Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT

Hannes Pettersson

"Kissing Cousins"

En kritisk diskursanalys av hur homosexualitet framställs i utvalda anime och hur det behandlats i de amerikanska versionerna av dessa.

"Kissing Cousins"

A Critical Discourse Analysis of How Homosexuality is Represented in Selected Japanese Anime and How It Has Been Handled in the American Versions.

Medie - och kommunikationsvetenskap C-uppsats

Termin: VT 2008 Handledare: Miyase Christensen Examinator: Ulf Buskqvist

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 [email protected] www.kau.se Abstrakt

Titel: “Kissing Cousins” - en kritisk diskursanalys av hur homosexualitet framställs i utvalda anime samt hur homosexualitet behandlats i de amerikanska versionerna av dessa.

Författare: Hannes Pettersson

Handledare: Miyase Christensen

Examinator: Ulf Buskqvist

Typ av arbete: C-uppsats, Medie - och kommunikationsvetenskap, 15 hp

Plats: Karlstads Universitet

Syfte: Uppsatsens syfte är att se hur homosexuella diskurser är framställda i utvalda japanska tecknade TV-serier för barn, samt hur dessa ändrats när dessa TV-serier importerats till USA.

Metod: Med utgångspunkt från Norman Faircloughs diskursanalytiska modell har nyckelscener från de utvalda TV-serierna Cardcaptor Sakura och Sailor Moon analyserats från ett queerteoretiskt perspektiv.

Resultat: I de anime jag analyserat är homosexuella respektfullt gestaltade och det är sällan fokuserat på homosexualiteten. Dock förekommer vissa heteronormativa mönster som att maskulint och feminint kompletterar varandra även i samkönade par. Homosexualitet är dessutom inte alltid så tydligt framställt vilket kan tyda på osynliggörande eller inkludering på samma villkor som heterosexualitet. I de amerikanska versionerna har homosexualitet helt censurerats genom klipp i scener och ändrade dialoger. I ett fall har en man gjorts om till kvinna så att förhållandet istället blivit heterosexuellt och i ett annat fall har ett kärlekspar gjorts om till kusiner.

Nyckelord: anime, Japan, USA, diskurs, diskursanalys, textanalys, TV-serier, barnprogram, homosexualitet, queerteori Abstract

Title: “Kissing Cousins” -A Critical Discourse Analysis of How Homosexuality is Represented in Selected Japanese Anime and How It Has Been Handled in the American Versions.

Author: Hannes Pettersson

Supervisor: Miyase Christensen

Examiner: Ulf Buskqvist

Type of work: Bachelor's Thesis, Media - and Communication Studies, 15 hp

Location: Karlstad University, Sweden

Purpose: The purpose of the thesis is to explore how homosexual discourses are represented in chosen japanese children’s cartoons (anime) and how these have been altered when imported to the USA.

Methods: With benchmark of Norman Fairclough’s discourse analysis model, key scenes from the chosen anime Cardcaptor Sakura and Sailor Moon have been analysed from a queer theoretical perspective.

Conclusions: In the anime I have studied, homosexual characters are represented with respect and it's rarely focused on homosexuality. However, some heteronormative patterns appear in the sense of masculinity and femininity being supplements also when it comes to same-sex couples. Moreover homosexuality is not always obvious in it's representations, which can either be a sign of trying to make it invisible or include it on the same conditions as heterosexuality. In the American versions, homosexuality has been totally censored with methods such as scene cuts and altered dialouges. In one case a man was made into a woman, making the relationship heterosexual. In another case a couple was made into cousins instead of lovers.

Keywords: anime, Japan, USA, discourse, discourse analysis, text analysis, TV-series, children’s program, homosexuality, queer theory Innehåll

1 Inledning! 1 1.1 Bakgrund! 1 1.2 Syfte! 1 1.3 Mål och frågeställningar! 2

2 Teoretiska utgångspunkter! 3 2.1 Underlag! 3 2.2 Queerteori! 4 2.2.1 Heteronormativitet! 4 2.2.2 Genus och könsroller! 6 2.3 Homosexualitet i media och samhälle! 7 2.3.1 USA! 7 2.3.2 Japan! 9 2.4 Barn och media! 10

3 Metod! 12 3.1 Metodval och begränsningar! 12 3.2 Kritisk diskursanalys! 12 3.3 Semiotisk analys! 14 3.4 Urval! 15 3.4.1 Det analyserade materialet! 15 3.5 Tillvägagångssätt! 16 3.5.1 Text! 17 3.5.2 Diskursiv praktik! 17 3.5.3 Social praktik! 18 3.6 Metodproblem! 18

4 Resultat och analys! 20 4.1 Presentation av materialet! 20 4.1.1 Cardcaptor Sakura! 20 4.1.2 Sailor Moon! 20 4.2 Textanalys! 20 4.2.1 Maskulint och feminint kompletterar varandra! 21 4.2.2 Brist på fysisk närhet! 22 4.2.3 Visar inte känslor öppet! 23 4.2.4 Överlag accepterande omgivning! 24 4.3 Diskursiv praktik! 27 4.3.1 Diskurser i originalet! 27 4.3.2 Amerikanisering! 28 4.3.3 Nya diskurser i amerikanska versionen! 29 4.4 Social Praktik! 33 4.4.1 Heteronormativa bilder av homosexuella par! 33 4.4.2 Homosexualitet ifrågasätts inte! 33 4.4.3 Upprätthållande av heteronormativitet! 34 4.5 Sammanfattning av analys! 35

5 Diskussion! 36 5.1 Vidare forskning! 37

6 Referenser! 38 6.1 Litteratur! 38 6.2 Internet! 40 6.3 TV-serier! 40 1 Inledning

1.1 Bakgrund

Media som riktar sig till barn är ständigt ett aktuellt ämne. Det som man förmodligen sett allra mest av är hur hög våldsfrekvens det är i barnprogram. Det finns dock annat som är värt att ta upp i samband med detta - kanske då framförallt det som lyser med sin frånvaro.

Som barn lär man sig hela tiden utifrån det omgivningen har att erbjuda. Med tiden blir man mer och mer logiskt förankrad med verkligheten och man lär sig vad som är fysiskt möjligt och fysiskt omöjligt. Man lär sig också på tidigt stadie även värderingar och normer om vad som anses vara normalt och onormalt. Medier av olika slag är ett ofrånkomligt inslag i de flestas vardag, inte minst barnens. Barnen fostras av föräldrar (eller andra vårdnadshavare), förskolor och olika typer av medier som till exempel böcker, film, tv-program och reklam. Det är inte svårt att konstatera att merdelen av dessa “fostrare” tillsammans förespråkar en djupt ingrodd heteronormativ livsstil. Det är oftast inte utav ondo då hela vårt samhälle genomsyras av heteronormativitet och det är det som anses som “det normala” utan att ifrågasättas. I och med queerteorins genombrott har fler och fler fostrare öppnat sig och det går att hitta medier för barn som avviker från heteronormen. Dock tror jag vi har en lång väg kvar innan allt som avviker från heteronormen kan jämställas med den så att säga.

Jag blev förvånad när jag för flera år sedan fick reda på att en kvinnlig karaktär i en av mina favorit tv-serier som barn - Sailor Moon - egentligen var en man i det japanska originalet. Jag forskade mer om ämnet på internet och fick reda på att många länder som importerat och dubbat serien gjort om honom till kvinna eftersom han hade ett förhållande med en annan man. Hans utseende var redan ganska kvinnligt så det var lätt fixat att bara ge honom en kvinnlig röstaktör och kvinnliga pronomen. Naturligtvis införskaffade jag serien på japanska så fort jag fick tillfälle för att kunna se den “på riktigt”. Jag fick senare också reda på fenomenet som i folkmun kallades för “Kissing Cousins” - att ett lesbiskt par i en senare säsong av samma serie blivit kusiner i amerikanska versionen istället för ett kärlekspar.

Ovanstående exempel från mina egna erfarenheter och en sedan länge ifrågasättande attityd mot heteronormativitet fick mig att bestämma mig för att titta närmare på detta fenomen. Jag tycker även det är intressant att se hur mycket en del anstränger sig och offrar för att de anser det vara så viktigt att följa den heterosexuella normen samt riskfyllt att avvika från den.

1.2 Syfte

Syftet med studien är att kartlägga hur homosexuella karaktärer och deras könsroller presenteras i två utvalda japanska tecknade tv-serier - det vill säga anime - riktade till barn, samt hur situationerna behandlas efter att ha blivit bearbetade för en amerikansk publik. Eftersom det här är en fallstudie är inte mitt syfte att göra några generaliseringar.

1 1.3 Mål och frågeställningar

Målet med studien är att belysa en liten men viktig del i debatten om att bryta sig loss från heteronormativiteten. Detta ska göras dels genom att analysera hur homosexualitet framställs i anime samt att synliggöra censur av homosexualitet i de amerikanska versionerna av dessa. Syftet är inte att ställa frågor om varför censur har förekommit, utan hur och vilka medel som använts.

De frågeställningar jag valt att jobba med är följande:

• Hur framställs homosexualitet i de anime jag har valt? • Hur framställs de homosexuella karaktärerna när det gäller könsroller? • Hur har homosexualitet behandlats i de amerikanska versionerna av samma program?

Jag har valt att begränsa mig till homosexualitet då det är detta ämne som anses mest utmanande och är lättast att få tillgång till material om, dessutom är uppdelningen mellan just heterosexualitet och homosexualitet en av de centrala frågorna i queerteori som jag kommer använda som teoretisk utgångspunkt. Heterosexualitet kommer då också analyseras i viss mån eftersom det ställs som motpol till homosexualitet och framställningen av dessa är beroende av varandra, men detta är inget jag ska gå in djupare på eller redogöra för i någon större utsträckning. Analysen av heterosexualitet är snarare tänkt som analysunderlag för att ha något att jämföra framställningen av homosexuella med.

De anime jag valt är alla baserade på manga (serietidningar), och det hade varit intressant att inkludera även dessa i analysen eftersom det är där de aktuella diskurserna ursprungligen förekommer. Detta har jag valt att inte göra, dels för att forskningsområdet hade blivit för brett och även på grund av att jag inte har någon möjlighet att få tag på materialet som krävs.

Jag kommer även göra vissa kopplingar till Sverige då detta är en svensk studie med en svensk läsarkrets.

2 2 Teoretiska utgångspunkter

2.1 Underlag

Som ytterligare underlag till mina frågeställningar kommer först ett par presentationer av några fall som kan tänkas hamna i samma kategori. För det finns - förutom mitt studiematerial - även en rad andra exempel där ämnen om barns möte med homosexualitet i media kommit upp och diskuteras. Ingen har säkert gått miste om Teletubbies-affären som varit på tapeten inte mindre än två gånger (första gången i USA 1999 av baptistpredikanten Jerry Falwell, andra gången i Polen 2007 av barnombudsman Ewa Sowinska), där karaktären Tinky Winky från den brittiska serien Teletubbies anklagades för att vara en gay-ikon som spred homosexualitet bland barn 1 . En annan uppmärksammad tv-serie är den amerikansk/kanadensiska utbildningsserien Postcards from Buster som också riktar sig till barn, där en episod i Januari 2005 uteblev från sändning på de flesta stationer då den innehöll familjer med lesbiska föräldrar 2. Ett tredje exempel av lite annan karaktär är när det förekom en kyss mellan två kvinnor i tv-serien Rosanne år 1994 som inte visades med kanalen ABC’s befattningshavares motivering “en kvinna kan inte kyssa en kvinna. det är inte bra för barn att se sådant”. Det skapade stora protester och till slut gick ABC med på att visa episoden iallafall, mycket senare än det var tänkt. Innan episoden sändes gick kanalen ut med en Parental Advisory som talade om att episoden innehöll sexrelaterat material anpassat för en äldre publik och att det kunde vara olämpligt för unga tittare. Det sexrelaterade materialet bestod i själva verket av en fyra sekunder lång kyss som till största delen var dolt av en av kvinnornas huvuden.3 Utifrån dessa exempel kan man avläsa att dessa personer som anklagat eller fattat beslut anser det är dåligt för barn att ta del av homosexualitet. Dessa attityder kan man även stöta på utanför mediernas värld, som ett kafé där heterosexuella par fick kyssas som de ville, men när homosexuella par kom dit och kysstes blev de tillsagda att gå därifrån eftersom kaféet ville vara en barnvänlig miljö där alla ska känna sig välkomna4.

Utifrån mina frågeställningar, exemplen ovan och de forskningsmetoder jag valt har jag utarbetat tre olika teoriområden. Queerteori behandlar bland annat frågor om att ifrågasätta heteronormativiteten och könsroller. Att inkludera homosexualitet i barnprogram visar att heterosexualiteten inte alltid är en självklarhet och censuren av homosexualitet är ett tecken på upprätthållandet av heteronormativitet. Homosexualitet i media och samhälle redogör för hur homosexualitet behandlas och har behandlats i medier i både USA och Japan - som är ursprungsländerna för materialet jag ska studera - och detta är intressant inte minst av metodologiska skäl eftersom jag valt en kritisk diskursanalys som metod, där just samhällsperspektivet är en viktig punkt. Jag vill även kunna sätta in mitt studiematerial i ett perspektiv och ha ett större sammanhang att jämföra med då det underlättar i min diskursanalys. Sist kommer ett avsnitt jag valt att kalla Barn och media som handlar om barn och mediapåverkan - där jag även redogör för den så kallade kultiveringsteorin. De icke-heteronormativa och heteronormativa budskapen i media når i slutändan

1 http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6698753.stm & http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/276677.stm 2 http://www.msnbc.msn.com/id/6869976/ & http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/ A40188-2005Jan26.html 3 Gross i Lester 1996, s. 158. 4 Ambjörnsson 2006, s. 171-172. 3 mediepubliken - som i mitt fall är barn - och speglar och formar samhället mer eller mindre. Det sistnämnda teorikapitlet Barn och media kommer inte tillämpas på analysen utan är mer tänkt som en förförståelse som är bra att ha i bakhuvudet.

2.2 Queerteori

Queerteori har haft stort inflytande i mediestudier sedan början av 1990-talet och är ett resultat av främst tre faktorer: - influenserna av fransmannen Michel Foucaults idéer och arbete om sexualitetens historia. - brister i den identitetsbaserade liberala politiken för homosexuella. - nödvändigheten av aktivism kring AIDS-krisen.5 Judith Butler brukar ses som den moderna queerteorins förgrundsgestalt på grund av sin bok Gender Trouble (1990) men uttrycket var redan myntat av Teresa de Lauretis, och Butler insåg först senare att det var ett queerteoretiskt fält hon jobbade inom.6 Ordet queer har många olika betydelser; knäpp, avvikande eller omstörtande, det kan användas som en paraplybeteckning för gruppen homo-, bisexuella och transpersoner och som benämning på någon som faller utanför normer i största allmänhet. Brottet mot det normala är det centrala förhållningssättet inom queerteori, och på grund av att queer har sitt ursprung i den homopolitiska rörelsen är det brottet mot sexuella normer, strukturer och identiteter som står i huvudsakligt fokus. Queer som politisk rörelse och teori uppmärksammar förhållanden i samhället som har med genus, sexualitet och makt att göra men satsar inte på att söka upprättelse för de som diskrimineras på grund av till exempel sin sexuella läggning. Queerteorin försöker inte att likställa homosexualitet och heterosexualitet med varandra utan målet är snarare att få oss att tänka bakom uppdelningarna. Queer ger oss på så sätt redskap för att ifrågasätta samhällets för givet tagna sanningar om genus, sexualitet eller annan form av normalitet.7

2.2.1 Heteronormativitet

Ett av queerteorins centrala områden är processen av normaliseringar. Heteronormativitet kan beskrivas som de lagar, institutioner, strukturer, relationer och handlingar som upprätthåller heterosexualiteten som något allomfattande, som gör att heterosexualiteten framstår som det mest åtråvärda och det mest naturliga sättet att leva på. Det är alltså inte enskilda människors sexuella preferenser som är intressant, utan normsystemet i sig.8 Det finns två grundläggande utgångspunkter som utgör heteronormen; uppdelning och hierarki. Den förstnämnda går ut på alla gränser och uppdelningar som görs, inte bara mellan heterosexualitet och homosexualitet utan också mellan män och kvinnor, och de förväntningar man får på sig genom att tillhöra en viss grupp. Genus och sexualitet går in varandra på så vis att det förväntas att man är ett utav två kön och känner begär till det motsatta könet. För att kunna kategorisera någon som homosexuell eller heterosexuell krävs vetskap om personens kön och ibland kan det räcka med ett avvikande könsbeteende för att bli kategoriserad som homosexuell av andra människor. Den strikta

5 Gill 2007, s. 69. 6 Gauntlett 2002, s. 134. 7 Ambjörnsson 2006, s. 8-9. 8 Ambjörnsson 2006, s. 51-52. 4 uppdelningen får konsekvenserna att vare sig vi lever innanför eller utanför ramarna kan känna press av de förväntningar vi har på oss och på “vår” grupp. Den senare utgångspunkten går ut på att det anses mer naturligt, bättre och finare att leva med någon av motsatt kön. Detta har yttrat sig annorlunda i olika tider, från fängelsestraff till sjukdomsstämpel för homosexualitet. Numera är många diskriminerande lagar bortplockade men det betyder inte att det blivit jämlikt. Homosexuella får adoptera barn enligt lag, men många socialarbetare ger avslag på deras ansökningar på grund av negativ attityd mot homosexuella och/eller för att inte givarländerna ska skrämmas bort för att det finns risk att föräldrarna kan vara homosexuella. Dessutom märks skillnaderna också i människors attityder och handlingar, t ex genom våldsbrott.9

Heterosexualitet och homosexualitet är beroende av varandra, utan det ena existerar inte det andra. Relationen mellan motpolerna är inte huggna i sten vilket betyder att om gränserna för vad som anses vara normalt heterosexuellt beteende flyttas så förändras även idéerna om vad homosexuellt beteende är. Heterosexualiteten är därför en sårbar norm och för att få det att fortsätta framstå som det enda naturliga alternativet krävs mycket uppbackning. Det är denna uppbackning som på olika sätt stödjer heteronormen i form av lagar, men även böcker inom psykologi, medicin, litteratur och pedagogik utbildar människor att bli heterosexuella män och kvinnor. En annan aspekt är den som Mark Graham tar upp i sin artikel “Den heterosexuella tragedin: om myter och heterosexuella misslyckanden i massmedia”. Han menar att det budskap som samtida skvallertidningar och dokusåpor ger mottagaren inte enbart handlar om att stödja den heterosexuella normen utan att den istället ofta kompliceras av motsägelser och misslyckanden. Följden av hans resonemang blir att homosexualitet inte längre utgör den eländiga kopian av det heterosexuella idealet utan att förhållandet snarare kan liknas vid en gråskala än en absolut motsats.10

Heteronormen exkluderar inte bara homosexuella, bisexuella och transpersoner utan inkluderar dem också - genom att lägga beslag på avvikelserna men utefter heteronormativa villkor; de får vara med men utan att synas, höras eller driva egen agenda. Detta går på många sätt hand i hand med osynliggörande och tystnad. Ett exempel på detta är det mottagande Lukas Moodyssons film Fucking Åmål (1998) fick av filmkritikerna. Filmens huvudtema kretsar kring en kärlekshistoria mellan två flickor men i de flesta recensioner nämndes inte detta. Istället beskrevs handlingen som uppväxtvillkor, tristess i en småstad och ungdomskärlek. Nämndes det homosexuella temat hade det underordnad betydelse som att lesbiskheten skulle stå för frigörelse och inte nödvändigtvis det homosexuella i sig. Varför så lite uppmärksamhet fästes på det homosexuella temat kan ha att göra med att man inte ville skrämma bort publiken, att man var rädd för att det skulle bli för stor koncentration på det homosexuella och att det allmänskliga budskapet skulle gå förlorad, eller så var det av välvillig och generös mening att inte utpeka homosexuella som något speciellt.11

I mitt studiematerial kommer jag analysera vilken inverkan heteronormativiteten har haft på de amerikanska versionerna, och hur främst homosexualitet har osynliggjorts och censurerats och vilka stereotyper som representeras av de medverkande karaktärerna.

9 Ambjörnsson 2006, s. 59-64. 10 Ambjörnsson 2006, s. 66-69. 11 Rosenberg 2002, s. 108-114. 5 2.2.2 Genus och könsroller

Det är svårt att prata om heteronormativitet utan att samtidigt komma in på genus och könsroller. Orden “man” och “kvinna” utlöser ett jättelikt system av tolkningar, förutsättningar, undertoner och anspelningar, och “innebörden” av orden är mycket större än kategorierna hane och hona12. Kroppsliga skillnader och sociala effekter kopplas samman genom principen egenskapernas diktomi. Det innebär att kvinnor antas ha en uppsättning egenskaper och män en annan. Vanliga egenskaper som kvinnor kopplas samman med är att de är omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma, intuitiva och sexuellt lojala. Män kopplas samman med att de är aggressiva, envisa, tystlåtna, rationella och promiskuösa.13 Det finns även mer utpräglade skillnader där maskulint ställs mot feminint; aktivitet mot passivitet, styrka mot svaghet, publikt mot privat och yrkesmässigt mot husligt14. Redan från födseln lotsas barn in i en av dessa könskategorier och det finns sällan en värld emellan. Sedan 60 - och 70-talen när denna förståelse uppkom har många forskare haft synsättet att kön inte är något man är eller har, utan något man konstrueras till att bli. Så snarare än att biologin påverkar könet är det en fråga om kulturella faktorer som bidrar. I vuxnas bemötande och antagande om barn finns många enkla men samtidigt djupt könsformande mönster som att en nyfödd gråtande bebis ofta beskrivs som rädd om hon biologiskt sett är en flicka och som arg om han är en pojke. Och så fortsätter det; vi förväntas hela tiden vara, bli och bete oss på olika sätt beroende på det biologiska kön vi har.15

Judith Butler menar att kroppar och egenskaper är effekter av det sociala och kulturella sammanhanget och att idén om ett naturligt kön inte är en neutral sanning utan snarare ett normsystem eftersom den inte bara skriver regler om hur vi ska vara som man eller som kvinna utan att vi ska vara man eller kvinna. Könsidentiteten är uppdelad i tre olika aspekter. Den första aspekten är kön; hur kroppen ser ut och det biologiska kön man fötts med. Här ställs kvinnor och män i motsats till varandra och det existerar bara dessa två grupper. Den andra aspekten är genus; hur vi uppträder och beter oss enligt samhällets förväntningar. Den sista och tredje aspekten är begär; vem vi attraheras av. En kvinna ska med andra ord ha en kvinnlig kropp, uppträda enligt samhällets förväntningar på en kvinna och prestera rätt sorts begär; det heterosexuella, för att bli godtagbar som en riktig kvinna. Faller man utanför denna ordning blir man betraktad som märklig eller kanske till och med skrämmande.16

Det stereotypiska mediekonceptet för sexualitet är byggt runt kvinnan som ett objekt för lust och mannen som den aktiva väljaren av objekt17. Trots nyckelord som “vågad”, “modig”, “frihet”, “rättigheter” och “egna val” i reklam riktat till kvinnor så är ändå skönheten den dominanta stereotypen - man ska som kvinna vara ung och vacker. Kvinnor framställs även ofta som offer och har inte särskilt höga krav på sin kompetens. Uttryck som “till och med en kvinna kan göra det” (för det är så lätt) och “inte ens en man kan göra det” (för det är såpass svårt) är vanliga.18 När det gäller

12 Connell 2003, s. 89. 13 Connell 2003, s. 58. 14 Jacobson 2005, s. 18. 15 Edlund, Erson & Milles 2007, s. 37-41. 16 Ambjörnsson 2006, s. 112-113. 17 Jacobson, 2005, s. 11. 18 Jacobson 2005, s. 18-19. 6 män blir fokus på manlig skönhet mer populärt än vad det varit förr och det spekuleras att influenserna kommer från den homosexuella bildspråkskulturen där det är vanligt att även män ses som ett lustobjekt. Det hårlösa och mjuka är ett brett mode bland tonårspojkar och unga män. Behovet av starka muskulösa män i samhället minskar på grund av industri men media tar fortfarande vara på det konceptet - stereotypen för män är aggression, våldsamhet, tävlingsinriktad och omgiven av eftertraktade objekt. Kvinnor blir ofta en dekoration.19 I barnprogram är det manlig dominans när det gäller karaktärer i huvudroller. Manga - japanska serier - och anime - japansk tecknad film och tv-serier - bidrar till stor del med serier med kvinnliga huvudroller, dock bygger väldigt många av dessa på stereotyper på vad som är flickigt20. De två TV-serierna som ligger till grund för mina studier är inget undantag på det här planet; de båda kvinnliga huvudkaraktärernas verktyg och vapen är till exempel rosa och prydda med dekorationer så som hjärtan och vingar, och ser ut som något man skulle kunna hitta i en “flickavdelning” i vilken leksaksbutik som helst.

2.3 Homosexualitet i media och samhälle

Som jag gått igenom så tar sig heteronormativitet uttryck i många olika sammanhang och upprätthållandet av den tar sig olika uttryck. I detta kapitel kommer jag titta närmare på hur heteronormativiteten upprätthålls i amerikanska och japanska medier och samhällen, och hur homosexualitet framställs i respektive populärkultur.

2.3.1 USA

I USA är sexuell läggning och sexuell identitet är ett av de mest kontroversiella ämnena. Att skämta om andra etniska grupper är helt oacceptabelt i de flesta sammanhang medan skämt om homosexuella fortfarande är helt okej. Även om rasism och sexism fortfarande är vida utbrett i landet så är de mest påfallande uttryckssätten bland dessa grupper oacceptabelt hos de flesta, dock inte när det gäller intoleransen mot homosexualitet. Bristen på erfarenheter, information och att kulturen accepterar intoleransen gör homosexualitet till ett ganska utmanande ämne.21 Media är mycket mer än bara underhållning utan bidrar stort till att skapa allmänna attityder och spelar en stor roll i definitionen av homosexuella:22

“The media gives us pictures of social interaction and social institutions that, by their sheer reputation on a daily basis, can play important roles in shaping broad social definations. In essence, the accumulation of media images suggests what is ‘normal’ and what is ‘deviant’... popular media... have a tendancy to display a remarkably narrow range of behaviors and lifestyles, marginalizing or neglecting people who are ‘different’ from the mass-mediated norm.” 23

19 Jacobson 2005, s. 23-26. 20 Jacobson 2005, s. 16. 21 Holtzman 2000, s. 256 - 257. 22 Gross i Lester 1996, s. 151, 159. 23 Croteau & Hoynes 1997 i Holtzman 2000, s. 300-301. 7 Citatet ovan syftar dock inte på att medieindustrierna är ute efter att hjärntvätta publiken till att få en viss syn på sexuell läggning utan de tänker snarare på och förutspår vad det är som som säljer24 eftersom det är förtjänst och pengar som är det viktigaste inom företagskulturen. Detta får framförallt två följder. För det första så driver jakten på ekonomisk vinst producenter att undvika riskfyllda teman, som i det här fallet homosexualitet. I vissa fall kan risker innebära ekonomisk vinst men oftast är det tvärtom. För det andra, om ett framgångsfullt koncept upptäcks återanvänds det för att driva in mer pengar vilket ofta fungerar, till exempel kan man se detta på alla varianter av sjukhusserier som uppkommit efter E.R (Cityakuten).

Länge innebar detta att förekomsten av homo - och bisexuella i media var näst intill obefintlig, och när det började förekomma på 1950 - och 60-talet var det framförallt väldigt stereotypa bilder som målades upp.25 Under historiens gång har det förekommit tv-serier med homosexuella karaktärer och responsen bland publiken har varit både positiv och negativ. Stora protester förekom bland gay- aktivister när dramaserien Marcus Welby (1969-76) framställde homosexuella som pedofiler i ett avsnitt. I dramaserien Thirtysomething (1987-91) förekom ett avsnitt där två män låg tillsammans i en säng och ramaskriet var stort. Karaktärerna dök aldrig upp i serien igen och episoden visades inte i reprisomgångarna. Denna händelse påminde medieindustrin om hur riskfyllt det var för ekonomin med homosexuella karaktärer. Men trots risken uppstod sakta men säkert nya homosexuella karaktärer och teman under 1980 - och 90-talen, bland annat i serierna Rosanne (1989), My So- Called Life (1994), Northern Exposure (1990-95) och Friends (1994-2004). Den första huvudkaraktären att komma ut ur garderoben var Ellen Morgan i Ellen, spelad av Ellen Degeneres, år 1997. Detta var ett stort steg framåt enligt en talesman för organisationen Gay and Lesbian Alliance Against Defamation. Under det sena 1990-talet växte antalet homosexuella i Prime Time- television desto mer, och inte minst i ungdomsprogram som till exempel i That 70s Show och Buffy the Vampire Slayer.26 Trots att homosexuella karaktärer blir vanligare och vanligare så är det sällan de framställs naturligt i media. De är ofta homosexuella av någon speciell anledning och deras läggning framhävs och centreras mycket.27 Vill man se bara “vanligt folk” med en annan läggning än heterosexuell får man på egen hand söka sig till den oberoende filmbranchen. De flesta medieskaparna har som utgångspunkt att publiken till största delen är heterosexuell och utgår därför från vad de tror är mainstream-publikens erfarenheter av homosexuella; en homosexuell arbetskamrat, familjemedlem eller någon i kompiskretsen. Det kan handla om homosexuella bröllop, föräldraskap och ångesten och humorn som att komma ut ur garderoben kan innebära. Även om det må framställas en aning endimensionellt är det inte negativa bilder och det verkar troligt att detta i längden har stor påverkan på de allmänna attityderna hos publiken. 28

24 Holtzman 2000, s. 301 25 Holtzman 2000, s. 299. 26 Holtzman 2000, s. 301-304. 27 Gross i Lester 1996, s. 151, 154. 28 Raymond i Dines; Humez 2003, s. 102. 8 2.3.2 Japan

I förra kapitlet redogjorde jag för hur homosexualitet tar sig uttryck i amerikanska medier. Eftersom mitt studiematerial har Japan som ursprungsland är det därför aktuellt att se på det japanska samhället och medier ur ett queerteoretiskt perspektiv. Det här kapitlet har en något större fokus på samhället eftersom det skiljer sig såpass mycket från både USA och Sverige. Japan har en traditionell syn på personlig identitet och hur man ska sätta sin sociala roll framför sina inre begär. Plikten mot släkten och samhället är stor och äktenskap och hushåll är viktigt. För att inte bryta mot denna process som pågått i generationer ska personliga önskningar åsidosättas eller helt överges för att ersättas av dessa plikter.29 Kort kan man sammanfatta att så länge som en individs sexuella preferenser inte går ut över institutionerna om äktenskap och hushåll så accepteras det av samhället, detta inkluderar homosexualitet.30

Det är viktigt att ha förståelse för att homosexualitet inte innebär samma sak i Japan som i till exempel västerländska länder. Det finns stora skillnader mellan identitet och gärning; att vara homosexuell är en sak och att göra homosexuella gärningar är en helt annan sak. Många som identifierar sig som homosexuella har inga önskningar om att leva tillsammans med någon som man älskar av samma kön och adoptera barn, då det enda som är socialt accepterat är äktenskap mellan två av motsatt kön. De ser inte att deras sexuella preferens måste ha något med deras identitetsskapande och roll i samhället att göra. Många andra är av annan åsikt och vill väldigt gärna leva i samklang med sin sexuella läggning, men är rädda att det är omöjligt på grund av att samkönade par blir misstänksamt bemötta och får svårt att anpassa sig.31

Mycket sådant som med all säkerhet skulle tolkas som gay-antydningar i väst är bara mode och roligt i japanska medier. Exempel på detta är japanska pojkbandsmedlemmar som uppträder i fjäderboa eller är med i fotosessioner där de håller om varandra och tvättar varandras hår.32 När det gäller underhållningsmedia är homosexualitet ett ofta återkommande tema, men trots det så ses sexualitet som en form av underhållning och något som ska hålla sig inom de gränserna. Homosexuella, män i synnerhet, blir ofta gjorda till åtlöje eller idealiserade.33 Mainstream-media ger ofta en bild av homosexuella som transvestiter eller bara väldigt feminina, och likställer ofta dessa termer med homosexualitet. Idealiseringen å andra sidan, är så kallad shounen ai-manga; serier som riktar sig till kvinnor och som handlar om relationer mellan homosexuella män och det kan sträcka sig från oskyldig, nästan platonisk kärlek till pornografi (i det senare fallet kallas det Yaoi34). Även serier och filmer i allmänhet som riktas till en kvinnlig målgrupp innehåller ofta homosexualitet (som de TV-serier som är studieobjekt för den här uppsatsen). Detta är som säkert framkommit inte en avspegling av det japanska samhället, utan en konstruktion och fantasi om vad manlig homosexuell kärlek innebär.35 Ett Yaoi-fan berättar: “Jag vill inte ens tänka på kvinnor och sex i samma mening. Kvinnor är bästa vänner, mödrar, kloka, realistiska, ärliga, smarta och lätta att

29 Drazen 2003, s. 101. 30 http://intersections.anu.edu.au/issue3/mclelland2.html 31 McLelland 2000, s. 239. 32 Lindqvist 2004, s. 163. 33 McLelland 2000, s. 240. 34 YAOI = YAma nashi [ingen klimax], Ochi nashi [ingen poäng] and Imi nashi [ingen mening] 35 http://intersections.anu.edu.au/issue3/mclelland2.html 9 ha att göra med. Men kvinnor är inte sexiga. Det är däremot män, om de är tillräckligt unga och attraktiva. Men inte tillsammans med mig. Inte tillsammans med kvinnor. Bara tillsammans med varandra. Och inte riktiga män. Riktiga män som har sex med andra riktiga män är inte sexigt. Det ska vara en perfekt man, en overklig låtsasman. Någon du aldrig behöver träffa. Så konstlad kan vara en figur i en TV-såpa, en känd popsångare, en tecknad seriehjälte eller en Johnnystjärna36”.37

En anledning till toleransen mot homosexualitet i medier är att fantasivärlden i många medier som till exempel anime tillåter ett visst avstånd. Ett homosexuellt förhållande blir därför en del av denna fantasivärld och tittaren förstår att det är fantasi och inget som hör verkligheten till. Dessutom har japansk kultur en bredare variation på olika sorts relationer, medan USA delar upp relationerna mellan sex och inte sex; det finns sällan därför inget mellanting. Det innebär att i japansk populärkultur kan två individer komma väldigt nära varandra med romantiska antydningar utan att tittaren ska få sexuella associationer. Kommer två individer så nära varandra i amerikansk populärkultur blir sex ofta en del av bilden.38

2.4 Barn och media

Jag har hittills redogjort för queerteorin och dess centrala punkter och hur de områden teorin fokuserar på tar sig uttryck i det amerikanska respektive japanska samhället. De som får ta del av dessa uttryck är naturligtvis mediekonsumenterna, tittarna. Mitt studiematerial har barn som huvudsaklig målgrupp och det blir därför intressant att titta närmare på förhållande mellan barn, media och de budskap som media sänder ut. Medier bidrar mer eller mindre till att sprida attityder och uppfattningar till publiken. Det är oklart exakt hur stort inflytande media egentligen har i jämförelse med andra situationer som olika stereotyper förekommer i, och om det till största delen är negativt eller positivt. Barn ses inte som passiva “offer” för exponering, utan i de flesta sammanhang förväntas tittarna att bilda sig en egen mening utifrån sina världsuppfattningar, scheman och erfarenheter.39

Kultiveringsteorin bygger på George Gerbners studier av de långtgående effekterna av TV-tittande. Teorin går ut på att förklara hur innehållet i TV formar tittarnas synsätt på verkligheten. Till skillnad från de stora influenser som termen ‘effekter’ brukar innebära så syftar ‘kultivering’ på inlärningen av övertygelser och uppfattningar som har tonvikten på de diskreta och generellt sett små influenserna. Förutsättningen är homogena presentationer - till exempel våld, den vite mannens dominans i sport, nyheter och underhållning och ett starkt fokus på medelklass och överklass - i samband med mängden tv-tittande. TV tolkar och sprider den kulturella omgivningen och tittarna tar till sig dessa skildringar och använder dem som guider för personlig utveckling, sin syn på samhället och social interaktion och ju mer man tittar, desto mer ökar utsträckningen. Ur en sociologisk aspekt är den centrala utgångspunkten i teorin att växer man upp med TV betyder det att

36 Syftar till artister från Johnnys Entertainments, en japansk idolagentur för pojkar och unga män 37 Lindqvist 2004, s. 151. 38 Drazen 2003, s. 103. 39 Jacobson 2005, s. 31-34. 10 man tar till sig dess teman som en källa för information om omvärlden och budskap om människor, platser och händelser. 40

Att studera attribut hos de karaktärer som figurerar i media som är populärt hos barn ger oss en bild av medievärlden som kan jämföras med den riktiga världen. En sådan jämförelse är viktig av tre anledningar: för det första kan det avslöja både dolda och icke-dolda tendenser i processen av att skapa och sprida media för kommersiella syften som favoriserar vissa människor framför andra. För det andra ser vi hur olika sociala grupper representeras både kvalitativt och kvantitativt vilket är viktigt eftersom stereotyper ofta byggs på vad som syns i media. För det tredje söker tittaren ofta band och likheter mellan sig själv och de i tv-rutan, eftersom barn och ungdomar befinner sig i en process av att lära sig om sig själv, sin identitet och roll i samhället.41

Många föräldrar, lärare och beslutsfattares oro över de negativa bilder medier kan skapa hos barn växer mer och mer i samband med nya tekniker och större tillgänglighet. Barn anses vara lättpåverkade och mindre kritiska, och därför mer utsatta än vuxna eftersom de inte har lika mycket erfarenheter och referensramar att basera sina omdömen på. Därför ligger det i allmänhetens intresse att skydda barn mot medieinnehåll som anses vara olämpligt tills de har blivit äldre och mer erfarna. Vad exakt som klassas som olämpligt innehåll är det delade meningar om mellan olika länder vilket leder till många omstridigheter.42 Att skydda barnen innebär inte längre bara att hålla dem borta från olämpligt innehåll, utan istället stärka dem i rollerna som mediekonsumenter genom att lära dem media litaracy; hur medier fungerar, hur verklighet konstrueras, hur meningar produceras, hur media är organiserad och hur man ska använda sig av dem. 43

40 Comstock & Sharrer, 2007, s. 288-289. 41 Comstock & Sharrer 2007, s. 81-82. 42 Carlsson, 2006, s. 12. 43 Carlsson, 2006, s. 15. 11 3 Metod

3.1 Metodval och begränsningar

Jag har valt att använda mig av kvalitativa metoder och närmare bestämt en textanalys, och eftersom jag vill undersöka framställningar av ett fenomen kom jag med hjälp av litteratur fram till att en kritisk diskursanalys är en passande metod. Metoden lämpar sig bra för undersökningar om synen på och föreställningen om något44. En diskursanalys innebär kortfattat att upptäcka förbindelser mellan språket och social praktik45. Språket är i det här sammanhanget det som utspelas på tv-skärmen i form av animerad film med olika karaktärer, relationer, handlingar, beteenden och dialoger. Allt detta förmedlar av en verklighet och en bild av omvärlden. Även en enklare semiotisk analys kommer förekomma, eftersom animerad film innehåller många tecken som kan ha stor betydelse för hur publiken tolkar det som sker.

Det finns även en hel del andra kvalitativa metoder att välja på som skulle kunna passa mina studier. En av dessa är receptionsanalys vars syfte är att studera en medietext samt publikens tolkning av denna medietext då båda faktorerna är lika viktiga i en receptionsanalys46. En receptionsanalys är dessutom en rekommenderad metod inom den kritiska diskursanalysen när det gäller dimensionen diskursiv praktik47. På grund av tidsbrist och risk för att det tar för mycket fokus från mina frågeställningar kan inte detta genomföras, men jag ser det som ett intressant perspektiv för eventuella vidarestudier.

Härnäst följer en utförligare genomgång av de metoder jag kommer att använda; kritisk diskursanalys och semiotisk analys. Därefter följer lite om mitt urval och tillvägagångssätt; det vill säga hur jag valt ut mitt studiematerial och hur jag har tillämpat en diskursanalytisk modell för att analysera detta.

3.2 Kritisk diskursanalys

Eftersom vetenskapen till mycket stor del går ut på att söka sanningen och om hur verkligheten förhåller sig48 kan det vara på sin plats att redogöra för hur begreppet sanning används inom diskursanalytiska angreppssätt. Michel Foucault som är en av förgrundsgestalterna inom det diskursanalytiska fältet menar att det inte finns något absolut sanning, och att all sanning skapas diskursivt och vi som tolkare är alla formade utav diskurser 49. Dessa diskurser är föränderliga i tid och rum 50, likaså vetenskapen 51. Så egentligen kan man som forskare inte nå någon direkt sanning

44 Bergström & Boréus 2000, s. 237. 45 Winther Jørgensen & Phillips 1999. 46 Eriksson i Larsson; Ekström 2000. 47 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 86. 48 Thurén 1991, s. 10. 49 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 7, 19-21. 50 Börjesson & Palmblad 2005, s 10. 51 Thurén 1991, s. 10-11. 12 vilken då kan få många att ifrågasätta vetenskapens varande överhuvudtaget, men det är fortfarande meningsfullt att söka - om inte sanningen så sannolikheten 52.

Som Foucault sade så finns det ingen neutral världsbild och alla sanningar är skapade via olika diskurser. Diskurser kan förklaras som “ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”53. Så om jag utgår från delar av min egen frågeställning och tar “homosexuell man” som exempel så finns det ingen absolut sanning om vad detta innebär utan alla definitioner kommer bero på vilka erfarenheter och egna uppfattningar den tillfrågade har om homosexuella män eller avbildningar utav homosexuella män. Vidare är diskurser som redan konstaterats i föregående stycke föränderliga. Det betyder att även om språk som diskurs skapar verkligheten genom att namnge saker, grupper eller händelser 54 så förändras meningen hela tiden. Bilden av homosexuella är inte densamma idag som för 50 år sedan och den skiljer sig stort i olika delar av världen.

Det är viktigt att förstå att diskursanalysens syfte inte är att gå bakom diskurserna för att se vad som egentligen menas och hur verkligheten ser ut bakom, vilket faller sig naturligt eftersom utgångspunkten för sanningen är att verkligheten utanför diskurserna inte kan nås. Därför är det med andra ord diskurserna i sig som är föremålet för analyserna. Vad har sagts/skrivits och vilka mönster finns i utsagorna? Vilka sociala konsekvenser får olika diskursiva framställningar av verkligheten55? I mitt fall betyder det att jag inte ska försöka söka efter de aktuella karaktärernas personlighet och attityder genom att utgå från deras beteende och utsagor, utan på beteendet och utsagorna i sig, exempelvis hur de konstrueras och i vilken kontext det sker och vilken bild det ger av karaktärerna.

Jag ska främst använda mig av Norman Faircloughs angreppsätt av en kritisk diskuranalys. Det som skiljer kritisk diskursanalys från andra typer av diskursanalyser är bland annat synen på diskurser; diskurser både reproducerar och förändrar kunskap, identiteter och sociala relationer och samtidigt formas de av andra sociala praktiker och strukturer. Det innebär att diskurs står i ett dialektiskt förhållande till andra sociala dimensioner. Fairclough skiljer på diskursiva och icke-diskursiva element i den sociala strukturen samtidigt som han skiljer sig från strukturalismen genom att hävda att diskursiv praktik inte bara reproducerar en diskursiv struktur som redan existerar utan även ifrågasätter strukturen genom att ge beteckningar på sådant som kan ligga utanför strukturen.

Faircloughs angreppsätt är meningen att vara en kombination utav följande traditioner: - Detaljerad textanalys inom disciplinen lingvistik. - Makrosociologisk analys av social praktik. - Sociologins mikrosociologiska tradition, vilket innebär att vardagen betraktas som en kreation av människors användning av gemensamma regler och procedurer. 56

52 Thurén 1991, s. 101. 53 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 7. 54 Börjesson & Palmblad 2005, s 10. 55 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 7, 28-30. 56 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 71. 13 Fairclough har utvecklat en analysmodell som han kallar den tredimensionella analysmodellen och bygger på idén om att varje fall av språkbruk är en kommunikativ händelse. En kommunikativ händelse delas in i tre nivåer och text är den första nivån som behandlar hur innehållet i texten representeras. Detta kan göras med en rad olika verktyg beroende på vilken typ av undersökning man vill göra och hur ens teoretiska ramverk ser ut. Exempel på verktyg som Fairclough föreslår är ethos (hur identiteter skapas genom språk och kroppsliga drag), interaktionell kontroll (förhållandet mellan talare, vem som fastställer dagordningen i ett samtal), transitivitet (hur händelser förbinds med subjekt eller objekt) och modalitet (hur talaren instämmer i en sats).57 Diskursiv praktik är den andra nivån som innebär hur texten produceras och konsumeras. Verktyg som rekommenderas att använda här är interdiskursivitet (vilka diskurser som används i ett material) och intertextualitet (återanvändning av texter och transformering av diskurser). På den tredje nivån - social praktik - sätts texten och det diskursiva bruket av den in i en social kontext och man undersöker hur de påverkar varandra. Begrepp som ideologi och hegemoni (hur ideologier som betydelsekonstruktion bidrar till produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer) kan användas på denna tredje nivå. 58 Det är detta som är utgångspunkt för den diskursanalytiska analysmodell som jag presenterar under rubriken Tillvägagångssätt59, där även de angreppssätt jag valt för min studie finns närmare beskrivna.

3.3 Semiotisk analys

Utöver diskurser och samtal så innehåller anime även mängder av tecken som öppnar upp för en semiotisk analys. Semiotik appliceras främst på språkstudier men kan användas på allt som kommunicerar en mening. Det fungerar genom att packa upp och göra tydliga meningar som vi skapar i förbindelse med texter av olika slag.60 Kort kan man definiera begreppet semiotik som läran om tecken, tecken som i sin tur kan vara visuella tecken så som vägskyltar och tavlor och abstrakta tecken som ord och kroppsspråk.61 Precis som diskursanalysen innehåller den många moment från den lingvistiska disciplinen, som Ferdinand Saussures teorier om la language och la parole. La language är språket vilket innebär vilka ramar och regler som efterföljs - till exempel termer och böjningsformer, medan la parole är talet och hur det används på olika områden och i olika situationer - till exempel uttal av språket och vilka värden som läggs i uttalet (som ironi).62 Saussure pratar också om det betecknande och det betecknade. Det betecknande är själva verktyget och i språk syftar detta på talet och ord. Det betecknade är det det betecknande syftar till och de mentala föreställningar ordet väcker hos mottagaren.63 Ett exempel på det betecknande i det här fallet är till exempel en animerad rörelse som visar två karaktärer som tar varandras händer. Det betecknade kan då vara ett påvisat starkt band mellan karaktärerna och att de hyser stor tillgivenhet för varandra.

57 Fairclough 1992, s. 152-169. 58 Fairclough 1992, s. 73-96; Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 79. 59 s. 16. 60 Gill 2007, s. 45. 61 Chandler 2002, s. 1. 62 Chandler 2002, s. 11-12. 63 Gill 2007, s. 45. 14 3.4 Urval

Jag hade först tänkt välja ut två japanska TV-serier och två amerikanska, vilket visade sig vara omöjligt om jag skulle gå efter nedanstående kriterier. Det finns helt enkelt inga amerikanska tecknade tv-serier som har barn som huvudsaklig målgrupp som innehåller homosexualitet i den kontexten. Det närmaste jag kom var en parodi på Queer Eye for the Straight Guy, en transvestit vars förhållande till sin närmaste vän kan tolkas som ett homosexuellt förhållande med lite livlig fantasi och dels en karaktär som blivit känd som gayikon men som inte visar upp någon sådan läggning i tv-serien förutom vissa scener som är relativt tolkningsbara av en vuxen publik. Så efter dessa upptäckter bytte jag fokus på min frågeställning och urval.

Mina kriterier för urvalet var att analysmaterialet skulle vara anime med barn som huvudsaklig målgrupp och innehålla minst en icke-heterosexuell karaktär som på något sätt är öppen med sin läggning, till exempel har ett förhållande med någon av samma kön eller öppet visar intresse för en någon av samma kön. Denna anime ska också finnas som en amerikansk dubb/version. För att inte begränsa valmöjligheterna alltför mycket valde jag att inte gå efter vilka år serierna släpptes. Att jag valt att fokusera på USA är för att de har en mycket mer varierande anime-import än Sverige och det fanns mer att välja bland. Nu har Sverige i och för sig visat de båda serierna jag valt, men det är bara den ena av dem som är riktigt välkänd här och den andra visades oklippt med japanskt originalspråk. På grund av globalisering tror jag ändå att en studie av amerikansk censur kan vara av intresse även för oss svenskar.

Jag gick igenom några populära anime-serier för barn som visats på både japansk och amerikansk TV genom att studera TV-tablåer och informationssidor på internet. Eftersom jag sett många av dem sen innan och redan har dem i min ägo behövde jag inte lägga så mycket tid på att få tag på dem och titta igenom dem, dock tittade jag igenom vissa avsnitt här och där utefter mina förutsättningar och i vilken mån det skulle gå att applicera mina frågeställningar utefter TV-seriernas innehåll. Jag bestämde mig tillslut för två serier som passade in på mina kriterier samt var analyserbara efter frågeställningarna.

3.4.1 Det analyserade materialet

Jag har varit noggrann i mitt urval av episoder och scener för att få en så rättvis presentation av de rådande förhållandena som möjligt. Därför har jag valt episoder där de intressanta karaktärerna får så mycket utspel som möjligt och där det finns så mycket som möjligt att analysera. Eftersom merdelen av karaktärerna inte är seriernas huvudpersoner eller de som handlingen kretsar runtomkring har det varit nödvändigt att göra på detta vis, så ett slumpmässigt urval hade därför inte fungerat. Det kan också tyckas vara många avsnitt - men jag kommer av samma orsak som ovan inte analysera hela avsnitten utan bara de scener som är intressanta för studien. När det gäller studierna av hur heterosexualitet framställs har min urvalsmetod dock varit en annan eftersom det förekommer i större utsträckning - jag valde de heterosexuella teman som finns med i de avsnitt jag redan valt ut i föregående urvalsgenomgång. Som sagt kommer inte dessa studier redovisas i annat syfte än att homosexualitet ställs i kontrast med heterosexualitet.

15 Sailor Moon (1992 - 1997) - en serie i sammanlagt 200 delar (originalet) som handlar om en grupp hjältinnor med huvudpersonen Usagi spetsen, som med hjälp av magiska krafter bekämpar ondskan på ett eller annat sätt. De karaktärer som är intressanta för mina frågeställningar är två manliga fiender - Zoisite och Kunzite - i första säsongen samt två av hjältinnorna - Haruka och Michiru - i tredje säsongen. Episoder: 29, 32, 35, 94, 95, 96, 106, 107

Cardcaptor Sakura (1998-2000) - en serie i 70 delar (originalet) som handlar om en flicka - Sakura - i tioårsåldern som får en uppgift att samla ihop magiska “tarotkort” som ger henne olika krafter. De karaktärer jag ska titta närmare på är dels en kille - Shaoran - som är obesvarat kär i en äldre kille - Yukito, samt Yukitos förhållande med Sakuras äldre broder Touya. Episoder: 8, 9, 27, 52, 66, 67

TV-seriernas huvudsakliga målgrupp kan tänkas vara tjejer i 8 - 14-årsåldern.

3.5 Tillvägagångssätt

Jag går till väga som så att jag studerar mitt material och analyserar det genom analysverktyget nedan. Jag gör därefter en komparativ studie mellan de resultat jag fått fram av det japanska respektive amerikanska materialet. Resultaten av den komparativa studien kommer dock redovisas i samband med övriga resultat då det blir svårt att låta den tala för sig själv. Analysverktyget jag använder mig av är baserat på Winther Jørgensen och Phillips förslag på användning av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell som författarna behandlar i boken Diskursanalys som teori och metod, och utifrån de verktyg som föreslås har jag utarbetat analysfrågor som är anpassade efter min studie.

(Fairclough 1995 s. 73) 16 3.5.1 Text

Jag kartlägger hur olika diskurser framställs och underbygger min tolkning genom att analysera texten. För detta ändamål använder jag mig av följande verktyg:

Ethos - hur identiteter skapas genom språkliga och kroppsliga drag. Här ska jag ha ett genusperspektiv. För detta ändamål har jag ställt upp följande frågor att utgå från.

- På vilket sätt pratar karaktären (artigt, slang, speciella fraser)? - Vilka känslouttryck visar karaktären? - Hur använder karaktären sin kropp för att kommunicera (kroppsspråk)? - Hur ser karaktären ut (visuella attribut som frisyr, kläder, accessoarer...)? - Har karaktären några speciella attribut? - Hur är karaktären framställd överlag (bakgrundsmusik, kameravinklar, skuggor, belysning...)?’

Interaktionell kontroll - hur förhållandet mellan de olika deltagarna i en konversation yttrar sig.

- Hur är karaktärernas samtal uppbyggda? - Vilken kroppskontakt förekommer mellan karaktärerna? - Förekommer några synliga maktförhållanden och på vilket sätt tar sig dessa uttryck? - Hur används olika bakgrundsljud, kameravinklar, skuggor och belysning för att visa förhållandet mellan karaktärerna?

Även semiotisk analys kommer tillämpas på detta stadie.

3.5.2 Diskursiv praktik

Genom diskursiv praktik läggs fokus på hur texten produceras och konsumeras. Intertextualitet bygger på förhållandet att man aldrig börjar om från början eftersom kommunikativa händelser bygger på tidigare händelser, och hur samma diskurser transformeras beroende på olika utförande. Jag ser två versioner av båda tv-serierna jag ska analysera, det vill säga “samma” text i olika utformningar. Detta är en form av medveten intertextualitet då producenterna till den amerikanska versionen blivit inspirerade av originalen men anpassat dem efter sina egna syften.

Jag har delat upp denna delanalys i två delar eftersom det är olika problem som belyses beroende på om det gäller det japanska originalet eller den amerikanska versionen. Frågorna jag ställt upp som grund för denna del av analysen är följande:

- Hur framställs diskurserna angående homosexualitet jämfört med heterosexualitet i originalversionerna? - Hur har de aktuella diskurserna (kön och sexualitet) transformerats i den amerikanska versionen och på vilket sätt tar sig detta uttryck? - Vilka produktionsförhållanden kan ligga till grund för de ovanstående frågorna?

17 En receptionsanalys för att få reda på tolkarens mottagande och tolkning av texten kommer inte genomföras (se Metodval och begränsningar64), annars är det rekommenderat att genomföra en sådan på detta stadiet.

3.5.3 Social praktik

På den här nivån finner undersökningen sina slutliga konklusioner. Här kopplas texten till den diskursiva praktiken i ett större sammanhang, och sätter den kommunikativa händelsen i samband med de sociala och kulturella förhållanden som råder.

Vilka diskurser förmedlas i fråga om genus? Vilka diskurser förmedlas i fråga om homosexualitet? Vad representerar diskurserna och de transformerade diskurserna sett ur ett heteronormativt perspektiv?

3.6 Metodproblem

Något som kan ses som en nackdel i mitt tillvägagångssätt är att jag själv valt ut de tv-serier jag analyserar eftersom de serier som använts inte är representativa och att validitetsproblem därför kan uppstå. Med ett annat urval blir det kanske en helt annan typ av resultat, men sådant kan man endast spekulera i och det ena behöver inte utesluta det andra. Jag ser dock detta som en fördel eftersom jag har bedömt tv-seriernas analyskvalitet och huruvida de är relevanta för frågeställningen eller inte och dessutom har jag ställt upp vissa kriterium för materielet som ska analyseras för att försöka få så hög grad av validitet som möjligt. Jag har till exempel varit väldigt noggrann när jag tittat på målgruppen och därför inte valt några animerade filmer som riktar sig till vuxna, även om det senare var lockande att analysera och jämföra. Eftersom detta är en fallstudie så är inte meningen att generalisera och bestämma att det alltid är såhär i situationer där japanska serier importeras till USA och andra länder. Dock är de enskilda fallen såpass intressanta och belyser ett aktuellt och intressant fenomen och det känns viktigt att ta upp det till debatt.

Det är svårt att undersöka diskurser man själv står nära eftersom det då blir svårt att se diskurserna som just diskurser. Då är det viktigt att kunna ställa sig främmande till materialet.65 Jag hamnar definitivt i den här riskgruppen av flera anledningar så det har varit något att tänka på men jag tycker att jag lyckats med det. Jag har flera gånger upptäckt att jag ställt mig kritisk till företeelser som jag från början hade svårt att förutspå. Dessutom kan en kritisk diskursanalytiker aldrig heller vara opartisk i sin forskning eftersom kritisk diskursanalys som forskningsmetod kräver att det finns en kritisk ståndpunkt och viss grad av subjektivitet66. Vad jag menar är att jag står fast vid min huvudsakliga utgångspunkt - kritiken mot det heteronormativa synsättet. Däremot hade jag från början inställningen att det inte finns något att vara kritisk mot i originalversionerna av mitt studiematerial men det visade sig att jag hade fel. Just en studie ur ett queerteoretiskt perspektiv

64 s. 12 65 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 28-30. 66 Winther Jørgensen & Phillips 1999, s. 28-30. 18 bygger mycket på forskarens inställning eftersom det är ett brett område med mycket delade meningar. Därför kan jag inte säkert säga att resultatet blir detsamma om någon annan genomför samma studie.

Rent språkmässigt blir det också en del problem, då hälften av mitt studiematerial är på japanska. Jag kan inte tillräckligt mycket japanska och är inte tillräckligt insatt i det för att kunna förstå vilken kraft och vilka värderingar som ligger i vissa uttryck. Jag har valt att till största delen basera mig på den engelska undertexten och sätter min tillit till den, men jämför den hela tiden med japanskan och ser jag några grova översättningsfel har jag rättat till det. Att jag inte översätter det till svenska som kanske hade fallit sig naturligt eftersom min rapport är på svenska är dels för att jag inte har tillräckligt med tid eller har tillräckligt stor kunskap för att översätta hela japanska dialoger till svenska, och dels för att om jag översätter från engelska blir det en översättning i andra hand som kommer skilja sig mer från originalet än det redan gör. Att både dialogerna på japanska och de på engelska skrivs ned på engelska ger även en mer lättöverskådlig överblick i själva analysen tror jag.

En sak jag skulle ha gjort annorlunda är att jag skulle ha satt igång med analyserna tidigare. Jag riktade in mig mycket på att läsa in mig på metod och teori till en början. Metodmässigt innebar det att jag försökte läsa mig till förståelse och inte vågade sätta igång förrän jag kände att jag hade kontroll över de metoder jag skulle använda. Jag har aldrig använt mig av kritisk diskursanalys eller Faircloughs modell innan så det var vissa svårigheter att sätta sig in i det. Men metoder och modeller måste man ofta börja använda och arbeta efter för att få full förståelse för dem och det var det jag märkte. Innan jag satte igång verkade svårt att anpassa Faircloughs tredimensionella modell efter mitt material. Modellen är inriktad på texten på ett lingvistiskt plan, och även de exempel som fanns att tillgå i litteraturen. Det visade sig att det inte var så svårt som jag trott, utan när jag väl började analysera så insåg jag att mitt val av analysmodell lämpar sig utmärkt till min studie. Teorimässigt innebar det att jag visserligen hade alla grunder klara innan jag började analysera, men allteftersom jag analyserade och studerade mitt material närmare insåg jag hur jag var tvungen att utöka min teori med nya aspekter. Jag fick därför sitta och fylla på teorikapitlet in i det sista, det hade varit bättre att analyserat och skrivit teorikapitlet parallellt hela tiden.

19 4 Resultat och analys

4.1 Presentation av materialet

Först och främst presenterar jag de analyserade serierna lite kort för att ge en inblick i vilken typ av historia det är och vilken roll de analyserade karaktärerna har i ett större sammanhang. Eftersom jag även kommer inkludera exempel på dialoger är det bra att känna till lite bakgrundsfakta.

4.1.1 Cardcaptor Sakura

Cardcaptor Sakura är producerad med start 1998 och utspelar sig i samtid, Japan. Det handlar om en 10-årig tjej vid namn Sakura vars uppdrag är att samla in kort i tarot-stil med magiska krafter som har kommit på rymmen. Utöver det har serien en mängd sidohandlingar och äventyren har hämtat inspiration från olika sagor och mytologier. De karaktärer som är intressanta i min analys är för det första Shaoran, jämnårig med Sakura och hennes rival och senare kompanjon. Han och Sakura är båda intresserade av samma kille - Yukito - som är några år äldre än dem. Yukito är nära vän med Sakuras äldre bror Touya, och det är Touya och Yukito som är de andra intressanta karaktärerna i min analys. De är även med i huvudhandlingen på olika sätt - Touya har ett sjätte sinne och dolda krafter som mot seriens slut kommer till stor användning medan Yukito har ett alter-ego han inte vet om och agerar som en beskyddare över Sakura.

4.1.2 Sailor Moon

Sailor Moon är producerad med start 1992 och utspelar sig även den i Japan i samtid. Den kretsar kring 14-åriga Usagi och hennes vänner som förutom går i skolan också har hemliga identiteter som Sailorkrigare, en elegant samling tjejer med namn efter himlakroppar. När fiender dyker upp för att stjäla människors energi för sina egna onda syften är det Sailorkrigarnas uppgift att stoppa dem. Två av de karaktärer jag ska analysera från den här serien utgör en del av fienderna i Dark Kingdom (Negaverse i den amerikanska versionen), två generaler vid namn Zoisite och Kunzite, från seriens första säsong. Det andra karaktärsparet kommer in i handlingen först i seriens tredje säsong och är båda Sailorkrigare: Haruka (Sailor Uranus) och Michiru (Sailor Neptune). De kämpar för sina egna syften vid sidan av den ordinarie gruppen av Sailorkrigare.

4.2 Textanalys

Jag har analyserat de scener jag valt ut efter den mall jag utarbetat för textanalysen. Jag kommer i nedanstående resultatredovisning till största delen koncentrera mig kring originalversionerna för att sedan återkomma till de amerikanska versionerna när jag pratar om Diskursiv Praktik. Jag har valt att sammanfatta textanalysen under temarubriker med vanligt förekommande fenomen som uppmärksammats. Att göra på det viset gör analysen mer överskådlig när det gäller att se de analytiska resultat jag kommit fram till. Dessa kommer varvas med exemplifierade dialoger på de ställen det passar. Som underlag för de få analyser på japanska ord och uttryck har jag använt mig av Seigo Nakaos Japanese-English, English-Japanese Dictionary (1997).

20 4.2.1 Maskulint och feminint kompletterar varandra

Hos de karaktärer jag analyserat som är i par, det vill säga tre stycken så förekommer många återkommande mönster när det gäller genusbeteende. Det är tre par sammanlagt och varje par består av en mer eller mindre traditionellt maskulin partner och en feminin. Förutom utseende och beteende uttrycks genusdiskurser på andra sätt. Män brukar ofta ses som överlägsna kvinnorna i många aspekter; bland annat sätta överlägsna och underlägsna egenskaper i motsats till varandra; som styrka mot svaghet och aktivitet mot passivitet. Även dessa tankar kommer appliceras i analysen.

I Kunzites och Zoisites förhållande är Kunzite den maskulina partnern och Zoisite den feminina. Kunzite är kortfattad, rak på sak och en stark, trygg beskyddare. Hans drag är traditionellt manliga med smala ögon och kantigt ansikte. Zoisite bär vissa kvinnliga attribut - som örhängen och tillskillnad från de andra generalerna teleporterar han sig i ett virvel av rosenblad. Även hans utseende är feminint - han har långt, vågigt blont hår och dessutom ögonfransar - något som är ovanligt på manliga karaktärer i Sailor Moon. Inga andra män i de avsnitt jag analyserade hade ögonfransar, däremot alla kvinnor. Kunzite verkar även ha ett visst intresse för kvinnor och påpekar ibland om han tycker en kvinna är snygg. Kunzite är den starkaste av honom och Zoisite och han får ofta skydda Zoisite. Kunzite visas ofta i ett mycket kraftigt grodperspektiv och Zoisite i ett kraftigt fågelperspektiv när de interagerar med varandra vilket är ytterligare tecken på att Kunzite är den som är överlägsen.

Zoisite och Kunzite står vid sin magiska cirkel och ska se vilket deras nästa offer är. Zoisite: The next target is this woman. The top student at the Azabu Technical Institute. Kunzite: She is rather attractive. Zoisite: Kunzite-sama, that's mean! She's only an ugly youma (=demon) and you call her attractive? Kunzite: Shh... Zoisite, jealousy does not suit your beauty. (Han trollar fram en ros) Kunzite: Zoisite... Zoisite: I'm not listening. Kunzite: Even this rose cannot surpass your beauty. Zoisite lutar sig mot honom. Zoisite: Kunzite-sama! I will get the Rainbow Crystal for you.67

Kunzite kommenterar en kvinnas utseende på ett positivt sätt och Zoisite blir svartsjuk. Det är dock snart avhjälpt med en ros - som är en symbol för kärlek. Kunzite använder ordet utsukushii som i japanska språket mest används för att beskriva kvinnors skönhet. Han använder även rosen som jämförelse för att beskriva hur vacker Zoisite är. Zoisites sista replik tyder på att han visar en mycket stor respekt för Kunzite då artighetsuttrycket -sama efter någons namn används för att visa respekt för en högre uppsatt person. Detta tyder på ett maktförhållande, men Zoisite sätter sig villigt i underläge. Dessutom är hans huvudsakliga syfte att tillfredsställa Kunzite, trots att sökandet av Rainbow Crystals egentligen är hela Dark Kingdoms projekt.

67 Sailor Moon, episod 29 21 Även i Haruka och Michirus förhållande är uppdelningen av maskulint och feminint tydlig. Haruka har kort hår, klär sig i killarnas skoluniform och uppfattas ofta som kille av andra. Hon gillar motorsport och flirtar ofta med tjejer. Som Sailorkrigare bär hon dock samma uniform med rosetter och kort kjol som alla andra i gruppen. Michiru är lite tillbakadragen, elegant och har intressen av mer estetisk art, som akvarellmålning och fiolspelande, är mer romantiskt lagd och ger överlag ett mycket feminint intryck. Haruka är den som är drivkraften i hennes och Michirus förhållande - det är ofta hon som tar initiativ och tar mest plats medan Michiru håller en lägre profil. Det märks också tydligt på deras sätt att prata. Michiru har en mycket kvinnlig och artig japanska, medan Haruka använder många ord som annars är reserverade för män. Ordet boku som betyder “jag” är ett exempel på ett sådant typiskt manligt ord som Haruka använder.

I ett fall då det inte är lika uppenbart är när det gäller Touya och Yukito - medan Touya visserligen är traditionellt manlig i flera aspekter är Yukito lite utav ett gränsfall om man ska titta på traditionella genusdiskurser och hans ljusa röst och spontana beteende för mer tankarna till att han verkar yngre än han egentligen är snarare än att han skulle vara feminin. Men att ställa honom i kontrast till Touya ur ett genusperspektiv gör att han framträder feminint, men till skillnad från karaktärerna i de andra paren är han inte feminin i sig själv. Touya och Yukito är ganska jämställda men i vissa situationer framställs Touya som den starka beskyddaren medan Yukito är den som ska skyddas. Det är särskilt tydligt under en period då Touya vet en sak om Yukito som inte Yukito vet om. Touya framstår då som säker medan Yukito är osäker och förvirrad vilket leder till att Touya framstår att befinna sig i ett överläge. Både Touya och Yukito har en manlig japanska - dock är Yukitos artig medan Touyas är en aning mer informell. För att återigen ta exemplet för “jag” så säger Yukito boku medan Touya använder ore som är en informell variant.

4.2.2 Brist på fysisk närhet

Av de karaktärer jag analyserat förekommer inte särskilt mycket kroppskontakt. Inga kyssar förekommer i bild mellan någon av karaktärerna. De enda som har en kroppskontakt som kan uppfattas som uppenbart kärleksfull är Zoisite och Kunzite. Zoisite lutar sig ofta mot Kunzite och Kunzite smeker honom över håret. De håller om varandra en del och håller varandras händer. Detta sker dock inte framför andra karaktärer utan bara när de är ensamma i sin mörka håla i Dark Kingdom. I Haruka och Michirus fall håller Michiru ofta Harukas arm när de är ute och går och de håller ibland varandra i handen, men sistnämnda sker bara när de är ensamma. Yukito och Touya har mycket kroppskontakt men väldigt mycket är av naturliga skäl som att stödja den andre som är trött; men dessa kan uppfattas kärleksfulla om man känner till deras förhållande i övrigt till exempel det man fått höra via dialoger. Det är först några scener i en av de sista episoderna som deras beröring blir något mer; Touya lägger en hand i nacken på Yukito och håller den kvar där vid ett tillfälle, vid ett annat nyper han tag i Yukitos kinder. När han har släppt för Yukito sin hand till kinden och ler - en typisk gest då någon man tycker om har rört vid en i anime. Shaoran och Yukito har ingen kärleksfull kroppskontakt - dock rör Yukito vid Shaoran ibland av naturliga anledningar. Detta framstår som mycket romantiskt i Shaorans ögon. En händelse där Yukito tar Shaorans hand för att den är skadad är exempel på detta: scenen då han tar Shaorans hand i sin är framställd med vitt ljus i bakgrunden och kombinerat med ljud av en harpa som ger konnotationer till himmel och

22 romantik. Denna bild tonas över och nästa scen betraktas från snett bakom Shaoran vilket ger intrycket att det är Shaorans upplevelse av situationen som vi just tagit del av.

4.2.3 Visar inte känslor öppet

Med “öppet” menar jag både öppet inför de andra karaktärerna i serien och för tittarna. Av de karaktärer jag analyserat är det bara Shaoran som är öppen med sina känslor. Inte när han pratar om dem, men han ger presenter till Yukito öppet när det är andra människor runt omkring även om han blir blyg och nervös. Ett förhållande som är väldigt öppet för tittaren men inte för seriens andra karaktärer är Zoisite och Kunzites förhållande. Deras förhållande är det mest uppenbara av de jag analyserat och de är de enda som säger “Jag älskar dig” och som vi såg i förra kapitlet är de också de enda med uppenbar kärleksfull kroppsberöring. Men som sagt sker alla deras ömhetsbevis när de är för sig själva. Haruka och Michirus förhållande yttras till merdelen av dialoger och antydningar. Det blir mer och mer ju längre serien går, och både tittaren och de andra karaktärerna får komma djupare i deras förhållande steg för steg. Michiru är den första som bekänner att hennes intresse för Haruka är mer än bara Sailorkrigar-affärer, som vi får se i en tillbakablick:

Michiru: You're rather famous. There are lot of freakish fans of yours at my school as well. One of them is a girl, but she says she still wants to go cruising along the beach in your car. [...] Michiru: I... I didn't investigate you because you were the other soldier. It goes back much further than when I realized you were the one. I was watching you in your first race from close by. I wanted to cruise along the beach in your car... just once... 68

Förhållandet mellan Touya och Yukito är det som är minst uppenbart. Det tar lång tid innan tittaren får se uppenbara tecken på att de är mer än bara vänner, fram tills dess är mycket bara en fråga om hur man väljer att tolka det. Mycket bygger på hur situationerna är framställda, blickar, ansiktsuttryck och bakgrundsmusik.

Yukito: I wasn't a human. I guess the reason I don't remember what I did from time to time was because I was transformed into that other form. All the memories I had were lies... Touya: But everything that has happened after we met is real, isn't it? Touya: I don't care what you are. As long as you don't disappear and are by me. I'm fine with it. Yukito: Thankyou.69

68 Sailor Moon, episod 106 69 Cardcaptor Sakura, episod 66 23 4.2.4 Överlag accepterande omgivning

Karaktärerna i omgivningen är överlag accepterande mot avvikande sexuella läggningar. I Cardcaptor Sakura är det ingen som ens kommenterar sexuell läggning överhuvudtaget utan behandlar det precis som de behandlar heterosexuell kärlek, det vill säga utan att lägga någon vikt på att de båda karaktärerna är av samma kön. Det enda undantaget är att Sakura blir lite förbryllad första gången hon får reda på att Shaoran kanske också gillar Yukito.

Tomoyo: Because I couldn't film yesterday's card capture, here's a present for Sakura-chan instead. Tomoyo: Li-kun seems like he likes Yukito-kun too. Sakura: Ehh? Tomoyo: He's your rival, both in Clow Card capturing and love!70

Tomoyo är den första att yttra att Shaorans beteende kan bero på att han tycker om Yukito på samma sätt som Sakura tycker om Yukito. Utefter hennes ordväl läggs inget värde på att det är konstigt att Shaoran är intresserad av en kille utan hennes förtjusning beror till synes på att Sakura har fått en rival och vilket dessutom är bra stoff för hennes Sakura-dokumentär. Av Sakuras ansiktsuttryck och "Ehh?" att döma så är detta inget hon själv hade kunnat räkna ut, kanske för att Shaoran är kille eller för att kärleksförklaringar inte stämmer in på den bild hon fått av honom. I ett senare avsnitt pratar hon själv med Shaoran.

Shaoran: Are you really interested in him (Yukito)? Sakura: You like Yukito-san too? [Kort paus.] Shaoran: Since when? Sakura: First year when my brother transferred in high school. They met there and became friends. Then one day he came over to our house and played. I guess this is destiny. How about you? Shaoran: The first day I came to school. Sakura: I guess this is love at first sight. I know we are way younger than he is, but we can't help it, right? This is love.71

Sakura påpekar att det enda problemet med deras kärlek till Yukito är att de är mycket yngre än honom, och hon nämner inget om att det skulle vara ett problem att Shaoran är en kille. Hon ser honom jämlik med sig själv och att de har lika stora eller små chanser båda två. Sakura ser heller inget konstigt med Yukito och Touyas relation:

Sakura: I.. I love you, Yukito-san! Yukito: I love you too, Sakura-chan. But I'm not the person you like the most... Sakura-chan, you really love your father, don't you? Sakura: Yes.

70 Cardcaptor Sakura, episod 9 71 Cardcaptor Sakura, episod 27 24 Yukito: How about me? Sakura: I love you. Yukito: That feeling, aren't that the same? Feelings toward your father and feelings towards me... don't you think it's very similar? Sakura: They are the same. Yukito: Because I look very similar to Fujitaka-san. I am not saying this because I think of you as a kid. Sakura: Yes... you knew about this all along, Yukito-san? Yukito: Yes. I was happy to think that Sakura-chan thinks of me as a family member. Sakura: Yukito-san knew this becasue there's someone you like the most as well? Yukito: I guess so. Sakura: Is it my brother? Yukito: That's right.... I wouldn't be here if it wasn't for Touya. Sakura: Even thought he can be mean, he's actually a kind person. Yukito: Yes. Sakura: He gets mean when he's embarrassed... Yukito: But there's no way to know how Touya feels even thought I like him the most. Sakura: I'm sure that brother cherishes you the most as well! That's why he gave his power to you, Yukito-san. Plus, if it is my brother, then it's okay with me that the person I like likes him the most. Yukito: Sakura-chan! Sakura: But let me know if brother starts being mean to you, Yukito-san. I won't let him get away with it. Yukito: Thanks. You'll find it. You'll find that special person. That person will like Sakura- chan the most as well. Please tell me when you find such a person. I will not let him/her72 get away if he/she makes you cry. Sakura: Yes!73

Ovanstående dialog börjar med att Sakura bekänner sin kärlek till Yukito. De använder uttrycket ichiban suki na hito som på engelska översätts “likes the most” eller “most special person”. Eftersom kärlek till en pappa eller kärlek till en äldre kompis inte anses som något av dessa uttryck blir det tydligt att de med detta menar en person som man är kär i och gärna ser som pojkvän eller flickvän, lite som “den rätte”. Sakura misstänker att Yukito redan hittat den rätte för honom och när Yukito bekräftar det är Touya den första hon kommer att tänka på. Yukito bekänner att det är Touya som är den rätte för honom men att han är osäker på om Touya känner samma sak tillbaka. Sakura säger då att hon är säker på att Touya ser Yukito som den rätte för honom också. Dessutom tillägger hon att hon är glad att Yukito har de känslorna för hennes bror. Som vi kan se lägger Sakura inte heller här något intresse vid att både Touya och Yukito är män.

I Sailor Moon reagerar omgivningen tydligare på par av samma kön. Det är diskussioner bland de övriga Sailorkrigarna om Haruka och Michiru är ett kärlekspar eller inte. Frågan väcker bestörtning

72 Han använder ett könsneutralt pronomen här, aitsu, som kan betyda både “han” och “hon”. 73 Cardcaptor Sakura, episod 66 25 och en viss förundran. I ett avsnitt detta märks är när Usagi och hennes vänner är och tittar på en kärlekstävling som strax ska börja, där kärlekspar ska tävla hur bra de egentligen känner varandra:

Usagi: Ah? It's Haruka-san and Michiru-san. Tjej 1: Wonderful! Tjej 2: I wonder if they're in the contest as well. Tjej 3: Two girls together? Tjej 4: But looking at them like this, it's like they really were lovers... [...] Ami: I wonder if they really are in THAT kind of relationship... Alla: Huh?74

Tjej 3 har ett högst förbryllat tonfall på rösten i sitt uttalande. Tjej 4 låter däremot romantisk och drömmande. Medan dialogen äger rum visas bilder på Haruka och Michiru som en romantisk fantasi - bakgrunden blir lysande vit och de ramas in av blommor. Usagi och hennes vänner har en stor beundran för både Haruka och Michiru eftersom de framstår som så vuxna och eleganta i deras ögon. Att se dem tillsammans som ett par blir därför som en smått förbjuden fantasi för dem. Ami begrundar sedan ännu en gång om det kanske är så att de är ett par, men blir då mött med viss skeptis. Detta kan bero på att hon säger det med mer verklighetsanknytning och att det inte bara är en drömbild. I ett annat avsnitt blir Usagis kompis Makoto intresserad av Haruka. Makoto gillar vanligtvis killar. Särskilt Usagi reagerar väldigt starkt på det här.

Usagi: Mako-chan! You shouldn’t! Even if she’s really attractive, Haruka-san is a female! Makoto: Sheesh! W-what are you saying? Of course it’s nothing like that! (båda brister i skratt) Usagi: You’re right, what am I saying?75

Usagi påpekar att Makoto inte borde falla för Haruka eftersom Haruka är en kvinna. Makoto försöker bortförklara sig och det slutar med att de båda skrattar åt Usagis antagande att Makoto gillar Haruka som att det var en väldigt korkad anklagelse. Lite senare kommer Haruka och Michiru förbi, och Haruka bjuder Makoto på en biltur som hon tackar ja till. Usagi samlar de andra tjejerna i gänget för att sprida nyheten.

Rei, Ami & Minako: A DATE!? Usagi: Yeah... but it’s with a woman. Rei: A woman? Ami: This is a problem... Minako: Did Mako-chan’s preferences change? Ami: No, it’s not that! Usagi: And it was Haruka she went off with! Minako: I can’t laugh that one off.

74 Sailor Moon, episod 95 75 Sailor Moon, episod 96 26 Rei: No matter how attractive she (Haruka) is I can’t believe she (Makoto) is chasing after a woman! [...] Ami: That’s not the problem! W-We shouldn’t leave Mako-chan alone. The enemy is after Mako-chans pure heart this time!76

Precis som Usagi reagerar de andra tjejerna i gänget på att Makoto är på träff med en kvinna. De reagerar starkare på Makotos kärlek till Haruka, än spekulationerna om Haruka och Michirus kärlek till varandra. Makoto är deras kompis som hittills bara visat intresse för killar, som Minakos första kommentar tyder på. Reis andra kommentar tyder på att hon tycker det är något högst opassande. Ami är den enda som inte bryr sig om att Makotos träff med Haruka och det faktum att de båda är tjejer, utan är mer orolig för att fienden är ute efter Makoto. Även om det är en naturlig reaktion att sätta oro framför kärleksskvaller så verkar Ami vara den som har mest öppen inställning mot homosexuella, särskilt om man tittar på hennes kommentar i den första dialogen på sida 27.

4.3 Diskursiv praktik

Diskursiv praktik handlar om hur en text produceras och konsumeras. Jag ska koncentrera mig på det förstnämnda och titta närmare på produktionsförhållanden och intertextuella kopplingar. Först har jag tittat på hur diskursen homosexualitet är framställd jämfört med heterosexualitet, hur homosexualitet är framställt jämfört med vanliga sätt att framställa homosexualitet i japanska medier och produktionsförhållandena med koppling till det jag kommit fram till. Sedan ska jag närmare på de amerikanska produktionsförhållandena och jämföra de båda utgåvorna med varandra och se vilka övergripande diskurser som har transformerats när det gäller homosexualitet.

4.3.1 Diskurser i originalet

Hur homosexualitet framställs i jämförelse med heterosexualitet skiftar lite beroende på serier och karaktärer. I Cardcaptor Sakura är homosexualitet ingenting som kommenteras överhuvudtaget av de andra karaktärerna och det är lika mycket fokus på båda typerna av sexuella läggningar. Dock är inte alla öppna med sina relationer - men detta gäller också för heterosexuella relationer som i vissa fall är mer dolda än de homosexuella. Hur stort fokus en relation har och hur tydlig den är för tittaren beror mer på hur stor roll karaktärerna har. En kärleksrelation kommer aldrig i huvudsakligt fokus. I Sailor Moon däremot anses homosexualitet vara lite konstigt och onormalt av de andra karaktärerna, men det leder inte till fördömande eller negativt bemötande. Det fokuseras mer på heterosexuella par. Hjältinnan och hennes pojkväns relation är en väsentlig roll i handlingen och det kretsar mycket på dess upp - och nedgångar. Mycket handlar om heterosexuell familjelycka, drömmar om giftermål och att skaffa barn tillsammans.

Homosexuella karaktärer framställs ofta i japanska medier som något att skratta åt. Detta tycker jag inte förekommer i de serier jag valt att titta på. Visst är det flera scener med de analyserade karaktärerna som är menade att vara komiska men de är på intet vis förlöjligande och det är snarare

76 Sailor Moon, episod 96 27 situationerna i sig som är humoristiska än karaktärerna och deras sexuella preferenser. Inte heller könsöverskridande utseende och beteende när det gäller vissa karaktärer är menat som humoristiska element. De homosexuella karaktärerna är naturligt och respektfullt representerade vilket kan bero på att båda TV-serierna har tjejer som målgrupp; dels för att dessa har större fokus på känslor och relation och dels på grund av att de blivit influerade av flickmangas undergenre Shounen Ai. Dessutom kan det faktum att TV-serierna är baserade på manga spela en stor roll. Även om producenterna bearbetar innehållet och ändrar en del inför lanseringen av animen så får den ursprungliga upphovsmakarens - som när det gäller manga bara brukar vara en eller ett fåtal enskilda personer - personliga värderingar och attityder finnas kvar. Detta skulle vara intressant att studera närmare men som jag nämnde i kapitlet Mål och frågeställningar77 så har jag ingen tillgång till manga-materialet. När man känner till de bakomliggande faktorerna så kan man se vissa mönster från det japanska samhället avspegla sig i medierna, till exempel att det kanske inte är så öppet som det verkar vara vid första anblicken. Ett exempel på detta är att vissa förhållanden är heteronormativt framställda där ett förhållande behöver en maskulin partner och en feminin partner för att fungera. Detta kan bero på många saker - kanske är man rädd att gå utanför normerna helt och hållet, kanske skaparen är så van vid de bilderna att de används omedvetet. Eller kanske huvudsakligt fokus ligger på att utveckla karaktärerna och att deras personligheter därför har satts framför de budskap som de sänder ut. En annan aspekt där samhället kan tänkas avspegla sig är graden av osynlighet bland de homosexuella paren. Trots att homosexualitet finns där framställs de inte alltför tydligt i alla sammanhang. Om det är en inkludering på lika villkor som heterosexualitet eller helt enkelt osynliggörande tåls att diskuteras.

Att vissa sorts kärlekar och fantasi går hand i hand i japansk populärkultur är en av de saker som diskuterades i kapitlet Homosexualitet i media och samhälle - Japan78. Homosexuella och annan kontroversiella teman i Sailor Moon och Cardcaptor Sakura blir en del av den fantasivärld de faktiskt är; det finns inga demoner, inga magiska kort och inte heller homosexuella relationer. Detta förstärks mer av det faktum att TV-serierna är tecknade och därmed längre från verkligheten än om det hade varit spelfilmer.

4.3.2 Amerikanisering

På Nelvanas officiella hemsida för amerikanska versionen av Cardcaptor Sakura får vi följande förklaringar om de ändringar som gjorts:

Nelvana has a strong reputation of providing quality children’s entertainment worldwide with over 25 years in the industry. Cardcaptors is directed at children between approximately 6 to 14 years of age and we have made certain decisions to exclude portions of the original in keeping with our standars for children’s entertainment. We believe these edits do not take away from the overall positive Cardcaptors experience for viewers.79

77 s. 2 78 s. 9 79 http://www.nelvana.com/cardcaptors/html/home.html 28 De anser alltså att originalinnehållet i Cardcaptor Sakura inte är lämpat för amerikanska barn i de åldrarna. Vidare verkar det som de tycker att de ändringar de gjort till största delen är obetydliga eftersom att de skriver att den totala upplevelsen är densamma. Jämför man detta med liknande fall (se Underlag80) och hur barnprogram från USA brukar vara utformade så är det inte särskilt förvånande. När det gäller Sailor Moon finns inte mycket officiell information att tillgå om varför de har censurerat men troligtvis är det på grund av liknande anledningar som Nelvana specificerade ovan. Risken att förlora sponsorer kan också ha påverkat en hel del.

Cardcaptor Sakura visades första gången i USA 2000 och det var i samma veva som homosexuella inslag började bli vanligare i Prime Time-sändningar och även i ungdomsprogram. Detta gäller då program som främst är riktade till tonåringar. Sailor Moon visades första gången i USA 1995 som fortfarande var en ganska känslig period när det gällde homosexualitet. I båda fallen känns det därför naturligt att homosexualitet censurerades om man ska se det ur den synvinkeln. Om inte homosexualitet kunde framställas naturligt i program ens för vuxna eller ungdomar så skulle det vara underligt om dessa teman behandlades naturligt då det gäller barn, en målgrupp som skyddas mycket mot utmanande innehåll i medier.

4.3.3 Nya diskurser i amerikanska versionen

I följande kapitlet ska jag jämföra utmärkande drag mellan originalen och de amerikanska versionerna av Cardcaptor Sakura och Sailor Moon. Jag hade från början delat in dessa underkategorier utifrån på vilka sätt censuren huvudsakligen har ägt rum. Detta medförde att det även blev en uppdelning mellan serierna eftersom producenterna har använt sig av såpass olika metoder för de olika karaktärerna och serierna.

Allmän censur När jag började titta på den amerikanska versionen av Cardcaptor Sakura hade jag uppfattningen om att det bara var de homosexuella diskurserna som ändrats men upptäckte att det är mycket mer än så men som Ambjörnsson påpekar är heteronormativitet inte enbart utestängande av homosexuella utan egentligen sådant som bryter mot normer i största allmänhet81. Kärlek med stora åldersskillnader och kärlek mellan mycket unga personer är också sådant som producenterna av den amerikanska versionen av Cardcaptor Sakura ansågs vara olämpligt och faller utanför normen om vad som anses vara normalt. Så även om jag kommer koncentrera mig runt det homosexuella temat så är det bra att ha i åtanke att det inte är det enda som blev censurerat i det här fallet. Det som censurerats utöver homosexualitet i Sailor Moon när det gäller innehåll är vissa våldsamma scener och nakenhet; inga andra kärleksrelationer har censurerats förutom de homosexuella.

Bortklippta scener och ny bakgrundsmusik All kroppskontakt som skulle kunna tolkas som kärleksfull beröring har klippts bort. Detta inkluderar inte situationer där en karaktär stödjer någon som är trött eller om händerna nuddar när ett föremål överräcks. Andra scener som klipps bort är scener där karaktärerna uppenbart visar en annan karaktär sin kärlek, som när Shaoran ger Yukito presenter.

80 s. 3 81 Ambjörnsson 2006, s. 78-79. 29 Bakgrundsljud tillför mycket till stämningen i en scen och detta har också utnyttjats. De övergripande förändringarna är att komiska och fina situationer istället har blivit mystiska och lite skrämmande med hjälp av att bakgrundsmusiken antingen bytts ut eller ersatts med tystnad.

Som följd på detta har vissa visuella tecken och händelser fått nya betydelser när de förekommer i nya sammanhang. Till exempel Shaorans rodnad blir helt tagen ur sitt ursprungliga sammanhang på många ställen och uppfattas inte här som ett tecken på att det är pinsamt att stå öga mot öga mot någon man är kär i. Rodnad kan även kopplas till osäkerhet och rädsla och det är troligtvis detta producenterna har spelat på. Att Shaoran sedan springer iväg förstärker intrycket av att han är rädd för Yukito istället för blyg.

Omskrivna dialoger Att byta ut repliker och hela dialoger har varit ett effektivt sätt att censurera. Många gånger har bilder där inte karaktärens mun är synlig använts för att förlänga och lägga till extra repliker. Vissa dialoger har även förkortats genom klippning. Den allmänna regeln för dialogändringar är att de alla blivit mer knutna till seriens huvudhandling och att dessa ersatt de flesta dialoger som rör personliga förehavanden och sidohandlingar. Exempel på detta ser vi i scenen där Sakura i originalet bekänner sina känslor för Yukito och han berättar att han har känslor för Touya. I amerikanska versionen pratar de visserligen om Touya, men i sammanhanget att Sakura oroar sig för honom och att det är hennes fel att han var tvungen att skänka sina krafter till Yukito - en viktig del av handlingen - eftersom det är för att skydda henne som Yukito behöver krafterna. I andra fall har det huvudsakliga ämnet i dialogen bibehållits men formuleringarna är annorlunda och blivit mer rakt på sak och knutna till huvudhandlingen, som Touyas uttalanden till Yukito i följande dialoger.

Amerikanska versionen: Touya: Look... I think I know why you have been feeling so exhausted. Julian (Yukito). You're not who you think you are at all.82

Originalet: Touya: Yuki... you might think that I don't know about it... no, you might know, but... I don't want you to disappear.83

- - - Amerikanska versionen: Touya: I consider you one of my very best friends. That's why I trust you - both of you - to guard my sister.84

Originalet: Touya: I don't care what you are. As long as you don't disappear and are by me. I'm fine with it.85

82 Cardcaptors, episod 52 83 Cardcaptor Sakura, episod 52 84 Cardcaptors, episod 66 85 Cardcaptor Sakura, episod 66 30 I båda versionerna av första exemplet uttrycker han sin oro för Yukito, men i originalet lägger han fram det och betonar att det har betydelse för honom själv. Det är inte Yukitos problem i sig som är problematiskt för Touya, utan att problemet riskerar att leda till att Yukito försvinner (från honom). I amerikanska versionen framhålls det däremot så att det är problemet i sig som är det viktiga och det ligger mindre personligt värde i uttalandet. Andra exemplet illustrerar i princip samma sak. I amerikanska versionen knyter han sitt uttalande till huvudhandlingen medan han i originalet betonar vilken betydelse Yukito har för honom själv.

Relationen blir heterosexuell Kunzites och Zoisites relation som älskare har bibehållits i den amerikanska versionen av Sailor Moon, men med en betydelsefull förändring; Zoisite har gjorts om till kvinna genom att få en kvinnlig röstaktör och kvinnliga pronomen. Den homosexuella relationen har blivit heterosexuell. Eftersom heterosexualitet är ett säkert tema har därför inga övervägande klipp och replikförändringar behövt göras och det är tydligt att de är ett par. Det är ändå vissa skillnader, som Zoisites attityd till uppdraget och som exemplen på Zoisites citat visar får detta konsekvenser för relationen:

Amerikanska: Zoisite: I'm so lucky. Now it's time to collect what is rightfully ours.86

Originalet: Zoisite: Kunzite-sama! I will get the Rainbow Crystal for you.87

---

Amerikanska: Zoisite: When the Negaverse will be free! And the universe will be ours, all ours, Malachite (Kunzite)!88

Originalet: Zoisite: Kunzite-sama... I will find the remaining Rainbow Crystals for you.89 Dessa repliker visar tydligt att Zoisite i amerikanska versionen är intresserad av makt och Dark Kingdoms/Negaveres mål i största allmänhet medan han i originalet gör det mesta huvudsakligen för att tillfredsställa Kunzites mål. Kunzites maktposition är nedtonad och Zoisite ser sig själv på samma nivå som honom. Zoisite använder heller ingen engelsk motsvarighet till “-sama” för att uttrycka sin respekt för Kunzite.

Det är intressant att se hur mycket Zoisites könsbyte påverkar det traditionella könsmönstret. I originalet upplevs han som en mycket feminin man på grund av sitt sätt att tala, långa hår,

86 Sailor Moon, episod 29 (25) 87 Sailor Moon, episod 29 88 Sailor Moon, episod 32 (28) 89 Sailor Moon, episod 32 31 örhängen, rosenblad och kvinnliga drag. I amerikanska versionen däremot blir de feminina dragen könsbestämmande och den manliga kroppsbyggnaden och avsaknaden av bröst som blir det avvikande, dock inte tillräckligt avvikande för att hon ska upplevas som överdrivet maskulin då de kvinnliga attributen överväger. En man med feminina attribut upplevs dessutom ofta mer könsöverskridande än en kvinna med maskulina attribut.

Relationen blir släktskap Haruka och Michiru står mycket nära varandra i den amerikanska versionen också men de är inte ett par - istället är de kusiner. Att de ibland beter sig som ett par bortförklaras som ett “practical joke”, som i avsnittet där de ställer upp i tävlingen för kärlekspar. Eftersom det inte heller här förekommer så många intima scener mellan dem så har inte många klipp behövt göras, men många sammanhang tyder på att producenterna varit rädda att Haruka och Michirus förhållande ändå kommer uppfattas som ett kärleksförhållande. Detta syns i de dialogändringar som genomförts: det är altid extra noggranna att påminna publiken om deras kusinskap och att de är heterosexuella. Av de scener jag analyserade märks detta som tydligast i en scen då Michiru, Haruka och två tjejer till sitter på ett kafé och diskuterar första kyssen.

Amerikanska versionen: Haruka: It seems so long ago, my first kiss. Michiru: Not for me, Amara (Haruka). It feels like.. like it was yesterday. it was so magical. I remember it vividly, it was with Brad, the cutest guy in the school. [...] Michiru: My sweet Brad... I wonder where he is today... 90

Originalet: Haruka: So cute, to be dreaming of kisses. Michiru: Oh, I think it's romantic. Do both of you know about the first kiss in world history? The first people to kiss in the world were Adam and Eve. [...] Michiru: A first kiss... you want to cherish it.... 91

Michirus “lektion” har blivit ersatt med en personlig erfarenhet som inkluderar en före detta pojkvän. Det ursprungliga uttalandet offras därför för att förstärka Michirus identitet som heterosexuell. I hennes andra uttalande blir bakgrunden rosa och fylld med rosor och och Michiru ger Haruka en menande blick. I originalet får man intrycket att hennes första kyss var med Haruka, men i amerikanska versionen tänker hon åter igen tillbaka på Brad eftersom man inte velat klippa bort scenen och samtidigt inte låta tittaren misstänka att det är någonting på gång mellan henne och Haruka.

Förutom dialogändringar har även andra ändringar i manus skett. En betydelsefull sådan är sättet hur Haruka och Michiru träffades på. I originalet träffas de för första gången i mitten av tonåren medan de i amerikanska versionen har växt upp tillsammans.

90 Sailor Moon, episod 94 91 Sailor Moon, episod 94 32 4.4 Social Praktik

I den sista delanalysen ska jag sätta mina resultat i ett större sammanhang och koppla texten till den diskursiva praktiken i samband med de sociala och kulturella förhållanden som råder. Vilka bilder förmedlar originalversionerna av Sailor Moon och Cardcaptor Sakura när det gäller diskurser angående genus och homosexualitet? Vilka konsekvenser har den amerikanska censuren av dessa ur ett queerteoretiskt perspektiv? Detta kommer göras ur ett västerländskt perspektiv, det vill säga vilka bilder som förmedlats till en publik med amerikanska/västerländska värderingar.

4.4.1 Heteronormativa bilder av homosexuella par

Både serierna jag analyserat bryter mot de diskurser som utger normaliteten genom att inkludera homosexuella karaktärer och överskridande av traditionella könsmönster när det gäller de japanska originalversionerna. Ett återkommande mönster är att ett homosexuellt förhållande består av en feminin partner och en maskulin partner trots att båda partnerna är av samma kön. Detta märks i synnerhet när det gäller förhållandet mellan Kunzite och Zoisite, och Haruka och Michiru. Traditionella könsbundna egenskaper är strikt uppdelade mellan karaktärerna i förhållandet - en har fått manliga attribut medan den andra fått de kvinnliga attributen. Det är partnern med de manliga egenskaperna som är den tillsynes överlägsna i förhållandet.

Det är alltså ändå en starkt heteronormativ bild av homosexuella som förmedlas. Även om båda partnerna är av samma kön är deras förhållande ändå framställt som heterosexuellt när det gäller könsroller. Istället för att ställa maskulint mot maskulint och feminint mot feminint så bevaras det ursprungliga mönstret när det gäller genus och sexualitet; maskulint ställs mot feminint. Man har inte helt brutit diskursnormerna utan är fortfarande starkt knutna till den heterosexuella normen där feminint och maskulint kompletterar varandra och det är en av de budskap som blir konsekvensen. Den andra är att stereotypen om att homosexuella par - att en partner är “kvinnan” och den andra är “mannen” i förhållandet - byggs på desto mer. Dessutom ger det bilder av homosexuella män som feminina och homosexuella kvinnor som maskulina - men detta vägs upp av att den andre partnern i förhållande har ett så kallat “rätt” genusbeteende som stämmer överens med personens biologiska kön.

4.4.2 Homosexualitet ifrågasätts inte

Genomgående för det material jag analyserat är att homosexualiteten aldrig framstår som ett problem eller något som möter många svårigheter i originalversionerna. Speciellt i Cardcaptor Sakura framstår det som normalt och genom samma diskurser som heterosexualitet. Omgivningen är öppen och lägger ingen vikt vid sexuella läggningar och dithörande begrepp. I Sailor Moon förekommer vissa ifrågasättande attityder men dessa blir överbevisade av de homosexuella karaktärerna genom att dessa attityder försvinner senare i serien.

Bilden och budskapet som förmedlas är därför att homosexualitet är något normalt som inte behöver ifrågasättas. Särskilt Cardcaptor Sakura är så långt ifrån heteronormativitet man kan komma, situationerna som framstår där är snarare någon sorts utopi som i verkligheten kanske bara

33 förekommer i vissa kretsar - iallafall långt från samhället i stort. En annan orsak till att det framställs normalt är för att det inte finns någon direkt mening med att karaktärerna är homosexuella och handlingen kretsar aldrig kring karaktärernas sexualitet. Homosexualiteten finns där som en självklar del tillsammans med resten av elementen i TV-serierna. Dock kanske inte dess lågmäldhet är enbart positivt - det kan även tolkas som att homosexualitet är okej så länge som man inte gör så stort väsen av det; ingen av de homosexuella karaktärerna som befinner sig i ett förhållande är särkilt öppna när det gäller att visa sina känslor för varandra. De får vara med så länge som de inte driver sin egen agenda.

Homosexuella är en utsatt grupp som mer eller mindre utsätts för svårigheter världen över. De situationer som råder kan även inge en falsk bild av verkligheten. Inga av de homosexuella karaktärerna utsätts för förtryck, våld eller andra problem på grund av sin sexuella läggning. De förmedlar en bild av verkligheten som den skulle kunna tänkas vara men som är långt ifrån sann.

4.4.3 Upprätthållande av heteronormativitet

Det som har skett i de amerikanska versionerna är en stark censur i heteronormativt syfte. Så mycket mer än så behöver väl inte sägas mer än att det blir åter några av de otaliga program som följer samma sedan långt tillbaka inlärda normer och exkluderar homosexualitet och andra läggningar som anses ligga utanför normen. Heterosexuell kärlek är den enda typ av kärlek som förmedlas vilket får det att framstå som det enda naturliga alternativet. Homosexualitet framställs inte som dåligt eller underlägset eftersom det osynliggörs helt och hållet, men är bakgrunden och originalet känd för tittaren kan budskapet i censuren i sig bli att homosexualitet är något som inte ska finnas med i bilden. Närmare spekulationer om hur det tolkas av publiken ligger utanför den här studien.

34 4.5 Sammanfattning av analys

I följande sammanfattning ska jag sammanfatta min analys kortfattat och jag har valt att dela upp den i teman utifrån mina frågeställningar. Vidare tankar kring resultaten tas upp i kapitlet Diskussion.

Hur framställs homosexualitet i de anime jag har valt?

I Cardcaptor Sakura förekommer homosexualitet och heterosexualitet i samma utsträckning medan det i Sailor Moon är heterosexualiteten som är dominerande. Ingen av de homosexuella karaktärernas känslor eller relation har ett huvudsakligt fokus i det stora hela och de stöter aldrig på några problem. Överlag förekommer ytterst lite kroppskontakt mellan de karaktärer som har en relation med varandra, och om det sker förekommer det när karaktärerna är ensamma. Tittaren får inte heller se några kyssar. När det gäller öppenhet är det bara en av karaktärerna som är helt öppen inför andra karaktärer. De andra har det inte som någon hemlighet men de pratar inte öppet om eller visar det öppet heller. Omgivningen är trots det accepterande och den starkaste reaktionen är bestörtning och förundran. Karaktärernas sexuella läggning är inte menat som humoristiska inslag, som annars är vanligt i japansk media. Däremot är det mycket respektfullt skildrat och i vissa fall på gränsen till idealisering på gott och ont; det är ingen fördömande bild och framställer inte homosexualitet som något dåligt men denna framställning kan gå för långt och få det att uppstå som en fantasiföreteelse precis som till exempel magi och demoner.

Hur framställs de homosexuella karaktärerna när det gäller könsroller?

I två av de homosexuella relationer jag analyserat är en karaktär tydligt traditionellt maskulin medan den andra traditionellt feminin. Karaktären med de maskulina egenskaperna är oftast den som styr i förhållandet. I även ett tredje par förekommer liknande genusskillnader men inte lika extremt. Detta - främst de två förstnämnda fallen - förmedlar bilden av att ett förhållande måste ha en maskulin partner och en feminin partner för att klassas som ett förhållande. Det förstärker även stereotypen av homosexuella par samt i viss utsträckning den om att homosexuella beter sig som motsatta könet.

Hur har homosexualitet behandlats i amerikanska versionerna av samma program?

All homosexualitet har censurerats, tillsammans med andra förhållanden som kan anses kontroversiella och opassande i sitt sammanhang. Detta har till stor del skett med bortklippande av scener och bilder och förändrad bakgrundsmusik. Dialoger har skrivits om eller formulerats på andra sätt, till exempel blivit mer knutna till seriens huvudhandling snarare än sidohandlingar. I ett fall utnyttjades en manlig karaktärs feminina drag och han fick bli en kvinna genom att ge honom kvinnlig röstaktör och kvinnliga pronomen. I ett annat fall har paret gjorts om till kusiner, till största delen med hjälp av dialogändringar och lite justeringar i handlingen. All denna censur upprätthåller heteronormativitet tänkande på grund av att homosexualitet osynliggörs.

35 5 Diskussion

Som resultaten påvisar innehåller originalen av TV-serierna heteronormativa diskurser när det gäller de homosexuella karaktärerna och att de bland annat kan ge upphov till stereotypiska uppfattningar om homosexuella. Man kan då fråga sig om det kanske är bra att censuren av dessa skyddar mot denna typ av fördomar. Speciellt i Sailor Moon där det i amerikanska versionen påvisas att en tjej kan vara maskulin utan att för den sakens skull behöva vara lesbisk. Kunzite och Zoisite är fiender till Sailorkrigarna - detta skulle kanske finnas risk för att homosexuella framställs som elaka. Även i svenska versionen av Sailor Moon gjordes Zoisite om till kvinna och ryktet sade att det varit just detta som varit anledningen då; att producenterna inte ville framställa homosexuella som elaka. Mellan dessa två karaktärer förekommer även ett tydligt maktförhållande - skulle det kunna ge bilden av att alla homosexuella förhållanden mellan män går ut på makt? Som vi ser kan homosexuella och andra utsatta grupper vara en utmaning att framställa eftersom hur man än gör kommer det förmedla oräkneliga tolkningar till tittaren. En spekulation är därför att det kanske inte är homosexualitet och homosexuell livsstil i sig som anses vara farlig, utan svårigheterna med att framställa det på ett så rättvist sätt som möjligt och undvika missförstånd. Då är det lättare att inte inkludera homosexualitet överhuvudtaget så slipper man enkelt dessa problem. I det här fallet var jobbet med att framställa homosexualitet redan gjort när det blev USA’s tur att ta del av det, men från en helt annorlunda kultur med annat synsätt och andra värderingar. Genom att censurera alla homosexualitet helt och hållet i de amerikanska versionerna undviks utmaningen att framställa stereotyper. Man kan då fråga sig om det är bättre att inte visa homosexualitet alls än att visa stereotypiska bilder. Det tycker inte jag. Även om stereotyperna kanske inte är bra och säkert kan förstärka en del fördomar så är det överliggande budskapet trots allt att homosexualitet är normalt och att det inte är något fel med det. Det är en mycket respektfull bild som visas upp, och det är det viktigaste. Tittar man på hur de amerikanska versionerna av TV-serierna ligger till i “tidslinjen”92 tycks det dock vara så att det är på grund av själva homosexualiteten som de censurerats, och inte som ett sätt att undvika att förmedla stereotyper.

Många av de homosexuella karaktärerna är ganska subtila i sin framtoning och visar inte känslor öppet. Det kan diskuteras om detta är en form av osynliggörande eller en inkludering på lika villkor som heterosexualitet. Jag tror att det är lätt att tolka det som osynliggörande just för att man är så ovan att se homosexualitet inkluderas på ett naturligt sätt. Man blir så van vid att är det en homosexuell karaktär med i något mediesammanhang så finns det en mening med denne karaktärs sexualitet och att det ofta kretsar kring detta. Jag har själv upplevt tillfällen då jag tyckte att det märktes för lite att en karaktär var homosexuell och att det bara är skaparen som kommit på det i efterhand för att tillfredsställa fansen. I de här fallen tror jag inte det är osynliggörande - i alla fall inte till största delen - för i slutändan har konsekvenserna ändå blivit att de homosexuella karaktärerna som sagt är respektfullt gestaltade och i många fall betraktade som lika normalt som heterosexualitet. I media i allmänhet tror jag det sistnämnda är ett bra sätt att framställa homosexuella och andra grupper som ligger utanför det som brukar anses som de vanliga normerna. Det som framställs som speciellt och avvikande blir betraktat som speciellt och avvikande, medan det som framställs naturligt och normalt i längden har större chans att bli betraktat som naturligt och

92 s. 7 36 normalt. Vidare tycker jag inte det är olämpligt att inkludera homosexualitet i program som riktar sig till barn. För det första är inte homosexualitet i sig farligt eller olämpligt att känna till, så länge det framställs i neutralt eller positivt ljus. För det andra - om man ska bryta det heteronormativa tänkandet i samhället så är det bra att börja tidigt och med så många olika medel som möjligt. De flesta medier som riktar sig till barn fostrar dem till en heteronormativitet som är svår att bryta och detta kan ha betydelse senare i livet. Att medier framställer heterosexualitet som det enda alternativet tvingar det barnen att anpassa sig efter rådande normer. Jag talar säkert inte bara för mig själv när jag säger att det kan vara svårt att upptäcka att man själv hamnar utanför de rådande normerna och också hur svårt det kan vara att förstå andra - och att denna oförståelse kan leda vidare till intolerans. Ett bredare synsätt på vad som är “normalt” skulle minska många av de här problemen.

När det gäller USA och resten av västvärlden får man en känsla av att samhället och media verkar gå hand i hand när det gäller allmänna värderingar och stereotyper. Så är inte fallet när det kommer till Japan, i alla fall inte ur de aspekter som jag har tittat närmare på. Detta är ett ämne som är en intressant studie i sig. Bland västerländsk publik till japanska TV-serier är det ett vanligt missförstånd att de speglar det japanska samhället - och i vissa fall är det säkert så men just fallet med hur man ser på homosexuella verkar det inte vara på det viset. Vanliga påståenden är ofta att japanska samhället har en öppen inställning och att två män som älskar varandra betraktas som vackert. Anledningarna skulle vara dels den stora mängd homosexuell sex som förekommer i Japans historia samt den stora produktionen av media som inkluderar homosexualitet, något som enligt mina erfarenheter är väldigt populärt bland svenska och amerikanska ungdomar (främst tjejer) med intresse för japansk populärkultur. Jag antar att man baserar sin fakta på den media som finns att tillgå i USA där homosexualitet inkluderas - eller snarare exkluderas - och det faktum att homosexualitet censureras bort från japansk anime för att passa amerikansk publik bättre. Det är lätt att få den uppfattningen men efter att ha genomfört den här studien förstår jag att företeelser som dessa inte alltid är som de ser ut.s

5.1 Vidare forskning

Min studie är endast inriktad på produktion, innehåll och hur de olika diskurserna framställs. En annan intressant aspekt skulle vara att titta närmare på det ur en publikaspekt och hur tittare tolkar det de ser, till exempel med hjälp av en receptionsanalys och fokusgrupper. Båda serierna jag analyserat har även sänts i ett flertal olika länder runtom i världen och det ger underlag för ytterligare analyser med samma frågeställningar där resultaten kan jämföras mellan olika länder. Med tanke på att de serier jag analyserat har ett par år på nacken är det också intressant att jämföra samma studie på nyare och kommande TV-serier och deras amerikanska versioner och se hur liknande teman har behandlats då. Tittar man på hur homosexualitet i amerikansk media har utvecklats genom åren så är det intressant att se om denna utveckling håller i sig och hur det kommer se ut i framtiden.

37 6 Referenser

6.1 Litteratur

Ambjörnsson, Fanny (2006): Vad är queer? Stockholm: Natur och kultur

Bergström, Göran; Boréus, Kristina (red.) (2005): Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur

Börjesson, Mats; Palmblad, Eva (red.) (2007): Diskursanalys i praktiken. Malmö: Liber AB

Carlsson, Ulla (red.) (2006): Regulation, awareness, empowerment - Young people and harmful media content in the digital age. Göteborg: Nordicom

Chandler, Daniel (2002): Semiotics - the Basics. London: Routledge

Comstock, George; Scharrer, Erica (2007): Media and the American Child. New York: Academic Press

Connel, R.W (2003): Om Genus. Göteborg: Daidalos

Drazen, Patrick (2003); Anime Explosion! The What? Why? & Wow! of Japanese Animation. Berkely; Stone Bridge Press

Edlund, Ann-Catrine; Erson, Eva; Milles, Karin (2007): Språk och kön. Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag

Ekström, Mats; Larsson, Larsåke (red.) (2000): Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur - Eriksson, Göran: “Receptionsanalys”.

Fairclough, Norman (1992): Discourse and social change. Cambridge: Polity

Gauntlet, David (2002): Media, Gender and Identity - An introduction. London: Routledge

Gill, Rosalind (2007): Gender and the media. Cambridge: Polity 38 Holtzman, Linda (2000): Media messages - What film, television, and popular music teach us about race, class, gender, and sexual orientation. New York: M. E. Sharpe

Jacobson, Maria (2005): Gendered media messages. Göteborg: Nordicom

Jørgensen Winther, Marianne; Phillips, Louise (1999): Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur

Lester, Paul Martin (red.) (1996): Images that injury - pictoral stereotypes in the media. London: Praeger - Gross, Larry: “Don’t Ask, Don’t Tell: Lesbian and Gay People in the Media”

Lindqvist, Marita (2004): Kawaii. Stockholm: Atlas.

McLelland, Mark (2000): Male Homosexuality in Modern Japan - Cultural Myths and Social Realities. Surrey: Curzon

Nakao Seigo (1997): Japanese-English, English-Japanese Dictionary. New York: Random House.

Rosenberg, Tiina (2002): Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas.

Thurén, Torsten (1991): Vetenskapsteori för nybörjare. Malmö: Liber AB

39 6.2 Internet

Associated Press (Januari 2005): msnbc: Education chief rips PBS for gay character - Network won't distribute episode with animated 'Buster' visiting Vt. Hämtad 2008-05-02 från http://www.msnbc.msn.com/id/6869976/

BBC (Februari 1999): BBC News: ‘Gay Tinky Winky bad for children’. Hämtad 2008-05-02 från http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/276677.stm

Easton, Adam (Maj 1999): BBC News: Poland targets ‘gay’ Teletubbies. Hämtad 2008-05-02 från http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6698753.stm

McLelland, Mark (Januari 2000): Intersections: Male Homosexuality and Popular Culture in Modern Japan. Hämtat 2008-05-02 från http://intersections.anu.edu.au/issue3/mclelland2.html de Moares, Lisa (Januari 2005): Washingtonpost.com: PBS's 'Buster' Gets An Education. Hämtad 2008-05-02 från http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A40188-2005Jan26.html

Nelvana: the Official Cardcaptors Website. Hämtad 2008-05-11 från http://www.nelvana.com/cardcaptors/html/home.html

6.3 TV-serier

Madhouse: Cardcaptor Sakura. TV-serie på NHK & Animax, 1998-04-07 - 2000-03-21.

Madhouse: Cardcaptors. TV-serie på Kid’s WB, 2000 - 2001. Amerikansk utgåva: Nelvana

Toei Animation: Sailor Moon (Bishoujo Senshi Se-ra Mun). TV-serie på TV Asashi, 1992-03-07 - 1997-02-08.

Toei Animation: Sailor Moon. TV-serie på YTV & USA NetWork, 1995, 1997. Amerikansk utgåva: DiC Entertainment (säsong 1 & 2) & Cloverway Inc (säsong 3 & 4).

40