Titel · 1 Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 120 1999 Svenska Litteratursällskapet 2 · Författare REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Per Rydén, Margareta Wirmark, Eva Hættner Aurelius Stockholm: Ingemar Algulin, Anders Cullhed Uppsala: Bengt Landgren, Johan Svedjedal, Torsten Pettersson Redaktörer: Hans-Göran Ekman (uppsatser) och Anna Williams (recensioner) Inlagans layout: Anders Svedin Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 UPPSALA Utgiven med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 Uppsala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word for Windows eller Word Perfect. isbn 91–87666–16–2 issn 0348–6133 Printed in Sweden by Gotab, Stockholm 2000 Övriga recensioner · 207 borgerlig, bildad läsekrets”) och av behov att upprätthål- Nu har emellertid Birgitta Holm utkommit med den la sin materiella levnadsstandard (för ”att fortsätta det liv digra, nära 500 sidor långa monograWn Sara Lidman – i som hon alltid varit van vid”), vilket leds i bevis genom liv och text. Incitamentet tycks ha varit en unik material- en överdrivet samvetsgrann redovisning av det empiriska situation. Holm berättar i inledningen att det ryktades materialets uppgifter om honoraren per ark. Här hade att gården i Missenträsk, Sara Lidmans barndomshem, man gärna istället sett att kartläggningen av det dåtida skulle säljas våren 1994. Hon begav sig dit, ”med tanken litterära fältets många aktörer och relationer hade fått att vara med om uppbrottet och auktorisera mig själv att större plats och därmed givit en mer solid bakgrund för ta hand om materialet”. Gården såldes inte, men Holm det progressiva draget i Stiernstedt författarskap som Wck full tillgång till ”Skrubben med Arkivet”, där Sara sätts i fokus i de avslutande analyskapitlen. Lidman samlat brev och papper på hög genom ett långt Det är deWnitivt i dessa verkanalyser, vilka upptar en författarliv – ”en sannskyldig kökkenmödding”, skriver lite snålt tilltagen tredjedel av boken, som Fahlgrens stu- Holm, avlagringar från ett helt livs verksamheter och die har sin allra största styrka. Här framtonar en väsent- boplatser. ”För varje adress fanns ett eget lager: Missen- ligt mer komplex och nyanserad bild av författarskapet, träsk, Mariannelund, Uppsala, Gröndal, Afrika, Viet- som med den äran lever upp till den i inledningen signa- nam, Malmfälten, Missenträsk igen”(s. 10). En både av- lerade ambitionen att väcka ett nytt intresse för Marika undsvärd och skrämmande situation för en forskare! Att Stiernstedt. Kopplingen mellan skrivande och erotik ensam få tillgång till och förtroendet att använda sig av som anlagts i de första kapitlen levandegörs nu som en och sovra ett dylikt jättematerial – det svindlar vid tan- intensivt brinnande röd tråd. Med väl valda exempel de- ken på allt det arbete genomgången av ”Arkivet” måtte monstrerar Fahlgren hur den emancipatoriska potentia- inneburit. Dessutom måste själva urvalet ur detta överri- len i Stiernstedts för sin tid mycket djärva erotiska skild- ka livsinnehåll ha varit en nära nog övermänsklig upp- ringar vecklas ut i romaner som Det röda inslaget, Alma gift. Frestelsen att citera alltför rikligt ur källorna bör ha Wittfogels rykte och Fröken Liwin. Överhuvudtaget är varit svår, men Birgitta Holm har knappast fallit för den det som att de disparata bitarna eller ”skärvorna” i den – hon åberopar brev och dagböcker m.m. sparsmakat för biograWska delen här plötsligt hittar sitt sammanhang. att belysa viktiga händelser och tankemönster i Sara Lid- Ett sammanhang som, paradoxalt som det kan tyckas, mans livshistoria. indirekt orsakar en upplösning av den tidigare så om- Missenträsk-arkivet är numera överfört till Forsk- sorgsfullt hopXätade förbindelsen mellan liv och dikt. På ningsarkivet vid Umeå universitet. Birgitta Holm har de sista raderna är det symboliskt nog skrivandet och dessutom gått igenom en rad andra arkiv, som redovisas i författarens yrkesstolthet som bryter fram i skarp relief. den digra källförteckningen, t ex Utrikesdepartemen- Möjligen skulle man också kunna uppfatta denna antyd- tets, Sveriges Radios, Arbetarörrelsens, Bonniers förlags, da perspektivförskjutning som ett eko eller ett genom- m X. Redan detta dokumenterar att Holms biograW vilar slag av dissonansens estetik också i biograWkerns verk. På på rejäl grundforskning. Men det är ändå litet svårt att så vis skulle man åtminstone kunna tolka den kärva rätt förstå målsättningen med hennes arbete. Vill boken livsWlosoW som formuleras av den åldrande Stiernstedt om Sara Lidman vara en populärt hållen levnadsteck- och som Margaretha Fahlgren väljer som avslutande ord ning av den art som står så högt i kurs för närvarande? i sin bok: ”varför f–n skall man vara så oerhört lycklig?” Eller är det en avhandling med vetenskapliga anspråk på Vi noterar: Låt stå! akribi och grundliga not- och källhänvisningar? Vilka lä- Annelie Bränström Öhman sare riktar den sig till? En bred allmänhet med intresse för Sara Lidmans person och verk, eller en akademisk krets av litteraturforskare? Svaret torde bli: både–och. Birgitta Holm, Sara Lidman – i liv och text. Albert Bon- Detta behöver inte vara fel, men det vållar svårigheter för niers förlag. Stockholm 1998. författaren, som tvingas kryssa sig fram mellan de mot- stridiga kraven på lättlästhet kontra vetenskaplig termi- Sara Lidman är inte bara en av Sveriges mest kända nu nologi, personhistoriskt intresse kontra historisk allmän- levande författare utan också en av de mest lästa. Ända belysning. Dilemmat tycks i någon mån ha varit förla- sedan den succéartade debuten med Tjärdalen 1953 har gets, som knappat in på nothänvisningarna – ofta söker hennes böcker kommit ut i nya upplagor, och mottagan- man upplysning förgäves när man slår i den magra not- det av hennes senaste och tolfte roman Lifsens rot visar förteckningen i slutet av boken. Förlagets formgivare ingen avmattning i läsar- och kritikeruppskattning. kanske också står för den ambivalens som avslöjas i sätt- Ändå har det forskats förvånande litet om Sara Lidmans ningen av verkets titel: det står ”Sara – i liv och text” på författarskap. Det föreligger visserligen en del essäer och omslaget och bokryggen, men ”Sara Lidman – i liv och litteraturvetenskapliga uppsatser, men någon enhetlig text” på titelsidan. Boken avslutas dessutom med Sara större avhandling eller biograW har inte funnits. Lidmans egenhändigt textade förnamn SARA, vilket an- 208 · Övriga recensioner tyder ett mer intimt tilltal än i ett strikt vetenskapligt samma sätt som hennes debattböcker. Däremot saknar verk. Här tangeras ett principiellt problem: svårigheter- jag i Holms framställning ett konsekvent och samman- na med att skriva om en ännu levande och verksam för- hängande genushistoriskt perspektiv, med tonvikt på fattare, dessutom en som man står i personlig relation kvinnohistoria. till. Birgitta Holm deklarerar i inledningen att hennes Birgitta Holm skriver livfullt och fängslande, utom bok inte vill vara ”riktigt nära och personlig”. ”Den vill när hon ibland nystar in sig i teoretiska resonemang med föra sin egen talan och behålla en egen blick, men den termer som aldrig blir klart deWnierade. Då sviker hon utgår från att Sara Lidman som person är mig bekant sina ”lekmannaläsare” och förutsätter en orimlig förtro- och att mycket ännu är levande och åtkomligt omkring genhet med modern djuppsykologi, strukturalism och henne.” (s. 8). Holm har bl a använt sig av egenhändigt lingvistik. Detta gör hennes verkanalyser alldeles i onö- inspelade intervjuer med Sara Lidmans ”högst levande dan tunglästa och svårbegripliga för andra än invigda. I röst” och hon prisar hennes goda minne: ”…så gott som förordet där Holm förklarar sina syften och sina teoretis- alla hennes uppgifter visar sig vid kontroll vara riktiga”. ka referenser nämns exempelvis Roland Barthes och Ju- Men hur kontrollerar man en suggestiv ordkonstnärs lia Kristeva, utan närmare presentation. Från Barthes vill personliga uppfattning om sig själv och sitt liv? Hur kan Holm hämta en modell för att kunna förena bilden av man djupast sett komma åt sanningen om en människa Sara Lidman som ”ett tecken för vår tid” med ”det egen- som står mitt i sin konstnärliga verksamhet? Är inte ris- artade” och ”det överpersonliga”. I Barthes Litteraturens ken stor att den biograferade suggererar sin egen självför- nollpunkt Wnner hon en modell för bevarandet av förfat- ståelse på biograWkern, medvetet eller omedvetet? tarsubjektet, ”samtidigt som texten öppnas utöver det Hur går då Holm tillväga? Hur hanterar hon den öm- individuella”. Barthes rör sig med tre dimensioner i sina tåliga relationen mellan ”liv och text”? I uppläggningen författaranalyser: ”språket, stilen och formspråket”. av bokens innehåll kommer ”liv” först, ”text” sedan. (s.10–11) Jag måste erkänna att jag inte blir klar över vad BiograWn är alltså inte primärt textorienterad. Efter tre som menas med detta, inte heller hur Holm lyckas an- kapitel om Sara Lidmans ursprungsmiljö, släkthistoria vända sig av denna distinktion. DeWnitionen syns mig och bildningsgång (s. 17–90) kommer en arton sidor otillräcklig och hela hänvisningen till Barthes onödig, lång analys av Tjärdalen, därefter ett nytt personhisto- eftersom detta teoretiska resonemang