Ärkebiskop Birger Gregerssons landkänning i Söderhamnstrakten 1374

Svartön, en blåsig oktoberdag 1374. Birgittas kanonisation och tryggandet av hennes En mindre grupp av klinkbyggda ekbåtar med råse- klosterstiftelse. Ärkebiskopen författade även le- gel närmar sig norrifrån. De har under natten ank- genden, miraklerna och levnadsbeskrivningen om rat upp i Korshamn på Stålnäsets sydligaste spets Heliga Birgitta. En av de viktigaste händelserna var och gruppen har nu bestämt sig för att det kulna även Birgers och kungens deltagande vid skrinlägg- höstvädret med kraftiga vindar mojnat så att det ningen av Birgittas ben år 1381. går att segla vidare söderut längs Hälsingekusten. Men tillbaka till ärkebiskopens resa 1374. Varför Som ledare för gruppen finns ärkebiskop Birger hade Birger givit sig av långt norrut just detta år? Gregersson som varit på långresa norrut, men som Jo, ärkebiskop Birger Gregersson tog krafttag i innan de värsta höststormarna anländer bestämt att försvara de kyrkliga privilegierna mot de värds- sig för att hinna tillbaka helskinnad till Roslagskus- liga myndigheterna. Han försökte lägga Kemi och ten för landfärd mot det värmande biskopssätet i Ijo kapellag, i Norra Österbotten, under ärkestif- . tet och flytta stiftets gräns till Ule älv. Det är under Birger Gregersson var född troligen 1327 och den visitationsresan 1374 till stiftets nordliga- ut son till Greger Jonsson av Malstaätten. Som ton- post som han tar upp diskussion om gränsens rätta åring blev han 1342 utsedd av självaste påven Cle- sträckning. Syftet var helt enkelt att få biskopstion- mens VI till kanik i Strängnäs. Ett tiotal år senare det av de nämnda socknarna. Med stöd av ortsbor utnämnd, även då av påven, till domprost i Upp- och äldre uppgifter om gränsen mellan det gamla sala, och från 1366 även utsedd till ärkebiskop av Stor-Hälsingland och Finland lyckades Birger 1377 Uppsala stift av den nya påven Urban V. få ett kungligt brev på att tvisteområdet låg under I de kungliga striderna mellan Albrekt av Meck- hans lydnad. Åbobiskopen, Johannes III Westfal, var lenburg och drottning Margareta under främst inte nöjd över beslutet. 1360-talet tog Birger Gregersson Albrekts parti, och Efter bara några år flyttades gränsen tillbaka till blev kungens kansler. Som vän till en av dåtidens trakten av Torneå. Det som även blev en följd av största godsägare, Bo Jonsson Grip, arbetade Bir- Birgers nordliga resa var troligen att Västerbotten ger även med att stärka adelns och kyrkans makt avskildes som ett eget prosteri. gentemot kronan, och försöka förhindra att reduk- Men hur var det nu med ärkebiskopens land- tionen genomfördes. Vid reduktionen planerade känning i Söderhamnstrakten? Jo, enligt uppgifter kronan en indragning av adelns och kyrkan gods, färdades han i Svartsundet den 17 oktober 1374, gårdar och landinnehav. troligen på hemvägen från de nordligare bredd- Förutom de värdsliga sakerna med gods och graderna. På resan skulle Hälsingelagens bestäm- land, så ägnade sig Birger Gregersson åt mera melser om landets gränser granskas. Det sägs att kyrkligt-nationella tankar och mål genom att 1381 ärkebiskopen lät hämta ut Hälsinglands lagbok instifta Vårfrupenningen i syfte att finansiera ett ur Selångers kyrka, där den förvarades fastsmidd kloster i Vadstena. Vidare arbetade han för Heliga med järnkedjor vid väggen, och att man befann

Karta ca 1650 över ”Swartöö Sunde” och ”Swartöön”, nuvarande Skatön i Söderhamns skärgård. Lantmäteriets historiska kartor. Selångers kyrka. Foto: Elise Hovanta. Svartsundet idag. Foto: Elise Hovanta. sig i ”Svartasund” när den lästes. Kyrkoherdarna son, väpnaren Björnsson, riksrådet Finvid Fin- Mathias i Bollnäs och Mathias i Norrala ska ha varit vidsson, slottsfogden i Stockholm Herbert Königs- med vid läsandet. Man jämförde tre lagböcker med mark och fogden på Örebro slott Rudolf van Dollen. varandra och fann av gammalt stadgat: sva skeptis Kanske var de även med på visitationsresan 1374. landum tväggiga konunga mellan, att Sverikis och Svartsundet var under medeltiden en skapligt Norikis birias ij Ulu Träski och ledhir äptir Ysma fäm- stor vattenpassage som skilde Svartön från det tan vikno laugan. Så fick kung Albrekt skriva brevet norra fastlandet i fjärden in mot Söderhamn. Med den 17 juni 1377, sittande i Enköping, om att Ule landhöjningen har dock rännan grundats upp och träsk och ström skulle vara gräns mellan Åbo och är nu knappt farbar med mindre båtar. När biskop- Uppsala biskopsdömen. en färdades förbi, i kanske tio meter långa och tre I kungens brev nämns en handfull män som ska, meter breda båtar, var det inga problem att ta sig tillsammans med Birger Gregersson, ha varit närva- genom sundet. De valde troligen den här inre, nå- rande vid överlämnandet av ett gammalt brev om got längre, farleden nära kusten för att slippa det Uppsalakyrkans rättigheter och Hälsinglands gräns. väldiga havets nycker. Men var exakt läste de Häl- Männen, alla Birgers rådsherrar, var riddaren och singlands lagbok? I ”Svartasund”? lagmannen i Uppsala Karl Ulfsson Sparre av Tofta, riddaren och lagmannen i Västmanland Sten Stens- Elise Hovanta, arkeolog i projekt St Olav Waterway

Svartsundet och Korshamn markerade på översiktskarta för del av Söderhamns skärgård. Medgivande 1201/0240.

Källor: Birger Gregersson, urn:sbl:18237, Svenskt biografiskt lexikon (art. av Sten Engström). Berättelser ur svenska historien. runeberg.org/sverhist/1/0765.html Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr: 11045.