NFT 2/1999 Socialförsäkring från retorik till reform och omprövning* av fil. dr Karl Englund, Stockholm I Dagens Industri av den 21 oktober 1997 kunde man under rubriken Stora vinster med nytt pensionssystem ta del av en knippe reflektioner rörande dagens och morgondagens svenska allmänna pensionssystem. Det var finanskrönikören Jonas Wendel, som i anledning av beräkningar utförda av fil. dr Stefan Fölster vid Industri- ens Utredningsinstitut yttrade sig i frågan. Den ovan citerade rubriken kan sägas utgöra Fölsters och Wen- dels gemensamma budskap, medan den avslutande meningen i den här åsyftade texten utgör Wendels kärnfulla sammanfattning av problematiken i stort: ”Det Karl Englund är pensionsfrågans förbannelse att den blev partipoli- tik.” Då kan man ju fråga sig: När och varför i gången tid och i samtid blev pensionsfrågan partipolitik? När och varför blev den det inte? Och under bägge omständigheter: Med vilka effekter? Det är sistnämnda frågor som nedan skall utvecklas och i mån av möjlighet även besvaras. Folktribun i fara endast ett politiskt parti i egentlig mening, nämligen det konservativa Lantmannapartiet. Hösten 1884 skulle nyval till riksdagens andra Lantmannapartiet kunde i regel luta sig kammare äga rum. Adolf Hedin, känd som bekvämt mot en majoritet i bägge kamrarna – braständaren och folktribunen, hade med mot en majoritet i första kammaren, till vilken avbrott för mandatperioden 1874–1876 de 150 ledamöterna var valda för nio år i alltsedan 1870 tillhört kammaren. Han var sänder och i grundlagsfädernas ord och anda känd som braständare därför att han i kraft av vanligen ”visligt tröga till verkning”; och mot sällspord oratorisk förmåga och stilistisk en majoritet i andra kammaren, till vilken de talang så till den grad kunde sätta fyr och med tiden 230 ledamöterna var valda för tre år flamma under tidens frågor, att skenet från i sänder och därför något rörligare till tempe- brasan nådde ut över hela landet. Han var rament och i fråga om beslutskraft. Första- känd som folktribun därför att han gjorde kammarledamöterna valdes indirekt med gemensam sak med de ringa och utsatta i det svenska samhället. Han var – givetvis – *Reviderat och ajourfört underlag för seminarie- vänsterradikal på den liberala sidan, och han föreläsning vid Handelshögskolan i Stockholm den 18 var det i ett land, där det tills vidare fanns november 1997. 89 jul samma år under titeln Hvad folket väntar av den nya representationen utkom i broschyrform – den nya tvåkammarriksdagen hade första gången samlats i januari samma år. Han framlade där ett radikalt pro- gram för politiska och sociala reformer, som skulle bli hans politiskt-ideologiska plattform livet ut. Hedin tillhörde riksdagens andra kammare åren 1870–1874, 1877–1887 och 1889–1905, men han var aldrig parti- ansluten. Han förskaffade sig snart djup respekt på grund av sina väldiga kunskaper i allt som kunde räknas som politiska frågor, och hans enastående förmåga att trollbinda andra kammaren med sin ora- toriska talang gjorde honom fruktad framför allt i kretsar som inte kunde bejaka hans radikalism eller Adolf Hedin (1834–1905) försona sig med hans envetna försvar för riksdagens Hedin var prästson från Bo församling i Närke. Han supremati över Kungl. Maj:t – i regel sålunda över avlade 1851 studentexamen och 1861 filosofie kandi- regeringen, men stundom även över kung Oscar II datexamen vid Uppsala Universitet. Därefter påbör- själv i egen hög person. Hedin var ogift , men han hade jade han en publicistisk verksamhet som skulle fort- icke desto mindre att hela sitt vuxna liv igenom dras fara till hans bortgång och som till den helt övervä- med dåliga affärer. Hans riksdagsmannarvode uppgick gande delen blev hans levebröd. Hans huvudorgan till 1 000 kronor om året (vilket motsvarande det var i tur och ordning Upsala-Posten, Aftonbladet och högsta löneskiktet för gift manlig industriarbetare), Dagens Nyheter, samtliga liberala. Hedin anslöt sig samtidigt som hans klädvanor och andra vanor krävde tidigt till skandinavismen och förblev en ivrig inter- rätt mycket mera för att debet och kredit skulle gå nordist med särskilt starka band till Norge – även ihop. Sympatisörer och vänner trädde emellertid regel- sedan skandinavismen efter dansk-tyska kriget 1863– mässigt hjälpande emellan innan den tidens krono- 1864 hade ebbat ut. Han publicerade 1867 i dagstid- fogde funnit anledning att anmäla sin närvaro i ung- ningen Fäderneslandet femton artiklar som framemot karlsdubbletten med adress Gustaf Adolfs Torg 3. stadsfullmäktige i de större städerna och lands- Gula Brev – närmast ett manifest riktat till tingen/sekundärkommunerna som valkor- arbetarbefolkningen i Stockholm – och genom porationer, medan andrakammarledamöterna sin ”ringrörelse” (vilken inkluderade ”folk- valdes direkt genom majoritetsval i enmans- bank” och den tidens McDonald´s, nämligen valkretsar. I andrakammarvalsammanhang ångkök) inte bara utmanat Hedin i största utgjorde emellertid Stockholms stad ett undan- allmänhet, utan även ifrågasatt om inte dennes tag: huvudstaden var indelad i fem valkretsar, arbetarvänlighet egentligen mest var en fasad vilket förutsatte listval. för rent maktpolitiska strävanden. Adolf Hedins ställning var 1884 – för första Det är mot den bakgrunden som Hedin i och sista gången – hotad. Han var varm Norge- januari 1884 inlämnar en stort upplagd soci- vän i ett skede under vilket sådan affinitet alpolitisk motion (AK 1884:31) till riksda- utgjorde en större belastning än eljest; och gens andra kammare. Motionen i fråga in- hans renommé som en ”arbetarnes vän” hade rymmer en utredning på trettiotalet sidor, i satts under debatt av ”brännvinskungen” vilken upphovsmannen varvar beskrivande L. O. Smith (vars porträtt återfinns på Absolut och värderande argumentering i riktning mot Vodka-buteljen). Smith hade i sitt så kallade en slutkläm, vars innebörd är att riksdagen 90 borde ta initiativ till vidgad lagstiftning vad detsamma. Ett andra skäl därtill är att anfö- gällde yrkesskyddet för arbetare samt vidare randet i fråga utgör själva urkällan till det även till en utredning om och förslag till Social-Sverige som så länge fungerat så väl. arbetares olycksfalls- och ålderdomsförsäk- Och ett tredje skäl är att låta Hedins inter- ring. nordiska och internationella referensram kom- Hedins motion blev mycket uppmärksam- ma helt till sin rätt – vilket inget aldrig så mad redan då, men den har levt kvar i det troget och välformulerat referat kan åstad- allmänna forskarmedvetandet kanske främst komma. därför att professor Herbert Tingsten i sitt Hedin inledde sin argumentation mot de 1941 publicerade och lika kända som magi- meningsmotståndare i andra kammaren som strala arbete Den svenska socialdemokratins på vissa punkter uttalat sig kritiskt mot idéutveckling fäste uppmärksamheten inte motionens innehåll eller ändamål eller bäg- bara på motionen som sådan, utan även på hur gedera samt sitt försvar för motionen i största fantastisk situationen egentligen var: en uttalat allmänhet med att vända sig direkt till talman- liberal politiker förespråkade – om inte så nen, vilket dåförtiden inte var särskilt vanligt. mycket formellt, som dock reellt – att staten – Herr Talman! med kraft skulle engagera sig i sådana frågor Sorlet i kammaren tystnade helt, vilket inte som av hävd hade varit förbehållna det en- heller det dåförtiden var särskilt vanligt i skilda näringslivet och det enskilda initiativet. någondera kammaren. Hedin talade nu som Motionen remitterades på motionärens ut- nästan alltid helt fritt. Men eftervärlden är talade önskemål till Statsutskottet (Finansut- ändå inte att beklaga, ty riksdagsstenograferna skottet) i stället för till Lagutskottet (Justitie- behärskade till fulländning Gabelsbergers ste- utskottet). Hedin medgav öppet att han ansåg nografisystem, en import från Danmark som sig ha större möjlighet att vinna gehör för sitt skulle vinna fotfäste i samtliga nordiska länder. önskemål i förstnämnda utskott, varför han (Man var för övrigt endast tre år från den vinklade sin motion till en anslagsfråga snarare första internationella stenografikongresssen). än till en lagstiftningsfråga. Utskottsbehand- Hedin värmer upp sig själv och kammaren lingen förlöpte snabbt, varför motionen – med vissa formalia rörande utskottsbehand- jämte tilläggsyrkande av en utskottsmajoriet lingen. Han diskuterar innebörden av begrep- toppad av den skånske lantmannapartisten pet arbetare. Det bör givetvis innefatta även Ola Andersson i Burlöf – redan den 7 februari kvinnliga arbetare, likaså arbetare på lands- förelades riksdagen för debatt och beslut. bygden. Han är inte främmande för att den Hedin hade i sin motion talat om ”arbetare” i utredning som föresvävar honom och för vil- mer allmän mening. I tilläggsyrkandet ville ken han ifrågasatt ett anslag på 25,000 kronor utskottsmajoriteten byta ut begreppet ”arbe- skulle utföra sitt arbete inom departements- tare” mot begreppet ”arbetare och med dem förvaltningen – underförstått då att man skul- jämförliga personer”. Det gällde att få med le kunna undvika en kostnadskrävande ext- jordbruksarbetarna i ett eventuellt rikdagsbe- radepartemental utredning. Men därefter: slut i frågan. Jag anhåller nu att få kasta en överblick över frågan Hedins anförande i den debatt som följde i dess helhet, för att ådagalägga att den icke är så ny, på utskottsbehandlingen av hans motion hör som den uppenbarligen synes motståndarne vara, till de retoriska glansnumren på svenska språ- och att de onödigtvis skrämma upp sig själve, när de ket. Det är ett skäl till att