Socialförsäkring Från Retorik Till Reform Och Omprövning*

NFT 2/1999 Socialförsäkring från retorik till reform och omprövning*

av fil. dr Karl Englund, Stockholm I Dagens Industri av den 21 oktober 1997 kunde man under rubriken Stora vinster med nytt pensionssystem ta del av en knippe reflektioner rörande dagens och morgondagens svenska allmänna pensionssystem. Det var finanskrönikören Jonas Wendel, som i anledning av beräkningar utförda av fil. dr Stefan Fölster vid Industri- ens Utredningsinstitut yttrade sig i frågan. Den ovan citerade rubriken kan sägas utgöra Fölsters och Wen- dels gemensamma budskap, medan den avslutande meningen i den här åsyftade texten utgör Wendels kärnfulla sammanfattning av problematiken i stort: ”Det Karl Englund är pensionsfrågans förbannelse att den blev partipolitik.” Då kan man ju fråga sig: När och varför i gången tid och i samtid blev pensionsfrågan partipolitik? När och varför blev den det inte? Och under bägge omständigheter: Med vilka effekter? Det är sistnämnda frågor som nedan skall utvecklas och i mån av möjlighet även besvaras.

Folktribun i fara endast ett politiskt parti i egentlig mening, nämligen det konservativa Lantmannapartiet. Hösten 1884 skulle nyval till riksdagens andra Lantmannapartiet kunde i regel luta sig kammare äga rum. Adolf Hedin, känd som bekvämt mot en majoritet i bägge kamrarna – braständaren och folktribunen, hade med mot en majoritet i första kammaren, till vilken avbrott för mandatperioden 1874–1876 de 150 ledamöterna var valda för nio år i alltsedan 1870 tillhört kammaren. Han var sänder och i grundlagsfädernas ord och anda känd som braständare därför att han i kraft av vanligen ”visligt tröga till verkning”; och mot sällspord oratorisk förmåga och stilistisk en majoritet i andra kammaren, till vilken de talang så till den grad kunde sätta fyr och med tiden 230 ledamöterna var valda för tre år flamma under tidens frågor, att skenet från i sänder och därför något rörligare till tempe- brasan nådde ut över hela landet. Han var rament och i fråga om beslutskraft. Första- känd som folktribun därför att han gjorde kammarledamöterna valdes indirekt med gemensam sak med de ringa och utsatta i det svenska samhället. Han var – givetvis – *Reviderat och ajourfört underlag för seminarie- vänsterradikal på den liberala sidan, och han föreläsning vid Handelshögskolan i Stockholm den 18 var det i ett land, där det tills vidare fanns november 1997.

89 jul samma år under titeln Hvad folket väntar av den nya representationen utkom i broschyrform – den nya tvåkammarriksdagen hade första gången samlats i januari samma år. Han framlade där ett radikalt pro- gram för politiska och sociala reformer, som skulle bli hans politiskt-ideologiska plattform livet ut. Hedin tillhörde riksdagens andra kammare åren 1870–1874, 1877–1887 och 1889–1905, men han var aldrig parti- ansluten. Han förskaffade sig snart djup respekt på grund av sina väldiga kunskaper i allt som kunde räknas som politiska frågor, och hans enastående förmåga att trollbinda andra kammaren med sin ora- toriska talang gjorde honom fruktad framför allt i kretsar som inte kunde bejaka hans radikalism eller Adolf Hedin (1834–1905) försona sig med hans envetna försvar för riksdagens Hedin var prästson från Bo församling i Närke. Han supremati över Kungl. Maj:t – i regel sålunda över avlade 1851 studentexamen och 1861 filosofie kandi- regeringen, men stundom även över kung Oscar II datexamen vid Uppsala Universitet. Därefter påbör- själv i egen hög person. Hedin var ogift , men han hade jade han en publicistisk verksamhet som skulle fort- icke desto mindre att hela sitt vuxna liv igenom dras fara till hans bortgång och som till den helt övervä- med dåliga affärer. Hans riksdagsmannarvode uppgick gande delen blev hans levebröd. Hans huvudorgan till 1 000 kronor om året (vilket motsvarande det var i tur och ordning Upsala-Posten, Aftonbladet och högsta löneskiktet för gift manlig industriarbetare), Dagens Nyheter, samtliga liberala. Hedin anslöt sig samtidigt som hans klädvanor och andra vanor krävde tidigt till skandinavismen och förblev en ivrig inter- rätt mycket mera för att debet och kredit skulle gå nordist med särskilt starka band till Norge – även ihop. Sympatisörer och vänner trädde emellertid regel- sedan skandinavismen efter dansk-tyska kriget 1863– mässigt hjälpande emellan innan den tidens krono- 1864 hade ebbat ut. Han publicerade 1867 i dagstid- fogde funnit anledning att anmäla sin närvaro i ung- ningen Fäderneslandet femton artiklar som framemot karlsdubbletten med adress Gustaf Adolfs Torg 3. stadsfullmäktige i de större städerna och lands- Gula Brev – närmast ett manifest riktat till tingen/sekundärkommunerna som valkor- arbetarbefolkningen i Stockholm – och genom porationer, medan andrakammarledamöterna sin ”ringrörelse” (vilken inkluderade ”folk- valdes direkt genom majoritetsval i enmans- bank” och den tidens McDonald´s, nämligen valkretsar. I andrakammarvalsammanhang ångkök) inte bara utmanat Hedin i största utgjorde emellertid Stockholms stad ett undan- allmänhet, utan även ifrågasatt om inte dennes tag: huvudstaden var indelad i fem valkretsar, arbetarvänlighet egentligen mest var en fasad vilket förutsatte listval. för rent maktpolitiska strävanden. Adolf Hedins ställning var 1884 – för första Det är mot den bakgrunden som Hedin i och sista gången – hotad. Han var varm Norge- januari 1884 inlämnar en stort upplagd soci- vän i ett skede under vilket sådan affinitet alpolitisk motion (AK 1884:31) till riksda- utgjorde en större belastning än eljest; och gens andra kammare. Motionen i fråga in- hans renommé som en ”arbetarnes vän” hade rymmer en utredning på trettiotalet sidor, i satts under debatt av ”brännvinskungen” vilken upphovsmannen varvar beskrivande L. O. Smith (vars porträtt återfinns på Absolut och värderande argumentering i riktning mot Vodka-buteljen). Smith hade i sitt så kallade en slutkläm, vars innebörd är att riksdagen

90 borde ta initiativ till vidgad lagstiftning vad detsamma. Ett andra skäl därtill är att anfö- gällde yrkesskyddet för arbetare samt vidare randet i fråga utgör själva urkällan till det även till en utredning om och förslag till Social-Sverige som så länge fungerat så väl. arbetares olycksfalls- och ålderdomsförsäk- Och ett tredje skäl är att låta Hedins inter- ring. nordiska och internationella referensram kom- Hedins motion blev mycket uppmärksam- ma helt till sin rätt – vilket inget aldrig så mad redan då, men den har levt kvar i det troget och välformulerat referat kan åstad- allmänna forskarmedvetandet kanske främst komma. därför att professor Herbert Tingsten i sitt Hedin inledde sin argumentation mot de 1941 publicerade och lika kända som magi- meningsmotståndare i andra kammaren som strala arbete Den svenska socialdemokratins på vissa punkter uttalat sig kritiskt mot idéutveckling fäste uppmärksamheten inte motionens innehåll eller ändamål eller bäg- bara på motionen som sådan, utan även på hur gedera samt sitt försvar för motionen i största fantastisk situationen egentligen var: en uttalat allmänhet med att vända sig direkt till talman- liberal politiker förespråkade – om inte så nen, vilket dåförtiden inte var särskilt vanligt. mycket formellt, som dock reellt – att staten – Herr Talman! med kraft skulle engagera sig i sådana frågor Sorlet i kammaren tystnade helt, vilket inte som av hävd hade varit förbehållna det en- heller det dåförtiden var särskilt vanligt i skilda näringslivet och det enskilda initiativet. någondera kammaren. Hedin talade nu som Motionen remitterades på motionärens ut- nästan alltid helt fritt. Men eftervärlden är talade önskemål till Statsutskottet (Finansut- ändå inte att beklaga, ty riksdagsstenograferna skottet) i stället för till Lagutskottet (Justitie- behärskade till fulländning Gabelsbergers ste- utskottet). Hedin medgav öppet att han ansåg nografisystem, en import från Danmark som sig ha större möjlighet att vinna gehör för sitt skulle vinna fotfäste i samtliga nordiska länder. önskemål i förstnämnda utskott, varför han (Man var för övrigt endast tre år från den vinklade sin motion till en anslagsfråga snarare första internationella stenografikongresssen). än till en lagstiftningsfråga. Utskottsbehand- Hedin värmer upp sig själv och kammaren lingen förlöpte snabbt, varför motionen – med vissa formalia rörande utskottsbehand- jämte tilläggsyrkande av en utskottsmajoriet lingen. Han diskuterar innebörden av begrep- toppad av den skånske lantmannapartisten pet arbetare. Det bör givetvis innefatta även Ola Andersson i Burlöf – redan den 7 februari kvinnliga arbetare, likaså arbetare på lands- förelades riksdagen för debatt och beslut. bygden. Han är inte främmande för att den Hedin hade i sin motion talat om ”arbetare” i utredning som föresvävar honom och för vil- mer allmän mening. I tilläggsyrkandet ville ken han ifrågasatt ett anslag på 25,000 kronor utskottsmajoriteten byta ut begreppet ”arbe- skulle utföra sitt arbete inom departements- tare” mot begreppet ”arbetare och med dem förvaltningen – underförstått då att man skul- jämförliga personer”. Det gällde att få med le kunna undvika en kostnadskrävande ext- jordbruksarbetarna i ett eventuellt rikdagsbe- radepartemental utredning. Men därefter: slut i frågan. Jag anhåller nu att få kasta en överblick över frågan Hedins anförande i den debatt som följde i dess helhet, för att ådagalägga att den icke är så ny, på utskottsbehandlingen av hans motion hör som den uppenbarligen synes motståndarne vara, till de retoriska glansnumren på svenska språ- och att de onödigtvis skrämma upp sig själve, när de ket. Det är ett skäl till att låta senare tiders giva henne fantastiska proportioner, som hon varken barn – såsom här skall ske – stifta direkt haft i upphovsmannens tanke eller någonsin behö- bekantskap med några centrala avsnitt av ver få i verkligheten.

91 Det leder till ett svep över omväxlande stora För att nu återkomma till den ärade talare, som och små linjer, allt syftande till att en gång för började debatten i ämnet [borgmästaren i Kristian- alla slå fast att det motionären talar för ”icke stad Ehrenfrid von der Lancken], så var det egent- är något så absolut nytt”, utan fastmer har ligen ålderdomsförsäkringen, som utgjorde före- rötter i gammal god inhemsk tradition. Det målet för hans livliga farhågor. Skulle det då verk- sker – helt uppenbarligen – med huvudadress ligen innebära en så stor fara hos oss att företaga en till kammarens många konservativa element. utredning av en fråga, vilken i vårt grannland Icke heller är det något absolut nytt i vårt land, Herr Danmark redan tagit skepnaden av ett lagförslag Talman, att lämna statsbidrag till pensionering av från regeringen till representationen [Riksdagen/ statstjänare. Som man vet finnes på [under] nionde Folketinget]? Statsbidrag till ålderdomsförsäkring huvudtiteln [i regeringens budgetproposition till för privatpersoner är för övrigt, såsom jag förut riksdagen] ett förslagsanslag på 78,000 kronor att nämnt, icke något absolut nytt, utan finnes redan direkt av tullmedlen utgå till Handelsflottan Pen- nu. Jag nämnde såsom exempel härpå Handelsflot- sionsanstalt. Man skulle här kunna göra den erinran tans Pensionsanstalt. I andra länder förekomma ock att detta anslag, som, om jag minnes rätt, under år likartade åtgärder. Jag vill erinra om ’Almindelige 1883 i verkligheten utgått med 98,000 kronor – att Enkekassan’ i Danmark och om en kassa med detta anslag, säger jag, icke till hela sitt belopp är ett samma namn i Norge, vilken egentligen är en rent statsanslag. utbrytning av den nyssnämnda [kassan], som ägde Väl! Det kan så vara. När denna kassa kom till rum då Norge skildes från Danmark och förenades stånd, så ingick i det beviljade statsunderstödet ett med Sverige. Jag skulle kunna uppräkna en hel belopp av 24,000 kronor – så beräknades det år mängd med andra dylika [exempel], om det vore 1864, då kassan bildades – utgörande den ersätt- nödvändigt. ning, som av tullmedlen utgick till den så kallade Vidare finnas flerestädes av staten garanterade föringen. Nu är det väl sant, att föringsersättningen försäkringsanstalter. Så är fallet med den danska svårligen kan anses hava utgjort ett sådant privile- ‘Livsforsikrings- och Forsørgelsanstalten af 1871’. gium, att riksdagen måste anses förhindrad att Samma var förhållandet även med tvenne dylika indraga densamma. anstalter i Danmark, som inrättades år 1842 och Men å andra sidan var föringsersättningen en så 1871 uppgingo i den nyssnämnda. gammal och hävdvunnen rätt, att man väl kan säga Skulle vi nu något skärskåda frågornas konsekven- att till den del, som motsvarar föringsersättningen, ser, vilka såsom ett hotande spöke rest sig inför den statsanslaget till Handelsflottans Pensionsanstalt ärade talaren på Kristianstads-bänken, så vill jag består av medel, som på sitt sätt komma från själva först och främst erinra om frågans förhållande till pensionstagarna. Det står dock fast att största delen ett socialt, vars växande proportioner vi alla känna, av detta statsanslag till sjömanspensioneringen – nämligen fattigvården. I min tanke finnes icke till ålderdomsförsörjning således för privatpersoner, något medel, som med så stor säkerhet skall för- icke statstjänare – är rent statsanslag. Enahanda är minska den som ett av staten ordnat och understött förhållandet i [det dåförtiden ryska storfurstendö- försäkringsväsende för arbetarne. Den kommunala met] Finland enligt förordningen av 1879, innefat- fattigvårdsbördan befinner sig, trots allt vad Paul tande reglemente för den finska handelsflottans Leroy-Beaulieu må säga och det prisade framåt- pensionsanstalt, ty till denna kassa skola under skridandet, också i fortskridande. loppet av tio år utgå 40,000 finska mark i statsanslag. Hedin exemplifierar, varefter han ytterligare Hedin övergår till begreppet försäkringstvång. vidgar blickfånget: Det är förvisso inte heller det helt nytt ens i Då man 1883 i Tyskland framlade den namnkunni- Sverige, vilket han exemplifierar. Och till ga lagen om arbetares sjukförsäkring, framhölls av yttermera visso: regeringen, att denna lag dels skulle tjäna såsom

92 supplement till lagförslaget om olycksfallsförsäk- Men den historiska erfarenheten beslår denna lära ring – ett samband som sedermera blivit upphävt – med misstag – det har icke gått så till i verkligheten. dels avsåg att i allmänhet höja arbetarens ställning, Icke var det tiden allena, som löste de sociala dels åsyftande att inskränka den kommunala fattig- frågor, vilka bröto fram i bondekrigen på reforma- vårdsbördan. tionens tid – visst icke, utan under århundraden var Häri ligger också kärnan inte bara i arbetar- det lagstiftningen, som arbetade med dem. Icke var försäkringsfrågan som sådan, utan även i det tiden, som löste de sociala frågor, vilkas utbrott Hedins förkunnelse – samt därtill en bekän- kallas den stora franska revolutionen. Nej, det var nelse om varifrån tankegodset har kommit. lagstiftningen! Icke är det tiden, som utfört neger- Hedin har nu lett i bevis att den sak han talar emancipationen. Nej, fråga England, fråga andra för inte är så absolut ny att den borde för- europeiska stater, ja, även vårt land, och svaret blir: skräcka någon; han har använt uttrycket ‘höja det har kostat lagstiftning, och det har kostat pen- arbetarens sociala ställning’; och han har kom- ningar. Fråga Förenta Staterna, och de skola svara: mit in på frågan om den kommunala ‘fattig- lagstiftning och penningar och en oerhörd blodsut- vårdsbördan’ (utgifterna för socialbidragen). gjutelse i ett av de största krig världen skådat. Var Men han har ännu inte uttömt sin arsenal av det tiden, som lossade de ryska böndernas bojor? retoriska figurer, inte heller har han låtit Nej, det var lagen, ehuru lagen den gången hette sprängskottet gå för den ideologiska krutdurk den enväldige självhärskarens [tsarens] bud. Var som efter uppskattningsvis femtio minuters det tiden, var det upplysningen blott, som verkade faktaladdad genomgång av det förelagda [för] den danska bondebefrielsen? Nej, denna be- ämnet får bilda final och slutpunkt för vad han frielse, som – i ordnandet av Fæste-förhållandena – har att säga, nämligen att nattväktarstatens tid kan sägas hava fortgått ännu under våra ögon, måste vara förbi, att statsmakternas ansvar ehuru vi om fyra år hava anledning att fira dess måste breddas långt utöver till att skydda fyrahundraårsdag; den var, även den, lagens verk. samhällsmedborgarna till liv och lem och Och i vårt land från den dag, då träldomen avlöstes, resa värn mot yttre fara. från de stora reduktionernas dagar intill vår tid, då Herr Talman, det finnes ingens större villfarelse [än man äntligen här erkände vad man kunde kalla den Manchesterskolans teorier om att ‘förhållandenas främsta av alla rättigheter, nämligen den att med makt’ skall lösa frågan] till [än så] på jorden. sina händer sig försörja, är det väl tiden, är det väl Talmannen torde säkert komma ihåg huru magister upplysningen, som äntligen skänkt kvinnan länge Pangloss i Voltaires självsvåldiga berättelse Candide förvägrade rättigheter? Nej, det är lagen. går omkring med den läran, att allt är på bästa sätt Denna lära, att allt går av sig själv, är falsk, den är beställt i den bästa möjliga av världar. Dessa ord falsk alldeles som denna andra [lära], vilken säger, kunna mycket väl tjäna till motto för den national- att staten icke har annan uppgift än att förverkliga ekonomiska lära, som min ärade vän från Kristian- rätten. Ja, vad är då rätten? Är den rätt, som staten stad hyllar, att ‘förhållandens makt’ skall lösa de har att förverkliga, blott den som skipas i civila och sociala spörsmålen. Leroy-Beauliu upprepar denna kriminella mål? Nej, den är något vidare mera. lära i det arbete, som jag förmodar att talaren Staten fyller icke sitt ändamål såsom rättsstat blott åsyftade, upprepar den ända till leda, förmodligen därigenom, att arbetaren av lagen och av domaren för att säkert inskärpa den hos ett publikum, hos behandlas på samma sätt som ämbetsmannen, mil- vilket han torde misstänka någon misstro till den jonären, greven. Rätten består även däri, att skatterna satsen, att ‘den sociala frågan skall lösas av sig icke tynga den ene mer än den andra, icke den ena själv’. Han nämner såsom den, där skall förrätta det samhällsklassen mer än den andra relativt till skatte- stora underverket, tiden, med hjälp av intelligens, förmågan. Den består även däri, att statens inkom- filantropi, människokärlek och så vidare. ster icke ensidigt, icke företrädesvis återflöda till

93 förmån för en eller annan samhällsklass. Nu är det tern och dåvarande presidenten i Kammar- visst och sant, att vi icke kunna undvara konsum- kollegium Hans Forssell. tionsskatterna intill dess måhända det stora skatte- Forssell var ledamot av riksdagens första snille uppstår, som gör något som världen, den kammare, men han hade inte yttrat sig vid de civiliserade ekonomiskt utvecklade delen av värl- bägge tillfällen under vilka utskottsutlåtan- den, ännu icke har sett, nämligen uppfinner en enda dena i anledning av Hedins motion legat på skatt, som rättvist träffar vars och ens skatteförmåga kammarens bord. I tre på varandra följande och giver staten allt vad den behöver. Dessa kon- nummer av Nordisk Tidskrift publicerade han sumtionsskatter, progressiva nedåt, tynga mest på emellertid under (det förmodligen ganska den som har minst. Det är då icke obilligt, att i form genomskinliga) författarnamnet X en grundlig av försäkring något därav går tillbaka för att åt genomgång av den tyska arbetarförsäkring- arbetarne betrygga en människan värdig tillvaro. slagstiftning, som i dagsläget inbegrep en lag Den riktning, som min ärade vän på Kristianstads- om obligatorisk sjukförsäkring för arbetare bänken bekänner sig till, är en teoretisk optimism, av den 15 juni 1883 och en lag om obligatorisk som emellertid i praktiken övergår till pessimism, olycksfallsförsäkring för arbetare av den 7 när dess anhängare stå handfallne inför de sociala juni 1884. Forssells genomgång ledde fram spörsmålen, när de säga: Det tjänar ingenting till att till en deklaration av ideologisk karaktär, som försöka någonting. Bättre synes mig då den teore- erhöll form och innehåll enligt nedan. tiska pessimism, som kanske stundom kan komma Men ännu må man betvivla, att den socialistiska över oss var [och en], men som är optimism i samhällsordningens tvång skall kunna på [i] längden praktiken, som säger: Kanske är detta samhällsonda låta sig förena med det mått av personlig frihet, som ohjälpligt, kanske är detta sociala lidande obotligt; för vår tids människor synes vara oavvisligt. Förr men låtom oss dock försöka, låtom oss lyssna till eller senare skola troligen det nya skråväsendets hjärtats bästa ingivelser, låtom oss spänna tankens band åter slappas eller brista, och mer än någonsin alla senor, och till samhällets fromma kanske skola skall arbetarens anspråk på obunden frihet göra sig vi lyckas och segra. gällande. Men hans rätt till en gång förvärvade Och sådan, herr Talman, är min tro. förmåner skall det icke hava sig så lätt att i samma mån inskränka: den skall försvaras med samma iver Reaktion, antites som det dagliga brödet, och anspråken skola förvisso inte minskas utan snarare förökas. Då skall det för Efter riksdagsdebatten om Adolf Hedins so- kostnadernas bestridande omöjligen givas annan cialpolitiska motion stannade kamrarna vid utväg än att gå utom industriens egen krets. Arbets- olika beslut, vilket innebar att den föll. I alla givarne skola med starkare skäl än någonsin begära frågor utom i rena budgetfrågor måste nämli- ett ideligen ökat [tull]skydd, som då varder endast gen kamrarna vara eniga för att ett förslag till ett uttaxerande på konsumenterna av arbetarnes riksdagen skulle utmynna i positivt beslut. försäkringsbidrag. Men en stor del av industrien är Efter sammanjämkning i Statsutskottet kom i beroende av icke inhemsk utan av utländsk mark- maj 1884 dock kamrarna överens om att ingå nad; för dem hjälper intet skydd, och de skola med till regeringen med begäran om utredning av samma rätt och i samma arbetares heliga namn de frågor Hedin aktualiserat. En sådan utred- kräva stats-subvention. Så småningom skall under ning tillsattes också i oktober samma år; och trycket av arbetsgivarens och arbetarens gemen- det skedde samtidigt som hela arbetarförsäk- samma fordran hela kostnaden för arbetareförsäk- ringskomplexet blev föremål för en betraktelse ringen komma att vila på de skattdragande [skatte- av en av tidens verkligt stora män på svensk betalarna] och statskassan. botten, nämligen den tidigare finansminis- Om och när ett sådant sakernas tillstånd inträder,

94 fande svenskt 1500-tal. Politikern Hans Forssell er- höll ett slags förövningar som utskottssekreterare i Konstitutionsutskottet och i Bankoutskottet, vartill kom diverse uppdrag i samband med tillkomsten av den skandinaviska myntkonventionen från 1873. Vid endast 32 års ålder, sålunda 1875, utsågs hans till finansminister. Ingen ifrågasatte hans minister- kompetens som sådan, men hans förkärlek för strikt teoretiskt underbyggda beslut när politiskt-praktiskt handlag bättre hade tjänat en god sak sänkte hans politiska anseende, liksom hans skarpa och överlägsna attityd i kamrarna sänkte hans politiska inflytande. Vid 37 års ålder var han förbrukad som politiker; vid Hans Forssell (1843–1901) 38 års ålder tilldelades han de bägge högsta äreställen som kunde komma i fråga: han utsågs först till presi- Forssell var prästson från Gävle i Gästrikland. Hans dent i Kammarkollegium, landets äldsta och därmed utförsgåvor var lika formidabla som hans karriär blev också anrikaste ämbetsverk; och han invaldes därefter kantad av äreställen. Han avlade 1865 filosofie kan- i Svenska Akademien på dess ‘magnatstol’ nummer didatexamen vid Uppsala Universitet och blev påföl- 1. Forssell fortsatte intill sin bortgång sin polemiska jane år fil. dr och docent i historia vid universitetet. verksamhet, och det främst då i Stockholms Dagblad. Alltsedan studentåren var han ivrigt verksam som Han blev ryktbar i mindre smickrande termer genom publicist med folkupplysning och konservativt färgad att söka leda i bevis att Norge var Hans Majestät polemik som viktiga punkter på programmet. Histo- Konung Oscar II:s personliga egendom; och han rikern Hans Forssell skulle introducera disciplinen motsatte sig att Svenska Akademien skulle åta sig ekonomisk historia i svensk forskning. Han huvudar- uppdraget att vara internationell litterär smakdomare beten – inledda av Sveriges inre historia från Gustaf i Nobelprissammanhang – ett sådant engagement den förste (1-2, 1869 och 1875) – fotade sig i stora hade nämligen inte ingått i den Höge Stiftarens (Gus- stycken på omfattande tidigare ej utnyttjat primärma- taf III:s) arbetsplan för Akademien. terial och förändrade i grunden kunskapsläget beträf-

skola statsmännen mycket snart finna, att skattepo- nes” och ”troligen” – inte träffade helt vid litikens alla vägar icke förslå att täcka statskassans sidan om målet. Framskrivningen i fråga fram- behov. Då om inte förr, skall man nödtvungen står i dagsläget inte så litet som något av återkomma till den insikten, att ekonomisk förtänk- föraning om innehåll och budskap i den svens- samhet måste vara en yttring av fri självverksamhet ke journalisten och samtidshistorikern An- och utgå från individens känsla av eget ansvar. ders Isakssons bok Alltid mer, aldrig nog: Det är inte helt lätt att veta hur man skall Om medborgaren, staten och välfärden från förhålla sig till Forssells lägesbeskrivning 1994, en bok som kort och gott är en upp- och deduktioner. För det första kan man emel- görelse med det så kallade välfärdssamhället lertid utan vidare konstatera att Forssell – med andra ord och i dagsläget ett samhälle uppfattade Adolf Hedins arbetarförsäkrings- där pariteten mellan vad den vuxne medbor- initiativ som helt missriktat. För det andra kan garen bör bidraga med till samhället och vad man konstatera att Forssells intuitivt grunda- den vuxne medborgaren kan kräva av sam- de framskrivning av människors attitydbild- hället som begreppspar har blivit utan såväl ning – trots modala reservationer som ”sy- mer allmän som politisk relevans.

95 Och för det tredje kan man konstatera att till Ryssland) och De Förenade Konungarik- Forssells inlägg innebar något av en politise- ena Norge och Sverige (som 1905 skulle gå ring av arbetarförsäkringsfrågan. Forssell skilda vägar) – så fanns det ändå så mycket skulle dock fram till 1897 sitta i första kam- gemensamt hos dem, att man inte i någotdera maren, och även om hans politiska glanstid av de fyra länderna kan ha utformat sin soci- var över, så var han dock en man med många alförsäkringspolitik helt utan sidoblickar på inflytelserika kontakter, och därtill en man vad som tilldrog sig i den nära omvärlden. som förstod att formulera sig väl och som Den tyske rikskanslern furst Otto von Bis- kunde välja att publicera sig varhelst det marck hade slagit an en ny socialpolitisk ton behagade honom att publicera sig. Var Forssell i det av honom själv avfattade budskapet från kanske till och med talesman för en tyst men Kejsar Wilhelm I (Allerhöchste Botschaft), mäktig majoritet, som något insiktslöst men i som han den 1 november 1881 framförde i gengäld desto mera principfast värnade om den tyska riksdagen. Det hette där och redan just vad man behagade betrakta som ”indivi- inledningsvis att ”de sociala skadeverkning- dens känsla av eget ansvar”? arna” inte kunde bekämpas enbart med re- Det är inte heller det helt lätt att veta. Men pression (mot socialdemokrater och andra frågan bör nog ändå ställas. subversiva element), utan att represssionen måste gå i jämbredd med positiva åtgärder för Kontinentalt att befordra arbetarklassens väl. Då hade ett förslag om obligatorisk olycksfallsförsäkring Ute i Europa förlöpte socialförsäkringsut- för arbetare redan fallit igenom i riksdagen. vecklingen, grovt sett, längs två linjer: längs Men därefter: en romansk linje, som huvudsakligen basera- • Lag om obligatorisk sjukförsäkring av den de sig på frivillighet och som alltefter omstän- 15 juni 1883. digheterna kunde ikläda socialförsäkringen • Lag om obligatorisk olycksfallsförsäkring de mest skiftande former; och längs en tysk- för industriellt anställda av den 6 juni 1884. österrikisk linje, som innebar obligatorium • Lag om utvidgning av olycksfalls- och sjuk- för de grupper försäkringen omfattade och försäkringslagarna av den 15 mars 1886. som förutsatte en och samma form för varje • Lag om obligatorisk olycksfalls- och sjuk- försäkringsgren. Var någonstans på eller försäkring för anställda inom jordbruk och mellan de bägge linjerna skulle de olika nord- skogsbruk av den 5 maj 1886. iska länderna hamna – när man en gång träffat • Lag om obligatorisk olycksfallsförsäkring sina val? för byggnadsarbetare av den 11 juli 1887. Sverige och svenska förhållanden utgör • Lag om obligatorisk olycksfallsförsäkring visserligen huvudsak i förevarande samman- för sjömän och andra anställda inom sjö- hang, men det kan nog ändå ha sin poäng att fartsnäringen av den 13 juli 1887. sätta in i varje fall den inledande socialförsäk- • Lag om obligatorisk invaliditets- och ålder- ringspolitiska fasen i ett internordiskt per- domsförsäkring av den 22 juni 1889. spektiv. Ty trots att geopolitiska faktorer och Efter ytterligare rätt omfattande tilläggs- konstitutionella egenheter skilde de nordiska lagstiftning sammanfördes 1913 så hela den länderna åt – sålunda Konungariket Danmark rikstyska socialförsäkringslagstiftningen i ett (som 1814 mist Norge till Sverige och dessut- enda lagkomplex. om 1864 fått avträda betydande landområden I Tyskland hade industrialismen fött socia- till Preussen/Tyskland), det ryska storfursten- lismen och socialismen i sin tur en radikalism, dömet Finland (som 1809 avträtts från Sverige för vars företrädare kejsaren och de stats-

96 bärande partierna sågs som inkarnationer av Danskt den rena ondskan eller – om viss poetisk frihet kan tillåtas – som de makter som fjätt- Den 9 april 1891 stadfäste kung Christian IX rade arbetaren vid dennes tunga bojor. Bis- en Lov om Alderdomsunderstøttelse til vær- marck övade förvisso repression mot den diga trængende udenfor Fattigvæsendet, i ständigt växande socialdemokratiska rörel- vilken de värdiga behövande definierades sen, vilken han betraktade som sin inrikes- som sådana personer som fyllt sextio år och politiska huvudfiende. Men han försökte – som ej befunnits straffskyldiga av allmän såsom ovan framgått – också hålla den i domstol, som vidare ej avhänt sig medel till schack genom sociala reformer. Det bör dock sina barn och som varit bosatta i Danmark här inskjutas, att ytterligare en drivkraft bak- under de senaste tio åren och ej befunnits om den omfattande tyska arbetarförsäkrings- skyldiga till lösdriveri eller tiggeri. lagstiftningen var av mera svårbestämbar natur Den 12 april 1892 stadfäste den danske med kristet-idealistiska förtecken. kungen en lag om erkända sjukkassor, vilken I rent yttre mening var det sålunda och innebar att sjukkassor med minst femtio med- återigen den snabbt växande industrialismen lemmar kunde ingå till en statlig sjukkassein- som födde det med tiden allt starkare behovet spektör med anhållan om att bli registrerade av ekonomiskt skydd – försäkringsbaserat som ”anerkændte Sygekasser”, en anhållan eller ej – mot den nöd som långvarig sjukdom, som efter sjukkassedirektörens yttrande skulle svårare olycksfall i arbetet och permanent underställas inrikesministern för godkännande ålderdomsskröplighet kunde medföra. Man eller avslag. Sedan en sjukkassa godkänts kan avläsa tempot i industrialiseringen – och som erkänd skulle den vara berättigad till därmed också skyddsbehovet för huvudsakli- bidrag av statsmedel. Lagen skulle träda i gen de industriellt anställda – på många sätt. kraft senast 1895. (Island hade redan 1890 Men här är det tillfyllest att anföra intensiteten fått en speciallag om understödskassor till i befolkningsökningen i de nordiska huvud- hjälpbehövande, och Färöarna skulle – med städerna mellan åren 1870 och 1900: i Köpen- de modifikationer som kunde te sig önskvärda hamn (med förstadsområden) ökade befolk- – även de omfattas av 1892 års sjukkasselag.) ningen från 215,000 till 491,000 invånare, i Den 7 januari 1898, slutligen, beslutade Helsingfors från 29,000 till 94,000 invånare, konung och riksdag i förening om en Lov om i Christiania (Oslo) från 80,000 till 228,000 Arbejderes Forsikring mod Følger af Ulyckes- invånare och i Stockholm från 136,000 till tilfælde i visse Virksomheder, som skulle trä- 301,000 invånare. Och då hade ändå ”Veien da i kraft 1899 (men inte inbegripa Färöarna). mot vest” – för att nu låna titeln till den norska Lagen innefattade tjugotvå i flera fall mycket historikern professor Ingrid Semmingsens pi- omfattande paragrafer, av vilka tolv paragra- onjärarbete om emigrationen från Norge – fer gällde själva försäkringen och tio paragra- framför allt i Sverige högst väsentligt avlastat fer den myndighet med opolitisk ordförande inflyttningstrycket mot storstäderna. samt med två representanter för vardera re- Här närmast nedan nu – ytterst summariskt gering, arbetsgivare och arbetstagare inom och som något av en illustration av det intryck olycksfallsförsäkringsområdet, vilken under som den tyska förebilden kunde utgöra samt namnet Arbejderforsikrings-Raadet skulle tillika som något av en referensram till vad utöva tillsyn över själva organisationen. Till som följa skall – några fakta rörande arbetar- rådet kunde inrikesministern knyta även sjuk- försäkringslagstiftningssträvandena och deras kasseinspektören och yrkesinspektörerna (Fa- utfall i Danmark, Norge och Finland. briksinspektørerne).

97 Norskt en ny statlig kommitté som arbetade under åren 1889–1894. Norges motsvarande monument på arbetar- Det står helt klart att det var den tyska försäkringens område stadfästes av kung arbetarförsäkringslagstiftningen som drev Oscar II den 11 juli 1894 och skulle gälla från fram den finska Lantdagens (riksdagens) in- 1895. Det var en Lov om Ulyckesforsikring tresse för arbetarförsäkringsfrågan, vilket i for Arbeidere i Fabriker m. v. och skulle sin tur ledde fram till de kommittéuppdrag enligt lagens första paragraf innefatta alla som ovan anförts. Men ändå stannade man Arbeidere og Betjente, der er sysselsatte ved: vid en delvis rätt nedtonad variant av den Fabriksdrift og de Handværks- og andre industrielle tyska modellen. En majoritet inom den senare Virksomheder, der drives fabriksmæssig, eller ved arbetarförsäkringskommittén avvisade både hvilke der anvendes anden Drivkraft end mennesklig obligatorisk sjukförsäkring och obligatorisk Muskelkraft eller benyttes Kjedler med Damtrykk; ålderdomsförsäkring. Det gjorde även reger- Bergværkdrift med derunder hörende Virksom- heder, Drift og Stenbrud, Kalkbrud, Stenhuggeri o. ingen, som emellertid väl framme vid besluts- l.; Isbedrift; Virksomheder, hvor exploderende ögonblicket valde något av en medelväg. Den exploderende eller let antendlige Stoffe fremstilles föreslog skärpt statstillsyn över och krav på eller fagmæssig anvendes; Bygning, Udstyr og strikt försäkringsmässighet hos de sjukkassor Istændstettlese av Huse, Færtøier, Jernbaner, Veie- och pensionskassor som meddelade försäk- broer, Havne, Kaier, Dokker, Dæmninger, Kana- ring på de nämnda områdena, och i kongruens ler, Sluser o. likn., Kloak-, Gas- og Vandled- därmed utfärdades också ett kejserligt dekret ningsarbeider samt Arbeide med Opsætning, Istænd- med giltighet från 1898, Keisarilisen Majes- sattelse eller Nedtagning af elektriske Ledninger teetin Armollinen Asetus työnekijäin apukas- og Lynafledere; Lændser, Flødning og derunder soista, i vilket tsar Nikolaus II i sexton para- hørende Virksomhet, Betjening af Dæmningver, grafer lät fastställa formerna för kassornas Kanaler og Sluser, Jernbane- og Sporveisdrift; Indlastning og Oplosning af Varer, forsaavidt den verksamhet samt överlät den närmare tillämp- icke udföres ved skipsmandskap, samt Arbeide paa ningen av lagen på Senaten (den högsta judi- Tomter og Hugstepladse samt ved Pakhuse og ciella och administrativa myndigheten i Fin- Lagere med dertil hørende Varetransport; Dycker- land fram till 1917). och dermed forbundet Bergningsarbeide; Skor- I stället satsade man från finsk sida stort på stensfeining samt Redning og Slukning i Ilde- arbetarolycksfallsförsäkringen. Senaten ut- brandstilfælde. färdade i tsarens namn den 5 december 1895 Uppräkningen ovan kan synas väl detaljerad. och med giltighet från 1898 en lag om arbets- Den bakomliggande avsikten är emellertid givares ersättningsskyldighet för kroppsskada inte minst att förläna konkretion åt det för som drabbat arbetare, Laki koskeva työnanta- många länder viktigaste inslaget i arbetarför- jan vastuunalaisuutta työntekijää kohtaavas- säkringen, nämligen olycksfallsförsäkringen, ta, ruumiinvammasta. I den nya lagen be- vars angelägenhetsgrad vilade på förhållanden stämdes inte bara att arbetsgivare inom i stort så hemska att få av senare tiders barn kan göra sett alla de områden som uppräknades i den sig en föreställning om dem. norska lagen om arbetarolycksfallsförsäkring skulle vara ersättningsskyldiga gentemot ar- Finskt betstagare som drabbats av olycksfall i arbetet, utan även att arbetsgivare var skyldig att I Finland genomlystes arbetarförsäkrings- försäkra sig i vissa namngivna försäkrings- frågan först av en statlig kommitté som arbe- anstalter för de ersättningsanspråk som kunde tade under åren 1883–1884, och därefter av ställas på dem (varvid dock Senaten – mot

98 annan säkerhet – kunde medge undantag). försäkringsfrågan var aktuell, för att därefter Vid dödsfall i anledning av olycksfall i arbe- övergå i socialförsäkringsfrågan och ytterli- tet skulle vidare hustru och minderåriga barn gare därefter landa i ATP-systemet, det system tillerkännas ersättning i viss relation till den för baspension plus tilläggspension som till- omkomnes lön. kom genom riksdagsbeslut 1959 och som blev en verklig vattendelare i svensk socialpolitik. Nordiskt – svenskt De längdsnitt av svensk samhällsutveckling under litet drygt etthundra år som tabell 1 Så långt arbetarförsäkringsfrågan som den meddelar talar i mycket för sig själva. De kom att utvecklas i de nordiska grannländerna kräver därför inte någon vidlyftigare kommen- – men inte mera. Utrymmet förbjuder längd- tar. De viktigaste enskilda faktorerna i sam- snitt fram till vår egen tid. Så mycket skall manhanget utgör emellertid och givetvis jord- ändå sägas, att den parallellitet som skymtat brukssektorns regress, arbetarkollektivets till- här och var i det närmast föregående fortsätt- växt och – visserligen långt senare i fas – ningsvis skulle bli alltmera sporadisk. De tjänstemannagruppernas ansvällning. (Den för första anslagen tonade, naturligt nog, vidare i svensk yrkesstatistik unika termen jordbruks- skilda tonarter, alltefter skiftande yttre för- biträden innefattade i huvudsak barn och in- hållanden samt olika politiska viljeyttringar gifta, vilka väntade på att få överta gården och tyngdpunktsförskjutningar. Och om även eller på att på annat sätt kunna skaffa sig eget Sverige förs in i bilden framstår – i något jordbruk.) Under samlingsbegreppet arbetare värdeladdade termer – svensk socialförsäk- sorterade 1855 drygt 50 % av den yrkesverk- ringspolitik under många år framöver som ett samma delen av befolkningen. 1880 var mot- varken särskilt stort eller särskilt stolt kapitel, svarande siffra bortemot 60 %, 1900 densam- något som givetvis, i likhet med allting annat ma, 1920 nästan exakt 60 %. Men det var här i världen, hade sina mer eller mindre goda industrins arbetare som antalsmässigt befann skäl. sig i ständig tillväxt, medan jordbrukets Ett av skälen – i det fallet varken mer eller arbetare kontinuerligt decimerades till antalet, mindre gott – bör här kvantifieras. Det gäller och det var därför industrins arbetare som Sveriges sociala struktur under de år då arbetar- arbetarförsäkringen primärt och naturligt nog

Tabell 1. Yrkesutövare i Sverige fördelade på samhällsgrupper 1855–1960. Procentuella tal samt totalsummor i absoluta tal för män och kvinnor.

Samhällsgrupp 1855 1880 1900 1920 1940 1960 Jordbruksföretagare 25.3 17.3 15.7 11.7 11.7 6.9 Jordbruksbiträden 13.3 16.4 15.6 11.7 6.5 1.8 Jordbruksarbetare 36.0 31.7 24.2 16.8 8.6 2.7 Övriga företagare 4.4 4.4 5.7 5.4 8.2 6.6 Akademiker i off. tjänst 1.1 0.7 0.8 0.8 1.0 1.6 Tjänstemän 3.4 3.7 5.3 11.0 19.4 33.3 Övriga arbetare 16.5 25.8 32.7 42.6 44.6 47.1 Totalt 100 100 100 100 100 100 Antal män i 1,000 897 1,174 1,411 1,827 2,190 2,278 Antal kvinnor i 1,000 .. 450 531 775 810 966

Underlag: Sten Carlsson, Den sociala omgrupperingen i Sverige efter 1865, i Samhälle och riksdag I, 1965, s. 295.

99 tog sikte på. Det borde stöta på problem i en tiska utredningar. Det rörde sig här om totalt av jordbrukarintressen så dominerad riksdag 1,663 sidor fakta och argumentering. som den svenska tvåkammarriksdagen (vilket Av kommittens fyra förslag ledde två till ny i sin tur hängde ihop med kvalifikationsvill- lagstiftning, medan ett förslag avslogs av koren för valbarhet till riksdagen respektive riksdagen och ett förslag aldrig nådde längre för valrätten vid allmänna och kommunala än till remissomgången – i sistnämnda fall val). sålunda till den för svensk statsförvaltning Så skulle också bli fallet. typiska spridningen av kommittéprodukten till sådana myndigheter och organisationer Utredning, två steg framåt som före propositionsarbetet hade att – eller i varje fall hade möjlighet att – yttra sig om det Om nu Adolf Hedin hade haft ett dubbelt utredningsförslag saken gällde. syfte med sin socialpolitiska motion, så upp- Först ut blev regeringens lagförslag till nådde han sitt syfte i bägge delarna. Riksdagen riksdagen om vidgat yrkesskydd. Det lagfäs- beslutade ju att ingå till regeringen med en tes 1889 och innebar att sju tjänster som begäran om att – såsom Hedin hade föreslagit yrkesinspektör skulle inrättas. Här sålunda – en kommitté skulle tillsättas för att utreda den ringa men principiellt viktiga början till möjligheterna till och avge förslag om vidgat den myndighet som ännu i dag heter Yrkesin- yrkesskydd samt olycksfalls- och ålderdoms- spektionen och som jämte Arbetarskyddssty- försäkring ”för arbetare och med dem jämför- relsen konstituerar Arbetarskyddsverket. Av liga personer”. Och Hedin kom in på rätt plats de sju inspektörerna har det numera blivit nio på rätt lista vid andrakammarvalet i septem- arbetarskyddsdistrikt med drygt åttiotalet ber 1884 och kunde sålunda med betryggande anställda, till vilka kommer de många lokala majoritet bakom sig återigen inta sin plats på skyddsombuden. Det säger sig självt att in- Stockholmsbänken i andra kammaren. (Riks- spektionsmiljön kraftigt förändrats under de dagsledamöterna tilldelades då som nu år som gått och likaså arten av inträffade sin plats i den parlamentariska församlingen skadefall: lemlästning, skärsår och krossår både efter geografisk hemvist och efter ål- var lika vanliga då som förslitningsskador – dersordning med avseende på antal bevistade en dåförtiden ej nyttjad term – är i dag. riksdagar.) Därnäst hamnade 1890 ett lagförslag om Efter andrakammarvalet tillsattes i oktober statsbidrag till sjukkasseväsendet på riksda- 1884 Arbetarförsäkringskommittén, vilken gens bord. Riksdagen beslutade att statsan- under ledning av förutvarande civilministern slag skulle utgå till sådana sjukkassor som och dåvarande landshövdingen Fredrik Heder- efter granskning kunde betraktas som ”erkän- stierna i hela fem års tid slet med sitt svåra da sjukkassor”. Det kom att innebära ett starkt uppdrag. Utfallet av den stora och mångsidigt uppsving för sjukkasseväsendet, som skulle sammansatta kommitténs möda kan indelas i fortfara med sin verksamhet ända fram till två kategorier: å ena sidan i kommittéproduk- 1955, då det avvecklades till förmån för de ten som sådan, och å den andra i de rent helstatliga och på länsnivå organiserade all- politiska konsekvenserna av den däri nedlagda männa försäkringskassorna. mödan. Likaså 1890 hamnade ett lagförslag om Kommittén avlämnade fyra utlåtanden med statsunderstödd obligatorisk olycksfalls- och förslag och publicerade därjämte en översikt invaliditetsförsäkring för vissa utsatta yrkes- över arbetarförsäkringslagstiftningen i ett grupper på riksdagens bord. Det voterades antal främmande länder samt sju större statis- ned av bägge kamrarna.

100 Och slutligen nådde kommittéförslaget om stort sparsamhetsmän. Framtida ekonomiska ålderdomsförsäkring inte ens fram till propo- förpliktelser för staten som inte kunde be- sition. Det avvisades av nästan alla remissin- stämmas på öret när var inte deras melodi. stanser – så exempelvis av tjugotvå av tjugo- Paradoxalt nog, kan det tyckas, var det fyra landshövdingar. Kommittéförslaget hade emellertid och ändå så, att jordnära realister – något förenklat uttryckt – främst stupat på emellan hade man även i socialpolitiska sam- samma fråga som föranlett tilläggsyrkandet manhang funnit varandra över kammargränser till Adolf Hedins motion och som bäst formu- och blockgränser. Så till exempel var det den leras med följande fråga: Vilka skulle omfattas prononcerat konservative förstakammarleda- av en lagfäst ålderdomsförsäkring eller – i vår moten och tillika industriledaren och finans- tids termer – pensionsförsäkring? Den svaga mannen Eduard Frænckel, vilken i egenskap kommittémajoriteten, fyra av tio ledamöter, av en av de tio i Arbetarförsäkringskommittén hade stannat för bortemot hela befolkningen, som den främste drev frågan om den yrkes- och till det presenterat ett förslag som innebar skyddslagstiftning som också skulle bli verk- att försäkringssystemet skulle vara helt ut- lighet. byggt först på 1920–talet, varvid ålderpension Men först när den politiska retoriken blivit för de pensionsberättigade skulle utgår med avskalad dess mera förföriska glans, först när 78 kronor om året. Ett mysterium för sig ideologisk högluft blåst förbi till förmån för utgjorde fondbildningen i pensionsförsäkring- vardagens växlande vindar kunde det nya systemet, vilken skulle nå sitt maximum på grepp om obligatorisk olycksfalls- respektive 1950–talet. ålderdomsförsäkring som först lanserats av Som ett kuriosum inte helt utan bildnings- furst von Bismarck på bortaplan och därefter värde meddelas i tabell 2 i något omredigerat av Adolf Hedin på hemmaplan vinna någor- och beskuret skick Arbetarförsäkringskom- lunda fulltonig anklang över större delen av mitténs uppgifter om de grupper svenska det svenska politiska fältet. medborgare, vilka enligt kommittéförslaget Den tiden skulle sålunda komma, men vägen borde undantagas från den av kommittémajo- dit skulle bli lika egenartad som – i både riteten förordade ålderdomsförsäkringen. Så politiska och opolitiska termer – resultatet fåtalig var svensk överklass och medelklass oväntat storslaget. (jämte en grupp tjänstefolk) på den tiden. Tabellen innefattar som framgår nämligen Hon lever dock, hon är icke död 262,000 personer – av en totalbefolkning på 4,566,000 invånare. År 1891 inträdde den moderat-konservative Man kan inte ännu tala om politiska avsikter lantjunkaren E. G. Boström som svensk rege- eller biavsikter bakom hanteringen av arbetar- ringschef. Han efterträdde den något sprallige försäkringsfrågan på svensk botten. Proposi- friherre Gustaf Åkerhielm, vilken tillträtt den tionen om olycksfallsförsäkring hade fallit på höga posten 1889 och vilken i ett mindre lyck- egna meriter: den hade helt enkelt inte över- ligt valt ögonblick – vid en sluten session med tygat vad gällde ekonomi och bärkraft – varvid riksdagen – uttalat, att han ansåg att Sverige dock och givetvis riksdagens sammansätt- borde tala svenska både i väster (Norge) och ning hade spelat in. Plutokraterna och äm- öster (Ryssland). Det ansågs vara en demas- betsmännen i första kammaren var nu som kering som motiverade demission. Ministären alltid ”visligt tröga till verkning”, och lant- i övrigt kvarstod oförändrad. Och man – i mannamajoriteten i andra kammaren var inte huvudsak Boström själv och civilminister bara i princip utan även till sin livshållning i Lennart Groll – bestämde sig för att arbetar-

101 Tabell 2. Yrkesfördelningen för icke-arbetare jämte uppgifter om familjebildning 1880 enligt Arbetarförsäkringskommittén.

Tjänste- Yrkes- Hela Tjänste- Yrkes- Hela ställning utövare familjen ställning utövare familjen

Konung 1 8 Fabrikstjänstemän 757 1 798 Godsägare 1 620 7 730 Gross- och minuthandlare 16 352 54 297 Storarrendatorer 1 074 5 184 Bok- och musikhandlare 242 721 Lantbruksinspektorer 1 180 4 992 Handelsbokhållare 10 566 15 245 Lantbrukselever 468 492 Handelsagenter 860 2 669 Jägmästare 213 667 Bank- och försäkringstjm 749 2 285 Sågverksägare 51 215 Posttjänstemän 706 1 878 Sågverksinspektörer 660 2 444 Telegraftjänstemän 462 978 Gruv- och bruksägare 355 1 732 Järnvägstjänstemän 1 473 4 394 Gruv- och bruksinspektörer 944 2 400 Lots-, fyr-, kanal- och Verkstadsägare 69 316 hamntjänstemän 201 870 Bygg- och murmästare 1 048 4 231 Sjökaptener och styrmän 5 349 18 728 Civilingenjörer och arkitekter 1 052 2 652 Präster 2 716 11 194 Tegelbruksägare 95 473 Hovfunktionärer 67 191 Tjänstemän vid gas- och Högre statstjänstemän 3 234 12 249 vattenledningsverk 23 92 Kommunaltjänstemän 506 1 896 Tapetfabrikörer 48 184 Extra ordinarie tjm 875 1 718 Bryggare 426 1 735 Officerare 2 366 6 927 Brännvinsbrännare 44 177 Läroverkslärare 1 298 4 141 Sockerbruksidkare 1 6 Privatlärare 1 842 2 982 Tobaksfabrikörer 115 477 Litteratörer 697 1 474 Klädes- och linnefabrikörer 82 346 Tjänstemän vid lärda verk 75 212 Appretörer (klädesberedare) 12 33 Artister 836 1 848 Glasfabrikanter 32 150 Läkare 585 2 176 Porslinsfabrikanter 5 31 Apotekare 298 1 063 Pappersfabrikanter 34 173 Provisorer 527 575 Tändsticksfabrikanter 6 35 Sjuk- och fattigvårdstjm 316 861 Andra kemister och tekniker 94 348 Läroverkslärjungar 543 564 Boktryckare 227 783 Husägare och kapitalister 6 050 17 954 Fotografer med biträden 309 787 Förutvarande ämbets- Övriga fabrikörer 344 1 415 och tjänstemän jämte Verkmästare 213 846 betjäning (tjänstefolk) 15 983 49 361

Totalt 88 705 262 403 Därav män 79 711 .. Därav kvinnor 8 994 ..

Underlag: Arbetarförsäkringskommitténs betänkande. I. Utlåtande och förslag. 3. Ålderdomsförsäkring s. 45–47. Stockholm 1889.

102 försäkringsfrågan, hon levde dock, hon kun- son i Burlöf toppade tidigare nämnda ut- de inte betraktas som död. skottsreservationen. Men lika viktiga var de En andra politisk omgång inleddes därför i nya kostnadsberäkningarna, vilka helt och och med att en ny arbetarförsäkringskommit- hållet hade utförts av Lindstedt och – alla té tillsattes, men nu med stramare direktiv än detaljer å sido – stod på långt fastare mark än dem den föregående kommittén hade haft att de kostnadsberäkningar som lanserats av den arbeta efter och – framför allt – försedd med äldre kommittén. en försäkringsteknisk expert med vida mera I Civildepartementet tog man ett djupt realism i bagaget än den företrädaren hade andetag, och våren 1895 förelåg så en propo- besuttit. Det är en del av historien som inte sition till riksdagen om invaliditetsförsäkring saknar sina goda poänger, vilka här emeller- för ovannämnda yrkesgrupper. Men den po- tid måste förbigås. litiska situationen var i största allmänhet rätt Den stora arbetarförsäkringskommitténs laddad, varvid inte minst unionskrisen ut- tekniske expert Hugo Gyldén var professor i gjorde ett ständigt närvarande störningsmo- astronomi. Den nya kommitténs tekniske ex- ment – die Wirren in Norwegen, som en pert hade varit professor i astronomi, men var Anders Lindstedt närstående tysk socialför- nu professor i matematik och mekanik vid säkringsman uttryckte det – varför prognosen Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm. för ett lyckosamt utfall av den nya framstöten Hans namn var Anders Lindstedt. knappast kunde betraktas som särskilt god. Nya arbetarförsäkringskommittén – så blev 1895 års proposition föll också i bägge namnet – hade tillsatts i oktober 1891, och kamrarna; och en nedtonad kopia av densam- den avlämnade i mars 1893 sitt betänkande ma som våren 1898 förelades riksdagen föll i med förslag och motiv samt därjämte tilläggs- första kammaren, men gick däremot igenom utredning till den tidigare arbetarförsäkrings- i andra kammaren. kommitténs utredning rörande förhållandena Det som nu kanske kunde tolkas som en i utlandet samt nya kostnadsberäkningar. etappseger för arbetarförsäkringsfrågan var Kommittén föreslog en obligatorisk ålder- det nog emellertid och strängt taget inte. Ty i doms- och olycksfallsförsäkring för emot alla frågor som inte kunde betraktas som avlöning hos arbetsgivare anställda arbetare, budgetfrågor krävdes ju samstämmiga beslut gesäller, lärlingar, tjänstehjon, statkarlar och i kamrarna för att en regeringsproposition besättningsmän på svenska fartyg, samt dess- skulle gå igenom, och när andra kammaren utom även för andra vilka i fråga om anställ- fattade sitt ovannämnda beslut visste man att ningsförhållanden var dem jämförliga; vidare det var till intet förpliktigande. Då var nämli- för biträden i handel, näring eller yrken, vilka gen första kammarens negativa beslut i frå- inte redan nämnts, samt för arbetsförmän och gan redan känt. befälhavare på svenska fartyg, därest avlö- ningen för nämnda grupper inte uppgick till Politisering, konsekvenser 1,800 kronor om året; samt slutligen även för hustrurna till försäkrade personer. (Den ge- Det finns ingenting som tyder på att det fanns nomsnittliga lönen för gift manlig arbetare i en politisk biavsikt bakom 1895 års proposi- Stockholm låg vid den här tiden på omkring tion om invaliditetsförsäkring för vissa sär- 750 kronor om året.) skilt utsatta yrkesgrupper – sålunda försäk- Vilka grupper försäkringen skulle innefatta ring för arbetsoförmåga på grund av olycks- var en fråga viktig nog, och nu i stort sett fall i arbetet eller på grund av orkeslöshet i avgränsad i enlighet med den av Ola Anders- anledning av hög ålder. I statsrådsprotokollet

103 över civilärenden av den 30 oktober 1891 – fessor S. J. Boëthius, vars penna i den 1925 startpunkten för det arbete som ledde fram till utkomna trettonde delen av Sveriges historia propositionen – redovisade civilminister Groll till våra dagar löpte som följer: med all önskvärd objektivitet vad avser såväl Boström och Krusenstjerna satte in hela sin energi beskrivande som värderande argumentation för att driva saken [propositionen om Ofotenbanan] arbetarförsäkringsproblematiken som den fram, i bägge kamrarna hotande med avgång, om kunde avläsas med ledning av vunna erfaren- den fölle, och vid midnattstid den 30 mars beviljade heter och med sikte på framtiden. Och det första kammaren med 71 röster för och 64 mot och förtjänar här och återigen att påpekas, att andra kammaren med 126 [röster] för och 85 mot arbetarförsäkringsfrågan tills vidare på sitt anslag till banan. Sedan denna 1902 blivit färdig, sätt stod ovanför politiken, eller i varje fall uppstod en malmexport, som var av största betydel- ovanför de politiska gruppbildningarna. (Än se för vår handelsbalans. Utan resultat blev däremot så länge fanns det på riksdagsplanet fortfa- ett förnyat förslag om arbetarförsäkring. I princip rande endast ett politisk parti i egentlig me- biföll visserligen andra kammaren denna gång, ning, nämligen det 1867 bildade och 1887 i men första kammaren avslog trots en kraftig vädjan anledning av motsättningen mellan tullvän- från Boström, som dock ej gjorde denna sak till ner och frihandelsvänner tudelade samt 1895 kabinettsfråga. återförenade Lantmannapartiet.) Det kan här tilläggas att såväl regeringens Men ett och annat tyder på en politisk proposition till riksdagen nummer 45 om biavsikt bakom 1898 års reformförslag. Re- byggandet av en statlig järnväg som dess geringen Boströms huvudfråga och tillika proposition till riksdagen nummer 55 om hjärtefråga under 1898 års riksdag var att få försäkring för beredande av pension eller till stånd statlig finansiering av arbetet på att livränta var konstrasignerade av statsrådet bygga en järnväg mellan de lappländska och chefen för Civildepartementet Edvard malmfälten i Nord-Sverige och den isfria von Krusenstjerna. utskeppningshamnen i Narvik i Nord-Norge Om kombinationen samhällsekonomi och (Ofotenbanan). Man kunde räkna med en hel socialpolitik i ovannämnda fall inte kan ledas del konservativ uppbackning av förslaget om i fullt bevis, så är emellertid tre år senare den nya ”järnbanan”, men det krävdes också kombinationen försvarspolitik och socialpo- viss anslutning från liberala och eo ipso social- litik evident. reformvänliga riksdagsledamöter för att pro- Under trettioårsperioden 1875–1905 hade jektet skulle kunna vinna majoritet i riksda- den svenska riksdagen naturligt nog att ta gens bägge kamrar. ställning till många viktiga frågor, men av Redan 1896 hade en nedtonad version av dem var fyra frågor så viktiga att de redan av 1895 års arbetarförsäkringsproposition före- samtiden benämndes stora frågor. Det var legat i Civildepartementet. Men först 1898 härordningsfrågan (indelningsverkets vara el- hade en ytterligare nedtonad version av samma ler icke vara), grundskattefrågan (fastighets- proposition underställts riksdagen. En av dem beskattningen av jordbruksmark), tullfrågan som – i egenskap av ledamot av andra kam- (frihandel eller protektionism) och unions- maren för Uppsala stad – var med både 1895 frågan (Norges fortsatta ställning inom De och 1898 fick anledning att långt senare och Förenade Konungarikena). Tullfrågan fick möjligen på sätt och vis något omedvetet sin lösning 1887, då frihandelsvännerna för- formulera sig i saken och därvid göra en lorade och Lantmannapartiet sprängdes på koppling som ter sig högt tänkvärd. Det var kuppen. Unionsfrågan drev obönhörligt mot historikern och statsvetenskapsmannen pro- den upplösning av unionen mellan Brödra-

104 folken, vilken blev ett faktum 1905. Däremel- Det fattades egentligen – skulle det visa sig lan faller de sammankopplade grundskatte- – endast en regering som ville göra satsning- och härordningsfrågorna. en, och till det någon som med visst hopp om De löstes definitivt och i ett sammanhang framgång kunde hålla i det utredningsarbete, vid 1901 års riksdag.. De konservativa ele- vilket rimligen måste föregå en ny socialför- menten i riksdagen fick den avveckling av säkringspolitisk framstöt med visst hopp om indelningsverket till förmån för allmän värn- framgång. plikt samt den avskrivning av grundskatterna till förmån för reguljär inkomstbeskattning Bryggelementen som restes som de önskade. De liberala och i princip socialreformvänliga elementen fick en lag Åren 1901–1905 präglades svensk politik av om arbetsgivares ersättningskyldighet vid de vanliga rutinfrågorna och – såsom redan olycksfall i arbetet – men utan försäkrings- framgått – av en stor fråga, vilken sannolikt tvång. Anders Lindstedt hade inte bara 1898, förkvävde varje impuls att lansera en annan utan även den här gången varit med på ett stor fråga. E. G. Boström var 1902–1905 hörn, och han hade bägge gångerna varit det återigen statsminister, men numera trött, för- med tungt hjärta. Och den mångårige första- brukad. Hans vidunderliga förmåga att styra kammarledamoten och tidigare finansminis- in på framgångsvägar där många andra gått tern samt numera riksmarskalken (och styrel- vilse var numera mest ett minne blott. seordföranden i Allmänna Pensionsförsäk- Unionsfrågan kanade i väg mot katastrof- ringsbolaget) friherre Fredrik von Essen hade gränsen, ministären Boström demissionerade tagit del av vissa rykten om förevarande ”ko- 1905 och krisministären Christian Lundeberg handel”. Han hade blivit mycket upprörd, ty trädde till. Efter förhandlingar förda i Karlstad han hade barnasinnet kvar och var därför inte samma år var så unionsfrågan en gång för alla underkunnig om de bägge frågornas ömsesi- löst. De Förenade Konungarikena hade blivit diga ”politiska karaktär”. två konungariken, och Oscar II:s valspråk Arbetarförsäkringsfrågan hade i nådens år Brödrafolkens väl måste transformeras till 1901 sålunda inte ens fallit framåt. Den hade Sveriges väl. Man kunde återgå till vardags- fallit bakåt. hanteringen. Adolf Hedin hade vintern 1884 avgivit och Och det skedde under ledning av Sveriges försvarat sin socialpolitiska motion. Sjutton tredje statminister under ett och samma år, år senare var effekt och följdeffekter av Hedins nämligen den liberale partiledaren Karl Staaff. retoriska berg bra likt en råtta – kunde det Inte heller denne blev emellertid särskilt lång- kanske synas. Men den som funderar i den livad på sin post. Ty redan påföljande år gick riktningen har inte besinnat att det 1901 fanns regeringschefsuppdraget till den moderatkon- sjutton års inläsning av den svåra materia som servative industrimannen och konteramiralen praktiskt taget all socialförsäkring utgör, samt i Flottans reserv Arvid Lindman, och i de- därtill att retoriken inte endast öppnat fältet cember 1907 knöt denne till sin ministär som för sjutton års misslyckanden, utan även ge- civilminister förutvarande ledamoten av Nya nom sin radikalism i sak – genom att siktet var Arbetarförsäkringskommittén greve Hugo så högt ställt – i så att säga positiva termer Hamilton – då överdirektör och chef för Pa- medverkat till att lämna fältet fritt för dem tent- och registreringsverket, men sedermera som ville komma vidare och fram till en landshövding i Gävleborgs län. socialförsäkringslagstiftning av mera genom- Endast några dagar efter Hamiltons avan- gripande natur. cemang till civilministerposten tillsatte Kungl.

105 Maj:t – i praktiken Hamilton själv med amiral Ålderdomskommittén till Kungl. Maj:t sitt Lindmans välsignelse – en kommitté som förslag till lag om allmän pensionsförsäkring. erhöll namnet Ålderdomsförsäkringskommit- Med allmän menades här en hela folket om- tén. Sju kommitterade utsågs, av vilka tre kan fattande. betraktas som nyckelpersoner i sammanhang- Efter sedvanlig remissomgång avlämnade et, nämligen rektorn för och professorn vid regeringen proposition till riksdagen i stort Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm sett i enlighet med utskottsförslaget. Hugo Anders Lindstedt, som blev kommitténs ord- Hamilton – 1911 avgången som civilminster förande, och den socialdemokratiske ledaren men med säte och stämma i första kammaren och andrakammarledamoten Hjalmar Bran- – satt ordförande i det särskilda utskott till ting samt den liberale andrakammarledamoten vilken propositionen remitterades. Resten var och försäkringsmannen Sven Palme, vilken nästintill en formsak. sistnämnde – ordförande i Svenska Försäk- Riksdagsbeslutet – ett av de mest fantastiska ringsföreningen och verkställande direktör i beslut som fram till 1913 fattats i någon parla- det stora Livförsäkrings AB Thule som han mentarisk församling – innebar, med nedan var – inte endast företrädde svensk försäk- nämnda undantag, att alla svenska medborga- ring. Han var svensk försäkring. re som hade uppnått sextiosju års ålder skulle I det lilla nätverk som nu opererade stod erhålla statlig ålderspension samt att alla Hamilton och Lindstedt varandra mycket nära. vilkas arbetsförmåga var varaktigt nedsatt De hade talat samma språk i Nya Arbetareför- skulle erhålla statlig invaliditetspension. säkringskommittén och gjorde det fortfarande. De i varje nytt socialförsäkringssystem Hjalmar Branting hade 1896 blivit invald i ofrånkomliga övergångsbestämmelserna stad- andra kammaren på en liberal lista, men var gade att rätt till pension ej skulle tillkomma nu ledare för en snabbt växande socialdemo- den som redan hade uppnått sextiosju års kratisk riksdagsgrupp och hade i kraft av sitt ålder, ej heller den som ej hade uppnått femton äkta engagemang och sin seriösa framtoning års ålder och befunnits oförmögen till arbete. tillvunnit sig stor respekt långt ut över parti- Pensionsavgifterna skulle bestridas dels ge- gränserna. Och Sven Palme hade länge stått nom avgifter från de försäkrade, dels genom på samma barrikad som Branting när det statsbidrag. Det var här fråga om ett i huvud- gällde den allmänna rösträtten för män , vilken sak försäkringstekniskt baserat pensionssys- för övrigt lagfästes i två etapper, 1909 och tem med inslag – statsbidraget – av transfere- 1911 – samtidigt som han tillsammans med ringskaraktär. I bakfickan hade man en av Hamilton hade bildat något av en front mot Oscar II i mitten av 1880-talet initierad arbe- Karl Staaff och i likhet med Hamilton skulle tarförsäkringsfond, som under årens lopp vuxit glida allt längre högerut på den politiska sig ganska stor, likaså det statliga tobaks- höger-vänsterskalan. När det så vidare och monopol som 1915 skulle bli verklighet. slutligen gäller Palme var han, trots framton- Ålderdomsförsäkringskommitténs lagför- ingen av ”oscarisk herreman” på gränsen till slag med dess trettiosex paragrafer samt ovan magnificens, en i högsta grad socialt medve- refererade övergångsbestämmelser är givetvis ten politiker och därtill osentimentalt snabb i märkliga, de 223 sidor på vilka motiven till tanke, ord och handling. lagförlaget redovisas är givetvis också de Den första ministären Lindman överlevde märkliga – men märkligast är nog ändå de inte andrakammarvalet 1911. Då tillträdde i kostnadsberäkningar som detaljredovisades kraft av valresultatet den andra ministären på 101 sidor tabeller. Ty de skulle visa sig Staaff, och i september påföljande år ingav märkvärdigt hållbara. Det hängde givetvis

106 samman med att de utarbetats med stor om- sin socialpolitiska motion till andra kamma- sorg – och kanske även med att man valt ett ren, likaväl som när han i februari samma år försiktigt ränteantagande på 3,5 procent (till försvarade sin sak inför kammaren, företräd- skillnad från de fyra procent som man inom de han ingen annan än sig själv och vände sig livförsäkringsbolagen i gemen och inte utan till alla för vilka nöden i folkdjupet tedde sig viss rätt betraktade som försiktiga nog). Men som ett verkligt problem. Och när i och med det hängde i sanningens och fullständighetens lagen om obligatorisk olycksfallsförsäkring namn också samman med den höga pensions- hans arbetarförsäkringsprojekt helt och hållet åldern och de inte särskilt stora utgående var fört i hamn, så hade ingen vunnit och pensionerna. Vid sekelskiftet låg medellivs- kunde inte heller någon vinna röster på den längden för en svensk man på sextiofem år, nya socialpolitiken. Den hade som sagt inte och pensionen kunde för flertalet pensionsta- varit partiskiljande, utan den hade i stället gare knappast bli mer än ett visserligen sub- enat stora grupper med inflytande, för vilka stantiellt men dock endast bidrag till levnads- det här aktuella samhällsproblemet och dess omkostnaderna. lösning tedde sig viktigare än kortsiktig poli- Ett par år senare – sålunda 1915 – förelåg så tisk vinstmaximering. Ålderdomsförsäkringskommitténs förslag till Den brygga över partierna som Adolf Hedin obligatorisk olycksfallsförsäkring för särskilt med tysk blåkopia i handen 1884 hade talat utsatta yrkesgrupper. Proposition i ärendet sig varm för blev visserligen ett påtagligt kom- förelades 1916 års riksdag, och propositionen plicerat och långvarigt projekt. Men den hade följde i stort sett utskottsbetänkandet, vilket i ändå byggts ut till två tredjedelar av sin fulla sin tur i stort sett följt kommittéförslaget. bredd. Och en tänkvärd egendomlighet i sam- Man funderade inte, förefaller det, särskilt manhanget är att det sista fredsåret före första mycket över att den allmänna ålderdomsför- värdskrigets utbrott, sålunda 1913, blev det säkringsreformen och olycksfallsförsäkrings- största året såväl i tysk som i svensk socialför- reformen alltsedan olycksödesåret 1901 hela säkringslagstiftnings annaler. tiden i stort sett varit en fråga över partigrän- serna. Men så var likafullt fallet. Det var en Bryggelementet som brast moderatkonservativ regering som tillsatte Ålderdomsförsäkringskommittén och därtill Lagen om folkpensionering trädde i kraft den försåg den med tyngsta möjliga socialdemo- 1 januari 1914 och lagen om obligatorisk krat bland uppsättningen ledamöter – och det olycksfallsförsäkring den 1 januari 1918. Och var samma moderatkonservativa regering som 1915 hade Ålderdomsförsäkringskommittén 1910 meddelade det tilläggsdirektiv som led- transformerats till en nygammal kommitté de fram till kommittéförslaget om obligato- med namnet Socialförsäkringskommittén. risk olycksfallsförsäkring. Det var en liberal Anders Lindstedt hade åren 1902–1909 regering som lade fram propositionen om varit rektor för Tekniska Högskolan (vars allmän folkpensionering. Och det var – slut- kraftiga upprustning decennierna kring se- ligen – en rent konservativ regering, ”kunga- kelskiftet 1900 i allt väsentligt var hans verk), ministären” Hjalmar Hammarskjöld, som lade och han hade 1909–1916 varit regeringsråd fram propositionen om obligatorisk olycks- (vilket Hjalmar Branting inledningsvis be- fallsförsäkring. klagat i anledning av det skulle stjäla tid från Det finns ett slags historiens logik över att det viktiga arbetet i Ålderdomsförsäkrings- så skedde. Adolf Hedin var ju aldrig någon kommittén), för att 1917 tillträda befattningen partiman. När han i januari 1884 lämnade in som president i Försäkringsrådet, den nyin-

107 rättade myndighet som skulle avgöra tvister presenterades i sammanhanget skulle hålla med anknytning till den obligatoriska olycks- vid en konfrontation med verkligheten. fallsförsäkringen. Lindstedt var självskriven Eller i ytterligare klartext: Sjukkasseväsen- som ordförande i den nygamla kommittén. det var nu så pass etablerat, att om en allmän Socialförsäkringskommitténs stora projekt obligatorisk sjukförsäkring hade lagfästs, så var en allmän obligatorisk sjukförsäkring – hade det enligt en tydligen rätt allmänt omfat- sålunda det nödvändiga komplementet till tad mening skett mest för symmetrins eller ålderdomsförsäkring och olycksfallsförsäk- fullständighetens skull. ringarna, för såvitt nu alla arbetarförsäkring- När Anders Lindstedt ett par år före de ens tre klassiska grenar skulle vinna burskap sjuttio 1922 avslutade Socialförsäkringskom- även i Sverige. Den tyska arbetarförsäkringen mitténs sista sammanträde hade han redan hade redan 1889 förelegat i komplett skick, tillägnats epitetet ”den svenska socialförsäk- och den hade ju efter kontinuerlig översyn ringens fader”. Men hans socialförsäkrings- dessutom 1913 infogats i en enda rikslag om värld var ändå på sätt och vis och som ovan socialförsäkring. (Glidningen från arbetar- antytts ofullständig. Skulle någon någonsin försäkring till socialförsäkring började för kunna uppta hans fallna mantel, skulle någon övrigt också den i Tyskland och kom till någonsin kunna ta vid där han slutat och ge uttryck i försäkringsgiganten professor Al- prov på dådkraft av samma slag? Kanske, fred Manes’ Versicherunglexikon från 1909 kanske inte. Men i varje fall inte före 1939, och dess Ergänzungsband från 1913: i efter- det år då den nu åttiofemårige förutvarande följaren fördes uppslagsordet Arbeiterver- professorn, högskolerektorn och presidenten sicherung up to date under uppslagsordet samt tilllika kommendören av stora korset av Sozialversicherung.) Vasaorden stilla somnade in från ett jordeliv Det nya svenska socialförsäkringsprojektet i det starka engagemangets och det hårda – sålunda försöket att få till stånd en allmän arbetets tvillingtecken. obligatorisk sjukförsäkring – föll samman i Det blev många sekreterare – kommitté- etapper. Det fanns åtminstone tre skäl till att sekreterare och skönskriverskor om vartannat så skedde. Det första skälet var att riksdagen – som passerade in i och ut ur Anders Lind- redan 1890 sagt sin mening i saken genom stedts av tät cigarrök impregnerade verksam- den lag om statsbidrag till enskilda sjukkassor hetskrets som socialförsäkringsinnovatör. som då kom till beslut. Det andra skälet var att Men den siste av dem var nog också den regeringen Arvid Lindman 1910, samtidigt märkligaste av dem alla. Hans namn var Olof som Ålderdomsförsäkringskommittén fick André Åkesson. Det var just han som under tilläggsdirektivet om att utreda och avge för- Socialförsäkringskommitténs sista verksam- slag om obligatorisk olycksfallsförsäkring, hetsår – sålunda 1921–1922 – var dess sekre- lät höja statsbidraget till de enskilda sjukkas- terare. sorna till sådan nivå, att en väg ut ur sjukkasse- systemet inte längre tedde sig helt attraktiv Folkpensionär i folkhemmet för skilda intressegrupper. Och det tredje skälet var att inte ens de till all socialförsäkring som En av de betydelsefullaste ledarstriderna inom sådan sympatiskt inställda fackmännen – ex- svensk politik nådde 1928 sitt slut. Striden empelvis överdirektören och chefen för Kungl. hade gällt ordförandeposten i Sveriges Social- Försäkringsinspektionen P. G. Laurin – kunde demokratiska Arbetareparti, och segraren låta sig övertygas om att den cost-benefit- hette Per Albin Hansson. Per Albin (som både analys som i mer eller mindre definitiv form av samhällets stöttepelare och man och man

108 emellan snart nog kallades just Per Albin och den att vakna till nytt liv: svenska folkets ingenting mera) var i botten murarson och medellivslängd hade alltsedan 1913 ökat av- Konsum-biträde från Skåne; och vid sin sida sevärt; och pensionsförmånerna började te i partitoppen hade han en rad påtagligt dugan- sig väl snäva. Eller med andra ord: En faktor de politiker med arbetarklassbakgrund. En av i det rent försäkringstekniska bygget ingav dem hette Gustav Möller; också han var skå- oro; och frågan om hur mycket de som slitit ning, och de två var nästan årsbarn, Möller och släpat fram till 67 års ålder skulle ha att född 1884 och Per Albin 1885. leva på efter fyllda 67 – utöver vad de själva Per Albin hade varit försvarsminister och hade skrapat ihop eller kunde skrapa ihop – Möller socialminister under Hjalmar Branting, blev något av en samhällsmoralisk fråga. när denne 1925 avled på statsministerposten. Man tillsatte därför 1928 och helt i enlighet Påföljande år blev det så regeringsskifte, men med sedvanlig svensk förvaltningstradition 1932 skulle socialdemokraterna återta ledaren statlig utredning, som naturligt nog fick skapet i svensk politik, för att därefter – med namnet 1928 års pensionskommitté. Kom- ett valtaktiskt betingat avbrott under tre som- mittésammansättningen kan här förbigås, ty marmånader 1936 – sitta kvar vid makten det är uteslutande de bägge kommittésekrete- ända fram till 1976 – ensamma eller i koalition rarna som är av intresse i sammanhanget. med Bondeförbundet/Centerpartiet (1936– Nummer ett i den korta raden blev 1:e aktua- 1939 och 1951–1957) eller i spetsen för en av rien i (den statliga) Riksförsäkringsanstalten andra världskriget betingad samlingsreger- fil. dr O. A. Åkesson. Han hade som framgått ing (1939-1945). Möller återvände 1932 till 1921–1922 varit sekreterare i Socialförsäk- Socialdepartementet, för vilket han var chef i ringskommittén, och han hade 1925 dessutom ytterligare ett par omgångar, 1932–1938 och innehaft ett sakkunniguppdrag som socialför- 1939–1951. säkringsexpert inom Socialdepartementet. De sex åren i opposition, sålunda 1926– Han meriter för sekreteraruppdraget var upp- 1932, kom att innebära en konsolideringsfas enbara. för socialdemokraterna. Under Per Albins Men 1930 blev Åkesson helt oväntat och lugnt auktoritativa ledarskap gjorde man vid med kort varsel överdirektör och chef för partikongressen 1931 en gång för alla upp Kungl. Försäkringsinspektionen. Det tvingade med marxism och proletär ödestro. Men an- honom av naturliga skäl att frånträda sitt slaget till den uttalade reformism som fortsätt- sekreteraruppdrag i pensionskommittén. In i ningsvis skulle gälla hade uppenbarat sig hans ställde trädde då den 1929 utnämnde redan 1928. Det var då Per Albin myntade förste innehavaren av professuren i försäk- begreppet folkhemmet – en näst intill genial ringsmatematik och matematisk statistik vid språklig nybildning, som egentligen inte kan Stockholms Högskola (sedan 1960 Stock- definieras med mindre än att man tillgriper holms Universitet) Harald Cramér. Denne vaga uttryck som det goda samhället eller hade tidigare tjänstgjort i just Försäkringsin- någonting liknande. Och det blev huvudsak- spektionen; och han förefaller att sin vana ligen Gustav Möllers uppgift att genomföra trogen ha fungerat lugnt och metodiskt i sek- folkhemstanken. reterarbefattningen fram till dess kommitté- Ålderdomspensioneringsfrågan hade ju un- arbetet 1934 hade nått vägs ände. der åren 1901–1907 gått i stå. Det gjorde den Perioden 1928–1934 – sålunda pensions- också under åren 1922–1928. Det blev emel- kommittéåren – kom att såväl i den ekono- lertid först en omständighet och därefter en miska världskonjunkturen som i svensk eko- annan omständighet vilka i växelverkan fick nomi få sin prägel av osedvanligt häftiga

109 svängningar: Wall-Street-kraschen 1929, det sionsnivån höjdes avsevärt, och det utan att österrikiska Credit-Vereins sammanbrott 1931, det vållade annan politiskt strid än i frågan om den dystra marsdag 1932 då ”tändstickskung- hur utgående pensioner skulle relateras till en” Ivar Kreuger sköt både sig själv till döds den femgradiga dyrortsgruppering av landet, och sitt industriimperium i sank – se där, som då var för handen. I det fallet – men jämte en tidvis rekordhög arbetslöshet, håll- endast i det fallet – fick den socialdemokratiska punkter i en utveckling som fick mer än en regeringen ge vika för vissa landsortsintressen regeringschef och mer än en finansminister företrädda av den borgerliga oppositionen – att vackla i sin tilltro till politikens möjlighe- och därigenom även erhålla en förevändning ter. Men redan 1933 fick man i varje fall i för att vid andrakammarvalet 1936 möta val- Sverige uppleva början till en konjunktur- manskåren i opposition. Fortsatta höjningar uppgång; och därefter skulle högkonjunkturen av pensionsnivån ägde så rum i ytterligare två fortfara ända till dess utbrottet av andra världs- etapper, 1937 och 1946. Man kunde givetvis kriget 1939 omvandlade högkonjunkturen till ha fortsatt på den vägen – men det gjorde man krigskonjunktur – då som alltid en blandad inte. välsignelse. Ty två krafter manade i annan riktning: å I samband med att han 1930 nyligen hade ena sidan ett försäkringstekniskt nytänkande, lämnat 1928 års pensionskommitté gav O. A. och å den andra en socialdemokratisk idé- Åkesson vid ett sammanträde med Svenska och strategiutveckling i radikalismens och Aktuarieföreningen en exposé över pensio- statscentralismens tecken. neringsproblematiken med avseende på svens- Det bör här tilläggas att 1935 års pensions- ka förhållanden. Exposén i fråga saknade inte reform inte bara födde begreppet folkpensio- sina spekulativa inslag, ty siktet var till viss när för den åldring som framlevde livets höst del ställt så långt fram i tiden som till år 2005. i folkhemmet, utan även att reformen ingick i Åkesson bedömde emellertid och under alla ett välfärdsbygge till vilket den ena detaljen omständigheter 1913 års ålderdomsförsäk- med viss omsorg fogades till den andra. Det ringsbygge som moget för rekonstruktion. var ett bygge som inte utan fog ingav socialt Det kunde, ansåg han, inte så särskilt länge till medvetna medborgare en känsla av stolthet hålla för det tryck som en alltmer ålderstigen och som därutöver även tilldrog sig viss inter- befolkning med viss naturnödvändighet mås- nationell uppmärksamhet av det mera smick- te utsätta det för. Problematiken i fråga är med rande slaget (Sweden – the Middle Way). andra ord inte helt ny. Under ett sent skede av sin politiska karriär Det heter ibland att det som sker stort, det – eller noga bestämt 1947 – avgav Gustav sker tyst. 1928 års pensionskommitté arbetade Möller i det socialdemokratiska debattorganet vidare i som det förefaller mindre ödesmättad Tiden följande deklaration: ”Vi kan icke åtaga stämning, och på grundval av dess förslag oss att trygga varje medborgare hans inkomst. kunde Gustav Möller 1935 lägga fram en Vi måste begränsa oss till att med socialpoli- proposition till riksdagen om lag om folkpen- tiken som instrument trygga åt envar en mini- sion. Bytet av terminologi – sålunda från mi-inkomst, en minimistandard.” ålderdomsförsäkring till folkpension – avsåg Det var just 1947 som ”vi” inledde en emellertid inte någon genomgripande föränd- process med betydligt högre målsättning än så. ring av 1913 års pensionsförsäkringskonstruk- Pensionsperipeti tion som sådan. Grundpensionen skulle fortfarande finansieras genom avgifter och till- 1941 höll dåvarande direktören i det koopera- läggspensionen genom statsbidrag. Men pen- tiva livförsäkringsbolaget Folket Ingvar Lau-

110 rin – en son till den tidigare nämnde P. G. Laurin lansera tillgångar och skulder på samma sätt och liksom fadern högutbildad matematiker – som all annan ekonomisk verksamhet för att ett föredrag i Svenska Aktuarieföreningen, kunna svara mot honnörsord i sammanhanget som redan i anledning av rubriken och med som robust och uthålligt. Och just den delen tanke på omständigheterna knappast kunde av problematiken fångas utmärkt väl i Hags- falla alla på läppen. Rubriken i fråga löd troems kanske skarpaste inlägg i pensionsde- nämligen sålunda: Ett förslag till tjänstepensio- batten under tidigt 1940-tal. Det åsattes rub- nering utan genomförd premiereservteknik. riken Pensionering enligt fördelningssystem Laurins egentligen rätt nyanserade anfö- och sanningskravet i bokföringen – och då rande skall inte refereras här. Den intresserade givetvis underförstått, att det ena utesluter det hänvisas i stället till den omrubricerade tex- andra. ten, som är publicerad i Nordisk Försäkrings- Sanningskravet i bokföringen innebär i det tidskrift 1941. Det finns emellertid och under här sammanhanget och i all enkelhet att till- alla omständigheter åtminstone ett gott skäl gångssidan i balansräkningen måste uppta de till att omnämna dess existens. Det är att faktiska tillgångarna enligt vissa allmänt ac- anförandet både tidsmässigt och tankemäs- cepterade principer, likaväl som skuldsidan sigt kan sägas utgöra peripetin – omslaget, måste uppta skulderna enligt vissa allmänt vändpunkten – i svensk socialförsäkringshis- accepterade principer – och då främst de toria. Budskapet framfördes till yttermera vis- skuldposter som förr i världen sorterades in so exakt 57 år efter tillkomsten av Adolf under begreppet försäkringsfond, men numera Hedins riksdagsmotion från 1884 och exakt sammanförs under begreppet försäkringstek- 57 år före 1998 års riksdagsbeslut om rätt niska avsättningar. En sådan skuldpost var ingripande förändringar i det 1959 beslutade ersättningsreserven, en annan skuldpost pre- systemet för allmän tilläggspensionering utan miereserven. Ersättningsreserven skulle för- genomförd premiereservteknik – sålunda för- slå till utbetalningar för redan inträffade för- ändringar i det så kallade ATP-systemet. säkringsfall, medan den långt större premi- In i handlingen hade då redan trätt och ereserven skulle motsvara värdet av förplik- skulle även fortsättningsvis träda en av svensk telserna för ännu ej inträffade försäkringsfall. försäkrings märkligaste talesmän över hu- Problematiken i fråga hade just åren kring vud. Hans namn var Karl-Gustav Hagstroem, 1940 någonting av kuslig kvardröjande aktu- han hade disputerat på en avhandling med alitet. Det starka räntefallet från ett par år in på titeln Das statische Begriff, han var chefma- 1930-talet hade tvingat samtliga svenska liv- tematiker i livförsäkringsbolaget Framtiden, försäkringsbolag att både tillämpa nya tek- han hade osannolikt många strängar på sin niska grunder för all nyanskaffad försäkring – lyra och bland dem klassiska språk. Det tema 1938 års grunder med Harald Cramér som han i anledning av vissa tankemönster nu chef-designer – och minska den ”fondbrist” utlade, det var emellertid att inget livförsäk- som kunde konstateras. Det inträffade fick för ringsystem utan genomförd premiereservtek- övrigt ett nedslag i 1948 års nya lag om nik i längden kunde bestå, i varje fall inte försäkringsrörelse, i vilken det stadgades att inom ramen för en gång givna former. livförsäkringsbolagen vid envar tidpunkt un- Hade den lärde doktor Hagstroem rätt? der året skulle kunna redovisa premiereserven I varje fall för svenskt vidkommande: Ja. i vissa föreskrivna tillgångsslag. Det innebar Ty det tycks vara så, att ett reguljärt livför- en uppstramning av tidigare lagstiftning. säkringssystem av vilket slag det vara må – Nu är emellertid enskild försäkring och exempelvis ett pensionssystem – måste ba- socialförsäkring i mera vidsträckt mening

111 inte en och samma sak. Det är teoretiskt sett i kriget; och under andra världskriget lycka- fullt möjligt att organisera ett allmänt pen- des man undvika att ta ställning för vare sig sionssystem uteslutande eller nästan uteslu- gott eller ont, men det till priset av omfattande tande enligt fördelningsmetod eller – om man malmexport med slutadress hos den tyska så vill uttrycka saken – genom direkta trans- vapenindustrin och betydande transiterings- fereringar. Mot statens inkomster i form av eftergifter för Hitler-Tyskland. exempelvis direkta skatter, indirekta skatter, Det kan inte råda någon tvekan om att det punktskatter och avgifter ställs då exempel- var en enda enskild faktor som mer än någon vis tre klumpvis sorterade utgiftsposter: drifts- annan enskild faktor – om man nu skall välja utgifter för statens verksamhet, utgifter för just det uttrycket – räddade Sverige undan det statens upplåning och pensionsutbetalningar krig som i ett tidigt skede skulle välla in över enligt fastställd plan. Problematiken i sam- både Danmark och Norge och åstadkomma manhanget är emellertid inte försumbar: hela stor blodspillan och ett oerhört produktions- statsbudgeten utom transfereringsutgifterna bortfall i Finland. Det var Per Albins goda måste i så fall underordnas just transfere- nerver och osvikliga överlevnadsinstinkt. ringsutgifterna. Men allt har sitt pris, och det i synnerhet om Hagstroems huvudteser – den ena framförd man – som Per Albin gjorde – lever litet hårt. 1940 och den andra 1942 och bägge i Nordisk När krigsslutet närmade sig var den svenske Försäkringstidskrift – var sålunda att ingen statsministern ganska sliten. Han hade trivts pensionsförsäkring i längden kunde bedrivas bra som chef för en samlingsregering. Han utan betydande fondering samt att varken en såg därför hellre att den ordningen fick bestå ”pensioneringsteknik” som utgick från opti- för ett tag framöver, i stället för att man så mistisk tro på det progressiva framåtskridandet tämligen omedelbart skulle tvingas hamna i eller en pensioneringsteknik som förutsatte ett politiskt ställningskrig. Men hans parti stationär produktion kunde ”medgivas”, utan ville annorlunda. endast ”en teknik som är oberoende av ut- År 1911 hade man vid andrakammarvalen vecklingsfasen”. i Sverige övergått från majoritetsval i en- Och det är väl egentligen och strängt taget mansvalkretsar till listval i 28 valkretsar, och först då som tekniken i fråga förtjänar suffixet i 1940 års val hade socialdemokraterna erhål- försäkring? lit 134 av de 230 andrakammarmandaten, i Trettio år senare – sålunda 1972 och även 1944 års val 115 – sålunda exakt häften – av då i Nordisk Försäkringstidskrift – tyckte sig dem. Den parlamentariska maktställningen Hagstroem kunna konstatera att ”pensionsar- var dock fortfarande hyggligt konsoliderad rangemanget ATP” hade visat sig vara felak- på grund av den i kraft av valordningen efter- tigt ”i det att det vältrade över enorma skulder släpande förstakammarmajoriteten. Men hur till framtida företag och anställda, de flesta länge till skulle den fortfara att vara det för ett ännu ej födda”. parti, som i anledning av kriget tappat en del Hade det verkligen blivit så? Och i så fall: av sin profil och dessutom saknade klart ut- Hur kunde det komma sig? mejslade profilfrågor? Problematiken i fråga hade dock antecipe- rats av en mångsidigt sammansatt kärntrupp Skördetid hos socialdemokraterna, vilken 1944 framlade Under första världskriget avstod man från Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. Pro- svensk sida – trots stark sympati hos ledande grammet visade sig närmare besett bestå av kretsar för den tyska saken – att engagera sig en huvudsakligen planhushållningsekono-

112 miskt vinklad önskelista i 27 punkter. Folkets att skörden inte bärgades inom ramen för väl skulle gå före storfinansens väl, varför – verksamheten vid diverse kollektivjordbruk. exempelvis – alla banker och försäkringsbo- Nationalekonomen professor Bertil Ohlin lag borde förstatligas. Ivern var stor, fram- hade 1944 blivit partiordförande i Folkpartiet tidstron likaså; och den så kallade sociala och efter andrakammarvalet 1948 fått uppleva ingenjörskonsten ropade efter nya och stora mer än en fördubbling av de folkpartistiska prestigeprojekt. andrakammarledamöterna, eller noga räknat Så avled Per Albin plötsligt i oktober 1946. en ökning från 26 ledamöter till 57. Ohlin Den givne efteträdaren var Gustav Möller. lusläste alla regeringspropositioner och ut- Men en kamarilla på hög nivå inom partiet skottsutlåtanden och angrep med en ihärdig- ledd av finansminister Ernst Wigforss önska- het som lämnade föga övrigt att önska allt de en mera flexibel karaktär på partiledarpos- som luktade planhushållning eller smakade ten. Wigforss lanserade därför den som stats- socialisering eller bådadera. Gutta cavat lapi- råd ett år gamle Tage Erlander som efterträda- dem … Juristen Jarl Hjalmarson hade efter ett re till Per Albin. Han lyckades också – visser- förflutet i försäkringsbranschen 1950 blivit ligen med knapp marginal – att föra sitt pro- partiordförande i Högerpartiet. Alltsedan 1932 jekt i hamn. och fram till Hjalmarsons egid som partiledare Den från USA 1944 hemkomne samhälls- hade partiet tappat riksdagsmandat vid varje vetaren professor Gunnar Myrdal hade i sam- val. Under 1950-talet skulle den utvecklingen band med övergången från samlingsregering vändas i dess motsats. Vid andrakammarvalet till rent socialdemokratisk ministär (med ho- 1948 hade Högerpartiet lyckats erövra endast nom själv som föga lyckosam och ganska 23 mandat, men efter 1952 års andrakammar- kortvarig handelsminister) utslungat följande val hade antalet mandat vuxit till 31. bevingade ord: ”Arbetarrörelsen står nu inför Duon Hjalmarson–Ohlin utgjorde som an- sin skördetid”. tytts ingen oäven oppositionskombination mot Och skördetid blev det, om än kanske inte regeringen Erlander. Den förstnämnde hade så fullt ut som man en gång hade föreställt sig. ett så vinnande sätt att även rabiata högerätare Riksdagen beslutade 1946 om ökade bidrag någon gång lät sig charmeras; och den sist- till fria skolmåltider och 1947 om barnbidrag. nämnde – professor i sitt ämne redan vid 25 Riksdagen beslutade vidare 1955 om en ny års ålder och i största allmänhet en stilig och sociallag utan fattigvårdsstämpel och 1957 välskräddad gentleman av anglosaxiskt snitt om 45 timmars arbetsvecka. Men banker och – hade i fråga om kompetens och uthållighet försäkringsbolag klarade sig undan med blotta knappast någon motsvarighet i svensk sam- förskräckelsen samt regeringsutsedda styrel- tidspolitik. Men Ohlins huvudmotståndare seledamöter i de större av dem – plus tillkom- statsminster Tage Erlander – trots hygglig sten av en statlig bank, vilken emellertid inte social bakgrund filosofie kandidat först vid skulle utgöra något större irritationsmoment 28 års ålder – var den smartare av de två och på den svenska penningmarknaden. besatt dessutom en egenskap som Ohlin näs- Planhushållningspolitiken födde planhus- tan helt saknade, nämligen humor. (Det kan hållningsmotståndare, av vilka de två främsta här parentetiskt tilläggas om Ohlin att denne naturligt nog stod att finna inom den borger- i rent intellektuella termer hörde till den abso- liga oppositionen och lika naturligt nog på luta eliten av svenska vetenskapsidkare över partiledarnivå. Ingen kunde förhindra att vete- huvud taget. Tre bidrag till Nordisk Försäk- fälten vitnade till skörd, men det var främst ringstidskrift publicerade 1927, 1933 och 1941 Bertil Ohlins och Jarl Hjalmarsons förtjänst vittnar gott i den saken, ett delat Nobelpris i

113 ekonomisk vetenskap 1977 likaså.) återigen: som så ofta är fallet när någonting Jokern i leken hette Gunnar Hedlund och sker stort, så sker det inledningsvis i det tysta. var till utbildningen juris doktor och till lägg- ningen affärsman. Hedlund var sedan 1949 Ett namn, ett begrepp partiordförande i Bondeförbundet, ett parti som vid den tidpunkten både storleksmässigt 1935 års pensionsreform var viktig nog, men och ideologiskt intog en mellanställning mel- för en eller annan knappast tillräcklig nog. De lan det liberala Folkpartiet och det konserva- socialdemokratiska skördemännen genom- tiva Högerpartiet. Hedlund var en kvicktänkt drev därför 1946 ett riksdagsbeslut av princi- och samvetslös politiker med goda nerver, piell natur, varigenom det fastslogs att den av som skötte sina stora affärsintressen inom de erkända sjukkassorna bedrivna sjukför- skogsindustrin med höger hand och sina po- säkringen skulle förstatligas. Den bebådade litiska uppdrag med vänster motsvarighet. reformen måste emellertid av statsfinansiella Han stod alltifrån 1953 i evig tacksamhets- skäl ställas på framtiden. Först 1953 kunde skuld till Tage Erlander och till socialdemo- den komma till definitivt riksdagsbeslut, som kratisk partielit över huvud taget. Han hade ett par år senare sattes i verket. Den allmänna nämligen ertappats med relativt avancerad sjukförsäkringen innefattade dels sjukpen- falskdeklaration av sina inkomster och trots ning i relation till inkomsten, dels bidrag till fällande dom i tre instanser och kännbart sjukvårdskostnader. bötesstraff 1953 fått kvarstå som statsråd och Den obligatoriska olycksfallsförsäkringen chef för inrikesdepartementet i den då sittan- tedde sig ännu inte som en politiskt intressant de koalitionsregeringen Erlander-Hedlund. fråga. Det gjorde däremot fortfarande ålder- Partiledarskaran fullständigades av den domsförsäkringen-folkpensioneringen. Men norrbottniske förutvarande gruvarbetaren i det fallet rörde det sig om en påtagligt stor Hilding Hagberg, vars parti, Sveriges Kom- och framför allt tekniskt komplicerad fråga. munistiska Parti, 1944 hade inregistrerat sin Alltså gjorde man som man från regeringshåll största valframgång genom tiderna. Partiet hade gjort i nådens år 1928: man tillsatte en hade vid andrakammarvalet nämnda år erhål- statlig utredning, som den här gången och lit över tio procent av rösterna, vilket givit en naturligt nog erhöll namnet 1947 års pen- utdelning på 15 mandat. De följande andra- sionsutredning. kammarvalen skulle reducera mandatantalet O. A. Åkesson hade med sedvanlig fast till hälften eller mindre än så. hand lett den utredning som under namnet Hagbergs idol var Stalin, vars spökskrivna 1942 års försäkringsutredning 1946 avläm- samlade verk i tio delar år ut och år in skyltade nat sitt betänkande. Betänkandet i fråga blev i fönstret på partibokhandeln – och högst i allt väsentligt 1948 upphöjt till lag – och naturligt så: partiets finansiär likaväl som överdirektör Åkesson på kuppen titulärbeford- dess revisor hade Moskvadress. Hilding Hag- rad till generaldirektör. bergs goda och Tage Erlanders dåliga samve- Just 1947 stod Åkesson sålunda till förfo- te sprang ur samma källåder: kommunisterna gande. Han hade varit sekreterare i den förra skulle visserligen ”aldrig fälla en arbetarre- pensionsutredningen. Han hade gjort en rad gering”, men hos vem av dem – hos vilket av socialförsäkringsstudieresor i utlandet. Han deras partier – fanns den sanna socialismen? blev nu ordförande i den nya pensionsutred- Eller åtminstone statssocialismen? Det kun- ningen; och efter tre förmodligen ganska de nog vara bra för väljarna att veta. arbetsintensiva år förelåg så dess betänkande Så följde det ena året på det andra. Men och i tryck. Men det tedde sig något problema-

114 tiskt. Utredningen hade nämligen inte väjt för kan mellan departementsförvaltning och ut- tanken på ett nytt pensionssystem med trans- redningsmän fick den form det fick är ännu fereringsinslag av försäkringsrevolutionär art, knappast fullständigt utrett och kommer nog och inte heller hade den väjt för en bebådad aldrig heller att bli det. fondbildning som i mångas ögon tedde sig ATP-systemet skulle i huvudsak finansieras lika förfärande socialistisk som stor. genom pensionsavgifter inbetalade genom På regeringshåll tog man sig en funderare. arbetsgivaren, varvid trettio intjänandeår skul- Men inte mer. I nådens år 1951 fattade den le meritera till full pension, och full pension i socialdemokratiska partiledningen två strate- sin tur utgå med 60 procent per år av den giskt mycket viktiga beslut. Man bestämde genomsnittliga årsinkomsten under de fem- sig för att ingå i regeringskoalition med Bonde- ton bästa intjänandeåren. Pensionsåldern var förbundet, ett parti med vilket man i politikens även nu satt till 67 år, och det var välbetänkt; dagsfrågor hade föga gemensamt utom in- ty de bägge sista avgiftsåren borde rimligen tresset för politisk byteshandel av inkom- ofta nog vara de bästa bidragsåren till själva mensurabla storheter; och man bestämde sig systemet. för att låta O. A. Åkesson ytterligare en gång Det utredningsarbete på pensionsområdet få förtroendet att leda arbetet i en pensionsut- som under O. A. Åkessons ledning 1947 redning. lugnt och stilla hade tagit sin början var åtta år Det kvitterade den numera avgångne gene- senare snarast att likna vid politisk dynamit – raldirekören och chefen för Kungl. Försäk- med hjälp av vilken man kunde spränga sig ringsinspektionen med att 1955 till regering- själv eller andra i luften. en överlämna en ny pensionsutredning med På det individualpsykologiska planet finns tillhörande förslag. De bägge pensionsutred- det i just det här sammanhanget en högintres- ningarna kom att erhålla en sådan central sant koppling, nämligen den mellan den position i politik och samhällsdebatt i stort, svenska socialförsäkringens fader Anders att utredningsmännen som kollektiv fick gå Lindstedt och dennes arvtagare i senare tid under namnet de Åkessonska kommittéerna. Olof André Åkesson. Det är många frågor Och det var den senare av de Åkessonska som med utgångspunkt i Socialförsäkrings- kommittéerna som var rot och upphov till kommitténs sista verksamhetsår – sålunda svenska folkets mest nyttjade trebokstavs- 1921–1922 – kan ställas; men de får här och kombination, nämligen ATP, vilket skulle nu betraktas som ett problemkomplex något uttydas allmän tilläggspensionering – och då vid sidan om det här förelagda huvudtemat. underförstått generöst tilltagen tilläggspen- sionering till den alltför knappt tilltagna folk- Parti i fara pensionen. Ingen statlig utredning är helt förutsätt- Vid 1948 års andrakammarval backade social- ningslös. Den är – eller skall i varje fall vara demokraterna från 115 till 112 mandat, vid – bunden av sina regeringsdirektiv, och vid 1952 års andrakammarval från 112 till 110 den tid varom här är fråga ansåg man sig mandat och vid 1956 års andrakammarval därvidlag inte ha särskilt stora frihetsgrader. från 110 till 106 mandat. Den i anledning av Åkesson var en i eminent grad kunnig försäk- valsystemet eftersläpande förstakammarma- ringsman – enskild försäkring eller socialför- joriteten var ett styrkebälte, regeringssam- säkring kunde kvitta lika. Men hur ATP- verkan med Bondeförbundet 1951–1957 ett systemet – fyndigt till sin grundstruktur och annat. Men det långa maktinnehavet – i förödande till sitt funktionssätt – i växelver- oktober 1957 hade det i 25 års tid minus tre

115 sommarmånader oavbrutet suttit en socialde- fackföreningsorganisationen av viss storlek, mokratisk statsminister vid regeringsrodret – sålunda Tjänstemännens Centralorganisation, blev med tiden och av uppenbara skäl närmast TCO, förhöll sig neutral under vad som sena- en belastning; likaså regeringssamverkan med re fick namnet ATP-striden. de principlösa och egennyttiga agrarerna, vilka Situationen kom inom kort att te sig så låst, 1957 för övrigt hade antagit dubbelnamnet att folkpartiledaren Bertil Ohlin väckte tanken Centerpartiet Bondeförbundet, om något en på en folkomröstning, ett i Sverige endast vid contradictio in adjecto, vilken emellertid i två tidigare tillfällen nyttjat institut (om rus- sinom tid skulle reduceras till blott och bart dryckförbud 1922 och om högertrafikom- Centerpartiet. läggning 1955). Inom socialdemokratin vack- Man behövde från socialdemokratisk sida lade man till att börja med, men därefter slog med andra ord och rakt på sak och för att man till; och man gjorde det till yttermera kunna stanna kvar vid makten en verkligt stor visso tämligen samvetslöst: väljarkåren fick profilfråga, och dessutom någon i de egna tre valmöjligheter – enligt ovan – i stället för leden som kunde föra profilfrågan i hamn och möjligheten att välja mellan ett klart och därigenom visa alla och envar var de politiska entydigt ja eller nej till obligatoriet, som ju musklerna fanns. utgjorde själva principfrågan. Därigenom Man hade bådadera. Man hade ATP-frå- kunde man pressa in en kil mellan de borger- gan; och man hade i de egna leden statsrådet liga partierna, vilket också skulle framkom- och chefen för försvarsdepartementet Tor- ma av valresultatet: linje ett samlade 46 pro- sten Nilsson, som i samband med regerings- cent av rösterna, linje två 15 procent och linje ombildningen 1957 övergick till samma be- tre 35 procent. Valdeltagandet på 72 procent fattning i socialdepartementet och som skulle var i folkomröstningstermer anmärknings- stanna där intill dess Lagen om allmän försäk- värt högt – men även andelen blankröstare på ring – hela det dåvarande socialförsäkrings- fyra procent. Sistnämnda omständighet vitt- komplexet inom en och samma lag – 1962 nar om den villrådighet som ATP-frågan hade hade förts i hamn. genererat – och det inte helt onaturligt, något Det blev sålunda 1957 som socialdemo- komplicerad som den måste ha framstått för kraterna lanserade frågan om obligatorisk gemene man. tjänstepension – för att nu nyttja den term 1957 års folkomröstning i pensionsfrågan som samtiden nyttjade. En parlamentariskt blev för övrigt det första teve-valet i svensk tillsatt pensionsberedning anmodades att med historia, och i teve-termer var det nog Torsten kort varsel ta ställning till frågan. Alla Nilssons kraftfulla framtoning som mest kom involverade var ense om att folkpensionen till sin rätt. Men valresultatet kunde ju tolkas borde höjas avsevärt, medan just tilläggspen- litet efter behag: obligatoriet som linje betrak- sioneringen blev en partiskiljande fråga. Snart tad hade samlat flest röster, medan frivillig- nog utkristalliserades tre varianter: obligato- principen i form av linje två plus linje tre hade riet som omfattades av socialdemokraterna, samlat en majoritet av de röstande bakom sig. Landsorganisationen (de fackföreningsan- Hur som helst betraktade man från social- slutna arbetarna) och kommunisterna; frivillig- demokratisk sida folkomröstningsresultatet linjen som omfattades av huvudsakligen som en go-a-head-fullmakt från folket, varför Bondeförbundet Centerpartiet; och kollektiv- regeringen till 1958 års vårriksdag lade fram eller gruppavtalslinjen, också den en frivil- en proposition om ändring i Lagen om folk- liglinje, som förordades av Högerpartiet, Folk- pensionering – det vill i klartext säga: ett partiet och Arbetsgivareföreningen. Den tredje förslag om radikal omgestaltning av den all-

116 Folkomröstningen i ATP-frågan föregicks av ett Högern kontrade mot linje-ett-affischen med en linje- affischkrig, som både förtjänade att bli historiskt och tre-affisch med samma ovala svarta ram, men med en blev det. Linje-ett-affischen pryddes av ett i oval svart blekbeige tapet med kraftiga röd-revolutionära ränder ram inramat porträtt av en äldre mustachprydd gentle- som hotfull bakgrund. Ett par överbegåvade nordiskt man med håret på ända, vars skjortkrage och kravatt blonda syskon – förslagsvis en flicka på åtta år och en tydde på 1890-tal och vars enda prydnad utgjordes av pojke på fem år – hade mirakulöst nog satt sig så noga en medalj som kunde vara hämtad ur vilken sporttrofé- in i det föreslagna nya pensionssystemet, att de kunnat samling som helst. Gentlemannan i fråga – av allt att bilda sig en mycket bestämd mening om detsamma. döma en uppklädd arbetare – var sålunda sedan länge De bägge syskonen ser inte särskilt glada ut, och det hänsoven. Från andra sidan graven förmodas han icke hade sina rödrandiga skäl: Men ... mamma, det blir ju desto mindre ha uttalat: ”Gärna medalj men först rejäl vi som betala’t, förmodas barnen jämra sig inför en pension”. Problematiken i sammanhanget utgör åt- osynlig moder. De små egoisterna förefaller inte minstone för sanningsivraren de två orden rejäl pen- särskilt trovärdiga, men de förtjänade ändå att vara sion. Det var nämligen inget parti som bestred att det. Ty vinnarna i ATP-nollsummespelet var – alla pensionerna – vilken form man än valde för dem – detaljer å sido – svenska män och kvinnor födda skulle höjas ordentligt, medan affischens försåtligt mellan 1914 och 1929, och förlorarna skulle med inpackade budskap talade ett rakt motsatt språk. tiden deras barn och barnbarn bli. männa folkpensioneringen. I den efterföljande förande i andra kammaren på eftermiddagen riksdagsdebatten förde naturligt nog Torsten den 23 april 1958 löd som följer: Nilsson som den främste regeringens talan, Herr talman! Under förmiddagens debatt var en hel medan Jarl Hjalmarson i egenskap av nummer rad av talare ute med sina slagrutor och sökte leta ett på motståndartalarlistan kunde betraktas reda på anledningen till att vi inte har lyckats uppnå som hans huvudmotståndare. Och nu gällde enighet i denna betydelsefulla socialreformatoriska det – såsom ovan antytts – varken mer eller fråga. Någon spårade socialdemokratisk maktlyst- mindre än en kamp på liv och död. nad bakom misslyckandet. Till detta vill jag bara Inledningen till Torsten Nilssons huvudan- säga, ärade kammarledamöter, att jag personligen –

117 ordförande i Stockholms arbetarkommun, en befatt- ning som han innehade ända till 1975. Åren 1949– 1957 var han försvarsminister och 1957–1962 socialminister, för att 1962–1971 avsluta sin statsrådskar- riär som utrikesminister och 1976 med ålderns rätt lämna riksdagen. Torsten Nilsson tillhörde både som politisk begåv- ning och som resolut handlingsmänniska det absoluta toppskiktet av svenska politiker över huvud taget. Men det blev två omständigheter som stoppade hans väg till den naturliga slutposten – den som statsminister. Den ena omständigheten var att Ernst Wigforss’ intrig för att mota bort Gustav Möller vid statsministerskiftet Torsten Nilsson (1905-1997) 1946 gick i lås, medan den andra omständigheten var Torsten Nilsson var i likhet med Per Albin Hansson den benhårda socialdemokratiska partidisciplin som murarson från Skåne. Han avlade realexamen och ej visste av undantag och som bjöd absolut lojalitet studerade därefter vid yrkesskola och folkhögskola. mot partiordföranden,vem denne än vara månde. Trots att realexamen (en bra bit på väg till studentex- Ingen socialdemokratisk politiker med undantag amen) på den tiden i regel ledde över till något slags för Hjalmar Branting och Per Albin Hansson har haft tjänstemannabefattning valde Nilsson samma yrke större inrikespolitisk tyngd än Torsten Nilsson. Han som fadern och arbetade 1922–1929 som murare. Han kunde vara både brutal och smidig, men han var i regel inledde sin politiska karriär 1927 och avancerade via både det ena och det andra med god urskiljning. Han SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) besatt viss känsla för form och decorum, och som 1940 till posten som partisekreterare. Han blev 1941 äldre statsman hade han ingenting emot att i likhet riksdagsledamot och i samband med ministärombild- med en rad högadliga företrädare i ämbetet bli betrak- ningen 1945 kommunikationsminister men avgick tad som ”minister för utrikes ärendena”, snarare än först 1948 som partisekreterare. År 1945 blev Nilsson rätt och slätt och banalt som ”utrikesminister”.

och jag vet att fallet så också är med statsministern försvaret har vi lyckats uppnå enighet. Men låt oss – gick till förhandlingarna i avsikt att åstadkomma säga som det är, inte hymla utan kalla sakerna vid en uppgörelse. Det fanns inte något skäl för oss att deras rätta namn: den nationella solidariteten räckte framkalla en strid om en reform som vi var så inte längre, den nationella solidariteten räckte inte angelägna om att få genomförd för att en av de så långt att man ville genomföra en reform som återstående klassklyftorna i samhället därmed skulle åstadkommer likställighet på ålderns dar för samtliga utjämnas. Jag tror att herr Hansson i Skegringe nationens medborgare. [Centerpartiet] i förmiddags kom sanningen närmast Anledningen? Ja, vi representerar olika skikt i när han sade, att intressemotsättningarna var så samhället. Motsättningarna mellan dessa är tyvärr stora, att det just därför var så, att även om de i fortfarande så stora, att man inte kan uppnå den förhandlingarna deltagande alla egentligen var be- manifestation av nationell solidaritet som vi för vår själade av en önskan att åstadkomma en uppgörelse, del uppriktigt önskar. så fanns den uppgörelsen inte inom räckhåll. Det Politik är politik, och eftersom angrepp stun- förhåller sig så. dom är bästa försvar valde Nilsson att inleda Ärade kammarledamöter! Faktum är att vi har med en försäkran om att det föreliggande lyckats uppnå en uppgörelse om andra ting. Om reformförslaget dikterats utan sidoblickar på

118 dess PR-värde, medan det däremot förelåg en partiet var ointresserade av varje åtgärd från karaktärsdefekt hos motståndarna mot försla- samhällets sida för att åstadkomma ett för- get som medförde att de inte kunde anamma bättrat pensionssystem till skydd för folkets detsamma. Så gör han en historisk tillbaka- stora massa ”utöver folkpensionen”, medan blick, för att stanna vid ålderdomsförsäkrings- Folkpartiet i varje fall vinglat vidare i rätt året 1913. Då hade praktiskt taget hela riksda- riktning. Efter variationer på nämnda tema gen slutit upp kring den allmänna pension kommer så Torsten Nilsson in på finansie- som föreslagits. Men Hjalmar Branting hade ringen av hela det nya pensionssystemet. Av- trots det beklagat att den allmänna pensionen gifterna skulle uttagas från 1960, och de skulle gav för litet till för få. Nu emellertid fullföljde sammantagna under inga omständigheter svensk socialdemokrati en stor linje med start- överstiga tio procent av lönesumman. punkt hos Branting. Fortsättningsvis tyckte Det är knappast särskilt svårt att urskilja det sig Nilsson kunna konstatera att 1913 års bärande retoriska greppet i Torsten Nilssons pensionsförsäkring varit för svag och för lång- stora anförande. Formen – agitatorns och sam. Den var till yttermera visso uppbyggd sluggerns – får ge innehållet, och innehållet kring en finansieringsmetod som innebar att blir därför och i koncentrat att endast den som man först 1965, alltså först efter 50 år, skulle lyssnar till hjärtats bästa ingivelser kan se det ha uppnått fulla förmåner. Men i mitten av socialpolitiska ljuset samt att förmågan att 1930-talet hade ”vi” varit mogna att lämpa lyssna till sådana ingivelser nu som tidigare den gamla finasieringsmetoden över bord: och som historien visat endast fanns hos före- Jag säger ’vi’, ty det var ingen i riksdagen som trädare för Sveriges Socialdemokratiska Ar- argumenterade för att bibehålla den så kallade betareparti. premiereservmetoden –’bolagsmetoden’ skulle jag Hur bemöter man ett sådant axiomatiskt vilja kalla den, herr [Ernst] Ahlberg [Högerpartiet], förhållningssätt med ty åtföljande utgjutelser? ty det är en metod som folk känner igen från de Givetvis – om så är möjligt – med både privata bolagens försäkringar. förnuft och känsla. Jarl Hjalmarson vrider och vänder på Torsten Nilssons argumenta- Nilsson försvarar inkomstgraderingen av de tion och stannar vid slutsatser som numera i utgående pensionerna – i praktiken ett utmärkt så pass hög grad är allmän egendom och som sätt att permanenta klassamhället – med att dessutom i mer allmänna termer skall tangeras ingen skulle behöva lämna en ”hygglig bo- litet längre fram i texten, att det här får räcka stad” på ålderns höst ”om han har behov av med att direkt återge slutklämmen i hans den”. Det saken nu gällde var vidare att nå anförande – varvid möjligen någon läsare till fram till ett allmänt pensionssystem som kän- sin häpnad drabbas av ett slags dubbelseende: netecknades av snabbhet, effektivitet och Vem av de bägge här närmast aktuella politi- värdebeständighet. kerna är i nådens år 1958 i fråga om hård Ingen [av de tidigare debattörerna] talade öppet för dogmatism egentligen Hans Forssells sentida att göra om 1913 års missstag: långsamheten, själsfrände på den rikspolitiska arenan? Vem [in]effektiviteten, kallsinnigheten mot de redan av de bägge har tagit del av Adolf Hedins gamla. socialpolitiska försvarstal från 1884 och gjort Med ett kvickt grepp hade Nilsson sålunda både dess mänsklighet och dess slutackord omvandlat 1913 års i både nationella och till sina? internationella termer enastående reform till Jarl Hjalmarson: 1913 års misstag, och fortsättningsvis skulle Till sist, herr talman! Diskussionen om tilläggspen- han göra gällande att Högerpartiet och Center- sioneringen gäller inte huruvida löntagarna skall ha

119 tjänstgjorde fram till 1937 för att samma år inleda en helcivil karriär som sekreterare i Handelns Arbetsgivar- organisation. Han befordrades i sinom tid till direktör i HAO, som han emellertid 1942 lämnade för att tillträda befattningen som verkställande direktör i Försäkringsbolagens Förhandlingsorganisation. År 1944 hade Hjalmarson blivit vald till vice ordförande i Högerns Riksorganisation, 1947 blev han invald i andra kammaren och 1950 valdes han till partiordfö- rande i Högerpartiet. Hjalmarson genomförde tre för Högerpartiet fram- gångsrika valkampanjer inför lika många andrakammarval – 1952, 1956 och 1958. Men vid 1960 års andrakammarval föll partiet så kraftigt tilllbaka att Jarl Hjalmarson (1904-1991) partiledaren kunde betrakta sin politiska karriär som Jarl Hjalmarson var i likhet med Torsten Nilsson född inne på sista varvet. Hjalmarson avgick också 1961 i Skåne, och närmare bestämt i Helsingborg. Men som partiledare och blev efter ett kort mellanspel i hans bakgrund var en helt annan. Fadern var officer näringslivet 1963 landshövding i Gävleborgs län. med en komplicerad karriärväg bakom sig: överste- Han anlitades under många år som förlikningsman i löjtnant i Svenska armén, general i Persiska armén centrala löneavtalsförhandlingar och kom därvid snart och generalmajor i Finska armén. nog att tilläggas epitetet ”mästermedlare”. Jarl Hjalmarson avlade 1929 juris kandidatexamen Jarl Hjalmarson var en man med påtagligt positiv och tjänstgjorde därefter under ett år som statsminis- livshållning. Han hade en folklig framtoning som var terns sekreterare, vilket i klartext innebar att en av helt genuin och som appellerade till gemene man – faderns kontakter, nämligen amiral Lindman, fattat och det till och med när hans huvudbudskap utlades personligt intresse för den unge juristen. Efter Lind- under rubriken ägardemokrati. Hans maskot var den mans avgång från statsministerposten 1930 knöts avlånga kravatten, hans naturliga ansiktsutryck det Hjalmarson till Högerns Riksorganisation, där han vänliga leendet.

eller inte ha den ökning i sina arbetsförtjänster som att köpa plikten att betala avgifter till regeringens en stigande produktion gör möjlig. Hela debatten, jättelika pensionsanstalt till det priset. hela motsättningen gäller bara en sak: Vem skall Människorna kan få det bättre. Förbättringarna förfoga över dessa ökningar i arbetsförtjänsterna – skall de få personligen. Välstånd skapas av många människorna eller myndigheterna? Människorna! – [till fördel] för många. Välståndets mening är, att Utan någon som helst tvekan människorna själva, många skall ha mer att hushålla med, mer att bygga säger vi. sin trygghet och [sin] säkerhet på, mer att satsa av När vi i Högerpartiet hävdar, att vi inte har råd med för ett liv och en framtid, som var och en kan känna en obligatorisk tilläggspensionering, när vi vill som sin [egen]. koncentrera krafterna på en bättre folkpension och Detta, herr talman, är vårt alternativ. ett bättre skydd för familjerna, så betyder detta: Vi Propositionen föll i andra kammaren med 117 har inte råd att binda fast människorna vid en stel röster mot 111. Regeringen vidtog då en lika pensioneringsplikt. Vi har inte råd att göra det egna oväntad som drastisk åtgärd. Den lät utlysa hemmet, det egna företaget, den egna gården till nyval till andra kammaren, en möjlighet som något, som de många aldrig kan nå. Vi har inte råd tidigare tillgripits vid endast två tillfällen:

120 1887 i samband med tullstriden (tullvänner gade sålunda tillsammans med kommunister- mot frihandlare) och 1914 i samband med na från och med 1961 års riksdag över en klar försvarsstriden (försvarsvänner mot försvars- majoritet och från och med 1969 års riksdag defaitister). I bägge fallen hade den regering över helt egen majoritet i andra kammaren. (I som utlyst nyvalet vunnit detsamma. Så skulle sistnämnda fall spelade visserligen enligt också en tredje och för tvåkammarepoken allmänt omfattad åsikt ett oroligt utrikespoli- sista gång bli fallet. tiskt läge – såsom brukar ske – regeringspar- Efter det extra andrakammarvalet 1958 hade tiet i händerna.) socialdemokraterna ökat antalet andrakam- Under tvåkammarsystemets slutskede in- marmandat från 106 till 111, varvid man fått leddes också en nedgång för Högerpartiet draghjälp av kommunisterna i det att de sist- som skulle brytas först i och med riksdagsvalet nämnda underlåtit att ställa upp egna kandi- 1973. Vid 1960 års andrakammarval förlorade dater i känsliga valkretsar. Högerpartiet och partiet sex mandat och vid 1964 års val åter- Centerpartiet ökade med tre respektive tretton igen sex mandat. Och 1961 hade Jarl Hjalmar- mandat, och det huvudsakligen på Folkpar- son tvingats att lämna partiledarposten. Han tiets bekostnad, medan kommunisterna miste blev i både personhistoriska och ideologiska ett av sina sex mandat. termer ATP-stridens store förlorare. I och med valresultat hade de borgerliga Den kompromisslösa socialdemokratiska förlorat sin knappa majoritetsställning i Andra satsningen på allmän tilläggspensionering kammaren. Socialdemokrater och kommu- enligt fördelningsmetod som valvinnande nister innehade nu sålunda 116 och det bor- profilfråga inför 1960–talet gick sålunda inte gerliga blocket 115 av de dåmera 231 manda- bara hem. Den gav full pott. Men säg den ten. Men i realiteten var ställningen helt jämn, glädje som varar för evigt – och inte minst då eftersom den socialdemokratiske talmannen i socialförsäkringstermer. ej ägde rösträtt. Det är mot den bakgrunden som regeringen Erlander framlägger en ny Ett begrepp, en problematik och något modifierad proposition om ändring i Lagen om folkpension till 1959 års vårriks- ATP-systemet fungerade inledningvis över dag. I likhet med föregående år har socialist- förväntan. Trots någorlunda generösa över- blocket majoritet i första kammaren, en majo- gångsbestämmelser och trots mycket generösa ritet som förstärkts något genom socialdemo- bestämmelser om varifrån på ålderstrappan kratisk framgång i 1958 års ordinarie lands- full ATP skulle gälla, så tillväxte AP-fonden tingsval. Omröstningsresultatet i andra kam- – det vill säga Allmänna Pensionsfonden – i maren borde ha utfallit med 115 röster för och en takt som medförde att man till och med från 115 mot den nya propositionen, varefter lott- relativt seriöst håll ifrågasatte återbetalning ning skulle ha tillgripits. Men resultatet blev av fondmedel i den ena eller andra riktningen. i stället 115 för och 114 mot, ty en folkpartis- Man lärde sig snabbt ATP-systemets egen- tisk riksdagsman och tillika metallarbetare heter. De 30 intjänandeåren, de 15 bästa in- hade lagt ned sin röst. komståren och det hitintills inte berörda taket: Under tvåkammarsystemets slutskede skulle man kunde tillgodoräkna sig pensionspoäng socialdemokraterna hela tiden förfoga över upp till 7,5 basbelopp per år (men fick ändå en bekväm majoritetsställning i riksdagen. erlägga avgift till systemet enligt en fast pro- Vid 1960 års andrakammarval erhöll partiet centsats avseende hela inkomsten). Basbe- 114 mandat, vid 1964 års val 113 mandat och loppet var en konstruktion som medgav full vid 1968 års val hela 125 mandat. Man förfo- värdesäkring av utgående pensioner. Det

121 skulle följa konsumentprisindex, något som gång tett sig – om man nu gör sig besväret att nästan undantagsvis medfört att det höjts från titta i backspegeln. 1970-talets oljekriser, den år till år. De inbetalda avgifterna konstituera- offentliga sektorns så till den grad omfattande de den pensionspoäng upp till 7,5 poäng, expansion att ett kvickhuvud namngav sektorn enligt vilken tilläggspensionen skulle utgå. i fråga den ofantliga sektorn, vidare generösa Och med tiden kunde vem som helst avlägga tilläggsbestämmelser till socialförsäkrings- ett besök på respektive allmänna försäkrings- systemet – och mycket mera landade i två kassa och få besked om aktuell pensions- stora devalveringar av kronan, den ena före- poäng. tagen 1981 och den andra 1982. År 1962 var som redan framgått Lagen om År 1976 hade det blivit regimskifte i det att allmän försäkring i hamn. Den innefattade då en borgerlig regering för första gången sedan allmän sjukförsäkring, föräldraförsäkring (ti- 1932 (eller mera formellt sett sedan sommaren digare moderskapsförsäkring), allmän folk- 1936) fick utöva regeringsmakten. Den gläd- pension och allmän tilläggspension. Systemet jen varade i sex år och innebar inget trend- som heltäckande socialförsäkringssystem var brott i riktning mot den uppstramning av ändå ofullständigt, ty den obligatoriska statsfinanserna och av den offentliga sektorns olycksfallsförsäkringen hade tills vidare läm- verksamhet över huvud som många ropade nats utanför. Den irregulariteten rättades till i efter. Den sista borgerliga regeringen gav sig kraft av ett principbeslut som riksdagen fattade själv ett slutbetyg i och med 1981 års deval- 1967 och som trädde i full verkställighet vering, och 1982 års devalvering var den då 1974. Den obligatoriska olycksfallsförsäk- tillträdande socialdemokratiska regeringens ringen hade administrerats av de ömsesidiga presentation av hur man såg på icke-struktu- så kallade socialförsäkringsbolagen, vilka i rella lösningar av strukturella problem. och med ovannämnda principbeslut tvingades Det är vid den här tiden som tilltron till träda i likvidation senast 1973. ATP-systemet på allvar börjar vackla. 1960-talet innebar i största allmänhet gyl- 1980 publicerade den polsk-svenske för- lene tider. Det svenska näringslivet utveckla- säkringsmatematikern fil. dr Leon Rappaport des så snabbt och exportvolymen med den, att en liten bok som erhöll titeln ATP-sveket: expansionen kom att medföra betydande Determinativa och ekonomiska aspekter. arbetskraftsinvandring från främst Finland Rappaports bok var formellt svag men stark i och Jugoslavien. Statens inkomster sköt i sak och tegs ihjäl. Författaren betraktades höjden, vartill en från socialdemokratiskt håll som en litet udda figur – vilket han också var tidigare dödskallemärkt beskattningsform – och hans kännedom om hur man marknads- som togs i bruk med början 1960 starkt bidrog, för angelägna budskap var next to nothing. I nämligen omsättningsskatten (oms) som se- stort sett förde han emellertid vidare den 1973 nare erhöll namnet mervärdesomsättnings- bortgångne Karl-Gustav Hagstroems budskap skatt (moms). Skatteformen i fråga hade på om sanningskravet i bokföringen, och han socialdemokratiskt håll tidigare varit död- kunde göra det med stöd i en empiri som var skallemärkt, enär den i egenskap av procentu- ännu entydigare än när Hagstroem sista gång- ellt och ej progressivt verkande beskattning en fattade pennan. saknade varje som helst utjämningseffekt och Framemot mitten av 1980-talet inleddes en därför kunde betraktas som något av en klass- stark ökning av försäljningen av privata pen- skatt. sionsförsäkringar, och det är en trend som Omkring 1970 började de goda tiderna att hittills inte brutits. En kungstanke bakom inte längre te sig riktigt lika goda som de en ATP-systemet var ju – enligt bästa och ovan

122 återgivna källa – att ”bolagens” något ensidiga försäkringsverket har i allt större utsträck- tilltro till premiereservteknikens välsignelser ning haft att administrera ett veritabelt lapp- i fråga om pensionsförsäkring inte kunde täcke av bestämmelser och särbestämmelser tilläggas någon större betydelse. Det blev allt på socialförsäkringsområdet – och under ver- flera som började hysa rakt motsatt upp- ket även de allmänna försäkringskassorna. fattning. Och samma år – sålunda 1996 – publicerade År 1970 hade riksdagen övergått från två- fil. dr Gunvall Grip en bok med titeln Reform kammarsystem till enkammarsystem. Samti- eller systemskifte: Ett inlägg i socialförsäk- digt reformerades utskottsorganisationen, var- ringsdebatten. Grips bok utgavs av både vid två nya utskott genom sin blotta tillkomst Folksam – till vilket företag författaren hade kan sägas markera ett slags krismedvetande. sin dagliga gärning förlagd – och Försäkrings- Det var Bostadsutskottet och Socialförsäk- kasseförbundet. Den måste ha tett sig ganska ringsutskottet, sålunda de två utskott vilka i angelägen. Grips genomgång av socialförsäk- varje fall haft god möjlighet att fördjupa sig i ringsdebatten är laddad med fakta och syn- svensk samhällsekonomis två skuldposter av punkter – ofta både originella och tankeväck- mera monumental karaktär: de allmänna ande – och hans budskap är sammanfatt- (kommunala) bostadsbolagens underfinansie- ningsvis: Det räcker inte med reform, utan det ring och ATP-systemets fondbrist relativt dess bör bli ett systemskifte. förpliktelser. Nu blev det inte så. Men eftersom siffror I regeringskretsen tillkom efterhand först stundom säger mer än ord skall just ett antal en bostadsminister och därefter en socialför- siffror få illustrera hela den svenska social- säkringsminister, i sistnämnda fall från 1994 försäkringspolitikens dubbelproblematik: de Anna Hedborg och efter henne från 1996 bakomliggande kalkylerna har slagit slint, Maj-Inger Klingvall. Anna Hedborg blev ef- och patienten tilläts bli mycket sjuk innan ter sin avgång ur regeringen generaldirektör man – som nedan skall redovisas – enades om och chef för Riksförsäkringsverket, sålunda tryckförband och kosmetik på det ymnigast för den myndighet som administrerar social- blödande såret. försäkringssystemet i dess helhet. Både Anna Hedborg och Maj-Inger Klingvall är för öv- Utredning, två steg åt sidan rigt något bland socialdemokratiska elitpoli- tiker så ovanligt som akademiker med avlagda Den kritiska syn på ATP-systemet ändamåls- högre examina, Anna Hedborg civilekonom enlighet som ovan exemplifierats och vars och Maj-Inger Klingvall politices magister. fundament – såsom framgår av sifferupp- Men den omständigheten har – förefaller det gifterna i tabell 3 – inte helt och hållet vilade – inte haft någon större betydelse för det på lösan sand gav sammantagna argument reformarbete som 1994 tog sin början och nog för att regeringen 1984 skulle tillsätta en som 1998 avstannade i kraft av en av riksda- statlig kommitté med uppgift att genomlysa gens kodifierad fempartiöverenskommelse av den aktuella problematiken och utarbeta ett låt-inte-det-här-bli-en-valfråga-karaktär. förslag till reform av socialförsäkringssyste- År 1996 lämnade Riksförsäkringsverkets met. Kommittén i fråga avlämnade 1990 sitt chef under många år generaldirektör Karl- betänkande, men de kommitterade hade inte Gustav Scherman sin tjänst. Alltid modest i kunnat enas om mycket mer än om vissa sin framtoning levererade emellertid Scher- tekniska modifikationer av systemet. År 1991 man därefter rätt skarp kritik av bristen på tillsattes därför en ny statlig socialförsäk- konstans i socialförsäkringssystemet. Riks- ringskommitté, som 1994 avlämnade sitt be-

123 Tabell 3. Arbetsgivaravgifter för yrkesskydd, folkpensionering, allmän tilläggspenison, arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring i procent av lönesumman 1961~1989.

År Yrkes- Folk- ATP Arbets- Sjuk- Totalt skydd pension skadeförs. förs. 1962 .. .. 3.40 0.40 1.10 .. 1965 .. .. 5.40 0.40 1.50 .. 1968 .. .. 7.80 0.40 2.60 .. 1971 .. .. 7.80 0.40 3.10 .. 1974 0.05 3.30 8.00 0.25 3.80 15.40 1977 0.13 8.30 9.20 0.25 8.00 25.88 1980 0.10 8.30 9.20 0.60 10.60 28.80 1983 0.15 9.45 9.60 0.60 9.50 29.20 1986 0.35 9.45 10.00 0.60 9.30 29.70 1989 0.35 9.45 11.00 0.90 10.10 31.80 Underlag: Johan Myhrman, Hur Sverige blev rikt, Stockholm 1994, s. 236. tänkande. Den här gången fanns det åtskilligt längesskuggan av det kommande riksdagsva- mer av substans i slutprodukten, som i största let i september 1998 – tidvis krävde nästan all allmänhet kunde tas till intäkt för att det dock politisk energi på det mera kvalificerade inte saknades stöd över nästan hela det poli- planet. Ställd mot väggen förklarade emeller- tiska fältet för en genomgripande reform av tid den socialdemokratiske statsministern ATP-systemet. Riksdagen fattade till ytter- Göran Persson 1997 att partiet stod kvar vid mera visso ett principbeslut i den riktningen. de allmänna principerna i 1994 års kommitté- Men därefter fastnade beslutsprocessen i förslag. Så var också fallet. Efter intensiv handlingsförlamning, alltmedan den offentli- korridorpolitik – och såvitt bekant med den ga debatten tog fart och trycket på politikerna folkpartistiske riksdagsmannen Bo Könberg att i varje fall åstadkomma någonting mer än som främste inspiratör och idégivare – kom viljeyttringar hårdnade. I 1994 års betänkan- man i januari 1998 fram till en fempartiupp- de hade man reducerat transfereringsinslaget görelse mellan moderater, kristdemokrater i det gamla systemet och därmed också ökat och folkpartister å ena sidan och centerpartis- premiereservinslaget, vilket tedde sig svår- ter och socialdemokrater å den andra, vilken förenligt med vissa socialdemokratiska grund- efter ytterligare förhandlingar under loppet värderingar. Dessutom ansågs det på sina håll av senvåren i början av juni månad samma år att vissa grupper – och främst då låginkomst- kom till riksdagsbeslut. tagare och kvinnor – som missgynnades i Vad innebär då den revidering av folkpen- gällande system också missgynnades i re- sioneringssystemet – folkpension och tilläggs- formförslaget. pension – varom nästan hela riksdagen har Socialförsäkringsfrågan fick ta vilopaus, enats? För det första att folkpensionsdelen i och det inte minst av den enkla anledningen pensionssystemet skall lämnas orubbad. För att tidens som det föreföll mera trängande det andra att den aktuella fonduppbyggnaden frågor – och främst bland dem då frågan om i AP-fonderna skall fasas ut till förmån för en eventuellt medlemsskap i Europeiska Unio- mera premiereservbaserad fonduppbyggnad, nen, vilken föregicks av riksdagsvalet 1994 varvid 18.5 procent av lönesumman skall gå som ledde till regeringsskifte från borgerligt till pensionsavgifter och 2.5 procentenheter till socialdemokratiskt och företogs i fram- av de 18.5 procenten alltefter den enskilde

124 blivande pensionstagarens eget skön placeras skens kunskaper om och tilltro till det halv- hos en fondförvaltare. För det tredje att det nya pensionssystemet. Undersökningen base- gamla systemet i dess helhet skall fasas ut rade sig på svar på frågor ställda till ett repre- genom tre skilda åldersgrupper, varefter en- sentativt urval på drygt 1,000 personer. Den dast pensionärer födda 1934 och tidigare kan gav vid handen att ganska få – på ett ungefär anses sig som ATP-pensionärer i begreppets två av tio – kände till den närmare innebörden ursprungliga mening. av systemskiftet, samtidigt som ävenledes Allt sammantaget sålunda: Inbjuder snarare ganska få – på ett ungefär tre av tio – hade till frågetecken än till utropstecken. stort förtroende för systemet som sådant. Nu skall Demoskop utföra ett par uppfölj- Det enkla är det svåra ningar av den här refererade undersökningen, en under 1999 och en under år 2000. Då Varje socialförsäkringssystem inbjuder till kommer med största sannolikhet resultaten knäckfrågor, av vilka somliga efter viss tanke- att te sig mera muntrande än så för beställa- möda låter sig besvaras, medan andra så att ren. Folk har ju en benägenhet att ta till sig det säga stupar på rent kunskapsteoretiska skäl. man behöver veta. Men det är av uppenbara Till den förra gruppen hör frågor som gäller skäl ingen bra början på ett epokskifte inom konstruktion och konsekvenser av vissa egen- svensk socialförsäkring att så få vet så litet heter i det aktuella systemet. Till den sist- om systemet och att så många tycks hysa nämnda gruppen hör framför allt de frågor misstro till det. som på ett eller annat sätt tangerar begreppet I en 1998 år av Institut für Weltwissen- rättvisa. schaft an der Universität Köln utgiven sam- Ett socialförsäkringssystem skall vara enkelt lingsvolym med titeln Redesigning Social – eller mer exakt formulerat: så enkelt att det Security ingår ett bidrag författat av national- till sin grundkonstruktion och mer ingripande ekonomen professor Mats Persson vid Stock- konsekvenser är – eller i varje fall kan bli – holms Universitet. Persson refererar under förståeligt för dem systemet omfattar, det vill rubriken Reforming Social Security in Swe- säga även för gemene man. En verklig kvali- den lika koncist som förtjänstfullt ATP-frå- tet hos ATP-systemet i dess hävdvunna tapp- gans tillkomst och utveckling fram till näst ning var den enkla 30/15-regeln och det inte intill dags dato. Men hans huvudärende är – alltför komplicerade basbeloppsinslaget. En trots att hans politiska sympatier i huvudsak verklig brist på kvalitet i det nya systemet befinner sig till vänster om mitten – dels att utgör den omständigheten att det antal faktorer slå ett stort slag för actuarial fairness inom vilka bestämmer den slutliga pensionen och svensk socialförsäkring, dels att – under det vilka här endast tangerats är så många och en strikta regelverk som då krävs – överlämna del av dem därtill så pass sofistikerade, att ett hela systemet till professionella försäkrings- väsentligt element – det må repetitionsvis och kapitalplaceringsaktörer i stället för att gälla vilket socialförsäkringssystem som helst låta det i allt väsentligt vandra in i och ut från – går förlorat, nämligen möjligheten att i myndighetssfären. varje fall på ett ungefär kalkylera fram den Perssons första tes har idéhistoriskt sett blivande pensionens minimivärde i reala viss anknytning till en debatt som under termer. mellankrigstiden svenska livförsäkringsmän Opinionsinstitutet Demoskop utförde på emellan fördes om begreppet rättvis premie. Riksförsäkringsverkets uppdrag en i oktober Diskussionen kan inte föras vidare här, men 1998 publicerad undersökning rörande sven- så mycket skall ändå sägas att rättvis premie

125 mycket väl kan vara just den premie som frivillig påbyggnad i form av privata pensi- försäkringstagaren accepterar i och med att onsförsäkringar. Och här skall tilläggas: i han erlägger den. Det innebär en rättvisa så att inkomsttaxeringshänseende med obegränsad säga a priori. Så har också ATP-avgifterna avdragsrätt. Det skulle innebära en radikal tydligen uppfattats av svenska folket, om av förenkling av ålderdomspensionssystemet, okunnighet eller i kraft av blind tilltro till samtidigt som staten byggde upp stora dolda försäkringsgivaren/statens överlägsna omdö- reserver, vilka skulle falla ut när respektive me må här vara osagt. ATP-systemet har ändå pension föll ut och därmed frigjordes för varit allmänt accepterat, och på så sätt därför beskattning. Till vilket – innan bilan faller – även svarat upp mot en av dess viktigaste kan fogas, att kapitalvärdet av alla av parterna uppgifter. på arbetsmarknaden kollektivavtalsgrundade Dessutom är varje försäkringssystem som försäkringsar (avtalsförsäkringar) gärna kun- inte är fotat på en individ/ett försäkringsob- de föras över till helt privata medborgarpen- jekt/en riskgrupp alltid orättvist. Det är i sionskonton och därmed bli ett med den pri- själva verket dess ändamål. Ingenting är så vata pensionsförsäkring som finns eller är i sällsynt som det normala, och det är den vardande. Så skulle även Mats Perssons hyggligt upplyste försäkringstagaren också kapitalplaceringsproblematik vara ur världen. medveten om. Man bör sålunda förvisso efter- sträva enkla och klara regler i alla försäk- Återblick och utblick ringssystem (med möjlighet för den som så vill att med hjälp av finstilta försäkringsvill- Det är sålunda pensionsfrågans förbannelse kor begrunda deras närmare innebörd). Men att den blivit partipolitik? Ja, ofta nog. Men man bör aldrig eftersträva rättvisa ens i ett ingen pensionsfråga i socialförsäkringstermer socialförsäkringssystem. Det komplicerar ek- kan komma till beslut utan mer eller mindre vationen och leder under alla omständigheter uttalad medverkan i partipolitiska termer. Det aldrig längre än till ett slags skenrättvisa. är när pensionsfrågan eller vilken annan soci- Persson anför ett av alla utom av ett fåtal alförsäkringsfråga som helst blivit sido-ord- nostalgiker i tacksamt minne bevarat och för nad politiska frågor av mer övergripande na- många år sedan av Centerpartiet framfört tur som i och för sig önskvärda reformer förslag, som gick ut på att utan krångel tillför- krympts till oigenkännlighet eller baserats på säkra alla vuxna medborgare en generell mi- matematiskt-statistiskt önsketänkande och nimi-inkomst under hela deras respektive livs- därför skenat iväg i felaktig riktning. cykel. Persson antyder sympati för nämnda Blott Sverige svenska krusbär har. Men förslag, och det med rätta. Om ett sådant socialförsäkringsproblematik av nästintill förslag genomfördes skulle för det första med- svensk magnitud finns till beskådande i många borgarens trygghetsbehov säkras fullt ut, och andra länder. Att döma av internationell fack- för det andra oerhört många mandarintjänster press är det tydligen i England och i Tyskland, och en nästan ogenomtränglig lagstiftnings- som man mest påtagligt hamnat i en åter- djungel med tillämpningsföreskrifter kunna vändsgränd. En av den konservativa reger- skatta åt förgängelsen. ingen John Majors sista initiativ blev att föra Det rakaste socialförsäkringsförslag som i fram ett förslag till en mycket radikal omge- modern tid framförts i Sverige är under alla staltning av engelsk folkpensionering, och omständigheter det Centerpartiets förslag som förslaget i fråga var tydligen inte helt oävet, ty blev linje två i 1957 års folkomröstning: grund- den strängaste av politisk-ekonomiska smak- pension för alla, och för dem som så ville en domare – sålunda den engelska veckopubli-

126 kationen The Economist – gav det betyget pass generell företeelse som socialförsäkrings- Med beröm godkänt. problematiken. Därtill kommer att just det I Tyskland är intressebindningen till social- allmänna pensionssystem som i mitten av försäkringssystemet vida starkare än i Eng- 1980-talet vann fotfäste i Chile – vilket också land. Den tradition som byggts upp och vårdats påpekas – tillvunnnit sig stort internationellt är också av betydligt äldre datum. Men det intresse och tydligen är på väg att bli riktgi- tycks ändå vara så, att man på allt flera hörn vande även för andra latinamerikanska län- och kanter i förbundsrepubliken inser angelä- der. Och ytterligare därtill kommer att det här genhetsgraden av att stoppa en utveckling på rör sig om ett relativt renodlat premiereserv- socialförsäkringsområdet, vars potentiella system – sålunda om en konträr motsats till skadeverkningar i ett annars av sparandetra- den svenska modell som lanserades åren kring dition genomsyrat land på sikt ter sig ganska 1960 och som uppenbarligen inte höll vad det illavarslande. en gång lovade. I bägge länderna har man på auktoritativt Men Langers framställning är påtagligt svag håll klart för sig att det finns stora vinster att såväl vad avser beskrivande som vad avser hämta i ett nytt eller i varje fall reformerat värderande argumentering. Den beskrivande pensionssystem. Jonas Wendels ingressvis argumenteringen består av allt att döma av ett åberopade artikel bör alltså inte ses enbart något skönsmässigt företaget urval av fakta, som ett unikt svenskt dokument rörande unikt vilka skall styrka upphovsmannens tes att svenska förhållanden. Men hur hög är i da- allmän ålderdomspensionsförsäkring efter för- gens läge – nationellt och internationellt – delningsmetod alltid är bättre än allmän medvetandenivån vad avser möjliga stora ålderdomspensionsförsäkring efter helt eller vinster att hämta ur ett nytt eller i varje fall ett nästan helt genomförd premiereservteknik. någorlunda radikalt omgestaltat socialförsäk- Langers så påtagligt tendentiösa framställ- ringssystem? Oraklet i Delphi skulle ha faxat ning – man kan till och med säga klart oveten- över sitt svar på den ställda frågan enligt skapliga framställning – vanpryds av inslag följande: Det beror nu som alltid på intellek- som kan få vem som helst som funderat över tuell nivå och politisk ansvarskänsla. begreppen objektivitet och saklighet att dra I Nordisk Försäkringstidskrift 1998:3 åter- öronen åt sig. Det är ett hårt omdöme, som finns ett av den amerikanske aktuarien och därför bör beläggas. pensionskonsulten David Langer utarbetat Mot varandra ställer Langer president bidrag, som fått rubriken Läxan från det chi- Franklin D. Roosevelt, som var god, och lenska pensionssystemet: Akta er och som är ”diktatorn Pinochet”, som är ond. Roosevelt översatt till svenska av chefaktuarien i AMF inaugurerade ett pensionsförsäkringssystem Försäkring tekn. dr Jan Hagberg och direktö- som är baserat på fördelningsteknik, vilket ren i Folksam Ellis Wohlner. Även den sist- sålunda måste implicera att det är bra och nämnde har aktuariebakgrund, varför det här därmed även ändamålsenligt, medan Pinochet rör sig om inte mindre än tre vise män, vilka har inaugurerat ett pensionsförsäkringsystem i samverkan strävat mot att bekantgöra inne- som är baserat på premiereservteknik, vilket börden av vissa tecken på den socialförsäk- sålunda måste implicera att det är dåligt och ringsinmutade delen av stjärnetältet. därmed även föga ändamålsenligt. Det argu- Men välgärningen i fråga är av något kluven mentationsgrepp som här tagits i bruk är natur. Det har alltid sitt intresse och mången gammalt som gatan och brukar gå under nam- gång även sin nytta att skåda ut över gränserna, net good/bad by association. och det inte minst när det är fråga om en så Vidare kan ett land som Chile aldrig ensamt

127 utgöra en god referenspunkt för resonemang Bibliografisk översikt i mera generella socialförsäkringstermer. Chi- les nutidshistoria är så unik, att varje som 1928 års pensionsförsäkringskommitté och orga- helst resonemang med chilensk socialförsäk- nisationssakkunniga: Statistiska undersökning- ring som empirisk bas vilket syftar mot all- ar samt kostnadsberäkningar. Stockholm: SOU [Statens offentliga utredningar] 1930:15, 1932: mängiltighet måste kringgärdas med ytterst 36. starka reservationer. – Betänkande med förslag rörande revision av den Återigen dock och i största allmänhet: Ju allmänna pensionsförsäkringen. SOU 1934:18. mera som i kvalificerade termer sägs om Allmän pension: Betänkande från Pensionsbered- gårdagens och dagens och morgondagens ningen. SOU 1990:76. socialförsäkring, desto bättre – det må ske i Allmän pensionsförsäkring: Undersökningar och svenska, i nordiska eller i utomnordiska ter- förslag av Pensionsberedningen. Principbetän- mer, det må ske inför svensk, inför nordisk kande. SOU 1950:33. eller inför internationell publik. Ty det är Allmän pensionsförsäkring: Förslag avgivet av rimligen ganska många länder som snart nog Pensionsutredningen. SOU 1955:32. måste nalkas socialförsäkringsproblematiken Allmänt pensionssparande: Betänkande av Pre- för första gången eller göra det återigen, och miereservutredningen. SOU 1996:83. det finns nu som alltid aldrig någon bättre Arbetarförsäkringskommitténs betänkande. läromästare än historien. Och det socialförsäk- – I. Utlåtande och förslag 1-4. Stockholm 1888– ringshistorien har att säga, det är bland annat 1889. att rent partipolitiska strävanden och socialför- – II. Öfversikt af lagstiftningen rörande arbetare- säkringslagstiftning inte alltid är någon sär- försäkringen i åtskilliga främmande länder. skilt lyckad kombination; och vidare, att det Stockholm 1888. många gånger kan innebära stora vinster att – III. Statistiska utredningar 1–7. Stockholm 1888– växla från ett socialförsäkringssystem till ett 1889. annat – eller också att avstå från att göra det. Berge, Anders, Medborarrätt och egenansvar: De Vilket alternativ man än väljer är emellertid sociala försäkringarna i Sverige 1901–1935. nästan alltid bromsklossen den tröghet (med Lund 1935. statsvetenskaplig terminologi inertia) vad Carlsson, Sten, Den sociala omgrupperingen i gäller att övergå från ord till handling, som så Sverige efter 1865. Samhälle och riksdag I, snart det blir fråga om radikala ingrepp i Stockholm 1965. gamla strukturer är ett med nästan alla politiska Cramér, Harald, Pensionsförsäkringskommitténs system. Så många har intressen att bevaka i reformförslag. NFT [Nordisk Försäkringstid- sammanhanget, så många vill framstå som skrift] 1934. konsekventa och därmed också trovärdiga – Diamond, P. A, Proposals to Restructure Social Security. Journal of Economic Perspecitives även till priset av att strukturella anomalier 1996. tär såväl på samhällsekonomin som på social- Elmér, Åke, Folkpensioneringen i Sverige. Med försäkringstagarnas nutida och framtida pri- särskild hänsyn till ålderspensioneringen. Lund: vatekonomi. Samhällsvetenskapliga studier 17, 1960. Englund, Karl, Arbetarförsäkringsfrågan i svensk politik 1884–1901. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 1976. – Skandiamän och andra försäkringsmän 1855– 1970: Femtio biografiska studier. Stockholm 1993.

128 [Forssell, Hans], Nya försök till förbättring av Persson, Mats, Vad är det för fel på ATP-systemet? arbetarklassens villkor. Af X. Nordisk Tidskrift Ekonomiskt Debatt 1991. 1884. – Privatisering av ATP-systemet. Ekononomisk Grip, Gunvall, 5 korta inlägg om social försäkring. Debatt 1996. Stockholm: Försäkringskasseförbundet 1994. – Reforming Social Security in Sweden. Redesig- – Reform eller systemskifte: Ett inlägg i socialför- ning Social Security. Kiel: Institut für Weltwirt- säkringsdebatten. Stockholm: Folksam och För- schaft an der Universität Kiel 1998. säkringskasseförbundet 1996. Rappaport, Leon, ATP-sveket: Determinativa och Hagstroem, Karl-Gustav, Pensioneringsproblemet: ekonomiska aspekter. Stockholm 1980. Ett försök till förutsättningslös utredning. Stock- Reformerat pensionssystem: Betänkande från pen- holm 1940. sionsarbetsgruppen. SOU 1994:20. – Pensionering enligt fördelningsmetod. NFT Riksdagens protokoll med bihang. 1940. Sammanställning över förändringar i regelsyste- – Pensionering enligt fördelningssystem och san- met inom socialförsäkringsområdet sedan 1968. ningskravet i bokföringen. NFT 1942. Stockholm: Riksförsäkringsverket 1991 [Pro- – En försäkringsmatematikers försvarstal. NFT memoria 1991-07-01]. 1972. Socialförsäkringskommittén. Kihlberg, Leif, Folktribunen Adolf Hedin: För – I. Betänkande och förslag angående allmän frihet och rättvisa åt menige man. Stockholm sjukförsäkring. Stockholm 1919. 1972. – II. Översikt av utländsk lagstiftning angåeende Korpi W. & Palme, J, Socialpolitik, kris och refor- social sjukförsäkring ävensom statistiska un- mer: Sverige i internationell belysning. Stock- dersökningar m. m. Stockholm 1919. holm: Institutet för social forskning 1993. Särlvik, Bo, Opinionsbildningen vid folkomröst- Larsson, Tage, Allmän pensionsförsäkring: En ningen 1957. Författningsutredningen IV. SOU kritisk granskning av Pensionsutredningens för- 1959:10. slag (SOU 1955:32). [Tidigare i Gjallarhornet Vogel,Walther, Bismarcks Arbeterversicherung: 1956:1, 2, 3.] Stockholm 1956. Ihre Entstehung im Kräftespiel der Zeit. Braunschweig 1951. Laurin, Ingvar, Måste en rationell tjänstepensio- nering bygga på premiereservtekniken? NFT Zacher, Georg, Die Arbeiterversicherung im Aus- 1940. lande [bearbeitet von Dr. Zacher, Kaiserl. geh. Regierungsrat im Reichs-Versicherungsamt.] I. Molin, Björn, Tjänstepensionsfrågan: En studie i Berlin 1900 [Heft 1. Dänemark, 1898; Heft III. svensk partipolitik. Stockholm 1965. Norwegen, 1898; Heft X. Finland, von Dr. Aug. Nya arbetarförsäkringskomiténs betänkande. Heldt, Chef der statistischen Arbeiten der Justiz- – I. Utlåtande och förslag. Stockholm 1893. sektion des Kaiserl. Senats für Finland, 1899.] – II. Statistiska undersökningar och kostandsbe- Åkesson, O. A, Pensionsutredningens förslag till räkningar, efter uppdrag av komitén verkstälda allmän pensionsförsäkring. NFT 1951. af Prof. D:r And. Lindstedt. Stockholm 1893. – Förslaget till allmän pensionsförsäkring i – III. Öfversigt af lagstiftningen rörande arbetare- Sverige. NFT 1956. försäkring i åtskilliga främmande länder. Stock- Ålderdomsförsäkringskommittén. holm 1892. – I. Betänkande och förslag angående allmän pen- – IV. Statistiska undersökningar angående pen- sionsförsäkring. Stockholm 1912. sionskassor. Stockholm 1893. – II. Kostnadsberäkningar af And. Lindstedt. Pension Systems and Reforms: Britain, Hungary, Stockholm 1912. Italy, Poland, Sweden. Final Report. European – III. Öfversikt af svensk och utländsk lagstiftning Comission’s Phare ACE Programme 1995. Brus- angående invaliditets- och ålderdomsförsäkring. sels: European Comission 1997. Stockholm 1912.

129