Riktlinjer Till Stöd För Bedömning Och Behandling 2015

2015 Riktlinjer Riktlinjer till stöd till stöd för bedömning och behandling 2015 Detta är den fjärde versionen av BUP Stockholms riktlinjer till stöd för bedömning och behandling. De är till för att ge vägledning till Riktlinjer till stöd BUP Stockholms medarbetare när de i kraft av sin profession gör kliniska bedömningar, fattar beslut i vårdprocesser och planerar för bedömning och behandling vårdinsatser tillsammans med sina patienter. Mycket av det som var ambitionen då den första versionen ar- för bedömning betades fram för mer än fem år sedan, har förverkligats. Det finns idag en tydligare samsyn i vår organisation kring hur vården ska genomföras och vårdutbudet är mer lika över länet. Riktlinjerna och behandling 2015 används och diskuteras i det dagliga arbetet på mottagningarna och det flöde som finns i organisationens subspecialitetsgrup- peringar, och i vårt nätverk av medarbetare för riktlinjernas uppdatering, gör att de är ett levande arbetsredskap. Riktlinjeboken har kommit att bli precis den samlande faktor vi behöver för att kunna leverera det våra beställare efterfrågar: barn och ungdomspsykiatrisk vård som baserar sig på en sammanvägning av vetenskaplig kunskap, klinisk expertis och patientens värderingar och förutsättningar. Vi har genom riktlinjearbetet under de senaste åren arbetat intensivt med sammanvägningen av de två första delarna av den evidensbaserade praktiken: vetenskaplig kunskap och klinisk expertis, och vi har nu kommit en bra bit med praktiskt förverk- ligande av detta i vår verksamhet. Nästa steg är att än tydligare låta även det tredje benet stadga upp kvaliteten, nämligen genom att öka patientens delaktighet i vården. Ett arbete som ju också ligger helt i linje med den nya patientlagen. Som en del av detta kan även denna version av riktlinjerna laddas ner från vår hemsida www.bup.se ISBN 978-91-86981-06-8 Riktlinjer till stöd för bedömning och behandling 2015 Riktlinjer till stöd för bedömning och behandling 2015 © Barn och ungdomspsykiatrin, Stockholms läns landsting, 2015. Fler exemplar går att beställa via www.bup.se Grafisk form: Soya kommunikation Tryck: Printfabriken, Karlskrona 2015. ISBN 978-91-86981-06-8 I II Inledning III Riktlinjer som ett levande arbetsredskap Du håller nu den fjärde versionen av BUP Stockholms riktlinjer till stöd för IV bedömning och behandling i din hand. De är till för att ge vägledning till dig när du i kraft av din profession gör kliniska bedömningar, fattar beslut i vård- processen och planerar vårdinsatser tillsammans med dina patienter. Mycket av det som var ambitionen då den första versionen arbetades fram V för mer än fem år sedan, har förverkligats. Det finns idag en tydligare samsyn i organisationen kring hur vi ska arbeta och vårdutbudet är mer lika över länet. Riktlinjerna används och diskuteras i det dagliga arbetet på våra mottagningar VI och det flöde som finns i subspecialitetsgrupperingarna, och i vårt nätverk för riktlinjernas uppdatering, gör att detta är ett levande arbetsredskap. Vetenskaplig kunskap, klinisk expertis och patientens värderingar VII och förutsättningar Riktlinjeboken har kommit att bli precis den samlande faktor vi behöver för att kunna leverera det våra beställare efterfrågar i vårdöverenskommelsen: barn och ungdomspsykiatrisk vård som baserar sig på en sammanvägning av VII vetenskaplig kunskap, klinisk expertis och patientens värderingar och förut- sättningar. Vi har genom riktlinjearbetet under de senaste åren arbetat intensivt med IX sammanvägningen av de två första delarna av den evidensbaserade praktiken: vetenskaplig kunskap och klinisk expertis, och vi har nu kommit en bra bit med praktiskt förverkligande av detta i vår verksamhet. Nästa steg är att än tydligare låta även det tredje benet stadga upp kvaliteten, nämligen genom att X öka patientens delaktighet i vården. Ett arbete som ju också ligger helt i linje med den nya patientlagen. Flera steg och beslutspunkter i vårdprocessen föregår det sub XI specialiserade behandlingsarbetet En stor andel av våra patienter kommer inte så långt i vårdprocessen som till det subspecialiserade arbete som beskrivs i riktlinjerna. Några hänvisas XII direkt efter en initial bedömning till andra, då de helt enkelt inte tillhör vår BUP STHLM RIKTLINJER 2015 5 målgrupp. Vi har under läsåret 2014/15 arbetat med en utbildningsinsats i öp- penvården kring initial bedömning i syfte att bli bättre på att definiera och urskilja vår målgrupp. I den initiala bedömningen fokuserar vi på barnets aktuella tillstånd, svårig- heter, funktionsnivå och symtom. Bedömningen utgår oftast från föräldrars pro- blembeskrivning kompletterad med observation av och individuellt samtal med barnet. Därtill kommer analys av symtomatologi och differentialdiagnostiska överväganden samt tankar om diagnos. Barnet självt är mer i fokus, men det be- tyder inte att familjeperspektivet är oviktigt. Syftet är att renodla perspektivet så att barnet och dess individuella behov lyfts fram tydligt. Barnets behov av vård på specialistnivå ska avgöra vårt beslut kring om vården ska ges av oss eller inte. Vi ska säkerställa att våra resurser ges till dem som har störst behov och nytta av dem. Fokus på barnet gör familjeperspektivet viktigt Fokuseringen på barnet och dess behov gör att familjeperspektivet också måste lyftas fram. Det är inte minst viktigt att bedöma och göra sig en uppfattning om familjesammanhanget när det kommer till att överväga vilka insatser som ska rekommenderas. Något som ju dessutom måste ske i samråd med barn och för- äldrar. I den fördjupade bedömningen och upprättandet av vårdplan ska familjen och barnet alltid vara delaktiga. Arbetet med revideringen sker i ett nätverk av aktiva kliniker Inom BUP Stockholm finns ett organisationsövergripande nätverk av medarbetare i vilket alla subspecialiteter och alla verksamhetsområden är representerade. Nätverkets uppgift är att följa kunskapsutvecklingen inom sin subspecialitet, och en gång om året rapportera behov av att komplettera, lägga till eller byta ut metoder i riktlinjerna. Nätverket samlar också ihop synpunkter och erfarenheter som förs fram i den kliniska verksamheten och sammantaget utgör detta en grund för den revidering av riktlinjerna som genomförs. De versioner av riktlinjerna som presenteras i denna utgåva bygger i varierande grad på de versioner som givits ut år 2010, 2012 och 2013. Den arbetsgrupp som utformat texten i årets utgåva presenteras på respektive kapitels försättsblad. Ti- digare arbetsgrupper finns beskrivna efter litteraturförteckningen för respektive kapitel. DSM5 översatt till svenska, men DSMIV gäller tills vidare I arbetet med revideringen har många frågor ställts med anledning av DSM-5. Vi har beslutat att i väntan på ICD-11 fortsätta att använda diagnoskriterierna i DSM IV TR, trots att DSM-5 nu finns översatt till svenska. Skälet är att DSM-5 och ICD- 10 inte är kompatibla med varandra på samma sätt som DSM IV TR och ICD-10. Diagnosbeskrivningarna i denna version av riktlinjerna utgår därför i huvud- sak från ICD-10 och DSM-IV. Där det finns viktiga förändringar i DSM-5 som har betydelse för bedömning och behandling görs en kort beskrivning av det under de olika tillstånden. Detta gäller dock inte avsnittet om tvångsdiagnoserna som istäl- 6 BUP STHLM RIKTLINJER 2015 let helt utgår från DSM-5. Skälet är att det har kommit helt nya tvångsdiagnoser i DSM-5 som till viss del ingår i vårt uppdrag att bedöma och behandla. I Övergripande förändringar i årets upplaga I årets revidering har det varit centralt att beskriva en stegvis insättning av insatser från mindre till mer omfattande och att understryka vikten av att bedöma patien- II tens funktionsnivå som grund för insatsernas omfattning. Det finns därför en tydligare nivådifferentiering i bedömnings- och behandlingsavsnitten. Fokus har också lagts på att rekommendera metoder som svarar mot vårt uppdrag och som vi faktiskt har att erbjuda inom organisationen. Avgränsningar för vad vi utifrån III vårt uppdrag ska göra och inte, har också tydliggjorts. En del bedömningsinstru- ment och behandlingsmetoder är borttagna och andra har lagts till. De avsnitt som beskriver farmakalogisk behandling har genomgående mini- IV merats och i stället hänvisas till de ”Riktlinjer till stöd för psykofarmakologisk behandling” som tagits fram parallellt inom vår organisation. I några av kapitlen, Tillstånd hos små barn, Psykotiska syndrom, Trotssyndrom och uppförandestörning samt Traumarelaterade tillstånd är det bara smärre för- V ändringar gjorda jämfört med versionen från 2013. I några kapitel har det gjorts mer omfattande förändringar: ADHD, Autismspektrumtillstånd, Depression samt Bipolärt syndrom. Tre kapitel har skrivits om helt och hållet: Ätstörning, Självskadebeteende samt Tvångssyndrom. Ångestkapitlet har inte uppdaterats VI alls. Förändringar kapitel för kapitel VII I kapitlet Tillstånd hos små barn är den största förändringen anpassning till den svenska översättningen av DC 0-3 som blivit klar sedan förra versionen av riktlinjerna publicerades. En kunskapsöversikt om prematurt födda barn har lagts till som bilaga. VII I Traumakapitlet har det lagts till en beskrivning av sekundär traumatisk stress samt av anknytningstrauma som ett traumatillstånd skilt från andra trauman. I kapitlet om Psykostillstånd är mindre förändringar gjorda medan kapitlet om Bipolärt tillstånd omarbetats i större utsträckning. Tydligare fokus läggs nu på in- IX dikationer, tidiga tecken och differentialdiagnostik som stöd till bedömning. Bila- gor har lagts till om tidiga tecken och vad som

Load more