Gamla Strand- Och Önamn I Bråviksbygden

1 2 3 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riks- 120 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CXX akademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien THORSTEN ANDERSSON • Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier THORSTEN ANDERSSON • Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner. THORSTEN ANDERSSON Detta nummer innehåller en etymologisk undersökning av strand- och önamn i Bråviksbygden i Östergötland vid en tid då vattnet gick högre än i dag. Till grund för studien ligger kartor över strandlinjen vid Kr. f. Gamla strand- och önamn och omkring år 1000 e. Kr. De analyserade ortnamnen, som i stort Gamla strand- och önamn speglar det första årtusendet av vår tideräkning, sätts avslutningsvis in i Bråviksbygden i ett övergripande namnstrukturellt sammanhang, avseende både deras internt språkliga ställning och deras interdisciplinära förankring.

Redaktör för skriftserierna är Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar, [email protected].

Distribution: Swedish Science Press Box 118 SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 E-post: [email protected] ISBN 978-91-85352-96-9 UPPSALA 2012

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 120 2 sid2 3

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CXX

THORSTEN ANDERSSON

Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden

Deutsche Zusammenfassung Alte Küsten- und Inselnamen in und an der Meeresbucht Bråviken in Östergötland

UPPSALA 2012

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 4

Abstract Andersson, Thorsten, 2012: Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden. (Old coastal and island names in the Bråviken area.) Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 120. Uppsala. 148 pp. ISBN 978-91-85352-96-9.

This study explores the etymology of old coastal (shore) and island names in and on Bråviken, a coastal inlet in the Swedish province of Östergötland. It is based on two maps, showing the coast- line around AD 1000 (Viking Age) and at the time of the birth of Christ. Because of shore displacement (post-glacial uplift of the land), a significant part of the largely flat landscape to the west and south of Bråviken consists of areas that were once under water. Old shore and island names in the earlier coastal landscape of this area are examined in two separate chapters (chapters 3 and 4, respectively). Each begins with an overview (3.1 and 4.1), followed by a detailed discussion of the names whose etymology requires it: Trönäs (3.2), Esterön (4.2), Händelö (4.3), Järkneön (4.4), Lönö (4.5), Mölsön (4.6), Olö (4.7) and Svindra (4.8). In a concluding summary (chapter 5), light is shed on the structure of the place-nomen- clature (toponymy) investigated.

Keywords: place-names, island names, coastal names (shore names), etymology, place-name formation, suffixes, place-name chronology, Germanic, Proto-Scandinavian, Old Scandinavian, Old Swedish, shore displacement, land uplift, Sweden, Östergötland, Bråviken.

ISSN 0065-0897 ISBN 978-91-85352-96-9

Printed in Sweden 2012 Textgruppen i Uppsala AB 5

Till minne av Lennart Moberg 6 7 Innehåll

Förord ...... 11

1. Inledning ...... 15 2. Bråvikens namn ...... 20 3. Gamla strandnamn ...... 28 3.1. Översikt ...... 28 3.2. Trönäs ...... 41 4. Gamla önamn ...... 44 4.1. Översikt ...... 44 4.2. Esterön ...... 49 4.3. Händelö ...... 65 4.4. Järkneön ...... 78 4.5. Lönö ...... 83 4.6. Mölsön ...... 95 4.7. Olö ...... 99 4.8. Svindra ...... 104 5. Utvärderande sammanfattning ...... 114

Deutsche Zusammenfassung ...... 122

Källor och litteratur ...... 129 Arkiv, bibliotek och samlingar ...... 129 Otryckt material ...... 129 Tryckt material ...... 130 Internetkällor ...... 143

Förkortningar ...... 144

Ortnamnsregister ...... 145

Figurer Fig. 1. Bråvikens läge i Sverige. Fig. 2. Del av Lösings härad på Vikbolandet, med den sydligaste socknen, Tingstad, och södra delen av Styrstads socken. Fig. 3. Det öppna landskapet vid Tingstad, sett söderifrån. 8

Fig. 4. Den innersta delen av Bråviken med de två stora halvöarna, den norra med Björnsnäs, Trönäs och Malmö, den södra med Händelö och Lindö, samt längst i söder med det forna svämängsområdet Sylten. Fig. 5. Marby vid 5 och 10 m högre vattenstånd. Fig. 6. Ett parti av Bråvikens strand i Marby. Fig. 7. Vikbolandet söder om Svensksundsviken. Fig. 8. Del av Vikbolandet vid Bråviken med den halvö där Bråborg, det gamla Brånäs, och Lilla Sidus ligger. Fig. 9. Del av Vikbolandet vid Bråviken med Ållonö och Olö, Skenäs och Ön (= Mölsön) samt Rotenberg (= Torsnäs och Torslund). Fig. 10. Gyllinge i Östra Husby socken. Fig. 11. Trönäs och Malmö med omgivning på 1960-talet. Fig. 12. Dagens landskap med den flacka slätten, nu åker, norr om det forna nä- set i Trönäs, sett från söder. Fig. 13. Lindö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 14. Lindö omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 15. Esterön. Fig. 16. Strandparti av Esterön i väster. Fig. 17. Strandparti av Esterön i norr. Fig. 18. Esterön omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 19. Esterön omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 20. Händelö omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 21. Händelö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 22. Del av Händelö vid 5 och 10 m högre vattenstånd. Fig. 23. Detalj av den forna Händelös nordvästra uddde. Fig. 24. Händelöp vid farleden mellan ön och Stomsö. Fig. 25. Händelöp omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 26. Detalj av den tidigare viken längst i norr på Händelöp. Fig. 27. Händelöps norra strand, sedd mot öster från Hampdalsbergen (se ek 8H 9a) väster om Händelöps hamn. Fig. 28. Landskapet vid Händelöp omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 29. Ortnamn med Händel- (fsv. Hændil-) som förled i Östergötland och Småland samt simplexnamnet Händeln i Bohuslän. Fig. 30. Fingerkulla gård sedd från Kummelberget sydväst om gården. Fig. 31. Del av Vikbolandet vid Bråviken med den halvö där Lönö och Yxnö ligger samt väster därom Linnäs, Stensö och Sjögesätter. Fig. 32. Dragsviken med Dulsviken och gården Dulsvik innanför Trännöfjär- den. Fig. 33. Lönö och Yxnö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 34. Lönö och Yxnö vid 5 m högre vattenstånd. Fig. 35. Den forna skyddade fjärden vid Lönö. Fig. 36. Mölsön omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. 9

Fig. 37. Mölsön omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 38. Dagens strand av den f.d. ön Mölsön i nordväst ut mot Bråviken. Fig. 39. Den forna stranden av den f.d. ön Mölsön i söder, väster om bebyggelsen Ön på G 56 (se fig. 9 i kap. 3.1). Fig. 40. Ållonö med Olö och Rotenberg med Torsnäs. Fig. 41. Byn Ola med omgivning. Fig. 42. Del av byn Ola på åsen, sedd från slätten i väster nedanför byn. Fig. 43. Svindra. Fig. 44. Svindra omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Fig. 45. Svindra omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000.

Utvikskarta 1. Bråviksbygden omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:100 000. Utvikskarta 2. Bråviksbygden omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:100 000.

Publiceringstillstånd för fig. 2, 7, 8, 15, 40, 43 (T 581), fig. 11 (T 9G SV + T 9G SO), fig. 24 (T 6H NV), fig. 31 (T 582), fig. 32 (T 8H SV), fig. 41 (T 12I SO): © Lantmäteriet Medgivande I2012/0280. 10 11 Förord

Den undersökning om gamla strand- och önamn i Bråviksbygden som här framläggs har vuxit fram ur ett kongressföredrag. För den femte nordiska namnforskarkongressen i Göteborg i augusti 1967 hade valts temat »Natur- namn utefter våra kuster». Min tanke var från början att på denna kongress med ett konkret exempel belysa, hur värdefull den då relativt nya topografiska kartan i skala 1:50 000 med nivåkurvor med fem meters ekvidistans kan vara för ortnamnsforskningen. Just för studiet av namn, som har anknytning till en gammal havsnivå, dvs. önamn och strandnamn (namn på näs, vikar, åmynningar etc., se närmare kap. 3.1, början), möjliggör den topografiska kartan undersök- ning på bred bas inom de delar av landet där strandförskjutningen (landhöj- ningen) spelar en roll för landskapets förändrade utseende. Nyhetsvärdet har sedan länge försvunnit; nivåkurvorna utgör i dag ett standardhjälpmedel vid studiet av namn med gammal havsanknytning. För min tänkta demonstration valde jag ett område, som jag redan kände till och där strandförskjutningen varit viktig, Bråviksbygden i Östergötland. I mitt föredrag presenterade jag en översikt och uppehöll mig därefter vid tre gamla önamn, nämligen Esterön och Svindra, som fortfarande är önamn, och Olö, känt som bynamn och sedermera ersatt av herrgårdsnamnet Ållonö. Eftersom föredraget, som förblivit otryckt, huvudsakligen handlade om önamn, gav jag det titeln »Gamla önamn i Bråviken». Särskilt önamnen visade sig under arbe- tets gång rymma så mycket av intresse att det föll sig naturligt att fortsätta studien. En första version av Bråviksundersökningen ingick i min speciminering 1970 för professuren i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala universitet, den tjänst som jag sedan innehade 1971–94. Innehållet i min studie har varit känt genom tre mångfaldigade sakkunnigutlåtanden (Ejder 1970, Hald 1970, Moberg 1970). Manuskriptet från 1970 har liksom ett annat manuskript från samma tid, Vad och vade (Andersson 2010b), fått skjutas åt sidan för andra arbetsuppgifter och intressen (se Andersson 2010b s. 9). Den studie som nu framläggs har bearbe- tats 2010–12. De grundläggande fältundersökningarna utfördes somrarna 1967 och 1968. Särskilt för Norrköpingstrakten är det en fördel att de ligger så långt tillbaka i tiden. Det gamla kulturlandskapet har här nämligen i hög grad omda- nats. Sommaren 2011 har fältarbetet kompletterats med några landskapsfoton. Några avsnitt är nyskrivna: större delen av inledningen (kap. 1), Bråvikens namn (kap. 2), Stensö (i kap. 3.1), Trönäs (kap. 3.2), Mölsön (kap. 4.6) samt det sammanfattande kap. 5, vars innehåll endast antyds i versionen från 1970. Kap. 4.2 om Esterön, fsv. Estra f., är ganska grundligt omarbetat, med beak- 12 tande av synpunkter i Lennart Mobergs sakkunnigutlåtande (Moberg 1970 s. 19 f.). De tre nämnda sakkunnigutlåtandena hade Gösta Franzén kunnat utnyttja vid sitt arbete med SOÖg, men han tillämpade den praktiska principen att endast beakta tryckt litteratur. I ett fall har han emellertid genom Lennart Mo- bergs förmedling hänvisat till ett av mig framfört tolkningsförslag (om Olö, se kap. 4.7 n. 61). Föreliggande undersökning bygger huvudsakligen på material i det tidigare Svenska ortnamnsarkivet, i dag en del av samlingarna i Institutet för språk och folkminnen (SOFI), Uppsala, här betecknad som OAU. Huvuddelen av det medeltida handskriftsmaterialet, diplom och jordeböcker, har lästs i fotokopior i SOFI. Excerpter ur dåvarande Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm, och Östergötlands läns lantmäterikontor, Linköping, har nästan helt kunnat kontrolleras och kompletteras via Internet (LMA, LSA); endast få lantmäteriakter har krävt kontroll mot originalen i Riksarkivet Arninge.

Grundval för den första versionen av denna undersökning 1970 utgjorde en karta med den topografiska kartans 5-meterskurva som strandlinje, en nivå som utifrån dåtidens kännedom om strandförskjutningen vid Bråviken antogs leda tillbaka till århundradena före mitten av första årtusendet e. Kr. Denna karta bildade underlag för en inventering av gamla strand- och önamn i Bråviksbyg- den, från dess innersta del till mynningen i Östersjön i höjd med Lönö och Yxnö. Med hjälp av samlingarna i OAUt sammanställde jag namnen på de lokaliteter som låg över vatten vid 5 m högre vattenstånd, såvida dessa namn bevisligen är gamla, dvs. har fornsvenska belägg eller är kända alltifrån de äldsta kamerala handlingarna under 1500-talet. Medeltida holmnamn i Strömmen i Norrköpings stad och dess närmaste omgivning utelämnades, och av strandnamn vid platsen för den medeltida staden upptogs bara de gamla Sult och Le- dungshammar. Enligt dagens uppfattning om strandförskjutningen i Bråviksbygden dateras 5-metersnivån till omkring 600 e. Kr., alltså till vendeltid, och 10-metersnivån till omkring 500 f. Kr., alltså till den tid från vilken vi brukar räkna med germanskt språk. Dateringen av den förra kurvan skiljer sig inte stort från den tidigare dateringen, varför urvalet av namn för denna undersökning inte berörs. Till grund för denna studie läggs emellertid inte någon nivåkurva på den topografiska kartan. I dag finns bättre möjligheter att komma åt äldre landskap i kustmiljö, nämligen med hjälp av en kartgenerator vid Sveriges geologiska un- dersökning (SGU). Grundval för min undersökning bildar nu dels en karta som visar Bråvikslandskapet o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1), dels en som återger landskapet o. Kr. f. (utvikskarta 2). Dessa två grundkartor kompletteras med ett antal detaljkartor för vissa lokaliteter. Ifråga om strandförskjutning har perso- nalen vid SGU bistått med sakkunnig hjälp, såväl teoretisk som praktisk. (Se närmare kap. 1.) Andra, traditionella kartor har ritats av två Uppsalaforskare, fil. dr Kristina 13

Neumüller och docent Per Vikstrand (fig. 5, 22, 34 resp. fig. 1, 29). Kristina Neumüller har också varit ett värdefullt stöd i utnyttjandet av lantmäterimate- rialet på Internet. Docent Birgit Falck-Kjällquist, Svedala/Göteborg, f.d. chef för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) och fortfarande verksam som OGB-författare, har varit mig behjälplig med terrängstudier rörande namnet Händeln i Bohuslän (kap. 4.3). Annette Torensjö, chef för Ortnamnssektionen vid Lantmäteriet i Gävle, har som alltid varit ett värdefullt stöd i lantmäterifrågor. Min tacksamhet för all hjälp, nämnd som onämnd, är stor. Ett särskilt tack riktar jag till Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur för att min undersökning kunnat publiceras i Akademiens skriftserie. Tryckningsprocessen har med säker hand letts av Kungl. Gustav Adolfs Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar. Värdefull hjälp vid korrek- turläsningen har jag fått inom familjen av docenterna Gudrun Andersson och Mikael Alm, Uppsala. Till er tre, mina ledsagare under slutfasen, framför jag mitt varma tack.

Den här framlagda etymologiska studien tillägnas minnet av Lennart Moberg. Han har kommit att bestämma min vetenskapliga inriktning och är den som be- tytt mest för min fortsatta bana.

Till slut vill jag fästa uppmärksamheten på några praktiska detaljer. Diplom som citeras är original, om ej annat anges. Upplöst förkortning markeras också i latinsk text, om denna lästs i handskrift. Uppgifter om socken och härad (motsvarande) avser enligt tradition inom svensk ortnamnsforskning förhållandena före 1952, dvs. före de genomgripande förändringar i Sveriges administrativa indelning som inleddes detta år. För Bråviksbygden och dess omgivning används den nya Terrängkartan (blad T 580 från 2008, 581, 582, båda från 2010), av speciella orsaker undantagsvis den äldre topografiska kartan. Av praktiska skäl hänvisas till denna för andra landsdelar.

Uppsala våren 2012 Thorsten Andersson 14 15 1. Inledning

Bråviken är en vik av Östersjön i Östergötland, som i öst-västlig riktning sträcker sig över tre mil in i landet (fig. 1). Längst in i Bråviken, där Motala ström, Vätterns avloppså, mynnar, ligger Norrköping. Bråviken begränsas i norr av Kolmårdens brant och i söder av det flacka Vikbolandet, en halvö så benämnd efter sitt läge – i fornsvensk form – »mællan vika», dvs. mellan Brå- viken i norr och Slätbaken i söder (SOL s. 349). Se G 56, T 581, 582. Bråviksbygdens ortnamn, som är föremål för denna undersökning, har av gammalt tilldragit sig forskningens intresse. Vid författandet av versionen 1970 kunde jag dra nytta av Gösta Franzéns doktorsavhandling från 1937, Vik- bolandets by- och gårdnamn, och av flera uppsatser av samme författare samt av Lennart Mobergs bidrag Norrköpingstraktens ortnamn (1965) i verket Norr- köpings historia. Vid den nu företagna bearbetningen har Franzéns uppsats om Bråviken (1981) och de delar av verket Ortnamnen i Östergötlands län som be- handlar häradena på Vikbolandet vid Bråviken (SOÖg 4, 15, 22, 1984–91) varit till god hjälp. Den topografiska kartan över Sverige i skala 1:50 000 (T) med dess nivå- kurvor för var femte meter utgör ett värdefullt tillskott till ortnamnsforskningens hjälpmedel. Nivåkurvorna bereder oss möjlighet att med kartans hjälp bilda oss en nyanserad uppfattning om landskapet i äldre tid. Speciellt värdefulla är nivåkurvorna för de delar av landet, där strandförskjutningen (landhöjningen) mer eller mindre genomgripande har förändrat landskapsbilden. För ortnamnsforskare är det främst 5- och 10-meterskurvorna som är av betydelse. Vid slutet av 1960-talet, när den här undersökningen koncipierades, fanns det inte några säkra uppgifter om strandförskjutningens förlopp i Brå- viksbygden att tillgå. Långt tidigare hade Bror Asklund (1930 s. 150) utarbetat en nivåförändringskurva för Norrköpingstrakten (s. 152). Enligt denna kan 5-metersnivån dateras till tiden 300–400 e. Kr. och 10-metersnivån så långt tillbaka i tiden som till 800–900 f. Kr. Asklund understryker själv dateringarnas preliminära karaktär. Diskussionen om strandförskjutningen hade ingalunda heller stått stilla efter Asklunds inlägg, men just för Bråviksbygden fanns ingen senare litteratur att tillgå. Med Asklunds dateringar var det bara 5-metersnivån som var av egentligt intresse för en ortnamnsundersökning. 10-metersnivån enligt Asklunds kurva ledde alltför långt tillbaka i tiden. Vad 5-metersnivån be- träffar framstod det som helt klart att Asklunds datering bara kunde vara unge- färlig, men den var fullt användbar för syftet med min undersökning, som ju inte siktar på någon mera exakt datering i de enskilda fallen. 5-metersnivån syntes kunna leda tillbaka till århundradena före mitten av första årtusendet av vår tideräkning. För min studie räckte det gott med en så ungefärlig tidfästning. 16

Fig. 1. Bråvikens läge i Sverige. – Kartan ritad av Per Vikstrand.

Vid återupptagandet av Bråviksundersökningen har det visat sig att synen på strandförskjutningen vid Bråviken i dag är en annan än Bror Asklunds. Nu dateras 5-metersnivån till o. 600 e. Kr. och 10-metersnivån till o. 500 f. Kr. Det skall genast understrykas att dessa dateringar är ungefärliga. Vad själva nivå- kurvorna beträffar räknar geologer med en felmarginal på ± 1 m. Viktigare är att de för en punkt på en viss strandlinje runt 5-metersnivån räknar med en felmarginal på ± 250 år, dvs. att dateringen har en spännvidd på 500 år. Osäker- heten ökar för en strandlinje med geografisk utsträckning; för Bråviken får vi räkna med ± 300 år, dvs. med en spännvidd på 600 år.1 Särskilt med tanke på nämnda felmarginaler är också 10-meterskurvan av betydande intresse för en ortnamnsstudie.

1 Den här angivna dateringen av 5- och 10-meterskurvorna bygger på beräkningar av Tore Påsse, docent och förste statsgeolog vid SGU (Göteborg). Dateringsuppgifterna finns lagrade i en data- bank i SGU (Uppsala) och har förmedlats till mig av statsgeofysiker Johan Daniels (e-brev 14.10.2011). För uppgifterna om felmarginaler tackar jag Tore Påsse (e-brev 1.11.2011). 17

Som underlag för den ursprungliga versionen av denna undersökning tjäna- de en manuellt framställd karta med den topografiska kartans 5-meterskurva dragen som strandlinje och med den nuvarande strandlinjen svagare markerad. En sådan karta skulle numera kunna framställas maskinellt, men i dag finns nya tekniska medel att komma åt äldre strandlinjer. Med hjälp av de i n. 1 nämnda strandnivådata, som tagits fram av Tore Påsse, har denne konstruerat en kartgenerator i SGU (Uppsala), med vilken kan framställas kartor som visar strandlinjen för vart 1 000:e år, räknat bakåt från 1950.2 Jag har därför valt att till grund för min undersökning lägga två kartor över Bråviksbygden i skala 1:100 000, dels en för landskapet för 1 000 år sedan, dvs. o. 1000 e. Kr., dels en för landskapet för 2 000 år sedan, dvs. o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2). För vissa lokaliteter har tagits fram smärre utsnitt i skala 1:20 000.3 Denna ändring, med två underlagskartor som avser vattenståndet o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f., har lett till justering av texten, men den påverkar inte de rent etymologiska diskussionerna, och det skulle inte heller ev. ytterligare förskjut- ningar i uppfattningen om äldre strandlinjer göra. SGU:s kartor med äldre strandnivåer, som återger landskapet i grova drag, bildar den fasta grunden för den onomastiska diskussionen. För detaljstudium av vissa namnlokaliteter är det ibland nödvändigt att som komplettering och för precisering anlita den topografiska kartans nivåkurvor. Bråvikens norra strand utgörs av Kolmårdens höga, branta stup. Här har inte skett någon nämnvärd förskjutning av strandlinjen under den för oss aktuella tiden. I väster längst in i Bråviken och i söder på Vikbolandet är däremot kust- landet lägre, till stor del mycket flackt. Strandlinjens förskjutning är därför här mycket markant. Strandnivån o. Kr. f. löper på sina håll ett par kilometer eller längre upp på land. Landskapets karaktär gör att gränsen mellan land och vatten ofta är oskarp, med ett sankbälte mellan fasta landet och sjön. Huruvida man i dag skall kalla exv. Grymön eller Hanö (se kap. 4.1) för öar eller halvöar blir närmast en definitionsfråga. Enahanda förhållanden har rått i äldre tid. Det är framför allt i två avseenden som uppgift om en äldre strandlinje är värdefull. En rad strand- och önamn, som ter sig egendomliga utifrån den nuvarande topografin, får mening och innebörd, när de sätts i relation till en äldre strandlinje, t.ex. Säby med förleden Sä- ’sjö’, namn med -os ’åmynning’ som efterled, önamn på land. Ortnamnslandskapet får liv. Öar, som är så stora och höga att de visar sig ha varit betydande också vid avsevärt högre vattenstånd, kan antas ha mycket gamla namn. Det gäller i Brå- viken i första hand öarna Esterön och Svindra och den f.d. ön Mölsön. Det ål- derdomliga intryck som förmedlas av dessa öars genom avledning bildade namn får sin bekräftelse av kartorna med högre vattenstånd. Det är fråga om gamla och – efter Bråviksförhållanden – stora öar. Också den betydligt mindre

2 Tidsuppgifterna anges med BP = »before present», varvid »present», dvs. nutid, är satt till 1950. 3 Ett varmt tack till Ulf Wall, handläggare vid SGU, som hjälpt mig med genereringen av strand- nivåkartorna, dels utvikskarta 1 och 2, dels detaljkartor. 18

(Stora) Järkneön visar sig ha legat över vatten mycket tidigt. Det stämmer gott med det för en sentida betraktare ogenomskinliga önamnet.

Detta är en etymologisk ortnamnsundersökning. Den hör därmed hemma i en klassisk forskningstradition. Etymologin intar med självklarhet en central ställ- ning inom ortnamnsforskningen. Utan etymologiska undersökningar, främst då av namn som – med Svante Strandbergs (2011 s. 91) terminologi – har hög ety- mologicitet, är ortnamnsforskningens framtid äventyrad.4 Etymologiska undersökningar av enskilda namn, av namntyper som -lösa, -inge, -vin, -by, -torp, av namnkategorier som sjö-, å-, önamn eller av namnskatter inom ett begränsat område kan alltid sättas in i ett större sammanhang, även om detta inte explicit utsägs. Detta sammanhang kan vara interdis- ciplinärt eller intradisciplinärt eller bådadera. Den interdisciplinära utvärderingen av ortnamn är välbekant. »Ortnamn och samhälle» är ett program som länge har stått i centrum inom nordisk ortnamnsforskning. Gamla ortnamn är välkända som källor för bebyggelsehistoria, nä- ringsfång, samhällsorganisation, religionshistoria, demografi (folk, stammar, etnicitet). Den intradisciplinära utvärderingen av ortnamn är också välbekant men inte i samma mån som den interdisciplinära beaktad inom forskningen. Ortnamn är emellertid av grundläggande betydelse som källor för internt språkliga frågor, och detta på olika plan. Studium av namnetymologi, inte bara av ortnamns utan också av person- namns och andra egennamns ursprung, har för min del lett till funderingar över hur namn blir till, och dessa har resulterat i konstruktionen av en efter vart be- arbetad namngivningsmodell (Andersson 1988 s. 75 ff., 1996b s. 22 ff., 2009b). Denna modell lämpar sig väl som grund för namnstrukturell analys. Den utgör en bas för den härnedan följande framställningen. Namngivning sker genom namnbildning eller namnval. Medan t.ex. för- namn normalt väljs ur ett förefintligt namnförråd, ett onomastikon, kommer ortnamn i allmänhet till genom namnbildning, varvid dock mönster av växlan- de art kan spela en roll och till och med leda över till vad som närmast kan ses som val av färdiga namn ur ett onomastikon. Vid namnbildning är i ett första steg att skilja mellan primär och sekundär namnbildning. Sekundär namnbildning innebär att redan existerande ord (normalt appellativ eller adjektiv) proprialiseras eller – med en annan term – ony- miseras, dvs. får en ny funktion som egennamn, propria, t.ex. Näs (se kap. 3.1). Vid primär namnbildning skapas ett nytt ord direkt som proprium, t.ex. Trönäs (se kap. 3.2). Det senare är det vanligaste sättet att bilda ortnamn.

4 År 2010 anordnades i Halden i Norge ett NORNA-symposium för att belysa – och stärka – etymologins ställning inom namnforskningen, alltså inte bara inom ortnamnsforskningen. På inbju- dan av arrangörerna höll jag där ett inledande föredrag, som nu är tryckt (Andersson 2011). Här- nedan framförda synpunkter presenteras där med utförligare exemplifiering. Demografiska fråge- ställningar (se strax nedan), som belyses i nämnda bidrag (s. 21 f.), saknar relevans för Bråviks- undersökningen. 19

Särskiljandet mellan primär och sekundär namnbildning är i princip funda- mental, men någon strikt gräns mellan de båda namnbildningssätten låter sig inte dras (Andersson 2010a s. 11 ff., 2011 s. 14). Distinktionen är viktig inte bara från rent onomastisk synpunkt utan också för frågan om rekonstruktion av icke-propriella ord ur ortnamn. I själva verket kan med hjälp av ortnamn det vanliga ordförrådet väsentligen utökas (se Probleme der Rekonstruktion). Som exempel på ord, som försvunnit ur det vanliga ordförrådet men bevarats i ortnamn, kan nämnas nord. *burgund/*borgund f. ’höjd’, fsv. *haghstadher m. ’inhägnad plats’, *rydhstadher m. ’röjd plats’ (Andersson 2010a s. 12 f.). Nybildning av ortnamn, dvs. primär namnbildning, sker genom avledning eller sammansättning. Kronologiskt sett kan från äldsta tid och framåt konstateras en förskjutning från derivation till alltmer utbredd komposition. Avled- ning är alltså typologiskt sett äldre, men sammansättning är representerad redan bland de äldsta nordiska ortnamnen, och avledning sker i begränsad ut- sträckning än i dag. För avledning fanns i gammal tid en stor uppsättning av suffix, som efterhand alltmer har decimerats. Vid ortnamnsetymologiska studier skiljs mellan ordsemantisk och namnsemantisk tolkning. Ordsemantisk tolkning innebär att de element som ingår i ett namn (simplex, förled + efterled, avledningsbas + suffix) identifieras men att relationen till den reala världen lämnas obeaktad. Namnsemantisk tolkning innebär att namnet också sätts in i sitt reala topografiska och samhälleliga sammanhang. Därvid spelar topografiska förhållanden en avgörande roll. Studiet av realia är emellertid inte att se som en kontroll i efterhand (jfr den tyska ter- men Realprobe) utan utgör en integrerad del av den semantiska analysen. Olika vägar att komma fram till en namnsemantisk tolkning av enskilda namn visas i kap. 2–4. Bråviksbygdens gamla strand- och önamn representerar en ganska begrän- sad namnskatt, som dock torde kunna ses som representativ för syd- och cen- tralskandinaviskt område. De härovan nämnda viktiga komponenterna i ortnamnstolkning beaktas i det utvärderande kap. 5.

Syftet med föreliggande undersökning kan alltså sägas vara dubbelt. Primärt handlar det om att bidra till återskapandet av ett äldre ortnamnslandskap, ett landskap som i huvudsak speglar det första årtusendet av vår tideräkning och som geografiskt inramas av de båda utvikskartorna, avseende tiden o. Kr. f. och tiden o. 1000 e. Kr. De ortnamn som kan konstateras höra till detta äldre ortnamnslandskap ana- lyseras individuellt men sätts också in i ett övergripande namnstrukturellt sammanhang, som avser att utifrån det begränsade materialet demonstrera den in- terdisciplinära och intradisciplinära utvärderingen av ortnamn. 20 2. Bråvikens namn

Bråviken har alltid spelat en viktig kommunikationsroll. Namnet Bråviken är därför väl belagt under medeltiden. De äldsta fornsvenska beläggen möter i seglingsbeskrivningen i handskriften med Valdemars jordebok, den s.k. Navi- gatio ex Dania (DRA C 8 f. 127v, 128r), som dateras till tiden omkring 1300 (Modéer 1937b s. 89 f.): Hinc usque brawic i, Brawic durat …, trans brawic, ultra brawic.1 Övriga medeltidsbelägg i OAUt svarar mot denna form av viknamnet. De äldsta originalbeläggen lyder:2 nordhan brawik 1377 11/11 Yxnö UUBp (SD 11 nr 9622, s. 428–431, citat s. 429), j brawik 1409 20/10 Fristad DRApp (avskr. i SDns 2 nr 1201, s. 218 f.: Biaberk). Bestämd slutartikel upp- träder tidigast i en jordebok från 1498 (C 36 s. 22): j en øø som heter estra j brauikene. Bråviken (med stavningsvarianter) är sedan enarådande form under nysvensk tid. Namnet speglar därmed en normal utveckling av svenska naturnamn. Samma omdaning visar önamnen Estra, egentligen Estran (kap. 4.2), Grymön (kap. 4.1), Järkneön (kap. 4.4), Mölsön (kap. 4.6) och Svindra, egentligen Svindran (kap. 4.8), samt vidare strandnamnet fsv. Sultin, belagt i be- stämd form redan 1384 (kap. 3.1). De ur Estra och Svindra utvecklade formerna Esterö och Svinnerö antar likaså bestämd form. Hanö (kap. 4.1) bibehåller däremot sin ursprungliga form utan bestämd artikel. Om namnet Bråviken har förts en lång diskussion. För de äldre skedena av denna, som här inte behöver refereras, hänvisas till en genomgång av Gösta Franzén (1981). Dagens forskningsläge kan relateras med hjälp av SOL (s. 49): Förleden innehåller ett adjektiv fsv. *brar ’glänsande’. Detta kan direkt ha ingått i Bråviken (Bravik), som då betyder ’den glänsande viken’. Bravik kan emellertid också vara sammansatt med ett fjärdnamn, fsv. *Brae, ’den glänsande’ eller ’fjärden där ån *Bra (Motala ström) utmynnar’. I artikeln Bråviken hänvisas avslutningsvis till Bråbo härad, fsv. Brabo(a) hæradh, som SOL (s. 49) kommenterar sålunda: Häradsnamnet är bildat till inbyggarbeteckningen fsv. braboar. Denna hänger samman med namnet ė Bråviken. Till grund ligger ett adjektiv fsv. *brar ’glän- sande’. Sambandet mellan namnen är dock oklart. Häradet är beläget norr om Mo- tala ström vid Bråvikens innersta del, och inbyggarbeteckningen avser folket som bodde i denna bygd. Bra- i häradsnamnet kan utgå antingen från ett namn på Mo- tala ström, fsv. *Bra, eller från ett namn på Bråviken, fsv. *Brae eller det betygade fsv. Bravik.

1 Faksimil av de båda handskriftssidorna hos Westerdahl (1978 s. 27). Westerdahl (s. 26–30) cite- rar och översätter den svenska delen av seglingsbeskrivningen. 2 Ett diplom »1358 25/2 Skällvik» med belägg på Bråviken är en förfalskning (SD 7:2 nr 5856, s. 14 f.). 21

Framställningen i SOL visar osäkerhet på en central punkt: Syftar elementet Brå- primärt på Bråviken eller på Motala ström, som efter att ha passerat genom Norrköping mynnar i viken? Frågan om namnet Bråviken kompliceras av att även ett annat namn har fö- reslagits för den inre delen av viken. Det *Løsn som ligger till grund för Lösings härad, fsv. Løsninga hæradh, har alternativt antagits syfta just på Brå- viken. Härom upplyser SOL (s. 205): Häradsnamnet innehåller inbyggarbeteckningen fsv. løsningar. Till grund för denna ligger ett till adjektivet fsv. *løsn ’ljus, glänsande’ bildat ortnamn. Dettas syftning är dock inte säkert fastställd. Å ena sidan har antagits att det ansatta *Løsn syftar på den samlingsplats som utpekas av gårdnamnet Tingstad i socknen ė Tingstad, å andra sidan har föreslagits att det varit namn på Bråvikens inre del. Inbyggarbeteckningen skulle alltså i det förra fallet avse dem som hade *Løsn som samlingsplats, i det senare fallet syfta på folket i bygden vid Bråviken. Om *Løsn syftar på Bråviken, bör Brå- i ė Bråbo härad inte antas utgå från ett namn på viken. Den sista meningen i den sistnämnda lexikonartikeln innebär en klar marke- ring. Både *Brå- och *Løsn kan inte gärna antas syfta på Bråviken. I övrigt speglar SOL – liksom SOÖg (15 s. 5) – ett forskningsläge som är allt annat än avklarnat utan fastmer fortfarande visar ambivalens och osäkerhet. Jag är själv medansvarig till denna forskningssituation, dels genom en tidig framställning (Andersson 1965 s. 345 ff.), dels som medförfattare i SOL. Det rådande läget känns otillfredsställande och kräver förnyad genomgång av materialet och litteraturen om namnen, och det faller sig naturligt att detta sker i en bok om ortnamn i Bråviksbygden.

Diskussionen om namnet Bråviken utgår numera, efter ett förslag av Jöran Sahlgren (1959 s. 10 ff.), från att förleden innehåller ett adjektiv fsv. *brár ’glänsande’. Sahlgren vill inte applicera adjektivet direkt på viken utan på Motala ström, vilket tidigare föreslagits av den självlärde Ture Hederström (1917 s. 21 ff.) i hans framställning om fornsagornas Bråvallaslag, något som här lämnas åt sidan. Motala ström antas på den aktuella sträckan ha hetat *Bra f., och detta antagna ånamn skall utgöra basen för fsv. Braboa hæradh. Rent allmänt synes det mera tilltalande att en större vattenyta framstår som glänsande än en å, vilket Sigurd Fries (1965 s. 65) framhåller (se vidare Fran- zén 1981 s. 7). Gösta Franzén (1981) riktar också vägande invändningar mot Sahlgrens förslag (se också Franzén 1982 s. 82). Han framhåller att Bråbo hä- rad inte genomflyts av Strömmen utan utbreder sig norr om den (Franzén 1981 s. 7). Detta talar inte för namngivning efter vattendraget, men denna in- vändning är knappast avgörande. Viktigare är en annan invändning. Huvud- bygden i Bråbo härad under järnåldern låg inte invid Strömmen utan längre norrut, mellan nordöstra stranden av sjön Glan och Kvillingeslätten innanför Bråviken (Franzén 1981 s. 7; se härtill T 580, 581 samt fig. 4 i kap. 3.1). Detta talar onekligen mot att fsv. braboar skulle syfta på invånare vid Strömmen. Franzén (a.a. s. 8) finner också en benämning ’glänsande’ olämplig för vat- 22 tendraget, eftersom vattnet på grund av lermark är »trist gråbrunt» . Detta är dock mindre avgörande, eftersom glänsande vatten främst manifesteras i vida, öppna ytor. Det kan därvid röra sig om utvidgningar i vattendrag som sjön Losna i Gudbrandsdalslågen, vars namn, fno. *Losn f. eller *Losna f., är att sammanhålla med fsv. Lusn, det gamla namnet på Ljusnan, som utgår från betydelsen ’ljus’. Namnet Losna syftar på älvutvidgningen med dess vida, glänsande vattenyta, med bibehållande av ånamns feminina genus (Anders- son 1996a, NSL s. 295; för genus jfr Helleland 2008 s. 223, Nyman 2008 s. 134 f.). Nu kännetecknas emellertid Motala ströms lopp mellan Glan och Bråviken inte av utvidgningar som skulle kunna motivera en karakteristik som ’glänsande’. Just den innebörden har däremot Glan (Sahlgren 1959 s. 12, SOL s. 90). Vi kan alltså inte räkna med ett ånamn *Bra för en del av Motala ström. I stället får betydelsen ’glänsande’ appliceras på Bråviken. Den aktuella sträckan av Motala ström är, så sett, ett vattendrag mellan två vida vatten som karakteriseras som glänsande. Därmed koncentreras intresset för Brå- till Bråviken. Vid sidan av fsv. Bravik och Brabo(a) hæradh har vi då att ta hänsyn till gårdnamnet Brånäs (fsv. Branæs) och det till detta sekundära Bråborg i Dagsbergs socken (se kap. 3.1). Sahlgren räknar som sagt med ett ånamn fsv. *Bra, och för att knyta ihop detta med Bravik tänker han sig – vid sidan av braboar – en inbyggarbeteckning fsv. *braar (Sahlgren 1959 s. 15). Häremot vänder sig Lennart Moberg (1965 s. 41), som i stället ansätter ett fjärdnamn *Brae m., som kan vara bildat med -an-avledning till det ansatta ånamnet *Bra. Ännu enklare förklaras *Brae som bestämd form av adj. *brar: *Brae ’den glänsande’ (Franzén 1981 s. 8, 1982 s. 82; jfr Sahlgren 1959 s. 12, Moberg a.st.). Efterleden i fsv. Bravik får då enligt kända mönster ses som epexegetisk. Till *Brae, gen. *Bra(a), kan fsv. Branæs vara bildat, men detta namn kan också ha bildats elliptiskt till Bravik. Inbyggarbeteckningen braboar, syftande på det vid Bråviken bosatta folket, kan likaså tänkas vara elliptiskt bildad, men både Branæs och braboar synes snarare tala för ett till grund liggande *Brae. I inbyggarbeteckningen braboar är stamkomposition att vänta, och enligt reglerna beaktas därvid inte n-stams- utvidgningen (Wessén 1932 s. 85 f., Andersson 2010b s. 61 f.). Genom sekun- därnamnen Bråbo härad och Brånäs knyts Brå- tydligt till den inre delen av Bråviken med dess vida, glänsande vattenspegel. Ett fjärdnamn, snarast *Brae m. ’den glänsande’, passar här förträffligt. Från denna utgångspunkt kan så ett epexegetiskt Bravik ha överförts på hela viken alltifrån platsen för Norrköping ut till Östersjön. En första slutsats i granskningen av Bravik-problematiken är alltså denna: Bra- syftar direkt på Bråviken, snarast i formen *Brae m. Därmed är en första fast punkt vunnen.

Nästa steg i granskningen gäller Lösings härad, fsv. Løsninga hæradh.3 Løs- ninga är gen. plur. av en med suffixet -ing bildad inbyggarbeteckning. Det till

3 Lösing- på grund av dissimilatoriskt bortfall av första n i Løsning- (Elmevik 1999 s. 61 f.). 23 grund för Løsninga hæradh liggande *Løsn4 har fått en evident språklig tolkning av Lennart Moberg (1953 s. 110 ff.; instämmande av Elmevik 1980 s. 87 f.; jfr dens. 2010a s. 6). Det återförs på germ. *lauhsn- (< ie. *louksn-) ’ljus, sken, ljusning’, ev. avljudande med fsv. *lusn (< germ. *luhsn-) i fsv. Lusn f., det gamla namnet på Ljusnan (Lundahl 1950 s. 42 ff., 53 ff.).5 Fsv. *løsn f. är då formellt identiskt med fornkyrkoslav. luna f. ’måne’. För *løsn kan som konkret betydelse ansättas ’öppen plats, glänta’ e.d. (Moberg 1953 s. 115, 121.) Samma ortnamnselement *lauhsn- ingår enligt Moberg (a.a. s. 112) i tre jyl- ländska sockennamn, Løsning, Vesløs och Øsløs. De två sistnämnda, som Mo- berg återför på en äldre bebyggelse med namnet *Løsn, anses i DSt (s. 326 s.n. Vesløs) fastmer gå tillbaka på en forndansk form *Løs, och dessa båda namn kan vi därför försiktigtvis lämna åt sidan. Däremot anses Løsning i samma arbete (s. 190) kanske vara bildat till ett fda. *løsn ’lysning’. Samma element kan ingå i sockennamnet Lösen i Blekinge, som emellertid ursprungligen kan vara ett synonymt Lusn (Moberg 1953 s. 112, 119, SOL s. 205). *Løsn är inom Lösings härad endast betygat i själva häradsnamnet, fsv. Løs- ninga hæradh, och är därför svårt att lokalisera. Moberg (1953 s. 118 f.) tar fasta på Tingstad, namnet på prästgården i Tingstads socken. Han tänker sig att denna gård kan ha hetat *Løsn och framhåller att i varje fall »den namngivande terrängen i första hand [bör] sökas kring Tingstad gård». Därefter följer en beskrivning av Tingstads socken: Tingstads socken faller endast till hälften på den öppna Vikbolandsslätten. Socknen delas mitt itu av den skogklädda höjdsträckning, som i rät linje mellan städerna Norr- köping och Söderköping markerar Vikbolandets landgräns i väster. Tingstad gård ligger just i övergången mellan skogsbygden och slätten. Vare sig Løsn- från början betecknat Tingstad gård eller själva tingsplatsen, finns det uppenbarligen reala för- utsättningar för ett namn med betydelsen ’ljusning, glänta’, ’ljus, öppen plats’. I denna landskapsbeskrivning ligger nog in nuce förklaringen till vad *Løsn har syftat på, varom nedan. Gunnar Pellijeff (1961 s. 137, 154 f.) kritiserar den sakliga sidan av Mo- bergs tolkning. Hans resonemang utgår från Mobergs förslag att *Løsn i Løs- ninga hæradh skulle avse en tingsplats. Inbyggarbeteckningen Løsninga (gen. plur.) skulle med andra ord vara indirekt tingsplatsbetecknande, liksom exv. valkaboar i det östgötska Valkebo härad och thiurboar i det medeltida västmanländska Thiurbo hundare (SOL s. 341, 376 s.n. Yttertjurbo härad). Nu hävdar Pellijeff att inbyggarbeteckningar på -ing i härads- och hundaresnamn i motsats till sammansättningar med -boar inte syftar på tingsplatser utan på bygder, dvs. att de innehåller gamla beteckningar på invånarna i dessa

4 Ett förslag av Gunnar Pellijeff (1961 s. 155) att alternativt ansätta en form Lçsninga (till *losn med i-omljud) kan vi bortse ifrån (Moberg 1965 s. 72 n. 7a). 5 Moberg betraktar *lauhsn- och *luhsn- som avljudande former. Den senare formen har också uppfattats som en germansk -sn-avledning till roten ie. *luk- ’lysa’, germ. *luhsn-, alltså samma form med samma innebörd, ’ljusning’ e.d. (Elmevik 1967 s. 144 f., 1971 s. 83 f.). Se härtill An- dersson 1996a s. 21 ff. och senast Elmevik 2004 s. 53 f. – Om utvecklingen av ljudförbindelsen urn. hsn > sn se kap. 4.5, avsnitt om fvn. *fólgsn. 24 bygder. Helt övertygande är inte hans argumentation (Andersson 1965 s. 53 ff.). Särskilt är att peka på möjligheten att inbyggarbeteckningar på -ing kan vara etablerade som bildningar till by- och gårdnamn, likaväl som till bygdenamn. Det kan alltså röra sig om inbyggarbeteckningar som har lång hävd och inte vid häradsindelningen nybildats till en tingsplats. I sådana fall bortfaller det kronologiska problem som är grunden för Pellijeffs argumentation. Om det småländska Konga härad, fsv. Kurunga hæradh, såsom antagits, är bildat till bynamnet Kårestad, så bör det ha utgått just från en etable- rad inbyggarbeteckning till bynamnet (Andersson 1965 s. 57 f.; jfr SOL s. 170). På detta sätt kan också det danska Hing Herred, fda. Heinga hærath, tolkas, nämligen som bildat till bynamnet Hee, men häradsnamnet kan också vara direkt bildat till det ånamn som ligger grund för by- och sockennamnet (så enligt DSt s. 122). Förleden i önamnet Hingø (fda. *Heinga-, gen. plur.) utgår i varje fall från sockennamnet (eller bynamnet) Hee. (Andersson 1965 s. 62 ff.) Pellijeff tar inte upp denna komplikation i sin framställning, men ett tecken på att han varit medveten om den kan vi nog se i hans starka betonande av att *Løsn inte bör ha varit ett bebyggelsenamn utan just bara ett tingsplatsnamn (s. 137): Att *Løsn primärt skulle ha betecknat bebyggelsen Tingstad vill man knappast tro, och det har nog inte heller Moberg menat, även om han inte direkt utsagt det. Den ’ljusning, glänta’ som avsetts borde alltså ha betecknat tingsplatsen […]. Till detta är först att säga att Moberg inte tagit bestämd ställning till ursprungligt denotatum. Det ligger ändå närmast till hands att den gård (1 mantal) där kyrka byggdes inte traderat något äldre namn på tingsplatsen (se härtill också Franzén 1937 s. 122 f. och i SOÖg 15 s. 76). Det finns därför av allt att döma ingen anledning att anta ett gammalt gårdnamn *Løsn, till vilket ju løsningar hade kunnat vara en normal inbyggarbeteckning av hög ålder. Onekligen syftar -ing-avledningar i härads- och hundaresnamn i säkra fall mestadels på bygder, t.ex. i det östgötska Memmings härad (fsv. Midhminga hæradh) och de små- ländska Norrvidinge härad och Uppvidinge härad (SOL s. 211, 228, 338). Så bör antagligen också løsningar tolkas. Enligt Pellijeff (1961 s. 154 f.) blir slutsatsen att *Løsn har varit namn på den inre Bråviken och att løsningar alltså har avsett det vid viken bosatta folket. Han tänker sig till och med att Lösings härad utöver sin senare utbredning också kan ha omfattat kuststräckan upp till Kol- mårdsbranten, som hör till Bråbo härad (se fig. 4. i kap. 3.1),6 något som dock är ohållbart (SOÖg 15 s. 5). Enligt Pellijeff skulle *løsn syfta på en vid, glänsande vattenspegel, vilket i och för sig är fullt möjligt. Ortnamnselementen *løsn och *lusn kan avse både glänsande vattenytor och öppna, ljusa landskap. För Losna står vatten- spegeln i centrum, för Lusn, avseende Ljusnan, rör det sig snarast om en kom-

6 Ett indicium på denna större utbredning finner Pellijeff (a.st.) i namnet Ledungshammar, som han emellertid felaktigt identifierar (se kap. 3.1 med n. 7). 25 bination av vida vatten och öppet landskap (se närmare Andersson 1996 s. 22 f.). Lösen i Blekinge »syftar sannolikt på det öppna, ljusa landskapet vid kyrkbyn gentemot skogsbygden i norr» (SOL s. 205; jfr Moberg 1953 s. 119 f.). Vid fältstudier har jag särskilt fäst mig vid den ljusa, öppna bygden öster om kyrkan. För Løsning på Jylland är det svårt att utifrån dagens kulturland- skap bilda sig en närmare uppfattning om namnets ursprungliga syftning. Moberg (1953 s. 121) föreställer sig att det kan ha rört sig om »en skoglös eller glest skogbeväxt ’Hedeslette’». Ett besök på platsen har inte lett till någon precisering. Semantiskt sett är det inget som hindrar att *løsn kan ha syftat på den inre Bråvikens vattenspegel, men eftersom nu Brå- i Bråviken och Bråbo härad får knytas direkt till Bråviken, finns här inte plats för ytterligare ett namn på denna vik. Pellijeff (1961 s. 155) överväger en kronologisk skillnad, med *Løsn som det äldre namnet, vilket också Lennart Moberg (1965 s. 41) nämner som en möjlighet, men att en sådan skillnad skulle komma till uttryck i två rimligen jämngamla häradsnamn, fsv. Brabo(a) hæradh och Løsninga hæradh, är inte sannolikt. Inte heller kan *Løsn och Brå- syfta på olika delar av Bråviken; Brå- är genom Bråbo härad knutet till Bråvikens innersta del, och där finns därför inte plats för ett annat namn. Både Bråbo härad och Lösings härad ligger invid den inre Bråviken; halvön med Brånäs, en gård vars namn minner om viknamnet, ligger i Lösings härad (se t.ex. översiktskarta över Östergötlands häradsindelning i SOL s. 392). Var- för har inbyggarbeteckningen fsv. braboar ’de som bor vid Bra-fjärden’ vid hä- radsindelningen knutits till Bråbo härad? Folket vid Bråviken i Lösings härad kunde ju också kallas braboar. Den frågan kan inte med säkerhet besvaras, men rimligen är förklaringen den att den centrala delen av Lösings härad med bygden vid Tingstad är belägen i det inre av Vikbolandet, långt från Bråvikens strand. Lennart Moberg (1965 s. 11 f.) återkommer efter Pellijeffs inlägg till frågan om vad *Løsn har avsett. Han upprepar sin argumentation om den sakliga motiveringen och namnets lokalisering men tillägger (s. 11): Emellertid bör man också räkna med den möjligheten, att *Lösn från början betecknat ett större område än Tingstad gård, snarast bygden vid eller kring Bråvikens inre del. *Lösn kunde helt enkelt vara ett äldre namn på Bråviken, en tanke som helt ny- ligen framförts av Gunnar Pellijeff. Tanken att *Løsn skulle syfta på Bråviken får avvisas, men ändå visar Mo- berg här vägen till en saklig tolkning. Den rimliga slutsatsen är den att *Løsn varit ett gammalt bygdenamn. Tingstads socken delas, såsom Moberg fram- håller (citat ovan), av en skogklädd höjdsträckning som genom Lösings härad sträcker sig mellan Norrköping och Söderköping, en i landskapet markerad förkastningsbrant (se härtill Franzén 1937 s. 88). Tingstads kyrka ligger på en höjd drygt ½ km öster om förkastningsbranten, med öppet landskap mot branten i väster. Öster om denna förkastningsbrant utbreder sig, i Tingstads socken och längre norrut, ett öppet slättlandskap. Se fig. 2 och T 581. Hit kan 26

Fig. 2. Del av Lösings härad på Vikbolandet, med den sydligaste socknen, Tingstad, och södra delen av Styrstads socken. Kartan visar förkastningsbranten mellan Norrköping och Söderköping i väster och det öppna landskapet öster därom. – Utsnitt ur T 581 (2010).

*Løsn med invånarna løsningar osökt lokaliseras, och -ing-avledningen løs- ningar kan då i enlighet med det dominerade mönstret för -ing-avledda inbyggarbeteckningar i härads- och hundaresnamn knytas till ett bygdenamn. Det är ovisst vilken omfattning bygden *Løsn har haft, men den bör ha inne- fattat just trakten vid Tingstad, motsvarande Tingstads socken, med häradets gamla tingsplats (se fig. 3). Bygdens omfattning kan ha utvidgats från ett kärnområde. Vid häradsindelningens genomförande bör i varje fall bygden *Løsn ha haft en sådan omfattning att det var naturligt att för ett härads- distrikt utgå från den och dess invånare. Att Lösings härad utsträcktes till att också omfatta ett område norr om Bråviken, motsvarande Krokeks socken (se SOÖg 15 s. 91, karta), är att se som en administrativ åtgärd. Med detta resonemang är ytterligare en fast punkt vunnen: *Løsn har varit ett bygdenamn, syftande på ett ljust, öppet landskap. 27

Fig. 3. Det öppna landskapet vid Tingstad, sett söderifrån. Den skogklädda höjden till vänster är en del av förkastningsbranten mellan Norrköping och Söderköping. Slätten korsas nu av E22 till höger om fotot. Tingstads kyrka ligger på en höjd ännu något längre åt höger. – Foto: Margarete Andersson 15 juni 2011.

Den förnyade granskningen av Brå- och *Løsn-problematiken har av allt att döma kunnat avlägsna osäkerheten och vagheten i det tidigare forskningsläget. Brå- syftar på Bråvikens glänsande vattenspegel. *Løsn har inte varit namn på den inre Bråviken, det har inte heller betecknat en tingsplats utan en bygd på Vikbolandsslätten, där häradets tingsplats, markerad av Tingstad, har varit be- lägen. Alla brickor faller på plats. 28 3. Gamla strandnamn

3.1. Översikt Med strandnamn avses här ortnamn som har anknytning till strandlinjen. Det gäller namn på utskjutande näs och inskärande vikar och andra namn, som visar på läge invid gränslinjen mellan sjö och land, t.ex. genom en förled som Sä- ’sjö’ eller en efterled som -os ’åmynning’. Strandnamn betecknar således inte någon särskild namnkategori som exv. önamn utan är endast ett praktiskt sam- lingsnamn för en heterogen grupp ortnamn, som på ett eller annat sätt knyter an till strandlinjen, och den strandlinje det gäller i denna undersökning är den från en gången tid, dels omkring 1000 e. Kr., dels omkring Kr. f. Kartorna med strandlinjen o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2) visar ett helt annat Bråvikslandskap än det nuvarande. Det fasta inslaget i bilden är Kolmårdsbranten som i norr begränsar viken. Här har strandlinjen varit nästan densamma sedan vår tideräknings början. Gårdarna med namnet Djup- vik i Kvarsebo sn i Östkinds hd (ena quærn ii dyupowiik 1359 30/7 Stensö vid. 1383 25/7 u.o. RAp, SD 7:2 nr 6108, s. 194 f., nr 6109, s. 196, SRP 1948; se vidare SOÖg 22 s. 77) ligger fortfarande vid den namngivande viken med dess goda hamn (T 581). Det är vid Bråvikens innersta del i väster och på Vikbolan- det i söder som de delvis helt omskapande förändringarna har ägt rum. Kartor- na med äldre strandnivåer ger direkt upplysning om hur gamla strandnamn här anknyter till en äldre strandlinje.

Sylten är namnet på ett gammalt svämängsområde söder om Strömmen i Norr- köpings stad och den låglänta, flacka fortsättningen ett stycke utåt Vikbolandet (se fig. 4 samt utvikskarta 1 och 2). Större delen av Sylten har varit allmän- ningsmark, där Vikbolandssocknarna i Lösings hd har haft sina andelar (bek för Lösings härad, 1868, s. 4, 8, 14, 28, 34, SOÖg 15 s. 60). Såsom kartan visar, är Sylten gammal havsbotten; en vik har fordom västerifrån sträckt sig ganska långt in i Vikbolandet. Genuint dialektuttal är syltɑ (OAUt, Gösta Franzén 1931, 1934, Gustaf E. Olsson 1939), enligt uppteckningarna på väg att ersättas av yngre, riksspråkspräglat syltən. Sylten är alltså ett feminint namn med -en som bestämd artikel: Sylt-en. Detta namn är i nyare tid bara knutet till södra stranden av Strömmen, Södra Sylten (ek 8G 8f). Norra stranden mitt emot Syl- ten har haft samma sanka karaktär; också den är gammal havsbotten. De båda strandområdena har haft ett gemensamt namn, fsv. Sult f., vilket (tillfälligtvis) bara är betygat för den norra delen. Namnet möter två gånger i ett av kung Al- brekt 1384 utställt brev om Norrköpings stads gränser (1384 7/4 Norrköping perg. i Norrköpings stadsarkiv, VaLA:s deposition,1 DNorc nr 44, s. 64 f., Priv. 29

1 nr 58, s. 56 f.):2 a nørra sult, mellom hendeløø ok norra sultene.3 Vi har här ett ovanligt tidigt exempel på svenska naturnamns omdaning till bestämd form (se härtill kap. 2, början). Medan Sylten lever kvar som namn på den södra delen av Sult(in), fick den norra i stället namnet Saltängen, känt alltifrån 1538 (DNorc s. 72, Moberg 1965 s. 65, 67) och upptecknat i modern tid (OAUt, Gösta Franzén 1934, Sigbrit Plænge Jacobson 1942). Namnet Sylt-en f. är att återföra på ett terrängbetecknande appellativ sylt f. Detta är väl spritt i de centralnordiska språken, särskilt dialektalt. ODS (22 sp. 1446 s.v. sylt I:4) uppför sylt i två betydelser: 1) ’flad, lav, fugtig og (i reglen) græsbevokset kyststrækning, der ofte overskylles af havet’ (jfr Kalkar 4 s. 249: ’strandeng’), 2) »ogs. om saltholdig sump». Detta är de båda betydelser som ordet uppvisar. Från svenska dialekter kan anföras ’sank äng, sank mark (vid havet)’ (OSDs; se också ordregister i SOSk 18:4 s. 36). Närhet till havet dominerar i allmänhet i betydelsebeskrivningar av sylt, t.ex. från Danmark: »kaldes paa Langeland de Strækninger af det lavere Kystland, som Havet til sine Tider over- svømmer» (Molbech 1841 s. 578), ’sandet og salt strandeng’ (Espegaard 1973 s.

1 Brevet återges på Norrköpings kommuns webbplats, www.norrkoping.se/stadsarkivet, och faksimil är tryckt hos Helmfrid 1983 s. 8 f. 2 Se om detta brev Helmfrid 1983, Andersson 2010b s. 81 ff. 3 Dessa båda belägg på Sult(in) upptas i Sdw suppl. (s. 834) »ss lokalitetsbeteckning». 30

127). Från Norge anför Hans Ross (1895 s. 796) sylt f. ’liden Sump som oftest er uden synligt Afløb og vegetationsløs og saltholdig i Midten og derfor gjerne slikkes af Fæet’. För varianten sylta f. med svag stambildning anger Ross (ibid.) dels samma betydelse, dels betydelsen ’lav flad Strand som Søen ved Høivande gaar ind over’.4 Sylta (med biformen sylt) ’sumpmark’ är känt i svenskt riksspråk, också i sammansättningen syltäng ’av tidvattnet översvämmad ängsmark vid havet’ (SAOB S 15530 f.). I svenska dialekter förekommer sylta med betydelser som ’sankmark, kärrmark’ (OSDs; se också SOSk 18:4 s. 36). Enligt Elof Hellquist (1948 s. 1136 s.v. Sylt-) motsvaras sylt av flt. sultia och fht. sulza med betydelsen ’saltvatten’;5 ordet återförs på germ. *sultió-, i avljudsförhållande till salt. Jfr ovan Saltängen som namn på norra delen av Sult(in). Sylt-en har ersatt det gamla Sult f. Detta namn har uppenbarligen samma betydelse som Sylten, syftande på den gamla sanka stranden.6 Namnet Sult får återföras på ett fornsvenskt appellativ *sult f., en äldre, icke -ió-avledd form. Samma utbyte av Sult- mot Sylt- som i Norrköping föreligger i ett östgötskt bynamn, Syltvik i Gryts sn i Hammarkinds hd (SOÖg 11 s. 52), och i norska gårdnamn (NG Indl. s. 80 s.v. sult, NSL s. 442 s.n. Sylte). Vid Sylten invid Strömmen i Norrköping ligger Syltberget (väster om namnet Sylten på fig. 4 ovan; jfr T 581). På detta berg syftar det gamla namnet Le- dungshammar, namn på en by i S:t Johannes sn i Lösings hd, som är väl betygad under medeltiden men försvunnen före 1500-talets slut: in Ledungzham- mar 1331 11/8 Söderköping B 15 f. 211v (SD 4 nr 2871, s. 227 f., DNorc nr 9, s. 21 f.; se vidare SOÖg 15 s. 51 f.). Namnet Ledungshammar visar att landskapets ledungsflotta har haft hamnplats vid det nämnda berget, fsv. hamar m. (SOÖg 15 s. 52).7 Hamnen har haft ett skyddat läge längst in i den forna Brå- viken men samtidigt direkt förbindelse med öppet vatten genom farleden mellan Lindö och Händelö.

I några gamla Vikbolandsnamn visar förleden att namnlokalerna har legat nära sjön, dvs. Bråviken. Det finns två byar med namnet Säby på Vikbolandet: Säby, by i Konung- sunds sn i Björkekinds hd (j sæby 1404 oviss dag Söderköpings rådhus RAp [från DRA 1929], SDns 1 nr 406, s. 310; se vidare SOÖg 4 s. 14 f.); Säby, by i Östra Stenby sn i Östkinds hd (i sæby 1456 e. 1/5 Lytisberg Gåsätterp [2 brev]; se vidare SOÖg 22 s. 97). Se fig. 7 nedan samt utvikskarta 1 och 2.8 Säby i

4 Ivar Aasen (1873 s. 786) känner däremot bara till sylt och sylte i ortnamn, där det »synes at betyde en fugtig Grund nær ved Søen». Se härtill också NG Indl. s. 80 s.v. sult. 5 Ordet lever kvar i ty. Sülze som beteckning på en maträtt, och den lågtyska motsvarigheten, mlt. sulte (utan omljudsbeteckning), har inlånats i svenskan som sylta (Hellquist 1948 s. 1136 s.v. sylta 2). 6 För de sakliga förhållandena vid Sylten se Nordén 1929 s. 18, 1938 s. 215 (karta), 1944 s. 8. 7 En felaktig identifiering av Ledungshammar föreslås av Gunnar Pellijeff (1961 s. 154). Se SOÖg 15 s. 5, 52 samt ovan kap. 2 med n. 6. 8 Namnet Säby i Konungsunds socken är något otydligt på utvikskartorna. 31

Konungsunds socken ligger numera bortåt 2 km och Säby i Östra Stenby socken omkring 1 km från sjön. Att de båda namnen i gammal tid gjort skäl för sina namn framgår direkt vid en blick på kartorna med äldre strandlinje; sjön har sträckt sig nära intill de två Säby (se också Franzén 1937 s. 33 samt i SOÖg 4 s. 15 och SOÖg 22 s. 97). Namnet Säby, med stamform av ordet sjö, tyder på hög ålder. Av yngre typ är Sjögesätter, namnet på en gård i Östra Husby sn i Östkinds hd, med genitiv sioa(r) som förled. Även detta namn har emellertid avsevärd ålder. Som bebyggelsenamn är det betygat alltifrån 1300-talets början (syoæsæter 1330 8/7 u.o. RAp, SD 4 nr 2786, s. 167 f.; se vidare SOÖg 22 s. 26). Se fig. 31 i kap. 4.5. Från början har det varit ett ägonamn, namn på en utmarksäng, skogsäng. Sjö- gesätter ligger på sluttningen ner mot den forna sjöbottnen, fortfarande endast omkring 400 m från det nuvarande strandbältet i Lönöviken. Mellan fastlandet, där Sjögesätter ligger, och de forna öarna därutanför, Stensö m.fl., har det långt fram i tiden varit sankt. Vid en rågångsbestämning 1813 (LMA 05–öhu–104) mellan å ena sidan Stensö och till Mauritsberg hörande ängar norr om Sjöge- sätter och å andra sidan de gamla fastlandsgårdarna, däribland Sjögesätter, har man utefter större delen av gränsen för sankmarkens skull inte kunnat sätta rå- stenar utan i stället måst slå ner grova ekpålar (s. 6). Marby är namnet på en by i Dagsbergs sn i Lösings hd (Datum marby 1285 2/9 Marby RAp, SD 1 nr 814, s. 670 f.; se vidare SOÖg 15 s. 14). Se fig. 8 nedan. Upp emot byn, som nu ligger bortåt en kilometer från Bråviken, har enligt 5-meterskurvan sträckt sig en ganska bred vik; 10-meterskurvan visar en kil- formig fortsättning i riktning mot byn (se fig. 5; de båda utvikskartorna ger här inte tillräcklig upplysning). Genom terrängstudier konkretiseras bilden. Den forna vikens botten, som är mycket långsluttande, består av lerjord. Ute mellan fasta landet och öppna sjön utbreder sig ett dyigt sankbälte, som övergår i dyiga stränder (se fig. 6). Dessa dagens förhållanden ger en god föreställning om den

Fig. 5. Marby vid 5 och 10 m högre vat- tenstånd. Underlag för kartan är T 581 (2010) med dess 5- och 10-meterskurvor. – Kartan ritad av Kristina Neumül- ler. 32

Fig. 6. Ett parti av Bråvi- kens strand i Marby. – Foto förf. 30 juni 1967. gamla viken upp mot Marby; det har varit en långgrund, gyttjig vik, dvs. en »mar». Ordet mar är känt som namnelement i denna betydelse bl.a. just från Östergötlands kustland (se vidare H. Jonsson 1966 s. 242 ff.). Efter »maren» har byn fått sitt namn (SOÖg 15 s. 14).

Fig. 7. Vikbolandet söder om Svensksundsviken. På kartan syns Svensksund, Konungsund, Ravnäs och Säby i Konungsunds socken, Bjärkusa, Säby och Näs i Östra Stenby socken. – Utsnitt ur T 581 (2010). 33

Det gamla ordet os ’åmynning’ ingår i Sidus, namn på två byar på Vikbo- landet, Stora och Lilla Sidus, i Dagsbergs sn i Lösings hd, båda kända från medeltiden (i Sydhuse 1405 14/6 Tingstads kyrka, SDns 4 nr 3051, s. 171 avskr. Brocman; ii litla sidhusom 1390 25/7 Ringstadholm RAp, SRP 2498, DNorc nr 53, s. 80; se vidare SOÖg 15 s. 15 f.). Lilla Sidus är utbrutet ur Stora Sidus (SOÖg 15 s. 15). Se fig. 8 nedan. Ordet os ingår också i bynamnet Bjär- kusa i Östra Stenby sn i Östkinds hd (de byarghusom 1304 30/12 Normlösa RAp, SD 2 nr 1451, s. 433 f.; se vidare SOÖg 22 s. 87). Se fig. 7. Sidus och Bjärkusa ligger numera långt från mynningen av de åar, vilkas gamla namn sä- kerligen ingår i bynamnen, nämligen *Sidha f. ’ån som rinner genom sidlänt mark’ (SOÖg 15 s. 16) och *Biærka f. ’björkån’ (SOÖg 22 s. 87 f.). Den fak- tiska bakgrunden till bynamnen framgår klart av kartorna med äldre strandlinje (utvikskarta 1 och 2). Särskilt belysande är Bjärkusa, som nu ligger hela 2 km från åns mynning i Bråviken. Annorlunda förhåller det sig med ett sannolikt -os-namn på Kolmårdssidan, Kvarsebo, namnet på en gård i Kvarsebo sn i Östkinds hd (qwærnosabodha 1377 11/11 Yxnö UUBp, SD 11 nr 9622, s. 428–431, citat s. 429; se vidare SOÖg 22 s. 81). Den åmynning det gäller låg vid 5 m högre vattenstånd ett par hundra meter längre in än i dag (se T 9G SO), eftersom strandlinjen just där böj- de sig in till en liten vik. Tidigare bildade ån en smal mynningsvik (T 9G SO, T 581). Om namnets fulla tolkning se närmare SOÖg 22 (s. 81 f.).9 I Konungsunds sn i Björkekinds hd på Vikbolandet ligger kyrkbyn med namnet Konungsund (kononxsund [nom.] 1334 23/8 u.o. RAp, SD 4 nr 3082, s. 391; se vidare SOÖg 4 s. 10) och ett f.d. säteri benämnt Svensksund, äldre Svinsund (inter curias … et swinæsundh 1350 17/2 u.o. RAp, SD 6 nr 4533, s. 167; se vidare SOÖg 4 s. 13). Se fig. 7. Konungsund och Svensksund ligger mitt emot varandra på var sin sida om en smal och djup ravin, som Vadsbäcken rinner igenom. En kvarnström mellan Konungsund och Svensksund nämns 1350 (ovan anf. brev). Här har en smal vik sträckt sig in i landet till en forntida sjö, som täckt det låglänta området kring Vadsbäckens nedre lopp. Enligt Gösta Franzén (1937 s. 134 och i SOÖg 4 s. 13) har vi här det namngivande sundet, ett nor mellan Bråviken och den forna sjön. Noret framträder inte tydligt på kartan över strandlinjen o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1), något bättre på kartan över strandlinjen o. Kr. f. (utvikskarta 2; jfr T 581). Som en ej helt försumbar möjlighet nämner Franzén i SOÖg (4 s. 13) att sund här i stället kunde ha betydelsen ’kärrsund’,10 med syftning på kärrmark i kanten av den upptorkande sjön. Terrängförhållandena med ravinen mellan Konungsund och Svinsund talar emellertid klart för att sund i de båda namnen har sin vanliga betydelse.

9 Namnelementet os har antagits ingå i ytterligare ett namn inom det här undersökta området: det medeltida Alosa-, Alusagærdhe, numera Adelsgärdena, i Norrköping (Franzén 1936 s. 285 f., DSÅ 1 s. 57). Detta namn får emellertid sannolikt tolkas på annat sätt, som *Adhalhusagærdhe ’det förnämsta kungsgärdet’ (Moberg 1965 s. 66 f.). 10 Vid sidan av sin riksspråkliga betydelse har ordet sund dialektalt, bl.a.i Östergötland, betydelsen ’kärrstråk, smal sankmark’ (Lindqvist 1926 s. 328 ff., Franzén 1937 s. 74, Moberg 1965 s. 44, SOÖg 15 s. 23 f.). Jfr kap. 4.1 n. 3. 34

Gösta Franzén räknar i SOÖg (4 s. 10, 14) med att Konungsund och Svin- sund på grund av ägofigurer och samfälld mark har uppkommit genom delning av en domän *Sund. Konung- anses syfta på kunglig possession, och Svin- för- knippas med djurbeteckningen svin, avseende tam- eller vildsvin. Med denna tolkning av de båda namnen tar Franzén avstånd från en tidigare, något speku- lativ förklaring som han framfört (Franzén 1932 s. 22 ff., 1937 s. 128, 134 f.), nämligen att Svin- skulle gå tillbaka på en antagen plural genitivform fsv. *svina av folkslagsbeteckningen svear, en form som också skulle föreligga i önam- net Svindra (med en supponerad efterled fsv. ra ’rågång, råmärke’; se kap. 4.8) och i Svintuna i Krokeks socken norr om Bråviken (om detta namn se nu SOÖg 15 s. 40). Frågan är väl om Franzéns nya tolkning helt träffar det rätta. Om ett äldre *Sund skulle ha uppdelats, hade förleder av likartad karaktär varit att vän- ta. Om de båda bebyggelserna har utgjort en enhet, vore det sannolikare att räk- na med ett gammalt Svinsund, ur vilket Konungsund utbrutits. Förleden i ett självständigt Svinsund tolkas med Franzén (i SOÖg 4 s. 14) snarast som svin, med syftning på ett övergångsställe över sundet, då rimligen avseende vildsvin; Franzén jämför bl.a. med ty. Schweinfurt och eng. Swine- ford. Syftningen av efterleden -sund förefaller under alla omständigheter säker. Svensksund är en sentida uppsnyggning av Svinsund (SOÖg 4 s. 14). En rad gamla namn vid Bråviken, som innehåller elementet näs, avseende land som skjuter ut i vatten, får sin klara belysning genom kartorna med äldre strandlinje (utvikskarta 1 och 2). Osammansatt förekommer Näs på två ställen. I Östra Stenby sn i Östkinds hd på Vikbolandet ligger en herrgård med namnet Näs (Curiam Næs 1307 11/6 Monäs RAp, SD 2 nr 1554, s. 505 f.; se vidare SOÖg 22 s. 95). Se fig. 7 ovan. På den stora halvö som längst in i Bråviken skjuter ut från nordväst (fig. 4 ovan) ligger en annan herrgård benämnd Björnsnä´s, tidigare Näs, i Kvillinge sn i Bråbo hd (j næsi j qwillingesokn 1450 21/5 Norrköping RAp, DNorc nr 127, s. 152 f.). Den sekundärt tillagda förleden Björns- härrör från ätten Kru- sebjörn, som på 1600-talet ägde gården (Moberg 1965 s. 21 f., 48). För att ett bebyggelsenamn, som består av ett så vanligt ortnamnselement som näs, skall vara tillräckligt karakteriserande, bör det avsedda näset antingen vara särskilt framträdande, »näset framför andra», eller också ha bebyggts tidigare än kringliggande näs, så att det har varit tillräckligt upplysande att exv. tala om att den och den bodde »på näset». I båda de aktuella fallen rör det sig om betydande näs. Att det osammansatta Näs på Vikbolandet kommit att fästas vid just det näs i Svensksundsviken (Svinsundsfjärden), där herrgården Näs är belägen, får nog emellertid ses som ett tecken på att detta näs tidigt blivit bebyggt (jfr Franzen 1950 s. 535). Ett annat stort näs, som i gammal tid skjutit ut mellan Näs och det vid en tidigare vik belägna Säby, har varit obebyggt. (Se utvikskarta 1.) Lite längre åt sydväst, längst in i Svensksundsviken har funnits ytterligare ett ansenligt näs. Där ligger i Konungsunds sn i Björkekinds hd en herrgård med namnet Ravnäs, så belagt: j ræfwanæsy 1404 oviss dag Söderköpings råd- 35 hus RAp (från DRA 1929; SDns 1 nr 406, s. 310), j rafwanæs 1409 20/10 Fri- stad DRApp (avskr. i SDns 2 nr 1201, s. 218 f.: i Rafwanæs; se vidare SOÖg 4 s. 12). Se fig. 7 ovan samt utvikskarta 1 och 2. Namnet Ravnäs bör ha tillkommit senare än simplex Näs. Förleden i namnet Ravnäs förklaras av Gösta Fran- zén (1937 s. 130 och i SOÖg 4 s. 12) som ett fsv. *ravi m. ’strimla, remsa’ o.d. med motsvarigheter i norska dialekter, shetländska och färöiska. Alternativt kan ett fsv. *ravi tänkas ha annat ursprung, svarande mot fht. rafo ’bjälke, spar- re’ (Nyman 2000 s. 439). I Ravnäs har *ravi enligt Franzén avsett en långsmal grusås. Vid högre vattenstånd sträckte sig denna ås ut till stranden; dess fort- sättning, som tidigare låg under vatten, har så småningom höjt sig över vattnet, så att det alltfort skjuter ut ett stort näs utanför Ravnäs (se fig. 7 ovan). Franzéns tolkning av Ravnäs utifrån *ravi »i terrängbetecknande använd- ning» (Franzén 1937 s. 130) är övertygande. Frågan huruvida det ansatta *ravi varit en terrängbeteckning eller använts metaforiskt kan Franzén lämna öppen. Ett motsvarande ord utgör enligt Eva Nyman (2000 s. 433 ff.) snarast basen för det jämtländska Ragunda, och detta förutsätter då existensen av en terrängbe- teckning *ravi, eftersom ett metaforiskt använt basord inte är att vänta i ett -und-namn (Nyman 2000 s. 74, 206 f., 311, 420, 464 ff.). Nymans tolkning av Ragunda till en terrängbeteckning *ravi talar för att en sådan kan antas ligga till grund också för Ravnäs. De båda namnen tillåter en tämligen säker rekonstruktion av en nordisk terrängbeteckning *ravi ’åssträckning’ e.d. (Till frågan om metaforiskt eller usuellt bruk vid terrängangivelse se Andersson 2010a s. 15 f.) Det andra gamla osammansatta Näs, nuvarande Björnsnäs, kan i motsats till Näs i Östra Stenby socken mycket väl ha avsett »näset framför andra». Det har verkligen varit ett framträdande näs längst in i Bråvikens nordvästra hörn, dominerat av en kraftigt markerad åsrygg (se utvikskarta 1, fig. 4 ovan samt T 9G SV, T 581). För ett annat namn på -näs, Trönäs, längre ut på samma halvö, där Björnsnäs är beläget, var en förled nödvändig för identifikationen (om Trönäs se kap. 3.2). På kartan med strandlinjen o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1) avtecknar sig det gamla Näs tydligt; en vidsträckt ängsmark på det låglänta området norr om »näset» bär ännu i lantmäterihandlingar från 1700-talet de karakteristiska namnen Siö Kierr (Siökierret) (1716 LMA 05–kvi–35), Sjökjärrs-ängen (1757 LMA 05–kvi–42). En framträdande halvö vid den inre Bråvikens södra strand var vid högre vattenstånd (se utvikskarta 1 och 2) näset norr om herrgården med namnet Brå- bo´rg i Dagsbergs sn i Lösings hd (SOÖg 15 s. 8 f.). Näset är högt, når över 20 m. Se fig. 8. Bråborgs slott (hus) uppfördes under slutet av 1500-talet vid Brånäs kungsgård (som ær … branæs 1410 2/3 Vadstena RAp, SDns 2 nr 1264, s. 262; se vidare SOÖg 15 s. 9 f.); det kallades till att börja med också Brånäs hus (Franzén 1937 s. 47). Det helt raserade slottet har legat invid Bråviken väs- ter om Bråborg på en plats, som nu kallas Kungsträdgården (T 581). Det nuvarande Bråborg ligger vid den gamla kungsladugården, dvs. avelsgården (SOÖg 36

Fig. 8. Del av Vikbolandet vid Bråviken med den halvö där Bråborg, det gamla Brånäs, och Lilla Sidus ligger. Stora Sidus har legat väster om Lilla Sidus, invid den forna åmynningen (ek 1868). Väster om halvön syns Marby. – Utsnitt ur T 581 (2010).

15 s. 8). Namnet Brånäs har ursprungligen avsett den här nämnda halvön, som sträckt sig ut mot Djurön, tidigare kallad Brånäs ö (se kap. 4.1). Däremot är det inte känt var den forna gården Brånäs exakt har legat (Franzén 1937 s. 48, SOÖg 15 s. 10). Namnet Brånäs är nu försvunnet; endast dess förled, Brå-, är bevarad i Bråborg. Namnet Brånäs är bildat till Bråvikens namn, fsv. Bravik f. eller *Brae m., och betyder alltså ’näset som skjuter ut i Bråviken’. Se härom närmare kap. 2. Såsom redan kartan visar har det höga näset med Brånäs varit det dominerande näset i den inre Bråviken, dvs. den stora öppna fjärd som namnet Bråviken från början varit knutet till. Det har kunnat karakteriseras som Brå-näset framför andra. I Bråborg har förutom Brånäs uppgått flera kringliggande bebyggelser, där- ibland ytterligare två med namn på -näs. Det gäller Harnäs (haranes 1296 37

31/12 Stockholm vid. 1297 u.d. Stockholm RAp, SD 2 nr 1185, 1186, s. 224 f., 226; se vidare SOÖg 15 s. 13), namnet på en betydande medeltidsby, och vidare Ekenäs (i Ekenæs 1389 29/8 Vadstena RAp, SRP 2418; se vidare SOÖg 15 s. 12), namnet på en gård, som i Vadstena klosters jordebok 1447–53 (D 11 f. 112v, Vkäjb s. 30) uppförs som avgärda torp under Harnäs. Som förled inne- håller Ekenäs ordet eke ’ekbestånd’, Harnäs ordet har ’stensamling’ (SOÖg 15 s. 12, 13). Var Ekenäs och Harnäs har legat är obekant. Vi får utgå från att namnen har avsett näs i Bråviken i trakten av Bråborg. Det vid högre vattenstånd framträdande näset öster om denna gård har kanske burit ettdera av namnen. Det förtjänar att nämnas att en lantmäterikarta från 1690 (LSA D 13:1–4) markerar ekskog på detta forna näs och att det fortfarande växer rikligt med ek på Ekbacken (egen uppteckning 1968), en lokalitet som ungefär svarar mot det gamla näset. Medan ett namn som Brånäs för den sakliga motiveringen kräver kännedom om en äldre strandlinje, gör gården Linnäs i Östra Husby sn i Östkinds hd, vid den yttre delen av Bråviken alltjämt skäl för sitt -näs-namn. Några fornsvenska belägg är inte kända för Linnäs. Namnet möter först i det äldsta kamerala materialet: Lindesnäs 1545, Lindenäs 1546 (SOÖg 22 s. 19). Se fig. 31 i kap. 4.5. Öster om Linnäs har vid högre vattenstånd utbrett sig ett sund, som skilt det från Stensö. Här har det långt fram i tiden varit sankt (se ovan om Sjögesätter). I övrigt sluttar Linnäs så brant mot Bråviken att i stort sett samma näs framträ- der på kartorna med strandlinjen o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2). Genom den pågående upplandningen börjar emellertid Linnäs strandlinje bli något diffus (jfr T 582). Som förled i Linnäs ingår trädbeteckningen lind eller avledningen linde ’lindbestånd’ (SOÖg 22 s. 19 f.). Det ekonomiskt viktiga lindträdet har gett upphov till en rad ortnamn runt Vikbolandets kust, bl.a. önamnet Lindö vid Norrköping (se kap. 4.1). Vid den smalaste delen av Bråviken, i Östra Husby sn i Östkinds hd, ligger en herrgård (nu kriminalvårdsanstalt) med namnet Skenäs (j Skedenes 1481 15/5 Gripsholm RAp; se vidare SOÖg 22 s. 27). Namnet innehåller säkerligen, trots viss tvekan i SOÖg (a.st.), det omdiskuterade ordet skede n., här otvivelaktigt i betydelsen ’landtunga, (skiljande) höjdsträckning’.11 Vid diskussionen av namnet på ett annat Skenäs, beläget i Västra Vingåkers socken i Söderman- land, anför Carl Ivar Ståhle (1954 s. 38 ff. med n. 56) i förbigående det vikbo- ländska namnet och påpekar överensstämmelsen i läge hos de två Skenäs, båda belägna på långsmala näs. Beträffande Skenäs med dess ut mot Bråviken expo- nerade läge kan vi räkna med att dess namn har hög ålder. Det är emellertid i så fall inte, som den moderna kartbilden kunde ge vid handen, det nuvarande långsmala näset väster om Skenäs gård som namnet avser utan, såsom strandlinjen o. 1000 e. Kr. visar (utvikskarta 1 och fig. 36 i kap. 4.6), ett äldre näs, dominerat av höjdryggen sydväst om gården (se fig. 9 och T 581; jfr SOÖg 22 s. 27). Den yttersta delen av det nuvarande näset har länge varit skild från fast-

11 Om skede i ortnamn se Ståhle 1946 s. 285 ff., Pellijeff 1991. 38

Fig. 9. Del av Vikbolandet vid Bråviken med Ållonö och Olö, Skenäs och Ön (= Mölsön) samt Rotenberg (= Torsnäs och Torslund). Olö gamla bytomt låg på den nordvästra hälften av den höjdrygg som börjar vid slut-a i namnet Ljungberga och därifrån sträcker sig åt sydost. – Utsnitt ur G 56 (reviderad 1927). landet och utgjort en ö. En lantmäterikarta från 1731 (LMA 05–öhu–38) visar en mycket smal vattenförbindelse mellan ön och landet innanför; i en annan lantmäterihandling från samma år (LMA 05–öhu–35) kallas den för »grafwen» (s. 1, 3). Ännu på en karta 1885 (LMA 05–öhu–223) markeras ett dike hela vä- gen mellan ön och näset. Öns gamla namn var Mölsö(n), så småningom ersatt med Skenäs ö (se kap. 4.6). En bred fjärd har i gammal tid sträckt sig långt in från den nuvarande Ål- lonöfjärden väster om Skenäs och fortsatts av en smal vik, som trängt djupt in i landet förbi Tuna upp mot Östra Husby (se utvikskarta 2).12 13 Ett stort näs har både o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2) skjutit ut i fjärden, där nu en herrgård med namnet Rotenbe´rg är belägen i Östra Stenby sn i Östkinds hd. Denna herrgård på 6 mantal har uppstått genom sammanslagning av två byar benämnda Torsnäs och Torslund (j thorsnæsi 1377 4/7 Nyköping LSBp, SD 11 nr 9541, s. 335 f.; thorsslundh [nom.] 1393 8/9 Vadstena Bergshp; se vidare SOÖg 22 s. 96, 98). Se fig. 9. Torsnäs och Torslund sammanslogs på 1600-talet till ett säteri, Rotenberg. Från den tiden härstammar också det nya namnet, givet efter en familj Rotkirch (SOÖg 22 s. 96). I jordeboken 1650 i KA (f. 561v)

12 Den smala viken upp mot Östra Husby framträder tydligt redan enligt 5-meterskurvan (se T 581), däremot inte på strandnivåkartan för o. år 1000 (utvikskarta 1). 13 Beträffande Tunas läge jfr Andersson 1968b s. 123 n. 77, Olsson 1976 s. 75. 39 heter det att säteriet har byggts på Torslund och att Torsnäs har lagts »till lade- gård der under». Om Torslunds och Torsnäs läge heter det på den äldsta lant- mäterikartan över Rotenberg från 1698 (LMA 05–öst–1, år ej angivet) sålunda: »där nu för Tijden Ladugården är skall hafwa warit 4 hemman Tohrsnääs kallade och därest sätherjet bydt ock inrättat är skall wara 2ne TohrsLund kallade». Säteriet hade enligt kartan sitt nuvarande läge, och dess ladugård, dvs. avelsgård, låg vid vägen drygt en halv kilometer söder därom, på en plats som på ek 8G 9i kallas för Stentomten.14 På renovationen av kartan 1698 (LSA D 161–28:1) kallas denna plats för Thorsnäästompten (SOÖg 22 s. 98). På ori- ginalkartan anges Ladugårdz Tompten, och därinvid har uppenbarligen det gamla bebyggelsenamnet stått, men på grund av skada återstår på denna karta säkert tydbart endast Torß-. Här har vi Torsnäs gamla byplats, vid den inre delen av det forna näset. På T 581 markeras den som »Torsnäs gamla tomt». Det forna näset har hetat Torsnäs, och på detta näs skall också Torslund ha legat.15 De gamla namnen Torsnäs och Torslund, som innehåller gudanamnet Tor, visar på lokaliteter helgade åt Tor.16 I trakter, där genom strandförskjutningen nytt land vunnits och stranden med därtill hörande vassbälten och fiskeplatser förskjutits, har det ofta upp- stått tvist om äganderätten, varom talrika exempel i äldre lantmäterihandling- ar bär vittne. Just från upplandningen vid fjärden vid Torsnäs har vi ett belysande exempel redan från medeltiden. På ett lagmansting i Gärstad i Östra Husby socken 1410 utfärdas ett dombrev om rågången för Gyllinge gentemot Tuna, båda i Östra Husby socken, och gentemot Torsnäs i Östra Stenby socken (1410 4/10 Gärstad RAp, SDns 2 nr 1348, s. 333). Vid häradssyn »om siø- gongh och wassaskyrdh»17 har fastställts »ath gyllinghe bordhe18 raræth19 saa breth j siøø och wassa som thæt ær j mellan skælædh thær ffæm stena ligghia j bakkan ofwan torps ænghelykkia och twært til skælædh som liggher j tords- næss enghelykkia». Gyllinge tilldöms därför »førnæmpda siøø som sakt war epther the andra bya liggio [!] sido langha och gyllinghe ræth før siø ændha som lagh sigher».20 Om vi jämför denna text med kartan från o. Kr. f. (utviks-

14 På Stentomten finns en mängd stora stenblock och även bergknallar, vilket förklarar förleden i namnet Stentomten. Efterleden tomt syftar på den gamla gårdsplatsen, en ödetomt (se om tomt närmare SOL s. 320 f.). 15 Enligt SOÖg 22 (s. 98) kan ett torp under Rotenberg med namnet Torslund utvisa byplatsen, vilket tidigare föreslagits av Arthur Nordén (1943–48 s. 177, karta). Denna identifikation är inte hållbar. Detta framgår av den ena av de anförda kartorna 1698 (LMA 05–öst–1). På denna karta, enligt vilken säteriet skall ha anlagts på 2 mantal (hemman) Torslund, nämns också torpet Tors- lund, vilket »berättes wara ¼delz hemman». Torpet Torslund är således inte en direkt fortsättning på gårdarna Torslund. Det synes endast ha bevarat namnet på den gård det lytt under. 16 Ytterligare ett Torsnäs har att döma av två medeltida brev (1453, 1488, DNorc nr 132, s. 157 f., nr 212, s. 221 f.) funnits i Bråviksbygden. Någon klarhet om dess läge har dock inte kunnat vin- nas. Se Andersson 1970a. 17 Fsv. sioganger m. ’tillgång till sjö, förfogande över strand’ (Sdw 2 s. 1293 f., Sdw suppl. s. 706; endast här anfört belägg); fsv. vassaskyrdh f. ’skärande el. skördande av vass, rättighet att skära vass’ (Sdw 2 s. 1329, Sdw suppl. s. 1047; endast här anfört belägg). 18 Dvs. ’det tillkom Gyllinge’. 19 Fsv. raræt ’rårätt, efter råmärken’ (Sdw 2 s. 243, Sdw suppl. s. 640). 40

Fig. 10. Gyllinge i Östra Husby socken. Såsom kartan visar sträcker sig Gyllinge med en smal landremsa långt norrut, ut mot Ållonöfjärden (på kartan: Schenäs Fjärden). Den nordligaste delen av denna remsa kallas Gyllinge löt (ek 8G 9i). – Något förstorat utsnitt ur ekonomiska kartan över Östkinds och Björkekinds härad 1868–69. karta 2) och med 5-meterskurvan som strandlinje på T 581 (jfr ovan), framgår det tydligt att tvisten gäller en vik (eller en avsnörd del därav) mellan Torsnäs och den udde där Tunatorp ligger (se fig. 9). Väster om den forna smala viken mellan Tuna och Tunatorp har alltså sträckt sig en likaså smal vik ända upp till Gyllinge, en vik som ännu i början av 1400-talet har kunnat åberopas vid

20 Se härtill MELL byggningabalken 21, principium (s. 162), HW MELL s. 111. 41 en gränstvist. Utefter den nämnda viken har (Stora) Gyllinge21 av gammalt sträckt sig med en smal remsa, så enligt en lantmäterikarta 1703 (LMA 05– öhu–18). Remsan framträder också på den ekonomiska kartan över Östkinds och Björkekinds härad 1868–69 (se fig. 10) och på den nya ekonomiska kartan, ek 8G 9i. En beteshage längst i norr vid den forna fjärden kallas på kartan 1703 för Siöölötan; den motsvaras av Gyllinge löt på ek 8G 9i. Gyllinges mark har legat »ræth før siø ændha», medan Torsnäs i väster och Tuna i öster har legat längs med vikens sidor. Torp, som nämns i det medeltida diplomet, avser det nuvarande från Tuna avsöndrade Tunatorp.22

3.2. Trönäs På den nuvarande stora halvön i den innersta delen av Bråviken med herrgår- den Björnsnäs, tidigare Näs, i norr (se kap. 3.1) finns ytterligare ett namn på -näs, nämligen Trönäs, avseende en gård, tidigare by i Kvillinge sn i Bråbo hd23 (se fig. 4 i kap. 3.1). Efterleden -näs får liksom önamnet Malmö, avseende en gård längre ut på halvön, sin förklaring av kartan med 5-meterskurvan som strandlinje (se fig. 11), alltså o. 600 e. Kr. Vid denna tid utgjorde landet där Malmö ligger en halvö, som endast hade en ganska smal förbindelse med fastlandet. Denna kartbild stämmer inte helt med 5-meterskurvan på T 581 och inte heller med kartan med strandlinje o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1). Diskrepanser- na visar svårigheten att kartera äldre strandnivåer i ett flackt landskap. Ännu för tiden o. Kr. f. markerar utvikskarta 2 landförbindelse ut till det som skulle bli Malmölandet. Såsom de nutida terrängförhållandena visar, har Malmöhalvön haft en mycket flack landförbindelse, och flackt är också landet både norr- och söderut. Med vatten på ömse sidor bör landförbindelsen ut till Malmölandet ha varit mycket sank. Ett näs har sträckt sig ut i de sankmarker som uppstått här i samband med den begynnande upplandningen. Det bör vara detta näs som efterleden i Trönäs syftar på. Ängsmarken mellan Malmö och Trönäs norr om den gamla landförbindel- sen kallas i äldre lantmäterihandlingar för Wassängen, Vassängen (1769 LMA 05–kvi–55, 1820 LMA 05–kvi–100). Hela den gamla fjärden norr om landför- bindelsen har varit långgrund och bör ha kännetecknats av lugnt vatten med vattenväxter i riklig mängd. Både norr och söder om landförbindelsen domineras landskapet av lera. Längst i norr, ut mot Norrviken, följer svårframkomlig sankmark. (SGU Ae 29, 46, T 581.) Fig. 12 visar dagens flacka landskap, sett från det forna näset ut mot Norrviken i norr. Namnet Trönäs skrivs enligt medeltida belägg på följande sätt:

21 Stora Gyllinge är prästgård i Östra Husby socken (SOÖg 22 s. 14). 22 Enligt OAUjb möter i de äldsta jordeböckerna för Östra Husby socken Torp(a) 1535–52, avlöst av Tunatorp o.d. från 1543 (till att börja med omlott med den äldre namnformen). 23 Gårdsbyggnaderna i Trönäs är nu (sommaren 2011) totalt raserade. 42

Fig. 11. Trönäs och Malmö med omgivning på 1960-talet. I dag är landskapet i Malmö och dess omgivning starkt förändrat genom anläggningen av Bravikens pappersbruk i Malmö (jfr T 581). 5-meterskurvan visar den smala landförbindelsen mellan Trönäs och Malmö. – Konnekterade utsnitt ur T 9G SV och T 9G SO (1962).

i thrøganes 1433 u.d. [Bråbo häradsting] RApp I (DNorc nr 89, s. 115), i trøganes 1486 4/11 Slætamo LSBp (nr 1, DNorc nr 205, s. 212), i trøganes 1486 4/11 Slætamo LSBp (nr 2), i trøgenes 1494 14/5 Slætamo RAp (DNorc nr 227, s. 231). Dialektuttalet är enligt uppteckningar i OAUt trnæs (G. Danell 1902), trnæs (N. Lindqvist 1927), trǿnæs (R. Liljefors 1928), i de två förstnämnda fallen med förkortning av långt ö. Skrivningen med th- 1433 kan i princip avse ursprungligt t- eller th-. Endast t- kan anknytas till det nordiska ordförrådet, nämligen till adjektivet fsv. trøgher ’trög’ (Sdw 2 s. 678, Sdw suppl. s. 919). Som fornsvensk form får alltså ansättas Trøghanæs.24 Namnet Trönäs berörs kortfattat av Lennart Moberg (1965 s. 48). Han kon-

24 Arthur Nordén (i DNorc s. 12, 29, 47, 261) vill sammanhålla Trönäs med ett i Erikskrönikan nämnt träno näss (Erikskrönikan v. 648), vilket utifrån beläggen på Trönäs ju är ohållbart (R. Pip- ping 1926 s. 305 n. 2). Namnet i Erikskrönikan skall av allt att döma kombineras med fsv. Tra- nunæs (1378), identifierat med Näs, tidigare Trananäs/Trännäs, i Västra Eneby sn i Kinda hd i Östergötland (Beckman 1962 s. 58 ff., B. R. Jonsson 2010 s. 26; jfr redan Nordén i DNorc s. 261). 43

Fig. 12. Dagens landskap med den flacka slätten, nu åker, norr om det forna näset i Trönäs, sett från söder. I norr syns Norrviken och därbortom Kolmården. – Foto: Margarete Andersson 18 juni 2011. staterar att förleden är oklar. »Möjligen», skriver han, »utgöres den av ett mansbinamn, eller också hör den samman med det uppländska häradsnamnet Trögd, som dock inte är säkert tolkat.» För tolkningen av Trögd hänvisar Mo- berg (s. 75 n. 15) till Henning 1926 och Ståhl 1960. Tanken att förleden Trøgha- skulle innehålla ett binamn, fsv. *Trøghe ’den tröge’ (till fsv. trøgher), får betraktas som en nödlösning. All rimlighet talar för att förleden i Trönäs syftar på topografiska förhållanden. De båda försöken att tolka Trögd som Moberg hänvisar till ger inte någon ledning för tolkningen av Trönäs. Det gör däremot ett senare bidrag av Lennart Elmevik (1988). Han tol- kar Trögd som en avledning till det nämnda adj. trög och lyckas därmed på ett tilltalande sätt bryta namnets isolering. Som bas för häradsnamnet, tidigare ett bygdenamn, antar han ett ånamn, bildat till fsv. trøgher (i en ursprungligare form av ordet), syftande på trögflytande vatten (1988 s. 114 ff., 2011a s. 63; om adj. trög se närmare Elmevik 1984 s. 130 ff., 2010b s. 30). Den forna fjärden norr om sundet och så småningom edet mellan Trönäs och Malmö bör ha karakteriserats av »trögt», dvs. trögrörligt, delvis närmast stilla- stående vatten. Fjärden har skyddats från vinden från Norrviken (jfr kap. 4.2 om vindförhållanden i Bråviken). Den har varit långgrund och bör längst in ha varit närmast kärrartad. Ett passande namn på denna fjärd har varit *Trøghe m. ’fjärden med det »tröga» vattnet’, och till detta namn kan ha bildats Trøghanæs ’näset som sträcker sig ut i fjärden *Trøghe’.25

25 Det kan vara skäl att pröva om också namnet Trögd kan återföras på ett fjärdnamn snarare än på ett ånamn. Det skulle lättare förklara övergången till bygdenamn (jfr SOL s. 327). 44 4. Gamla önamn

4.1. Översikt Runt Bråviken i väster och söder finns en rad önamn, som numera betecknar lokaliteter på land. Det är i trakter med strandförskjutning normalt att man an- träffar en stor del av de gamla önamnen på land. Oftast är de bevarade som by- eller gårdnamn, så också i Bråviksbygden. Kartorna med strandlinjen o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2) ger en bild av Bråvikens arkipelag i en gången forntid. Nästan genomgående ger kartan direkt besked om vad det är för öar (undantagsvis halvöar) som de gamla önamnen syftar på. Kartorna ut- gör därmed den naturliga utgångspunkten för den etymologiska diskussionen. Endast tre av de vid min inventering framkomna önamnen betecknar ännu i dag existerande öar: Esterön, Järkneön och Svindra. Två önamn avser öar som hål- ler på att landas upp: Grymön och Hanö. De övriga önamnen avser lokaliteter som ligger på fastlandet. Här lämnas först en översikt över gamla önamn i Bråviksbygden, och där- efter följer en mera ingående diskussion av de namn som så kräver. Den innersta delen av Bråviksbygden domineras i modern tid av två stora halvöar, den norra med Björnsnäs, Trönäs (kap. 3.1, 3.2) och Malmö, den södra med Händelö (kap. 4.3) och Lindö (se fig. 4 i kap. 3.1). Den södra halvön har i sen tid kluvits av Lindö kanal (invigd 1962, NEn 12 s. 331). På den norra halv- ön ligger, som redan nämnts (kap. 3.2), en gård benämnd Malmö i Kvillinge sn i Bråbo hd. Gården är belägen på en forntida ö eller halvö utanför det gamla näset Trönäs. Namnet Malmö är rikligt belagt alltifrån 1400-talets början (säkra originalbelägg här anförda t.o.m. 1450-talet): i malmø 1411 24/6 u.o. Bergshp (SDns 2 nr 1441, s. 402), i malmo 1417 29/4 u.o. RAp (SDns 3 nr 2354, s. 233 f., DNorc nr 77, s. 101 f.), i malma 1442 28/1 u.o. RAp (DNorc nr 118, s. 144 f.), j malmøø 1457 u.d. Bråbo häradsting RAp (DNorc nr 142, s. 164 f.). Åren 1411 och 1417 uppträder en »Størkar (Jønson) i Malmø» som sigillvittne. Såsom Lennart Moberg (1965 s. 47 f.) framhåller, är det mycket sannolikt att denne Størkar är identisk med en 1404 och 1407 omnämnd »Størkar (Jønisson) i Ø» (1404: SDns 1 nr 421, s. 320 f., DNorc nr 65, s. 90–92; 1407: SDns 1 nr 830–832, s. 633–635, DNorc nr 66–68, s. 93 f.). I så fall har gården vid 1400- talets början omväxlande kallats för Ø och Malmø; i fortsättningen är Malmø enarådande (OAUt). Varianten Ø vid sidan av Malmø, om namnen alltså avser samma bebyggelse, vill Lennart Moberg (1965 s. 48) se som det ursprungliga namnet, men sna- 45 rare är den nog att förstå som ett närhorisontsnamn, brukat av folket i trakten. En parallell kan i så fall anföras från Bråviksbygden. Det gamla önamnet Mölsön ersätts så småningom av Skenäs ö, efter den gård som ön hör till (kap. 3.1, 4.6). Två torp på ön fick namnet Ön (kap. 4.6). För folket på Skenäs gård räckte det med detta namn. På liknande sätt kan Visingsö kallas Ön både på själva ön och runt södra Vättern (OAUt). Ett annat exempel är Kalven vid sidan av Esterö kalv (kap. 4.2). Förleden i Malmö är ett vanligt ortnamnselement, som syftar på sand- och grusmark, känt bl.a. från Vikbolandet (Franzén 1937 s. 108). Sand- och grusmark finns på några ställen i Malmö. Sådan mark utgör ett karakteristiskt inslag i lermarken, som annars är förhärskande. Särskilt sätter den sin prägel på norra delen ut mot sjön av den forntida (halv)ö där gården ligger. Grusmark finns också invid själva gården och vidare på en f.d. ö i öster (öster om Lillsjön), som tidigt bör ha vuxit ihop med ön där gården Malmö ligger. På denna f.d. ö lade jag vid rekognoscering 1968 märke till ett litet grustag (se vidare SGU Ae 46). Namnet Malmö kan jämföras med Mölsön, namn på en »grusö» av helt annan dignitet (kap. 4.6). Den stora halvön i söder längst in i Bråviken med gårdarna Lindö, Händelö, Melby och Västerbyholm i S:t Johannes sn i Lösings hd (se fig. 4 i kap. 3.1) har tidigare bestått av en samling öar och holmar. Arkipelagens forna utseende framgår av kartorna med strandlinje vid högre vattenstånd (utvikskarta 1 och 2). Lindö är primärt namn på en ö eller halvö, sekundärt på ett f.d. säteri och så småningom en villastad i S:t Johannes socken. Gårdnamnet är känt alltifrån 1400-talet: i lindöö 1434 12/11 Lösings häradsting M 10:6 (SMR 159); se vidare SOÖg 15 s. 52.1 Vid tiden o. 1000 e. Kr. utgjordes det blivande Lindölan- det av två tidigare öar, som vuxit samman och av vilka den västra med ett bortåt 300 m brett näs var förbunden med fastlandet (fig. 13). Säteriet har varit beläget på den västra ön, som alltså får antas ha gett upphov till namnet Lindö. Vid Kr. f. var de båda öarna skilda från varandra och från land (fig. 14). Önamnets ålder är obekant. Lindö kan från början ha avsett en halvö. Lindö innehåller trädbeteckningen lind liksom en rad andra Vikbolands- namn (SOÖg 15 s. 32). Ett sådant kan vara Linnäs vid yttre delen av Bråviken, som emellertid också kan ha kollektivbildningen linde som förled (kap. 3.1). Linden var ett träd av stor ekonomisk betydelse, särskilt för lindbastens skull, och dessutom intar linden som bekant en framträdande plats inom folktro och folkpoesi (se Franzén 1937 s. 86 f., Moberg 1965 s. 45 f.). Vid namngivningen har säkerligen den praktiska användningen spelat huvudrollen. Nordväst om Lindö ligger i S:t Johannes socken den forna ön Händelö med ett f.d. säteri med samma namn och nordväst därom Grymön. Denna ö håller på att landas upp, i och med att vattenförbindelsen mellan Grymön och fastlan-

1 SOÖg (a.st.) anför tre äldre belägg på Lindö från 1250, 1251 och 1253 (SD 1 nr 377, s. 345 f., nr 387, s. 351 f., nr 405, s. 361 f.). Dessa avser emellertid ett Lindø på Själland (se SRP 2340 och jfr DD 2:1 nr 10, s. 12, nr 31, s. 33). 46

Fig. 13. Lindö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Fig. 14. Lindö omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer. 47 det, Händelörännan kallad (OAUt, Gustaf E. Olsson 1939), håller på att växa igen (se T 581). Händelö var ännu på 1600-talet skild från Lindö genom ett smalt sund. Det framgår bl.a. av De Rogiers karta 1676 (reproduktion hos Franzén 1937 s. 81 och Moberg 1965 s. 46). På en karta över arealavmätning av Händelö och Väs- terby(holm) på Händelölandet 1685 (LMA 05–nkg–6) markeras en »graf» mellan Händelö och Lindö. Längst ut mot Lindöfjärden i nordost ligger enligt samma karta »Händellö Engh kallas Östersundh». Namnet Östersund eller Ös- tersundsgärdet är känt ännu i moderna uppteckningar, avseende åker- och betesmark i Händelö utefter gränsen mot Lindö (OAUt, Gustaf E. Olsson 1939). I det smala sundet mellan Händelö och Lindö har att döma av namnet Stäkäng- en på en lantmäterikarta från 1760 funnits ett pålverk, anlagt i försvarssyfte (Franzén 1937 s. 177).2 Vid 1700-talets mitt får vi upplysning om att det mellan Händelö och Lindö växer »starr i kärrsundet», »starr i sundet utmed gärdesgår- den» (1757 LMA 05–nkg–103).3 Mellan Händelö och Lindö har, som redan nämnts, Lindö kanal dragits för att underlätta havsinfarten till Norrköping. Händelö har därigenom åter blivit skild från fastlandet. Namnet Händelö behandlas närmare i kap. 4.3. Namnet Grymön, som i motsats till Händelö och Lindö inte samtidigt är bebyggelsenamn, nämns i två medeltida urkunder. Ett på kungens befallning ut- färdat dombrev 1459 gäller tvist »om een deel i ena øø som hether grumhøø», varvid konstateras att ön dittills lytt under Händelö (1459 9/8 Gråbrödraklostret i Stockholm vid. 1481 26/5 Sigtuna Vikp, HH 4 s. 381). Vid ett arvskifte 1486 delas Grymön mellan Händelö och Västerby(holm); den kallas då Gruma: Jtem øøn som hether grvma (1486 3/8 Norrköping UUBp, DNorc nr 203, s. 209– 211, citat s. 210). På 1600-talet skrivs namnet liksom i dag med -y-: Grymöö De Rogier 1653, Grymö De Rogier 1676, Grymöön 1685 LMA 05–nkg–6. Be- stämd slutartikel tilläggs på vanligt sätt (se kap. 2, början), så i belägget 1685. Det genuina dialektuttalet är enligt uppteckningar i OAUt ɡrmən (Gösta Franzén 1931), ɡrməṉ, ɡrmṉ (Gustaf E. Olsson 1939). De två ungefär samtidiga fornsvenska formerna motsäger varandra. Formen Grumø är visserligen något tidigare betygad, men å andra sidan härrör Gruma från ett på orten skrivet brev, vilket kan tala för att önamnet är ett ursprungligt svagt femininum, fsv. Gruma, med oblik form på -o. Med försvagning av slut- vokalen kan namnet ha uppfattats som ett kompositum med -ø. Omvänt kan Gruma, -o vara en missuppfattning av ett äldre Grumø, som under slutet av medeltiden får antas ha uttalats ungefär »Grume». Full säkerhet kan utan ännu äldre belägg inte nås på denna punkt (jfr diskussionen om Esterön i kap. 4.2). Under nyare tiden förekommer i skrift bara former på -ö(n). Formen med be- stämd slutartikel ligger till grund för dialektuttalet.

2 Om ortnamnselementet stäk med syfte på pålverk se vidare Franzén 1978 och i SOÖg 11 s. 149, med kritiskt ställningstagande gentemot Modéer 1937a kap. 2. 3 Om sund i betydelsen ’kärrsund, kärrstråk’ se kap. 3.1 n. 10. I de här anförda citaten är sambandet mellan sund i vanlig mening och i betydelsen ’kärrsund’ påtagligt. 48

Namnet Gruma, Grumø förklaras med Lennart Moberg (1965 s. 47) utifrån dialektordet grum, gromm ’bottensats, grums’. Det syftar på öns dyiga strän- der; ön gör i det hänseendet alltjämt skäl för sitt namn. Dialektuttalet med  är en direkt fortsättning av den fornsvenska formen med kort u (Moberg 1965 s. 47). Sambandet med grum har emellertid brutits, och namnet har i stället an- knutits till grym, vars dialektala form också den stämmer överens med namnets uttal (OSDs s.v. grym). Utanför det gamla Brånäs (se kap. 3.1 med fig. 8) i Dagsbergs sn i Lösings hd ligger en ö med namnet Djurön, som också överförts på en gård. Den forna ön är numera landfast; det fordom breda sundet mellan ön och fastlandet (se utvikskarta 1) är nästan helt upplandat (se T 581). På Djurön hade Bråborgs slott sin djurgård (1690 LMA 05–dag–1), därav det moderna namnet (SOÖg 15 s. 11). Ett äldre namn på Djurön var fsv. Branæs ø. Vadstena kloster ägde jord på ön, och dess namn är väl belagt i medeltida urkunder, dels i den nämnda formen, dels också i den förkortade formen Branæs: eena øø som kallas branæs, the fornæmpda øø branæs, the forscreffna øø branæs 1413 17/11 Linköping vid. 1450 3/11 Vadstena RAp (SDns 2 nr 1830, s. 724), Jtem branæss øø 1466 UUB C 32 f. 6r (se vidare SOÖg 15 s. 9 f.). Ön är benämnd efter Brånäs (fsv. Branæs). Till Bråborg hör ytterligare en ö med ett bevisligen gammalt namn, Hanö (fig. 8 i kap. 3.1, ek 8G 9g, 9G 0g). Ön framträder tydligt på kartan med vat- tenstånd o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1). Ännu på den gamla ekonomiska kartan (1868) och på en lantmäterikarta från början av 1900-talet (1905 LMA 05– dag–93) är Hanö skild från fastlandet av ett brett sund. Vattnet har emellertid varit mycket grunt, och nu håller ön på att landas upp; den förenas med land genom ett ganska brett sankbälte, till en del tidvis vattenfyllt (T 581). Namnet Hanö är belagt i Vadstena klosters jordeböcker: Jtem j hanøø 1447–53 D 11 f. 112v (Vkjäb s. 31), Vkjb 1480 f. 18r, Jtem j han øø 1502 D 12 f. 44r (Vkjb s. 63). Dialektuttalet är hnə (OAUt, Gösta Franzén 1931). Namnet har alltså i motsats till Grymön och mot vanligheten i Bråviksbygden (se kap. 2, början) inte försetts med bestämd artikel. Hanö är sammansatt med det i ortnamn vanligt förekommande hane i betydelsen ’orr-, tjädertupp’. Ön med dess skogkläd- da, mot sjön brant stupande berg har av namnet att döma varit tillhåll för skogs- höns. Från den inre Bråviksbygden kan som parallell nämnas Hanholmen, namn på en holme som nu är sammanvuxen med Händelölandet (ek 8G 9f, T 581). Utanför Linnäs i Östra Husby sn i Östkinds hd (se kap. 3.1) ligger, i samma socken, gården Stensö på en tidigare ö vid inloppet till Lönöviken, en ö som tydligt framträder på kartan med strandlinje o. 1000 e. Kr. (utvikskarta 1). Namnet Stensö hade samma form i fornsvenskan: Actum et datum stensø, (annat brev:) scriptum stensø 1359 30/7 Stensö vid. 1383 25/7 u.o. RAp (SD 7:2 nr 6108, s. 194 f., nr 6109, s. 196, SRP 1948); se vidare SOÖg 22 s. 29. Se fig. 31 i kap. 4.5. På ön har funnits en tidigmedeltida borg av kastaltyp (Nordén 1943–48 s. 12 f.), nu en ruin benämnd Stensöborg (T 582). Borgen är belägen 49 på det högsta berget på ön, vilket brant stupar ner mot vattnet. Möjligen har den medeltida borgen föregåtts av en fornborg (Nordén a.st., SOÖg 22 s. 29). I så fall kan namnets förled syfta på denna; sten är känt som beteckning för fornborg. Om någon sådan inte har funnits, får det singulara sten (i genitiv) i förle- den antas ha kollektiv innebörd (SOÖg 22 s. 29). Den forna ön är nästan helt uppfylld av berg och sten, varför ’stenön’ vore ett passande namn. Längst ut vid Bråvikens mynning domineras Vikbolandssidan öster om Lönöviken av en stor halvö, som omfattar Lönö och Yxnö i Häradshammars sn i Östkinds hd. Se fig. 31 i kap. 4.5. Öarna är hopvuxna och förenade med fastlandet. Landtungan mellan Yxnö och fastlandet är emellertid låg och endast drygt 200 m bred. Den kallas Draget (ek 1868–69, ek 8H 9b), och Gösta Fran- zén uppger 1937 (s. 187) att kringboende då ännu mindes att man brukat dra båtar över landtungan för att bespara sig vägen runt den stora ön, en uppgift som något senare också bekräftas av Arthur Nordén (1944 s. 4). Vid början av vår tideräkning framträder tydligt den ö som är känd som Yxnö (utvikskarta 2). Tusen år senare har ön enligt utvikskarta 1 och fig. 33 i kap. 4.5 vuxit ihop med en i väster, söder om Lönö belägen holme och är enligt dessa kartor redan för- enad med fastlandet. Se vidare kap. 4.5, slutet. Namnet Yxnö är under medeltiden väl känt som gårdnamn: i ygxnø 1375 26/3 Vadstena kloster RAp (SD 10 nr 8748, s. 430 f.; se vidare SOÖg 22 s. 52). Yxnö, som möter på ännu ett håll i Östergötlands skärgård, nämligen som ö- och bynamn i S:t Anna sn i Hammarkinds hd (SOÖg 11 s. 137 f.; jfr s. 132), är språkligt sett klart till sin härledning. Det är sammansatt av yxna, gammal genitiv pluralis av fsv. oxe/uxe och ø. Öarna får antas ha tjänat som bete för oxar; att oxbeten, bl.a. på öar, förr var vanliga framgår av talrika ägonamn som Ox(a)betet, Oxön (OAUn). Yxnö är således ett typiskt bondenamn. Namnet Lönö behandlas närmare i kap. 4.5.

4.2. Esterön Mitt i den inre Bråviken ligger Esterön (se utvikskarta 1 och 2 samt T 581). Le- den in till vikens innersta del, där det gamla Ledungshammar (kap. 3.1) låg och så småningom Norrköping vuxit upp, har alltid strukit fram förbi Esterön. Den- na är numera den största ön i Bråviken och har också tidigare hört till de största öarna, så länge vi överhuvudtaget kan tala om en havsvik invid Kolmårdsbran- ten. Esterön är ungefär 1 ½ km lång i väst-östlig riktning och som bredast omkring 800 m i nord-sydlig riktning. Ön har betydande höjd, omkring 20 m.4 Se fig. 15. Den högsta punkten ligger ut mot öns nordspets. Runt om hela det mot norr utskjutande partiet av ön sluttar nakna berget brant ner mot sjön (se fig. 16 och 17). Mot sydväst och sydost är ön mera långsluttande.

4 Högsta nivåkurvan på T 581 (fig. 15) är den för 15 m; enligt den äldre T 9G SO når ön med en liten förhöjning över nivån för 20 m. 50

Fig. 15. Esterön. Förstorat utsnitt ur T 581 (2010).

Redan vid vår tideräknings början var Esterön en ganska ansenlig ö, ungefär 600 m bred och något längre (fig. 18). I huvudsak var den en bergsö med sidor som stupade ner i sjön, så som ännu på norra stranden. Tusen år senare har två smärre holmar i sydost vuxit ihop med huvudön; vid denna tid framträder också Esterö kalv (Kalven) som en holme (fig. 19). Kalven har långt fram i tiden varit skild från huvudön och är nu endast med ett smalt näs förenad med denna.5 Kalv är vanligt som beteckning för mindre ö eller sjö invid en större (DSÅ 4 s. 24 ff.). På Esterön har funnits ett torp (med öns namn), som lytt under Bråborg, men inte någon gammal bebyggelse. Esterön räknas till Bråborg i Dagsbergs sn i Lösings hd. (SOÖg 15 s. 9.) I ortnamnsperspektiv är Esterön en urgammal ö. Urgammalt är säkerligen också dess namn. Namnet Esterön, fsv. Estra f., är väl belagt från senmedeltiden, främst i Vadstena klosters jordeböcker: Jtem eeme [!] øø som kallas eestra 1447–53 D 11 f. 112v (Vkäjb s. 31: ee[nn]e), Jtem j enne øø … som heter eestra Vkjb 1480 f. 18r, j en øø som heter estra j brauikene 1498 C 36 s. 22, Jtem j ene øø … som kallas høstra 1502 D 12 f. 44r (Vkjb s. 63).

5 På en lantmäterikarta från 1823 (LMA 05–dag–40) markeras ett sund mellan Esterön och Esterö kalv. Enligt en karta 1836 (LMA 05–dag–50) är de båda öarna förenade med en smal landtunga, som i en kompletterande lantmäterihandling 1840 (LMA 05–dag–53 s. 4) betecknas som »Up- wallning i Sundet millan Sjövikarne». 51

Fig. 16. Strandparti av Esterön i väster. – Foto förf. 2 juli 1967.

Fig. 17. Strandparti av Esterön i norr. – Foto förf. 2 juli 1967. 52

Fig. 18. Esterön omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Under nyare tiden skrivs öns namn alltifrån mitten av 1500-talet regelbundet med sekundärt -ö(n), däribland från 1600-talets slut former med uddljudande I/J: vdj en öö benempd Eströö liggiendis i Bråwijken, i Eströö vdi Bråwiken 1562 Erik XIV:s db s. 55, 77, Esteröö u.å. LSA D 2, Esterö 1653 LSA D 7, Esteröö De Rogier 1653, Öö kallas Jsteröen, Jsteröen 1690 LMA 05–dag–3 (karta resp. legend), Is- teröön 1719, Isterön 1760 (SOÖg 15 s. 9; de båda sistnämnda beläggen avser det från ön övertagna torpnamnet). Det genuina dialektuttalet är enligt uppteckningar i OAUt ȷıstrɑ6 (N. Lindqvist 1927), ıstrɑ (Gösta Franzén 1931, 1979).7 N. Lindqvist anför även uttalet ıstər! ̱n. För torpet på ön anges uttalet ıstrɑ (SOÖg 15 s. 9). På moderna kartor används genomgående namnformen Esterön. Denna namnets officiella form, som uppenbarligen länge brukats enbart i skrift, har alltmer undanträngt den gamla genuina namnformen, som numera torde vara mycket svår att anträffa i naturligt tal.

6 Det uddljudande j- (om pålitligt) kan ha uppkommit i hiatus i kombinationer som »ve’ Istra», »te’ Istra». 7 Fiskaren Karl-Axel Serrander på Svindra, som tidigare bott på Esterön, kände i slutet på 1960-talet till det av Gösta Franzén upptecknade uttalet som ett äldre sådant, som han hört av andra fiskare. 53

Fig. 19. Esterön omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Formutvecklingen kräver kommentar, och med tanke på diskussionen av andra önamn i denna undersökning bör den inte hållas alltför knapp. Önamnets fornsvenska form är Estra (endast belagd i nominativ), dvs. ett svagt femininum. Den oblika formen på -o bör vid medeltidens slut ha uttalats »estre», med försvagning av -o till -e, dvs. ə. Tecken på sådan försvagning av ändelsen i oblik form av svaga femininer kan konstateras mycket tidigt i andra östgötska ortnamn. Bynamnet Alma i Asks sn i Aska hd skrivs tidigast: i almo 1374 3/10 [Motala] RAp (SD 10 nr 8648, s. 338), j alme (3 ggr) 1405 13/3 Styra DRApp (SDns 1 nr 554, s. 424–427, citat s. 425) (se vidare Andersson 1972 s. 43 f.). De äldsta beläggen på bynamnet Hallstra i Törnevalla sn i Åkerbo hd lyder: j halstra 1380 30/4 Vreta RAp (SRP 1494), j hallstre 1384 11/7 Ska- vestad LSBp; från 1400-talets mitt kan anföras: i halstro 1457 27/10 Åkerbo häradsting LSBp. Namnformerna av Hallstra pekar på ett svagt femininum, med -e i oblik form redan 1384. Alltifrån 1500-talets mitt möter i skrift Estra med sekundärt -ö, Eströö osv. Tilläget av -ö har otvivelaktigt sin grund i det ovannämnda senmedeltida uttalet, »estre» (obs. formen Eströ äldre än Esterö). Uttalsformen »estre» kunde uppfattas som sammansättning med -ö lika väl som svagt femininum. Alltifrån 1300-talets slut är, såsom Gösta Franzén (1937 s. 144 f.) visat, uttal av ort- 54 namnselementet -ö som -e betygat, vilket kommer till uttryck i stavning med -e. Alltifrån samma tid möter av häradsnamnet Ydre, fsv. Ydhre, enligt OAUt talrika omvända skrivningar med -ø, tidigast 1377: j ydhrø, ydhrø 1377 11/7 Nyköping LSBp (nr 24) (SD 11 nr 9550, s. 345 f.). De här skildrade ljudhistoriska förhållandena innebär att man inte enbart ut- ifrån enstaka senmedeltida skrivningar med -ø, -o eller -e och ännu mindre ut- ifrån enbart nysvenska former kan dra någon säker slutsats om ett namns ursprungliga form, sammansättning eller svagt femininum (jfr om Grymön i kap. 4.1, Händelö kap. 4.3, Järkneön kap. 4.4, Lönö kap. 4.5, Svindra kap. 4.8). Det är mycket vanligt att svaga feminina önamn som Estra ger upphov till sammansättningar med -ö (Lindroth 1914 s. 128, Ståhl 1960 s. 115 f., 1976 s. 121 f.). Såsom välbekant är, förekommer epexegetiskt tillägg av -ö dessutom utan något stöd i ljudförhållandena. Ett fornsvenskt svagt femininum Estra, som levat kvar i dialekten, borde ha resulterat i en form på -ə, även i nominativ, eftersom vi befinner oss inom Ös- tergötlands e-målsområde.8 Dialektuttalet med -a är därför att fatta som be- stämd form av önamnet, Estran. Estra har alltså sekundärt antagit bestämd form. Samma utveckling visar Svindra, namnet på den närbelägna ön (se kap. 4.8). Estra och Svindra är således exempel på den vanliga omdaningen till be- stämd form av svenska naturnamn, som möter i exv. Bråviken (se kap. 2, bör- jan), med den skillnaden att den bestämda formen inte kommer till uttryck i skrift. I den fortsatta diskussionen används Estra f., dvs. den fornsvenska formen (utan bestämd artikel), som grundform för den etymologiska analysen. Den fornsvenska skrivningen med e, dubbelskrivet i de två äldsta beläggen, och dialektuttalet med i tyder på att e varit långt (motsvarande fvn. ei): fsv. Éstra. Det långa é har förkortats och övergått till i framför konsonantgrupp, liksom i exv. nsv. sinka av fsv. sénka, ä. nsv. itt ’ett’ och – framför -st och -ster – fsv. och ä. nsv. frista (= da. friste) av äldre frésta, sv. dial. hister med i < é (No- reen 1904 § 103:1, Wessén 1965 § 38:8, Ekenvall 1942 s. 112).

Det första försöket att tolka namnet Esterön har framlagts av Hjalmar Lindroth (1914 s. 159, 1916 s. 195). I sina undersökningar om förekomsten av folkslagsbeteckningen ester i svenska ortnamn nämner han som ett osäkert exempel Es- terön. Utifrån skrivningarna Eströö 1562 tänker han sig en sammansättning med ester (i gen. plur., svarande mot fvn. eistra) och ö, men han framhåller att (den förvanskade) skrivningen høstra 1502, den enda fornsvenska namnform han kände till, talar emot en sådan tolkning. Tanken på ett samband med ester har senare också framförts av Arthur Nordén (1933 s. 358 f., 1938 s. 224, 261). De fornsvenska namnformer som nu är kända visar emellertid att denna sam- manställning inte träffar det rätta. Skrivningen med h- 1502 ger Lindroth (1916 s. 196) anledning att också framkasta ett annat tolkningsförslag, nämligen att vi här kunde ha att göra med ett hester-namn. Verner Ekenvall (1942 s. 35 ff.), som därför i sin monografi

8 För e-målsområdets utbredning se E. Törnqvist 1953 1 karta 2. 55 om hester-namnen haft anledning att diskutera önamnet, kan lätt avvisa detta uppslag, vilket för hans del är det viktiga i sammanhanget. I anslutning till Gös- ta Franzéns (senare övergivna) tolkning av Svindra som *Svína-rá ’svearnas rågång (råmärke)’ (se kap. 4.8) tänker sig Ekenvall att också Estra kunde inne- hålla fsv. ra ’råmärke, rågång’ och avse den antagna gränsen mellan götar och svear, som Franzén velat förlägga till Bråviken. I förleden ser han det bl.a. i önamn förekommande ester,9 antingen som folkslagsbeteckning eller i den från fornsvenskan kända betydelsen ’livegen’.10 Den anförda tolkningen av Svindra kan inte upprätthållas (se kap. 4.8), och inte heller för Estra finns det någon anledning att dröja vid tanken att namnet skulle vara sammansatt med fsv. ra.11 Enligt Gösta Franzén (1982 s. 86) har Esterön »hittills inte fått någon tillfreds- ställande förklaring». I SOÖg 15 (1991, s. 9) anger Franzén: »Bet oklar.» Överhuvudtaget kan varken Estra eller Svindra fattas som ett kompositum. Inte heller finns det några existerande ord att direkt förklara dem ur. Estra och Svindra, som såvitt jag kunnat finna är unika bland nordiska ortnamn,12 är av allt att döma avledda önamn. Vid den etymologiska analysen av Estra är två grundläggande frågor att ställa. De rör namnets semantik och morfologi. Semantiskt kan Estra anknytas till endera av två rötter, antingen ie. *eis- ’(sich) heftig, ungestüm, schnell bewegen’ (Pokorny 1959 s. 299 ff.), i avljudsstadiet *ois- (germ. *ais-), eller ie. *oid- (germ. *ait-) ’schwellen’ (Pokorny 1959 s. 774). Till *ais- kan Estra vara bildat med -r- eller -str-suffix (i det förra fallet med t-inskott mellan s och r),13 till *ait- endast med -str-suffix. Mot avledning med -str-suffix i Estra talar två skäl. Grannönamnet Svindra får tolkas som en bildning med -r-suffix (kap. 4.8), och gamla namn på närbe- lägna öar visar sig i flera fall vara bildade med samma suffix (Hald 1965 s. 217 f., 1971 s. 79 f.). Detta talar för -r-avledning också i Estra, men detta kan inte vara avgörande för den formella bedömningen av Estra. Viktigare är en annan omständighet. För -r-avledning talar önamnets svaga form. Medan vattennamn bildade med -str-suffix uppvisar omväxlande stark och svag stambildning, har önamn bildade med detta suffix normalt stark form, vilket framhålls redan av Oluf Rygh (1896 s. 67 med n. 1) och också stämmer med min egen erfarenhet.14

9 Se härtill nu Stahre 1986 s. 271 f. 10 Sannolikt tänker sig Ekenvall ett ursprungligt simplex *Rá ’rågång’, med sekundärt tillagd för- led. 11 Av denna anledning vill K. G. Ljunggren (1969 s. 9) fortfarande »räkna med möjligheten att här föreligger en nordöstlig utlöpare av hester-namnen». 12 Bertil Ejder (1970 s. 7) nämner i ett sakkunnigutlåtande Isternäset, namnet på en ö i Helge å vid Kristianstad i Skåne, som en möjlig parallell till Estra. Förleden i Isternäset har Ejder (1977–78 s. 7 ff.) själv senare tolkat som ytzta ’yttersta’. 13 Möjligheten av avledning med ie. -tr- diskuteras här inte. Se härtill Nes 1991 och Andersson 2004b s. 19 f. Jfr nedan. 14 Liustra, den fornsvenska formen av Ljusterö, ett ö- och sockennamn i Roslagen i Uppland (SOL s. 196), betraktas av Elof Hellquist (Sjön. 1 s. 350, 1918 s. 124 n. 2) som en -str-avledning av ljus. Basen ljus är sannolikt riktig, men Liustra är snarare en -r-avledning (med t-inskott mellan s och r). SOL (a.st.) antar en allmän betydelse ’den ljusa ön’, men den sakliga motiveringen bör försiktigtvis hållas öppen. 56

Bland önamn bildade med -r-suffix är däremot svag stambildning väl representerad, så t.ex. just i Svindra (se vidare Ståhl 1960 s. 116 f.: fsv. Rytra, Vingra). Den svaga formen i Estra kan emellertid förklaras som sekundär till en antagen äldre stark motsvarighet, nämligen genom påverkan från namnet på grannön Svindra. De båda namnen Estra och Svindra följer i detalj varandra i sin form- utveckling, alltifrån fornsvensk tid fram till modern tid. Båda namnen möter som svaga femininer under 1400-talet: Estra, Svindra. Under nyare tiden till- fogas i skrift ett sekundärt -ö(n). Namnen har emellertid i genuint tal levat kvar som osammansatta svaga femininer och i båda fallen sekundärt antagit bestämd form. Parallelliteten är fullständig. De båda önamnen förknippas också regelbundet med varandra hos folk i trakten. Talar man om det ena namnet, nämns förr eller senare också det andra. Orsaken är givetvis de två egendomliga namnens snarlika form, som gör att de avviker från andra önamn och f.d. önamn i Bråviken. Samstämmigheten i utvecklingen av de båda namnen Estra och Svindra talar snarast för bildning med samma suffix, dvs. -r-, men det är som nämnts också tänkbart att Estra tidigt ombildats till svag form i anslutning till Svindra. Inte heller den svaga formen kan alltså vara avgörande för den formella bedömningen av Estra. Några avgörande skäl att enbart räkna med -r-avledning i Estra föreligger således inte. Det får betraktas som en alternativ möjlighet att ett till roten *ais- bildat Estra tillkommit genom avledning med -str-suffix, ett suffix som har en starkare ställning än -r-suffixet i nordiskt ortnamnsskick. Tolkning efter de båda rotalternativen, germ. *ais- och *ait-, granskas här var för sig.

Önamnet Estra f. låter sig osökt anknytas till det till *ais- hörande fornväst- nordiska verbet eisa. Detta betyder enligt ordböckerna ’fare frem med Vold- somhed eller stærk Fart’ (Fritzner 1 s. 315), ’styrte afsted, fremad’ (Lex. poet. s. 104), ’fare (renne, ruse) fram’ (Norrøn ordbok s. 130). Särskilt används verbet i förbindelse med vatten, om skummande havsvågor och om skepp som forsar fram i rykande storm och sjö, så hos 1200-talsskalden Grímr Hjaltason (NISkj B 2 s. 50), i Austrfararvísur av Sighvatr (NISkj B 1 s. 222) och i Hel- gakviða Hundingsbana 1:27 (Edda s. 134). Enligt nyisländska ordböcker används verbet eisa alldeles som i fornväst- nordiskan om vågor och skepp: brimið eisar ’Brændingen fraader (i Solskin)’, skipið eisar ’Skibet sejler (stryger) fraadende Bølger’ (Blöndal 1920–24 s. 162). Samma två exempel ges i Íslensk orðabók (s. 171 s.v. eisa 2:2, 3). I själva verket är – enligt upplysning av islänningar – i nutida isländska verbet eisa i den angivna betydelsen mycket sällsynt, praktiskt taget okänt i talat språk. I norska dialekter synes verbet eisa inte leva kvar, så inte heller på öst- nordiskt område. Dess existens i äldre tid är emellertid väl betygad genom en lång rad ortnamn.15

15 Se de hydronymiska specialverken NE s. 38, 317, DSÅ 2 s. 53, 61 f., vidare bl.a. NG 7 s. 329 f., NG 13 s. 80, NG 16 s. 306, Hovda 1945 s. 110, Lundahl 1952 s. 77 f., Strandberg 1988 s. 41 f., Nyman 2000 s. 108, 290 ff., Greule 2004 s. 95. 57

Bland eisa-namnen finns exempel på både primär och sekundär namnbildning. Svårigheten att skilja de båda grupperna åt är välbekant (Andersson 2010a s. 11, 20), men enstaka namn låter sig med stor säkerhet föras till den senare gruppen. Så är fallet med namn som går tillbaka på presensparticipet Ei- sand(i) (NE s. 38). Så är otvivelaktigt också fallet med namn som går tillbaka på ett nordiskt dentalavlett verbalabstrakt *eist f., med syftning på vatten med betydelsen ’hastigt lopp, forsande fall’ e.d. (Lidén 1932–33 s. 192 ff., Strand- berg 2003 s. 27). Diskussionen om detta utgår från ett bynamn i Skee socken i norra Bohuslän, Eigst, uttal: est (J Æist, J øifsta Æist, a Æist, j ytsta Æist o. 1400 RB s. 390–392; OGB 20:1 s. 18). Såsom redan Hjalmar Lindroth (1916 s. 196, 1917 s. 41) föreslagit och Evald Lidén (1932–33) vidare utvecklat, är namnet Eist16 från början säkerligen knutet till en å med en fors (Æist forss o. 1400 RB s. 391). Samma namnelement *eist ingår av allt att döma dels i det gotländska sockennamnet Eksta, dels i det jylländska by- och sockennamnet Estvad. Det gotländska sockennamnet Eksta (til aista i försvunnen medeltida runin- skrift, SRI 11:1:1 s. 103, Eüxsta 1300-t. avskr. SOL s. 67), uttalat ɑıkst (OAUt, Nils Tiberg 1920–23, B. Bolin 1931),17 kan antas syfta på en å som kommer från Mickelmyr och rinner mindre än en kilometer väster om kyrkan (Olsson 1994 s. 64). Ån rinner vidare genom Sproge socken och mynnar i Ös- tersjön (G 31, T 6I SO, 5I NO + 5J NV). Sakligt sett låter sig den föreslagna tolkningen väl underbyggas. Ån har drivit en såg i Lilla Norrgårde i Sproge socken ett par kilometer längre ner mot kusten (1876 LSA H 74–3:2, karta och beskrivning s. 5).18 Det jylländska Estvad (Esdwath o. 1325, Eesdwath 1347, DSÅ 2 s. 61) i Ginding Herred har namn efter ett gammalt vadställe över Flyndersøs utlopp till Skive Å söder om byn, i senare tid kallat Estvad Vad (Nielsen 1895 s. 490). Förleden i Estvad skall säkerligen sammanhållas med det bohuslänska Eigst (Kousgård Sørensen 1958 s. 18, DSÅ 2 s. 62).19 Sakligt sett är ett sådant namn väl motiverat. Vid utflödet ur Flyndersø har av gammalt funnits en kvarn, som drivits av vattendraget, nämligen Flyndersø Mølle (Nielsen 1895 s. 489, 499, Trap 1965 s. 295). Den nämnda kvarnen är känd redan från medeltiden (flyn- dersø mølle 1463 6/4 Viborg DRAp, Niels Erikssøn Gyldenstjernes arkiv, Rep 2:1 1596). I Flyndersøs utlopp har vidare funnits en stampkvarn (Nielsen 1895 s. 512 f.). Jag har också (1974) på ort och ställe konstaterat att Flyndersøs numera kanaliserade utlopp har ett förhållandevis snabbt, brusande lopp.20

16 Först sent dyker -g- upp i Eigst, utan stöd vare sig i de gamla skrivformerna eller i det genuina dialektuttalet (se Lidén 1932–33 s. 192 f., OGB 20:1 s. 18). Jfr om Eksta nästa not. 17 Beträffande k-inskottet i Eksta jfr Hellberg 1958 s. 97 n. 1. 18 Tolkningen av Eksta kompliceras något av att sockennamnet kan återgå på en försvunnen gård med namnet *Este (Olsson 1994 s. 64, SOL s. 67), en gård som i så fall dock rimligen bör ha legat i närheten av kyrkan. 19 I det först anförda arbetet applicerar Kousgård Sørensen ånamnet på Skive Å; så sker ännu i DS 17:1 (1976) s. 217 och även i DSt (2008) s. 73. 20 Ev. kan ytterligare något danskt ortnamn innehålla elementet *eist (Kousgård Sørensen 1958 s. 90 f., DSÅ 2 s. 62). 58

För de flesta ortnamn som kan knytas till verbet eisa kan emellertid någon förpropriell existens inte konstateras, utan primär namnbildning får antas. Till den gruppen hör Estra, om det alltså hör ihop med det nämnda verbet. Sammanfattningsvis kan konstateras att verbet eisa är känt från fornväst- nordiskt språk och att därmed sammanhängande ortnamn är väl betygade i både väst- och östnordiska språk. Roten i eisa är också i olika avljudsformer, ie. *eis-, *ois-, *is-, väl representerad i den s.k. »alteuropäische Hydronymie» (Krahe 1962 s. 293, 299 f., 1964 s. 55 f., 71).21 Krahe (1962 s. 299 f., 1964 s. 71, 104) nämner t.ex. -r- avledningar till alla tre avljudsstadierna: 1) ie. *eis- (germ. *ís-): Eisrà i Litauen, Ijzer i Flandern, 2) ie. *ois- (germ. *ais-): Aisaros (i dag Esaro) i Italien, 3) ie. och germ. *is-: Isar, Iser i Tyskland, Istros (med t-inskott mellan s och r), det antika namnet på Donau (se om detta också Bor- chers 2000 s. 28 ff. och jfr nedan). Till roten i eisa kan Estra vara bildat. Innebörden av namnet skulle då vara ungefär ’ön där den häftiga sjön rasar med skummande, brusande vågor’. Sak- ligt sett gör Esterön gott skäl för ett sådant namn. Ön ligger för sig oskyddad mitt ute i Bråviken. För sjö och vind har den ett speciellt utsatt läge. Vinden i den i väst-östlig riktning långt utsträckta Bråviken under Kolmårdens brant är mestadels östlig eller västlig. Hårdast ligger vinden på österifrån, utifrån havet. Då är det ren havssjögång, som en med ön förtrogen fiskare framhållit för mig. Också västerifrån är ön utsatt för hård sjö, allra mest när vinden har nordlig dragning och sjön kommer rullande ända inifrån Norrviken (se T 581). Öns utsatta läge framgår också av att bergen på den utskjutande udden längst i norr kallas Blåsarebergen (egen uppteckning 1968). Vid nord- och sydvind, som är sällsynt, kan det däremot inte bli hård vind på den korta sträckan mellan Ester- ön och Kolmårdsbranten i norr eller mellan Esterön och Djurölandet i söder. Fsv. Estra f. kan som nämnts ha bildats till *ais- på två olika sätt. Det kan vara vägledande att jämföra med två ånamn i Ostpreussen, Eisra och Eistra, som Hans Krahe (1965 s. 5) har analyserat. Snarast är de enligt hans mening bildade till rotstadiet ie. *ois-, inte som Eisrà i Litauen till stadiet ie. *eis-. Eis- ra är avlett med suffixet -r-, Eistra enligt Krahe antingen med detta suffix (med germanskt eller baltiskt t-inskott mellan s och r) eller med suffixet -str-. Möj- ligheten av bildning med ie. -tr-suffix nämner Krahe inte. Detta suffix spelar överhuvudtaget inte någon roll i hans idé om en forneuropeisk hydronymi (jfr ovan n. 13 och strax nedan). Här bör erinras om att en direkt ljudmässig motsvarighet till germ. *aistr- föreligger i grek. vixåpvJ” m. ’Wut’ och i lit. aistrà f. ’heftige Leidenschaft’ och aistrùs ’leidenschaftlich’, som Julius Pokorny (1959 s. 299 ff.) och Hjalmar Frisk (1970 s. 369 f.) hänför till samma rot, ie. *eis-, som fvn. eisa. Pokorny och Frisk ansätter en indoeuropeisk form *ois-tro- ’Wut’ (alltså en -tr-avledning). För de litauiska orden räknar Pokorny (1959 s. 12) alternativt med annat ursprung (till roten ie. *aidh- ’brennen, leuchten’). Det förefaller alltför osäkert

21 Fvn. eisa är ett fornärvt verb, fastän det böjs svagt (ó-verb, pres. eisar; jfr Lidén 1932–33 s. 193). Se härtill Nyman 2000 s. 292. 59 att direkt sammanhålla Estra med det grekiska ordet (och ev. de litauiska). Det ligger närmare till hands att anknyta till de möjligheter som öppnas genom jäm- förelsen med de ostpreussiska namnen, dvs. att räkna med en -r- eller -str-avledning. Bråviksnamnet Estra kan alltså med -r-suffix gå tillbaka på urn. *Aisrón-, som med normalt t-inskott ger *Aistrón-. Det kan ha funnits en mellanvokal mellan basen *Ais- och suffixet -r-, men den skulle ha synkoperats och inte på- verkat ljudutvecklingen (jfr om Mölsön i kap. 4.6). Frågan om mellanvokal (-a-, -i-, -u-) i de gamla suffixavledningarna har hittills ägnats föga uppmärk- samhet. Bildning utan resp. med mellanvokal synes vara utmärkande för skilda suffixbildningar i ortnamn, att döma av Hans Krahes (1962, 1964) rikliga ma- terialsamlingar. Frågan kommenteras explicit av Krahe (1962 s. 295 ff., 1964 s. 63 ff.), som hänvisar till växling vid suffixen -m-, -n-, -r-, -l-, -s-, -k-, -t- men regelbunden förekomst av mellanvokal vid suffixet -nt-, vilket synes vara fonotaktiskt betingat. Hur Krahe tänker sig bildningen av de ostpreussiska Eisra och Eistra, med eller utan mellanvokal, framgår inte. Ifråga om -str-avledningar har frågan om mellanvokal kort berörts i litteraturen. Vi får av allt att döma räkna med båda typerna (Andersson 1975a s. 153 ff., Udolph 1994 s. 243 ff., Nyman 2004 s. 70, för denominativa bildningar vidare Moberg 1994 s. 191 f.). Mellanvokal förutsätts i den vid sidan av Alster på tyskt område förekommande hydronymvarianten Elster (< *Alistr-) (An- dersson 1975 s. 153, Udolph 1994 s. 243 f.).22 Om Estra antas bildat med -str-suffix, kan som urnordisk form således rekonstrueras antingen *Aistrón- eller – med mellanvokal, kanske snarast -i- – *Aisistrón-. Resultatet blir (med synkope i det senare alternativet) i båda fallen fsv. Estra. I en valsituation kan fonotaktiska skäl tänkas ha spelat en roll (jfr om bildningar med -nt-suffix strax ovan). Fonotaktiskt sett hade kanske *Ai- sistrón- föredragits framför *Ais(s)trón- (jfr nedan om *Aitstrón- eller *Ai- tistrón-). Intressant nog föreligger kanske en nordisk -str-bildning till samma indoeuropeiska rot, som här ansatts för Estra, dock till avljudsstadiet ie. *eis- (som i lit. Eisrà), dvs. germ. *ís-. Som förled i det västgötska by- och sockennamnet Istrum (de Ystreem 1275, uttal: ıstrm, SOSk 12 s. 22 f.), ett -hem-namn, kan enligt Svante Strandberg (2000 s. 73 n. 7) ansättas ett ånamn *Ísistró f., alltså med stark flexion och med -i- som mellanvokal (jfr SOL s. 152). Framför konsonantgrupp har det initiala Í- förkortats. Strandberg föredrar alltså att anta

22 Hans Walther (1971 s. 236, upprepat av Udolph 1994 s. 252) ansätter för ånamnet Gelster och för Gelster- som förled i Kelsterbach, båda namnen i Tyskland, en ursprungsform *Galistra, som sammanhålls med adjektivet mht. gelster ’laut erklingend’. Rekonstruktionen är sannolikt inspire- rad av det på samma ställe behandlade ånamnet Elster, den i-omljudda motsvarigheten till Alster; Elster uppvisar ganska sent oomljudda belägg: Alestra 1021, 1122, Alstera 1177 (vid sidan av Elstra 1012–18). En närmare granskning av mht. gelster leder emellertid till slutsatsen att det är bildat till det starka verbet fht. gellan ’gellen’ i detta avljudsstadium (Andersson 1970c s. 166); Gelster och Kelsterbach uppvisar endast belägg med -e- i första stavelsen, det senare namnet allt- ifrån 800- talet (Andersson 1970b s. 122 f.). 60

-str-avledning framför -r-avledning. Till svagstadiet *is- av roten *eis-, *ois- är som redan nämnt Istros m., det gamla namnet på Donau, bildat, men det betraktas som en -r-avledning (med t-inskott; se ovan). En med Istros besläktad bildning har antagits föreligga i det norska gårdnamnet Istre (fno. a Istru), ursprungligen ett ånamn, i Vestfold (se härtill Andersson 2000 med hänvisningar, Brink 2007 s. 59). Om Estra är bildat till *ais-, är det mest tilltalande att räkna med -r-avledning. Suffixet -str- är visserligen vanligare i nordiskt ortnamnsskick, men en -str-avledning skulle kräva analogisk ombildning till svag form. Den svaga stambildningen är däremot naturlig vid avledning med -r-suffix. För ett till *ais- bildat önamn bör vi utgå från en urnordisk form *Aisrón- > *Aistrón-.

Som tänkbar grund för fsv. Estra f. kommer emellertid inte bara germ. *ais- utan också germ. *ait- ifråga. Det senare alternativet utgår från den indoeuropeiska roten *oid- ’schwellen’, som är väl betygad i germanska språk, dock inte i verb23 (Pokorny 1959 s. 774). Det kan vara lämpligt att börja med att hänvisa till en -st-avledning till ie. *oid-, nämligen fvn. eista n. ’testikel’, ur en indoeuropeisk grundform *oidsto-, som vid sin sida har ett avljudande ie. *idsto- i fornkyrkoslav. isto ’testikel’, i pluralis ’njurar’ (Torp 1919 s. 87, Pokorny 1959 s. 774, de Vries 1962 s. 98, Meid 1969 § 128:2, Magnússon l989 s. 149). Fvn. eista har utvidgats till an-stam (se härtill Kluge 1926 § 78 a, Torp 1973–74 § 16:2). Som grundbetydelse kan ansättas ’ansvällning, klump’. Ordet eista lever kvar i färöiskan (Ja- cobsen & Matras 1961 s. 63) och i norskan (NO 2 sp. 559). Det har också kommit till användning som norskt ortnamnselement. Enligt Per Hovda (1944 s. 38) förekommer eista (i dialekten femininum) på skilda håll i Ryfylke i Rogaland »i namn på steinar i strandi som byter seg ut»; som exempel nämner Hovda Presteista. Ett annat nordiskt ord som hör till samma ordbildningskategori som eista är fvn. flaust n. ’skepp’, av Wolfgang Meid (1969 § 128:2 a) fört till verbet fvn. fljóta ’flyta’ (jfr Jóhannesson 1956 s. 575, de Vries 1962 s. 129, Magnússon 1989 s. 188). Vid sidan av flaust uppträder i fornvästnordiskan också flaustr n., och Meid ansätter därför en indoeuropeisk form *ploudst(r)o-, dvs. en -str-variant till -st-formen. En motsvarande -str-form av eista skulle kunna ligga till grund för Estra. Oddvar Nes (1969 s. 161) ställer sig emellertid skeptisk till den av Meid ansatta indoeuropeiska formen med -r-, eftersom fvn. flaustr är belagt först på 1300-talet. En eista-variant med -str- i stället för -st- måste bedömas som osannolik. Lennart Moberg (1970 s. 20) nämner i ett sakkunnigutlåtande möjligheten av en -r-avledning till eista ’testikel’. Han framhåller att eista med det avljudande fornkyrkoslaviska isto bör ha hög ålder. »Därför behöver man kanske inte dra sig för att konstruera ett urnord. önamn *Aist-rón- ’den (som en testi-

23 En formulering om -str-namn som »deverbative Adjektive auf -str-» (Andersson 2004b s. 19) är alltför snäv. 61 kel) uppsvällda ön’.» Det är ett högst tänkvärt förslag, men mot det talar att -r-avledda ortnamn normalt synes vara bildade till rötter, inte till nomen (för vattennamn se DSÅ 8 s. 236). Det känns säkrare att direkt utgå från roten ie. *oid-, germ. *ait- ’svälla’ och därmed räkna med en -str-avledning. Till den nämnda roten finns förutom eista en rad bildningar i germanska språk. Ett germanskt *aita- ’svulst, böld’ är välkänt. Det föreligger i ty. Eiß m. och dess äldre stadier, fht. och mht. eiᶎ (Schützeichel 2004 s. 413 f., Lexer 1872–78 1 sp. 537, Kluge & Seebold 2002 s. 237). En diminutiv bildning åter- finns i mht. eiᶎel n. ’kleiner eiᶎ’ (Lexer a.st.), i nisl. eitill m. 1) ’Kirtel (i Fedt, Kød osv.)’, 2) ’Knude, Knast (i Træ el. Stenarter)’ (Blöndal 1920–24 s. 162) och i no. eitel m. 1) ’kjertel i kroppen’, 2) ’(i kvernstein, slipestein, bryne el i berg) knute, klump, korn el gåre som er hardare en steinen elles; tyte’, 3) ’knute, kvist i tre’, plur. ’knoklar i bjørkenever’ (NO 2 sp. 560 f.), och diminutiven är också känd från svenska dialekter (Petersson 1921 s. 48, 1956 s. 70). Det till grund för diminutiven eitill liggande *aita- är inte känt i nordiska språk (jfr NG 12 s. 143 f.). Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att peka på det nära samband som råder mellan ord för ’svulst, böld’ och höjdbeteckningar. Ett slående exempel är kombinationen av det till den indoeuropeiska roten *tuk- ’svälla’ hörande fsv. þóra f. som höjdbeteckning och Sigtunaamulettens þór ’svulst, böld’ (Mo- berg 1951, 1961 s. 51 ff.).24 En nordisk höjdbeteckning fvn. *þjór/fsv. *þiúr har likaså sammanställts med en svulstbeteckning, feng. þéor ’böld, svulst, abscess’ (Moberg 1951 s. 31). Det ansatta ordet föreligger i flera norska gårdnamn Tjore, i det bohuslänska önamnet Tjörn, i det västmanländska hun- daresnamnet fsv. Thiurbo hundare och i det likaså västmanländska bynamnet Tjur (Lindroth 1920a, SOL s. 319 s.n. Tjörn, 376 s.n. Yttertjurbo härad, Sær- heim 2010 s. 134, 2011 s. 188 f.). Det har uttalats tvivel om möjligheten att semantiskt sammanhålla en höjdbeteckning med ett ord för böld (Finsterwalder 1968 s. 341 ff.), men denna invändning kan tillbakavisas. Som germansk form har ansatts *þeura- (Evald Lidén hos Lindroth 1920a s. 22 f.), hörande till den indoeuropeiska roten *téu- ’schwellen’ med olika utvidgningar, däribland det ovannämnda *tuk- (Pokorny 1959 s. 1080 ff.). I stället föreslår Lennart Moberg (1951 s. 30 f.) tilltalande en utgångsform *þeuhra-, att sammanhålla med det avljudande *þuhra-, som ligger till grund för fsv. þóra. Välbekant i germanska språk är subst. etter, ty. Eiter osv., germ. *aitra-. Detta ord syftar på vätska från bölder och har sekundärt antagit betydelsen ’gift’ (Kluge & Seebold 2002 s. 237). Etter hänger samman med ett germanskt adjektiv *aitra- ’svällande’; det har betraktats som en substantivering av detta (Krahe 1956 s. 113 f.). Den i ortnamnssammanhang mest uppmärksammade bildningen till germ. *ait- är just adjektivet *aitra- ’svällande’. Det föreligger i vattennamn, spridda över det germanska språkområdet, t.ex. Ätran i Sverige, Eitra, fno. Eitrá i Nor-

24 Om þór- som höjdbetecknande ortnamnselement se vidare Karlsson 2004 s. 190 ff., 2011 s. 41 f. 62 ge, Eitra/Aitra, Aitrach (fht. Eiteraha) på kontinenten (Krahe 1964 s. 29 f., An- dersson 1972 s. 13, DSÅ 2 s. 63 [jfr s. 64]). Oberoende av varandra har de båda indoeuropeisterna Herbert Petersson (1921, 1956) och Hans Krahe (1956) kommit till samma förklaring av denna tidigare omdiskuterade namngrupp, nämligen till ansättandet av det nämnda adjektivet. En annan avledning till germ. *ait- möter i det norska älvnamnet Eitla, som Sophus Bugge (i NE s. 38) tidigt tolkat som ’den svulmende’. Ett besläktat namn föreligger av allt att döma i det dalsländska Edslan. Detta är ett sjönamn, men namnet anses primärt ha kunnat vara knutet till en å (Rosell 1983 s. 37 f.). Namnet ingår i sockennamnet Edsleskog i Tössbo härad (in ecclesia etlæschogh 1308 15/8 Skara RAp, SD 2 nr 1594, s. 553). Rosell finner det tveksamt om förleden med form på -æ- 1308 liksom i ytterligare några belägg 1309–12 (OAUt, Löfkvist 1976 s. 91 s.n. Etlaskogh) avser sjön eller dess utloppsälv, men senare belägg med form på -a- visar att vi (med SOÄ 17 s. 2) bör utgå från ett maskulint sjönamn på -e: apud ecclesiam Ethlaskogh 1349 25/9 Lödöse SD 6 nr 4486, s. 139 avskr. mitten 1400-t., af ezlascogh 1379 21/9 Säby RAp (SRP 1888), jnnan edzla- skogh sokn 1391 24/6 Edsleskogs socken UUBp.25 Enligt Herbert Petersson (1921 s. 52, 1956 s. 74) föreligger i Eitla ett germanskt adjektiv *ait(a)la- ’svällande’, således synonymt med *aitra-. Sakligt sett passar det ypperligt att anknyta Estra till germ. *ait-. Om man i dag ser ön utifrån sjön från norr, nordväst eller nordost, är en karakteristik av ön som ’den uppsvällda, klumpen’ e.d. alltjämt synnerligen träffande. Det gäl- ler hela den höga, mot norr utskjutande halvan av ön. En uppfattning om öns utseende från sjön ger fig. 16 och 17 ovan. I ännu högre grad har ön gjort skäl för det här föreslagna namnet i äldre tid, innan de tidigare holmarna i sydost vuxit samman med ön (se fig. 18 och 19 ovan). Då dominerades ön fullständigt av de höglänta delarna, fastän sluttningen mot söder inte varit lika brant som mot norr. Esterön var då, såsom redan beskrivs inledningsvis härovan, en ganska betydande ö, med i sjön stupande bergssidor. Esterön ligger ensam mitt ute i den inre Bråviken, väl synlig vida omkring för sjöfarare i viken, praktiskt taget från alla delar av dess inre parti, likaså från land runtom den inre viken. Just genom sitt framträdande läge har Esterön lätt kunnat uppfattas som den uppsvällda ön eller »klumpen» framför andra. I och för sig skulle en sådan karakteristik passa bra också för Svindra, men denna ö ligger mera undanskymd i mynningen av Svensksundsviken. Den faller inte lika lätt i ögonen, och på håll smälter ön samman med landet intill. Germ. *ait- kan enligt framställningen härovan föreligga i fsv. Estra. Vi får då tänka oss en -str-avledning till roten, urn. *Aitstrón- eller – med mellanvokal, kanske snarast -i- – *Aitistrón-, vilket efter synkope av -i- leder till samma form. Den tunga ljudförbindelsen -tstr- förenklas lätt till -str- (jfr fsv. bæzter, bæster ’bäst’; Noreen 1904 § 290:2, 468:3). Slutresultatet blir fsv. Estra.

25 Alternativt antas det ångermanländska sockennamnet Edsele (aff Essxledh Sokne 1535, Äsle 1542), bildat till ånamnet Edslan, innehålla en motsvarighet till no. Eitla (SOVn 3 s. 9, SOL s. 65). 63

Två förslag att tolka önamnet fsv. Estra har här presenterats, i det ena fallet med syftning på öns utsatthet för häftig sjö med brusande, skummande vågor, i det andra fallet med syftning på öns karaktär av en stor klump, som höjer sig över vattenytan. I önamn är båda dessa semantiska typer väl företrädda. Det finns en stor grupp önamn som har sin grund i öarnas för vågor och vind utsatta läge. En god parallell utgör önamnet Vinga utanför Sveriges västkust. Det sammanställs av Hjalmar Lindroth (1920b s. 133) med ä. da. hvinge ’rasa, larma’, no. dial. kvingla ’tumla om, fara av och an, virvla runt (om vind och vatten)’: ’holmen där det virvlar, yr och skummar av stormen och de brusande vå- gorna’ (se också SOL s. 351). På liknande sätt förklaras ett norskt önamn Asen i Sør-Trøndelag. Namnet på ön, som ligger »ut mot storhavet» (Stemshaug 1985 s. 81), sammanhålls med verbet asa ’bruse, storme, rase’ och substantivet as n. ’storm, uver, uro’ i norskan (Stemshaug a.st., NSL s. 76, Nyman 2000 s. 564). Ett annat exempel på denna semantiska önamnstyp är säkerligen Jøsen i Rogaland, som kan återföras på fno. *Jôsund f. ’den jäsande, skummande’ (Nyman 2000 s. 362 f.). Ovan anförs en rad exempel på eisa-namn som betecknar vatten, däremot inget till gruppen hörande önamn. Detta är emellertid ingalunda någon vägande invändning mot förslaget att tolka Estra. Det är fullt naturligt och mycket vanligt att i vatten- och önamn möta ett och samma namnelement som syftar på vattnets fart, på forsande, rykande, skummande vatten och därmed förknippade ljud. Åtskilliga sådana paralleller visar Per Hovda i arbeten om älvnamn och skärgårdsnamn i Norge (Hovda 1962, 1966). Som ett exempel kan nämnas holmnamnet Gjæsingen och älvnamnet Gjæsinga, vilka Hovda (1962 s. 177, 1966 s. 49, 115) utan tvivel riktigt för samman med adjektivet no. dial. gjæs ’veldig, ofseleg om veret’ och med verbet fär. gæsa ’fara villt avstad, busa på’. Det finns således gott stöd för en tolkning av Estra enligt *ais-alternativet. Även en tolkning av Estra enligt *ait-alternativet låter sig väl underbyggas. Att öar, holmar och skär ofta har namn av att de skjuter upp ur vattnet ligger i sakens natur. Önamn av denna typ intar en dominerande ställning inom nordiskt önamnsskick. Olika formationer framgår av namnelement som borg, hammar, huvud, kam, pall, rygg, skalle. En särskild namntyp karakteriserar öarna som »uppsvällda». Sådant utseende är ett vanligt namngivningsmotiv för öar. Svellingen förekommer ofta som önamn i Norge, avseende öarnas form (NG 14 s. 59, NG l6 s. 299). Ett annat exempel är Bo´lga (Af Bolg[ene]26 1430-t. AB s. 149 A), namn på en ö och en gård i Nordland i Norge (NG 16 s. 173 f.: Bolgen, NSL s. 98). Vi har här att göra med ett namn i bestämd form, fno. Bolg-in f. Detta är enligt NG (a.st.) »Navn paa den af et høit Fjeld opfyldte Ø, hvorpaa Gaarden ligger». Namnet, som »maa […] sigte til Fjeldets Form», sammanställs i NG (s. 174) med fvn. bolginn ’uppsvälld’, particip till ett ej belagt verb (de Vries 1962 s. 49, Magnússon 1989 s. 70). Önamnet är en härmed sammanhängande bildning. En bildning av liknande slag kan föreligga i det

26 [ene] tillagt i efterhand. 64 fornnorska önamnet Bolm f. i Helgeland (Norrøn ordbok s. 81), om nämligen namnelementet bolm enligt ett alternativt förslag är att återföra på germ. *bul£m- (Hellquist 1948 s. 89 s.v. bolma). Det sistnämnda exemplet är särskilt intressant, eftersom det tycks finnas ett motsvarande norskt älvnamn, *Bolma (i sammansättningen fno. Bolmunes; NG 15 s. 172, NE s. 20, Hellquist Sjön. 6 s. 5 f., NSL s. 99 s.n. Bolmen).27 Begreppet »svälla» är centralt för både ö- och vattennamn. Både som önamn och som ånamn möter vi det gamla namnet fda. Thund f., bildat till roten i feng. þindan ’svälla’. På gammalt danskt område är det känt som önamn, nu Tunø, och som ånamn, det Thund som ingår i de hal- ländska bynamnen Tönnersa och Tönnersjö, det senare också sockennamn (Andersson 1972 s. 47, Moberg 1997 s. 173 f., SOL s. 334 s.n. Tönnersjö och Tönnersjö härad, DSt s. 307 s.n. Tunø). I fornvästnordiskan är Þund ett mytiskt ånamn, och ett så lydande ånamn ingår i det norska gårdnamnet Tønneberg (Jtem af Þundabergi o. 1400 RB s. 275) (NG 2 s. 194 f., NE s. 278; jfr Sandnes 1972 s. 102).

Två olika möjligheter att tolka det unika önamnet Estra har alltså här presenterats, utgående från germ. *ais- resp. *ait-. Namngivarna kan ha tagit fasta på öns för sjö och vind utsatta läge eller på dess form av en ur vattnet uppskjutande klump. Sakligt sett är båda alternativen väl underbyggda. Esterön ligger som en klump ute i Bråviken, väl synlig vida omkring. Detta utseende var ännu påtag- ligare i äldre tid, innan tidigare holmar i sydost vuxit samman med ön. Genom sitt läge är ön hårt utsatt för sjö och vind och har alltid så varit. Hur det ser ut vid storm har jag fått livfullt beskrivet. På saklig grund låter sig ett val mellan de båda alternativen inte träffas. Inte heller typologiskt sett kan ett val mellan *ais- och *ait- träffas; öar har ofta namn efter skummande vågor och likaså efter »uppsvälld» form. Morfologiskt sett ter sig läget annorlunda. Den svaga stambildningen i Estra passar inte in i mönstret för -str-avledda önamn; för ett önamn vore stark stambildning att vänta. Att namnet uppträder som svagt femininum alltifrån 1400-talsbeläggen kan dock tänkas vara betingat av analogi efter Svindra. Möj- ligheten till -str-avledning kan därför inte strikt uteslutas. Detta är förutsätt- ningen för att anta en rekonstruktion med suffixet -str- till roten *ait-: *Ait(i)strón-. Den svaga stambildningen i Estra talar för -r-avledning, liksom i Svindra, och då kommer endast *ais-alternativet ifråga. Morfologiska skäl pekar där- med på en urnordisk utgångsform *Aisrón, med t-inskott *Aistrón-. Detta al-

27 Det småländska sjönamnet Bolmen brukar återges med ’storsjön’, till ett rekonstruerat fornsvenskt adjektiv *bolmber ’stor’ (Hellquist Sjön. 1 s. 64 f., Hellquist 1948 s. 89, Hallberg 1983 s. 98, 111, SOL s. 43). Det är tilltalande att här tänka sig sekundär namnbildning till ett adjektiv, men frågan har ställts, om ett sådant (i anslutning till det nämnda etymologiförslaget) inte kan ha en mer direkt konkret innebörd, ’svällande, sjudande’ (Hellquist Sjön. 6 s. 6, N. Törnqvist 1949 s. 7 n. 4; jfr Andersson 1965 s. 265). 65 ternativ stärks ytterligare vid en semantisk jämförelse med namnet Svindra. Detta syftar enligt analysen nedan (kap. 4.8) på att Svindra berett skydd för vind och sjögång, just för sådana förhållanden som enligt den här nämnda tolkningen karakteriserar Esterön. Därmed knyts namnen på de båda huvudöarna i den inre Bråviken både morfologiskt och semantiskt samman till ett par, där de båda kontrasterande önamnen kompletterar varandra: ’den stormpiskade ön’ och ’ön som ger lä vid storm’. Möjligheten att återföra Estra på urn. *Ait(i)strón-, syftande på den upp- svällda ön, kan inte helt avföras ur diskussionen. En sammanvägning av alla omständigheter, där morfologin och den semantiska kontrasten till Svindra spelar huvudrollen, talar emellertid för att Estra skall återföras på urn. *Aistrón- < *Aisrón-, syftande på den för vind och vågor utsatta ön.

4.3. Händelö Händelö i S:t Johannes sn i Lösings hd har varit en ö i den inre Bråviken, där farleden till vikens innersta del och sedermera staden Norrköping alltid gått fram, i äldre tid genom farleden mellan Händelö och Lindö, i senare tid norr och väster om Händelölandet. Se fig. 4 i kap. 3.1. Ännu på 1600-talet var Hän- delölandet av ett smalt sund skilt från halvön Lindö (se kap. 4.1). Genom an- läggandet av den 1962 invigda Lindö kanal (se kap. 4.1, början) skildes Händelö och Lindö åter från varandra. Händelölandet har bildats genom att flera öar och holmar har vuxit samman (se förutom utvikskarta 1 och 2 också fig. 20 och 21). Gösta Franzén hävdade redan 1937 (s. 81) att ön vid tiden för namngivningen snarast bestått av det hög- länta, bergiga partiet ut mot Bråviken i nordost, på vars västra del gården Hän- delö ligger. Detta bekräftas av landskapets utseende vid början av vår tideräk- ning (fig. 20). 1 000 år senare har den ursprungliga ön landförbindelse med öar och holmar, som vid denna tid vuxit ihop (fig. 21). Händelölandet håller på att bildas. Gården Händelö, som fått namn efter ön, är väl känd i medeltida källor. Det äldsta belägget på Händelö är från orten: Datum hændelø 1320 19/5 Händelö RAp (SD 3 nr 2333, s. 546, med annan datering). Övriga medeltida belägg stämmer överens med detta (SOÖg 15 s. 49). Hændel- är den vanligaste formen av förleden, men Hændil- förekommer också. Undantagsvis föreligger en kortare form av namnet: paa hændløø 1499 (SOÖg a.st.). Denna tvåstaviga form ligger till grund för det moderna uttalet: hændlə (SOÖg 15 s. 49 f.). Rent formellt skulle Hændlø kunna gå tillbaka på en primär önamnsbildning *Hændla (oblik form på -o), en – med Svante Strandberg (1991 s. 57) – metaforisk -ilón-avledning till hand. *Hændla hade kunnat ombildas till Hændlø (jfr om Esterön i kap. 4.2). Det finns emellertid ingen anledning att betrakta formen Hændlø som ursprungligare än Hændelø. Fsv. Hændilø (med normaliserad fornsvensk ortografi) är en sammansätt- 66

Fig. 20. Händelö omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer. ning med ø som efterled och ett fornsvenskt substantiv *hændil m. som förled, ett substantiv som inte är känt i nordiska fornspråk. Detta *hændil har varit fö- remål för diskussion. Det är, såsom Gösta Franzén (1937 s. 81 f.) i ett tidigare arbete framhåller, en avledning till hand, betecknande något som liknar eller hör ihop med en hand. Denna idé tar Franzén sedan upp i SOÖg (15, 1991, s. 49). Han sammanställer *hændil med eng. handle ’handtag’ och tänker sig alternativt att en topografisk detalj, en »utskjutande udde, vars form företer en slående likhet med ett handtag», har gett upphov till önamnet. Den udde som Franzén hänvisar till gäller emellertid ett senare skede i öns historia; den fanns inte vid den tid då namnet får antas ha bildats. Franzéns jämförelse med eng. handle är emellertid såtillvida viktig, som fsv. *hændil hör till en grupp germanska -l-avledningar, som på olika sätt knyter an till handen. I västgermanska språk är ord för ’grepe, handtag’ betygade: feng. handle f. ’handle’ (Clark Hall 1962 s. 169, Holthausen 1963 s. 149, ODEE s. 426), mndl. handel f. och m. ’handvatsel’ (Verwijs & Verdam 1885– 1929 3 sp. 71). Subst. handle lever vidare i dagens engelska och har också lå- nats in i nederländskan som handel och i norskan som hendel (WNT 5 sp. 1897 f., Franck 1912 s. 229, de Vries 1971 s. 234 s.v. handel 2, NO 5 sp. 296 s.v. hendel I). I nordiska språk förekommer substantiv med andra betydelser, som 67

Fig. 21. Händelö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

är att sammanhålla med *hændil (Moberg 1965 s. 47) och som Franzén anför redan i sitt arbete 1937 (s. 82). I hälsingedialekt föreligger handel m. (utan omljud) ’handfull (lin eller säd)’ (Wennberg 1873 s. 26 s.v. hannel, OSDs). Betydelsen ’handfull (linstjälkar), knippe (linstjälkar)’ uppvisar också sv. handel (SAOB H 342 s.v. handel 1), och liknande betydelse företer no. hendel m. (formalt svarande mot fsv. *hændil) och hendle f. (NO 5 sp. 296 s.v. hendel II, 299). En bestämd betydelsekomponent är gemensam för de här sammanställda nordiska -l-avledningarna. De betecknar alla något som kan gripas med handen. Med hjälp av dessa ord låter sig emellertid Händelö inte tolkas. Utgående från betydelsen ’handfull, knippe’ har övervägts att *hændil kunde syfta på lövtäkt (Franzén 1937 s. 82, 1982 s. 86, 118, Moberg 1965 s. 46 f., SOÖg 17, 1986, s. 12, Strid 1987 s. 27, 29, SOÖg 15, 1991, s. 49 f.). Det är ett högst tänk- värt uppslag, men terrängstudier visar att Händelö skall tolkas på annat sätt. De av SGU framtagna strandnivåkartorna hjälper oss inte att få en uppfattning om den ursprungliga Händelös strandkontur. Här kommer däremot kartor med nivåkurvor, T 9G SV, ek 9G 0e, T 581, väl till pass. Med hjälp av den eko- 68

Fig. 22. Del av Händelö vid 5 och 10 m högre vattenstånd. Underlag för kartan är ek 9G 0e (ed. 2, 1980) med dess 5- och 10-meterskurvor. – Kartan ritad av Kristina Neumüller. nomiska kartans nivåkurvor för 5 och 10 m (fig. 22) kan vi bilda oss en före- ställning om Händelös strandlinje i en gången tid och har därmed bättre möj- lighet att bedöma Franzéns (1937 s. 82) helt allmänt hållna alternativa förslag att förklara Händelö som ett likhetsnamn. När man med – ungefärlig – känne- dom om öns forna strandlinje studerar terrängen på Händelö, faller det i ögonen att ett utskjutande strandparti på ön visar en slående likhet med en hand med utspärrade fingrar. Det gäller den forna öns nordvästra udde, där Händelö gård av gammalt varit belägen (så enligt äldsta lantmäterikartan från 1600-talet, LSA D 163–14:1). Norr om Händelö gård skjuter en spetsig landtunga mot norr ut i sjön. Ännu tydligare framträder »fingrarna» i väster. På en sträcka av ungefär 400 m skjuter här fyra kraftigt markerade, relativt höga landtungor ut, som i gammal tid flikat sönder öns strandlinje. Under långa tider har uddarna satt sin prägel på strand- konturen. Även vid betydligt högre vattenstånd än 5 m har de legat över vatten, och då vattnet så småningom drog sig tillbaka under 5-metersnivån och först läm- nade plats för sankmark, har de fortfarande länge varit ett iögonfallande drag hos ön. Den sönderflikade stranden har gjort det naturligt att likna denna del av ön vid en hand med utspärrade fingrar. Höjdkurvorna för 5 och 10 m på den ekonomiska kartan (fig. 22) ger en antydan om de konturfasta »fingrarna». Längst i norr har vi en hög, tämligen smal spetsigt utskjutande bergsrygg (med triangel- punkt på T 9G SV, 1962); denna bergsudde, som tydligt avtecknar sig enligt 5-meterskurvan, har länge utgjort den gamla öns nordvästspets. Söder därom har en vik trängt in i landet. Nästa udde enligt 5-meterskurvan är något bredare; den domineras – vilket inte framgår av kartan – av två utskjutande bergsryggar med en svacka emellan. Så följer på en sträcka av ungefär 100 m en mera långsluttan- de strandlinje fram mot gården. Där skjuter åter två bergsryggar ut mot den forna sjön, som här varit mycket långgrund. Den sydligaste är skarpast markerad, hög, smal och långsträckt, den andra mera rundad. På fig. 22 visar höjdkurvorna tydligt den sydligaste bergsudden (se också T 9G SV, 1962, öster om m i -holm). 69

Fig. 23. Detalj av den forna Händelös nordvästra udde. Fotot visar längst bort den bergsrygg som utgjort öns nordvästra spets. Hitom syns den forna bottnen i den inträngande viken och spetsen av ytterligare en bergsrygg. – Foto förf. 2 juli 1967.

Iögonfallande är den djupa, ganska smala svackan mellan de två bergen; den framträder på ek 9G 0e (1948) därigenom att åkermark skjuter in mellan bergen. Vid 5 m högre vattenstånd bör sänkan ha varit en tämligen sank strand utåt sjön. Besked om terrängens utseende ger också fotot på fig. 23. Tolkningen av Händelö utifrån topografin får stöd av tre andra namn i samma del av Sverige som Händelö: i Östergötland Hännebjörke, namn på en gård, f.d. by, i Gistads sn i Skärkinds hd, och i Småland Händelöp, namn på en ö med by och fiskeläge i Västrums sn i Södra Tjusts hd, samt Lilla och Stora Händle- gölen, namn på två gölar på gränsen mellan Mörlunda sn i Aspelands hd och Döderhults sn i Stranda hd.28 Hännebjörke är liksom Händelö väl känt i medeltida källor. Det äldsta be- lägget är representativt: in hendilberke 1357 15/8 Söderköping RAp (SD 7:1 nr 5786, s. 225 f.). Såsom detta och övriga belägg (i SOÖg 17 s. 11) visar, är Hæn- dilbirke fornsvensk normalform. Efterleden betyder ’björkbestånd, björk- dunge’, och därför har det tett sig tilltalande att tänka på lövtäkt som förklaring till namnet (se ovan, så utan alternativ ännu enligt SOÖg 17 s. 12), men terräng- studier visar att Hännebjörke skall tolkas efter samma linjer som Händelö. Hännebjörke ligger invid en ganska kort åsrygg, som sträcker sig i ungefärlig väst-östlig riktning söder om gården (se G 55, T 8G NV, ek 8G 6b). Snett över åsen, mot dess norra sida, sträcker sig – vilket inte framgår av kartan – några iögonfallande utlöpare, höjdryggar (till en del med berg i dagen) med markerade svackor emellan, så att den mot gården vettande åssidan är påfallande sön-

28 Hännebjörke och – med tvekan – Händelöp nämns redan av Gösta Franzén (1937 s. 81 f. med n. 1 s. 82). 70

Fig. 24. Händelöp med farleden mellan ön och Stomsö. – Förstorat utsnitt ur T 6H NV (1966). derflikad, som en utspärrad hand. Den möjligheten bör hållas öppen att Hæn- dilbirke är en elliptisk bildning till ett namn på åsen med Hændil- som förled. Björk växer fortfarande på åsen, numera dock mest gran och tall. Samma karakteristiska drag, en sönderflikad, »handliknande» kontur, som utmärker Händelö och Hännebjörke i östra Östergötland, sätter sin prägel på lokaliteterna med Händel-namn i norra Småland. Händelöp är namn på en ö med by och fiskeläge med samma namn i Väs- terviks skärgård. Namnet, som inte är betygat från medeltiden,29 skrivs alltifrån 1500-talets jordeböcker Hendelöp o.d., undantagsvis Hendelöij 1545 (OAUjb). Lennart Moberg (1965 s. 46) sammanställer Händel- i Händelö och Händelöp och framför tanken att Händelöp kan komma av ett *Händelölöp, med haplo- logiskt bortfall (jfr ovan belägget Hendelöij 1545). Efterleden -löp förklarar han som beteckning på »det smala men djupa och skyddade sundet mellan Händelöp och Stomsön, där den gamla farleden gick fram». Se härtill fig. 24, som visar Händelöp och den till grund för efterleden -löp liggande farleden mellan ön och Stomsö i norr.30 Händelöps utseende o. 1000 e. Kr. framgår av fig. 25.

29 Ett belägg, hændeløph gard 1492, hänförs till Händelö i Östergötland (DNorc nr 220, s. 226, SOÖg 15 s. 49). Belägget förutsätter kännedom om Händelöp. 30 5-meterskurvan på kartan i fig. 24 leder tillbaka till första århundradet av vår tideräkning. Upp- gift om datering meddelad av statsgeofysiker Johan Daniels, SGU (e-brev 3.10.2011; jfr kap. 1 n. 1). 71

Fig. 25. Händelöp omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Den gamla havs- bottnen i Hagmaren, väster om den kraftiga udden i norr, framträder här tydligt. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Ön Händelöp påminner i sitt utseende starkt om Händelö i Bråviken. Stu- dium av terrängförhållandena på ön ger en god bild av öns strandkontur i äldre tid (se härtill förutom fig. 24 och 25 också G 37, ek 6H 9a, 6H 9b). På öns nordsida skjuter fortfarande en vik långt in i landet. Denna vik, som kallas Glot (OAUt, Birger Olsson 1933),31 utgör fiskeläget Händelöps hamn. Innanför hamnen utbreder sig den sanka Sältingen, nämnd i storskifteshandling från 1821 (LSA G 110–19:1), som innehåller den äldsta kartan över Händelöps by. Namnet Sältingen, som är upptecknat i OAUt (Ivar Modéer 1930, Birger Olsson 1933), innehåller ordet sälting, som är känt dels i betydelsen ’sankmark invid havet’, dels i betydelsen ’ett slags gräs vid havsstranden’ (OAUd, Nordén 1944 s. 9, SAOB S 16185). Öster om viken med hamnen skjuter en hög, kraftigt markerad, långsmal bergsrygg ut i leden. Nordost om denna udde har sjön sträckt sig mycket längre in i landet än nu. Här utbreder sig Hagmaren, som är gammal havsbotten och numera består av sankäng och ut mot sjön av kärrmark. Hagmaren korsas av landsvägen som förbinder Händelöp med fastlandet (se

31 Om namnelementet glo se H. Jonsson 1966 s. 287 f. 72 fig. 24 och vidare ek 6H 9a, 6H 9b, på vilken senare karta namnet Hagmaren är utsatt).32 Inom Hagmaren, nordost om landsvägen på fig. 24, ligger en liten avsnörd vattensamling, som kallas Gloet på kartan i den strax ovan nämnda storskif- teshandlingen från 1821. Den är skild från sjön endast av en smal, mycket låg och till stor del sank landtunga. Innanför den lilla vattensamlingen fortsätter en smal sänka ytterligare ett tjugotal meter. Här har ännu i relativt sen tid en vik trängt djupt in. Fig. 26 ger en föreställning om den sönderflikade stranden. Såsom redan kartorna över Händelöp i dag och för 1 000 år sedan ger en antydan om och såsom terrängstudier understryker och preciserar, har Händelöps nordsida ut mot den gamla segelleden i praktiskt taget hela sin sträckning haft en karakteristisk sönderflikad strandkontur. Se fig. 26 och 27. Fastän det är ovisst, hur mycket högre vattnet gick vid den tid då namnet kom till, står det dock klart att de höga bergsuddarna och vikarna däremellan vid tiden för namngivningen satt sin prägel på ön. Vid tiden o. Kr. f. såg landskapet helt annorlunda ut, med två öar skilda åt av ett 200 m brett sund, som sträckte sig söderut från den senare hamnviken (fig. 28). Det utmärkande för ön Händelöp har varit den sönderflikade, »handliknande» nordsidan ut mot den gamla segelleden. Det kan knappast råda någon tvekan om att Händel- i önamnet syftar på öns strandkontur ut mot det sund som av allt att döma hetat Händelöp. Sundet kan knappast primärt ha fått ett Hän- del-namn. Det rimliga är att det är ön som har karakteriserats med ett sådant, med andra ord att ön ursprungligen, alldeles som Bråviksön, hetat Händelö och att Händelöp, såsom Lennart Moberg förmodar (se ovan), kommer av ett *Händelölöp. Det för sjöfarten viktiga sundets namn har så överförts på ön. En sådan metonymisk namnöverföring är fullt naturligt i ett fall som detta, där »lö- pet» varit av central vikt. Ett jämförbart fall från Östergötlands skärgård är Inre och Yttre Olsund, namn på två öar i S:t Anna sn i Hammarkinds hd; namnet tillkommer primärt sundet mellan öarna, där en viktig segelled går fram (Modéer 1936 s. 29). I östra Småland, inte så långt från Händelöp, är ytterligare ett Händel-namn känt, Lilla och Stora Händlegölen (ek 6G 0e), tillsammans kallade Händlegö- larna. Namnen på dessa gölar är i OAUt upptecknade från Mörlunda sn (Nils Henrikson 1932, Ivar Modéer 1952). De är belagda på äldre lantmäterikartor från Döderhults resp. Mörlunda socken i LSA: Händele-gölarne 1759 G 12– 70:1, Händele Gölen 1788 G 70–21:1, Hendla Gölar 1837 G 12–70:6. Utmär- kande för de två med ett kort smalt sund förenade gölarna är enligt kartorna deras flikiga stränder, med delvis djupt inskärande smala vikar. Numera synes gö- larna enligt ek 6G 0e i stort sett vara igenvuxna (någon strandlinje markeras inte); det flikiga utseendet framgår emellertid i någon mån också på den moderna kartan.

32 Om ortnamnselementet mar se kap. 3.1 (om Marby). 73

Fig. 26. Detalj av den tidigare viken längst i norr på Händelöp. Fotot taget från den bergsrygg som utgjort Händelöps strand i norr, mot sydväst över den gamla viken med nästa bergsrygg i bakgrunden. Vikens mynning är till höger om bilden. – Foto förf. 10 maj 1968.

Fig. 27. Händelöps norra strand, sedd mot öster från Hampdalsbergen (se ek 8H 9a) väster om Händelöps hamn. Närmast nedanför Hampdalsbergens sluttning ses en svacka, som varit vik och tidigare sund. Den begränsas ut mot sjön av en bergsrygg, en f.d. långsmal udde och ännu längre tillbaka en holme. Viken med hamnen tränger djupt in i ön. Bortom hamnen skjuter ännu en bergsrygg (till höger) ut i sjön. Därbortom skymtar en vik, som tidigare trängt långt in. Längst bort ses öns mot norr utskjutande udde. – Foto: Claes Strömberg 23 maj 1968. 74

Fig. 28. Landskapet vid Händelöp omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Granskningen härovan har fäst uppmärksamheten på fyra Händel-namn från ett relativt begränsat område i Östergötland och Småland (se fig. 29). Av de fyra namnen är Händelö och Hännebjörke i Östergötland bevisligen mycket gamla, kända som bebyggelsenamn alltifrån 1300-talet. För Händelö(p) i Små- land kan vi också anta hög ålder. Mera oviss är åldern på Händlegölen/-gölar- na, men ingenting hindrar att det namnet åtminstone sträcker sig en god bit tillbaka i medeltiden. De fyra namnen uppvisar alla samma karakteristiska konfiguration, en sön- derflikad kontur, som kan liknas vid en hands utspärrade fingrar. Det måste vara detta drag i topografin som det i namnen ingående substantivet *hændil syftar på. Utöver Händel-namnen från östra Götaland är simplex Händeln känt från Romelanda sn i Inlands Södre hd i Bohuslän (se fig. 29). Det anförs i OGB (5 s. 182) som namn på en bergås på gårdarna Dalas och Rannebergs mark, och berget anges vara »långt och smalt». Namnet är inte längre levande, men enligt primärmaterial i DAG låter sig lokaliteten tämligen väl lokaliseras.33 Det synes vara fråga om en smal ås, som tillsammans med mindre, parallellt löpande åsar

33 Docent Birgit Falck-Kjällquist (se Förord) har för min räkning företagit terrängstudier våren 2011. 75

Fig. 29. Ortnamn med Händel- (fsv. Hændil-) som förled i Östergötland och Småland samt simplexnamnet Händeln i Bohuslän. – Kartan ritad av Per Vikstrand. sträcker sig ut från ett högre beläget område. I OGB återförs Händeln på ett appellativ *händel, analyserat som en -ila-avledning till hand. Som betydelse fö- reslås »’handtag’ e. d.». Enligt ovan är betydelsen ’handtag’ i germanska -l-bildningar till hand välbetygad i västgermanska språk, men den synes inte vara inhemsk i nordiska språk. Inte heller leder åsens form, lång och smal, tanken till ett handtag. Den aktuella åsen kan inte heller i sig ha associerats med en hand med utspärrade fingrar, men den kunde tillsammans med de parallella åssträckningarna ha ingått i en »händel»-formation, dvs. varit ett av »fingrarna». Det upptecknade namnet Händeln finge i så fall antas ha koncentrerats till den dominerande åsen i ett terrängkomplex. Längre än till denna hypotetiska slutsats synes det vara svårt att komma i dag. Om den är riktig, dvs. om det bo- huslänska Händeln skall sammanhållas med Händel-namnen i östra Götaland, får vi snarast betrakta *händel med den antagna betydelsen som ett götaord; Romelanda socken gränsar till Västergötland.34

34 Bynamnet Hällne i Ovikens socken i Jämtland lämnas här obeaktat. Medeltida belägg med bok- stavsföljden -ndl- talar för att denna är sekundär: j henlom 1479 16/6 Sproteid RAp (JHD 2 nr 132, s. 129 f.), j henla 1479 30/9 Oviken RAp (DN 14 nr 138, s. 108 f., JHD 2 nr 136, s. 133 f.), i hendle 1518 23/8 u.o. RAp (DN 14 nr 272, s. 218 f., JHD 2 nr 393, s. 363). Jfr Flemström 1972 76

Händel-namnen i Östergötland och Småland tar fasta på ett av de för en hand karakteristiska dragen, nämligen handens utspärrade fingrar. I de talrika ortnamn som innehåller elementet hand kan givetvis också andra drag ligga till grund för en jämförelse. Det har man också räknat med i litteraturen (Strand- berg 1991 s. 56 ff. med hänvisningar), men tyvärr måste konstateras att diskussionen endast i ringa mån synes bygga på konkreta terrängstudier. Enbart kartan kan endast i speciellt gynnsamma fall ge tillräcklig hjälp. Att en terrängformation kan få namn efter likhet med handens fingrar kan man tydligast se hos elementet finger. Detta syftar inte bara på enskilda lokaliteter som liknats vid fingrar, t.ex. smala långsträckta vatten och kärr samt skär av samma form, så som i talrika svenska namn i Sverige och Finland (OAUn, Institutet för de inhemska språken). Det finns också namn som syftar på flera spretande »fingrar» som sträcker sig ut från en tänkt hand. Ett belysande exempel utgör Fingerkulla (Fingerkulla 1599 OAUjb, angivet som nybygge), namn på en gård i Tunabergs sn i Jönåkers hd i Södermanland. Gården ligger på en kulle med tre smala utskjutande höjdsträckningar, bestående av berg och mo- rän. Kartorna (G 56, T 9H SV) ger inte någon tydlig uppfattning om terräng- förhållandena, men på ort och ställe ser man klart, vad som gett upphov till namnet. Allra tydligast kan man iaktta den karakteristiska terrängformationen från det höga Kummelberget strax intill, ett gammalt vårdkasberg (Stahre 1952 s. 240). Se fig. 30. Ytterligare ett par Finger-namn kan nämnas. Fingermyran, namn på en myr i Bjurholms sn i Västerbottens södra domsagas tingslag, syftar på att myren »är vikig» (OAUt, Lisa Lidberg 1939; se också ek 20I 6i). En bäck med namnet Fingraström i Films sn i Olands hd i Uppland har »på några ställen […] fingerlika förgreningar» (Strandberg 1991 s. 57). De fruktade forsar i Yukon- floden i Alaska som kallas Five Fingers Rapids har namn av att de bildas av fyra klippor i flodens lopp (Collier’s encyclopedia 19 s. 635, Encyklopædia Britannica 23 s. 931). En vertikal pendang till det sistnämnda namnet är ett gre- kiskt namn på en bergssträckning på Peloponnesos, Pentedaktylon n. eller Pen- tedaktylos m. ’Fünffingergruppe’ (till grek. pente ’fem’ och daktylos m. ’finger’), givet efter dess fem toppar (Hauschild 1962 s. 273). Liksom finger kan också hand, metaforiskt brukat som ortnamnselement,35 syfta på handens utspärrade fingrar. Såsom jag visat i annat sammanhang (An- dersson 1991), syftar by- och sockennamnet Händene, ett vin-namn, i Skånings hd i Västergötland på sönderflikad terräng. Byn är belägen vid ån Dofsan, och terrängen utmärks av tvärdalar med tillflöden till ån. Ännu ett västgötskt bynamn, Hand i Tvärreds sn i Kinds hd, syftar på »fing- s. 104 f. – Ej heller beaktas här två enligt registret till JHD 1 (s. 20) oidentifierade namn Hændla, det ena lokaliserat till Alsens socken (belagt 1424; JHD 1 nr 179, s. 196), det andra »trol. i Brun- flo sn» (belagt 1448; JHD 1 nr 283, s. 294 f.). 35 Flitigt metaforiskt bruk kan leda till att exv. kroppsdelsord etableras som terrängbeteckningar, t.ex. arm i betydelsen ’förgrening av en å eller sjö’. Finger med syftning på vattenförgreningar eller smala, långsträckta terrängformationer står otvivelaktigt på gränsen till att anta topografisk betydelse (se härtill Andersson 2010a s. 15 f.). 77

Fig. 30. Fingerkulla gård sedd från Kummelberget sydväst om gården. – Foto förf. 14 maj 1968. rar» i terrängen. Namnet på byn, som omfattar två gårdar, är tidigt, redan från 1200-talet, belagt i former som stämmer överens med dagens: curias … et hand 1292 27/2 Gudhem RAp (SD 2 nr 1062, s. 135 f.), curias … et hand 1306 5/2 u.o. RAp (SD 2 nr 1495, s. 466, vid. av föregående brev). Namnet Hand kommenteras kort i SOÄ (7:1 s. 237). Det antas innehålla ett i norska ortnamn för- modat *hangd ’överhängande höjd’ (jfr Kousgård Sørensen 1958 s. 74). »Byn», heter det, »ligger vid en dylik.» Realupplysningen kan inte bero på självsyn. Den stämmer nämligen inte utan får förmodas härröra från någon missförstådd ortsupplysning. Den tidigt belagda namnformen Hand talar givetvis också mot den föreslagna tolkningen. Bror Lindén (1950 s. 175), som ställer sig avvisande till SOÄ:s tolkning av Hand, antar att namnet egentligen utgår från en vik i sjön Tolken nedanför Hand, vid vilken det ligger en gård med namnet Handvik (belagt alltifrån 1540-talet; SOÄ 7:1 s. 236 f.). Hand skulle enligt Lindén vara »antingen en gammal ellipt av ursprunglig sms [sammansättning] *Handvik eller också ursprungligt enkel jämförande bng [benämning] med samma mening» (referat av Strandberg 1991 s. 56 f.). Terrängstudium visar att denna förklaring av Hand leder fel. Hand ligger på en markerad höjd. Kartan (G 34, ek 7C 1j) ger inte tillräcklig information om detaljer i terrängen. Höjden där de två gårdarna i Hand ligger påminner om Fingerkulla, dock i det lilla formatet. Från höjden skjuter smala bergsryggar ut med svackor emellan. Likheten med en hand med utspärrade fingrar är högst påtaglig. Det ursprungliga viknamnet Handvik vill Lindén (a.st.) förklara utifrån han- 78 dens »grepe» (handflatan + tummen), som här skulle syfta på »en tugrenad vik av sjön Tolken» (jfr T 7C SO). Vid besök på platsen har jag emellertid kunnat konstatera att viken inte ger intryck av en hands »grepe», varken från sjön eller från land. Snarast har nog det unga gårdnamnet Handvik getts i relation till den gamla grannbyn Hand på höjden ovanför viken, vilket också en upptecknare i OAUt, Arnold Lidaräng 1956, håller för sannolikt. Det vore inte heller tilltalande att tänka sig att hand skulle ha brukats som metafor med helt olika inne- börd i två närbelägna namn. Till de här nämnda hand-namnen ansluter sig nu ortnamnselementet fsv. *hændil. Ett fornsvenskt substantiv kan rekonstrueras, och dess yttersta syftning på handens utspärrade fingrar framstår som klar. Vi vet emellertid inte vilken funktion *hændil har haft i namngivarnas språk. En -ila-avledning till hand kan ha diminutiv funktion eller uttrycka tillhörighet av något slag (Olson 1916 s. 248 ff.). Den topografiska anknytningen talar för att diminutiv funktion inte kommer ifråga. Det är likaså osannolikt att det rör sig om ett topografiskt appellativ. Av allt att döma har vi att göra med metaforiskt bruk av *hændil. Som underlag för metaforen komme väl snarast ett med »fingrar» försett redskap e.d. ifråga. Vi befinner oss emellertid i den något säregna situationen att vi kan rekonstruera ett fornsvenskt appellativ men inte exakt fastställa dess betydelse. (Se härtill Andersson 2010a s. 14 f.) Namnet Händelö med den här föreslagna tolkningen har sannolikt getts från sjön, av fiskare och andra sjöfarare, som fäst sig vid de iögonfallande utskjutande uddarna i nordväst.36

4.4. Järkneön Stora och Lilla Järkneön är namn på två öar ute i Bråvikens mynning. Se fig. 31 i kap. 4.5. Öarna ligger mitt i den urgamla segelleden mellan Kolmårdsbran- ten i norr och Lönö i söder. De båda obebyggda öarna har av gammalt hört till Östkinds härads allmänningsmark och räknas till den ur Östra Husby utbrutna Kvarsebo socken. Numera utgör de tillsammans en fastighetsregisterenhet, Järkneöarna, i Norrköpings kommun.37 Några medeltida skrivningar är inte kända för Stora och Lilla Järkneön. Järkneöarna dyker i den skriftliga traderingen upp först i de äldsta jordeböck- erna från 1500-talet, där de upptas som häradsmark i Östra Husby socken: Jercknöö KA Ög. 1543:1 s. 202, Järcknö, Järcknö hollme 1551:10 f. 53r, Jerk- ne hålmm, lile Jerkne hålme 1552:4 f. 13v. Se vidare OAUjb (Kvarsebo sock-

36 Huvudresultatet i kap. 4.3 presenterades 2010 som inslag i två symposieföredrag (Andersson 2010a s. 14 f., 2011 s. 15). 37 Namnet Järkneöarna som namn på en jordregisterenhet härrör från beslut i Kungl. Lantmäteri- styrelsen 1948. Järkneöarna utgör i dag en trakt i fastighetsregistret. I samband med jordregister- beslutet 1948 fastställdes Lilla Järkneön och Stora Järkneön som officiella former av önamnen. Upplysningar av Annette Torensjö (se Förord) i e-brev 7.2.2011 och 8.2.2011. Det är alltså ett misstag att den äldre formen Järknön används på T 582 (2010). 79 en). Relationen mellan de båda öarna uttrycks i de äldsta beläggen som synes på olika sätt. Den mindre anförs 1551 som »holme» till den större, året därpå kallas båda för holm(e), med tillägg av »lille» för den mindre. Här görs alltså i princip samma skillnad som med dagens tillägg, Stora och Lilla. De båda namnen har på svenska naturnamns sätt antagit bestämd form (se härtill kap. 2, bör- jan). Från modern dialekt finns följande uppteckningar i OAUt: lılə, stɷrə ȷrknøn (Gösta Franzén 1930), ll(), stɷr() ȷærknn (Stig Johansson 1934). Vanligen används det sammanfattande namnet Järkneöarna: ȷrk- nødrɑ (Franzén), ȷærkndərɑ (Johansson). Också i äldre källor sammanfattas de båda öarna ofta på detta sätt (OAUt). På Jean De Rogiers karta 1653 kallas de Jarknöö Holma. Namnet Järkneön behandlas av Sigurd Fries (1965 s. 69 f.) i en populär framställning om ortnamnen i Krokeks och Kvarsebo socknar. Fries anför i korthet de olika möjligheter som står till buds att förstå det – som han framhål- ler – av allt att döma unika önamnet. Detta kan gå tillbaka på fsv. *Iarkn f. (> *Iærkn), bildat med det i gamla önamn vanliga -n-suffixet, som t.ex. i Tjörn och Ven (Bandle 1994). Efterleden -ö skulle i så fall vara ett epexegetiskt till- lägg. Till grund för den antagna avledningen skulle ligga en motsvarighet till fvn. jarki m. ’jark (utvendig kant av fotblad)’ (Norrøn ordbok s. 330), no. jark(e) ’(på fot el sko) kant på fotbladet der det er breiast’ m.m. (NO 5 sp. 1436). Snarare vill dock Fries räkna med att Järkneön är en sammansättning med -ö och som förled ett gammalt adjektiv fsv. *iarkn ’ljus, skinande, glän- sande’ (om betydelsen se närmare nedan). Den sakliga motiveringen till ett så tolkat Järkneön betecknar han dock som oviss. »Den större ön», heter det, »har kanske i viss belysning förefallit ljus och på så sätt tjänstgjort som seglingsmär- ke.» Han tänker sig också möjligheten att Järkneön eventuellt kan vara ett in- smickrande noanamn. Fries tar alltså fasta på de två tolkningsmöjligheter som Bengt Hesselman (1935 s. 103 ff.) anför för det från Lyhundra härad i Uppland kända sjönamnet Erken eller Järken, som det skrivs i äldre källor; Erken är en hyperkorrekt form i stället för Järken, betingad av dialektal tillsats av j framför uddljudande e, t.ex. jäll för eld (Hesselman 1935 s. 104, SOL s. 69). Hesselman (s. 108 f.) stäl- ler sig med rätta avvisande till tanken att Erken, Upplands näst största sjö, eller någon del av den skulle ha liknats vid ett fotblad. I stället stannar han för för- klaringen att namnet på sjön med dess ovanligt klara, genomskinliga vatten är bildat till det ovannämnda adjektivet *iarkn (s. 110 f.). Hesselmans framställ- ning av Erkens vatten är närmast lyrisk (s. 110): Den som en gång haft tillfälle att en vacker sommardag roende och simmande färdas fram över Järkens vattenyta […], han kan […] omtala att man på Järken liksom på Vättern ser botten på nästan svindlande djup och med förvåning urskiljer vad som rör sig långt nere inunder en, kanske en aborre [!], en stor mussla eller någon av sjöns berömda kräftor, som kliver över bottenstenarna. Erkens vatten skiljer ut sig från vattnet i andra sjöar i trakten just genom sin klarhet (s. 110): 80

Det klara vattnet är så mycket mer anmärkningsvärdt, eftersom Järken är en låg- landssjö med delvis rätt stora vassar längs stränderna och som därtill ligger i en trakt eller ett landskap, vars sjöar annars i regel icke utmärka sig för klart vatten, snarare motsatsen. Jämte fiskrikedomen och kräftorna är det också den egenskapen, som framför allt blir omtalad, då man ber en bonde eller fiskare i trakten berätta för en om sjön […]. Detta omdöme om Erkens vatten bekräftas av limnologisk expertis vid Uppsala universitet, som har ett laboratorium, Erkenlaboratoriet, vid sjön.38 Det klara vattnet har sin förklaring i att Erken är en skogssjö, inte omgiven av jordbruks- bygd. Siktdjupet i Erken, vars största djup är 21 m, varierar efter årstid, bero- ende på förekomsten av alger. Störst är det i mars, då det uppmätts till 12 m. På sommaren, då jag rott på Erken och summit i sjön, är vattnet visserligen också ovanligt klart men siktdjupet betydligt mindre. Jag har från roddbåt mätt det till o. 2 ½ m, dvs. långt från det svindlande djup som Hesselman upplevt. Det råder ingen tvekan om att det för Erken karakteristiska ljusa, klara vattnet har gett upphov till sjöns namn, en tolkning som också är allmänt omfattad (SOL s. 69, Strandberg 2004 s. 297). Att den vida sjön därtill bildar en skinande, glänsande yta understryker det ljusa intrycket. Namnet Järkneön tillkommer från början Stora Järkneön, den enda av de båda öarna som låg över vatten o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (se utvikskarta 1 och 2). Lilla i Lilla Järkneön uttrycker på vanligt sätt läge invid den större ön. Stora Järkneön är en långsmal, i stort sett jämnhög ö. Höjden är ganska betydande; en stor del av ön höjer sig över 10-meterskurvan (fig. 31 i kap. 4.5). Stora Järk- neön är nu drygt 500 m lång, och eftersom den stiger tämligen brant ur vattnet, var den ganska betydande ännu o. 1000 e. Kr., dock tämligen obetydlig o. Kr. f. Stora Järkneön är numera liksom Lilla Järkneön bevuxen med tät barrskog (fo- to hos Fries 1965 s. 69). Det finns skäl att understryka att Järkneöarna är små öar, holmar. Redan av den anledningen är det osannolikt att namnet skulle vara bildat med hjälp av ett urgammalt suffix. Dessutom torde det vara svårt att föreställa sig att Stora Järk- neön liknats vid kanten på ett fotblad.39 Vidare är ju fvn. jarki en avledning med -k-suffix till fvn. jaðarr, fsv. iæþur m., som betyder just ’kant’ (se gängse etymologiska ordböcker). Med det tänkta namngivningsmotivet skulle man snarare ha väntat en suffixbildning till det nämnda grundordet, som är välkänt i svenskt ortnamnsskick (Jäder etc.; se SOL s. 155 f. s.n. Jäder[-], Jädra-, Jär-). Sammanfattningsvis kan sägas att både språkliga och sakliga skäl talar emot att Järkneön skulle vara en -n-avledning till fvn. jarki, som dessutom synes vara begränsat till västnordiskt område (Torp 1919 s. 248, de Vries 1962 s. 290, Magnússon 1989 s. 429). Det adjektiv, fsv. *iarkn, germ. *erkna-, som Hesselman räknar med för det

38 Upplysningar av dåvarande institutionstekniker Bertil Hjälm vid Erkenlaboratoriet (telefonsam- tal 6.6.1974). 39 Jfr att Magnus Olsen (1916 s. 56) förklarar ett norskt Jerkholmen, »navn paa en lav og lang- strakt ubeboet liden ö», såsom sammansatt med no. jark. 81 uppländska sjönamnet Erken är känt genom gotiskan och västgermanska språk. Hesselman (1935 s. 110) anför got. un-aírkns ’ohelig’ (eg. ’oren’) och aírkniþa ’äkthet’ samt fht. erchan, erchen ’echt, recht’. Härtill är att tillägga att adjektivet också förekommer i personnamn (Bach 1952 § 201, Holthausen 1963 s. 92, 1967 s. 16). Dessutom anför Hesselman (s. 111) ett fornhögtyskt ortnamn Er- chanbrunnen (nu Irchenbrunn) (Förstemann 1913–16 2:1 sp. 830), där adjektivet liksom i Erken kan antas syfta på vattnets klarhet. Det germanska adjektiv som Hesselman räknar med i Erken är alltså, ehuru sparsamt belagt, klart styrkt från germanska fornspråk. Hesselman (s. 110) nämner vidare substantivet fvn. jarknasteinn m. ’skinnende, glimrende Sten’ (Fritzner 2 s. 230), ’ædelsten’ (Lex. poet. s. 328), som förekommer i tre Eddadikter.40 Detta ord kan emellertid endast medelbart anföras som stöd för adjektivets förekomst i nordiska språk. Fvn. jarknasteinn är, vilket Hesselman inte nämner, enligt vanlig mening lån från feng. eorcnanstán (Clark Hall 1962 s. 106; se Jóhannesson 1956 s. 1036, de Vries 1962 s. 290, Magnússon 1989 s. 430, Bjorvand & Lindeman 2007 s. 555 s.v. jærtegn), och det fornengelska ordet är kanske i sin tur lån från semitiska språk.41 Den nordiska anpassningen i jarknasteinn visar i varje fall att adjektivet *erkna- förknippats med betydelsen ’glänsande, skinande’, en betydelse som också kan förbindas med Erken (se ovan).42 Fastän det germanska adjektivet *erkna- inte direkt kan påvisas i de nordiska språkens ordförråd,43 kan vi utan vidare anta att det i gammal tid funnits här liksom i gotiskan och i västgermanska språk. Hesselmans tolkning Erken vilar på god grund också från språklig synpunkt. Erken uttalas ȷrkən (Hesselman 1935 s. 103; motsvarande uttal enligt OAUt, upptecknat i Estuna, Lohärads och Söderby-Karls socknar); rent undantagsvis är uttal med grav accent betygat (Hellquist Sjön. 1 s. 283, Hesselman a.st.; ej i OAUt). Som fornsvensk form ansätter Hesselman (s. 111) *Iarkn m., en substantivering av adj. *iarkn. Till sjönamnet har bildats Järsö, namn på två byar vid Erkens utlopp, Norra och Södra Järsö, och Järsån, äldre namn på sjöns utlopp (Hesselman s. 106 f., 111), som nu kallas Järsöströmmen (ek 11J 8b). Bynamnet Järsö i Söderby-Karls socken är väl belagt under medeltiden; följan- de belägg kan anföras: villa sytraiarsø, in nyrraiarsø, villa sudraiarsio, Jn norraiarsio 1344 u.d. A 8 f. 25v, 26r (SD 5 nr 3836, s. 319–326, citat s. 322 f.), in norroiærfsø, in sydroiærksø 1344 u.d. A 8 f. 31v (SD 5 nr 3838, s. 331–334, citat s. 332), Jn syrdsierøø,44 Jn norrahier- soø 1347 29/12 Uppsala Sävstahp (SD 5 nr 4272, s. 743).

40 Saklig kommentar av Birger Nerman 1962. 41 Om det fornengelska ordets härkomst råder delade meningar. Dels har det förklarats som en inhemsk germansk bildning, dels har det ansetts som lån från kald. jarkán, aram. jarká ’gulaktig ädelsten’ (Feist 1939 s. 25 s.v. aírkniþa, Jóhannesson 1956 s. 1036, de Vries 1962 s. 290, Leh- mann 1986 s. 18 s.v. airkniþa, Magnússon 1989 s. 430, Kommentar Edda 3 s. 219 f.). Om det engelska ordet är ett lånord, har det anslutits till det inhemska adjektivet. 42 Beträffande indoeuropeisk anknytning se Pokorny 1959 s. 64 f. 43 Adjektivet har antagits ingå i ordet järtecken (se gängse etymologiska ordböcker), men detta är av allt att döma felaktigt (Hofmann 1974, Bjorvand & Lindeman 2007 s. 554 f.). 44 Förvanskad form; på två rader utan avstavningstecken: syrd-sierøø. 82

Järsö tolkas av Hesselman (s. 111) som en sammansättning av sjönamnet *Iarkn i genitiv och ö, med förenkling av konsonantismen: fsv. *Iar(kn)sø, och på samma sätt förklarar han Järsån ur *Iar(kn)sá.45 Observera att -k- undantagsvis är bevarat i sydroiærksø 1344. Beläggen på -sio är lätta att förklara som sekundär anslutning till sjö. Norra Järsö ligger norr om Järsöströmmen, Södra Järsö har huvuddelen av sin mark söder om ån, men själva bebyggelsen ligger på ömse sidor om denna (ek 11J 8b). Efterleden -ö synes snarast avse en halvö som norr om Järsöströmmen skjuter ut i Erken (se T 11J NV). Adjektivet *iarkn får vi av allt att döma räkna med också i Järkneön. Frågan är vad det sakligt sett syftar på. Något ljust eller glänsande i mark eller vegetation kan inte påvisas på den namnlåtande Stora Järkneön. Vi får nog utgå från att namnet har getts från sjösidan, av sjöfarare eller från fastlandet i norr. Järk- neöarna har ett för sjögång utsatt läge i Bråviksmynningen. Vågorna bryter kraftigt, särskilt mot Stora Järkneöns östra udde, där sjön ligger på från öppna havet. Skummet glittrar och glänser, särskilt i solljus. Överspolade stenhällar i strandkanten glänser i solen även vid lugnare väder. Det är vanligt att brottsjöar ger upphov till namn som syftar på det ljusa, glänsande i fenomenet. Flera norska exempel lämnas i ett bidrag av Per Hovda (1962). Han nämner brottnamn som Kviten, Kvitingen till adj. vit, Glimen till subst. glim n. ’blendande lysning’ och verbet glima ’gjeva blendande skin’ (s. 175), Gløsen till glosa ’lysa’, Gleren som är att sammanhålla med no. gler n. ’blank og glatt flate; spegelflate, isflate’ (NO 4 sp. 369 s.v. gler I) och fvn. gler n. ’glas’, gleríss m. ’blank is’ (s. 176). Gler n. är enligt Hovda (s. 176) också känt som namn på en brant fjällvägg, som har kallats så »på grunn av gliminga i væta i berget og av iskåpa som legg seg der om vinteren» (se också Hovda 1966 s. 50). Bland namn av den här nämnda typen kan önamnet Järkneön med syftning på öns karakteristiska överspolade, glänsande stenhällar inordnas. Namnet Järkneön kan, såsom Sigurd Fries föreslår (se ovan), ha bildats som ett med -ö sammansatt önamn, men det kan också från början ha varit ett sub- stantiverat adjektiv i svag, feminin form, fsv. *Iarkna > *Iærkna, -o, bildat på samma sätt som exv. önamnet Mörkö i Mörkö sn i Hölebo hd i Södermanland, ursprungligen en substantivering av adj. mörk: in myrky 1291 5/1 u.o. RAp (SD 2 nr 1030, s. 102), datum myrkiu 1310 28/5 Mörkö RAp (SD 2 nr 1672, s. 614), Jn Parochia myrckv 1324 15/8 Strängnäs RAp (SD 3 nr 2478, s. 657 f.). Mörkö går alltså tillbaka på fsv. Myrk(i)a f. ’den mörka (ön)’ (SOL s. 219). Svaga feminina önamn har ofta och till en del mycket tidigt ombildats till sam- mansättningar med -ö som senare led (se diskussionen om Esterön i kap. 4.2). Det som bas för Erken och Järkneön ansatta adjektivet fsv. *iarkn/*iærkn ingår möjligen också i sjönamnet Järken, avseende Nedre och Övre Järken i Målstorp i Risinge sn i Finspånga läns hd i Östergötlands norra skogsbygd (T 9G SV), alltså i samma del av Sverige som Järkneön. Namnen är belagda på en

45 Som fornsvensk grundform för sjönamnet ansätter Hesselman (s. 111) alternativt en svag form, *Iarkni m., vilket med tanke på Järsö och Järsån måste vara ett förbiseende. 83 lantmäterikarta 1828: Nedre Jerken, Öfre Jerken (LSA 05–fin–122). De uttalas nedrə, øvrə ȷrkən (OAUt, Gustaf E. Olsson 1926). Formellt låter sig Jä`rken återföras på en svag maskulin form, fsv. *Iærkne, med bestämd artikel nsv. *Jä`rknen. Denna form kan genom dissimilation ha utvecklats till Jä`rken; jfr bestämd form botten < bottnen. Invid Nedre Järken ligger ett torp med namnet Järktorpet. På ovannämnda lantmäterikarta 1828 är namnet belagt som Jerk-Torpet och på ek 1876 som Jerketorpet. Uttalet är enligt OAUt (Gustaf E. Olsson 1926) ȷrkətrpət. Torpnamnet bör vara en ung bildning. De båda Järken-sjöarna, två små skogssjöar, gör i dag inte skäl för ett namn med innebörden ’ljus’ med syftning på klart vatten eller ’skinande’ med syftning på glänsande vattenyta. De är till stor del igenvuxna (se T 9G SV), med endast var sin liten öppen vattenspegel. Med öppnare vattenyta kan sjöarna (eller en av dem) tänkas ha gjort ett glänsande intryck, men det är endast ett hy- potetiskt antagande. En betydelse ’skinande, glänsande’ kunde snarare ha tillkommit någon av de talrika större sjöarna i området. Möjligen kunde Järken- sjöarna ha fått ett namn av det antagna slaget genom att de fallit i ögonen som två glänsande vattenspeglar i skogen. Sjönamnet Järken kan knappast tillskrivas särskilt hög ålder. Sjöarna ligger ganska avsides i ett skogsområde, detta i motsats till Erken, en stor sjö i gammal kulturbygd, och Järkneön, en ö vid inseglingsleden in i Bråviken. Om det här aktuella adjektivet ligger till grund också för sjönamnet Järken, får vi där- för rimligen anta att det har levat kvar en god bit fram i tiden. Tolkningen av det östgötska sjönamnet Järken är osäker. Någon annan etymologi än den här nämnda synes dock vara svår att finna. Med den föreslagna tolkningen har Järken sitt intresse som tecken på att det gamla adjektiv som ligger till grund för Järkneön ’den glänsande ön’ e.d. kan finnas betygat på ytterligare en plats i östra Östergötland.46

4.5. Lönö Den stora halvö som dominerar Vikbolands-sidan ute vid Bråvikens mynning består av de forna öarna Yxnö och Lönö i Häradshammars sn i Östkinds hd (se kap. 4.1), vilka båda dessutom gett upphov till gårdnamn (se fig. 31). Namnet Yxnö är språkligt sett genomskinligt (’oxön’, se kap. 4.1). Namnet Lönö kräver däremot utförligare diskussion. Namnet på den nuvarande herrgården Lönö är inte känt från medeltiden utan betygat först i 1500-talets kamerala material: Lönöö 1540, Löne 1544, Lönnö 1555. Dialektuttalet är lønə, så av äldre skrivningar att döma redan vid 1500- talets mitt. (SOÖg 22 s. 44.)

46 Den här presenterade tolkningen av Järkneön sammanfattar jag kort i ett tidigare arbete (An- dersson 1972 s. 15). Den relateras av Oskar Bandle (1994 s. 36) i en framställning om nordiska önamn med -n-suffix. 84

Fig. 31. Del av Vikbolandet vid Bråviken med den halvö där Lönö och Yxnö ligger samt väster därom Linnäs, Stensö och Sjögesätter. I norr syns Stora och Lilla Järkneön. – Utsnitt ur T 582 (2010).

Eftersom beläggen är så sena, kan vi inte säkert avgöra om Lönö är en gammal sammansättning med ö som efterled eller en avledning, ett gammalt svagt femininum, fsv. *Løna, -o, som ombildats till Lönö (se härtill diskussion om Esterön i kap. 4.2). Med det förslag till tolkning som här framläggs är båda alternativen tänkbara. Enligt Gösta Franzén (i SOÖg a.st.), som betraktar Lönö som en sammansätt- ning, är förleden fsv. lyn, løn ’lönn’, »dialektalt även som här løn med lång vokal». Trädbeteckningen lönn uppvisar i svenska dialekter en högst växlande vokalism, däribland också uttal med långt slutet ö-ljud, så dock inte i östgötsk dialekt. Sådant uttal förekommer bl.a. på vissa håll i Småland och Västergötland. I Östergötland har lönn (och avledningen lönne n. ’lönnbestånd; lönnträ’) normalt kort vokal och lång konsonant, likaså i angränsande delar av Södermanland. (OSDs, Västgötaordboken; se närmare Andersson 1975b s. 30 f. n. 5).47

47 Gårdnamnet Lönvik (1543), nu Lövvik, i Gryts skärgård i Hammarkinds härad i Östergötland (T 8H SV), som antas ha trädbeteckningen lönn som förled, kan inte anföras som tecken på uttal av lönn med långt ö. Dialektuttalet løvık förklaras av Gösta Franzén (i SOÖg 11 s. 49) med »bortfall av n före v och vokalförlängning på samma sätt som i t ex östg brävi ’brännvin’». Från saklig syn- 85

Uttalet av Lönö talar alltså mot tolkning utifrån trädbeteckningen lönn. Det växer i dag inte heller lönn på Lönö, efter vad jag själv sett och fått bekräftat av folk på gården. Det är vidare inte vanligt med större bestånd av enbart lönn, vilket på den stora ö det här är fråga om (se nedan) snarast vore en förutsättning som namngivningsgrund (Andersson 1975b s. 30 f. med n. 6 med hänvisning- ar). Vegetationsförhållandena kan visserligen teoretiskt sett tänkas ha ändrats sedan namnets tillkomst, men en annan tolkning av Lönö erbjuder sig, varför namngivning efter lönnvegetation inte behöver övervägas. Kartor över Lönö i äldre tid samt terrängstudier i anslutning till denna kartbild möjliggör en förklaring av önamnet. Lönö är av allt att döma bildat till substantivet fsv. løn f. ’döljande’ (Schlyter s. 417), svarande mot fvn. laun f. ’Benægtelse, Dølgsmaal’ (Fritzner 2 s. 431 f.), antingen som sammansättning eller som -ón-avledning (se ovan). För en sammansättning kan vi alternativt utgå från fsv. løne n. ’lönrum, gömställe’ (Sdw 1 s. 810, Schlyter s. 417), svarande mot fvn. leyni n. ’Skjulested, Sted hvor man kan skjule sig’ (Fritzner 2 s. 494). Det fornsvenska løn lever kvar i nsv. lönn, som huvudsakligen före- kommer i uttrycket i lönn och i det juridiska lägga å lönn (SAOB L 1854 f.). Fsv. løn har långt ö-ljud. Den nusvenska formen lönn med förkortning av ö, som väl nu är den enda som förekommer i riksspråksuttal (jfr SAOB L 1854), har enligt SAOB (L 1855) snarast uppkommit som förled i sammansättningar. Komposita med lönn som förled är som bekant vanliga: lönndörr, -gång, -port etc. I sammansättningar med lönn som förled kan det, såsom Elof Hellquist (1948 s. 614) påpekar, ha skett ett sammanfall mellan det nämnda fsv. løn och det besläktade fsv. lønd f. ’hemlighet’ (Sdw 1 s. 810, Sdw suppl. s. 485, Schlyter s. 417). Ordfamiljen lön(n) är ganska vanlig i ortnamn. Innebörden varierar. En grupp utgör namn som Lönnbåden, Lönngrundet om dolda och därför farliga grund och skär (Hovda 1961 s. 220).48 Vanligt är också att lönn-namn syftar på undangömt läge. Förleden i ett norskt gårdnamn Laundal i Vest-Agder anses syfta på »saadan Beliggenhed, at Stedet let kan overses» (NG 9 s. 210). Løn- ning/Løyning är vanligt som gårdnamn i Norge, syftande på »bortgøymt lægje» (NSL s. 300). Sådant läge är uppenbarligen motiveringen till ett östgötskt sjö- namn, Löningen, i Ekeby sn i Göstrings hd. Det är namn på en liten skogssjö, som ligger inklämd mellan branta berg och skogklädda höjder (Andersson 1975b, med paralleller). Undangömt läge uttrycks i norska sjönamn ofta med Lø(y)n- (Indrebø 1924 s. 131 f., 1933 s. 122, Venås 2002 s. 265 f.). I vissa fall avses undangömt läge i en speciell betydelse, nämligen i förhållande till en större närbelägen sjö (Indrebø 1924 s. 131, 1933 s. 122, Andersson 1968a s. 4, Venås 2002 s. 266) eller avseende en del av en större sjö (Indrebø 1933 s. 121). En annan specialbetydelse av ’gömställe’ uppvisar Lön(n)-namn med syft- punkt bör nämnas att vegetationen på platsen i dag mest består av tall och – på lövträdssidan – av ek, med endast enstaka inslag av lönn. Jfr nedan n. 50. 48 Per Hovda (1961 s. 220 f.) nämner dessutom ytterligare en användning av lönn på sjön, nämli- gen om fiskeplatser som fiskaren vill hålla dolda, ha för sig själv. 86 ning på platser som är dolda för insyn, alltså platser där man kan hålla sig dold. Det är den innebörden som är intressant för tolkningen av önamnet Lönö. Så- dan syftning har förleden i ett finlandssvenskt Lönnhamnen. Den så benämnda hamnen syftar på en för insyn skyddad vik, »ett litet vikinslag mellan berg, med plats för en båt och osynligt inlopp» (Zilliacus 1966 s. 182). Samma reala motivering uppvisar av allt att döma ett gårdnamn Lønningen i Hordaland. Nam- net »har maaske Hensyn til den lille Vaag, som gaar ind til Lønningshavn; denne er en leynivágr, en Vaag, hvis Indløb let undgaar den forbireisendes Opmærksomhed» (NG 11 s. 243). Denna tolkning understryks av Sigurd Li- land (1958 s. 80, 1959 s. 144; se också Holm 1991 s. 367). Det strax ovan nämnda fvn. leynivágr m. (Fritzner 2 s. 494) har en synonym i fvn. launvágr m. ’Vaag, Bugt som skjærer ind i Landet saaledes, at den let bliver ubemærket af den, som færdes forbi dens Munding’ (Fritzner 2 s. 433), och en bildning av liknande slag är fvn. leynifjôrðr m. ’Fjord, hvis Munding let unddrager sig den forbireisendes Opmærksomhed’ (Fritzner 2 s. 494).49 Ett bohulänskt viknamn, Lönn(e)viken, anses innehålla fsv. lønd f. ’hemlighet’, med följande motivering: »Viken […] skjuter in som en böjd tarm i Valö. Den innersta delen är alldeles dold från sjön.» (OGB 16 s. 114.) Ett annat exempel på ett namn med så- dan motivering är Lönsviken, namn på en säckvik som från Kyrksjön i Frötuna socken i Uppland sträcker sig mot söder. Kyrksjön har genom Lommarsundet haft förbindelse med sjön Lommaren i norr och därigenom med Norrtäljeviken och havet. Längst in i viken ligger en gård med namnet Lönsvik (J llønsuik, j llønswik, j llønsuik 1443 7/5 Frötuna RAp), som övertagit vikens namn. (Se härtill T 11J NV.) Viknamnet förklaras så av Jöran Sahlgren (1945 s. 26): »Vi- ken är omgiven av höga berg och skogar. En vikingaflotta kunde här hålla sig väl dold. Av sitt undandolda läge har viken säkerligen fått sitt namn.»50 Se ock- så Lijsing 1968 s. 46. Det här presenterade materialet av appellativ och ortnamn, som betecknar för insyn dolda vikar, visar att förekomsten av sådana gömställen har spelat en viktig roll vid namngivningen. Detta understryks med eftertryck av en rad norska Fólgsn-namn, avseende vikar av här nämnt slag och alldeles särskilt öar med sådana hamnmöjligheter. Det rör sig om namn utefter Norges västkust, dels simplex Fólgsn f., dels sammansättningar med Fólgsn- som förled. Fvn. *fólgsn är förutom genom ortnamn känt genom ett binamn på Snorre, Fólgsnarjarl m., som inte har fått någon slutgiltig lösning. Nils Hallan (1967) argumenterar energiskt för att förleden i binamnet är ett ortnamn, Fólgsn, avseende Storfosna utanför Trondheimsfjorden (se nedan) och med syftning på ett tilltänkt jarldöme för Snorre. Ola Stemshaug (2010 s. 109 f.), den forskare som senast uttalat sig i frågan, betraktar Fólgsn-namnen som förvikingatida, och i detta kronologiska perspektiv vållar honom Fólgsnarjarl problem och

49 Lönnånger på två håll i Norrland lämnas här försiktigtvis åt sidan; de äldsta beläggen på båda namnen har vokalen a i första stavelsen (Holm 1991 s. 367 ff., 375 ff.). 50 Beträffande Lönvik i Gryts skärgård i Östergötland (se ovan n. 47) kan påpekas att terrängstu- dier på ort och ställe talar emot att namnets förled skulle vara fsv. løn ’gömställe’. 87 framkallar en suck: »But Snorri fólgsnarjarl is still a mystery!» Det kronologiska problemet upplöser sig självt, om binamnet under medeltiden har bildats till ett förefintligt ortnamn, men den tolkningen godtas alltså inte av Stemshaug. Det enda vi för rekonstruktionen *fólgsn har att hålla oss till är i varje fall ortnamnen. Namnet Fólgsn återgår på ett likalydande appellativ med betydelsen ’göm- ställe’, en bildning till verbet fvn. fela (< germ. *felhan-) ’dölja, gömma’. De norska namnen förutsätter långt o, och därför brukar ansättas *fólgsn med långt o, att återföra på ett äldre *folgsn med kort vokal (Noreen 1923 § 124:3).51 Ordet *folgsn/*fólgsn är bildat med -sn-suffix och skall sammanhållas med fvn. fylgsni n. ’Skjulested’ (Fritzner 1 s. 508) och got. fulhsni n. ’Geheimnis’ (Feist 1939 s. 171, Köbler 1989 s. 174). Sambandet mellan de tre orden har inte framstått som alldeles klart. Eftersom *fólgsn är ett rekonstruerat ord, har diskussionen hittills rört de belagda orden fvn. fylgsni och got. fulhsni. Fvn. fylgsni/fylxni, uppfattat som en nordisk motsvarighet till got. fulhsni, har kommit att inta en nyckelroll i den kontroversiella diskussionen om utvecklingen av den urnordiska ljudförbindelsen hsn. Enligt Jakob Sverdrup (1915 s. 156 ff.) utvecklas den urnordiska ljudförbin- delsen hsn efter vokal till sn, enligt Hugo Pipping (1922 s. 175) däremot till ksn. Ivar Lundahl (1950 s. 42 ff., 53 ff.) och Lennart Moberg (1953 s. 114 f.) visar att övergången hsn > sn i denna ställning är att vänta (se också Elmevik 1980 s. 87 f.), t.ex. i det fornsvenska ånamnet Lusn ’Ljusnan’ och i det *Løsn som ligger till grund för det fornsvenska häradsnamnet Løsninga hæradh (se kap. 2). Också efter konsonant räknar Sverdrup (1915 s. 163) med övergång hsn > sn, t.ex. i fvn. fylsni n., variant till fylgsni. Fylsni uppfattas då som den ljudlagsenliga motsvarigheten till got. fulhsni. Fvn. fylgsni har enligt Sverdrup möjligen uppkommit genom analogisk påverkan från fvn. folginn ’dold’, particip med vernersk växling till verbet fela (se också Moberg 1953 s. 114 n. 10, de Vries 1962 s. 148). Även Pipping (1922 s. 175 f.) räknar med att h normalt fallit i ljudförbindelsen hsn efter konsonant men att det genom »associations- tvång» kan ha bevarats och i så fall övergått till k. Så förklarar han växlingen fylxni ~ fylsni (jfr H. Pipping 1921 s. 34). Erik Harding (1951) betraktar fylxni som ett bevis för att hsn gett ksn i nordiskan.52 Närmast till hands ligger det att uppfatta fvn. fylgsni som en vernersk växelform till got. fulhsni, alltså med g som i participet folginn (så enligt de Vries 1962 s. 148, Torp 1973–74 § 24:I). Denna syn på fylgsni understryks nu, om det sammanhålls med det rekonstruerade substantivet fvn. *folgsn, med g uppkommet genom vernersk växling. Det är rimligt att betrakta fylgsni som en neutral -ia-avledning av *folgsn, med samma eller ungefär samma innebörd (Torp 1973–74 § 13:3), så redan enligt Oluf Rygh (1891 s. 182). Fvn. fylgsni bortfaller därmed som ett irritationsmoment ifråga om utvecklingen av urn. hsn. Förklaringen innebär också att den fornvästnordiska varianten fylsni inte

51 Ola Stemshaug (1991 s. 16) tänker sig en annan, internt norsk ljudutveckling. 52 Jfr om utvecklingen av urn. lhs i kap. 4.6. 88 med Jakob Sverdrup (1915 s. 163) och Alf Torp (1973–74 § 24:I) i första hand är att betrakta som en motsvarighet till got. fulhsni (utan vernersk växling) utan snarare med Adolf Noreen (1923 § 291:6) skall uppfattas som uppkommet ur fylgsni med förenkling av konsonantkombinationen lgsn. Sammanfattningsvis synes vi med Lennart Elmevik (2004 s. 53) kunna räkna med germ. *fu´lhsnó f. ~ *ful£snó´ f. och därtill bildade -ia-avledningar, got. fulhsni n. resp. fvn. fylgsni n. De norska Fólgsn-namn som tidigare nämnts i diskussionen är samman- ställda av Ola Stemshaug (1991 s. 15 ff.). Han tar upp tio namn, men ett av dem, Fosnes i Stryn kommun i Sogn og Fjordane, som saknar avgörande be- lägg, är osäkert. Det har antagits innehålla ett ånamn (NE s. 57, NG 12 s. 519). Fólgsn-namnen har tidigt beaktats i litteraturen. Oluf Rygh lägger redan 1891 (s. 181 f.) i ett bidrag om »trondhjemske Gaardnavne» fram den här nämnda tolkningen. Han är något tveksam om den sakliga tolkningen av Fólgsn som önamn men tänker sig »at man dermed har villet betegne dem som Steder, hvor man kunde ligge i Skjul med Skibe, saaledes at man ikke let opdagedes af forbifarende Fiender, eller at man havde let for uventet at over- falde disse». Denna förklaring tar Rygh sedan upp i NG Indl. (s. 50). Önam- nen förklaras enligt denna översikt »vel rimeligst deraf, at Øen har havt en Havn, hvor man kunde ligge ubemærket af forbifarande Skibe». Denna tolkning följs sedan upp i NG. Ö- och gårdnamnet Storfosna, äldre Storfosen, utanför Trondheimsfjorden i Ørland kommun i Sør-Trøndelag är betingat av att »Indløbet til den Vaag paa Hovedøen, ved hvilken Gaarden ligger, er dækket af et Par Øer, hvoraf den største er meget høi» (NG 14 s. 50). En ö med namnet Fosna i Tysvær kommun i Rogaland har på öns inre sida »en større Vaag, ’Fosnevaag’ […], og flere Vi- ker, som kunne frembyde udmærket Skjulested lige ved Seilleden gjennem Karmsund» (NG 10 s. 400). Namnet Fosnøyni i Austrheim kommun i Horda- land förklaras i NG (11 s. 429) så: »Havnen ved Kirkestedet Austreim ligger skjult bag Lerøen og endel mindre Øer.» I Fosnavåg i Herøy kommun i Møre og Romsdal antas ingå ett äldre namn på Bergsøya, som på nordsidan har en trång vik, »der er helt dækket af Vaagsholmen» (NG 13 s. 41). En av de tre öar som staden Kristiansund är byggd på, Kirklandet, har hetat (Lille) Fosen (med Lille i relation till Stor- i Storfosna), och namnet har i formen Fosna varit levande fram till modern tid. Namnet syftar enligt NG (13 s. 334 f.) »enten til hele denne Bys Havn eller maaske nærmest til den dybe Vik, som fra denne skjærer ind i Kirklandet». Den sakliga bakgrunden till det sistnämnda Fosen kommenteras utförligare av Arne Odd Johnsen (1940 s. 135): Når det gjelder Kristiansund, så gir Vågen ved Kirklandet – og forresten hele det be- skyttede bassenget som dannes av de tre øyer – utmerket ly for vind og vær. Skuter har her til alle tider kunnet finne livd når det var storm på havet utenfor. I vikingtiden og senere i middelalderen må sundet mellem de tre øyene også ha vært et idéelt opp- holdssted for folk som ville skjule seg og skipene sine og samtidig ha utkikk over skipsleden. 89

Fosna, namnet på en holme vid Dolmøya i Hitra kommun i Sør-Trøndelag, för- knippas med en god hamn (NSL s. 122 s.n. Dolmøya; se vidare nedan om Dolm). Fosnes, där förleden syftar på vikar, finns som gårdnamn på två ställen, i Fosnes kommun och Steinkjer kommun, båda i Nord-Trøndelag. Det förra namnet antas syfta på »den indenfor Gaarden indgaaende Vaag, hvor Fartøier maa kunne ligge skjult uden at kunne sees enten fra den ydre eller den indre Seilled» (NG 15 s. 337; se också NSL s. 156). Samma förklaring anförs för det senare namnet, avseende »den Bugt, som gaar ind østenfor Gaarden». »Her kunde man tænke sig», heter det (NG 15 s. 238), »at Navnet enten har Hensyn til selve den indesluttede, ved et langt, smalt Sund med Beitstadfjorden for- bundne Hjellebotn eller til den østligste Bugt af denne, ved hvilken Gaarden ligger.» Ett Fossenuog (1606) i Ørskog kommun i Møre og Romsdal är inte lokaliserat (NG 13 s. 156). Det är som synes genomgående det gömda, döljande läget som framhålls som förklaring till Fólgsn-namnen.53 Arne Odd Johnsen nämner dessutom, med syftning på Fosna i Kristiansund, innebörden »ly for vind og vær». Själv- klart har Fólgsn-öar och Fólgsn-vikar också tjänat som skyddade läplatser, vilket i det dagliga livet kanske har varit den viktigaste funktionen, men primärt syftar Fólgsn av etymologiska skäl på att öarna och vikarna har hamnar som berett gömställe för skepp. Ola Stemshaug (1991 s. 16) vill liksom tidigare Oddvar Nes (1975 s. 72) och senare Inge Særheim (2010 s. 133, 2011 s. 185, 188) gärna tänka sig att det primärt varit fråga om just skyddade hamnar. Då det i NG 14 (s. 50) om Storfosna anges att namnet »maa have Hensyn til en Havn, hvor Skibe kunde ligge i Skjul uden let at opdages af forbifarende», vill Stemshaug (1991 s. 16) se detta som en »’overtolking’ utan grunnlag i ordet *folgsn sjølv», men själva ordet betyder just ’gömställe’, inte ’stad som gjev skjul54 for båtar, (god) hamn’, som Stemshaug föreslår och som han i en senare skrift (Stemshaug 2010 s. 109) uttrycker så: »It is the splendid harbour condi- tions that have given these islands their name.» Ett namn som belyser funktionen som gömställe är i detta sammanhang det norska ö- och gårdnamnet Herføl i Hvaler kommun i Østfold (i Herfyli o. 1400, NG 1 s. 263, NSL s. 211), i NG (11 s. 322 s.n. Fyllingsli), tilltalande tolkat som »Øen, som yder en (skipa)herr, en Flaade, Skjul» (så också i NSL s. 211). Också här är det fråga om en bildning till verbet germ. *felhan- ’dölja, göm- ma’; vi kan ansätta en efterled -fyli n. < urn. *-ful(h)ia. Till det nämnda verbet hör också ett sjönamn som ligger till grund för ett bynamn Fjälster i Småland. Sjönamnet, som utgår från det till germ. *felhan- bildade fsv. fialster, fiælster

53 Ola Stemshaug (2010 s. 109) nämner utöver ovan anförda namn ytterligare tre namn, samtliga naturnamn, Fosnatjønnin, Fosnahøgdin och Fosnaheian i Gjemnes kommun i Møre og Romsdal, i vilka han räknar med det här diskuterade *fólgsn. Om innebörden i dessa namn, som inte kan vara densamma som i ö- och viknamnen, uttalar han sig inte. Snarast rör det sig väl om undan- gömt läge i mera allmän betydelse. Jfr ovan om Fosnes i Stryn kommun, som ev. innehåller ett till *fólgsn-namnen hörande ånamn. 54 Jfr att no. skjul betyder både ’gömställe’ och ’skydd’. 90 n. ’gömställe’, avser en sjö som ligger undangömd invid en större (Andersson 1968a). Enligt Svante Strandberg (1991 s. 8 f., 15 ff., 66 f., 78) skall ett sörm- ländskt sjönamn Fjälaren i första hand tolkas utifrån undangömt läge. Också andra namn har antagits hänga ihop med germ. *felhan- (Hoel 1985 s. 62 ff., Strandberg 1991 s. 16 ff.). Stemshaug (1991 s. 16) tillägger att den för Fólgsn-namnen antagna »göm- ställe»-betydelsen »vil nærast vera absurd ved Fosnes i Beitstad [i Steinkjer kommun], i den absolutte botnen av Trondheimsfjorden». Detta är ett viktigt påpekande, men Fosnes kan som mönster ha haft Storfosna utanför Trond- heimsfjorden, med utgångspunkt i likartade topografiska förhållanden men med tyngdpunkten förskjuten till de goda hamnförhållandena i Storfosna. De många Fólgsn-namnen utefter den norska västkusten kan överhuvudtaget inte vara oberoende av varandra. Ett eller ett par namn bör ha bildat mönster, och då tänker vi väl i första hand på det bekanta Storfosna. Öar och vikar med dolda hamnar på andra ställen kan efter givna mönster ha fått Fólgsn-namn, och i Fosnes i Trondheimsfjorden behöver inte den ursprungliga betydelsen ha varit dominerande. Jfr om namn som Säby i kap. 5. Bland nordiska »gömställe»-namn ingår bl.a. också bildningar som hör ihop dels med fvn. dul f. ’Dølgen, Skjulen’ (Fritzner 1 s. 272), no. dul n. ’stad der ein er duld; det å vera duld; løynd’ (NO 2 sp. 223 s.v. dul II), fsv. dul n. ’döl- jande’ (Sdw 1 s. 205, Sdw suppl. s. 125), dels med verbet hölja. Det norska gårdnamnet Dolm i Hitra kommun i Sør-Trøndelag, som från början bör ha varit namn på den ö som nu heter Dolmøya (eller på en del av den), är säkerligen med NSL (s. 122) att betrakta som en -m-avledning till roten i det nämnda dul, syftande på »den gode hamna mellem D[olmøya] og Fast- Hitra», där en holme bär namnet Fosna (se ovan). Terrängbeskrivningen kan här kompletteras med Per Hovdas (1971 s. 139) ord om Dolmøya. Ön »er skild från [!] Hitra med eit trongt krokut sund slik at det berrre er kjende folk som veit at Dolm er ei eiga øy»; det är alltså fråga om en ö med en för insyn dold hamn. Här har vi således på samma ställe två lokaliteter med namn som syftar på dolt läge, ön Dolm med en avskärmad vik och i den viken holmen Fosna. Lite annorlunda ter sig naturförhållandena för ett besläktat gårdnamn i S:t Annas skärgård i Hammarkinds härad i Östergötland, nämligen Dulsvik (Jtem j gard j dwlswiik 1482 C 23 f. 3v; uttal: dlsvık; SOÖg 11 s. 123). Gösta Fran- zén (i SOÖg a.st.) betraktar förleden Duls- som oklar. Den låter sig emellertid säkerligen identifieras som fsv. dul n. ’döljande’, som bl.a. ingår i sammansätt- ningen fsv. dulsmal n. ’döljande’ (Sdw 1 s. 205, Sdw suppl. s. 125). I jämförel- se med det avledda Dolm rör det sig alltså här om en typologiskt yngre bildning. Fsv. dul skulle i dialekten uttalas med kakuminalt l, vilket skulle assimi- leras med ett följande genitiv-s (jfr sådana former av förleden i sv. dial. dulsmål enligt OSDs, bl.a. från Västergötland). Uttalet av gårdnamnet med dentalt l kan förklaras med att sambandet med subst. dul brutits och som en följd därav ls behandlats som en gammal ljudförbindelse. Jfr Ullstorp, namnet på en by i Öst- ra Ryds socken i Östergötland, vars förled går tillbaka på gen. Ulfs-. Efter bort- 91

Fig. 32. Dragsviken med Dulsviken och gården Dulsvik innanför Trän- nöfjärden. – Utsnitt ur T 8H SV (ed. 4, 1999). fall av f i trekonsonantism har l framför s fått dentalt uttal. (Gösta Franzén i SOÖg 17 s. 49.) Vad den sakliga sidan beträffar, föreställde jag mig med ledning av den topografiska kartan (fig. 32) att Dulsvik kunde syfta på en smal vik, som vid högre vattenstånd (enligt 5-meterskurvan) trängt ett par hundra meter in i landet norr om gården Dulsvik. Denna forna vik begränsades i norr av ett högt, brant berg och i söder av ett lägre men mot viken ganska brant sluttande berg. Efter besök på platsen har jag emellertid fått ge upp tanken på att detta skulle kunna vara den namnlåtande »dolda viken». Såsom en tidig lantmäterikarta visar skall namnet ses i ett större perspektiv. Från Trännöfjärden i norr sträcker sig en arm söderut till Torönsborg. Den kallas Dragsviken efter det gamla namnet på Torönsborg, Drag (SOÖg 11 s. 135). Dragsviken utvidgar sig österut till en mindre bukt. Det är denna bukt som namnet Dulsvik syftar på. Viknamnet är belagt på en karta över Torönsborg 1684 (LMA 05–sta–2): Dulswijken. Denna vik har för norrifrån kommande sjöfarare ett undanskymt läge, avskär- mad som den är av höga f.d. öar och holmar i norr och av ett högt berg i söder. 92

Fig. 33. Lönö och Yxnö omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Det är denna vik, som längst in fortsätter med den ovannämnda kilen in mot gården Dulsvik, som namnet Dulsvik primärt har syftat på.55 För Dulsvik får vi alltså räkna med en mera allmän innebörd av dolt läge. En för insyn skyddad hamn ligger däremot otvivelaktigt till grund för ett till verbet 55 Jfr liknande resonemang om ett färöiskt viknamn av Arne Thorsteinsson (1988 s. 7). 93

Fig. 34. Lönö och Yxnö vid 5 m högre vattenstånd. Underlag för kartan är 5-meterskurvan på T 582 (2010). – Kartan ritad av Kristina Neumüller. hölja bildat önamn, fsv. Huld f., som utgör bas för sockennamnet Hållnäs i Uppland. Utmärkande för den så benämnda ön har vid högre vattenstånd varit en för insyn väl skyddad hamn. (Moberg 1991, SOL s. 139.) Till samma semantiska grupp som Huld och en rad andra, härovan anförda namn hänför sig enligt min mening det forna önamnet Lönö. För detta namn passar en tolkning efter de härovan antydda linjerna alldeles utmärkt. Kartan över Lönö o. 1000 e. Kr. (fig. 33) visar ett landskap, där ön med gården Lönö är sammanvuxen med en större ö i öster och med holmar i norr, så att ett stort vatten är avskuret från havet. Ön med gården Lönö är dessutom med ett smalt ed förenad med en f.d. långsträckt holme, som vuxit ihop med Yxnö, och denna ö har landförbindelse med fastlandet. Vid något högre vattenstånd än det som fig. 33 visar har den västra ön varit skild från den östra och från den långsträck- ta holmen i söder, som i sin tur varit skild från Yxnö, och mellan denna och fastlandet har det gått ett smalt sund. Norr om det instängda vattnet har legat två större och ett par smärre holmar. Så är fallet enligt 5-meterskurvan på T 582 (fig. 34), som speglar tiden o. 600 e. Kr. Det är den landskapsbilden med vat- tenförbindelser mellan öar och holmar som ger förklaringen till namnet Lönö som en »lönnö». Vid början av vår tideräkning hade landskapet ett helt annat utseende (utvikskarta 2), som inte bildar förutsättningar för den här presenterade tolkningen. I ett landskap med de här nämnda vattenförbindelserna har segelleder strukit fram både norr om Lönö ute i Bråvikens öppna inlopp och sydväst om Lönö– Yxnö genom Lönöviken. Mellan dessa båda segelleder har Lönö-arkipelagen legat. Mellan de två stora Lönö-öarna har utbrett sig en mot omgivande far- 94

Fig. 35. Den forna skyddade fjärden vid Lönö. Fotot taget mot öster från den tidigare fjärdens västra strand. De skogklädda höjderna, som är den nutida motsvarigheten till de tidigare båda holmarna i norr (till vänster) och en del av den gamla stora ön i sydost (till höger), skärmar av den forna fjärden, på fotot åkermark, mot havet utanför. – Foto förf. 25 juni 1968. vatten väl dold fjärd, effektivt avskärmad mot Bråvikens inlopp av den stora ön i sydost och två långsträckta holmar av betydande höjd i norr. Den forna fjär- den har kommit att domineras av åkermark (se fig. 35). Fjärden, som i sin tur haft skyddade vikar, har endast med smala sund haft förbindelse med Bråviken i norr och med sundet mellan Lönö och Yxnö i söder. Fjärden och dess vikar har inte bara erbjudit goda hamnmöjligheter, med skydd mot hårt väder, utan också möjlighet att vid behov hålla sig dold. Här fanns möjlighet att gömma sig för fientligt sinnade sjöfarare eller omvänt att överrumpla andra som passerade förbi. Vid sidan av den väl dolda och döljande fjärden är det skäl att peka på just de smala sunden, som måste ha berett goda möjligheter att sticka sig undan eller överrumpla. Så t.ex. har den som utifrån Östersjön seglat leden genom Lönöviken inte haft någon möjlighet att upptäcka det smala sundet mellan ön med Lönö gård och den rätt höga holmen söder därom, förrän han i höjd med platsen för Lönö gård var förbi sundets mynning. De nämnda lönnlederna understryker Lönös karaktär av »lönnö». Sammanfattningsvis kan sägas att Lönö har gjort utmärkt skäl för sitt namn, med den innebörd som här föreslagits. Med sin dolda fjärd och sina leder genom smala sund har den skilt sig från andra öar i Bråviken och dess mynning. Det är uppenbarligen detta som har kommit till uttryck i namngivningen. 95

4.6. Mölsön Utanför Skenäs i Östra Husby sn i Östkinds hd vid den gamla segelleden genom Bråviken har det legat en långsmal, ganska stor ö, benämnd Mölsön (se fig. 9 i kap. 3.1). Ön är över 20 m hög (T 581). Vid 5 m högre vattenstånd var den enligt T 581 drygt en kilometer lång och ett par tre hundra meter bred, med ett smalt ed förenad med en holme söder om ön. Ett vattenstånd 5 m över dagens nivå för oss tillbaka till o. 600 e. Kr. Enligt utvikskarta 1 och fig. 36, som speglar något senare tid, o. 1000 e. Kr., var den nämnda holmen sammanvuxen med ön. Enligt denna karta hade holmen ifråga dessutom en smal landförbin- delse med det forna näset i Skenäs, vilket inte stämmer med nivåkurvorna på T 581 och inte heller med den fortsatta utvecklingen (jfr strax nedan). Vid början av vår tideräkning var Mölsön en fritt liggande ö ute i Bråviken, o. 400 m lång (utvikskarta 2 och fig. 37). Ön har långt fram i tiden varit skild från det nuvarande näset nordväst om Skenäs gård (se kap. 3.1 med fig. 9). Mölsön är känt genom två medeltida diplom. Enligt ett diplom 1453 3/6 Lin- köping RAp överlåter en väpnare Laurens Haraldsson i Vi i f.d. Löts socken (nu i Norrköpings stad) till Linköpings domkyrka sitt jordinnehav i Vållingstad i Östra Husby socken »mædh allom til laghom … oc enom hæstagang j miøls øø». Ett andra diplom, 1465 u.d. Östra Husby RAp, gäller ett jordabyte avseende »deel i mølssø … som the plægha haffua iiij hestha oppa gangande». Även här rör det sig alltså om hästbete »oppa mølssøne», såsom ön också om- talas i brevet. Vi har här ett ganska tidigt exempel på svenska naturnamns antagande av bestämd form (se härtill kap. 2, början). Namnet Mölsön lever vidare under nyare tiden. Från 1600-talet kan anföras belägg på kartor av J. De Rogier: Mölzöö De Rogier 1653, Mölsöö De Rogier 1676. Enligt jordeboksutdrag (OAUjb) uppförs som namn på tillhörigheter till Skenäs kungsgård bl.a. Mölsöö 1555 och Mölssöön 1687 (OAU 707:1 f. 27r). Så småningom ersätts namnet Mölsön med Skenäs ö, efter den gård som ön hör till (se kap. 3.1). Under en tid förekommer båda namnen vid sidan av varandra. Namnet Skenäs ö är känt från både 1600- och 1700-talen: Skenäsöö 1684 LSA D 15, Skenäsö 1734 LSA D 31. Varken Skenäs ö eller Mölsön är upptecknat i modern tid (OAUt). På den f.d. ön ligger, såsom redan nämns i kap. 4.1, två torp med närhorisontsnamnet Ön (ek 9G 0i, T 581; SOÖg 22 s. 27). Fsv. Miølsø kan svårligen vara ett ursprungligt kompositum, utan -ø får betraktas som sekundärt tillägg. Med all sannolikhet rör det sig om en epexegetiskt tillagd efterled; skrivningen Miøls øø 1453 kan vara ett tecken på tillägg av ø. I så fall har vi att utgå från simplex fsv. *Miøls f., och detta önamn ana- lyseras osökt som en avledning med det i ö- och vattennamn vanliga suffixet -s- (Nyman 2004). Det skall tilläggas att Miølsø formellt sett kunde tänkas vara en omtolkning av ett svagt femininum *Miølsa, -o (jfr om Esterön i kap. 4.2); -s-avledda önamn uppvisar såväl stark som svag stambildning (Nyman 2004). Detta alternativ ter sig emellertid från ljudhistorisk synpunkt osannolikt (se 96

Fig. 36. Mölsön omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Kartan visar Mölsön i nordväst, sammanvuxen med en f.d. holme söder om ön. I öster syns näset i Skenäs. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

Fig. 37. Mölsön omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. Kartan visar Mölsön i nord- väst med ett par holmar söder och öster om ön. I öster anas det blivande näset i Skenäs. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer. 97 nedan), och det berör inte heller den semantiska delen av den etymologiska analysen. *Miøls f. är av allt att döma att hänföra till de denominativa -s-bildningarna (Nyman 2004 s. 68 ff.). *Miøls kan förklaras som en feminin önamnsbildning, en avledning till urn. *melhaz m., som föreligger i fvn. melr ’mel, grus- el. sandbanke’ (Norrøn ordbok s. 426), no. mel ’bakke av grus, sand el småstein (langs ei elv el vatn); sandbakke, elvebakke; marbakke’ (NO 7 sp. 1284 s.v. mel I:1), bornh. dial. mäl (vanligare: sanmäl) ’liden Sandbanke el. Sandbakke ved Strandkanten, Klit’ (Espersen1908 s. 230; se också DS 10 s. 53 s.n. Sand- mæl). Med svag stambildning uppträder mjäle och mjäla (med a-brytning) både dialektalt och riksspråkligt i svenskan (Rietz 1867 s. 441 s.v. mjälla, SAOB M 1148, Hesselman 1945 s. 58 f.).56 Med -s-avledning till *melha- kan ansättas ett starkt böjt önamn urn. *Melhsó f. > *Melhsu. Med u-brytning leder detta till fsv. *Miols, som med progressivt i-omljud ger *Miøls, dvs. den fornsvenska form som vi får räkna med och som med tillägget -ø ger den i fornsvenskan belagda formen Miølsø. Om vi i stället ansätter en alternativ form med svag stambildning, urn. *Melhsón- f., vore som fornsvensk nominativform att vänta *Mialsa > *Miæl- sa, att jämföra med fsv. stiarna, stiærna f. ’stjärna’ (Sdw 2 s. 509), och samma brytningsdiftong vore att vänta i oblik ställning, som i fsv. stiærnu/stiærno men i motsats till fvn. stjarna, stjôrnu (Noreen 1904 § 77:1, Hesselman 1945 s. 62). En förallmänligad oblik form *Miølsa ter sig därför osannolik. Som utgångs- form för Mölsön är alltså att ansätta en form med stark stambildning, urn. *Melhsó > *Melhsu > fsv. *Miøls. För ljudutvecklingen kan jämföras med fornsvenska ord, som innehåller samma brytningsdiftong, t.ex. biorn, biørn (fvn. bjôrn) m. ’björn’, miol, miøl (fvn. mjôl) n. ’mjöl’, miolk, miølk (fvn. mjôlk) f. ’mjölk’. Ljudförbindelsen lhs är liksom den fonetiskt jämförbara förbindelsen rhs en ovanlig nordisk ljudkombination. Intervokaliskt lhs övergår till ls, alldeles som rhs till rs, utan att det bortfallna h vållar ersättningsförlängning av framförstå- ende kort vokal (jfr n. 56 samt om utvecklingen av urn. hsn kap. 4.5, avsnitt om fvn. *fólgsn). Hugo Pipping (1921 s. 30) anför inget exempel på övergången lhs till ls och endast ett exempel på övergången rhs till rs, nämligen fiskbeteck- ningen fvn. fjôrsungr m. ’Trachinus draco’ < germ. *ferhsungaz, ett ord som också föreligger i sv. fjärsing. Som bekant kan ortnamnen bidra med exempel som belyser nordisk ljudutveckling. Ett sådant namn är av allt att döma fsv. *Miøls.

56 Om germ. *melha- se Torp 1919 s. 420 f. s.v. mel 1, Hellquist 1948 s. 679 s.n. Mälaren, Pokor- ny 1959 s. 719, de Vries 1962 s. 383 s.v. melr, Magnússon 1989 s. 615 s.v. melur 1. – Den för- längning av vokal framför lh mellan två korta vokaler som t.ex. föreligger i det med *melha- av- ljudande *Malhiaz, den urnordiska formen av Mälaren, fsv. Mælir (Hellquist 1948 s. 679, SOL s. 217), drabbar enligt kända ljudregler inte e i urn. *melhaz, vars -a- synkoperats före förlängning (H. Pipping 1921 s. 11 f., 28 ff., särskilt s. 36 f., Strid 1981 s. 68 ff.; beträffande förlängning i Mæ- lir se H. Pipping 1918 s. 82 ff., 1921 s. 55). 98

Fig. 38. Dagens strand av den f.d. ön Mölsön i nordväst ut mot Bråviken. – Foto: Margarete An- dersson 15 juni 2011.

Fig. 39. Den forna stranden av den f.d. ön Mölsön i söder, väster om bebyggelsen Ön på G 56 (se fig. 9 i kap. 3.1). – Foto: Margarete Andersson 15 juni 2011. 99

Fsv. Miølsø(n) har med förenkling av den uddljudande konsonantismen utvecklats till nsv. Mölsön. Det är samma förändring av den u-brutna formen som i fsv. møl vid sidan av miøl, mølk vid sidan av miølk (Sdw 2 s. 45 s.v. miol, Sdw suppl. s. 513 s.v. miolk, Kock 1909–11 s. 8 f., 413 f.). Sakligt sett låter sig den här föreslagna tolkningen av Mölsön synnerligen väl underbyggas. Redan den geologiska kartan (SGU Ae 46) upplyser om att marken på ön huvudsakligen består av morän, här och där avbruten av urberg samt med smärre inslag av glacial lera och (med kartans språk) »varvig mo och mjäla med lerskikt». Ön karakteriseras just av grus och sten. Där urberget inte går i dagen, består marken mestadels av grus, delvis ganska grovt grus, och även kullersten, vilket tydligt framträder i strandkanten. I terrängen, både vid den nuvarande stranden och uppe på ön, finns det gott om klumpstenar och stenblock. Se fig. 38 och 39. Ön har utnyttjats för grustäkt; vid terrängstudier sommaren 1967 stötte jag på ett gammalt grustag. Tallskog dominerar, vilket passar väl samman med moränmarken. Som urnordisk form för Mölsön kan som sagt ansättas *Melhsó f. Bland ortnamn med -s-suffix finns säkra exempel på bildningar med mellanvokal (Ny- man 2004 s. 64, 70). För Mölsön skulle emellertid en alternativ form med mellanvokal, i så fall snarast *Melhasó (till stammen urn. *melha-), leda till kom- plikationer i ljudutvecklingen (a-brytning av e), varför en sådan form inte bör övervägas. Den morfologiska och semantiska analysen av Mölsön leder fram till en tolkning av namnet som ’grusön’, med syftning på öns dominerande karaktär (jfr Malmö i kap. 4.1).

4.7. Olö En herrgård i Östra Stenby sn i Östkinds hd heter Ållonö. Detta namn är jäm- förelsevis ungt, från 1500-talet. Det har efterträtt ett äldre namn, Olö, som är känt alltifrån 1300-talet: wart godz oløø 1383 1/1 Nyköping LSBp (se vidare SOÖg 22 s. 100 f.). På den gamla byn Olös mark uppfördes på 1500-talet en sätesgård. För denna ändrades namnet från Olö till Ållonö, och detta namn kom att tränga undan det gamla bynamnet. Ännu i 1500-talets kamerala material är det äldre namnet Olö väl belagt, i något växlande former: Olöö 1535, Olii 1543, Oly 1543, Ole 1546, Olöö 1575– 99 (SOÖg 22 s. 101). Det nya namnet Ållonö dyker upp under 1560-talet. År 1567 skriver sig den dåvarande innehavaren av godset Jöran Gera »till Ollenö Friherre» (HSkH 4 s. 184 avskr.).57 Under senare delen av 1500-talet tränger Ållonö undan det äldre Olö som namn på godset (SOÖg 22 s. 101). I jb 1589 och 1590 (KA Ög. 1589:7 f. 76r, 1590:12 f. 107r) anges frälsehem-

57 Joh. Ax. Almquist (1947 s. 1110) anger årtalet 1561 för denna Jöran Geras titel. Om denne se närmare Gillingstam 1967–69. 100 manet Ållonö om 4 mantal tillhöra fru Mätta, och i jb 1592 (KA Ög. 1592:1 f. 40r) lämnas om ållennöö uppgiften att »fru Metta bygdt sätte gård på».58 I re- duktionsjordeboken 168659 uppges att »Ållonöö Sätegårdh beståår af 2 hemman i Ohlöö och 2ne Ållonöö bedh»; namnet på de underlydande hemmanen Olö brukas annars inte i det kamerala materialet från denna tid. På J. De Rogiers kartor från 1600-talet markeras å andra sidan både Olö och Ållonö (De Rogier 1653, 1676), men på senare kartor är bebyggelsen Olö försvunnen. Se om sä- teribildningen Almquist 1947 s. 1110 f. och Unnerbäck 1970 s. 13 f., 16 ff. På det gamla Olös mark har alltså anlagts en ny bebyggelse, den nuvarande herrgården Ållonö vid Bråvikens strand. Under Ållonö har det gamla Olö av- hysts. Källorna visar att namnet Ållonö efter hand har trängt undan det gamla bynamnet. Det nya namnet är snarast att fatta som en nobilisering av det gamla Olö i anslutning till det ädla ekträdets frukt.60 Efterleden ö har bibehållits. Den saknar visserligen samband med den gamla »ön» Olö (se nedan) men passar ju väl i ett herrgårdsnamn. Av De Rogiers 1600-talskartor (se strax ovan) får vi en ungefärlig uppfattning om var det gamla Olö legat, ett stycke söder om Ållonö. Tydligare besked ger den äldsta lantmäterikartan över Ållonö från 1822 (LSA D 161–40:1). På den markeras Oletomt i söder som hagmark, »något bergbunden, men för öfrigt god Betesmark». Namnet Oletomt betecknar den nordvästra hälften av en markerad långsträckt höjdrygg, som börjar drygt ½ km sydväst om Ållonö herrgård och därifrån sträcker sig ungefär 1 ½ km mot sydost (fig. 9 i kap. 3.1, fig. 40). Namnet tas upp ännu på ek 8G 9i. På kartan i fig. 40 markeras »Ole by gamla tomt». Det gamla byläget styrks av gravhögar (fig. 40, ek 8G 9i, SOÖg 22 s. 101). Oletomt är den gamla bytomten i Olö. Sena uppteckningar av namnet Oletomt i OAUt (S. Karlsson & Y. Nilsson 1972) pekar på gammalt långt o i Ole- men är i övrigt riksspråkspräglade och visar dessutom osäkerhet ifråga om namnets betoning: ɷtomt, ɷltomt, ɷtomt. Efterleden tomt i Oletomt har betydelsen ’ödetomt’ (SOÖg 22 s. 101; se om tomt närmare kap. 3.1 n. 14). Om vi nu med kännedom om Olö bys läge studerar kartans höjdkurvor, står det klart vad som är den forna lokaliteten Olö. Den har dominerats av just den ovannämnda i traktens topografi framträdande höjdsträckningen, till stor del med berg i dagen, lång och smal samt i hela sin längd av ganska betydande höjd. Vid namngivningen har Olö inte varit en ö utan en halvö. Vid tiden o. 1000 e. Kr. stupade hela långsidan av Olö-höjden mot nordost brant ner mot sjön, men däremot var höjdsträckningen varken mot norr och nordväst eller mot söder och sydväst omgiven av vatten (utvikskarta 1; det gamla byläget framgår av gravmarkeringen r söder om Ållonö). Landet omkring nordspetsen

58 Uppgifterna om Ållonö är i jordeboken överkorsade. 59 KA, Reduktionsjordebok för Östergötland, Reduktionskommissionens arkiv, D IV b:4 f. 843v. 60 Gösta Franzén (i SOÖg 22 s. 101) nämner att Olö enligt ett diplom 1383 19/6 Stegeholm LSBp haft andel i en ollonskog, j aldinscoghenom vlbyggiaholm. Namnet på holmen med ollonskogen, som inte är identifierad, innehåller rimligen i anslutning till Franzén en elliptisk inbyggarbeteckning, *olbyggiar plur., till Olø. 101

Fig. 40. Ållonö med Olö och Rotenberg med Torsnäs. Söder om Ållonö ligger Olö gamla bytomt och söder om Rotenberg Torsnäs gamla bytomt. – Utsnitt ur T 581 (2010). av Olö-höjden är mycket flackt och bestod vid ifrågavarande tid säkerligen av vidsträckt sankmark; vid endast obetydligt högre vattenstånd låg det under vatten. Så var förhållandet vid tiden för Kr. f. Då sträckte sig en betydande vik in i landet norr och nordväst om Olö-höjden (utvikskarta 2). Namnet Olö syftar på den här framträdande halvön; efterleden ö har här alltså inte betydelsen ’upphöjning över sankmark’ (SOÖg 22 s. 101). Fastställandet av vad som varit den gamla halvön Olö ger nyckeln till tolkningen av namnet Olö. Namnet Olö är en sammansättning med ortnamnselementet ö som efterled. Förleden i Olö kan enligt Gösta Franzén (i SOÖg 22, 1984, s. 101) vara genitiv av mansnamnet fsv. Ole (belagt i SMPs), en tolkning som han tidigare framfört (Franzen 1950 s. 538 f., Franzén 1982 s. 86). Visserligen förekommer personnamn i önamn, men i detta fall måste en sådan tolkning ses som en nödlösning. Efter ett påpekande av Lennart Moberg nämner Franzén (i SOÖg a.st.) möjlig- heten att förleden också kan vara en fornsvensk motsvarighet till sv. dial. ol f. ’rem’. Detta förslag, som ytterst härrör från mig,61 passar sakligt förträffligt.

61 Denna etymologi föreslås i mitt manuskript Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden från 1970 (se Förord). Tolkningen nämns av Lennart Moberg i hans sakkunnigutlåtande (Moberg 1970 s. 19). Gösta Franzén hänvisar emellertid inte till detta mångfaldigade utlåtande utan till personlig kommentar. Hans princip vid arbetet med SOÖg var att endast beakta tryckt litteratur (se Förord). 102

Utmärkande för den forna halvön Olö är enligt ovan att den utgörs av en hög, långsmal höjdsträckning, alltjämt mycket framträdande i den flacka om- givningen. Det är utan tvivel detta särdrag i topografin som är bakgrunden till namnet Olö. Det faller sig därför naturligt att anknyta namnet Olö till ordet ol f. ’rem’. Ortnamnselementet ol är välkänt från både väst- och östnordiskt om- råde. Med utgångspunkt från bynamnet Ostra, fsv. (i) Olustrum, i Sundby sn i Österrekarne hd i Södermanland har jag i annat sammanhang närmare utrett frågan om ortnamnselementet ol (Andersson 2012, avsnitt 3). Här ges endast en kort sammanfattning av de väsentliga momenten i utredningen. I fornvästnordiskan föreligger ól f. ’Skindrem’ (Fritzner 2 s. 887; med varianten ál f., Fritzner 1 s. 26, om vilken se närmare Andersson 2012, avsnitt 3). Ordet ól lever kvar i isländskan, i norskan och i svenska dialekter. Som urnordisk form ansätts *anhuló till den indoeuropeiska roten *ank- ’böja’, som före- ligger i bl.a. grek. °bhä]dvJ ’böjd, krokig’, °bhä]du f. ’rem’. Ibland ansätts en kortare urnordisk form, *anhló. Denna skulle kunna vara utgångsform för ordet ol, med u-omljud av -u i *anhlu (< *anhló). Däremot kan förleden Ol- i gamla ortnamn, som sträcker sig tillbaka till urnordisk tid, inte utgå från urn. *anhló, utan u-omljudet förutsätter här -u- i den längre formen *anhuló, detta på grund av rådande kompositionsregler (Meid 1969 § 20, Widmark 1991, del 1, särskilt kap. 3, 7, Andersson 2012, avsnitt 3). Ol är som simplex och särskilt som förled väl företrätt i norska ortnamn. Det rör sig ofta om namn på höjdsträckningar men också om namn på utsträckta vatten. Ol är också känt från östnordiska ortnamn, med samma dubbla syftning. Höjdsträckningar ligger till grund för Olinge i Östra Göinge härad i Skåne, avseende byarna Västra Olinge i Gryts socken och Östra Olinge i Knislinge socken, och för det närmare undersökta Ostra, fsv. (i) Olustrum, i Sundby socken i Södermanland, vars efterled är att uppfatta som en variantform med -r till fvn. vôzt f. ’fiskeplats’. På grund av den väl representerade syftningen av ol på höjdsträckningar kan det övervägas, om metaforiskt bruk av ol ’rem’ med sådan syftning har varit så vanligt att en betydelse ’höjdsträckning’ har lexikaliserats, på samma sätt som skett med exv. arm om förgrening av å eller sjö, kalv om mindre sjö eller ö invid en större (se kap. 4.2, början). På östnordiskt område kan alltså ol ’rem’, ev. ’höjdsträckning’, påvisas i avledningen Olinge i Skåne och i sammansättningarna Ostra i Södermanland och Olö i Östergötland. Samma bakgrund har säkerligen ett simplexnamn, Ola, namn på en by i Bladåkers sn i Närdinghundra hd i Uppland. Bynamnet Ola är väl belagt under medeltiden: in villam olum 1366 21/12 Uppsala RAp (SD 9 nr 7468, s. 175 f.), JN villa olæ 1376 D 1 s. 6, i alom (olom?)62 1451 1/3 Närdinghundra häradsting RAp or., i ola l455 23/11 Stockholms slott RAp, i ola 1489 e. 2/2 Närdinghundra häradsting RAp, i ola 1490 26/5 Närdinghundra häradsting RAp, i olom 1493 Upplands lagmansdombok s. 82.

62 Första bokstaven stämmer varken överens med normalt o eller a i brevet. 103

Fig. 41. Byn Ola med omgivning. – Utsnitt ur T 12I SO (ed. 6, 2004).

Fig. 42. Del av byn Ola på åsen, sedd från slätten i väster nedanför byn. Landsvägen på åsen löper hitom ladugårdslängan. – Foto: Margarete Andersson 23 augusti 2011. 104

Fornsvensk normalform är alltså (i) Olum, dvs. en plural form. Dialektuttalet är ɷɑ, ɷɑ (OAUt, Lars Levi Læstadius 1932, Eva Brylla 1973). Jöran Sahlgren (1959 s. 44) förklarar bynamnet Ola utifrån byns läge »på en smal långsträckt höjd». Han anknyter emellertid inte till ol. Anledningen är ordgeografisk (s. 45): »Den västnordiska formen ól med u-omljud i singularis syns, av ortnamnen att döma, ej ha förekommit i Uppland.» Då det nu klart kan visas att ól också hör hemma på östnordiskt område, bl.a. i Södermanland, faller denna Sahlgrens invändning, och därmed är det onödigt att med honom för- söka förklara Ol- ur en till *Ál- antagen plural dativform Ólum. Sahlgrens beskrivning av byns läge bör något preciseras. Den ligger på en långsträckt ås, en smal utlöpare söderut från ett höglänt bergigt område norr därom. Åsen, som landsvägen går fram över, avtecknar sig tydligast från den öppna, flacka slätten väster därom invid en skarp krök i Olandsån. Se fig. 41 och 42. Namnet syftar alltså på en enda höjdsträckning. Den plurala namnformen är den för bebyggelsenamn utmärkande. Svante Strandberg (1985 s. 89 f.) överväger en helt annan tolkning av bynamnet Ola. Till grund skulle ligga ett namn på Olandsån, fsv. *Ol(a) f., enligt ett alternativ tolkat som ’det krökande vattnet’, ’(den böjda) remmen’ e.d. (Jfr Andersson 2012, avsnitt 3 om Olberg i Norge.) Mot detta förslag talar emellertid det samlade ortnamnsmaterialets vittnesbörd om att ol i ortnamn, trots etymologin, syftar på utsträckta lokaliteter, ofta höjdsträckningar men också lång- smala vatten (Andersson 2012, avsnitt 3). Ola låter sig osökt inordnas i den grupp av Ol-namn som syftar på höjdsträckningar.63 Det finns fortfarande mycket att reda ut om ortnamnselementet ol. En grupp framträder emellertid klart, nämligen ol med syftning på höjdsträckningar. Till den gruppen hör Olö på Vikbolandet.64

4.8. Svindra I mynningen av den grunda Svensksundsviken (Svinsundsfjärden), som sträck- er sig långt in i Vikbolandet, ligger en stor ö med namnet Svinnerön eller Svindra, vilken senare form nu är den officiellt fastställda (se utvikskarta 1 och 2 samt T 581). Ön har liksom grannön Esterön alltid hört till de största i Bråvi- ken. Den är numera o. 1 300 m lång från nordväst till sydost och ungefär hälf- ten så bred. Den har branta stränder runtom utom på en del av sydsidan, som är mera långsluttande. Ön har betydande höjd. Särskilt höglänt är den utefter östra stranden; här når den enligt nivåkurvorna på T 581 (fig. 43) över 25 m. Strand- linjen har endast i ringa grad förskjutits under tiden för vår tideräkning. Jfr dagens kartbild på fig. 43 med öns utseende o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. på fig. 44 och 45.

63 I SOL (s. 243 f. s.n. Olands härad) anförs båda de här nämnda förslagen att tolka Ola. 64 Den här framlagda tolkningen av Olö presenteras kortfattat i SOL (s. 379 s.n. Ållonö). 105

Fig. 43. Svindra. Förstorat utsnitt ur T 581 (2010).

Liksom på Esterön har det saknats gammal bebyggelse på Svindra. Ett torp (med öns namn: Swinneröen 1725) har lytt under Bråborg (SOÖg 15 s. 9). Svindra räknas liksom Esterön till Bråborg i Dagsbergs sn i Lösings hd. Liksom Esterön har Svindra säkerligen ett urgammalt namn. Namnet Svindra är – i just denna form – väl belagt alltifrån 1400-talets bör- jan: en ø j brawik heter swindra 1409 20/10 Fristad DRApp (avskr. i SDns 2 nr 1201, s. 218 f.: Swindia), Jtem eeme [!] øø som kallas swindhra 1447–53 D 11 f. 112v (Vkäjb s. 31: ee[nn]e), Jtem j enne øø som … callas swindra Vkjb 1480 f. 18r, Jtem i ene øø som … kallas swindra 1502 D 12 f. 44r (Vkjb s. 63). Under nyare tiden är öns namn känt alltifrån mitten av 1600-talet, med sekun- därt tillagt -ö(n): Suinnerö u.å. LSA D 2, Svinnerö 1653 LSA D 7, Svinneröö De Rogier 1653, Svinneröön 1693 LSA D 17, Swinneröen 1725 (det från ön övertagna torpnamnet, se ovan). Det genuina uttalet är svınrɑ (SOÖg 15 s. 9). Arthur Nordén (1933 s. 352 n. 2) rapporterar att ön vid 1930-talets början av bygdebefolkningen benämns 106

Fig. 44. Svindra omkring 1000 e. Kr. (1 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer.

»omväxlande Svinra och Svinnerön». Den senare namnformen, belagd på t.ex. ek 1868 och G 56, tog så småningom överhand. Vid ett besök på ön 1968 kände den där boende fiskaren Karl-Axel Serrander inte till formen Svindra annat än från sjökortet (Sjökort 723, 1965: Svindra). Denna form hade dock inför utgi- vandet av den nya ekonomiska kartan 1947 fastställts som officiell namnform.65 Svindra möter därför på ek 9G 0g, 9G 0h och vidare på T 9G SO och T 581. Önamnets fornsvenska form är Svindra (endast belagd i nominativ), dvs. svagt femininum (se diskussionen härnedan). I den oblika formen på -o har än- delsevokalen normalt försvagats till -e, dvs. ə, vilket har banat vägen för en form med sekundärt -ö. I dialekten har den svaga femininformen Svindra levat kvar men har – liksom Svinnerön (se ovan) – antagit bestämd form: -an. Form- utvecklingen är alltså parallell med den för Estra > Esterön (kap. 4.2), men denna parallellitet har sålunda brutits genom fastställandet av dagens officiella namnformer, Esterön men Svindra. Trots den med Estra överensstämmande formutvecklingen har Gösta Fran-

65 Meddelat av Annette Torensjö (se Förord) i e-brev 7.7.2011. 107

Fig. 45. Svindra omkring Kr. f. (2 000 år före 1950) i skala 1:20 000. – Kartan framtagen med hjälp av SGU:s kartgenerator för strandnivåer. zén (1932 s. 22 ff., 1937 s. 128, 134 f. med n. 4 s. 135 f.) försökt tolka Svindra som en fornsvensk sammansättning med ra ’rågång, råmärke’ som efterled och en antagen plural genitivform *svina av folkslagsbeteckningen svear som för- led, men han har senare själv tagit avstånd från denna något spekulativa förkla- ring (se kap. 3.1 om Svinsund). I sin bok om ortnamn i Östergötland betraktar Franzén (1982 s. 86) namnet som otolkat, och i SOÖg 15 (1991, s. 9) anger han: »Bet oklar.» Överhuvudtaget kan Svindra lika lite som Estra, båda uppenbarligen unika i den nordiska ortnamnsskatten, förklaras som ett kompositum. Inte heller finns det något förefintligt ord, som Svindra genom sekundär namnbildning kunde vara bildat till. Svindra bör alltså liksom Estra vara bildat genom avledning, och för Svindra kommer då endast avledning med -r-suffix ifråga. Basen för ett -r-avlett Svindra låter sig med stor säkerhet fastställas. Det starka verb som fö- religger i ty. schwinden ’avta, försvinna’ kan vi av allt att döma bortse från. Det har typisk västgermansk spridning (fht. swintan, flt. -swindan, feng. swindan) och saknar gammal motsvarighet i nordiska språk (Hellquist 1948 s. 1128 s.v. svinna, Kluge & Seebold 2002 s. 835). Däremot låter sig Svindra formellt sett 108 kombineras med ett annat germanskt starkt verb, *swínan- ’schwinden’ (See- bold 1970 s. 483 f.).66 Detta verb är väl belagt på västgermanskt område: fht. swínan ’(ver)schwinden, abnehmen, kleiner werden, sich vermindern’ (Schütz- eichel 2006 s. 349), mht. swínen ’abnehmen, dahinschwinden’ (Lexer 1872–78 2 sp. 1377), mndl. swínen ’verdwijnen, verminderen, te niet gaan, afnemen’ (Verwijs & Verdam 1885–1929 7 sp. 2562). Det starka verbet germ. *swínan- är inte belagt i nordiska språk. Däremot är avljudande svina, med kort i och svag böjning, väl betygat på västnordiskt område (Seebold 1970 s. 484): fvn. svina ’indsvinde, aftage, formindskes’ (Fritzner 3 s. 624), ’svinne inn, minke’ (Norrøn ordbok s. 617), svena (med a-omljud, Noreen 1923 § 60) ’svinde, hensvinde’ (Fritzner 3 s. 618), svena = svina (Norrøn ordbok s. 615), nisl. svina ’svinde, indsvinde’, svena ’svinde, hensvinde’ (Blöndal 1920–24 s. 827, 829; båda verben anges som föråldrade), no. dial. svina, svena ’svinde ind, falde bort, aftage’ (Aasen 1873 s. 783). Vid sidan av fvn. svina anges svína (alltså med långt i; Noreen 1923 § 60, Seebold 1970 s. 484, Norrøn ordbok s. 617). Ásgeir Blöndal Magnússon (1989 s. 1003) sammanställer fvn. svína med fht. swínan (jfr Ross 1895 s. 791 f.), men stark böjning är inte betygad i nordiska språk. Till det germanska verbet *swínan- (i detta avljudsstadium eller till svagstadiet *swin-) kan fsv. Svindra formellt sett ha bildats: urn. *Swínrón- eller *Swinrón-, i det förra fallet med förkortning av í framför konsonantgrupp. Av- ljud är betygat i germanska -r-avledningar. Så har till verbet bita bildats adjek- tiven got. baitrs och fvn. bitr (med motsvarighet i västgermanska språk), båda med betydelsen ’bitter’ (Kluge 1926 § 194, Feist 1939 s. 77, Meid 1969 § 81, Lehmann 1986 s. 58 f., Köbler 1989 s. 77). Vid adjektivbildning med -r-suffix uppvisar enligt Wolfgang Meid (a.st.) »die Wurzel […], besonders bei diph- thongischer Struktur, vielfach Schwundstufe». Så är bitr bildat, och på motsvarande sätt vore *Swinrón- att förstå. Vad -r-avledda ortnamn beträffar skall till- läggas att deras struktur ännu inte är närmare analyserad (för frågan om even- tuell mellanvokal jfr Esterön i kap. 4.2). I den fornsvenska ljudförbindelsen -inr- kan -n- lätt ha uppfattats som långt, med regelrätt inskott av d; mellan nn och r liksom mellan ll och r inskjuts ju d (Noreen 1904 § 326, Wessén 1965 § 26; jfr Franzén 1932 s. 25). För övrigt kan d-inskott av allt att döma också konstateras mellan n och r och mellan l och r (se t.ex. Fries 1957 s. 32 ff., Elmevik 1982 s. 80 f.).67 I det moderna dialektuttalet, »svinnra», har nd assimilerats till nn (Ålander 1935 s. 33 f.). Svindra har tidigt dragits in i diskussionen om svin med en innebörd ’avta, försvinna’ i svenska ortnamn, nämligen i flera bidrag av Arthur Nordén (1931 s. 228 ff., 1933 s. 351 ff., 1938 s. 236 ff.). Nordén knyter an till ett av Elis Wadstein (1930, 1937 s. 50 f.) framlagt förslag att i svenska ortnamn finna

66 Det är osäkert hur schwinden etymologiskt förhåller sig till det synonyma *swínan- (Hellquist 1948 s. 1128 s.v. svinna, Seebold 1970 s. 484, Kluge & Seebold 2002 s. 835). 67 Jfr också det till svina bildade norska verbet svindrast ’svinde hen, hentæres’ (Torp 1919 s. 757). 109 motsvarigheter till bildningar på västgermanskt, främst nederländskt område. Särskilt nämner Wadstein (1930 s. 195 ff., 1937 s. 50) ndl. swin/zwin n. ’grunt ställe i vatten, torr del av havsstranden, som endast vid flod står under vatten’. Ett motsvarande ord eller en parallell bildning med långt i skall enligt hans mening förekomma i svenska ortnamn. Wadstein tar i sin undersökning fasta på den för stora delar av Sverige viktiga strandförskjutningen (landhöjningen). I centrum för Wadsteins studie står Svinnegarn, by och socken i Uppland, som han vill se som svearnas ursprungsområde (Wadstein 1930, 1937). Folk- slagsbeteckningen svear skall enligt Wadstein också sammanhänga med Svin- i Svinnegarn. Detta är dock en etymologi som vållar oöverstigliga svårigheter. Wadstein har själv insett det problematiska i den etymologi som ges i den förra framställningen (1930 s. 195, 203 ff.) och sökt modifiera den i den senare studien (1937 s. 52), ett förslag som dock lika lite förmår övertyga. Om svear se Andersson 2009a s. 12 ff. Wadsteins undersökningar vållade på sin tid en ganska häftig debatt, men trots stora brister i argumentationen har hans inlägg fäst uppmärksamheten på en grupp Svin-namn som innehåller ett annat svin än djurbeteckningen. Carl Ivar Ståhle (1946 s. 333 ff.) gör med utgångspunkt från två uppländska namn Svinninge, i Estuna socken och i Österåkers socken, en värdefull sammanfattning av diskussionen. Hans slutsats blir att »ett terrängbetecknande ord *svin [synes] vara förhållandevis väl styrkt» (s. 337). En sida i kritiken mot Wadstein, som särskilt betonats av Ivar Modéer, gäller de reala förhållandena. Modéer (1933 s. 151) framhåller att strandförskjutning- en är knappt märkbar för människan och alltså inte kan vara en faktor för namngivning. På denna punkt företräder Ståhle en avvikande mening. Han framhål- ler att »vattnets försvinnande och sankmarkernas torrläggande varit och äro levande realiteter för den uppländska bondebefolkningen» (Ståhle 1946 s. 336). »När terrängen är flack», heter det vidare, »har på förhållandevis kort tid betydande arealer kunnat torrläggas». Det är viktigt att ta fasta på att det just är i sådan flack terräng som vi överhuvudtaget kan räkna med Svin-namn, syftande på vattenminskning. Och detta gäller inte bara sådana områden där strandför- skjutningen – såsom beträffande de båda Svinninge – är med i bilden. I flack terräng är det inte ovanligt att vattenförhållanden starkt kan växla och leda till bildning av namn som utgår från denna växling. I själva verket hade detta ob- serverats och kommenterats långt innan Wadstein presenterade sin studie, nämligen på norskt område. Att vattnets försvinnande under exv. vissa årstider kan ge upphov till ortnamn är väl styrkt i Norge. Det norska gård- och sockennamnet Svene i Fles- berg kommun i Buskerud är ett gammalt kompositum, fno. Svinefja f. Efterle- den innehåller fvn. efja ’strømløs Bugt i en Elv’ (NG Indl. s. 48). Namnets för- led »hører til svina ’svinde ind, aftage’, sigtende til, at Evjen til visse Tider er helt borte» (NG 5 s. 418; se också NSL s. 439). En gård med namnet Sven- heim i Osterøy kommun i Hordaland ligger vid en liten bäck, som »kunde have havt et Navn af en Stamme *Svin-, sigtende til, at Bækken til visse Tider 110 svinder ind» (NG 11 s. 326: Sveneim). Ånamnet Svenåa i Jevnaker kommun i Oppland syftar uppenbarligen på tidvis vattenminskning (Indrebø 1924 s. 196, med annan stavning av namnet): »Svenoa er liti, berre som ein bekk, med myk- je mindre nedslagsdistrikt enn hovudelvi Moselvi. Ho er, i motsetning til Mos- elvi, utan innsjøar som kann regulera vatsføringi.» Indrebø (1928 s. 168) an- sätter fno. »Sviná, til verbet svina, tverra i hop, minka». Jfr vidare nedan om Svenes. Jämförbart med de norska namnen är ett svenskt namn, Svinnesiken, namn på en mindre sänka i Härjevads socken i Västergötland. Efterleden är sv. dial. sik f. ’sidlänt ställe, däld där vatten framrinner; småträsk’, och förleden utgår från sv. dial. svinna ’försvinna, avta, minskas’. I Svinnesiken »rinner vatten endast vissa tider på året och är uttorkat på sommaren». (SOSk 17 s. 134.) Svinnesiken låter sig liksom de norska namnen naturligen anknytas till ett i dag existerande verb. I andra svenska ortnamn med namnelementet svin, syftande på vattnets försvinnande, antingen i samband med strandförskjutning eller ifråga om växlande vattenförhållanden, är läget mera komplicerat och ännu inte närmare utrett. Problemet måste ses i ett vidare perspektiv. Det finns i Sve- rige en grupp namn med ett namnelement svin som på olika sätt hänger samman med det germanska verbet *swínan- ’schwinden’. Namnens bildning får bedömas från fall till fall. Svin-namn i Sverige med syftning på vattenminskning utgör en karakteristisk men inte särskilt stor grupp. Utöver de av Carl Ivar Ståhle nämnda Svin- ninge i Uppland (se också SOL s. 306), som hänger samman med strandför- skjutningen, skall här särskilt nämnas två andra uppländska namn som inte har samband med denna utan får sin förklaring genom fluktuation i vattenförhål- landen på platsen. Det gäller Svina, namn på en by i Harbo socken och en gård i Östervåla socken. Båda bebyggelsernas ägor är under våren utsatta för över- svämning av vatten, som sedan under försommaren torkar ut. Den sakliga bakgrunden för dessa båda Svina belyses utförligt av Mats Wahlberg (i SOVm 5:1, 1988, s. 60 f., 188). Han nämner också några andra namn som sannolikt kan hänföras till Svin-namn med syftning på vattnets avtagande, nämligen bynamnen Svind i Hacksta socken, Svinn i Simtuna socken och Svinnö i Hargs socken, alla belägna i Uppland, och kanske bynamnet Svinö i Husby socken i Dalarna (s. 61).68 Och för Svinnegarn hålls möjligheten av tolkning efter Wadsteins linjer öppen (SOL s. 306). Wahlberg (s. 61) framhåller att den här aktuella gruppen svin-namn förtjänar närmare studium, ett önskemål som det finns all anledning att instämma i.69 Arthur Nordén knyter som sagt an till Elis Wadsteins tolkning av vissa svin-namn och vill förklara Svindra utifrån verbet svina ’avta, försvinna’.

68 Om dessa namn (och ytterligare något) se vidare Wadstein 1930 s. 198 f., 203, 1937 s. 50 f., Ståhl 1972 s. 74 f., 2011 s. 45, Franzén 1982 s. 18, Rostvik 1995 s. 120, Strandberg 2005 s. 116. 69 För ev. förekomst av svin-namn med syftning på vattenförhållanden på danskt område jfr DS 5 s. 171 f. s.n. Svenning, DS 6 s. 330 s.n. Svinum, Sydslesvigs Stednavne 7:1 s. 95 s.n. Svenaa, DSÅ 6 s. 429 s.n. Svenå, DSt s. 282 s.n. Svinninge2. 111

Önamnet skulle betyda »den genom vikens uppgrundning mer och mer torrlagda ön» (Nordén 1933 s. 353), »ön som i hög grad äger ömsom vattendränkta ömsom torrlagda stränder», »den mycket upptorkande» (Nordén 1938 s. 238). Sakligt sett är emellertid en sådan tolkning helt utesluten, vilket redan Gösta Franzén (1932 s. 22 n. 2) påpekar. Svensksundsviken är visserligen grund, men som redan nämnts utmärks Svindra av branta stränder runtom nästan hela ön. Endast på sydstranden finns ett mera långsluttande parti. Längst ut utgörs sydsidan numera av ett flackt, tidvis översvämmat bälte (se fig. 43 och jfr fig. 44 och 45). Innanför detta bälte stiger landet brant på den östra delen av öns syd- sida. På dess västra del, där det gamla torpstället ligger, stiger landet mera jämnt mot det inre av ön. Inte ens här kan det vid högre vattenstånd antas ha funnits något nämnvärt sankbälte. Efter Wadsteins linjer kommer vi således inte till någon tolkning av önamnet Svindra. Svindra låter sig emellertid likafullt tolkas som en bildning till verbet germ. *swínan- ’schwinden’. Det är inte bara vatten som kan avta, minska. Realupp- lysningar som jag samlat in om Svindra och studium av ön på ort och ställe visar en ny väg att förstå önamnet Svindra. Detta kan sammanhållas med en grupp norska strand- och önamn, bildade till verbet svina/svena, som antas syfta på avtagande vind och sjö, på läplatser. Svenes, namnet på en gård vid sjön Strandefjorden i Nord-Aurdal kommun i Oppland (NG 4:2 s. 262 f.) avser enligt ett förslag av Sophus Bugge »maaske opr. et Nes ved en Indsø, hvor Bølgegangen aftager, hvor Søen er nogen- lunde stille» (NG 4:2 s. 5 n. 1). Svenes har emellertid också antagits syfta på vattnets försvinnande. Enligt Eivind Vågslid (i Norsk allkunnebok 10 sp. 427) rör det sig om ett »lågt nes som vert turt når vatnet er lite». I NSL (s. 439) nämns båda alternativen, efter vad det förefaller med en viss preferens för Bugges tolkning. Kartbilden (N50) ger i detta fall inte tillräcklig information; för en säkrare bedömning krävs studium på ort och ställe. Tre norska »Sven(n)evig» sätts i samband med fvn. och no. dial. svina/svena ’avta, minska’ (se ovan) och antas syfta på »rolige Viker, hvor Bølgegangen aftager» (NG 9 s. 174). Det rör sig (med dagens namnformer) om Svennevik i Lindes- nes kommun (NG 9 s. 173 f.) och Svenevik i Lyngdal kommun (NG 9 s. 230), båda i Vest-Agder, och Svennevik i Grimstad kommun i Aust-Agder (NG 8 s. 137, med annan tolkning). Om Svenevik i Lyngdal heter det (NG 9 s. 230): »Stedet ligger langt inde i Rosfjorden ved en Bugt, hvor der er Ankerplads.» Det är enligt NG (13 s. 471) möjligt att ö- och gårdnamnet Svenøya (annan namnform i NG) i Frænfjorden i Fræna kommun i Møre og Romsdal skall sättas i samband med verbet svina/svena. »Navnet kunde isaafald betyde: en Ø, som tager af for Veiret, indenfor hvilken Søen er mere stille. Dette kunde nok passe til Øens Beliggenhed, da den dækker for den indre Del af Frænen- fjorden.» Sakligt sett passar en tolkning som den för det norska önamnet Svenøya fö- reslagna utmärkt för Svindra mellan de två halvöarna i mynningen av Svensk- sundsviken. Särskilt den höga öns östsida är bland fiskare välkänd som förträff- 112 ligt läställe vid västlig vind. En liten bukt på östra stranden, Vassviken (egen uppteckning 1968), ger ypperligt skydd. Vid västlig storm är det lugnt eller till och med svag ostlig vind öster om Svindra, enligt vad fiskaren Serrander (se ovan) berättade för mig 1968. Tidigare, innan fiskarna ännu hade motorbåtar, var det normalt att de rodde in under Svindra och sökte lä. Serrander berättade att fiskare, som fiskade utanför Sandviken mitt emot Svindra vid Kolmårds- branten, brukade gå in och ankra i lä öster om Svindra. Svin- i Svindra har med denna tolkning samma innebörd som bl.a. kan uttryckas med Ly-.70 Lyvik är numera namn på en udde vid Lyviksfjärden på Gränsö i Jonsbergs socken vid östgötakusten (ek 8H 7d, T 582). »Vid Lyvik», förklarar Gösta Franzén (1982 s. 84), »har stränderna gett ly eller skydd mot vågor och vind.» Lyberget i Kville socken i Bohuslän, bildat till sv. dial. ly ’lä, skydd’, förklaras sakligt på följande sätt (OGB 16 s. 176): »Berget erbjuder lä för sydvästliga vindar.» Lykullen i Lurs socken i Bohuslän tolkas alternativt som ’berget som ger lä’ (OGB 19:2 s. 94). Stiltje kan också uttryckas på andra sätt. Det rikliga naturnamnsmaterialet i OGB bidrar med exempel.71 Blek(e)sund, namn på två sund i Hogdals och Tjärnö socknar innehåller enligt OGB (20:2 s. 115) adj. blek (fvn. bleikr) ’stilla, lugn, inte blåsig’. I det ena sundet »säges det vara ’blekt’, det blåser där sällan», och även i det andra »brukar det vara stilla, då sundet är omgivet av höga klippor». Blekedjupet, namn på ett vattenområde i Öckerö socken, antas alternativt innehålla boh. dial. blek n. (fvn. blik n.) ’vindstilla’ (OGB 4 s. 69). »Det är», heter det, »alltid lugnare vatten här än något längre i N [= norr], där det finns mera bådar och brott». Förle- den i Blageviken, namn på en vik i Tanums socken, kan enligt OGB (19:2 s. 16) innehålla en motsvarighet till no. blaka ’(om hangande ting) vifta, flagra, blakra; liggja i livd el på ein stad der vinden er veik’ (NO 1 sp. 669 f. s.v. blaka II:2, 5 a). Den sakliga motiveringen lyder: »Eftersom viken ligger väl skyddad längst inne i Sannäsfjorden passar tolkningen väl med sakförhållandena på platsen.» Om Roskär, namn på ett skär i Askums socken, heter det (OGB 14:2 s. 63): »möjligen kan man tänka sig att man kunde få lä för sjögången öster om skäret». Lä-namn utgör en viktig namnkategori, särskilt på sjön, och till den ka- tegorin är Svindra att hänföra. Den formella tolkningen av Svindra som en -r-avledning till verbet germ. *swínan- ’schwinden’ (till *swín- eller svagstadiet *swin-) låter sig alltså sakligt sett väl underbyggas. Liksom Svin- i norska strand- och önamn syftar av- ledningsbasen till Svindra uppenbarligen på avtagande vind, på läställe. Nam- net Svindra tolkas osökt som ’ön som ger lä vid storm’. Svindra och de norska namnen visar att syftning på läställe är en möjlighet som bör beaktas i den fortsatta diskussionen om Svin-namn. Såsom framhålls redan i avslutningen av kap. 4.2, är det intressant att jäm- föra Svindra enligt den här presenterade tolkningen med Estra, det gamla

70 Jfr också om två Läskär i Bohuslän Lindroth 1922 s. 149, OGB 5 s. 151, OGB 7 s. 209. 71 För hänvisningarna tackar jag Birgit Falck-Kjällquist (se Förord) och fil. dr Maria Löfdahl, forskningsarkivarie vid DAG. 113 namnet på grannön Esterön. Denna har snarast namn efter sitt för vind och sjö utsatta läge. Namnen Estra och Svindra, sannolikt bildade med samma suffix, bildar av allt att döma ett semantiskt sett kontrasterande namnpar i Bråviken. 114 5. Utvärderande sammanfattning

Föreliggande undersökning om gamla strand- och önamn i Bråviksbygden avser primärt att vara ett bidrag till återskapandet av ett svunnet namnlandskap. Till grund för studien ligger strandnivåkartor från o. 1000 e. Kr. och o. Kr. f. (utvikskarta 1 och 2). Genom dessa kartor framträder ett äldre landskap. Gamla ö-, näs- och åmynningsnamn får sin reala förklaring. Namnelementet ö kan som bekant också syfta på halvöar, så i fallet Olö, för vilket namn alltså en all- män betydelse ’upphöjning över sankmark’ inte behöver tillgripas. En äldre strandlinje hjälper oss inte bara att se det forna landskapet i stort utan kan också bidra med detaljupplysningar som är väsentliga för tolkningen. Det gäller t.ex. den sönderflikade strandlinjen på den forna ön Händelö och det forna näset i Trönäs med dess flacka, en gång sanka omgivning. De analyserade ortnamnens ålder varierar. Några namn sträcker sig otvivelaktigt avsevärt längre tillbaka i tiden än till Kr. f., så Bråvikens gamla namn, snarast ett fjärdnamn *Brae ’den glänsande’ (kap. 2), vidare de tre med gamla suffix avledda önamnen, Estra (Esterön), Mölsön och Svindra (Svinnerön), namn på öar invid den gamla segelleden genom Bråviken (kap. 4.2, 4.6, 4.8). Dessa tre önamn har snarast bildats under urgermansk tid, som vi räknar från mitten av första årtusendet f. Kr., eller kanske redan under förgermansk tid. Även sammansatta namn på öar vid farleden in i Bråviken har säkerligen som naturnamn hög ålder. Det gäller Malmö, Händelö, Lindö i Bråvikens inre del (kap. 4.1, 4.3), Olö i mitten av viken (kap. 4.7) och Stensö, Järkneön, Lönö i vikens yttre del, av vilka två, Järkneön och Lönö, alternativt kan gå tillbaka på svaga feminina avledningar (kap. 4.1, 4.4, 4.5). Namnet Lönö kan av sakliga, topografiska skäl inte sträcka sig så långt tillbaka som till vår tideräknings bör- jan, så knappast heller Järkneön, eftersom den så benämnda ön vid den tiden bara var en obetydlig holme. Åldern på det ursprungliga ägonamnet Yxnö är be- roende av vilken äldre bebyggelse det har varit knutet till (jfr nedan). De två namnen Säby med den gamla förleden Sä- ’sjö’, namnet Marby vid en långgrund, gyttjig vik och de två -os-namnen, Sidus och Bjärkusa, får sin reala landskapsförklaring genom en äldre strandlinje och kan därför föras tillbaka till första årtusendet av vår tideräkning. Detsamma gäller Svinsund, medan det angränsande Konungsund genom sin förled talar för medeltida ursprung. Konungsund kan vara utbrutet ur Svinsund. (Kap. 3.1.) Efterleden -by i Marby och Säby understryker namnens höga ålder (se härtill SOL s. 52). Hög ålder kan vi också räkna med för vissa näsnamn, två simplicia Näs (kap. 3.1) och vidare Trönäs, ett svårtolkat namn (kap. 3.2), Brånäs, som kunnat karakteriseras som näset framför andra vid (den inre) Bråviken, Torsnäs, ett sakralt namn från förkristen tid, och Skenäs, namn på ett näs som vetter ut mot 115 den gamla farleden (kap. 3.1). Ledungshammar vid Sylten längst in i Bråviken är knutet till den förhistoriska ledungen (kap. 3.1). Ett yngre namn är av namn- typologiska skäl Sjögesätter ute vid Lönöviken (kap. 3.1); säter-namnen brukar hänföras till vikingatid och medeltid (Pamp 1988 s. 50, Brink 2010). Från nyare tiden, 1600-talet, härrör Djurön, namnet på Bråborgs slotts djurgård, en ö som under medeltiden bar namnet Branæs ø, givet efter Brånäs, föregångare till Bråborg (kap. 4.1).

Kronologiskt sett sträcker sig de analyserade namnen över en lång tidsperiod. I huvudsak rör det sig emellertid om namn av hög ålder. Geografiskt sett utgör Bråviksbygden ett område av ringa omfång, och inom detta område inskränks undersökningen till ö- och strandnamn. Icke desto mindre låter sig i denna ortnamnsetymologiska studie med dess begränsade material namnstrukturen med skilda namngivningsprinciper väl belysas. Ortnamn skapas normalt genom namnbildning, inte namnval. Denna grund- tanke bekräftas eftertryckligt av Bråviksmaterialet, som helt saknar exempel på entydigt namnval. Mönster för namnbildning kan spela en roll beträffande de två Säby i Konungsunds och Östra Stenby socknar (kap. 3.1). De två bebyggelserna ligger knappt 3 km från varandra (T 581), och det ena namnet kan tänkas ha varit förebild för det andra. Vilketdera det i så fall skulle vara finge prövas, närmast på arkeologisk väg, en aspekt som i denna studie lämnas obeaktad. Diskussionen av namn som Säby kan – och bör – föras ett steg längre. Vissa namn på -by med en karakteriserande förled är så vanliga att de i stor utsträck- ning måste ha förelegat fixa och färdiga i ett onomastikon och därmed kunnat väljas, i stället för att i varje enskilt fall nybildas (med eller utan mönster). Så kan vara fallet med Säby liksom t.ex. med Broby, Ekeby. Säby är rikligt representerat i ostkustlandskapen Östergötland, Södermanland och Uppland (Ro- senberg 1882–83 2 s. 763 ff.). Broby visar en liknande spridningsbild (Rosen- berg 1882–83 1 s. 200 ff.). Rikligt representerat i Sverige är Ekeby, med en tyngdpunkt i de tre Mälarlandskapen Södermanland, Uppland och Västman- land (Rosenberg 1882–83 1 s. 334 ff.). Många namn av denna typ har otvivelaktigt tillkommit genom namnval. Det kan gälla Säby på Vikbolandet men där- emot inte det också vikboländska Marby, som är ett sällsynt ortnamn (Rosen- berg 1882–83 2 s. 144). Jfr om Fólgsn-namn i kap. 4.5. Den här antydda fråge- ställningen har hittills endast föga beaktats av forskningen, men i ett namnteoretiskt perspektiv är den av stort intresse. Senast har jag i anslutning till en studie om onymisk eller propriell funktion av Rudolf Šrámek (1991) be- rört frågan (Andersson 2009b). Nästa fråga att ställa till materialet är den om primär eller sekundär namnbildning. Sekundär namnbildning, dvs. proprialisering av redan förefintliga ord, är ovanlig i det här granskade materialet. Sådan namnbildning föreligger i Näs, som uppträder på två håll, Näs (nu Björnsnäs) i Kvillinge socken och Näs i Östra Stenby socken. Det förra kan ses som namn på ett i trakten dominerande näs, det senare som namn på ett i trakten tidigt bebyggt näs. (Kap. 3.1.) Exem- 116 pel på sekundär namnbildning utgör också fsv. Sult innerst i Bråviken, äldre namn på ett område varav en del senare kallats Sylten. Namnen Sult och Sylten är synonyma, avseende sank strand invid sjön. (Kap. 3.1.) Återförandet av Sult på ett redan existerande ord, fsv. *sult, är såtillvida av speciellt intresse som detta ord inte är belagt i appellativt bruk. Sdw suppl. (s. 834) upptar de två be- läggen på Sult(in) »ss lokalitetsbeteckning» (se kap. 3.1 n. 3), men det saknas belägg på ett appellativ *sult f. Detta låter sig emellertid entydigt rekonstrueras ur namnet. Ett annat exempel på rekonstruktion av ett icke-propriellt nordiskt ord ur ortnamn i den här undersökningen är adjektivet germ. *erkna- ’ljus, skinande, glänsande’. Till detta har genom sekundär namnbildning bildats sjö- namnet Erken i Uppland och kanske sjönamnet Järken i Östergötland. Adjek- tivet ingår av allt att döma också i Järkneön (jfr strax nedan). (Kap. 4.4.) Fvn. *fólgsn f. ’gömställe’ låter sig rekonstrueras ur en rad norska ortnamn, simplex fno. Fólgsn och sammansättningar med detta namnelement som förled (kap. 4.5). Speciellt intresse tilldrar sig rekonstruktionen av ett fornsvenskt appellativ *hændil m. ur sammansättningen Händelö (se nedan) och några andra likaså sammansatta namn. Appellativet *hændil utgår ytterst från föreställningen om en hand med utspärrade fingrar, men dess konkreta betydelse låter sig inte fast- ställas. Snarast har väl *hændil betecknat något slags redskap e.d. (Kap. 4.3.) För frågan om rekonstruktion av icke-propriella ord ur ortnamn och andra egennamn hänvisas redan i inledningen (kap. 1) till symposiehandlingarna Probleme der Rekonstruktion (2010). Efter utvikningen om rekonstruktion av »ord ur namn» är det dags att när- mare se på primär namnbildning, det utan jämförelse viktigaste sättet att ge lokaliteter namn, så också i Bråviksmaterialet. Nya ortnamn bildas genom avledning eller sammansättning. Såsom redan nämns i inledningen sker alltifrån äldsta tid en förskjutning från övervägande derivation till allt starkare domi- nans av komposition. Det rör sig alltså bara om en frekvensförskjutning; sammansatta ortnamn har vid sidan av avledningar existerat under hela den tid som är aktuell för germansk ortnamnsbildning (jfr Andersson 2004a s. 10). Typolo- giskt råder det en skillnad mellan exv. det norska gårdnamnet Dolm, från bör- jan säkerligen ett önamn, och det svenska vik- och gårdnamnet Dulsvik (kap. 4.5), men detta räcker inte till för att säkert avgöra den inbördes kronologin. Dolm är ett gammalt namn, men det är rimligen också Dulsvik. Bland avledda namn tilldrar sig de tre önamnen Estra (kap. 4.2), Mölsön (kap. 4.6) och Svindra (kap. 4.8) störst intresse. De visar exempel på ortnamnsbildning med gamla suffix, -s- i Mölsön, -r- i Svindra och sannolikt i Estra, som emellertid också kan tänkas vara bildat med -str-suffix. Gammal -n-avledning har övervägts för Järkneön, men allt talar för att detta namn är bildat till adjektivet germ. *erkna- ’ljus, skinande, glänsande’ (kap. 4.4). Frågan om mellanvokal (-a-, -i-, -u-) eller inte mellan avledningsbas och suffix i gamla avledningar, en fråga som hittills spelat en undanskymd roll i de- batten, tas kortfattat upp i den etymologiska analysen av Esterön (kap. 4.2) och berörs också vid diskussionen av Mölsön (kap. 4.6) och Svindra (kap. 4.8). Det 117 rör sig här i själva verket om ett stort problemkomplex, som är i behov av en samlad granskning. Fsv. Estra och Svindra har via oblik form på -o > -e utvecklats till Est(e)rö resp. Svinnerö. Det är en naturlig utveckling för svaga feminina önamn. Ett exempel kan föreligga i fsv. Grumø, om nämligen formen Gruma är äldre. Båda formerna är med var sitt belägg betygade under senmedeltiden, Gruma i ett på orten utställt brev. Önamnet är bildat till sv. dial. grum ’bottensats, grums’, antingen genom avledning med svag feminin stambildning (historiskt sett -ón-avledning) eller sammansättning med ø. (Kap. 4.1.) En avledning Gruma behöver inte vara särskilt gammal. Svaga femininer liksom svaga maskuliner kan fortfarande bildas till skilda grundord. Det visar moderna personbinamn, t.ex. västg. Charka (riksspråkligt Charkan) till charkuteri, Rödskägga(n) resp. Jole (med kakuminalt l < rd) till ortnamnet Jordevad, Greten till kvinnonamnet Greta, Furuhulten till ortnamnet Furuhult (Lidaräng 1982 s. 74, 77 f.). Sjö- namn som Gry`ten till gryt (Hellquist Sjön. 1 s. 190 ff., 2 s. 20 f.) kan vara relativt sena bildningar. Om inte tillräckligt gamla belägg föreligger, kan det för önamn vara svårt att träffa ett val mellan avlett svagt femininum och sammansättning med ø. Av- ledning nämns som en tänkbar möjlighet för Händelö, Järkneön, Lönö (kap. 4.3, 4.4, 4.5). För Händelö talar de tidiga beläggen klart för ett kompositum. Järkneön och Lönö är däremot så sent belagda att svaga feminina önamn får ses som alternativ till de alltsedan 1500-talet belagda sammansättningarna. För Mölsön, fsv. Miølsø(n), avvisas av ljudhistoriska skäl en svag variant, fsv. *Miølsa, -o f. Namnet återförs på ett starkt femininum, fsv. *Miøls f., med epexegetiskt -ø. (Kap. 6.) I ett germanskt och nordiskt forskningsperspektiv tilldrar sig särskilt Estra, Mölsön och Svindra betydande intresse (kap. 4.2, 4.6, 4.8), nämligen som bidrag till kännedomen om den ytterst viktiga ortnamnskategori som önamn ut- gör. Denna namnkategori, som på germanskt område är ojämförligt rikligast företrädd just i Norden, är hittills endast bristfälligt utforskad. Både från inter- nationell och från internt nordisk synpunkt är det främst avledda vattennamn som har stått i centrum för intresset (se härtill senast Strandberg 2011). Här finns en lucka som med hänsyn till källäget huvudsakligen faller under den nordiska forskningens ansvar. Detta är så mycket angelägnare som ö- och vattennamn i stort uppvisar samma ålderdomliga suffixstruktur, och denna skulle därför väsentligen berikas genom önamnsmaterialet. Fördjupat studium av nordiska önamn är ett ytterst viktigt desideratum för nordisk ortnamnsforskning, vilket med all rätt ofta framhålls i litteraturen. Bråviksbygden uppvisar alltså både avledda och sammansatta namn, bland de förra några som otvivelaktigt har hög ålder. Namnen ger ett tvärsnitt som torde vara ganska representativt för strand- och önamn på syd- och cen- tralskandinaviskt område. Finlandssvenska skärgårdsnamn uppvisar t.ex. en helt annan, klart yngre struktur utan inslag av gammal derivation (Zilliacus 1989). 118

Granskning av realia utgör inom ortnamnsforskning en nödvändig kompo- nent i den semantiska analysen. Av central betydelse är den topografiska anknytningen. Vägen från ordsemantisk till namnsemantisk tolkning (se kap. 1) kan därvid för enskilda namn te sig högst olika. Kartor med en äldre strandlinje (utvikskarta 1 och 2) ger i flera fall grundläggande topografisk information: Säby vid sjön, Sidus och Bjärkusa vid åmynningar, Näs och efterleden -näs med syftning på utskjutande näs, efterleden -sund i Svinsund och Konungsund med syftning på ett smalt sund, efterleden -ö med syftning på öar, undantagsvis halvöar. Vissa förleder låter sig inte längre kontrolleras. Det gäller generellt sådana med sakral anknytning till hedniska gudar, så i Torsnäs och Torslund (kap. 3.1). Det gäller i princip också för fauna, t.ex. Yxnö med syftning på oxbete (kap. 4.1), Svinsund med syftning på svin, rimligen vildsvin (kap. 3.1). Denna fråga berörs senast av Ola Stemshaug (2010 s. 110 f., 113). Osäker är också relationen till vegetation, eftersom den kan ha förändrats under tidens gång. I fallet Lönö framstår syftning på lönnvegetation som osannolik, eftersom sådan inte kan styrkas i dag. Viktigare – och avgörande – är i detta fall den språkliga sidan; ordet lönn har inte lång sluten ö-vokal i östgötsk dialekt. Detta tvingar oss att söka en annan tolkning, och där ger äldre vattenstånd nyckeln till lös- ningen: Lönö har varit en »lönnö» med en dold fjärd och med lönnleder genom smala sund. (Kap. 4.5.) Undantagsvis låter sig förekomst av vilda djur sakligt motiveras, såtillvida som terräng och vegetation pekar på goda förutsättningar för djuren ifråga (jfr Stemshaug 2010 s. 111). Ett belysande exempel är Gäse- ne, ett i häradsinstitutionen inordnat bygdenamn i Västergötland, som från bör- jan avsett ett område med mader, lämpade som bete för vildgäss (SOL s. 102, Andersson 2010a s. 13 n. 1). Från Bråviksbygden kan erinras om Hanö under Bråborg i Dagsbergs socken; den skogklädda ön bör ha passat för skogshöns (kap. 4.1). Kart- och terrängstudium går i ett fall som Lönö hand i hand. Terrängstudiet kan annars ibland ge direkt resultat. Anknytningen till hand i Händelö gav sig av sig själv vid besök på platsen och fick sedan sin bekräftelse genom andra namn med samma förled (kap. 4.3). För Järkneön visade den språkliga anknytningen vägen till namnets tydning (kap. 4.4). Tolkningen av Mölsön byggde på intrycket av de reala topografiska förhållandena, »grus och sten», vilket visade sig leda till en naturlig språklig bas (kap. 4.6). Att Svindra inte kunde syfta på vattens försvinnande, vilket hade hävdats, framstod från första början av sakliga skäl som helt klart. Idén om att ön gav lä, dvs. att det var vinden som för- svann, fick jag genom samtal med en fiskare (kap. 4.8). För Stensö visar det sig nödvändigt att räkna med alternativa tolkningar, med sten syftande antingen på fornborg eller på stenighet. Avgörande för det förra alternativet är frågan om där funnits en fornborg eller inte, och det är tveksamt om den frågan kan besvaras arkeologiskt. (Kap. 4.1.) För Estra (Esterön) anförs också två tolknings- alternativ, ’den för vind och sjö utsatta ön’ eller ’klumpen’, betydelser som båda sakligt sett är väl motiverade. Språkliga skäl talar emellertid för den förra 119 tolkningen, varigenom namnet inordnas i en både germanskt och indoeuro- peiskt väl företrädd ortnamnsgrupp. (Kap. 4.2.) Såsom nämns strax ovan stöds tolkningen av Händelö av paralleller i andra namn. Som bekant spelar paralleller generellt en viktig roll i all ortnamnstolkning. I analysen av Bråviksmaterialet intar både morfologiska och semantiska paralleller en framskjuten plats. I några fall aktualiseras frågan om metaforiskt eller usuellt bruk av namnelement. Terrängbetecknande metaforer tenderar som bekant till att ge upphov till terrängord. Ett exempel är kalv för en mindre ö invid en större, så i Esterö kalv eller – med närhorisontsnamn – Kalven vid Esterön (kap. 4.2). Ett exempel på metaforiskt bruk är säkerligen fsv. *hændil m. i Händelö, trots att vi inte kommer åt vad en *hændil egentligen har varit (kap. 4.3). För förleden i Olö kan frågan ställas om ol ’rem’ används metaforiskt eller har lexikaliserats som terrängbeteckning (kap. 4.7). Förleden i Ravnäs avser en höjdsträckning, fsv. *ravi m. Detta ord kan ha en grundbetydelse ’strimla, remsa’ eller ’bjälke’, och frågan huruvida *ravi har använts metaforiskt eller i egenskap av terrängbe- teckning kan inte besvaras utifrån namnet Ravnäs. Samma namnelement före- ligger sannolikt i det jämtländska Ragunda, en -und-avledning, och eftersom metaforiskt brukat basord inte är att vänta i en sådan, kan vi också i Ravnäs snarast räkna med ett terrängbetecknande ord. (Kap. 3.1, för den principiella frå- gan med hänvisning till Andersson 2010a s. 15 f.) Trots sin begränsning tjänar Bråviksmaterialet gott till att belysa principiellt viktiga frågor rörande namngivning och därmed ge en bild av ortnamnsskattens morfologiska och topografiskt semantiska struktur.

Ortnamnens semantiska innehåll betingas inte bara av topografin utan också av de rådande samhällsförhållandena. Aspekten »ortnamn och samhälle» är för Brå- viksmaterialet intressant både i ett vidare och i ett mera begränsat perspektiv. Den förnyade analysen av inbyggarbeteckningarna i de två häradsnamnen fsv. Brabo(a) hæradh och Løsninga hæradh leder till slutsatsen att de i båda fallen är indirekt bygdebetecknande. Braboar var de som bodde i bygden vid den inre Bråviken, løsningar var folket i en öppen slättbygd på Vikbolandet. Tolkade på det sättet passar båda namnen väl in i svensk häradsnamnsstruktur. (Kap. 2.) Den forntida ledungen, en sjökrigsorganisation för både försvar och krigs- tåg, får en blixtbelysning genom Ledungshammar, som pekar på en ledungs- hamn för Östergötland längst in i Bråviken (kap. 3.1). Torsnäs och Torslund i Östra Stenby socken är två förkristna sakrala namn som är av intresse ur religionshistorisk aspekt (kap. 3.1). Tillsammans med ytterligare ett Torsnäs i Bråviksbygden, som tyvärr är oidentifierat (kap. 3.1 n. 16), understryker de den starka ställning som guden Tor har haft inom breda befolkningsskikt. Torslund har varit en lund på näset Torsnäs. Det ligger nära till hands att anta att Torslund har varit en kultplats för Tor och kanske gett upphov till att näset i sin helhet har förknippats med guden. 120

Också i ett närperspektiv är aspekten »ortnamn och samhälle» viktig för Bråviksmaterialet. Ortnamn karakteriserar, tar fasta på vad som utmärker de ifrågavarande lokaliteterna. Därmed koncentreras uppmärksamheten på namngivarna och deras värld. I ett kustlandskap ställs mot varandra två namnbrukar- kretsar, bönder och sjöfarare, eller i praktiken snarare två olika brukarintressen. Båt är ju vid kusten ett självklart fortskaffningsmedel, och en kombination av jordbruk med fiske och självfallet även jakt har varit naturlig i en bygd som den vid Bråviken. Ett typiskt bondenamn är Yxnö i Häradshammars socken, som syftar på oxbete (kap. 4.1). Frågan är då vilken bebyggelse som ön med oxbetet har hört till. En sådan fråga är alltid att ställa för bebyggelsenamn som primärt avser ägor (Andersson 2011 s. 22), t.ex. också för Sjögesätter i Östra Husby socken, ursprungligen namn på en utmarksäng till en äldre gård (kap. 3.1). Ägomark bildar ofta grund för ny bebyggelse, som då naturligen övertar de gamla ägo- namnen. Detta förklarar att så många bebyggelsenamn är ursprungliga ägo- namn (se härtill senast Ericsson, Franzén & Strid 2010 s. 82; jfr Gräslund 2010 s. 52 ff.). Den bebyggelsehistoriska problematik som aktualiseras av de båda namnen Yxnö och Sjögesätter har hittills ägnats föga uppmärksamhet. Den är emellertid av grundläggande betydelse för bebyggelsehistorisk forskning. Vad Yxnö be- träffar ligger det nära till hands att anta att den så benämnda ön varit betesö till Lönö, vilket i så fall har betydelse för önamnets datering (jfr ovan i kapitlets början), men sådana frågor faller utanför ramen för den här studien. Som bondenamn kan också Lindö i S:t Johannes socken (kap. 4.1) och Lin- näs i Östra Husby socken (kap. 3.1) karakteriseras. Linden intog en viktig plats i bondesamhället, särskilt för bastens skull. Hanö under Bråborg i Dagsbergs socken har otvivelaktigt sitt ursprung i fågeljakt. Några namn som direkt syftar på fiske kan inte påvisas i det analyserade materialet. Däremot är vissa namn otvivelaktigt givna från sjön, av sjöfarare. Det gäller främst namnen på de stora öarna Esterön och Svindra, där det inte funnits någon gammal bebyggelse. Estra syftar sannolikt på att ön har ett för vind och sjö utsatt läge, Svindra på att ön ger lä vid storm, något som ännu i modern tid varit viktigt vid fiske i Bråviken (kap. 4.2, 4.8). Namnet Händelö har sannolikt getts från sjösidan; de utskjutande »fingrarna» bör ha tett sig mest iögonfallan- de just från sjön (kap. 4.3). Också namnet Lönö är snarast givet ur sjöfarar- perspektiv, syftande på den dolda fjärden och lönnleder (kap. 4.5). Distinktionen mellan land- och sjöperspektiv får dock i en kustbygd inte dri- vas för långt. För de flesta namnen rör det sig snarast om både-och. Det gäller t.ex. Bråvikens namn, snarast ett fjärdnamn fsv. *Brae (kap. 2); karakteristiken ’den glänsande’ var och är lika påtaglig ute på fjärden och vid dess stränder. Perspektivet både-och gäller t.ex. också för namn på lokaliteter med terräng- förhållanden som var väl synliga både på ort och ställe och från sjön, t.ex. Grymön med syftning på dyiga stränder (kap. 4.1), Mölsön ’grusön’ (kap. 4.6), Stensö om det betyder ’stenön’ (kap. 4.1), Sult/Sylten, namn på ett gammalt 121 svämängsområde. Gruset på den f.d. ö eller halvö som fått namnet Malmö, ett karakteristiskt inslag i lermarken, kan däremot bara konstateras på land. Den samhälleliga förankringen är vid sidan av den topografiska väsentlig för att belysa både de enskilda ortnamnens och den samlade namnskattens semantiska struktur. Bilden av ett kustlandskap med både land- och sjöperspektiv framträder tydligt i Bråviksmaterialet, alltifrån Ledungshammar som namn på en hamn i den förhistoriska sjökrigsorganisationen (kap. 3.1) till Yxnö som namn på ett oxbete (kap. 4.1). Redan dessa båda namn är exempel på det väl- kända förhållandet att ortnamnen, som ju betingas av samhället, av den anledningen kan bidra till att belysa detta, särskilt om andra källor tryter. Viktig i det föreliggande materialet är den upplysning om hednisk religion som ges av Tors-namnen Torslund och Torsnäs (kap. 3.1). De båda häradsnamnen Bråbo härad och Lösings härad är av vikt inte bara som exponenter av den likaså för- historiska götiska häradsindelningen. De för oss faktiskt ytterligare ett steg tillbaka. De belyser samhällsförhållanden från tiden före häradsinstitutionens in- förande. Under de båda häradsnamnen spåras gamla bygder vid den inre Brå- viken och på Vikbolandet (kap. 2).

Det primära syftet med undersökningen av gamla strand- och önamn i Bråviks- bygden är en etymologisk analys av namnen i landskapet, sådant detta tedde sig i en gången tid med högre vattenstånd. En äldre strandlinje ger förklaring till en rad strand- och önamn, och de namn som med denna bas kan tolkas ger liv åt ett försvunnet landskap, t.ex. näsnamn som Skenäs och Trönäs, önamn som Lönö och Mölsön. Varje ortnamnsetymologi kan, såsom framhålls i inledningen (kap. 1), sättas in i ett större intra- och interdisciplinärt sammanhang. Så sker inte alltid explicit, men den här företagna utvärderingen visar förhoppningsvis vikten av fort- satt analys med utgångspunkt från enskilda etymologier. Särskilt viktig är så- dan analys ur internt onomastisk synvinkel, med fokus på namngivnings- problematiken. På detta område är behovet stort av närstudier av regionalt och eventuellt kronologiskt avgränsade ortnamnsskatter. 122 Deutsche Zusammenfassung Alte Küsten- und Inselnamen in und an der Meeres- bucht Bråviken in Östergötland

Die hier vorgelegte Untersuchung behandelt die Etymologie alter Küsten- und Inselnamen im Gebiet der Meeresbucht Bråviken in der schwedischen Land- schaft Östergötland. Zugrunde liegen zwei Karten, die die Küste um 1000 n. Chr. bzw. um Christi Geburt zeigen (Faltkarten am Ende des Buches). Die Karten sind mit Hilfe einer Datenbank der Expertenbehörde Sveriges geologiska undersökning (Uppsala), einer staatlichen Behörde für die geologische Un- tersuchung Schwedens, hergestellt worden. Die postglaziale Küstenverschiebung (Landhebung) hat die zum großen Teil flache Landschaft westlich und südlich der Bucht stark verändert. Schon vor 1 000 Jahren verlief die Küste weit entfernt von der heutigen Küste; große Landstriche lagen unter Wasser. Nördlich der Bucht besteht dagegen die Küste aus dem steilen Absturz des Waldgebiets Kolmården.

Kap. 1. Einleitung Alte Küsten- und Inselnamen, die durch die beiden Faltkarten hervortreten, werden etymologisch untersucht. Unter Küstennamen werden hier Namen ver- standen, die an die alte Küste anknüpfen: Namen von Landspitzen und Buchten sowie andere Namen, die sich auf die Grenzlinie zwischen Land und Wasser beziehen, z.B. durch Erstglieder mit der Bedeutung ‘See’, schw. Sä- (Stamm- form) oder Sjöge- (Genitivform), oder durch das Zweitglied -os ‘Fluss- mündung’. Die Inselnamen beziehen sich zum größten Teil auf ehemalige In- seln. Chronologisch handelt es sich im Großen um die Küstenlandschaft des ers- ten nachchristlichen Jahrtausends. Die meisten der analysierten Namen sind in der Fachliteratur schon erörtert worden, wobei die früheren Deutungen über- prüft und entweder angenommen oder abgelehnt werden. Die Erschließung einer alten Namenlandschaft ist der Hauptzweck dieser Untersuchung. Daneben zielt die Analyse der einzelnen Namen darauf, die Na- menstruktur interdisziplinär und intradisziplinär zu beleuchten und auszuwer- ten. 123

Kap. 2. Der Name der Bucht Bråviken Altschwedisch lautet der Name der Bucht Bravik f. (aschw. vik f. ‘Bucht’). Das Erstglied ist schon in der früheren Forschung als ein Adjektiv aschw. *brár ‘glänzend’ erklärt worden, bezogen auf die weite Wasserfläche des inneren Teils der Bucht. Ein Kompositum, bestehend aus diesem Adjektiv und dem Substantiv vik, kann ursprünglich sein, aber eher ist ein Buchtname *Brae m. ‘der Glänzende’ anzunehmen, wobei Bravik als verdeutlichende Zusammen- setzung aufzufassen ist. Der Name *Brae (oder – elliptisch – Bravik) ist auch in einem alten Bezirks- namen, aschw. Brabo(a) hæradh ‘hæradh-Bezirk der Bra-Einwohner’, enthalten. Dies ist der Name eines Bezirks am inneren, westlichen Teil der Bucht. An der inneren Bucht, hauptsächlich im Süden, findet sich auch ein anderer Be- zirksname, Løsninga hæradh, der ebenso wie Brabo(a) hæradh eine Einwoh- nerbezeichnung im Genitiv Plural enthält. Diese -ing-Ableitung geht von aschw. *Løsn ‘Lichtung’ o.Ä. aus. Ein Vorschlag, auch dieses *Løsn auf die Bucht Bråviken zu beziehen, was semantisch gut möglich wäre, wird zurück- gewiesen. Es gibt weder räumlich noch zeitlich Platz für einen weiteren Bucht- namen. Stattdessen wird *Løsn als der Name einer Siedlungsgemeinschaft in der Landschaft südlich der Bucht erklärt, was mit der Struktur der Namen von hæradh-Bezirken gut übereinstimmt.

Kap. 3. Alte Küstennamen Kap. 3.1. Überblick In diesem Überblick wird der reale Hintergrund gewisser Küstennamen mit Hilfe der älteren Küstenlinie vorgeführt. Hierher gehören u.a. aschw. Sult f., nschw. Sylten, etwa mit der Bedeutung ‘Sumpf’, der Name einer Lokalität auf altem Meeresboden; Säby, zweimal vorkommend, dessen Erstglied, Sä- ‘See’, die Lage an der See angibt; zwei Namen mit dem Zweitglied os ‘Fluss- mündung’, nämlich Bjärkusa und Sidus; Simplex Näs, zweimal vorkommend, und Komposita mit -näs ‘Landspitze, Halbinsel’.

Kap. 3.2. Trönäs Der Name Trönäs, aschw. Trøghanæs n., erfordert eine nähere Analyse. Die in der früheren Diskussion erwähnte formale Möglichkeit, das Erstglied als Geni- tiv eines Beinamens, aschw. *Trøghe m. ‘der Träge’, zu erklären, muss als Not- lösung betrachtet werden (vgl. Kap. 4.7). Der ältere Wasserstand bildet die Un- terlage für die Deutung des Namens. Die Landspitze, auf die sich das Zweit- glied bezieht, hat sich in ein seichtes Gewässer erstreckt, das als „träge“ betrachtet wurde. Das Wasser muss hier schwer beweglich, zum Teil praktisch 124 stillstehend und mit Wasserpflanzen dicht bewachsen gewesen sein. Wahr- scheinlich liegt hier ein alter Buchtname, aschw. *Trøghe m., vor, der sich auf den genannten Zustand des Wassers bezogen hat.

Kap. 4. Alte Inselnamen Kap. 4.1. Überblick In diesem Überblick handelt es sich um Namen ehemaliger Inseln (schw. ö ‘In- sel’), darunter Lindö, dessen Erstglied sich auf Lindenwachstum bezieht; Malmö, dessen Erstglied Sand- und Kiesboden bezeichnet; Stensö, dessen Erst- glied sich auf steiniges Gelände (‘Steininsel’) oder aber auf das eventuelle Vor- handensein einer Felsenburg (schw. fornborg, auch sten genannt) beziehen kann; Yxnö mit dem Erstglied yxna, Genitiv Plural von aschw. oxe/uxe m. ‘Ochse’, was besagt, dass die Insel als Ochsenweide benutzt wurde. Eine Reihe von Inselnamen erfordert eine nähere Analyse, Kap. 4.2–4.8. Mit Ausnahme von Mölsön sind alle Namen schon früher etymologisch behandelt worden, aber nur für einen einzigen Namen, Järkneön, ist eine überzeu- gende Deutung vorgebracht worden, deren reale Begründung ergänzend zu beleuchten ist. Für die anderen Namen werden hier neue Etymologien vorgeschlagen (für Olö vgl. im Haupttext Kap. 4.7 Anm. 61).

Kap. 4.2. Esterön Die Deutung des Namens Esterön, aschw. Estra f., bereitet Schwierigkeiten. Zunächst ist unsicher, ob der Name mit dem Suffix -r- oder dem Suffix -str- gebildet worden ist. Gegen -str-Ableitung spricht die schwache Form des Na- mens (ón-Stamm), denn für Inselnamen, die mit dem -str-Suffix gebildet worden sind, ist starke Stammbildung (ó-Stamm) zu erwarten. Die schwache Form ließe sich aber durch analogischen Einfluss des Namens einer Nachbarinsel, Svindra (Kap. 4.8), erklären. Gerade dieser Name, der mit dem -r-Suffix gebildet worden ist, spricht aber dafür, dass auch Estra dasselbe Suffix enthält, was für Nachbarnamen oft festzustellen ist. Das in Estra enthaltene Suffix lässt sich jedoch nicht sicher feststellen; Bildung sowohl mit -r-Suffix wie mit -str-Suf- fix ist denkbar. Einer Ableitung mit -r- oder -str-Suffix kann die indogermanische Wurzel *eis- ‘(sich) heftig, ungestüm, schnell bewegen’, in der Ablautstufe *ois- (germ. *ais-) zugrunde liegen, die u.a. im Verb awn. eisa ‘vorwärtsstürzen’ vorliegt und – auf Wasser bezogen – in germanischer sowie sonst indogerma- nischer Hydronymie reichlich vertreten ist. Urnordisch wäre dann *Aisrón- f. > *Aistrón- (mit t-Einschub) oder *Ais(i)strón- anzusetzen, semantisch auf die für Sturm und Wellengang ausgesetzte Insel bezogen. Aus morphologischen Gründen käme am ehesten -r-Ableitung in Frage. 125

Einer -str-Ableitung kann auch die indogermanische Wurzel *oid- (germ. *ait-) ‘schwellen’ zugrunde liegen, die u.a. in dt. Eiß m. ‘Geschwür’, awn. eista n. ‘Hode’ vorliegt und auch in zahlreichen Gewässernamen (Ätran usw.) durch das Adjektiv germ. *aitra- ‘schwellend’ bezeugt ist. Urnordisch wäre dann *Ait(i)strón- f. > *Aistrón- anzusetzen. Die Bedeutung des Inselnamens wäre etwa mit ‘Klumpen’ anzugeben. Beide Deutungen sind sowohl typologisch als auch real möglich. Die Mor- phologie spricht aber für ein -r-Derivat, nicht für ein -str-Derivat, und das setzt die Wurzel *ais- voraus. Für die Deutung des Namens Estra als ‘die sturmge- peitschte Insel’ o.Ä. spricht weiter der Gegensatz zum benachbarten Inselna- men Svindra ‘die leespendende Insel’ o.Ä. Wir hätten es dann mit zwei ähnlich gebildeten Kontrastnamen zu tun. Estra ist am ehesten auf *Aistrón- < *Aisrón- zurückzuführen.

Kap. 4.3. Händelö Der Name Händelö, aschw. Hændilø f., ist ein Kompositum auf -ö. Das Erst- glied aschw. Hændil- enthält ein Appellativ *hændil m., das allerdings nicht belegt ist. Dieses Appellativ, urn. *handilaz, ist vom Wort hand ‘Hand’ abge- leitet. Die Topographie der Insel zeigt, dass sich *hændil in diesem Namen auf die bei höherem Wasserstand vorhandene Uferkontur eines Teils der Insel bezieht. An der betreffenden Stelle war die Küstenlinie durch schmale Höhen- streifen aufgefächert, die sich wie die Finger einer Hand ausbreiteten. Offen- sichtlich liegt hier indirekt ein Vergleich mit einer Hand mit gespreizten Fin- gern vor. Dieser Inhalt liegt offensichtlich dem Wort aschw. *hændil zugrunde, das somit rekonstruiert werden kann. Am ehesten wäre wohl für *hændil an ein mit „Fingern“ versehenes Gerät o.Ä. zu denken.

Kap. 4.4. Järkneön Järkneön, primär auf Stora (‘Groß-’) Järkneön bezogen und sekundär auch auf Lilla (‘Klein-’) Järkneön übertragen, ist erst im 16. Jahrhundert belegt. Es ist deshalb nicht zu entscheiden, ob hier ursprünglich eine Zusammensetzung mit ö als Zweitglied oder aber eine schwache feminine Ableitung, aschw. *Iærkna, in obliquen Kasus *Iærkno, vorliegt, die aus lautgeschichtlichen Gründen zu einem Kompositum umgebildet worden wäre. Zugrunde liegt zweifellos ein Adjektiv aschw. *iarkn (> *iærkn), germ. *erkna- ‘hell, glänzend’, was schon vorgeschlagen worden ist. Sachlich lässt sich der Name durch glänzenden Wel- lenschaum an der dem Sturm ausgesetzten Insel und durch nasse, in der Sonne glänzende Steinplatten erklären. 126

Kap. 4.5. Lönö Ebenso wie Järkneön ist Lönö erst im 16. Jahrhundert belegt. Es ist deshalb auch in diesem Fall unsicher, ob hier ursprünglich ein Kompositum mit ö als Zweitglied oder ein Derivat *Løna, -o f. vorliegt. Als Ursprung für Lön- kommt aus sachlichen und – was entscheidend ist – sprachlichen Gründen die Baum- bezeichnung lönn (aschw. lyn, løn) ‘Ahorn’ nicht in Frage. Dagegen lässt sich der Name aus aschw. løn f. (awn. laun f.) ‘Verbergen’ erklären. Lönö gehört dann zu einer großen Gruppe von Ortsnamen, deren Topographie es möglich macht, als Versteck zu dienen. Was die Insel Lönö betrifft, handelt es sich um eine im Lönö-Archipel gelegene, vom Fahrwasser aus gesehen versteckte Bucht, die durch schmale Sunde mit dem umgebenden Gewässer verbunden war. Hier war es möglich, sich mit Schiffen zu verstecken und auch vorbeifah- rende Schiffe zu überrumpeln.

Kap. 4.6. Mölsön Der altschwedische Name der Insel lautet Miølsø f. In diesem Fall dürfte -ø eine verdeutlichende Ergänzung sein. Eine ursprünglichere Form *Miøls ist somit anzusetzen. Diese ist als -s-Ableitung zu verstehen, und zwar als denomi- native Ableitung von urn. *melhaz m., das u.a. in awn. melr ‘Kieshügel’ u.dgl. vorliegt. Sachlich ist diese Deutung bestens motiviert. Die Insel ist durch Kies und Gestein gekennzeichnet. Als urnordische Form ist *Melhsó f. zu rekonstru- ieren. Daraus entwickelt sich aschw. *Miols > *Miøls (> Möls-).

Kap. 4.7. Olö Der Name Olö, aschw. Olø f., ist mit ö zusammengesetzt. Ebenso wie im Falle Trönäs (Kap. 3.2) ist ein Männername, hier aschw. Ole, als Erstglied abzuleh- nen. Als Erstglied, wie in Trönäs mit topographischem Bezug, ist ein nor- disches Wort ol, awn. ól f. ‘Riemen’ mit Entsprechungen u.a. in schwedischen Dialekten, anzunehmen. In Ortsnamen bezieht sich dieses Wort oft auf Höhen- züge. Olö hat einen Höhenzug bezeichnet, der eine Halbinsel an der Küste bil- dete. Dieser Gebrauch von ol ist zunächst metaphorisch zu verstehen, aber möglicherweise ist eine Bedeutung ‘Höhenzug’ lexikalisiert worden.

Kap. 4.8. Svindra Im Namen Svindra, aschw. Svindra f., liegt eine -r-Ableitung vor. Als Basis lässt sich mit großer Sicherheit das Verb germ. *swínan- ‘schwinden’ (in dieser Ablautstufe oder in der Schwundstufe *swin-) feststellen. Als urnordische Form ist *Swínrón- oder *Swinrón- f. (mit späterem d-Einschub) zu rekonstru- ieren. Ein Vorschlag, dass es sich hier wie in einigen anderen Ortsnamen um 127 das Schwinden des Wassers im Zusammenhang mit der Küstenverschiebung handeln sollte, ist aus sachlichen Gründen zurückzuweisen. Die hohe Insel mit ihren steilen Seiten hat dagegen Schutz gegen Sturm und Wellengang bereitet. Vor allem die Ostseite der Insel ist unter Fischern wohlbekannt als gegen West- wind schützende Lee. Etymologisch bezieht sich der Inselname also auf das Schwinden des Windes, wozu es auch svin-Parallelen gibt. Wie oben (Kap. 4.2) erwähnt wird, sind Svindra und Esterön (Estra) wahrscheinlich als Kontrastna- men zu betrachten.

Kap. 5. Auswertende Zusammenfassung Es ist der Hauptzweck der vorliegenden Untersuchung, einen Beitrag zur Re- konstruktion einer älteren Namenlandschaft zu geben, die in groben Zügen in das erste Jahrtausend unserer Zeitrechnung zu datieren ist. Daneben enthält das abschließende Kapitel eine Beleuchtung und Auswertung der Namenstruktur, und zwar sowohl interdisziplinär als auch intradisziplinär. In der Küstenlandschaft, um die es hier geht, lassen sich zwei Gruppen von Namenbenutzern, Bauern und Seefahrern, unterscheiden. Gewisse Namen ge- hören eindeutig der Welt der Bauernbevölkerung an, z.B. Lindö, auf die in der Landwirtschaft wichtige Linde bezogen, Yxnö, der Name einer Ochsenweide, Sjögesätter, dessen Zweitglied ‘Waldwiese’ bedeutet. Andere Namen stammen offensichtlich von Seefahrern, z.B. Esterön (Estra) und Svindra, die in un- terschiedlicher Weise mit Sturm und Wellengang verbunden sein dürften, und Ledungshammar, der Name eines Hafens innerhalb des leþunger, der alten Seekriegsorganisation, an einem Berg (aschw. hamar m.) gelegen. Die semantische Analyse zielt auf eine Deutung, die die Beziehung der Ortsnamen zur realen Welt berücksichtigt. Das Ziel ist – in nordischer Termi- nologie – somit eine namensemantische Deutung, die im Gegensatz zu wortse- mantischer Deutung steht, bei der es nur um die Identifizierung der Namenele- mente (Erstglied + Zweitglied, Ableitungsbasis + Suffix) geht. Eine zentrale Rolle nimmt in der etymologischen Ortsnamenforschung die Topographie, hier die Topographie einer vergangenen Zeit, ein. Gewisse Aussagen der Ortsna- men lassen sich aber nicht mehr prüfen. Namen, die sich auf Fauna und Flora beziehen, bereiten Schwierigkeiten, da Tierleben und auch Vegetation verän- derlich sind. Gelegentlich kann aber eine Prüfung nützlich sein. Gegen die vor- geschlagene Zusammenstellung des Inselnamens Lönö mit der Baumbezeich- nung lönn ‘Ahorn’ spricht der Umstand, dass der betreffende Baum auf der ehemaligen Insel nicht wächst. Eine solche negative Information legt es nahe, nach einer anderen Etymologie des Namens zu suchen (Kap. 4.5). Alte Gesellschaftsverhältnisse, die den Ortsnamen zugrunde liegen, sind für Kontrolle weitgehend ungreifbar. Die Namen können dann, da sie gesellschaft- lich bedingt sind, ihrerseits die alte Gesellschaft beleuchten. Das oben erwähn- te Ledungshammar ist ein Beispiel. Unter dem Aspekt „Ortsnamen und Gesell- 128 schaft“ sind z.B. auch die sakralen Namen Torsnäs und Torslund zu nennen, die den Götternamen Tor enthalten (-näs ‘Landspitze’, -lund ‘Hain’). Intradisziplinär wird der analysierte Namenschatz anhand eines Namenge- bungsmodells des Verfassers (Andersson 2009b) exemplarisch ausgewertet. Zuerst ist zwischen Namenwahl und Namenbildung zu unterscheiden. Namen- wahl spielt wie überhaupt unter Ortsnamen nur eine marginale Rolle. Sie wäre für Namen wie Säby zu erwägen. Die allermeisten Ortsnamen sind durch Na- menbildung entstanden, so auch im hier behandelten Namenschatz. Nur aus- nahmsweise sind in ihm Namen, darunter Näs (Kap. 3.1), durch sekundäre Na- menbildung, d.h. durch Proprialisierung eines schon vorhandenen Wortes, entstanden. Wie üblich dominiert primäre Namenbildung, d.h. Neubildung von Namen. Sie erfolgt durch Derivation oder Komposition. Historisch gesehen ist dabei eine Verschiebung vom Vorherrschen der Derivation zur immer stärke- ren Dominanz der Komposition festzustellen. Die Analysen der Inselnamen sind als Beiträge zu unserer mangelhaften Kenntnis dieser nordischen Namen- kategorie zu sehen. Unter den hier analysierten Derivaten sind vor allem die alten Suffixbildungen zu nennen: Esterön (Estra), gebildet mit -r- oder mögli- cherweise -str-Suffix, Mölsön, gebildet mit -s-Suffix, und Svindra, gebildet mit -r-Suffix. Die Analyse einzelner Etymologien eines regional und evtl. chronologisch abgegrenzten Namenschatzes, die die Problematik der Namengebung fokus- siert, wird als wichtig hervorgehoben, besonders vom intern onomastischen Gesichtspunkt aus. 129 Källor och litteratur

Arkiv, bibliotek och samlingar DAG = Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg, SOFI. DRA = Rigsarkivet, København. Institutet för de inhemska språken, Helsingfors: Svenska avdelningen, Ortnamnsregist- ret. KA= Kammararkivet (i RA), Stockholm. KB = Kungliga biblioteket, Stockholm. LMA = Lantmäterimyndigheternas arkiv, Lantmäteriets arkiv, RA Arninge. www.lant- materiet.se. LSA = Lantmäteristyrelsens arkiv, Lantmäteriets arkiv, RA Arninge. www.lantmate- riet.se. LSB = Linköpings stadsbibliotek: Stiftsbiblioteket. Norrköpings stadsarkiv. OAU = Ortnamnsarkivet i Uppsala. Samlingar, SOFI, Uppsala. OSDs = samlingar till Ordbok över Sveriges dialekter, SOFI, Uppsala. RA = Riksarkivet, Stockholm; Arninge (LMA, LSA). SGU = Sveriges geologiska undersökning, Uppsala (huvudkontor, med filial bl.a. i Gö- teborg). SMPs = samlingar till Sveriges medeltida personnamn, SOFI, Uppsala. SOFI = Institutet för språk och folkminnen; i Uppsala: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, Namnarkivet i Uppsala. Jfr DAG. UUB = Uppsala universitetsbibliotek. VaLA = Landsarkivet i Vadstena. Västgötaordboken, SOFI, Uppsala.

Otryckt material A 8 = Registrum ecclesie Upsalensis, RA. B 15 = Lars Eriksson Sparres kopiebok, RA. Bergshp = pergamentsbrev i Bergshammarssamlingen, RA. C 23 = Jordebok över gods i Östergötland, Småland, Västergötland 1482. Ivar Axelsson Totts gods, RA. C 36 = Jöns Ulfssons (Roos) jordebok från 1498, RA. D 1 = Registrum prediorum, pensionum etc. Upsalensis ecclesie 1376, RA. D 11 = Vadstena klosters jordeböcker 1447–53 och o. 1460, RA. (Utg.: Vkäjb.) D 12 = Vadstena klosters jordebok 1502, RA. (Utg.: Vkjb.) De Rogier, Johan, 1676: Geographiske carta öfuer furstendömet Östergiötaland …, UUB. DRA C 8 = Kong Valdemars Jordebog, inkl. Navigatio ex Dania per Mare Balticum ad Estoniam, DRA. DRAp = pergamentsbrev i DRA. 130

DRApp = pappersbrev i DRA. Ejder, Bertil, 1970: Sakkunnigutlåtande vid tillsättningen av professuren i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala universitet 1971. Gåsätterp = pergamentsbrev i Gåsätters godsarkiv (deposition i Norrköpings stadsarkiv). Hald, Kristian, 1970: Sakkunnigutlåtande vid tillsättningen av professuren i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala universitet 1971. KA Ög. = landskapshandlingar för Östergötland, KA. LSBp = pergamentsbrev i LSB. M 10:6 = N. R. Brocmans historisk-topografiska avskriftssamling, KB. Moberg, Lennart, 1970: Sakkunnigutlåtande vid tillsättningen av professuren i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala universitet 1971. OAUd = dialektordsregistret, OAU. OAUjb = jordeboksutdrag, OAU. OAUn = naturnamnsregistret, OAU. OAUt = topografiska registret, OAU. RAp = pergamentsbrev i RA. RApp I = pappersbrev i RA (original och koncept). Sävstahp = pergamentsbrev i Sävstaholmssamlingen, RA. UUB C 32 = Vadstena klosters uppbördsbok 1466, UUB. UUBp = pergamentsbrev i UUB. Vikp = pergamentsbrev i Viksamlingen, RA. Vkjb 1480 = Vadstena klosters jordebok 1480, KA.

Tryckt material Aasen, Ivar, 1873: Norsk Ordbog med dansk Forklaring. Omarbeidet og forøget Udg. af en ældre „Ordbog over det norske Folkesprog“. Christiania. AB = Aslak Bolts jordebok. Utg. ved Jon Gunnar Jørgensen. 1997. Oslo. Almquist, Joh. Ax., 1947: Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden med särskild hän- syn till proveniens och säteribildning 3. Östergötland 2. Säterier. Stockholm. (Skrif- ter utg. av svenska Riksarkivet 1.) Andersson, Thorsten, 1965: Svenska häradsnamn. Uppsala–Köpenhamn. (Nomina Ger- manica 14.) — 1968a: Bynamnet Fjälster. I: OUÅ. S. 1–8. (Omtryck i: Andersson 1989. S. 9–16.) — 1968b: Tuna-problem. I: NoB 56. S. 88–124. — 1970a: Arskur – ett medeltida gårdnamn. I: OUÅ. S. 50–53. — 1970b: Gelster und Kelsterbach. I: BNF NF 5. S. 122–127. (Omtryck i: Andersson 1989. S. 37–42.) — 1970c: Mittelhochdeutsch gelster – hessisch gelster. I: Gedenkschrift für William Foerste. Hrsg. von Dietrich Hofmann unter Mitarbeit von Willy Sanders. Köln– Wien. S. 148–166. (Omtryck i: Andersson 1989. S. 17–36.) — 1972: Norden och det forna Europa. Några synpunkter på ortnamnens ålder och samband. I: NoB 60. S. 5–58. (Omtryck i: Andersson 1989. S. 43–91.) — 1975a: Om ortnamnssuffixet -str-. I: NoB 63. S. 143–163. (Tidigare tryckt i: Nor- diska namn. Festskrift till Lennart Moberg 13 december 1974. Red. av Harry Ståhl & Thorsten Andersson. 1974. Uppsala. S. 292–312; omtryck i: Andersson 1989. S. 92–112.) — 1975b: Det östgötska sjönamnet Löningen. I: OUÅ. S. 28–33. — 1988: Zur Geschichte der Theorie einer alteuropäischen Hydronymie. I: Probleme 131

der Namenbildung. Rekonstruktion von Eigennamen und der ihnen zugrundeliegenden Appellative. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 1.–4. Septem- ber 1986. Hrsg. von Thorsten Andersson. Uppsala. (Acta Universitatis Upsaliensis. Nomina Germanica 18.) S. 59–90. (Omtryck i: Andersson 1989. S. 144–175.) — 1989: Namn i Norden och det forna Europa. Valda artiklar utgivna med anledning av Thorsten Anderssons sextioårsdag 23 februari 1989. Med en bibliografi över Thor- sten Anderssons publicerade skrifter av Margarete Andersson-Schmitt. Red. av Vi- beke Dalberg & Bent Jørgensen. Uppsala. (NORNA-rapporter 40.) — 1991: Händene. I: OUÅ. S. 5–8. — 1996a: Losna i Gudbrandsdalen. I: Norsk stadnamnarkiv 75 år. 1921–1996. Red. av Tom Schmidt. Oslo. (Avdeling for namnegransking. Årsmelding 1995.) S. 19–25. — 1996b: Onomastiska grundfrågor. I: Den ellevte nordiske navneforskerkongressen. Sundvollen 19.–23. juni 1994. Red. av Kristoffer Kruken. Uppsala. (NORNA-rapporter 60.) S. 15–41. — 2000: Istre/Istrehågan. Namenkundliches (Istre). I: Reallexikon der germanischen Altertumskunde. 2. Aufl. Hrsg. von Heinrich Beck, Dieter Geuenich & Heiko Steuer. 15. Berlin–New York. S. 539 f. — 2004a: Einleitung. I: Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson & Eva Nyman. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 88.) S. 9–12. — 2004b: Die Suffixbildungen in der altgermanischen Toponymie. Ibid. S. 13–26. — 2009a: Altgermanische Ethnika. I: NoB 97. S. 5–39. — 2009b: Zum Aufbau des Onomastikons. I: Teoretické a komunika¹ní aspekty proprií. Prof. Rudolfu Šrámkovi k životnímu jubileu. Editoři: Milan Harvalík, Eva Minářová & Jana Marie Tušková. Brno. (Spisy Pedagogické fakulty Mazarykovy univerzity svazek ¹íslo 135.) S. 11–18. — 2010a: Rekonstruktion nichtproprialer Wörter aus Orts- und Personennamen. Mög- lichkeiten und Grenzen. I: Probleme der Rekonstruktion (se detta). S. 11–24. — 2010b: Vad och vade. Svensk slåtter-, rågångs- och arealterminologi. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 110.) — 2011: Etymologins ställning inom namnforskningen – en överblick. I: Etymologiens plass i navneforskningen. Rapport fra NORNAs 39. symposium i Halden 11.–13. mai 2010. Red. av Ole-Jørgen Johannessen & Tom Schmidt. Uppsala. (NORNA- rapporter 87.) S. 9–29. — 2012: Alsta, Alvastra, Ostra. I: NoB 100. (Under utg.) Asklund, Bror, 1930: Östergötlands uppstigande ur havet. I: Acta Ostrogothica 2. S. 137–154. Bach, Adolf, 1952: Deutsche Namenkunde 1. Die deutschen Personennamen 1. Einlei- tung. Zur Laut- und Formenlehre, Wortfügung, -bildung und -bedeutung der deutschen Personennamen. 2. stark erweiterte Aufl. Heidelberg. Bandle, Oskar, 1994: Skandinavische Inselnamen mit n-Suffix. I: Studien zum Altger- manischen. Festschrift für Heinrich Beck. Hrsg. von Heiko Uecker. Berlin–New York. (Ergänzungsbände zum Reallexikon der germanischen Altertumskunde 11.) S. 24–47. Beckman, Bjarne, 1962: Två bidrag till Erikskrönikans topografi. I: NoB 50. S. 58–86. bek = beskrivning till ekonomisk karta. Bjorvand, Harald & Lindeman, Fredrik Otto, 2007: Våre arveord. Etymologisk ordbok. Revidert og utvidet utg. Oslo. (Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Ser. B. Skrifter 105.) Blöndal, Sigfús, 1920–24: Íslensk-dönsk orðabók/Islandsk-dansk Ordbog. Reykjavík. BNF = Beiträge zur Namenforschung. Borchers, Ulf, 2006: Große Flüsse auf dem Gebiet der Bundesrepublik Deutschland. 132

Supplementband zur Reihe Hydronymia Germaniae. Stuttgart. (Hydronymia Ger- maniae. Reihe A. Supplementband.) Brink, Stefan, 2007: Skiringssal, Kaupang, Tjølling – the toponymic evidence. I: Kau- pang in Skiringssal. Ed. by Dagfinn Skre. Aarhus. (Kaupang excavation project pub- lication series 1; Norske oldfunn 22.) S. 53–64. — 2010: Ortnamn på -säter. I: Språken i Sverige. Temaredaktörer: Östen Dahl & Lars-Erik Edlund. Stockholm. (Sveriges nationalatlas.) S. 92. Clark Hall, John R., 1962: A concise Anglo-Saxon dictionary. 4th ed., with a supplement by Herbert D. Meritt. Cambridge. Collier’s encyclopedia 19. 1960. New York–Toronto. DD = Diplomatarium Danicum. Udg. af Det danske Sprog- og Litteraturselskab. 1938 ff. København. De Rogier, Jean, 1653: Östanstång 1653. Reproduktion i 2/3-dels storlek på förlag av Edward Ringborg, Herserud, Lidingö Villastad 1924. DN = Diplomatarium Norvegicum. [Numera:] Utg. av Riksarkivet. 1–. 1847 ff. Chris- tiania (Kristiania)/Oslo. DNorc = Norrköpings medeltid. Ett diplomatarium Norcopense omfattande bevarade medeltidsbrev rörande staden Norrköping med Ö. Eneby, S. Johannis samt Borg och Löts socknar från tiden 1180–1521 samlat, kommenterat och utg. av Arthur Nordén. 1918. Stockholm. DS = Danmarks Stednavne. [Numera:] Udg. af Afdeling for Navneforskning. 1–. 1922 ff. København. DSt = Jørgensen, Bent: Danske stednavne. 3. udg. 2008. København. (Gyldendals røde ordbøger.) DSÅ = Kousgård Sørensen, John: Danske sø- og ånavne 1–8. 1968–96. København. (Navnestudier udg. af Institut for Navneforskning 6, 12, 15, 21, 24, 28, 29, 35.) Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern. Hrsg. von Gustav Neckel. 1. Text. 3., umgearbeitete Aufl. von Hans Kuhn. 1962. Heidelberg. (Germa- nische Bibliothek. 4. Reihe. Texte.) Ejder, Bertil, 1977–78: Namnvetenskapliga strövtåg i Kristianstadsbygdens vattenom- råde. I: Kring Helge å. Årsskrift för Föreningen Gamla Christianstad, S:a Annas gil- le, Villands härads hembygdsförening. S. 3–9. ek = ekonomisk karta. Ekenvall, Verner, 1942: De svenska ortnamnen på hester. Uppsala. (Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 10. Studier till en svensk ortnamnsatlas 1.) Elmevik, Lennart, 1967: Nordiska ord på äldre kák- och ká(k)s-. En etymologisk och ljudhistorisk undersökning. Uppsala. (Skrifter utg. av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 15.) — 1971: Glaåkern och Lusten. Två värmländska sjönamn. I: Festskrift till Olav Ahl- bäck 28. 3. 1971. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 446. Studier i nordisk filologi 58.) S. 77–88. — 1980: Utvecklingen av urg. au framför h i nordiska språk. I: Festskrift till Carl-Eric Thors 8.6.1980. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 490. Studier i nordisk filologi 62.) S. 72–88. — 1982: Fisl. einherjar ’krigare i Valhall’ och några andra fornnord. sammansättningar med ein-. I: SaoS. S. 75–84. (Omtryck i: Elmevik 2011b. S. 182–191.) — 1984: Två ordstudier. I: Festskrift til Einar Lundeby 3. oktober 1984. Red. av Bernt Fossestøl, Kjell Ivar Vannebo, Kjell Venås & Finn-Erik Vinje. Oslo. S. 130–140. (Omtryck i: Elmevik 2011b. S. 192–202.) — 1988: Trögd. I: Ingemar Olsson 25 augusti 1988. Red.: Jan Einarsson & Barbro Sö- derberg. Stockholm. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Stock- holms universitet 28.) S. 111–118. 133

— 1999: Bäsna och Bäsinge. I: NoB 87. S. 57–64. — 2004: Über die -n- und -sn-Suffixe in nordischen Appellativen und Ortsnamen. I: Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson & Eva Nyman. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 88.) S. 45–59. — 2010a: Lössnan och Lössnaren. I: OUÅ. S. 5–8. — 2010b: Rekonstruktion von Wörtern aus Ortsnamen. Einige Bemerkungen zur Be- leuchtung eines Problemkomplexes. I: Probleme der Rekonstruktion (se detta). S. 25–35. — 2011a: Att våga eller inte våga – ett dilemma vid försök att tolka gamla ortnamn av dunkelt ursprung. I: Etymologiens plass i navneforskningen. Rapport fra NORNAs 39. symposium i Halden 11.–13. mai 2010. Red. av Ole-Jørgen Johannessen & Tom Schmidt. Uppsala. (NORNA-rapporter 87.) S. 61–76. — 2011b: Från rabbal till Yggdrasill. Valda uppsatser av Lennart Elmevik återutgivna till hans 75-årsdag 2 februari 2011. Med hans bibliografi 1962–2010. Red. av Maj Reinhammar. Uppsala. (Meddelanden från Sällskapet för svensk dialektologi 2.) Encyklopædia Britannica 23. 1969. Chicago … Ericsson, Alf, Franzén, Gert & Strid, Jan Paul, 2010: Gårdar utan namn? »Pluralitet» i namnskick och bebyggelse. I: NoB 98. S. 65–92. Erik XIV:s db = Konung Erik XIV:s nämnds dombok. Af Kongl. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia utg. genom Carl Silfverstolpe. 1884. Stockholm. (Historiska handlingar 13:1.) Erikskrönikan. Enligt Cod. Holm. D 2 jämte avvikande läsarter ur andra handskrifter utg. av Rolf Pipping. Nytryck (med ett tillägg). 1963. Stockholm. (Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 68.) Espegaard, Arne, 1973: Vendsysselsk ordbog. Ordbog over målet i de vendsysselske herreder samt Øster Hanherred 3. Hjørring. Espersen, J. C. S., 1908: Bornholmsk Ordbog. Med Indledning og Tillæg udg. af Det kgl. Danske Videnskabernes Selskab. København. Feist, Sigmund, 1939: Vergleichendes Wörterbuch der gotischen Sprache mit Einschluss des Krimgotischen und sonstiger zerstreuter Überreste des Gotischen. 3. neubearbeitete und vermehrte Aufl. Leiden. Finsterwalder, Karl, 1968: Der Name der Taurisker, der deutschsprachige Begriff Tauern und romanische Reste von Taurus-Namen in den Ostalpen. I: Studien zur Sprachwissenschaft und Kulturkunde. Gedenkschrift für Wilhelm Brandenstein (1898–1967). Hrsg. von Manfred Mayrhofer in Verbindung mit Fritz Lochner-Hüt- tenbach & Hans Schmeja. Innsbruck. (Innsbrucker Beiträge zur Kulturwissenschaft 14.) S. 339–356. Flemström, Bertil, 1972: Jämtländska ortnamn. Östersund. Franck, J., 1912: Franck’s etymologisch woordenboek der Nederlandsche taal. 2. druck door N. van Wijk. ’s-Gravenhage. Franzén, Gösta, 1932: Svensksund och Svintuna. En urgammal båtled på eriksgatans väg. I: NoB 20. S. 17–26. — 1936: Några östgötska ortnamn på -os. I: NoB 24. S. 283–287. — 1937: Vikbolandets by- och gårdnamn 1. Uppsala. (Nomina Germanica 1.) — 1950 (Franzen): Farm names in Östra Stenby parish, Sweden. I: The journal of Eng- lish and Germanic philology 49. S. 531–548. — 1978: Stegeborg. I: NoB 66. S. 5–12. — 1981: Bråviken. I: NoB 69. S. 5–8. — 1982: Ortnamn i Östergötland. Stockholm. (AWE/GEBERS landskapsserie om ortnamn.) Fries, Sigurd, 1957: Trädnamnet al (Alnus). I: Nysvenska studier 37. S. 5–45. 134

— 1965: Vad betyder ortnamnen – och när kom de till. I: Kolmården 1. Kommunen. Hembygden. 10 initierade uppsatser om Kolmårdens kommun författade av Torsten Engström & al. Utg. på uppdrag av Kolmårdens kommun. Kolmården. S. 51–72. Frisk, Hjalmar, 1970: Griechisches etymologisches Wörterbuch 2. Heidelberg. Fritzner = Fritzner, Johan: Ordbog over det gamle norske Sprog. Omarbeidet, forøget og forbedret Udg. 1–3. 1886–96. Kristiania … – 4. Rettelser og tillegg ved Finn Hødnebø. 1972. Oslo–Bergen–Tromsø. Förstemann, Ernst, 1913–16: Altdeutsches namenbuch 2. Orts- und sonstige geogra- phische namen 1–2. 3., völlig neu bearbeitete, um 100 jahre (1100–1200) erweiterte aufl. hrsg. von Hermann Jellinghaus. Bonn. G = Generalstabens karta över Sverige, södra delen. Skala 1:100 000. Gillingstam, Hans, 1967–69: Jöran Holgersson eller Jöran Gera. I: Svenskt biografiskt lexikon 17. Stockholm. S. 77–80. Greule, Albrecht, 2004: Mit -m- suffigierte germanische Gewässernamen. I: Namen- welten. Orts- und Personennamen in historischer Sicht. Hrsg. von Astrid van Nahl, Lennart Elmevik & Stefan Brink. Berlin–New York. (Ergänzungsbände zum Real- lexikon der germanischen Altertumskunde 44.) S. 93–102. Gräslund, Bo, 2010: Om relationen mellan arkeologi och ortnamnsforskning. Med en diskussion om ägonamn, plurala bebyggelsenamn och begreppet gård. I: NoB 98. S. 45–63. Hald, Kristian, 1965: Vore Stednavne. 2. reviderede og forøgede Udg. København. — 1971: De danske Ønavne. I: NoB 59. S. 71–84. Hallan, Nils, 1967: Snorri Fólgsnarjarl. I: Årbok for Trøndelag 1. S. 66–86. Hallberg, Göran, 1983: Ortnamn i Småland. Stockholm. (AWE/GEBERS landskapsserie om ortnamn.) Harding, Erik, 1951: Om fsv. Lusn ’Ljusnan’ och utvecklingen av urnord. hsn. I: NoB 39. S. 139–141. Hauschild, Richard, 1962: Mistra – die „Faust“-Burg Goethes. I: Forschungen und Fort- schritte 36. S. 273–278. Hederström, Ture, 1917: Fornsagor och Eddakväden i geografisk belysning med inledande namnundersökningar. Utdrag ur ett efterlämnat arbete 1. Stockholm. Hellberg, Lars, 1958: De gotländska ortnamnen på -städe och -städar. En inledande studie över elementet -staðir och ortnamnens pluralitet. I: NoB 46. S. 1–114. Helleland, Botolv, 2008: Genus som formell og semantisk kategori i usamansette vass- førenamn. I: Norræn nöfn – Nöfn á Norðurlöndum. Hefðir og endurnýjun/Nordiska namn – Namn i Norden. Tradition och förnyelse. Handlingar från Den fjortonde nordiska namnforskarkongressen i Borgarnes 11–14 augusti 2007. Red. av Guðrún Kvaran, Hallgrímur J. Ámundason, Jónína Hafsteinsdóttir & Svavar Sigmundsson. Uppsala. (NORNA-rapporter 84.) S. 217–234. Hellquist, Elof, 1918: De svenska ortnamnen på -by. En öfversikt. Göteborg. — 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund. Hellquist Sjön. = Hellquist, Elof: Studier öfver de svenska sjönamnen, deras härledning ock historia 1–6. 1903–06. Stockholm. (SvLm 20:1–6.) Helmfrid, Björn, 1983: Konung Albrekts ”privilegiebrev” för Norrköping. Norrköping. (Föreningen Gamla Norrköping. Publikationsserie berörande Norrköpings och Norrköpingstraktens kulturhistoria 16.) Henning, Sam., 1926: Trögd. Ett tolkningsförsök. I: NoB 14. S. 115–125. Hesselman, Bengt, 1935: Från Marathon till Långheden. Studier över växtnamn och naturnamn. Stockholm–Köpenhamn. (Nordiska texter och undersökningar 7.) — 1945: Omljud och brytning i de nordiska språken. Förstudier till en nordisk språkhis- toria. Stockholm–Köpenhamn. (Nordiska texter och undersökningar 15.) HH 4 = Historiska handlingar till trycket befordrade af Kongl. Samfundet för utgifvande 135

af handskrifter rörande Skandinaviens historia 4. 1864. Stockholm. Hoel, Kåre, 1985: Studier over bustadnamn fra Østfold. Oslo–Bergen–Stavanger– Tromsø. (Skrifter frå Institutt for namnegransking, Universitetet i Oslo 4.) Hofmann, Dietrich, 1974: Zur Geschichte des Wortes iarteign ‘Wahrzeichen, Wunder- zeichen’. I: Arkiv för nordisk filologi 89. S. 146–162. Holm, Gösta, 1991: De nordiska anger-namnen. Lund. (Det norske videnskaps-akademi 2. Hist.-filos. klasse. Skrifter. Ny serie 18.) Holthausen, Ferdinand, 1963: Altenglisches etymologisches Wörterbuch. 2., bis auf das Literaturverzeichnis unveränderte Aufl. Heidelberg. (Germanische Bibliothek. 2. Reihe. Wörterbücher.) — 1967: Altsächsisches Wörterbuch. 2. unveränderte Aufl. Köln–Graz. (Niederdeut- sche Studien 1.) Hovda, Per, 1944: Stadnamn frå sjøen i Austre-Ryfylke. I: MM. S. 1–115. — 1945: Fossenamn. I: MM. S. 97–115. — 1961: Norske fiskeméd. Landsoversyn og to gamle médbøker. Oslo–Bergen. (Skrif- ter frå Norsk stadnamnarkiv 2.) — 1962: Der havbåra rullar. I: NoB 50. S. 173–181. — 1966: Norske elvenamn. Eit tillegg til O. Rygh «Norske Elvenavne». Oslo–Bergen. (Skrifter frå Norsk stadnamnarkiv 3.) — 1971: Til norske elvenamn. I: NoB 59. S. 124–148. HSkH 4 = Handlingar rörande Skandinaviens historia 4. 1817. Stockholm. HW MELL = Holmbäck, Åke & Wessén, Elias: Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning. 1962. Stockholm. (Skrifter utg. av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin. Ser. 1. Rättshistoriskt bibliotek 6.) Indrebø, Gustav, 1924: Norske innsjønamn 1. Upplands fylke. Kristiania. (Videnskaps- selskapets skrifter 2. Hist.-filos. klasse 1923:7.) — 1928: Norske elvenamn. I: NoB 16. S. 131–176. — 1933: Norske innsjønamn 2. Buskerud fylke. Oslo. (Skrifter utg. av Det norske videnskaps-akademi i Oslo 2. Hist.-filos. klasse 1933:1.) Íslensk orðabók. Ritstjóri: Árni Böðvarsson. 2. útg., aukin og bætt. 1983. Reykjavík. Jacobsen, M. A. & Matras, Chr., 1961: Føroysk-donsk orðabók/Færøsk-dansk ordbog. 2. útg., nógv broytt og økt. Látið úr hondum hevur Chr. Matras. Tórshavn. JHD = Jämtlands och Härjedalens diplomatarium. Utg. av Jämtlands (läns) biblioteks diplomatariekommitté. 1–2. 1956–85. Östersund. – Register till första delen (till 1450). Av Bertil Flemström. 1965. Östersund. – Orts- och personregister. Andra delen. (1405) 1451–1519. Av Bertil Flemström. 1991. Östersund. Jóhannesson, Alexander, 1956: Isländisches etymologisches Wörterbuch. Bern. Johnsen, Arne Odd, 1940: Fólskn – Kristiansund. I: MM. S. 135–139. Jonsson, Bengt R., 2010: Erikskrönikans diktare – ett försök till identifiering. Uppsala. (Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 94.) Jonsson, Hans, 1966: Nordiska ord för vattensamling. Lund. (Lundastudier i nordisk språkvetenskap 16.) Kalkar = Kalkar, Otto: Ordbog til det ældre danske sprog (1300–1700) 1–5. 1881–1918. København. Karlsson, Hugo, 2004: Torkel(n), Torim och några andra ortnamn på Tor-. I: Namen- welten. Orts- und Personennamen in historischer Sicht. Hrsg. von Astrid van Nahl, Lennart Elmevik & Stefan Brink. Berlin–New York. (Ergänzungsbände zum Real- lexikon der germanischen Altertumskunde 44.) S. 180–200. — 2011: Ortnamn och sägner i Marks härad. Kinna. Kluge, Friedrich, 1926: Nominale stammbildungslehre der altgermanischen dialekte. 3. aufl. Bearbeitet von Ludwig Sütterlin & Ernst Ochs. Halle (Saale). (Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte. Ergänzungsreihe 1.) 136

— & Seebold, Elmar, 2002: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. 24., durchgesehene und erweiterte Aufl. Berlin–New York. Kock, Axel, 1909–11: Svensk ljudhistoria 2. Lund–Leipzig. Kommentar Edda 3 = Kommentar zu den Liedern der Edda 3. Götterlieder. [Von] Klaus von See, Beatrice La Farge, Eve Picard & Katja Schulz. Unter Mitarbeit von Debora Dusse, Ilona Priebe & Betty Wahl. 2000. Heidelberg. Kousgård Sørensen, John, 1958: Danske bebyggelsesnavne på -sted. København. (Nav- nestudier udg. af Stednavneudvalget 1.) Krahe, Hans, 1956: Eiter- und Zugehöriges in Gewässernamen. I: BNF 7. S. 105–116. — 1962: Die Struktur der alteuropäischen Hydronymie. Mainz. (Akademie der Wissen- schaften und der Literatur. Abhandlungen der Geistes- und sozialwissenschaftlichen Klasse. Jahrgang 1962:5.) — 1964: Unsere ältesten Flußnamen. Wiesbaden. — 1965: Alte Gewässernamen zwischen Weichsel und Memel. I: BNF 16. S. 1–8. Köbler, Gerhard, 1989: Gotisches Wörterbuch. Leiden–New York–København–Köln. Lehmann, Winfred P., 1986: A Gothic etymological dictionary. Based on the third ed. of Vergleichendes Wörterbuch der gotischen Sprache by Sigmund Feist. With bib- liography prepared under the direction of Helen-Jo J. Hewitt. Leiden. Lex. poet.= Lexicon poeticum antiquæ linguæ septentrionalis/Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog. Oprindelig forfattet af Sveinbjörn Egilsson. Forøget og påny udg. for Det kongelige nordiske Oldskriftselskab. 2. udg. ved Finnur Jónsson. 1931. København. Lexer, Matthias, 1872–78: Mittelhochdeutsches handwörterbuch. Zugleich als supplement und alphabetischer index zum Mittelhochdeutschen wörterbuche von Benecke– Müller–Zarncke. 1–3. Leipzig. Lidaräng, Arnold, 1982: Lurel och Smesa. Västgötska personnamn i muntlig tradition. Stockholm. Lidén, Evald, 1932–33: Två bohuslänska ortnamn. I: Göteborgs och Bohusläns forn- minnesförenings tidskrift. (Också utg. som: Bohuslänska studier tillägnade lands- hövdingen Oscar von Sydow 12 juli 1933. Red.-kommitté: Evald Lidén, Axel L. Romdahl & Nils Niklasson. 1933. Göteborg.) S. 192–199. Lijsing, P. M., 1968: Norrtälje och dess ortnamn. Norrtälje. Liland, Sigurd, 1958: Gardsnamn i Grøningjasund. I: Frå Fjon til Fusa 11. S. 57–86. — 1959: Stadnamn i Hordaland på -ing og -ingje. I: Frå Fjon til Fusa 12. S. 109–156. Lindén, Bror, 1950: Dalska namn- och ordstudier gällande särskilt Mora tingslag och Österdalsområdet 1. Serieordnade smärre studier 2. Stockholm. (SvLm B 55.) Lindqvist, Natan, 1926: Bjärka-Säby ortnamn 1. Stockholm. (Bjärka-Säby i monografier.) Lindroth, Hjalmar, 1914: En omdebatterad önamnsgrupp. I: Fornvännen 9. S. 125–202. — 1916: Estnisk bosättning i Sverige under äldre tider. I: Ymer 36. S. 194–214. — 1917: Onomatologiska anmärkningar till T. E. Karstens Germanisch-finnische Lehnwortstudien. I: NoB 5. S. 19–52. — 1920a: Namnet Tjörn och därmed sammanhängande namn. I: Minnesskrift utg. av Filologiska samfundet i Göteborg på tjugoårsdagen av dess stiftande den 22 oktober 1920. Göteborg. (Göteborgs högskolas årsskrift 26:2.) S. 15–24. — 1920b: Namnet Vinga. I: Skrifter utg. av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola 2. Göteborg. S. 131–133. — 1922: Kust- och skärgårdsnamnen i Göteborgs och Bohus län 1. Sjökortet Tjörn 1. Göteborg. (Skrifter utg. av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göte- borgs högskola 3.) † Ljunggren, K. G., 1969: Till frågan om ortnamnselementet hester’s utbredning i Nor- den. I: Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift. S. 3–35. 137

Lundahl, Ivar, 1950: Några gamla nordiska sjö- och vattendragsnamn. I: NoB 38. S. 38– 57. — 1952: Några västgötska ånamn. I: NoB 40. S. 75–90. Löfkvist, Jan-Eskil, 1976: Svenskan i latinska originaldiplom 1300–1325. En studie i medeltida skrivvanor. Uppsala. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia philologiae Scandinavicae Upsaliensia 9.) Magnússon, Ásgeir Blöndal, 1989: Íslensk orðsifjabók. Reykjavík. Meid, Wolfgang, 1969: Germanische Sprachwissenschaft von † Hans Krahe & Wolf- gang Meid. 7. Aufl. 3. Wortbildungslehre. Berlin–New York. (Sammlung Göschen 2234.) MELL = Konung Magnus Erikssons landslag. Utg. af C. J. Schlyter. 1862. Lund. (Sam- ling af Sweriges gamla lagar 10.) MM = Maal og minne. Moberg, Lennart, 1951: Långtora. I: NoB 39. S. 22–31. — 1953: Fyra gamla naturnamn. I: NoB 41. S. 87–121. — 1961: Språkliga strövtåg i forntidens Uppland. I: SaoS. S. 47–60. — 1965: Norrköpings historia 1. Från forntid till Vasatid 2. Norrköpingstraktens ortnamn. Stockholm. — 1991: Sockennamnet Hållnäs. I: NoB 79. S. 13–21. (Tidigare tryckt i: Studia onomastica. Festskrift till Thorsten Andersson den 23 februari 1989. Red. av Lena Pe- terson [huvudred.] & Svante Strandberg under medverkan av Lennart Elmevik, Len- nart Moberg & Allan Rostvik. 1989. Stockholm. S. 231–239.) — 1994: Orust – ett intrikat namnproblem. I: Spår av odling. Festskrift till Hugo Karls- son. På uppdrag av Meijerbergs institut för svensk etymologisk forskning vid Göte- borgs universitet sammanställd av Birgitta Ernby. Göteborg. (Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 19.) S. 187–195. — 1997: Om synkope i sammansatta ortnamn. I: Ortnamn i språk och samhälle. Hyll- ningsskrift till Lars Hellberg. Red. av Svante Strandberg. Uppsala. (Acta Universi- tatis Upsaliensis. Nomina Germanica 22.) S. 171–180. Modéer, Ivar, 1933: Småländska skärgårdsnamn. En studie över holmnamnen i Möns- terås. Uppsala. (Skrifter utg. av Gustav Adolfs Akademien för folklivsforskning 1.) — 1936: Färdvägar och sjömärken vid Nordens kust. Namntolkningar. Uppsala–Leip- zig–Haag–Cambridge. (Arbeten utg. med understöd av Vilhelm Ekmans universi- tetsfond, Uppsala 45.) — 1937a: Namn- och ordgeografiska studier. Uppsala. (Uppsala universitets årsskrift 1937:12.) — 1937b: Något om namnformerna i seglingsbeskrivningen i Kung Valdemars jordebok. I: NoB 25. S. 88–98. Molbech, C., 1841: Dansk Dialect-Lexikon, indeholdende Ord, Udtryk og Talemaader af den danske Almues Tungemaal … Kiøbenhavn. NE = Norske Elvenavne. Samlede af O. Rygh. Efter offentlig Foranstaltning udg. med tilføiede Forklaringer af K. Rygh. 1904. Kristiania. NEn 12 = Nationalencyklopedin. Ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av statens kulturråd. 12. 1993. Höganäs. Nerman, Birger, 1962: Eddadikternas iarknasteinn. I: Arkiv för nordisk filologi 77. S. 48–52. Nes, Oddvar, 1969: Rec. av Hans Krahe: Germanische Sprachwissenschaft 3. Wortbil- dungslehre von Wolfgang Meid (1967). I: MM. S. 160–163. — 1975: Ei ferd langs «Nordvegen». Fjordnamn og landskapsnamn. I: Norske steds- navn/stadnamn. Red. av Botolv Helleland. Oslo. S. 63–79. — 1991: Nokre norske stadnamn. Fister, Luster og Oster. I: NoB 79. S. 33–41. (Tidi- gare tryckt i: Studia onomastica. Festskrift till Thorsten Andersson den 23 februari 138

1989. Red. av Lena Peterson [huvudred.] & Svante Strandberg under medverkan av Lennart Elmevik, Lennart Moberg & Allan Rostvik. 1989. Stockholm. S. 251–259.) NG = Norske Gaardnavne. Oplysninger samlede til Brug ved Matrikelens Revision. Ef- ter offentlig Foranstaltning udg. med tilføiede Forklaringer af O. Rygh. Forord og Indledning, 1–19. Kristiania/Oslo. 1897–1936. Nielsen, O., 1895: Historisk-topografiske Efterretninger om Hjerm og Ginding Herre- der. Kjøbenhavn. NISkj = Den norsk-islandske skjaldedigtning. Udg. af Kommissionen for det Arnamag- næanske Legat ved Finnur Jónsson. B. Rettet tekst 1–2. 1912–15. København–Kris- tiania. NO = Norsk ordbok. Ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet 1–. 1966 ff. Oslo. NoB = Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Nordén, Arthur, 1929: Östergötlands järnålder. Monografier 1. Enskilda fyndgrupper och problem 1. Ringstad och Bråbygden. Stockholm. — 1931: Sverigenamnet och Enköpingsbygden. Ett arkeologiskt bidrag till ortnamnsforskningen. I: Fornvännen 26. S. 227–237. — 1933: Svintuna och dess kastal vid eriksgatan. Ett arkeologiskt bidrag till ortnamnsforskningen 2. I: Fornvännen 28. S. 347–366. — 1938: Östergötlands järnålder. Monografier 1. Enskilda fyndgrupper och problem 2. Kolmården – V. Husbydalen – Fornborgarna. Stockholm. — 1943–48: Östergötlands järnålder. Monografier 2. Enskilda fyndgrupper och problem. Vårdkasarna – Stensträngarna – Folkområdet och folknamnet – Bygdeindel- ningen – Runinskrifterna – Landsvägarna. Stockholm. (Beträffande innehållet se förf:s efterskrift s. 182.) — 1944: Kring Norrköpingskartans ortnamn. Anspråkslösa anteckningar. Norrköping. Noreen, Adolf, 1904: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen. Hal- le. (Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte 8. Altnordische grammatik 2.) — 1923: Altisländische und altnorwegische grammatik (laut- und flexionslehre) unter berücksichtigung des urnordischen. 4. vollständig umgearbeitete aufl. Halle (Saale). (Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte 4. Altnordische grammatik 1.) Norrøn ordbok = Heggstad, Leiv, Hødnebø, Finn & Simensen, Erik: Norrøn ordbok. 5. utg. av Gamalnorsk ordbok ved Hægstad & Torp. 2008. Oslo. Norsk allkunnebok 10. 1966. Oslo. NSL = Norsk stadnamnleksikon. Red. av Jørn Sandnes & Ola Stemshaug. 4. utg. Re- daksjonssekretær: Berit Sandnes. 1997. Oslo. Nyman, Eva, 2000: Nordiska ortnamn på -und. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gus- tavi Adolphi 70. Studier till en svensk ortnamnsatlas 16.) — 2004: Das -s-Suffix in nordischen Ortsnamen. I: Suffixbildungen in alten Ortsna- men. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson & Eva Nyman. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 88.) S. 61–73. — 2008: Om det norska sjönamnet Mjøsa. I: Namn från land och stad. Hyllningsskrift till Mats Wahlberg 25 maj 2008. Red. av Eva Brylla & Svante Strandberg. Uppsala. (Namn och samhälle 21.) S. 133–143. ODEE = The Oxford dictionary of English etymology. Ed. by C. T. Onions with the as- sistance of G. W. S. Friedrichsen & R. W. Burchfield. 1966. Oxford. ODS = Ordbog over det danske sprog. Grundlagt af Verner Dahlerup. Med understøt- telse af undervisningsministeriet og Carlsbergfondet udg. af Det Danske Sprog- og Litteraturselskab. 1–28. 1919–56. København. 139

OGB = Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. [Numera:] Utg. av Institutet för språk och folkminnen. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. 1–. 1923 ff. Göteborg. Olsen, Magnus, 1916: Fra Norges kystled. Nogle önavne forklarede. I: NoB 4. S. 49–65. Olson, Emil, 1916: De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan. Bidrag till den fornsvenska ordbildningsläran. Lund. Olsson, Ingemar, 1976: Tuna-namnen i Sverige – forskningsläget. I: Fornvännen 71. S. 71–81. — 1994: Gotländska ortnamn. Visby. OUÅ = Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. Pamp, Bengt, 1988: Ortnamnen i Sverige. 5 uppl. Lund. Pellijeff, Gunnar, 1961: Var låg *Løsn i Lösing? I: NoB 49. S. 137–158. — 1991: Ortnamnselementet skede. I: NoB 79. S. 61–68. Petersson, Herbert, 1921: Ätran. I: Vetenskaps-societeten i Lund. Årsbok. S. 45–53. † — 1956: Ätran. I: NoB 44. S. 68–75. Pipping, Hugo, 1918: Finländska ortnamn. Helsingfors. (Skrifter utg. av Åbo akademi- kommitté 7.) — 1921: Sex kapitel ur de nordiska språkens grammatik. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 156. Studier i nordisk filologi 12:1.) — 1922: Inledning till studiet av de nordiska språkens ljudlära. Helsingfors. Pipping, Rolf, 1926: Kommentar till Erikskrönikan. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 187.) Pokorny, Julius, 1959: Indogermanisches etymologisches Wörterbuch 1. Bern– München. Priv. 1 = Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer 1. 1251–1523. Utg. av Nils Herlitz. 1927. Stockholm. Probleme der Rekonstruktion = Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 7.–9. April 2010. Hrsg. von Lennart Elmevik & Svante Strandberg. Uppsala. (Acta Aca- demiae Regiae Gustavi Adolphi 112.) RB = Biskop Eysteins Jordebog (den röde Bog). Fortegnelse over det geistlige Gods i Oslo Bispedömme omkring Aar 1400. Efter offentlig Foranstaltning udg. ved H. J. Huitfeldt. 1879. Christiania. Rep 2:1 = Repertorium diplomaticum regni Danici mediævalis/Fortegnelse over Dan- marks Breve fra Middelalderen med Udtog af de hidtil utrykte. 2. Række. Udg. ved William Christensen af Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk Historie. 1. 1928. København. Rietz, Johan Ernst, 1867: Svenskt dialekt-lexikon. Ordbok öfver svenska allmoge-språ- ket. Malmö–Köpenhamn–Leipzig–London. Rosell, Erland, 1983: Ortnamn i Dalsland. Stockholm. (AWE/GEBERS landskapsserie om ortnamn.) Rosenberg, C. M., 1882–83: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. Efter nyaste, hufvudsakligen officiella källor utarbetadt. 1–2. Stockholm. Ross, Hans, 1895: Norsk Ordbog. Tillæg til „Norsk Ordbog“ af Ivar Aasen. Christiania. Rostvik, Allan, 1995: Ortnamn. I: Dalarna 1995. Dalarnas hembygdsbok 65. S. 115– 120. Rygh, O., 1891: Oplysninger til trondhjemske Gaardnavne [2]. I: Det kongelige norske videnskabers selskabs skrifter. Trondhjem. S. 153–262. — 1896: Norske Fjordnavne. I: Sproglig-historiske Studier tilegnede Professor C. R. Unger. Kristiania. S. 30–86. Sahlgren, Jöran, 1945: Vikingaleder genom östra Uppland. I: Lännabygden 2. S. 21–27. — 1959: Gamla svenska ånamn 1–11. I: NoB 47. S. 1–54. 140

Sandnes, Jørn, 1972: Stadnamn i Trøndelag. I: Trøndermål. Språkarv og språkforhold i Trøndelag og på Nordmøre. Red. av Arnold Dalen & Ola Stemshaug. Oslo. S. 67– 105. SAOB = Ordbok över svenska språket utg. av Svenska Akademien. 1898 ff. Lund. SaoS = Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok. Schlyter = Ordbok till samlingen af Sweriges gamla lagar. 1877. Lund. (Samling af Sweriges gamla lagar 13.) Schützeichel, Rudolf, 2004: Althochdeutscher und altsächsischer Glossenwortschatz. Bearbeitet unter Mitwirkung von zahlreichen Wissenschaftlern des Inlandes und des Auslandes. 2. Tübingen. — 2006: Althochdeutsches Wörterbuch. 6. Aufl., überarbeitet und mit Glossen erwei- tert. Tübingen. SD = Diplomatarium Suecanum/Svenskt diplomatarium. [Numera:] Utg. av Riksarki- vet. 1–. 1829 ff. Stockholm. SDns = Svenskt diplomatarium [ny serie] från och med år 1401. Utg. av Riks-archivet/ Riksarkivet. 1–4. 1875–1903. Stockholm. Sdw = Söderwall, K. F.: Ordbok öfver svenska medeltids-språket 1–2. 1884–1918. Stockholm. (Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 27.) Sdw suppl. = Söderwall, K. F.: Ordbok över svenska medeltids-språket. Supplement. Av K. F. Söderwall, W. Åkerlund, K. G. Ljunggren & E. Wessén. 1925–73. Stock- holm. (Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 54.) Seebold, Elmar, 1970: Vergleichendes und etymologisches Wörterbuch der germanischen starken Verben. The Hague–Paris. (Janua linguarum. Series practica 85.) SGU Ae 29 = Sveriges geologiska undersökning. Ser. Ae 29. Jordartskartan. Katrine- holm SV. Skala 1:50 000. 1976. Stockholm. SGU Ae 46 = Sveriges geologiska undersökning. Ser. Ae 46. Jordartskartan. 9 G Katri- neholm SO. Skala 1:50 000. 1982. Uppsala (distr. Stockholm). Sjökort 723 = Östersjön. Baltic See – Swedish coast. Bråviken och Slätbaken. 1:50 000. Ed. 1965:I. Stockholm. SMR = Svenska medeltidsregester. Förteckning över urkunder till Sveriges historia 1434–1441 utg. av Sven Tunberg genom Bo Enander, Kjell Kumlien & Ragnar Svanström. 1937. Stockholm. SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Utarbetat inom Språk- och folkminnesinstitutet och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Red.: Mats Wahlberg. 2003. Uppsala. SOSk = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Skaraborgs län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl. Ortnamnskommissionen/Ortnamnsarkivet i Uppsala. 1–18. 1950–81. Uppsa- la(–Köpenhamn). SOVm = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Västmanlands län. På offentligt uppdrag utg. av Ortnamnsarkivet i Uppsala. 5:1. 1988. Uppsala. (Skrifter utg. genom Ortnamns- arkivet i Uppsala. Ser. A. Sveriges ortnamn.) SOVn = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Västernorrlands län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl. Ortnamnskommissionen/Ortnamnsarkivet i Uppsala. 1–. 1955 ff. Uppsa- la(–Köpenhamn). SOÄ = Sverges ortnamn. Ortnamnen i Älvsborgs län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl. Ortnamnskommittén/Kungl. Ortnamnskommissionen. 1–20. 1906–48. Stockholm. SOÖg = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Östergötlands län. På offentligt uppdrag utg. av Ortnamnsarkivet i Uppsala. 4–. 1982 ff. Uppsala. (Skrifter utg. genom Ortnamns- arkivet i Uppsala. Ser. A. Sveriges ortnamn.) Šrámek, Rudolf, 1991: Onymische Funktion und funktionale Namenforschung. I: NoB 141

79. S. 149–156. (Tidigare tryckt i: Studia onomastica. Festskrift till Thorsten An- dersson den 23 februari 1989. Red. av Lena Peterson [huvudred.] & Svante Strand- berg under medverkan av Lennart Elmevik, Lennart Moberg & Allan Rostvik. Stockholm. S. 367–374.) SRI 11:1:1 = Sveriges runinskrifter 11:1:1. Gotlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Sven B. F. Jansson & Elias Wessén. 1:1. Text. 1962. Stockholm. SRP = Svenska riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351 [–1400]. Förteck- nade med angifvande af innehållet 1–3. 1866–72. Stockholm. Stahre, Nils-Gustaf, 1952: Stångskäret, Kåksna och Kummelberget. Studier över ortnamn från Stockholms skärgård. Stockholm. (Stockholm studies in Scandinavian philology 9.) — 1986: Ortnamn i Stockholms skärgård. Stockholm. (AWE/GEBERS landskapsserie om ortnamn.) Stemshaug, Ola, 1985: Dei norske stadnamna i Gíslasaga. I: Arkiv för nordisk filologi 100. S. 72–88. — 1991: Stridane om bynamna Fosna – Kristiansund. Oslo. — 2010: Lost appellatives in island names in central and northern Norway. I: Probleme der Rekonstruktion (se detta). S. 105–115. Strandberg, Svante, 1985: Femton sörmländska sjönamn. Etymologi och formutveck- ling. I: SaoS. S. 49–102. — 1988: Kontinentalgermanische Hydronymie aus nordischer Sicht. I: Probleme der Namenbildung. Rekonstruktion von Eigennamen und der ihnen zugrundeliegenden Appellative. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 1.–4. September 1986. Hrsg. von Thorsten Andersson. Uppsala. (Acta Universitatis Upsaliensis. No- mina Germanica 18.) S. 17–57. — 1991: Studier över sörmländska sjönamn. Etymologi, namnbildning och formut- veckling. Uppsala. (Skrifter utg. genom Ortnamnsarkivet i Uppsala. Ser. B. Medde- landen 8.) — 2000: Ova. Ett by- och sockennamn i Västergötland. I: SaoS. S. 71–78. — 2003: Norsk hydronymi. Svenska kommentarer. I: Seksjon for namnegransking. Årsmelding 2002. Red. av Botolv Helleland. Oslo. S. 17–33. — 2004: k-Suffixe in der nordischen Hydronymie. I: Namenwelten. Orts- und Perso- nennamen in historischer Sicht. Hrsg. von Astrid van Nahl, Lennart Elmevik & Ste- fan Brink. Berlin–New York. (Ergänzungsbände zum Reallexikon der germanischen Altertumskunde 44.) S. 292–307. — 2005: Uppländsk natur i ortnamnens spegel. I: Från forskningens fält. Femton studier. Red.: Teddy Brunius. Uppsala. (Skrifter utg. av Föreningen för filosofi och spe- cialvetenskap 15.) S. 113–142. — 2011: Etymologins plats i hydronymisk forskning. Några aspekter. I: Namn og nem- ne. Tidsskrift for norsk namnegransking 28. S. 91–102. Strid, Jan Paul, 1981: Nären, Njärven och Njurhulten. Studier över en grupp svenska sjönamn och därmed samhöriga ord i nordiska språk. Stockholm. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm studies in Scandinavian philology NS 15.) — 1987: Linköpingsbygdens ortnamn. I: Linköpingsbygden. Linköping. (Linköpings historia. [Fristående del.]) S. 17–78. Ståhl, Harry, 1960: Trögd och Veckholm. Två uppländska ortnamn. I: NoB 48. S. 104– 119. — 1972: Om ortnamn i Norra Trögd. I: En bok om Norra Trögd. Red.: Ivar Arnö & Rune Bollvik. Enköping. S. 73–83. — 1976: Ortnamn och ortnamnsforskning. 2 uppl. Stockholm. — 2011: Härjarö och andra namn i Upplands fornskärgård. I: Uppländska namnstudier. Valda namnspalter ur Upsala Nya Tidning 1982–2002. Utg. av Ortnamnssällskapet 142

i Uppsala. Red. av Katharina Leibring, Staffan Nyström & Mats Wahlberg. Uppsala. S. 44–46. Ståhle, Carl Ivar, 1946: Studier över de svenska ortnamnen på -inge på grundval av un- dersökningar i Stockholms län. Uppsala. (Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 16. Studier till en svensk ortnamnsatlas 3.) — 1954: Ortnamn och bebyggelse i Västra Vingåker. Nyköping. (Sörmländska handlingar 18.) Sverdrup, Jakob, 1915: Über die Lautverbindung ns im Germanischen, besonders im Altnordischen. I: Indogermanische Forschungen 35. S. 149–164. SvLm = Svenska landsmål och svenskt folkliv. Sydslesvigs Stednavne 7. Nordangel og Flensborg ved Kristian Hald 1. Husby Herred. 1948. København. Særheim, Inge, 2010: Reconstructing topographical appellatives from place-names. Some methodological challenges. I: Probleme der Rekonstruktion (se detta). S. 129– 140. — 2011: Våre eldste stadnamn – viktige språkhistoriske kjelder. I: Etymologiens plass i navneforskningen. Rapport fra NORNAs 39. symposium i Halden 11.–13. mai 2010. Red. av Ole-Jørgen Johannessen & Tom Schmidt. Uppsala. (NORNA-rapporter 87.) S. 181–191. T = Topografisk karta över Sverige/Gröna kartan/Lantmäteriets terrängkarta. Skala 1:50 000. (Föregångare till den serie som representeras av de följande T 580–582.) T 580, 581, 582 = Terrängkartan. Skala 1:50 000. Blad 580. Finspång (2008), 581. Norrköping (2010), 582. Nyköping (2010). Gävle. Thorsteinsson, Arne, 1988: Loynihavn. I: Mondul 14:2. S. 5–12. Torp, Alf, 1919: Nynorsk etymologisk ordbok. Kristiania. — 1973–74: Gamalnorsk ordavleiding. Nyutgåva med rättelser och register ombesörjd av Gösta Holm. Lund. (Scripta minora Regiae Societatis humaniorum litterarum Lundensis/Studier utg. av Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund 1973– 74:2.) Trap, J. P., 1965: Danmark. 5. udg. Red. af Niels Nielsen, Peter Skautrup & Therkel Mathiassen. 9:1. Ringkøbing amt. København. Törnqvist, Einar, 1953: Substantivböjningen i Östergötlands folkmål. Bestämd form singularis maskulinum 1. Kartor. Uppsala. (Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 23:1. Studier till en svensk dialektgeografisk atlas 2:1.) Törnqvist, Nils, 1949: Finnvedens sagoö i litteraturens spegel. Ett stycke lärdomshisto- ria. I: Vetenskaps-societeten i Lund. Årsbok. S. 3–42. Udolph, Jürgen, 1994: Namenkundliche Studien zum Germanenproblem. Berlin–New York. (Ergänzungsbände zum Reallexikon der germanischen Altertumskunde 9.) Unnerbäck, R. Axel, 1970: Ållonö. Studier kring ett östgötskt 1600-talsslott. Stock- holm. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm studies in history of art 19.) Upplands lagmansdombok 1490–1494. Efter en Uppsala-handskrift utg. af Karl Henrik Karlsson. 1907. Stockholm. (Skrifter utg. av Svenska fornskriftsällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 39.) Wadstein, Elis, 1930: Sveriges namn. I: Fornvännen 25. S. 193–216. — 1937: Svinnegarn, ett gammalt kultcentrum i Svealand, urhem för sveanamnet. I: Rig 20. S. 28–54. Walther, Hans, 1971: Namenkundliche Beiträge zur Siedlungsgeschichte des Saale- und Mittelelbegebietes bis zum Ende des 9. Jahrhunderts. Berlin. (Deutsch-sla- wische Forschungen zur Namenkunde und Siedlungsgeschichte 26.) Wennberg, Fr., 1873: Ordbok öfver allmogeord i Helsingland. Hudiksvall. Venås, Kjell, 2002: Norske innsjønamn 4. Telemark fylke. Oslo. Verwijs, E. & Verdam, J., 1885–1929: Middelnederlandsch woordenboek 1–9 (del 9: 143

Voltooid door F. A. Stoett). ’s-Gravenhage. Wessén, Elias, 1932: Om nordiska inbyggarnamn. I: NoB 20. S. 71–89, 245. — 1965: Svensk språkhistoria 1. Ljudlära och ordböjningslära. 7 uppl. Stockholm–Gö- teborg–Uppsala. (Nordiskt kursbibliotek.) Westerdahl, Christer, 1978: Medeltida sjöleder och ortnamn. I: Årsbok utg. av Tjust- bygdens kulturhistoriska förening. Meddelande 35. S. 21–48. Widmark, Gun, 1991: Fornvästnordiska förleder i omljudsperspektiv. Uppsala. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia philologiae Scandinavica Upsaliensia 19.) Vkjb = Vadstena klosters jordebok 1500 jemte tillägg ur klostrets äldre jordeböcker utg. af Kongl. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia genom Carl Silfverstolpe. 1897. Stockholm. (Historiska handlingar 16:1.) Vkäjb = Vadstena klosters två äldsta jordeböcker. Med inledning och språklig kommentar utg. av Anna Larsson. 1971. Stockholm. (Samlingar utg. av Svenska fornskrift- sällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 72.) WNT 5 = Woordenboek der Nederlandsche taal 5. 1900. ’s-Gravenhage–Leiden … de Vries, Jan, 1962: Altnordisches etymologisches wörterbuch. 2. verbesserte aufl. Lei- den. — 1971: Nederlands etymologisch woordenboek. Met aanvullingen, verbeteringen en woordregisters door F. de Tollenaere. Leiden. Zilliacus, Kurt, 1966: Ortnamnen i Houtskär. En översikt av namnförrådets samman- sättning. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 416. Studier i nordisk filologi 55.) — 1989: Skärgårdsnamn. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 558.) Ålander, A. T., 1935: Konsonanterna i Östergötlands folkmål. En ljudhistorisk och dialektgeografisk översikt 2. Uppsala.

Internetkällor N50 = Topografisk Norgeskart 1:50 000. www.norgeskart.no. Se vidare LMA, LSA under Arkiv, bibliotek och samlingar. 144 Förkortningar

a.a. = anfört arbete kald. = kaldeisk adj. = adjektiv lit. = litauisk Anm. = Anmerkung, dvs. not m. = maskulinum aram. = arameisk mht. = medelhögtysk aschw. = altschwedisch mlt. = medellågtysk a.st. = anfört ställe mndl. = medelnederländsk awn. = altwestnordisch n. = neutrum; not avskr. = avskrift ndl. = nederländsk boh. = bohuslänsk nisl. = nyisländsk bornh. = bornholmsk no. = norsk da. = dansk nom. = nominativ dens. = densamme nord. = nordisk dial. = dialekt nschw. = neuschwedisch dt. = deutsch nsv. = nysvensk e. = efter o. = omkring ed. = edited; edition perg. = pergamentsbrev eng. = engelsk plur. = pluralis f. = femininum; folio; (en) följande r = recto fda. = forndansk s. = sida feng. = fornengelsk schw. = schwedisch ff. = (flera) följande sn = socken fht. = fornhögtysk s.n. = sub nomine fig. = figur sp. = spalt fisl. = fornisländsk subst. = substantiv flt. = fornlågtysk sv. = svensk fno. = fornnorsk s.v. = sub voce fornkyrkoslav. = fornkyrkoslavisk ty. = tysk fsv. = fornsvensk u.d. = utan datum fvn. = fornvästnordisk u.o. = utan ort fär. = färöisk urg. = urgermansk gen. = genitiv urn. = urnordisk; urnordisch germ. = germansk; germanisch u.å. = utan år got. = gotisk v = verso grek. = grekisk v. = vers hd = härad vid. = vidimation hrsg. = herausgegeben västg. = västgötsk ibid. = ibidem ä. = äldre ie. = indoeuropeisk östg. = östgötsk jb = jordebok 145 Ortnamnsregister

För namn utanför Sverige anges lokalisering till land eller landsdel; därtill kommer ett mytiskt namn. Förkortningar: D = Danmark, E = Storbritannien, Eu = Europa, F = Fin- land, Fl = Flandern, Gr = Grekland, It = Italien, Lit = Litauen, myt. = mytiskt namn, N = Norge, Ostpr = Ostpreussen, T = Tyskland. Ortnamnselement upptas inte i registret, inte heller rekonstruerade, med * försedda namn.

Adelsgärdena 33 Draget 49 Aisaros It 58 Dragsviken 91 Aitra T 62 Dulsvik, Dulsviken 90 ff., 116 Aitrach T 62 Alma 53 Edsele 62 Alosagærdhe, se Adelsgärdena Edslan 62 Alster T 59 Edsleskog 62 Alusagærdhe, se Adelsgärdena Eigst 57 Asen N 63 Eisand(i) N 57 Eisra Ostpr 58 f. Bjärkusa 32 f., 114, 118, 123 Eisrà Lit 58 f. Björnsnäs 29, 34 f., 41, 44, 115 Eist 57 Blageviken 112 Eistra Ostpr 58 f. Blekedjupet 112 Eiteraha T 62 Blek(e)sund 112 Eitla N 62 Blåsarebergen 58 Eitra, Eitrá N 61 f. Bolga, Bolgin N 63 Eitra T 62 Bolm N 64 Ekbacken 37 Bolmen 64 Ekeby 115 Bolmunæs N 64 Ekenäs 37 Brabo(a) hæradh, se Bråbo härad Eksta 57 Branæs, se Brånäs Elster T 59 Branæs (ø) 48, 115 Erchanbrunnen, se Irchenbrunn Bravik, se Bråviken Erken 79 ff., 116 Broby 115 Esaro It 58 Bråbo härad 20 ff., 119, 121, 123 Esterö kalv 45, 50, 119 Bråborg 22, 35 f., 48, 115 Esterö(n), Estra 11 f., 17, 20, 44, 47, 49 Brånäs 22, 35 ff., 48, 114 f. ff., 84, 106 ff., 113 f., 116 ff., 124 f., Brånäs hus 35 127 f. Brånäs ö 36 Estvad D 57 Bråviken 15 f., 20 ff., 29, 36, 54, 114, Estvad Vad D 57 120, 123 Fingerkulla 76 f. Djupvik 28 Fingermyran 76 Djurön 36, 48, 115 Fingraström 76 Dolm N 89 f., 116 Five Fingers Rapids USA 76 Dolmøya N 89 f. Fjälaren 90 Drag 91 Fjälster 89 f. 146

Fólgsn N 86 ff., 115 f. Händlegölarna, Händlegölen, Lilla, Stora Fosen, Lille N 88 69, 72, 74 f. Fosna N 88 ff. Hännebjörke 69 f., 74 f. Fosnaheian N 89 Fosnahøgdin N 89 Ijzer Fl 58 Fosnatjønnin N 89 Irchenbrunn T 81 Fosnavåg N 88 Isar T 58 Fosnes N 88 ff. Iser T 58 Fosnøyni N 88 Isternäset 55 Fossenuog N 89 Istre N 60 Istros Eu 58, 60 Gelster T 59 Istrum 59 f. Gjæsinga N 63 Gjæsingen N 63 Jerkholmen N 80 Glan 22 Jäder 80 Gler N 82 Järken 79 ff. Gleren N 82 Järken, Nedre, Övre 82 f., 116 Glimen N 82 Järkneöarna, Järkneön, Lilla, Stora 17 f., Gloet 72 20, 44, 54, 78 ff., 84, 114, 116 ff., 124 Glot 71 ff. Järktorpet 83 Gløsen N 82 Järsån 81 f. Gruma, Grumø 47, 117 Järsö, Norra, Södra 81 f. Grymön 17, 20, 44 f., 47 f., 54, 120 Järsöströmmen 81 f. Gryten 117 Jøsen N 63 Gyllinge 39 ff. Gyllinge löt 40 f. Kalven 45, 50, 119 Gäsene 118 Kelsterbach T 59 Konga härad 23 Hagmaren 71 f. Konungsund 32 f., 114, 118 Hallstra 53 Kummelberget 76 Hampdalsbergen 73 Kungsträdgården 35 Hand 76 f. Kurunga hæradh, se Konga härad Handvik 77 f. Kvarsebo 33 Hanholmen 48 Kviten N 82 Hanö 17, 20, 44, 48, 118, 120 Kvitingen N 82 Harnäs 36 f. Kårestad 24 Hee D 24 Heinga hærath, se Hing Herred Ladugårdz Tompten 39 Herføl N 89 Laundal N 85 Hing Herred D 24 Ledungshammar 12, 24, 30, 49, 115, 119, Hingø D 24 121, 127 Huld 93 Lindö 29, 37, 44 ff., 65, 114, 120, 124, 127 Hållnäs 93 Lindø D 45 Hällne 75 f. Lindö kanal 44, 47, 65 Händeln 13, 74 f. Linnäs 37, 45, 48, 84, 120 Händelö 29, 44 f., 47, 54, 65 ff., 114, 116 Liustra, se Ljusterö ff., 125 Ljusnan 22 f., 24 f. Händelöp 69 ff. Ljusterö 55 Händelörännan 47 Losna N 22, 24 Händene 76 Lusn 22 f., 24 f., 87 Hændla 76 Lyberget 112 147

Lykullen 112 Ragunda 35, 119 Lyvik 112 Ravnäs 32, 34 f., 119 Läskär 112 Roskär 112 Löningen 85 Rotenberg 38, 101 Lönnbåden 85 Rytra 56 Lönn(e)viken 86 Lönngrundet 85 Saltängen 29 f. Lönnhamnen F 86 Schweinfurt T 34 Lønning N 85 Sidus, Lilla, Stora 33, 36, 114, 118, 123 Lønningen N 86 Siö Kierr, Siökierret 35 Lønningshavn N 86 Siöölötan 41 Lönnånger 86 Sjögesätter 31, 84, 115, 120, 127 Lönsvik 86 Sjökjärrs-ängen 35 Lönsviken 86 Skenäs 37 f., 95 f., 114 f., 121 Lönvik 84, 86 Skenäs ö 38, 45, 95 Lönö 49, 54, 83 ff., 114, 117 f., 120 f., Stensö 31, 48 f., 84, 114, 118, 120, 124 126 f. Stensöborg 48 f. Lösen 23, 25 Stentomten 39 Lösings härad 21 ff., 87, 119, 121, 123 Storfosen, Storfosna N 86, 88 ff. Løsning D 23, 25 Styrstad 26 Løsninga hæradh, se Lösings härad Stäkängen 47 Lövvik 84 Sult(in) 12, 20, 28 ff., 116, 120 f., 123 Løyning N 85 Svellingen N 63 Svene N 109 Malmö 29, 41 f., 44 f., 99, 114, 121, 124 Svenes N 110 f. Marby 31 f., 36, 114 f. Svenevik N 111 Melby 45 Svenheim N 109 f. Memmings härad, Midhminga hæradh 24 Svennevik N 111 Miølsø(n), se Mölsö(n) Svenning D 110 Myrk(i)a, se Mörkö Svensksund 32 ff. Mälaren, Mælir 97 Svenå T 110 Mölsö(n) 17, 20, 38, 45, 59, 95 ff., 114, Svenåa N 110 116 ff., 120 f., 124, 126, 128 Svenøya N 111 Mörkö 82 Svina 110 Svind 110 Norrvidinge härad 24 Svindra 11, 17, 20, 34, 44, 54 ff., 64, 104 Näs 18, 32, 34 f., 41 f., 114 f., 118, 123, ff., 114, 116 ff., 120, 124 ff. 128 Svinefja, se Svene Swineford E 34 Ola 102 ff. Svinn 110 Olberg N 104 Svinnegarn 109 f. Oletomt 100 Svinnerö(n), se Svindra Olinge 102 Svinnesiken 110 Olsund, Inre, Yttre 72 Svinninge 109 f. Olustrum, se Ostra Svinninge D 110 Olö 11 f., 38, 99 ff., 114, 119, 124, 126 Svinnö 110 Ostra 102 Svinsund 33 f., 107, 114, 118 Ox(a)betet 49 Svintuna 34 Oxön 49 Svinum D 110 Svinö 110 Pentedaktylon, Pentedaktylos Gr 76 Syltberget 30 Presteista N 60 Sylte N 30 148

Sylten 28 ff., 115 f., 120 f., 123 Ulbyggiaholm, se vlbyggiaholm Syltvik 30 Ullstorp 90 f. Säby 17, 30 ff., 90, 114 f., 118, 123, 128 Uppvidinge härad 24 Sältingen 71 Valkebo härad 23 Thiurbo hundare 23, 61 Vassviken 112 Thorsnäästompten 39 Vassängen, Wassängen 41 Thund 64 Ven 79 Tingstad 21, 23, 25 ff. Vesløs D 23 Tjore N 61 Vikbolandet 15 Tjur 61 Vinga 63 Tjörn 61, 79 Vingra 56 Torp(a) 39, 41 Visingsö 45 Torslund 38 f., 118 f., 121, 128 vlbyggiaholm 100 Torsnäs 38 f., 101, 114, 118 f., 121, 128 Västerby(holm) 45, 47 Trananäs, Tranunæs, Trännäs 42 träno näss 42 Trögd 43 Ydre 54 Trøghanæs, Trönäs 18, 29, 35, 41 ff., 44, Yxnö 49, 83 f., 92 ff., 114, 118, 120 f., 114, 121, 123, 126 124, 127 Tuna 38 ff. Tunatorp 40 f. Ållonö 11, 38, 99 ff., 104 Tunø D 64 Tønneberg N 64 Ätran 61 f., 125 Tönnersa 64 Tönnersjö 64 Ø 44 f. Ön 38, 45, 95, 98 Þund myt. 64 Øsløs D 23 Östersund(sgärdet) 47 149

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 1. Ivar Modéer: Småländska skärgårdsnamn. 2. Inger M. Boberg: Sagnet om den store Pans død. 3. G. Granberg: Skogsrået i yngre nordisk folktradition. 4. Gertrud Areskog: Östra Smålands folkmål. 5. B. Ohlsson: Blekingskusten mellan Mörrums- och Ronnebyån. 6. Johan Götlind (och Samuel Landtmanson): Västergötlands folkmål. 1–4. 7. Lennart Björkquist: Jämtlands folkliga kvinnodräkter. 8. Sven Rothman: Östgötska folkminnen. 9. Erik Brevner: Sydöstra Närkes sjönamn. 10. Verner Ekenvall: De svenska ortnamnen på hester. 11. Lars Levander och Ella Odstedt: Övre Dalarnes bondekultur. 1–4. 12. Helmer Olsson: Folkliv och folkdikt i Vättle härad under 1800-talet. 13. Folke Hedblom: De svenska ortnamnen på säter. 14. Lars Forner: De svenska spannmålsmåtten. 15. Johan J. Törners »Samling af Widskeppelser». Med inledning och anmärkningar utg. av K. Rob. V. Wikman. 16. Carl Ivar Ståhle: Studier över de svenska ortnamnen på -inge. 17. Bengt Holmberg: Tomt och toft som appellativ och ortnamnselement. 18. Oskar Loorits: Grundzüge des estnischen Volksglaubens. 1–3. 19. Daniel Harbe: Folkminnen från Edsbergs härad. 1–2. 20. Harry Ståhl: Kvill och tyll. En studie över några i svenska ortnamn ingående ord med betydelsen ’åmöte’, ’ågren’ o. dyl. 21. Lars Hellberg: Inbyggarnamn på -karlar i svenska ortnamn. 1. 22. Per Wieselgren: Ortnamn och bebyggelse i Estlands forna och hittillsvarande svenskbyg- der. Ostharrien med Nargö. 23. Einar Törnqvist: Substantivböjningen i Östergötlands folkmål. 1–2. 24. Valter Jansson: Nordiska vin-namn. En ortnamnstyp och dess historia. 25. Nils Tiberg: Ståndssamhället [i Svensk-Estland]. 26. Gunnar Linde: Studier över de svenska sta-namnen. 27. Gideon Danell: Ordbok över Nuckömålet. 28. Andrus Saareste: Petit atlas des parlers estoniens. 29. Sigurd Fries: Studier över nordiska trädnamn. 30. Nils von Hofsten: Eddadikternas djur och växter. 31. Aleksander Loit och Nils Tiberg: Gammalsvenskbydokument. 32. Lars Alfvegren: r-genitiv och are-komposition. 33. Gösta Franzén: Runö ortnamn. 34. Nils von Hofsten: Segerlöken, Allium victoralis, i folktro och folkmedicin. 35. Nils Tiberg: Runöbondens ägor. 36. Nils von Hofsten: Pors och andra humleersättningar och ölkryddor i äldre tider. 37. Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–1791. Med efterskrift och register utg. av Nils-Arvid Bringéus. 38. Nils Tiberg: Estlandssvenska språkdrag. 39. Elis Åström: Folktro och folkliv i Östergötland. 40. Olof Gjerdman and Erik Ljungberg: The Language of the Swedish Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon. Grammar, Texts, Vocabulary and English Word-Index. 1963. 41. Per Wieselgren: Ormsö ortnamn och bebyggelsehistoria. 1962. 42. Gösta Franzén: Laxdælabygdens ortnamn. 1964. 43. Jöran Sahlgren: Valda ortnamnsstudier. 1964. 44. Allan Rostvik: Har och harg. 1967. 45. Karl Axel Holmberg: De svenska tuna-namnen. 1969. 46. Kustaa Vilkuna: Kainuu – Kvänland, ett finsk-norsk-svenskt problem. 1969. 47. Fridolf Isberg: Supplement till G. Danells Ordbok över Nuckömålet. 1–2. 1970–1971. 48. Dag Strömbäck: Folklore och filologi. Valda uppsatser utgivna av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 13.8 1970. 150

49. Claes Åneman: Om utvecklingen av gammalt kort i i ord av typen vidja i nordiska språk. 1–2. 1970. 50. Gustav Ränk: Die älteren baltischen Herrenhöfe in Estland. 1971. 51. Nils Tiberg: Estlandssvenska husdjursnamn. 1972. 52. Sven Söderström: Om kvantitetsutvecklingen i norrländska folkmål. Gammal kort sta- velse i Kalix- och Pitemålen och målen i Nordmalings och Ragunda socknar. 1972. 53. Maj Reinhammar: Om dativ i svenska och norska dialekter. 1. Dativ vid verb. 1973. 54. Vidar Reinhammar: Pronomenstudier. 1975. 55. Roger Johansson: Svensk rommani. 1977. 56. Evert Melefors: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbondenamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. 1983. 57. Stefan Brink: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Nor- den. 1990. 58. Lena Moberg: Lågtyskt och svenskt i Stockholms medeltida tänkeböcker. 1989. 59. Bengt Odenstedt: On the Origin and Early History of the Runic Script. Typology and Graphic Variation in the Older Futhark. 1990. 60. Staffan Fridell: Ortnamn på -ryd i Småland. 1992. 61. Isländsk folkdiktning. Med inledning och kommentar av Hallfreður Örn Eiríksson. 1992. 62. John Insley: Scandinavian Personal Names in Norfolk. A Survey Based on Medieval Records and Place-Names. 1994. 63. Estlands svenskar och svenskbygd. Bibliografi sammanställd av Stig Appelgren. 1997. 64. Halvar Nilsson: De värmländska medeltidsbreven. Regester med kommentarer. 1997. 65. Gun Widmark: Stora vokaldansen. Om kvantitativa och kvalitativa förändringar i forn- svenskans vokalsystem. 1998. 66. Sven B. Ek: Polletik eller det föråldrade samhällets slingerbukter. 1998. 67. Eberhard Löfvendahl: Post- och järnvägsstationers namn i Götaland 1860–1940. Namn- givning i spänningsfältet mellan allmänna och enskilda intressen. 1998. 68. Annika Karlholm: Folkligt bildspråk. En studie över djurbenämningar i metaforisk användning i svenska dialekter. 2000. 69. Katharina Leibring: Sommargås och Stjärnberg. Studier i svenska nötkreatursnamn. 2000. 70. Eva Nyman: Nordiska ortnamn på -und. 2000. 71. Food from Nature. Attitudes, Strategies and Culinary Practices. Proceedings of the 12th Conference of the International Commission for Ethnological Food Research, Umeå and Frostviken, 8–14 June, 1998. Ed. by Patricia Lysaght. 2000. 72. Dag Strömbäck: Sejd och andra studier i nordisk själsuppfattning. Med bidrag av Bo Almqvist, Hans Mebius och Gertrud Gidlund. 2000. 73. Prosten Carl Nyréns Afhandling om Östgöthiska dialecten. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2000. 74. Etnologin inför 2000-talet. Föredrag och artiklar med anledning av uppsalaetnologins 50-årsjubileum den 8 juni 1998. Red.: Gösta Arvastson, Birgitta Meurling & Per Peter- son. 2000. 75. Gösta Holm: Uppväxtmiljö och språk. Agneta Horns språk i dialektgeografisk belysning. Ett bidrag till textlokaliseringens metodik. 2000. 76. Gun Widmark: Det språk som blev vårt. Ursprung och utveckling i svenskan. Urtid – Runtid – Riddartid. 2001. (Nytryck 2004.) 77. Per Vikstrand: Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen. 2001. 78. Sigfrid Svensson som folklivsforskare. En minnesskrift i anledning av hundraårsdagen av hans födelse den 1 juni 1901 under redaktion av Nils-Arvid Bringéus. 2001. 79. Ulla-Britt Kotsinas: Lever Ekenssnacket? Om äldre och nyare Stockholmsslang. 2001. 80. En 1700-talsordlista från Piteå. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Rein- hammar. 2002. 81. Lennart Larsson: Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705. 2003. 82. Mats Rydén: Botaniska strövtåg. Svenska och engelska. 2003. 151

83. Carl Göran Andræ: Sverige och den stora flykten från Estland 1943–1944. 2004. 84. Ella Odstedt: Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommentarer av Bengt af Klintberg. 2004. 85. Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790–1791. Utg. av Nils-Arvid Bringéus. 2004. 86. Anna Westerberg: Norsjömålet under 150 år. 2004. 87. Språkhistoria och flerspråkighet. Föredragen vid ett internationellt symposium i Upp- sala 17–19 januari 2003. Utg. av Lennart Elmevik. 2004. 88. Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in Upp- sala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson und Eva Nyman. 2004. 89. Maj Reinhammar: Ord för begreppet ’hos’ i äldre svenska och svenska dialekter. 2005. 90. ”Slipp tradisjonene fri – de er våre!” Red. av Bente Alver och Ann Helene Bolstad Skjel- bred. 2005. 91. Andreas Nordberg: Jul, disting och förkyrklig tideräkning. Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. 2006. 92. François-Xavier Dillmann: Les magiciens dans l’Islande ancienne. Études sur la repré- sentation de la magie islandaise et de ses agents dans les sources littéraires norroises. 2006. 93. Festmåltid och vardagsmat. Föredrag vid ett symposium till Anders Salomonssons minne 3–4 juni 2005. Redigerad av Mats Hellspong. 2006. 94. Nils-Arvid Bringéus: Carl Wilhelm von Sydow som folklorist. 2006. 95. Staffan Fridell: Ortnamn i stilistisk variation. 2006. 96. Kristina Neumüller: Vattensjön och Vattenån. Samband mellan sjönamn och ånamn i Medelpad. 2007. 97. Nya perspektiv inom nordisk språkhistoria. Föredrag hållna vid ett symposium i Upp- sala 20–22 januari 2006. Utgivna av Lennart Elmevik. 2007. 98. Masks and Mumming in the Nordic Area. Ed. by Terry Gunnell. 2007 99. Stefan Mähl: geven vnde screven tho deme holme. Variablenlinguistische Unter- suchungen zur mittelniederdeutschen Schreibsprache in Stockholm. 2008. 100. Carl Renmarck: Plurima Lingvæ Gothicæ Rudera. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2008. 101. Karin Wilson: Markusevangeliet i Lars Rangius samiska översättning från 1713. 2008. 102. Tingsprotokoll från Svärdsjö socken åren 1545–1619. Utgivna av Allan Rostvik. 2008. 103. Nils-Arvid Bringéus: Åke Campbell som etnolog. 2008. 104. Kartan i forskningens tjänst. Föredragen vid ett symposium i Uppsala 23–25 november 2006. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Anne-Sofie Gräslund och Birgitta Svensson. 2008. 105. Samlade visor. Perspektiv på handskrivna visböcker. Föredrag vid ett symposium på Svenskt visarkiv 6–7 februari 2008. Utgivna av Gunnar Ternhag. 2008. 106. Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Redaktör: Maj Reinhammar. 2009. 107. Döden speglad i aktuell kulturforskning. Symposieföredrag utgivna av Anders Gustavs- son. 2009. 108. Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautauminning (1732). Utgivet med inledning och kommentar av Lars Wollin. 2009. 109. Svenska etnologer och folklorister. Redaktörer: Mats Hellspong och Fredrik Skott. 2010. 110. Thorsten Andersson: Vad och vade. Svensk slåtter-, rågångs- och arealterminologi. 2010. 111. Klas-Göran Selinge: Språket i landskapet. Om runstenar, rågångar och byar. 2010. 112. Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 7.–9. April 2010. Herausgegeben von Lennart Elmevik und Svante Strandberg. 2010. 113. Studier i svenska språkets historia 11. Förhandlingar vid Elfte sammankomsten för svenska språkets historia i Uppsala 23–24 april 2010. Utgivna av Maj Reinhammar under medverkan av Lennart Elmevik, Staffan Fridell, Mats Thelander och Henrik Williams. 2010. 114. En medeltida ordspråkssamling på fornsvenska. Utgiven av Inger Lindell. 2011. 115. Rut Boström: Anders Sparrmans brev till Carl von Linné. En kulturhistorisk och språklig undersökning med naturvetenskapliga inslag. 2011. 116. Studier i dialektologi och sociolingvistik. Föredrag vid Nionde nordiska dialektologkon- 152

ferensen i Uppsala 18–20 augusti 2010. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Lennart Elmevik och Maj Reinhammar. 2011. 117. Anders Wepsäläinen: Stalotomterna. En kritisk granskning av forskningsläget rörande en omdiskuterad fornlämningstyp. 2011. 118. Matti Mörtbergs värmlandsfinska uppteckningar. Sammanställda och kommenterade av Torbjörn Söder. 2011. 119. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 1. Träd och växter som resurs. 2012. 120. Thorsten Andersson: Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden. 2012.

Redaktör för skriftserierna är Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar, [email protected].

Distribution: Swedish Science Press Box 118 SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 E-post: [email protected] ISBN 978-91-85352-96-9 UPPSALA 2012