Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 26 · Nummer 2 · 2005 Svensk Mykologisk Tidskrift Inkluderar Tidigare

Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 26 · nummer 2 · 2005 Svensk Mykologisk Tidskrift inkluderar tidigare:

www.svampar.se

Svensk Mykologisk Tidskrift Sveriges Mykologiska Förening

Tidskriften publicerar originalartiklar med svamp- Föreningen verkar för anknytning och med svenskt och nordeuropeiskt - en bättre kännedom om Sveriges svampar och intresse. Tidskriften utkommer med två nummer svampars roll i naturen per år. Tidskriften ägs av Sveriges Mykologiska - skydd av naturen och att svampplockning och Förening och trycks med bidrag från Nathorst annat uppträdande i skog och mark sker under Windahls minnesfond. Instruktioner till författare iakttagande av gällande lagar finns på SMF:s hemsida www.svampar.se eller på - att kontakter mellan lokala svampföreningar sista sidan i tidskriften. Tidningen erhålls genom och svampintresserade i landet underlättas medlemskap i SMF. - att kontakt upprätthålls med mykologiska för- eningar i grannländer Redaktion - en samverkan med mykologisk forskning och Redaktör och ansvarig utgivare vetenskap. Mikael Jeppson Lilla Håjumsgatan 4, Medlemsskap erhålls genom insättning av med- 461 35 TROLLHÄTTAN lemsavgiften 200:- (familjemedlem 30:-, vilket ej 0520-82910 inkluderar Svensk Mykologisk Tidskrift) på postgi- [email protected] rokonto 443 92 02 - 5. Medlemsvgift inbetald från utlandet är 250:-. Hjalmar Croneborg Mattsarve Gammelgarn Ordförande: 620 16 LJUGARN Kerstin Bergelin 018-672557 Bovetevägen 10 [email protected] 260 40 VIKEN 042-238232 Jan Nilsson [email protected] Smultronvägen 4 457 31 TANUMSHEDE Kassör: 0525-20972 Arne Ryberg [email protected] Boafallsvägen 10 293 72 JÄMSHÖG Äldre nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift 0454-49208 (inkl. JORDSTJÄRNAN) kan beställas från SMF:s [email protected] hemsida www.svampar.se eller från föreningens kassör. Previous issues of Svensk Mykologisk Tidskrift (incl. JORDSTJÄRNAN) can be ordered from www.svampar.se

Omslagsbild: Coprinus picaceus (rutbläcksvamp), Skåne, Kiaby, Kjugekull, i bokskog, 2002-10-18. Foto Jörgen Jeppson. I detta nummer nr 2 2005

ORDFÖRANDEN HAR ORDET NATURVÅRD 2 Kerstin Bergelin 90 Svampar i Natura 2000-områden - SVAMPPRESENTATIONER ett projekt för identifiering och 3 En introduktion till skinn och tickor indikering av naturtyper i Skåne Matthias Lüderitz Gunilla Gustasson INTERNATIONELLT 8 Xerula caussei - en ny svensk roting 96 Den europeiska svamporganisationen Mats Karlsson & Mikael Jeppson EMA - the European Mycological 11 Amaurodon cyaneus - en för Sverige Association - en lägesrapport ny skinnsvamp Anders Bohlin Carl-Gustav Bengtsson & Karl-Henrik SMF Larsson 98 Till minne av Mats Elfström 15 Sett, hört och läst 19 (1929 - 2005) Påhittiga svampdjur (myxomyceter) Åke Strid Mats Elfström (†) 16 Släktet Leucoagaricus, spånskivlingar, i Sverige Christian Lange 31 Två korallfingersvampar, Ramaria bataillei och R. flavobrunnescens, funna i Sverige Lennart Söderberg OMRÅDESPRESENTATIONER 38 Värdefulla naturbetesmarker i Skåne Kerstin Bergelin 49 Skånska ädellövskogar Claes Ingvert 61 Gasteromyceter i östra Skånes sandstäppsområden - en sammanfattning av elva års inventeringsar bete Sven-Åke Hanson & Mikael Jeppson NATIONELLT 84 Första permanenta tickutställningen vid Färnebofjärdens Nationalpark Erik Sundström MYKOLOGER 85 Olof Andersson 17.12.1912 - 29.9.1995 Uno Holmberg MATSVAMPAR & RECEPT 87 Udda matsvampar Cortinarius uliginosus (sumpspindling). Bohuslän, Tanum, Kleva ädellövskog, 2001-08-18. SMF:s CD Joachim Krumlinde Svenska svampar, 2002:1.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 1 ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Under sommaren kom budet. Mats Elfström har sommaren var det torrt, vilket naturligtvis var lämnat oss efter en kort tids sjukdom. ett orosmoment. I skrivande stund har vi nu haft ett flertal dagsregn som satt fart på mycelet och När Mats Elfström drog sig tillbaka efter många en del sällsyntheter har dykt upp. Vi ser med innehållsrika år som ordförande och redaktör tillförsikt fram mot mykologiveckan och hälsar för SMF poängterade han att var sak har sin tid. med glädje alla deltagare välkomna. Han gladdes nu åt den framgång för SMF som förnyelsen och ombildningen av Jordstjärnan Vårt granne i sydväst, Foreningen til och Windahlia till SMT innebär. Längre bak i Svampekundskabens Fremme, firar i detta nummer gör Åke Strid en resumé över Köpenhamn den 28 september till den 2 oktober Mats alla insatser för SMF. Många som mött i år sitt 100-års jubileum med temautställningar, Mats genom åren känner honom som en kunnig föreläsningar och en kämpestor svamputställ- och inspirerande mykolog, men för många av ning. En svamputställning vilken man hoppas oss SMF:are var Mats också en varmhjärtad och ska bli världens största med över 1000 olika omtänksam god vän. Vi är många som saknar namngivna arter och som ska anmälas till Mats. Guinness Book of Records. Upplysningar om aktiviteter på Svampefestival 2005 finner man Detta är nu nummer två av SMT, Svensk på deras hemsida www.svampefestival.dk. Vi Mykologisk Tidskrift, med ett skånedominerat gratulerar vår granne till imponerande, fram- innehåll, så tydligt att en av korrekturläsarna gångsrika 100 år, önskar lycka till och ser fram tyckte sig läsa Puggehattens, Skånes mot ett fortsatt givande samarbete. Mykologiska Förening tidskrift. På förslag av Mikael Jeppson, redaktör, kommer inför varje mykologivecka att ges ut ett temanummer som Kerstin Bergelin beskriver det aktuella landskapets miljöer, arter och övrig information relaterad till mykologin. Inför mykologiveckan i Härjedalen måndagen den 14 augusti till söndag den 20 augusti 2006 kommer därför nummer två av SMT att inne- hålla material som kommer att domineras av beskrivningar av arter och biotoper i fjäll- och alpina miljöer.

Alla är alltid högst välkomna att lämna manu- skript, men redaktionen kommer att lämna före- träde vid varje temanummer för temaartiklar. I detta Skånenummer har därför på grund av platsbrist en del artiklar fått anstå till kommande nummer. Fortfarande är det dock få artiklar som behandlar matsvamp och artiklar som innehåller beskrivningar av äventyr i svampmarkerna. Vilka härmed efterlyses.

Till mykologiveckan i höst på Österlen i Skåne har 80 personer anmält sitt deltagande. Ett trev- ligt problem för oss skånska arrangörer är att få plats för alla deltagare, men vi löser det. Under

2 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 3–7, 2005 SVAMPPRESENTATIONER En introduktion till skinn och tickor i Skåne

GUNILLA GUSTAFSSON

Abstract A selection of characteristic polypores and corticioid fungi has been listed for different bio- topes in the province of Skåne (south Sweden). An attempt has been made to estimate how frequent they are in Skåne compared to other parts of Sweden.The presence of species on coniferous trees are much the same in Skåne as in the rest of the country. On the other hand some of the easily identified species living on Fagus sylvatica and Quercus robur in Skåne are not found or are rare elsewhere in Sweden.

Inledning rar i bruna nyanser med orangebrun kant. Alla Ett urval av allmänna till sällsynta arter av tickor de nämnda arterna är allmänna - tämligen all- och skinnsvampar som en besökare i de skånska männa i övriga landet liksom några arter som är markerna kan träffa på presenteras i artikeln. Ett tämligen sällsynta i Skåne t.ex. knölticka försök att jämföra förekomsterna i Skåne med (Antrodia serialis), blödticka (Oligoporus fragi- dem i övriga Sverige har gjorts. Underlag för lis) och sotticka (Ischnoderma benzoinum) som jämförelsen har varit Hanson & Hägg (2000), man oftast hittar på gran. En lite roligare art på Ekologisk katalog (Hallingbäck & Aronsson gamla granstubbar är luktticka (Gloeophyllum 1998), Ryman & Holmåsen (1982) samt egna odoratum), som i Skåne indikerar höga natur- opublicerade noteringar. värden hos biotopen. Gullticka (Skeletocutis amorpha) och violtagging (Trichaptum fusco- Biotoper med barrskog violaceum) hittas oftast på tallågor, men båda är Egentliga barrskogar finns i Skåne endast i de tämligen sällsynta i Skåne. nordligaste delarna. Däremot förekommer ofta granar eller tallar, som dungar eller enstaka träd Biotoper med lövskog insprängda i lövskogen. Blödskinn (Stereum - Mer eller mindre trivial lövskog sanguinolentum), vanligt på gran (Picea abies) Av lättigenkännliga skinn är raggskinn (Stereum i hela landet, hittar man också lätt i Skåne där hirsutum) och styvskinn (Stereum rugosum) de det finns någon dunge med gran eller ädelgran i särklass vanligaste skinnen i de skånska löv- (Abies sp.). Inte så sällan finns det också på skogarna. En besökare norrifrån känner alltså olika Pinus-arter. I sådana miljöer förekommer igen sig eftersom de här skinnen är mycket van- även rotticka (Heterobasidion annosum) tämli- liga över hela Sverige. Ett annat skinn i släktet gen allmänt. Mindre allmänt förekommer blå- Stereum, sammetsskinn (Stereum subtomento- ticka (Oligoporus caesius), bitterticka (Oligo- sum), som är lätt att hitta i Skåne och längs ost- porus stipticus) och violticka (Trichaptum abie- kusten, är inte alls så vanligt i resten av landet. tinum). Där granen avverkats hittar man på Sammetskinnet är ofta ett mycket vackert skinn gamla stubbar vedmussling (Gloeophyllum med sina stora (6–7 cm), solfjädersformade sepiarium) som dekorativa rosetter eller solfjäd- fruktkroppar, koncentriskt färgade i gulbruna

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 3 SVAMPPRESENTATIONERN

Fig. 1. Peniophora laeta (Fr.) Donk (sprängskinn). Skåne, Ramsåsa, på avenbok, 2005-07-16. Foto Gunilla Gustafsson.

till rostbruna nyanser och med den inre mörka Fnösktickan (Fomes fomentarius) är en ticka delen som ibland är grönaktig av alger. Det man finner i praktiskt taget varenda skogsdunge växer vanligen på fallna stockar av klibbal i Skåne liksom i övriga Sverige. Nästan lika lätt (Alnus glutinosa) men går även att finna på alm är det att hitta platticka (Ganoderma applana- (Ulmus glabra) och bok (Fagus sylvatica) i lite tum) och sidenticka (Trametes versicolor). Den fuktiga miljöer. förra kan nå ansenliga dimensioner, upp till en dryg halvmeters bredd. Den senare ger i fräscht Nästan lika vanligt i Skåne som raggskinn och tillstånd betraktaren en skönhetsupplevelse där styvskinn är frätskinn (Vuilleminia comedens). den växer på stubbar i rosetter, zonerade, Det är lätt att leta upp så snart det finns en ek sidenglänsande i olika svarta till gråbruna nyan- (Quercus robur) i området men är också vanligt ser och med en ljus ytterkant. Sidentickan är en på hassel (Corylus avellana) och lätt att känna sydsvensk art medan dess nära släkting zontickan igen på det sätt fruktkroppen fläker upp barken (Trametes ochracea) anges vara allmän till täm- på kvarsittande grenar. Ett skinn som ser ut som ligen allmän i hela landet. Den senare är en mussling är klyvblad (Schizophyllum com- emellertid inte mer än hälften så vanlig i Skåne mune). Med sin vithåriga översida och sina röd- som sidentickan. gråa, längskluvna lameller är det lätt att känna igen. Det växer helst på bok men hittas också på Till gruppen allmänna tickor hör ju också klibb- ek, gärna i torra biotoper. Klyvblad klarar sig ticka (Fomitopsis pinicola), som i Skåne påfal- bra vid uttorkning eftersom fruktkroppen lande ofta påträffas på lövträd. snabbt sväller upp igen i väta och återtar både form och funktion. Det finns allmänt i Skåne Mindre iögonfallande men minst lika vanligt liksom i övriga trakter med bokskog. förekommande är svedtickan (Bjerkandera adusta). På sidan eller ovanpå lövträdsstubbar Vid ett besök i de skånska lövskogarna kan man sitter stora mängder grå fruktkroppar med också vänta sig att lätt finna de även i övriga mörkgrått porlager. Mindre allmän är dess nära landet allmänna arterna purpurskinn (Chondro- släkting röktickan (Bjerkandera fumosa), som stereum purpureum), pappersgröppa (Bysso- också oftast växer på stubbar, men har högre merulius corium), ribbgrynna (Phlebia radia- krav på biotopen. ta), tätskinn (Peniophora incarnata), mjukskinn (Cylindrobasidium laeve) och dallergröppa Det finns ytterligare en rad tickor som är all- (Merulius tremellosus). männa till tämligen allmänna i större delen av Sverige och så också i Skåne t.ex. björkticka I fuktiga marker med bestånd av Salix-arter är (Piptoporus betulinus), alticka (Inonotus radia- kantöra (Hymenochaete tabacina) tämligen all- tus), strumpticka (Polyporus varius), borstticka mänt i Skåne. Arten ses oftast på grenar och (Trametes hirsuta) och vinterticka (Polyporus tunna stammar men kan dyka upp även på andra brumalis). Den sistnämnda har en nära släkting, substrat som t.ex. hassel. sommarticka (Polyporus ciliatus), som däremot

4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 2. Fistulina hepatica (Schaeff.) With. (oxtungssvamp) Skåne, Kristianstad, S. Lingenäset, 2002-08-10. Foto Kerstin Bergelin. endast är mindre allmän i Skåne. Lite speciell är naftalinskinn (Scytinostroma portentosum) som tegeltickan (Daedaleopsis confragosa) som har alldeles säkert finns i närheten. Arten före- en västlig utbredning i Sverige. Den anges i kommer tämligen sällsynt i Skåne men är vanli- Skåne tyda på biotoper med höga naturvärden, gare i Mellansverige. vilket inte stämmer i västra Skåne där den är all- män överallt där det finns sälg (Salix sp.), Som förut nämnts fläker frätskinnet upp barken medan den blir sällsynt längre österut i Skåne. på sin värd. Hittar man tunna grenar med upp- fläkt bark på avenbok (Carpinus betulus) kan - Ädellövskog det emellertid vara sprängskinn (Peniophora I ädellövskogen är piggplätt (Basidioradulum laeta - fig. 1), som finns sällsynt i sydöstra radula) tämligen allmän. Den ses påfallande Sverige. I Skåne är det funnet på en handfull ofta på körsbär (Prunus avium) och hassel. lokaler, men är troligen förbisett. Brunskinn (Stereum gausapatum) förekommer tämligen sällsynt i Skåne. De rostbruna frukt- En iögonfallande ticka i ädellövskogsmiljöer, kropparna med sin ljusa, krusiga kant kan gärna där gran finns inblandad, är lackticka påträffas på döda kvarsittande grenar av ek eller (Ganoderma lucidum). Fruktkroppen blir ofta bok. Arten förekommer i hela Sydsverige, i mil- stor och vackert röd och ser ut att vara lackerad. jöer med höga naturvärden. Den förekommer tämligen sällsynt i Skåne.

När man går omkring i en ädellövskog kan man - Lövskog med rikligt med ask någon gång uppleva en doft som ger associatio- I en lite fuktig lövskog med ask (Fraxinus excel- ner till mormors klädkammare där vinterklä- sior) lönar det sig att vända på grova grenar och derna förvarades. Då är det dags att leta efter kullfallna stammar på marken. Där hittar man

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 5 SVAMPPRESENTATIONERN nämligen franstagging (Steccherinum fimbria- man i den saftiga fruktkroppen "blöder" den. tum) med sina köttfärgade fruktkroppar med Båda dessa arter används ibland som matsvamp. ljus fransig kant. Totalt sett är arten emellertid mindre allmän i Skåne. I samma miljö finner I biotoper med ekstubbar och barklösa ekstockar man fläcktickan (Skeletocutis nivea), som är på marken finner man rostöra (Hymenochaete tämligen allmän i Skåne. rubiginosa). De styva, mörkt rostbruna fruktkropparna sitter som volanger på stockarnas - Ekdominerad lövskog sågytor. Arten är mindre allmän och indikerar I lövskogar med eklågor och större ekstubbar höga naturvärden. kan man med framgång leta efter korkmussling (Daedalea quercina), en kraftig, seg ticka med - Bokdominerad ädellövskog lameller. Den är tämligen allmän i Skåne liksom Den artrika skånska bokskogen är en miljö som i övriga Sydsverige. I den här miljön kan det hyser några lätt identifierbara, men inte så van- löna sig att titta uppåt i ekarna efter en resupi- liga skinn. På boklågor med markkontakt kan nat (som växer helt tilltryckt till substratet) brun man hitta det dekorativa men tämligen sällsynta ticka på kvarsittande döda grenar av ek. Det är tvåfärgsskinnet (Laxitextum bicolor) med sin den västliga rosttickan (Phellinus ferreus) vi mörkbruna översida och ljusgrå undersida. På söker. Av namnet framgår att den har en västlig undersidan av grova bokar som legat några år utbredning, men den finns sällsynt upp i och tappat barken kan man se orangefärgade Mellansverige och är inte strikt knuten till ek fläckar med cremefärgad kant. Under luppen utan går även på andra trädslag, t.ex. hassel. visar sig hymeniet vara småtaggigt. Det är ock- Rosttickan (Phellinus ferruginosus) är en för- ratagging (Steccherinum ochraceum), som är växlingsart till västlig rostticka och har sin tämligen allmän i Skåne liksom i övriga delar huvudsakliga förekomst i sydostligaste Sverige av Sydsverige. Luppen är speciellt viktig här där den växer på de flesta ädellövträd. Detta eftersom den vid första ögonkastet identiskt lika avspeglar sig i utbredningen i Skåne, där den västliga rosttickan är mindre allmän i nord- västra Skåne och tämligen sällsynt i övriga Skåne medan rosttickan är betydligt vanligare i hela Skåne. När man riktar blicken upp i gamla grova ekar, kan man om man har tur hitta ektickan (Phellinus robustus) som finns sällsynt i Skåne liksom i övriga delar av södra Sverige. Ofta kan man under tickan se att en hackspett har hackat ut ett bohål. Vid basen av ekar i samma miljöer som föregående art uppträder korallticka (Grifola frondosa), men den är täm- ligen sällsynt. Riktigt sällsynt är tårticka (Inonotus dryadeus) på levande gamla ekar. Endast ett fåtal exemplar har noterats i Skåne.

En tämligen allmän art på ek är däremot svavelticka (Laetiporus sulphureus, - fig. 3), som också kan växa på andra lövträd t.ex. körsbär. Mindre allmänt förekommer oxtungssvamp (Fistulina hepatica - fig. 2), en spektakulär Fig. 3. Laetiporus sulphureus, (svavelticka). ticka med köttröd, oftast klibbig ovansida. Skär Foto Kerstin Bergelin.

6 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER tickan ockraporing (Junghuhnia nitida) växer i Möjligen är den något vanligare än vad rappor- samma miljö. Den anges vara allmän till tämli- terna anger eftersom de fruktkroppar man hittar gen allmän i södra Sverige, men tycks vara täm- sällan är intakta. Svampen älskas nämligen av ligen sällsynt i Skåne. Dessa arter kan man även hjortar som betar av fruktkropparna. finna på andra substrat, tvåfärgskinnet har till och med hittats på gran. Avslutning Det är alltså i ädellövskogar med mycket bok En bokskogsart som är tämligen allmän i Skåne och ek som en besökare norrifrån har störst är korktickan (Trametes gibbosa) vars vita, möjlighet att finna ovanliga arter. Förutom ludna ovansida ofta är grön av överväxta alger, dessa mer eller mindre sällsynta men oftast lätt- vilket gör att den kan påminna om den mycket identifierade arter, rymmer de skånska ädellöv- vanligare borsttickan. Undersidan med sina skogarna en rad sällsynta tickor och skinnsvam- långsmala, radiärt ordnade porer avslöjar par, som kräver mikroskopering för att säkert emellertid vilken art det är. bestämmas. Det är med spänning och förväntan, som vi ser fram emot vad mykologer från när En annan sydsvensk art, bokticka (Inonotus och fjärran kan komma att finna under mykolo- nodulosus), förekommer tämligen allmänt på giveckan i september 2005. nedblåsta, döda bokgrenar på marken. På de gamla boktickorna växer ibland strävtickans Litteratur (Antrodiella hoehnelii) blekt rödbruna frukt- Hallingbäck, T. & Aronsson, G. 1998. Ekologisk kroppar med sin citrongula tillväxtzon. En släk- katalog över storsvampar och myxomyceter. ting till strävtickan är glastickan (Antrodiella ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Reviderad semisupina), som är mindre allmän i Skåne. upplaga 2004. SMF CD 4. Svenska svampar. Den är betydligt vanligare i Mellansverige där Hanson, S.-Å. & Hägg, B. 2000. Förteckning den förekommer allmänt till tämligen allmänt. över Skånes svampar. Puggehatten supple- Glastickan växer med sina små vita hattar, ment 4. ibland i långa rader på boklågorna, ibland helt Ryman, S. & Holmåsen, I. 1982. Svampar. En resupinat. Den förekommer även på andra sub- fälthandbok. Interpublishing. Stockholm. strat i ädellövskogen.

En spektakulär art är jätteticka (Meripilus giganteus), som vanligtvis växer på stubbar av Gunilla Gustafsson bok och ek eller vid basen av levande träd. Tyringegatan 21 Namnet antyder att den är stor och den kan 252 76 Helsingborg verkligen bli jättestor med många stora hattar från samma bas. Den förekommer mindre all- [email protected] mänt i Skåne och är sällsynt i övriga Sydsverige.

På gamla grova bokar kan man finna skillerticka (Inonotus cuticularis). Den är sällsynt här Gunilla Gustafsson är aktiv i Puggehatten–Skånes liksom i övriga Sydsverige och endast ett fåtal Mykologiska Förening. Hon har ett speciellt exemplar har noterats. Den från granskogar intresse för vedlevande svampar. Just nu är hon nämnda sottickan har en nära släkting i de skån- engagerad i planeringsgruppen för mykologiska bokskogarna. Det är den sydliga sottickan veckan i Skåne 2005. (Ischnoderma resinosum) som är tämligen säll- synt på grova stubbar och lågor av bok.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 7 SVAMPPRESENTATIONER Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 8–10, 2005 Xerula caussei - en ny svensk roting

MATS KARLSSON & MIKAEL JEPPSON

Abstract Xerula caussei Maire is reported new to Sweden. It was found in the autumn of 2004 in an ash-acorn-elm-grove on calcareous ground near Bjärsjölagård in the province of Skåne (S. Sweden).The species is described and illustrated and a survey of the European taxa of the genus Xerula is provided.

Inledning gen pseudorhiza. Svampen saknar lukt och Det började lite galet med att fyra medlemmar i smak. Sporerna är ellipsoida, 9–12 x 6–8 μm. den skånska svampföreningen Puggehatten Bra illustrationer av X. caussei finns i körde fel och hamnade på en annan betesmark Vesterholt (2004) och i Lange (1935:pl. 41A - än vad som var tänkt. Vi hittade dock samman- som Collybia longipes). lagt 17 olika arter av vaxskivlingar, bl. a. den mycket vackra praktvaxingen (Hygrocybe Biotop splendidissima) och efter några givande timmar Xerula caussei förekommer på kalkhaltig mark, i fält skildes vi åt och jag (MK) körde mot i bokskogar men även i andra typer av lundve- Hässleholm. Längs vägen passerade jag kalk- getation (Hansen & Knudsen 1992; C. Lange, brottet i Bjärsjölagård där jag stannade till en pers. medd.). Lokalen i Bjärsjölagård känne- kort stund. Bland lönn, alm och ask på den tecknas av ädellövskog på kalksten som här- kalkrika marken växte bl. a. stor klubbsvamp stammar från silurtiden. Platsen är sedan länge (Clavariadelphus pistillaris), rödbandad riska känd bland geologer för sina rika fossilföre- (Lactarius rubrocinctus) och Xerula caussei. komster. Den sistnämnda verkar vara en art som är ny för landet varför den förtjänar att beskrivas lite när- Släktet Xerula i Skandinavien mare. Den förekommer huvudsakligen i Släktet Xerula Maire kännetecknas av medel- Mellaneuropa men har också påträffats på ett stora, "collybioida" fruktkroppar med en ryn- tiotal lokaler i Danmark. kad, torr eller klibbig, ej hygrofan hatt som är slät (endast en art) eller sammetsluden (alla Beskrivning av fyndet övriga arter). Foten är lång, seg och rotlikt för- Xerula caussei Maire - fig. 1. längd. Skivorna är vita och tämligen glesa. Skåne, Östra Kärrstorp, Bjärsjölagård, i lövskog Sporpulvret är vitt. De skandinaviska arterna med ask, alm och lönn på kalkrik mark, 2004- har släta sporer men det finns på kontinenten 09-10, leg. M. Karlsson (herb. M. Karlsson). åtminstone en art, X. kuehneri (se nedan) som har ornamenterade sporer. Hatten är upp till ca 8 cm i diameter, mörkbrun Två arter i släktet var tidigare kända i Sverige, (samma färg som sotriska, Lactarius lignyotus) X. radicata (Relhan) Dörfelt (rynkad roting), och fint vitluden. Hattytan är rynkig. Skivorna som är vanlig i bokskog i södra Sverige och X. är vita och glesa med ett flertal mindre och pudens (Pers.) Singer (brunluddig roting; syn. lägre lameller mellan de större. Sporerna är X. longipes (Bull.) Maire, X. badia (Quel.) M. vita. Foten har samma färg som hatten och är ca Moser) som är känd från ett 70-tal lokaler, alla 12 cm lång, något vidgad nedtill och med utdra- i kalkrika, varma lövskogsmiljöer i landets

8 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 1. Xerula caussei Maire. Skåne, Östra Kärrstorp, Bjärsjölagård, i lövskog med ask, alm och lönn på kalkrik mark, 2004-09-10, leg. M. Karlsson (herb. M. Karlsson). A. Habitus B. Detaljbild. Lägg märke till den ljusa hårigheten på hatt och fot, de vita, glesa skivorna och de B vita sporerna. Foto M. Gustavsson & M. Karlsson. södra och sydöstra delar. Den sistnämnda anses (1999) och Dörfelt (1979), omfattar totalt i värl- vara hotad och klassas som NT i den senaste den ett tiotal arter (Kirk m. fl. 2001). I litteratu- rödlistan (Gärdenfors 2005). Alla arterna i släk- ren nämns sju europeiska arter i släktet. En tet förmodas vara saprofyter på döda trädrötter nyckel till de arter som förekommer i eller på i marken begravd ved. Enligt Boekhout Nederländerna finns i Flora Agaricina (1999) kan de möjligen vara svaga parasiter på Neerlandica 4 (Boekhout 1999). Courtecuisse levande rötter. Alla arter i släktet har pseudorhi- & Duhem (2000) illustrerar flera arter (som zomorfer som har kontakt med substratet, som Oudemansiella spp.). kan ligga ganska djupt ner i marken. - X. caussei Maire – med brungrå hatt med ljusa Tidigare fördes arterna i släktet Xerula till hår; på lövved och lövträdsrötter. Vitt spridd Oudemansiella Speg. (jfr Courtecuisse & i Europas ädellövskogar men är överallt säll- synt (Boekhout 1999). Se beskrivning av Duhem 2000, Moser 1978). Efter ingående ana- svenskt material ovan. lyser av morfologiska karaktärer bedömdes en - X. kuehneri (Romagn.) Bas & Boekhout - en uppdelning av Oudemansiella i två släkten, tämligen liten art med en mycket mörkt brun, Xerula och Oudemansiella, vara nödvändig sammetsluden hatt som blir max. 1 cm i dia- (Boekhout & Bas 1986, Dörfelt 1979). Det sist- meter och en gråbrun, vitluden fot. Sporer kraftigt taggiga. Förekommer mycket säll- nämnda släktet, som kännetecknas av slemmig synt på lövträdsrötter och är känd från hattyta och fot med ring innehåller idag endast Frankrike, Tyskland, Spanien och Neder- en europeisk art, O. mucida (Schrad.) Höhn. länderna (Boekhout 1999). (porslinsnagelskivling) som är vanlig på död - X. mediterranea Pacioni & Lalli - en art med bokved. sammetsluden beige-kopparfärgad hatt. Den förekommer enligt Courtecuisse & Duhem (2000) i Medelhavsområdet i öppen sand i Översikt över de europeiska arterna i sanddyner tillsammans med sandrör släktet Xerula (Ammophila arenaria). - X. melanotricha Dörfelt - en art med sam- Släktet som behandlats av bl. a. Boekhout metsluden, brunröd-gråbrun hatt; på barr-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 9 SVAMPPRESENTATIONER

trädsrötter. Känd från Central- och Östeuro- Bestämningsnyckel till de svenska pa (Courtecuisse & Duhem 2000). arterna i släktet Xerula - X. pudens (Pers.) Singer (brunluddig roting) - (inspirerad av Petersen & Vesterholt 1990). med brungul-olivbrun, sammetsluden hatt med bruna hår. Förekommer på lövved och lövträdsrötter och är enligt Courtecuisse & 1. Hatt slät och klibbig; fot slät Duhem (2000) känd från flertalet länder i X. radicata Central- och Östeuropa liksom från - Hatt torr med fina hår; fot luden 2 Storbritannien, Irland, Sverige, Danmark och Estland. Bra illustrationer i Lange (1940:pl.199:F som Collybia badia) och 2. Hatt och fot med brungula-olivbruna Lange (1995). nyanser och med fina bruna hår - X. radicata (Relhan) Dörfelt (rynkad roting) - X. pudens en art med ljusbrun-gråbrun, slät och klibbig - Hatt och fot med fina, vita hår; hatt; allmän på bokved och bokrötter i hela hatt brungrå (som Lactarius lignyotus); Europa. - X. xeruloides (Bon) Dörfelt - en art med ock- fot vitaktig, grånande nerifrån rafärgad, sammetsluden brunröd-olivbrun X. caussei hatt. Den har påträffats i torra gräsmarker och sanddyner och är enligt Courtecuisse & Species. ArtDatabanken, Uppsala. Duhem (2000) känd från Medelhavs- Hansen, L. & Knudsen. H. (red.) 1992. Nordic området, Storbritannien och Slovenien. Macromycetes Vol. 2. Nordsvamp. Copen- hagen. Courtecuisse & Duhem (2000), som räknar alla Kirk, P. M., Cannon, P. F., David, J. C. & Xerula-arter till släktet Oudemansiella, nämner Stalpers, J. A. 2001. Ainsworth & Bisby´s ytterligare två europeiska arter, O. nigra Dictionary of the Fungi. CABI Bioscience. (=Xerula nigra (Dörfelt) Dörfelt och O. renati Lange, C. 1995: Øland - et mekka for svam- (Clémençon) Dörfelt (= X. renati Clémençon). peinteresserede. Svampe 32:6–13. Boekhout & Bas (1986) och Hansen & Lange, J. E. 1935. Flora Agaricina Danica I & Knudsen (1992) räknar dessa två som synony- II. Nytryck 1993–94. Libreria editrice mer till X. caussei. Giovanna Biella. Saronno. Petersen, J. H. & Vesterholt, J. 1990. Danske Litteratur storsvampe. Gyldendal. København. Boekhout, P. 1999. Xerula Maire. I: Bas, C., Vesterholt, J. 2004. Danmarks Svampe. Kuyper, T. W., Noordeloos, M. E. & Vellinga, Gyldendal. København. E. C. (red): Flora Agaricina Neerlandica Vol. 4. A. A. Balkema. Rotterdam/Brook- Mats Karlsson field. pl 2542 Stolpaberga Boekhout, P. & Bas, C. 1986. Notulae ad floram 28195 Vankiva agaricinam neerlandicam-XII. Some notes [email protected] on the genera Oudemansiella and Xerula. Persoonia 13(1):45–56. Mats Karlsson är lärare i biologi på Tekniska sko- Courtecuisse, R. & Duhem, B. 2000. Guide des lan i Hässleholm. Han har hållit på med svamp i champignons de France et d'Europe. 25 år och är nuförtiden främst intresserad av Eclectis. kremlor. Dörfelt, H. 1979. Taxonomische Studien in der Gattung Xerula R. Mre. Reprium nov. Spec. Mikael Jeppson Regni veg. 90:363–388. Lilla Håjumsgatan 4 Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i 461 35 Trollhättan Sverige 2005. The 2005 Red List of Swedish [email protected]

10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 11–14, 2005 SVAMPPRESENTATIONER Amaurodon cyaneus - en för Sverige ny skinnsvamp

CARL-GUSTAV BENGTSSON & KARL-HENRIK LARSSON

Abstract Amaurodon cyaneus is reported for the first time in Sweden. A single fruitbody was disco- vered on a decaying Corylus branch and on debris lying on the ground in a formerly grazed forest close to Sjöbo, in the province of Skåne in southernmost Sweden.

I juli 2004 gjorde en av oss (C-GB) tillsammans lever av att bryta ned lignin och cellulosa. med Ingvar Månsson ett besök i skogs- och hag- Numera vet vi att de får sin näring på ett helt marksområdet Sandåkra i Södra Åsums socken annat sätt. Byssocorticium-arterna lever i sym- i Skåne. Där påträffades skinnsvampen bios med träd, s.k. ektomykorrhiza och den Amaurodon cyaneus för första gången i Sverige. främsta anledningen till att man finner frukt- Svampen växte på en multnande gren av hassel kroppar på undersidan av död ved är helt enkelt och på förna på marken i ett betat skogs- och att en skinnsvamp måsta hitta en nedåtriktad hagmarksområde alldeles i utkanten av Sjöbo och någorlunda stabil yta för att kunna utveckla samhälle. I området, som är flitigt utnyttjat för en fruktkropp. utflykter och promenader, finns en del gamla ekar och mycket hassel. Betet är numera spora- Släktet Amaurodon J. Schröt. skapades redan diskt och kullfallna träd lämnas kvar. När områ- 1888 för att ge den taggiga skinnsvampen det besöktes var det ganska torrt och svamptill- Sistotrema viride ett eget släkte. Schröter gången var klen. Några intressanta arter utöver beskrev sporerna som mörkt violetta vilket har Amaurodon cyaneus påträffades inte. vållat en del förvirring och bl.a. ledde Donk att tro att Schröter missuppfattat Sistotrema viride. Skinnsvampar är inte direkt kända för sina Men som vi ska se nedan så kan Schröters iakt- vackra färger. De flesta arter är vita, blekgula tagelse ges en förklaring. Sistotrema viride är eller beige, ibland mörkare. Några få har mer en svamp med knottriga sporer vilket tillsam- bjärta färger och det är alltid en glad överrask- mans med den mörkt färgade fruktkroppen kan ning när man vänder på en multnande vedbit ge anledning att placera den i Tomentella vilket och hittar deras färska fruktkroppar. Blå till också flertalet mykologer gjort. När arten flyttas gröna arter finns dels i släktet Byssocorticium, dit måste den byta artnamn till Tomentella chlo- dels bland thelephoracé-släktena Amaurodon, rina eftersom namnkombinationen Tomentella Pseudotomentella och Tomentella. I Bysso- viridis inte kan användas på grund av de inter- corticium har vi ärgskinn (Byssocorticium nationella reglerna för namnsättning. Eftersom pulchrum) och grönskinn (Byssocorticium atro- släktnamnet Tomentella härrör från 1887 och virens) vilka båda förekommer spridda i barr- därför är äldre än Amaurodon så innebär en pla- och blandskogar, ibland även i ren lövskog. cering av Sistotrema viride i Tomentella att Deras fruktkroppar är tunna och mjuka och Amaurodon försvinner som en synonym under klänger ofta över från den multna veden på Tomentella. intilliggande mossa och döda löv. Att fruktkropparna hittas i anslutning till död ved har Ett sporpulver av Sistotrema viride är ofärgat tidigare tagits som tecken på att dessa arter eller svagt gult. Om man däremot placerar spo-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 11 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 1. Turkosskinn, Amaurodon cyaneus. Skåne, Sjöbo, 2004-07-12. Bildens bredd motsvarar 25 mm. Foto Karl- Henrik Larsson. rerna i en basisk lösning, t.ex. KOH, som vi ofta sin död 1972, publicerade Wakefield en över- använder för mikroskopiska preparat, så blir sikt över tomentelloida svampar på brittiska sporerna violetta. Det kan mycket väl vara detta öarna (Wakefield 1969). Fyndet av Amaurodon fenomen som Schröter observerade och då för- cyaneus omnämns på nytt, nu under namnet leddes att tro att detta var sporernas naturliga Tomentella cyanea, och här framgår det att färg. Samma färgomslag hos sporer förekom- insamlingen gjordes bland avfall som slängts ut mer hos flera andra skinnsvampar med blå till för att brännas. Wakefield gör antagandet att gröna fruktkroppar. En av dessa är Amaurodon svampen kommit till trädgården med plantor cyaneus och en annan är Hypochnopsis mustia- som förts dit från något främmande land. laënsis, som även den är funnen i Sverige. Senare har arten påträffats i Tjeckoslovakien Ytterligare exempel är Pseudotomentella atro- (Cisek 1991), Finland (Kotiranta & Saarenoksa cyanea, Lazulinospora wakefieldiae och Tomen- 1993), Danmark (Hansen & Knudsen 1997) och tellago aeruginascens. Vid den genomgång av Norge (Ryvarden m. fl. 2003). Något fynd från släktet Tomentella som gjordes av Urmas tropiska områden, som skulle stödja Wakefields Kõljalg (1996) så återupprättades Amaurodon hypotes, har ännu inte rapporterats. som ett självständigt släkte och alla ovan nämn- da arter flyttades dit. Senare undersökningar Amaurodon-arterna tycks vara mer eller mindre med hjälp av DNA har bekräftat att Amaurodon sällsynta och det är bara Amaurodon virides är tydligt skiljt från Tomentella men också att som samlats någorlunda frekvent. Kõljalg båda släktena tillhör samma överordnade (1996) rapporterar 48 kollekter av Amaurodon grupp, i detta fall familjen Thelephoraceae. virides från forna Sovjetunionen och Ginns & Amaurodon cyaneus beskrevs redan 1917 av Lefebvre (1993) uppger att arten är funnen i nio Elsie M. Wakefield, mykolog vid herbariet i stater i USA och Canada. Amaurodon mustia- Kew, London, då i släktet Hypochnus. Svampen laënsis har också sin huvudutbredning på norra hade hon funnit på barrved i Kew botaniska halvklotet men de kända fynden är betydligt trädgård. Drygt femtio år senare, några år före färre. Amaurodon atrocyaneus beskrevs på

12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER material från Venezuela men har senare hittats Nyckel till nordiska skinn med blå till gröna också i Tyskland och Danmark. Inga av de övri- fruktkroppar ga Amaurodon-arterna har anträffats i Europa. 1. Sporer släta 2 I Sverige kan vi alltså nu räkna in två arter av 1. Sporer kantiga eller taggiga 5 Amaurodon men det finns goda möjligheter att 2. Fruktkroppar med tät vävnad. även Amaurodon atrocyaneus och Amaurodon Förgrenade hyfändar (dendrohyfidier) virides kan finnas här. Den förra förekommer i basidielagret Terana coerulea som sagt i Danmark och den senare samlades på (= Pulcherricium coeruleum, indigoskinn) två olika lokaler under den nordiska mykolo- 2. Fruktkroppar med lucker giska kongressen i Sogndal, Norge, år 2000 vävnad. Dendrohyfidier saknas 3 (Ryvarden m. fl. 2003). 3. Sporer färgas violetta i 3 % kalilut Amaurodon mustialaënsis Beskrivning av Amaurodon cyaneus 3. Sporer oförändrade i 3 % kalilut 4 Fruktkroppen är tunn, har en lucker struktur och 4. Sporer 3–4 μm Byssocorticium atrovirens gråblå färg som efter en tid i herbariet tenderar (grönskinn) att få en mer grönaktig ton. Hyferna är tunn- 4. Sporer 5–6,5 μm Byssocorticium pulchrum väggiga och ca 3 μm breda. Skiljeväggarna är (ärgskinn) överallt enkla (saknar söljor). Basidierna är smalt klubbformade och bär i regel fyra sterig- 5. Sporer färgas violetta i 3 % kalilut 6 5. Sporer oförändrade i 3 % kalilut mer men avvikande basidier med färre sterig- Pseudotomentella och Tomentella mer förekommer också. Sporerna har en ellip- (se Kõljalg 1996 för mer detaljer tisk grundform med en svag tendens till konkav om arterna i dessa släkten) buksida men de talrika vårtorna ger sporerna ett oregelbundet utseende. Liksom formen är stor- 6. Basidier med söljor vid basen. Fruktkropp oftast taggig Amaurodon viridis leken ganska variabel, i genomsnitt 6,5 x 5 μm. 6. Basidier utan söljor vid basen 7 Som nämnts blir sporerna blå till violetta när de placeras i en basisk lösning. 7. Sporer 5–8 μm. Söljor saknas helt Amaurodon cyaneus För Amaurodon cyaneus föreslår vi det svenska (turkosskinn) 7. Sporer 7–9 μm. Söljor här och där namnet turkosskinn. på basala hyfer. Amaurodon atrocyaneus

Det är möjligt att även Amaurodon-arterna bildar mykorrhiza. För övriga arter inom familjen Thelephoraceae, såväl skinn (Tomentella,

Fig. 2. Turkosskinn (Amaurodon cyaneus). Mikroskoppreparat i KOH som visar den violetta färg sporerna får i en basisk lösning. Foto Karl-Henrik Larsson

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 13 SVAMPPRESENTATIONER

Macromycetes vol. 3. Nordsvamp, Köpen- hamn. Kõljalg, U. 1996. Tomentella (Basidiomycota) and related genera in Temperate Eurasia. Fungiflora, Oslo. Kotiranta, H. & Saarenoksa, R. 1993. Rare Finnish Aphyllophorales (Basidiomycetes) plus two new combinations in Efibula. Annales Botanici Fennici 30:211–249. Ryvarden, L. Stokland, J. & Larsson, K.-H. 2003. A critical checklist of corticoid and poroid fungi of Norway. Synopsis Fungorum 17. Wakefield, E. M. 1917. Notes on British Thele- phoraceae. Transactions of the British Myco- logical Society 5:474–481. Wakefield, E. M. 1969. Tometelloideae in the British Isles. Transactions of the British Mycological Society 53:161–206. Fig. 3. Turkosskinn (Amaurodon cyaneus). Tvärsnitt genom fruktkropp: a) hyfer, b) basidier, c) sporer. Teckning Karl-Henrik Larsson. Carl-Gustav Bengtsson Trulstorp 3 Tometellopsis, Pseudotomentella) som tagg- 241 94 Eslöv svampar (Bankera, Hydnellum, Phellodon, Sarcodon) och Thelephora-arter, är det nu klar- Carl-Gustav Bengtsson lagt att de alla bildar mykorrhiza och har stor är pensionerad elektro- betydelse för trädens näringstillförsel. Vårtöra nikingenjör och medlem i (Thelephora terrestris) har ju länge använts i Puggehatten sedan före- plantskolor för att hjälpa granplantor att komma ningen bildades. Han igång men det är inte förrän man med hjälp av började med svamp DNA kunnat se vilka svampar som finns i trä- omkring 1985 och är numera mest intresserad av dens rötter som det blivit klarlagt att även övri- skinn- och gelésvampar, men även vaxskivlingar ga thelephoracéer är mykorrhizabildare. Det är och andra ängssvampar brukar hamna i svamp- naturligt att tänka sig att även Amaurodon har korgen. den förmågan men det finns några saker som talar emot, framför allt att fruktkroppar av Karl-Henrik Larsson Amaurodon-arter har påträffats uppe på träd- Kullingsbergsvägen 12 stammar, väl avskilda från markkontakt. 441 43 Alingsås

Litteratur Karl-Henrik Larsson är Cizek, K. 1991. Lazulinospora cyanea (Corti- docent i systematisk bota- ciaceae), a new species of resupinate nik. Han är verksam som Basidiomycetes from Czechoslovakia. Ceská forskare och fakultetsad- Mykologie 45:75–80. ministratör vid Göte- Ginns, J. & Lefebvre, M. N. 1993. Lignicolous borgs universitet. corticioid fungi (Basidiomycota) of North America. Mycologia Memoir 19:1–247. [email protected] Hansen, L. & Knudsen, H. (red.) 1997. Nordic

14 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 15, 2005 SVAMPPRESENTATIONER

Sett, hört och läst 19 Påhittiga svampdjur (myxomyceter)

MATS ELFSTRÖM (†)

I en anonym notis i New Scientist (18 juni 2005, sid. 54) förundrar sig notisskrivaren över under- ligheter hos svampdjur (myxomyceter). Notisen lyder så här i något förändrad form:

Sociala amöbor Ett svampdjur är en underlig korsning mellan ett djur och en svamp. Det lever på dött gräs eller löv och trivs i markens fuktiga miljö. Varför underlig?

Svampdjuren är kända som "sociala amöbor" men de uppför sig inte som någon annan encellig art, därför att deras livscykel liknar svamparnas (de förökar sig med sporer), men de delar fler gener med djuren än med - säg - en jästsvamp. Fig. 1. En myxomycet på kantarell Vi känner till deras djuriska gener därför att vi (Cantharellus cibarius). Scanning M. nu har den fullständiga genuppsättningen hos Elfström. ett svampdjur, Dictyostelium discoideum, som är det mest studerade svampdjuret. Och så har Om du tycker att detta är påhittigt, jämför då svampdjuret ett säreget sätt att jaga sitt byte. med det som fanns att läsa i Nature vol. 435, s. 43: Det rör sig runt i fukten som en enda protoplas- maklump med många cellkärnor och slafsar i Svampdjuren tycks besitta en sorts basal sig bakterier och partiklar av organiskt intelligens ursprung. År 2000 visade forskare i Japan att svampdjuret Physarum polycephalum kunde hitta i en laby- När sedan svampdjurets tillväxt gör att det blir rint. Forskarna delade upp ett svampdjur i bitar matbrist, sänder det ut en kemisk signal till och placerade dem i olika delar av labyrinten, andra svampdjur, och alla samlas till någon som hade två öppningar som ledde till mat sorts mångcellig superorganism. Täckt av slem (flingor). Man skulle trott att svampdjuret skulle och ibland så stor som en mänsklig hand, krälar ha brett ut sig över hela labyrinten, men i stället den runt i sök efter föda med en topphastighet samlade sig protoplasman till en sträng mellan de av cirka 1 cm per timme. När resurserna är två öppningarna och minimerade avståndet till uttömda, letar den upp en solig plats och för- maten. Men hur gör en organism som saknar vandlar sig till en sporfabrik, som sprider sina nervsystem detta? sporer över omgivningen. Mats Elfström

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 15 SVAMPPRESENTATIONER Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 16–30, 2005 Släktet Leucoagaricus, spånskivlingar, i Sverige

CHRISTIAN LANGE Abstract The author presents the species of Leucoagaricus known from Sweden and the generic delimitations are briefly discussed.The following species are presented: Leucoagaricus sericifer, L. ionidicolor, L. sublittoralis, L. badhamii, L. americanus, L. nympharum, L. leucothites and L. meleagris. The previously used name Leucoagaricus cretaceus is rejected in favor of L. leucothites. Records of L. cinerascens are regarded as L. leucothites var. carneifolia. A short dis- cussion of potential localities of Leucoagaricus species is presented.

Inledning Fjällskivlingarnas systematik har nyligen Fjällskivlingar är väl kända av de flesta svamp- undersökts i detalj av Else Vellinga, som har intresserade. Stolt fjällskivling (Macrolepiota gjort sin doktorsavhandling på detta ämne procera) är en av de svampar många känner (Vellinga 2003). Hon har primärt fokuserat på igen omedelbart (även om det nu taxonomiskt släktet Macrolepiota (stolt fjällskivling, rod- inte är så oproblematiskt, se t.ex. Lange & nande fjällskivling m. fl.), men har också för- Vellinga 2004). Syrlig fjällskivling (Lepiota sökt att utreda den överordnade systematiken cristata) är en annan vanlig representant för mellan de fåtal släkten, som anses stå nära fjäll- fjällskivlingar, som man snabbt lär sig känna skivlingarna. Det är dessa studier som har resul- igen tack vare den karakteristiska lukten. terat i förslaget om att dela upp de före detta arterna av fjällskivlingar i släktet Macrolepiota Redan här kan den uppmärksamme läsaren i två släkten, Macrolepiota och Chlorophyllum, notera, att något är ovanligt: namnet fjällskiv- presenterat i Jordstjärnan av Elfström (2003 & ling har använts om både släktet Macrolepiota 2004). I samband med dessa studier har hon och Lepiota - och för att man skall vara full- också studerat arter i de närstående släktena ständig, också om en art i släktet Leuco- Lepiota, Cystolepiota, Melanophyllum, Leuco- agaricus. Normalt försöker man att vara syste- coprinus och Leucoagaricus. Här tyder resulta- matisk också med populärnamn, så att ett släk- ten på att arterna i släktet Lepiota utgör ett te också har ett svenskt namn men bara ett, lika- homogent släkte, medan de andra släktena dant att ett svenskt släktnamn bara används om rymmer vissa taxonomiska problem. Arterna i ett biologiskt släkte. Vid enstaka tillfällen avvi- släktet Chlorophyllum (t.ex. rodnande fjällskiv- ker man dock från praxis, särskilt vid de tillfällen ling och Chlorophyllum molybdites, se Elfström då det rör sig om en svampgrupp, som tidigare 2004) står nära champinjonerna (Agaricus), har varit samlad i ett släkte, men nu har delats medan arterna i Macrolepiota står närmare de upp i flera självständiga släkten, såsom soppar- resterande arterna i släktena Leucocoprinus och na (Boletus, Xerocomus, Suillus m.fl.) och fjäll- Leucoagaricus (Vellinga 2004a). Utredningen skivlingarna. Efterhand försöker man att återgå av arterna inom dessa släkten är ännu inte gjord, till ordningen genom att lansera svenska namn, men allt pekar på att det nuvarande sättet att som följer de vetenskapliga namnen. På detta uppfatta Leucoagaricus och Leucocoprinus inte sätt har släktet Leucoagaricus fått namnet spån- är rätt. Likadant avvisas Bons (1983) bruk av skivlingar. familjen Lepiotaceae om dessa släkten (Cysto-

16 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER lepiota, Melanophyllum, Echinoderma, Lepiota, De närstående släktena kan särskiljas på föl- Chamaemyces, Sericeomyces, Leucoagaricus, jande sätt: Leucocoprinus, Macrolepiota och Chloro- - Macrolepiota-arterna är vanligen större, med phyllum). De fylogenetiska analyserna visar, att söljor och pleurocystider och har sporer med dessa släkten visserligen har ett gemensamt tydlig groddpor. ursprung, men att Lepiotaceae får inkludera - Lepiota-arterna har söljor och ingen meta- andra släkten, bland annat champinjonerna, chromatisk reaktion (så när som på sektion Agaricus. Och då blir familjenamnet Agarica- Fuscovinaceae, som saknar söljor och sek- ceae. tion Lilaceae, som har metachromatisk reaktion). Klassisk uppfattning - Leucocoprinus-arterna har ± klotrunda celler i Vad gör vi då? Väntar på att någon gör arbetet hatthuden (som Cystolepiota) och har ofta åt oss och gör den stora, totala släktskapsanaly- fårad hattkant. sen i Leucoagaricus och Leucocoprinus? Släktet Leucoagaricus Tills vidare håller vi oss till den klassiska upp- I detta släkte finns redan flera arter noterade fattningen och använder de namn vi känner igen från Sverige. I Ekologiska katalogen finns fem och väljer att definiera släktet Leucoagaricus på arter medtagna (Hallingbäck & Aronsson följande sätt: 1998). I Nordic Macromycetes (Hansen & Små till medelstora vitsporiga hattsvampar med Knudsen 1992) finns fyra arter noterade från fria skivor, fruktkroppar med slät eller ± fjällig Sverige (i bägge fallen även med arter under hatt som är vit eller färgad. Fot vit eller av hat- släktnamnen Leucocoprinus och Macrolepiota). tens färg, oftast med ring, ofta svagt klubbfor- I denna artikel kommer jag att presentera släk- mad och tjockare mot basen, kött vitt, vid ensta- tet och flera arter av Leucoagaricus som är nya ka tillfällen anlöpande gult eller rött, utan påfal- för Sverige. Bon & Andersson (1987) lanserade lande skarp lukt. Hatthud av trådformiga celler det svenska släktnamnet spånskivlingar. Detta (cutis eller trichoderm), söljor och pleurocysti- namn används numera av ArtDatabanken och der saknas, sporerna är ellipsoida eller mandel- jag kommer i artikeln att följa ArtDatabankens formade, med eller utan groddpor, med meta- namnskick för de arter som har svenska namn. chromatisk reaktion (se bild av metachromatisk I flera böcker kan man se, att andra vetenskap- reaktion - fig. 1). liga släktnamn används om arter som jag här inkluderar i Leucoagaricus. Bland annat har de

Fig. 1. Metachromatisk reaktion hos Leucoagaricus (och Macrolepiota, Leucocoprinus och Lepiota lilacea) betyder att sporväggen färgas rödviolett med brillianscresylblått (ett färgämne). Bilden till vänster visar sporer av en Leucoagaricus, som färgas röda. Sporerna till höger är från en Lepiota och de färgas bara blå. Foto C. Lange.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 17 SVAMPPRESENTATIONERN

Fig. 2. Rinkaby-lokalen (Skåne). På denna lokal i östra Skåne har flera arter av Leucoagaricus påträffats bland gräs och örter på den sandiga för- stranden, där det sker en blandning av organiskt material, sand och mineraler. Samtidig är klimatet ganska varmt. Sådana förstränder finns på många håll i södra Sverige, men vem letar svamp sådana ställen? Foto C. Lange.

Fig. 3.Vosnæs-lokalen (Danmark). Denna lokal norr om Århus på Jyllands östkust hyser fyra arter av Leucoagaricus, varav tre har påträffats i det smala bandet mellan skogsbranten och havet. Här fanns de bland gräs, örter och buskar. Havet störde lokalen året efter fyndet, men sannolikt dyker svamparna upp igen när lokalen åter har stabiliserats.Två av dessa arter har även påträffats på Fyn, på en lokal av exakt samma typ. Foto C. Lange.

18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Nyckel till svenska arter av Leucoagaricus 1. Fruktkroppar med kött som gulnar och sedan rodnar vid tumning, snabbt brunaktiga eller gråsvarta 2 - Fruktkroppar högst svagt gulnande eller brunanlöpande, oftast oföränderliga vid tumning 4 2. Fruktkroppar i grupper, fot tillspetsad mot basen, på komposthögar och liknande trädgårdsmiljöer 3 - Fruktkroppar oftast ensamma, fot med svagt klubbformad bas, oftast i naturliga miljöer L. badhamii

3. Hatt med stora, kraftiga, tiltryckta fjäll, fot slät och vitaktig, utan fjäll av hattens färg. Hatthudens ändceller långsamt avsmalnande, sporer med tydlig groddpor L. americanus - Hatt med många små spridda fjäll, fot fjällig av hattens färg. Hatthudens ändceller med insnörd spets, sporer med otydlig groddpor L. meleagris 4. Fruktkroppar vita, högst med svagt gul hattmitt eller jämnt ljusgrå hatt 5 - Fruktkroppar med färgad (brunorange, vinröd eller blåaktig) hatt 6 5. Fruktkroppar små, max. 4 - 5 cm breda, vita, ibland med svagt gul hattmitt, skivor vita, fot skör, högst 5 mm tjock, längre än hattens bredd L. sericifer - Fruktkroppar stora, upp till 15 cm breda, vita eller ljust grå, skivor ofta rosafärgade, fot ofta kortare än hattens bredd och upp till 2 - 3 cm tjock L. leucothites

6. Både hatt och fot med blåaktiga till vinröda fjäll L. ionidicolor - Hatt orangebrun, ljust rödbrun eller gråaktigt brun, foten oftast vitaktig 7 7. Fruktkroppar små, upp till 5 - 6 cm breda, hatt slät, fint radiärtrådig, eventuellt uppsprickande, ljust orangebrun till gulbrun, ring tunn L. sublittoralis - Fruktkroppar upp till 12 - 15 cm breda, hatt snabbt uppsprickande i spetsiga gråbruna fjäll på vit bakgrund, ring tjock, dubbel L. nympharum rodnande arterna ofta placerats i släktet Många svampintresserade känner igen en art av Leucocoprinus, exempelvis i Nordic Macro- Leucoagaricus, nämligen champinjonfjällskiv- mycetes (Hansen & Knudsen 1992; jfr diskussion ling, L. leucothites (L. cretaceus enligt den hos Heilmann-Clausen m.fl. 1992). Jag väljer Ekologiska katalogen, men detta namn är inte här att definiera Leucocoprinus snävare och korrekt). Det är en svamp som är påfallande lik därmed flyttas även de rodnande arterna till en liten snöbollschampinjon, men som saknar Leucoagaricus. Likaså väljer jag att inte använ- de bruna sporerna. Den finns ofta i trädgårdar, da släktnamnet Sericeomyces om de arter av på kyrkogårdar och i liknande, parkartad vege- Leucoagaricus, som har en hatthud uppbyggd tation. Jag har den själv i min trädgård. Men av enbart smala hyfer (en cutis), utan bibehåller flera av de resterande arterna inom dem i släktet Leucoagaricus. Och släktnamnet Leucoagaricus påminner mera om fjällskivlingar Pseudobaeospora som används om Leuco- i släktet Lepiota: små, graciösa svampar med en agaricus sericifer hos Petersen & Vesterholt ± fjällig hatt (som kan vara färgad), vita skivor, (1990) är något helt annat. Men som tidigare fot med en tunn ring. En gemensam karaktär är nämnts kan vi förvänta oss förändringar i fram- att deras fruktkroppar är mycket sköra och lätt tiden, i takt med att fylogenetiska analyser blir går sönder - ett problem man får vara medveten gjorda. om när man samlar dessa svampar. De är gan-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 19 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 4. Leucoagaricus sericifer (Locq.) Vellinga (silkesvit spånskivling) har påträffats några enstaka gånger i Skåne. Den är vanligen helt vit, vid enstaka tillfällen med cremefärgad hattmitt, som här på fotot. Foto C. Lange (CL91-33). ska sällsynta i Sverige och bara samlade ensta- högst 4–5 centimeter bred, helt vit, ibland med ka gånger. Ett problem är att de har varit svår- en smula gult kring hattmitten, slät, eventuellt bestämda, eftersom de inte är medtagna i de radiärt uppsprickande. Foten är vit och svagt vanliga svampböckerna och att de dessutom förtjockad mot basen, 40–60 mm lång, ringen ofta bara uppträder med enstaka fruktkroppar. tunn, vit, skivorna fria och vita. Hatthuden är en Många har givetvis slängts bort som "ännu en cutis av långsträckta celler. Cheilocystiderna är konstig fjällskivling". Ofta växer de dessutom upp till 80 μm långa och omkring 20 μm breda, på lokaler där man normalt inte samlar svamp: med karakteristiska oregelbundna utväxter i små skogsdungar och kratt, skogsbryn och park- toppen, sporerna är avlångt ellipsoida till man- anläggningar, ofta nära kusten (se diskussion delformiga, 6–10 x 3–5 μm, utan groddpor. om Leucoagaricus-lokaler senare i artikeln). I Danmark är det den vanligaste av de sällsynta L. sericifer (Locq.) Vellinga (silkesvit spån- arterna, men den är ingalunda vanlig. Enstaka skivling) - fig. 4. fynd i Skåne finns, men det borde vara möjligt Denna art har liksom fler andra Leucoagaricus- att hitta den på flera lokaler. Sök den på arter haft många namn: Lepiota serena, näringsrika lokaler i varma lägen, nära kom- Pseudobaeospora sericifera, Sericeomyces seri- posthögar, bakom kyrkogårdar och bland näss- ceus, Leucoagaricus sericeus och slutligen lor. Leucoagaricus sericifer. Dessutom används namnet Leucoagaricus serenus ofta felaktigt Fynd om detta taxon (t.ex. Bon & Andersson 1987), Skåne, Degeberga, Trollemöllabäcken, 1983- men L. serenus är något annat. L. sericifer är 10-12, leg. Svengunnar Ryman, nr. 7483 (UPS); oftast relativt liten, som ung klockformig, sedan Falsterbo, park near center, behind sailing-club

20 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER house, 1984-09-23, leg. T. Læssøe, TL-0888 1987 (Bellù & Lanzoni 1988)! Den har senare (C); Falsterbo, Falsterbo stadspark, near beach, påträffats i Holland, Österrike, Tjeckien och 1994-09-25, leg. T. Læssøe, TL-3621 (C). Ungern, men är överallt sällsynt, trots den vackra färgen. Thomas fann den under en almlåga, där L. ionidicolor Bellù & Lanzoni - fig. 5. den växte i de multnande vedresterna. Fyndet av denna art är nog det mest spektakulä- ra Leucoagaricus-fyndet i Norden. Det är en Fynd halvstor hattsvamp med blåviolett hatt och fot. Skåne, Örups Almskog 1984-09-22, leg. T. Köttet och skivorna är vita och den har en tunn Læssøe, TL-0887 (C). ring om foten. Den ser ut som en lilamusseron (Calocybe ionides) fast med ring. Med åldern L. sublittoralis (Kühner ex Hora) Singer blir den mera brunaktig. Den blir 30–70 mm (blekrosa spånskivling) - fig. 6. bred och ungefär lika hög. Hatthudens ändceller Denna Leucoagaricus-art har en slät hatt med är upp till 300 μm långa och 10–12 μm breda radiärtrådig struktur och är fint, ljust rödbrunt med lätt tillspetsade ändar, cheilocystider färgad, oftast lite mörkare mot hattmitten. omkring 40 x 10 μm, ± klubbformade. Sporerna Hattfärgen är dock ganska variabel och kan vara är ellipsoida, 4 x 6 μm, utan groddpor. mycket blek och ha en vit hatt med endast svagt gråbrunt kring mitten. Ibland kan den spricka Det svenska fyndet gjordes av Thomas Læssøe upp i små fjäll, sannolikt ett torkfenomen. Det i Örups Almskog år 1984 men det förblev länge kan dock även finnas ganska bleka exemplar, oidentifierat. Arten L. ionidicolor blev beskri- varvid den kommer att likna L. sericifer ganska ven först 1988, baserad på ett fynd från Spanien mycket. Annars liknar den en klassisk Leuco-

Fig.5. Leucoagaricus ionidicolor Bellú & Lanzoni har bara påträffats en gång i Skandinavien, i Örups Almskog i Skåne, där den växte under en almlåga. Den är rapporterad från många europeiska länder men med ganska få fynd. Foto J. Guinberteau.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 21 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 6. Leucoagaricus sublittoralis (Kühner ex Hora) Singer (blekrosa spånskivling) har samma fruktkroppsform som L. sericifer, men hatten är slät, men fint radiärtrådig och ljust orangebrun med mörkare hattmitt. Den har hittats på Öland och i Skåne. Foto L. Örstadius (LÖ 167-99). agaricus, med upp till ca 60 mm bred hatt, med Trollskogen, 1994-09-30, leg. Stig Jacobsson & en fin, mot basen förtjockad, vit fot med tunn Leif Örstadius. ring och vita skivor. Hatthudens ändceller är Skåne, Rinkaby skjutfält, 1999-10-10, leg. Leif ungefär 100 μm långa och upp till 25 μm breda, Örstadius, LÖ 167-99,168-99 (C). cheilocystiderna är tämligen oregelbundna, klubbformade till flaskformade, upp till 70 μm L. badhamii (Berk. & Broome) Singer (röd- långa och 15 μm breda och kan vara täckta av brun spånskivling) - fig. 7. kristaller. Sporerna är ellipsoida till mandelfor- L. badhamii skiljer sig från de flesta andra made, 7–8 x 4–4,5 μm, utan groddpor. Leucoagaricus-arter i denna artikel genom att rodna kraftigt vid tumning och sedan anlöpa Den är i Sverige funnen två gånger på Öland svart. Har den blivit hanterad ett par gånger på och en gång i östra Skåne. Ölandsfynden är från en svampexkursion av begeistrade mykologer skogslokaler (örtrik granskog vid stig, och blir den ganska snabbt ful! Som färsk och krattskog vid landborgsbranten), medan skåne- otummad har den en ljus brunaktig hatt som är fyndet är från örtrik strandvegetation (fig. 2). upp till 70 mm bred och är försedd med små fina, mörk bruna fjällspetsar. Foten är vit, upp Fynd till 100 mm hög, förtjockad mot basen, ringen Öland, S. Möckleby, 200 m. N. om Gettlinge, on tunn. Köttet anlöper snabbt orangerött, blir rich calcareous soil under Sorbus intermedia, sedan brunaktigt och slutligen svart vid tum- Fraxinus and Crataegus, 1974-08-13, leg. ning. Hatthuden består av upp till 300 μm långa Svengunnar Ryman, nr. 2830 (UPS); Böda, och 25 μm breda celler, cheilocystiderna är upp

22 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER till 50 x 20 μm, ofta med oregelbunden utväxt Fynd på toppen och kristaller, sporer 6–9 x 4–5 μm, Skåne, Falsterbo, Falsterbo Stadspark, 1997-11- mandelformiga, utan groddpor. Karakteristisk 01, leg. M. Karlsson, det. S-Å. Hanson, conf. H. för denna art är, att dess hatthudsceller, cheilo- Knudsen & C. Lange (herb. SÅH); Benestad, cystider och lamellceller blir gröna i ammoniak. Örups Almskog, on rotten Ulmus, 1999-09-11, Den är ytterst sällsynt i Danmark och från leg. T. Læssøe, TL-5582 (C); Vittskövle, Sverige känner jag bara till de nedan nämnda Herremöllan, 2001-09-27, leg. & det. T. Læssøe fyra fynden. Fyndet år 2004 gjordes i samband (LD); Everöd, Lyngby, 2004-10-31, leg. J. med det årets gastromycethelg, på multnande Jeppson (C). ved på marken under en trädstam i en gräsmark - uppenbarligen en biotoptyp för Leuco- L. americanus (Peck) Vellinga - fig. 8. agaricus-arter eftersom L. ionidicolor påträffa- I Fungi Exsiccati Suecici har det sänts ut en des i exakt samma habitat. kollekt under namnet Lepiota badhamii (Berk. & Broome) Quél. (nr. 1705). Detta taxon anses Notera att namnet L. badhamii också har nu tillhöra släktet Leucoagaricus under namnet använts om den följande arten, vilket betyder att L. americanus (tidigare L. bresadolae, men namnet kan uppträda i litteraturen om andra Vellinga (2000) visade, att L. bresadolae är arter. Exempelvis är flera av kollekterna av L. identisk med den från Amerika beskrivna L. americanus etiketterade som Lepiota badhamii. americanus). L. americanus är en art, som i vår del av världen bara är känd från botaniska träd- gårdar, komposthögar och liknande miljöer.

Fig. 7. Leucoagaricus badhamii (Berk. & Broome) Singer (rödbrun spånskivling) är som färsk en mycket vacker svamp med nästan svarta fjäll på en vit bakgrund, men efterhand som den hanteras, anlöper den rött och sedan brunaktigt svart, vilket gör att den får ett smutsigt utseende. Ofta hittas bara en enda fruktkropp och rejäla kollekter är sällsynta. Foto T. Læssøe (TL-2568).

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 23 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 8. Leucoagaricus americanus (Peck) Vellinga. Precis som L. badhamii anlöper L. americanus, först gult, sedan rött vid hantering, vilket också här betyder, att den snabbt får ett tämligen fult utseende. L. americanus växer i grupper och är knuten till komposthögar och liknande biotoper. Den är senast funnen i Sverige år 1944. Foto J. L. Muller.

Den växer ofta i små grupper. Fruktkropparna der, inklusive Danmark och Norge, men är säll- är först klockformiga, sedan utbredda, upp till synt och sporadisk. 200–250 mm breda, först vinröda - brunaktiga, sedan spricker de upp i fina, tilltryckta, brun- Fynd aktiga fjäll på vitaktig bas, alltmer glesa mot Västergötland, Göteborg, Björkdalen, 1942-08- kanten. Foten är tillspetsad mot basen och har 15, leg. T. Nathorst-Windahl (nr. 3186) (Fungi ofta en fin, tunn ring. Köttet anlöper först Exsiccati Suecici nr. 1705 som Lepiota badha- snabbt gult och blir sedan rödbrunt vid tumning. mii). Hatthudscellerna är upp till 150 μm långa och Uppland, Stockholm, Södra Djurgården, ovan- 12 μm breda och tillspetsade, cheilocystider upp för Kungl. Segelsällskapet, 1944-09-00, leg. R. till 75 x 20 μm, klubbformade, med en ± lång Rydberg, som Lepiota badhamii, 3 kollekter utväxt på toppen. Sporer 9–10 x 6–7 μm, ellip- (S). soida, med groddpor. L. nympharum (Kalchbr.) Bon (parasollskiv- L. americanus är i Sverige funnen i Göteborg ling) - fig. 9. och Stockholm, vid båda tillfällena i kompost- Parasollskivlingen hette tidigare Macrolepiota högar, och det senaste fyndet är från 1944. Det puellaris, därefter kallades den Macrolepiota är helt klart ett taxon man måste se upp med, om nympharum och nu heter den Leucoagaricus man samlar svamp i trädgårdsanläggningar. nympharum. Av de här behandlade arterna är Den har påträffats i nästan alla europeiska län- det denna som bildar de största fruktkropparna.

24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 9. Leucoagaricus nympharum (Kalchbr.) Bon (parasollskivling) liknar mycket en fjällskivling av släktet Macrolepiota och räknades tidigare till detta släkte. Som utvuxen är hatten täckt av spetsiga fjäll, medan den som ung är slät och gråbrun. Ringen är ofta mycket kraftig och dubbel. Foto C. Lange.

Den blir gärna upp till 200 mm bred och planteringar på rikare underlag. Jag har dess- 100–150 mm hög. När den är så stor är den utom ofta sett den vid basen av gamla myr- påfallande lik rodnande fjällskivling, men den stackar (precis som rodnande fjällskivling!). rodnar inte. Som ung är den mycket karakte- Från Skåne är tre fynd angivna (Hanson & ristisk, med en gråbrun, ofta "fyrkantig" hatt, Hägg 2000) och den är uppenbarligen inte sär- som spricker upp i uppstående, mot kanten mer skilt vanlig i Sverige. och mer spridda fjäll, så den som utvuxen ger ett mycket vitt, enfärgat intryck. Foten är hög L. leucothites (Vittad.) Wasser (champinjon- och slank, mot basen klubbformat förtjockad, fjällskivling) - fig. 10. enfärgat vitaktig. Ringen är tjock och ofta dubbel Champinjonfjällskivlingen är den vanligaste av och sitter löst. Köttet är lite gulnande till brun- de här presenterade arterna. Tidigare har nam- aktigt anlöpande vid tumning. Hatthudens änd- net L. cretaceus använts om detta taxon. Jag celler är upp till 50 μm långa och 10 μm breda väljer här att följa Vellinga (2001) och använder och svagt pigmenterade, cheilocystiderna är namnet L. leucothites. Från Skåne finns 12 fynd oregelbundet klubbformade, ofta med en utväxt angivna (Hanson & Hägg 2000). Det är en art på toppen, upp till 60 x 20 μm. Sporerna är brett som har en preferens för kulturlandskapet och ellipsoida med en tydlig groddpor, 8–10 x 6–7 den finns ofta i parker, i trädgårdar, på kyrko- μm. gårdar och liknande lokaler. Det finns en risk att den är förbisedd eftersom den kan förväxlas Denna art finns i första hand i barrskog, gärna i med en champinjon. Den kan vara så lik en snö-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 25 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 10. Leucoagaricus leucothites (Vittad.) Wasser, champinjonfjällskivlingen, är sannolikt den vanligaste arten i detta släkte i Sverige. Den är mycket lik en champinjon och ofta upptäcker man sitt misstag först när man vänder på fruktkroppen och ser att skivorna inte är brunfärgade, utan vita till rosafärgade. Den växer på kulturgynnad mark som gräsmattor, i parkanläggningar, på kyrkogårdar och liknande. Den bildar inte så tydliga häxringar som snöbolls- champinjonen. Foto M. Christensen. bollschampinjon att man inte märker skillnaden ceus, L. naucinus, L. densifolius och L. subcre- förrän man vänder på fruktkroppen och ser att taceus räknas här alla som synonymer till L. skivorna inte är bruna, utan vita till rosafärgade. leucothites. I nordisk litteratur används ofta Fruktkropparna är först halvklotformiga, sedan namnet L. cretaceus, men detta namn rekom- nästan platta, vita till svagt gråaktiga (varieteten menderas inte eftersom det sannolikt avser ett carneifolia har en helt grå hatt, se nedan), upp annat taxon. till 100–150 mm breda. Foten är typiskt kortare än hattens bredd, vit, förtjockad mot basen och "L. cinerascens (Quél.) Bon & Boiffard" = L. med en tunn ring. Köttet anlöper typiskt gul- leucothites var. carneifolia - fig. 11 aktigt vid tumning. Hatthudscellerna är upp till Denna art finns upptagen i flera svampböcker, 150 μm långa och 15 μm breda, cheilocystider ± även i skandinavisk litteratur, men Vellinga regelbundet klubbformade, upp till 70 x 15 μm, (2001) tror inte att den finns i Skandinavien. sporer ellipsoida till mandelformiga, med tydlig Problemet är, att den vanliga champinjonfjäll- groddpor, 8–10 x 5–6,5 μm. skivlingen finns i en variant (var. carneifolia) som är grå på hatten varför karaktären grå hatt Många olika namn har använts om denna art inte automatiskt betyder att det är L. cinera- och några auktorer skiljer ut flera närstående scens. Den äkta L. cinerascens skall ha en spe- arter. Leucoagaricus carneifolius, L. holoseri- ciell cellstruktur i hatthuden som skiljer den

26 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 11. Leucoagaricus leucothites var. carneifolius ("L. cinerascens (Quél.) Bon & Boiffard"). I både Danmark och Sverige har man kallat gråa champinjonfjällskivlingar som dessa för Leucoagaricus cinerascens, men detta namn är något annat och sannolikt en sydlig art. Dessa gråfärgade fruktkroppar tillhör istället en varietet av champinjon- fjällskivling, L. leucothites var. carneifolius. Foto T. Læssøe (TL-6667). från champinjonfjällskivling (se Vellinga 2001). mera utpräglad tendens att växa i grupper och Candusso & Lanzoni (1990) illustrerar denna den har mindre fruktkroppar som normalt blir cellstruktur. Jag har inte sett något skandina- upp till 60-80 mm breda och lika höga. Hatten viskt material med denna karaktär utan allt har hos L. meleagris är täckt av fina, rödbruna fjäll. hittills varit L. leucothites var. carneifolius. Mot hattmitten blir den enfärgat svartbrun. Foten har likadana fina, brunaktiga fjäll. Ringen L. meleagris (Sow.) Sing. - fig. 12 är oftast tunn och hängande. L. meleagris är Just som denna artikel var klar till tryck, fick alltså typiskt mindre än L. americanus och har jag kännedom om en kollekt från en soptipp i mycket finare fjäll på hatt och fot. Skåne. Den var först bestämd till L. america- Mikroskopiskt skiljer den sig från L. americanus, men det visade sig att det rörde sig om nus på att hatthuden består av celler som är mer arten L. meleagris. Liksom L. americanus är det varierande i längd och har mer abrupt insnörd en art knuten till människoskapade miljöer, som spets. Hos L. americanus är de mera jämt till- soptippar, komposthögar, avfallsplatser och spetsade. Sporerna är ungefär lika stora, 8–10 x liknande. L. meleagris är mycket lik L. ameri- 6,5–7,5 μm men L. meleagris har en knappt canus och de två arterna blandas ihop i många synlig groddpor till skillnad från L. americanus svampböcker. Beskrivningar av den ena arten där groddporen är tydlig. åtföljs av illustrationer av den andra, t. ex. i Imazeki m. fl. (1998). Fynd Skåne, Kropp, Soptippen, N. delen, ruderat- Precis som L. americanus blir den först gul och mark bland barkflis och avfallsrester, 2002-09- sedan röd vid tumning. Den har dock en ännu 18, leg. S.-Å. Hanson (herb. SÅH 2002-330).

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 27 SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 12. Leucoagaricus meleagris (Sow.) Sing. har påträffats en gång på en soptipp i Skåne. Den växer ofta gyttrat. Precis som L. americanus, som den oftast blir förväxlad med, är den en art, som på våra breddgrader bara finns på människoskapade lokaler. Foto T. Lukic.

Finns det fler arter? inte brukar leta svamp. Många fynd är gjorda i Det finns goda möjligheter att hitta Leuco- parkartad miljö. Här skall man söka upp "baksi- agaricus-arter som är nya för Sverige. Från dorna" av parker, kyrkogårdar, trädgårdar och Danmark är ytterligare sju arter kända. Alla är liknande, d.v.s. de platser där trädgårdsavfall påträffade på liknande lokaler och har bara ett slängs över muren eller i en grop. Finns här en eller ett fåtal fynd: Leucoagaricus melanotri- miljö med rik, mullartad jord med en snabb chus, L. croceovelutinus, L. barssii, L. tener, L. omsättning av näringsämnen finns bra möjlig- medioflavoides, L. crystallifer och L. jubilaei heter for Leucoagaricus-arter. Nässlor trivs (se t.ex. Lange 1994, 1995, Heilmann-Clausen tyvärr också på sådana lokaler och 1992). Leucoagaricus-fynd har flera gånger gjorts bland nässlor. Se efter om det finns arter av Var hittar man Leucoagaricus-arter? Lepiota och Geastrum - de är bra indikatorer på Som redan nämnts ovan, är de flesta Leuco- en sådan miljö. En detaljerad diskussion av agaricus-arterna mycket sällsynta. I regel fjällskivlingarnas ekologi och utbredning finns påträffas de inte heller på de vanliga svamp- hos Vellinga (2004b). En annan lokaltyp som lokalerna. Om man vill söka efter Leuco- jag har undersökt en del i Danmark, är skogs- agaricus-arter, måste man fokusera på speciella dungar och skogsbryn nära kusten, återigen typer av lokaler, ofta ställen där man normalt med rik jord. Jorden måste vara mullrik, kalkrik

28 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER och gärna luftig. Här finns inget tjockt lager av Mémoire hors serie no 3. förna utan allt organiskt material omsätts Bon, M. & Andersson, O. 1987. Svampar. snabbt. Typiska trädslag är ask, rönn, alm och Candusso, M. & Lanzoni, G. 1990. Fungi hagtorn. Närheten till kusten reglerar tempera- Europaei 4. Lepiota. Saronno. turen, särskilt om vintern. Och det kan vara helt Elfström, M. 2003. Sett, hört och läst 14. nära stranden. Jag har samlat Leucoagaricus tre Rodnande fjällskivling - en riktig bortbyting. meter från havet på en lokal som ett år senare Jordstjärnan 24 (3):77–80. inte längre fanns kvar eftersom havet hade Elfström, M. 2004. Sett, hört och läst 17. Mer ändrat strandlinjen (fig. 3). Återigen medför om Chlorophyllum-arterna. Jordstjärnan 25 detta att organiskt material blandas upp med (3):16–18. sandigt, mineralrikt substrat, vilket Hansen, L. & Knudsen, H. 1992. Nordic Leucoagaricus-arterna tycks ha en preferens Macromycetes Vol. 2. Köpenhamn. för. I Sverige har Leucoagaricus-arterna bara Hanson, S-Å. & Hägg, B. 2000. Förteckning rapporterats från de södra delarna, vilket över- över Skånes svampar. Puggehatten supple- ensstämmer med den generella uppfattningen, ment 4. att dessa arter har en sydlig utbredning och Heilmann-Clausen, J. 1992. Rødmende fure- föredrar varma och rika lokaler. I Danmark har hatte (Leucocoprinus sect. Anomali) i de flesta fynd av Leucoagaricus-arter (med Danmark. Svampe 26:17–21. undantag av L. leucothites och L. nympharum) Heilmann-Clausen, J., Lange, C. & Rald, E. gjorts nära kusten (högst 5 km inåt land.). Detta 1992. Introduktion till parasolhatte. Svampe bör man hålla i minnet om man skall leta efter 26:25–31. arterna i Sverige. Sök längs de sydliga delarna Imazeki, R., Otani, Y. & Hongo, T. 1988. Nihon- av Hallandskusten, hela Skånekusten, Ble- no-Kinoko ("Fungi of Japan"). Yama-kei kingekusten, Kalmarkusten, Öland och Publishers Co. Gotland. Här tror jag de största chanserna finns Jaederfeldt, K. 2004. Giftfjällskivling en för att göra fler fynd av dessa spännande svampar. Sverige ny art. Jordstjärnan 25 (1):9–11. Lange, C. 1994. En parasolhat langt væk Tack hjemmefra. Svampe 29:39–41. Tack till Sven-Åke Hanson för kommentarer Lange, C. 1995. The genus Leucoagaricus in och översättning till svenska. Leif Örstadius Denmark; distribution and ecology. tackas för fynd av spännande arter av Documents Mycologiques XXV (98– Leucoagaricus från östra Skåne och för lån av 100):249–256. foton. För att ha bidragit med foton tackas Lange, C. & Vellinga, E. 2004. Rabarber- också Thomas Læssøe, Morten Christensen, Parasolhat holder flyttedag - molekylærgene- Jacques Guinberteau (Frankrike), J. L. Muller tiske studier omkring slægten Macrolepiota. (Belgien) och Tomislav Lukic (Kroatien). Svampe 50: 23–42. Vellinga, E. 2000. Notes on Lepiota and Litteratur Leucoagaricus. Type studies on Lepiota Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998. magnispora, Lepiota barssii, and Agaricus Ekologisk katalog över storsvampar och americanus. Mycotaxon 76:429–438. myxomyceter. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Vellinga, E. 2001. Genus Leucoagaricus. I: Bellù, F. & Lanzoni, G. 1988. Leucoagaricus Noordeloos, M. E., Th. W. & Vellinga, E. C. ionidicolor sp. nov. Rivista di Micologia Flora Agaricina Neerlandica 5:85–108. XXXI, 3–4:107–110. Lisse. Bon, M. 1983. Flore Mycologique d'Europe 3. Vellinga, E. 2003. Phylogeny and Taxonomy of Les Lepiotes. Documents Mycologiques. Lepiotaceous Fungi. Ph.D. Thesis, University of California at Berkeley.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 29 SVAMPPRESENTATIONER

Vellinga, E. 2004a. Genera in the family Christian Lange Agaricaceae: evidence from nrITS and Botanisk Museum & Have nrLSU sequences. Mycological Research Gothersgade 130 108 (4):354–377. DK 1153 Köpenhamn K Vellinga, E. 2004b. Ecology and Distribution of Danmark Lepiotaceous Fungi (Agaricaceae) - A [email protected] Review. Nova Hedwigia 78:273–299. Christian Lange är biolog, men arbetar mestadels med datorer, databasuppbyggning och web- publicering. Han är webmaster på den danska svampföreningens hemsida, www.svampe.dk och står bakom den danska svampregistreringsporta- len MykoMarathon (www.svampe.dk/mykomarathon). Svampintresset är brett, men fokuserar mest på champinjoner, fjällskivlingar och ascomyceter. Han har samlat svamp i många svenska landskap.

Redaktionen har ordet

Inflödet av manus till detta nummer har överstigit alla förväntningar. Detta får naturligtvis såväl positiva som negativa följder. De positiva är att material till kommande nummer säkras och att förutsättningarna att hålla en fortsatt hög nivå på innehållet ökar. Baksidan av medaljen är att manusförfattare kan få vänta på att deras material kan publiceras. Redaktionen är medveten om detta och beklagar att så ibland kan bli fallet.Varje nummer av SMT har av kostnadskäl ett begränsat antal sidor som vi måste hålla oss till. Likaså kommer vissa nummer av SMT att domineras av ett visst tema (i detta nummer sydsvensk mykologi och sydliga svampar med anledning av SMF:s mykologivecka i Skåne i september 2005). Artiklar som hör hemma i dessa teman ges naturligtvis visst företräde.

I första numret av SMT 2006 prioriterar vi de redan inkomna artiklarna som inte rymdes i före- liggande nummer. Likaså välkomnar vi manus som innehåller släktöversikter, bestämningsnycklar eller beskrivningar av enskilda arter eller artgrupper etc. Men även annat…matsvampar, spännan- de exkursionsrapporter, svampar och naturvård… Manusstopp är 20 december 2005.

Det andra numret av SMT 2006 kommer med anledning av SMF:s mykologivecka i Härjedalen att ha tema "Norrland". Det är redaktionens förhoppning att temanummer inför mykolgiveckorna skall kunna göras till en tradition. Inför mykologiveckan 2006 ser vi alltså fram emot manus som rör nordliga svampar och svamplokaler. Manusstopp är 10 maj 2006.

Välkommen med ditt manus! Du är också mycket välkommen att höra av dig med synpunkter och idéer.

Redaktionen

30 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 31–37, 2005 SVAMPPRESENTATIONER Två korallfingersvampar, Ramaria bataillei och R. flavobrunnescens, funna i Sverige

LENNART SÖDERBERG

Abstract Two species of coral fungi, Ramaria bataillei (Maire) Corner and R. flavobrunnescens (G. F. Atk.) Corner, are reported and illustrated. A short survey of the morphological charac- ters in Ramaria subgenus Ramaria is provided.

Inledning Ramaria (Fr.) Bonorden subgenus De stora gula korallfingersvamparna har i alla Ramaria (korallfingersvampar) år fascinerat mig. Men, men det kom att dröja Detta undersläkte av vackra men svårbestämda länge innan jag på allvar började fördjupa mig i arter är mykorrhizabildare. Enligt Franchi & deras systematik. Efter att ha bott i Närke och Marchetti (2001) finns det ca 60 arter i Europa. Värmland under många år flyttade jag till Skåne I Ekologisk katalog (Hallingbäck & Aronsson och efter några år där blev jag medveten om att 1998) anges 18 arter i Sverige. I Tyskland har det i vissa områden fanns stora mängder korall- man registrerat ca 30 arter enligt J. Christan fingersvampar (Ramaria spp.), speciellt i (pers. medd. 2005). undersläktet Ramaria. Korallfingersvamparna bildar fruktkroppar från Skåne har ju en mycket varierad landskapsbild vår och försommar till höst och lever främst med vidsträckta slätter och höga åsar. Det är på med bok, ek, gran och tall (Fagus sylvatica, höjdryggarna som man kan finna dessa finger- Quercus spp., Picea abies, Pinus silvestris). De svampar. De trivs bäst i bäckraviner på basisk påträffas oftast i gamla kalkrika barr- och ädel- jord, särskilt på sydsluttningarna i dalgångarna lövskogar. Många exemplar är som unga dolda där det råder ett extremt varmt klimat. Det är av mossa eller löv. Fullt utvuxna är de dock inte bara korallfingersvampar som trivs här. iögonenfallande med sina ofta stora, köttiga, Många rödlistade arter ur släktena Cortinarius, korallikt förgrenade fruktkroppar. Grenarna kan Russula, Tricholoma och Boletus, speciellt de ha vita, gula, orange-gula eller ockra till bruna värmekrävande, finner sig till rätta på dessa färger. Ibland har de inslag av rosa eller lila i lokaler. Även i mer lundartad vegetation, med olika nyanser. En del arter är relativt små, bara ett tjockare förnalager, kan man hitta korall- omkring 5-8 cm i höjd och bredd medan andra fingersvampar, dock inte i samma mängd som kan bli betydligt större, upp till 25 cm under på dalsidorna. gynnsamma förhållanden.

Släktet Ramaria brukar delas in i tre undersläk- De växer ofta flera tillsammans och kan ibland ten. De två arter som jag beskriver och diskute- bilda stora häxringar. Exempel på mer kända rar nedan tillhör båda undersläktet (subgenus) arter i Sverige inom ovanstående undersläkte är Ramaria. Ramaria botrytis (Pers.:Fr.) Bourdot (druvfingersvamp) och R. testaceoflava (Bres.) Corner (gultoppig fingersvamp).

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 31 SVAMPPRESENTATIONER

Då svamparna är unga är grenarna korta och arterna i undersläktet Ramaria saprofyter och foten förefaller dominera. Efter hand som lever på att bryta ned barr, löv och ved. Arter i svampen tillväxer blir grenarna längre och foten de sistnämnda undersläktena är i regel mindre, förhållandevis mindre. Men dessa förhållanden inte så variabla i färgen och har endast en liten kan variera hos olika arter. En del kan ha en fot fot. Typiskt är också att de vid basen är försedda som är mycket stor medan den hos andra kan med vita kraftiga myceltrådar. vara föga framträdande. Det som bland annat gör denna grupp så besvärlig att bestämma, är Skyddsvärda miljöer den under mognadsprocessen ofta mycket varie- Förekomsten av arter tillhörande Ramaria sub- rande färgen på grenarna och på yttersta gren- genus Ramaria indikerar särskilt skyddsvärd spetsarna. Riktigt unga exemplar, där grenarna skog, speciellt om det finns flera arter på ännu inte börjat sträcka på sig, och som är lax- samma lokal. Nitare (2000) räknar 19 svenska rosa med gula spetsar, kan se ut som en helt gul arter av undersläktet som signalarter. I den art. Vidare finns det en del arter som har ett gult senaste upplagan av den svenska rödlistan upp- område längst ned på huvudgrenarna och övri- ges totalt 14 Ramaria-arter vara hotade ga delar av grenarna är rosa eller orange. Då en (Gärdenfors 2005). sådan art mognar kan den bli övervägande gul. Svampköttet är vanligtvis lätt att bryta av, men Presentation av två arter i subgenus en del arter har segare struktur. Ramaria En mycket viktig del av examinerandet är den mikroskopiska undersökningen. Vad man fram- 1. Ramaria bataillei (Maire) Corner för allt vill veta är om arten har söljor eller inte. - fig. 1, 2. Man ska också mäta sporernas storlek minus Fruktkroppen är medelstor till stor med en kort apiculus (jfr Marr & Stuntz 1973), dvs. den bred fot och med många, cirka 1 cm tjocka tappliknande utväxten längst ned på sporen. huvudgrenar som sträcker sig rakt uppåt. De Sporformen varierar från rundad eller smalt delar sig flera gånger och mellanlederna är ellipsoid till nästan cylindrisk i profil. långa. Grenspetsarna är tandade eller något för- Sporväggen kan vara helt glatt, lågt eller tydligt längda. Grenarna är i regel rynkade på längden. vårtig eller med longitudinell striering. Foten är vit längst ned och övergår högre upp i Ornamenteringen på sporväggen är cyanofil, grenarnas rosabruna till bruna färg. Ibland kan dvs. den färgas blå i cotton blue. Det kan dock svampen ha en svagt violett anstrykning. Högst ibland vara svårt att se, eftersom vissa arter inte uppe på foten och ibland en bit upp på de basa- färgas så kraftigt. Med faskontrast kan man ofta la delarna av huvudgrenarna kan det finnas par- urskilja de olika strukturerna på sporväggen tier som är orange till rosa. Spetsarna är till att utan att färga preparatet. Hymeniet färgas grönt börja med blekt ockragula men får snart samma av järnsulfat i vattenlösning (10%). Sporpulvret färg som grenarna. Foten känns mjuk och köttet är ockrafärgat. är vitt och marmorerat. Vid genomskärning blir köttet först gult och efter några minuter antar Utbredningen hos undersläktet Ramaria omfattar det en brunviolett färg. Utsidan av svampen blir hela landet, men de rikligaste förekomsterna vid hantering mörkbrunt fläckig. verkar vara i södra och mellersta Sveriges kalk- trakter (Nitare 2000). Sporerna mäter 13–17 x 4–5 μm (enligt Corner 1970) och är nästan cylindriska i profil. I släktet Ramaria finns även undersläktena Ornamenteringen består av upp till 0,7 μm Echinoramaria Corner och Lentoramaria höga, rundade, isolerade vårtor, som ofta har en Corner (Corner 1970). Dessa är till skillnad från longitudinell riktning. Vårtorna fördelar sig

32 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Fig. 1. Ramaria bataillei (Maire) Corner. Skåne, Riseberga sn., Skäralidsravinen, 2004-10-08, leg. L. Söderberg (herb. LSÖ). Foto L. Söderberg.

över två tredjedelar av sporens mittersta yta. alba) (Krieglsteiner 2000), men även i ren bok- Hyferna är rikligt försedda med söljor, vilka skog (Christan 1997). I Italien ser man den i kan bli ända upp till 20 μm breda. Rhizo- blandskog med gran, ädelgran och bok morfernas hyfväggar är klädda med nålformiga (Christan 1997). I Spanien har den rapporterats kristaller. tillsammans med bok, tall (Pinus sp.), gran och ädelgran (Campos 2004, Ruiz 2001, P. P. En bra bild med svampen genomskuren finns i Daniëls pers. medd. 2005). I Slovenien finns Cetto (1993:fig. 2060) och en mycket bra bild den i skog med bok och ek men även i bland- på unga exemplar finns i Christan (1997). skog med bok och ädelgran (Andrej Piltaver, pers. medd. 2005). Ramaria bataillei är i Europa funnen i både gran- och bokskog. Den kan bilda stora häx- Svenska fynd ringar och är i Sverige funnen på en handfull Skåne, Kågeröd sn., Liderna på Söderåsen, lokaler i Skåne och en på Öland. Svampen tycks brant sluttning på bar mineraljord (diabas), i trivas på kalkrik mark med mullrik jord, ofta i bokskog, granskog i närheten, 2000-09-11, leg. bokskog av lundkaraktär. Lennart Söderberg, det. E. Schild (herb. LSÖ); Öveds sn., norra delen av Borstbäcksravinen, i Den uppges förekoma under gran (Picea abies) sluttning ned mot bäcken i bokskog med ett i Nordamerika och Frankrike (Corner 1950, relativt tjockt lövtäcke, på kalkrik lerskiffer, Petersen 1979). I Schweiz växer den tillsam- 2000-09-19, leg. & det. Lennart Söderberg mans med gran och bok (Breitenbach & (herb. LSÖ); Vittskövle sn., Herremöllan, i Kränzlin 1986), i Sydtyskland är den funnen i sluttning i sandig, mullrik och kalkpåverkad blandskog med bok, gran och ädelgran (Abies bokskog, 2001-09-27, leg. & det. Lennart

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 33 SVAMPPRESENTATIONER

sig genom att den behåller de gula topparna betydligt längre. Den har mindre fruktkroppar som saknar de rosa fläckar som R.bataillei ofta har på de nedre huvudgrenarna och fottoppen. Sporerna är kortare än hos R. bataillei, 9,4–14,9 x 4–5, 4 μm och smalt elliptiska i formen (Christan 1997). En bra bild finns i Dähncke (1979:616) och i Christan (1997). Den gultoppiga fingersvampen är hittills bara funnen i granskog.

En annan art som till det yttre kan likna R. bataillei är Ramaria spinulosa (Pers.:Fr.) Quél. (taggfingersvamp). En- Fig. 2. Ramaria bataillei (Maire) Corner. Ett ungt exemplar. ligt Schild (1990) har den dock aldrig Öland, Långlöt sn., Amundsmosse, 2004-09-25, leg. J. Jeppson, gula färger. Den är för det mesta ljust till det. L. Söderberg (herb. LSÖ). Foto J. Jeppson. mörkare dadelbrun, många gånger med en anstrykning av gråbrunt eller brons- Söderberg (herb. LSÖ); Riseberga sn., Skära- brunt och som äldre kan den få en violettbrun lidsravinen på Söderåsen, i dalbotten med lund- ton och fottoppen en svagt rosa nyans. Köttet artad vegetation under bok och hassel, på dia- ändrar inte färg vid genomskärning. Sporerna bas med rik växtlighet med sårläka, myskma- mäter (7,0–) 7,2–12,5 (–12,8) x (4,0–) 4,4– 6,7 dra, blåsippa, guldkremla, jättespindling, fager- (–6,9) μm enligt Schild (1990). Hyferna i hela spindling, svartfjällig musseron, fläckfinger- fruktkroppen saknar söljor. Hyfväggarna i svamp och blek fingersvamp, 2004-10-08, leg. myceltrådarna är inte försedda med nålliknande & det. Lennart Söderberg (herb. LSÖ). kristaller utan har istället tätt liggande, flak- liknande kristaller (se Schild 1990). Denna art Öland, Långlöt sn., Amundsmosse, i lundartad finns i både bok- och granskog, helst på kalkrikt miljö under hassel med tall och ek i närområdet, underlag. En naturtrogen bild finns i Kriegl- 2004-09-25, leg. Jörgen Jeppson, det. Lennart steiner (2000:88). Söderberg (herb. LSÖ). Ramaria fennica (Karst.) Ricken var. fennica Förväxlingsrisker (lilafotad fingersvamp) kan enligt Schild (1995) R. batallei kan lätt förväxlas med andra, också påminna om R. bataillei. Fruktkropparna liknande korallfingersvampar, t. ex. R. testaceo- hos lilafotad fingersvamp är från början ockra- flava, R. spinulosa och R. fennica och det kan gula eller brungula och blir senare nedifrån mer vara på sin plats att göra några jämförelser. kanel- till sotbruna. Topparna har dock länge kvar en ljusgul färg. Ibland kan det på fotens Ramaria testaceoflava (Bres.) Corner (gultop- översida finnas en svagt lila reflex som någon pig fingersvamp) finns i granskog i stort sett i gång kan sprida sig upp längs grenarna. Utsidan hela Sverige. I likhet med R. bataillei har den kan vid tryck, speciellt på gula partier, få brun- som ung bruna grenar med gula toppar, den har violetta fläckar. Köttet skiftar inte färg vid nålliknande kristaller i rhizomorfernas hyfväg- genomskärning. Även denna varietet av R. fen- gar, köttet visar en brunviolett färgförändring nica har, liksom R. bataillei och R. testaceofla- vid genomskärning och sporerna är isolerat vår- va, nålliknande kristaller på myceltrådarna. tiga, hyferna har söljor. R. testaceoflava skiljer Sporerna mäter 8–14 (–15,2) x (3,8–) 4–6 μm

34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER enligt Schild (1995). Basidierna hos R. fennica utsatta för tryck. har färglöst innehåll till skillnad från R. bataillei och R. testaceoflava vars basidier har ett gul- Sporerna mäter 6,7–10,4 x 3,2–4,8 μm och har brunt innehåll. Hyferna har söljor. En bild finns låga isolerade vårtor med delvis longitudinell i Breitenbach & Kräntzlin (1986, fig. 462). utbredning. Söljor är rikligt förekommande. Denna visar dock ett äldre exemplar där de gula Välliknande bilder finns i Krieglsteiner (2000) topparna har fått nästan samma färg som gre- och Breitenbach & Kräntzlin (1986). narna. E. Schild har dock tittat på kollekten, så det är sannolikt att bestämningen är riktig. Ramaria flavobrunnescens är i Europa påträf- Bilder finns också i Schild (1995). R. fennica fad i både gran- och bokskog. I Sverige före- förekommer i gammal granskog på kalk. kommer den i kalkrik bokskog i Skåne, Bohuslän och Västergötland. Den verkar vara 2. Ramaria flavobrunnescens (G. F. värmekrävande, då den vanligtvis hittas på syd- Atk.) Corner - fig. 3 vända sluttningar. Lokalerna är ofta belägna i Fruktkropparna är av medelstorlek. Foten är eller i närheten av bäckraviner. Växtplatserna relativt kort och avsmalnande nedåt. Frukt- har ofta endast ett tunt förnalager där svampen kroppen har många huvudgrenar och dessa bör- sitter i blottad mineraljord. Enligt P. P. Daniëls jar redan i markplanet. De förgrenar sig rikligt (pers. medd. 2005) förekommer den i Spanien med långa mellanleder. Fördelningen av gre- under äkta kastanj (Castanea sativa), Quercus narna högre upp är relativt gles. Topparna pyrenaica och korkek (Q. suber). består av en till tre korta spetsar. Foten är vit och grenarna är gula i olika nyanser från ljusgula I Europa i övrigt är den känd från England, över svavelgula till ockragula på äldre individer. Tyskland och Estland enligt Krieglsteiner Spetsarna kan speciellt på mer mogna svampar (2000) och Mapmate (2003). färgas bruna. Även övriga delar av svampen kan få bruna fläckar, speciellt på ställen som varit

Fig. 3. Ramaria flavobrunnescens (G. F. Atk.) Corner. Skåne, V. Sönnarslöv sn., Klöva Hallar, 2000-08-29, leg. L. Söderberg (herb. LSÖ). Foto L. Söderberg.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 35 SVAMPPRESENTATIONER

Svenska fynd Breitenbach & Kräntzlin (1986) och Skåne, Västra Sönnarslövs sn., Klöva hallar, i Krieglsteiner (2000). R.largentii växer i gran- brant sydsluttning på blottad mineraljord (dia- och bokskog. bas) med ett stort antal andra korallfingersvampar och många rödlistade arter i släktena Det finns många andra liknande gula korall- Boletus, Cortinarius, Russula och Lactarius; fingersvampar men de är i regel större eller har även nästrot, murgröna, vippärt och blåsippa, antingen ljusare gula nyanser eller grenar med 2000-08-29, leg. Lennart Söderberg, det. E. rosa anstrykning. Många av arterna har hyfer Schild (herb. LSÖ); Ivö sn., Ugnsmunnarna, i utan söljor och sporerna är ofta längre än hos R. kalkrik bokskog, 1998-07-08, leg. Ragnhild flavobrunnescens. Bengtsson, det. Lennart Söderberg (herb. LSÖ). Västergötland, Västra Tunhems sn., Byklev på Upprop Hunneberg, i sydvänd sluttning på diabas i Vi har i Sverige lång väg att gå när det gäller att planterad bokskog med bl. a nästrot, bronssopp, reda ut vilka arter av korallfingersvampar som kruskantarell och druvfingersvamp, 2004-08-28, förekommer och hur deras utbredningar ser ut. leg. Jörgen Jeppson, det. Lennart Söderberg. Det skulle därför vara intressant att få höra av (herb. LSÖ). läsare som har fynduppgifter. Exakta namn på svamparna är ju svårt att sätta, men det vore bra Bohuslän, Tossene sn., Hogsäms bokskog, i att få reda på var det finns ansamlingar av flera bokskog som är kalkrik pga skalgrus i marken, Ramaria-arter. Om ni vill ha namn på era fynd 2004-09-15, leg. Ulf Olsson, det. Lennart kan ni skicka svamparna i torkat skick till mig. Söderberg (herb. LSÖ). Vid insamling är det bra att tänka på följande:

Förväxlingsrisker 1. Notera färgen på fot, grenar och grenspetsar. R. flavobrunnescens kan lätt förväxlas med 2. Notera färg på köttet och eventuella färgför- andra gula korallfingersvampar. ändringar t.ex. gulnande, brunanlöpande eller rodnande. Ramaria lutea (Vittad.) Schild kan vara en art 3. Utsidan kan få fläckar av olika färger: bruna, att förväxla med. Den har nästan samma spor- violetta eller röda, speciellt på delar som storlek, 6,6–10,2 x 3,4–5,3 μm, men avviker varit utsatta för tryck eller skadats på annat genom att inte ha söljor och att fruktkroppens sätt. färg är mer ljusgul. Den visar till skillnad från 4. Konsistensen: a) broskartad och spröd med R. flavobrunnescens ingen tendens till att få brottytor som är jämna eller b) med segt bruna fläckar. Illustrationer av R. lutea finns i läderartat kött, c) gelatinös med marmorerat Breitenbach & Kräntzlin (1986) och Franchi & kött eller d) fibrös med ojämna brottytor. Marchetti (2001). 5. Fördelningen av grenarna uppåt, i två eller flera. Även grenarnas riktning, parallell eller Äldre ockragula exemplar av R. flavobrunnes- divergerande. cens kan eventuellt misstolkas som Ramaria 6. Ange träd som finns i närheten och om möj- largentii Marr & D. E. Stuntz. Denna har dock ligt om marken är kalkpåverkad eller ej. betydligt längre sporer, 10–16,5 x 4–6, 2 μm, 7. Det är mycket viktigt att hela foten och helst och är en art som kan bli betydligt större. Det en liten bit jord under den är med så att man finns söljor vid basidiebaserna medan hyferna i kan hitta myceltrådar. Det finns karaktärer i övrigt har glesa förekomster. Grentopparna är de sistnämnda, som kan vara avgörande vid mer mättat gulorange än grenarna längre ned. artbestämningen. R. flavobrunnescens har samma färg på gre- 8. Det är även bra att få veta var lokalen är belä- narna och yttersta spetsarna. Bilder finns i gen, socken, kommun etc.

36 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SVAMPPRESENTATIONER

Det är en fördel om man kan ta en närbild på myxomyceter. Artdatabanken, SLU, Uppsala. svampen. Tänk dock på att färgerna ofta föränd- Krieglsteiner, G. J. 2000: Die Grosspilze ras på det slutliga fotot, så det är därför viktigt Baden-Württembergs, Bd 2. Ulmer, Stuttgart med noggranna färgangivelser enligt ovan Mapmate 2003. Checklist of UK Recorded nämnda punkter. Fotot kan medfölja den tor- Ramariaceae. kade svampen eller skickas som en fil till mig http://www.mapmate.co.uk/checklist/rama- med e-post. riaceae.htm. [2005-06-06]. Marr, C. D. & Stuntz, D. E. 1973. Ramaria of Tack Western Washington. Bibliotheca Myco- Ett stort tack riktas till E. Schild i Schweiz för logica Band 38. J. Cramer, Lehre. hjälp med bestämning av arterna. Jag är natur- Nitare, J. (red.) 2000. Signalarter. Indikatorer ligtvis mycket glad för det fortsatta goda samar- på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. betet med honom och J. Christan i Tyskland. Jag Skogsstyrelsen. Jönköping. är också mycket tacksam för att Jörgen Jeppson Petersen, R. H. 1979. Contribution to a lånat ut mycket värdefull litteratur i ämnet till Monograph of Ramaria IV. R. testaceoflava mig, vilket har bidragit till att underlätta mina and R. bataillei. Nova Hedwigia XXXI:25– studier av korallfingersvampar. 38. Ruiz, M. 2001. Galería de fotografias. Litteratur Andoa.net. Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der http://www.andoa.net/galeria/galeria.php. Schweiz. Band 2. Mycologia, Luzern. [2005-06-06]. Campos, J.C. 2004. Hayedo-abetal, un habitat Schild, E. 1990. Ramaria-Studien. Zeitschrift interesante. Referat av föredrag i Sociedad für Mykologie 56:131–150. Micologica de Madrid 2004-06-08. Schild, E. 1995. Eine Analyse des Ramaria http://www.socmicolmadrid.org/noti/notici- fennica-fumigata-versatilis-Komplexes. as28.html. [2005-06-06]. Zeitschrift für Mykologie 61:139–182. Cetto, B. 1993. I fungi dal vero 5. Trento. Christan, J., Krisai-Greilhuber. I. & Voglmayr, Lennart Söderberg H. 1997. Ramaria bataillei versus Ramaria Saturnusgatan 110 testaceoflava. Österreichische Zeitschrift für 26035 ÖDÅKRA Pilzkunde 6: 211–219. Corner, E. J. H. 1950. A monograph of Clavaria [email protected] and allied genera. London. Corner, E.J.H. 1970. Supplement to "A mono- www.lennartsoderberg.se graph of Clavaria and allied genera". Beiheft zur Nova Hedwigia 33(1):1–299, pl. 1–4. Verlag J. Cramer, Lehre. Dähncke, R. M., & Dähncke, S. M., 1979. 700 Lennart Söderberg är medlem i Puggehatten– Pilze in Farbfotos. Stuttgart. Skånes Mykologiska Förening. Hans naturintres- Franchi, P. & Marchetti, M. 2001. Introduzione sen är mångsidiga och inom mykologin har han allo studio del genera Ramaria in Europa. specialiserat sig på kremlor och korallfingersvam- Fungi non Delineati 16. Libreria Mykoflora. par. Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken. Uppsala. Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998. Ekologisk katalog över storsvampar och

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 37 OMRÅDESPRESENTATIONER Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 38–48, 2005 Värdefulla naturbetesmarker i Skåne

KERSTIN BERGELIN

Abstract There is an accelerating threat to grassland habitats due to changing agricultural methods and deposition of nitrogen.Ten valuable grassland sites in the province of Skåne (S. Sweden) have been monitored for grassland fungi and the presence of redlisted species has been evaluated.The number of waxcap species (Hygrocybe spp.) occurring in the monitored sites is used to estimate their value for conservation and protection on regional, national and international scales.

Inledning Skånes Mykologiska Förening, bl. a. ängs- Ängs- och betesmarker har genom omstrukture- svampshelgen 1989 på Hörjelgården (Malm ring av jordbruket minskat och fortsätter att 1989), från projektet Skånes hotade och säll- minska i oroväckande grad. Upphörande hävd synta svampar med medel från WWF (Hanson på grund av minskad betesdrift, skogsplantering & Hägg 2000), från SMF:s mykologiveckor och intrång av sly är de främsta orsakerna till 1981 (Carlstedt 1981), 1988 (Hägg & Svensson minskningen av arealerna. Också övergödning i 1989) och 1996 (Hanson m. fl. 1997), Erik form av kvävenedfall, bruk av handelsgödsel Malms foton och kollekter (S) samt från egna och stödutfodring bidrar till att svampar på inventeringar, ofta i sällskap med medlemmar i ängs- och betesmarker utsätts för ett allt större Puggehatten. Vid inventeringen av ängs- och hot (Ingelög 1992). Ett flertal studier (Nitare hagmarker i Kristianstads län, vilken huvud- 1988a–c) har klart påvisat att upphörande hävd sakligen genomfördes 1987–1988 fanns inte och behandling med konstgödsel har en negativ svampar med som parameter i bedömningen inverkan på fruktkroppsbildningen hos ängs- (Ljungberg & Persson 1993). svampar. Urval och presentation av tio naturbe- Ängssvampar, svampar i släktena vaxskivlingar tesmarker (Hygrocybe), rödskivlingar (Entoloma), jord- För urvalet av särskilt värdefulla naturbetesmar- tungor (Geoglossum, Microglossum och ker i Skåne har jag tittat på dels förekomst och Trichoglossum), fingersvampar (Clavaria, frekvens av kända fynd av ängssvampar och Clavulinopsis och Ramariopsis) och sammets- dels om betesmarkerna har en betydelsefull och musseroner (Dermoloma), är utmärkta indika- skiftande natur- och kulturhistorisk bakgrund. torer på skyddsvärda ängs- och betesmarker Jag vill gärna framhålla att det i Skåne finns eftersom dessa arter är känsliga för miljö- ännu fler värdefulla naturbetesmarker än de förändringar (Nyström & Ryberg 2002). beskrivna och min förhoppning är att så små- ningom kunna presentera en översikt över samt- Fynduppgifter liga naturbetesmarker i Skåne. Vid presentatio- Fynduppgifter, som ligger till grund för denna nen av de beskrivna betesmarkerna har jag valt artikel, härrör från Olof Anderssons insamlingar att börja i nordvästra Skåne på Möllehässle, för i Skåne under 1930–1950-talen (LD), från olika att sedan fortsätta diagonalt åt sydöst ner genom inventeringshelger i regi av Puggehatten,

38 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 1. Karta över tio värdefulla naturbetesmarker i Skåne.

Skåne och därefter nordöst ut för att avsluta i der 1975). På Skånska rekognosceringskartan östra Skåne på Tosteberga ängar (fig. 1). 1816 bekräftas Linnés uppfattning om fälads- marken: "tufvig och stenig så att ridande deröf- 1. Brunnby församling, Möllehässle - fig. 2 ver, utan möda och långsamhet ej kunna fram- (Natura 2000 och naturreservat) komma" (Lantmäteriet 1985). Möllehässle (Möllehässle - Kullens havsbad) i nordvästra Skåne längs norra Öresundskusten Genom läget utmed Öresundskusten är betes- har en månghundraårig obruten hävdkontinuitet marken utsatt för förhärskande uttorkande och som fäladsmark (Sjöbäck 1947) med betesdrift förorenande väst - sydvästliga vindar. Vid besök sedan järnåldern och har därigenom en alldeles på Möllehässle noteras som regel fynd av kvä- unik bakgrund som naturbetesmark (Bergelin vegynnade arter som blygrå äggsvamp (Bovista 2003). På fäladen finns skiftande biotoper från plumbea) och ängsröksvamp (Vascellum pra- sandiga, torra hedmarkspartier via bäckar, tense), vilket tyder på en ständig kvävedeposi- sanka strandkärr, silkärr, fuktiga strandängar till tion. Fäladen betas av nötboskap men manuell fält av klappersten. Den steniga tuviga marken, röjning har tillgripits för att hålla nere buskagen som med stor säkerhet aldrig uppodlats eller av slån och en. gödslats, har inte alltid tilltalat alla. Carl von Linné klagade i sin reseskildring från 1749 över 2. Stenestads församling, Grindhus fälad "en besvärlig reseväg jämte stranden, utom - fig. 3 ordinär landsväg och gästgivargårdar" (Gullan- På Grindhus fälad, belägen mitt i en gammal

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 39 OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 2. Skåne, Brunnby, Möllehässle, 2004-08-11. I bakgrunden reser sig Kullaberg. Foto Kerstin Bergelin.

Fig. 3. Skåne, Stenestad, Grindhus fälad, 2004-09-30.Till vänster syns fägatan som leder fram till den betade fälads- marken och till höger ser man den uppodlade, nu återigen betade delen. Foto Kerstin Bergelin.

40 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 4. Olivjordtunga (Microglossum olivaceum s. l.). Skåne, Brunnby, Möllehässle, 2000-10- 21, leg. K. Bergelin. (KBE-00.096). Scanning Kerstin Bergelin.

skogsbygd på horsten Söderåsen, vittnar några väl nerbetade grässvålen. Skötselplanen från odlingsrösen om ett vandrande åkerbruk, even- 1974 bör och ska revideras (muntlig uppgift tuellt så långt tillbaka som till järnåldern. Lars Knutsson, Länsstyrelsen i Skåne län).

Block och sten har avlägsnats på delar av fäla- 4. Asks församling, Blinkarps fälad den och dessa delar har lagts under plogen. Där Blinkarps fälad uppmärksammades egentligen den välbevarade fägatan slutar i söder markerar först 1988 då praktvaxskivling (Hygrocybe den steniga blockrika marken en lång obruten splendidissima) noterades här för första gången i hävdkontinuitet och hävden, på hela Grindhus landet (Malm 1988). Följande år, 1989, note- fälad, sker för närvarande (2004) med hjälp av rades än en gång ett nyfynd för Sverige, nu Highland Cattle. Mörkfjällig vaxskivling tennvaxskivling (H. canescens) med tidigare (Hygrocybe turunda) noterades för första gången endast ett europeiskt fynd rapporterat från i Skåne 1999 på Grindhus fälad, på den beva- Skottland (Malm 1989). På den trädlösa betes- rade fäladsdelen. marken finns tuviga blockrika fukthedspartier omväxlande med ljunghed och väl nerbetad 3. Röstånga församling, Kolemaängen gräsmark. Beteshävden har lång kontinuitet, (Natura 2000. Ingår i Gällabjärs naturreservat) men har vissa år varit vikande. De två nyfynden I mellanskåne, öster om Söderåsen, bildades för Sverige av vaxskivlingar medförde att beho- under juraperioden ett flertal vulkaner. Av dessa vet av kontinuerlig betesdrift uppmärksamma- återstår nu synliga rester i form av basaltkupper des av Länsstyrelsen i Skåne län via Sigvard som reser sig över omgivningen. Vid foten av en Svensson och Blinkarps fälad är idag (2004) väl sådan slocknad vulkan, Gällabjär, och väster hävdad. om det lilla berget ligger betesmarken Kolemaängen, den enda betesmark på vulka- 5. Eslövs församling, Abullahagen nisk berggrund. Jag dristar mig därför att anta (Natura 2000 och naturreservat) att den basiska basaltberggrunden ger ett högre Abullahagen är en rest av ett gammalt betat pH i marken på Kolemaängen än i övriga av utmarksområde som ligger inom Eslövs tätort, mig undersökta naturbetesmarker. Betesmarken alldeles intill ett större industriområde. På den är välhävdad, mestadels av hästar (2004), och blockrika, steniga marken som inte uppodlats andra fyndet i Skåne av rosennopping (Ento- tidigare finns enstaka träd och busksnår med loma roseum) noterades här under 2004 i den främst hagtorn och rosor. Betesmarken har

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 41 OMRÅDESPRESENTATIONER behandlats med konstgödsel lokalt men i liten 6. Östraby församling, Sniberups fälad omfattning och hävdas med nötkreatur. (Natura 2000 och naturreservat) Den gamla, blockrika och näringsfattiga fälads- Dock gynnas tillväxten av skräppor, vilka med- marken vid foten av Linderödsåsen har under lemmar i Eslövsbygdens naturskyddsförening lång tid tillbaka brukats som betesmark och till sedan 15 år tillbaka årligen röjer (muntlig upp- större delen inte gödslats. Hävden lär gå tillba- gift av Ragnhild Bengtsson). Fynd av violmus- ka så långt som till vikingatiden (Malm 1989). seron (Lepista sordida) indikerar också kväve- Torrare partier i högre belägna områden avlöses rik mark. av översilningsområden i lägre liggande delar. Även under torrår finns på Sniberups fälad där- Inventering av svamp i Abullahagen startades för möjlighet till fruktkroppsbildning genom 1993 av Carl-Gustav Bengtsson och har sedan den ständiga översilningen. dess pågått kontinuerligt. Under dessa år har 24 arter av vaxskivlingar noterats. Så sent som På betesmarken finns buskridåer av främst hög- 2004 hittades två arter, som inte tidigare vuxna enar, med inslag av björnbär och nypon, registrerats i Abullahagen, lädervaxskivling och träd som ek och rönn. Sniberups fälad häv- (Hygrocybe russocoriacea) och trådvaxskivling das för närvarande (2004) av hästar och nöt- (H. intermedia). Nämnas bör också att strålvax- kreatur. skivling (H. radiata) noterades för första gången i Skåne 1998 i Abullahagen och samma år också på Hörjel utmark (Bengtsson 1999) och Möllehässle (Bergelin, opublicerad uppgift).

Fig. 5. Skåne, Baldringe, Skoghejdan, 2004-11-16.Vildsvinens härjningar på betesmarken. Foto Kerstin Bergelin.

42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 6. Sepiavaxskivling (Hygrocybe ovina). Skåne, Baldringe, Skoghejdan 2001-10-10, leg. K. Bergelin och I. Månsson. (KBE-01.193). Scanning Kerstin Bergelin.

Fig. 7. Ingvar Månsson, Puggehatten, inventerar ängssvampar. Skåne, Baldringe, Skoghejdan, 2004-09-07. Foto Kerstin Bergelin.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 43 OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 8.Tennvaxskivling (Hygrocybe canescens). Skåne, Ask, Blinkarps fälad, 1989-09-24. Foto Erik Malm.

7. Baldringe församling, Skoghejdan lingar är Skoghejdan den naturbetesmark i - fig. 5, 7 Skåne som har det högsta noterade antalet. Rald (Natura 2000 och naturreservat) (1985) anger ett skyddsvärde för nationell nivå Skoghejdan (Skogshejdan) är en relikt av en med 17 noterade arter av vaxskivlingar och gammal stor utmark som med all sannolikhet Skoghejdan har med 36 arter (tab. 1) ett inter- låg norr om byn Baldringe (Ahlén 1965). nationellt skyddsvärde (jfr Vesterholt m. fl. Torrängar uppe på backarna omväxlar med kärr 1999). Tennvaxsskivling (Hygrocybe canescens, och fuktängar i de lägre partierna. Buskage av fig. 8) finns förutom på Skoghejdan noterad på främst klibbal omger sjön, bildad genom torv- endast en ytterligare lokal i Skåne, Blinkarps täkt på 1900-talets början, och övriga fuktiga fälad. områden. Nötkreatur håller grässvålen väl och tät nerbetad, men stora delar av de öppna par- 8. Vanstads församling, Hörjel utmark tierna har på senare tid skadats svårt genom När den fyrlängade Hörjelgården nordväst om bökningar av vildsvin. Planer fanns (2004) att Tomelilla donerades till Naturskyddsföreningen uppföra ett elförande stängsel runt hela reserva- i Skåne (Skånes Naturvårdsförbund) 1967 tet (muntlig uppgift av godsekolog Charlotte fanns många ytor med det äldre kulturlandska- Lindström, Högestad & Christinehof För- pets fauna och flora kvar, vilka speglade fram- valtnings AB). förallt 1700-talets brukningsmetoder. Sedan dess har Naturskyddsföreningen i sin förvalt- Skoghejdan är en naturbetesmark i Skåne som ning försökt att bevara och restaurera dessa har ett mycket högt naturvärde. Området är en rester på inmarken av siläng, skottskog och åker. intakt rest av de utmarker som före skiftesrefor- Den del av ägorna som bredde ut sig bortom in- merna omfattade stora delar av landytan (Ahlén ägorna, utmarken, användes främst som betes- 1965). Om man ser till förekomst av vaxskiv- mark. Den ogödslade utmarksresten är mycket

44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER artrik och utgör den mest värdefulla delen av nämnda betesmarkerna (Gärdenfors 2005). fastigheten. Som jämförelse har jag sedan använt mig av den modell för värdering av en betesmarks skydds- På Hörjel noterades för första gången i Skåne värde med hjälp av antalet noterade arter av strålvaxskivling (Hygrocybe radiata) 1998, vaxskivlingar (tabell 1), som har föreslagits av samma år också i Abullahagen (Bengtsson Rald (1985) och Vesterholt m. fl. (1999). 1999) och på Möllehässle (Bergelin, opublicerad uppgift). Värdepyramid I värdepyramidens topp (fig. 9), rödlistekatego- 9. Brösarps församling, Brösarps södra ri EN (starkt hotad), återfinns betesmarkerna backar Skoghejdan, med fynd av tennvaxskivling och (Ingår i Verkeåns naturreservat) sepiavaxskivling (Hygrocybe canescens och H. Brösarps södra backar på Österlen är ett välkänt ovina - fig. 6), Abullahagen med sepiavaxskiv- mål främst för vandringar bland överdådet av ling (H. ovina), Kolemaängen med rosennop- gullvivor, backsippor och mandelblommor ping (Entoloma roseum), Blinkarps fälad med under våren. Det öppna starkt kuperade back- tennvaxskivling (Hygrocybe canescens) och landskapet är uppbyggt av mäktiga kalkhaltiga Brösarps södra backar med brun fingersvamp istidsavlagringar med sand och mo. Backarna (Clavaria pullei). har en mycket lång beteshävd och på vissa delar har ett ambulerande åkerbruk förekommit. Brun Följande fynd av ängssvampar i rödlistekategori fingersvamp (Clavaria pullei) och purpurbrun VU (sårbar) är kända på de nämnda betesmar- jordtunga (Geoglossum atropurpureum) tillhör kerna, strålvaxskivling (Hygrocybe radiata) de värdefulla ängssvampar som har noterats i från Abullahagen, Hörjel utmark, Möllehässle området. och Skoghejdan, gröngul vaxskivling (H. citri- novirens) från Skoghejdan, rodnande lutvax- 10. Trolle-Ljungby församling, Tosteberga skivling (H. ingrata) från Blinkarps fälad och ängar Skoghejdan, trådvaxskivling (H. intermedia) (Natura 2000 och naturreservat) från Abullahagen och Skoghejdan, grålila vax- Längs stranden vid Hanöbukten finner man skivling (H. lacmus) från Abullahagen, Tosteberga ängar, som har en beteshävd med Blinkarps fälad, Grindhus fälad och Hörjel lång kontinuitet (Ljungberg & Persson 1993). utmark, dadelvaxskivling (H. spadicea) från Beteshävden är på vissa delar väl bibehållen Kolemaängen och Skoghejdan samt mörkfjällig med väl nerbetad grässvål på den blockrika, vaxskivling (H. turunda) från Grindhus fälad kalkrika utmarken. Men kvarlämnade grästuvor och Skoghejdan. och täta buskridåer av främst nypon, slån och hagtorn speglar att naturreservatet och Natura Arter av ängssvampar i rödlistekategori NT 2000-området saknar fastställd skötselplan. På (missgynnad) har noterats på samtliga nämnda lägre liggande delar förekommer fukt- och betesmarker. strandängar. Antal kända arter av vaxskivlingar Värdering av betesmarker Värdet av att använda förekomsten av vaxskiv- För att göra en bedömning av de nämnda betes- lingar vid en utvärdering av en lokals skydds- markernas olika skyddsvärde har jag valt att värde har tidigt påpekats av Printz (1980) och använda en tänkt värdepyramid med noterade Rald (1985). Därefter har Vesterholt m. fl. ängssvampar i rödlistekategori EN i pyramidens (1999) föreslagit att betesmarker där 22 eller topp och NT-arter i botten (fig. 9). Några CR- fler arter av vaxskivlingar har noterats bör få ett arter av ängssvampar är inte noterade på de

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 45 OMRÅDESPRESENTATIONER

Tabell1.Totala antalet noterade vaxskivlingsarter på de behandlade betesmarkerna i Skåne och skyddsvärde enligt Rald (1985) och Vesterholt m. fl. (1999).

Abullahagen Blinkarps fälad Brösarps södra backar Kolemaängen Skoghejdan Tennvaxskivling VU

Grindhus fälad Hörjel utmark Möllehässle

Trådvaxskivling NT

Sniberups fälad Tosteberga ängar

Scharlakansvaxskivling

Fig. 9. Ett försök till värdering av nämnda betesmarker i Skåne efter kända fynd av rödlistade ängssvampar.

46 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER skyddsvärde av internationell betydelse. En olika betesmarkerna (tab. 1) inte ska jämföras sammanställning av kända noterade fynd av inbördes beroende på att antalet besök varierar vaxskivlingar i Skåne på nämnda betesmarker betydligt från något eller några enstaka besök redovisas i tabell 1. Abullahagen, Blinkarps under något eller några år till täta besök under fälad, Möllehässle, Skoghejdan och Sniberups tiden för fruktkroppsbildning under flera år. fälad får ett skyddsvärde av internationell bety- Väderleksförhållandena har också under dessa delse, Brösarps södra backar och Hörjel utmark år varierat med för ängssvampar gynnsam, ett skyddsvärde av nationell betydelse medan riklig nederbörd under sommar och tidig höst Grindhus fälad, Kolemaängen och Tosteberga till ogynnsamma, solrika och långvariga torra ängar får ett skyddsvärde av regional betydelse. perioder. Liksom i Danmark (Vesterholt m. fl. 1999) var 1998 med en nederbördsrik sommar Jag vill dock påpeka att också Grindhus fälad är och höst ett mycket bra år för ängssvampar i en mycket värdefull naturbetesmark genom att Skåne. Som exempel kan nämnas fyndet detta den så tydligt visar den kulturhistoriska bak- år av strålvaxskivling (Hygrocybe radiata), vil- grunden. Den blockrika ursprungliga fälads- ken tidigare inte var känd från Skåne, på tre marken med noterade rödlistade vaxskivlingar olika lokaler, Abullahagen, Hörjel utmark och kontrasterar mot den uppodlade, nu betade men Möllehässle. artfattiga delen. Genom fyndet av rosennopping (Entoloma roseum) på Kolemaängen, det andra Tack noterade fyndet i Skåne, sin långa hävdkonti- Till Region Skåne, Planering och Miljö, riktas nuitet och sin belägenhet på vulkanisk mark, ett varmt tack för välvilligt tilldelade medel måste också denna betesmark räknas till de som har möjliggjort en första övergripande mest värdefulla betesmarkerna i Skåne. inventering av ängssvampar på naturbetesmar- Tosteberga ängar saknar som tidigare nämnts en ker i Skåne. Flera medlemmar i Puggehatten, fastställd skötselplan, vilket kan avläsas i den Skånes Mykologiska Förening, tackas för skiftande beteshävden. Besöken på Grindhus bidrag med inventeringshjälp vid ett flertal till- fälad, Kolemaängen och Tosteberga ängar har fällen, särskilt Ingvar Månsson vid inventeringar heller inte varit så frekventa som på de andra på Skoghejdan och Carl-Gustav och Ragnhild betesmarkerna och jag ser ett stort behov av för- Bengtsson vid inventeringar i Abullahagen. nyade inventeringar av ängssvampar på framför Klas Jaederfeldt, Naturhistoriska Riksmuseet, allt dessa tre betesmarker. tackas för hjälp med framtagning av foton och kollekter tagna och insamlade av Erik Malm. Isabellvaxskivling (Hygrocybe virginea var. ochraceopallida), en varietet av vit vaxskivling Litteratur (H. virginea), räknas här ej som egen art, även Ahlén, I. 1965. Skogshejdan - en utmarksrelikt. om jag anser mig se att fruktkropparna av vari- Skånes natur 52 (1):1–3. eteten är tydligt kraftigare och har en hatt med Bengtsson, C.-G. 1999. Abullahagen - ett färg av sämskskinn. Noteringar av varieteterna skyddsvärt område i Eslövs kommun. av ängsvaxskivling, papegojvaxskivling och Puggehatten 12 (1):5–8. spetsvaxskivling (Hygrocybe pratensis var. Bergelin, K. 2003. Mölle fälad. Möte mellan pallida, H. psittacina var. perplexa och H. per- natur och kultur. Kullabygd, Kullens sistens var. konradii) är också inräknade i sina Hembygdsförening Årsskrift 90–95. huvudarter (Boertmann 1995). Däremot betrak- Boertmann, D. 1995. Vokshatte. Nordeuropas tas ögonvaxskivling (H. fuscescens) som en svampe - bind 1. egen art (Candusso 1997). Candusso, M. 1997. Hygrophorus s.l. Libreria Det bör påpekas att antalet vaxskivlingar på de

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 47 OMRÅDESPRESENTATIONER

Basso. Alassio. forskning och artbevarande. Svensk Botanisk Carlstedt, H. 1981. Artförteckning från mykolo- Tidskrift 82:485–489. giveckan och årsmötesexkursionerna i Nitare, J. 1988c. Skydd av hotade svampar, Degeberga 13–20 september 1981. svenskt och internationellt arbete. Jordstjärnan 2(2):26–31. Jordstjärnan 9(1):25–33. Gullander, B. (red.) 1975. Linné i Skåne. P. A . Nyström, A. & Ryberg, A. 2002. Svampar i Norstedt & Söners förlag. Stockholm. odlingslandskapet. Jordbruksverket, Jön- Hanson, S.-Å., Hägg, B. & Olsson, U. 1997. köping. Artlista SMF-veckan 16– 22 september 1996 Printz, P. 1980. De hvide, grå og brune voks- i Tyringe. Puggehatten supplement 3. hatte. (Slægterne Camarophyllus og Hanson, S.-Å. & Hägg, B. 2000. Förteckning Hygrocybe pro parte). Svampe 2:57–65. över Skånes svampar. Puggehatten supple- Rald, E. 1985: Vokshatte som indikatorarter for ment 4. mykologisk værdifulde overdrevslokaliteter. Hägg, B. & Svensson, S. 1989. Artlista SMF- Svampe 11:1–9. veckan 12–18 september 1988 Odengården i Sjöbeck, M. 1947. Allmänningen Kulla fälad. Röstånga. Puggehatten supplement 1. Kring Kärnan III:7–107. Hälsingborg. Ingelög, T. (red.) 1992. Floravård i jordbruks- Svensson, S. 1993: Ängssvampar. Skånes natur landskapet. Skyddsvärda växter. Databanken 80:115–117. för hotade arter. Sveriges Lantbruks- Vesterholt, J., Boertmann, D. & Tranberg, H. universitet, Uppsala. 1999. 1998 - et usædvanlig godt år for over- Ljungberg, K.O. & Persson, C. 1993. Ängs- och drevssvampe. Svampe 40:36–44. hagmarker i Kristianstads län. Länsstyrelsen i Kristianstads län, Kristianstad. Lantmäteriet 1985. Skånska rekognosce- Kerstin Bergelin ringskartan. Fältmätningsbrigaden 1812 och Bovetevägen 10 1815–20. Krigsarkivet, Stockholm. 260 40 Viken Malm, E. 1988. Hygrocybe splendidissima och H. aurantiosplendens. Jordstjärnan 9(3):17– [email protected] 19. Malm, E. 1989. Med Puggehatten på skånska Kerstin Bergelin är ordförande i SMF och aktiv i fälader. Puggehatten 2(3):14–16. Puggehatten–Skånes Mykologiska Förening. Hon Nitare, J. 1988a. Jordtungor, en svampgrupp på intresserar sig speciellt för ängssvampar och tillbakagång i naturliga fodermarker. Svensk ägnar mycket av sin tid åt att inventera de skån- Botanisk Tidskrift 82:341–368. ska naturbetesmarkerna. Nitare, J. 1988b. Förändringar i svampfloran -

48 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 49–60, 2005 OMRÅDESPRESENTATIONER Skånska ädellövskogar

CLAES INGVERT

Abstract A survey of the mycoflora of deciduous forest types in the province of Skåne (S. Sweden) is presented. Eleven representative sites are chosen and a number of characteristic species are enumerated and illustrated with colour photos.

Inledning helt av ädellövskog. Från slutet av 1700-talet Skogar som domineras av de ädla lövträden fram till mitten av 1800-talet minskade de skån- alm, ask, ek, lind, lönn bok och avenbok brukar ska lövskogarna drastiskt. Söderåsen och traditionellt kallas ädellövskogar. De skånska Linderödsåsen var i stort sett kalhuggna. På ett ädellövskogarna består mest av bok och aven- fåtal platser finns dock rester av utmarksbok- bok, med inslag av övriga ädla lövträd. skog kvar, med en skoglig kontinuitet som sträcker sig tillbaka till det gamla bondesam- De ädla lövträden invandrade till Skåne cirka hället. Även svårtillgängliga platser, som djupa 7000 år f. Kr., alltså några årtusenden efter raviner och förkastningssprickor, kan uppvisa skogsträd som tall och björk. Bok och avenbok en trädkontinuitet på flera hundra år. Föga för- dröjde ytterligare några årtusenden, till 3000 år vånande är det oftast på dessa platser som de f. Kr. Vid denna tid dominerades Skåne nästan största naturvärdena och de mykologiska rarite- terna förekommer. I följande artikel vill jag försöka ge en översiktlig bild av Skånes mest exklusiva svamplokaler i lövskog (fig. 1). Vi börjar i nordväst där Söderåsen ligger.

Söderåsen Stora delar av åsen blev nationalpark 2001. Delar av Söderåsen ingår också i Natura 2000, EU:s nätverk av skydds- värda naturtyper. Vulkanisk aktivitet har under olika tidsperioder lämnat efter sig amfibolit, diabas och basalt. Amfi- boliten består av omvandlade basiska bergarter och förekommer som gångar i området. Den geologiska aktiviteten i området har skapat stora förkastningar och sprickdalar. Vid Skäralid är nivå- skillnaderna som störst, och utsikten är fantastisk (fig. 2). Nere i dalen vid Fig. 1. Intressanta lövskogslokaler i Skåne. Skäralid kan man tydligt se när floran

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 49 OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 2. Skäralid, 200305-17. Foto C. Ingvert. plötsligt ändrar karaktär och blir omväxlande om nationalparken. Klövabäcken ringlar sig extremt frodig. På dessa s.k. hotspots har vi hittat fram, långt nere i dalen. Det finns några stigar flera rödlistade svampar som t.ex. citronspind- som går snett utför branterna och som är någor- ling (Cortinarius citrinus), nunnespindling (C. lunda gångvänliga, men för att nå till de många boudieri), jättespindling (C. praestans), gul lila- olika "hot spotarna" krävs det ett mödosamt riska (Lactarius flavidus) och Ramaria bataillei, klättrande i 45° vinkel. Av naturliga skäl har det en vacker lila-brun korallfingersvamp med varit svårt att bedriva skogsbruk här och områ- orangebrunt sporpulver som tydligt syns i gren- det har troligen varit kontinuerligt skogbeväxt vecken. under lång tid. Geologin liknar Skäralid, och gångarna med basiska bergarter avslöjar sig Som tidigare nämnts var Söderåsen nästan kal- tydligt i den frodiga växtligheten. Normalt i huggen för 150 år sedan. Stora områden plante- raviner av den här typen brukar humusskiktet rades därefter med gran. Enligt skötselplanen högst upp vara av magrare karaktär. Här har vi kommer kvarvarande barrplanteringar successivt upptäckt flera ställen högt uppe i branterna som att bytas ut mot bokskog. Inför bildandet av är extremt näringsrika med höga mark-pH. nationalparken samt även under de senaste två Lennart Söderberg, som under många år flitigt åren har flera medlemmar i Puggehatten inven- besökt lokalen, hittade förra året bl.a. blå lök- terat nyckelbiotoper inom nationalparken. spindling (Cortinarius caerulescens) högt uppe. Området är mycket stort och här finns många Andra arter typiska för Klövahallar är guld- områden kvar att utforska. kremla (Russula aurea; fig. 3), gulprickig vax- ing (Hygrophorus chrysodon; fig. 4) och blå- Klövahallar mjölkig storskål (Peziza saniosa), men framför- Klövahallar är en djup ravin belägen nordväst allt är nog förutsättningarna för korallfinger-

50 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 3. Russula aurea Pers. (guldkremla). Skåne, Hurva, Röarkulan NR, 2003-03-17, leg., det. & foto C. Ingvert.

Fig. 4. Hygrophorus chrysodon (Batsch) Fr. (gulprickig vaxskivling). Skåne, Öved, Borstbäcken, 2003-10-18, leg., det. & foto C. Ingvert.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 51 OMRÅDESPRESENTATIONER svampar fantastiska här. Lömsk fingersvamp svamp (Amanita franchetii; fig. 5), liten ek- (Ramaria formosa), blek fingersvamp (R. palli- kremla (Russula rutila) och borstriska da), fläckfingersvamp (R. sanguinea) var inte (Lactarius mairei). alls ovanliga förra året. Lennart Söderberg kommer själv att i en kommande artikel beskri- Falsterbo stadspark va just denna lokal, som troligen är en av Längst nere i sydvästra hörnet av Skåne ligger Sveriges bästa Ramaria-lokaler. Falsterbo. Orten är mest känd för fina sand- stränder och kanske för sin klassiska ridtävling Vi flyttar oss rakt söderut till Skånes sydvästra där ryttarstjärnor hoppar högt. I skogsdungarna hörn. Här är det mer glest mellan skogsdungar- kring kyrkan finns också stjärnor med höjd, na men det finns trots urbaniseringen en del dvs. höga jordstjärnor (Geastrum fornicatum). mykologiska oaser. Stenticka (Polyporus tuberaster) är en annan raritet tillsammans med rosenpuderskivling Häckeberga (Cystolepiota moelleri). Detta är ett förhållandevis stort skogsområde och ett populärt utflyktsmål för stressade stads- Vi åker nu vidare mot nordost och stannar strax bor. Som mykolog rör jag mig gärna i området norr om Vombsjön vid Borstbäcken. kring sjön, här har grova bokar och ekar fått vara ifred från skogsmaskinerna. Man kan finna Borstbäcken hartsticka (Ganoderma pfeifferi), tungticka Återigen en bäckravin, bitvis med höga branter. (Piptoporus quercinus) och skillerticka Lokalen sträcker sig från Vombsjön och ca 3,5 (Inonotus cuticularis). Nere i sjön på halvt km uppströms. Den norra tredjedelen av dränkta bokstammar och grenar finns landets Borstbäcksravinen är Natura 2000-område. enda kända lokal för tigermussling (Lentinus Bokskogen är på sina ställen mycket gammal, tigrinus). Förra året hittade jag ett tiotal olika där enstaka topphuggna bokar är en relikt från mycel längs en sträcka på någon kilometer. I år det gamla bondesamhället. Markförhållandena var det betydligt färre. är mycket näringsrika och lerskiffer bildar klippformationer på flera ställen. I våras var vi Det finns även uppgifter om ett fynd från 1988 flera Puggehattar som njöt av vackra bestånd av praktspindling (Cortinarius terpsichores) med lundviva (Primula elatior). men vi kan dock inte finna originalinformatio- nen om exakt plats. Om någon läsare känner till Slaget vid Borst 1644 utkämpades mellan ett detta tar jag tacksamt emot upplysningar. försvarande bondeuppbåd av färsingar och ett svenskt kavalleriförband, ur den svenska inva- Alnarpsparken sionsarmén. Striden slutade med att bondear- Parken är anlagd 1878. Grunden för Alnarps- mén fullständigt utplånades. Färsingarnas parken utgörs av Alnarps almskog som finns kanonvärn, som ligger precis på krönet av norra omtalad i Linnés "Skånska resa". Större delen ravinen, är fortfarande fullt synliga. Nere i av den nuvarande Alnarpsparken antas ha varit dessa växer numera bl.a. bittersopp (Boletus trädbevuxen alltsedan träden vandrade in efter calopus) och kruskantarell (Pseudocraterellus inlandsisen. Skogen fungerade som ett populärt undatus). utflyktsmål under 1700- och 1800-talen. Parken har en stor artrikedom inom många organism- Borstbäcken är en av mina favoritlokaler. Jag grupper. Svampar som hittats i Alnarp och som brukar besöka platsen 10-15 gånger mellan juli sällan påträffas i övriga Skåne är rödbrun rot- och november. Den nordligaste ravinen ligger tryffel (Scleroderma cepa), gulbrämad flug- närmast bilvägen. Den har också visat sig vara

52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 5. Amanita franchetii (Boud. ) Fayod (gulbrämad flugsvamp). Skåne, Lomma, Alnarp, 2004-08-02, leg., det. & foto C. Ingvert. mest artrik. Från vägen går man ca 100 m dande var min första tanke. År 2002 var ett torrt genom en plantering med äldre granar som år, nästan inga svampfruktkroppar någonstans. växer ända fram till branten. Där skär den bok- Året därpå hittades bara några vitriskor och röd- och avenboksbevuxna ravinen brant ner mot fotade läderkremlor i nämnda ravin. Längre bäcken. nedströms var samtidigt svamptillgången god, och vi hittade slottsspindling (Cortinarius Åren 1999-2001 noterade jag personligen 20 rufoolivaceus) på sin återkommande plats, samt rödlistade arter i detta ca 300 m långa parti. Här nya förekomster av fläckig saffransspindling har jag hittat pelargonriska (Lactarius decipi- (C. alcalinophilus) och svartfjällig musseron ens), blå lökspindling (Cortinarius caerules- (Tricholoma atrosquamosum) . cens), silkesspindling (C. turgidus), blek fingersvamp (Ramaria pallida), druvfingersvamp (R. Förra säsongen avslutades med mycket bra botrytis), fläckfingersvamp (R. sanguinea), R. svamptillgång överallt, förutom i Borstbäckens bataillei och ytterligare några mycket vackra norra ravin. Där hittades, förutom en handfull korallfingersvampar (Ramaria spp.) som vi inte triviala arter, endast en liten fläckfingersvamp kunde artbestämma. (Ramaria sanguinea). Allt tyder på att fungan tagit allvarlig skada av granfällningen. Vi får nu Första besöket år 2002 gjorde mig besviken. försöka påverka markägare och andra besluts- Granplanteringen som flankerade ravinen hade fattare så att liknande planteringar söderut längs slutavverkats under vintern. Det är som sagt Borstbäcken lämnas orörda. bara en granskogsremsa på 300 x 50–100 m, men nu har både ljus och vind ett fritt spelrum Andra borstbäcksfynd som bör nämnas är slöj- till norra ravinen. Detta kommer att bli förö- röksvamp (Lycoperdon mammiforme), första

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 53 OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 6. Ceriporia excelsa (S. Lundell) Parmasto (rosenporing). Skåne, Öved, Borstbäcken, på undersidan av grov boklåga, 2002-10-19, leg., det. & foto C. Ingvert. skånska fyndet av lövtryffel (Octavianina aste- och lerig som i Borstbäcken. Det som framför- rosperma) med sina karakteristiska stjärnfor- allt gör lokalen intressant är dess sydläge och made sporer och piggvårtskräling (Flammu- relativt höga trädålder. Här hittade Sigvard laster muricatus), som är en iögonfallande och Svensson 2001 sju olika Cortinarius-arter till- ovanlig vedlevande svamp. Den sistnämnda har hörande undersläktet Phlegmacium på samma ganska hög rang på en lista över urskogsindika- kväll. Senare har ytterligare några påträffats. torer som Jacob Heilmann-Clausen och Morten Svamptillgången är tack vare det varma läget Christensen upprättat för att jämföra europeiska starkt beroende av mycket regn och fruktkroppar bokurskogar (Heilmann-Clausen & Christensen brukar bildas först sent på hösten. 2000 & 2004). Rosenporing (Ceriporia excelsa; fig. 6) växer resupinat på undersidan av en grov Intressanta arter från Övedsområdet är bl.a. boklåga. Den ca 50 cm breda svampen har en brunskivig citronspindling (Cortinarius fulvo- stark violett färg, som snabbt bleknar efter citrinus), sydlig gyllenspindling (C. cedreto- plockning. rum), kejsarspindling (C. elegantissimus), sockelspindling (C. saporatus), nunnespindling Borstbäcken är till dags dato en av de artrikaste (C. boudieri) stenticka (Polyporus tuberaster), svamplokalerna i Skåne med totalt drygt 50 luddslemtryffel (Melanogaster tuberiformis) olika rödlistade svampar. och pulverklubba (Phleogena faginea).

Öved Fyledalen Några kilometer åt sydöst ligger Öveds kloster. Sydöst om Sjöbo börjar en bred dal som fått Området kring slottet är välinventerat på flera namnet Fyledalen. Dalen har en intressant och organismgrupper och uppvisar ett mycket stort säregen geologi med flera ovanliga mineral. Sitt antal rödlistade arter. Framförallt gäller det ved- nuvarande utseende fick dalen då landisen drog levande skalbaggar. Längst Vombsjöns nord- sig tillbaka för 12000 år sedan och stora vatten- östra strand ligger en remsa med gammal bok- massor forsade fram upp mot Vombsjön. De skog. Jordmånen är lucker och sandig, inte tung lerrika sedimenten är mycket näringsrika. På

54 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 7. Ramslöken (Allium ursinum) blommar i Fyledalen, 2003-05-09. Foto C. Ingvert.

Fig. 8. Cystolepiota bucknallii (Berk. & Broome) Singer & Clémençon (violettfotad puderskivling). Skåne, Maglehem, Dunderbäcken, 2004-10-02, leg., det. & foto C. Ingvert.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 55 OMRÅDESPRESENTATIONER våren kan man hitta vackra orkidéer i skogsbry- De intressanta lövskogsområdena på Ivön är nen och på sina ställen formliga hav av ramslök framförallt Ugnsmunnarna mitt på öns västra (fig. 7). På ett par ställen tvingas kalkhaltigt vat- sida, samt den stenblocksrika branten öster om ten upp ur källor och bildar extremrikkärr. De Ivöklack. Den höga och blockrika branten ger skogklädda dalsidorna har dock brukats flitigt ett trolskt intryck. Bitvis är det mycket svår- de senaste 30 åren, så många ställen saknar framkomligt och man bör vara försiktig då äldre träd. De delar där trädkontinuiteten är boklöv kan täcka håligheter mellan stenblocken. någorlunda obruten är väl värda ett besök. Arter Det finns relativt många medelgrova boklågor. som noterats på några utvalda lokaler i På sommaren kan man här beskåda den vackra Fyledalen är ametistspindling (Cortinarius skogsfrun (Epipogium aphyllum). Svampar som sodagnitus), citronspindling (C. citrinus), räv- karakteriserar östra branten är grönticka spindling (C. vulpinus), bläcksopp (Boletus pul- (Albatrellus cristatus), stor stinkbroskskivling verulentus), kortfotad kremla (Russula curti- (Micromphale brassicolens), lövsvavelspind- pes) och solkremla (R. solaris). ling (Cortinarius splendens) och muskotspind- ling (C. rheubarbarinus). En mil väster om Fyledalen ligger skogsområ- dena kring sjöarna Snogeholmssjön, Ellestads- Branten väster om Ivöklack är mestadels sjön, och Krageholmssjön. Här finns, speciellt magrare men här finns också ett fynd av grön- runt slotten, grova bokar och ekar. Jordmånen är ticka. Jordprover som tagits direkt på fyndplat- lerrik med relativt högt pH. Vid Ellestadssjön serna visar att grönticka inte föredrar extremt och omgivningarna kring Bellinga slott hade kalkrika partier, men åtminstone på Ivö finns jag nöjet att leta tryffel tillsammans med Erik alltid rika partier i omedelbar närhet. Marken Danell och Christina Wedén m.fl. Erik och jag kring Ugnsmunnarna är bitvis extremt kalkrik. gick en bit från de andra och plötsligt hörde jag Nere vid stranden är kalkstenen helt blottad och honom utropa "tryffelbränna!" Han började imponerande urgröpningar och grottor har bil- krafsa i jorden i närheten av ett mushål, själv dats. På våren lyser marken blå av heltäckande krafsade jag en halvmeter längre bort. Jag hade blåsippsmattor. De äldsta träden verkar finnas i tur, en bit ner i lövförnan hittade jag en centi- skogsranden närmast sjön. meterstor rund vit tryffel. Det visade sig vara lövtryffel (Octavianina asterosperma), som jag Här hittades också grönticka på två olika mycel hittat två gånger tidigare vid Borstbäcken. 1999. Kejsarspindling (Cortinarius elegantissimus) och pantermusseron (Tricholoma pardi- I närheten av Snogeholms slott har blomjord- num; fig. 9) är andra rariteter. Lokalen torkar stjärna (Geastrum floriforme) hittats. lätt ut och kräver därför mycket regn.

Söder om Krageholmssjön sluttar en lerrik bok- Mellan åren 1999-2001 hade Puggehatten årliga sluttning ner mot vattnet. Här har hittats ame- inventeringshelger på Ivön. Trots detta finns tistspindling (Cortinarius sodagnitus), skiller- säkert mycket kvar att utforska. ticka (Inonotus cuticularis), strävt vaxskinn (Phlebia cremeoalutacea), violettfotad puder- Området kring Ivön borde egentligen förtjäna skivling (Cystolepiota bucknallii; fig. 8) m.fl. egna omnämnanden. Det finns många fina fyndrapporter från t.ex. Tjugekull, Balsberget, Ivön Vångaberget och Oppmannaberget. Tyvärr har Ön är belägen i Ivösjön, nordost om jag ännu inte hunnit skaffa egen erfarenhet av Kristianstad. Området är mycket kalkrikt och dessa områden. ön är för allmänheten känd för det numera ned- lagda kaolinbrottet på öns norra del. Vi åker rakt söderut till Linderödsåsens nord-

56 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 9. Tricholoma pardinum Quél. (pantermusseron). Skåne, Ivön, Ivöklack, 2003-09-20, leg. & det. L. & A. Stridvall (herb. Stridvall). Foto C. Ingvert. sluttning. Här finns klassiska svamplokaler som dessa har ytterligare ett fyrtiotal rödlistade Maltesholm, omgivningarna kring Degeberga, svamparter noterats. Lokalen har nyligen blivit Herremöllan och Dunderbäcken. Det är här den naturreservat. skånska svampfloran bjuder på en största mång- falden. Degeberga Forsakarsravinen, skogarna kring hembygds- Maltesholm parken och Trollemölla är klassiska platser som Maltesholm är en bokskogslokal bland annat många mykologer känner väl till. Degeberga- känd för sina vedlevande svampar. Här finns området får sammanfattas av Herremöllan, som gott om grova, såväl växande som liggande kanske är den artrikaste skogssvamplokalen i bokar. I jämförelse med de bästa lokalerna i Skåne. Jordmånen i Herremöllan är mycket lätt Europa kommer Maltesholm en bit ner på och sandig. Både blåsippa och myskmadra är listan, men det är den lokal i Sverige som har vanliga växter i branterna. Vi brukar dela in flest av de utvalda vedlevande arter som indike- Herremöllan i tre olika delar. Branterna på varje rar bokurskog (Heilmann-Clausen & Christen- sida om skjutbanestugan, den stora branten sen 2000 & 2004). väster om kraftledningarna samt stranden ned- ströms Segesholmsån med början där den Lokalen kännetecknas av näringsrik mulljord gamla bron går över ån. Sluttningen ner mot och flera källsprång löper genom området. bäcken är inte speciellt hög, endast några meter. Arter som har hittats här är fjällig spindling Träden, mestadels bok, står också ganska glest. (Cortinarius humicola), grenticka (Polyporus Här har vi hittat silkesspindling (Cortinarius umbellatus), luddhorn (Xylaria corniformis) turgidus), vildsvinsspindling (C. aprinus), räv- och lundticka (Tyromyces wynnei). Förutom spindling (C. vulpinus) och landets enda kända

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 57 OMRÅDESPRESENTATIONER förekomst av kalkfjällskivling (Lepiota calcico- fuscovinacea). la; fig. 10). Detta parti av Herremölla-området saknar såvitt jag vet lagligt skydd och så sent Förra hösten hittade min flickvän Lena som hösten 2004 gallrades skogen kraftigt 50 m Kronberg en alldeles vit borstskölding (Pluteus från lokalen (biotopskyddsmarkeringar sitter umbrosus) på en boklåga. Denna variant har 100–200 m längre västerut). Detta kan få en också hittats i Danmark och omnämnts av uttorkande effekt som missgynnar ovanstående Læssøe (1999). Framtiden får utvisa om det arter. bara är en naturlig färgvariation. Branten väster om kraftledningen är något flackare men mera Vägen in mot skjutbanan gick för 15 år sedan utsträckt och med betydligt djupare lövförna. genom en gammal granskog. När denna om- Här har hittats sydlig gyllenspindling vandlades till ett kalhygge blev den bokbevuxna (Cortinarius cedretorum), kejsarspindling branten öster om skyttestugan kraftigt uttorkad. (Cortinarius elegantissimus) och flockflug- Själv har jag bara sett platsen en gång då den svamp (Amanita strobiliformis). En annan lite låg i skugga. Trots den omilda behandlingen udda svamp som finns här är stinkspröding kommer det öster om skyttestugan upp många (Psathyrella narcotica). Den luktar ruttet, men ovanliga arter, t. ex. spindelskivlingar av under- har vackra färgväxlingar och vit skivegg. släktet Phlegmacium, gärna sent på säsongen. Här har också hittats igelkottstaggsvamp En halvmil söder om Degeberga ligger (Hericium erinaceus). Branten på andra sidan Dunderbäcken, en mullrik bokskog som genom- skyttestugan är betydligt fuktigare och här bru- korsas av flera källsprång och småbäckar. Detta kar man ofta hitta mörk spärrfjällskivling är också en av mina favoriterlokaler. Liksom de (Lepiota hystrix) och vinröd fjällskivling (L. flesta extrema rikmarkslokaler är svamptill-

Fig. 10. Lepiota calcicola Knudsen (kalkfjällskivling). Skåne,Vittskövle, Herremöllan, 2003-10-11, leg. & det. C. Lange. Foto C. Ingvert.

58 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 11. Melanophyllum eyrei (Massee) Singer (grönsporig skivling). Skåne, Maglehem, Dunderbäcken, 2003-09-20, leg., det. & foto C. Ingvert (herb. Stridvall). gången nyckfull. Man kan besöka lokalen flera Vi gick tillbaka, och visst det var samma, grön- veckor i rad och inte finna många arter. Plötsligt sporig skivling (Melanophyllum eyrei; fig.11). bara kommer allt på en gång. Precis så var det Dunderbäcken kommer glädjande nog att snart 2003 när jag var på väg till SMF-veckan i bli naturreservat, mycket tack vare alla oss som Blekinge. En snabb sväng förbi Dunderbäcken troget inventerat många gånger årligen. Andra varade i flera timmar. Resultatet blev ett antal arter som Dunderbäcken bjuder på är falsk djä- spindlingar, bl.a. svavelspindling (Cortinarius vulssopp (Boletus legaliae), luddfjällskivling splendens) och en grön form av strimspindling (Lepiota tomentella), grönfjällig fjällskivling (C. glaucopus var. olivaceus). Jag letade efter en (L. grangei) och flockig puderskivling (Cysto- grönfjällig fjällskivling, som jag visste hade lepiota adulterina). hittats här men istället fann jag en svamp med gröna skivor… Avslutning - Var det så den skulle se ut? tänkte jag förbryl- Nu borde vår mykologiska Skåneresa vara fär- lad. Jag ropade på Lena som kom fram och dig. Men då kommer jag att tänka på ställen tittade. som Maglehems ora, Kornittadalen, Mamölla - Sådana fanns det en hel flock av där borta, sa och Myrestad med flera. Alla dessa är också hon och pekade. lövskogslokaler med digra fyndlistor. Jag har - Visst, säkert, med gröna skivor, sade jag lite också medvetet utelämnat Rövarkulan. Fynd föraktfullt. från denna fantastiska plats beskrevs av Ingvert - Det vet jag inte, men dom liknar den du har (2005). där, sa hon.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 59 OMRÅDESPRESENTATIONER

Claes Ingvert Boken "Det skånska kulturlandskapet" Basgränden 4 (Emanuelsson m. fl. 2002) har hjälpt mig med 224 68 Lund fakta och förståelse för varför de skånska löv- skogarna ser ut som de gör. Den rekommende- [email protected] ras varmt.

Jag ser fram emot SMF-veckan och alla kända och okända lövskogsparadis. Vi har beställt mycket regn, så nätterna kommer att bli långa vid mikroskopen. Claes Ingvert är elektronikingenjör från Lund. Han har alltid vistats mycket i naturen och bör- Litteratur jade intressera sig för matsvamp tidigt på 90- Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Billqvist, talet. Sedan 5-6 år tillbaka har han inventerat rika M., Carlsson, B. & Lewan, N. 2002. Det lövskogslokaler. Han tycker det känns vemodigt skånska kulturlandskapet. Naturskydds- att alla vackra och sällsynta svampar bara noteras föreningen i Skåne. och sedan slängs bort, så 2002 började han foto- Heilmann-Clausen, J. & Christensen, M. 2000. grafera med digitalkamera. Fotograferandet är Svampe på bøgestammer - indikatorer for dessutom ett utmärkt sätt att lära sig fler svam- værdifulde løvskogslokaliteter. Svampe par. Han är styrelseledamot i Pugge- 42:35–47. hatten–Skånes mykologiska förening. Heilmann-Clausen, J. & Christensen, M. 2004. På jagt efter urskovssvampe. Svampe 49:45–52. Ingvert, C. 2005. Nya skånska Phlegmacium- fynd. Puggehatten 18(1):2–4. Læssøe, T. 1999. En hvid Skygge-Skærmhat (Pluteus umbrosus var. albus). Usedvanlige danske svampefund. Svampe 40:9.

Hygrocybe laeta (broskvaxskivling), Bohuslän,Tanum, Greby, 2001-10-07, leg., det. & foto J. Nilsson

60 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 61–83, 2005 OMRÅDESPRESENTATIONER Gasteromyceter i östra Skånes sand- stäppsområden - en sammanfattning av elva års inventeringsarbete

SVEN-ÅKE HANSSON & MIKAEL JEPPSON

Abstract A monitoring project concerning gasteromycetes in sand steppe vegetation (Natura 2000 habitat 6120) in the eastern part of the province of Skåne (south Sweden) was carried out during the period 1994-2004. A total of 45 species of gasteromycetes in a broad and tra- ditional sense were observed, 18 of which are considered threatened according to the Swedish Red List. Comparing the results of our survey with records (made mainly during the 1940-ies) of previous workers (Andersson 1950a, Rydberg 1949 and others), a dra- matic decline in the number of populations in the area are noted for Disciseda bovista, Tulostoma fimbriatum,T. kotlabae and T. melanocyclum. Some species like Disciseda candida, Geastrum minimum and Tulostoma brumale have seemingly constant populations but must be considered threatened in the area due to a substantial and ongoing habitat loss. The most important sand steppe sites for redlisted gasteromycetes are presented and some ideas of site management are discussed.

Inledning inventeringar av den skånska sandstäppsfungan. Att den skånska sandstäppen är rik på sällsynta Inventeringsresultaten har publicerats i Pugge- gasteromyceter har varit känt sedan länge. hatten (Hanson 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, Redan Elias Fries omnämner ett fynd från Åhus 2000, 2001, 2002, 2003, 2004 och 2005). En av stjälkröksvamp (Tulostoma brumale) (Fries preliminär sammanfattning av de första sex 1829). Stockholmsmykologen Ragnar Rydberg årens inventeringar presenterades av Jeppson samlade under 1940- och 1950-talen ett omfat- (2000). Även utanför dessa inventeringsträffar tande material av gasteromyceter och han publi- har enskilda mykologer besökt många lokaler cerade en del av sina resultat 1949 (Rydberg och rapporterat en stor mängd intressanta fynd. 1949). Hans insamlingar förvaras på Natur- historiska Riksmuséet i Stockholm (S). Ett flertal av sandstäppens gasteromyceter är Parallellt utforskades sandstäppens svampar av hotklassade i den svenska rödlistan (Gärdenfors Olof Andersson som 1950 publicerade sina rön 2005). I denna artikel vill vi därför ge en över- (Andersson 1950a). Huvuddelen av hans insam- sikt över några av de hotklassade arternas status lingar förvaras på Botaniska Muséet i Lund i östra Skåne. I vår inventering har gastero- (LD). Under 1980-talet har sedan sandstäpps- myceter uppfattats i vid och traditionell mening biotoperna besökts av bl. a. Lars-Erik Kers, innefattande ordningarna Lycoperdales, Gast- Johan Nitare, Stellan Sunhede och en av oss rosporiales, Geastrales, Nidulariales, Phallales, (MJ). Sclerodermatales och Tulostomatales.

Från och med hösten 1994 har det under vår Dessutom presenterar vi några av de mera vär- ledning genomförts årliga och systematiska defulla sandstäppslokalerna med en rik gaste-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 61 OMRÅDESPRESENTATIONER romycetfunga. Likaså har vi försökt att, med ringen behandlas inte i denna rapport eftersom hjälp av äldre lokaluppgifter framförallt från de inte kännetecknas av sandstäpp: Andrarums Andersson och Rydberg, göra jämförelser och Alunbruk, Friseboda naturreservat och bedömningar kring eventuella populationsför- Sandhammaren. ändringar hos rödlistade gasteromyceter i den skånska sandstäppen. Som brytpunkt i våra Vår inventeringsinsats bedömningar betraktar vi årsskiftet 1990/91. Under varje höst, oftast under en helg i oktober Fynd gjorda före denna tidpunkt betraktar vi månad, har vi tillsammans med ett tiotal andra som "gamla". mykologer (tab. 1) genomfört inventeringar av ett antal utvalda sandstäppslokaler i östra Skåne Lokaler under åren 1994 - 2004. Beläggmaterial har Lokalurvalet har gjorts med ledning av: insamlats och noggranna noteringar över obser- - uppgifter om sandstäppslokaler i Olsson (1994) vationer (inte bara gasteromyceter) har förts för - lokaluppgifter hämtade i Andersson (1950a varje lokal av en av oss (SÅH). Vi har haft och b), Kers (1974) och Rydberg (1949) vandrarhem i Ravlunda, Degeberga och Åhus - lokaluppgifter på herbarieetiketter på material, som bas, där vi i för ändamålet iordningsställda huvudsakligen samlat av Andersson och utrymmen har gjort kontrollbestämningar med Rydberg, i offentliga herbarier i GB, LD, S hjälp av medhavda mikroskop. Ytterligare kon- och UPS trollbestämningar har skett hos en av oss (MJ), - rekognosceringsexkursioner som genomförts där även huvuddelen av beläggmaterialet tills som förberedelse för inventeringshelgerna vidare förvaras. Utöver publicering i Pugge- - uppgifter från MJ:s sandstäppsexkursioner hatten har resultaten även tillställts Läns- under perioden 1980 - 1993 styrelsen i Skåne län och Region Skånes Miljö- - egna kartstudier och naturvårdsnämnd samt respektive kommu- Vissa lokaler har vi inte kunnat återfinna i ter- ner. En sammanställning kommer även att till- rängen på grund av att beskrivningarna varit ställas ArtDatabanken. alltför allmänt hållna, t.ex. när lokaluppgiften endast innehåller ett sockennamn. Utanför inventeringshelgerna har enskilda Några av de lokaler vi besökt under invente- mykologer genomfört ytterligare systematiska studier av sandstäppslokaler. Huvuddelen av Carl-Gustav Bengtsson Joachim Krumlinde dessa inventeringar har genomförts av en av oss Ragnhild Bengtsson Christian Lange (SÅH), oftast tillsammans med Ingvar Månsson Kerstin Bergelin Ingvar Månsson och/eller Arne Ryberg. Även dessa resultat Gunilla Gustafsson Alf Nilsson ingår i föreliggande rapport. Dessutom har Sven-Åke Hanson Britt Nilsson publicerat material och material i de offentliga Jan-Erik Hederås Ulf Olsson herbarierna beaktats. Karin Hjelmér Kill Persson Uno Holmberg Arne Ryberg Beräkning av arbetsinsatser Bernt Hägg Mikako Sasa Claes Ingvert Sigvard Svensson Våra insatser Jörgen Jeppson Lennart Söderberg Tack vare många par ögon och snabba kommu- Mikael Jeppson Kerstin Wiking nikationsmedel har vi effektivt kunnat inventera Signe Jeppson Kristoffer Örstadius ett stort antal lokaler under en relativt kort tid. Henning Knudsen Leif Örstadius Vi har genomfört elva inventeringshelger. Vi Lena Kronberg beräknar att det under dessa dagar har nedlagts ett totalt inventeringsarbete av ca 950 man- Tab. 1. Deltagare i sandstäppsinventeringar 1994- timmar. Därvid har 48 olika lokaler inventerats. 2004.

62 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Till denna insats skall läggas de rekognosce- perioden 1945–1953. Han torde ha besökt ca 40 ringsturer och övrigt inventeringsarbete som olika lokaler, av vilka ca 15 var desamma som utförts av oss och av flera av dem som nämnts i Rydberg besökte. De båda herrarna har, såvitt tab. 1, samt dessutom av E. Mannerfelt, under vi vet, inte företagit exkursioner tillsammans. sammanlagt ca 250 mantimmar. I samband här- med har ytterligare 86 olika lokaler besökts. 3. Utöver de ovannämnda har ett antal mykologer gjort mera sporadiska besök i den skånska Den sammanlagda inventeringstiden under den sandstäppen. Bland dessa finns de som tidigare aktuella elvaårsperioden uppgår således till ca nämnts (Kers, Nitare och Sunhede) samt Eva 1200 mantimmar. I denna tid inräknas inte Mannerfelt och Johan Niss. Vi beräknar att där- bestämnings- och dokumentationsarbete. Sam- vid ytterligare ca 100 mantimmar tillkommer manlagt har 134 olika lokaler inventerats. samt ca 5 ytterligare lokaler.

Tidigare insatser Sammanlagt redovisas ovan under punkterna För att kunna göra relevanta jämförelser har vi 1–3 ca 650 mantimmar och ca 70 besökta loka- försökt att beräkna de arbetsinsatser som utförts ler. Till detta har vi schablonmässigt adderat ca före våra inventeringar, framförallt de av 50 timmar och 5 lokaler, eftersom vi har skäl att Andersson och Rydberg. anta att en del exkursioner har varit resultatlösa eller inte redovisats. 1. Ragnar Rydberg, bosatt i Stockholm, till- bringade under perioden 1946–1955 ca 60 Jämförelse av insatser dagar i östra Skåne, under såväl vår som höst. Detta innebär således att det vid de av oss Han reste oftast nattåg till Skåne, genomförde genomförda inventeringarna har nedlagts en (per cykel?) ett energiskt fältarbete under ett par arbetsinsats som är ca 70 % större än den som dagar, för att sedan ta nattåget åter till nedlagts under tiden före 1991. Antalet av oss Stockholm, där han bearbetade sitt insamlade besökta lokaler är ca 80 % fler jämfört med material på Naturhistoriska Riksmuséet (O. tidigare. Dessa faktorer måste beaktas när man Persson muntl. uppg.). Vi har med hjälp av her- betraktar de nutida förekomsterna av olika arter barietiketter och publicerade uppgifter jämfört med de "historiska". (Rydberg 1949) försökt uppskatta hans arbetsinsats under de nämnda åren. Vi har på detta sätt Sandstäpp kommit fram till att hans arbetsinsats torde röra Sandstäppens förutsättningar sig om ca 300 mantimmar och att han besökte ca 40 olika lokaler. Sandstäpp uppträder i områden med närings- fattig, humusfri, kalkhaltig sand i områden med 2. Olof Andersson var verksam under samma ett torrt och varmt klimat. Vegetationstypen tid som Rydberg. Han var emellertid bosatt i kännetecknas av fläckar med nästan nakna Lund och hade därför närmare till sandstäppslo- sandytor där en gles vegetation av mossor och kalerna. Ett kombinerat botaniskt-mykologiskt annuella örter förmår etablera sig. Markskiktet intresse resulterade i två skrifter, en om vegeta- behöver störas kontinuerligt för att ytorna inte tionen på sand i Skåne (Andersson 1950b) och skall växa igen och för att motverka den försu- en om svampar på sanddyner och sandfält rande urlakningen av det ytliga sandskiktet. (Andersson 1950a). På samma sätt som för Genom olika typer av markstörningar kan kalk- Rydberg har vi försökt uppskatta Anderssons rik sand hela tiden tillföras ytskiktet. arbetsinsatser. Vi har då kommit fram till att Sandstäppsvegetationen är i huvudsak en kul- Andersson torde ha tillbringat ca 50 dagar i fält turprodukt gynnad av betesdjurens tramp och och därvid utfört ca 250 mantimmar under bök, trampslitage av människor liksom av

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 63 OMRÅDESPRESENTATIONER mekaniskt slitage som skapar öppna sandytor Sandstäppens utbredning - fig. 3 längs stigar, i hjulspår, i vägkanter, längs ban- Sandstäppsvegetation i strikt bemärkelse (med vallar, i sandtäkter, i brisadgropar och andra Koeleria) förekommer i Sverige endast i östra anläggningar på skjutfält. I vissa sammanhang Skåne och längs östra landborgen på Öland (jfr kan man tala om en typ av ruderat sandstäpp i Danielsson 1996). Koeleria har dessutom ett form av slitna sandytor i anslutning till gårdstun sammanhängande utbredningsområde i sanddy- och i vägkanter kring bebyggelse. Tidigare var ner längs Jyllands västkust i Danmark. det så kallade ambulerande jordbruket (=plöj- Sandstäppsliknande vegetationstyper (utan ning och uppodling under några få år däremellan Koeleria) finner man på flera håll på Öland, långa trädesperioder med hårt bete) en för sand- Gotland och Ösel liksom längs Jyllands väst- stäppsvegetationen avgörande faktor (jfr Olsson kust. Likaså uppträder sandstäpp i olika former 1994), men med ändrade jordbruksmetoder har i nordöstra Polen, i centrala Ungern och vid denna typ av markomrörning upphört. Sand- Svarta Havets nordkust. På sydligare breddgra- stäppsvegetationen är en prioriterad naturtyp i der tillkommer dock oftast olika fjädergräsarter EU:s Habitatdirektiv (Natura 2000, habitat (Stipa spp.) som dominerande inslag och tofs- 6120). äxingen kan där snarare anses som en följeart.

Koeleria-samhället Resultat Tofsäxingen, Koeleria glauca, betraktas som en Allmän översikt karaktärsart i sandstäppen och man brukar i Under vår inventering har vi totalt noterat 564 växtsociologiska termer tala om växtsamhället svamparter. Eftersom träddungar och tallskog Koelerietum. Enligt vår erfarenhet uppträder förekommer på så gott som samtliga invente- dock sandstäppsvegetation även på lokaler där rade lokaler utgörs så mycket som ca 50 % av Koeleria saknas men där betingelserna i övrigt de noterade arterna av mykorrhiza- eller ved- överensstämmer med definitionen av sand- nedbrytande arter. Ca 10% utgörs av coprofila stäpp. Karaktärsarter i sandstäppens optimalfas arter och resterande ca 40% torde kunna betrak- (jfr Mattiasson 1974) i övrigt är sandglim tas som rena "öppenmarkssvampar". Huvud- (Silene conica), sandnejlika (Dianthus arena- delen av dessa torde vara saprofyter. rius), sandvedel (Astragalus arenarius), hed- blomster (Helichrysum arenarium), hylsnejlika Koncentrerar man sig på "öppenmarksarterna" (Petrorhagia prolifera), stor och liten sandlilja kan några av våra fyndnoteringar ge en finger- (Anthericum liliago och A. ramosum), sandti- visning om sandstäppens karaktärsarter (tab. 2). motej (Phleum arenarium), sandsvingel Många svampar i sandstäppsvegetationen är (Festuca polesica), backtimjan (Thymus ser- gemensamma med andra torra och kalkrika pyllum), harmynta (Satureja acinos), gul fet- gräsmarker (jfr Jeppson 2004, Winterhoff knopp (Sedum acre) m. fl. I de öppna sand- 1990). Ett fåtal arter är i Skandinavien exklusi- ytorna är ofta mossor som Tortula ruralis och va sandstäppssvampar, men dessa är i allmänhet Rhacomitrium canescens pionjärer (sandstäp- att betrakta som sällsyntheter även i denna bio- pens initialfas) och i de fall markomrörning top. Gastrosporium simplex (stäpptryffel) och sedan uteblir sker en övergång till olika typer av Tulostoma melanocyclum (mörk stjälkrök- lavhedssamhällen med bl. a. Cladonia-arter svamp) är ett par sådana exempel. Hos oss (degenerationsfas). Om urlakningsprocessen får befinner sig dessa arter i nordkanten av sina fortgå under lång tid övergår sandstäppen i utbredningsområden och det är inte ovanligt att surare borsttåtelhed (Corynephorus canescens) de i mera kontinentala områden visar en bredare och på sikt i en typ av torrt ljunghedssamhälle ekologi. (Calluna vulgaris) som ofta har inslag av matt- tor av gråfibbla (Hieracium pilosella coll.).

64 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Sandstäppens gasteromyceter Totalt har vi under inventeringen noterat 45 Gasteromyceter i vid bemärkelse utgör ett arter av gasteromyceter (tab. 3). Många gastero- påfallande inslag i sandstäppens funga. myceter är pH-känsliga och därför begränsade Merparten av gasteromyceterna har ett saprofy- till antingen sura eller basrika marker. Då sand- tiskt levnadssätt, endast två släkten (Rhizo- stäppen i typisk form bara uppträder på kalkin- pogon och Scleroderma) är mykorrhizabildare. fluerad, basisk sand ställer det sig naturligt att de flesta arter vi noterat kan anses mer eller mindre kalkgynnade. De surare markernas Art Svenskt namn Antal fynd gasteromyceter uppträder i sandstäppens dege- Lycoperdon lividum kornig röksvamp 101 nerationsfas eller i ursprungligen surare sandav- Handkea utriformis skålröksvamp 81 lagringar i anslutning till de inventerade sand- Crinipellis scabellum stråbrosking 69 stäppslokalerna. De flesta gasteromyceter vi Marasmius oreades nejlikbrosking 64 noterat är "öppenmarksarter" men här och var i Tulostoma brumale stjälkröksvamp 63 sandstäppen träffar man på "skogsarter" i bryn- Arrhenia spathulata mosskantarell 60 vegetation eller i anslutning till buskage. Några Geastrum schmidelii dvärgjordstjärna 60 öppenmarksarter är kvävegynnade. Hygrocybe virginea vit vaxskivling 58 Macrolepiota excoriata fnasig fjällskivling 57 Mycena flavoalba gulvit hätta 51 Rödlistade arter Bovista plumbea blygrå äggsvamp 50 Disciseda bovista (EN) - stor diskröksvamp Hygrocybe conica toppvaxskivling 50 - fig. 1, 2a Vascellum pratense ängsröksvamp 50 Den stora diskröksvampen har under vår inven- Bovista aestivalis mångformig äggsvamp 47 tering blivit föremål för ett intensivt eftersök. Lycoperdon perlatum vårtig röksvamp 44 Fram till 1990 var den känd från ca 20 lokaler i Entoloma sericeum silkesrödhätting 43 Lepiota alba vit fjällskivling 43 området. Av dessa är det en vi inte lyckats åter- Omphalina fibula vaxnavling 43 finna, två har visat sig vara förstörda genom Volvariella gloiocephala vit slidskivling 41 gödsling och två är på väg att växa igen. Trots Lepista luscina ängsmusseron 39 upprepade besök på de sedan tidigare kända Marasmius scorodonius lökbrosking 36 lokalerna har vi endast gjort återfynd på sex av Hygrophoropsis aurantiaca narrkantarell 35 dessa. Däremot har vi påträffat arten på fyra nya Macrolepiota procera stolt fjällskivling 34 lokaler. Av dessa torde Andersson/Rydberg ha Disciseda candida liten diskröksvamp 33 besökt tre. Äldre fynd finns både från Lepista nuda blåmusseron 33 Löderupsområdet och från trakten av Åhus- Psilocybe montana strimmig slätskivling 32 Stropharia coronilla veckad kragskivling 31 Rinkaby, men vi har inte lyckats återfinna den Lycoperdon nigrescens mörk röksvamp 30 inom dessa områden. Arten är idag tveklöst Mycena olivaceomarginata bruneggad hätta 30 mycket sällsynt i området och verkar ha mins- Cystoderma amianthinum ockragul grynskivling 27 kat kraftigt (ca 50%). Om hänsyn tas till vår Hygrocybe psittacina papegojvaxskivling 24 inventeringsinsats torde dock minskningen bli Mycena aetitis gräshätta 24 betydligt större (jfr s. 63) Hygrocybe ceracea spröd vaxskivling 23 I landet i övrigt finns enstaka recenta fyndupp- Bovista nigrescens svartnande äggsvamp 22 gifter från Öland och Gotland. Clitopilus scyphoides dvärgmjölskivling 22 Clavulinopsis corniculata ängsfingersvamp 21 Omphalina pyxidata torvnavling 20 Disciseda candida (VU) - liten diskröksvamp - fig. 2b Tab. 2. Svampar som noterats på 20 eller fler sand- Före 1990 var antalet fyndlokaler i området 18. stäppslokaler. I listan saknas en liten hätting (sannolikt Av dessa har sex ej kunnat återfinnas, fyra är Galerina laevis, ängshätting) som vi observerat på förstörda genom gödsling eller exploatering och många lokaler men som inte noterats. två är på väg att växa igen. På fem gamla loka-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 65 OMRÅDESPRESENTATIONER

Tab. 3. Gasteromyceter s. l. som noterats under inventeringen 1994-2004.

Förklaring till förkortningar, se sid. 67.

66 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 1. Disciseda bovista (Klotzsch) Henn. (stor diskröksvamp). Skåne, Lyngsjö, Hommentorpsvägskälet, i betesmark med sandstäppsvegetation, 2001-10-27, leg. & det. M. Jeppson (MJ 5833). Foto J. Jeppson. ler har vi gjort återfynd, på en av dem dock inte samlade den 1952 i närbelägna Kåseberga (Kers efter 1994. Vi har även påträffat arten på 23 nya 1980) så det är troligt att den har en konstant lokaler. Den lilla diskröksvampen påträffas skånsk population i området. I Kåseberga har vi längs stigar, i hjulspår och i kreaturstrampade dock inte lyckats återfinna den. Kuststräckan öppna sandmarker. Av antalet recenta fynd att mellan Löderups strandbad och Hammars backar döma verkar den ha en betydligt bättre status i kännetecknas emellertid av lämpliga växtmil- området än sin större släkting men med hänsyn jöer i form av sandiga rasbranter som eroderas tagen till vår inventeringsinsats torde arten lik- av vind och kreaturstramp och det är därför inte väl ha minskat. otroligt att den skulle kunna förekomma på fler ställen i området. I Sverige i övrigt finns ett Gastrosporium simplex (CR) - stäpptryffel enstaka fynd i Västergötland (Jeppson 1999) Vi har vid ett tillfälle påträffat arten i strand- men den har där inte kunnat återfinnas. backarna i östligaste delen av Löderups strandbad. Den förekom här med åtminstone tre olika Geastrum berkeleyi (EN) - sträv jordstjärna mycel på en sträcka av ca 200 meter. Rydberg Fram till 1990 var arten bara funnen på tre lokaler i området. Vi har under inventeringen inte kunnat återfinna den på dessa lokaler men har i gengäld hittat den på 13 andra lokaler. Av dessa Tab. 3. Förkortningar. verkar tre vara utsatta för igenväxning. Våra fynd tyder på att arten kan ha ökat men skulle acidofil - gynnad av markreaktion med lågt pH även kunna förklaras med att den hittills varit basifil - gynnad av markreaktion med högt pH förbisedd samt att vår inventeringsinsats varit bo - borsttåtelhed (Corynephorus canescens) br - brynvegetation mot sandstäpp mera omfattande. co - coprofil, dvs. växer på djurspillning dyn - sanddyn med sandrör (Ammophila arenaria) Geastrum coronatum (NT) - mörk jordstjärna m - mykorrhizabildare Denna art har vi påträffat vid två tillfällen under nitrofil - kvävegynnad vår inventering. I ett fall växte den bland träd- p - parasit gårdsavfall i ett område med en del tallar i kan- s - saprofyt ten av ett sandstäppsområde (Degeberga, sa - sandstäpp Söndre Klack), i ett annat fall förekom den i en ved - på vedrester på marken

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 67 OMRÅDESPRESENTATIONER

A B C D

Fig. 2. Utbredning av rödlistade gasteromyceter i östra Skåne. En punkt markerar en eller flera närbelägna före- komster. Svart och röd färgmarkering indikerar fynd före respektive efter 1991. A. Disciseda bovista (stor diskröksvamp), B. Disciseda candida (liten diskröksvamp), C. Tulostoma fimbriatum (fransig stjälkröksvamp), D. Tulostoma melanocyclum (mörk stjälkröksvamp) tallslänt där träd och sly nyligen röjts bort lokaler. Vi har återfunnit den på två av dessa (Klammersbäcksområdet). Arten är i huvudsak och dessutom gjort nyfynd på ytterligare nio en skogsart som ibland kan förekomma i bryn lokaler. En av de gamla och två av de nya loka- och i mera öppna marker (jfr Sunhede 1989). lerna är under stark igenväxning varför arten sannolikt kommer att försvinna på dessa lokaler Geastrum elegans (EN) - naveljordstjärna under de närmaste åren om inga röjningsinsat- Fram till 1990 föreligger endast ett fynd på en ser genomförs. På två av dessa lokaler har den lokal som vi inte kunnat återfinna. Vi har emel- heller inte observerats sedan 1995. Vi kan dock lertid gjort nyfynd av den på fyra lokaler. Att vi anta att dess nuvarande status i trakten i stort är trots en omfattande inventeringsinsats endast oförändrad eller något gynnsammare jämfört sett den ett fåtal gånger tyder på att den är en med tiden före 1990. Det är dock inte omöjligt sällsynt art i den skånska sandstäppen. Genom att arten varit förbisedd och att de tillkommande sin litenhet och sina likheter med andra arter fynden kan förklaras med vår ökade invente- kan den också i viss mån ha blivit förbisedd. ringsinsats.

Geastrum floriforme (CR) - blomjordstjärna Geastrum pseudolimbatum (CR) - stäppjord- Denna art var inte känd från Skåne sedan tidi- stjärna gare. Under inventeringen har vi påträffat den Arten har påträffats på två lokaler, dels vid på två sandstäppslokaler, i båda fallen i ganska Brösarps Norra backar (Jeppson 2000) och dels hårt betade hästhagar. Eventuellt är arten något vid Kungslandet någon kilometer öster om pri- kvävegynnad. Svampen är lätt att förbise i sitt märlokalen. Lokalen vid Brösarps Norra backar hoprullade stadium och vi noterar att den ena har återbesökts så gott som årligen utan att lokalen (Horna bränneri) besökts av både något återfynd kunnat göras. Växtplatsen är Andersson och Rydberg på 1950-talet utan att belägen i ett naturreservat som betas och loka- de påträffat den. len har inte varit utsatt för någon synbar biotop- förändring under de år den stått under observa- Geastrum minimum (VU) - liten jordstjärna tion. Vid den nytillkomna lokalen vid Fram till 1990 hade denna art påträffats på fem Kungslandet har vi noterat färska fruktkroppar

68 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER under två säsonger (2003-04). I övrigt i landet och kring sandblottor, i mera täckande, betad finns ytterligare tre fyndlokaler (Västergötland, gräsvegetation och ibland utmed stengärdsgår- Mariestad enligt Sunhede (1979) och Öland, dar (på den sydvända sidan för maximal Gårdby, 2004, leg. U.-B. Andersson, conf. M. värme). Underlaget utgörs emellertid alltid av Jeppson och Mörbylånga, 2005, leg. M. kalkhaltig sand. Varje mycel verkar producera Jeppson). På den västgötska lokalen har svam- rikligt med fruktkropppar i stort sett varje pen inte återfunnits på senare år. Då stäppjord- säsong. På ett antal sandstäppslokaler före- stjärnan har sin huvudutbredning i torra, sandi- kommer dvärgjordstjärnan som enda gastromy- ga stäppmarker i syd- och osteuropa, utgör fyn- cet. Tidigare fanns 32 lokaler i området. Vi har den i sydsverige extrema utpostlokaler. Med så återfunnit den på 19 av dessa och därutöver få förekomster är det viktigt att varje lokal följs gjort nyfynd på 22 lokaler. Det totala antalet upp kontinuerligt. förekomster som är kända idag uppgår således till 41. Läget verkar med andra ord vara oförän- Geastrum rufescens (NT) - rödbrun jordstjärna drat eller något bättre än på Rydbergs och Arten har påträffats på en lokal vid Anderssons tid. Den av oss noterade ökningen Klammersbäck i Ravlunda socken. Den växer torde vara skenbar med tanke på vår omfattande där i anslutning till vedrester och buskage i en inventeringsinsats, där vi kan konstatera att sandig, sluttande betesmark med glesa tallar. minst fem aktuella lokaler visar en oroväckande Den är inte att betrakta som en sandstäppsart igenväxningstendens och tre är påverkade på utan är snarare en skogsart med förekomster i annat sätt. bryn- och buskvegetation. Rödbrun jordstjärna var tidigare inte känd från skånska sandstäpps- Lycoperdon ericaeum (NT) - hedröksvamp lokaler. Hedröksvampen förekommer i torra naturbetesmarker på surare underlag. Den är funnen i hela Geastrum saccatum (EN) - säckjordstjärna Skandinavien men har en utbredningstyngd- Säckjordstjärnan är en mycket sällsynt jord- punkt i söder. Under vår inventering har vi kon- stjärna som hittills endast påträffats på några få staterat den på sju lokaler, alla i urlakade sand- lokaler i Skandinavien. Man hittar den i sand- miljöer med borsttåtel (Corynephorus canes- stäppsvegetation men också i mera kväverika cens) och gråfibbla (Hieracium pilosella coll.) i miljöer som skogbryn, trädgårdar, syrenhäckar nära anslutning till sandstäppsvegetationen. Vid etc. i torra, varma och kalkrika miljöer. I Brösarps Norra backar finns tydliga tendenser Skandinavien finns enstaka fynd i Skåne och på till att arten expanderar på de degenererade Öland. Före 1990 var den känd från tre lokaler i sandstäppsytorna (borståtelhed och ljungvege- östra Skåne. Vi har dock inte återfunnit den på tation) som tilltagit alltmer i omfång under vår någon av dessa men däremot gjort ett nyfynd i inventeringsperiod. Förekomst av arten måste en sandstäppssluttning med inslag av tall vid ses som en tydlig varningssignal i arbetet med Klammersbäck.Totalt konstaterar vi alltså bara att bevara sandstäppsvegetationen. Det kan en aktuell lokal i östra Skåne. Detta tyder på en nämnas att det första östskånska fyndet gjordes minskning även om det torde röra sig om en art redan 1985 i naturreservatet Drakamöllan, som som under alla omständigheter är mycket säll- idag enligt Tyler (2003) nästan helt övergått i synt, även i sandstäppsvegetationen. Vi noterar sur sandhed. Hedröksvampen klassades i att lokalen vid Klammersbäck ej besökts av senaste rödlistan som NT på en nationell nivå. varken Rydberg eller Andersson. Orsaken är en fortgående minskning av ogöds- lade naturbetesmarker. Geastrum schmidelii (NT) - dvärgjordstjärna Dvärgjordstjärnan är sandstäppsvegetationens Mycenastrum corium (EN) - läderboll mest frekventa jordstjärna. Den förekommer i Läderbollen är en karaktäristisk röksvamp som

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 69 OMRÅDESPRESENTATIONER uppträder i torra betesmarker, gärna på kalkhal- Fransig stjälkröksvamp var fram till 1990 känd tigt underlag. Den verkar vara starkt kväve- från totalt 21 lokaler i området. Av dessa är gynnad och påverkas därför positivt av bete åtmistone två förstörda genom gödsling och men kan också fungera som varningssignal för fyra stadda i kraftig igenväxning. Vi har gjort alltför hög kväveanrikning vilken påverkar återfynd på sju av de gamla lokalerna och sandstäppen negativt. Arten förekommer dess- kompletterat med nyfynd på nio lokaler. Totalt utom i kväverika lövskogsmiljöer, vid ladugår- känner vi idag alltså 16 förekomster i den skånska dar, i komposthögar och trädgårdar. Under vår sandstäppen. Dessa siffror tyder på en avsevärd inventering har vi noterat den på tre sandstäpps- minskning mot bakgrund av vår omfattande lokaler. Det fanns endast ett tidigare fynd i inventeringsinsats. I Skåne finns ytterligare området (Kåseberga 1947, leg. R. Rydberg; jfr fynduppgifter från Ystad (1946 och 1950) och Lundqvist 1961). Falsterbo (1971). Den förstnämnda lokalen har vi inte besökt, den senare besöktes 1999 av en Tulostoma brumale (NT) - stjälkröksvamp av oss (MJ) med negativt resultat. I Skandi- T. brumale kan betraktas som en relativt trivial navien i övrigt är arten känd från enstaka recenta art i sandstäppsvegetationen, där den på många fynd längs den svenska västkusten (Halland, lokaler verkar fruktificera regelbundet varje år. Bohuslän) och på Öland och Gotland, liksom Den uppträder i och kring sandblottor men från äldre fynd i Stockholm (lokalerna förstör- också i mera täckande, betad gräsvegetation, da) och på öar i inre Oslofjorden. Vi hyser oro dock uteslutande på kalkhaltig sand. På några för artens bevarandestatus i Skåne såväl som i sandstäppslokaler uppträder T. brumale som Skandinavien totalt. enda gastromycet, på några lokaler tillsammans med Geastrum schmidelii. Före 1990 var T. bru- Tulostoma kotlabae (EN) - grå stjälkröksvamp male känd från 36 lokaler. Vi har gjort återfynd Denna art förekommer sällsynt i sandblottor i på 15 av dessa och därutöver påträffat den på sanddyner och sandfält (Skåne, Öland, Gotland, ytterligare 28 lokaler. Totalt idag rör det sig allt- Halland, Bohuslän). I sandstäppen är den säll- så om ett 40-tal förekomster. Detta tyder på att synt. Före 1990 var den känd från åtta lokaler i populationen på Österlen är relativt konstant området, av vilka vi gjort återfynd på endast en. men mot bakgrund av vår ökade inventeringsin- Av de gamla lokalerna konstaterar vi att en håller sats torde den likväl ha minskat. Vi konstaterar på att växa igen och två är degenererade på att sex av dess recenta lokaler visar tydliga ten- grund av gödsling. Utöver återfyndet har vi denser till igenväxning på grund av uteblivet konstaterat ytterligare fem förekomster. Totalt bete och att tre lokaler är negativt påverkade på alltså sex aktuella lokaler i östra Skåne. Mot annat sätt. Fortsätter denna trend får dess fort- bakgrund av vår inventeringsinsats innebär levnad i området ändå betraktas som hotad i ett detta en tydlig minskning (jfr Nitare 1988). längre perspektiv. Tulostoma melanocyclum (CR) - mörk stjälk- Tulostoma fimbriatum (EN) - fransig stjälkrök- röksvamp - fig. 2d svamp - fig. 2c Mörk stjälkröksvamp är mycket sällsynt i Den fransiga stjälkröksvampen är en sällsynt art Skandinavien. Den uppträder i bara sandfläckar i den skånska sandstäppsvegetationen. Den i sandstäppsvegetationen och har i Nordeuropa uppträder i öppen sand i sluttningar och verkar endast påträffats i östra Skåne, på Öland (nyli- ha förmåga att fruktificera även på lokaler med gen), Gotland på 1920-talet (UPS; lokalen är ett svagt urlakat ytskikt. Vi har också noterat idag skogbevuxen) och på norra Jylland. Före den på igenväxande, övergivna åkrar och i 1990 var arten känd från 29 lokaler i Skåne. Av nyskapade sandstäppsytor kring landningsba- dessa är det tre vi inte kunnat lokalisera, sex nan på Kristianstads flygplats norr om Everöd. visar igenväxningstendenser och åtta är förstör-

70 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER da genom gödsling eller exploatering. Vi har Phallus impudicus - stinksvamp gjort återfynd på endast två av de gamla loka- Denna art har vi påträffat vid ett tillfälle i lerna och gjort sammanlagt sju nyfynd. Totalt sanddyner, helt nära havet, strax söder om rör de sig alltså idag om nio aktuella lokaler. Verkeåns utlopp. Den är i övrigt vanlig i skogs- Mot bakgrund av vår omfattande inventerings- biotoper i hela södra Sverige. I skånska sanddy- insats indikerar detta en kraftig minskning. ner förekommer också dynstinksvampen (Phallus hadrianii). Den är bl. a rapporterad Andra intressanta arter från Sandhammaren (Andersson 1950a). Den Bovista dermoxantha - fårad äggsvamp förekommer på kontinenten ofta i sandiga De första sandstäppsfynden av fårad äggsvamp områden i inlandet medan den i nordeuropa ver- gjordes vid Kristianstads flygplats norr om kar vara helt knuten till kustlokaler där den Everöd hösten 1995. Vi har senare noterat den växer i mer eller mindre öppen sand tillsam- på ytterligare 15 lokaler. Dess utbredning är tro- mans med sandrör (Ammophila arenaria). ligen sydlig i Skandinavien men inga säkra slut- Dynstinksvampen har inte påträffats i vår inven- satser kan ännu dras av de få fynd som gjorts. tering. Fyndlokalerna för arten tyder på att den är en pionjärart i nyligen omrörd sand men att den Rhizopogon roseolus - rodnande hartryffel även kan uppträda i urlakad, sur sand. Den rodnande hartryffeln bildar mykorrhiza med tall (Pinus silvestris) och är en tämligen Geastrum striatum - kantjordstjärna variabel art. Vi har i vår inventering sett former Kantjordstjärna är en art som huvudsakligen av den med ljust gulvitt och helt slätt peridium förekommer i skog och trädgårdar, gärna i barr- men också en form med ett kraftigt pigmente- mattor eller lövförna, i anslutning till träd- rat, rödbrunt och "panterfläckigt" peridium. gårdskomposter och under syrénbuskar. I vår Den senare formen överensstämmer med en inventering har vi vid några tillfällen noterat svamp som man ser i sandiga tallskogar på Ösel den i barrmattan under enebuskar i sandstäpps- (jfr foto i Jeppson 2000, som Rhizopogon sp.). vegetation liksom helt öppet, i sandblottor till- Efter att ha konsulterat María Paz Martín i sammans med bl. a. Disciseda candida och Madrid (pers. medd.) som ingående studerat Tulostoma fimbriatum. släktet, har vi tillsvidare införlivat den med R. roseolus. Lycoperdon norvegicum Denna röksvamp, som är nära besläktad med Mykologiskt värdefulla sandstäppslokaler den vanliga vårtiga röksvampen (L. perlatum), - fig. 3 beskrevs av Demoulin (1971). Den förekommer 1. Åhus-området sällsynt i torra och sandiga tallskogar på kalk- - Rinkaby skjutfält grund i hela Fennoskandien och har en boreal- Norr om Åhus utbreder sig Rinkaby skjutfält. kontinental totalutbredning i Europa. I den En stor del av området kännetecknas av tallskog skånska sandstäppen påträffade vi den vid ett men i de centrala delarna och speciellt ut mot tillfälle i en skogskant strax väster om land- havet finns större ytor med gräsbevuxna, sandi- ningsbanan på Kristianstads flygplats norr om ga marker. Sandstäpp eller sandstäppsliknande Everöd. Vid ett senare besök befanns den vegetation uppträder fläckvis, längs stigar och aktuella tallskogsbården vara nedhuggen och körvägar, vid skjutbanor, i brisadgropar och på ytterligare fruktkroppar av L. norvegicum insidan av låga sanddyner närmast stranden. kunde inte påträffas. Detta enda fynd i Skåne Området har troligen en lång kontinuitet som ansluter till förekomster i liknande miljöer på betesmark och idag gynnas sandstäppsvegeta- Öland och i Estland. tionen av militära aktiviteter. Överhängande risk för igenväxning och urlakning föreligger

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 71 OMRÅDESPRESENTATIONER

för sandstäppssvampar. Troligen rör det sig om en gammal betesmark, eventuellt kan delar av området ha nyttjats som någon form av upplagsplats för järnvägstrafiken. En mindre sandtäkt är dessutom belägen mitt i området. Såväl Rydberg som Andersson, Nitare och Kers har noggrant inventerat området och ett flertal idag röd- listade arter har konstaterats fram till mitten av 1990-talet (t. ex. Disciseda bovista, D. candida, Geastrum minimum, G. schmidelii). Därefter ser vi en kraftig degeneration av lokalens sandstäppspotential. En del av området har exploaterats, i andra delar växer sig gräset högt, buskar och sly tränger in. Förutsättningarna för sandstäpp Fig. 3. Karta över Skåne med sandstäppsområden markerade finns idag endast kvar i sandtäkten och på med rött. banvallen. Eventuellt kan dock smärre sandstäppsytor ha tillkommit i en hästhage dock om markslitaget minskar eller upphör. Vi väster om landsvägen. har konstaterat rika förekomster av Tulostoma brumale men också de sällsyntare släktingarna 2. Köpinge-Lyngsjö-Everöd T. melanocyclum och T. fimbriatum liksom - Köpinge, Fritorpet och Lyngsjö, Furunäs Disciseda candida har påträffats. Området kännetecknas av en större hästhage på sand. I områdets utkanter finns planterad tall- - Horna-området skog, här och var finns enstaka ekar. Under Området nordväst om Åhus, upp mot senare år har tallar inne i beteshagen huggits Hammarsjön, torde tidigare ha omfattat stora bort vilket sannolikt ökat potentialen för röd- arealer med betad sandstäppsvegetation. Idag listade sandstäppssvampar. Tulostoma brumale kännetecknas det av tallplanteringar och göds- har en rik förekomst ute i betesmarken och lade betesmarker. Här och var (t.ex. vid Horna under en ek finns ett mycel av Geastrum flori- bränneri) uppträder dock häst- och nötbetade forme som producerat fruktkroppar under flera område som verkar relativt opåverkade, både på på varandra följande säsonger. Området anslu- öppna ytor och i tallskogen. Här finns fortfa- ter till sandstäppslokaler på och omkring rande en stor potential för sandstäppsvegeta- Kristianstads flygplats, belägen bara några tion. Rydberg gjorde flera av sina gastromycet- hundra meter i västlig riktning. noteringar i detta område. Under vår inventering har vi konstaterat rika förekomster av - Lyngsjö/Everöd, Kristianstads flygplats Tulostoma brumale, Geastrum schmidelii och Under inventeringen har flygplatsens västra Disciseda candida liksom enstaka mycel av T. (från tallskogen och fram till startbanan) och kotlabae och Geastrum floriforme. Längs järn- norra delar besökts (300-500 m sydost om vägen (Kristianstad-Åhus) som leder genom Rosengården). Tofsäxingen uppträder ganska idel tallplanteringar finns sandstäppsartad vege- rikligt på avplanade sandytor ute på flygfältet tation på banvallen och längs vägar och stigar. och vi har här och var observerat förekomster av Strax söder om Horna f.d. station, omedelbart Tulostoma fimbriatum. I nordligaste delen av väster om järnvägsbanken och öster om lands- inflygningsbanan fruktificerade Bovista der- vägen finns en större yta som är en klassisk lokal moxantha rikligt 1995. Lycoperdon norvegicum

72 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER har sin enda kända skånska lokal i skogskanten i området. mot väster, i flygfältets centrala delar. Vid åter- besök på lokalen 2002 kunde vi konstatera att - Everöd, järnvägskorsningen den aktuella tallskogen huggits ned vilket Lokalen är belägen i planterad tallskog. Längs sannolikt försämrat förutsättningarna för L. banvallen leder en mindre sandväg utmed vil- norvegicums fortlevnad. Med de avplanade ken sandblottor med sandstäppsvegetation före- Koeleria-rika sandytorna ute på flygfältet är kommer. Ett mycel av Tulostoma melanocyclum denna lokal ett intressant objekt för studier fruktificerade här i början av 1990-talet men kring svampars etablering i nybildade sand- några fruktkroppar har inte synts till efter stäppshabitat. hösten 1994, trots så gott som årligt eftersök. I övrigt uppträder här Bovista tomentosa (på ban- - Lyngsjö, Hommentorpsvägskälet vallen) och en form av Rhizopogon roseolus Lokalen är belägen utmed väg 19 och utgörs med mörkt, "panterfläckigt" peridium. Den sist- idag av en hästbeteshage och vägkanter med nämnda bildar mykorrhiza med tall. Lokalen sandstäppsvegetation. Fläckvis ute i hagen före- har varit under igenväxning men har röjts under kommer det surare borsttåtelsamhället. 2004. Disciseda bovista verkar fruktificera årligen, liksom också D. candida, Bovista tomentosa 3. Vittskövle (kopparäggsvamp) och Geastrum minimum, de - Drivan två sistnämnda i dikeskanterna kring Vittskövle Driva är en idag långsträckt tall- Hommentorpsvägen. Lokalen, som sannolikt är skogsbeklädd sanddyn strax öster om Vittskövle en gammal sandstäpp från det ambulerande by. Området som tidigare sannolikt varit mera åkerbrukets tid, torde ha planterats igen med tall öppet, besöktes på sin tid av Olof Andersson i början av 1900-talet. En i sen tid genomförd som härifrån noterade bl. a. Geastrum mini- kalhuggning med påföljande borttagning av mum. Vid vårt besök 1995 konstaterade vi stubbar och vedrester verkar ha gynnat en åter- smärre sandstäppsytor på sanddynens sydostsi- gång till sandstäppsvegetation. Lokalen utgör da men att lokalen varit utsatt för kraftig igen- ett exempel på en lyckad restaurering av tall- växning. Vi noterade restbiotoper med bl. a. planterad sandstäpp och borde infogas i ett Geastrum minimum och Tulostoma brumale. eventuellt utvidgat Natura 2000-objekt i anslut- Möjligen skulle Drivan kunna vara ett objekt för ning till område SE0420235 (Lyngsjön). restaurering av gammal sandstäpp, t ex genom röjning och introduktion av betesdjur på och - Lyngsjö, 400 m N kyrkan kring själva sanddynen. Enligt Tyler (2003) Lokalen utgörs av betesmarker längs Vramsån, finns dessutom smärre sandstäppsytor kring fram mot en tallskog. I skogskanten löper en den angränsande idrottsplatsen. Området ingår i markväg i vars sydkant små ytor med sandstäpp Natura 2000 (SE0420236). uppträder. Tre Tulostoma-arter har noterats (T. brumale, T. kotlabae och T. melanocyclum) på 5. Degeberga några "hot spots" längs vägen. Ute i betesmar- - Söndre Klack kerna finns bl.a. Disciseda candida och Söndre Klack utgörs av ett spektakulärt, öppet Geastrum schmidelii. Lokalen är ett viktigt backlandskap beläget i utkanten av Degeberga sandstäppsobjekt i och med den rika förekoms- samhälle. Vandringsleder och stigar leder ige- ten av stjälkröksvampar. Emellertid är risken nom betesmarkerna; i söder, närmast skolbygg- för att sandstäppsytorna längs vägen skall växa naderna finns tallbestånd. I de branta slutt- igen överhängande. Området ingår i nätverket ningarna ner mot ån finns sandstäpp som gynnas Natura 2000 (SE0420235) men Naturvårds- av ständiga sandras. I övrigt bidrar betande kor verket har inga noteringar om sandstäppshabitat till att fläckvis upprätthålla stäppvegetationen.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 73 OMRÅDESPRESENTATIONER

Tulostoma kotlabae och T. brumale förekom- tation uppträder i en sydvänd sluttning. Här har mer här liksom Geastrum schmidelii, G. vi träffat på Geastrum schmidelii, Disciseda fimbriatum (under tall) och G. coronatum (i bovista, D. candida och Tulostoma fimbriatum. anslutning till gamla komposthögar vid bebyg- Uppe på krönet finns tendenser till degenere- gelsen i söder). Även i områdets nordligaste del ring och surare ytskikt och den surhetsindike- (vid Stenhällevägen) finns välutvecklade sand- rande hedröksvampen, Lycoperdon ericaeum, stäppsytor med förekomst av bl. a. Geastrum förekommer rikligt. schmidelii, Disciseda candida och Tulostoma brumale. Söndre Klack är en viktig sandstäpps- 7. Brösarp-Ravlunda-Vitaby lokal tack vare sin stora areal och sina före- Området, som till stora delar ingår i naturreser- komster av den ovanliga T. kotlabae. I de sandi- vaten Verkeån och Vitemölla strandbackar ga sluttningarna förekommer dessutom den omfattas av Natura 2000 och hyser stora arealer sällsynta hedsnäckan (Candidula unifasciata; sandstäpp, enligt Naturvårdsverkets beräkningar jfr von Proschwitz & Svensson 1998). Enligt ca 1% av hela områdets areal. Detta innebär i Tyler (2003) utgör södra delen av Söndre klack klartext ca 27 ha. Till detta kan läggas ytterli- en av de absolut bästa sandstäppslokalerna. gare sandstäppsarealer i de angränsande Natura Området i sin helhet ingår i Natura 2000 2000-områdena Klammersbäck (ca 4 ha) och (SE0420142). Ravlunda skjutfält (ca 8,6 ha). Drakamöllans NR är beläget i den norra delen av Brösarps för- 6. Maglehem samling. Det kännetecknas främst av borsttåtel- - Kumlans NR hed men fläckvis finns rester av en tidigare Området ansluter till Drakamöllans natureser- mera utbredd sandstäppsvegetation. I nordost vat i Brösarp och hyser stora ytor sandstäppsve- gränsar Drakamöllan till Kumlans NR i getation i de branta, sydvända sluttningarna. Maglehems församling. Området betas. Vi har noterat flera sandstäpps- gasteromyceter, bl. a. de sällsynta Tulostoma - Brösarps Norra backar - f ig. 4 melanocyclum, Geastrum minimum och Brösarps Norra backar ingår i Verkeåns NR och Disciseda bovista. omfattas av Natura 2000 (SE0420075). Betydande sandstäppsarealer finns i de mel- - Möllegården lersta och nedre delarna av backarna medan de Denna lokal är belägen på båda sidor om väg 19 övre regionerna (öster om Glimmeboda) är och ansluter i nordväst till naturreservatatet kraftigt urlakade och idag i huvudsak känne- Kumlan. Hela området betas och på små kullar tecknas av expanderande ljunghedsvegetation. och i vägkanter uppträder småytor med sand- Detsamma gäller de högre belägna delarna i stäpp. Vi har noterat Geastrum mimimum, G. backarnas sydvästra del. Under senare år har vi schmidelii, Tulostoma brumale och T. fimbria- här sett ett ökande inslag av surhetsgynnade tum. Delar av betesmarkerna visar tecken på svampar. I branta sluttningar, liksom fläckvis ganska kraftig gödselpåverkan. I södra och ute i de ner mot Verkeån belägna betesmar- västra kanten av området har en tidigare tall- kerna, finns dock här och var en fin sandstäpps- plantering huggits ner vilket i kombination med vegetation. Geastrum pseudolimbatum påträffa- bete skulle kunna möjliggöra en expansion av des här med ett mycel 1996 men har inte setts sandstäppsvegetationen. Området ingår i Natura till senare. Vi har också noterat rikligt med 2000 (SE0420157). Geastrum schmidelii och Disciseda candida och i anslutning till Trulsgården finns - Fästan Mycenastrum corium. I ett hårdbetat område Området består av en flack, betad sandkulle i öster om Glimmeboda, öster om Myrestads- omgivande skog. Fläckar med sandstäppsvege- vägen, finns en sydvänd slänt med välutvecklad

74 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 4.Verkeåns NR, Brösarps Norra backar, juli 2005. Sydvända sluttningar med sandstäppsvegetation bakom går- den. Foto M. Jeppson. sandstäppsvegetation där vi bl. a. noterat Tulostoma brumale, enstaka T. melanocyclum Geastrum berkeleyi. Gamla uppgifter finns om och 2003 upptäcktes en ny förekomst av Disciseda bovista (UPS och Johan Nitare, Geastrum pseudolimbatum. Delar av området muntl. uppg.), en art som vi trots ivriga och röjdes för ca tio år sedan och tack vare ett till- upprepade eftersök, inte kunnat återfinna här. räckligt betestryck har lokalen en god potential Vi bedömer sammanfattningsvis att de Norra för sandstäppsvegetation. backarnas lägre belägna delar hyser god potential för sandstäppsvegetation även om viss kvä- - Klammersbäck veanrikning kan förmärkas. De övre delarna är En större, sandig, böljande betesmark öster om däremot i behov av omfattande restaurering om väg 9 i höjd med Havängs sommarby. I öster man vill återskapa sandstäppen. ansluter området till Vitemölla strandbackar. De öppna markernas sluttningar hyser bitvis fin - Torparebron-Kungslandet sandstäppsvegetation där vi noterat bl. a. Området som vidtar omedelbart sydost om väg Disciseda candida, Geastrum berkeleyi, G. 19 (söder om rastplatsen "Piraten") utgör en schmidellii och Mycenastrum corium. Delvis är fortsättning mot öster av Brösarps Norra backar. området bevuxet med tallskog och på en i öster Rydberg konstaterade på 1950-talet förekoms- belägen tallslänt har flera exklusiva sandstäpps- ter av bl. a. Tulostoma melanocyclum. Området gasteromyceter påträffats: G. saccatum, G. ele- ingår i Verkeåns NR och omfattas av Natura gans, Tulostoma melanocyclum, T. fimbriatum, 2000 (SE04200775). De branta, av betande T. brumale. Under senare år har en del av tallar- hästar kraftigt söndertrampade brinkarna mot na röjts bort och kring buskar och vedrester har Verkeån hyser en fin sandstäppsflora. Vi har här noterats skogs- och brynarter som Geastrum noterat rikligt med Geastrum schmidelii, rufescens och G. triplex. Tillsammans med

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 75 OMRÅDESPRESENTATIONER

Fig. 4. Vitemölle strandbackar NR, Haväng-Lindgrens backar strax söder om Verkeåns mynning, juli 2005. Sandstäppsvegetation (i förgrunden) som övergår i öppen sand med det surare borsttåtelsamhället. Foto M. Jeppson. strandområdena vid Haväng och Vitemölla Tulostoma-arter (men bara T. brumale med betraktar vi detta som ett av de viktigaste sand- rikliga förekomster) liksom av Disciseda stäppsobjekten utifrån vår bedömning av bovista, D. candida och jordstjärnorna gasteromycetfungan. Eventuellt kan Klam- Geastrum schmidelii, G. berkeleyi och G. mini- mersbäck utgöra en kandidat till ett svenskt mum. Sandstäppens olika sucessionsstadier kan IFA, Important Fungus Area. Klammersbäck lätt studeras i reservatet. Tyvärr ser vi i vissa ingår i Natura 2000 (SE0420238). delar en oroväckande och tilltagande tendens till markförsurning med övergång i borsttåtel- - Haväng-Lindgrens backar-Vitemölla strand- hed som följd. Förloppet orsakas sannolikt av backar (Vitemölla strandbackar NR) - fig. 5 minskat markslitage vid förmodat minskat Området, som är naturreservat och ingår i betestryck. I viss mån bidrar dock det rörliga Natura 2000 (SE0420075), är beläget längs friluftslivet till att upprätthålla ett visst marksli- stranden mellan Verkeåns utlopp i norr ned till tage. Haväng-Vitemölla strandbackar ansluter samhället Vitemölla i söder. Sandstäppen breder till Klammersbäck och tillsammans utgör dessa ut sig längs sandkullarnas sluttningar och på de områden en av de absolut mest exklusiva loka- flacka inre delarna av strandområdet. Lokalen lerna för gasteromyceter i Europa. är klassisk både vad beträffar kärlväxter och svampar och har genom åren besökts av såväl - Ravlunda skjutfält botanister som mykologer. Andersson och Tidigare åkermarker vid havet som idag betas. Rydberg samlade på 1950-talet Tulostoma Militären avlyser periodvis området för öv- fimbriatum, T. kotlabae, T. melanocyclum och T. ningar. Militär trafik upprätthåller i någon mån brumale i området. Vi har under vår inventering markslitaget på och kring sandvägarna. gjort återfynd av samtliga tidigare kända Sandstäppsvegetation förekommer idag dock

76 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER endast i slänterna ner mot havet och fläckvis ute gans, vilket visar att sandstäppsgasteromyceter i betesmarkerna. Andersson (1950a) noterade trots allt har möjlighet att dröja sig kvar om Disciseda bovista och Geastrum saccatum vid mikrohabitat fortfarande finns att tillgå. Som Knäbäck. Vi har inte återfunnit dessa men nämnts gjordes ett av de första skånska fynden påträffat bl. a. T. brumale, T. fimbriatum, av den acidofila hedröksvampen (Lycoperdon Disciseda candida, Geastrum schmidelii och G. ericaeum) här redan 1985 (herb. MJ). mimimum. Geastrum elegans förekommer med ett mycel i områdets södra del, i anslutning till 8. Löderup-Valleberga-Ingelstorp Havängsdösen. Området kring den tidigare byn Merparten av vårt inventeringsområde på syd- Knäbäckshusen (hela byn bortflyttad av militä- kusten ingår i naturvårdsområdet "Ham- ren i slutet av 1950-talet) känneteckans av kraf- marsbackar-Kåsebergakusten" som i öster tigt försurade markförhållanden med vidsträckta ansluter till Hagestads naturreservat. Hela borsttåtelhedar med gråfibblemattor och ljung- kusten från Sandhammaren till Hammars backar bestånd. Området ingår i Natura 2000 ingår i Natura 2000 (SE0430093). (SE0420240). - Löderups strandbad - Skepparp-Kungsmölle Ett område med sandstäppsvegetation är belä- De branta sandsluttningarna mot Verkeån hyser get på sydsidan av den höga "landborg" en välutvecklad sandstäppsflora som tack vare (Strandbadsåsen), som löper parallellt med ständiga sandras i kombination med bete håller kusten. På åsen finns en god potential för sand- sig i gott skick. Tyler (2003) betecknar stäppsssvampar (Geastrum saccatum och G. Kungsmölle som en av de absolut finaste sand- berkeleyi är rapporterade härifrån (Sunhede stäppslokalerna. Andersson noterade på 1950- 1989 och herb. MJ) men vi konstaterar en pågå- talet bl. a Disciseda bovista, D. candida, ende kraftig igenväxning. Rydberg samlade på Tulostoma brumale och T. fimbriatum. Under 1950-talet Disciseda bovista, D. candida, vår inventering har vi besökt området två gånger Tulostoma brumale, T. fimbriatum, T. kotlabae och kunnat konstatera att dessa arter fortfarande och T. melanocyclum i anslutning till en tidigare finns kvar. Vi har dessutom påträffat Geastrum minigolfbana och ett strandkafé. Detta var utan schmidelii och G. striatum. Området ingår i tvekan den absolut främsta skånska gasteromy- Verkeåns NR och omfattas av Natura 2000 cetlokalen på 1950-talet. Vi har i vår invente- (SE0420075). ring återfunnit T. brumale och T. fimbriatum medan de övriga lyst med sin frånvaro. Öster - Drakamöllans NR om Löderups strandbad, längs en mindre väg Ett ganska stort, öppet betesmarksområde som som leder genom tallskogen mot Backåkra, verkar ha genomgått en radikal förvandling från finns sandstäppsfragment med bl. a. Disciseda sandstäpp till sur borsttåtelhed/ljunghed. candida och Tulostoma fimbriatum. Under våra Olsson (1994) uppskattade sandstäppsvegeta- inventeringar har vi i sandsluttningarna dess- tionen i reservatet till ca 2500 m². Nio år senare utom konstaterat förekomster av den ovanliga menar Tyler (2003) att ingen sandstäpp alls kalksnäckan (Candidula intersecta; jfr von finns kvar och att försurningsprocessen gått så Proschwitz & Svensson 1998). långt att restaureringsförsök knappast har någon chans att lyckas. - Kåsebergaåsen Längre västerut, på sydsidan av Kåsebergaåsen, Under vår inventering har vi endast sett små finns branta "backafallsbiotoper" där sandras i isolerade ytor med sandstäpp längs vägar i kombination med betesdjurens tramp borgar för reservatet. Inte desto mindre har vi noterat sandstäppsvegetationens fortbestånd, även om Tulostoma melanocyclum och Geastrum ele- vi noterar en hel del kvävegynnade inslag i

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 77 OMRÅDESPRESENTATIONER sluttningar och på den ovanför sluttningarna - Arter som minskat kraftigt belägna platån. Endast få sandstäppsgasteromy- En kraftig decimering av populationen noterar ceter har noterats men den exklusiva och hotade vi hos Disciseda bovista (minskning ca 50 %), (CR) stäpptryffeln, Gastrosporium simplex, har Tulostoma melanocyclum (minskning ca 30 %), några förekomster i slänten. T. fimbriatum (minskning ca 30%) och T. kotlabae (minskning ca 25%). Mot bakgrund av vår - Hammars backar inventeringsinsats, som naturligtvis möjliggjort Ytterligare längre västerut, på sträckan fler potentiella fynd, kan man anta att minsk- Hammars backar-Kabusa skjutfält, finns inslag ningen är än mera omfattande än vad procent- av sandstäppsvegetation i slänterna mot havet, siffrorna visar. Disciseda bovista har dessutom men vi har endast noterat ett fåtal sandstäpps- varit föremål för ett intensivt eftersök där nega- svampar (bl. a. Tulostoma brumale). tiva observationer föranlett upprepade besök på lokaler varifrån den tidigare (före 1990) varit Slutsatser känd. Trots detta anar vi en kraftig decimering Populationsförändringar av dess population i området. Tulostoma kotla- Tyler (2003) visar att en tydlig minskning av bae var före 1990 känd från åtta lokaler i områ- den skånska sandstäppsarealen ägt rum under det. I vår inventering har vi noterat den på totalt perioden 1994-2003. Därmed torde också över- sex, varav vi endast gjort ett återfynd på de levnadsprognosen för rödlistade organismer gamla lokalerna, som idag i flera fall inte läng- med sin huvudsakliga hemvist i detta habitat ha re hyser lämpliga förutsättningar. Man kan försämrats. misstänka att arten överhuvudtaget är sällsynt i den skånska sandstäppen (liksom i övrigt i I vår inventering har vi noterat förekomst av 18 Nordeuropa) och det är därför uppenbart att hotklassade gasteromyceter i den skånska sand- dess fortlevnadsmöjligheter kraftigt minskas i stäppsvegetationen. De berörda arterna fördelar och med en minskande sandstäppsareal. Ett sig enligt följande: CR:4, EN:7, VU:2, NT:5 (jfr annat exempel är Geastrum saccatum, som tab. 3). Redan innan vår inventering var sand- före1990 hade tre förekomster i området. I vår stäppens gasteromyceter förhållandevis välkän- inventering har vi inte kunnat göra något åter- da tack vare tidigare studier (Andersson 1950b, fynd men i gengäld gjort ett nyfynd på en tidi- Rydberg 1948) och ett rikligt material samlat av gare okänd lokal. Detta skulle kunna tolkas som dessa båda herrar finns i de offentliga herbarier- en minskning men kan också vara ett tecken på na. Deras fynd tillsammans med en uppskatt- att arten i sandstäppsvegetationen (liksom i ning av deras inventeringsinsatser i förhållande övrigt i Nordeuropa) är extremt sällsynt. till vår egen arbetsinsats och våra egna fyndnoteringar kan med andra ord ligga till grund för - Arter i minskning men med skenbart konstan- en analys av eventuella populationsförändringar ta populationer hos de förekommande arterna över en period av Några arter kan, utifrån vår jämförelse med ca 50 år. gamla fynd, tyckas ha relativt konstanta populationer i området. Det gäller de förhållandevis För att en jämförelse skall kunna ge indikatio- frekventa Disciseda candida, Geastrum schmi- ner om populationsförändringar måste dock det delii och Tulostoma brumale. Vi märker inga faktum vägas in att vår egen inventeringsinsats större skillnader jämfört med tiden före 1990 såväl tidsmässigt som beträffande antalet ifråga om antal förekomster men noterar att besökta lokaler 1994-2004 är ca 70% större än många av de gamla lokalerna inte längre känne- Rydbergs och Anderssons. tecknas av sandstäppsvegetation på grund av urlakning, igenväxning eller exploatering. Vi har således gjort förhållandevis många nyfynd

78 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER av dessa arter på lokaler varifrån de tidigare inte som knappast kan ha varit förbisedd av varit kända. Mot bakgrund av vår omfattande Andersson och Rydberg. Vi har noterat den på inventeringsinsats tvingas vi ändå kalkylera tre lokaler i betad sandstäppsvegetation i nära med en populationsminskning som torde stå i anslutning till bebyggelse. paritet till den allmänna decimeringen av den totala sandstäppsarealen som rapporterats av Sandstäppslokalerna Tyler. Inom den skånska sandstäppens utbrednings- område är det idag lokalerna i anslutning till - En konstant art? Brösarp-Ravlunda-Vitaby socknar som hyser de En art, Gastrosporium simplex, konstaterades bäst bevarade sandstäppshabitaten. De toppar av Rydberg i Kåseberga i början av 1950-talet. även vår lista över antalet rödlistade gasteromy- Den förekom i sandsluttningar mot havet där ceter (tab. 4). Det handlar om strandbackarna vinderosion och sandras borgade för ett rörligt mellan Vitemölla och Ravlunda skjutfält, och kalkrikt ytskikt. Området torde inte ha för- Verkeåns strandbrinkar, Klammersbäcks- ändrat sig nämnvärt sedan Rydbergs tid och vi området och backlandskapet norr om Brösarp, har i vår inventering också mycket riktigt ett område som omfattas av Natura 2000 och till konstaterat att stäpptryffeln fortfarande finns större delen skyddas med naturreservatsföre- kvar i området med en förhoppningsvis stabil skrifter. Inte desto mindre noterar vi här och var population. en pågående försurning och/eller igenväxning av sandstäppsytor. Andersson och Rydberg - Arter med skenbar ökning gjorde en stor del av sitt fältarbete inom detta Några arter kan i förstone tyckas ha ökat i jäm- område men vi kan ändå konstatera att vi, tack förelse med förhållandena före 1990 (Geastrum vare en större arbetsinsats och en längre inven- berkeleyi, G. elegans, G. floriforme, G. mini- teringsperiod, noterat fler arter av gasteromyce- mum, G. pseudolimbatum). Det rör sig dock i ter. Dock ser vi här liksom totalt i sandstäppens dessa fall om sällsynta och lätt förbisedda arter utbredningsområde en tydlig nedgång i före- som tidigare varit okända i trakten eller endast komsterna av Disciseda bovista, Tulostoma haft något eller några enstaka fynd. Kunskapen fimbriatum, T. kotlabae och T. melanocyclum. om deras nuvarande status kan därför i huvudsak förklaras med vår intensifierade invente- En sandstäppslokal som både Andersson och ringsinsats. Rydberg besökte och fann mycket rik på idag rödlistade gasteromyceter är belägen omedel- - Arter som ökat bart söder om Horna station (Åhus sn). Vid vårt En gastromycet som har ökat sin population i första besök 1994 konstaterade vi en bitvis fin området är Lycoperdon ericaeum. Den är acido- sandstäppsvegetation och vi gjorde några åter- fil och gynnas av sandstäppens urlakning och fynd. Vid senare besök hade gräset vuxit sig övergång i surare sandhedsvegetation eller högt och vi har därefter, trots upprepade försök, ljunghed. Den kan ses som en tydlig varnings- inte kunnat konstatera några rödlistade gastero- signal i naturvårdsarbetet kring sandstäppen. myceter. Likartade är förhållandena på några Trots att den är hotklassad i den svenska röd- lokaler i Maglehems socken, där både listan måste den ses som en tydlig indikator på Andersson och Rydberg noterade flera arter sandstäppens degeneration. som idag helt lyser med sin frånvaro, främst på grund av igenväxning och skogsplantering. En annan art, som tidigare inte hade några noteringar i sandstäppen är den kvävegynnade och En lokal som Rydberg och senare Sunhede fann kväveindikerande läderbollen, Mycenastrum mycket givande var Löderups strandbad, som av corium. Det rör sig om en stor och kraftig art rapporterade fynd att döma torde ha varit den

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 79 OMRÅDESPRESENTATIONER

Tab. 4. Inventerade sandstäppslokaler med rödlistade gasteromyceter. NR - naturreservat, NVO - naturvårdsområde, x - ingår i Natura 2000-område De rödlistade arterna förkortas enligt mönstret Db = Disciseda bovista, Gsc = Geastrum schmidelii.

80 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER absolut förnämsta skånska lokalen för sand- Åtgärder stäppsgasteromyceter. De noterade och samlade I första hand ser vi bete (helst med häst) som en där minst tio idag rödlistade gasteromyceter, viktig första åtgärd för bevarande och/eller åter- däribland Disciseda bovista, D. candida, skapande av ett antal skånska sandstäppsloka- Geastrum saccatum, Tulostoma kotlabae och T. ler. Restaurering (t. ex. borttagning av tallskog melanocyclum. Vid våra besök har vi noterat med påföljande beteshävd, eventuellt plöjning) fyra rödlistade arter men inte kunnat göra åter- eller nyskapande (avplaning av övre markskikt, fynd av de mera exklusiva inslagen. Orsaken försiktig plöjning etc. följt av beteshävd) kan torde vara habitatförändringar till följd av vara åtgärder som har utsikter att lyckas. minskat betestryck vilket lett till en långt fram- Eventuellt skulle även kalkning av urlakade och skriden igenväxning. degenererade sandstäppshabitat kunna komma ifråga. Under vårt inventeringsarbete har vi även sett exempel på nyskapade eller återskapade sand- Det gäller att öka mängden, eller i varje fall stäppshabitat. Ett exempel på det förstnämnda hejda minskningen av lämpliga habitat för att är de avplanade sandytorna kring Kristianstads hotade arter i sandstäppen skall kunna sprida flygplats i Everöd som trots att de ännu inte sig i stället för att minska och föra en tynande hyser någon mångfald av rödlistade arter har en tillvaro på gränsen till utdöende. Vi noterar att potential för nyetablering av sandstäppsgastero- de av oss observerade gasteromyceterna i vissa myceter. Vi har också sett exempel (Hom- fall har förmåga att dröja sig kvar länge i menstorpsvägskälet i Lyngsjö) på att tidgare "mikrohabitat" i degenererade sandstäppsmiljö- åker- och betesmark som planterats igen med er men konstaterar att populationerna på detta tallskog idag har avverkats och alla vedrester sätt fragmenteras och på sikt isoleras. Denna röjts bort. Med ett påföljande tämligen högt förmåga hos gasteromyceterna kan dock vara betestryck har på detta sätt sandstäppsytor, som avgörande för deras fortlevnad i området samti- idag hyser populationer av rödlistade gastero- digt som den ökar förutsättningarna för långsik- myceter, kunnat återskapas. tig återetablering i restaurerade sandstäppsob- jekt. Hot mot sandstäppen Eftersom sandstäppsvegetationen kräver sol- Bevarandeplaner för sandstäpp måste aktualise- öppna, varma lokaler med öppna sandblottor ras och skötselplaner för befintliga naturreser- säger det sig självt att igenväxning till följd av vat behöver revideras. Dessutom krävs natur- minskande bete och plantering av tallskog ligtvis kraftfulla satsningar på genomförandet direkt får negativa konsekvenser. Den förra pro- av dessa planer ute i naturen för att nå snabba cessen fortgår för närvarande i snabb takt men långsiktiga resultat och få till stånd ett medan tallplanteringshotet troligen är över. trendbrott för sandstäppens nedåtgående spiral. Naturvårdsverket fastslog för något tiotal år Långsiktiga hot är den naturliga urlakningspro- sedan ett åtgärdsprogram för sandstäpp cessen som börjar om markomrörning upphör (Naturvårdsverket 1994) men detta har enligt liksom anrikning av kväve genom nedfall och vår uppfattning hitintills inte resulterat i till- läckage från jordbruk. Även exploatering i form räckligt effektiva åtgärder för sandstäppens av väganläggningar och byggnationer utgör bevarande. naturligtvis potentiella hot. Sandstäppen ingår i EU:s habitatdirektiv (som en prioriterad naturtyp) och några viktiga svenska sandstäppslokaler är idag naturreservat och/eller ingår i Natura 2000-nätverket.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 81 OMRÅDESPRESENTATIONER

Svampar ingår inte i kriteriearterna för Natura för fotografiska bidrag och för uppgifter om 2000 men väl en för skånsk sandstäpp karaktä- molluskfaunan i sandstäppen. ristisk kärlväxt nämligen sandnejlika, Dianthus arenarius. Under senare år har ett arbete pågått Litteratur för att föra in svamparna i Europarådets Andersson, O. 1950a. Larger Fungi on Sandy Bernkonvention och på sikt i habitatdirektivet Grass Heaths and sand Dunes in men hittills har man inte rönt framgång härvid- Scandinavia. Botaniska Notiser. Supplement lag. Emellertid talas i mykologkretsar i Europa vol. 2:2. mycket om att definiera viktiga svamplokaler Andersson, O. 1950b. The Scanian sand vegeta- som Important Fungus Areas (IFA; Perini & tion - a survey. Botaniska Notiser Laganá 2003). Urvalet av lokaler skulle ske 1950:145–172. efter fastlagda kriterier i likhet med det av Danielsson, S. 1996. Inventering av sandstäpp Planta Europa vid en konferens i juni 2001 ini- på Öland 1995. Länsstyrelsen i Kalmar län. tierade projektet med IPA, Important Plant Meddelande 1996:1. Areas. Framtiden får visa hur dessa planer Demoulin, V. 1971. Lycoperdon norvegicum utvecklas. Demoulin sp. nov. A New Gasteromycete with Boreo-Continental Distribution in Enligt Naturvårdsverket (1994) är den skånska Europe and North America. Norwegian sandstäppsvegetationen habitat för mer än 70 Journal of Botany 18:161–167. rödlistade organismer (däribland många insek- Fries, E. 1829. Systema Mycologicum. Pars III. ter). Våra undersökningar visar förekomst av 18 Lundæ. rödlistade gasteromyceter. Koncentrationen av Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i hotklassade arter i sandstäppsmiljöer är Sverige 2005 - The 2005 Red List of Swedish anmärkningsvärd och har ett nationellt såväl Species. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. som internationellt intresse. Hanson, S.-Å. 1995. Inventering av buksvampar i östra Skåne. Puggehatten 8(2):55–56. Tack Hanson, S.-Å. 1996. Inventering av buksvampar Vi vill först och främst tacka alla som deltagit i i östra Skåne 1995. Puggehatten 9(2):30.32. inventeringsträffarna i Skåne. Likaså vill vi Hanson, S.-Å. 1997. Inventering av buksvampar uttrycka vår tacksamhet till Region Skåne, i östra Skåne 1996. Puggehatten 10(1):5–7. Lunds Botaniska Förening och Puggehatten - Hanson, S.-Å. 1998. Inventering av buksvampar Skånes Mykologiska Förening, som ekono- i östra Skåne 1997. Puggehatten 11(1):7–8. miskt stöttat våra aktiviteter. Speciellt tack går Hanson, S.-Å. 1999. Inventering av buksvampar också till Kjell-Arne Olsson (Kristianstad), i östra Skåne 1998. Puggehatten 12(2):2–4. Johan Nitare (Husqvarna), Kent Ljungberg Hanson, S.-Å. 2000. Inventering av buksvampar (Kristianstad), John-Erik Nilsson (Lillehem), i östra Skåne 1999. Puggehatten 13(1):2–4. Johan Niss (Länsstyrelsen i Skåne län) och Eva Hanson, S.-Å. 2001. Inventering av buksvampar Mannerfelt (Eslöv) för att de bidragit med fynd- i östra Skåne 2000. Puggehatten 14(1):4–6. uppgifter och upplysningar om sandstäppsloka- Hanson, S.-Å. 2002. Inventering av buksvampar ler. Olle Persson (Stockholm) tackas för att ha i östra Skåne 2001. Puggehatten 15(1):8–11. lämnat värdefulla upplysningar om mykologen Hanson, S.-Å. 2003. Inventering av buksvampar Ragnar Rydberg. Likaså vill vi tacka Sven i östra Skåne 2002. Puggehatten 16(1):22–4. Birkedal (Kristianstads flygplats) och Hanson, S.-Å. 2004. Inventering av buksvampar Försvarsmakten, Södra Skånska Regementet, i östra Skåne 2003. Puggehatten 17(19:2–5. CutbstödE, som möjliggjort för oss att invente- Hanson, S.-Å. 2005. Inventering av buksvampar ra gasteromyceter i områden med generella till- i östra Skåne 2004. Puggehatten 18(1)7–10. trädesförbud. Jörgen Jeppson (Trollhättan) tackas Jeppson, M. 1999. Gasteromyceter på

82 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) OMRÅDESPRESENTATIONER

Västergötlands kalktorrängar. Jordstjärnan Faunistiskt nytt från Göteborgs Natur- 20(3):9–28. historiska Museum 1997. Göteborgs Jeppson, M. 2000. Gasteromyceter i den skån- Naturhistoriska Museums Årstryck ska sandstäppsvegetationen. Jordstjärnan 1998:15–20. 21(3):3–30. Tyler, T. 2003. Sandstäppens status vårvintern Jeppson, M. 2004. Gastromyceter på Ölands 2003. Botaniska Notiser 136(4):1–22. Stora Alvar. Jordstjärnan 25(2):9–29. Winterhoff, W. 1990. Grosspilze in Kalk- Kers, L.-E. 1974. The Genus Disciseda trockenrasen der südwestdeutschen (Gasteromycetes) in Sweden. Svensk Tieflagen. Carolinea 53:251–258. Botanisk Tidskrift 69:405–438. Kers, L.-E. 1980. Fynd av Gastrosporium simplex och Cordyceps canadensis i Sverige. Sven-Åke Hanson Svensk Botanisk Tidskrift 74:29–30. Birkagatan 49 Lundqvist, N. 1961. Nyare och äldre fynd av 256 55 Helsingborg gasteromyceten Mycenastrum corium Sven-Åke Hanson, lektor (Guers.) Desv. Svensk Botanisk Tidskrift em., fil. lic. (ekologi), är aktiv i 55:613–615. Puggehatten–Skånes Myko- Mattiasson, G. 1974. Sandstäpp, vegetation, logiska Förening och sedan dynamik och skötsel. Meddelanden från många år en drivande kraft i avdelningen för ekologisk botanik, Lunds den pågående inventeringen Universitet 2(4). av Skånes svampar. Sedan Naturvårdsverket 1994. Åtgärdsprogram för 1994 har han varit huvudor- sandstäpp. Naturvårdsverkets Förlag. ganisatör för de årliga inven- Nitare, J. 1988. Stjälkröksvampen Tulostoma teringshelgerna i den öst- skånska sandstäppen. Under kotlabae i Sverige. Jordstjärnan 9(2):7–10. de senaste åren har han spe- Olsson, K.-A. 1994. Sandstäpp i Skåne - ett cialiserat sig på ascomyceter. upprop. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1994(2):4–13. Perini, C. & Laganá, A. (2003). Towards selec- Mikael Jeppson tion of IFA (Important Fungus Areas): The Lilla Håjumsgatan 4 Italian Experience. Poster presenterad på 461 35 Trollhättan XVI Congress of European Mycologists, Crimea, Ukraine 22–27 September 2003. [email protected] XVI CEM Abstracts:35. Mikael Jeppson är redaktör Rydberg, R. 1949. Notes on the Gasteromycetes för Svensk Mykologisk in Sweden I. Svensk Botanisk Tidskrift Tidskrift. Inom mykologin 43:540–546. har han specialiserat sig på Sunhede, S. 1979. Geastrum pseudolimbatum, gasteromyceter. Perenniporia fraxinea och Tuber aestivum funna i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 72:263–269. Sunhede, S. 1989. Geastraceae (Basidio- mycotina). Morphology, ecology and syste- matics with special emphasis on the North European species. Fungiflora. von Proschwitz, T. & Svensson, U. 1998.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 83 NATIONELLT Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 84, 2005 Första permanenta tickutställningen vid Färnebofjärdens Nationalpark

ERIK SUNDSTRÖM Abstract The permanent Polypore Exhibition at the Visitors´ Centre at Färnebofjärden National Park (C. Sweden) is presented.

Nedre Dalälven, alltså mellan Avesta och Älv- byggnaderna från järnbrukstiden, tidigare under karleby, skiljer sig markant från älvens övre en period bilmuseum, har under våren byggts delar och även från andra älvar som rinner i om för att inrymma parkens administration, djupa dalar skapade före den senaste istiden. turistservice och ett "Naturum". Det är en lokal Dalälven rinner ovanför Avesta i stort sett mot där besökare skall få information om två teman sydost, men där hejdas den av den stora - områdets geologi med tonvikt på istiden och Salboheden, svänger plötsligt mot nordost och urskogens biologi vid Norrlandsgränsen. Till byter karaktär. Den rinner genom grunda sjöar, det senare hör bävrar och hackspettar men korsas av flera rullstensåsar, delar sig i slingri- också trädens nedbrytning och symbios med ga fåror, bildar några breda, steniga forsar med svampar. På övre våningen finns tre montrar där låg fallhöjd och har stora fuktiga strandområ- det visas vedlevande svampar, cirka 20 tickor den som översvämmas om vårarna. och 10 representanter för andra svampar, och en Nära Dalälven går Norrlandsgränsen "Limes monter med lavar. Det är med ett undantag inga Norrlandicus" som innebär att ädla lövträd som sällsyntheter utan de för trakten karaktäristiska ek, lind och hassel är sällsynta på norra sidan, arterna. De visas tillsammans med de substrat medan gråal och dvärgbjörk är sällsynta söder- de vuxit på och i ett fall visas de skalbaggar som ut. Kring Gysinge bildades tidigt flera naturre- lever på tickorna. Vedsvampar förstörs normalt servat av öar och strandområden och 1998 utö- inte av torkning och behöver inte gömmas i kade man och slog samman reservaten till en kuvert. nationalpark, nu kallad Färnebofjärdens För några år sedan var något liknande aktuellt Nationalpark. Dess administration placerades vid skogsmuseet Silvanum i Gävle men detta först vid Östa, ett av reservaten med camping- hann inte genomföras innan muséet lades ned. plats, men hösten 2004 beslutades att högkvar- Vi hoppas att Gysinge kan bli ett utflyktsmål för teret skulle vara förlagt till Gysinge som ligger mykologer och anhöriga, och att det skall väcka lämpligt till där vägarna 67 och 272 korsas. Där intresse för andra svampar än matsvampar. I finns värdshus, folkhögskola, hemslöjd, flott- samband med att man i Hedesunda, en mil åt ningsmuseum och andra turistmål. Gysinge nordost, satsar på textilkonst för ungdomar, ingår också i samarbetsprojekten Tidernas Väg visas också några prov på garn färgat med tickor, (272) och Järnriket. De nya lokalerna invigdes violett med lysticka och flourescerande gult den 13 juni i år av konungen, följt av en vecka med grovticka. med olika evenemang fram till de Vilda Blom- mornas Dag den 19 juni. Erik Sundström Det finns markerade vandringsleder i olika Havregränd 1 naturtyper och möjlighet till båtturer till de öar 811 62 Sandviken som inte kan nås över broar. En av de gamla

84 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 85–86, 2005 MYKOLOGER Olof Andersson 17.12.1912 - 29.9.1995

UNO HOLMBERG

Förre lektorn Olof Andersson var född i säkert sina spår i hans brillianta fototeknik. De Oskarshamn 1912, tog studenten på latinlinjen i många utställningarna i Lund och Karlskrona Linköping, blev fil. mag. 1942, fil. lic. 1948 vittnar om detta. Olle var själv noggrann i allt och fil. dr. h.c. 1995 i Lund. han företog sig. Baretten prydde alltid hans huvud. Fransk natur och kultur var han en varm Fyra botanikstudenter med efternamnet anhängare av. Andersson läste i Lund på 40-talet. Tre av dem bytte namn till Algaeus, Almestrand och Jag minns en gång när han i närheten av Almborn. Den fjärde hette Olof Andersson. Han Askersund hade hittat en svamp, som han skulle behöll sitt namn. En spjuver satte på hans dörr bestämma. Den var besvärlig att få grepp om. ett visitkort med namnet Olof Svampeus. "Jag skall knäcka den", menade Olle. Ganska snart blev han känd som Svamp-Olle. Han höll på till klockan fem på morgonen, innan han var nöjd. Olle behövde mycket lite Inte många vet att han började studera harkran- sömn. Fem timmar om dygnet räckte för kar. Det dröjde emellertid inte länge förrän han honom. hängav sig helt åt svampstudierna. Olle kom att bli något av en förkämpe för den mykologiska Den mest dramatiska upplevelsen tillsammans forskningen i Lund. Planscher med färgade med Olle har jag från Nynäshamn. Vid den sju svampar var tidigare inget ovanligt i den akade- miska undervisningen. Olle ändrade på det och såg till att det ordnades exkursioner bl. a. till Bökeberg. Det var annars matsvampar som gäll- de. Olle hade tidigt förlagt sina studier till Danmark och skapat goda kontakter med bl. a. Morten Lange. Detta kom att få stor betydelse för hans vidare utveckling.

När jag fick förfrågan om jag kunde köra Olles bil och vara honom behjälplig i hans arbete, låg jag hemma i halsfluss. "Då väntar jag tills han blir frisk" var det svar mina föräldrar fick. Så började vårt samarbete, som sedan pågick under många år.

Olle var en rikt begåvad person. Hans utblickar inom de mest skilda områden var imponerande. En skönande var han utan tvivel. Hans livliga Fig. 1. Olof Andersson med sin Hasselbladskamera. umgänge med Maglehems konstnärer avsatte Foto U. Holmberg.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 85 MYKOLOGER timmar långa överfarten till Visby råkade vi ut Olles insatser omfattar inte bara Skåne. Han var för den värsta storm som vi någonsin kunnat välkänd och ett aktat namn långt utanför våra drömma om. Till råga på olyckan hade dess- gränser. utom Olles dyra Hasselbladskamera gått sönder. Några svampbilder från Gotland blev det därför Många är vi som minns honom med glädje för inte. hans hedervärda engagemang till fromma för den mykologiska forskningen i vårt land. Olle kunde som ingen annan läsa av naturen och i dess vår-, sommar- och höstaspekter klargöra de ekologiska sammanhangen. Han var heller Uno Holmberg inte främmande för humor. Vid något tillfälle Nedanvägen 11 undervisade han på högstadiet i Malmö. På tav- 291 35 Kristianstad lan hade han skrivit upp ordet trakéer, and- [email protected] ningsrör som spindlarna använder sig av. Vid läxförhöret därefter frågade han en ljusblå yng- Uno Holmberg är fil. lic. i ling vad spindlarna andas med. Han fick till systematisk botanik och var svar - "Trikåer". amanuens vid Botaniska Muséet i Lund 1948-1952.

Artlista från Nordiska Mykologkongressen 2003

En lista över de svampar som påträf- fades under den Nordiska Mykolog- kongressen i Västergötland har tagits fram. Häftet kostar SEK 50:- och kan beställas från

Göteborgs Svampklubb Botaniska Institutionen Box 461 405 30 Göteborg

Postgiro 43 05 74 - 4

86 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 87–89, 2005 MATSVAMPAR & RECEPT Udda matsvampar

JOACHIM KRUMLINDE

Abstract The author presents some rarely used edible fungi which are frequent in the woods of southern Sweden.

Man ska till att börja med vara mycket försiktig släktet Tremella anförs: "De större arterna med att rekommendera "udda matsvampar". insamlas till hushållet och användas med fördel Det betyder ju rimligtvis arter som inte är kända till sallader". Sedan förses både brunkrös och etablerade som matsvampar, och då kan ju (Tremella foliacea) och gullkrös med en stjärna nya obehagliga rön om tidigare okänd giftighet var. Brunkrös har jag aldrig försökt äta, men drabba den optimistiske matsvampsplockaren. gullkrös går väldigt bra till sallad och den utgör Med denna varning i minne ska jag likväl ge en del i en mycket vacker färgkombination med mig på att beskriva några arter som inte är allt- övriga ingredienser. Den smakar just ingenting, för vanliga i köket. men det gör ju inte den vanliga isbergssalladen heller. Dressing och kryddor till gör underverk. Gelésvampar Judasöra (Auricularia auricula-judae) är nume- Bengt Cortin upptäckte aldrig judasöra eller ra tämligen allmän i kustnära trakter i västra gullkrös men han ville få oss att äta gelétagg- Skåne, men i övrigt sällsynt. Den växer vanligt- svamp (Pseudohydnum gelatinosum). I vis på fläder, men återfinns också på andra löv- Svampplockarens Handbok (3:e upplagan, träd som ask och alm. I kärnområdet (norra 1951) rekommenderar han att äta den rå med Öresundskusten och Hallands Väderö) före- socker på - "och sedan smakar den som marme- kommer den i tillräcklig mängd för att man lad". skall kunna samla den som matsvamp. Judasöra kan stekas, men uppför sig lite lustigt i stek- Nå, jag har provat det en gång men känner inte pannan (den vill hoppa ur pannan). Den kan samma entusiasm. Någon marmeladsmak dessutom användas i sallader. Detta recept märkte jag inte. kommer från Kerstin Bergelin som också hade vänligheten att sända mig en kollekt till köket. Tickor och musslingar Judasöron kan också tillsättas soppor eller såser Svavelticka (Laetiporus sulphureus) är en gan- och koka med i cirka 10 minuter. I kinesisk mat- ska utmärkt matsvamp, som dock genomgående lagning förekommer en svamp som kallas har fått dåliga recensioner i svenska svamp- skogsöra, vilken möjligen kan vara identisk böcker. Det har gått bättre för den i den anglo- med judasöra eller åtminstone en nära släkting. saxiska litteraturen där den går under namnet "Chicken of the woods" och anses smaka kyck- Gullkrös (Tremella mesenterica) är en vacker ling. I Sverige har den blivit nedvärderad av gul gelésvamp som kan ingå naturligt (rå) i sal- både Nils Suber och Bengt Cortin - Cortin före- lader tillsammans med tomat, rödlök och grön- slår ett recept som garanterat avlägsnar all smak sallad. Tipset kommer från Ingelströms - dubbla förvällningar varav den ena i minst 20 Svampflora (1940) där det i inledningen till minuter!

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 87 MATSVAMPAR & RECEPT

december till februari i de skånska skogarna. Stormen i december 1999 fällde inte bara gran utan också en hel del lövträd, främst almar som försvagats av almsjukan, vilket i hög grad gynnat dessa vedväxande svampar. De sista 10–15 årens milda vintrar har således medfört att januari och februari blivit högsäsong för matsvampsplockaren i södra Skåne. Utbudet av arter är begränsat men i gengäld kan man hitta stora mängder. Man bör dock vara uppmärksam på att frosten fördärvar ostronmusslingens fruktkroppar och gör dem oätbara. Vinter- skivlingen klarar frost betydligt bättre. Fig.1. Vinternagelskivling (Flammulina velutipes). Foto J. Krumlinde. Skivlingar Ängsmusseron (Lepista luscina) är en synnerli- gen läcker matsvamp som också går bra att Liksom flertalet vedväxande matsvampar så är torka. Av denna kan man sedan koka lök- och smaken hos svaveltickan beroende av substratet. svampsoppa att ha till lunch en kylig vinterdag Jag har provätit svavelticka från ek och från när man kommit hem från svampplockningen. körsbär, d.v.s de vanligaste värdträden i Skåne. Ängsmusseron finns allmänt på senhösten i Svavelticka som växer på körsbärsträd har en östra Skåne men är annars inte särskilt vanlig. mycket fin arom med konsistens som kyckling- Runt Brösarp och Maglehem finns den dock i bröst och smakar betydligt bättre än ekvarian- sådana mängder att det går utmärkt att samla till ten. Den äts med fördel stekt med lök till ragg- köket. Ingelström uppmärksammar den i sin munk, en lukullisk maträtt. Svavelticka på ek svampflora från 1940 och ger den tre stjärnor tenderar att bli aningen besk eller kärv och här (som Tricholoma luscinum, utan svenskt namn). kan kanske förvällning motiveras. Det bör påpekas att många Lepista-arter, liksom en del trattskivlingar (Clitocybe) inte fördras Fjällticka eller fjällig ticka (Polyporus squamo- lika av alla svampätande människor. Detta kan sus) är mycket vanlig på lövträdsstubbar under möjligen bero på hur man plockar och äter dem. våren och försommaren. Cortin anser den vara Man bör bara samla unga exemplar och inte "trestjärnig" men det är knappast min uppfatt- sent på säsongen. Många trattskivlingar (t. ex. ning. Det ska verkligen vara mycket unga exem- häggtrattskivling och pudrad trattskivling, plar, som det lönar sig att steka skivade. Bäst är Clitocybe geotropa och C. nebularis) kommer att mala den i köttkvarn eller matberedare men sent på hösten och fruktkroppar kan stå kvar den tenderar då att bli lös och vattnig. En gång länge, ibland flera månader. Finner men t. ex. hittade jag massor med stora fruktkroppar på en häggtrattskivlingar i skogen i februari ska de få bokstubbe, och jag fick idén att koka soppa på stå kvar, de är med säkerhet alldeles för gamla dem. De fick koka i sex timmar, svamparna var för att ätas. fortfarande sega och soppan smakade nysågad bokved. Vinterskivling eller vinternagelskivling (Flammulina velutipes) slutligen, har blivit Ostronskivling eller ostronmussling (Pleurotus mycket vanlig om vintrarna i södra Skåne under ostreatus) är en betydligt angenämare bekant- de senaste fem åren. Den lämpar sig utmärkt till skap. Liksom vinterskivlingen (Flammulina att steka eller koka soppa på. Om den samlas velutipes) förekommer den numera allmänt från vid temperaturer runt fryspunkten har hatten

88 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) MATSVAMPAR & RECEPT ofta ett tjockt slemlager, som helst inte ska få Joachim Krumlinde flyta ut i stekpannan. På frusna exemplar Näktergalsvägen 53 avlägsnas det mycket enkelt, men annars ska 247 36 Södra Sandby man nog använda svampen till sås eller soppa där den också kommer fullt till sin rätt. På Joachim Krumlinde arbe- mycket unga exemplar kan foten användas, tar som systemadmi- annars slängs den. Den kultiverade vinterskiv- nistratör vid Lunds uni- lingen (enoki-take) odlas i mörker. Den är helt versitets datacentral. vit och består i stort sett bara av fötter. Hans svampintresse vak- nade tidigt och har för- Smaklig måltid! djupats under de senaste 5–10 åren, framför allt genom medlemskapet i Puggehatten–Skånes mykologiska förening.

[email protected]

Cinnoberspindling (Cortinarius cinnabarinus). Foto C. Ingvert.

Efterlysning! Har du fina svampbilder som du vill få publicerade? Skicka in dem till redaktionen och skriv en rad om var och när bilden är tagen. Redaktionen

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 89 NATURVÅRD Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 90–95, 2005 Svampar i Natura 2000-områden - ett projekt för identifiering och indikering av naturtyper

MATTHIAS LÜDERITZ

Abstract During the last four years a project to characterize and indicate habitat types (primarily woodland and wet calcareous habitats) according to the Habitats´ Directive has been con- ducted.The investigation area comprises south Scandinavia (south Sweden, Denmark) and north Germany with special emphasis on the German Bundesland Schleswig-Holstein. It was already known that the use of fungi (especially "signal species" in the sense of Nitare 2000) could be considered powerful means in nature protection work for the Natura 2000, the EU network for protection of habitat types. A short overview of the work so far is presented and some characteristic fungi in woodland habitat types are discussed and illustrated.

Inledning handboken för Natura 2000 (Bundesamt für Natura 2000 kallas ett nätverk av värdefulla Naturschutz) innehåller även den slumpmässiga naturområden som håller på att byggas upp och ofullständiga kommentarer om storsvampar inom EU. Urvalet av områden bygger på en lista varför det är hög tid att börja utveckla ett med definierade naturtyper och på förekomst av användbart koncept för svampar i Natura 2000- organismer som tagits upp i det s.k. habitatdi- områden. rektivet (Fauna-Flora Habitat Directive). Hittills är dock svampar inte representerade i habitatdi- Föreliggande uppsats är en sammanfattning av rektivet och mycket lite har skrivits om svamp- ett projekt finansierat av delstatsregeringen i förekomster i habitat som omfattas av Natura tyska Schleswig-Holstein. Syftet med projektet 2000. Ett positivt undantag är emellertid är att utarbeta ett mykologiskt-ekologiskt kon- Bernkonventionens dokumentet om "33 akut cept som kan användas för identifiering och hotade svampar i Europa" (Dahlberg & indikering av utvalda Natura 2000-habitat. Croneborg 2003). I "Interpretation Manual" (s. 78; European Commission 1996) har EU:s Mål habitatkommitté klassat Auricularia mesenteri- Ett av målen i projektet är att visa att svampar är ca (svartöra), Ganoderma lipsiense (= G. bättre indikatorarter och lämpligare arter att applanatum, platticka), Dichomitus campestris övervaka än andra organismgrupper. Signal- (hasselticka), Mycena galericulata (rynkhätta) arter (Nitare 2000) som har höga indikatorvär- och Tricholoma sulphureum (svavelmusseron) den och är påfallande lätta att identifiera är i som karaktäristiska för habitatdirektivets natur- detta sammanhang det viktigaste redskapet vid typ 9020 (=gammal ädellövskog med ek, lind, mykologiska naturvärdesbedömningar för alm, ask och lönn). Detta urval av svamparter är Natura 2000. Ett annat väsentligt mål är att emellertid mycket ofullständigt. Den tyska betona svamparna som karaktäristiska organis-

90 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) NATURVÅRD

Fig. 1. Cantharellus friesii Welw. & Curr. (orange kantarell). Foto M. Lüderitz. mer i Natura 2000-habitat och att de följaktli- Fungan i Schleswig-Holstein visar också fler gen bör ha självständiga skyddsmålsättningar i gemensamma drag med den i södra Sverige än EU:s habitatdirektiv. Detta är en poäng som är med den i södra Tyskland. Mer än 96% av stor- juridiskt viktig i det professionella naturskydds- svamparna i Schleswig-Holstein förekommer arbetet och denna typ av undersökningar, som även i södra Sverige. inkluderar svamparna (karaktäristiska arter, signalarter), bör utgöra grunden för framtida offi- Min sammanställning innehåller bestämnings- ciella handböcker och manualer för Natura nycklar till Natura 2000-habitat liksom förslag 2000 i Tyskland, Danmark och Sverige. till grunder för naturvärdesbedömning och tan- Förhoppningsvis kan mitt arbete bidra till att kar kring svampövervakning i Natura 2000- medvetandegöra svamparna i det praktiska områden. Dessutom finns listor över signal- och naturvårdsarbetet. indikatorarter och andra karaktäristiska svampar i Natura 2000-habitattyper i hela den Min undersökning behandlade regionen. Omkring 160 svamparter Mitt undersökningsområde omfattar hela den och deras biotoper presenteras med beskriv- "södra skandinaviska funga-regionen" som för- ningar och foton. Jämfört med Nitares (2000) utom södra Sverige också inkluderar Danmark "Signalarter" är det mycket som överensstäm- och norra Tyskland (främst delstaten Schleswig- mer med mina bedömningar och många av Holstein). Redan Neuhoff (1956) konstaterade Nitares uppgifter har därför kunnat "transpone- att svampflororna i Schleswig-Holstein och ras" att passa in i de habitattyper jag tittat på. Sydsverige är likartade. Detta bekräftas även av Dessutom tillför jag mer än 200 nya signalarter. min rapport, som därför bör kunna användas som underlag för rödlistor, checklistor och Exempel på arter svampfloror på ett regionalt och nationellt plan Under fältarbetet som bland annat omfattat i hela den aktuella geografiska regionen. Natura 2000-lokaler i södra Sverige har jag

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 91 NATURVÅRD

Fig. 2. Cortinarius puniceus Orton. Foto M. Lüderitz.

Fig. 3. Hydnum umbilicatum Peck. Foto M. Lüderitz.

92 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) NATURVÅRD funnit flera svampar som är intressanta eller inflytande. Sannolikt har dessa två arter blan- mycket sällsynta i Sverige. Nedan följer några dats ihop i Sverige och Tyskland, men med smakprov. Fler arter presenteras i min rapport beaktande av både ekologiska och morfologiska (Lüderitz 2003). karaktärer kan man konstatera att C. puniceus är en egen art. De mikroskopiska kännetecknen är Cantharellus friesii Welw. & Curr. (orange mer eller mindre identiska men sporerna är i all- kantarell) - fig. 1 mänhet något större hos C. sanguineus. Orange kantarell indikerar höga naturvärden Makroskopiskt skiljer sig C. puniceus på sitt och är karaktäristisk i sandiga och magra mar- alltid röda velum vid fotbasen och på att frukt- ker med utglesad vegetation, ofta med mer eller kropparnas färg är en blandning av mörkt vio- mindre naken mineraljord (ofta i sluttningar letta och brunvioletta (sällan mörkbruna) nyan- eller hjulspår). Den uppträder i gamla hedbok- ser (se fig. 2). skogar och andra sura bokskogstyper (Luzulo- Fagetum, habitattyp 9110 i Natura 2000). Hydnum umbilicatum Peck - fig. 3 Hydnum umbilicatum är en god indikatorart för Cortinarius puniceus Orton - fig. 2 naturliga och relativt fuktiga blandlövskogar Cortinarius puniceus Orton s. str. (= C. sangui- med bok, ek, hassel, avenbok, lind eller asp neus p. p. blodspindling) är också en god sig- (Carpinion betuli i vidsträckt bemärkelse; habi- nalart för hedbokskogar men den har en mera tattyp 9160). Artens utbredning är okänd men vi oceanisk utbredning och indikerar unga till har påträffat den vid åtta tillfällen i södra medelåldriga bokskogar med en konstant hög Sverige, två gånger i Schleswig-Holstein och en mark- och luftfuktighet. C. puniceus är en löv- gång på ön Rügen (Mecklenburg-Vor- skogsform av Cortinarius sanguineus s. str. pommern). Hans-Gunnar Unger (pers. medd.) Man finner C. sanguineus i sumpgranskog eller gjorde det första fyndet i Sverige på 1980-talet. fuktig blåbärsgranskog, vilket ofta är tämligen Mina tyska fynd utgör möjligen primärfynd. H. näringsrika biotoper. C. puniceus ss. Orton umbilicatum bildar sannolikt mykorrhiza med växer bara i magra bokskogar med oceaniskt hassel och avenbok. Fruktkropparna är alltid

Fig. 4. Gerronema marchantiae Singer & Clémençon (lungmossnavling). Foto M. Lüderitz.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 93 NATURVÅRD

Fig. 5. Ceraceomyces sulphurinus (svavelskinn). Foto M. Lüderitz. små (2,2–6,5 cm) och bräckliga, hatten är djupt Ceraceomyces sulphurinus (P. Karst.) J. navlad och hymeniet nästan vitt. Erikss. & Ryvarden (svavelskinn) - fig. 5 Ceraceomyces sulphurinus är en skinnsvamp Gerronema marchantiae Singer & som är sällsynt men en god indikator på värde- Clémençon (lungmossnavling) - fig. 4 fulla områden med ädellövträd i raviner och Lungmossnavlingen är en mycket god signalart bergbranter (Tilio-Acerion; habitattyp 9180) för källpåverkade skogsmarker och bäckar i och bäckar i lövskog med al och ask (habitattyp lövskog med al och ask (Alno-Padion, Alnion 91E0 -se ovan). Svampen indikerar ståndorter incanae; habitattyp 91E0). Svampen växer på med lång kontinuitet och med periodiska vat- levande lungmossor, ofta Marchantia polymor- tenfluktuationer. Ofta hyser dessa lokaler även pha men också på andra närbesläktade lever- andra ovanliga och rödlistade svampar. C. sul- mossor, i områden med konstant hög fuktighet. phurinus växer på död och fuktig ved som lig- Enligt Ekologiska katalogen (Hallingbäck & ger i vattendragens kantzoner. Artens utbred- Aronsson 1998) förekommer arten enbart i ning är uppenbarligen starkt begränsad till fjälltrakter. Detta stämmer inte eftersom den är Schleswig-Holstein och angränsande områden i funnen på flera lokaler i Nordtyskland, i nordvästra delen av Mecklenburg-Vorpom- Danmark och i Ramlösa i Skåne (Hägg & mern. Den bör alltså eftersökas i denna naturtyp Hanson 2000). Själv gjorde jag ett fynd av den även i Sverige. Ett tidigare svenskt fynd före- hösten 2004 i Rymmen-området i Småland. Det ligger från Femsjö i Småland fast där i en avvi- är med andra ord inte någon arktisk-alpin art kande naturtyp. utan en art som uppträder där mossor som Marchantia förekommer.

94 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) NATURVÅRD

Avslutning Lüderitz, M. 2003. Mykologisch-ökologisch Ovan har jag presenterat några smakprov på Identifikationsanleitung und Kartierhilfe für karaktäristiska signal- och indikatorarter som ausgewählte FFH-Lebensraumtypen in jag har funnit i min undersökning. Min plan är Norddeutschland und Südskandinavien unter att fortsätta arbetet och att bearbeta alla Natura besonderer Berücksichtigung Schleswig- 2000-habitat i regionen som innehåller svam- Holsteins. Wald-Lebensraumtypen. Lebens- par. I förlängningen räknar jag med att kunna ge raumtypen carbonathaltiger Feuchtstand- ut handböcker om svampar som påträffas i orte. Landesamt für Natur und Umwelt in Natura 2000-områden. Schleswig-Holstein. Neuhoff, W. 1956. Die Milchlinge (Lactarii). Den första upplagan av min rapport (Lüderitz Die Pilze Mitteleuropas Band IIb. Bad 2003) omfattar 480 sidor, varav ca 100 sidor Heilbrunn. med illustrationer, är skriven på tyska men inne- Nitare (red.) 2000. Signalarter. Indikatorer på håller korta sammanfattningar på svenska och skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. engelska. Skogstyrelsens Förlag. Jönköping.

Tack Matthias Lüderitz Jag tackar SMT:s redaktion för värdefulla Zum Diekkamp 1 kommentarer till manuskriptet och för språkliga D-23715 Bosau-Thürk förbättringar. Jag skulle också vilja tacka alla Tyskland dem i Tyskland, Sverige och Danmark som har stöttat mitt projekt liksom delstatsregeringen i Adress i Sverige: Schleswig-Holstein, som har bidragit med Mistelås-Sjuhult, finansiering. Södregård 5 Litteratur 330 17 Rydaholm Bundesamt für Naturschutz 1998. Das europäi- sche Naturschutzgebietssystem Natura 2000. Matthias Lüderitz har studerat geologi, marklära BfN-Handbuch zur Umsetzung der Flora- och botanik i Hamburg och arbetat i ungefär tio Fauna-Habitatrichtlinie und der Vogel- år som lärare i marklära och ekologi vid schutzrichtlinie. 560 s. Bonn-Bad Godes- Hamburgs Universitet. För närvarande arbetar berg. han som mykolog och som expert på "sjuka hus" Croneborg, H. & Dahlberg, A. 2003. 33 (naturlig eller teknisk strålning, radioaktivitet, gif- Threatened Fungi in Europe. Comlementary ter i byggmaterial, fukt och mögel). Han har inte and revised information on candidates for specialiserat sig inom mykologin men är mest listing in Appendix I of the Bern Convention. intresserad av skinnsvampar, svampekologi och 82 s. Uppsala. svampar i naturvårdssammanhang. Han har bland European Commission 1996. Interpretation annat publicerat rödlistor för delstaten Manual of European Union Habitats. Schleswig-Holstein. På somrarna och under sitt European Commission, GD XI 1996 and inventeringsarbete bor Matthias i närheten av 1999. Office for Official Publications of the Rydaholm i Småland. EU. Brussels. Hägg, B. & Hanson, S.-Å. 2000. Förteckning över Skånes svampar. Puggehatten supplement 4.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 95 INTERNATIONELLT Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 96–97, 2005 Den europeiska svamporganisationen EMA - the European Mycological Association - en lägesrapport

ANDERS BOHLIN

Abstract The author, who is the "Conservation Officer" of the European Mycological Association, reports on current activities within the association.

Vid den europeiska mykologkongressen i (München), Prof. L. van Griensven (Wage- Ukraina i september 2003 bildades European ningen), Prof. D.L. Hawksworth (Madrid), Dr. Mycological Association, EMA. Det är en före- A.Ye. Kovalenko (Sankt Petersburg), Prof. M. ning som skall främja mykologin i Europa ur Lawrynowicz (Lódz), Prof. E. Parmasto (Tartu) alla tänkbara aspekter. EMA är därmed den och Dr. C. Perini (Siena). europeiska delen av det världsomspännande IMA, International Mycological Association. Första styrelsemötet ECCF (European Council for Conservation of EMA:s första styrelsemöte hölls i Prag den Fungi) ingår i EMA som dess arbetande organ 29–30 januari 2005. Där fastslogs bl.a. att före- för skydd av hotade svamparter. ningen skall arbeta för att mykologi skall vara en självständig disciplin i förhållande till bota- Styrelse nik och zoologi. Man vill därigenom undvika Ordförande: Dr. David W. Minter (London) att mykologi blir en styvmoderligt behandlad Vice ordförande: Dr. Reinhold Pöder (Wien) del av botaniken, vilket ofta blir fallet. EMA Sekreterare: Dr. Tetiana V. Andrianova (Kiev) kommer att stå som huvudarrangör för de fram- Kassör: Dr. Stephanos Diamandis (Thessalo- tida europeiska mykologkongresserna. niki) Conservation Officer: Anders Bohlin (Troll- Medlemskap hättan) Beträffande avgifter för medlemskap i EMA Övriga styrelseledamöter: Dr. R. Agerer beslöts att enskilda medlemmar i de bättre

96 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) INTERNATIONELLT bemedlade västländerna betalar 20 euro per år ECCF medan studenter och enskilda medlemmar i öst- Sedan den europeiska mykologkongressen i länder med lägre ekonomisk status betalar 10 Ukraina i september 2003, då EMA bildades, euro per år. Ständigt medlemskap är 15 x årsav- har ECCF kommit att ingå som "The giften och stödjande företag och organisationer Conservation Body" inom EMA. ECCF arbetar betalar 500 euro per år. för närvarande intensivt med att samla in och sammanställa rödlistor över hotade svampar i Den som önskar bli medlem kan kontakta kas- de olika europeiska länderna. Arbetet leds i sören, Stephanos Diamandis, NAGREF - Forest avvaktan på projektpengar av Anders Dahlberg Research Institute, Vassilika, Thessaloniki, på ArtDatabanken. Syftet är att på sikt åstad- 57006, Grekland ([email protected]) som kan komma en total europeisk rödlista och man kan lämna anvisningar om hur man enklast betalar bara hoppas att det gemensamma arbetet kring sin medlemsavgift. de hotade svamparna skall ha större framgång Medlemssekreterare är Dr. Izabella Kalucka än vissa andra europiska samarbetsprojekt! ([email protected]) . I november i år har ECCF ett ordinarie arbets- Hemsida möte i Córdoba i södra Spanien. Representanter Återkommande nyhetsbrev kan läsas på EMA: s från mer än 20 europeiska länder har aviserat hemsida: sitt deltagande i mötet, för vilket den lokala (http://www.euromould.org/index.htm). regeringen i Andalusien står som värd. I sam- Här finns också mycket annat att hämta i form band med mötet kommer det att hållas ett semi- av länkar till mykologiska organisationer, insti- narium kring rödlistning och tillämpning av de tutioner, föreningar, tidskrifter, rödlistor, myko- internationella IUCN-kriterierna. Syftet är att logiska databaser etc. de olika länderna skall kunna tillämpa sina röd- listningskriterier mera enhetligt för en bättre Vad händer i EMA? jämförbarhet inom Europa och i världen.

- Förberedelser pågår inför nästa europeiska mykologkongress, CEM-XV, som kommer Anders Bohlin att gå av stapeln i Sankt Petersburg under Halltorpsgatan 14 hösten 2007 461 41 TROLLHÄTTAN - En arbetsgrupp med inriktning på mykologi i Medelhavsområdet håller på att bildas i [email protected] EMA:s regi - Planering av workshops kring discomyceter Anders Bohlin är ordfö- och hypogeiska svampar rande i ECCF och ingår i - Planering av möten om invasiva svampar och EMA:s styrelse som ansvarig för frågor som rör klimatförändringars inverkan på svampar hotade svampar. - Planering av ett EMA-möte i samband med Linnéjubiléet i Sverige 2007

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 97 SMF Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 98–100, 2005 Till minne av Mats Elfström (1929 - 2005)

ÅKE STRID

Mats Elfströms bortgång är en svår förlust inte svampklubben Boletus, som under 25 år blev bara för familjen utan också för många vänner Mats stora intresse och vars naturliga ledare han och för Sveriges mykologer och Sveriges blev. Tillsammans med Studiefrämjandet och Mykologiska Förening. Norrköpings Tidningar ordnade man tidigt svamputställningar i Norrköping. Mats tog även Mats Elfström föddes på Gräsö i Uppland och initiativet till utbildning av studiecirkelledare växte upp i Vika och Hagaström utanför Gävle, genom Studiefrämjandet. där han tog studenten. Efter avlagd FL i oorga- nisk kemi vid Uppsala Universitet 1965 blev 1979, året när mycket hände, träffade jag också han biträdande lärare där. Han var engagerad i Mats för första gången. Något före Femsjö- studentföreningen Heimdal, var andre kurator träffen ordnade 4H-organisationen Skog och på Gästrike Hälsinge nation och ordförande för Ungdom ett bär- och svampseminarium på förvaltningsutskottet i studentkåren. Under Knappgården i Särna. Svamp var där huvudte- tiden i Uppsala bildade Mats familj. Han gifte mat, och det blev inledningen på Mats mer utåt- sig med Ingegerd Skyttle, och paret fick en riktade svampengagemang. Sådana svampsemi- dotter och en son. Från 1967 till sin pensione- narier ordnades sedan under många år på olika ring 1994 tjänstgjorde Mats som lektor i kemi platser i landet, från Jämtland i norr till vid De Geergymnasiet i Norrköping. Han var Blekinge i söder. Mats var en flitig deltagare förtroendevald i kommunens Miljö- och hälso- och kom snart att ingå i lärarstaben. skyddsnämnd 1984-2002 och arbetade aktivt med miljöfrågor även i den lokala Natur- Som ordförande, och till en början även sekre- skyddsföreningen. terare, för Sverige Mykologiska Förening åren 1982-2000 var Mats med om att utveckla före- Vid sidan av mykologin hade Mats ett livslångt ningen och han bidrog med många nya initiativ. intresse för jazzmusik, och han gav ut ett antal Som ivrig svampplockare råkade han precis diskografier. Han hann även ägna sin tid åt som alla vi andra ofta i bryderi vid examinatio- släktforskning på såväl sin egen som hustruns nerna och att få fram hjälpmedel för svamp- sida. bestämning låg honom varmt om hjärtat. Han gjorde själv eller fick andra att göra bestäm- Mats var tidigt intresserad av svampplockning, ningsnycklar, utskrivna eller i dator, och han ofta skedde det i sällskap med andra naturin- förstod vilken hjälp datorn kunde ge. För över tresserade i Norrköping. År 1978 diskuterade 10 år sedan hade han en vision om en stordata- man i gruppen att starta en studiecirkel om bas med nycklar, bilder och referenser, och svamp under kommande vinter, och en sådan tiden har snart hunnit ikapp de tankarna, inte kom till stånd i januari 1979, alltså tidigare minst genom den nu påbörjade National- samma år som SMF grundades vid en träff i nyckeln. I samma anda arbetade Mats med att Femsjö. Snart bildade man även den lokala starta kursverksamhet i olika mykologiska

98 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) SMF

ämnen. SMF hade i Mats en ordförande som lingsläkten, som bläcksvampar, nagelskivlingar även intresserade sig för vad som hände i sam- och hättingar. Ekologiska reportage berörde hället, och hans verksamhet var mycket utåtrik- jordmån, våtmarker, tungmetaller m.m. Både tad och han företrädde ofta föreningen vid längre och kortare texter återkom ofta under en sammanträden och i massmedia. löpande rubrik, som Svamp och …, Pytteklubben och Sett, hört och läst. Mats fort- Samtidigt med sitt ordförandeskap var Mats satte med sitt författande in i det sista. I nr redaktör för SMF:s Medlemsblad, sedermera 1/2005 av vår tidskrift, numera Svensk Jordstjärnan. Mats var inte stor i orden, och de Mykologisk Tidskrift, publicerade han en väl flesta av SMF:s medlemmar har nog bäst lärt illustrerad artikel om några fränskivlingar, och känna honom i funktionen som redaktör eller ett par veckor innan han gick bort kom ett kanske framför allt som fli- bidrag om myxomyceter tig skribent. Redan 1980, och en färgbild av en kanta- från andra numret av med- rell bevuxen med en myxo- lemsbladet, trädde han in mycet. Detta sista bidrag till som redaktör, och det blev hans serie Sett, hört och läst inledningen till vårt mer än har nr 19. 20-åriga goda samarbete. Kontakterna blev täta, först Under sin tid i redaktionen med brev och telefon och fick Mats vara med om att senare med den tyvärr mer utveckla och genomföra en opersonliga e-posten. ny teknik vid framställ- ningen av tryckoriginalen. "Jordstjärnan är för mig ett De första årens handarbete glädjeämne" skriver Mats med skrivmaskin, sax och 1985, och den inställningen klister gick bra så länge har varit värdefull för tid- man inte kände till eller skriften och för SMF. Han hade resurser till något tyckte att arbetet med tid- annat. Men Mats var redan skriften var "utvecklande av 1984 medveten om att färdigheter man inte äger", och det var grunden informationstekniken skulle kunna förbättras för hans stora insats både när det gäller den och att en "ordbehandlingsmaskin" kunde bli en tekniska sidan och innehållsmässigt. En blädd- nödvändighet rätt snart. Ett par år senare fick ring i tidskrifterna visar att Mats bidrag till Mats tillgång till en dator som sonen anskaffat, innehållet var närmast oräkneliga och för och efter diverse initialsvårigheter gjordes de många att här kommentera. Kontroll av en fem- första utskrifterna. Från nr 2 1988 av Jord- årsperiod på 1980-talet visar att han stod han stjärnan skedde praktiskt taget all utskrift på för nästan 100 inlägg! Om stoffet för ett num- det sättet med hjälp av en inhyrd dator. Mats mer inte gick jämnt upp med ett arks åtta sidor förfinade tekniken vid framställningen av origi- hade han alltid något på lager att stuva in. Mats nalen alltmer, och så småningom gick endast en var mycket beläst, inte bara inom mykologin, cd till tryckeriet. Mats hade en stark önskan om och mycket förmedlade han till läsarna. Han färgbilder i Jordstjärnan och det fick ske satte sig in i olika delar av biologin och behand- successivt alltefter som ekonomin tillät. Först lade vitt skilda ämnen som t.ex. ekologi och prydde de endast pärmarnas yttersidor, sedan nomenklatur. Många recensioner kom från hans även inre pärmsidor, och så småningom började penna och artiklar i utländska tidskrifter inspi- färgbilder införas även inuti tidskriften, bl.a. i rerade honom till många artiklar om t.ex. skiv- jubileumsnumret tillägnat Elias Fries 1994.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) 99 SMF

Önskemål om kartering av svenska svampars importera eller beställa den till ett högre pris i utbredning framfördes redan ett par år efter bokhandeln. SMF:s bildande, och Mats insåg genast värdet i en sådan. Han genomförde att en rikstäckande Genom sin långa ordförande- och redaktörstid svampkartering kom till stånd 1991, och han har Mats Elfström under ett par decennier stått var också den som samlade in och skapade en för kontinuiteten i Sveriges Mykologiska databas över lokaluppgifterna. Mats uppma- Förening. Även ett försök till en kort samman- nade ständigt våra medlemmar att skicka in fattning över hans insatser blir omfattande. När inventeringsuppgifter, och för dem som hör- den samtidigt i stort blir en resumé över före- sammade uppmaningen startade han ett litet ningens verksamhet förstår man Mats bety- blad Inventeraren, som utkom i åtminstone sju delse. Han var en värdig hedersmedlem i nr, med bl.a. bestämningstabeller, upprättade av Sveriges Mykologiska Förening! Minnet av honom själv eller någon annan. honom och av hans insatser kommer att fortle- va, liksom minnet av en vänlig person som var Mats intresse för svamplitteratur gjorde att han lätt att samarbeta med och som generöst delade redan 1980 startade en förmedling av böcker till med sig av sig själv. våra medlemmar. Därmed kunde man köpa sin litteratur på hemmaplan och man slapp att själv Tack Mats!

100 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005) Styrelse Revisor Kerstin Bergelin ordförande Mats Elfström (†) Bovetevägen 10, 260 40 VIKEN 042-238232, [email protected] Magnus Källberg Tränggatan 5, 582 28 LINKÖPING Arne Ryberg kassör 013-241713 Boafallsvägen 10, 293 72 JÄMSHÖG 0454-49208, [email protected] Revisorssuppleanter Carina Jutbo Jan-Olof Tedebrand vice ordförande Tallvägen 9A, 854 66 SUNDSVALL Silje 128, 855 90 SUNDSVALL sekr. 060-569235 060-563294, [email protected] Erik Sundström Jan Nilsson Havregränd 1, 811 62 SANDVIKEN Smultronvägen 4, 457 31 TANUMSHEDE 026-250291 0525-20972, [email protected] Valberedning Mikael Jeppson Annchristin Nyström sammankallande Lilla Håjumsgatan 4, 46135 TROLLHÄTTAN Tinglabacken Borlanda, 360 40 ROTTNE 0520-82910, [email protected] 0470-93000, [email protected]

Jan-Åke Lönqvist Ann-Sofie Karlsson Frödingvägen 5, 293 33 OLOFSTRÖM pl 6888 A, Greby, 450 81 GREBBESTAD 0454-40205, [email protected] 0525-10448

Mattias Andersson Alf Nilsson Gustavslundsvägen 35, 144 63 RÖNNINGE Olsagårdsgatan 4, 511 62 SKENE 08-7681967, 0320-47820 [email protected]

www.svampar.se Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 26 · nummer 2 · 2005 INNEHÅLL

Bengtsson, Karl-Gustav & Larsson, Karl-Henrik: Amaurodon cyaneus - en för Sverige ny skinnsvamp - Amaurodon cyaneus - a corticioid fungus new to Sweden ...... 11 Bergelin, Kerstin: Orföranden har ordet - the President´s Comments ...... 2 Bergelin, Kerstin: Värdefulla naturbetesmarker i Skåne - Important grassland sites in the province of Skåne (S. Sweden)...... 38 Bohlin,Anders: Den europeiska svamporganisationen EMA - the European Mycological Association - en lägesrapport - Report from the European Mycological Association...... 96 Elfström, Mats (†): Påhittiga svampdjur (myxomyceter) - Peculiar myxomycetes...... 15 Gustafsson, Gunilla: En introduktion till skinn och tickor i Skåne - An introduction to polypores and corticioid fungi in the province of Skåne (S. Sweden)...... 3 Hanson, Sven-Åke & Jeppson, Mikael: Gasteromyceter i östra Skånes sandstäppsområden - en sammanfattning av elva års inventeringsarbete - Gasteromycetes in sand steppe vegetation - results of a monitoring project in the province of Skåne (S. Sweden)...... 61 Holmberg, Uno: Olof Andersson 17.12.1912 - 29.9.1995 ...... 85 Ingvert, Claes: Skånska ädellövskogar - Characteristic fungi in deciduous forests in the province of Skåne (S. Sweden)...... 49 Karlsson, Mats & Jeppson, Mikael: Xerula caussei - en ny svensk roting - Xerula caussei new to Sweden...... 8 Krumlinde, Joachim: Udda matsvampar - Some rarely used edible fungi...... 87 Lange, Christian: Släktet Leucoagaricus, spånskivlingar, i Sverige - The Genus Leucoagaricus in Sweden...... 16 Lüderitz, Matthias: Svampar i Natura 2000-områden - ett projekt för identifiering och indikering av naturtyper - Fungi in Natura 2000 - a project to characterize and indicate habitats...... 90 Strid, Åke: Till minne av Mats Elfström - Mats Elfström in memoriam...... 98 Sundström, Erik: Första permanenta tickutställningen vid Färnebofjärdens Nationalpark - A permanent fungus exhibition...... 84 Söderberg, Lennart: Två koralltaggsvampar, Ramaria bataillei och R. flavobrunnescens, funna i Sverige - Two coral fungi, Ramaria bataillei and R. flavobrunnescens found in Sweden...... 31

Tryck: Affärs-Tryckeriet, Västerås september 2005 Repro: Affärs-Tryckeriet, Västerås Omslag: Silverblade silk 250 Inlaga: Silverblade silk 100