner, Elise Ottesen-Jensen och Alva mans författarskap: ”Han hade haft svårt att förstå hen- Myrdal. nes böcker. Han fann dem ibland nära nog oläsliga”. Frågan om arten och graden av Sara Lidmans eventu- Sara å sin sida skriver i ett vänbrev: ”Gud förlåte – jag ella feminism får ganska litet utrymme i Holms biograW. skriver bättre prosa än den karlen!” – en intressant belys- Lidman har aldrig gått ut öppet med feministiska åsik- ning av klyftan mellan den ”gamla” handfasta socialrea- ter. Men hennes kontakter med och obestridliga sympati lismen och den modernistprosa som Sara Lidman eta- för den äldre kvinno-och fredsrörelsen är enligt min blerade. uppfattning av intresse för en rätt förståelse av hennes Under de senare åren av 50-talet kom Sara Lidman att starka engagemang för befrielserörelser av olika slag, lik- engagera sig i samhällsfrågor och inledde sin karriär som som för tolkningen av hennes mans- och kvinnoskild- radikal samhällsdebattör och opinionsbildare. Det bör- ringar i romanerna. jade med en kampanj mot planerna på svensk atomva- Andra delen av Sara-LidmanbiograWn har fått den penupprustning. Herbert Tingsten hade ända sedan övergripande titeln VÄRLDEN. Det handlar om Sara 1954 på ledarplats i Dagens Nyheter propagerat för Lidmans försök att lyfta sig själv ut ur provinialismens svenska kärnvapen. 1957 kom ÖBs betänkande som fålla – det är tydligt att hon känt behov av att förnya sig. innebar ett klart ställningstagande för svensk atom- Intresset för u-landsproblematik kan hon ha fått genom bombstillverkning. 1958 bildades AMSA (Aktionsgrup- AMSAs förslag att Sverige skulle omvandla sina militär- pen Mot Svenskt Atomvapen) på initiativ av bl a Per utgifter till globala biståndspengar. Anders Fogelström. Gruppen bestod av ca 20 personer, Det är ett mycket läsvärt avsnitt Birgitta Holm gjort alla oVentligt kända, som i tal och skrift skulle arbeta för om denna viktiga epok i Sara Lidmans liv, då två roma- att skapa opinion och debatt i kärnvapenfrågan. Den var ner kom till med motiv från rasåtskillnadens Sydafrika politiskt obunden men tog inte in personer med kom- och kolonialismens Kenya. Kunniga historiska bak- munistsympatier, eftersom motståndarsidan oavbrutet grundsavsnitt ger de nödvändiga referensramarna för en försökte stämpla hela företaget som styrt av ”fosterlands- rätt förståelse av Sara Lidmans engagemang på dessa förrädare och Sovjetlakejer”. Det var i det kalla krigets världshistoriska arenor. Vad som drev henne var, liksom i Övriga recensioner · 215

Västerbottenromanerna, indignation över förtryck och handlar om kolonialismens destruktiva följder för de ko- medkänsla med de förtryckta. Hon solidariserar sig med loniserade. Rätt kanaliserat, riktat mot förtryckarna, är Xammande patos med de svartas befrielsekamp. Insikt i våldet en frigörelsehandling. Men den vrede som inte apartheidsystemets verkningar skaVade hon sig i Sydafri- riktas till medvetet uppror och organiserat motstånd, ka genom att besöka rättegångar, och genom umgänge blir ett farligt våld som slår blint. I Med fem diamanter med Nadine Gordimer och hennes ANC-vänner. Hon leder det till brodermord. Wnner överallt ett rasistiskt förtryck och en ekonomisk Birgitta Holm gör en inträngande och intressant ana- utsugning i jätteskala, och för första gången tar hon ex- lys av denna Sara Lidmans mest missförstådda roman. plicit politisk ställning. ”Jag blir kommunist här”, står Hon pekar på bakgrunden – ett Kenya i sista stadiet av det i dagboken den 19 september 1960. På eget skinn Wck frihetskamp – och diskuterar det ekonomiska och socia- hon erfara systemets destruktivitet när hon blev häktad i la systemets orättfärdiga och människoWentliga verk- sitt eget hem för brott mot en av raslagarna, Immorality ningar: jordfördelningen, arbetslösheten, fattigdomen – Act. Det gällde hennes samvaro med en svart man, Peter summan av följderna av imperialistisk erövring. Men Nthite, känd motståndsman och ANC-anhängare. Den Holm pekar också på könsförtrycket, som lever kvar i massmediala uppståndelsen både i Sverige och Johan- det s.k. brudpriset – de pengar Wachira måste betala för nesburg blev enorm. Åtalet lades ner efter personligt in- att köpa den kvinna han älskar. Också i den traditionella gripande av FNs generalsekreterare Dag Hammarskjöld. afrikanska kulturen är kvinnan ”ett bytesobjekt och ett Men Sara Lidman förvisades omedelbart ur landet. ”Un- oVerdjur”. Idealet skildras i romanen som det medelål- der tempot av ett vredesutbrott” skrev hon sedan ten- ders par som Wachira ser gående sida vid sida på gatan: densromanen Jag och min son (1961). ”Deras kärlek föreskrev hur de skulle skicka sig; de hade Huvudpersonen i boken är svensk, saknar egennamn upptäckt att det var lättare att samtala om de gick jämsi- och framträder bara som uppblåst, självförälskat Ego i des, därför gick de jämsides” (Med fem diamanter s. 201; sin egen berättelse: ”Jag”-”Jag”-”Jag”. Han har en liten BH s. 261). son som får legitimera allt vad fadern tar sig för. Denne I två hela kapitel behandlar Birgitta Holm Sara Lid- är i Sydafrika för att göra snabba pengar. Saras tendens är mans engagemang i Vietnam-rörelsen: ”Sopade av äng- klar: utan sådana medlöpare som Jag-mannen skulle inte lavingar” och ”Bombas till stenåldern.” Det är fängslan- det orättmätiga tillståndet i Sydafrika kunna upprätthål- de läsning. Hela Vietnam-tiden, tio års politisk kamp las. Faders-egot kräver ständigt beundran och dyrkan, mot imperialism och terrorbombning mot ett litet fat- inte minst av kvinnor. Det är en isande föraktfull studie i tigt jordbruksland i Asien (1965–75), står upp på nytt. patriarkalt självförhärligande och maktanspråk som yt- Det är inte längre sedan än att vi minns. Vi som är terst vilar på parasitärt utnyttjande. Kvinnor har enbart medelålders eller äldre idag, var alla med och tog ställ- en marginell plats i denne vite mans medvetande: som ning, på ena eller andra sättet. exploaterade könsobjekt. Där är Gladness, den svarta Den svenska FNL-rörelsen blev en av de största folk- barnsköterskan som han utnyttjar sexuellt, Kitty, en för- rörelser Sverige skådat – 50 000 människor lyssnade 1 fallen vit kvinna som livnär sig på lönnbränning och maj 1972 när Sara Lidman talade på Norra Bantorget i prostitution, samt Kathleen, hennes dotter, en välutbil- Stockholm. Birgitta Holm skriver: ”Sara Lidman har en dad lärarinna som faderssubjektet uppvaktar men samti- unik position i Vietnamtiden. Hon Wck större betydelse digt bestjäl på smycken och pengar. ”En modern Onkel än någon annan för opinionen, hon fanns på plats under Toms stuga”, skrev en kritiker entusiastiskt, ”en satir i hela kriget, hon stod självständig gentemot gruppering- Swift-klass”, skrev en annan. Men Gerhard Bonnier arna. Och hon var enda kvinnliga debattör och agitator.” tyckte att romanen var ”alltför ensidig” och Per Wäst- Under dessa år överger Sara Lidman romanformen berg talade om ”en förening av melodram, missroman för agitationsprosan, debatten, reportaget. Hon gjorde och hög poesi”. Försäljningen gick emellertid lysande – fyra resor till Nordvietnam och skildrade sina intryck i 43 000 ex på två månader. Ett år senare gav Lidman ut en Samtal i Hanoi (1966), Vänner och u-vänner (1969) och ny version av romanen i avsikt att förtydliga sitt bud- Varje löv är ett öga (1980). Det är oerhört skickliga, reto- skap. Hon betonar i det nya förordet: ”Temat är Pengar, riskt och konstnärligt uppbyggda texter. Sara Lidman inte rasproblem. Europeerna stjäl afrikanernas arbets- har, enligt Birgitta Holm, tagit med sig sin omsorg om kraft.” språket från skönlitteraturen till tidningsartikeln och ta- ”Man kan inte vara radikal paciWst längre när man ser larstolen. Linjen från Västerbotten-romanerna är inte sådan förblindad egoism och ondska”, skrev Sara Lid- svår att dra. ”För Sara är Vietnam hemma”, skriver Holm man hem från Sydafrika. I sin andra, mycket omdiskute- och visar på Sara Lidmans förmåga till restlös identiWka- rade Afrikaroman, Med fem diamanter (1964), ställer tion med de lidande vietnameserna, hennes raseri över hon upp på Frantz Fanons tes om det berättigade våldet. de vålds- och rättsövergrepp de utsätts för. Vrede, indig- Fanons Jordens fördömda (Les damnés de la terre, 1960) nation, hån, ironi, slagfärdighet och sarkasmer – hela 216 · Övriga recensioner ordfyrverkeriet från de tidiga Norrlandsromanerna – Jag är inte heller säker på att jag övertygas av Birgitta mobiliseras nu i direkt polemisk kampanj, tillsammans Holms övergripande tes att Sara Lidmans ”skrivarupp- med den passion, inlevelse, medkänsla och människo- drag kommer från fäderna”, och att faderstematiken kärlek som Sara Lidman också besitter. Sara blev trots också i hennes senaste verk får sista ordet (BH s. 421). detta ofta refuserad i de stora morgontidningarna – de Lidmans många porträtt av sammansatta, starka, kom- Xesta av sina artiklar Wck hon tryckta i Aftonbladet, Ny plicerade, vreda, men också lustfyllda, livsbejakande och Dag, Clarté och andra vänsterorgan. Hon gjorde sig moderliga kvinnogestalter talar enligt min mening ett också känd som en enastående suggestiv talare, med- annat språk. Hon har själv sagt, någonstans, att hon ryckande och intensiv. Sara Lidman blev under dessa år tyckt sig växa upp i ett slags matriarkat. En ingående oVentlig person som aldrig förr och uppväckte alltid analys återstår att göra av Sara Lidmans kvinnoskildring- starka känslor, av medhåll eller motstånd. Hon riskerade ar – och inte minst hennes kärleksskildringar som är ena- sin breda popularitet, sin ställning som romanförfattare stående och enligt min mening närmast oöverträVade på och inte minst sin ekonomi, som rasade samman under svenskt språk. Birgitta Holms monograW utgör emeller- vietnamkrigsåren. tid, som sig bör, en fascinerande berättelse om ett enda Vad drev henne? Först och främst rättvisepatos, anser kvinno- och författarliv – Saras eget. Den har fått mig att Birgitta Holm. Engagemanget för denna världens fattiga återvända till Sara Lidmans författarskap med förnyad och förtryckta har alltid varit drivkraften i hennes skri- lust och nyväckt intresse, och jag hoppas att den skall vande – från armodets Västerbotten över rasförtryckets påverka många andra läsare att göra detsamma. Afrika till krigets Vietnam. I sitt bidrag till boken FNL i Bättre inverkan kan en författarbiograW inte ha! Sverige skriver Sara: ”Vietnams motstånd är det största Birgitta Svanberg som hänt i vår tid, i våra liv…” Hon ser kampen mot våld och övermakt som ”ett uppdrag av historien”, som bekräftar att motstånd lönar sig, att uppror mot förtryck I klänningens veck. Feministiska diktanalyser. Utg. Eva kan lyckas i längden, att man kan och måste ”stå det Lilja. Anamma. Göteborg 1998. onda emot” – lärdomen från Farmors Bibel. Bo-lövens sorl. Romantisk modernism och estetisk funktio- Om den sista tredjedelen, BYN I VÄRLDEN, av nalism i femtitalets poesi. Red. Eva Lilja och Jan Magnus- Birgitta Holms biograW måste jag av utrymmesskäl fatta son (Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institu- mig kort, men jag anbefaller den varmt till läsning. Här tionen vid Göteborgs universitet, 32). Göteborg 1998. ges relevant kunskap om Sara Lidmans mästerverk från senare år, fembandssviten om hur ”Jernbanan” kom till En vital skrivkultur vid den egna vetenskapliga institu- ”Lillvattnet”. Holm gör en grundlig historisk, social och tionen borde vara en självklarhet. Tyvärr är verkligheten ekonomisk bakgrundsanalys och placerar också in ver- inte alltid sådan; den svenska modellens indelning av lä- ken i den lidmanska släkt- och familjehistorien. Hon rarkadern i forskare och undervisare befrämjar inte pre- tolkar de fem romanerna – Din tjänare hör, Vredens barn, cis produktiviteten och den nya tjänsteordningen verkar Nabots sten, Den underbare mannen och Jernkronan (ut- innebära enbart marginella förändringar. Ändå hålls ve- givna 1977–1985) som ett enda väldigt romanverk, ett tenskapliga seminarier och föredrag; stundom resulterar sannskyldigt Västerbottenepos. På köpet hinner hon dessa även i publicerade texter. De två analysvolymer också med ett – visserligen väl kortfattat – kapitel om som här kort skall presenteras härstammar båda från den Sara Lidmans senast utgivna roman Lifsens rot (1996). litteraturvetenskapliga institutionen i Göteborg; jag väl- Enligt Birgitta Holms analys handlar denna bok djupast jer att skriva om dem tillsammans eftersom personkon- sett om författarinnans egen mor och den moderliga stellationerna delvis är desamma. De aktualiserar också ”vrede” som föreföll så obegriplig och skrämmande för samma problem, nämligen den stilistiska nivå och den uppväxande dottern. stringens i argumentationen som ibland fallerar, då Sara Lidman nämnde i ett radioprogram i början av muntliga presentationer skall omsättas till vetenskaplig augusti i år (1999), att hon inte anser sig vara någon text i tryckt form, och där kraven måste ställas högre. ”självbiograWsk” författare. Jag tror därför att man bör Här Wnns riktigt kvaliWcerade texter, som man erfar stor vara återhållsam med så uttalat biograWska tolkningar stimulans av att läsa, men här Wnns också inslag som i sin som Birgitta Holm gör av Jernbanesviten, där olika per- populariserande frejdighet väcker viss genans; de skulle soner deWnieras som Sara Lidmans egna släktingar och ha vunnit på en radikal omarbetning eller ha utgått helt familjemedlemmar. Människoskildringen i Jernbanesvi- och hållet. ten och Lifsens rot bör nog först och främst läsas som väl I volymen I klänningens veck ställs frågan ”Hur gör genomarbetad Wktion, men som all stor dikt naturligtvis man feministiska diktanalyser?” Frågan diskuterades ur- också timrad på en grund av egna genomlevda erfaren- sprungligen av en arbetsgrupp, som här representeras av heter. sex kvinnor och en man: Ulla Evers, Gunlög Kolbe, Eva