Degeberga 26:3 Degeberga Degeberga Socken, Kristianstad Kommun

2014-12-03 11:28

Skåne län APPORT 2014:60 R

TONY BJÖRK & YLVA WICKBERG BJÖRKTONY & YLVA Arkeologisk undersökning 2013 SYDSVENSK ARKEOLOGI Degeberga 26:3 Degeberga Degeberga socken, Kristianstad kommun

Degebegra 26:3 TONY BJÖRK & YLVA WICKBERG - - - - - RAPPORT 2014:60 År 2013 återupptogs undersökningenÅr 2013 platsen av inom ramen för ett forsk År 2011 upptäcktes en ovanligÅr fornlämning 2011 vid Degeberga i östra Skåne. Här påträffades flera nord–sydligt orienterade linjära strukturer beståendeav en rad stolphål,av en rad härdgropar, av en rad härdar av samt resterna efter en hålväg. Dessa strukturer var klart relaterade till varandra och daterades till romersk järn ålder ochfolkvandringstid. Detolkades som rester efter en monumentalmar kering med kraftiga och höga stolpar placerade med exakta avstånd längs en förhistoriskvägsträckning. Längs stolpraden hade man anlagt en regelbunden rad härdgropar,av vilka gav ett reglerat intryck då de hade samma storlek och form. Radmonumentet låg i anslutning till ett gravfält från sen förromersk och romersk järnålder och tolkas som ett politiskt uttryck på en hävdvunnen plats. ningsprojekt. Syftet med projektet var att fördjupa kunskapen om platsens ka raktär samt monumentets utbredning och datering. För att söka besvara en del frågornaav gjordes bl. a. en magnetometerundersökning, metalldetektering samt kompletterande schaktningar inom ett större område. Arbetet komplicerades att av radmonumentetvisade sig överlappaett gravfältfrån stridsyxekultur. De viktigaste resultaten är att ytterligare en bit systemets av utbredning kunnat klar läggas och att dateringen dess av anläggnings- och brukningstid kunnat preciseras mycket väl. 2014-60_omslag.indd 9

Rapport 2014:60

Degeberga 26:3, Degeberga socken Arkeologisk undersökning 2013

Tony Björk & Ylva Wickberg

Degeberga 26:3 Degeberga socken Kristianstads kommun Skåne län Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box 134 291 22 Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): 044-13 58 00

Malmö Erlandsrovägen 5 218 45 Vintrie www.sydsvenskarkeologi.se

© 2014 Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2014:60 Omslag: Vy över området söder om prospekteringsområdet - Kullarna och Degeberga by. Foto mot öster: Ylva Wickberg Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Tryck: Holmbergs i Malmö AB Innehåll

Förord 5 Sammanfattning 6 Bakgrund 7 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Tidigare undersökningar 8 UP, frågeställningar och metodik 9 Resultat 12 Inventering 12 Magnetometer- och georadarundersökning 13 Metalldetektering 14 Undersökning 14 Grop med mesolitiska spån 16 Båtgrav från stridsyxekultur 16 Boplatslämningar från yngre bronsålder – äldre järnålder 21 Järnåldersgravfältet 22 Radmonumentet 22 Övriga lämningar 27 Rumsliga förhållanden 27 Kronologiska frågor 28 Slutsatser 32 Utåtriktade insatser 33 Referenser 34 Administrativa uppgifter 35

Bilagor Bilaga 1 - Anläggningslista 37 Bilaga 2 - Fyndlista 41 Bilaga 3 - Keramikanalys 43 Bilaga 4 - Arkeobotanisk analys 48 Bilaga 5 - 14C-dateringar 50 Bilaga 6 - Osteologisk analys 56 Bilaga 7 - Magnetometerundersökning 60 Bilaga 8 – Schaktplaner skala 1:200 82 Bilaga 9 – Profilritningar stolphål 89

Fig. 1. Skånekarta med Kristianstads kommun och Degeberga markerade.

Fig. 2. Undersökningslokalens läge i nordvästra delen av Degeberga samhälle. Förord Vid en undersökning på byn Degebergas Wästre Wång (Dege- berga 26:3) upptäcktes år 2011 en mycket speciell fornlämning. Här påträffades ett radmonument från romersk järnålder och folkvandringstid med ett gravfält från sen förromersk och romersk järnålder i direkt anslutning. Efter att undersökningen avslutats väcktes idén att försöka ta reda på mer om platsen och det linjära monumentet som har stora likheter med konstruktio- nerna i Gamla Uppsala och vid Anunds hög. Den rapport som presenteras här är början på det andra steget i att ta reda på mer om fornlämningen. Platsen har mycket mer att lära oss och vi hoppas naturligtvis att detta bara är början på ett projekt som kommer att fortsätta. För att ha kommit så här långt är vi skyldiga ett antal personer ett stort tack. Först och främst vill vi framföra ett varmt tack till markägaren Mattias Persson för sin förståelse och sin vänlighet att låta oss krafsa i åkrarna. Nästa person vi vill tacka är Thomas Linderoth, Sydsvensk Arkeologi, för hans entusiastiska medver- kan även i denna etapp i utforskandet av Degeberga. Pär Karls- son vid Riksantikvarieämbetet tackas för sitt hängivna arbete med magnetometern och för att han såg till att platsen även kom att prospekteras med georadar. Marie Olsson på Länsstyrelsen i Skåne vill vi tacka för tålamod med våra högtflygande planer och stöd för en fortsatt undersökning. Sist men inte minst vill vi uttrycka vår stora tacksamhet till An- ders Althins stiftelse, Ebbe Kocks stiftelse och Sydsvensk Arke- ologi AB för de medel som bekostar projektet.

Kristianstad 9/9 2014

Tony Björk och Ylva Wickberg

Degeberga 26:3 | 5 Sammanfattning År 2011 upptäcktes en mycket ovanlig fornlämning vid en arkeologisk undersökning vid Degeberga i östra Skåne. Vid under- sökningen av en bronsåldersboplats påträffades bland annat flera i N-S riktning linjära strukturer bestående av en rad av stolphål, en rad av gropar, en rad av härdar samt resterna efter en hålväg. Dessa linjära strukturer var klart relaterade till varandra, och daterades till romersk järnålder och folkvandringstid. Vi benäm- ner det radmonument. Intill radmonumentet fanns resterna efter ett gravfält från sen förromersk och romersk järnålder. Hösten år 2013 återupptogs undersökningen av platsen inom ramen för ett forskningsprojekt som drivs av Sydsvensk Arkeologi AB. Syftet med projektet är att fördjupa kunskapen om platsens karaktär samt monumentets utbredning och datering. Fältarbetet inleddes med en magnetometerundersökning av ett större område åkermark norr om Lillaforsvägen, som inte berör- des av exploateringen år 2011. Magnetometern gav indikationer på arkeologiska lämningar inom den prospekterade ytan, men det kunde inte konstateras några tydliga tendenser till rader av anläggningar. Vid schaktningarna kunde det däremot konstateras en fortsättning av stolprad och groprad på krönläget norr om Lillaforsvägen. Vilken riktning raderna sedan tagit, eller om de upphört på krönläget gick inte att klarlägga. Dels på grund av kraftig jorderosion som är följden av intensivt jordbruk, dels för att schaktytorna inom krönläget fick göras mindre än planerat. Detta i sin tur på grund av en ytligt liggande dubbel stridsyxegrav som framkom invid ett av stolphålen i radmonumentet. Analyser av material från de anläggningar som undersöktes år 2013 har klargjort dateringarna av radmonumentets olika faser. Den första fasen utgörs av en buktande rad av härdar som anlades under yngre romersk järnålder. Den andra fasen utgörs av två parallella linjer med härdgropar och stolphål som anlades under folkvandringstid. Ett fynd av en kokäke kan klart knytas till monumentets igenfyllnadsfas och den dateras till första halvan av vendeltid, vilket innebär att strukturen definitivt övergi- vits eller slutat underhållas vid denna tidpunkt. Det andra skedet av monumentets utveckling och dess förfall, under folkvandringstid och vendeltid, förmodas kronologiskt föregå eller sammanfalla med etablerandet av gravfältet Degeberga 13:1, som ligger ca 550 m ONO om den undersökta platsen.

6 | Degeberga 26:3 Bakgrund Vid en arkeologisk undersökning av en bronsåldersboplats i Degeberga år 2011 påträffades en mycket ovanlig fornlämning: Ett radmonument från romersk järnålder och folkvandringstid, bestående av flera ingående element. Intill radmonumentet fanns resterna efter ett sent förromerskt och romerskt gravfält. Läm- ningarna har stora likheter med bland annat med konstruktioner- na i Gamla Uppsala i Uppland och vid Anunds hög i Västman- land. Efter att undersökningen år 2011 var avslutad och ärendet avrapporterat initierades forskningsprojektet Degebergas för- kristna kultplats. Syftet med projektet är att vidare utforska platsens karaktär samt monumentets utbredning och datering. En väsentlig del av detta är att undersöka ytterligare ytor, utanför den del som berördes av exploatering år 2011. Inom ramen för projektet ansöktes om tillstånd för att utföra en fortsatt undersökning av fornlämningen. De största insatser som budgeterades var för en magnetometerundersökning och en arkeologisk undersökning. Medel att bekosta undersökningen samt andra delar av projektet har beviljats från Anders Althins stiftelse, Ebbe Kocks stiftelse och Sydsvensk Arkeologi AB. Topografi och fornlämningsmiljö Inom prospekteringsområdet finns den registrerade fornläm- ningen Degeberga 52 (tidigare Degeberga 52 och 53), som ut- görs av ett grav- och boplatsområde. Delar av fornlämningen undersöktes år 2011 inför byggande av villor inom en del av den aktuella fastigheten (se Tidigare undersökningar). Prospekteringsområdet är beläget i Linderödsåsens brytzon på omkring 45 m.ö.h, d.v.s. strax under högsta kustlinjen (55 m.ö.h). Området ligger högt med en sydsluttning och terrass med utsikt åt sydost mot en brant dalgång med en meandrande bäck i dalgångens botten. Området avgränsas i norr och öster av en mindre infartsväg till en gård. Tvärs över området löper Lilla- forsvägen längs med en öst-västlig höjdrygg. Längre bort i SV- NV reser sig Linderödsåsens sluttningar. Däremellan förekom- mer låglänta och fuktiga marker. Det finns en markant koncentration av fornlämningar längs med Linderödsåsens östsluttning, från Västra Vram till Degeberga. Fornlämningarna domineras av fossil åkermark och gravmonument som högar och stensättningar. Av fornlämningstyperna att döma härrör en stor del från bronsålder och äldre järnålder (Björk & Wrang 1998). I närområdet av den aktuella undersök- ningen finns bl.a. ett gravfält med resta stenar (Degeberga 13), en rest sten (Degeberga 59), områden med fossil åkermark (De-

Degeberga 26:3 | 7 geberga 57 och 62), stensättningar och skålgropsförekomster (Degeberga 56, Östra Sönnarslöv 247-252), högar (Degeberga 15 och 61), boplatser (Degeberga 49, 50, 51 och 65) samt Dege- berga bytomt (Degeberga 119). Tidigare undersökningar Den aktuella fornlämningen har tidigare berörts av en förunder- sökning och en undersökning (Lilja 2008, Björk & Wickberg 2012). Övriga utförda undersökningar i Degeberga med omnejd redovisas kortfattat i undersökningsrapporten från år 2012. Vid förundersökningen konstaterades anläggningar av boplats- karaktär inom det då aktuella exploateringsområdet, i form av stolphål, gropar och härdar. På ett par ställen fanns stolphål i rad, vilket gav anledning att misstänka att det fanns långhus på platsen. Utifrån anläggningsförekomsten i förundersöknings- schakten avgränsades en yta om ca 4 000 m3 inom exploate- ringsytans norra del, där det fanns välbevarade boplatslämningar med en datering till yngre bronsålder och möjligen äldre järnål- der (Lilja 2008). Denna del gick vidare till en undersökning som utfördes år 2011. Vid undersökningen påträffades 1786 anläggningar inom en avbanad yta som till sist blev 6835 m2 stor. Lämningarna bestod av stolphål, gropar, rännor, härdar, gravar och en hålväg. De visade på tre olika faser av mänsklig aktivitet på platsen. Den första fasen utgjordes av ett keramikfynd som tolkades som bo- platslämningar från stridsyxekultur. Den andra utgjordes av bo- platslämningar i form av bl.a. långhus och gropar från yngre bronsålder och förromersk/romersk järnålder. Den tredje utgjordes av ett anläggningskomplex i N-S riktning med parallella rader av stolphål, gropar och härdar, som delvis följde en hålväg som sedan länge hade eroderat igen (fig. 21). Stolpraden kunde inte avgränsas inom undersökningsområdet, utan tycktes fortsät- ta både åt norr och åt söder. Den kunde följas inom hela exploa- teringsytan, det vill säga 135 m. Stolprad, groprad och härdrad daterades till romersk järnålder och folkvandringstid, och det gick att urskilja en äldre och en yngre fas dem emellan. Intill detta arrangemang av monumental karaktär fanns rester av ett gravfält daterat till romersk järnålder, tyvärr starkt skadat av sentida odling. Omfattningen och komplexiteten av lämningarna översteg väsentligt vad som kunde förväntas baserat på förun- dersökningsresultaten, vilket föranledde Länsstyrelsen i Skåne att äska ytterligare medel, vilket beviljades av Riksantikvarie- ämbetet (Björk & Wickberg 2012). Efter att undersökningsresultaten rapporterats vidtog en nog- grannare analys av platsen där den även relaterades till andra

8 | Degeberga 26:3 platser med liknande typer av linjära monument. Det finns ett fåtal andra gravfält i Danmark och Sverige som delar ett eller flera av de element som ingår Degebergamonumentet. Framför allt lyftes de stora rumsliga och kronologiska likheterna med pålraderna vid Gamla Uppsala och Anundshög vid Västerås fram (Björk & Wickberg 2013). UP, frågeställningar och metodik Den samlade prospekteringsytan uppgick till drygt 65 000 m2. I södra och i östra delen av undersökningsområdet fanns resterna av fornlämningen Degeberga 52:1, men det förutsattes att det fanns ytterligare fornlämningar i anslutning till denna, främst norrut. Ytan är digitalt inlagd på fastighetskartan och redovisa- des i ansökan till Länsstyrelsen (fig. 3). Syftet med forskningsprojektet formulerades i undersöknings- planen, som bifogades ansökan till Länsstyrelsen om att få göra ingrepp i fornlämningen. Den övergripande utgångspunkten var att fördjupa kunskapen om platsens karaktär. Det finns en tydlig problematik kopplad till fornlämningens storlek och de innebo- ende rumsliga begränsningarna i exploateringsundersökningar. Efter den arkeologiska undersökningen år 2011, hade flera nya viktiga frågor väckts som behövde belysas. Det betonades att det var väsentligt att försöka detta innan pågående byggnation och kontinuerlig odling försämrat möjligheterna att ta tillvara läm- ningarnas vetenskapliga potential. Frågeställningar De frågor som ansågs värdefulla att besvara eller belysa bättre var: 1 Om det fanns synliga spår av hålvägen eller andra element av monumentet, fr.a. i den branta sydsluttningen ned mot Forsakarsbäcken. 2 Att avgöra om stolpraden omslutit eller avgränsat ett be- stämt område, eller om det i själva verket är ett riktningsmonument som löpt fram till en viss plats – t.ex. en grav. 3 Att fastställa hur stort monumentet är eller hur lång stolpraden är, primärt i nordlig och östlig riktning. 4 Om det går att se tydliga förändringar av monumentets olika faser. 5 Att tydligare fastställa monumentets kronologi. 6 Att bättre förstå de i monumentet ingående delarnas funktion. 7 Att få en bättre uppfattning om gravfältets storlek, utbredning och datering.

Degeberga 26:3 | 9 Metoder För att kunna belysa ovanstående frågor var det väsentligt att använda flera metoder. De bestod av en okulär fältinventering, en magnetometerundersökning, en metalldetektering, en arkeologisk undersökning samt analys av vedarts- och 14C-prover. Relevansen för de olika metoderna kan tydligt kopplas till fråge- ställningarna ovan. Den insats som omfattas av kulturminnesla- gens (sedan 2014-01-01 benämnd kulturmiljölagen) bestämmel- ser var en arkeologisk undersökning, inkluderande metalldetektering. Den arkeologiska undersökningen skulle göras inom de delar av ytan där det finns intressanta topografiska förhållanden, samt där magnetometerundersökningen visat på sannolik förekomst av anläggningar. Undersökningen skulle begränsas till sökschakt och mindre ytor – sammanlagt maximalt 2500 m2, med primärt syfte att besvara frågeställning 2-4 (monumentets karaktär, riktning, storlek och faser). Ett urval anläggningar skulle undersö- kas för att bättre förstå de ingående delarnas funktion (fråge- ställning 6) och för att få material till makro-, vedarts- och 14C- analyser (frågeställning 4-6). Undersökningen var tänkt att genomföras med hjälp av sök- schakt och mindre schakt som skulle tas upp på särskilt utvalda ytor. Sökschakt och mindre ytor skulle primärt placeras där magnetometerundersökningen visar på trolig förekomst av an- läggningar som kan tolkas höra samman med stolprad, groprad och/eller härdrader. De delar av prospekteringsområdet som bedömdes vara särskilt intressanta för att få en god bild av forn- lämningen var: härdraden, som inte kunnat avgränsas i sydost (fig. 3, område A) och stolp- och gropraderna som inte kunnat avgränsas i norr (fig. 3, område B). Norr eller nordost om denna del planerades även schaktinsatser om magnetometerundersök- ningen visade på ytterligare strukturer (fig. 3, område C). De mindre ytorna skulle maximalt vara 500 m2 stora. Sammanlagt skulle maximalt 2 500 m2 avbanas. Detta motsvarade cirka 3,5 % av den totala prospekteringsytan. Metalldetektering planerades inom de delar av ytan som angrän- sar till de undersökta gravarna, för att på så vis kunna spåra fö- remål från eventuellt sönderplöjda gravar i matjordslagret. Dess- utom planerades en detekteringsinsats i de topografiskt högsta och lägsta delarna av monumentet (frågeställning 7).

10 | Degeberga 26:3

Fig. 3. Prospekteringsområdet (svart ram) med de ungefärliga ytor som vid ansökningen bedömdes angelägna att undersöka genom begränsad schaktning (röda cirklar). På bilden är även inlagt registrerade fornlämningar från tiden innan undersökningen år 2011 samt undersökningsschakt från FU år 2008 och UN år 2011.

Degeberga 26:3 | 11 Fig. 4. Foto som visar den mjukt böljande sluttningen sydost om cykelvägen/banvallen (till höger), jämfört med den betydligt skarpare och brantare sluttningen i nordväst (till vänster). Foto åt nordost, Ylva Wickberg.

Resultat Projektets resultat redovisas nedan under separata rubriker för de olika insatserna. I denna rapport har särskilt fokus lagts på de insatser som är tillståndspliktiga i enlighet med KML - d.v.s. metalldetektering och arkeologisk undersökning.

Inventering Denna del av projektet har bestått i besiktningar i fält som före- togs i samband med undersökningen år 2013. Området söder om radmonumentet, Forsakarbäckens dalgång, är kraftigt modellerat då en äldre banvall löper runt området. Då man anlade banvallen 1881 togs stora jordmängder i anspråk, dessa kommer från kringliggande sluttningar. Det är osäkert i hur hög grad sluttningen från de undersökta ytorna och söderut mot Forsakarsbäcken har utnyttjats som täkt vid arbetet med banvallen. Den relativt skarpa branten mot bäcken talar för att södra delen av höjden använts som täkt (fig. 4). Övriga sluttningar längs bäcken har nämligen inte samma skarpa branter, utan är mer rundade i sin kurvatur. Ett parti med till synes opåverkad markyta finns i en del av dal- gången där en hypotetisk hålväg kan ha gått. Vid inventerings- tillfället var dock denna yta helt belamrad med avverkat virke

12 | Degeberga 26:3 Fig. 5. Stenblocket på kanten av sluttningen ned mot Forsakarsbäckens dalgång. Ett tydligt landmärke i ett öppet landskap. Blocket ligger i samma riktning som en tänkt förlängning av hålvägens sträckning. Foto åt söder, Ylva Wickberg. och grenar. På en liten högre del av denna yta fanns ett stort flyttblock, ett möjligt landmärke invid en hypotetisk hålväg (fig. 5). Den naturliga terrängen utgörs dels av botten av Forsakar- bäckens dalgång; en plan ängsyta med våtmarksinslag. Kring den plana ytan finns kraftiga sluttningar, delvis blockiga. De är idag bevuxna med lövträd väster om bäcken och är betesmark öster om densamma. En stig löper idag längs en sträcka från bäckravinen till Ravinvägen vid Forsakarfallen.

Magnetometer- och georadarundersökning Inför schaktningen utfördes en prospektering med magnetometer av en sammanlagd cirka 19 400 m2 stor yta norr om Lillaforsvä- gen. Arbetet genomfördes under sammanlagt två fältdagar av RAÄ, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Redaktion och Teknik (UV RoT). Syftet var att söka klargöra radmonumentets eventuella utbredning norrut. Planen var att resultaten skulle ligga till grund för placeringen av schakten. Magnetometermätningar används inom arkeologisk prospektering för att detektera områden som avviker i sin magnetisering från den vanliga magnetiseringen, orsakad av jordens magnetfält (bilaga 7). Arkeologiskt eller historiskt intressanta underjordiska strukturer kan förorsaka lokala anomalier i jordens magnetfält- styrka och magnetfältorientering, som med ett mycket känsligt mätinstrument, magnetometer, kan detekteras. Metoden har många fördelar; man kan täcka in mycket stora områden, och den gör ingen åverkan på markytan. Nackdelen är att arkeologiska objekt inte alltid syns, beroende på hur magnetismen är sammansatt.

Degeberga 26:3 | 13 Magnetometerundersökningen i Degeberga gav tyvärr inte nå- gon tydlig bild av att vare sig raden med stolphål eller raden med gropar i området norr om Lillaforsvägen (bilaga 7). Där- emot registrerades ett stort antal anomalier, vilka tolkades som arkeologiska objekt såsom gropar eller stolphål. Det var dock svårt att skilja dem från stenar med förhöjd magnetisering. Det fanns en tydlig förtätning av anomalier på krönläget där radmonumentet legat, men inga linjära strukturer kunde konstateras. Vid schaktningen kunde det konstateras att anläggningstätheten var hög på krönläget, med lämningar från åtminstone mellersta stridsyxetid till folkvandringstid. Resultaten från schaktningen visade även att stor mängd matjord (och därmed delar av ned- grävningar) odlats ned från krönläget, vilket gjort att endast bottnarna av flertalet anläggningar återstod. Detta kan förklara varför de inte syntes vid magnetometerundersökningen.

Metalldetektering I samband med magnetometerundersökning utfördes även en metalldetektering av matjordslagret inom valda ytor av prospek- teringsområdet. Ett område norr om det år 2011 undersökta gravfältet mättes in i östra delen av undersökningsområdet (fig. 21). Vid detekteringen användes en Minelab E-trac. Primärt fokuserades på att klargöra om det fanns metallföremål som härrörde från förstörda gravar i området. I området grävdes även ett söksschakt (schakt 8, se Järnåldersgravfältet nedan). Detekteringen utfördes även på krönläget i direkt anslutning till radmonumentet, det vill säga norr om Lillaforsvägen, samt i ytan av ett urval framschaktade anläggningar. Resultatet gav nästan bara sentida skrot, men en liten, hopvikt bronsplåt från gravområdet, kan vara förhistoriskt (F 11 – bilaga 2).

Undersökning Den ursprungliga planen var att sökschakt och mindre ytor primärt skulle placeras där magnetometerundersökningen visat på trolig förekomst av anläggningar, vilka kunde tolkas höra samman med stolprad, groprad och/eller härdrader. Eftersom magnetometerundersökningen inte kunde belägga radernas fortsatta utbredning norrut, blev sökschakten i sig avgörande för att lokalisera monumentets utbredning. Vid undersökningen gräv- des tolv mindre schakt med en sammanlagd yta om 1330 m2 (schakt 1-12, fig. 6). I samtliga schakt utom schakt 4 påträffades lämningar av förhistorisk karaktär. Det är dock värt att notera att schakten norr om den centrala höjdplatån innehöll ytterst få an- läggningar och fynd.

14 | Degeberga 26:3 Fig. 6. Schakten från undersökningen år 2013 (gråskrafferade) i relation till schakten från undersökningen år 2011.

Degeberga 26:3 | 15 Matjorden var mellan 0,25 - 0,60 m djup, som tunnast uppe på höjdlägen och djupast ned i slänterna. Alven varierade mellan gråvit/vit, siltig sand till brungul sand i de flesta schakt, men i schakt 6 på krönläget fanns gråvit/gulgrå lera i södra halvan. I schakt 7 påträffades en grav från stridsyxekultur intill ett stolphål som hör till det linjära monumentet (fig. 9). Fyndet av graven och ytterligare gravnedgrävningar intill denna, ledde till att det fick iakttas stor försiktighet vid de fortsatta schaktningarna och att ytterligare schakt fick planeras noggrant för att inte riskera att ytterligare stenåldersgravar berördes. Nedan redovisas undersökningsresultaten i kronologisk ordning. Planer över de enskilda schakten redovisas i bilaga 8.

Grop med mesolitiska spån Fig. 7. Mesolitiska spån från A 1560. Längst ned i södra delen av området, i schakt 2, undersöktes Foto Y. Wickberg gropen AG 1560 belägen drygt 6 m väster om radmonumentets sydligaste del (fig. 21). Gropen var 0,75 x 0,47 x 0,22 m och fyllningen bestod av mörkbrun-brun sand. I fyllningen påträffa- des två flintspån (F 12, 13, fig. 7), som är tillverkade med en teknik som avslöjar att de är mesolitiska (muntl. Carl Persson). Anläggningen är det hittills enda belägget för mesolitiska aktiviteter i området.

Båtgrav från stridsyxekultur Vid undersökningen gjordes också ett överraskande fynd från stenåldern. På krönläget norr om Lillaforsvägen, i schakt 7, på- träffades direkt under matjorden en nedgrävning med en ytligt belägen håleggad flintyxa (fig. 8, 21). Anläggningen uppfattades ursprungligen som två skilda kontexter (A 476 och A 537). I beskrivningen nedan används den övergripande kontexten A 476 för hela anläggningen, även om fynden separerats till de ovan- stående. Efter samråd med Länsstyrelsen beslutades att graven skulle undersökas eftersom den löpte stor risk att inom kort ytterligare förstöras av den pågående markanvändningen. Detta särskilt med tanke på det mycket tunna matjordstäcket som på platsen Fig. 8. Håleggad yxa från A 476, F bara var 25 cm. En undersökning av graven skulle ske inom 18. Foto Y. Wickberg ramen för projektet. Benmaterialet analyserades av osteolog Lena Nilsson, keramikmaterialet preparerades och undersöktes av Torbjörn Brorsson (bilaga 6 och 3). Två-tre nedgrävningar som i karaktären var snarlika A 476 mättes in i schakt 7, men dessa undersöktes ej utan ligger kvar. De förmodas vara ytterligare gravar.

16 | Degeberga 26:3 Fig. 9. Plan över A 476 med alla anläggningar som tolkas som ingående i gravkonstruktionen. Den grå skrafferingen visar en brun färg- ning efter en båt i den sterila bottensanden. Stolphålet A 378 nere till vänster ingår i radmonumentet. Graven A 476 visade sig vara en båtgrav med kvarlevor efter två gravlagda individer och de föremål de fått med sig på den sista resan. Den utgjordes av en ca 4,82 x 1,82 m stor nedgrävning orienterad i öst-västlig riktning. Fyllningen bestod av ljust brun till ljust gul sand som kontrasterade väl mot den omgivande sterila, vita sanden. Nedgrävningen hade rännor och stolphål i yt- terkanten vilket tolkas som en överbyggnad. Denna omgav den centrala delen, som innehöll en avlång, brun färgning som mot botten hade tydligt spetsiga ändpartier. Den centrala färgningen tolkades som rester av en stockbåt (fig. 9, 10, 15). Nedgrävning- ens största djup på 0,3 m från framschaktad nivå fanns där båten placerats. I övrigt var nedgrävningen ca 0,05-0,15 m djup (fig. 10). Båten bedöms ha varit minst 3,25 m lång och som bredast ca 0,60 m. I den hade två individer placerats i hocker med huvudena mot varandra. Båda skeletten låg med ansiktena åt söder, d.v.s. i högersidig hocker (individ 1 i öster) respektive vänster- sidig hocker (individ 2 i väster) Båda individerna har åldersbe- stämts till de övre tonåren. Individ 1 var möjligen en man och individ 2 möjligen en kvinna, men könskriterierna är vaga och därav reservationen (bilaga 6). Individ 1 var gravlagd med en håleggad flintyxa strax över/bakom huvudet (F 18, fig. 8). Skelettet var bevarat till stora delar, men var mycket skört. Framför kroppen, mellan armbågar

Degeberga 26:3 | 17 Fig. 10. Sektion genom A476 åt väster. 1) Nedgrävningen för A 476. 2) kanoten. 3) Stolphål 1632. Se läget för sektionen i g. 7. och knän, fanns ett keramikkärl placerat med botten nedåt (F 26). Kärlet var välbevarat upptill men upplöst nedtill, med en diameter på 16 cm. Det daterades till Malmers typ F, G eller H, det vill säga mellersta stridsyxekultur (bilaga 3). Invid skenbe- nen hade man lagt två retuscherade flintspån, 92 mm respektive

76 mm långa (F 14 och 15, fig. 11). Kraniet på individ 2 var skadad av plogen, endast fragment åter- stod, och en del av tänderna låg en bit från platsen för ansiktet. Skelettet i övrigt var bevarat till stora delar, men mycket skört. Individen var begravd med två keramikkärl; det ena placerat invid underbenen med botten nedåt (F 24). De övre delarna var bevarade medan de undre upplösta. Det var 16 cm i diameter och kunde dateras till Malmers typ F, G eller H (bilaga 3). Strax intill kärlet hade två retuscherade spån placerats, 50 mm respektive 86 mm långa (F 16 och 17, fig 12). Det andra kärlet stod Fig. 11. F 14, 15 från A 476. Fotot Y. omkring 30 cm nedanför underbenen, det var i det närmaste Wickberg komplett och 9 cm i diameter (F 25, fig 19). Det kunde dateras till Malmers typ G:2, det vill säga mellersta stridsyxetid (bilaga 3). Under rengöring av skelettmaterialet påträffades även fyra fragmenterade ben/hornartefakter tillhörande individ 2: En hornyxa (F 27, fig 14), en syl (F 28, fig 16) ett skivformigt hänge (F 29, fig 17. Jfr Malmer 1962: 162), samt ett hänge (F 30, fig 18). Deras placering i förhållande till kroppen är oklar, men de bör ha legat nära eftersom de var sammanblandade med kvarlevorna. Tre makroprov togs i graven (P669-671). De är inte analyserade, men okulär besiktning efter flotering visar att de innehåller ex- tremt lite material. Eventuell framtida datering av anläggningen bör göras på ben från graven, förutsatt att de innehåller tillräck- ligt med kollagen. Det finns inga kända gravar från stridsyxekultur med stockbåtar tidigare (Malmer 1975). Vid Dösjebro undersöktes bland annat Fig. 12. F 16,17 från A 476. Foto Y. ett gravfält med nio gravar från stridsyxekultur år 1998 (Måns- Wickberg.

18 | Degeberga 26:3 Fig. 13 a-d. Fotosvit av A 476. Bild a (överst till vänster) visar framrensning av nedgrävningen A 476. Bild b (överst till höger) visar Thomas Linderoth som rensar fram individ 1. Bild c (nederst till vänster) visar pågående inmätning och färgningen av båten som börjar framträda. Bild d (nederst till höger) visar Ylva Wickberg i färd med att ta upp kraniedelar och tänder tillhörande individ 2. Foton åt nordost, norr, väst och nordväst; av Ylva Wickberg (a) och Tony Björk (c-d).

son & Pihl 2000). Bland gravarna fanns en anläggning som till viss del var störd av en centralt belägen recent nedgrävning. Anläggningen hade en annan form än övriga då den var längre och bredare. Den var omkring 5,5 m lång, 0,85 m bred och 0,45 m djup och till stor del fylld av sten. Enda fynd var slagen flinta och odekorerad keramik som påträffades jämnt spritt över hela anläggningen. Anläggningens fyllningsfärg visade sig vara ka- notformad, med spetsiga ändar och U-format tvärsnitt. Inga ben- rester eller gravgåvor kunde konstateras, men bevaringsförhål- landen för ben är mycket dåliga på platsen. Anläggningen tolkades som grav då den hade likartad fyllning och läge som övriga gravar, och hypotesen att det varit en båtgrav fördes fram. En tid efter avslutat rapportarbete framkom uppgiften att en bonde på 1930-talet grävt fram två yxor ungefär vid platsen för anläg- gingen. Detta skulle förklara den centrala störningen. Uppgiften har inte kunna verifieras. På det välkända Beddingegravfältet från stridsyxekultur, under- söktes på 1950-talet en grav i form av en båtformig stenkon- Fig. 14. F 27 från A 476. Foto Y. struktion innehållandes ben från fem individer (Lilla Beddinge Wickberg

Degeberga 26:3 | 19 Fig. 16. F 28, från A 476. Foto Y. Wickberg.

Fig. 17. F 29 från A 476. Foto Y. Wickberg.

Fig. 15. Foto av den västra delen av båtens undre färgning. Notera den spetsiga stäven. Det mörka stolphålet som skär genom gravens fyllning hör sannolikt till brons- eller järnålders- lämningarna på platsen. Det är även synligt på g. 13 a. Foto åt väster, Tony Björk. 1:1 och 21:1). De låg i ryggläge med huvudena mot SSV (Mal- mer 1962). I Kiaby träffade man på två stockbåtar med sammanlagt fem individer begravda då man grävde för en bensinstation 1949 (Kiaby 31:1). Båtarna hade delvis förmultnat, men den ena Fig. 18. F 30 från A 476. Foto Y. var tillräckligt välbevarad så att form och storlek kunde bedö- Wickberg. mas. Den mätte 4,5 x 0,6 m i storlek. Fyndmaterialet i form av flintredskap daterade graven till senneolitikum (Arbman 1950, Järbe 1951). Båtgraven från Kiaby har, trots sin avvikande datering gemensamma drag med gravarna i Degeberga, Dösjebro och Beddinge. Fyndet av båtgraven i Degeberga nyanserar bilden av stridsyxe- kulturens gravskick. En framtida datering av benmaterialet vore önskvärt då det bara finns ett mindre antal dateringar från perioden, och endast en relativ kronologi. Kombinationen av datering Fig. 19. F 25 från A 476. Foto Y. Wickberg.

20 | Degeberga 26:3 Fig. 20. Den stora härdgropen A 1854 som mätte ca 1,95 m i diameter. Anläggningen 14C- daterades till övergångstiden mellan yngre bronsålder och förromersk järnålder. Foto åt nordväst, Tony Björk av gravfynd och skelettmaterial skulle ge ett ovärderligt bidrag till forskningen.

Boplatslämningar från yngre bronsålder – äldre järnålder Vid undersökningen år 2011 påträffades rikligt med boplatsläm- ningar från yngre bronsålder – äldre järnålder inom ytan. Bland annat undersöktes två långhus och en 14C-analys av en härd gav en datering till övergången mellan period V och den tidigaste delen av förromersk järnålder (Björk & Wickberg 2012 s. 10ff, UGa-10356: 2440 ± 25 år B.P.). En närmast identisk datering gav en stor härdgrop som undersöktes i schakt 1 år 2013 (AH 1854, fig. 20, 21). Även denna daterades med hjälp av 14C- analys som resulterade i 2430 ± 25 år B.P. (bilaga 5, UGa- 16584). Vid 2013 års undersökning gjordes även en 14C-datering av en stor sotig anläggning, undersökt år 2011, som bedömdes som en möjlig kremeringsplats i anslutning till järnåldersgrav- fältet (AH 11197, fig. 21). Denna datering gjordes delvis p.g.a. att ett tidigt insänt prov från en annan anläggning inte gick att datera (otillräcklig provmängd). Anläggningen daterades till yngre bronsålder, period IV-V, och den bör rimligen höra samman med övriga boplatslämningar från denna tid (UGa-16590: 2740 ± 30 B.P.). Slutligen analyserades även träkol från en mindre kokgrop i anslutning till raden med härdgropar (AH 6152, fig. 21). 14C-analysen resulterade i likhet med föregående i en datering till yngre bronsålder, period IV-V (UGa-16587: 2790 ± 25 B.P.). Boplatslämningarna från bronsålder och tidigaste järnålder är av sådan utbredning och ger ett sådant genomslag i 14C-dateringarna att det måste finnas fler gårdslägen på höjden än vad som kunde fastställas vid förundersökningen år 2008 och undersökningen år 2011. Även om dessa lämningar

Degeberga 26:3 | 21 kronologiskt sett är av underordnad betydelse i sammanhanget, så är det väsentligt att slå fast dels att de dominerat intrycket av platsen vid schaktning, och dels att inga boplatslämningar ännu så länge har påträffats som med säkerhet kan sägas vara samtida med gravfältet eller radmonumentet.

Järnåldersgravfältet I nordöstra delen av undersökningsområdet togs ett schakt upp för att försöka fastställa om det fanns ytterligare gravar i anslutning till det hårt odlingsskadade gravfält som undersöktes år 2011 (schakt 8, fig. 21). Innan grävningen av schaktet gjordes en metalldetektering av matjorden för att spåra eventuella föremål från sönderplöjda gravar. Detekteringen resulterade nästan enbart i sentida skrot. En liten, hopvikt bronsplåt från gravområdet kan ha förhistoriskt/medeltida ursprung (F 11 – bilaga 2). Schakt 8 var 46 m långt och 3,6 m brett. Sju spridda anläggningar av allmänt förhistorisk karaktär framkom i schaktet. Alla undersök- tes, men inga förhistoriska metaller eller ytterligare gravar på- träffades. Anläggningarna i detta schakt tolkades alla som stolp- hål. Varken rumslig spridning, storlek eller karaktär pekar mot att något av dem skulle tillhöra radmonumentet.

Radmonumentet Det vid undersökningen år 2011 påträffade radmonumentet bestod av en rad stolphål, en rad (härd)gropar och en rad härdar, som längst i söder flankerades av rester av en hålväg. Det gick inte att fastställa de olika strukturernas utbredning eftersom ex- ploateringsområdet begränsade möjligheterna till schaktning (Björk & Wickberg 2012, 2013). Flera av frågeställningarna inför projektet var att ta reda på hur långt de ingående strukturerna fortsätter, om de ändrar riktning och rentav omsluter ett bestämt område (se UP, frågeställningar och metodik samt Rumsliga förhållanden). Redan här bör det också nämnas att vi valt att undvika benämningen ”gropraden” och istället rubricera den ”raden med härdgropar”, eftersom typbeteckningen härd- gropar är den mest adekvata. Detta förtydligas ytterligare nedan under Rumsliga förhållanden.

22 | Degeberga 26:3

Fig. 21. Undersökningsresultat åren 2011-2013, schakt 11 och12 undantagna av utrymmesskäl då de endast innehöll varsin diffus anläggning. Dessa diffusa anläggningar visas i bilaga 8.

Degeberga 26:3 | 23 Redan i inledningsskedet av schaktningen år 2013 påträffades fortsättningen av stolp- och härdgropsraderna i radmonumentet - direkt norr om Lillaforsvägen där det finns ett krönläge (se fig x). Där påträffades även en ytligt belägen grav från stridsyxekultur och ett antal nedgrävningar som kan vara ytterligare gravar (se Båtgrav från stridsyxekultur). De låg intill radmonumentets stolphålsrad och härdgropsrad, vilket ledde till att vi fick ändra de ursprungliga planerna för schaktens utbredning. De fick läg- gas med stor försiktighet så att inte ytterligare gravar skulle be- röras. En telekabel som var i bruk skar dessutom området i öst- västlig riktning, vilket gjorde att det även behövdes ett säker- hetsavstånd till den vid schaktningen. Totalt undersöktes 12 stolphål, fem härdgropar och tre härdar tolkade som ingående i monumentet, samt ytterligare ett 20-tal kringliggande anlägg- ningar av boplatskaraktär. Norrut kunde ytterligare cirka 60 m av stolphålsraden läggas till de 130 m som upptäcktes vid undersökningen år 2011 (schakt 7, 9, fig. 21). Härdgropsraden gick att följa ytterligare 21 m norrut (schakt 7, fig. 21). Fem stolphål och två härdgropar tolkades som ingående i konstruktionen, samtliga undersöktes. Såväl stolphålen som härdgroparna blev successivt allt grundare ju längre norrut vi kom för att till sist upphöra helt. Det kunde allt- så konstateras att stolpraden varit minst 190 m lång. Vi övergick därför till att försöka fastställa om stolp- och gropraderna i den norra delen av monumentet vinklar åt väster eller öster. Utvidgningarna som gjordes i schakt 9 var resultatlösa. Då det var nödvändigt att ta hänsyn till möjliga stridsyxegravar och telekabel iakttogs stor försiktighet och därför blev de schaktade ytorna mycket mindre än önskat. Med facit i hand borde vi ha tagit upp större ytor framför allt österut vid de nordligaste stolp- hålen i raden, eftersom stolparna mycket väl kan ha vikt av mot öster och inneslutit området med de äldre gravarna. Även åt väs- ter, där höjdens krönläge breder ut sig, kan det finnas en fort- sättning på raderna eller andra strukturer som varit relaterade till monumentet. Spår efter raderna kan finnas bevarade i de djupare matjordslagren i slänterna ned från höjdläget. I söder utvidgades det gamla schaktet en aning åt väster och med ett lite större parti åt öster, i förhållande till 2011 års undersök- ningsschakt (schakt 1 och 2, fig 6). Anledningen till utvidgning- en västerut var att vi uppfattade att det fanns en tendens till att stolphålsraden hade en dubblering och att här fanns ett påfallan- de anläggningstätt område som löpte i öst-västlig riktning. Ut- vidgningen österut gjordes för att konstatera om härdgropsraden fotsatte åt detta håll, som inmätningarna från undersökningen år 2011 antydde. I söder angränsar radmonumentet till en brant

24 | Degeberga 26:3 sluttning som nyttjas för bete, detta område var inte tillgängligt vid undersökningen. Det konstaterades ingen tydlig fortsättning av linjerna med härdar eller härdgropar vare sig åt öster eller väster. Ett urval av de anläggningar som framkom här undersök- tes för att avgöra om de hade samma ensartade karaktär i fråga om fyllning och djup m.m. som de som ingår i radmonumentet. Så var dock inte fallet utan de var av varierande karaktär. De anläggningar som framkom var ett ordinärt bestånd av boplats- lämningar som ackumulerats genom en viss tids aktiviteter. En grop vid schakt 2 kunde med hjälp av fyndmaterial dateras till mesolitikum (se Grop med mesolitiska spån - AG 1560). En stor härdgrop i schakt 1 (AH 1854) daterades med hjälp av 14C- analys till nU%3PHGı– 406 f.Kr. (bilaga 5, UGAMS 16584). Schakt 3, 4 och 5 grävdes för att konstatera om dessa partier saknade anläggningar, eftersom vi fått intryck av detta vid un- dersökningen år 2011. Dessutom rensades delar av de äldre schakten upp för att vi skulle och för att få en bättre uppfattning och möjlighet att undersöka de anläggningar som fortfarande låg kvar intakta på ännu ej utnyttjad exploateringsmark efter denna undersökning. Eftersom vi inte kunde gräva riktigt som planerat norr om Lillaforsvägen och anläggningarna där dessutom var kraftigt sönderodlade, blev det extra viktigt att få kompletterande daterande material från anläggningarna i det bäst bevarade partiet i mellersta delen av ytan som undersöktes år 2011. Efter förnyad rensning av den centrala delen av ytan undersöktes ett urval av anläggningarna. Samtliga undersökta anläggningar framgår av bilaga 1. En samlad beskrivning av undersökningen år 2013 är att den ger en klarare bild av den rumsliga strukturen än vi haft tidigare. Samtidigt ger dateringarna tillsammans med de som gjordes vid 2011 års undersökning att vi nu har en betydligt klarare bild av konstruktionens kronologi (se Rumsliga förhållanden och Kro- nologiska frågor).

Degeberga 26:3 | 25 Fig. 22. Profil genom den hårt plöjda härdgropen A 392. Foto åt väster, Ylva Wickberg.

Fig. 23. Thomas Linderoth rensar rent profilen genom det välskodda stolphålet AS 5286. Foto åt sydost, Tony Björk.

Fig. 24. Framrensad profil av stolphålet AS 5286. Foto åt öster, Tony Björk.

26 | Degeberga 26:3 Övriga lämningar I några av schakten påträffades anläggningar vars kronologiska ställning är oklar. Dels gäller det naturligtvis enstaka spridda anläggningar i stort sett i alla schakt, men framför allt rör det sig om anläggningarna i schakt 6, 11 och 12. I schakt 11 och 12 rör det sig om sammanlagt tre diffusa anläggningar. I schakt 6 fanns däremot ett antal distinkta anläggningar, varav en grop och en härd även var synliga vid magnetometerundersökningen. Fynd- materialet från dessa anläggningar ger endast en grov datering till förhistorisk tid, att döma av en anonym förhistorisk keramik- skärva (F 20). Rumsliga förhållanden Det har konstaterats att radmonumentets utbredning sträckt sig åtminstone ytterligare 60 m i rakt nordlig riktning. Här upphör spåren, vilket beror på att odling och erosion helt förstört läm- ningarna. En fortsättning av linjen bör gå att lokalisera i närom- rådet åt väster, norr eller öster, där bevaringsförhållandena varit gynnsammare än uppe på krönet av höjden norr om Lillaforsvä- gen. I norr har vi inga indikationer i de sökschakt som togs upp (schakt 10-12). Den förmodade anknytningen till gravfälten i öster gör att den norra fortsättningen troligen står att söka öster om de ytor som berördes år 2013. Den södra fortsättningen är vanskligare att bedöma. Här finns dock två troliga alternativ. Det ena är att konstruktionen fortsätter söderut. Den andra är att den viker av i en östlig eller sydostlig riktning. Det som talar för det andra alternativet är att det öppnar för en tolkning av konstruktionen som en sluten struktur, som kanske inhägnar ett om- råde kring de tre kända gravfälten i Degeberga. Detta skulle i så fall korrespondera med de förhållanden som konstaterats för det samtida komplexet kring Gamla Uppsala (Beronius Jörpeland m.fl. 2013). De närmare detaljerna om hur strukturerna ser ut och hur många stolprader det egentligen handlar om är ännu inte klarlagt vare sig i Degeberga eller i Uppsala. För den centrala delen av anläggningsraderna i Degeberga har vi kunnat revidera tolkningen av vissa detaljer. Framför allt rör det sig om en omtolkning av härdgropsraden. Det gäller dels funk- tionen/benämningen dels sträckningen. Det har redan nämnts ovan att vi valt att för linjen med härdgropar undvika den tidigare benämningen ”gropraden” och istället rubricera den ”härd- gropsraden”, eftersom typbeteckningen härdgrop är den mest adekvata för dessa anläggningar. De utgjordes av rektangulära nedgrävningar med bottenlager av sot- och träkolsblandad sand, samt varierande mängd skörbränd sten. Bottenlagren var mer

Degeberga 26:3 | 27 eller mindre täckta av yngre igenfyllnadslager bestående av svagt humös till humös sand innehållande enstaka stenar. Vid fält- och efterarbete år 2013 konstaterades att sträckningen av raden med härdgropar feltolkats vid undersökningen år 2011. Ju längre söderut man kommer desto hårdare är härdgroparna plöjda, och då endast bottnarna återstod tolkades de som ingå- ende i härdraden från romersk järnålder. Denna tendens åskåd- liggörs i bilaga 9, där anläggningarna i stolpraden kan ses i sektion från söder till norr. De södra och norra delarna av det framschaktade radmonumentet har uppenbart blivit hårdare åtgångna av plogen än den centrala delen. Vid undersökningen år 2013 kunde det alltså konstateras att raden med härdgropar fortsatt söderut, längs stolphålsraden, men att den divergerat och successivt vikit av allt mer österut tills den vinklat i närmast 90o österut. Frågan är om detta även gäller för stolpraden. Det verkar finnas möjligheter att kontrollera detta sydost om den befint- liga banvallen, i betesmarken intill dagens villabebyggelse (fig. 3). Detta område ligger dock inom ett naturreservat, vilket gör att det krävs särskilt tillstånd och hänsyn vid en eventuell framtida schaktning. Omtolkningen av sträckningen för raden med härdgropar har bäring även för dateringen av konstruktionen. Framför allt inne- bär det att dateringen av raden av härdgropar stärks i och med att härdgropen 10474 (undersökt och daterad år 2011), som tidigare räknats till härdraden, faller in i perfekt i samma daterings- intervall som resten av härdgroparna (se nedan). Kronologiska frågor Dateringarna genom fynd och 14C-analyser från 2011 års under- sökning visade att gravfältet haft en varaktighet från åtminstone yngre förromersk järnålder till yngre romersk järnålder. Radmo- numentet kunde delas in i två olika faser med en äldre i form av härdlinjen, som daterades till romersk järnålder, och en yngre i form av linjerna med härdgropar och stolphål som daterades till folkvandringstid. Det finns dock en osäkerhet kring de olika fasernas varaktighet och om stolphålens kronologiska ställning, som endast baserades på en tolkning av rumsliga förhållanden (Björk & Wickberg 2012, 2013). För att få ett ännu bättre underlag för de kronologiska förhållandena gjordes ytterligare åtta 14C-analyser på material från 2013 års undersökning. Merparten gjordes liksom vid föregående undersökning vid Center for Ap- plied Isotope Studies, University of Georgia, USA (labbkod UGa), men ett benprov analyserades vid 14Chrono Centre, Queens University Belfast, Nordirland (labbkod UBA). Sist- nämnda laboratorium är särskilt inriktat på datering av benmate-

28 | Degeberga 26:3 Fig. 25. Sammanställda 14C-resultat från undersökningarna 2011 och 2013 från perioden 1500 BC - 800 AD. rial. Resultaten blev över förväntan. Alla värden nedan anges som ett förenklat spann med två sigmas noggrannhet. Detaljera- de uppgifter om 14C-resultaten från 2013 års undersökning finns i bilaga 5, jfr även fig. 25. Till att börja med daterades ett urval av träkol från tre härdgro- par och tre härdar samt ett prov av ben från ett stolphål, ingåen- de i monumentet. Dessutom analyserade ett prov från en stor sotig anl./lager som undersöktes i anslutning till gravarna år 2011 (AH 11197). Anledningen till att denna anläggning daterades var att ett ursprungligen inskickat prov från en anläggning i monumentet inte gick att analysera (otillräcklig provmängd). AH 11197 daterades till 2740 ± 30 BP (UGa-16590). Dateringen stämmer väl med dateringarna av boplatslämningar inom områ- det från fr.a. yngre bronsålder.

Degeberga 26:3 | 29 Fig. 26. Fotot visar den precis påträffade kokäken under en inrasad sten i stolphålet AS 5169. Foto åt norr, Tony Björk. Dateringen av härdarna gav varierande resultat. Dateringen från härden AH 4351 gav resultatet 143-342 AD (UGa-16589: 1770 ± 25 BP). En härd - AH 6152 - daterades till yngre bronsålder, vilket kan bero på inblandning av sekundärdeponerad träkol, men det kan inte uteslutas att anläggningen faktiskt har denna ålder eftersom det finns gott om anläggningar från bronsålder på platsen (UGa-16587: 2790 ± 25 BP). Dateringarna av härdgroparna gav också varierande resultat: A 392 daterades till 136-326 AD, och A 6313 till 428-598 AD (UGa-16588: 1790 ± 25 BP, UGa-16585: 1530 ± 25 BP). Provet från härdgrop 6175 gav en datering till mesolitikum, vilket rimligen beror på att det olyckligtvis är en sekundärdeponerad trä- kolsbit som daterats från just denna grop. Vi har bortsett från detta prov i vår tolkning (UGa-16586). Dateringen av stolphålet 5169 gjordes på en tand från en kokäke som påträffades under en inrasad sten i stolphålets fyllning. Fyndkontexten är stark eftersom stenen och kokäken inte kan ha hamnat i stolphålet förrän stolpen försvunnit (fig. 26). Eftersom benmaterial generellt sett är mycket dåligt bevarat på platsen så var vår förhoppning att käken fallit ned och täckts av stenen kort tid efter att stolparna fallit eller avlägsnats. En tand från käken analyserades vilket gav resultatet 572-655 e.Kr. (UBA-24678: 1435 ± 28 BP). Dateringen betraktas som mycket tillförlitlig. En sammanvägning av 14C-analyserna från 2011 och 2014 års undersökningar visar på flera intressanta förhållanden som kunde anas tidigare, men som nu är betydligt bättre belagda. De samlade dateringarna har grupperats i diagrammet fig. 25.

30 | Degeberga 26:3 Det är tydligt att aktiviteterna som hör samman med boplatsen under yngre bronsålder-förromersk järnålder grupperar sig mellan ca 1000-400 f.Kr. med en tyngdpunkt mellan 1000-800 f.Kr. Boplatslämningarna från bronsålder och tidigaste järnålder har sådan utbredning och ger ett sådant genomslag i 14C- dateringarna av de spridda anläggningarna att det måste finnas fler gårdslägen på höjden än vad som kunnat fastställas vid för- undersökningen år 2008 och undersökningarna år 2011 och 2013. Dessa lämningar kan tyckas vara av underordnad betydelse i sammanhanget, men det är av vikt att även de får utrymme i beskrivning av platsen. Det är väsentligt att slå fast deras date- ringsspann, eftersom de dominerade det visuella intrycket av platsen vid schaktning. Dessutom har inga boplatslämningar ännu så länge påträffats i området som med säkerhet kan sägas vara samtida med gravfältet eller radmonumentet. Det är rimligt att tolka dateringsspannet som att det etableras en bebyggelse på platsen kring år 1000 f.Kr. och att det sker en omlokalisering till en annan plats omkring år 500 f.Kr. Gravarna på platsen vet vi utifrån fyndmaterial och en 14C- analys sträcker sig från yngre förromersk järnålder till yngre romersk järnålder (Björk & Wickberg 2012, 2013). Här har vi inte lyckats att förbättra källäget och det kvarstår som en ange- lägen fråga att reda ut om det finns fler bevarade gravar på platsen, deras karaktär och inte minst deras datering. Radmonumentet har en komplex kronologi, men det går att urskilja två faser. Härdarna grupperar sig mellan 100-540 e.Kr., men med en tydlig tyngdpunkt mellan 200-400 e.Kr. Härdgro- parna däremot grupperar sig mellan 400-600 e.Kr., bortsett från ett prov som ligger betydligt tidigare än de övriga (AH 392, 136-326 AD). Det kan antas att åldern på den ved som eldats spelar in i detta fall. Provet ifråga bestod av ek, medan proverna från resterande daterade härdgropar bestod av hassel (3), vide, ask och ek (se bilaga 4 samt Björk & Wickberg 2012 bilaga 4). Härdgroparna är av rumsliga skäl tolkade som samtida med stolphålen på platsen. Dateringarna av stolphålen har varit det största problemet, sett ur ett källkritiskt perspektiv. Det ska be- tonas att de prov från stolphålen som analyserades år 2011 togs på makrofossil, vilket gav dateringar till förromersk och äldre romersk järnålder. Eftersom det inte fanns kvar några tydliga rester av själva stolparna i stolphålen är det troligt att dessa prov är tagna på sekundärdeponerat material som härrör från aktiviteter på platsen från tiden före att stolpraden uppfördes (Björk & Wickberg 2012 s. 18). Lyckligtvis påträffades en kokäke under en större inrasad sten i stolphålet AS 5169 vid undersökningen år 2013, och en tand från käken daterades till 572-655 f.Kr. Vår

Degeberga 26:3 | 31 tolkning är att det är en sannolik tidpunkt för när monumentet fortfarande var i bruk eller rent av från själva raseringsfasen. Slutsatser Genom den utökade undersökningen har det kunnat konstateras att radmonumentet i Degeberga har varit åtminstone 190 m långt. Det kunde även slås fast att markytan på höjdläget norr om Lillaforsvägen sänkts genom kraftig jorderosion; en följd av långvarig odling av Wästre Wångs nordsluttning. Anläggningar- na blev där successivt grundare och grundare och sannolikt har en fortsättning av radmonumentet odlats bort. Det gick därför inte att fastställa hur långt norrut stolp- och härdgropsraden har sträckt sig, eller definitivt avgöra om den i något parti ändrar riktning. Inte heller magnetometerundersökningen kunde klargö- ra detta. Det är alltså fortfarande en angelägen uppgift att klar- göra konstruktionens utsträckning. En annan angelägen uppgift är att försöka klargöra hålvägens fortsättning samt att datera den. För att detta ska vara möjligt krävs sannolikt gynnsamma stratigrafiska förhållanden i form av anläggningar som har stra- tigrafisk kontakt, som är äldre och/eller yngre än hålvägen. Bilden av konstruktionens plan har dock delvis klarlagts. Det kan konstateras att raden med härdgropar buktar in i den centrala delen av de undersökta ytorna, för att sedan övergå till en pa- rallell, rak rad längs stolhålsraden norrut och en något diverge- rande rad söderut som vinklar åt öster. Det tycks alltså som om hela konstruktionen viker av åt öster, men det krävs ytterligare insatser för att definitivt verifiera detta. De topografiska iaktta- gelser som gjordes vid en inventering kring anläggningen visar att det finns möjlighet att komma åt ett område sydost om un- dersökningsytorna, mellan banvallen och dagens villabebyggelse. Här kan det klarläggas om konstruktionen fortsätter åt detta håll. Ett problem ur arkeologisk synvinkel är dock att denna yta ingår i ett naturreservat, vilket kräver särskild hänsyn. Med hjälp av de dateringar som gjorts av ytterligare anläggningar på platsen har tolkningen av monumentets användningstid blivit betydligt klarare än vad den var tidigare. Analyser av material från de anläggningar som undersöktes år 2013 har klargjort dateringarna av radmonumentets olika faser. Den första fasen utgörs av en buktande rad av härdar som anlades under yngre romersk järnål- der. Den andra fasen utgörs av två parallella linjer med härdgro- par och stolphål som anlades under folkvandringstid. Ett fynd av en kokäke kan klart knytas till monumentets igenfyllnadsfas och den dateras till första halvan av vendeltid, vilket innebär att åt- minstone detta parti av strukturen definitivt övergivits eller slutat underhållas vid denna tidpunkt. Det andra skedet av monu-

32 | Degeberga 26:3 mentets utveckling och dess förfall, under folkvandringstid och vendeltid, ser i ett kronologiskt perspektiv ut att föregå eller sammanfalla med etablerandet av gravfältet Degeberga 13:1. Detta gravfält består i dag av rester av ett kraftigt skadat gravfält med en skeppssättning och elva spridda resta stenar som ligger ca 550 m ONO om den undersökta platsen. Utåtriktade insatser I samband med undersökningen höll Helén Lilja, Regionmuseet Kristianstad, ett antal uppskattade visningar för alla Degebergas grundskoleklasser. Pressvisning genomfördes vid två tillfällen, först i samband med magnetometerundersökningen sedan i undersökningens slutske- de, och två artiklar publicerades i Kristianstadsbladet. En artikel publicerades i Kristianstads Journalen i september- numret år 2014. Efter avslutat fältarbete har det hållits och kommer att hållas föredrag vid flera olika tillfällen – både lokalt och i andra delar av landet. Under innevarande år har det publicerats en populär- vetenskaplig artikel i Gärds härads hembygdsförenings årsbok (Wickberg 2014). Arbete pågår för närvarande med en vetenskaplig artikel som presenterar de nya resultaten från platsen.

Degeberga 26:3 | 33 Referenser Arbman, H. 1950. Rapport om undersökning av skelettgrav å Kiaby 80:1, Kiaby sn, Skåne. Lunds Universitets Historiska Museum, dnr 1387/50. Otryckt. Beronius Jörpeland, L., Göthberg, H., Seiler,, A. & Wikborg, J. 2013. Monumentala stolprader i Gamla Uppsala. Fornvännen nr 4/2013. Stockholm. Björk, T. & Wickberg, Y. 2012. Degeberga 26:3, Degeberga socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Arkeologisk undersökning 2011. Sydsvensk Arkeologi rapport 2012:20. Kristi- anstad/Malmö. Björk, T. & Wickberg, Y. 2013. Linear Iron Age monuments at Degeberga in Scania and elsewhere in Sweden. Evidence for a radical transformation of the ritual landscape. Fornvännen nr 2/2013. Stockholm. Björk, T. & Wrang, S. 1998. Åkerbruk och kult. En introduktion till fornlämningarna längs Linderödsåsen. Gärds härads hembygdsförenings årsbok 1998. Järbe, B. 1951. En skelettgrav från hällkisttid i Kiaby. Handlingar angående Villands härad, VIII. Kristianstad. Lilja, H. 2008. Boplats vid Linderödsåsen, Degeberga 26:3. Arkeologisk förundersökning 2008. Regionmuseet Kristianstad rapport 2008:41. Kristianstad. Malmer, M.P. 1962. Jungneolithische Studien. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°. N° 2. Lund. Malmer, M. P. 1975. Stridsyxekulturen i Sverige och Norge. Lund. Månsson, S. & Pihl, H. 2000. Gravar, yxtillverkning och hus från mellanneolitikum. Riksan- tikvarieämbetet UV Syd rapport 1999:98. Malmö. Wickberg, Y. 2014. Degebergamonumentet - spår efter en stormannamiljö. Gärds härads hembygdsförenings årsbok 2014.

34 | Degeberga 26:3 Administrativa uppgifter

Sydsvensk Arkeologi AB proj. nr: 130038 Länsstyrelsen i Skåne dnr: 431-15334-2013 Datum för beslut: 10/7 2013 Län: Skåne Kommun: Kristianstad Socken: Degeberga Fastighet: Degeberga 26:3 Läge: Fastighetskartan, blad 2D 8i Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V X koordinat: 6191231 Y koordinat: 1391818 Höjdsystem: RH 70 M ö.h. ca 45 Fältarbetstid: 2013-09-04–2013-09-24 Antal arbetsdagar: 8 Antal arkeologtimmar: 152 Antal maskintimmar: 18 Prospekteringsyta: ca 65 000 m2 Undersökt yta: 1330 m2 Platschef: Ylva Wickberg Personal: Tony Björk, Thomas Linderoth Projektgrupp: Ylva Wickberg, Tony Björk, Anders Edring Underkonsulter: Magnetometer: Pär Karlsson, UV Redaktion och Teknik Samarbetspartner: Förmedling: Helén Lilja, Regionmuseet Kristianstad Tidigare undersökningar: Lilja 2008, Björk & Wickberg 2012 Fynd: Fynden har tilldelats LUHM nr 32404 och förvaras på Lunds Universitets Historiska Museum Dokumentationsmaterial: Intrasisprojekt SA_130038, sektions- och planritningar, anteckningar, digitala foton. Förvaras i Regionmuseet Kristianstads arkiv. Kostnader: 340 416 kr exkl. moms

Degeberga 26:3 | 35

36 | Degeberga 26:3 Bilaga 1 - Anläggningslista Anläggningar inmätta år 2013, hör till Intrasisprojekt SA 130038 Id nr Typ Undersökt Metod Unders. andel % Fyndinsamling C14 dat. Cal 2ʍ 228 Stolphål 0 235 Stolphål 0 242 Stolphål 0 250 Stolphål 0 305 Stolphål 0 313 Härd 0 323 Härd 0 338 Härd 0 348 Härd 0 360 Härd 0 367 Grop 0 378 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 392 Grop True Skärslev 50 Handplock 136-326 e.Kr. 410 Grop True Skärslev 50 Handplock 426 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 437 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 476 Grav True Skärslev 100 Handplock 537 Grav True Skärslev 100 Handplock 560 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 586 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 595 Grav 0 607 Grav 0 672 Stolphål 0 681 Stolphål 0 688 Stolphål 0 695 Lager True Skärslev 100 Handplock 715 Lager 0 727 Stolphål 0 735 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 747 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 760 Grop True Skärslev 50 Handplock 785 Lager 0 793 Lager 0 801 Lager 0 815 Stolphål 0 834 Stolphål 0 849 Stolphål 0 856 Stolphål 0 863 Stolphål 0 870 Stolphål 0

Degeberga 26:3 | 37 877 Härd True Skärslev 50 Handplock 888 Grop True Skärslev 50 Handplock 895 Grop True Skärslev 50 Handplock 903 Grop 0 911 Lager 0 926 Stolphål True Skärslev 100 Handplock 935 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 942 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 949 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 958 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 967 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 974 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 981 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 990 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 998 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1036 Härd 0 1043 Stolphål 0 1050 Härd 0 1058 Härd 0 1065 Härd 0 1071 Grop 0 1076 Grop 0 1086 Härd 0 1094 Stolphål 0 1100 Stolphål 0 1108 Grop 0 1114 Stolphål 0 1129 Härd 0 1137 Stolphål 0 1144 Grop 0 1152 Stolphål 0 1160 Stolphål 0 1168 Stolphål 0 1175 Härd 0 1183 Härd 0 1190 Stolphål 0 1196 Stolphål 0 1203 Grop 0 1240 Ränna True Skärslev 50 Handplock 1266 Stolphål 0 1272 Stolphål 0 1279 Stolphål 0 1286 Stolphål 0 1292 Stolphål 0 1299 Stolphål 0

38 | Degeberga 26:3 1304 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1312 Grop True Skärslev 75 Handplock 1350 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1357 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1365 Grop True Skärslev 75 Handplock 1386 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1393 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1401 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1412 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1418 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1425 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1431 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1438 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1445 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1451 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1458 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1470 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1479 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1486 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1493 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 1501 Stolphål 0 1507 Grop 0 1521 Stolphål 0 1528 Grop 0 1546 Stolphål 0 1560 Grop True Skärslev 50 Handplock 1577 Stolphål 0 1585 Stolphål 0 1593 Stolphål 0 1601 Stolphål 0 1608 Stolphål 0 1616 Stolphål 0 1624 Stolphål 0 1632 Stolphål 0 1642 Stolphål 0 1651 Stolphål 0 1658 Stolphål 0 1676 Kokgrop True Skärslev 50 Handplock 1693 Stolphål 0 1701 Stolphål 0 1709 Stolphål 0 1717 Stolphål 0 1724 Stolphål 0 1732 Stolphål 0 1744 Stolphål 0

Degeberga 26:3 | 39 1753 Stolphål 0 1761 Grop 0 1771 Stolphål 0 1780 Stolphål 0 1787 Stolphål 0 1795 Härd True Skärslev 50 Handplock 1812 Härd True Skärslev 50 Handplock 1824 Härd True Skärslev 50 Handplock 1838 Härd 0 1854 Kokgrop True Skärslev 50 Handplock 748-406 f.Kr. 1862 Stolphål 0 1871 Härd True Skärslev 50 Handplock 1879 Härd 0 1886 Härd True Skärslev 50 Handplock 1894 Härd 0 1902 Härd 0

Anläggningar inmätta år 2011. Hör till Intrasisprojekt SA 100073

Id nr Typ Undersökt Metod Unders. andel % Fyndinsamling ϭϰĚĂƚ͘ĂůϮʍ 4351 Härd True Skärslev 50 Handplock 143-342 e.Kr. 5169 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 572-655 e.Kr. 5250 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 5274 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 5286 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 5443 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 5454 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 5465 Stolphål True Skärslev 50 Handplock 6152 Härdgrop True Skärslev 50 Handplock 1009-851 f.Kr. 6175 Grop True Skärslev 50 Handplock 6023-5902 f.Kr. 6313 Grop True Skärslev 50 Handplock 428-598 e.Kr. 10902 Härd True Skärslev 50 Handplock 11197 Härd True Skärslev 10 Handplock 971-816 f.Kr.

40 | Degeberga 26:3 Bilaga 2 - Fyndlista

Fynd från arkeologisk undersökning 2013, hör till Intrasisprojekt SA 130038

F nr Material Sakord Vikt g Antal Frag. Anmärkning Datering Fyndkontext 1 Bergart Malsten 880 1 Intakt A 1160 2 Flinta Avslag/avfall 12 1 A 392 3 Flinta Yxa 18 1 Frag F 221 4 Flinta Avslag/avfall 30 2 A 1854 5 Flinta Redskap 6 1 A 877 6 Flinta Avslag/avfall 116 16 A 877 7 Kvartsit Slipsten 24 1 A 877 8 Flinta Avslag/avfall 36 4 G 1853 9 Flinta Avslag 16 1 F 1778 10 Flinta Avslag/avfall 20 3 A 1676 11 CU-leg Bleck 1 1 F 222 12 Flinta Spån 1 1 Mesolit A 1560 13 Flinta Spån 8 1 Mesolit A 1560 14 Flinta Spån 7 1 Stridsyx A 537 15 Flinta Spån 6 1 Stridsyx A 537 16 Flinta Spån 3 1 Stridsyx A 476 17 Flinta Spån 14 1 Stridsyx A 476 18 Flinta Yxa 274 1 Intakt Håleggad Stridsyx A 537 19 Keramik 94 5 1 kärl Y br å A 1676 20 Keramik 1 1 A 888 21 Keramik 27 14 2 kärl F 1007 22 Keramik 6 1 F 1779 23 Keramik 6 5 Stridsyx F/G/H A 476 24 Keramik Kärl 413 1 Def 16 cm i diam Stridsyx G:2 F 734 25 Keramik Kärl 198 1 Kmpl 9,5 cm i diam Stridsyx G:2 A 476 26 Keramik Kärl 465 1 Def 16 cm i diam Stridsyx F/G/H A 537 27 Horn Yxa 25 1 Def Stridsyx A 537 28 Ben Syl 1 1 Intakt Stridsyx A 537 29 Ben Bearbetat 2 2 Def Skivformigt Stridsyx A 476 hänge 30 Ben Bearbetat 1 1 Def Hänge Stridsyx A 476 31 Ben 1 2 Däggdjur G 1853 32 Flinta Avslag/avfall 1 2 A 895 33 Ben 1 1 Däggdjur A 895 34 Ben 1 9 Nöt/får/get A 877 35 Ben 1273 1 Def Human Stridsyx F/G/H A 537 36 Ben 1055 1 Def Human Stridsyx A 476

Degeberga 26:3 | 41 Fynd från anläggningar som mättes in vid undersökningen 2011, och undersöktes 2013. Hör till Intrasisprojekt SA 100073

F nr Material Sakord Vikt g Antal Anmärkning Anläggning 169 Ben 3 17 Får/get A 6152 170 Ben 3 15 Nötboskap A 5274 171 Ben 88 9 Nöt, UBA-24678 (572- A 5169 ͸ͷͷǤǤʹɐ) 172 Keramik 10 3 A 5250 173 Keramik 22 3 1 kärl A 5169 174 Keramik 85 3 1 kärl A 6313 175 Keramik 1 1 A 5286 176 Keramik 6 1 A 10902 177 Flinta Avslag/avfall 1 2 A 5169 178 Flinta Avslag/avfall 3 2 A 5250 179 Kvarts Avslag/avfall 3 1 A 5250 180 Flinta Avslag/avfall 46 3 A 6313 181 Flinta Avslag/avfall 93 3 A 6175 182 Bergart Avslag/avfall 51 1 A 6175

42 | Degeberga 26:3 Bilaga 3 - Keramikanalys

Arkeologisk rapport över tre keramikkärl samt konserveringsrapport Degeberga, Skåne

Arkeologisk rapport Kärl i gravA476 Litet kärl I grav A476 påträffades två kärl. Det ena kärlet var mer eller mindre intakt när det påträffades. Det höll samman och var inte i behov av någon konservering men däremot behövde flera skärvor limmas samman. När kärlet påträffades stod det med botten nedåt. Kärlet är ett litet stridsyxekärl med en normal form. Mynningsdiametern har uppmätts till 9,5 cm och höjden till 6 cm. Kärlet var ornerat med tre horisontella rader av kamintryck under mynningen och på buken fanns två rader med vinkelband som omslöt hela kärlet. Även botten var ornerad med vinkelband. Bottenplattan var flat. Kärlet kan klassificeras som Malmers typer G:2 (Malmer 1975:19). Kärlet kan dateras till mellersta stridsyxekultur. I Malmers sammanställning från 1975 fanns det tre kärl av typ G:2 i Skåne (Malmer 1975:Fig. 21).

Kärl i grav A476 Stort kärl Från det större kärlet i grav A476 var hela mynningspartiet samt cirka 5 cm av buken bevarat. Resterande delar av kärlet var upplösta med sanden och det var inte möjligt att identifiera någ- ra dekorer eller andra delar av kärlet. När kärlet påträffades stod det med den upplösta botten nedåt. Kärlet är ett normalstort stridsyxekärl med en normal form. Mynningsdiametern har uppmätts till 16 cm, vilket visar att kärlet var lika stort som stridsyxekärlet i grav A573. Kärlet var ornerat med tre horisontella rader av kamintryck under mynningen och på buken fanns vinkelband som omslöt hela kärlet. Med hänsyn till att kärlet inte är komplett kan inte den exakta kärltypen bestämmas, men det är av Malmers typer F, G, eller H (Malmer 1975:19). Dessa kärltyper dateras generellt till mellersta stridsyxekultur.

Kärl i grav A573 Från kärlet i grav A573 var delar av mynningspartiet samt cirka 5 cm av buken bevarat. Dess- utom fanns delar av buken och botten inuti kärlet, cirka 4 cm från mynningskanten. Dessa skärvor hade blivit krossade och intryckta i kärlet. Däremot var cirka 70 % av kärlet upplöst med sanden. När kärlet påträffades stod det med den upplösta botten nedåt. Kärlet är ett normalstort stridsyxekärl med en normal form. Mynningsdiametern har uppmätts till 16 cm, vilket visar att kärlet var lika stort som det ena stridsyxekärlet i grav A476. Kärlet i A573 var ornerat med tre horisontella rader av kamintryck under mynningen och på buken fanns vinkelband som omslöt hela kärlet. Det var därmed helt identiskt med det stora kärlet i grav A476. Med hänsyn till att kärlet inte är komplett kan inte den exakta kärltypen bestämmas, men det är av Malmers typer F, G, eller H (Malmer 1975:19). Dessa kärltyper dateras generellt till mellersta stridsyxekultur.

Degeberga 26:3 | 43

Lilla kärlet från grav A476 innan ihopsättning. Stora kärlet från A476 innan det tömdes på sand.

Skärvor från kärlet i A537.

Konserveringsrapport

Keramik från Degeberga. Skåne. Mindre kärl Anläggning: A476. Grav Datering: Stridsyxekultur

Föremål Helt keramikkärl. Kärlet var fyllt med sand.

Material Keramik

Tillstånd I fält konstaterades att kärlet var mer eller mindre intakt. Vid bearbetning inomhus konstaterades att kärlet var relativt bra skick men att kärlutsidan var något vittrad. Det var dock inte i behov av konsolidering, men däremot limmades ett antal skärvor samman med Karlssons klister.

Åtgärder Keramikskärvorna torrborstades enbart och limmades med Karlssons Klister

Stabiliserande ytbehandling Inga åtgärder var nödvändiga.

44 | Degeberga 26:3

Keramik från Degeberga. Skåne. Större kärl Anläggning: 476. Grav Datering: Stridsyxekultur

Föremål Preparat bestående av ett helt mynningsparti från ett keramikkärl. Kärlet var fyllt med sand.

Material Keramik

Tillstånd I fält uppfattades stora delar av kärlet vara bevarade. Vid konsolidering inomhus konstaterades att kärlet saknade botten och att stora delar av kärlet var helt upplöst. Keramiken var delvis av mycket dålig kvalitet och höll knappt samman. Keramiken var i stort behov av att stärkas. Ett stort antal skärvor limmades med Karlssons klister.

Åtgärder Keramikskärvorna torrborstades och övre delen av kärlutsidan, ned till 5 cm från mynningen konsoliderades med 7 % Paraloid, som lösts i aceton. Skärvorna konsoliderades 3-5 gånger på utsidan. Även ett mindre parti bestående av upplösta skärvor och sand konsolideras.

Stabiliserande ytbehandling Keramiken konsoliderades med 7 % Paraloid, med torkning i rumstemperatur.

Keramik från Degeberga. Skåne Anläggning: 573. Grav Datering: Stridsyxekultur

Föremål Preparat bestående av delar av ett mynningsparti från ett keramikkärl. Kärlet var fyllt med sand. Det fanns även ett stort antal lösa keramikskärvor från bland annat buk och botten.

Material Keramik

Tillstånd I fält noterades det att kärlet var kraftigt skadat och därför togs det in som preparat. Vid konsolidering inomhus konstaterades att delar av buken och botten var bevarade. Däremot var stora delar av kärlet var helt upplöst. Keramiken var delvis av mycket dålig kvalitet och höll knappt samman. Keramiken var i stort behov av att stärkas. Ett stort antal skärvor limmades med Karlssons klister.

Åtgärder Keramikskärvorna torrborstades och flera mynningsskärvor samt bukskärvor konsoliderades med 7 % Paraloid, som lösts i aceton. Skärvorna konsoliderades 3-5 gånger på utsidan. Tre mynningsskärvor lämnades utan konsolidering och dessa har därmed en mattare utsida än de övriga skärvorna.

Degeberga 26:3 | 45 Stabiliserande ytbehandling Keramiken konsoliderades med 7 % Paraloid, med torkning i rumstemperatur.

Litteratur Malmer, M. 1975. Stridsyxekulturen i Sverige och Norge. Lund

Dr. rer. Nat. Torbjörn Brorsson

Det lilla kärlet i grav A476. Teckning skala 1:2.

Det stora kärlet i grav A476. Teckning skala 1:2.

46 | Degeberga 26:3

Kärlet i grav A573. Teckning skala 1:2.

Degeberga 26:3 | 47

Bilaga 4 - Arkeobotanisk analys

ARKEOBOTANISK ANALYS AV PROVER FRÅN DEGEBERGA, SKÅNE. Stefan Gustafsson 2013

Sammanfattning Generellt sett så innehöll de analyserade anläggningarna lite och fragmenterat kol. Det var snarare så att groparna innehöll mer kol jämfört med härdarna. Veden som använts verkar i första hand utgöras av fallved, grenar, klenare stammar etc. och inte i något fall förekommer synbart grövre stammar. Detta skulle kunna tyda på att man inte lagt ner allt för stor arbetsin- sats för att få fram bränsle utan plockat det som fanns lätt tillgängligt, kanske det som låg på marken.

I en av härdarna hittades 2 fragmenterade sädeskorn av någon kornsort. Eftersom fragmente- ringsgraden var hög gick det inte bestämma om det rör sig om skalkorn Hordeum vulgare eller naket korn Hordeum vulgare var. nudum.

Resultat Proverna innehöll generellt lite kol och i många fall var kolet även fragmenterat i små bitar. I fyra av de analyserade härdarna var mängden kol så litet att man måste fundera på om dessa rensats ut efter användning eller att de på något sätt legat öppna för exponering för väder och vind efter användandet. En härd och två gropar innehöll lite mer kol jämfört med övriga an- läggningar.

Tabell 1. Innehåll av träkol och växtmakrofossil i analyserade prover. A.nr P.nr Art Antal* Anl. Typ Utplock 14C- Ant. analys 1824 200003 Björk Betula kol + Härd Björk 1795 200002 Hassel Corylus avellana kol + Härd Hassel 392 200001 Ek Quercus robur kol + Grop Ek 1854 200004 Björk Betula kol + Grop Hassel Botten Hassel Corylus avellana kol ++ Vide Salix kol + 6152 Gamla Troligt korn Cf. Hordeum Säd + Härd Björk Ytan Björk Betula kol + 6175 Gamla Björk Betula kol + Grop Björk Ytan Obestämt kol + 6313 Gamla Hassel Corylus avellana kol ++ Grop Vide schaktet Vide Salix kol ++ Tall Pinus sylvestris Tall kol + Björk Betula kol + 11197 200191 Hassel Corylus avellana kol + Härd Hassel 4351 200225 Ask Fraxinus excelsior kol ++ Härd Ask Ek Quercus robur kol + *antal redovisas enligt + 1-10 st., ++ 11-49 st. och +++ >50 st.

48 | Degeberga 26:3 Det finns inga utmärkande skillnader i val av träslag mellan de analyserade anläggningarna. Ett genomgående drag i samtliga anläggningar är att det i första hand är fallved som grenar och klenare stammar. Hassel och vide producerar relativt mycket uppslag per år och genererar en hel del död ved som lätt kan användas som bränsle.

I härd 6152 hittades två fragmenterade sädeskorn av troligt korn Cf. Hordeum. Det är svårt att dra några vidare slutsatser kring fyndet. Att härdarna skulle vara till för matberedning är lite svårt att tänka sig men det kan säkert vara så att man eldat upp sädeskorn i något syfte. Det behövs dock ett större och fyndrikar underlag för att komma vidare i frågan. Att säden före- kommer utan ogräs eller annat hushållsavfall skulle kunna tyda på att säden som användes var väl rensad och i så fall påminner om fyndomständigheter i gravar (Gustafsson 1995 m.fl). Återigen måste det understrykas att det tillgängliga fyndmaterialet inte underbygger en sådan tolkning utan där behövs ytterligare analyser.

Litteratur Gustafsson, S. 1995. Jordbrukets förändring och utveckling från senneolitikum till yngre järn- ålder. Rapport 5. Malmö museer. Stadsantikvariska avdelningen.

Degeberga 26:3 | 49 Bilaga 5 - 14C-dateringar

50 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 51

52 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 53

54 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 55 Bilaga 6 - Osteologisk analys

OSTEOLOGISK RAPPORT

Lena Nilsson

Degeberga 130038

Sammanfattning Benmaterialen påträffades vid en arkeologisk slutundersökning, 130038, i Degeberga och består av djurben från olika anläggningar samt två skelett från en stridsyxegrav. Djurbensma- terialet var väldigt vittrat och bestod mestadels av tandemalj från nötboskap och får/get. Strid- syxegraven innehöll två väldigt dåligt bevarade skelett, ett med gracila ben (individ 2) och ett med mycket kraftiga ben (individ 1). De var båda i de övre tonåren när de dog. Inget av skeletten har varit möjliga att könsbedömas.

Djurbensmaterialet Benmaterialet var mycket vittrat och består mestadels av tandemalj. Antalet fragment uppgår totalt till 52 med en vikt av 94 g. Fragmenten är framgrävda ur sex olika anläggningar och på grund av materialets litenhet och den ringa mängd information som framkommit redovisas benen endast i tabellen 1 nedan. Nötboskap och får/get är de arter som har identifierats och majoriteten av fragmenten består av emalj från kindtänder, men underkäke från nötboskap har också identifierats i materialet.

Tabell 1. Art- och benslagsfördelning.

Anl nr Art Benslag Antal Vikt (g) fragm 2AH877 Nötboskap/får/get Emaljfragment, molar 7 0,5 2AG895 Däggdjur Obest 2 0,5 G1853 R1851 Däggdjur Obest 2 0,5 AS5169 Nötboskap Mandibula, vänster 9 88,0 AS5274 Nötboskap Emaljfragment, molar 15 3,0 AH6152 Får/get Emaljfragment, molar 17 2,5

AS5169 Underkäken som identifierades till nötboskap kommer från ett vuxet djur och hade andra och tredje molaren in situ. Första molaren hade plockats ut tidigare för att skickas till C14- datering.

Stridsyxegraven – A476 I graven på träffades skelettrester från två individer, individ 1 och individ 2. Benen var väldigt dåligt bevarade och en del av de långa rörbenen var nästan papperstunna. Skeletten är inte kompletta, vilket beror dels på dåliga bevaringsförhållanden och dels på att skeletten har till- hört unga individer, vars skelett består av lite porösare ben än vuxnas färdigväxta ben, vilket gör att de vittrar sönder lättare. Detta gäller främst ledändar och kotor som inte har vuxit fär- digt. De identifierade benen för varje individ redovisas i tabell 2 nedan. Vid sållningen av

56 | Degeberga 26:3 sanden som benen låg i påträffades tre föremål, en hornyxa tillhörande individ 1 och två hängen av ben tillhörande individ 2.

Metod Skeletten var delvis upptagna i preparat, dvs i sanden de begravts i. Jag plockade försiktigt upp benen och borstade av dem för att lättare kunna identifiera de olika benslagen. En del av rörbenen fragmenterades ytterligare när jag tog upp dem på grund av att de var så sköra. San- den sållades för att jag skulle få med alla tänder som trillat ur käkarna och eventuellt andra små ben såsom hand- och fotrötter samt tå och/eller fingerben. Ålder har bedömts utifrån tandframbrott, tandslitage och sammanväxningen av epifyserna (Brothwell 1981; Gray 1973; Ubelaker 1989). Könskriterier saknas och vanligtvis är det vanskligt att könsbedöma unga individer. Benen har registrerats i en Access-databas.

Individ 1 Benen var väldigt dåligt bevarade och mycket fragmenterade. De flesta kroppsregioner fanns dock representerade, men bäckenbenen, bålen och de flesta hand- och fotben saknades (tabell 2). En del av skallfragmenten var välbevarade med tydliga sömmar som inte var sammanväx- ta. De flesta ansiktsbenen saknades och det var endast en bit av höger överkäke med första och andra kindtanden in situ samt bakre delen av höger underkäke som bevarats. Det är alltid vanskligt att könsbedöma unga individer på grund av att skelettet inte är färdigväxt och i det här fallet saknas dessutom samtliga könskriterier. Det som slår en vid första anblicken är att de långa rörbenen är stora och kraftiga, vilket kan tyda på att det rör sig om en ung man, men det är ett väldigt vagt könskriterium. Hornyxan och andra gravgåvor kan möjligen ge svar på skelettets könstillhörighet.

Ålder

Tandstatus: Maxilla Dex 87654-21 -234-678 Sin Dex 87654--- --345678 Sin Mandibula

Bedömningen av ålder baseras på tändernas frambrott och slitage samt epifysernas samman- växning. Tänderna var relativt bra bevarade även om de flesta saknade rötterna. Alla utom första kindtanden (molaren) i vänster överkäke har identifierats. De tre övriga första molarerna från både över- och underkäken var lite slitna och samtliga andra molarer uppvisade endast svagt slitage, vilket tyder på en ålder 17-25 år. Visdomständerna från överkäken hade vaga spår av slitage på cusparna närmast andra molarerna och det fanns lite kvar av rötterna. Be- dömningen utifrån tänderna ger en ålder på 17-25 år och troligast de övre tonåren. Lår- och skenbenens epifyser har inte vuxit samman med skaftet och det sker i åldern 15-20 år. Både tänderna och epifyserna indikerar att individen varit i de övre tonåren vid sin död.

Individ 2 Benen var i likhet med individ 1 väldigt dåligt bevarade och mycket fragmenterade. Samtliga kroppsregioner fanns dock representerade även om de flesta benen i vänster arm och hand, höger hand och höger lårben samt fötter saknades (tabell 2). Kraniet var fragmenterat och ansiktsbenen, över- och underkäke saknades. Benen var i jämförelse med individ 1 mer gracila, men någon könsbedömning har inte varit möjlig på grund av att de könskriterier som har identifierats på kraniet och bäckenbenen inte är fullt utvecklade och fragmenterade. Det enda

Degeberga 26:3 | 57 man kan gå på är benens gracilitet, vilket antyder att det kan röra sig om en kvinna, men det är inte tillräckligt för en tillförlitlig könsbedömning av skelettet. Möjligen kan de två hängena som sållades fram ge en bättre indikation på könstillhörighet.

Ålder

Tandstatus: Maxilla Dex 87654321 12345678 Sin Dex 8765432- --345678 Sin Mandibula

Åldersbedömningen baserades på tandframbrott, tandslitage och epifysernas sammanväxning. Kindtänderna uppvisade ungefär sammaslitage mönster som individ 1, dvs lite slitage på för- sta molarerna och svagt slitage på andra molarerna (17-25 år), men inget synligt slitage på tredje molarerna. Visdomständerna har inga rötter bevarade så det är omöjligt att avgöra om de har varit helt frambrutna, men inte hunnit slitas eller om de var på väg upp, men inte helt frambrutna. Sammantaget bedöms åldern utifrån tänderna till 15-20 år. Överarmens proximala ledhuvuden har ej vuxit samman, vilket de gör vid 18-25 års ålder och lårbenets distala ledän- de samt skenbenets proximala ledände har inte vuxit samman med skaften, vilket sker i 15-20 års ålder. Både tänder och långa rörbenens status indikerar att individen var liksom individ 1 i de övre tonåren vid sin död.

Tabell 2. Anatomisk fördelning.

Benslag Individ 1 Indvid 2 Kranium X X Underkäke X - Tänder X X Skulderblad - X Nyckelben - X Halskota X X Bröstkota - X Ländkota - X Revben - X Överarmsben X X Strålben X X Armbågsben X X Handrotsben - - Mellanhandsben X - Fingerben - X Korsben - X Lårben X X Knäskål X X Skenben X X Vadben X X Fotrotsben X - Mellanfotsben X - Tåben X -

58 | Degeberga 26:3 Litteratur Brothwell, D.R. 1981. Digging up bones. The excavation, Treatment and Study of Human Remains. British Museum (Natural History). London. Grays anatomy. 1973. 35th ed. Longman. Ubelaker, D.H. 1989. Human Skeletal Remains:Excavation, Analysis, Interpretation. (2nd ed). Taracacum. Washington D.C.

Degeberga 26:3 | 59 Bilaga 7 - Magnetometerundersökning

RAPPORT FRÅN RIKSANTIKVARIEÄMBETET, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV) Arkeologisk prospekteringsundersökning

Magnetometerundersökning i Degeberga

RAÄ 52, Degeberga socken, Kristianstads kommun, Skåne län Pär Karlsson & Immo Trinks

Dnr 311-01225-2013

Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten Instrumentvägen 19, 126 53 HÄGERSTEN Tel. 010-480 80 60 Fax 010-480 80 94 www.arkeologiuv.se

60 | Degeberga 26:3 Innehåll

Inledning ...... 62 Degeberga ...... 63 Syfte ...... 65 Magnetometerundersökning ...... 65 Genomförande ...... 66 Resultat och tolkning av magnetometerundersökningen ...... 68 x Sammanfattningsvis ...... 71 Referenser ...... 73 x Litteratur...... 73 x Kartor ...... 73 x Övriga referenser ...... 73 Administrativa uppgifter ...... 73

Degeberga 26:3 | 61 Inledning Under sammanlagt två dagar genomförde Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Redaktion och Teknik (UV RoT) en magnetometerundersökning i Degeberga, RAÄ 52, De- geberga socken i Kristianstads kommun, Skåne (fig. 1). Uppdragsgivare var Ylva Wickberg och Tony Björk, SSydsvenskydsvensk Arkeologi AB.

Fig. 1. Utsnitt ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. RT90 2,5 g V. Undersökningen genomfördes under två dagar i september 2013 (2013-09-04 – 05). Vid undersök- ningen deltog arkeologerna Ylva Wickberg och Tony Björk från Sydsvensk Arkeologi AB samt arkeolog och prospekteringsansvarig Pär Karlsson från Riksantikvarieämbetet UV RoT.

62 | Degeberga 26:3

Mätdata är processad av geofysiker Immo Trinks, Ludwig Boltzmann Institut (LBI) i Wien, som i samarbete med Pär Karlsson tolkat data. Rapporten är sammanställd av Pär Karlsson.

Degeberga Undersökningsområdet ligger i Linderödsåsens brytzon på cirka 45 m.ö.h. Området ligger högt med utsikt åt sydost mot en brant dalgång med en meandrande bäck i dalgångens botten. Området avgrän- sas i söder av Lillaforsvägen, som löper längs med en öst-västlig höjdrygg. Mot öster och norr avgrän- sades undersökningsområdet av en mindre brukningsväg. Mot väster fortsätter åkermarken cirka 100 meter. Vid undersökningstillfället utgjordes markunderlaget av stubbåker.

Den nu magnetometerundersökta platsen RAÄ 52 ligger i en mycket fornlämningsrik bygd. Fornläm- ningarna domineras av fossil åkermark och gravmonument som högar och stensättningar (se www.fmis.raa.se). I samband med tidigare arkeologiska undersökningar inom RAÄ 52 har det dokumenterats omfattande lämningar från mellanneolitikum till folkvandringstid, bland annat boplatsläm- ningar och ett gravfält. Till detta skall föras en längre rad av härdar främst daterad till yngre romersk järnålder, samt lämningar efter ett omfattande riktningsmonument från folkvandringstid. Riktnings- monumentet består av en absolut rak, regelbunden och minst 135 m lång stolphålsrad i ungefärlig nord-sydlig riktning. Intill denna återfanns en rak och regelbunden rad av gropar. Strax öster om gropraden återfanns härdraden, och mellan härdrad och stolprad fanns i södra delen rester av en hålväg (Lilja 2008; Björk & Wickberg 2012).

Fig. 3. Undersökningsområdet från sydväst. Foto RAÄ UV.

Degeberga 26:3 | 63

Fig. 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. RT90 2,5 g V.

64 | Degeberga 26:3

Syfte Syftet med den nu genomförda magnetometerundersökningen var att om möjligt identifiera arkeologiska strukturer, främst en eventuell fortsättning på stolphålsraden, gropraden och härdraden mot norr.

Magnetometerundersökning Magnetometermätningar används inom arkeologisk prospektering för att detektera områden som avviker i sin magnetisering från den vanliga magnetiseringen orsakad av jordens magnetfält (Becker 1995; Neubauer 2001). Arkeologiskt eller historiskt intressanta underjordiska strukturer kan förorsaka lokala anomalier i jordens magnetfältstyrka och magnetfältorientering, som med mycket känsliga mätinstru- ment, en så kallad magnetometer, kan detekteras. Användning av eld kan generera en ökad magnetisering av järnmineraler. Upphettning av jord och lera över den så kallade Curie-temperaturen kan mag- netisera till exempel bränd keramik eller tegelstenar termoremanent. Magnetometer-prospektering kan också användas för att detektera ferromagnetiska objekt (järnobjekt) medan diamagnetiska metaller som koppar, silver, guld eller bly inte kan detekteras genom magnetometer-prospektering. Mänsklig aktivitet i historisk eller förhistorisk tid kan förorsaka en ökad magnetisering av ytliga jordlager. Grävda gropar eller diken som fyllts med jord av högre magnetisering kan förorsaka mätbara avvikel- ser i lokala magnetfält.

Magnetometermätningar utförs vanligtvis genom så kallade gradiometermätningar. Ett gradiometerin- strument består av två magnetometersensorer som båda mäter det lokala magnetfältet. En sensor är monterad nära markytan och den andra är monterad med större distans från markytan. Den nedre sensorn påverkas i högre grad av magnetfältanomalier i marken jämförd med den sensorn med längre avstånd från marken. Båda sensorerna mäter den mycket kraftiga effekten av det regionala jordmag- netfältet och dess variationer över tid på grund av till exempel solaktivitet. Genom differensberäkning mellan mätvärdena från den övre och den undre sensorn beräknas gradienten av det lokala magnetfäl- tet ut (därav namnet gradiometer) och svaga lokala magnetfältvariationer blir detekterbara.

Jordens magnetfältstyrka i Mellansverige är ungefär 50 000 nano Tesla [nT]. Magnetfältanomalier orsakade av arkeologiska strukturer ligger oftast mellan 0.001 nT (till exempel ett svagt magnetiskt stolphål) och några 10 tals nT (till exempel rester av en tegelugn). Upplösningsförmågan hos den Förs- termagnetometer som användes i Degeberga är emellan 0.2 och 0.3 nT.

Medan georadarmätninger görs aktiv genom utsändning av en elektromagnetisk signal från en radaran- tenn är magnetometermätningar helt passiva. Georadarmätningar mäter ett helt radarspår bestående av flera hundra mätvärde för varje mätpunkt på markytan, men magnetometern registrerar bara ett mät- värde per mätpunkt på ytan. Detta är förklaringen till att data från georadarundersökningar är tredi- mensionella och att magnetometerdata bara är tvådimensionell.

Magnetfältsmätningar (fig. 4) utförs längs parallella profillinjer som täcker hela undersökningsområ- det. En rekommenderat avstånd mellan mätprofilerna är 40-50 centimeter. I profilriktningen registre- ras mätvärde med cirka 10 centimeter avstånd.

Degeberga 26:3 | 65

Fig. 4. RAÄ UVs magnetometersystem bestående av fyra Förstergradiometerinstrument monterade med 50 cm mellanrum på en omagnetisk vagn. Vagnen förs längs 50 m långa mätprofiler över undersökningsområdet. Mätpunktavstånd i profilriktning är cirka 10 cm. Foto Tony Björk, Sydsvensk Arkeologi AB.

Genomförande Magnetometermätningar gjordes över två mätytor, mätyta A och B (fig. 5). De båda mätytorna separe- rades av en stengärdesgård. Mätyta A omfattade cirka 14 900 kvadratmeter (ca 150 x 100 m) och mät- yta B cirka 4 500 kvadratmeter (50 x 90 m). Samtliga mätprofiler var orienterade i östnordöst- västsydvästlig riktning. Magnetometerresultatet är presenterat som gråskalebilder med olika kontraste- ring1 i fig. 9 till 15. Tolkningen av magnetometerdata redovisas i figur 16.

1 Kontrastering beror på val av olika clip-off värden för dataområden över vilket 255 gråskalefärgvärden linjärt fördelas mellan vit för minimum clip-off värde och svart för maximum clip-off värde. Ett lite mätvärdeområde resulterar i kontrastrika bilder medan ett brett område resulterar i bilder som visar var de kraftigaste anomalierna finns.

66 | Degeberga 26:3

Fig. 5. Utdrag ur Eniro.se med mätyta A och B markerade. RT90 2,5 g V.

Mätningarna gjordes med RAÄ UVs magnetometersystem bestående av fyra Förstergradiometerin- strument monterade med 50 centimeter mellanrum på en omagnetisk vagn. Vagnen fördes längs 50 meter långa mätprofiler över undersökningsområdet. Mätpunktavstånd i profilriktning är cirka 10 centimeter.

Undersökningsytorna mättes in med hjälp av RTK-gps i RT90 2,5 g V varvid all mätdata kunnat bear- betas och tolkas i GIS-programvaran ESRI ArcGis.

Degeberga 26:3 | 67

Undersökningsdata är processad av geofysiker Immo Trinks, forskningsledare vid RAÄ UVs samarbetspartner Ludwig Boltzmann Institut (LBI) i Wien, som också framställt gråskalebilderna, de så kallade magnetogrammen. Arkeolog Pär Karlsson har utfört det arkeologiska tolkningsarbetet.

Resultat och tolkning av magnetometerundersökningen Resultatet av magnetometermätningarna visar en relativt heterogen bakgrundsmagnetisering med om- råden med hög magnetisering och andra med lägre (fig. 6). De höglänta delarna av området är också de som uppvisar den högsta magnetiseringen, sannolikt beroende på ytligt liggande morän. Inom hela undersökningsområdet förekommer många positiva (svarta) anomalier av mindre storlek. Anomalier som består av en tydligt positiv (svart) maximum med negativ (vit) skugga på sidan tolkas som föror- sakade av ferromagnetiska magnetiserade objekt, sannolikt objekt av järn, eller termoremanent magnetiserade strukturer så som till exempel en härd. Anomalier som består av en positiv (svart) maximum men saknar en negativ (vit) skugga tolkas som objekt eller strukturer med avvikande magnetisering sannolikt orsakad av antingen en magnetiserad sten eller en magnetiserad fyllning i en nedgrävning, till exempel i ett stolphål, en grop eller ett dike.

I magnetometerdata avtecknar sig ett stort antal anomalier genom en tydligt positiv (svart) maximum med negativ (vit) skugga på sidan. I de fall den vita skuggan endast återfinns i en riktning har anomalierna tolkats som sannolikt vara objekt av järn (fig. 7). Merparten av dem är förmodligen spår efter ett relativt modernt jordbruk i form av metallskrot från maskiner eller hästskor och sömmar. Äldre, arkeologiskt intressanta artefakter skall inte uteslutas bland dessa anomalier. Magnetometerinstrumenten kan dock inte skilja ut dessa.

Ett stort antal anomalier avtecknar sig i data i form av en tydligt positiv (svart) maximum men utan en vit skugga (fig. 8). Dessa anomalier har tolkats som möjliga gropar eller stolphål. De höglänta delarna, särskilt området i västra delen av mätyta A, uppvisar en något högre frekvens av dessa anomalier. Det skall dock inte uteslutas att många av dem sannolikt är orsakade av en sten med förhöjd magnetisering. Svårigheten att skilja eventuella stolphål eller gropar från enskilda magnetiserade stenar gör tolkningen av dem komplicerad. Därav följer att tolkningsarbetet har fokuserat på att leta meningsbärande mönster bland anomalierna. Det kan till exempel vara stolprader.

68 | Degeberga 26:3 Fig. 6. Magnetogram som visar den varierande bakgrundsmagnetiseringen inom undersökningsområdet. De höglänta delarna uppvisar en högre magnetisering än de låglänta. Den varierande magnetiseringen beror på geologiska förhållanden. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-4 nT) och svart (+6 nT). RT90 2,5 g V.

Degeberga 26:3 | 69

Fig. 7. Järn inom undersökningsområdet. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-8nT) och svart (+12 nT). RT90 2,5 g V.

70 | Degeberga 26:3

Fig. 8. Magnetogram som visar de anomalier som sannolikt representerar grävda gropar eller stolphål inom undersöknings- området. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-8 nT) och svart (+12 nT). RT90 2,5 g V.

Degeberga 26:3 | 71 Sammanfattningsvis Den nu genomförda magnetometerundersökning syftade till att om möjligt identifiera arkeologiska strukturer, främst en eventuell fortsättning på stolphålsraden, gropraden och härdraden norr om Lilla- forsvägen. Detta lät sig tyvärr inte göras. I magnetometerdata framträder inga sammanhängande, och därmed meningsbärande strukturer bland anomalierna som arkeologiskt kan tolkas som fortsättning på någon av stolphålsraden, gropraden eller härdraden.

Det kunde på goda grunder antas att någon eller flera av de linjära strukturer som arkeologiskt har dokumenterats söder om Lillaforsvägen skulle fortsätta även norr om densamma. Hur skall då frånva- ron av tolkningsbara strukturer i magnetometerdata förstås? För att en struktur skall vara mätbar krävs att det finns en tillräcklig magnetisk kontrast mellan strukturen och den omgivande marken. Otillräck- lig magnetisk kontrast kan innebära att underjordiska strukturer vilka okulärt är mycket tydliga i samband med grävarbeten kan vara fullständigt ”osynliga” för magnetometersensorerna. Omvänt kan magnetometern lokalisera arkeologiska strukturer i marken som med ögat är omöjliga att identifiera. Tyvärr medför merparten av mänskliga aktiviteter inga bestående materiella spår, och ännu färre med- för en förändring av magnetiseringen. I Degeberga torde förklaringen till frånvaro av synliga och tolkningsbara strukturer i magnetometerdata vara att de arkeologiska strukturerna varit av den beskaffen- heten att de inte medfört en tillräcklig förändring av den lokala magnetiseringen.

Linköping i juni 2014

Pär Karlsson

72 | Degeberga 26:3 Referenser

Litteratur Becker, H. 1995. From Nanotesla to Picotesla – a new window for magnetic prospecting in archaeolo- gy. Archaeological Prospection 2, 217-228. Björk, T. & Wickberg, Y. 2012. Degeberga 26:3, Degeberga socken. Arkeologisk undersökning 2011. Sydsvensk Arkeologi AB rapport 2012:20. Lilja, H. 2008. Boplats vid Linderödsåsen, Degeberga 26:3. Arkeologisk förundersökning 2008. Regi- onmuseet Kristianstad rapport 2008:41. Kristianstad. Neubauer, W. 2001. Magnetische Prospektion in der Archäologie. Verlag der Österreichischen Aka- demie der Wissenschaften, Wien.

Kartor Digitala fastighetskartan.

Övriga referenser www.fmis.raa.se

Administrativa uppgifter

Län: Skåne län Landskap: Skåne Kommun: Kristianstad Socken: Degeberga socken Plats: Degeberga Fornlämning: Degeberga RAÄ 52

Undersökningens mittpunkt: X6191444, Y1391804 Koordinatsystem: RT90 2,5 g V

Riksantikvarieämbetet dnr: 311-01225-2013 Projektnummer: 12606

Ansvarig arkeolog/prospekteringsansvarig: Pär Karlsson (UV) Personal: Ylva Wickberg och Tony Björk, Sydsvensk Arkeologi AB

Beställare: Sydsvensk Arkeologi AB genom Ylva Wickberg och Tony Björk Kostnadsansvarig: Sydsvensk Arkeologi AB

Undersökningstid: 2013-09-04 – 05 Undersökningsområde: 19 400 m2

Degeberga 26:3 | 73 Fig. 9. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-1 nT) och svart (+2 nT).

74 | Degeberga 26:3 Fig. 10. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-2 nT) och svart (+4 nT).

Degeberga 26:3 | 75 Fig. 11. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-4 nT) och svart (+6 nT).

76 | Degeberga 26:3 Fig. 12. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-8 nT) och svart (+12 nT).

Degeberga 26:3 | 77 Fig. 13. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-16nT) och svart (+24 nT).

78 | Degeberga 26:3 Fig. 14. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-32 nT) och svart (+48 nT).

Degeberga 26:3 | 79 Fig. 15. Magnetogram med 254 färgvärden mellan vit (-64 nT) och svart (+96 nT).

80 | Degeberga 26:3 Fig. 116.6 SammantageSammantagen tolktolkninging av magnetometerdatmagnetometerdata.

Degeberga 26:3 | 81 Bilaga 8 – Schaktplaner skala 1:200

82 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 83

84 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 85

86 | Degeberga 26:3

Degeberga 26:3 | 87

88 | Degeberga 26:3 Bilaga 9 – Profilritningar stolphål

Degeberga 26:3 | 89 Sydsvensk Arkeologi AB Rapporter 2014

1. Hamnen 21:147, Innerstaden 1:14. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013-2014. Therese Ohlsson. 2. Skabersjö 26:1. Skabersjö socken, Svedala kommun. Arkeologisk förundersökning 2012. Therese Ohlsson 3. Vä 157:5 och 157:9, Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning, steg 2, 2013. Tony Björk. 4. Västra Boulevarden, Kristianstad 4:4. Kristianstad stad, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson. 5. Väktaren 4. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Fredrik Grehn. 6. Citadellstaden 2:1. Landskrona stad, Landskrona kommun. Arkeologiska förundersökningar 2013. Fredrik Grehn. 7. Mansdala 3:13. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson. 8. Råvattenledning i norra Åhus. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013-2014. Fredrik Grehn. 9. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Ing- Marie Nilsson. 10. Åhus 14:108 m fl. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2011. Bertil Helgesson. 11. Kv. Carolus. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Fredrik Grehn. 12. Heliga Trefaldighetskyrkan. Kristianstad socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Fredrik Grehn. 13. Fastigheten Västerport 11 i Åhus. Åhus socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2013 och 2014. Ing-Marie Nilsson och Therese Ohlsson. 14. Herrestorp 3:2 och 3:3 – hyddor, gravar, gårdar. Vellinge socken, Vellinge kommun. Arkeologisk slutunder- sökning 2012. Kristian Brink, Karina Hammarstrand Dehman och Bertil Helgesson. 15. Maletofta. Ravlunda 23:3, Ravlunda sn, Skåne. Arkeologiska forskningsundersökningar 2008-2011. Bertil Helgesson. 16. Slottsvången 8. Arkeologisk förundersökning 2014, Helsingborgs stad och kommun. Therese Ohlsson. 17. Tivoliparken. Arkeologisk förundersökning 2014. Kristianstad stad och kommun. Fredrik Grehn. 18. Yngsjö 219:351. Arkeologisk slutundersökning 2012 inom fornlämning Åhus 166 och 167, Åhus socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Thomas Linderoth. 19. VA-ledning i Västra Boulevarden. Arkeologisk förundersökning, schaktningsövervakning 2012 – 2013, Kris- tianstad kommun och stad, Skåne. Thomas Linderoth. 20. Yngsjövägen och Köpmannagatan. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2012. Therese Ohlsson. 21. Herrevadskloster. Riseberga socken, Klippans kommun. Arkeologisk förundersökning 2004. Therese Ohls- son. 22. Eskilstorp 2:26. Arkeologisk utredning steg 1, 2014. Eskilstorps socken, Vellinge kommun. Fredrik Grehn. 23. Östra Torp 15:12. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Östra Torp socken, Trelleborgs kommun. Fredrik Grehn. 24. Dybäck 46:6, Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Ö Vemmenhögs socken, Skurups kommun. Karina Ham- marstrand Dehman och Bertil Helgesson. 25. Gamla Staden 8:1. Arkeologisk förundersökning, schaktningsövervakning 2013 vid Kärnan i Helsingborgs stad. Thomas Linderoth. 26. Fodret 5 & 19. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Tygelsjö socken, Malmö kommun. Fredrik Grehn. 27. VA-ledning i Christian IV:s gata och Västra Storgatan, fornlämning 93. Arkeologisk förundersökning, schaktningsövervakning 2013, Kristianstad kommun och stad, Skåne. Thomas Linderoth. 28. Härlöv 50:38, 50:39 och 50:42. Arkeologisk utredning 2013 inför utbyggnad av återvinningsstation, Kristian- stad kommun. Thomas Linderoth. 29. Hyllie 4:2. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Hyllie socken, Malmö kommun. Fredrik Grehn. 30. Konsul Olssons Plats. Arkeologisk förundersökning 2014. Gamla Staden 7:1, Helsingborgs stad och kommun. Fredrik Grehn. 31. Åsumtorp 54:30. Arkeologisk undersökning 2012. Kristianstad socken och kommun. Ylva Wickberg. 32. Vä 157:5 och 157:9. Arkeologisk förundersökning 2014. Vä socken, Kristianstad kommun. Fredrik Grehn. 33. Färlöv 76:10 m fl. Arkeologisk förundersökning 2013. Färlöv socken, Kristianstad kommun. Ylva Wickberg. 34. Färlöv 1:32 och 76:10. Arkeologisk förundersökning 2012. Färlöv socken, Kristianstad kommun. Ylva Wickberg. 35. Norra Åsum 1:3 m fl. Arkeologisk förundersökning 2013. Kristianstad socken och kommun. Ylva Wickberg.

90 | Degeberga 26:3 36. Önnestad 112:1. Önnestads socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Therese Ohlsson. 37. Näsby 35:47, Kristianstad, Skåne. Arkeologisk förundersökning 2013. Thomas Linderoth. 38. Rinkaby 6:2, Rinkaby socken, Kristianstads kommun, Arkeologisk dokumentation, 2014. Anders Edring. 39. Vä by, fastigheten Vä 16:12. Vä socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Ing- Marie Nilsson. 40. Vä by, fastigheten Vä 165:1. Vä socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Ing- Marie Nilsson. 41. Yngsjö 14:59 m.fl. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning 2013-2014. Fredrik Grehn. 42. Domus 2. Kristianstad stad och kommun. Arkeologisk förundersökning 2013-2014. Therese Ohlsson. 43. Sjögatan, Köpmannagatan och Åbogatan. Åhus stad, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Therese Ohlsson. 44. Norra Mellby kyrka, Mellby 57:1, Norra Mellby socken, Hässleholms kommun. Arkeologisk förundersök- ning 2014. Ing-Marie Nilsson. 45. Fastigheten Färlöv 82:1. Färlövs socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2012. Ing- Marie Nilsson. 46. Eskilstorp 2:26. Eskilstorp socken, Vellinge kommun. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Fredrik Grehn. 47. Vilanleden Arkeologisk utredning steg 1, 2014. Härlöv 50:26 m.fl, Kristianstad socken och kommun. There- se Ohlsson. 48. Citadellstaden 1:1. Landskrona stad, Landskrona kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Therese Ohlsson. 49. Adinal 1:1. Vinslövs socken, Hässleholms kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Ylva Wickberg. 50. Vankiva 9:40, Vankiva socken. Arkeologisk utredning steg 1, 2014. Karina Hammarstrand Dehman. 51. Sallerup 2:8, Östra Sallerup socken, Hörby kommun, Skåne. Arkeologisk förundersökning 2014. Thomas Linderoth. 52. Näsby 35:47, Kristianstad, Skåne. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Thomas Linderoth. 53. Hammarslund 2:1, Nosaby socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning steg 2, 2014. Thomas Lin- deroth. 54. Näsby 35:47, Kristianstad kommun och stad. Särskild arkeologisk undersökning 2013. Thomas Linderoth. 55. VA-ledning, Färlöv-Bjärlöv, Färlövs socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning 2012 och slutun- dersökning 2013. Thomas Linderoth. 56. V Karup 504:1, Slättaröds bytomt, V Karup 504:1, V Karups socken, Båstads kommun. Arkeologisk förun- dersökning 2013. Thomas Linderoth. 57. Fjärrkyla i Christian IV:s gata m.fl. Kristianstad kommun och stad. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning 2013. Thomas Linderoth. 58. Husie 172:363 m.fl. Arkeologisk utredning 2014. Husie socken, Malmö kommun. Fredrik Grehn. 59. Knislinge 43:1. Knislinge socken, Östra Göinge kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Ing-Marie Nilsson. 60. Degeberga 26:3, Degeberga socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk undersökning 2013. Tony Björk & Ylva Wickberg.

2014-12-03 11:28

Skåne län APPORT 2014:60 R

TONY BJÖRK & YLVA WICKBERG BJÖRKTONY & YLVA Arkeologisk undersökning 2013 SYDSVENSK ARKEOLOGI Degeberga 26:3 Degeberga Degeberga socken, Kristianstad kommun