STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952:23 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Bokutredningen

Betänkande avgivet av särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet

STOCKHOLM 19 5 2 Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk förteckning

1. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folk­ förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. upplysning och forskning på alkoholfrågans område. , Hffiggström. 457 s. Fi. Victor Petterson. 95 s. Fi. 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållan­ 212 s. Fi. den inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av 3. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 100 s. C. fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län 4. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. Beckman. 38 s. m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskom­ 5. Det yngsta fångvårdsklientelet. Av T. Eriksson. Kihl­ mitténs betänkande. 3. Kihlström. 447 s. I. ström. 20 s. Ju. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaru­ 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente försörjning. Beckman. 135 s. H. m. m. Hjeggström. 173 s. C. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mel­ 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- lan de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3. och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 96 s. Gernandt. 31 resp, 15 s. U. Ju. 18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och För­ 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. enta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstnings- Bilaga 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsätts­ och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 utrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. Ju. s. Ju. 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. 19. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och 53 s. S. valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s. 20. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till Ju. beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföre­ 10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 152 tag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K. s. H. 21. Räjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. Ju. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings be­ 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig tänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. Beckman. 66 s. Fi. 219 s. I. 23. Bokutredningen. Kihlström. 310 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok- itäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex.. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jord­ bruksdepartementet. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952:23 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Bokutredningen

Betänkande avgivet av särskilda sakkunniga

inom ecklesiastikdepartementet

STOCKHOLM 1952 EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB 511312

v- 5s/ S* ctKhCv

INNEHÅLL

Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet 7

Första kapitlet. Inledning v 9 Utredningsuppdraget 9 Utredningsarbetet 14

Andra kapitlet. Allmänheten och boken 16 Inledning 16 Allmänhetens läsvanor 17 Undersökningar rörande ungdomens bokval 19 Gallupundersökningen 30 Utredningen 59

Tredje kapitlet. Förlagsverksamheten 69 Inledning 69 Förlagsbranschens nuvarande gestaltning 70 Bokproduktionen 1931—50 72 Förlagsverksamhetens och kommissionsbokhandelns uppkomst och ut­ veckling 74 Förlagsverksamhetens ekonomiska villkor 79 Allmänna synpunkter .79 Priskontrollnämndens undersökning jämte komplettering 83 Utredningens synpunkter 95 Ett statligt bokförlag 98 Reservation av herrar Bonnier och Josephson 106

Fjärde kapitlet. Bokdistributionen 109 Inledning 109 Kommissionsbokhandeln 109 Bokhandelns organisation 109 A-kommissionärer 110 B-kommissionärer 112 Lantbokhandeln 112 Tillsättandet av kommissionärer 113 Bokhandelns geografiska spridning 114 Städerna 115 Köpingarna 117 Landskommunerna 117 Affärsreglerna 118 Bokhandelns lönsamhet 123 Detaljhandelns utredningsinstituts undersökning 1948 124 Bokutredningens stickprovsundersökning 135 Andra reguljära bokförsäljare 141 Kiosker och pappershandlare 111 Missionsbokhandlare 141 Bokförlagens direktförsäljning 142 Avbetalningsförsäljning genom ombud 142 Försäljning av billighetsserier 145 Försäljning genom kupongannonsering 149 Försäljning direkt till biblioteken 149 Försäljning genom förlagen närstående organisationer 150 Antikvariat, rcstupplageförsäljare och bokbarer 151 Antikvariat och rcstupplageförsäljare 151 Bokbarer 151 Utredningen 152 Bokhandelns geografiska spridning 152 Bokhandelns lönsamhet 156 Sammanfattning rörande kommissionsbokhandeln 158 Förlagens direktförsäljning 162 Litteraturfrämjande och bokpropaganda 163 Andra åtgärder 168 Bokförsäljning genom folkbiblioteken. Bokbilar .180 Reservation av herrar Bonnier och Josephson 183

Femte kapitlet. Författarnas ställning 185 Författarnas juridisk-ckonomiska ställning 185 Författarrättcns uppkomst och utveckling 185 Den svenska författarrättens nuvarande gestaltning 188 Förlagsavtalets ekonomiska innebörd 191 Författarnas sociala och ekonomiska ställning 194 Bokutredningens författarenquéte 194 Utredningen 215

Sjätte kapitlet. Former för statligt stöd åt författare 220 Inledning 220 Ersättning till författare för biblioteksutlåningen av deras verk .... 220 Tidigare utredningar och förslag 221 Utländsk praxis 231 Föreliggande framställningar 234 Utredningen 237 Stipendier 240 Nu tillgängliga stipendie- och understödsmedel 248 Sammanfattning 257 Övriga åtgärder 263 Försäkringsskydd 263 Skattefrågor 263

Sjunde kapitlet. Barn- och ungdomslitteraturen 265 Inledning 265 Barn- och ungdomslitteraturens ställning 266 Författarnas ställning 267 Utredningen 270

Åttonde kapitlet. Sammanfattning 273

Bilagor 283 1. Sammandrag av Gallupinstitutets frågeformulär 2. Kontrakt mellan folkbildningsorganisationerna och bokhandeln 3. Bokutredningens och författareföreningens frågeformulär 4. Författarstipendier t. o. m. 1949 5. Författarstipendier 1950—51 (5. PM rörande biblioteksundersökningen

77//

Herr Statsrådet och Chefen för Kungt. Ecklesiastikdepartementet

Genom beslut den 26 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen tor eck­ lesiastikdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom de­ partementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för att ge större spridning åt god litteratur samt rörande författarnas ställning och villkor. Departementschefen tillkallade därefter såsom sakkunniga filosolie dok­ torn, ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statssekreteraren R. H. L. Edenman, bokförläggaren K. Bonnier, författaren C.-E. Englund, studiesekreteraren O. A. Hallbeck, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören E. G. V. Johannesson, bokhandlaren G. A. Josephson, fru Maj G. Larsson och redaktören G. A. Svensson, varjämte åt Edenman uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande. Jämlikt beslut den 16 oktober 1948 uppdrogs åt amanuensen E. G. A. Fors­ ström att tjänstgöra som de sakkunnigas sekreterare. De sakkunniga sammanträdde första gången den 8 oktober 1948 och antog därvid benämningen Bokutredningen. Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete, får utredningen härmed vörd­ samt överlämna sitt betänkande. Till betänkandet har tvenne särskilda yttranden avlämnats av underteck­ nade Bonnier och Josephson. Stockholm den 17 juni 1952.

Ragnar Edenman Kaj Bonnier Oscar Hallbeck Gunnar Josephson Carl-Emil Englund Ewald Johannesson Maj Larsson Gösta A. Svensson

/ Gösta Forsström

7

FÖRSTA KAPITLET INLEDNING

Utredningsuppdraget

Vid 1947 års riksdag väcktes i första och andra kammaren likalydande motioner (1:5 och II: 8), vari hemställdes, att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om en allsidig och förutsättningslös utredning av förhållan­ dena inom bokförlagsverksamheten och bokdistributionen inom landet. In­ ledningsvis konstaterade motionärerna, att de senaste årtiondena medfört en förbättring i många avseenden av vårt folks levnadsstandard och att kra­ vet »kulturen åt folket» med rätta kunde göra anspråk på större utrymme. En viktig förmedlare av kulturen var boken, men det nuvarande systemet för produktion och bokdistribution uppmuntrade enligt motionärernas upp­ fattning knappast en sådan förmedling. Böckernas ringa spridningskrets var icke minst ett ekonomiskt problem. Motionärerna betvivlade, att de höga bokpriserna var motiverade av de faktiska produktionskostnaderna, och de framhöll, att bokförlagen icke var fler i Sverige än att de med sammanhåll­ ning sinsemellan kunde diktera författarvillkor och bokpriser. Att driva bokförlag som privata lukrativa affärsföretag förutsatte enligt motionärerna att principen för väljandet respektive vrakandet bland de er­ bjudna manuskripten blev vad som var ekonomiskt inbringande eller icke. Dessa förhållanden var icke tillfredsställande. Kulturen fick icke sakna till­ skottet av de originella och exklusiva författares verk, som icke passade de affärsmässigt drivna och bedömande förlagen och som följaktligen hade små utsikter att bli utgivna. Ej heller borde som nu flertalet av nationens invå­ nare av ekonomiska skäl vara berövat möjligheterna att köpa böcker och skapa sig en liten bokskatt i varje hem. Det kunde ifrågasättas, framhöll motionärerna, om inte en del av olägenheterna kunde undanröjas genom in­ rättandet av ett med de privata bokförlagen konkurrerande statligt eller statligt-kooperativt bokförlag eller genom att bereda bokkonsumenterna och det allmänna tillfälle till insyn i den privata förlagsverksamheten och bok­ distributionen, t. ex. genom ett rådgivande och övervakande organ, ett sta­ tens bokråd, med uppgift att tillvarata det allmännas intressen. Olika möj­ ligheter kunde övervägas, om en allsidig och förutsättningslös utredning kom till stånd. 9 En fråga, som i detta sammanhang borde uppmärksammas, underströk motionärerna, var den om förhandsteckning å speciella, mycket dyrbara bokverk. De bokverk, som avsågs, var uteslutande sådana, som har en mera geschäftsbetonad karaktär. Förhandsteckningen ledde ofta till att bestäl­ larna sedermera fann sig ha blivit frestade över hövan. För att möta den sortens bokspridning borde enligt motionärerna det allmänna och konsu­ menterna i förening kunna genomföra någon anordning i syfte att auktori­ sera sådana bokverk, som fyller ett legalt behov. För utredning talade också vissa andra omständigheter, framhöll motio­ närerna avslutningsvis. Staten var själv en stor bokutgivare och gav stora anslag till produktion av tryckalster. Stora summor anvisades århgen till inköp av skolböcker. Motionärerna var medvetna om att frågan om ett stat­ ligt läroboksförlag kom att prövas av särskilda sakkunniga, som erhållit detta uppdrag. Även om lärobokssakkunniga kom att föreslå inrättandet av ett statligt skolboksförlag, kvarstod frågan huruvida de många publikatio­ ner, som helt eller delvis bekostades med statsmedel, nu trycktes och distri­ buerades på det mest rationella sättet, och om över huvud taget staten icke hade intresse av att utgivningen av ur samhällets och folkbildningens syn­ punkter önskvärda böcker främjades genom särskilda åtgärder. Varuti dessa åtgärder kunde bestå, kunde endast en utredning ge anvisning på. Motionä­ rerna hemställde därför, som ovan anförts, om en allsidig och förutsätt­ ningslös utredning av förhållandena inom bokförlagsverksamheten och bok­ distributionen inom landet. I motion vid samma års riksdag, II: 53, föreslogs, att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om en utredning, som med beaktande av de i motionen framställda synpunkterna snarast måtte framlägga förslag om in­ rättandet av ett statligt bokförlag. Problemen om de privata bokförlagens ställning och verksamhet hörde enligt motionärerna till våra viktigaste kulturfrågor. De missförhållanden, som var en följd av dessa företags fortskridande koncentration och mono­ polställning, hade blivit alltmer uppenbara. De privatkapitalistiska princi­ per, som bestämde denna verksamhet, hade lett till att böcker gavs ut i rent spekulationssyfte utan hänsyn till litterär kvalitet. På detta sätt motverka­ des den höjning av den kulturella standarden, vartill varje ansvarsmedveten kulturpolitik måste syfta. För att avhjälpa de missförhållanden på bokproduktionens område, som motionärerna hade funnit, kunde flera utvägar prövas. Ett uppslag var för­ lagsverksamhet i folkrörelsernas regi. Men framför allt borde ett statligt bokförlag inrättas, som utan spekulativa biavsikter bedrev en förlagsverk­ samhet inriktad på sociala och kulturella behov. Hur ett sådant förlag i de­ talj skulle vara inrättat, ansåg motionärerna sig i detta sammanhang ej kunna gå in på. De ville blott framhålla några synpunkter som borde beaktas.

10 Ett statligt bokförlag måste bedrivas med åsidosättande av profitintresset och med effektiva garantier dels för diktens frihet, dels mot byråkratiska tendenser. Det borde bedriva en för författarna fördelaktig honorarpolitik. Det skulle ha möjlighet att reglera de alltför höga bokpriserna och sätta en gräns för de privata förlagens uppskörtning av allmänheten. Det inflytande, som dessa förlag kunde ha över bokhandeln, borde också kunna brytas. Det statliga förlaget borde enligt motionärerna övertaga förlagsrätterna till de klassiska författarnas verk. Publiceringen av allt statligt tryck, utgivningen av läroböcker och billighetsupplagor av skönlitteratur borde vidare överläm­ nas till det statliga bokförlaget. Avslutningsvis anförde motionärerna, att förlagsverksamheten var en så betydelsefull kulturell och samhällelig ange­ lägenhet, att den icke längre borde få monopoliseras av privatpersoner, för vilka vinstintresset var utslagsgivande. Motionerna I: 5 och II: 8 hänvisades till respektive kamrars första till­ fälliga utskott, vilka i sina utlåtanden samstämmigt anförde, att det av mo­ tionärerna upptagna problemkomplexet tvivelsutan var av stor betydelse för kulturlivet. Detta motiverade väl, att det allmänna intresserade sig för frå­ gan, huruvida förlags- och distributionsverksamheten för närvarande fun­ gerade på ett i allo tillfredsställande sätt. Redan den omständigheten att en utbredd opinion gjorde gällande, att allt icke var välbeställt på detta om­ råde, motiverade enligt andrakammarutskottets uppfattning, att en allsidig och förutsättningslös utredning kom till stånd. Men av detta skäl kunde ut­ skottet, som jämväl hade att yttra sig över motion II: 53, icke tillstyrka yr­ kandet i denna motion. Detta innebar likväl icke, att frågan om ett statligt bokförlag ej skulle kunna upptagas till prövning under utredningen. Tvärt­ om låg i betonandet av utredningens allsidighet och förutsättningslösa ka­ raktär ett förord för att också detta spörsmål vid sidan av andra borde pene­ treras. Utskottens hemställan bifölls efter debatter i kamrarna, och i skrivelse nr 456, den 28 juni 1947, anhöll riksdagen, att utredningen måtte föranstaltas genom Kungl. Maj :ts försorg. Efter förberedande handläggning inom ecklesiastikdepartementet anförde departementschefen följande direktiv i statsrådsprotokollet av den 26 juni 1948 för den kommande utredningen genom sakkunniga: En kulturell upprustning, som syftar till att höja vårt folks bildningsstandard och ge de andliga värdena en framskjuten plats, kan icke förbigå litteraturens centrala roll i kulturlivet. Boken är fortfarande den främsta kulturspridaren men når tyvärr endast begränsade skikt av vårt folk. Man har bland annat ansett sig kunna påvisa, att var tredje svensk står helt utanför böckernas värld, detta trots att den svenska bokproduktionen, i förhållande till folkmängd och språkområde, är större än de flesta andra länders. Detta tillstånd har givetvis många orsaker, däribland bristande läslust och outvecklade kulturella intressen över huvud taget. Men uppenbart är också, att själva bokproduktionen och bokspridningen har stor

11 betydelse i detta sammanhang. Det synes sålunda icke vara utan fog som man i diskussionen om dessa spörsmål gör gällande, att den svenska bok- och tidskrifts­ produktionen i viss mån är snedvriden, i det att upplagorna av värdefull litteratur ofta äro små medan den s. k. kolorerade veckopressen och vissa litterärt mindre betydande 'bestsellers' fått en väldig utbredning. De nuvarande höga bokpriserna bidraga icke heller till att vidga bokens kundkrets. För många människor i små ekonomiska omständigheter torde värdefullare litteratur redan på grund av kostnaderna vara oöverkomlig. Bokkonsumtionen synes därför i mycket vara en prisfråga, och att det finns ett icke täckt behov av böcker visas av framgången för de billiga bokserierna och bokhandelns läsecirklar. Nu nämnda förhållanden ha på sista tiden varit föremål för stor uppmärksamhet. Den livliga diskussion, som förts om dessa spörsmål, har befäst intrycket av att nuvarande förhållanden icke äro tillfredsställande men, å andra sidan, att åtgärder för en bättre ordning skulle kunna vidtagas med utsikter till framgång. En ut­ redning synes därför böra företagas av frågan om vad som i detta hänseende lämpligen kan göras från det allmännas sida. Utredningsuppdraget torde böra uppdragas ål särskilda sakkunniga. De sakkunnigas huvuduppgift blir således att utreda, vilka åtgärder som från det allmännas sida böra vidtagas för att såsom ett led i den eftersträvade kulturella upprustningen göra värdefull litteratur tillgänglig för alla svenska hem. Då bokpriset härvid är en avgörande faktor, få de sakkunniga i första hand studera de förhållanden, som påverka prisbildningen, och föreslå åtgärder, ägnade att sänka priserna på sådan litteratur, som förtjänar spridas till en större, mindre köpkraftig allmänhet. Härvid är att märka, alt de nuvarande höga bokpriserna i mycket torde vara en följd av att svensk litteratur i regel går ut i små upplagor. Den genomsnittliga försäljningen av nyutkommen svensk skönlitteratur stannar sålunda vid omkring 900 exemplar. Då åtskilliga arbeten utgå i många upplagor, betyder detta, att flertalet arbeten stanna vid en ännu mycket blygsammare siffra. Erfarenheten har emellertid visat, att man med rationellare former för bokdistri­ bution kan nå helt andra resultat. Den s. k. kommissionsbokhandeln har visserligen sina fördelar, framför allt när det gäller att göra nyutkommen litteratur tillgänglig i stor sortering. Men så som bokhandeln i stort sett bedrives, når den endast vissa befolkningsskikt och torde därför icke kunna betecknas som en ur kulturell synpunkt effektiv bokdistribution. Den synes icke heller ha främjat en låg pris­ sättning på böcker. De sakkunniga böra särskilt undersöka, huruvida de initiativ, som folkrörelserna och vissa förlag tagit i fråga om bokspridningen, kunna ytter­ ligare utvecklas och i vilka former de eventuellt kunna stödjas av det allmänna. Utredningen bör emellertid, när det gäller förhållandena inom såväl bokförlags­ verksamheten som bokdistributionen, bedrivas helt förutsättningslöst, då det icke synes mig möjligt att nu rekommendera vissa bestämda lösningar av de här berörda problemen. Däremot böra de sakkunniga icke upptaga frågan om ett förbilligande av läro­ böckerna och ett statligt läroboksförlag, vilken redan är under utredning av 1945 års lärobokskommitté, som beräknas slutföra detta arbete under år 1948. Även frågan om det officiella trycket torde böra förbigås av de sakkunniga, eftersom den synes vara av så speciell karaktär, att den icke lämpligen bör behandlas i detta samhang och dessutom synes vara mera en tryckerifråga än en bokförlags­ fråga. Den 1947 tillkallade trycksakskommiltén har dessutom detta spörsmål under utredning. En utredning av här antydd art aktualiserar även frågan om författarnas ställ-

12 ning till bokförlagen, enär författarnas ekonomiska villkor i hög grad äro be­ roende av förhållandena inom bokproduktionen och bokhandeln. De genom­ snittliga författarhonoraren för nyutkommen svensk skönlitteratur måste sägas vara låga, bland annat beroende på de små upplagor, i vilka de flesta svenska böcker kunna säljas. Alla åtgärder för att främja en ökad bokkonsumtion komma därför indirekt även författarna till godo. Däremot torde ett direkt statligt in­ gripande icke vara att förorda, när det gäller förhållandet mellan förläggare och författare; i detta hänseende må erinras om den överenskommelse, som i fjol träffades mellan bokförläggarna och författarna rörande denna fråga. En sådan principiell uppfattning utesluter emellertid icke, att statsmakterna av kultur­ politiska skäl böra stödja framför allt litterärt betydande författare, som ha svårt att nå en bredare publik eller att av olika skäl få en förläggare. Lämpliga former för ett sådant eventuellt stöd böra därför övervägas av de sakkunniga. Något vid sidan av här behandlade spörsmål men av den största betydelse för författarnas ekonomiska ställning är den av Sveriges författarförening på nytt aktualiserade frågan om ersättning till författarna vid biblioteksutlåning av deras skönlitterära verk. Även Minerva, förening för Sveriges vetenskapliga och populär­ vetenskapliga författare, har till Kungl. Maj:t gjort en framställning av liknande innebörd. De förslag, som de nämnda organisationerna framställt, böra uppmärk­ sammas av de sakkunniga. Jag erinrar emellertid om, att denna fråga även är föremål för prövning inom auktorrättskommittén. De sakkunniga böra därför i denna fråga samråda med nämnda kommitté. I detta sammanhang erinrar jag, att riksdagen i skrivelse den 28 juni 1947, nr 456, anhållit om en allsidig och förutsättningslös utredning av förhållandena inom bokförlagsverksamheten och bokdistributionen i landet. Syftet med den av riks­ dagen begärda utredningen torde komma att tillgodoses, därest den av mig för­ ordade utredningen kommer till stånd. En särskild utredning av den mera spe­ ciella karaktär, som riksdagen begärt, synes därför icke behövlig. De sakkunniga böra givetvis vid fullgörandet av sitt uppdrag uppmärksamma vad som anförts i de av riksdagen åberopade motionerna och utlåtandena. I en inom andra kammaren vid 1949 års riksdag väckt motion nr 291, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en snar och all­ sidig utredning om på vad sätt samhället kan befrämja tillkomsten och spridningen av lämplig och prisbillig litteratur åt landets barn i skilda åldrar. Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen remittera­ des, inhämtade bokutredningens yttrande, varav framgick att utredningen fann den av motionärerna väckta frågan värd beaktande och att utredningen instämde med motionens allmänna syftning. Ehuru bokutredningen i sina direktiv saknade något bestämt uppdrag att behandla de i motionen påta­ lade förhållandena, ville dock utredningen framhålla, att det var ett allmänt intresse att goda bokvanor utbildades bland medborgarna redan i ungdoms­ åren. Sedd från denna synpunkt ingick barn- och ungdomslitteraturen så­ som ett självklart led i utredningens arbetsprogram. Utredningen hade redan igångsatt vissa undersökningar rörande bokkonsumtionen och kunde häri­ genom erhålla ett viktigt material för belysande av de i motionen berörda frågorna. Vidare hade utredningen utvidgat sin enquéte bland de skönlitte-

13 rara författarna till att omfatta även medlemmarna av Sveriges ungdoms­ författareförening, varigenom utredningen erhållit ett statistiskt underlag för bedömandet av denna speciella författaregrupps allmänna villkor. Enligt vad utredningen på detta stadium av sitt arbete hade funnit, syntes tillkal­ landet av en särskild kommitté icke vara nödvändigt, då dess uppdrag i allt väsentligt komme att sammanfalla med bokutredningens. Utskottet anförde för egen del, att de i motionen framlagda synpunkterna var beaktansvärda. Motionens yrkande borde därför bifallas, men det måtte ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida för ändamålet behövde till­ sättas en särskild utredning eller om densamma kunde anförtros bokutred­ ningen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1949 överlämnades uppdraget åt bokutredningen.

Utredningsarbetet Bokutredningen har haft sitt arbete förlagt till Stockholm och har sam­ manträtt 50 gånger in pleno. Med vederbörligt tillstånd har sekreteraren under fem dagar vistats i Köpenhamn för överläggningar med representan­ ter för Dansk forfatterfond och den danska författareföreningen. Följande mera omfattande undersökningar har företagits under utred­ ningsarbetets gång. Svenska Gallupinstitutet AB har för utredningens räkning företagit en opinionsundersökning i februari månad 1949 efter gängse metoder rörande allmänhetens fritidssysselsättningar och läsvanor. Kostnaderna för under­ sökningen bestreds till hälften med statsmedel, och återstoden betalades av enskilda medlemmar av Svenska bokförläggareföreningen. Gemensamt med 1945 års lärobokskommitté hemställde bokutredningen hos Kungl. Maj:t, att statens priskontrollnämnd måtte erhålla uppdrag att undersöka vilka faktorer, som påverkar prissättningen på böcker inom pro­ duktions- och distributionsleden. Undersökningen företogs av nämnden år 1950 och redovisades inför utredningen följande år. Civilekonomen Per Danhard har för utredningens räkning bearbetat ett urval balansräkningar under en tioårsperiod för bokhandelsaktiebolag av olika storlek. I samråd med Sveriges författareförenings styrelse utarbetades det fråge­ formulär, som utgjorde grundvalen för utredningens författarenquéte. FiL kand. Christer Topelius biträdde under c:a tre månader sekreteraren med skilda arbetsuppgifter i samband med denna undersökning. Från förlag, stiftelser och samfund, som utdelar författarstipendier, har uppgifter om sådan verksamhet insamlats. De redovisas i särskilda bilagor till betänkandet. Överläggningar med representanter för författareföreningen, ungdomsför-

14 fattareföreningen och skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter har skett vid flera tillfällen. Till utredningen har följande skrivelser och framställningar överlämnats: En skrivelse från Sveriges författareförening av den 24 november 1947 an­ gående lösandet av frågan om ersättning till författare vid utlåning av deras skönlitterära verk. En skrivelse från Minerva, förening för Sveriges vetenskapliga och popu­ lärvetenskapliga författare, av den 24 november 1947, angående upprättande av en fond för främjande av vetenskaplig och populärvetenskaplig författar­ verksamhet. En framställning från Samverkande bildningsförbunden av den 16 juni 1948 med hemställan om utredning rörande prisutvecklingen på bokmark­ naden samt om böckernas produktions- och distributionskostnader. Till utredningen har slutligen remitterats en framställning av den 19 april 1951 till kungl. handelsdepartementet rörande anslag av lotterimedel till in­ rättande av ett litteraturfrämjande i Samverkande bildningsförbundens och författareföreningens regi.

15 ANDRA KAPITLET ALLMÄNHETEN OCH BOKEN

Inledning Skrivkonstens betydelse i kulturutvecklingen kan knappast överblickas. Men såsom ett medel för kunskapsmeddelande hade den länge sin givna begränsning — utöver en mindre krets nådde den icke, även om handskrif­ ten t. ex. i det antika Rom fick ett nära nog industriellt utnyttjande. Först med boktryckarkonstens uppfinning möjliggjordes en tekniskt sett långt mer fulländad och prisbillig reproduktion av det skrivna ordet, vilken bi­ drog till att omgestalta hela det västerländska kulturlivet. Den rangplats, som boken och det tryckta ordet intagit sedan 1500-talet, är ännu obestridd, trots att nya och på andra uppfinningar grundade reproduktionsmetoder kommit i bruk. Hittills har dock ingen sådan uppfinning kunnat mer än komplettera tryckförfarandet — radion med det talade ordet, filmen med den rörliga bilden och televisionen med en trådlös överföring av både tal och bild. Vad som hittills i viss utsträckning har hämmat dessa uppfin­ ningars konkurrensförmåga är att den, som tar del av framförandet, blott får en engångsupplevelse. Nya metoder som möjliggör en individuell repro­ duktion av trådlösa utsändningar kan i* en framtid medföra en omgestalt­ ning av de ekonomiska och juridiska förutsättningarna för de hittills an­ vända reproduktionsmetoderna. Men den utrustning, som de nya metoder­ na kräver, är ännu mycket kostsam, vilket begränsar deras allmänna ut­ nyttjande. Boken kominer därför att alltjämt vara det betydelsefullaste medlet för bildning, studier och litterär förströelse. I det kulturella upprustningsarbete, som präglar vår tid och som syftar till en allmän demokratisering av bild­ ningsmöjligheterna, är boken oumbärlig. Ett sådant upprustningsarbete har i vårt land ett synnerligen gott utgångsläge. Med en mer än hundraårig tra­ dition på folkskolans område är folkbildningen rotfäst i alla samhällslager, och läskunnigheten är allmän från skolåldern och uppåt. Intresset för bo­ ken som kulturförmedlare och förströelsemedel är vida utbrett. Givet är att bokläsningen har sina medtävlare i andra fritidssysselsättningar, ak­ tiva såväl som passiva, och om man intar en strängt neutral ståndpunkt, torde det vara omöjligt att ge någon av dem ett företräde framför de andra.

16 Men inriktar man sina strävanden efter en allmän kulturpolitisk värde­ ring, innebärande att man vill verka för den goda litteraturen och dess spridning, inställer sig ett annat förhållande. Utredningens uppgift är att bl. a. inventera de möjligheter som står till buds i sådant syfte, och det kan därför knappast undvikas, att sådana värderingar också kommer till ut­ tryck i betänkandet. Men redogörelsen för litteraturval och val av fritids­ sysselsättningar är för den skull ej värdebetonad. Det har synts utred­ ningen angelägnare att studera de sociologiskt mätbara faktorerna än att fälla värdeomdömen om skilda slag av fritidssysselsättningar. På läsningens område föreligger ett känt konkurrensförhållande mellan boken och veckotidningen. Vissa kritiker gör gällande, att läsningen av veckopress och liknande publikationer utgör ett hinder eller ett avgjort men för bokläsningen. Andra åter hävdar, att läsningen av sådana ur en strängare litterär bedömning enkla produkter ändå så småningom väcker intresset för den värdefullare litteraturen. Till någon definitiv lösning på detta problem kan man sannolikt icke komma. I det följande har utred­ ningen dock sökt utföra en analys av frågeställningen. En sådan måste nämligen förutsätta en mera ingående granskning av i vilket samband bok­ läsning och veckopressläsning står till läsekretsens intellektuella nivå, till yrkesarbetets karaktär, till inkomstförhållanden o. s. v., innan några slut­ satser kan dragas.

Allmänhetens läsvanor Boken når sin läsekrets på en mängd olika vägar. Den kommersiella bokdistributionen, som utförligt behandlas i betänkandets kap. 4 (s. 109 ff), förmedlar årligen böcker till ett sammanlagt värde av c:a 130 miljoner kr. Härtill kommer den offentligt organiserade bokutlåningen genom biblio­ teken, vilken omfattar inemot 30 miljoner boklån årligen, samt den privata utlåningen, man och man emellan, rörande vilken ingen uppskattning kan göras. Ett närmevärde för omsättningen i kr av veckopress och annan periodiskt utkommande lektyr är c:a 60 milj. kr per år. För dagspressens del upp­ skattas svenska folkets utgifter uppgå till c:a 100 miljoner kr. Sammanlagt skulle därför de totala utgifterna för böcker och tidningar uppgå till c:a 290 milj. kr per år. Beloppet är grovt räknat ungefär 1 % av nationalinkomsten. Produktions- och försäljningsstatistiken för böcker och tidningar upp­ visar stora brister. Någon sammanfattande statistik föres nämligen icke av branschens intresseorganisationer. Det kan därför vara rimligt att belysa det svenska folkets köpvanor beträffande böcker och tidningar med upp­ gifter, hämtade från socialstyrelsens konsumtionsundersökningar. Sådana undersökningar har utförts under en lång följd av år. Tidigare skedde det med ledning av faktiska budgetuppgifter från ett stort antal privata hushåll,

17 men sedan 1948 har socialstyrelsen tillämpat en intervjumetod, där de slumpvis utvalda hushållens vuxna medlemmar fått tillfälle att redogöra för sina inkomster och utgifter efter ett givet frågeschema. Den första konsum­ tionsundersökningen av detta slag redovisade siffrorna för blott 198 hushåll, utvalda inom åtta tätortssamhällen. Bokhandel fanns på alla de utvalda bostadsorterna. Avsaknaden av hushåll från den egentliga landsbygden in­ nebar, att en betydande del av befolkningen — c:a 40 % — ställts utanför undersökningen, som av detta skäl icke är fullt representativ. I senare un­ dersökningar, som socialstyrelsen låtit företaga, har denna olägenhet un­ danröjts. Undersökningen av konsumtionsvanorna år 1947, som publicerades i Sociala meddelanden 1949, nr 2, (s. 100 ff), ger vid handen, att utgiften för dagstidningar, veckotidningar och böcker uppgår till 1.2 % av de totala konsumtionsutgifterna för berörda hushåll. En kategoriindelning av hus­ hållen efter socialklasser m. m. visar, att samma utgiftspost uppgår till 1.1 % i socialklasserna 0—2 (arbetare, förvaltningspersonal, förmän och verk­ mästare) ; till 1.3 % i socialklasserna 3—9 (teknisk personal, företagsledare, företagare och andra); till 1.2 % i s. k. blandade hushåll (familjer med både minderåriga och vuxna barn eller med flera vuxna än man och hustru samt hushåll bestående av syskon eller sinsemellan ej besläktade personer), och till 1.4 % i de ensamståendes hushåll. Sättes hela summan för denna utgiftspost till 100.0 % inom de fyra hus- hållstyperna, erhålles fördelningen i tabell 1. Medeltalen för cle verkliga ut­ giftssummorna för berörda artiklar samt de totala utgiftssummorna an- gives nederst i tabellen. Av de angivna summorna för böcker och tidningar tar, som synes av tabellen, utgifterna för dagliga tidningar och veckotidningar den största delen, utom i familjer inom socialklasserna 3—9. Behovet av minst en dag- Tabell /. Procentuell fördelning av litteraturutgifterna inom olika familjetyper

Utgift år 1947

Egentl. familjer Utgiftsposter socialklass Blandade Ensam­ Samtliga hushåll stående hushåll 0—2 3—9

Dagstidningar 52,1 29,9 42,4 40,0 42,9 Veckotidningar 25,i 16,2 32,9 20,7 24,1 Böcker 22,8 53,9 24,7 39,3 33,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Summa i kr. 86,40 188,65 105,02 75,54 104,29 Totala konsumtionsutgifter i kr. ... 7 666 14 057 9 025 5 227 8 615

18 lig nyhetstidning slår igenom i samtliga hushåll. Sedvänjan att köpa en eller flera veckotidningar förefaller också vara tämligen stabil. Däremot visar variationerna beträffande bokinköpen — i vilka skolbok?köp ej in­ räknats — att några stabilare köpvanor härvidlag ej utbildats. Att företa en uppräkning av de anförda siffrorna till värden för samtliga hushåll låter sig knappast göra. Dels saknas en någorlunda aktuell hus­ hållsräkning, som kunde lämna primäruppgifter om antalet hushåll av skilda slag, dels är socialklassindelningen efter angivna riktlinjer icke ge­ nomgående tillämpad på detta slag av hushållsstatistik. Siffrorna från un­ dersökningen har här endast anförts som ett riktmärke för bedömningen av bokköpens andel i den totala hushållningen, överensstämmelsen med de ovan lämnade uppskattade siffrorna för den totala omsättningen visar dock att tendensen är densamma.

Undersökningar rörande ungdomens bokval Det komplex av faktorer, som betingar litteratursmaken inom olika be­ folkningsskikt, är i stort sett ett outforskat sociologiskt område. Till någon del beror väl detta på att den sociologiska forskningen som disciplin be­ traktad är ung och ännu inte har kommit in på detta gränsområde mellan litteraturvetenskap och samhällsforskning. Det är därför endast inom ett mera begränsat området, ungdomens läs• vanor, som mera genomarbetade undersökningar har utförts. De tillåter i viss utsträckning, att allmänna slutsatser dragés rörande sambandet mel­ lan litteraturval och skolutbildning, social miljö o. s. v. I den mån de litte­ rära vanorna under uppväxtåren blir bestående för livet, tillåter dessa un­ dersökningar, att vissa allmänna slutsatser om de vuxnas litterära vanor dragés, och det är främst av denna orsak, som utredningen i det följande kommer att lämna ett referat av huvudlinjerna i några av de mest betydan­ de undersökningarna. Dessutom har utredningen — som tidigare framhål­ lits —- även i uppdrag att undersöka barn- och ungdomslitteraturen och därmed sammanhängande frågor, varför utredningen i ett följande kapitel kommer att närmare upptaga vissa här behandlade frågor till en mera in­ gående prövning. Bland de verk, som utredningen sålunda har utvalt, är överläraren Lorentz Larsons »Ungdom läser» (Stockholm, 1947), nuv. docenten Torsten Husens »Svensk ungdom» (Uppsala, 1944) samt Dr. phil. Ludwig Schnabls »Drömmar och mål» (Stockholm, 1946).

Ungdom läser

Undersökningen utfördes på initiativ av Sveriges allmänna folkskollära­ reförening under vårterminen 1944 och omfattade inemot 15 000 frågefor-

19 mulär med uppgifter rörande litteraturval, frekvens av vecko- och dag-s- tidningsläsning m. m. Ungdomar i åldern 7—20 år deltog från folkskolans lägsta klasser upp till gymnasiernas högsta ringar. Dessutom insamlades en del uppgifter från elever vid seminarier, folkhögskolor och skyddshem. Redan tidigt (i 7—8-årsåldern) framträder skillnaden mellan pojkarnas och flickornas litteraturval, framhåller undersökaren. Pojkarna föredrar att läsa om robinsonader och indianliv, under det att flickorna helst dväljs i sagans idyll. I 9-årsåldern läser pojkarna serierna i veckotidningarna, djurberättelser och tekniska fantasiskildringar (Jules Verne). Flickorna rör sig i sagans, hemmets och djurens värld. Pelle Svanslösböckerna är favoriter för både pojkar och flickor, men detta intresse mattas något i 10—Il-årsåldern. Då ersätts dessa böcker av något mer realistiska berättelser om djur. Sago­ boken och den romantiserade djurberättelsen får för flickornas vidkom­ mande en allt svårare konkurrent i småflicksberättelsen, som handlar om livet i hem och skola, berättar om familjeförhållanden o. s. v. »tyvärr van­ ligen av det hastigt hopsnickrade, ytliga och sentimentala slaget» (s. 286). Pojkarna får en del nya favoriter i Biggies- och Bill-böckerna, i histo­ riska berättelser och vanliga pojkböcker. Deras läsning av sensations- magasin och serier ökar något. I 12-årsåldern blir ungdomen tidningsläsare på allvar. Reportage om brott och olyckor har en växande läsekrets bland både pojkar och flickor, men flickorna ägnar sig också åt familjenyheterna och annonserna. Pojkar­ na föredrar idrottsavdelningarna och nyhetssidorna. Veckotidningsläsningen omfattar nu ej bara serierna och barnsidorna utan även novellerna och följetongerna. Pojkarnas magasinsläsning nalkas sin kulmen. De övergår i stigande omfattning från indianböckerna och robinsonaderna till detektiv­ berättelser och äventyrsromaner, de börjar orientera sig i sin egen verklig­ het och läser i stor utsträckning de realistiskt präglade pojkböckerna. Folk­ livsskildringar och fackböcker nämns ofta. Flickorna har ännu Harriet Beecher Stovves »Onkel Torns stuga» som favoritbok. Flickböcker av skilda slag visar hög frekvens, och en och annan klassisk svensk författare kommer med. Ännu domineras läsningen av sen­ timentalitet — »böckerna skall handla om barns fattigdom, sorg och lidan­ de, men sorgen och lidandet skall vändas till det bättre» (s. 298). 13-årsåldern medför inga påtagliga förändringar i litteraturvalet. Recep­ tet på idealbokens ingredienser — sådant det framläggs av en tillfrågad flicka — är rörande i all sin enfald: »den skall handla om en liten flicka (pojke) som från början har far och mor i livet men som sedan mister sin far (eller mor). Sedan har hon (han) det mycket fattigt en tid. Men flickan (pojken) växer upp och skaffar sig ett arbete. Många gånger är det kanske inte så lätt i arbetet heller, men så småningom visar det sig att

20 hon (han) är mycket begåvad. Modern (fadern) gifter om sig med en rik man (kvinna) och den begåvade kan få utbildning och får till slut en myc­ ket fin titel» (s. 304). Pojkarna lever kvar i äventyrstillvaron. »Jag tycker att en bra bok skall handla om en flygare som Biggies.» Läser man inte om flyg, så läser man om brott. Men pojkarnas intresse för fackböckerna får också uttryck i deras litteraturval. I 14-årsåldern har veckotidningsläsningen passerat sin kulmen. Både pojkar och flickor uppger, att de ej i samma utsträckning som förut läser serier. Omfattningen av magasinsläsningen är större än någonsin. »Av poj­ karna är det 36.1 %, som uppger sig läsa Detektivmagasinet, 30.4 % Rekord­ magasinet och 25.5 % Veckans Äventyr. Även flickorna når nu höga siffror; 18.4 % av dem läser Novellmagasinet och 17.3 % Detektivmagasinet» (s. 309). Beträffande bokläsningen gör Lorentz Larson den iakttagelsen, att flic­ korna i denna ålder är före pojkarna i litterär utveckling. De läser betyd­ ligt mera verklig skönlitteratur än pojkarna, som fortfarande läser mest facklitteratur. Pojkarnas krav på verklighetshalt i framställningen leder över till biografin, men sensationsläsningen fortsätter oförminskad. Flickornas värld är fortfarande begränsad till hemmet och skolan. Den realistiska livsskildringen pekar in i framtiden genom de två element, som i stort sett är nya i favoritböckerna för 13—14-årsflickorna, nämligen eroti­ ken och yrkesskildringen. När det gäller ungdomar i ålder 15—20 år, begränsas undersökningen av naturliga skäl till främst de högre skolornas elever, vilka i stor utsträck­ ning får impulser genom hemmet och skolan till läsning av värdefull skön­ litteratur. För att börja med de yngre inom denna åldersgrupp, så är det för poj­ karnas vidkommande framför allt spännande äventyr och historiska skild­ ringar man begär i sitt litteraturval, dock ej i samma utsträckning som hos folkskolepojkarna. Läroverksflickorna läser barnböcker och de vuxnas Iäsecirkelböcker om vartannat. Sigge Stark-litteraturen florerar, yrkespro­ blemen skjuts åt sidan. Då pojkarna börjar lämna pojkböckerna, sker övergången till den verk­ liga skönlitteraturen via detektivberättelsen och folklivsskildringen. Samma förhållande kan iakttagas beträffande flickorna. I 17—18-årsåldern börjar intresset för modern lyrik göra sig gällande. Den kvinnliga gymnasisten har i regel tagit steget in i den verkliga skön­ litteraturen — den manlige uppger ofta facklitteratur som favoritbok. I stället för kravet att boken skall vara fylld av spänning, differentieras anspråken med stigande ålder; man begär att boken skall vara realistisk, att den skall ge människo- eller miljöskildringar av värde. Allt vanligare

21 blir också att man ställer anspråk på bokens stil. Flickorna har i mindre grad krav på det sakliga i sina favoritböcker, de kräver i stället psykologisk halt i människoskildringen. Mer vanligt är även, att flickorna begär att böckerna skall ge näring åt känslan samt tillfredsställa behovet av roman­ tik. Seminarieelevernas litteratursmak är i stort överensstämmande med gymnasisternas. Ungdomsbokförfattarna har man vuxit ifrån. Favoriterna är moderna svenska lyriker samt Selma Lagerlöf, August Strindberg, Ver­ ner von Heidenstam och Viktor Rydberg. Av moderna svenska författare läses mycket Vilhelm Moberg, Frans G. Bengtsson och Olle Hedberg. Fack­ litteratur — icke minst religiöst orienterad — samt pedagogisk och psyko­ logisk, läses ofta. De kvinnliga seminaristerna förklarar ofta, att det är människoskild­ ringen, som ger boken dess värde. Därnäst kommer bokens ideella eller religiösa tendens, stilens förtjänster, miljö- och naturskildringen samt att den är romantisk eller vädjar till känslan. Folkhögskoleeleverna utgör en minoritet inom undersökningsmaterialet, eller endast 321 av c:a 15 000 intervjuade. De tillhörde följande folkhög­ skolor: Billströmska, Bräkne-Hoby, Fridhem, Hemse, Kalix, Katrineberg, Mora, Sigtuna och Tornedalens folkhögskolor. Elevernas litteraturval har ett starkt inslag av författare med utpräglat folklig tendens. Bland de namn som nämns må anföras Frans Eemil Sillanpää, Bernhard Nordh, Trygve Gulbranssen, Sven Edvin Salje, Adrian Wennström och Anna Kajsa Hall- gard. I stort sett är de svenska klassikerna dåligt företrädda, liksom fallet är med den moderna svenska lyriken. Av de 184 manliga eleverna har 25 icke kunnat nämna någon favoritför­ fattare eller favoritbok, bl. a. därför att de icke läst böcker sedan de lämnat folkskolan. På denna punkt vill utredningen komplettera bilden av ungdomens läs­ vanor med ett kort referat av den undersökning, som utfördes år 1943 av författaren Arne Hirdman på uppdrag av tidskriften Folket i Bild. Den om­ fattade c:a 4 000 intervjuer, som utförts bland elever vid 49 folkhögskolor och 24 lantmannaskolor. Undersökningen avsåg att kartlägga vad eleverna läst, innan de kom till skolorna ifråga. I viss utsträckning svarade emeller­ tid eleverna i andra och tredje årskurserna med uppgifter, som visade att de tagit med böcker, som de läst efter inträdet i skolan. Det gällde för ele­ verna att ange ett dussintal böcker med författarnamn och titel. Till detta antal nådde c :a 30 % av de tillfrågade — resp. överskred genom anteck­ ningar som »samtliga böcker av X» o. d. »Det är påfallande», framhåller Arne Hirdman i sin redogörelse för un­ dersökningen i tidskriften Folklig kultur nr 4, 1944, (s. 120 ff), »hur ytter­ ligt få bland alla dessa tusentals framåtsträvande ungdomar, som har till-

22 stymmelse till självständiga läsvanor, som har någon linje i läsandet. Om man säger, att en på hundra läser självvald litteratur med mening i, så låter det litet men är måhända ändå i överkant. Dock: det rör sig ju om förhål­ landen före folkhögskole- resp. lantmannaskolevistelsen. Man får hoppas, att tiden efter blir en bokens tid och att allt göres för att eleverna ska återvända hem med en ny syn på läsandets roll i livet — och livets roll i läsningen!» Undersökningsmaterialet till »Ungdom läser» innehöll också en del upp­ gifter om statens uppfostringsanstalters elever. De utgjorde en grupp med föga differentierade litterära intressen. Favoriten framför andra författare var Jack London, därnäst nämndes 0vre Richter Frich och Sigge Stark. Dessa ungdomars läsning dominerades av böcker med primitivt vildmarks­ liv, kriminalitet och erotik som huvudtema. Många av dem läste inte böcker utan blott detcktivmagasin och veckotidningar. I ett utförligt tabellmaterial belyser författaren smakinriktningen inom de olika grupperna. Utredningen avstår från att återge dessa tabeller men vill hänvisa till författarens egen framställning.

Svensk ungdom I docenten Torsten Husens brett upplagda undersökning år 1944 av den uppväxande manliga ungdomens attityder återgives ett omfattande material rörande läsintressena. I det enquéteformulär, som användes vid undersök­ ningarna av volontärsaspiranterna, förekommer sju frågor, som berör de bokligt-litterära intressena. De gäller läsfrekvensen, en uppskattning av det antal böcker, som vederbörande läst, vilket slags böcker man helst läser, om man läser facklitteratur samt uppgifter om titlar på lästa böcker. Här­ till kominer två frågor om litterärt omdöme — man skall nämna någon eller några böcker, som man tycker särskilt bra om. Tabell 2. Fördelning av de uppräknade litteraturgenrerna i % av antalet röster inom olika åldersgrupper

Ålder Genre 16—17 17—18 18—19 19—20 20—21 21 S:a

Äventyrsromaner 34,5 32,2 31,7 28,5 29,0 29,5 30,9 Detektivromaner 18,2 21,1 19,5 18,4 19,1 18,9 19,8 Reseskildringar 14,5 16,7 16,5 20,9 20,1 19,2 18,0 Historiska romaner 18,2 15,5 18,1 14,1 15,4 15,9 16,0 Kärleksromaner 7,3 10,4 8,2 10,1 9,6 7,6 9,5 Facklitteratur 3,6 2,2 3,5 4,o 3,1 6,1 3,2 Dikter 3,6 1,8 2,6 4,o 2,7 3,7 2,3 Summa röster 55 875 575 446 2 407 324 132 Antal angivna genrer pr individ 2,39 2,63 2,81 2.53 2.53 2.69 Läsfrekvensen anges i olika grader (»ofta», »ibland», »sällan», »aldrig») och utfallet på denna fråga är följande: Av hela antalet tillfrågade (920 si.) uppger sig 34 % läsa ofta, 52 % ibland, 12 % sällan och 2 % aldrig. Sor­ teras de tillfrågade efter ålder, framkommer en markerad tendens till minskning av läsintresset med stigande ålder. Ynglingarna från städerna har en något högre läsfrekvens än kamraterna från landsbygden. Möjligen kan här en prestigesynpunkt spela in, fram­ håller författaren. —• Det bör emellertid ej undanskymmas, att den kom­ mersiella bokhandeln vid den tidpunkt, då undersökningen genomfördes (år 1944) i större utsträckning än numera var koncentrerad till städerna och tätorterna. Såväl B-bokhandeln som lantbokhandeln har tillkommit senare än år 1944. I den andra frågan belyses litteraturvalet. I tabell 2 (s. 23) återges svaren. Jordbrukarsöner uppvisar ett mindre antal genrer per individ (2.46) än industriarbetarsöner (2.61). Antal genrer per individ och tätort är: storstäder 2.82 övriga städer 2.83 samhällen och landsbygd 2.69 »Det finns alltså vissa indicier för att differentieringen med avseende på läsintressena är något större i städerna än på landsbygden» framhåller förf. (s. 397). Av svaren på en annan fråga i formuläret framgår, att stads­ pojkarna i större utsträckning utnyttjar lånebiblioteket på orten än lands­ bygdspojkarna. Svaren på frågan, vilka böcker de tillfrågade läst, helst med författar­ namn, uppvisade en mycket rik flora. Svårigheterna att systematisera den­ na svarsflora var betydande. »De största svårigheterna beredde den form av litterär undervegetation som någon har kallat 'cigarrbutikslitteraturen', alltså en rad böcker i äventyrs-, detektiv- och kärleksgenren av författare som varit mycket svåra att spåra upp i tillgängliga kataloger» (s. 398). En tredjedel av de tillfrågade lämnade ingen uppgift om boktitel eller författarnamn, vilket tyder på att en avsevärd del av ungdomen efter slutad skolgång släpper kontakten med det tryckta ordet, som förmedlas genom böckerna. Den viktigaste orsaken till att så sker — anför förf. — är från­ varon av intellektull stimulans i den miljö, i vilken huvuddelen av de unga från lantbrukar- och arbetarmiljö lever. Sorteringen av litteraturuppgifterna skedde efter följande indelnings­ grund. 1. Rena barnböcker (sagor och liknande) 2. Äventyrs- och indianböcker 3. Detektivromaner

24 4. Klassisk skönlitteratur 5. Modern skönlitteratur 6. Rent förströelsebetonad litteratur 7. Facklitteratur 8. Reseskildringar 9. Historiska skildringar1

Hos de 623, som acceptabelt besvarat denna fråga, förekommer de 9 genrerna sammanlagt 957 gånger, vilket gör 1,54 genrer per individ. För de olika åldersgrupperna blir fördelningen följande. Gruppen barn­ böcker avtar som väntat med ökad ålder. Även gruppen »historiska be­ rättelser» avtar något. På det hela taget kan inga mer påfallande skillna­ der iakttagas inom de skilda åldersgrupperna. Intresset för »moderna ro­ maner» är större för de äldre åldersgrupperna med 31 % mot 26 % för de tre yngre. Antal genrer per svarande individ och tätortsgrupp är följande:

genrer/individ storstäder 1.61 övriga städer 1.67 köp. och municip.-samhällen 1.44 landsbygden 1.48

Stadsynglingarnas litteraturval är således mer differentierat, vilket också framkom i undersökningen av läsfrekvensen. Ynglingar från industriarbetarhem visar något högre procenttal för grup­ perna äventyrs- och detektivböcker samt reseskildringar och historiska skildringar. Tillsammans utgör böcker av dessa slag 58 % mot 48 % för samma slag av böcker för jordbrukarsönerna. Per individ kommer 1.38 genrer inom jordbrukargruppen och 1.55 inom arbetargruppen. Differensen kan vara betingad av de större möjligheter att få tag i böcker genom lån eller på annat sätt, som står till buds i städerna. 1 Indelningen är, som förf. framhåller (s. 412) långt ifrån idealisk. »Den är i stort sett en kompromiss mellan en litteraturhistorisk-bibliografisk och en psykologisk in­ delning. Några konkreta exempel må belysa de svårigheter som förelegat. Var skall man exempelvis placera Viktor Bydbergs Fribytaren på Östersjön? I litteraturhistorien räk­ nas den utan tvivel till vår klassiska skönlitteratur, men innehållsligt skulle den mycket väl kunna klassificeras som äventyrsroman. Intet hinder föreligger att hänföra den till de historiska skildringarna, då ju handlingen är förlagd till historisk epok. Vilhelm Mobergs Rid i natt tillhör med avseende på sitt tillkomstdatum den moderna skönlittera­ turen men med avseende på sitt innehåll den historiska genren. Eller Sigfrid Siwertz' Mälarpirater: skall den hänföras till äventyrsböckerna eller till den moderna skönlittera­ turen, eller måhända rentav till den klassiska? Mitt allmänintryck är, att grupperna modern och klassisk skönlitteratur innehålla åtskilligt, som skulle kunna hänföras till äventyrsgenren eller betecknas som rese- eller historiska skildringar. Det kriterium, som gjort att de trots allt hänförts till de bägge skönlitterära grupperna, har varit att de kunnat betecknas som 'litterära' i 'litteratursmaksmening' vilket inte hindrar, att åt­ skilligt är både 'litteratursmaksbetonat' och 'folksmaksbetonat' samtidigt.» 25 På uppmaningen att nämna någon författare, som man särskilt tycker om, lämnar blott 46.7 % av de tillfrågade ett direkt svar. I undantagsfall nämns två eller tre författare. Bokens titel och innehåll spelar en betyd­ ligt större roll för detta klientel än författaren. Hans person eller namn äger för de flesta tillfrågade endast ringa intresse. Detta visar, hur omoget i litteratursmakshänseende vårt klientel i allmänhet är, skriver förf. (s. 423). Inalles 126 författare förekommer i svarsfloran. Deras sammanlagda fre­ kvens är 730, vilket gör 1.62 författare per individ inom den grupp, som besvarat frågan om favoritförfattare. Författarfrekvensen är: 64 författare har nämnts 1 gång 19 » » » 2 gånger 10 » » » 3 gånger 3 » » » 4 gånger 6 5 ganger 24 mer än 5 gånger.

I följande tabell redovisas de populäraste författarna, de som omnämnts mer än 5 gånger i enquétesvaren. Författare Frei vens Författare Frekvens Jack London 112 Öyvind Grahn 15 Vilhelm Moberg 61 Carl August Cederborg 13 Selma Lagerlöf 57 Ivar Lo-Johansson 13 Sigge Stark (Signe Björnberg) 28 Pearl S. Buck 11 Alexandre Dumas (d. ä.) 24 Johan Ludvig Runeberg 11 Albert Engström 23 August Strindberg 11 Karl Gunnarson (Gunnar Gustaf Fröding 9 Schultze) 19 P. G. Wodehouse 8 Edgar Wallace 19 Sally Salminen 7 0vre Richter Frich 18 Leonard Strömberg 7 Verner von Heidenstam 17 Esaias Tegnér 6 Sven Hedin 16 Albert Viksten 6 Viktor Rydberg 16

En sortering av svaren efter åldersgrupper hos de tillfrågade visar, att Jack Londons popularitet företer en klart avtagande frekvens, medan Vil­ helm Mobergs frekvens tilltar. Selma Lagerlöf och Viktor Rydberg läses mindre bland de äldre inom detta klientel. I redogörelsen för favoritförfattarna har en rad högfrekventa boktitlar ej kommit med på grund av att uppgiftslämnarna ej kunnat erinra sig för­ fattarnamnen. Det är framför allt fråga om genrer, där innehållet betyder allt och författaren föga. Hit hör t. ex Buffalo J3i7/-böckerna av W. F. Cody,

26 Fenimore Coopers Den siste mohikanen och Hjortdödaren. Vidare Daniel Defoes Robinson Crusoe, som nämnts av ej mindre än 20 intervjuade. Johan Falkbergets Eli Sjursdotter har nämnts av 5 och lika många har anfört C. S. Foresters Med flaggan i topp. Carl Grimbergs Svenska folkets under­ bara öden har nämnts av 6, Nils Hydéns Gula brigadens hjältar av 7, David Humes Cardby-serie av 12, Rudyard Kiplings Djungelboken av 10, Ester Lindins Tänk om jag gifter mig med prästen av 18. (Här torde reklam ocfi filminspelning ha bidragit till den höga frekvensen.) Ytterligare två vid enquétetillfället aktuella böcker, Richard Llewellyns Jag minns min gröna dal och Margaret Mitchells Borta med vinden samlade 16 resp. 33 röster. Huvudsakligen omnämnes episk litteratur i vidaste bemärkelse. Samma iakttagelse göres i andra undersökningar. När författare med både episk och lyrisk produktion omnämnes — t. ex. Heidenstam och Rydberg — är det den episka delen av deras litterära skapelser som föredrages. Det är ty­ piskt, framhåller förf., att den lyrik, som läses, är den, som står den episka diktningen närmast — nämligen de »folkliga», ballad- eller romansartade dikterna eller diktcyklerna. Sålunda namnes Johan Ludvig Runebergs Fän• rik Ståls sägner ofta (känd från skolan). Av övriga lyriker är Dan Anders­ son. Nils Ferlin, Gunnar Mascoll Silfverstolpe och Carl Snoilsky nämnda som favoritförfattare. Hjalmar Gullberg skymtar ett par gånger. Av Esaias Tegnér är det endast Frithiofs saga som namnes (känd från skolan). Gustaf Fröding är den av lyrikerna, som oftast namnes som favoritför­ fattare. De synpunkter, som Husen anlägger på uppdelningen av den uppväxande ungdomens litteratursmak förtjänar även att återges. Man skulle grovt kunna indela den av ungdomen gouterade romanlitte­ raturen i två ganska vitt skilda kategorier, framhåller förf. (s. 438), en in­ delning som indicerar det mellantillstånd mellan barndom och vuxen ålder, som brytningsåren innebär. Ä ena sidan föredrages den romanlitteratur, som skildrar sällsamma mil­ jöer och människor bortom det, som ligger här och nu. Det är romantise­ rade historiska eller exotiska miljöer eller personer, skildrade utan alltför mycket komplicerat eller besvärande staffage. Huvudsaken är att hand­ lingen, intrigen, är spännande och rafflande, ständigt suger till sig läsarens uppmärsamhet, skänker honom starka upplevelser och »sätter sprätt» på hans nerver samt för honom bort från nuets mer eller mindre starkt upp­ levda tristess eller konflikter. Här har vi som undergrupper den historiska romanlitteraturen (Viktor Rydberg, Zacharias Topelius, Alexandre Dumas, C. Aug. Cederborg, Rafael Sabatini m. fl.). För det andra har vi reseskild­ ringarna av mer eller mindre äventyrsbetonad karaktär (Sven Hedin, Ru­ dyard Kipling, Martin Johnson, Jack London, Jules Verne m. fl.) För det tredje har vi mer eller mindre renodlade äventyrs- och indianböcker (Ed- 27 ward S. Ellis, Karl May, Fenimore Cooper, Niels Meyn m. fl.) Denna grupp är måhända den största. För det fjärde har vi detektivromanerna (Edgar Wallace, Öyvind Grahn, David Hume m. fl.) Den sistnämnda gruppen, jämte den femte gruppen, böcker av typen Sigge Stark, utvecklar intriger och händelseförlopp i en miljö, som ur yttre staffagesynpunkt tillhör nuet och lätt kan förstås av den läsande, och handlingens trovärdighet och realism motiverar också epitetet »verklighetslik». Tämligen oförmedlat — även hos samma individ — står vid sidan av denna »verklighetslika» litteratur den realistiska eller »verklighetsexakta». Den verklighetslika litteraturen är uppbyggd på två huvudsakliga principer — önskeuppfyllelse och spänningsrikedom. Dessa element träder tillbaka i den verklighetsexakta litteraturen. Tyngdpunkten förskjutes från det yttre skeendet till den inre utvecklingen. Den individuella utvecklingen behöver icke alltid gå i riktning mot en mera litteratursmaksbetonad realism. En avsevärd del av de vuxna medbor­ garna i vårt samhälle, kanske rentav den avgörande majoriteten, framhål­ ler Husen, har blivit stående på ett utvecklingsstadium, som korresponde­ rar mot huvuddelen av veckotidningsnovellernas »sanna berättelser ur li­ vet» och Sigge Stark-genren. Den utvecklingsnivå, som svarar häremot, ut­ gör ett mellanstadium mellan den »nuflyende» äventyrs- och historieroman­ litteraturen och den »verklighetsexakta». Hit kan man också räkna den sen­ timentala realismen i Harriet Beecher Stowes Onkel Torns stuga, i Charles Dickens' Oliver Twist och David Copperfield och i Emilie Flygare-Carléns Rosen på Tistelön, framhåller förf. I undersökningens enquéteformulär förekom även några frågor rörande veckotidningarna. Den första löd: Läser Ni veckotidningar (med de alter­ nativa svaren angivna på blanketten: regelbundet/ibland/sällan/mer än en i veckan). Den andra frågan rörde vilken eller vilka tidningar man läste och den tredje vilken man tyckte bäst om. Vidare frågades efter äm­ nesvalet i de lästa tidningarna (med angivna alternativ) och slutligen frå­ gades efter vilka berättelser man läste (även här med angivna alternativ). Av svaren att döma läser de yngre veckotidningar i betydligt större om­ fattning än de äldre. Den andra frågan uppfattades som en kunskapsfråga, där det gällde att räkna upp ett så stort antal veckotidningar som möjligt. De äldre namngav nämligen här ett större antal tidningar än de yngre, trots att deras läsfrekvens var lägre. I svaren på tredje frågan var alternativen: a) skämtsidor, b) artiklar, c) berättelser, d) brevlåda och e) bildserier. För hela materialet visade det sig att 38.6 % föredrar berättelser, 25.5 % skämtsidor, 18.5 % bildse­ rier, 14.6 % artiklar och 2.8 % brevlåda (s:a 100.0 %). Intresset för berät­ telser synes tillta med åldern hos de tillfrågade, medan intresset för serier och skämtsidor minskar.

28 Bland dem, som föredrar berättelser, föreligger en bestämd dragning till äventyrs- och detektivberättelser — lika i alla åldersgrupper. Beträffande kärleksberättelserna föreligger ett ökat intresse i de högre åldersgrupperna. Sorteras materialet efter läsfrekvens och bostadsort, visar det sig, att läsfrekvensen är högre i städerna än på den rena landsbygden och i sam­ hällena. En uppdelning av uppgifterna om lästa veckotidningar visar, att de in­ formerande och underhållande tidningarna av typen Folket i Bild, Se, Vec­ kojournalen m. fl. svarar för 323 uppgifter. Damtidningarna lyser av na­ turliga skäl med sin frånvaro, de populära berättande tidningarna svarar för 1 376 uppgifter, magasinen för 12 och övriga — ej närmare angivna organ — för 43 uppgifter. Det är ganska betecknande, anför förf. (s. 476), att veckotidningar, som innehållsligt är präglade av noveller eller »berättelser», som fyller alla krav på sällsamhet såväl vad beträffar miljöer och personer som händelser, mest läses på landsbygden. Vad man läser skall tjäna som rekreation, det skall föra bort från den hårda verkligheten, bort till miljöer, där de egna be­ kymren icke existerar eller i den mån de existerar, dock upplöses i ett lyckligt slut. Veckotidningsnovellen fyller utan tvivel samma kompensato­ riska funktionen som folksagan gjorde förr i tiden.

Drömmar och mål I Ludwig Schnabls »Drömmar och mål, attityds- och mentalitetsunder­ sökningar bland föreningslösa och passiva ungdomar i Stockholm» åter­ finnes en del uppgifter om bokintresse och läsfrekvens bland kvinnliga ungdomar, som i åldershänseende svarar någorlunda bra mot Husens under­ sökningsmaterial. Dr Schnabls undersökning är av ganska ringa omfatt­ ning och den avser främst butiks- och kontorsanställda flickor, som mesta­ dels står utanför bildningsorganisationer och kulturella sammanslutningar. Undersökningen omfattar 156 kontorister och 186 butiksbiträden med följande fördelning på åldersgrupper. 15—20 år 20—25 år 25—30 år samtliga kontorister 40 69 47 156 biträden 58 67 61 186 I undersökningen av läsintresset skiljer dr Schnabl mellan läsning av romanmagasin (korta häften om högst 100 trycksidor), läsning av dags­ tidningar, läsning av böcker och läsning av veckopress. Läsningen av romanmagasinen är påfallande litet utbredd inom båda kategorierna — dock visar butiksbiträdena en större frekvens (17.7 %) än kontoristerna (10.2 %). Även antalet lästa häften pr person är större bland biträdena än bland kontoristerna.

29 Tabell 3. Läsintresse och litteraturval

Kontorister Butiksbiträden Sam tliga

Litteraturgenre böcker böcker böcker lästa lästa lästa pr pr pr böcker böcker böcker person person person

1903 13,1 953 8,2 2 856 10,9 168 1,2 194 1,7 362 1,4 Politisk litteratur 122 0,8 61 0,5 183 0,7 Vetenskaplig litteratur ... 72 0,5 44 0,4 116 0,4 Lyrik, dramatik, annat ... 463 3,2 282 2,4 745 2,9 Summa 2 728 18,8 1534 13,2 4 262 16,3

Läsningen av dagstidningar har däremot högre frekvens bland konto­ risterna än bland biträdena (82.0 % mot 77.5 %). Fackpress och förenings­ tidningar visar låg frekvens bland båda grupperna (20.5 % mot 18.8 %). Beträffande bokläsningen är det 7 % av kontoristerna och 37.5 % av butiksbiträdena, som förklarar sig icke ha läst någon bok under sista året. Det genomsnittliga antalet lästa böcker uppges vara för kontoristerna 17 å 18 under sistförflutna året mot för butiksbiträdena 8. Romanläsningen dominerar inom båda grupperna, och den politiska och vetenskapliga lit­ teraturen är mest eftersatt. Frånräknas de kontorister och biträden, som förklarat sig icke läsa böc­ ker, stiger medeltalet lästa böcker pr år till 19 resp. 13. Läsintressets inriktning framgår av tabell 3. En stor del av läsbehovet tillgodoses genom veckotidningar. Härvidlag visar undersökningen, att båda grupperna föredrar de speciella kvinno­ tidningarna och novelltidningarna framför reportagetidningarna. Samman­ lagt köper de 156 kontoristerna i undersökningen 135 veckotidningar pr vecka, eller 0.84 pr person och vecka. De 186 butiksbiträdena köper 194 tidningar eller 1.04 pr person och vecka. Särskilt beträffande novelltid­ ningarna visar butiksbiträdena en avgjort högre läsfrekvens. Artikelvalet i veckotidningarna visar att intresset för noveller och följe­ tonger är mycket större hos biträdena än hos kontoristerna, medan kors­ ord, reportage, aktuella artiklar, kläd- och matråd är mer omtyckta av kon­ toristerna. Serier och illustrationer uppskattas i lika grad av båda grup­ perna.

Gallupundersö kningen Som tidigare framhållits saknas sociologiska undersökningar rörande läsvanorna hos den vuxna befolkningen. Bokutredningen fann redan på ett tidigt stadium av sitt arbete, att en sådan undersökning borde företagas, och vände sig i anledning härav till AB Svenska Gallupinstitutet med ett

30 uppdrag att efter givna direktiv utföra en opinionsmätning rörande fritids­ sysselsättningarna i stort och läsvanorna i synnerhet. Kostnaderna för un­ dersökningen bestreds med hälften av staten och hälften av enskilda med­ lemmar av Svenska bokförläggareföreningen. Opinionsmätningarnas metodik har utsatts för en viss kritik, och utred­ ningen har därför underställt resultatet av denna undersökning tillgäng­ lig expertis, vilket varit av stort värde för tolkningen av de framkomna siff­ rorna. Innan undersökningen utfördes, lät bokutredningen inhämta 1948 års statistikutrednings yttrande huruvida den gängse gallupmetoden var till­ fredsställande eller om det förelåg någon enklare eller billigare metod att undersöka detta område. Av utlåtandet framgick, att den metod som Gal- lupinstitutet tillämpade var användbar och att mätfelen kunde hållas inom rimliga gränser. En mera utförlig redogörelse för de invändningar, som kan riktas mot den utförda undersökningen, lämnas efter den sammanfattning av undersökningens resultat, som återgives i det följande. Undersökningen utfördes under månaderna januari och februari 1949, dvs i nära anslutning till den föregående boksäsongens höjdpunkt (novem­ ber—december 1948). Antalet utförda intervjuer var 2 464 och på sedvan­ ligt sätt utförde institutet en »uppvägning» av landsbygdsintervjuerna, var­ för undersökningens siffermässiga underlag utgör 3 653. Härutöver utför­ de Gallupinstitutet ett mindre antal (55 st) intervjuer bland ett speciellt urval av personer, bosatta i mera otillgängliga trakter. Denna undersökning benämnes »ödebygdsundersökningen» och redovisas i ett särskilt avsnitt av denna redogörelse (s. 45 ff). Det vid undersökningen använda frågeformuläret återges som bilaga 1 till utredningens betänkande. Av detta framgår, att vissa frågor eller grup­ per av frågor endast ställdes till de regelbundna bokläsarna, resp. till de sporadiska bokläsarna eller till dem, som icke läste böcker. Redan på för­ hand stod det klart, att en sådan kategoriindelning av de svarande måste ske. Såsom »regelbundna bokläsare» beslöt utredningen att betrakta dem, som under de sista tre månaderna läst någon bok. Såsom »sporadiska bok­ läsare» betraktades de, som läst någon bok under det sista året och såsom »icke bokläsare» skulle de betraktas, som under sista året icke läst någon bok. Definitionen av »regelbundna» resp. »sporadiska» bokläsare kan synas vara alltför generös. Utfallet av undersökningen visar dock att bestäm­ ningen trots allt varit rimlig. Resultatet av undersökningen visade, att de regelbundna bokläsarna om­ fattade 63 %, de sporadiska bokläsarna 8 % och icke bokläsare 29 % av de intervjuade. Proportionen mellan de tre grupperna var en annan än man tidigare trott sig ha anledning att vänta. Gruppen icke bokläsare beräknades uppgå till c:a 1/3 av hela antalet men var enligt undersökningen något mindre. Anmärkas bör, att om de regelbundna bokläsarna begränsas till

31 den grupp, som läst någon bok under den senaste månaden, så hade pro­ centtalet förskjutits nedåt 50 %. Till viss del måste utfallet av undersökningen hänföras till det tidigare omnämnda förhållandet, att undersökningen utfördes vid en tidpunkt, som låg nära boksäsongens kulmen. Vissa väsentliga upplysningar kan vinnas ur en undersökning av hur olika kategorier fördelar sig på de olika läsfrekvensgrupperna. I följande upp­ ställning lämnas en sådan redovisning. För varje kategori har dels procent­ tal, dels indextal i förhållande till genomsnittet anförts. Procenttalen be­ räknas horisontellt; de tre kolumnernas första siffror anger alltså hur kvin­ nor och män o. s. v. fördelar sig på regelbundna bokläsare, sporadiska bok­ läsare och icke bokläsare. De tre kolumnernas andra siffror anger rela­ tionen mellan siffrorna för varje särskild kategori och för hela gruppen; procenttalet för regelbundna bokläsare, 63 %, sättes till 100 och i förhål- Tabell h. Indextablå för gallupundersökningen

Regelbundna Sporadiska Icke Samt­ Kategori bokläsare bokläsare bokläsare liga inter­ % index % index % index vjuade

Totalt Antal hålkort 2 300 300 K 3 653 Procenttal 63 100 8 100 29 100 100 Kvinnor 60 95 9 113 31 107 100 Män 67 106 7 88 26 90 100 Civilstånd Ogifta 70 111 9 113 21 72 100 Gifta 62 99 8 100 30 103 100 F. d. gifta (skilda, änkor, änklingar) 47 75 12 150 41 142 100 Hemmavarande barn Inga barn 65 103 8 100 27 93 100 1 barn 60 95 8 100 32 110 100 2 barn 65 103 9 113 26 90 100 3 barn 66 105 10 125 24 86 100 4 barn och flera 52 83 6 75 42 144 100 Socialgrupper Bättre situerade 88 140 2 25 10 35 100 Medelklass 67 106 8 100 25 86 100 Arbetare 58 92 9 113 33 114 100 Åldersgrupper 20—29 år 74 117 8 100 18 62 100 30—39 år 68 110 9 113 23 79 100 40—49 år 60 95 8 100 32 110 100 50—64 år 55 87 7 88 38 131 100 65 år och däröver 45 72 10 125 45 155 100 Näringsgrenar Jordbruk 47 7o 11 138 42 144 100 Industri och hantverk 65 103 8 100 27 93 100 Handel och samfärdsel 71 113 7 88 22 76 100 Allm. tjänst, fria yrken 77 122 6 75 17 59 100 Annat . 60 95 8 100 32 110 100 32 Samt­ Regelbundna Sporadiska Icke liga Kategori bokläsare bokläsare bokläsare inter­ % index % index % index vjuade

Stads- och kommuntyper Storstäder 78 124 6 75 16 00 100 Övriga städer 66 103 10 125 24 83 100 D-kommuner 63 100 6 75 31 107 100 C-kominuncr 64 102 8 100 28 97 100 B-kommuner 63 84 10 125 37 128 100 A-kom mu ner 54 86 8 100 38 131 100 Landsdelar Norrland 66 105 5 63 29 100 100 Dalarna-Värmland 62 99 10 125 28 97 100 Mälarlandskapen 65 103 8 100 27 93 100 Stockholm 82 130 6 75 12 41 100 Östsverige 51 81 14 175 35 121 100 Sydsverige 63 100 9 113 28 97 100 Västsverige 58 92 6 75 36 124 100 Familjeinkomst pr år — 1 000 kr. .. 65 103 7 88 28 97 100 1 001- - 2 000 48 76 13 163 39 155 100 2 001- - 4 000 53 84 12 150 35 121 100 4 001- - 6 000 61 97 9 113 30 103 100 6 001- - 8 000 74 117 7 88 19 66 100 8 001- -10 000 76 121 5 63 19 66 100 10 001—12 000 79 125 6 75 15 52 100 12 001—20 000 84 133 5 63 11 38 100 20 001 — 100 159 0 0 0 0 100 Ej svar 53 84 7 88 40 138 100 Föreningsanslutning Politisk förening 73 106 11 138 16 55 100 Religiös förening 74 108 8 100 18 62 100 Nykterhetsförening 79 125 11 138 10 35 100 Bildningsförening1 89 141 2 25 9 31 100 Annan ideell förening 80 127 5 63 15 52 100 Facklig organisation 67 106 8 100 25 86 100 Hobby- och sällskapsförening 84 133 5 63 11 38 100 Idrottsförening 79 125 7 88 14 48 100 Kooperativ förening 84 133 5 63 11 38 100 Annan förening 78 124 2 25 20 69 100 Ej föreningsansluten 55 87 9 113 36 124 100 Styrelseledamot i förening 77 122 6 75 17 59 100 Ställning i yrket Företagare, företagsledare 68 108 8 100 24 83 100 Självständig jordbrukare 45 72 5 63 50 173 100 Tjänsteman, kontorist 85 135 6 75 9 31 100 Annan anställd 67 106 8 100 25 86 100 Husmor 55 87 9 113 36 124 100 Ej yrkesverksam 59 94 11 138 30 104 100 Utbildning Akademisk examen 98 155 0 0 2 7 100 Gymnasium t. o. m. studentexamen 96 153 2 25 2 7 100 Realskola t. o. m. realexamen .. 85 135 5 63 10 34 100 Folkhögs kola 79 125 6 75 15 52 100 Folkskola 58 92 9 113 33 114 100 i Rubriken avser aktiva studiecirkelmedlemmar m. m. 33 lande till detta tal beräknas indextalet för varje angiven kategori. Då pro­ centtalet för samtliga kvinnor är 60, blir motsvarande indextal 95 o. s. v. Som synes rekryteras de regelbundna bokläsarna i större utsträckning från männen än från kvinnorna. En jämförelse efter civilstånd visar, att de ogifta har en något högre läsfrekvens än de gifta, och båda dessa grup­ per är mer aktiva bokläsare än f. d. gifta (frånskilda, änklingar och änkor). Familjestorleken synes icke ha något väsentligt inflytande på läsfrekven- sen. 0-, 2- och 3-barnsfamiljerna läser böcker i ungefär samma utsträckning och mer än 1- och 4-barnsfamiljerna. Åldersgruppen 20—29 år visar den högsta läsfrekvensen. Därefter faller frekvensen tämligen regelbundet med stigande ålder. Näringsgrenen »jordbruk» har den lägsta indexsiffran för regelbundna bokläsare, därnäst kommer gruppen »annat». Båda ligger under genomsnit­ tet. »Industri och hantverk», »handel och samfärdsel» och »allmän tjänst och fria yrken» ligger ovanför genomsnittet. Storstadsinvånarna läser mer än stadsbor i övrigt och dessa i sin tur mer än landsbygdsinvånarna. Med sjunkande agglomerationsgrad sjunker läsintresset. Bland landsdelarna visar Norrland — näst efter Stockholm — den högsta frekvenssiffran för regelbundna bokläsare, följt av Mälarlandskapen, Sydsverige, Dalarna och Värmland. Västsverige och östsverige företer de lägsta indextalen. Den lägsta familjeinkomstgruppen (under 1 000 kr/år) ligger ovanför genomsnittstalet för regelbundna bokläsare. Grupperna 1 001—6 000 kr/år ligger under genomsnittet, grupperna ovanför 6 000 kr över genomsnittet, och för varje ökning i inkomstsumman stiger frekvenssiffran för regel­ bundet bokläsande. De föreningsanslutna läser mer böcker än icke föreningsanslutna. Högsta frekvenssiffran visas av dem, som är anslutna till bildningsförening, vilket enligt Gallupinstitutets förklaring avser aktiv bildningsverksamhet inom folkbildningsorganisationerna. Därnäst kommer de, som tillhör hobby- eller sällskapsförening, idrottsförening, nykterhetsförening och kooperativ för­ ening. Längre ned på skalan, men ovanför genomsnittet, följer religiös för­ ening, facklig förening samt politisk förening. Aktiva föreningsfunktionä­ rer visar en påfallande hög läsfrekvens. (Alltför vittgående slutsatser får enligt utredningens uppfattning inte dragas ur dessa siffror, då en och sam­ ma person kunnat uppge medlemskap i mer än en förening.) Tjänstemän och kontorister visar högre indextal än företagare och före­ tagsledare. Båda dessa grupper och »andra anställda» ligger högre än ge­ nomsnittet för regelbundna bokläsare. Ej yrkesverksamma, husmödrar och självständiga jordbrukare visar däremot lägre siffror än genomsnittet. Av de i frågeformuläret redovisade utbildningsformerna visar gruppen med akademisk examen och gymnasium t. o. m. studentexamen de högsta frekvenssiffrorna för bokläsning. Realskola och folkhögskola företer något

34 lägre siffror, men de ligger dock avsevärt över genomsnittet. Endast grup­ pen med folkskola som enda utbildning visar en siffra under genomsnittet. Till indextabellen lämnar Gallupinstitutet följande kommentarer. »Gans­ ka klart framgår, att bokintresset är störst bland de yngsta och sjunker med stigande ålder. Mot bakgrunden av skolbildningens betydelse för bok- läsandet står emellertid den frågan öppen, i vilken utsträckning den fort­ gående förbättringen av skolväsendet bidragit till att stimulera läsintresset bland de yngre eller om läsintresse också direkt är en funktion av ålder. En anmärkningsvärt låg siffra registreras för jordbrukarbefolkningen. Denna låga siffra avspeglar sig också i jordbrukarkommunerna, A- och B- kommunernas låga siffror för regelbundna bokläsare. Det torde icke heller vara fel att till en del förklara de låga siffrorna i inkomstgrupperna 1 001 —4 000 kr familjeinkomst/år med att denna kategori till betydande del rekryteras från jordbrukarbefolkningen. Ur sifferserien för 'ställning i yrket' framgår ytterligare jordbrukarbe­ folkningens låga siffror för regelbundet bokläsande. Där framgår också, att siffran är förhållandevis låg för husmödrar. I båda dessa kategorier möter man folk, som knappt har i vanlig mening reglerad fritid och därför har begränsade möjligheter att avsätta tid för bokläsning. Sammanfattningsvis kan sägas»,fortsätter Gallupinstitutet, »att ovanståen­ de tablå visar, att jordbrukare och husmödrar är de grupper, som har sämst möjligheter att läsa böcker. Av betydelse för bokläsningen är den sociala miljö man tillhör, skolbildningen, åldern och bostadsmiljön och dess möj­ ligheter att tillfredsställa ett läsintresse.» Utredningen återkommer till den­ na kommentar i sin sammanfattning rörande undersökningens resultat (s. 66). I den fortsatta redogörelsen skall utredningen närmare behandla de tre grupperna bland intervjuade och börjar med de egentliga bokläsarna.

Regelbundna och sporadiska bokläsare Det har förut betonats, att huvuddelen av de i gruppen regelbundna bok­ läsare ingående personerna har läst sin senaste bok under den sistförflutna månaden och endast en mindre del under de två å tre sistförflutna måna­ derna. En gruppering av svaren efter antal lästa böcker med början vid lägsta frekvens ges i nedanstående totalsiffror. Det bör erinras om att pro­ centsiffrorna beräknats på gruppen regelbundna bokläsare, icke på den to­ tala massan. Läst sista 2—3 månaderna % 1 bok 9 2 böcker 5 3 böcker 3

35 4 böcker 1 5 böcker 0 6 böcker 1 7—9 böcker 0 10 böcker 1 Läst sista månaden % 1 bok 27 2 böcker 21 3 böcker 13 4 böcker 6 5 böcker 4 6 böcker 2 7 böcker 1 8 böcker 1 9 böcker 0 10 böcker 3 Mer än 10 böcker 2 Ur den fortsatta redogörelsens synpunkt måste till en början det största intresset knytas till en analys av gruppen regelbundna bokläsares beskaf­ fenhet, jämförd med de övriga grupperna. Mer än hälften — 59 % — av dem, som räknats till de sporadiska bokläsarna, har läsningen av sin senaste bok mer än ett halvår tillbaka, medan 41 % har läsningen av den senaste boken mellan tre och sex månader tillbaka i tiden. Redan detta ger vid handen, att huvuddelen av denna grupp har ett måttligt läsbehov, när det gäller böcker. Också när det gäller tidningar och tidskrifter visar det sig, att denna grupp har ett mindre läsbehov än de regelbundna bokläsarna, men å andra sidan är det större än de icke bokläsandes. Egna bokköp spelar en förhållandevis stor roll för de regelbundna bok- läsarna. I denna grupp har 37 % själva inköpt den senast lästa boken, medan 15 % fått den, 41 % lånat den och 6 % läst den i någon läsecirkel. Egna köp förekommer talrikare än inom gruppen sporadiska bok­ läsare, och lånen har en något mindre framskjuten plats. Det är också prak­ tiskt taget endast inom denna grupp som läsecirklarna förmedlar böcker i någon nämnvärd utsträckning. Motsvarande siffror för de sporadiska bok­ läsarna var: köp 33%, gåva 18%, lån 44%, läsecirklar 4%, minns inte 1 %. De regelbundna bokläsarnas inköp har i nära nog hälften av fallen — 48 % — skett i bokhandeln, medan endast 5 % av inköpen kommer på antikvariat, kiosker, pappers- och tobaksaffärer. Ungefär 4 % av de till­ frågade kan inte erinra sig var de köpt boken. Postorder, köp genom agent och rekvisition från förlagen har skett i 43 % av fallen. Därmed når

36 dessa distributionsformer nära nog samma omfattning som den reguljära bokhandeln. Rekvisitioner direkt från förlagen spelar en betydligt större roll på landsbygden än i städerna. Agentförsäljningen har sin största om­ fattning på den agglomererade landsbygden och i de små och medelstora städerna. En förhållandevis mindre roll spelar denna försäljning i storstä­ derna och i de rena jordbrukskommunerna (A- och B-kommunerna). I dessa sistnämnda kommuner svarar bokhandeln för 55 % av bokköpen, trots att endast 1/4 av de tillfrågade bor så, att de på orten har tillgång till bokhandel. Man måste förmoda, att de övriga inom de rena jordbrukskom­ munerna har relativt goda förbindelser med någon stad eller annan tätort, där bokhandel finnes. Andra affärer än bokhandel som säljer böcker fanns i de rena jordbrukskommunerna inom räckhåll endast för 6 % av de till­ frågade. — Här förtjänar inskjutas, att lantbokhandeln, som tillkommit vid årsskiftet 1950/51, förändrat denna relation. Trots de svårigheter beträffande bokköpen, som således kunnat konsta­ teras för invånarnas i A-kommunerna del, visar det sig, att egna bokköp spelar en framskjuten roll. Icke mindre än 43 % av de regelbundna bok­ läsarna i dessa kommuner har själva köpt den senast lästa boken, medan motsvarande siffra för stadsinvånarna är 30 %. I överensstämmelse härmed ligger också siffran för boklån i A-kommunerna lägre än genomsnittssiff­ ran för samtliga regelbundna bokläsare och nära 10 % lägre än i stor­ städerna. Nära 2/3 — 63 % — av boklånen sker hos vänner och bekanta, medan de offentliga biblioteken svarar för 27 % och klubbibliotek och andra bibliotek för 5 %. I detta avseende råder ringa skillnad mellan landsbygd och stad. Restgruppen »minns inte» uppgår till 5 %. Beträffande de sporadiska bokläsarna visade det sig, att i A-kommuner­ na hade 31 % köpt den senast lästa boken mot i storstäderna 28 %. Av de sporadiska bokläsarna i A-kommunerna hade 37 % lånat den senast lästa boken —• motsvarande siffra för stadsborna var 51 %. Fördelas boklånen på olika slag av lån, visade det sig, att 72 % av lånen i A-kommunerna sked­ de hos vänner och bekanta och 28 % i bibliotek, varav hälften i folkbiblio­ tek och hälften i andra bibliotek. På den speciella frågan till de sporadiska bokläsarna, om man skulle ha lust att läsa fler böcker, och vad som i så fall skulle underlätta detta, visar svaren, att endast 30 % av de tillfrågade ställer sig avvisande. Bland de 70 %, som skulle ha lust att läsa mer än de nu gör, säger flertalet, att ökad fritid i första hand skulle ge dem större möjlighet härtill. I jämförelse med den bristande fritiden hävdar de intervjuade att andra faktorer spelar en relativt ringa roll. Endast 1 % uppger således, att lägre bokpriser skulle be­ tyda ökade läsmöjligheter. Lika inånga anför en förbättrad tillgång till böcker som det främsta medlet att öka möjligheterna att läsa mer. En sär­ skild fråga visar, att för dem, som anser att de nu inte hinner med att läsa,

37 är det framför allt arbetet med hus och hem, som tar upp tiden. Bland gifta kvinnor i denna grupp är det ej mindre än 88 %, som anför sådana svar. Dessutom är det lång arbetstid och skiftarbete, som anföres som hin­ der för bokläsning. Den ringa siffran (1 %) för dem, som anger bokpriset som ett hinder för ökad bokläsning, kräver redan nu en kommentar. Givet är, att för de flesta av de sporadiska bokläsarna aktualiseras icke bokpriset annat än när de befinner sig i den faktiska situationen att de skall köpa en bok. Då den­ na situation av siffrorna att döma sällan inträffar, framstår icke bokpriset omedelbart som ett hinder för ökad bokläsning. Svaren går följaktligen i en annan riktning. Utredningen återkommer i ett senare sammanhang på nytt till bokprisets roll (s. 62 ff). Svaren på frågorna om tillgång till bibliotek och affärer, där böcker kan köpas, visar också, att det i allmänhet icke är sådana brister, som i främsta rummet lägger hinder i vägen för en ökad bokläsning. Sammanlagt 80 % av de på landsbygden bosatta har förklarat, att bibliotek finns på orten. Sämst är tillgången till bibliotek i de rena jordbrukskommunerna, i Dalarna- Värmland samt i Västsverige. Beträffande boklådor är det betydligt sämre ställt. 31 % av de tillfrågade uppger, att bokhandel finns på orten, medan 13 % uppger att det finns annan affär, där böcker tillhandahålles. Också härvidlag visar det sig, att förhållandena är sämst inom A-kommunerna. I allmänhet har man på orten tillgång till lånebibliotek. Av de regel­ bundna bokläsarna, som är bosatta på landsbygden, svarar 84 % att det finns lånebibliotek på orten. 14 % uppger att de ej har tillgång till sådant bibliotek, och 2 % känner icke till om bibliotek finns. I A-kommunerna har 75 % av de tillfrågade tillgång till bibliotek, en siffra som ligger något under genomsnittet för samtliga. Emellertid måste man konstatera, att de personer, som räknas till de regelbundna bokläsarna, i genomsnitt har bättre tillgång till bibliotek och bokhandel än övriga. I synnerhet gäller detta de renodlade jordbruks- kommunerna. Av de sporadiska bokläsarna har 44 % lånat den senast lästa boken — omkring 4/5 av vänner och bekanta och 1/5 i offentligt bibliotek — medan 33 % själva köpt den och 18 % fått den i present. Läsecirklarna — bibliote­ kens, bokhandelns och enskilda läsecirklar — svarar för sammanlagt 4 % av de lästa böckerna. Av dem, som själva köpt den senast lästa boken, har 37 % köpt den i bokhandel. Agentförsäljning och rekvisitioner från för­ lagen spelar en betydande roll; tillsammans svarar dessa distributionsfor­ mer för mer än bokhandeln. Genom agent har 26 % köpt sin bok och direkt från förlaget har 21 % köpt den. övriga distributionsformer spelar en mera underordnad roll: pappers- och tobaksaffärer samt kiosker svarar för 6 % av bokköpen, postorderfirmor för 5 % och antikvariaten för 1 %. 4 % slut-

38 Tabell 5. Böcker i barndomshemmet

Regelbundna Sporadiska Icke bokläsare bokläsare bokläsare % % %

Föräldrarna ägde böcker , 54 35 26 Föräldrarna lånade böcker 5 3 3 Intetdera 27 43 40 Böcker fanns men intresserade ej 8 10 17 Minns inte 6 9 14 ligen kan icke erinra sig hur de köpt boken. Sammanlagt svarar agenternas, förlagens och postorderfirmornas försäljning för mer än hälften av bok­ köpen. Resultatet antyder, att de distributionsformer, där boken så att säga uppsöker köparen, har en mycket stor betydelse för bokspridningen. Överensstämmelsen med motsvarande uppgifter för de regelbundna bok­ läsarna är påfallande god. En faktor av stor betydelse är uppenbarligen uppväxtmiljön och förtro­ genheten med böcker i barndomen. Medan 54 % av de regelbundna bok­ läsarna förklarat, att föräldrarna ägde böcker som intresserade under barn­ domen, är motsvarande siffra bland sporadiska bokläsare 35 % och bland icke bokläsare 26 %. Tillgången till böcker, som föräldrarna lånat, är unge­ fär lika i de olika grupperna. Däremot är siffran för svaret »föräldrarna ägde böcker, som icke intresserade» betydligt lägre bland de regelbundna bokläsarna än i övriga grupper. Det torde vara berättigat att redan i detta sammanhang meddela jämförelsesiffrorna för de olika grupperna, när det gäller svaren på frågan om tillgången i barndomshemmet på böcker som intresserade. Svaren framgår av tabell 5. Uppställningen visar ganska klart, vilken betydelse barndomsåren och deras miljö haft för grundläggande av läsvanorna. Den ger därigenom också en kompletterande belysning åt de faktorer, som ur strukturanalysen fram­ gått såsom viktiga för att skapa en vana vid regelbunden bokläsning. De faktorer, som avgör bokvalet, är huvudsakligen bekantas rekom­ mendationer (20 %), intresse för ämnet eller boktiteln (18 %), tillfällig­ heter — att man fått boken i present, att man läst den i en läsecirkel och liknande — (16 %), samt att man tidigare läst något av samme författare (14 %). Däremot har endast få uppgivit, att recensioner i tidningar och i radion eller annonser varit avgörande för bokvalet. I detta fall måste man — liksom när det gäller svaren på de direkta frågorna om intresset för annonser och recensioner — ha i minnet, att en påverkan av detta slag icke alltid är medveten hos de intervjuade. Detta sista påpekande gäller även den speciella frågan om hur man fått intresse för författaren till den senast lästa boken. 31 % av de regel­ bundna bokläsarna anser, att de icke varit speciellt intresserade av för-

39 fattaren. I den mån ett sådant intresse förelegat, uppges i första hand be­ kantas omdömen (17 %) och böcker av samma författare, som man tidigare läst (17%). Enligt allmänhetens uppfattning bidrar tidningarna och tid­ skrifterna till att stimulera intresset för en viss författare främst genom att publicera något som han skrivit (uppgivet av 13 %), medan 8 % av de regelbundna bokläsarna är medvetna om att ha tagit intryck av artiklar om författaren, vars bok de läst, och endast 5 % om intryck av vad de hört i radion. Utredningen återkommer härtill i ett följande avsnitt (s. 48 f). Även om tidningsrecensioner och radiokrönikor om böcker i och för sig icke uppgives ha så stor betydelse för bokvalet, visar man dock bland de regelbundna bokläsarna ett betydande intresse för dessa inslag. Sålunda uppger 49 % att de brukar läsa tidningarnas recensioner och 34 % att de brukar höra på radions litteraturkrönikor under det att 37 % förklarar sig icke göra någotdera. (Summan är 120 %; de båda positiva svaren anföres ibland samtidigt.) Även om de intervjuade själva icke tillmäter recen­ sioner och bokkrönikor ett omedelbart inflytande på bokvalet, är det dock givet, att dessa inslag i press och radio för de litteraturintresserade måste bidraga till att stimulera intresset för vissa böcker och författare och där­ med också bidraga till att skapa den diskussion, som tydligen spelar en stor roll för bokvalet. Det indirekta inflytande, som således dessa företeelser i det litterära livet har, kan förmodligen icke bedömas enbart ur de med­ vetna deklarationerna utan måste ses som led i det komplicerade skeende, som ligger bakom skapandet av ett publikintresse, vilket såsom tidigare visats har den största betydelse för bokspridningen. De faktorer, som för de sporadiska bokläsarna framför allt bestämmer bokvalet, är likaledes rekommendationer av bekanta eller andra personer samt boktitel och ämne. Recensioner anses däremot spela en mycket liten roll. På en särskild fråga om hur intresset för senast lästa boken väckts svarar 40 %, att de icke varit särskilt intresserade av författaren. De övrigas svar bekräftar resultatet av frågan om hur man kom att läsa boken: de viktigaste skälen är att andra talat om boken, att man tidigare läst något han skrivit i en tidning eller tidskrift eller någon bok han skrivit. Att man säger sig ha läst vad tidningarna skrivit om honom eller hört vad som sagts i radions litteraturkrönikor är däremot mer sällsynt. Gallupinstitutet har icke ansett sig kunna finna något belägg för att bokpriset skulle spela en avgörande roll för bokläsningen. Det mest karak­ teristiska i fördelningen av de lästa böckerna efter åtkomstsätt och pris är, att en anhopning av gåvoböcker sker i mellanprislägena, medan spridning­ en av bokpriserna för köpta och lånade böcker icke visar några särpräglade tendenser i den ena eller den andra gruppen. Med hänsyn till det faktum att huvuddelen av de lånade böckerna erhålles från privatpersoner är heller icke någon sådan skillnad att vänta.

40 Även om det — som tidigare nämnts — framgår, att 70 % av de sporadis­ ka bokläsarna skulle önska läsa fler böcker än de nu gör, kan man dock konstatera att intresset för böcker i denna grupp är lägre än bland gruppen regelbundna bokläsare. Det visar sig sålunda, att endast 28 % av de sporadiska bokläsarna brukar läsa tidningarnas bokrecensioner och att 24 % hör radions bokkrönikor. Dessa siffror ligger som synes avsevärt lägre än motsvarande siffror för de regelbundna bokläsarna. I fråga om de sporadiska bokläsarna måste man dock bedöma siffrorna mot bakgrunden av att man här har att göra med en grupp, som till stor del utgöres av personer utan regelbunden fritid, och det är framför allt dessa som icke heller har möjlighet att följa med i den litterära debatten. Karakteristiskt är också, att gruppen sporadiska bokläsare som helhet uppvisar ett sjunkande läsintresse. Det framgår nämligen av svaren på frågan om man nu läser mer eller mindre än för fem år sedan. Endast 14 % av de sporadiska bokläsarna anser sig läsa fler böcker nu, medan 44 % anser sig läsa färre. Bland de regelbundna bokläsarna råder praktiskt taget jämvikt mellan dessa båda grupper. Det kan anmärkas, att siffrorna för minskad läsning bland de sporadiska bokläsarna endast uppvisar smärre variationer i de olika undergrupperna. Såsom viktigaste skälet för minskad

Tabell 6. Bokintressets inriktning

Bättre Mede klass Arbetare Sam tliga situerade R S R S R S R S % % % % % % % %

Bd. Allmänna tidskrifter 1 2 1 1 1 C Religion 1 — 5 2 4 6 4 4 D Filosofi 1 — 1 ö — — — 1 Hcb Nysvensk skönlitt 1 — 1 — — 1 — — Hcb(r) romaner 38 50 48 40 49 40 48 40 Hcb (v) peesi 1 Hce(r) Utländsk skönlitt. övers romaner 29 22 14 23 13 23 13 Hce(t) dramatik 1 He Engelsk skönlitt. original .. uH Barn- och ungdomslitt o . 1 1 1 1 I Skön konst 31 — 5 — 3 — 4 — K Historia — — — 5 — 4 — 4 L Biografi 5 — 2 3 2 1 2 2 N Geografi och resebeskrivn. .. 3 — 3 4 3 2 3 3 O Samhälls- och rättsvetenskap — 1 1 — — 1 — P Teknologi 1 — 1 1 1 1 1 1 Q Ekonomi 1 1 2 1 l 1 R Gymnastik och sport 1 1 1 U Naturvetenskap 1 1 2 1 2 V Medicin 1 1 1 1 1 Osäkra svar 4 50 6 21 8 27 6 26 Summa 94 100 98 100 98 100 96 T01 (Avrundningar till hela procenttal orsakar avvikelsen i summan.) 41 bokläsning anges bristande tid — omkring hälften anför detta skäl, medan var tionde hänvisar till minskat intresse och lika många till ökad ålder och därmed sammanhängande förändrade förutsättningar. Bokintresset domineras framför allt av romanerna, svenska original och översättningar. En klassning av uppgifterna enligt sedvanlig ämnesindel­ ning av böckerna och socialgruppering av regelbundna bokläsare (R) och sporadiska bokläsare (S) återges i tabell 6 (s. 41). Uppställningen visar romanlitteraturens dominans. Beträffande fack­ litteraturen är att märka, att till gruppen »historia» föres huvuddelen av den aktuella utrikespolitiska litteraturen. Inom grupperna »ekonomi» och »teknologi» förekommer i stor utsträckning yrkesbetonad litteratur. De tillfrågade har också fått uppge författare till den senast lästa boken. Svaren visar en betydande spridning. I tabell 7 anföres siffrorna för den för­ fattare, som nämnts av minst 20 av de regelbundna bokläsarna, resp. minst 3 av de sporadiska bokläsarna. Uppställningen ger en föreställning om spridningen på olika författare. Ett flertal av dessa författare har som bekant under de senare åren utgi­ vits i billighetsupplagor, som gått ut i mycket stora upplagor — i vissa fall över 100 000 ex. För andra författare har det däremot varit en mera till­ fällig aktualitet, som slagit igenom i nedanstående siffror. I den mån det finns ett otillfredsställt läsbehov bland de sporadiska bok­ läsarna, riktar sig detta i viss utsträckning till olika slag av facklittera-

Tabell 7. Oftast redovisade författare

Nämnd av antal Författare

Jan Fridegård 77 12 Sven Edvin Salje 77 7 Sigge Stark (Signe Björnberg) 6 Vilhelm Moberg 43 6 Bernhard Nordh , 39 5 Ivar Lo-Johansson 38 7 Selma Lagerlöf 33 9 Karl Gunnarson (Gunnar Schultze) 28 Olle Hedberg 25 Josef Kjellgren 24 Einar Wallquist 24 A J. Cronin 24 Birgit Tengroth 23 Pearl S. Buck 23 Albert Engström 20 Albert Viksten 20 Moa Martinson 6 Kaj Munk Dagmar Edquist 19 Emilie Flygare-Carlén

42 tur. Ej mindre än 22 % av de tillfrågade i denna grupp uppger som svar på frågan om vad man skulle vilja läsa, om man hade möjlighet att läsa mer, att de skulle vilja läsa reseskildringar. Som jämförelse kan nämnas, att blott 9 % uppgivit, att den senast lästa boken varit en reseskildring. Men 40 % av de tillfrågade förklarar, att de skulle välja skönlitteratur, me­ dan 50 % hänfört den senast lästa boken till detta slags litteratur. Det som konstituerar ett regelbundet bokläsande synes framför allt vara social miljö, skolbildning, tillgång till böcker och allmän intresseinrikt­ ning. I det senare fallet visar genomsnittet av de regelbundna bokläsarna i många avseenden en mera aktiv attityd än övriga båda grupper. Ur den i början av denna redogörelse återgivna indexserien framgår, att förenings­ tillhörighet är vanligare i denna grupp än i övriga, vilket är ett uttryck för denna aktivitet. När det gäller övriga fritidssysselsättningar ligger, som utredningen i ett kommande avsnitt skall visa, skillnaden mot övriga grupper främst däri, att bokläsningen spelar en betydligt större roll, medan tidnings- och tidskriftsläsning och samvaro med vänner spelar en något mindre roll. Detta förhållande torde också vara en förklaring till många av de skillnader, som kan iakttagas mellan regelbundna och sporadiska bokläsare. Föreningsaktiviteten är mindre utbredd bland de senare, deras smak, när det gäller fritidssysselsättningar, tenderar i riktning mot »pas­ siva» förströelser. Den förnämsta skillnaden, när det gäller allmän håll­ ning och smakinriktning av olika slag, är just detta, att de regelbundna bokläsarna bildar en mera aktiv grupp. Men svaren från de sporadiska bok­ läsarna visar också, att förhandenvaron av ordnad fritid och möjlighet att koppla av från det dagliga arbetet är en faktor av stor betydelse.

Icke bokläsare Det svenska språket saknar en term, som mera positivt definierar den bristande aktiviteten beträffande bokläsningen. I brist på bättre uttryck har utredningen använt benämningen »icke bokläsare» på den grupp av de till­ frågade, som visat sig stå främmande för böckernas värld. Omkring 10 % av de tillfrågade i denna grupp har kunnat erinra sig någon bok, som de läst för mer än ett år sedan. Huvuddelen av denna läs­ ning faller på svensk och översatt skönlitteratur med religion som den därnäst största gruppen. För olika romanförfattare noteras de högsta siffrorna, 6 läsare vardera, på Jack London och Sigge Stark. Då denna bokläsning varit så litet omfattande och ligger så långt tillbaka i tiden, kan man där bortse från de frågekomplex, som har att göra med den egentliga bokläsningen och med åtkomsten av den senast lästa boken. Viktigt är, att icke mindre än 65 % i denna grupp förklarat sig icke ha lust att läsa böcker. Av de 35 %, som uttalar sådana önskemål, anföres

43 bristande fritid — uppgivet av 22 % av hela gruppen — som det väsent­ ligaste hindret. Även här är det arbetet för hemmet och familjen samt lång arbetsdag som tar upp tiden. I den mån man skulle ha lust att läsa böcker är det omkring 40 %, som skulle vilja läsa romaner av något slag, medan 22 % skulle vilja läsa reseskildringar och 11 % religiösa böcker. 10 % skulle vilja läsa böcker med humor och skämt, medan de återstående 17 % anför facklitteratur. Gallupundersökningen visar också, att de i barndomen grundade läs­ vanorna är av stor betydelse för bokläsningen. Av de icke bokläsande kommer 26 % från hem, där föräldrarna ägde böcker som intresserade, medan 3 % kommer från hem, där böcker lånades. 39 % kommer från hem, där inga böcker fanns, och 17 % anger att böcker fanns, men att de icke intresserade. 15 % kan icke erinra sig hur det förhöll sig med bok­ vanorna i föräldrahemmet. Något omedelbart samband mellan den omständigheten, att man icke läser böcker och att man icke har tillgång till bibliotek eller bokhandel på orten, är enligt Gallupinstitutet också svårt att finna. Anledningen är den, att på landsbygden, där dessa frågor ställts, är okunnigheten om till­ gång till bibliotek eller bokhandel betydligt större bland icke bokläsare än bland regelbundna och sporadiska läsare. Därför kan heller ingen bestämd slutsats dragas ur det förhållandet, att icke bokläsare i större utsträckning än övriga nekande besvarat frågan om tillgång till bibliotek och bokhandel. Bristen på bokintresse visar sig bl. a. i svaren på frågan, om man brukar läsa bokrecensioner i tidningarna eller höra på radions bokkrönikor. Av de icke bokläsande är det blott 12 %, som läser recensioner, och 15 %, som lyssnar på bokkrönikorna i radion. 14 % uppger, att de sett någon bokan­ nons under senaste tiden, som de kan precisera, medan 25 % säger sig ha sett någon annons men icke kan erinra sig vad den gällde. Sammanlagt 61 % säger sig icke ha lagt märke till någon annons. Medan 3 % uppger, att de (trots allt) anser sig läsa fler böcker nu än för fem år sedan, är det 25 %, som säger sig läsa mindre nu. Som främsta skäl för den minskade bokläsningen anföres bristande tid —• 46 % — och minskat intresse — 15 %. Det kunde redan när det gällde de sporadiska bokläsarna visas, att i den gruppen finns en viss tendens till minskad läs­ ning. Denna tendens är ännu mer utpräglad bland dem, som karakteri­ seras som icke bokläsare. Möjligheterna att använda radion som intresseväckare för litteraturen förefaller vara begränsade med hänsyn till att det framför allt är de lättare musikprogrammen som är mest omtyckta. Emellertid har även teaterpjäser, reportage och Dagens eko, föredrag och diskussioner en betydande popu­ laritet bland icke bokläsare, ungefär lika stor som bland regelbundna och sporadiska bokläsare.

44 I fråga om veckotidningsläsningen finner man, att icke bokläsare i stort sett har samma smak som de övriga grupperna, ehuru de mera kvalifi­ cerade tidskrifterna och vissa typer av specialtidskrifter är mindre van­ liga. Frekvensen för veckotidningsläsning är något mindre bland icke bokläsare än bland övriga — man läser färre sådana tidskrifter, och det är fler, som icke läser några veckotidningar alls. Läsning av tidningar och tidskrifter spelar dock en förhållandevis stor roll bland fritidssyssel­ sättningarna. Artikelvalet i veckotidningarna är i stort sett detsamma för de tre grup­ perna. Samma är förhållandet med valet av bioprogram. Även i detta hän­ seende föreligger det knappast några karakteristiska skillnader mellan de tre kategorierna av bokläsare. Gruppen icke bokläsare domineras som förut påpekats av jordbrukare, husmödrar och personer i högre åldersgrupper samt är mest utbredd i ett bälte över landet, som omfattar Östergötland, Småland, Västergötland, Dalsland och Bohuslän. Denna geografiska fördelning kan hänföras till ett stort komplex av faktorer, som skulle förutsätta en specialanalys för att kunna ges en utförlig tolkning, vilket emellertid utredningen ser sig tvungen att avstå ifrån. Inslaget av jordbrukare är betydande i dessa landskap, be­ byggelsen är relativt spridd och på sina håll föreligger otvivelaktigt vissa allmänna attityder, som fjärmar invånarna i dessa landskap från bokläs­ ningen — frikyrklighet och högkyrklighet må anföras som exempel härpå. Med minskad bokläsning träder radion och pressen in som förmedlare av kulturella kontakter. De grupper, som nu kan karakteriseras som spo­ radiska bokläsare och icke bokläsare, har ett starkt inslag av personer, som under de fem senaste åren har minskat sin bokläsning. De visar också en något lägre allmänaktivitet än de regelbundna bokläsarna. I övriga hänseenden är det svårt att finna andra karakteristiska skill­ nader mellan det tre kategorierna, när det gäller allmän smak- och in­ tresseinriktning. Inom var och en av dessa kategorier finns vissa skiftningar i dessa avseenden, som sammanhänger med de i grupperna ingående ele­ menten, men skiftningarna mellan olika kategorier av bokläsare synes mera sammanhänga med strukturolikheterna än vara uttryck för sådana intressen, som leder till bokläsning.

Ödebygdsintervjuerna I uppdraget till Gallupinstitutet ingick även att undersöka förhållandena i mera avlägset liggande trakter. Sammanlagt gjordes 55 sådana ödebygds­ intervjuer, utförda i byar vid Marsfjäll, Lomsjö, Norjärv och Linaälv i Norrland, Skattungbyn och Våmhus i Dalarna, Karlsvik och Tärelsås i östsverige och Håbol i Västsverige.

45 Trots det ringa antalet intervjuer har uppdelningen av detta material gjorts så fullständig som möjligt. Detta har skett med hänsyn till de spe­ ciella problem som föreligger, när det gäller möjligheterna att skaffa böcker i dessa trakter. Givetvis måste siffrorna bedömas med stor försiktighet. Intervjuerna fördelar sig på olika kategorier med följande antal in- Antal Kvinnor 22 Män 33 Ogifta, f. d. gifta 22 Gifta 33 Medelklass 21 Arbetare 34 20—29 år 16 30—39 år 9 40—49 år 11 50—64 år 13 65 år och däröver 6 Jordbrukare 47 övriga näringar 8 Norrland 32 Dalarna 9 östsverige 10 Västsverige 4 Företagare, företags! edare 2 Självständiga jordbrukare 18 Arbetare och övriga anställda 11 Husmödrar 17 Ej yrkesverksamma 7 Realskola t. o. m. realexamen 1 Folkhögskola 4 Folkskola 50 Undersökningen visar, att proportionen mellan de tre kategorierna av bokläsare mycket nära ansluter sig till fördelningen inom det övriga mate­ rialet. En fördelning efter kön och civilstånd framgår av tabell 8. Förhållandet i procent mellan de tre kategorierna är bland ödebygds- intervjuerna: regelbundna bokläsare 58 %, sporadiska bokläsare 9 % och icke bokläsare 33 %, vilket i jämförelse med huvudundersökningen måste betraktas som ett tämligen likartat utslag (se s. 31). Den senast lästa boken har sammanlagt 16 själva köpt, 9 har fått den, medan 15 har lånat den. Dessa siffror innefattar också fyra personer i gruppen »icke bokläsare», som erinrat sig den bok de senast läst.

46 Tabell 8. ödebygdsintervjuernas läsfrekvenssiffror

Kvinnor Män Totalt Ogifta Ogifta Gifta Gifta f. d. gifta f. d. gifta

Läsning sista månaden: 1 bok 12 2 böcker 2 3 böcker 1 4 böcker och fler 2 Läsning sista 3 månaderna: 1 bok 4 6 2 böcker 1 3 3 böcker och fler 1 2 3 Summa regelbundna bokläsare 11 11 32 Läsning sista 6 månaderna: 1 bok 1 Mer än 1 bok 3 Läsning sista året: 1 bok 1 1 Summa sporadiska bokläsare 1 2 1 5 Summa icke bokläsare 7 2 7 18 Totalt 15 15 18 55

Den speciella undersökningen bland ett klientel, utvalt i avlägsnare trakter med dåliga kommunikationer, ger en bild av ett förvånande högt läsin­ tresse med hänsyn till de svårigheter, som möter när det gäller att till­ fredsställa detta intresse. Endast i begränsad omfattning kan böcker lånas på de angivna orterna. För inköp av böcker är man hänvisad till postbe­ ställningar eller till de sällan förekommande besöken i städer och större samhällen. Det bokbestånd som finns på orten förefaller att utnyttjas för­ hållandevis livligt genom lån grannar och vänner emellan. Det är möjligt, att förhållandena tvingar till en allmän aktivitet, som gör att de yttre hindren för bokläsning i och för sig icke ter sig avskräc­ kande. I fråga om fritidssysselsättningar bjuds uppenbarligen i första hand sådant som kan utövas inom hemmet, d. v. s. radiolyssnande, samvaro med familjen, hobby och slöjd, vila och liknande. Först i andra hand kommer samvaro med vänner och i tredje hand (särskilt för männen) jakt och fiske. Däremot saknas ett nöjesliv i vanlig mening; för danstill­ ställningar och biobesök måste man resa längre vägar. Bland de kommen­ tarer, som de intervjuade lämnade till undersökningen, skall här endast nämnas, att på ett håll framfördes ett förslag om bokbilar, som med jämna mellanrum kunde besöka mer avsides liggande orter. Den intervjuade av­ såg tydligen, att dessa bilar skulle utsändas från biblioteken och bedriva utlåning. I ett par andra svar pekas också på önskvärdheten av en ut-

47 vidgning av klubbiblioteken. Dessa och andra svar tyder på att en för­ bättrad tillgång till lånebibliotek skulle vara ett värdefullt medel, när det gäller att förbättra möjligheterna för bokläsning i avlägsnare delar av landet. — Även här har förhållandena ändrats genom lantbokhandelns till­ komst.

Andra data rörande bokläsningen Vissa allmänna förhållanden har redan tidigare berörts i redogörelsen för Gallupundersökningen. I detta sammanhang har utredningen sammanställt några mera speciella översikter, som grundats på undersökningens tabell­ bilaga, och de är ägnade att ge vissa detaljspörsmål en något utförligare behandling.

Orsaker bakom bokvalct Av speciellt intresse för bokutredningen är att studera svaren på de båda frågor, som berör bokläsarens väg till den senast lästa boken. I for­ muläret ingår två frågor, nr 53 (Kommer Ni ihåg varför Ni ville läsa just den boken Ni senast läste?) och nr 54 (Hade Ni blivit intresserad av för­ fattaren till den boken genom något av honom som Ni läst o. s. v.?) I fråga 53 anföres inga svarsalternativ, utan de tillfrågade har själva fått formu­ lera svaret. I fråga 54 upptages däremot en serie alternativ. I tabell 9 nedan återges en kombination av svaren på båda frågorna rörande regelbundna bokläsare, dels samtliga, dels fördelade på socialklasser. (Bättre situerade = BS; Medelklass = M; Arbetare = A.) Kolumnen »samtliga» återger samma siffror, som redovisats tidigare (s. 40).

Tabell 9. Orsaker bakom bokvalet

Fråga 53 54 53 54 53 54 53 54

Svar Samtliga B S

Recensioner av bok av förf. 3 4 4 Annonser om bok av förf. .. 1 3 1 Artiklar av och om förf 21 16 23 20 Läst bok av förf 14 17 16 24 15 19 12 15 Hört förf. omtalas 20 17 14 15 19 16 23 19 Hört om förf. i radio 5 4 5 4 Ämnet, titeln intresserade .. 18 19 17 19 Ville pröva ny förf 1 1 1 Summa 57 60 57 59 57 63 56 58 Tillfällighet 16 31 18 32 15 27 16 35 Andra svar , 17 4 13 4 17 5 17 Vet ej, minns ej 10 5 12 5 11 5 11 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 48 Av tabellen framgår, att medvetna orsaker bakom bokvalet kan åter­ finnas i c:a 60 % av svaren på de båda frågorna, oberoende av socialklass­ uppdelning. Tillfälligheterna spelar in till c:a 40 %, vilket förefaller vara rimligt. Svaren »ämnet, titeln intresserade» och »ville pröva ny författare» omfattar % av de aktiva svaren på frågan 53, under det att alternativet läst artiklar av och om författaren» har ungefär samma frekvens i svaren på fråga 54. Tidigare bekantskap med författarens bokproduktion visar i stort sett samma frekvens bland svaren på båda frågorna. Alternativet »hört författaren omtalas» svarar ungefär för samma andel av de medvetna orsakerna i de båda frågorna. Ur bokpropagandasynpunkt erbjuder dessa siffror ett visst intresse. De visar, att artiklar i tidningar och tidskrifter är en kraftig stimulans för bokintresset, likvärdiga med resonemangen man och man emellan. Den litterära upptäckarlusten är däremot föga verksam som drivkraft. Ser man på svaren inom kategorien sporadiska bokläsare så finner man, att de medvetna orsakerna upptar 54 % av svaren på fråga 53, men endast 46 % av svaren på fråga 54. Även här utgör »artiklar om och av författaren» en påtagligt stor del av svaren, liksom svaret »hört omtalas».

Läsintressets inriktning De intervjuades förmåga att klassificera den senast lästa boken utsattes för ett prov i fråga 41—42. Svaren korsgranskades nämligen mot den all­ mänt brukade biblioteksindelningen, och av de 2 900 uppgifterna visade sig 336 vara mer eller mindre felaktiga och 366 omöjliga att identifiera. Förmågan att skilja mellan »Dichtung und Wahrheit» visade sig vara rätt

rmga — en mängd skönlitterära verk har hänförts till populärvetenskap, memoarer, ekonomi och politik, reseskildringar, livsproblem, psykologi, facklitteratur för yrket och praktiska handböcker. En allmän klassificering av de senast lästa böckerna återfinnes i föl­ jande tabell, som upptar hela antalet uppgifter. Signatur Antal Bd Allmänna tidskrifter 18 C Religion (även uppbyggelselitteratur) 1^7 D Filosofi (inkl. psykologi) l4 F Språkvetenskap 3 H Skönlitteratur 1 965 uH Skönlitteratur för barn och ungdom 16 I Skön konst (med musik och teater) 19 K Historia nl L Biografi (med genealogi) 63 N Geografi med reseskildringar 86

49

4 O Samhälls- och rättsvetenskap med nationalekonomi och statistik 13 P Teknologi 22 Q Ekonomi (med industri, handel och kommunikationer) 28 R Gymnastik, sport, lek och spel 9 U Naturvetenskap 18 V Medicin 16 Ej identifierbara böcker 366 Summa 2 900 Skönlitteraturens dominerande ställning är påfallande — inte mindre än 68 % av de uppgivna böckerna utgöres av sådan litteratur. Av hela antalet 1 965 böcker är ett fåtal utländsk skönlitteratur på originalspråket — 19 böcker, varav de flesta engelska. Svenska original omfattar 1 332 böcker, varav 4 dramatik och 13 poesi. Översättningslitteraturen är före­ trädd med 633 böcker, varav 2 dramatik och övriga romaner eller noveller. Inom facklitteraturen dominerar religionslitteraturen med 127 böcker — varav en stor del dock torde vara att hänföra till uppbyggelselitteraturen, som står skönlitteraturen nära både till form och innehåll. Därnäst kom­ mer historia med 117 böcker och biografier med 63 böcker. Rena och till- lämpade naturvetenskaper (grupperna N, P, U och V) svarar för tillsam­ mans 142 böcker, varav övervägande delen utgöres av reseskildringar. De humanistiska disciplinerna (grupperna Bd, D, F, och I samt K och L) redovisas med tillsammans 234 böcker och samhällsvetenskaperna (grup­ perna O och Q) med blott 41 böcker. Redovisningen av »senast lästa boken» ger således ett överväldigande utslag för förströelseläsningen, vilket också var att vänta. Uppmärksammas bör också den dominerande roll, som den svenska skönlitteraturen spelar.

Andra opinionsmätningar Gallupundersökningens frågeformulär omfattade åtskilliga andra frågor än de, som direkt berörde läsvanorna. Med utgångspunkt från de svar som lämnats, är det därför möjligt att i vissa avseenden kartlägga allmänhetens fritidssysselsättningar, attityden till skilda slags radioprogram och mycket annat. Då redogörelsen för undersökningen ger en mycket ingående be­ lysning, vill utredningen i det följande återge några av resultaten av dessa opinionsmätningar.

Fritidssysselsättningarna i stort En tabellarisk redogörelse för hur de tillfrågade personerna föredrog att disponera sin fritid lämnas i tabell 10 (s. 51). Som framgår av frågans formulering (se bilaga 1) lämnades de svarande möjlighet att ange två

50 alternativ i svaret, varför summan — här redovisad i procenttal — upp­ går till 200. De tre grupperna av bokläsare företer som framgår av tabell 10 inte några större skillnader i sin disposition av fritiden. Sällskapsliv och aktiva bortasysselsättningar visar i det närmaste samma fördelning inom hela materialet som inom grupperna regelbundna och sporadiska bokläsare. Icke-bokläsare företer ett något högre procenttal för sällskapsliv och en något lägre siffra för aktiva bortasysselsättningar. De mera markerade skillnaderna mellan de tre grupperna framträder inom passiva och aktiva hemmasysselsättningar. Radiolyssnandet — som behandlas utförligare i det följande — ökar kraftigt med sjunkande intresse för böcker, tidningar och tidskrifter. I överensstämmelse med definitionen av de tre grupperna fram­ träder skillnaderna i intresset för bokläsning mycket påtagligt. Av fördelningen av svaren inom gruppen »aktiva bortasysselsättningar» framgår, att de regelbundna bokläsarna har större intresse för friluftsliv,

Tabell 10. Fritidssysselsättningarna

R S I Totalt

Träffa vänner 19 22 23 20 Vara tillsammans med familjen 32 28 34 32 Spela kort 3 5 3 3 Dansa 3 3 3 3 Gå på restaurang, kafé 1 1 1 1 Summa sällskapsliv 58 59 64 59 Lyssna på radio 25 32 44 33 6 10 13 Vila, sova 8 31 42 57 41 Summa passiva hemmasysselsättningar Läsa tidningar och tidskrifter 14 21 25 18 34 12 2 23 Läsa böcker 21 23 23 22 Hobby, handarbete, slöjd 3 1 2 Studera 3 Summa aktiva hemmasysselsättningar 72 59 51 65 Friluftsliv, idrott, promenader 15 11 9 13 Gå på sammanträden, leda och planera förenings arbete 4 6 2 4 Gå på gudstjänster och religiösa möten 7 8 9 8 Gå på teater, konsert 7 4 2 4 Gå på bio 6 9 6 6 i Summa aktiva bortasysselsättningar 39 38 28 35 Övertids- och extraarbete : Arbete i hemmet 1 Vet inte — 1 — i Inget av detta — i Summa annat — 2 — Summa 200 200 200 200 '

51 Tabell 11. Fritidssysselsättningar, bokläsningsfrekvens och socialklass

I R 5 Samt­ liga BS M A BS + M A BS M A

Sällskapsliv 70 58 56 59 58 63 59 66 59 Passiva hemmasyssel­ sättningar 19 30 35 38 47 75 54 61 41 Aktiva hemmasyssel­ sättningar 62 73 69 68 54 50 54 47 65 Aktiva bortasyssel­ sättningar 47 39 40 35 39 12 31 26 35 Annat 2 0 0 0 2 0 2 0 0 Samma 200 200 200 200 200 200 200 200 200 idrott och promenader än de båda andra grupperna av bokläsare. Likaså visar de större intresse för teater- och konsertbesök. Intresset för förenings­ arbete synes däremot vara större i gruppen sporadiska bokläsare, liksom intresset för biografbesök. En sortering av uppgifterna efter bokläsningsfrekvens och socialklass ger följande fördelning, tabell 11. I ovanstående tabell är det märkligt att iaktta, hur intresset för de pas­ siva hemmasysselsättningarna inom socialklassen »bättre situerade» stiger från 19 % i gruppen R till 38 % i gruppen S och till 75 % i gruppen I. — Även för socialklasserna M och A är skillnaderna markanta inom de tre grupperna av bokläsare, men inte lika kraftiga. Intresset för aktiva hemmasysselsättningar är som synes störst inom kategorien M, vilket väl sammanhänger med att kategorien BS har högre procentsiffror för aktiva bortasysselsättningar. En fördelning av samtliga intervjuade efter ålder och intresseinriktning ger det resultat, som framgår av tabell 12, nedan. Av denna tabell framgår, att de aktiva hemmasysselsättningarna upp­ visar en nära nog konstant siffra i de skilda åldersgrupperna. Intresset för sällskapsliv stegras relativt snabbt men sjunker åter i de högre ålders-

Tabell 12. Fritidssysselsättningar och ålder: samtliga intervjuade

Åldersgrupp Samt­ liga 20—29 30—39 40—49 50—64 65—

Sällskapsliv 59 66 65 54 44 59 Passiva hemmasysselsättningar 30 32 44 50 59 41 Aktiva hemmasysselsättningar 62 65 64 65 65 65 Aktiva bortasysselsättningar 49 36 26 31 32 35 Annat 0 1 1 0 0 0 Summa 200 200 200 200 200 200

52 Tabell 13. Fritidssysselsättningar och bostadsort: samtliga intervjuade.

Kommuntyp Samt­ Stä­ Stor­ liga der städer

Sällskapsliv 55 55 56 60 61 67 59 Passiva hemmasysselsättningar 45 51 43 30 35 32 41 Aktiva hemmasysselsättningar 63 68 67 67 64 58 65 Aktiva bortasysselsättningar 35 26 33 41 40 43 35 Annat 2 0 1 2 0 0 0 Summa 200 200 200 200 200 200 200 grupperna. Intresset för aktiva bortasysselsättningar är högst i den yngsta åldersgruppen men uppvisar en påtaglig stegring i de båda äldsta grupper­ na __ mycket beroende på att intresset för gudstjänster och religiösa mö­ ten når sin kulmen i dessa båda grupper. Att de passiva hemmasysselsätt­ ningarna visar en högre frekvens i de äldre åldersgrupperna får också ses som ett naturligt fenomen. Fritidssysselsättningarna i relation till bostadsort framgår av tabell 13. De rena landskommunernas bristande resurser ifråga om föreningslo­ kaler, teatrar och biografer m. m. framkommer i de låga siffrorna för aktiva bortasysselsättningar. Bristen kompenseras delvis av ett ökat in­ tresse för aktiva och passiva hemmasysselsättningar. Intresset för säll­ skapsliv är av givna skäl större i de agglomererade kommunerna, som har bättre kommunikationer än de rena landskommunerna. För de regelbundna bokläsarnas del har Gallupinstitutet gjort en tabell där sambandet mellan skolutbildning och val av fritidssysselsättningar kan studeras. Fördelningen framgår av tabell 14. Några speciella tendenser kan inte utläsas ur nedanstående tabell. Låga är emellertid siffrorna för passiva hemmasysselsättningar inom grupperna med realexamen och med akademisk examen.

Tabell U. Fritidssysselsättningar och utbildning: samtliga intervjuade

Folk­ Stu­ Akad. Samt­ Folk­ Real­ dent­ hög­ examen examen liga skola skola examen

Sällskapsliv 57 52 63 59 60 58 Passiva hemmasysselsättningar 34 30 19 28 23 31 Aktiva hemmasysselsättningar 72 72 76 64 55 72 Aktiva bortasysselsättningar 37 46 41 49 57 39 Annat 0 0 1 0 5 0 Summa 200 200 200 200 200 200 53 Veckotidningsläsningen I fråga 29—30 gavs de intervjuade möjlighet att redogöra för vilka slag av artiklar de föredrog att läsa i sina veckotidningar. Av frågans formu­ lering framgår, att de tillfrågade lämnades tillfälle att anföra två områden, varför den procentuella beräkningen i det följande ger slutsumman 200. För överskådlighetens skull har vissa slag av artiklar sammanförts till större grupper; sålunda har »kärleksnoveller», »äventyrsberättelser», »de­ tektivhistorier» och »följetong» rubricerats som »berättande inslag». Vi­ dare har »historiska artiklar», »artiklar om ekonomi och näringsliv», d:o om »sociala förhållanden», om »litteratur och kultur», »artiklar för hem och hushåll», »personliga råd, läkarråd m. m.», »livsproblem och psyko­ logi» samt »religion» sammanförts under rubriken »informerande artiklar». »Reportage av skilda slag» samt »artiklar om kända personer och deras hem» har sammanförts till »reportage». »Serierna» står ograverade. »Spe­ cialartiklar om schack, bridge och liknande» samt »artiklar om idrott» har rubricerats som »artiklar om hobbies och idrott». »Annat» kan ej hänföras till någon av de angivna grupperna och kvarstår som rubrik. Fördelningen av svaren återfinnes i tabell 15. Svaret »läser ej veckotidningar» täcker två alternativ och med anled­ ning härav måste siffrorna för denna grupp räknas två gånger, för att slutsumman skall uppgå till 200 %. Tillägget har skett i tabellerna efter nedsummeringen av de primära uppgifterna. Av intresse är att märka, att de berättande inslagen genomgående visar mindre frekvens än de informerande — utom i fråga om gruppen »spora­ diska bokläsare, män». Siffrorna för de skilda grupperna av bokläsare är väl samlade kring medeltalet för samtliga, särskilt beträffande de be­ rättande inslagen. Enda undantaget utgöres av uppgifterna för de spora­ diska bokläsarna (män och kvinnor), som företer något högre siffror än

Tabell 15. Veckotidningsläsningen

]R S I Samt­ Kvin­ Artikelval Män liga nor Kvin­ Kvin­ Kvin­ Män Män Män nor nor nor

Berättande inslag 56 56 56 54 56 68 63 55 53 Informerande artiklar 72 58 86 60 88 47 85 57 79 Reportage 23 24 22 27 23 27 22 16 20 Serierna 5 7 4 7 4 5 3 7 5 Artiklar om hobbies, idrott 7 13 l 15 1 18 2 8 0 Annat 3 4 1 5 2 3 1 3 1 Läser ej veckotidningar .... 17 19 15 16 13 16 12 27 21 Summa 183 181 185 184 187 184 188 173 179 Tillägg 17 19 15 16 13 16 12 27 21 Totalt 200 200 200 200 200 200 200 200 200

54 genomsnittet. I fråga om de informerande artiklarna är avvikelserna från medeltalet för samtliga tillfrågade mera markanta. Siffrorna för kvin­ norna visar, att de över lag har ett större intresse för sådana artiklar än männen. Även om artiklar om hobbies och idrott lägges till summan för de informerande artiklarna kvarstår skillnaden mellan manliga och kvinn­ liga läsares artikelval. Reportagen synes uppskattas i ungefär samma grad av manliga och kvinnliga läsare. Serieläsningen visar genomgående en låg frekvens — men detta beror sannolikt på att de tillfrågade endast givits tillfälle att anföra två inslag i tidningen. En närmare granskning av uppgifterna rörande de särskilda artikelslag, som sammanförts i ovanstående tabell, ger vid handen att det föreligger bestämda skillnader i artikelvalet mellan manliga och kvinnliga läsare. »Kärleksnoveller» och »följetong» anföres huvudsakligen av kvinnliga lä­ sare, »äventyrsberättelser» och »detektivhistorier» lika markerat av de man­ liga läsarna. I fråga om icke-bokläsare har uppdelningen av de tillfrågade skett fullständigast i »ogifta», »gifta» och »f. d. gifta» läsare. Av denna uppdelning framgår t. ex. att rangordningen för »kärleksnoveller» är föl­ jande: ogifta kvinnor (17), ogifta män (12), gifta kvinnor (8), frånskilda kvinnor och änkor (7), gifta män (5) och frånskilda män, änklingar (0). Beträffande de informerande artiklarna visar det sig, att »historiska artiklar», »artiklar om ekonomi och näringsliv» och »sociala förhållanden» föredras av manliga läsare. »Artiklar om litteratur och kultur» har över­ lag en låg frekvens och samlar några få procent, huvudsakligen bland de manliga läsarna. »Artiklar för hem och hushåll», »personliga råd, läkar- råd m. m.», »livsproblem, psykologi» och »religion» har sin största läse­ krets bland kvinnorna. »Reportage av skilda slag» lockar främst manliga läsare medan »artiklar om kända personer och deras hem» främst fångar kvinnornas intresse.

Tabell 16. Veckotidningsläsning, bokintresse och ålder

R S I Artikelval 40- 50— 20— 30— 40— 50- 20— 30— 40— 50- 65- 20— 30— 65— 65— 29 39 49 64 29 39 49 64 29 39 49 64

Ber. inslag ... 66 60 48 46 31 83 69 67 58 33 84 63 57 44 33 Inf. art. 53 72 82 87 117 40 87 81 56 80 43 67 71 78 74 Reportage ... 29 23 26 25 14 20 23 21 47 16 12 23 13 19 22 8 5 6 4 2 10 2 0 2 5 13 7 4 3 3 Hobbies, idr. 12 11 6 2 0 22 9 0 9 0 8 3 5 5 0 9 3 6 6 9 3 0 3 4 0 0 1 4 3 2 15 13 13 15 17 11 5 14 12 33 20 18 23 24 33 Summa 185 187 187 185 183 189 195 186 188 167 180 182 177 176 167 Tillägg 15 13 13 15 17 11 5 14 12 33 20 18 23 24 33 Totalt 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 55 »Serierna» visar dominans för de manliga läsarna. »Specialartiklar om schack, bridge och liknande» samt »artiklar om idrott» vänder sig nästan uteslutande till de manliga läsarna. Den grupp av de tillfrågade, som uppger sig ej läsa veckotidningar, är störst bland icke-bokläsare (27 % män, 21 % kvinnor), och därnäst i stor­ leksordning kommer motsvarande grupp bland de regelbundna bokläsarna och sist sporadiska bokläsare. Inom gruppen icke-bokläsare är rangord­ ningen bland männen: frånskilda och änklingar (32), ogifta män (31), gifta män (24), och bland kvinnorna: frånskilda, änkor (26), gifta kvinnor (22) och ogifta (16). En fördelning av uppgifterna framgår av tabell 16 (s. 55). De unga veckotidningsläsarna är påtagligt mer intresserade av de berät­ tande inslagen än de äldre, och omvänt gäller att de äldre har större in­ tresse för de informerande artiklarna än de yngre. Visavi reportagen är frekvensen tämligen lika i yngre och äldre åldersgrupper. Serierna visar, som väntat, minskad frekvens med stigande ålder hos läsaren liksom ar­ tiklar om hobbies och idrott. De redovisade procenttalen för dem, som inte intresserar sig för veckotidningar är förhållandevis konstanta inom de skilda åldersgrupperna — bortsett från gruppen »sporadiska bokläsare». Dess fåtalighet är emellertid ingen garanti mot slumpvariationer av detta slag. I denna grupp och i gruppen icke-bokläsare uppvisas högsta siffran av den äldsta åldersgruppen (33 %). En fördelning av uppgifterna rörande artikelval i kombination med bok­ intresse och socialklass framgår av tabell 17. Sammanställningen visar att intresset för de berättande inslagen i vecko­ tidningarna är större bland arbetargruppen än bland grupperna bättre si­ tuerade och medelklass. Detta gäller såväl regelbundna bokläsare som spo­ radiska och icke-bokläsare. Intresset för de informerande artiklarna är

Tabell 17. Veckotidningsläsning, bokintresse och socialklass

R S 1 Artikelval BS M A BS + M A BS M A

Berättande inslag 20 46 68 60 72 44 44 62 Informerande artiklar 91 84 65 72 66 32 85 59 Reportage 24 25 25 26 22 32 18 17 Serierna 8 5 5 3 4 0 3 7 Hobbies, idrott 7 7 9 9 10 6 3 5 Annat 6 3 4 2 2 0 3 2 Läser ej veckotidningar 22 15 12 14 12 43 22 24 Summa 178 185 188 186 188 157 178 171 Tillägg 22 15 12 14 12 43 22 24 Totalt 200 200 200 200 200 200 200 200

56 högre bland grupperna bättre situerade och medelklass än bland arbetar­ gruppen — med undantag för icke-bokläsare, där gruppen bättre situerade visar ett ringa intresse för detta slag av artiklar. För reportage visar man samma intresse i de tre socialklasserna inom regelbundna och sporadiska bokläsare. Icke-bokläsare utgör även här ett undantag — gruppen bättre situerade visar betydligt högre frekvens än de båda andra grupperna. Intresset för serierna är tämligen oenhetligt. Artiklar om hobbies och idrott har en påfallande jämnt fördelad läsekrets inom de skilda social­ klasserna, åtminstone vad beträffar regelbundna och sporadiska bokläsare. Den grupp, som uppger sig icke läsa veckotidningar, har sina flesta fö­ reträdare inom gruppen bättre situerade (22 % av regelbundna, 14 % av sporadiska och 43 % av icke-bokläsare). De sistnämnda — icke-bokläsarna — företer en markerad obenägenhet att läsa både tidskrifter och böcker och deras låga frekvens beträffande andra former av intellektuella syssel­ sättningar har tidigare påpekats. I nedanstående tabell har en sortering av uppgifterna företagits beträf­ fande artikelval i veckotidningarna och uppgiftslämnarnas bostadsort (kommuntyp). En fullständig redogörelse för de tre kategorierna av bok­ läsare har icke synts nödvändig, varför uppgifterna avser samtliga in­ tervjuade, fördelade efter bostadsort. I de renodlade jordbrukskommunerna — A- och B-kommunerna — är intresset för informerande artiklar något högre än genomsnittligt. Intres­ set för de berättande inslagen är något lägre bland uppgiftslämnare i A- kommunerna än i B-kommunerna, som uppvisar högre procenttal än nå­ gon annan grupp. I de fyra följande kommuntyperna redovisas ett gradvis sjunkande intresse för de berättande inslagen, under det att intresset för informerande artiklar är tämligen konstant. Reportagen har en tämligen enhetlig läsekrets i de skilda kommuntyperna — frekvensen är dock på-

Tabell 18. Veckotidningsläsning och bostadsort: samtliga intervjuade

Kommuntyp Artikelval Samt­ Stor­ liga Städer städer

Berättande inslag 54 66 64 51 50 46 56 Informerande artiklar 82 80 68 68 69 67 72 Reportage 18 17 22 28 28 27 23 Serierna 4 5 4 7 6 8 5 Hobbies, idrott 6 5 7 11 7 7 Annat 2 3 3 5 2 3 Läser ej veckotidningar 17 12 16 15 19 21 17 Summa 183 188 184 185 181 179 183 Tillägg 17 12 16 15 19 21 17 Totalt 200 200 200 200 200 200 200 57 fallande stegrad i de agglomererade kommuntyperna (D-kommuner, stä­ der och storstäder). Största andelen av uppgiftslämnare, som ej läser veckotidningar, åter­ finnes i storstäderna (21 %); i övrigt är procenttalen för denna grupp re­ lativt stabila — bortsett från B-kommunerna, som visar en tydlig minsk­ ning.

Åsikter om radioprogrammen Gallupinstitutets fråga rörande radioprogrammen återfinnes i formulä­ ret såsom fråga 25. För att ernå större överskådlighet i redogörelsen för svaren har utredningen sammanfört svarsalternativen till följande fem huvudgrupper: 1) klassisk musik, teater, litteratur- och konstkrönikor, 2) underhållningsmusik, dansmusik, kabaréer och annan underhållning, 3) föredrag, diskussioner, politiska krönikor och reportage, 4) religiösa pro­ gram samt 5) lyssnar ej på radio, annat än angivet. Då två alternativ skulle angivas i svaret blir summan i den procentuella fördelningen=200. I tabell 19 återges några av de mera betydelsefulla resultaten. Av nedanstående tabell framgår, att radiolyssnandet som väntat är syn-

Tabell 19. Radioprogrammen.

Tycker bäst om program av typ 1 2 3 4 (5) S:a

Samtliga tillfrågade 41 100 46 12 1 200 Regelbundna bokläsare 48 95 46 10 1 200 Sporadiska bokläsare 41 100 47 12 — 200 Icke-bokläsare 26 109 46 17 2 200 Åldersfördelning samtliga 54 119 26 1 200 20—29 år R 57 115 27 1 — 200 S 61 106 32 — 1 200 I 39 138 21 2 — 200 samtliga 46 107 40 6 1 200 30—39 år R 52 99 42 6 1 200 S 42 112 42 4 — 200 I 34 128 31 7 — 200 samtliga 38 92 57 12 1 200 40—49 år R 44 87 58 10 1 200 S 32 99 60 9 — 200 I 27 101 55 17 — 200 samtliga 35 91 54 18 2 200 50—64 år R 46 81 53 19 1 200 S 31 104 42 21 2 200 I 22 105 53 16 4 200 samtliga 21 66 67 43 3 200 65 år o. däröver R 31 59 70 38 2 200 S 20 60 70 50 — 200 I 12 75 64 45 4 200

58 nerligen allmänt; endast 1 % av svaren markerar ett bristande intresse för radion. Fördelningen för samtliga tillfrågade visar, att de i viss mening bildande radioprogrammen (kategorierna 1 + 3) nästan kan mäta sig med de rent underhållande programmen (kategori 2). Av sammanställ­ ningen för »samtliga tillfrågade» framgår att alla som givit positiva svar om sitt radiointresse anfört någon programart inom denna kategori. Redan i fördelningen mellan regelbundna, sporadiska och icke boklä­ sare märks skillnaden i programval. För gruppen R minskar program­ men av kategori 2 och ökar programmen av kategori 1 och 3. De religiösa programmen, som omfattar både andaktsstunder, radiogudstjänster och liknande programslag, ligger något lägre i lyssnarfrekvens. För gruppen S är fördelningen nära nog identisk med genomsnittet för samtliga. För gruppen I har program av kategori 1 nedgått till nära % till för­ mån för de underhållande programmen och de religiösa programmen. Fördelas de svarande efter levnadsålder, framträder skillnaden i intres­ seriktning mycket påtagligt. Intresset för de informerande programmen (kategori 3) är högre i äldre grupperna; intresset för de mera krävande programmen inom kategori 1 minskar med stigande ålder, förhållandevis långsamt inom gruppen av regelbundna läsare, snabbare i de båda andra grupperna. Intresset för den lättare underhållningen visar i stort sett fal­ lande tendens med stigande ålder, medan däremot intresset för de religiösa programmen är avsevärt högre i de högre åldersklasserna, oavsett vilken grupp av bokläsare man väljer att studera.

Utredningen

Referatet av Gallupundersökningen har i det föregående i huvudsak följt Gallupinstitutets sammanfattning. I det följande kommer utredningen att komplettera bilden av allmänhetens bokvanor och anföra vissa egna kom­ mentarer till undersökningen. Undersökningen har visat, att bokläsningen är förhållandevis allmän inom enquétematerialet. Av samtliga tillfrågade har 50 % läst någon bok under den sistförflutna månaden innan undersökningen företogs, 13 % har läst någon bok 2—3 månader före undersökningen, 8 % har läsningen av senast lästa boken 6—12 månader tillbaka i tiden. Återstående 29 % av de intervjuade har icke läst någon bok under det sistförflutna året. Redan innan bokutredningen givit Gallupinstitutet uppdrag att företaga denna opinionsmätning, har institutet i skilda sammanhang berört hithö­ rande frågor. Enligt Gallupinstitutets förteckning över opinionsmätningar i Sverige åren 1941—48, vilken intagits i boken »Gallup och den svenska väljarkåren» (Sthlm, 1950) har institutet i januari 1942 ställt frågan »Hur

59 många böcker har Ni läst denna höst och vinter?» och vid detta tillfälle förklarade 21 % av de tillfrågade att de läst 1—3 böcker och 33 % att de läst fler än 3 böcker, medan 46 % förklarade, att de icke läst någon bok. I samma undersökning frågade Gallupinstitutet även »Brukar Ni köpa böc­ ker eller lånar Ni dem?», och undersökningen visade följande siffror: Totalt BS M A % % % % Köper 16 33 17 13 Lånar 27 17 22 31 Köper och lånar 19 42 24 14 Varken köper eller lånar 38 8 37 42 I februari 1944 ställde Gallupinstitutet frågan »Ungefär hur många böc­ ker (ej lånade) finns i Edert hem? (Bibel, psalmbok och kokbok medräk­ nade)». Svarsutfallet var följande: Totalt BS M A % % % % Mindre än 6 7 — 3 12 6— 10 böcker 11 — 7 16 11— 25 » 25 5 18 30 26—100 » 36 16 40 34 101—500 » 17 44 26 8

Mer än 500 » 4 35 6 •—• I dessa båda senare undersökningar framkom samma tendens, som kun­ nat förmärkas i den av bokutredningen föranstaltade undersökningen, näm­ ligen att gruppen bättre situerade är intresserad av bokläsning i större ut­ sträckning än grupperna medelklass och arbetare. Att bokläsningen är förhållandevis vittutbredd inom olika samhällsgrup­ per även i andra kulturländer framgår t. ex. av den undersökning, som år 1945 företogs i USA av Book Industry Committee, vars resultat publice­ rades i boken »People and Books». Enligt denna undersökning hade 50 % av de intervjuade läst någon bok under den sistförflutna månaden före un­ dersökningen, 21 % hade läst någon bok under det sistförflutna året, men 29 % hade icke läst någon bok under samma tidsrymd. Den amerikanska undersökningen omfattade ej landsbygdsbefolkningen. Hade så varit fallet, kan man förmoda, att siffrorna för bokläsare legat lägre. I detta samman­ hang kan anföras, att om de renodlade landsbygdskommunerna frånräk- nas i den svenska undersökningen, så erhålles följande fördelning: 57 % hade läst någon bok senaste månaden; 22 % senaste året; icke bokläsare 21 %. De svenska siffrorna ligger således något högre än motsvarande amerikanska.

60 En jämförelse mellan siffrorna från år 1942 och 1949 visar, att intresset för bokläsning har ökat. Detta kommer även till uttryck däri, att försälj­ ningen av billighetsseriernas böcker och även bokhandelns omsättning i stort har visat en markant uppgång under 1940-talet. Undersökningen visar, att romanläsningen intar en dominerande plats i bokläsningen, övrig skönlitteratur spelar en relativt ringa roll. Framför allt är det romaner med en viss episk bredd, som når en stor spridning. Detta bestyrker de rön, som gjorts rörande ungdomens bokvanor, främst av docenten Husen. Med lägre bokläsningsfrekvens förefaller det, som om facklitteraturen i vidare bemärkelse skulle spela en större roll. Detta framgår av en jämfö­ relse mellan olika grupper av bokläsare. I följande tabell 20 har senast lästa boken klassificerats i grupperna »romaner och skönlitteratur i öv­ rigt», »barn- och ungdomsböcker» och »facklitteratur». Slutgruppen »minns ej, boken ej identifierad» har relativt stor omfattning för sporadiska bok­ läsare och icke bokläsare. Skillnaden blir dock mindre markant om de defekta uppgifterna elimi­ neras. För de regelbundna bokläsarnas del uppgår i sådant fall facklitte­ raturen till 20 %, för sporadiska bokläsare till 27 % och för icke-bokläsare till 38 % och totalt till 27 %. En närmare granskning av den lästa romanlitteraturen genom klassning av författarna visar, såsom förut betonats, epikens dominerande ställning. Även om de oftast återkommande boktitlarna ej tillhör vad som brukar be­ traktas som mera avancerad litteratur och experimentlitteratur, kan det dock sägas att bokvalet i stort står på en kvalitativt tämligen hög nivå. När det gäller åtkomsten av den senast lästa boken, föreligger förhållan­ devis små skillnader mellan de olika kategorierna av bokläsare. Ser man till hela antalet böcker, som nämnts av de tillfrågade, finner man att 37 % av bokläsarna själva köpt den senast lästa boken, 15 % fått den i gåva, 41 % lånat den, 6 % läst den i läsecirkel och 1 % slutligen kan icke erinra sig åtkomsten. Denna grupp utgöres främst av sådana, som har läsningen av senaste boken mer än ett år tillbaka i tiden. Av redovisningen för hela antalet senast lästa böcker finner man vidare,

Tabell 20. Bokintresse och litteraturval

Regelbundna Sporadiska Icke- Totalt bokläsare bokläsare bokläsare % % % %

Romaner och övrig skönlitteratur 74 53 43 68 1 1 1 19 20 26 21 6 26 31 10

61 att 27 % av böckerna lånats av bekanta, medan 18 % köpts i bok­ handeln, 16 % köpts genom postorder, genom agent eller genom direkt rekvisition från förlaget, 11 % lånats från offentligt bibliotek, 4 % lånats i klubbibliotek, av bokuthyrare eller annat bibliotek, medan 3 % köpts i annan affär än bokhandel. I 15 % av fallen hade man fått boken som gåva och i 6 % hade man läst boken i någon läsecirkel. Siffrorna ger ett klart belägg för de enskilda bokköpens betydelse för läsningen — även genom lånen från privatpersoner. I den totala bokom­ sättningen spelar de distributionsformer, där boken kommer till läsaren, d. v. s. köp genom postorder, agent och rekvisition direkt från förlaget, en lika stor roll som bokhandelns försäljning. Detta besannas också av de beräkningar, som anförts i ett tidigare avsnitt av detta kapitel (s. 36). Framför allt sammanhänger detta med att landsbygdsbefolkningen hittills varit mer beroende av sådana distributionsformer, liksom med att agent- och ombudsförsäljningen torde ha en betydande omfattning på många ar­ betsplatser. En bekväm tillgång till böcker både i butiker och bibliotek samt hos bekanta spelar en stor roll för vidmakthållandet av ett läsintresse, öde­ bygdsundersökningen visar emellertid, att förhållandevis många även i de avlägsnare trakterna av vårt land skaffar sig möjlighet att köpa böcker i bokhandeln. Men det förtjänar samtidigt att anföras, att de som i första hand anlitar denna utväg, redan har mer eller mindre stabila bokvanor — den medvetna eller omedvetna stimulans på köpintresset, som bokhan­ delns skyltfönster och diskar utövar, saknas här helt.

Bokprisets roll Bokprisets roll i sammanhanget utgör en faktor, som kräver en utför­ ligare analys. Givet är, att man här svårligen kan mäta efterfrågans elas­ ticity på samma sätt som vid andra slag av konsumtionsartiklar — det är således långt ifrån självklart, att en sänkning av priset på en enstaka bok med ett par kronor mera verksamt kan påverka allmänhetens lust att läsa just den boken. Men den omständigheten att i ett flertal fall ett och samma bokverk endast uppnått en måttlig försäljning, när det presenterats i en standardutgåva, och mötts av ett enormt intresse, när det framlagts i en billighetsupplaga, antyder ett sammanhang mellan prisnivå och efterfrågan, som förtjänar att utförligare belysas. Sannolikt samverkar det låga priset med den speciella distributionsformen till det gynnsamma utfallet för billig­ hetsserierna. Erfarenheterna av vissa bokserier i lägre prisklasser, som förlagen tidigare sökt sprida genom bokhandeln, har nämligen varit långt ifrån lika gynnsamma. Som stöd för sin uppfattning att bokpriset ej spelar någon större roll för bokläsningen åberopar Gallupinstitutet en fördelning efter prisklasser av

62 de senast lästa böckerna för de sexton mest frekventerade författarna i un­ dersökningen. Tabellen återges här nedan, och den har av utredningen kompletterats med tillgängliga uppgifter rörande förlagens utgåvor av böc­ ker av samma författare under tioårsperioden 1939—48. Antalet bokläsare, som lämnat uppgift om priset återfinnes under a), antalet häftade utgåvor under b). För varje författare har angivits samtliga nytryck, omtryck och nyut­ gåvor av äldre verk och samtliga standardutgåvor av nya verk under tio­ årsperioden. Prisuppgifterna hänför sig till häftade exemplar. Kursiva siffror i kol. a) markerar den prisklass, där resp. författare erhållit det största antalet uppgifter rörande bokpriset. I sina kommentarer till den ursprungliga tabellen anför Gallupinstitutet, att siffrorna i stort sett kan anses representera fördelningen av bokköpen, och att den totala fördelningen på prisklasser tämligen väl torde svara mot tillgången i marknaden på böcker av resp. författare. De kompletterande uppgifterna i kol. b) i tabellen visar emellertid att så icke är fallet. Beträf­ fande Sigge Starks böcker kan t. ex. anföras, att majoriteten av utgåvorna ligger i den lägsta prisklassen. Under hela tioårsperioden har icke något förlag utgivit någon Sigge Stark-bok i högsta prisklassen (kr 12:50 och däröver). Ingen av Sven Edvin Saljes sju böcker har försålts till högre pris än 11 kr ens i bundet skick, varför även här uppgifterna om »senast lästa bokens pris» måste betvivlas.

Tabell 21. Fördelning på prisklasser: a) lästa böcker, b) förlagsgåvor

P r i s k 1 a 9 S k r

3,oo — 5,00 — 9,50 — 12,5 0 Minns Författare 2,99 S:a 4,99 9,49 12,49 ej

a b a b a b a b a b a a b

Pearl S. Buck .. 2 3 5 3 2 6 3 4 5 2 6 23 18 A. J. Cronin — 2 — 3 3 — 13 3 2 2 5 23 10 A. Engström — 63 1 105 — — 9 3 4 1 6 20 172 J. Fridegård 34 6 12 — 4 8 1 3 1 1 25 77 18 Karl Gunnarson 2 1 1 — 2 5 6 4 3 1 14 28 11 0. Hedberg — 2 — 3 — 1 6 11 11 2 10 27 19 J. Kjellgren 18 2 5 1 1 4 — — — — — 24 7 S. Lagerlöf — 15 — 71 6 — 2 3 4 — 16 28 89 1. Lo-Johansson 8 7 11 1 6 1 3 5 — 3 10 38 17 V. Moberg 1 7 4 22 17 10 2 — 2 3 17 43 42 B. Nordh 17 10 8 3 3 10 2 2 — — 8 38 25 S. E. Salje — — 4 2 30 6 13 — 7 — 23 77 8 Sigge Stark 17 122 25 1 — — — — 1 — 21 64 123 B. Tengroth .... — — 3 — 13 1 2 — — — 5 23 1 E. Wallquist .... 7 1 3 1 2 7 4 2 4 — 4 24 11 A. Viksten — 8 5 2 — 5 4 3 7 — 4 20 18 106 249 87 218 89 64 70 43 51 15 174 577 589

63 När Gallupinstitutet — som utredningen i det föregående anfört — fäster större avseende vid de tillfrågades önskemål om ökad fritid än om lägre bokpriser som betingelse för ökad bokläsning, så är detta blott en delvis riktig tolkning av svaren. Dels är det icke i första hand nödvändigt att köpa böckerna, då biblioteken ställer den större delen av dem kost­ nadsfritt till förfogande. Dels är det först i själva valsituationen mellan en »dyr» och en »billig» bok — eller mellan en »dyr» bok och ingen bok alls — som priset får en avgörande betydelse. För de stora grupper, som täcker sitt huvudsakliga läsbehov med lånade böcker, har frågan om bok- priset ingen aktualitet. Och för den grupp, som tillfredsställer sitt läsbehov genom köp av billighetsseriernas böcker — vilka i många fall når dem utan bokhandelns förmedling, varigenom det viktiga jämförelsemomentet bortfaller — har prisfaktorn icke heller någon aktualitet. Tolkningen av Gallupinstitutets siffror måste därför ske med större försiktighet. Redan när de intervjuade fick redogöra för åtkomsten av senast lästa boken (om de köpt, fått eller lånat den), framkom en tydlig tendens till köp av billiga böcker, lån av dyrare böcker och mottagande som gåva av böcker i ett medelprisläge. För 812 köpta böcker var nämligen nedre kvar­ tilen kr 3.15, medianen 5.45 och övre kvartilen 11.20. För 239 till skänks bekomna böcker var motsvarande tre värden kr 4.85, 10.20 och 15.20 samt för 538 lånade böcker kr 4.35, 8.70 och 14.25. För hela antalet redovisade böcker 1 589 st., var nedre kvartilen kr 3.65, medianen 7.25 och övre kvartilen kr 12.60. I nedanstående tabell har uppgifterna rörande priset på senast lästa boken indelats i vissa prisklasser. Tabellen avser endast regelbundna bokläsare, och vidare har de som icke kunnat angiva bokpriset uteslutits ur samman­ ställningen. Att böcker i högsta prisklassen (20 kr och däröver) förekommer i så ringa utsträckning bland »gåvor» och »lån» torde stå i samband med att de böcker, varom här är fråga, främst utgöres av facklitteratur eller skön­ litteratur i mera påkostade band. Böcker i denna prisklass låg vid undersök­ ningstillfället avgjort över prisnivån för best-sellerlitteraturen. Bortser man från den lägsta och den högsta prisklassen, så visar procenttalen för köp

Tabell 22. Bokens pris i kr

Under 12,50 — Mer än Åtkomstsätt 2 — 3 — 5 — 9,50 — S:a 2 2,99 4,99 9,49 12,49 19,99 20

Köp 59 70 62 47 49 30 66 52 Gåva 16 5 11 14 18 23 14 15 Lån 25 25 27 39 33 47 20 33 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal böcker 106 182 343 323 238 324 84 1600

64 en fallande frekvens med stigande bokpris och omvänt stigande frekvens vid stigande bokpris för både gåva och lån. I en särskild tabellserie i bilagan har Gallupinstitutet lämnat uppgifter rörande priset för senast lästa boken och familjeinkomsten. Detta senare begrepp är litet oklart men motsvarar hushållsmedlemmarnas samman­ lagda inkomst, vilket är ett jämförelsevis grovt mått på den ekonomiska standarden. I följande tabell 23 har de ovannämnda uppgifterna samman­ ställts. Bokpriserna har samma klassindelning som i föregående tabell, och de intervjuade, som ej kunnat lämna uppgift om bokpris eller inkomst, har uteslutits. »Medianbokens» pris i de olika inkomstklasserna flyttas successivt högre, ju högre upp man kommer på inkomstskalan. I betraktande av att nära hälf­ ten av böckerna erhållits såsom gåva eller lån förefaller därför sambandet mellan bokpris och bokläsarens inkomstförhållanden vara tämligen entydigt. Ännu klarare framgår detta av följande tabell 24, där kvartil- och median- värdena för bokpriset inom de olika inkomstklasserna anföres. Om man tar i betraktande, att frågan gäller priset på senast lästa boken, oavsett åtkomstsätt och köp- resp. läsvanor i övrigt, framstår sambandet mellan bokpris och inkomst som statistiskt säkerställt. Spridningen — d. v. s. i detta fall skillnaden mellan övre och nedre kvartilvärdena för de olika inkomstgrupperna — är ringa i de lägre inkomstklasserna och stiger hastigt med ökad inkomst. Bokutredningen vill därför som sin mening framhålla, att opinionsmät­ ningen i detta hänseende har visat ett tydligt utslag för sambandet mellan bokpris och läsintresse.

Tabell 23. Senast lästa bokens pris efter familjeinkomst. Regelbundna bokläsare

Familjeinkomst intill kr pr år Bokens prisklass 20 000 1000 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 20 000 S:a +

— 2 kr 12 6 9 8 4 3 1 7 6 2 — 2,99 3 14 13 14 10 8 6 4 5 11 3 — 4,99 47 22 24 26 24 19 4 8 9 23 5 — 9,49 19 30 23 20 19 14 22 29 14 20 9,50 — 12,49 16 16 13 8 18 21 23 19 27 15 12,50 — 19,99 3 6 15 20 18 29 37 28 36 20 20 — 6 3 4 7 6 7 5 9 5 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal 32 63 219 457 336 145 67 73 22 1414 antal utan uppgift ... 14 29 94 178 158 59 20 16 9 577 (Kursiva siffror markerar den grupp i vilken medianvärdet återfinnes.) 65

5 Tabell 2b. Bokprisets spridning

Bokpriset i kr

Inkomstklass Nedre Övre Median kvartil kvartil

— 1.000 kr 3,40 4,50 6,40 — 2.000 » 3,50 6,20 10,10 — 4.000 » 3;25 5,80 11,00 — 6.000 > 3,2 5 5,45 12,00 — 8.000 » 4,10 8,00 12,50 — 10.000 » 4,50 9,50 17,50 — 12.000 » 7,85 11,75 16,2 0 — 20.000 > 5,90 9,80 17,85 + 20.000 » 8,50 12,00 16,25 Samtliga 3,2 0 7.50 12,50

Sammanfattning Upprepade gånger har utredningen anfört de rent sociologiska faktorerna som utslagsgivande för bokläsningen som fritidsvana. Sålunda har det visat sig, att de viktigaste av dessa faktorer är ålder, utbildning, social miljö, bokvanor i barndomen och ungdomen, tillgång till ordnad fritid och till­ gång till böcker. Det är främst de grupper inom samhället, vilka saknar i vanlig mening ordnad fritid, som framstår som de minst aktiva bokläsarna, nämligen husmödrar och jordbrukare. Det är också inom dessa båda grup­ per, som man finner de högsta procenttalen för svaren »har inte lust att läsa mer». Emellertid visar det sig vid en närmare granskning av jordbrukargrup- pen, att de yngre och bäst utbildade återfinnes bland de relativt högfre- kventa bokläsarna. Dessa jordbrukare utgör emellertid en förhållandevis liten del inom materialet, och det är detta i kombination med den bristande fritiden, som sätter sin prägel på gruppen som helhet. Då intresseinrikt­ ningen i detta fall liksom i många andra är en produkt av sociologiska fak­ torer, är det sannolikt, att intressefördelningen i hög grad är beroende av vederbörandes sociala miljö och de krav denna skapar. I undersöknings­ materialet finns det föga, som stöder antagandet, att det skulle föreligga någon markerad mental skillnad mellan regelbundna och sporadiska bok­ läsare och mellan dessa grupper och icke bokläsare. Den kanske enda klart registrerade skillnaden, nämligen i fråga om utåtvändhet och aktivitet, torde nämligen också lika mycket hänga samman med de förhållanden, under vilka vederbörande lever, som med en personlig livsinriktning. Varje försök att kartlägga vanor och sedvänjor, som utförts likt förelig­ gande Gallupundersökning, utsäger med större eller mindre sannolikhet något om de vid undersökningstillfället rådande förhållandena. Slutsatserna

66 får endast med starka reservationer överföras på förhållandena i fram­ tiden. Alla utsagor om de äldres lägre läsfrekvens rubbas nämligen väsent­ ligt, när de nu högfrekventa bokläsarna i medelåldern och yngre åldrar blir äldre. En viss minskning kan givetvis förutsägas, eftersom många av de nu unga kommer att drabbas av sådana åldersförändringar, som på­ verkar deras förmåga eller lust att läsa böcker. Vad undersökningen på denna punkt har att anföra är, att de nu gamla personerna till följd av de vanor, som utbildats under ett långt liv, framstår som lågfrekventa bokläsare. Antalet av dem som genomgått en mera kvalificerad utbildning är sålunda väsentligt mindre än i de yngre åldersklasserna; bokvanorna, som de kan ha utbildat under sin uppväxttid, måste med nödvändighet ha varit långt mindre utvecklade än de som numera kommer till uttryck o. s. v. Innan redogörelsen för allmänhetens bokvanor avslutas, kan det vara befogat att anföra en del synpunkter på Gallupmetoden och dess felkällor, när det gäller en undersökning lik den nu refererade. Det står en skarp motsättning mellan statistiker och marknadsundersökare just i fråga om de kommersiellt arbetande institutens urvalsmetod. Denna öppnar, enligt statistikerna, möjligheter till en mängd felaktigheter, som förrycker värdet av undersökningarna. Gallupinstitutet arbetar efter »kvotsamplingsmetoden», vilken innebär att varje intervjuare får sig tilldelad ett i förväg uppgjort antal uppgifter, som skall inhämtas genom intervjuer. Han skall samla in uppgifter från ett bestämt antal män och kvinnor, från ett bestämt antal unga och gamla o. s. v. Sedan ankommer det på honom själv att företa urvalet. Vissa erfarenheter ger emellertid vid handen, framhåller statis­ tikerna, att intervjuaren lätt kommer att styra urvalet efter minsta mot­ ståndets lag. I fråga om bokläsningen är det således rimligt att föreställa sig, att de bokläsande grupperna inom en population är lättare att an­ träffa i hemmen än de icke bokläsande. Härigenom kommer regelbundna och sporadiska bokläsare att företrädas talrikare i intervjumaterialet än de förekommer inom hela populationen, om intervjuerna enbart utföres i hemmen. I vilken utsträckning Gallupinstitutet instruerat sina intervjuare att företa intervjuerna på annan plats än i hemmen framgår icke av redo­ görelsen. Enligt en muntlig uppgift från institutet torde 1/5 av intervju­ erna ha utförts på andra platser än i hemmen. I en motsvarande ameri­ kansk undersökning (People and Books) utfördes 30 % av intervjuerna utanför hemmet. Även på en annan punkt medför den tillämpade metoden vanskligheter för bedömandet av uppgifternas riktighet. Den på s. 31 omnämnda upp- vägningen av landsbygdsintervjuerna innebär nämligen, att samtliga upp­ giftskort för intervjuer, som utförts i A-, B-, C- och D-kommuner, har dub­ blerats, varigenom sådana svar som avser författare till och titel på den 67 senast lästa boken inte helt kommer att motsvara de verkliga förhållandena. I stort sett har detta kanske ringa betydelse, nämligen om författarna och böckerna inordnas i ett större sammanhang, men när redovisningen sker så specificerat som i tabellen på s. 42 resulterar detta i ett systematiskt fel. Ett exempel kan tydligare förklara innebörden av denna anmärkning. I redogörelsen anföres antalet lämnade uppgifter för Jan Fridegårds böcker sålunda: storstäder 4, städer 15, A-kommuner 10, B-kommuner 20, C-kom- muner 10 och D-kommuner 18, summa 77. Bakom de fyra sistnämnda upp­ gifterna föreligger intervjusvar endast för hälften så många, eller 29, var­ igenom den verkliga slutsumman uppgår till 48. För Sven Edvin Salje är den angivna slutsumman även 77, men den verkliga summan 42. Samma fel föreligger givetvis även i de andra svaren och i den mån som intervju­ erna på landsbygden belastas med i och för sig oundvikliga felkällor, så åter­ verkar den företagna uppvägningen med fördubblad styrka på resultatet. Det är närmast av dessa anledningar, som utredningen i sin redogörelse för Gallupundersökningen har undvikit att räkna upp de framkomna re­ sultaten till tal, som skulle motsvara hela den vuxna befolkningen. Förhål­ landena inom kvoturvalet erbjuder under alla omständigheter tillräckligt av intressanta data, även om de måste tolkas med en viss försiktighet.

68 TREDJE KAPITLET FÖRLAGSVERKSAMHETEN

Inledning Med tillämpning av den sedvanliga ekonomiska indelningen i produk­ tion, distribution och konsumtion kan man för bokmarknadens del säga, att förlagsverksamheten tillhör produktionsletfet, bokhandeln och övriga försäljningsformcr distributionsledet och läsningen av boken konsum­ tionsledet. Men förlagsverksamheten skiljer sig i väsentliga avseenden från den sedvanliga varuproduktionen. Utgångsmaterialet, det färdiga manu­ skriptet till boken eller skriften, presteras av en person, författaren, som icke i vanlig mening är »anställd» hos förlaget utan som bevarar en litte­ rär äganderätt till verket i fråga. Ur denna synvinkel skulle förlagsverk­ samheten kunna betraktas som ett första led i distributionsprocessen. Men då det rent tekniska färdigställandet av boken är förknippat med en mängd faktorer, över vilka upphovsmannen ej har större inflytande, såsom bokens utstyrsel, format, upplagans storlek och bokens pris m. m., är det ändock rimligare att betrakta förlagsverksamheten som ett led i själva produktionen. Anmärkas bör, att ett ensidigt hävdande av författaren som bokens eller skriftens »producent» leder till vissa uppenbara orimligheter — den totala bokproduktionen måste nämligen under sådana omständigheter innefatta den stora mängd av manuskript, som aldrig befordras till tryc­ ket. Men det förtjänar samtidigt att understrykas, att den ursprungliga karaktären av ett förmedlande organ på bokmarknaden har förlagsverk­ samheten ännu icke förlorat. Till bokförlagen sänder författarna sina färdiga manuskript för bedöm­ ning eller vänder de sig med sina litterära förslag för att nå en överens­ kommelse om publicering av sina verk. Ofta tar förläggaren själv ini­ tiativet till ett litterärt arbete — detta gäller särskilt samlingsverk, upp­ slagsböcker o. d. men även facklitterära verk i allmänhet. Rörande skönlit­ terära verk förekommer sådana initiativ huvudsakligen beträffande samlade skrifter, urval av en författares produktion samt antologier. De färdigställda manuskripten befordras till trycket och distribueras i bokform eller annorledes till den litterärt intresserade publiken. Alla de avväganden, som föregår utgivandet av ett litterärt verk, röner inflytande

69 av ekonomiska kalkyler. Förläggarnas uppskattning av den litterära publi­ kens intresse spelar härvidlag en betydande roll. Ibland uppfylles dessa förväntningar, ibland slår de fel. Förlagsverksamheten är en fri näring i den meningen att någon etable- ringskontroll ej utövas, vare sig från samhällets eller från branschens sida. Det står envar fritt att uppträda som bokförläggare för egna eller andras litterära verk, och denna möjlighet tillvaratages också i betydande utsträckning. Kommissionsbokhandeln, som ägnas ett särskilt kapitel i detta betänkande, är visserligen organiskt knuten till en större organisa­ tion på förlagsverksamhetens område, Svenska bokförläggareföreningen, men något tvång för de enskilda kommissionsbokhandlarna att endast för­ sälja böcker åt medlemmar av denna förening föreligger icke. Det enda villkor som uppställes är att handeln med utomstående förlag i stort sett skall följa samma normer och villkor, som stipuleras i avtalet mellan för­ läggareföreningen och kommissionsbokhandlarna. När man i vanligt språkbruk använder orden »bokförlag» och »bokför­ läggare, avser man främst de reguljära, fast etablerade förlagen och deras företrädare. De svarar för den ojämförligt största delen av bokproduktionen — både när det gäller antalet förlagsartiklar (titlar) och totala upplagor. Deras inflytande över produktionens inriktning, över honorarssatser och övriga ekonomiska förhållanden är i stort avgörande för hela branschen. Huvudvikten i bokutredningens framställning kommer därför att ligga på dessa bokförlag, och den stora mängd av småförlag, som arbetar mer eller mindre sporadiskt med förlagsartiklar, lämnas utanför redogörelsen.

Förlagsbranschens nuvarande gestaltning Utredningen har valt att belysa förhållandena på förlagsbranschens om­ råde under år 1948. Med ledning av de uppgifter som lämnas i »Årskatalog för svenska bokhandeln» för detta år har följande fördelning upprättats. Den anger antalet i årskatalogen upptagna förlagsobjekt (i vissa fall andra än böcker), som under året utgivits av nedanstående antal förläggare, fir­ mor, enskilda personer, stiftelser och sammanslutningar. Som synes av uppställningen representerar de små förlagen den övervä­ gande delen av de i årskatalogen upptagna bokförläggarna. Inom det stora antalet av förläggare till ett enstaka bokverk återfinnes en mängd privat­ personer, däribland 88 enskilda författare, som valt att själva framträda som förläggare till sina egna verk. Största antalet av dessa bokverk utgöres av doktorsavhandlingar och liknande skrifter — endast ett fåtal är skön­ litterära verk. Vidare återfinnes i denna grupp ett antal bokhandlare och boktryckare i landsorten, som åtagit sig att svara för distributionen av ett verk, huvudsakligen av lokalt intresse.

70 Antal Antal Summa utgåvor förläggare utgåvor 1 288 288 2—5 58 165 6—10 14 100 11—15 11 135 16—20 12 216 21—30 5 109 31—40 7 245 41—50 6 267 51—75 6 357 76—100 3 283 101—200 4 486 mer än 200 1 352 Summa 415 3 003 Ovanstående fördelning ger icke någon exakt ledning för bedömandet av de olika förlagens »storlek». Då endast titlarna förtecknats, kan det näm­ ligen förhålla sig så, att en förläggare med huvudsaklig inriktning av pro­ duktionen på småskrifter och broschyrer i stort antal framstår som »större» än en förläggare med ett fåtal, mera påkostade förlagsobjekt i sin produk­ tion. För ett rättvist bedömande av de olika bokförlagens storlek och be­ tydelse skulle därför utförligare uppgifter om produktionens omfattning, böckernas priser och utstyrsel, upplagornas storlek m. m. krävas. Sådana uppgifter kan emellertid icke erhållas centralt. Endast i begränsad omfatt­ ning ger årskatalogen någon ledning beträffande upplagornas storlek; oftast upplever ett bokverk blott en upplaga, och för det fåtal böcker, som om­ trycks i flera upplagor, angives oftast blott upplagans ordningstal, mera sällan tusentalet framställda exemplar. Sättes gränsen mellan små och medelstora förlag vid 15 utgåvor och mel­ lan medelstora och stora förlag vid 50 utgåvor erhåller man nedanstående tabell 25. Antalet ett-verks-förläggare redovisas för sig. De förlag, som under år 1948 redovisar över 30 titlar i årskatalogen, är följande: Filadelfia (31), Gumpert (32), Harrier (33), Generalstabens lito-

Tabell 25. Bokproduktion och förlagsstorlek 194-8.

Summa Genomsnitt Bokförlag Antal utgåvor

Ett-verks-förlag 288 288 1 Småförlag 83 400 5 Medelstora förlag 30 837 28 Stora förlag 14 1478 106 Summa 415 3 003

71 grafiska anstalt (35), Nordiska bokhandeln (37), Fahlcrantz & Guma-lius (38), Åhlén & Åkerlund (39), Forum (42), Rabén & Sjögren (42), Lant­ bruksförbundets tidskriftsaktiebolag (44), Ljus (45), Lindblad (47), B. Wahlström (47), Kooperativa förbundets förlag (53), Tiden (54), Lindqvist (55), Statens offentliga utredningar (56), Geber (66), Diakonistyrelsen (73), Almqvist & Wiksell (89), Wahlström & Widstrand (94), Svenska Bokför­ laget (100), Gleerup (104), Seelig i distribution (121), Norstedt (126), Natur och Kultur (135) och Bonnier (352). Förteckningen över de större förlagen bekräftar vad man även med en ytlig blick på bokmarknaden kan iaktta, nämligen att den ojämförligt största delen av bokproduktionen faller på ett förhållandevis litet antal bokförlag. De olika bokförlagen arbetar under skilda förutsättningar. Vissa av de större bokförlagen disponerar över hela den tekniska utrustningen som krä- ves för produktionen, d. v. s. sätteri, tryckeri, bokbinderi; andra — före­ trädesvis de medelstora och små — låter andra företag svara för de olika momenten i bokframställningen och sysslar så gott som uteslutande med den färdiga varan, böckerna. Möjligheterna att göra jämförelser i ekono­ miskt hänseende mellan bokförlag av den ena eller den andra typen är där­ för rätt begränsade.

Bokproduktionen 1931—50 Någon sammanfattande statistik över bokproduktionen föreligger som ut­ redningen tidigare framhållit, icke hos Svenska bokförläggareföreningen. Ej heller står sådana uppgifter att få från de många enskilda förläggare, som ej tillhör nämnda förening. Det enda siffermaterial som kan fram­ läggas är den årsstatistik över tryckerileveranser, som lämnas i Kungl. bibliotekets årsredogörelse. Detta material får emellertid bedömas med viss försiktighet, då betydande eftersläpningar i dessa leveranser tyvärr före­ kommer. Gör man emellertid det antagandet, att dessa försenade leveranser har ungefär samma omfattning år från år, så utjämnas osäkerheten i siffrorna. Enligt de nämnda årsredogörelserna hade tryckerileveranserna av bö- ker, broschyrer och tidskriftshäften följande omfattning under perioden 1931—50: År Böcker Broschyrer Tidskrifter Summa 1931 5 319 2 688 29 765 37 772 1932 5 238 2 539 31 045 38 822 1933 4 779 3 165 28 786 36 730 1934 4 647 3 290 29 119 37 056 1935 5 235 3 660 28 996 37 891 1936 5 604 3 870 28 460 37 934 1937 5 483 3 643 29 499 38 625 72 Ar Böcker Broschyrer Tidskrifter Summa 1938 5 657 3 389 31431 40 477 1939 5 487 3 342 38 239 47 068 1940 5 670 3 120 32 956 41 746 1941 4 930 2 451 28 658 36 039 1942 5 453 2 573 28 804 36 830 1943 5 379 2 770 32 303 40 452 1944 5 447 2 861 25 974 34 282 1945 5 509 3 570 30 153 39 232 1946 6 505 3 448 30 347 40 300 1947 6 454 3 327 31 261 41 042 1948 6 411 2 821 31 689 40 921 1949 6 549 2 602 30 877 40 028 1950 6 726 2 866 29 225 38 817 Genomsnittet för det första årtiondet är beträffande böckerna 5 372, bro­ schyrerna 3 270 och tidskrifterna 30 830. Nedgången under depressionsåren är påfallande, liksom återhämtningen under de följande åren. Under det andra årtiondet är genomsnittssiffrorna för böckerna 5 936, för broschy­ rerna 2 929 och för tidskrifterna 29 929 — siffran är något högre för böc­ kerna, något lägre för broschyrerna och obetydligt lägre för tidskrifterna. Den plötsliga minskningen i förlagsproduktionens omfattning år 1941 får tillskrivas det då aktuella läget. För böckernas vidkommande får man gå tillbaka ända till 1933 för att få en jämförlig siffra. Antalet broschyrer visar under hela detta årtionde påfallande låga siffror, och för tidskrifternas vid­ kommande föreligger stora variationer under hela decenniet. I det föregående har bokproduktionen (inklusive en del broschyrer och tidskrifter — antal, ej häften) för år 1948 angivits till 3 003. Denna siffra var hämtad ur årskatalogen för svenska bokhandeln och är sammanställd med ledning av veckoleveranserna till Nordiska bokhandeln eller av andra uppgifter, som kommit redaktionen för nämnda årsbok till hända. Enligt kungl. bibliotekets årsredogörelse för samma år skulle de verkliga bokleve­ ranserna nämnda år ha uppgått till 6 411 och broschyrleveranserna till 2 821, eller tillsammans 9 232 titlar. Begreppsbestämningarna är något osäkra, när det gäller att klassificera böcker och broschyrer, och någon till­ förlitlig statistik över den svenska bokproduktionen kan icke erhållas förrän man löst dessa frågor. I kungl. bibliotekets årsredogörelse ingår också en mängd trycksaker av kommersiell natur — kataloger m. m. — vidare publi­ kationer, avsedda för tjänstebruk inom ämbetsverk och företag, samt åt­ skilliga bokverk, som säljs på marknaden utanför bokhandeln. Skillnaden mellan de två redovisningarna måste därför med nödvändighet bli stor, och den kan förklaras ur den principiella olikhet som är förknippad med siff­ rornas tillkomst —• årskatalogen avser större delen av den saluförda littera-

73 turen, under det att kungl. bibliotekets årsredogörelse avser pliktleveran­ serna från de svenska tryckerierna.

Förlagsverksamhetens och kommissionsbokhandelns uppkomst och utveckling Sambandet mellan förlagsverksamheten och kommissionsbokhandeln är i vårt land så intimt, att en skildring av endera företagsformens historia nödvändigt måste beröra även den andras. Bokutredningen har därför valt att sammanföra det historiska avsnittet i sin framställning till detta kapitel. Uppgifterna bygger på dr Sven Rinmans avhandling »Svensk bokhandel» (Stockholm, 1951) och professor Henrik Schucks »Den svenska förlagsbok­ handelns historia» (Stockholm, 1923). Här anföres endast några huvuddrag i utvecklingen, då en utförligare redogörese ej ansetts vara befogad. Boktryckerier inrättades redan i slutet av 1400-talet vid några av Sveriges domkapitel. Verksamheten övertogs efter Gustav Vasas trontillträde av staten och överfördes till kungliga boktryckeriet i Stockholm, där man pro­ ducerade de skrifter som Kungl. Maj :t beställde för egen och kyrkans räk­ ning. Privat tryckerirörelse uppstod först i slutet av 1500-talet, och därmed hade de första förlagsföretagen i vårt land kommit till. Förlagsartiklarna var i huvudsak uppbyggelseskrifter och skolböcker, och de spreds genom bokbindare och kringvandrande bokförsäljare. Gynnsammare förutsätt­ ningar för en bokhandel i nutida mening uppstod först under frihetstiden, och vid slutet av 1700-talet hade åtminstone huvudstaden och de båda uni­ versitetsstäderna fått yrkesmässigt bedrivna boklådor. Bokförläggare i ordets moderna mening existerade icke ännu vid ingången av 1800-talet. Praktiskt taget alla kategorier, som sysslade med böcker i någon form, uppträdde som förläggare; boktryckare, bokbindare, bokhand­ lare, författare, privatpersoner i övrigt och offentliga myndigheter. Förfat- tarrätten var fram till nya tryckfrihetsförordningen år 1810 ett okänt be­ grepp och även länge därefter endast en nationellt begränsad rätt. Väsent­ liga hinder för en allmän bokläsning existerade långt in i detta sekel. Läs­ kunnigheten var begränsad, och ett mera utbrett intresse för bokläsning fanns endast inom en ringa del av befolkningen. Under 1800-talets första decennier inrättades boklådor i ett flertal lands­ ortsstäder. Uppgifter från tryckfrihetsombuden år 1827 ger vid handen, att det fanns ordnad bokhandel i 28 städer oftast i kombination med tryckeri­ verksamhet men också ofta som bisyssla hos någon ämbetsman eller präst. Boklådorna var ojämnt fördelade över landet; i hela Norrland fanns det blott bokhandel i Gävle och Härnösand. De flesta var förlagda till södra och mellersta Sverige, men även sådana skolstäder som Skara, Strängnäs och Västerås saknade ännu bokhandel. 1830-talet medförde en snabb expansion inom landsortens bokhandel. Hur svårbemästrade förhållandena var före

74 förlagsföreningens tillkomst, framgår av den förteckning över bokförläggare, med vilkas arbeten en välsorterad bokhandlare borde vara försedd, som upprättades i början av 1830-talet på grundval av den avräkningsbok, som bokhandlaren Berglund i Uppsala använde i sitt arbete. Antalet förläggare i denna förteckning uppgick till 345 och härav utgjorde privatpersonerna 281 och yrkesförläggarna 64. Även om många av privatpersonerna blott hade ett fåtal skrifter till försäljning, så fanns bland dem även ett stort antal av tidens mest ansedda författare och de var därför ofta av större betydelse för bokhandlaren än många av yrkesförläggarna. Men att upprätthålla af­ färsförbindelser med denna skara av privatpersoner ställde stora krav på bokhandlarna, och deras arbete komplicerades också av tidens bristfälliga och dyrbara kommunikationer. Initiativet till stiftandet av en förläggarförening togs år 1843 av boktryc­ karen och bokförläggaren Zacharias Hseggström, som såg en möjlighet att tillgodose både förlagsverksamhetens och bokhandelns intressen på detta sätt. Det definitiva utkastet till reglemente för Svenska förlagsföreningen antogs av stiftarna vid sammanträde den 4 december 1843. Ingressen för­ tjänar att återges, då den ger en inblick i de då rådande förhållandena. »Erfarenheten inom Svenska Bokhandeln har visat, att förluster ej sällan träffat Förläggare, dels genom bristande eller fördröjd redovisning, dels genom en ringare afsättning än den, som med vaksamhet och drift hos Com- missionairen bordt kunna väntas. Dessa förluster hafva ofta varit vållade deraf att personer, dels utan tillräcklig soliditet, dels utan vana vid yrket, eller ock i saknad af båda delarna, tagit sin tillflykt till bokhandeln i brist på annan sysselsättning samt sökt och lyckats erhålla hvarje förläggares Commissioner särskildt, under åberopande af löften från de öfriga om en lika förmån; hvarigenom på den ort, der de satt sig ned, vägen blifvit stängd för skickligare och pålitligare ämnen, helst der afsättningen icke kunnat påräknas nog betydlig, att med Commissionairernas bestånd tillåta provi­ sionens delning på flere händer. I ändamål att för framtiden förekomma eller minska dessa olägenheter, äfvensom till beredande af bestämda redovisningsterminer samt öfver hufvud till vinnande af önskvärd enhet i befordrandet af förläggares och bokhandlares ömsesidiga intressen, hafva undertecknade Förläggare beslutit stifta en förening under namn af Svenska Förlags-föreningen och för den samma öfverenskommit om följande Reglor.» I »reglornas» första paragraf stadgas: »Hvarje Förläggare af Böcker, Musikalier och Plancheverk, som derom anmäler sig, kan med Förening­ ens bifall blifva ledamot deraf.» I de följande fem paragraferna behandlas föreningens organisation, formerna för ordförandeval m. m. och i den sjunde återfinnes bestämmelserna rörande kommissionärerna. Paragrafen har följande lydelse: »För att befordra det här ofvan uppgifna ändamålet

75 för Föreningens verksamhet är öfverenskommet, att, der Föreningen redan har bokhandel, ingen ny Bokhandels-Commissionaire hädanefter erhåller lager af någon Föreningens ledamot enskildt, innan Föreningen först blifvit hörd öfver hans anhållan att anlägga bokhandel och dertill lemnat bifall.» Till förlagsföreningen anslöt sig femton firmor, nämligen P. A. Norstedt & Söner, K. R. Looström, Adolf Bonnier, C. E. Fritze, J. J. Flodin, L. J. Hierta, P. G. Berg, W. Isberg, Abr. Hirsch, Th. Thomson, Z. Hseggström, C. A. Bagge, Johan Carl Hedbom, Caron & Lundquist och J. Lind. Vid förening­ ens första sammanträde den 6 december 1843 antogs 80 kommissionärer, varav 74 för bokförsäljning och 6 för almanackförsäljning. 13 av bokkom- missionärerna hade butik i Stockholm. Redan från början stipulerades, att föreningens medlemmar skulle erhålla röstetal i förhållande till bokhandelsvärdet av sina utgåvor. Haeggströms ursprungliga förslag förkastades av föreningen, då ett antal småförläggare lätt kunde överrösta de större. I stället antogs en skala med en röst för en förlagssumma av högst 10 riksdaler, två röster för 11—50 riksdalers för­ lagssumma osv. och maximum sex röster för de 5 största förlagen. I proto­ kollet för den 17 januari 1844 förekommer en lista som belyser de olika för­ lagens storlek, mätt med förlagssummornas mått. Ytterligare fem firmor hade ingått i föreningen, och bland de nytillträdande märktes Alb. Bonnier, Abr. Bohlin och V. Lundequist i Uppsala. Sju av de tjugo medlemmarna uppnådde 6 röster, en hade 5, tre hade 4, tre hade 3 och fem hade 2 röster, medan Th. Thomson, som annars var en betydande förläggare, vid detta till­ fälle ej redovisade någon förlagssumma och ej heller tilldelades någon röst. Uppkomsten av en fastare organisation på bokhandelns område hälsades med tillfredsställelse av de berörda parterna. Behovet av dugliga bokhand­ lare var större än tillgången, och nyetableringen sköt fart. Någon starkare reaktion från utomstående kunde icke märkas, trots att den nya ordningen på bokhandelns område i princip innebar ett avsteg från näringsfriheten och den fria konkurrensen, som allmänt proklamerades vid denna tid. Här­ till bidrog i viss mån, att de utländska förebilderna till förlagsföreningen — den tyska Börsenverein der deutschen Buchhändler av år 1825 och Dansk Boghandlerforening av år 1836 — visade systemets effektivitet. Inrättandet av ett kommissionärssystem var en förutsättning för en samverkan mellan förlagen och bokhandlarna. Genom förlagsföreningens tillkomst blev det ganska snart regel, att för­ fattarna anlitade en yrkesförläggare i stället för att själva uppträda som förläggare för sina verk. Utbyggandet av bokhandeln i landsortsstäderna skapade också gynnsammare förutsättningar för bokförsäljningen. Men ut­ vecklingen tog sin rundliga tid. Redan tidigt uppstod önskemålet om en gemensam spedition för bokhan­ deln. Vid ett sammanträde i september 1844 framlade Z. Hseggström ett

76 detaljerat förslag till »gemensam expedition från och till Stockholm för alla bokhandels artiklar, som tillhöra Förlagsföreningens derwarande Ledamö­ ter». Förslaget föll vid detta sammanträde, då man ej kunde enas om finan­ sieringen av ett sådant företag. Hseggström hade föreslagit en fast avgift pr kommissionär som förlagen skulle betala. En annan ledamot ansåg att landsortskommissionärerna borde ha högre rabatt än stockholmsbokhand­ larna och själva svara för expeditionskostnaderna. Åter en annan ledamot anförde, att bokförlagen efter fransk förebild borde sälja sina artiklar en­ bart i fast räkning. Speditionskontoret uppstod på enskilt initiativ och be­ står ännu under samma firma, Seelig & Co. Bokhandelns rabattsatser var vid denna tidpunkt i regel 15 % av bok­ handelspriset, varvid förläggaren betalade frakten. Så småningom höjdes rabatten mot att bokhandlaren fick bekosta frakten. Zacharias Hseggström efterträddes som ordförande år 1852 av Lars Johan Hierta. Föreningen hade då fått 62 ledamöter, och antalet kommissionärer hade ökat från 80 till 178. Endast ett fallissemang hade inträffat bland kom- missionärerna. Föreningens stadgar reviderades år 1853 och 1867. Namnet förändrades 1853 till »Svenska bokförläggareföreningen». År 1876 yrkade man på nytt på stadgerevision, och den kommitté som fick uppdrag att ut­ arbeta de nya stadgarna framlade sitt förslag år 1881. I stort sett innebar de nya stadgarna ingen mera väsentlig förändring av den hittills rådande ordningen. Skyddssystemet bibehölls, och någon skarpare skillnad mellan förläggare och bokhandlare uppdrogs ej. Många av föreningens ledamöter bedrev både förlagsverksamhet och bokhandel i öppen butik, varför en så­ dan skiljelinje icke kunde uppdragas. Vissa önskemål i denna riktning, som framlagts av den nye chefen för AB P. A. Norstedt & Söner, häradshövding G. B. A. Holm, tillbakavisades av de andra föreningsmedlemmarna, och med viss sannolikhet kan den schism som inträffade år 1887 härledas irån de meningsmotsättningar, som yppades inom föreningen i början av 80-talet. Vid sammanträde den 4 april 1887 anmälde elva firmor sitt utträde ur Svenska bokförläggareföreningen, varefter de stiftade en konkurrerande or­ ganisation, Nya bokförläggareföreningen. Till de ovan nämnda konflikterna kom en personlig motsättning mellan häradshövding Holm och bokförläg­ gare Albert Bonnier. Holm tillhörde dem, som starkt ogillade den liberala utgivningspolitik, som tillämpades av Bonniers förlag, och när den beryk­ tade Strindbergsfejden kulminerade år 1887 med lektor Personnes strids­ skrift, sprängdes föreningen. Nya bokförläggareföreningens stadgar inne­ höll en paragraf av följande lydelse: »Har medlem själf eller genom annan till allmänheten spridt skrift, hvars innehåll antingen, efter allmänt åtal, förklaras af vederbörande jury vara brottsligt, eller ock offentligen beteck­ nats såsom för tukt och sedlighet sårande, så skall denne medlem, på yr­ kande af två andra medlemmar, i förra fallet ovillkorligen ur föreningen

77 skiljas och i andra fallet ställas under omröstning, huruvida han skall ur föreningen skiljas eller icke». Emellertid fick denna sprängning av förlagsorganisationen icke den för­ ödande effekt, som man hade anledning att förvänta. De båda föreningarna tillämpade i stort sett samma principer rörande kommissionärernas villkor, de antog samma kommissionärer och mycket förblev vid det gamla och stad­ fästa. År 1912 upplöstes Nya bokförläggareföreningen, och dess medlemmar återgick till den äldre föreningen. Nya stadgar antogs i samband med åter­ föreningen, och till sin grundval är de nu giltiga »Affärsreglerna för bok­ handeln» desamma som antogs år 1912, även om de i betydande utsträck­ ning har genomgått förändringar. Under schismen tillkom en ny sammanslutning inom branschen, nämli­ gen Sortimentsbokhandlareföreningen, sedermera Svenska bokhandlareför­ eningen, som stiftades år 1893. Föreningen tillkom efter ett bokhandelsmöte i Jönköping, och syftet var att dels genomdriva gynnsammare villkor för bokhandeln, dels göra bokhandlarna till ensamförsäljare av förlagsartik­ larna. Föreningen uttalade sig för en minimirabatt av 25 % av bokhandels­ priset, och önskade i den senare frågan att handeln med skolböcker »ute­ slutande och utan undantag» skulle ske genom sortimentsbokhandlarna. Vid överläggningar påföljande år mellan bokhandlareföreningen och de båda förläggareföreningarna diskuterades ingående bokhandelns villkor, och häradshövding Holm förordade nu som tidigare en allmän övergång till köp i fast räkning i stället för kommissionshandel. Men opinionen var en­ hälligt mot detta förslag, och man antog en resolution som uttalade, »att kommissionsbokhandeln fortfarande finge anses för våra förhållanden lämplig, och att tidpunkten sålunda ännu ej vore inne för en omdaning af bokhandeln i riktning mot fasta köp». Diskussionerna om skolboksförsäljningen resulterade i en överenskom­ melse om 20 % rabatt vid kontant köp. Ett av Holm vid detta tillfälle fram­ lagt förslag om rätt för förläggarna att expediera skolboksorder direkt till skolråd mot 10 % rabatt och en enahanda rabattgivning till skolråden från bokhandlarnas sida förkastades, och i stället vidhölls det tidigare nämnda beslutet. Utvecklingen fram till våra dagar behöver enligt utredningens uppfatt­ ning icke närmare beröras i denna kortfattade historik. Några huvuddrag förtjänar dock anföras. Antalet förläggare i föreningen utgjorde som tidi­ gare nämnts 15 år 1843 och var 62 år 1852. År 1881 hade 101 firmor anslutit sig till föreningen, men till följd av koncentrationen på ett mindre antal företag har siffran nu (1952) sjunkit till ett 50-tal. Företagskoncentrationen har också lett till att ett flertal bokförlag representerar samma ägaregrupp. F. n. (1952) har Svenska bokförläggareföreningen 54 medlemmar, förde-

78 lade på olika klasser efter stigande omsättning för vissa slag av förlagsar­ tiklar (klass I lägst, klass VIII högst) enligt följande: klass I 19 förlag » III 5 » » II 5 » » IV 6 » » V 8 » » VI 4 » * VII 4 » » VIII 3 » Summa 54 förlag

Inom föreningen finnes tre förlagssammanslutningar, nämligen en bestå­ ende av Almqvist & Wiksells boktryckeriaktiebolag (klass VI), Hugo Gebers förlag AB (klass VII) och Ivar Hseggströms boktryckeri- och bokförlags AB (klass I) ; en bestående av Albert Bonniers förlag AB (klass VIII), Bokför­ laget Forum AB (klass VII) och Åhlén & Åkerlunds förlagsaktiebolag (klass VII) samt slutligen en bestående av ESSELTE-bolagen, AB Centraltrycke­ riet i Stockholm (klass I), Generalstabens litografiska anstalt (klass V), AB P. Herzog & Söner (klass IV), AB Ljus (klass V), Gustaf Melins AB (klass IV), AB P. A. Norstedt & Söner (klass VIII) och AB Hasse W. Tull­ berg (klass II). De tre förlagsgrupperna ovan representerar ett sammanlagt röstetal inom föreningen av 152 röster; övriga förlag tillsammantagna dis­ ponerar över 213 röster. (Sedan ovanstående förteckning uppgjorts, har ytterligare ett förlag ingått i föreningen. Det har ännu ej klassificerats.) Alltsedan år 1905 finnes en sammanslutning av religiöst betonade bokför­ lag med namnet Kristna bokförläggareföreningen. Föreningen hette intill ut­ gången av år 1949 Sällskapet de religiösa bokförlagen. Den har till uppgift att verka för spridningen av kristliga skrifter, och den har etablerat ett nät av kommissionärer, vanligen kallade missionsbokhandlare, landet runt. Vissa av dessa bokhandlare är samtidigt kommissionärer hos Svenska bok­ förläggareföreningen, och för en redogörelse rörande missionsbokhandelns spridning hänvisas till kapitlet om bokdistributionen. Kristna bokförläggare­ föreningens medlemmar bedriver även försäljning genom kontraktsanställda ombud. Föreningen har för närvarande 17 medlemmar.

Förlagsverksamhetens ekonomiska villkor Allmänna synpunkter Framställningen av ett bokverk är förenad med kostnader av skilda slag, som på olika sätt påverkar priset på den färdiga boken. Vissa av dessa kost­ nader hänför sig till den tekniska framställningen, andra avser förlagets

79 administration. Somliga kostnader är beroende av försäljningen av det en­ skilda bokverket; till dessa senare kostnader hör bokhandelsrabatten och författarhonoraret. Åter andra är beroende av marknadspriset för de råva­ ror och halvfabrikat, som åtgår för framställningen, och dessa poster har under de senare åren varit underkastade väsentliga ökningar. Rörande författarhonoraren och bokhandelsrabatterna vill utredningen hänvisa till de kapitel i betänkandet, som behandlar författarnas ekono­ miska villkor (s. 192 ff) och bokhandelns lönsamhet (s. 123 ff). Här skall endast sammanfattningsvis anföras, att de förra uppskattas •— när normal­ kontraktet tillämpas — till 16,67 % av bokhandelspriset för ett häftat exemplar av boken ifråga, och de senare till 37 % av samma pris. De båda kostnadsposterna kan variera rätt avsevärt för olika slag av böcker. För översatt litteratur utgör sålunda författarhonorar och översättararvode till- sammanstagna oftast men icke alltid ett lägre belopp än normalkontraktets 16,67 %. Likaså utgår lägre royaltybelopp för facklitteratur och för barn- och ungdomsböcker. Ofta avtalas en ersättning i ett för allt för en viss upp­ laga av verket. Rabattsatserna uppvisar likaledes vissa variationer kring det anförda värdet 37 %, men då siffrorna ovan anförts som genomsnittsvärden i den allmänna diskussionen kring hithörande frågor, kan de inledningsvis användas även i detta sammanhang. Av betydelse för det fortsatta resone­ manget är, att dessa båda kostnader tillsammans motsvarar något över hälf­ ten av bokens försäljningspris och att de tillväxer i direkt proportion till försäljningens omfattning. Inom ramen för de återstående 46,33 % av bok­ handelspriset skall således förlagen erhålla täckning för sina övriga kost­ nader jämte affärsvinst på verksamheten. Det förtjänar redan nu att anfö­ ras, att förlusten på ett bokverk, vars försäljning blir så ringa, att icke ens framställningskostnaderna kan täckas, helt drabbar förlaget. Normalkalkylen för en svensk skönlitterär bok i första upplaga, som upp­ gjorts under förutsättning att hela upplagan säljs, anföres i Svensk Bokhan­ delstidning (nr 46, år 1950) med följande procenttal av salupriset:

Teknisk framställningskostnad minst 25 % Författarhonorar 16,67 % Bokhandelsrabatt i genomsnitt 37 % Annonser och reklam 7,33 % Förlagets allmänna omkostnader jämte vinst högst 14 % Summa 100 %

Posten »annonser och reklam» kan anses vara variabel i proportion till försäljningsresultat och detsamma gäller även posten »förlagets allmänna omkostnader jämte vinst». Den konstanta faktorn blir därför i ovanstående kalkyl själva framställningskostnaden. Med viss sannolikhet kan man där-

80 för fastställa försäljningspriset för ett bokverk genom att fyrdubbla fram­ ställningskostnaden pr exemplar av den ursprungligt tryckta upplagan. Siffrorna i normalkalkylen äger giltighet under en väsentlig förutsätt­ ning, nämligen att hela första upplagan slutsäljes. Detta är emellertid en förutsättning, som ofta icke uppfylles. Efter boksäsongens slut kvarstår ofta betydande restupplagor, och de kan endast i undantagsfall försäljas till fullt bokhandelspris. Under senare år har realisationspriset utgjort c:a 40—50 % av det ordinarie bokhandelspriset — givetvis med stora variationer. Rest- upplagorna består ofta av skönlitteratur av mera exklusiv art, lyrik, drama­ tik och vissa grupper av facklitteratur. Intäkterna från bokrealisationerna täcker endast en del av förlagskostnaderna, och många bokverk lämnar där­ för ett ekonomiskt ogynnsamt resultat. Att förlagsverksamheten — dessa förhållanden till trots — i vissa fall lämnar betydande överskott, härrör från försäljningen av dels de förlags­ objekt, som når en betydande omsättning under utgivningsåret och därefter, dels de förlagsobjekt som planerats för en vidsträckt försäljning, fördelad på ett flertal år. Intäkterna från denna försäljning lämnar ett så avsevärt överskott, att förlusterna kan täckas och rörelsen ändå lämna en nettovinst. Den tidigare omnämnda artikeln i Svensk Bokhandelstidning gav upphov till en ingående redogörelse för sambandet mellan upplagan och bokpriset i tidskriften Nordisk Boktryckarekonst (nr 3 och 5, år 1951). Bedogörelsen var författad av förlagsredaktören Knut H. Giertz och med redaktionens medgivande får utredningen anföra några av huvudlinjerna i hans resone­ mang. Författaren applicerar de tidigare omnämnda värdena för normal­ kalkylen på en ren textbok utan illustrationer i formatet A 5 (148X210 mm) om 320 sidor och omslag. Kalkylen visar (med dåvarande priser) en teknisk framställningskostnad för 2 000 exemplar av 6 100 kr och för varje 1 000- tal exemplar däröver 1 250 kr. Bokhandelspriset blir enligt den ovannämnda förutsättningen med 2 000 ex = 4X6 100/2 000= 12: 20 kr och med 3 000 ex = 4X(6 100 + l 250)/3 000 = 9: 80 kr eller avrundat 10 kr. Av stor betydelse för förlagskalkylen är inte blott produktionskostnaden utan även förläggarens uppskattning av vad den eventuelle köparen är villig att betala för boken. Den har att konkurrera med en nästan oöverskådlig rad av förlagsobjekt och med en mängd andra konsumtionsvaror, vilket allt gör, att uppskattningen av köplusten måste bli behäftad med stora svårigheter. Upplagan måste å ena sidan kalkyleras bliva så stor, att bokhandelspriset inte förbjuder konkurrens med andra förlagsobjekt, men å andra sidan kan inte förlagens investering i en viss bok drivas upp i rent oräntabla belopp. Förlagsredaktör Giertz anför i detta sammanhang en alternativ beräk­ ning för den ovannämnda textboken. I de sex alternativen i tabell 26 (s. 82) sänks bokpriset successivt 25 % (priset i alternativ II är 25 % lägre än i

81

(i alternativ I, priset i alternativ III är 25 % lägre än i alternativ II osv.). Hans sammanställning får följande utseende (tabell 26). Förutsättningarna för en ökning av upplagan från alternativ I till II, resp. alternativ II till III är i stort lika framhåller författaren. I båda fallen får man nämligen utgå från att 3 personer i stället för 2 köper boken (1150:800 resp. 1750:1150), när den blivit 25 % billigare; den med upplageökningen följande ökningen i investeringen utgör endast 10 resp. 15 %. Förutsätt­ ningarna för de två följande stegen är mindre gynnsamma; från alternativ III till IV förutsattes 5 köpare i st. f. 3 (2880:1750), vilket innebär en in­ vesteringsökning av 25 %. För att ta steget från alternativ IV till V måste man vara övertygad om — eller åtminstone hoppas på — att en bok köpes av dubbelt så många personer (5750:2880), om priset sänkes från 10:-— till 7: 50 kr. Investeringen ökar härvidlag med 50 %. Vad det sista steget beträffar kan det knappast vara rimligt att anta, att försäljningen kan fyr- dubblas (23000:5750) endast genom prissänkningen till 5: 65 kr, och ännu orimligare vore det att tredubbla investeringen på ett sådant antagande, an­ för författaren. Det verkar sålunda ganska naturligt, om priset resp. upplagan kom att stanna någonstans mellan alternativen III och V, framhåller han vidare. Det är vida mer förklarligt, om konkurrensen driver en förläggare från alter­ nativ III till IV än från alternativ IV till V. I verkligheten förhåller det sig så, att priset för böcker av hithörande art såväl i Sverige som i övriga kul­ turländer stabiliserats vid en nivå, som motsvarar förstaupplagor om c:a 3 000 exemplar. Till detta resonemang vill utredningen foga en kompletterande beräkning av de bruttovinster, som åtföljer ett bokverk med hög försäljning. Om man antar, att förstaupplagan av det berörda bokverket kalkylerats på en försäljning av 3 000 exemplar, blir bokhandelspriset 9: 80 kr, eller av­ rundat 10: — kr. De proportionella omkostnaderna för författarhonorar, bokhandelsrabatt och annonser och reklam uppgår till (1:67 + 3:70 + 0: 73=) 6: 10 kr, och förlagets bruttovinst blir 3: 90 kr minus framställ-

Tabell 26. Alternativ beräkning av bokpriset vid olika upplagor

Alter­ Bokhan­ Framst.- Uppl.- Främst.- Risk­ nativ delspris kostnad Upplaga ökning kostnad ökning kr pr ex. % kr %

I 24: — 6: — 800 4 570 II 18: — 4:50 1150 45 5 000 10 III 13: 50 3:35 1750 54 5 750 15 IV 10: — 2:50 2 880 67 7 200 25 V 7:50 1:88 5 750 100 10 800 50 VI 5:65 1:41 23 000 300 32 400 200

82 ningskostnaden för varje exemplar. Då denna kostnad teoretiskt visar en tendens att stabiliseras på en viss nivå (här 1: 25 kr/ex.), blir den primära framställningskostnaden, som var utgångspunkten för priskalkylen, en allt mindre del av bokhandelspriset. Nedanstående tabell 27 ger utslag för det ekonomiska sambandet. Fullt rättvisande är ej tabellen, då hänsyn ej har kunnat tagas till de kostnader, som omtrycken medför i form av bl. a. satshyra, intagning osv. i pressarna vid tryckningen av varje ny upplaga. Dessa kostnader kan enligt förlagsred. Giertz uppskattas till ungefär en tredjedel av den ursprungliga engångskostnaden. Men då antalet nya upplagor ej kan uppskattas generellt — de växlar från fall till fall beroende på omsättningen — har någon korri­ gering for dessa kostnader ej kunnat göras. Bruttovinsten pr sålt exemplar visar stigande tendens. Den utgör näm­ ligen i det anförda exemplet resp. 1: 45; 1 : 92; 2 : 29; 2: 40; 2 : 47; 2 : 58 och 2: 60 kr pr bok, och då bokhandelspriset i det tänkta fallet var jämnt 10 kr, blir den procentuella bruttovinsten resp. 14,5; 22,9; 24,0 % osv. Exemplet har endast teoretiskt någon giltighet. Det förutsätter en total försäljning av upplagan, och i verkligheten kompliceras förhållandena ytter­ ligare av att följandekostnaden vid nytryck är underkastad betydande varia­ tioner, beroende på sådana prishöjningar, som kan inträffa på de halvfabri­ kat —- papper m. m. — som åtgår för framställningen. Papperskostnadens del i produktionskostnaderna har under senaste tid ökat väsentligt, vilket medfört att följandekostnaden långtifrån blivit en konstant faktor i kalky­ len. Avkastningen av de stora upplagorna har därför ej blivit så gynnsam som räkneexemplet visar.

Priskontrollnämndens undersökning jämte komplettering Det hittills förda resonemanget har innehållit vissa uppskattningsvis gjorda beräkningar och kalkyler rörande förlagsinkomsterna. För att få ett

Tabell 27. Beräkning av bruttovinsten vid olika upplagor

Brutto­ Försäljn. Framst.- Prop, om- Summa Brutto­ vinst i Upplaga inkomst kostnad kostn. kostn. vinst % av kr kr kr kr kr främst, kostnad

3 000 30 000 7 350 18 300 25 650 4 350 59,2 5 000 50 000 9 900 30 500 40 400 9 600 97,0 10 000 100 000 16100 61000 77 100 22 900 142,2 15 000 150 000 22 400 91500 113 900 36100 161,2 20 000 200 000 28 600 122 000 150 600 49 400 172,7 50 000 500 000 66100 305 000 371100 128 900 195,0 75 000 750 000 97 350 457 500 554 850 195 150 200,5

83 något stabilare underlag för sin prövning av hithörande frågor fann utred­ ningen, att ett mera detaljerat material måste anskaffas och underkastas en noggrannare analys. Utredningen anhöll därför i skrivelse till Kungl. Maj :t, att statens priskontrollnämnd måtte erhålla i uppdrag att för utredningens räkning göra en sammanställning rörande den proportionella fördelningen av de i produktions- och distributionsledet f. n. förekommande kostnaderna inom bokförlagsbranschen. Uppdraget meddelades nämnden i mars 1950, och efter överläggningar mellan representanter för bokutredningen, pris- kontrollnämnden och Svenska Bokförläggareföreningen träffades en över­ enskommelse om vilka uppgifter denna undersökning skulle omfatta samt de allmänna riktlinjer efter vilka förlagen skulle redovisa sitt i undersök­ ningen ingående material, överenskommelsen hade följande lydelse: »1. Utredningen skall omfatta under år 1948 utgivna böcker. Såsom ut­ givna år 1948 räknas utom alla det året utkomna böcker även sådana ny­ tryck och nya upplagor, som utgör nya förlagsprojekt. Däremot medtages icke vanliga nya upplagor av tidigare utkomna böcker. I stället får utred­ ningen omfatta sådana vanliga nya upplagor av 1948 års böcker, även om upplagorna tryckts efter år 1948. 2. De inkomster för 1948 års böcker som f. n. går att redovisa, härrör från försäljningen under 1948 och 1949. För 1950 har bokhandlarna icke redovisat och någon särskild redovisning kan icke nu begäras av dem. 3. Vid beräkning av utgifterna för reklam, lagring, distribution, redak­ tion och allmänna omkostnader fördelas 1948 års samtliga utgifter. Däremot medräknas icke sådana utgifter för senare år. I praktiken är det nämligen omöjligt att fastställa precis vilka utgifter, som hänför sig till en bestämd bok. Genom att fördela samtliga 1948 års utgifter på 1948 års produktion borde dock ett relativt riktigt resultat erhållas. Trots att endast 1948 års utgifter fördelas, kan vid fördelningen hänsyn få tagas till senare reklam och andra kostnader, i den mån de direkt kan hänföras till 1948 års böcker. I den mån reklamkostnader samt redaktions­ kostnader och allmänna kostnader ej är hänförliga till bestämd bok, för­ delas de mellan samtliga 1948 års böcker i proportion till summan av sätt­ ning, korrektur, tryckning, klichéer, papper, häftning, bindning, illustra­ törsarvode och författarhonorar. Lagringskostnaderna för 1948 fördelas i proportion till de siffror för varje bok, som framkommer då antalet tryckta ex. multipliceras med antalet i boken ingående tryckta ark. Distributionskostnaden står i relation till försäljningen och fördelas i för­ hållande till antalet sålda exemplar.» För att belysa hur ovanstående regler verkar, har från ett förlag anförts: »Det besvärligaste fallet antages vara för handen, nämligen att årskost-

84 nåden för redaktion, allmänna omkostnader, distribution, lagring och reklam är alldeles ofördelad. Den antages vara 400 000 kr för år 1948. Moment 1: Lagerhyror och lagerpersonalens löner renodlas. De uppgår till 75 000 kr. Kvar står 325 000 kr. Moment 2: Reklam hänförlig till vissa böcker renodlas. Samma sker med allmän reklam. De utgör resp. 50 000 och 6 000 kr, summa 56 000 kr. Kvar står 269 000 kr. Moment 3: Uppskattning sker av den totala distributionskostnaden (expe­ dition, försäljning och bokhandelsreskontra etc). Den beräknas utgöra 50 000 kr. Kvar står 219 000 kr.

Detta belopp, 219 000 kr, fördelas på böckerna i proportion till de totala övriga kostnaderna.» I övrigt gällde för undersökningen följande villkor: I totalsumman för tryckta exemplar innefattades även friexemplar, som förlagen framställt för utdelning till recensenter osv. Bokhandelspris skulle anges för både häftat och bundet exemplar. Försäljningssumman skulle anges efter avdrag av 37 % bokhandelsrabatt. Såsom särskild post i kalkylen skulle uppföras be­ räknad nettovinst på försäljning av befintliga restupplagor. Svenska bokförläggareföreningen hänvände sig till tretton bokförlag med en anmodan att ställa erforderliga uppgifter till priskontrollnämndens för­ fogande. Av dessa tretton förlag anmälde fyra, att de av skilda anledningar icke kunde inkomma med de begärda uppgifterna, varför undersökningen begränsades till de återstående nio förlagen, nämligen Albert Bonniers för­ lag AB, Fahlcrantz & Gumöelius bokförlag AB, AB Folket i Bilds förlag, Hugo Gebers förlag AB, Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag, AB P. A. Norstedt & Söner, Saxon & Lindströms Förlags AB, Bokförlags AB Tiden och B. Wahlströms bokförlag. Vid sin bearbetning av de insända uppgifterna har priskontrollnämnden utgått från att den tekniska delen av undersökningen skulle bedömas med ledning av de av nämnden fastställda prislistorna för ifrågavarande arbeten och varor. Sålunda har för papperets del Svenska pappersbruksföreningens grundprislista använts. För sättning och tryckning har använts Svenska boktryckareföreningens prislista, för klichéer Svenska klichéanstaltför- eningens prislista samt slutligen för häftning Svenska bokbinderi- och pap- persemballageföreningens lista. Beträffande övriga kostnader har nämnden granskat uppgifterna hos resp. bokförlag samt företagit åtskilliga detaljgranskningar av enstaka kal­ kyler, utvalda efter stickprovsmetoden. 1. Antal tryckta exemplar. För förlag med eget tryckeri har uppgifterna kollationerats mot företagets tryckbok samt för förlag utan tryckeri mot vederbörliga fakturor.

85 Sammanlagda antalet tryckta och i redovisningen medtagna böcker utgör 4 322 363 exemplar. Friexemplaren uppskattas till c:a 6 % av totala tryckta upplagan, eller till 259 363 exemplar och saluupplagan till 4 063 000. 2. Antal sålda exemplar. Undersökningen har här bestått i kontroll av förlagens försäljningsuppgifter verifierade med statistik från resp. försälj­ ningsavdelningar. Uppgifter från bokhandeln och dess speditionsorgan Seelig & Co samt i förekommande fall ombudsförsäljning har granskats. Totala antalet sålda exemplar utgör 2 695 705, eller 66,3 % av saluupp­ lagan. 3. Försäljningssumman. Förlagen har redovisat inkomsterna efter av­ drag av bokhandelsrabatter. De uppgivna inkomsterna har stickprovsvis kontrollerats på de olika förlagen. Sammanlagda försäljningssumman var 18 654 100 kr och bokhandelsra­ batterna var 6 902 000 kr. Förlagens bruttoinkomst utgjorde 11 752 100 kr. 4. Sättning och tryckning. Vid bedömning av dessa kostnadsposter har hänsyn tagits till de svårigheter som förelegat. Vissa förlag har nämligen underskridit listprisen, medan andra tillämpat desamma i sina kalkyler och ett förlag överskridit dem. Förlag med egna tryckerier redovisar dessa kostnader på olika sätt, i det vissa redovisar allenast nettokostnaderna, medan andra debiterar förlaget som främmande kund. Sammanlagda kostnaden för sättning och tryckning utgör 2 741 G13 kr, varav 1 675 582 kr hänför sig till sådana förlag med egna tryckerier, som debiterat förlaget som främmande kund. 5. Klichéer. Svenska Klichéanstaltföreningens prislista av den 22 februari 1947, som godkänts av nämnden, utgör här basen för bedömningen. Två för­ lag har egna klichéanstalter, medan sju beställer klichéer hos utomstående anstalter. Ett av bokförlagen tillämpade priser, som med 7,5 % understeg listpriserna. För övriga förlag överensstämmer priserna med prislistan. Totalsumman utgör 297 708 kr, varav 173 228 kr hänför sig till förlag med egna klichéanstalter. 6. Papper. Svenska Pappersbruksföreningens grundprislista med nedan­ stående förändringar ligger till grund för kontroll av pappersdebiteringen i undersökningsmaterialet. Samtliga grossistpriser höjdes den 1 februari 1948 med 4,5 öre pr kg. Den 1 juli samma år infördes pappersskatt med 15 öre pr kg och slutligen tillerkändes grossisterna fr. o. m. den 14 oktober samma år ett tillägg av 0,3 öre pr kg inkl. kassarabatt. Vid uträkningen av pap­ perspriserna har dessa prisförändringar beaktats. Följande bestämmelser gällde under undersökningsperioden. Förlag med egna tryckerier, tillhörande Svenska Boktryckareföreningen, åtnjöt i denna sin egenskap 5 % rabatt på priserna enligt pappersbrukens prislista. Tryc-

86 kerierna ägde vidare enligt föreningens lista rätt att göra följande påslag på grundprislistans priser: 25— 100 kr 30 % 101— 500 » 25 % 501—1000 » 20 % 1001— » 15 % Den totala papperskostnaden utgör 1 574 853 kr. Av denna summa har 178 508 kr debiterats till nettoinköpspris 241 000 » » » 111 % av » 166 000 » » » 114% » » Resten, 989 345 kr, har debiterats enligt grundprislistan jämte därpå tillåtna påslag. Makulaturen har av förlagen beräknats till 3 å 7 %. 7. Bokbinderi. Beräkningen är utförd efter Sveriges Bokbinderi- och pappersemballageförenings prislista av den 22 november 1946, vilken fast­ ställts av nämnden. Två förlag har eget bokbinderi, varav det ena endast räknar med nettokostnaderna, som utgjorde 125 498 kr. Totalkostnaderna uppgår till 2 466 597 kr. 8. Illustratörsarvoden. Dessa kostnader har kontrollerats mot förlagens verifikationer. Totalkostnaderna utgör 128 081 kr. 9. Författarhonorar och över sättär arvoden. Sju av förlagen tillämpar förläggare- och författarföreningens normalkontrakt, vilket innebär att för­ fattaren uppbär minst 16% % av priset för häftat, sålt exemplar. Ett för­ lag har fasta arvoden för visst antal exemplar samt därutöver ersättning pr exemplar för hela den återstående upplagan. Stickprovskontroll har verk­ ställts av kontrakt och försäljning samt utbetalda honorar, översättararvo- dena utgår såsom engångsbelopp allt efter verkets svårighetsgrad, original­ språk m. m. Totalkostnaden för författarhonorar och översättararvoden utgör kronor 2 230 890. 10. Reklam. Bokförlagens reklam utgöres dels av sådan, som är hän- förlig till viss bok, dels s. k. allmän reklam, t. ex. gemensamma annonser för en rad böcker, vidare broschyrer, specialtryck och kataloger. Förlagen har i regel kunnat visa specificerade konton för varje bok med uppgifter om i vilka tidningar annonser om boken varit införda. Återstoden av det totala reklamkontot har fördelats på samtliga böcker i proportion till sum­ man av de tekniska framställningskostnaderna jämte illustratörs- och för- fattararvoden. Reklamkostnaden för varje bok (titel) har stickprovsvis kontrollerats och befunnits överensstämma med de redovisade värdena. Totalkostnaden utgör 1 592 536 kr. För att belysa reklamkostnadernas fördelning per försålt exemplar läm-

87 nas nedanstående uppställning. Då samtliga i undersökningen deltagande förlag ej kan anses vara likvärdiga betr. utgivningen, är fördelningen gjord i två grupper. Förlag med allsidig utgivning: Reklamkostnaderna i öre pr i % av medel- sålt ex. pris pr sålt ex. A 168 15,67 B 109 10,07 C 107 9,53 D 92 12,69 E 81 12,50 F 63 6,63 G 49 5,75 Specialförlag: H 14 6,17 I 9 3,10

11. Lagring. De principer, som förlagen härvid tillämpar, har granskats och de uppgivna siffrorna har kontrollerats, så långt detta varit möjligt. Förlagens totala lagringskostnader utgör 554 295 kr. Om förlagens totala lagerkostnader slås ut på antalet tryckta exemplar, erhålles följande kostnader per bok. 1. Stor förlag: J 28,3 öre K 27,0 » L 21,6 2. Medelstora förlag. M 16,3 N 4,4 O 4,0 P 1,2 3. Specialförlag Q 4,6 R 3,1

(I lagerkostnaderna för förlaget »M» ovan ingår även distributionskost­ naderna, då förlaget ifråga ej kunnat särskilja dessa kostnader.) 12. Distributionskostnader. Dessa kostnader, i vilka ingår expedition, bi­ lar, löner m. m., ställes i relation till försäljningen och fördelas på antalet försålda exemplar. Redovisningen omfattar här endast 8 förlag och distri­ butionskostnaderna för dessa utgör 1 361 663 kr. Uppdelas dessa kostnader på de olika förlagen och fördelas de på de för­ sålda exemplaren erhålles följande jämförelsetal:

88 s 87 öre T 83 » U 47 » V 31 » X 27 » Y 20 » Z 11 » Å 7 »

De stora variationerna kan till någon del förklaras av att förlagen har sina boklager fördelade på olika lokaler. Endast ett förlag har samlad lag­ ring. 13. Redaktion och allmänna kostnader. Under denna rubrik återfinnes alla övriga kostnader, som sammanhänger med förlagsverksamheten. För­ lagen har haft svårigheter att avgöra i vad mån dessa kostnader skall be­ lasta de olika i redovisningen ingående böckerna, och de har sökt sig fram på skilda vägar för att finna den mest rättvisande fördelningen. Med utgångs­ punkt från de olika redovisningssystemen har posterna under denna rubrik granskats så långt det varit möjligt. Med stöd härav har följande uppställ­ ning gjorts, i vilken redovisas hur dessa kostnader fördelar sig på antalet tryckta exemplar. Totalsumman för redaktion och allmänna omkostnader utgör 1 679 864 kronor.

Kostnad pr tryckt ex. 1. Storförlag: AA 71 öre AB 52 » AC 37 » 2. Medelstora förlag: AD 33 » AE 29 » AF 28 » AG 14 » 3. Specialförlag: AH 17 » AI 5 »

Svårigheten att redovisa exakta siffror härrör från den omständigheten att förlagen vid sidan av de i undersökningen ingående böckerna har lö­ pande förlagsverksamhet med äldre titlar och annan utgivning, vartill kom­ mer, att en del förlag därjämte har tidningsutgivning, vilket ytterligare kom­ plicerar särskiljandet av utgiftsposterna och deras fördelning.

89 14. Realisation av restupplagor. Enligt överenskommelsen mellan bokut­ redningen och Svenska Bokförläggareföreningen har i det redovisade mate­ rialet medtagits försäljningen endast för åren 1948 och 1949. För tiden där­ efter har förlagen fått beräkna, vad den fortsatta försäljningen kan komma att ge. Att erhålla en mera exakt siffra är givetvis omöjligt, men förlagen har beräknat beloppen i enlighet med vad man i allmänhet anser sig kunna förvänta av restupplageförsäljningen. Siffrorna är baserade på förväntade inkomster av bokrealiserationerna efter avdrag för de kostnader, som är förenade med sådan försäljning. Däremot har inga avdrag skett för lagrings­ kostnader eller allmänna kostnader, då dessa redan upptagits i beräkning­ arna. Barn- och ungdomsböcker, praktverk och samlade skrifter — dvs böc­ ker som ej förekommer i realisationerna — har upptagits till de belopp, som förlagen anser sig kunna förvänta vid en fortsatt försäljning. Den totala försäljningsinkomsten för förlagens återstående böcker av 1948 års produktion uppskattas till 1 578 100 kr. Restupplagorna uppgick enligt förlagsuppgifterna till (4 063 000—2 695 700 =) 1 367 300 exemplar, varför den förväntade nettovinsten pr exemplar utgör 1: 15 kr.

En sammanställning av de till priskontrollnämnden redovisade siffrorna för de nio bokförlagen återfinnes i följande tablå, som utvisar kostnaderna dels i kr dels i procenttal. Krontalen anföres med något avrundade belopp. Kr % Sättning och tryckning 2 741 600 12,7 Klichéer 298 000 1,4 Papper 1 574 900 7,3 Bokbinderi 2 466 600 11,5 Illustratörsarvoden 128 100 0,6 (S:a tekniska framställningskostnader 7 209 200 33,5)

Reklam 1 592 500 7,3 Lagring 554 300 2,6 Distribution 1 361 700 6,4 Redaktion och allmänna omkostnader 1679 900 7,8 Författarhonorar och översättararvoden 2 230 900 10,4 Bokhandelsrabatter 6 902 000 32,0 Summa 21 530 500 100,0

Tidigare (s. 86) har försäljningsinkomsten upptagits till 18 654 100 kr. Härtill kommer en beräknad nettovinst av fortsatt försäljning och realisa­ tion av restupplagor på tillsammans 1 578 100 kr. Den nu redovisade för­ lusten av (21530 500—18 654 100=) 2 876 400 kr minskas härigenom till 1 298 300 kr, eller räknat i procent av utgifterna från 15,4 % till 7,0 %.

90 Uppskattningen av de kommande intäkterna ter sig enligt priskontroll- nämndens mening väl ringa, särskilt om man ställer de enskilda förlagens redovisade försäljningsresultat i relation till saluupplagorna. Det visar sig nämligen, att för en del av förlagen ligger procenttalet för sålda böcker så lågt, att förlagen måste ha räknat med en avsevärt längre försäljningstid än utgivningsåret och det därpå följande, dvs. 1948 och 1949. Siffrorna för de nio bokförlagen var nämligen följande: Antal sålda Genom­ ex. i % av snittspris saluupplagan kr AJ 68,3 10: 60 AK 60,2 13: 30 AL 36,2 7: 55 2. Medelstora förlag: AM 60,9 7: 10 AN 57,0 9: 70 AO 47,4 13: 65 AP 40,3 9: 60 3. Specialförlag: AQ 86,3 2: 85 AR 75,1 2: 50

För de ovan anförda förlagen »AL», »AO» och »AP» ligger procenttalen för den sålda upplagan under 50 % av saluupplagan, vilket innebär att mer än hälften av 1948 års produktion stannat kvar i bokförlagens och bokhan­ delns lager. Om dessa enorma restupplagor ej vinner avsättning under de följande åren, måste detta innebära en ekonomisk ruin för företagen. Till dessa frågor återkommer utredningen i ett följande sammanhang (s. 95 f.).

För att kunna belysa förlagskalkylerna med ledning av de framlagda siff­ rorna för 1948 års produktion och försäljning begärde utredningen under hand från priskontrollnämnden en sammanställning rörande sex av de i undersökningen deltagande förlagen, vilka i främsta rummet sysslar med nyutgivning av litteratur. De förlag, som eliminerades ur de ovan redovisade slutsiffrorna, var Folket i Bilds förlag, Saxon & Lindströms förlag och B. Wahlströms förlag, vilka specialiserat sig på utgåvor av delvis annat slag. Resultatet av denna sammanställning framgår av uppställningen på s. 92. Om hela saluupplagan hade kunnat säljas — och det är under denna teo­ retiska förutsättning som förlagskalkylen bör prövas — hade försäljnings­ summan uppgått till 27 570 600 kr, från vilken hade avgått författarhonorar och översättararvoden med 13,9 % eller 3 852 300 kr och en bokhandelsra­ batt om 37 % eller 10 201 000 kr. Därest övriga omkostnader varit kon-

91 Tryckt upplaga 2 875 600 ex. Friexemplar (6%) 172 600 » Saluupplaga 2 703 000 » Såld upplaga 1474 200 »=54,5% Försäljningssumma brutto 15 016 300 kr Genomsnittspris pr sålt ex 10: 20 kr Omkostnader: Sättning, tryckning 2 466 100 kr Klichéer 270 600 » Illustratörsarvoden 102 000 » Papper 1250 200 » (S:a fasta framställn.-kostnader 4 088 900 kr) Bokbinderikostnader 1 652 500 » Reklamkostnader 1400 200 » Distributionskostnader 1 027 100 » Lagringskostnader 491 800 » Redaktion och allm. kostnader .... 1 566 500 » Författarhonorar m. m 2 072 200 » =13,9% Bokhandelsrabatt 5 556 000 » =37,0% Summa omkostnader 17 855 200 kr Underskott 2 838 900 kr Det redovisade underskottet motsvarar 15,9 % av omkostnaderna.

stanta, hade detta inneburit en vinst för förlagen av 3 290 400 kr, eller 11,9 % av försäljningssumman. Genomsnittspriset pr bok, som här antagits vara 10: 20 kr, måste betecknas som godtyckligt. Siffran har beräknats med ledning av försäljningssumman för de fem berörda bokförlagen, vilken divi- derats med antalet försålda böcker. Då man emellertid utan en utförlig un­ dersökning ej kan fastställa, om de försålda böckerna tillhörde de »dyrare» eller de »billigare» i årsproduktionen, blir också uppskattningen av den tänkta totalinkomsten behäftad med en viss osäkerhet. Med genomsnitts­ priset 9: — kr, blir försäljningssumman vid totalförsäljning 24 327 000 kr, och med genomsnittspriset 12: — kr blir den 32 436 000 kr. Förlagens kvar­ stående vinst blir efter samma procentuella avdrag för författarhonorar och bokhandelsrabatt samt med övriga fasta kostnader i det förra fallet 1 718 000 kr eller 7,1 % och i det senare fallet 5 700 000 kr eller 17,6 % av försälj­ ningssumman. Längre än till en uppskattning kan man således icke komina på denna väg, då premisserna är så osäkra. Låter man det redovisade genom­ snittspriset per bok (10: 20 kr) för den sålda upplagan avse hela saluupp­ lagan, stannar förlagens vinst vid nära 12 %. Det vore emellertid orealistiskt att utgå från detta värde, då den fortsatta försäljningen medför ökade kost-

92 nåder för vissa utgiftsposter. Hur stora dessa kostnadsökningar blir kan också endast beräknas med en viss sannolikhet. En närmare granskning av de olika utgiftsposterna ger ungefär följande bild. A. Kostnader som hänför sig till totalupplagan: a) tekniska framställningskostnader: sättning, tryck­ ning, klichéer, illustratörsarvoden och papper; b) lagrings­ kostnader; c) redaktions- och allmänna kostnader. Dessa kostnader hänför sig till böckernas framställning och avser både saluupplagan och friexemplaren. B. Kostnader som hänför sig till delar av saluupplagan och samtliga fri­ exemplar : a) bokbinderikostnader; b) distributionskostnader. Dessa kostnader varierar med omfattningen av färdigställda och distri­ buerade bokexemplar av saluupplagan. Enligt praxis inom vissa förlag bru­ kar en del av upplagorna kvarligga i ark, resp. stanna kvar i lager som fär­ diga böcker, tills efterfrågan från bokhandeln blir så stor att det lönar sig att färdigställa böckerna. I det följande resonemanget har antagits att 85 % av saluupplagan blivit färdigställd och att 70 % av saluupplagan blivit ut­ sänd till bokhandlarna. Hela upplagan av friexemplar antages vara utsänd. De anförda siffrorna antages motsvara ett genomsnitt — de sex berörda för­ lagen visar sannolikt sinsemellan stora skiljaktigheter i detta hänseende. C. Kostnader som hänför sig till delar av saluupplagan: reklamkostnader. Även här har antagits samma samband mellan distribuerad och i lager kvarliggande saluupplaga; relationen antages vara 70 %. En beräkning på anförda grunder rörande förlagens följande kostnader får detta resultat: Bokbinderikostnader: Färdigställda böcker, 85 % av saluupplagan 2 297 500 ex. 100 % av friexemplaren 172 600 » Summa 2 470 100 ex. Redovisad bokbinderikostnad: 1 652 500 kr. Kostnad pr exemplar: 0,669 kr. Återstående saluupplaga: 405 500 ex. Återstående kostnad: 271300 kr, totalkostnad 1923 800 kr Distributionskostnader: Utsända böcker, 70 % av saluupplagan 1 892 100 ex. 100% av friexemplaren 172 600 » Summa 2 064 700 ex.

93 Redovisade distributionskostnader: 1 027 100 kr. Kostnad pr exemplar: 0,497 kr. Återstående saluupplaga: 810 900 ex. Återstående kostnad: 600 100 kr, totalkostnad 1 430 100 kr Reklamkostnader: Utsända exemplar 70 % av saluupplagan 1 892 100 ex. Redovisade reklamkostnader 1 400 200 kr Kostnad pr exemplar: 0,740 kr. Återstående saluupplaga: 810 900 ex. Återstående kostnad: 600 100 kr, totalkostnad 2 000 300 kr Kalkylen vid totalförsäljning av hela saluupplagan får följande utseende: Inkomster: Försäljning av 2 703 000 ex. å 10: 20 kr = 27 570 600 kr. Avgår författarhonorar och översättararvoden (13,9 %) = 3 832 300 kr. » bokhandelsrabatt (37,0 %) = 10 201 100 kr. Utgifter: Tryckning 4 088 900 kr Bokbinderi 1923 800 » Reklam 2 000 300 » Distribution 1 430 100 » Redaktion och allm. kostnader 1 566 500 » Lagring 491800 » Författarhonorar och översät­ tararvoden 3 832 300 kr Bokhandelsrabatt 10 201100 » Summa 25 534 800 kr Överskott 2 035 800 » = 7,38 % av bruttointäkten. En jämförelse mellan den tidigare anförda kalkylen, som var hämtad från Svensk Bokhandelstidning, och den ovan utförda visar överensstämmelse i vissa avseenden och skillnader i andra. Procenttalen för den sistnämnda blir nämligen följande:

Sv. B. T. PKN Skillnad % % %

Teknisk framställning minst 25,0 21,8 + 3,2 Reklam 7,3 7,3 ±0 Författarhonorar m. m 16,7 13,9 + 2,8 Bokhandelsrabatt 37,0 Distribution 37,0 5,2 ±0 Lagring 1,8 Redaktion och allmänna omkostnader 5,7 Nettoinkomst 14,0 7,8 — 6,0 Summa 100,0 100,0

94 En noggrannare genomgång av de sex förlagens tekniska produktionskost­ nader kunde sannolikt förklara skillnaden mellan de båda värdena, men då en sådan bearbetning av materialet måste bliva tidskrävande, har utred­ ningen avstått härifrån. Skillnaden betr. författarhonoraren förklaras av att man i Sv. B. T. räknat på ett svenskt originalverk, för vilket normalkon­ traktet gällt, under det att PKN-materialet omfattar både original och över­ sättningar, både facklitteratur och skönlitteratur, varigenom procenttalet kommit att redovisas som ett genomsnittsvärde. Kalkylen på PKN-materialet ger vid handen, att om hela saluupplagan av 1948 års produktion hade kunnat försäljas till bokhandelspris, så hade över­ skottet förlagen till godo blivit 7,38 %. I verkligheten försåldes emellertid blott 54,5 % av saluupplagan. Den redovisade förlusten får helt sin förkla­ ring i denna omständighet.

Utredningens synpunkter Om man försöker att härleda orsakerna till att bokförsäljningen som hel­ het lämnar ett så dåligt resultat, så beror detta på att stora delar av den dagsaktuella litteraturen ej finner några köpare. Till denna litteratur hör en mängd skönlitteratur, diktsamlingar, reseskildringar och memoarer. Den absorberas först vid förlagsrealisationerna och då till priser, som ofta ligger vid 40—50 % av de ursprungliga. Men detta förhållande får inte överskattas till sin betydelse, ty det som är avgörande i sammanhanget är hur stora in­ vesteringar förlagen företagit i dessa böcker. En snabb genomgång av 1948 års produktion för de större förlagshusen ger till resultat, att skönlitterär prosa upptog c:a 40 % av antalet titlar; poesi, dramatik och essäer svarade för c:a 15 % ; facklitteraturen och samlade verk m. m. c:a 35 % och barn- och ungdomsböckerna c:a 10 %. Men det kapital, som förlagen bundit i denna produktion, fördelar sig — uppskattningsvis — på de olika grupperna med följande procenttal: skönlitterär prosa c:a 40%; poesi, dramatik, essäer c:a 4 %; facklitteratur, samlade verk m. m. c:a 50 % och barn- och ungdomsböcker c:a 6 %. (Hur de verkliga inkomsterna fördelat sig på de olika grupperna framgår icke av priskontrollnämndens undersökning, och någon uppskattning härav har utredningen därför ej kunnat framlägga.) Skillnaden i procenttal mellan producerade titlar och förlagens investeringar är som synes störst för gruppen »poesi, dramatik och essäer», vilket beror på att dessa böcker framställs i betydligt mindre upplagor och säljs till avse­ värt lägre priser än skönlitteraturen i övrigt, facklitteraturen och — betr. upplagorna — barn- och ungdomsböckerna. En bristfällig eller otillräcklig försäljning av ett antal diktsamlingar uppväges därför mångfaldigt av en försäljningsframgång för några få skönlitterära prosaverk.

95 Föreliggande undersökning har koncentrerats till nyutgivningen av böc­ ker, och förlagens övriga verksamhet har lämnats utanför resonemanget. Det är sålunda endast förlagsverksamheten i mera begränsad mening, som företer den allmänna bild undersökningen har givit vid handen. Undersök­ ningen ger därför endast delvis en riktig uppfattning om förlagsnäringen, och endast om förlagens samtliga inkomstkällor tages med i bilden, kan ett nöjaktigt svar ges på frågan,hur förlagsverksamhet över huvud taget kan be­ drivas i vårt land och för vissa företag även vara en god affär. Det bör där­ för understrykas, att förlagsverksamheten i allmänhet måste räkna med stora inkomster av många långtidsplanerade bokverk och av år från år åter­ kommande förlagsobjekt, bl. a. av kalendertyp, samt av sådan närliggande verksamhet såsom tidnings- och tidskriftsutgivning och tryckeriverksamhet. På en punkt vill priskontrollnämnden ifrågasätta riktigheten av de läm­ nade siffrorna. Det gäller redovisningen av inkomsterna av den fortsatta försäljningen av restupplagorna. Förlagens uppskattning av nettovinsten för denna försäljning stannar vid ett belopp av 1,6 milj. kr. Enligt nämndens redogörelse för undersökningen ligger försäljningsresultatet för tre av för­ lagen under 50 % av saluupplagorna, vilket skulle innebära, att man måste räkna med en avsevärt längre försäljningstid än två år för de i undersök­ ningen ingående objekten. Bokförlagen har i detta sammanhang anfört, att man beräknat de kom­ mande inkomsterna med ledning av de erfarenheter man tidigare gjort be­ träffande restupplageförsäljning. För vissa förlagsobjekt har man tagit upp de kommande intäkterna till värden, som motsvarar en fullständig utför­ säljning till ordinarie bokhandelspris, och för återstoden — främst den dagsaktuella litteraturen — har man beräknat summan mera uppskattnings­ vis. Bisken att ett års nyproduktion kommer att visa så låga värden, som framkommit i denna undersökning, föreligger alltid, och enligt uttalanden från förlagshåll visade verksamheten året 1948 ett ogynnsamt resultat. Som tidigare anförts behöver bokförlagen i regel utnyttja de ekonomiska överskott, som erhålles från andra förlagsobjekt än här berörda, eller från andra verksamhetsgrenar. Nyproduktionen får ofta en karaktär av experi­ ment, men det är samtidigt ur dessa spekulationer, som de kommande årens goda försäljningsobjekt så småningom träder fram. Sedd ur denna synvin­ kel blir förlagsverksamheten en långsiktig planering, vars egentliga innebörd ej kan bedömas enbart med ledning av ett års redovisning. Prisbildningsmekanismen har i det föregående fått en utförlig skildring. Avgörande för bokens försäljningspris blir de fasta produktionskostnaderna, ty de öviiga kostnaderna står i beroende av försäljningens omfattning. I den av förlagsredaktör Giertz framlagda redogörelsen angives täckningstalet för de fasta kostnaderna, bokhandelsrabatt, författarhonorar och reklam till 64 % försäljning av saluupplagan — förlagens administration, övriga distri-

96 butionskostnader, företagsledarlöner och nettovinst på verksamheten har här icke tagits i beaktande. I den undersökning, som gjorts på grundval av priskontrollnämndens material, ligger täckningstalet för samma kostnader som i Giertz' ovan citerade sammanställning vid 52,5 % försäljning. Först vid 75 % försäljning täcker intäkterna enligt priskontrollnämndens under­ sökning samtliga intill denna punkt uppkomna kostnader. Vid mer an 75 % försäljning ger genomsnittsboken en nettobehållning. De böcker, som säljes efter passerandet av täckningstalet, har visserligen att bära sin del av de kostnader, som uppkommer genom försäljningens fortsättande, men de är befriade från andel i de fasta produktionskostnaderna. Därigenom kommer intäkten av varje sådan boks försäljning att bli större än på boken belö­ pande kostnader. Den nettobehållning, som uppstår på dessa böcker, kan dis­ poneras till kompensation av förluster på verk, vilkas försäljning ej uppnår täckningsgränsen. Är summan av dessa nettobehållningar större än förlus­ ternas summa, visar rörelsen som sådan vinst. Vid 100 % försäljning av hela produktionen blir förlagets nettovinst 7,38 %, men en så hög försäljnings­ siffra ligger givetvis utanför de praktiska möjligheternas gräns. Om man skulle kunna tänka sig att genom rationaliseringar och kostnads­ besparingar prissättningen på böckerna kunde göras så, att kostnaderna vore täckta vid en försäljning av 65 % av totalupplagorna, så skulle netto­ vinsten vid totalförsäljning bli 10,77 %. Om man vidare kunde tänka sig att den genomsnittliga försäljningen gick upp till 80 % av dessa totalupplagor — detta antagande liksom det om en täckningsgräns vid 65 % är enligt ut­ redningens mening mycket optimistiskt — skulle nettovinsten för förlagen bli ungefär 4,6 %. Denna vinstprocent är så ringa, att det inte behövs alltför stora rubbningar i prissättningen eller många felslagna spekulationer för att nettovinsten skall förvandlas i en nettoförlust. Denna beräkning framgår av nedanstående tabell, som alltså visar, att hela vinsten uppstår först vid försäljningen av de sista 35 % av upplagan. I sista kolumnen visas förhållandena vid antagandet att 80 % av upplagan säljes.

Antagande: Prissättningen kan förbättras, så att fullständig täckning er­ hålles vid 65 % i stället för vid 75 %. Sökes: Nettovinst vid 80 % försäljning. Sålt i % av upplagan 100 % 65 % + 35,% 80 % Teknisk framställning 20,0 20,0 — 20,0 Reklam 6,69 4,35 2,34 20,0 Författarhonorar 13,9 9,04 4,86 11,12 Bokhandelsrabatt 37,0 24,05 12,95 29,6 Distribution 4,77 3,10 1,67 3,81 Lagring 1,65 1,07 0,58 1,32 Redaktion och allmänna kostnader 5,22 3,39 1,83 4,18 Nettoinkomst 10,77 — 10,77 4,62 100,00 65,00 35,00 80,00 97

7 Möjligheterna att begränsa de fasta omkostnaderna och på detta sätt skapa en gynnsammare förlagskalkyl är föremål för fortlöpande övervägan­ den inom förlagsvärlden. Likaså söker man på skilda sätt att nå avsättning för större upplagor, då detta även påverkar nettoresultatet i gynnsam rikt­ ning. De omkostnadsposter, som är direkt beroende av omsättningen, kan till någon del också bli föremål för besparingsåtgärder, men författarhono­ rar och bokhandelsrabatt kan med sannolikhet ej påverkas härav på grund av kontraktets allmänna utformning och rabatternas beräkning. Ur en all­ män synvinkel kan detta förhållande te sig litet egendomligt, ty det innebär att prisändringar av delvis mycket genomgripande art, som påverkat pro­ duktionskostnaderna för förlagen under de senaste åren omedelbart omsat­ tes i prisfördyrande ökningar av honorar och rabattsatser. I en bok som år 1948 kostade 10 kr ingick en papperskostnad på 49 öre och i motsvarande bok år 1951 som kostade 14 kr betingade papperet en kostnad av 1: 13 kr. Prishöjningen på papperet var här 130 % och för övriga produktions- och förlagskostnader mellan 20 och 65 %. Författarhonoraret som var 1: 39 kr år 1948 steg till 1: 95 kr, och bokhandelsrabatten som var 3: 70 kr steg till 5: 18 kr. Prisfluktuationerna i råvaru- och halvfabrikatledet sätter således märkbara spår i slutpriset. Hur verkningarna av dessa prishöjningar, som till betydande del beror på internationella konjunkturrörelser, skall kunna elimineras ur priskalkylerna, vill utredningen överlåta åt parterna själva att bestämma. Utredningen vill blott fästa uppmärksamheten vid den nyligen träffade överenskommelsen mellan bokförläggareföreningen och bokhand­ lareföreningen rörande vissa betydande justeringar av rabattsatserna på skolböcker. En närmare redogörelse härför återfinnes i kapitlet om bok­ distributionen (s. 120).

Ett statligt bokförlag I den allmänna diskussionen om förlagsverksamheten har stundom gjorts gällande, att samhället på något sätt borde engagera sig i bokproduktionen, närmast genom tillskapandet av ett statligt bokförlag. Förespråkarna för ett sådant förlag har framfört sina förslag med skilda motiveringar, och någon enhetlig eller bärande linje i dessa opinionsyttringar är svår att urskilja. Somliga anser av principiella skäl ett förstatligande av bokförlagsverksam­ heten i och för sig motiverat. Andra anser att en statlig förlagsverksamhet bör komma till stånd för att motarbeta de monopoltendenser inom förlags­ verksamheten, som man ansett sig kunna konstatera. Andra åter betonar en demokratisk kulturpolitiks ansvar för att kulturlivets skilda yttringar kom­ mer även de stora folkgrupperna till del i så stor utsträckning som möjligt. De hinder, som den nuvarande marknadshushållningen på vissa av kultur­ livets områden ännu upprätthåller, borde därför undanröjas bland annat

98 genom att det allmänna producerade och distribuerade värdefull litteratur på ett för medborgarna gagnande sätt. I inledningskapitlet har utredningen skildrat bakgrunden till tillkallandet av bokutredningen, och i samband därmed har korta referat av motionerna till 1947 års riksdag lämnats. I samtliga tre motioner finnes tanken på ett statligt bokförlag klart uttalad. Innan utredningen ingår på frågan, om och när en statlig bokförlagsverk­ samhet kan vara motiverad, vill utredningen göra den principiella deklara­ tionen, att varje monopoltendens på det för en demokratisk opinionsbild­ ning så viktiga område, som bokproduktionen utgör, måste bekämpas. Utredningen tager därför avstånd från alla sådana projekt, som syftar till ett fullständigt förstatligande av förlagsverksamheten, och i fortsättningen inskränker sig utredningen till att diskutera behovet eller önskvärdheten av ett samhällsägt bokförlag i konkurrens med övriga av organisationer eller enskilda ägda förlag. En statlig förlagsverksamhet vore onekligen motiverad, om det med skäl kunde göras gällande, att verkliga monopoltendenser existerade inom den nuvarande bokproduktionen eller att risker förelåge för en monopolisering av branschen. Utredningen kan emellertid icke finna att så är fallet. Visser­ ligen dominerar ett fåtal företag inom branschen genom omfånget av sin produktion, men dessa kan likväl icke begränsa de övriga förlagens rörel­ sefrihet. De har dessutom fått en livaktig konkurrens i de förlag, som upp­ rättats med stöd av de stora folkrörelserna och som på skilda vägar söker nå ut till en bred publik. Förlagsnäringen är, som utredningen tidigare framhållit, fri i den meningen, att varken förlagsorganisationerna eller bok­ handeln lägger hinder i vägen för någon att uppträda som bokförläggare. I detta hänseende råder full valfrihet — sedan är det en annan historia, att ett bokförlag med blygsam omfattning kan ha svårt att hävda sig i kon­ kurrensen med de stora förlagen. Det är långt mera sårbart och känsligt för ett ekonomiskt misslyckande än storföretagen, av vilka några dispo­ nerar även en fullständig produktionsapparat med tryckeri och bokbinderi. Men konkurrensen finns likväl; därom lämnar utredningens tidigare redo­ görelse för branschens nuvarande gestaltning besked. En statlig förlags­ verksamhet uteslutande i syfte att bekämpa monopoltendenser anser utred­ ningen därför icke kunna motiveras med de erfarenheter vi hittills har av förlagsverksamheten i vårt land. Återstår således de kulturpolitiska motiven för inrättande av ett statligt bokförlag i konkurrens med de övriga förlagen. För att närmare kunna belysa skälen för och emot ett sådant statligt engagemang har utredningen ansett sig böra renodla resonemanget efter något så när konkreta linjer. Vad som rent allmänt talar för inrättandet av ett statsförlag är, att staten redan nu bedriver en synnerligen omfattande publiceringsverksamhet och

99 lämnar ett verksamt stöd för sådana ändamål till enskilda personer eller samfund samt uppträder som köpare av en stor mängd trycksaker och bok­ verk eller som bidragsgivare till sådana inköp, främst till skolorna men också till biblioteken m. fl. Rörande omfattningen av Sveriges offentliga publikationer hänvisas till den årsbibliografi, som alltsedan år 1931 upprättas inom riksdagsbiblio­ teket. Förteckningen omfattar ej blott de publikationer, som verk och myn­ digheter utger av trycket, utan även samtliga publikationer, som utges av akademier, vittra och lärda samfund, allmänna anstalter och stiftelser för ekonomiska och kulturella ändamål samt av sådana institutioner, som kan jämföras med de nyssnämnda, utan att i övrigt vara statliga. Staten äger endast i begränsad omfattning produktionsmedel för denna verksamhet. De tryckerier som finns är antingen avsedda för särskilda ändamål, eller också har de icke sådan kapacitet, att de kan åtaga sig leve­ ranser för andra beställare. Huvudmassan av de statliga uppdragen lägges därför ut på de privatägda tryckerierna. Produktionen är i hög grad sub­ ventionerad, då salupriset väsentligt understiger, vad som eljest är gängse för trycksaker. Som en kuriositet förtjänar nämnas, att en hel årgång av riksdagstrycket kan erhållas för 107 kr. Den sammanlagda vikten uppskat­ tas till c:a 34 kg — eller lika mycket som ett 80-tal romaner, som i nuva­ rande prisläge kostar inemot 1 200 kr. Denna produktion kan därför ej sägas vara konkurrerande med den privata förlagsverksamheten. Ett sammanförande under ett statsförlag av denna offentliga publice­ ringsverksamhet med delar av den privata verksamhet, som nu bedrives med statsbidrag, ligger nära till hands. Det som främst anföres emot en sådan anordning är, att tillströmningen av beställningar är så ojämn att produktionsapparaten måste få en oproportionerlig omfattning. Om topp­ belastningen skulle kunna mötas tillfredsställande, måste nämligen maski­ nerna under andra perioder arbeta med en oräntabel kapacitet. Olägen­ heten härav är dock icke oöverkomlig — statsförlagets maskinpark kunde t. ex. dimensioneras efter medelbelastningens normer och villkor och topp­ belastningen utläggas på den privata industrin. Samma företeelse åter­ finnes f. ö. inom den enskilda förlagsverksamheten. I och för sig erbjuder en statlig förlags- och tryckeriverksamhet på detta område varken teore­ tiska eller praktiska svårigheter. Men resonemanget om ett statsförlag gäller i första hand icke den offi­ ciella publiceringsverksamheten; detta framgår av de tidigare citerade riks­ dagsmotionerna. Talesmännen för ett statsförlag gör gällande, att staten bör engagera sig i en direkt konkurrens med de privata förlagen om de sedvanliga förlagsobjekten, dvs skönlitteratur, facklitteratur och skolböc­ ker. Härför har anförts både allmänkulturella och ekonomiska skäl. För att inleda redogörelsen med de förra, så hävdas det understundom

100 rent allmänt, att den viktiga del av kulturlivet, som nu är beroende av de privatägda bokförlagen, icke bör sakna ett stöd av det allmänna, vars in­ satser på kulturlivets övriga områden tilltagit i omfattning under de senaste decennierna. Ingen finner det längre anmärkningsvärt, anför man, att scenkonsten åtnjuter betydande bidrag från det allmänna — från både staten och kommunerna. Detta stöd har icke inverkat menligt på teatrarnas frihet att välja sin repertoar, och det har i väsentlig grad ökat scenkonstens möjligheter att nå en ny publik, som förut stått främmande för dess bud­ skap. På samma sätt förhåller det sig med konsertverksamheten och musik­ livet i övrigt. Ett bärande argument för ett statligt bokförlag vore vidare, om man med skäl kunde göra gällande, att de privata bokförlagen genom en ensidig ut­ givningspolitik hotade att förkväva litteraturens fria utveckling eller att unga talanger refuserades av det skälet att den litterära marknaden redan ansågs mättad. Förlagens nuvarande utgivningspolitik berättigar emel­ lertid icke till sådana påståenden, och dessa argument har därför enligt utredningens uppfattning föga giltighet. Det bestrides också från förlags­ håll, att man försummat den experimentella och exklusiva litteraturen. Tvärtom har konkurrensen mellan förlagen lett till, framhålles det, att unga författare under de sista åren haft ovanligt lätt att finna förläggare. Risken att ett kvalificerat litterärt verk icke skulle finna en förläggare måste även utredningen bedöma som ringa, så differentierat som det svenska förlagsväsendet för närvarande är. Utredningens uppfattning, att allmänkulturella skäl icke kan anses före­ ligga för inrättandet av ett statligt bokförlag, bygger emellertid i första hand på en bedömning av nuvarande och gångna förhållanden på förlagsområdet. Några bindande garantier för en liberal utgivning även i fortsättningen kan självfallet icke lämnas. Förhållandena på bokmarknaden kan nämligen av olika skäl komma att förändras, ökade framställningskostnader och minskad lönsamhet kan exempelvis väntas göra förläggarna restriktivare i sin bokutgivning. Även ändrade äganderättsförhållanden på förlagsområdet med utveckling mot ökad koncentration kan hastigt komma att stärka monopoliseringen. Om därför en sådan situation trots allt uppstår, att för­ lagsnäringens möjligheter att sörja för allmänhetens litterära behov utöver den rena förströelseläsningen väsentligt begränsas eller att ensidig och likriktad bokutgivning hotar litteraturens frihet, så kommer enligt utred­ ningen det allmänna i sista hand att ställas inför nödvändigheten att oavsett principiella uppfattningar lämna sitt stöd i den ena eller andra formen för den litterära standardens upprätthållande. I ett sådant läge — men först då — torde tanken på ett statligt bokförlag på allvar komma att aktualiseras. Utifrån ett allmänt kulturpolitiskt betraktelsesätt ligger det ingenting

101 orimligt i att kulturlivet erhåller ett stöd från det allmänna, som under­ lättar för de enskilda medborgarna att bli delaktiga av dess olika yttringar. Undervisningsväsendet, biblioteksväsendet och otaliga andra företeelser inom kulturlivet åtnjuter redan så väsentliga bidrag från det allmänna, att verk­ samheten icke längre är tänkbar utan detta stöd. En av de få sektorerna inom kulturlivet, där allmänna bidrag ännu ej spelar någon avgörande roll, är bokmarknaden. Där råder ännu en marknadshushållning av sedvanlig art, vars allmänna karaktär skildrats i det föregående. Avgörande för denna verksamhet är, huruvida förlagsprodukten som helhet och på lång sikt kan göras ekonomiskt lönande. Många svenska bokförlag har dock vinnlagt sig om att hålla en hög litterär standard i sin produktion, och i åtskilliga fall har de med stora ekonomiska uppoffringar kunnat invänta en publik för de författare, som de ansett sig böra stödja. Stegrade omkostnader och knappare vinstmarginaler kan måhända, som utredningen tidigare fram­ hållit, i en framtid komma att inskränka detta risktagande och långsiktiga planerande. I den allmänna diskussionen om bokproduktionen har även ekonomiska motiv anförts för inrättande av ett statligt bokförlag. Det har då gjorts gällande, att de privata förlagen arbetar med stora vinster, som i stället borde användas till högre honorar för författarna eller till att bereda möj­ lighet att sänka bokpriserna. Ett statligt bokförlag i konkurrens med de pri­ vata borde därför effektivt kunna utnyttjas i prispressande syfte. Häremot kan rent allmänt invändas, att denna priskonkurrens redan finnes mellan förlagen och att de kooperativa och folkrörelseägda bokför­ lagen torde ha väl så stora möjligheter som ett statligt förlag att göra sig gällande i prispressande syfte. Priskontrollnämndens och bokutredningens undersökningar visar dessutom, att förlagsvinsterna ingalunda är så stora, som man i allmänhet föreställer sig — i varje fall icke på utgivning av ny skönlitteratur. Snarare måste den skönlitterära utgivningen betecknas så­ som en ganska dålig affär. Undersökningen visar vidare bland annat, att förlagen måste utnyttja de överskott, som kan uppstå vid försäljningen av mera gångbara titlar till att täcka förlusterna på den mera svårsålda littera­ turen. Det är här fråga om en intern subvention mellan de olika slagen av böcker — överskottet från en del av produktionen får täcka förlusterna på en annan. I samma mån som de stora inkomsterna krymper genom ökade omkostnader i produktions- och distributionsleden minskas förlagens möj­ ligheter att företaga sådana interna subventioner. Detta måste leda till att de mindre gångbara böckerna — i den mån de alls utkomma — måste åsättas sådana priser, att även en minimal försäljning täcker omkostna­ derna. Den fråga, som det då gäller att besvara, är huruvida det är möjligt, att producera böcker billigare i statlig regi än i privat. Jämförelsen skall icke

102 göras mellan riksdagens protokoll och svenska romaner utan mellan lik­ värdiga objekt. Då resonemanget dessutom gäller ett statsförlag, som arbetar i fri konkurrens med de privatägda förlagen, kan föreställningarna om det totalsubventionerade statsförlaget lämnas utan beaktande, då de hänför sig till en företagsform av helt annan karaktär. Under här angivna förutsätt­ ningar torde man icke utan praktisk erfarenhet kunna påstå, att ett stats­ förlag skulle kunna utge böcker billigare än andra förlag. De nuvarande bokförlagens vinstmarginaler lämnar nämligen, som tidigare framhållits, knappast något större utrymme för pri snedsättningar. Billigare böcker torde endast kunna erhållas genom större upplagor och billigare och effektivare distributionsformer, och förutsättningar härför kan icke i och för sig skapas genom ett statligt bokförlag. Ett statligt förlag har emellertid större möjligheter än andra förlag att för sin utgivning av skönlitteratur erhålla stöd av annan förlags- och tryc­ keriverksamhet. Man måste nämligen förutsätta, att ett statsförlag även skulle få svara för större delen av statens officiella publiceringsverksamhet. Utredningen vill därför i korta drag angiva, hur ett statligt bokförlag i praktiken borde organiseras, därest närmast av allmänt kulturella skäl ett sådant förlag ansågs behövligt. Den enklaste och ur många synpunkter kanske också lämpligaste metoden att etablera ett statsförlag vore att inrätta ett ur publiceringssynpunkt över­ ordnat organ över de verk, stiftelser och samfund m. fl., som nu publicerar skrifter med statsstöd. Detta organ skulle äga tillgång till tryckeriteknisk expertis och kunde i sig upptaga statskontorets tryckerikonsulent. Verksam­ heten borde förenas med lagerhållning och distribution, då den hittills­ varande ordningen icke skapat några gynnsammare förutsättningar för en mera vidsträckt spridning av det officiella trycket. Statsförlagets verksamhet kunde sedermera utvidgas till att omfatta delar av produktionen. Det borde vidare givetvis övervägas, om icke ålder­ domliga koncessioner, som lämnar tryckningen av publikationer sådana som Post- och Inrikes Tidningar, almanackorna, Svensk Författningssam­ ling m. fl. till enskilda tryckeriföretag, skulle uppsägas och verksamheten ingå i statsförlaget. Då tryckeriindustrin för närvarande arbetar med en synnerligen hård belastning, vore det önskvärt, om det statliga förlaget kunde utrustas med en helt ny produktionsapparat men om detta av eko­ nomiska skäl ej vore möjligt, kunde en inlösning i någon form av vissa redan existerande tryckerier i stället komma till stånd. Förlagets produktionskapacitet kan icke i förväg preciseras. Givet är att ju större omfattning förlaget får beträffande det officiella trycket, desto större rörelsefrihet får det beträffande sin övriga produktion. Om stora delar av produktionsapparaten är sysselsatta med framställning av det officiella trycket, behöver nämligen de jämförelsevis små kostnaderna för framställ-

103 ningen av övriga förlagsobjekt ej nämnvärt belastas med förlagets fasta kostnader och avskrivningskostnader. Avkastningsprocenten behöver ej vara större än vad som motsvarar en skälig förräntning på nedlagt kapital. Ett statligt bokförlags publiceringsprinciper blir givetvis alltid en synner­ ligen ömtålig fråga. Men med utredningens allmänna förutsättning att mo­ nopol — statligt eller enskilt — icke får råda i fråga om bokutgivning, måste ett statligt förlags publiceringsprinciper i stort sett bli desamma som de nu­ varande förlagens. Garantin mot godtycke ligger i en livskraftig konkurre­ rande förlagsverksamhet, offentlig insyn och kontroll samt den fria kritiken. Lika litet som något privatägt förlag kan ett statligt tänkas utge alla ma­ nuskript som erbjuds. Förlagets ledning måste ha fria händer att välja och vraka bland de erbjudna manuskripten, och de »refuserade författarnas» skara skulle sannolikt icke komma att minska. Ingen kan ha intresse av en produktion av likgiltig litteratur — allra minst ett företag, som arbetar under offentlig kontroll. Kvalitetssynpunkten är därför primär i valet av förlagsobjekt. Frågan är emellertid icke löst med en sådan deklaration. Ty det gäller i sista hand att avgöra vad som är värdefullt och mindre värdefullt, och rik­ tigheten i det val som träffas kan icke restlöst avläsas ur försäljningssiff­ rorna. Endast förlagets ledning kan i sista hand ha ansvaret för valet av förlagsobjekt, och varje form av myndigheters eller officiell auktorisation måste bannlysas. Förlagets ledning ensam finge därför också taga kritiken på samma sätt som exempelvis våra statliga teatrar eller Radiotjänst. Utredningen är samtidigt medveten om att ett statligt bokförlag, som till­ kommit av kulturpolitiska skäl, på ett helt annat sätt än de privata förla­ gen ofta skulle ställas i valet mellan kulturella och affärsmässiga synpunk­ ter. Från förlagshåll har också i den offentliga debatten framhållits, att sannolikheten för att ett statsförlag skulle kunna drivas affärsmässigt måste bedömas såsom ringa. Det måste räkna med betydande subventioner, och sträcker sig subventioneringen så långt, att försäljningsintäkterna icke be­ höver beaktas i kalkylerna, uppträder nya svårigheter, har det sagts. En av de allvarligaste vore, att förlagsledningen omöjligen kunde avgöra, vilka manuskript som borde avvisas, då det eljest brukliga argumentet, att verket kanske icke skulle finna några köpare, icke kunde användas som ett skäl för en vägran att ge ut det i bokform. Konsekvensen härav skulle i det långa loppet bli, att statsförlaget genom sin subventionerade utgivning komme att dominera över de privata förlagen och så småningom bli allenarådande på marknaden med allt vad detta innebär för litteraturens och därmed kultur­ livets frihet. Utredningen anser, att man i diskussionen om ett statligt bokförlag icke helt kan bortse ifrån sådana synpunkter, men något principiellt argument emot ett statsförlag är det icke, eftersom hela resonemanget bygger på den

104 ej påvisbara förutsättningen, att ett statsförlag nödvändigtvis måste sub­ ventioneras. Ett visst ekonomiskt stöd åt den skönlitterära utgivningen när­ mast i form av en intern förlagssubvention bör däremot icke verka avskräc­ kande, ty den formen tillämpas redan inom den privatägda förlagsverk­ samheten. Det statliga förlaget bör nämligen liksom de privata förlagen kunna invänta en litterär publik för sådana författare, som till en början ej finner gehör. För övrigt är enligt utredningen en teoretisk diskussion om ett statligt bokförlags ekonomi och utgivningspolitik ganska ofruktbar, så länge de faktiska förutsättningarna för ett sådant förlags inrättande sak­ nas. Allmänt sett måste även ett statsförlag anpassa sig efter situationen på bokmarknaden och den kulturella utvecklingen över huvud taget — givetvis under den självklara förutsättningen av fortsatt demokrati. I ett flertal andra länder finns redan statstryckerier, av vilka några be­ drivs i kombination med förlagsverksamhet. Särskilt välrustade i tekniskt avseende är det franska statstryckeriet och det amerikanska. Förebildligt välorganiserat är det engelska statsförlaget, Her Majesty's Stationery Office, som bedriver förlagsrörelse med egna butiker i anslutning till de tre förlags- depåerna. Verksamheten omfattar ej blott officiellt tryck i form av kom- mittébetänkanden, statistik och offentliga redogörelser från ämbetsverk och myndigheter utan även en mängd populära broschyrer och publikationer, som utgivits i upplysande syfte. Statsförlag i ordets mest omfattande betydelse har etablerats i de kom­ munistiska och folkdemokratiska staterna, där emellertid kulturlivet helt ställts under statligt förmyndarskap. I Sovjetunionen inrättades statsförlag redan året efter revolutionen, och verksamheten bedrives enligt uppgift på ett flertal mer eller mindre självständiga förlagsenheter. Produktionskapa­ citeten är enorm — åren 1918—46 hade de statliga förlagen utgivit 859 000 böcker i en sammanlagd upplaga av 10,76 miljarder exemplar. (Swawitsch: Presse und Verlagswesen in der UdSSR, Berlin, 1948). Men urvalet av för­ fattare (förutom klassiker) är strängt begränsat till partianhängare och sympatisörer. Denna principiella likriktning är ett utslag av den politiska strukturen och kan icke anföras som bevis i ett resonemang om ett stats­ förlag i en demokratisk stat. Sammanfattning. De förhållanden, som kan aktualisera inrättandet av ett statsförlag av mera allmän karaktär, har av utredningen angivits sålun­ da; om de privatägda, kooperativa eller rörelseägda bokförlagen icke längre är i stånd att upprätthålla den litterära standard, som hittills präglat den svenska bokmarknaden, och om härigenom vissa litterära strömningar icke längre kan framträda inför en publik, synes det nödvändigt ur allmänna kulturpolitiska synpunkter, att samhället lämnar denna sektor av kulturli­ vet ett verksamt stöd, bl. a. genom inrättandet av ett statligt bokförlag. Sam­ ma situation inträder, om den privata förlagsverksamheten av ekonomiska

105 skäl måste överge den hittills tillämpade förlagsmetoden, som innebär en intern prisutjamning mellan populära och mera exklusiva böcker. De pri­ vata förlagens strävanden att hålla sin standard och prestera böcker till rimliga priser förtjänar emellertid allmän uppskattning, och ett statligt bok­ förlag i konkurrens med den privata förlagsverksamheten är därför enligt utredningens uppfattning för närvarande ej av behovet påkallat. En allmän samordning av statens officiella publiceringsverksamhet synes däremot av vissa skäl både önskvärd och nödvändig, men frågan härom är icke av sam­ ma räckvidd som spörsmålet huruvida staten bör upptaga en förlagsverk­ samhet av mera allmän karaktär.

RESERVATION av herrar Bonnier och Josephson Med tillfredsställelse konstaterar vi dels att bokutredningens majoritet anser att »varje monopoltendens på det för en demokratisk opinionsbildning så viktiga område som bokproduktionen utgör, måste bekämpas» och att »utredningen därför tar avstånd från alla sådana projekt, som syftar till ett fullständigt förstatligande av förlagsverksamheten», dels att utred­ ningens majoritet anser att i nuvarande läge inget statligt bokförlag är av behovet påkallat. Vi tror dock, att det är oförenligt att samtidigt ta avstånd från ett full­ ständigt förstatligande av bokförlagsverksamheten och att förorda upp­ rättandet i ett visst tänkt läge av ett statligt bokförlag. Detta läge inträffar enligt majoriteten, om de ekonomiska villkoren blir så ogynnsamma, att de privata förläggarna inte som hittills kan ge ut den goda men svårsålda litteraturen. Även under de extraordinära förhållanden som t. ex. pappers­ ransonering, priskontroll eller en på pappersvaror i jämförelse med andra varor exceptionellt kraftig inflation etc, som i olika perioder har rått de senaste åren, har ju de privata förläggarna icke minskat sin utgivning av svårsåld men nödvändig facklitteratur eller svårsåld skönlitteratur av experimentell karaktär. Man skulle visserligen kunna tänka sig att om sådana extraordinära förhållanden skulle bli bestående under en lång följd av år, den privata förlagsverksamheten skulle bli mindre benägen att ge ut svårsålda böcker. Men det är vår tro, att det är statens egna åtgöranden, som i huvudsak skapar dessa extraordinära förhållanden. Om förlags­ näringen lämnas i fred för statliga ingrepp av olika slag, så rättar svårig­ heter till sig av sig själva, även om dåliga år kommer att växla med goda. Under denna förutsättning finns det enligt vår mening ingen anledning att tro, att kommande år skall bli ur utgivningssynpunkt väsentligt olika de år som gått. Givetvis kan förhållanden inträffa, som kräver ett ökat stöd från det all­ männas sida för kulturella ändamål, och då särskilt för den litterära och

106 vetenskapliga produktionen. Men detta stöd kan ges i många former — genom författar- och forskarstipendier, utgivningsanslag och på många andra vägar, alla smidigare, mindre riskfyllda och för samhället mindre betungande än genom inrättandet av ett statligt bokförlag. Men frånsett vad man tror om framtiden, så kommer ett statligt bok­ förlag, när det än inrättas, och även om avsikten är att det skall vara ett förlag bland alla andra, icke att konkurrera på lika villkor med de privata förlagen. Detta framgår bl. a. av följande uttalanden: på s. 103 f säges: »Förlagets produktionskapacitet kan icke i förväg preciseras. Givet är att ju större omfattning förlaget får beträffande det officiella trycket, desto större rörelsefrihet får det beträffande sin övriga produktion. Om stora delar av produktionsapparaten är sysselsatta med framställning av det officiella trycket, behöver nämligen de jämförelsevis små kostnaderna för framställningen av övriga förlagsobjekt ej nämnvärt belastas med förlagets fasta kostnader och avskrivningskostnader. Avkastningsprocenten behöver ej vara större än vad som motsvarar en skälig förräntning på nedlagt kapital.» Om man jämför detta med uttalandet på s. 100, som säger, att det statliga trycket redan är i hög grad subventionerat, och följande på s. 105 »Ett visst ekonomiskt stöd åt den skönlitterära utgivningen närmast i form av en intern förlagssubvention bör däremot inte verka avskräckande, ty den formen tillämpas redan inom den privatägda förlagsverksamheten», så finner man, att — den låt vara omedvetna — avsikten är att det statliga bokförlaget skall kunna driva en prissättningspolitik, som inte är möjlig för de privata förlagen. De subventioner som talas om är inte jämförbara. De interna subventionerna inom den privata förlagsverksamheten möjlig­ göres av att vissa böcker går bättre än andra. Subventionerna kommer dock från den egna rörelsen. Det officiella trycket däremot subventioneras utifrån av allmänna statsmedel. Hur skall ett på sådant sätt subventionerat tryck i sin tur kunna subventionera en skönlitterär eller över huvud taget en allmän utgivning? Slutsatsen av tankegångarna i majoritetens uttalanden måste bli att ett statligt bokförlag icke kan drivas utan subventioner av allmänna medel, vilka kommer att bli större, ju större omfattning det statliga bokförlaget får. Prissättningen av böckerna kommer därför icke att ske efter kommersiella grunder utan, liksom nu sker med det officiella trycket, efter vad det statliga bokförlagets ledning — som ju är väl med­ veten om att förlaget är subventionerat — i varje enskilt fall anser att böckerna bör kosta. Enligt vår uppfattning kommer en sådan utveckling obönhörligt att leda till ett för de privata förlagen så svårt konkurrensläge, att man förr eller senare kommer fram till det ensamstående monopolise­ rade statliga bokförlaget, ett tillstånd som ju majoriteten har sagt sig under inga omständigheter kunna tolerera. Vad majoriteten har yttrat om att statsförlaget skulle utrustas med

107 teknisk produktionsapparat och om att vissa tryckeriuppdrag och konces­ sioner till enskilda tryckerier, såsom Post- och Inrikes Tidningar, alma­ nackorna, Svensk författningssamling etc, skulle indragas till det statliga förlaget, har vi icke gått in på, då vi strikt velat hålla oss till den centrala frågan, nämligen ett statligt bokförlag. Vi vill dock framhålla, att vi icke kan dela de tankegångar, som majoriteten där har givit uttryck åt. Då, som vi ovan påpekat, den privata förlagsnäringen lämnad åt sig själv och befriad från statliga ingrepp av ena eller andra slaget, kan bemästra uppkommande svårigheter, och då de privata förlagen alltid i sitt eget väl- förstådda intresse och för sin egen framtids skull måste komma att ge ut vad som för dagen kan synas svårförståeligt och svårsålt, och då vidare tillskapandet av ett statligt bokförlag nödvändigtvis kommer att få de ur allmänpolitiska demokratiska synpunkter så ödesdigra konsekvenser som vi här har framhållit, så borde utredningens rekommendation enligt vår mening ha blivit att ett statligt bokförlag under inga som helst omständig­ heter bör inrättas.

108 FJÄRDE KAPITLET BOKDISTRIBUTIONEN

Inledning Med bokdistribution avser utredningen i detta sammanhang försäljning och uthyrning av böcker. Biblioteksutlåningen lämnas utanför denna redo­ görelse, då den icke är förbunden med någon ekonomisk verksamhet. Upp­ gifter rörande boklånens omfattning återfinnes dels i kapitlet rörande all­ mänheten och boken, dels i bilagan rörande biblioteksundersökningen, till vilka utredningen får hänvisa. Försäljningen av böcker handhas till övervägande delen av Svenska bok­ förläggareföreningens kommissionärer, sortiments-bokhandlarna, men ut­ övas också i betydande omfattning av andra affärsidkare — t. ex. salu­ förandet av billighetslitteratur och religiöst betonade skrifter — samt av särskilda distributionsföretag med anknytning till vissa bokförlag, som arbetar med bokförsäljning genom fritidsombud. Härtill kommer övriga former för direktförsäljning från förlagen såsom avbetalningsförsäljning, ackvisition genom ombud och genom kupongannonsering i tidningar och tidskrifter samt försäljning till biblioteken och genom förlagen närstående organisationer m. m. För de olika distributionsmetoderna kommer utred­ ningen att lämna en ingående redogörelse i det följande. Uthyrning av böcker förekommer som en särskild företagsform, »bok- barer», som beröres i det följande. Handeln med böcker, som utgått ur bok­ handelns reguljära sortering, d. v. s. antikvariatsbokhandel och restupp- lageförsäljning, kommer även att beröras i det följande.

Kommissionsbokhandeln Den yrkesmässigt bedrivna bokhandeln står i vårt land i intimt samband med förlagsverksamheten. En kortfattad historik rörande bokhandelns upp­ komst och utveckling har lämnats i kapitlet rörande förlagsverksamheten, varför utredningen i detta hänseende får hänvisa till redogörelsen på s. 74 ff.

Bokhandelns organisation Kommissionssystemet är alltjämt den bärande faktorn för bokförsälj­ ningen, och bokförläggareföreningen reglerar alltjämt de frågor, som berör tillsättandet av kommissionärer. Reglerna för förbindelserna mellan för-

109 lagen och kommissionärerna bestämmes av den förra parten, som också har det avgörande inflytandet på de bestämmelser, som reglerar upprätt­ hållandet av bokhandelspriset för förlagsartiklarna. Inom denna organisa­ toriska ram har kommissionsbokhandeln blivit det dominerande instru­ mentet för den kommersiella bokdistributionen. Förhållandet mellan parterna regleras genom vissa bestämmelser, de s. k. affärsreglerna för bokhandeln. Dessa har tillkommit efter överläggningar mellan Svenska bokförläggareföreningen och Svenska bokhandlareför­ eningen. De fastställes av bokförläggareföreningen och reglerar i viss mån även förhållandet mellan bokförlag, som står utanför föreningen, och kom­ missionärerna. Under årens lopp har de undergått inånga förändringar, och de nu gällande reglerna fick år 1933 sin huvudsakliga utformning. Sedan nämnda år har de i vissa hänseenden påbyggts och moderniserats. De genomgår f. n. (år 1952) en förnyad bearbetning, till vilken dock utred­ ningen ej kunnat taga hänsyn. Redogörelsen för affärsreglerna, som åter­ finnes på s. 118 ff, avser därför deras nuvarande innehåll. Kommissionärskapens uppdelning och metoderna för deras tillsättande behandlas i samband med en redogörelse för de tre skilda slag av kommis- sionärskap, som etablerats på den svenska bokmarknaden: A-kommis- sionärer, B-kommissionärer och lantbokhandlare. Alla dessa kommissio­ närer utses av Svenska bokförläggareföreningen, och alla förutsattes utöva sin rörelse i öppen butik.

A-kommissionärer Antalet A-kommissionärer uppgår i april månad 1952 till 297. De är placerade på 197 olika platser över hela landet, i första hand i städer och större samhällen, där en mer allsidig bokförsäljning kan påräknas. I all­ mänhet räknar man med ett befolkningsunderlag på orten eller i dess när­ maste omgivning på omkring 8 000 till 10 000 personer som förutsättning för den ekonomiska bärigheten hos ett sådant kommissionärskap. A-bok­ handlarna har i begränsad omfattning upprättat filialer eller sorterar andra butiker på mindre orter med böcker. I allt finnes 61 sådana filialer eller sorterade butiker. Antalet har väsentligt minskat under de senaste decen­ nierna. Bland kommissionärerna återfinnes även Svenska pressbyrån, som erhål­ lit rätt att sälja böcker i större sortering i 54 av sina tidningskiosker, främst belägna på järnvägsknutpunkter av större betydelse. Dessa kiosker mot­ svarar närmast A-kommissionärernas filialer. I övriga kiosker säljes billig­ hetslitteratur, vilken behandlas på s. 141 f. A-bokhandlarna har rätt till fullständig sortering av förlagens böcker, och de har skyldighet att i kommission ta emot alla nyhetssändningar från förlagen. Varje standardutgåva av tryckt skrift sändes således ut till varje

110 A-kommissionär i ett begränsat antal exemplar, 1—5 st., beroende på bok­ handelns storlek. För böcker, som utges i mycket små upplagor, tillämpar förlagen en något mera restriktiv utsändning, liksom även för vetenskap­ liga specialarbeten med liten läsekrets. Vad bokhandeln behöver utöver kommissionsupplagan expedieras endast i fast räkning, vilken debiteras bokhandlaren till betalning på angivna terminer. Bokhandeln äger rätt att returnera osålda exemplar av dessa fasträkningssändningar, dock endast inom ramen för det samlade beloppet för kommissionssändningarna. Bok­ handeln har rätt att disponera kommissionsexemplaren, d. v. s. hålla dem i lager, till dess förlagen genom returbegäran återkallar böckerna i fråga. Returneras icke böckerna i samband härmed, får bokhandeln i fortsätt­ ningen stå egenrisk för dem, vilket innebär att de debiteras bokhandlarens fasträkningskonto. Redovisning för vad bokhandeln behåller i kommission från det ena året till det andra, lämnas årligen den 1 april, vilken dag också det för­ flutna årets kommissionsförsäljning likvideras. Alla fasträkningssänd­ ningar betalas den 15 i varje månad efter leveransmånaden. Förbindelserna mellan förlagen och de enskilda kommissionärerna upp- rätthålles genom bokhandelns egen speditionscentral, AB Seelig & Co. Detta företag har rationaliserat det tekniska förfaringssättet på ett för alla parter effektivt sätt. Dess arbetsmetod är i korthet följande: Bokhandlarna sänder dagligen sina beställningar på böcker från de skilda förlagen till Seelig i en gemensam postförsändelse. Vid ankomsten sorteras beställnings­ sedlarna ut på de olika förlagen, som hämtar sina buntar i särskilda fack och därefter lämnar Seelig det beställda antalet exemplar jämte fakturor. Bokpaketen sampackas till storpaket, som på billigaste och snabbaste be­ fordringssätt sändes ut till bokhandlarna. Seelig fungerar också som distri­ butör för den stora mängden av mindre bokförlag och enskilda utgivare, som står utanför bokförläggareföreningen. Varje bokhandlare har ett kassa­ förskott stående hos Seelig, avsett att reglera de ekonomiska mellanhavan- dena mellan bokhandlaren och de firmor eller personer utanför Svenska bokförläggareföreningen, som levererar de massor av publikationer, som bokhandlaren anskaffar för sina kunders räkning. För retursändningarna är förfaringssättet det omvända. Härvid tillställer bokhandlaren Seelig de returbegärda böckerna i småpaket, som sampackats till storpaket, vilka uppdelas och sorteras på resp. mottagare. Omfattningen av Seeligs spedition framgår i någon mån av siffrorna för fraktvikten år 1950. Detta år expedierades till bokhandlarna över 4 mil­ joner kg böcker och mottogs retursändningar från bokhandeln på nära 1 miljon kg. A-kommissionärernas hela försäljning av böcker beräknas under år 1950 ha uppgått till ca 68 miljoner kr.

111 B-kommissionärer År 1944 beslöt bokförläggareföreningen att utvidga antalet försäljnings­ ställen för böcker, och följande år antogs ett antal nya kommissionärer med begränsad sortering, s. k. B-bokhandlare. Avsikten härmed var att på platser, som icke har förutsättningar för att kunna bära en fullständigt sorterad bokhandel, möjliggöra en ordnad bokförsäljning av den mera gångbara litteraturen och anskaffning på kunders begäran av all slags litteratur, som finnes i A-bokhandeln. B-bokhandel förenas i regel med när­ besläktad affärsrörelse, pappershandel e. d. År 1952 uppgick antalet B- kommissionärer till 184 st., av vilka det övervägande antalet är belägna på platser, som saknar A-bokhandel. B-bokhandeln anskaffar sina böcker från en av bokförläggareföreningen för ändamålet grundad organisation, Bokcentralen. Denna central fungerar som B-bokhandelns grossist och svarar för utsändning av kommissions­ exemplar, förmedlar alla beställningar, tar emot alla returer och ger dess­ utom B-bokhandlarna alla de upplysningar om böcker, de kan behöva. Ge­ nom en sådan koncentration kan B-kommissionärerna besparas mycket arbete och stora kostnader, vilket motiverar att B-bokhandeln åtnjuter lägre rabattsatser än A-bokhandeln. En del av distributionskostnaderna faller nämligen här på Bokcentralen. För de enskilda förlagen skulle det också bli betungande att stå i direkt kontakt med de små enheter, som dessa bokaffärer i allmänhet utgör, varför Bokcentralen även för förlagens vid­ kommande medför en arbetsbesparing. I den mån en B-kommissionär uppnår en sådan försäljning, att det skulle innebära en fördel för båda parter, att den erhöll A-kommissionärskap, medger affärsreglerna en sådan förändring av kommissionärskapet. B-bokhandelns bokförsäljning beräknas under år 1950 ha uppgått till något över 2 miljoner kr.

Lantbokhandeln Denna form av bokhandel utgör en ytterligare påbyggnad av det rådande bokhandelssystemet, och den har tillkommit i syfte att underlätta bokköpen på platser, där varken A- eller B-bokhandel kan etableras. Organisationen stadfästes i slutet av år 1950 och trädde i funktion strax före årsskiftet 1950/51. Den har sålunda ännu icke helt kunnat visa sin effektivitet. Tanke­ gången är att på landsbygden lanthandlare eller andra affärsidkare med butik på någon central punkt inom kommunen skall taga upp bokförsälj­ ning i sin rörelse. Dessa affärer skall i första rummet föra i lager popu­ lära handböcker, skönlitteratur i billighetsserier, barn- och ungdomsböcker o. d. Men varje i A-bokhandeln tillgänglig bok skall kunna förmedlas genom lantbokhandeln, som härigenom blir ett lättillgängligt bokbeställ-

112 ningsställe för traktens befolkning, även om lagersorteringen i butiken är mer begränsad. Lantbokhandeln har av samma skäl, som gäller för B-kommissionärerna, icke direkt förbindelse med bokförlagen. Den köper sina böcker från när­ maste A-bokhandel eller från Bokcentralen. Genom detta arrangemang kan lantbokhandlaren, trots avsaknaden av bokhandelsutbildning, ändå erhålla erforderliga upplysningar och snabbt och bekvämt anskaffa önskad littera­ tur. I vissa fall kommer Svenska pressbyrån att tjänstgöra som bokleveran­ tör, särskilt när byrån tidigare haft gamla förbindelser med dessa affärer beträffande billighetslitteraturen. Såväl privata som kooperativa affärer kan komma ifråga som lant- bokhandlare; på samma plats kan således båda dessa slag av butiker auktoriseras som lantbokhandlare. Vilken omfattning lantbokhandeln kommer att få, kan icke i förväg be­ dömas. I mars 1951 hade redan 137 affärer utsetts till kommissionärer och i april 1952 uppgick antalet lantbokhandlare till 352, varav en del utgjordes av pressbyråns tidningsförsäljare. Systemet har stora möjligheter till ex­ pansion, och från såväl förlags- som bokhandelshåll förberedes en om­ fattande informationsverksamhet för att utvidga nätet av lantbokhandlare över hela landet.

Tillsättandet av kommissionärer Såsom redan nämnts auktoriseras kommissionärerna av alla tre slagen av Svenska bokförläggareföreningen. Bestämmelserna härom återfinnes i § 4 av affärsreglerna för bokhandeln. De innebär i korthet följande: Innan kommissionär utses av Svenska bokförläggareföreningen, skall kommis- sionärskapet förklaras till ansökan ledigt genom annons i tidningen Svensk Bokhandel. Uppkommer förslag om upprättande av kommissionärskap eller om B-kommissionärskaps övergång till A-kommissionärskap, skall Svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse och styrelsen för Svenska bokhandelsmedhjälpareföreningen underrättas därom. Båda dessa styrel­ ser äger inkomma med yttrande i ärendet till bokförläggareföreningen. En ansökan från en bokhandelsmedhjälpare om kommissionärskap föl­ en ort, som saknar bokhandel och där kommissionärskap ej tidigare ut­ lysts, må icke avslås av bokförläggareföreningen, därest sökanden har erforderlig utbildning och kompetens inom sortimentsbokhandeln samt så stort disponibelt kapital för rörelsens bedrivande, som kan bedömas till­ räckligt för rörelsens beräknade omfattning. Om två eller flera ansökningar för samma ort föreligger, bestämmer bokförläggareföreningen företrädes­ rätten mellan de sökande. Tonvikten lägges i affärsreglerna vid A- och B-kommissionärskapen. För lantbokhandeln gäller av lättförståeliga skäl mindre rigorösa bestämmelser.

113

8 I den skrivelse, som styrelsen för Svenska bokhandelsmedhjälpareför- eningen ställt till bokutredningen den 18 november 1949, har föreningen bl. a. framhållit följande i nyetableringsfrågan. Som den naturliga rekryteringsbasen för kommissionärerna har för­ eningen alltid betraktat de bokhandelsanställda, som förvärvat god insikt i skötseln av en bokhandel. Föreningen har alltid strävat efter att ernå större möjligheter för medlemmarna att etablera sig som kommissionärer. Den revision av bestämmelserna, som beslöts år 1939, öppnade blott for­ mellt rätten till fri etablering på bokhandelslösa orter. I realiteten medförde denna etableringsrätt blott att 10 nya kommissionärer tillsattes. Den stel­ het, som alltid kommer att åvila ett försäljningssystem av detta slag, har även varit föremål för en stark kritik från föreningens sida. Vissa A-kom­ missionärer, framhöll föreningen i sin skrivelse, har kunnat leva i hägn av en monopolställning, som icke lett till någon expansion av bokförsäljningen. Möjligheterna att upprätta en stimulerande konkurrens synes icke ha till­ varatagits av bokförläggareföreningen. Inrättandet av B-kommissionärskapen bedömes kritiskt av föreningen. En medhjälpare kunde icke vara intresserad av att bliva B-kommissionär, då han icke var i behov av den service, som lämnas av Bokcentralen, och därför ej heller ville betala för den genom en lägre rabattsats, framhöll föreningen i sin skrivelse. Ytterligare en hämsko på etableringsmöjligheterna hade föreningen fun­ nit i den omständigheten, att konkurrensen mellan köparna vid överlåtelse eller försäljning av en redan etablerad bokhandel blivit betungande. För­ säljningssummorna hade stigit i höjden, varvid i vissa fall kapitalstarka men icke branschkunniga personer vunnit insteg. Då frågan om nyetableringen inom det privata affärslivet nyligen varit föremål för en undersökning av sakkunniga, tillkallade inom handelsdepar­ tementet, och då bokhandelns nyetableringsfrågor även behandlats i sam­ band härmed, får utredningen hänvisa till nämnda betänkande. (SOU 1951:27, kap. 6 s. 376 ff., jämte bilaga II, SOU 1951:28 s. 457 ff.)

Bokhandelns geografiska spridning I Sverige finnes f. n. (april 1952) 731 bokförsäljningsställen, som salu­ för förlagens ordinarie produktion i större eller mindre utsträckning. I denna summa är således icke de affärer etc, som tillhandahåller böcker i de lägre prisklasserna inräknade. Av det angivna antalet utgöres 297 av A-kommissionärer, 184 av B-kommissionärer, 135 av missionsbokhandlare (av vilka ett antal samtidigt är kommissionärer för Svenska bokförläggare­ föreningen), 23 av filialer till A-kommissionärer och 38 av sorterade bu­ tiker samt slutligen 54 av sorterade pressbyråkiosker. Utöver det angivna antalet finnes, som tidigare anförts, ett antal lantbokhandlare, f. n. 352 st.,

114 som i begränsad omfattning tillhandahåller litteratur av angivet slag. I det föregående har utredningen berört skillnaden mellan de olika försäljnings­ ställena och i fortsättningen skall utredningen redogöra för affärernas geo­ grafiska spridning. I redogörelsen har hänsyn tagits till kommunindelnings- reformen den 1 januari 1952, vilken bl. a. medfört att ett antal lantbok­ handlare formellt kommit att redovisas bland städer och köpingar.

Städerna I landets för närvarande 133 städer finnes 234 A-kommissionärer, 4 B- kommissionärer, 10 filialer, 1 sorterad butik och 26 sorterade pressbyrå­ kiosker samt 99 missionsbokhandlare, varav 15 samtidigt är kommissio­ närer för Svenska bokförläggareföreningen. Grupperas de olika städerna efter storleksordning (invånarantal 1/1 1950 och bokhandelsantal våren 1952) erhålles följande tabell: Av tabellen framgår, att av de fyra minsta städerna saknar tre A-bok­ handel. De är Marstrand (1 239 inv.) som har filial till en bokhandel i Göte­ borg, Skanör med Falsterbo (1 035 inv.) som har pressbyråkiosk och lant- bokhandel samt Trosa (1198 inv.) med B-bokhandel. östhammar (1462 inv.) är således den enda staden i denna storleksklass, som har A-kommis- sionär, och från denna bokhandel sorteras även en butik i öregrund (2 277 inv.). I storleksklassen 2 001—5 000 inv. återfinnes 22 städer; 19 av dessa har A-bokhandel, i ett fall kombinerad med missionsbokhandel (AM-kom- missionär) och i fem fall med särskild missionsbokhandel. Tre av städerna saknar A-bokhandel, öregrund har sorterad butik, Torshälla (3 244 inv.) har B-bokhandel och lantbokhandel, Skänninge har B-bokhandel och sorte­ rad pressbyråkiosk. Samtliga trettioåtta städer i storleksklassen 5 001—10 000 inv. har var-

Tabell 28. Bokaffärer i städerna.

Storlek Antal Antal b o k a f f ä r e r l (invånarantal) stä­ der A B M F S P L S:a

— 2.000 4 1 1 1 1 1 5 (5) 2.001— 5.000 22 20 1 6 (5) 1 2 30 (29) 5.001— 10.000 38 38 1 24 (21) 2 65 (62) 10.001— 20.000 35 45 26 (21) 1 6 5 83 (78) 20.001— 50.000 23 43 23 (21) 4 1 71 (69) 50.001—100.000 8 34 10 (9) 1 7 1 53 (52) 100.001— 3 53 1 10 (7) 7 6 2 79 (76) Summa 133 234 4 99 (84) 10 1 26 12 386 (371) i Följande beteckningar användes för de skilda slagen bokaffärer: A = A-kommissionär; B = B-kommissionär; M = missionsbokhandel; F = filial till A-kommissionär; S = sorterad butik; P —sorterad pressbyråkiosk och L = lantbokhandel. Inom parentes anföres de siffror som erhålles, om man eliminerar de missionsbokhandlare, som samtidigt är kom­ missionärer för Svenska bokförläggareföreningen.

115 sin A-bokhandel. Tre av städerna har AM-kommissionär, sjutton har en missionsbokhandel och två (Piteå med 5 438 inv. och Örnsköldsvik med 7 355 inv.) har vardera två missionsbokhandlare. Ronneby (7 079 inv.) har både A- och B-bokhandel och Mjölby (9 014 inv.) har A-bokhandel och sorterad pressbyråkiosk. Av de trettiofem städerna i nästa storleksklass (10 001—20 000 inv.) sak­ nar blott en — Nacka (15 138 inv.) — A-bokhandel. Här finnes endast en sorterad pressbyråkiosk. Tretton av städerna har vardera två A-kommis­ sionärer, varav den ene i vissa fall är AM-kommissionär. De tjugoen övriga städerna har vardera en A-bokhandel; fyra av dessa städer har enbart A-bokhandel, och de övriga har missionsbokhandel eller annan butik för bokförsäljning. Av de tjugotre städerna i storleksklassen 20 001—50 000 inv. har fyra varsin A-kommissionär (Lidingö med 20 048 inv., Mölndal med 20 544 inv., Solna med 36 476 inv. och Sundbyberg med 24 098 inv.). Femton av stä­ derna har två A-kommissionärer och (oftast) varsin missionsbokhandel, tre har tre A-kommisionärer och en ensam, Jönköping, (43 809 inv.) har fyra A- kommissionärer, fyra missionsbokhandlare och sorterad pressbyråkiosk. De åtta städerna med en befolkning mellan 50 001 och 100 000 inv. har vardera minst tre A-kommissionärer. Fyra av dem har fyra A-kommissio­ närer — härvidlag har Råå räknats till Hälsingborg. I samtliga åtta städer finnes missionsbokhandlare, och alla utom Västerås har sorterad pressbyrå­ kiosk. I de tre största städerna är antalet bokhandlare absolut sett störst. Malmö (190 134 inv.) har sex A-kommissionärer, en AM-kommissionär, en missions­ bokhandel, en filial och en sorterad pressbyråkiosk. Göteborg (349 145 inv.) har tio A-kommissionärer, en AM-kommissionär, två missionsbokhandlare, två filialer och en sorterad pressbyråkiosk. Stockholm (733 615 inv.) slut­ ligen, har trettiofyra A-kommissionärer, en AM-kommissionär, fyra mis­ sionsbokhandlare, fyra filialer, en B-bokhandel och fyra sorterade press­ byråkiosker. (Ytterligare ett antal A- eller B-kommissionärskap har plane­ rats för de nya bostadsområdena utanför citybebyggelsen.)

Tabell 29. Bokaffärer i köpingarna.

Antal Antal bokaffärer Storlek kö­ (invånarantal) pingar M S:a

— 2.000 5 3 2 5 (5) 2.001— 5.000 54 22 22 8 (ö) 68 (65) 5.001—10.000 20 11 6 2(0) 19 (17) 10.001—20.000 3 1 1 (0) 2 (1) Summa 82 37 30 11 (5) 94 (88)

116 Köpingarna Av landets 82 köpingar har 76 bokhandel i någon form. Antalet bok­ handlare är 90, vilket innebär, att 14 köpingar har mer än ett bokförsälj­ ningsställe (Bodafors med 2 443 inv. har tre, nämligen B-kommissionär, missionsbokhandel och sorterad butik). Fördelningen av bokaffärerna på köpingar av olika storlek framgår av tabell 29. De fem minsta köpingarna har antingen A- eller B-kommissionär. Av de femtiofyra köpingarna i nästa storleksklass (2 001—5 000 inv.) har fyr­ tiofyra varsin A- eller B-bokhandel. I de tjugo köpingarna med 5 001—10 000 inv. finnes elva med A-bokhan­ del, två med AM-kommissionär och sex med B-kommissionär. Finspång med 12 594 inv. av den enda köpingen i storleksklassen 10 001 —20 000 inv. som har AM-kommissionär. Sex av köpingarna saknar bokhandel. De är Frösö (7 404 inv.), Mora­ strand (3 391 inv.), Skön (10 869 inv.), Sollentuna (17 967 inv.), Stock­ sund (4 930 inv.) och Täby (9 933 inv.).

Landskommunerna Efter kommunindelningsreformen återstår 821 landskommuner av det ursprungliga antalet om 2 281. Något mer än hälften eller 414 av de nya kommunerna har minst varsin bokhandel och i 119 kommuner finns mer än en affär, som saluför böcker. Fördelningen framgår av tabell 30. Antalet bokaffärer med fullständig sortering är som synes ringa, och de tjugosex A-kommissionärerna är i huvudsak förlagda till kommuner med över 5 000 inv. Vissa av dessa större kommuner saknar A-bokhandel, men detta synes företrädesvis bero på att annan ort i närheten — stad eller köping — har sådan bokhandel. De speciella bokaffärer, som tillskapats för landsbygdens behov — B- bokhandlare, filialer, sorterade butiker och lantbokhandlare — har av naturliga skäl sin största spridning inom landskommunerna. Genom den

Tabell 30. Bokaffärer i landskommunerna.

Antal Därav Antal bokaffärer Storlek lands­ med (invånarantal) kom­ bok- muner affär A B M F S P L S:a

— 2.000 64 17 4 1 (0) 1 13 19 (18) 2.001— 5.000 575 269 2 83 12 (2) 4 20 11 225 357 (347) 5.001—10.000 160 111 18 58 10 (2) 4 10 10 83 193 (185) 10.001—20.000 19 15 4 4 2 (0) 1 14 25 (23) 20.001—50.000 3 2 2 1 1 3 7 (7) Summa 821 414 26 150 25 (4) 9 31 22 338 601 (580)

117 förutnämnda kommunsammanslagningen har åtskilliga kommuner erhållit flera sådana försäljningsställen. En kommun har således fått fyra lant­ bokhandlare, elva har tre lantbokhandlare. Detta sammanhänger med att reformen främst är en administrativ åtgärd i syfte att rationalisera den kommunala verksamheten. Om reformen kommer att medföra några för­ ändringar i befolkningens köpvanor och övriga sedvänjor är nu för tidigt att yttra sig om.

Affärsreglerna Mellan bokförläggare, som är medlemmar av Svenska bokförläggareför­ eningen, och bokhandlare, som antagits till A- eller B-kommissionärer av nämnda förening, gäller som ovan nämnts de affärsregler, som antagits år 1933 med därefter gjorda ändringar. Reglerna har till uppgift att ge önskad stadga åt yrket, att upprätthålla ett bestämt bokhandelspris på förlags­ artiklarna, gällande över hela landet, och att reglera formerna för de eko­ nomiska förbindelserna mellan förläggare och bokhandlare. I affärsreglernas kapitel 1, allmänna bestämmelser, stadgas inledningsvis, att bokförläggare och bokhandlare är ovillkorligen pliktiga att iakttaga dessa affärsregler i fråga om handel med förlagsartiklar vid alla affärsförbindel­ ser sinsemellan, liksom även med andra återförsäljare och med allmänheten. Bokhandlare, som utgivit skrift å eget förlag eller övertagit skrift i distri­ bution, är underkastad samma skyldigheter, som enligt affärsreglerna åvilar bokförläggare. Reglerna gäller icke för handel med sådana förlagsartiklar, som icke lämnas till försäljning genom bokhandeln, ej heller för handel med bokhandlare eller andra utom Sverige. Stadgandena beträffande kommissionärskap har anförts ovan (s. 113 f). Utan bokförläggareföreningens medgivande äger bokhandlare icke till­ stånd att inrätta mer än en försäljningslokal å den ort, för vilken kommis­ sionärskap tilldelats honom. Likaså erfordras bokförläggareföreningens medgivande för ombyte av affärslokal, liksom för inrättande av försälj­ ningslokal på annan ort (filial, sortering). Bokhandlare tillförsäkras ensamrätt till försäljning av förlagsartiklar med undantag för vissa i §§ 4 och 5 närmare bestämda artiklar. Om för­ läggare finner sig förhindrad att upprätthålla förbindelserna med bokhand­ lare på viss ort, kan bokförläggareföreningen medgiva honom att utlämna förlagsartiklar i kommission till annan återförsäljare på orten. Likaledes kan bokförläggareföreningen lämna tillstånd till förläggare att på ort, där kommissionär ej finnes, utlämna sina förlagsartiklar i kommission i större utsträckning än som stadgas i § 4. Både i fråga om bokhandlares ensamrätt till köp i kommission som deras köp i fast räkning stadgar §§4 och 5 viktiga undantag.

118 Även till annan än bokhandlare äger nämligen bokförläggare enligt § 4 utlämna följande slag av förlagsartiklar i kommission: a) de tre första häftena av subskriptionsverk; b) billighetslitteratur av skönlitterärt, populärvetenskapligt eller popu­ lärt, allmännyttigt innehåll, som utgives i serier till ett bokhandelspris av i regel högst kr 5:75 (fr. o. m. februari 1951 — tidigare högst kr 4:75) för häftat exemplar; c) tidningar och tidskrifter; d) musikalier och musiklitteratur; e) religiösa arbeten, andra än under i) nedan upptagna skönlitterära verk med religiös eller teologisk tendens — dock endast till de av Kristna bok­ förläggareföreningen antagna kommissionärerna och till andra försäljnings­ ombud, som anställts med kontrakt; f) planscher, kartor, mönsterböcker, vykort, porträtt o. dyl; g) resehandböcker samt skrift av lokalt, huvudsakligen turistintresse eller behandlande aktuell politik, ävensom broschyr rörande ämne för dagen; h) spelregler, teaterpjäser, operatexter och bilderböcker; i) biblar, psalmböcker, postillor och därmed jämförliga andaktsböcker ävensom missionslitteratur, konfirmationsböcker, bibelskole- och söndags­ skolelitteratur, samt k) kalendrar och årsböcker. Vidare äger förläggare att vid kongress, sammanträde, föreläsning o. s. v. till annan än bokhandlare utlämna i kommission förlagsartiklar i sådana ämnen, som beröres vid tillfället i fråga. Dock bör platsens bokhandlare i görligaste mån komma i fråga vid anordnandet av sådan försäljning. Till annan återförsäljare än bokhandlare får förläggare enl. § 5 med rabatt i fast räkning avyttra följande slag av förlagsartiklar med nedan angivna begränsningar: a) subskriptionsverk i häften och delar — dock skall annan återförsäl­ jare å ort, där bokhandlare finnes, åtnjuta lägre rabatt än bokhandlaren; b) billighetslitteratur (jfr ovan); c) tidningar och tidskrifter; d) musikalier och musiklitteratur; e) annat religiöst arbete än som nedan under k) säges (jfr ovan); f) planscher etc. (jfr ovan); g) resehandböcker samt skrift av lokalt, huvudsakligen turistintresse etc. (jfr ovan); h) spelregler, teaterpjäser, operatexter och bilderböcker; samt i) i övrigt varje skrift, som utan att vara lärobok i nedan angiven me­ ning, under längre tid än 4 år i följd varit i bokhandeln tillgänglig. Skriftens utgivningsår räknas härvid som det första året. För senare upplaga, som

119 icke utgör självständigt arbete, utlöper sagda skyddstid samtidigt som för den tidigast utgivna upplagan. Försäljning med rabatt i fast räkning får ske även till annan än åter­ försäljare, i regel dock endast till partiköpare, beträffande: k) biblar, psalmböcker, postillor m. m. (jfr ovan); 1) almanackor, kalendrar och andra årsböcker, samt m) läro- och läseböcker, andra än nedan angivna. Försäljning med rabatt i fast räkning må ske jämväl till annan enskild köpare av följande slag av förlagsartiklar: n) skrift, om eller vid vars utgivande bokförläggaren träffar avtal med offentlig myndighet (t. ex. statskalendern), vetenskapligt samfund, förening eller annan dylik sammanslutning, såvida avtalet jämväl innefattar över­ enskommelse om sätt för bokens spridning; o) skrift, om eller vid vars utgivande avtal träffats med enskild för­ fattare, som förbehållit sig att helt eller delvis själv eller genom annan för­ sälja sitt arbete; samt p) exemplar av äldre, från bokhandeln indragen upplaga av sådan för­ lagsartikel, som ovan under i) omförmäles och vilken i nyare upplaga är tillgänglig i bokhandeln. Beträffande skolböcker gäller fr. o. m. 1/1 1952 följande bestämmelser: 1 På egentliga läro- och läseböcker, utgivna för undervisningen i folk­ skola, läroverk, folkhögskola och annan läroanstalt av icke högskolekarak­ tär, erhåller bokhandlare av bokförläggare minst 16% % rabatt. Denna grupp betecknas av förlaget som C-böcker. 2 På övrig undervisningslittera­ tur såsom lexikon, kursböcker för högskolor, som lärarhandledning angiven bok och sådana elementära läro- och läseböcker, som vid utgivandet främst avser försäljning till allmänheten, erhåller bokhandlare av bokförläggare minst 25 % rabatt. Denna grupp betecknas av förlaget som B-böcker. 3 Läroanstalt av den art, som i punkt 1 sägs, folkbildningsorganisation och till sådan ansluten studiecirkel samt motsvarande kursverksamhet äger rätt att vid partiköp om minst 10 exemplar av samma arbete erhålla 8V3 % rabatt vid kontant likvid. Köparen betalar frakten från utgivningsorten. 4 Tidigare s. k. nettopris på vissa läro- och läseböcker upphör att gälla. På lexikon och lärarhandledningar må läroanstalt av icke högskolekaraktär och lärare vid fast läroanstalt mot kontant likvid erhålla 20 % rabatt. Köparen betalar frakten från utgivningsorten. 5 Folkbibliotek samt bibliotek och bokförråd vid sådana läroanstalter, som i punkt 1 sägs, erhåller på läro- och läseböcker (här ovan betecknade som B- och C-böcker) en rabatt av högst 8V& %, dock på lexikon och lärarhandledningar högst 20 %. Köparen betalar frakten från utgivningsorten. Tidigare skillnader i rabatthänseende mellan i punkt 1 nämnda läroanstalters bibliotek upphäves även beträffande A-böcker, där rabatten således blir genomgående 20 % (t. v. 19,5 %).

120 För försäljning på avbetalning gäller, att bokförläggare äger avyttra för­ lagsartiklar till återförsäljare, som utan att vara bokhandlare yrkesmässigt bedriver försäljning på avbetalning. Vidare stadgas, att förläggare och bokhandlare skall upprätthålla det salupris, som åsatts förlagsartikeln. Återförsäljare av alla slag äger icke att till allmänheten sälja förlagsartikel under bokhandelspriset. Detta pris kan nedsättas på två sätt, dels genom s. k. bestående prisned- sättning, dels genom realisation. Innan förlagsartikel prisnedsättes eller realiseras, skall uteliggande kommissionsexemplar i bokhandeln indragas. Prisnedsättning kan äga rum före utgången av ett år efter publiceringen be­ träffande vissa förlagsartiklar, nämligen billighetslitteratur, tidningar och tidskrifter, resehandböcker, turistskrifter, aktuella broschyrer o. dyl., almanackor, kalendrar och andra årsböcker, skrift utgiven för offentlig myndighet o. s. v. eller för enskild författare, som helt eller delvis själv sörjer för försäljningen av sitt arbete, samt slutligen skolböcker av alla slag. Vid sådan bestående prisnedsättning skall det nya priset gälla som bokhandelspris, till dess detsamma upphäves genom realisation. Vid realisation genom bokhandeln av subskriptionsverk, religiös littera­ tur i allmänhet och i övrigt varje annan skrift, som under längre tid än fyra år (utgivningsåret inräknat) varit tillgänglig i bokhandeln, skall förläg­ garen fastställa ett särskilt realisationspris att gälla som bokhandelspris under den tid, som bestämts för realisationen, dock minst under det kalen­ derår, under vilket realisationen första gången äger rum. För återstående restlager får förläggaren uttaga högre pris än realisationspriset, sedan året utgått. Realisationen skall i regel äga rum genom bokhandeln och övriga reguljära försäljningsorgan. Under november och december månader må realisation icke äga rum, och under denna tid får bokhandlare icke i till­ fälligt förhyrd lokal sälja prisnedsatta eller realiserade förlagsartiklar. Avyttrar förläggare eller bokhandlare restupplaga eller del därav till annan återförsäljare än bokhandlare, skall köparen förbinda sig att iakt­ taga vad som åvilar bokhandlare. Bryter köparen häremot, skall ärendet hänskjutas till styrelsen för bokförläggareföreningen, som äger besluta, att förbindelserna skall avbrytas för viss tid eller att andra lämpliga åtgärder skall vidtagas. Affärsreglernas kapitel 2 innehåller stadgar för bokhandlarens inven­ tering och redovisning. Dessa stadgar går i korthet ut på att förläggaren till­ ställer bokhandlaren inventarielistor, som upptar dels de förlagsartiklar, som får behållas i lager i kommission, dels de förlagsartiklar, som retur- begäres vid årsskiftet. Vidare angives i detta kapitel reglerna för kommissionssändningarna. Bok­ handlare som är A-kommissionär erhåller nyhetssändningar på kommis­ sionskonto i den utsträckning, som varje bokförläggare med hänsyn till

121 upplagans storlek kan tillåta för varje särskild förlagsartikel. Totalt får kommissionsupplagan icke överstiga det maximiantal, som fastställts av bokförläggareföreningen i särskild lista. Bokhandlare får icke rekvirera exemplar å kommissionskonto och förbinder sig att icke mottaga större antal kommissionsexemplar från förläggare, som står utanför Svenska bok­ förläggareföreningen, än som fastställts av föreningen i nämnda lista. För särskilda ändamål, t. ex. vid kurser eller för specialskyltningar, har bok­ handlare rätt att för viss tid — högst en månad — erhålla större antal kommissionsexemplar. Av billighetsserier o. dyl. har förläggare rätt att sända större antal exemplar än vad ovan angivits. Alla leveranser utöver nyhetssändningarna debiteras som fasta köp i månads-, kvartals- eller årskonto. Månads- eller kvartalskonto likvideras den 15 i närmast påföljande månad med avdrag för överenskommen kassa- rabatt. Årskontos saldo likvideras senast den 31 mars påföljande år. Skol­ böcker, erhållna under månaderna juli—september, likvideras den 15 okto­ ber. Kontoutdrag utsändes av förlagen till bokhandlarna i god tid före betalningsdagen. Lagergallring och årsreturer sker i samband med inventering och bok­ föres per 31/12. Ordinarie returterminer är 1/5, 1/7, 1/10 och 31/12 varje år, då bokhandlarna är skyldiga att på egen bekostnad återsända de under närmast föregående kvartal returbegärda förlagsartiklarna, vid risk att dessa anses vara övertagna i fast köp, om de ej returneras. Vid årsreturen återsändes icke nyheter, som utsänts under samma eller närmast föregående år, såvitt de ej särskilt returbegärts av förläggarna. Vid retur behöver sträng åtskillnad ej göras mellan förlagsartiklar, som erhållits i kommission, och sådana, som köpts i fast räkning. För inbundna böcker gäller dock, att returnerade exemplar utöver ett gottskrives bok­ handlaren med priset för häftat exemplar. Tidigare returbegärda förlags­ artiklar och böcker, som rekvirerats med extra rabatt eller å separatkonto, får icke returneras. Vid inventering noterar bokhandlaren hela sitt inneliggande lager av för­ lagsartiklar i förläggarens inventarium. Vad som rekvirerats i parti eller å separatkonto, får icke upptagas i inventariet med flera exemplar, än vad bokhandlaren mottagit med vanlig rabatt. De anförda bestämmelserna har i tillämpliga delar även giltighet för B-kommissionärerna och för lantbokhandlarna. Den mellanställning, som Bokcentralen och resp. lantbokhandlares bokleverantörer intar, gör att redovisningssystemet här arbetar med mindre omgång än för A-kommis- sionärerna. Någon utförligare redogörelse för gällande praxis har utred­ ningen icke funnit befogad att lämna för dessa kommissionärer.

122 Bokhandelns lönsamhet Bokhandelns huvudsakliga inkomster härrör från de rabatter, som bok­ förlag och övriga varuleverantörer lämnar vid köp i kommission och i fast räkning. Bokhandelsrabattens storlek påverkar givetvis prissättningen på böckerna, och den kritik som i den allmänna debatten riktats mot bok­ prisernas höjd har ofta anfört de höga rabattsatserna som en bidragande orsak härtill. Utredningen har bl. a. med hänsyn härtill funnit anledning att redovisa de faktorer, som påverkar bokhandelns lönsamhet. I maj 1948 erhöll Detaljhandelns utredningsinstitut (DUI) i uppdrag av Svenska bokhandlareföreningen att utföra en undersökning av omkostna­ der, bruttovinst och därmed sammanhängande förhållanden under år 1947 inom A-bokhandeln. Utredningen har valt att utförligt referera och kom­ mentera denna undersökning i stället för att själv låta utföra en mot­ svarande lönsamhetsundersökning, vilken hade måst bliva både tidskrävan­ de och omfattande. I vissa hänseenden har bokutredningen kompletterat DUI:s undersökning genom en stickprovsundersökning bland bokhandels­ aktiebolag hos Patent- och registreringsverkets balansavdelning. Innan utredningen övergår till att referera de båda undersökningarna, vill utredningen först anföra de rabattsatser, som då gällde för A-bokhandeln. Vid köp av skol- och läroböcker erhöll bokhandeln 25 % såväl i kommission som i fast räkning med månatlig betalning. För övriga böcker erhölls vid köp i kommission på årsräkning som regel 30 %. Vid köp i fast räkning på månadskonto erhölls som regel 30 %-j-en kassarabatt av 6 % på nettot, d. v. s. 34,2 %. Vid partiköp av 25 ex. och däröver av skönlitteratur och populärvetenskaplig litteratur men ej fackböcker, erhölls i allmänhet 40 % utan kassarabatt på månadskonto. I fråga om barnböcker kunde i vissa fall vid beställning av större partier en rabatt upp till 45 % erhållas. Vid biblioteksorder för folkbiblioteken erhöll bokhandeln från flertalet förlag 35 % + kassarabatt, dock icke på skolböcker, men bokhandeln måste avstå 20 % till beställaren. För skolboksleveranser till skolorna avstod bokhan­ deln 16% %; läseböcker, lexikon, kartböcker m. m. levererades till skolorna till ett nettopris, som med ca 20 % understeg bokhandelspriset. Då pappersskatt utgick, sänktes skolboksrabatten till 24,55 % och skolor­ nas rabattförmån till 16,4 %; för övriga böcker sänktes rabatten med 1 % på nettobeloppet och biblioteksrabatten till 19,5 %. Dessa sänkningar gällde t. v. även efter pappersskattens upphörande. Genomsnittligt beräknades bokhandelsrabatten av förläggarna uppgå till ca 37 % av bokhandelspriset för andra böcker än skol- och läroböcker, kalendrar o. dyl. och billighetslitteratur. Denna rabattsats relativa tyngd i priskalkylen framgår av att den motsvarar ett prispålägg av 58,7 % på grundkalkylen för bokpriset, där förlagets fasta kostnader, författararvode,

123 övriga framställningskostnader och normal risk- och vinstberäkning upp­ tagits till gängse belopp. Vid köp av pappersvaror, pennor, bläck, pärmar och annan kontorsmate- riel åtnjuter större kunder (industrier, kontor, ämbetsverk och andra offi­ ciella myndigheter) rabatt från bokhandeln med växlande belopp. Vilket värde denna rabattgivning motsvarar kan inte uppskattas generellt, men den torde växla mellan 10 % och 30 %. Detaljhandelns utredningsinstituts undersökning 1948 Frågeformuläret för denna undersökning tillställdes samtliga medlem­ mar av Svenska bokhandlareföreningen (SBF) och var uppställt på ett sådant sätt, att svaren kunde hämtas direkt ur bokföringen. Av föreningens dåvarande 287 medlemmar hade 103 besvarat frågeformuläret men av dessa måste 23 företag uteslutas, dels på grund av ofullständiga och otillräckliga uppgifter och av det skälet att företagen bedrev annan verksamhet jäm­ sides med bok- och pappershandel. I undersökningen ingick därför 80 före­ tag, varav 40 var aktiebolag. Inga affärer av varuhustyp deltog i under­ sökningen. Undersökningens företag grupperades efter tre grunder; försäljningens omfattning, folkmängden enligt 1940 års folkräkning på den tätort, där företaget var beläget, samt bokförsäljningens andel i totalförsäljningen. Företagens fördelning på storleks- och ortsgrupper framgår av tabell 32. I vissa fall ha företagen grupperats efter bokförsäljningens relativa andel av omsättningen. Företag med en bokförsäljning av 70 % eller mer har sammanförts i en grupp, och en annan grupp har bildats av de affärer, vilkas försäljning till mindre än 45 % består av böcker. Resten av företagen, d. v. s. de som har en bokförsäljning varierande mellan 45 och 70 % av om­ sättningen, har sammanförts till en mellangrupp.

Undersökningsmaterialets representativitet Det statistiska kravet att alla förekommande företag bör beredas till­ fälle att deltaga i undersökningen har tillgodosetts av DUL då frågefor-

Tabell 32. Företagens fördelning på storleks- och ortsgrupper

Antal affärer Företag med en försäljning På orter med en folkmängd av år 1947 Samtliga 100.000 99.999— 19.999— under företag eller mer 20.000 5.000 5.000

under 200.000 kr 3 4 10 16 33 200.000—400.000 kr 4 8 15 3 30 över 400.000 kr 7 8 2 17 Samtliga 14 20 27 19 80

124 muläret utsänts till samtliga A-kommissionärer. Det i undersökningen del­ tagande antalet företag utgör emellertid endast 27,9 % av samtliga, och frågan om materialets representativitet blir härigenom aktuell. Undersök­ ningen har mera fått karaktär av en stickprovsundersökning, och det främs­ ta villkoret för siffrornas tillförlitlighet blir i sådant fall, att materialet ej uppvisar någon tendentiös snedvridning, varigenom en grupp av företag kommer att dominera över de andra. Vidare bör materialet inom varje un­ dergrupp vara av den omfattningen, att genomsnittssiffror kan beräknas med tillfredsställande noggrannhet. Av följande tabell 33 framgår en jäm­ förelse mellan hela antalet A-kommissionärer och de i undersökningen del­ tagande, fördelade efter ortsstorlek. Av tabellen framgår, att det största antalet företag återfinnes på orter med mindre än 20 000 invånare. För de 86 företagen i minsta ortsgruppen är svarsprocenten lägre än genomsnittet. Blott en dryg femtedel av före­ tagen på dessa orter har svarat, medan nära en tredjedel av företagen på orter med en folkmängd av 19 999—5 000 personer ingår i undersökningen. Antalet deltagande företag i olika ortsgrupper synes emellertid vara till­ räckligt stort för att undersökningen skall kunna anses representativ för företag i samtliga ortsgrupper. Då någon omsättningsstatistik ej föreligger beträffande de olika A-kom- missionärerna, kan det ej utläsas ur uppgifterna, om de i undersökningen deltagande företagen motsvarar genomsnittet för A-bokhandeln. Det kan ej heller konstateras, huruvida de deltagande företagen utgör ett bättre urval än genomsnittet. Undersökningens resultat I DUI:s undersökning avses exakt detsamma med försäljning och omsätt­ ning. Försäljningssumman för varje företag har framkommit, sedan returer

Tabell 33. Företagens fördelning på olika stora orter SBF = SBF:s samtliga medlemmar DUI — de i denna undersökning deltagande företagen Antal företag SBF DUI DUI Orter med en folkmängd av I % av I % av- i % av totala totala SBF Antal antalet Antal antalet företag företag

100.000 eller mer 54 18,8 14 17,5 25,9 99.999—20.000 61 21,2 20 25,0 32,8 19.999— 5.000 86 30,o 27 33,8 31,4 under 5.000 86 30,0 19 23,7 22,i Samtliga 287 100,0 80 100,0 27,9 125 från kunder samt alla slag av lämnade rabatter avdragits. I försäljnings­ värdet har icke inräknats intäkter från tryckeri- eller förlagsrörelse, annons­ kontor e. d. och ej heller från verksamhet som tipsombud eller lotteri- och biljettkommissionär. Dessa inkomster spelar, åtminstone vad verksamheten som tipsombud och kommissionär för penninglotteriet beträffar en under­ ordnad roll i bokhandelns rörelse. Tipsombud uppbär f. n. 10 % av brutto­ omsättningen i provision, och lotteriprovisionen uppgår till 10 öre pr för­ såld lott när det gäller penninglotteriet. I fråga om s. k. varulotterier är provisionen i regel 10 % av lottsedelns pris. I en del fall får bokhandeln en viss provision vid inlösen av lotterivinster, men inkomsten härav kan knappast uppskattas generellt. För övrig hithörande verksamhet kan ej heller några siffror framläggas.

Omsättningen inom bokhandeln Enligt DUI beräknas den sammanlagda försäljningen år 1947 hos under­ sökningens 80 företag ha uppgått till 27,1 milj. kr. Med ledning av fördel­ ningen hos SBF:s medlemmar på olika orter och av den genomsnittliga om­ sättningens medianvärde för undersökningens företag inom samma orts­ grupper har DUI beräknat A-kommissionärernas totala försäljning år 1947 till följande belopp. Utredningen har på begäran även erhållit de aritmetis­ ka medeltalen för omsättningen inom skilda grupper. En jämförelse mel- lande de båda beräkningarna återfinnes i tabell 34 (s. 127). Skillnaden i totalomsättning mellan de båda beräkningsmetoderna, 24 745 000 kr, är överraskande stor; i tre fall av fyra visar beräkningen på grundval av medeltalet en högre siffra än beräkningen på grundval av mediantalet. Utredningen vill för sin del understryka, att ingendera be­ räkningsmetoden förefaller vara rättvisande. Om de 80 undersökta före­ tagen var idealiskt representativa för A-bokhandeln, kunde totalomsätt­ ningen beräknas uppgå till 287 x 27'2 milJ°ner kr- = 93,5 miljoner kr. Denna 80 siffra måste dock betecknas som alltför hög, då företagen på småorterna enligt tabell 33 är underrepresenterade i undersökningen. I genomsnitt uppgår bokförsäljningen till 55 % av omsättningen i de undersökta företagen. Om denna siffra är representativ för hela branschen, skulle bokförsäljningen genom A-kommissionärerna kunna uppskattas till 38,5 miljoner kr, framhåller DUI. Denna siffra, som grundar sig på median- talsberäkningen för totalomsättningen, är uppenbart för låg. Med utgångs­ punkt från den ovan anförda medeltalsberäkningen blir resultatet 51,8 milj. kr. En preliminär uppskattning för år 1950 visar en samlad bok­ försäljning genom A-kommissionärerna på 68 miljoner kr. ökningen av bokhandelns omsättning kan enligt utredningens uppfattning icke ha upp- 126 Tabell 34. Uppskattning av bokhandelns totala försäljning

Genomsnitts­ Beräknad försäljning omsättning 1947 Antal Företag på orter med företag Efter Efter en befolkning av Median­ (1947) Medeltal median- medel­ värd e kr. värde tal kr. kr. kr.

100.000— 54 325 300 592 600 17 600 000 32 000 000 99.999_20.000 61 314 000 459 200 19 200 000 28 011000 19.999— 5.000 86 256 300 253 200 22 000 000 21 775 000 86 126 200 147 200 10 900 000 12 659 000 Summa 287 69 700 000 94 445 000 gått till nära 30 miljoner kr under dessa tre år — siffran 16 miljoner kr förefaller vara rimligare. Bokförsäljningen visade sig öka med företagens totalomsättning. Företag med en omsättning under 200 000 kr hade sällan en bokförsäljning över­ stigande 70 %, vilket även gälide företag med en omsättning mellan 200 000 och 400 000 kr. De sistnämnda företagens bokförsäljning uppgick oftast till minst 45 %. Majoriteten av företag med en omsättning, över­ stigande 400 000 kr, syntes ha en bokförsäljning av minst 70 %. Tendensen var således att bokförsäljningens andel av totalomsättningen steg med före­ tagsstorleken. Bokförsäljningens relativa omfattning hade vidare ett samband med stor­ leken av den ort, där företaget var beläget. Intet av de 15 företagen på de minsta orterna uppnådde en bokförsäljning av 70 %, medan majoriteten av företagen i de tre största städerna låg över denna siffra, framhåller DUI. Sammanfattningsvis anföres, att det är sällsynt, att företag på orter med en befolkning understigande 6 000 personer når en bokförsäljning av mer än 40 %. För att nå en bokförsäljning av t. ex. 60 % synes företaget i allmän­ het vara beläget på en ort med ungefär 35 000 inv.

Bruttovinst För beräkning av bruttovinsterna hade DUI insamlat uppgifter om lager­ värden, inköp och försäljning. Definitionen på bruttovinsten var i under­ sökningen följande: (Försäljningen efter avdrag av returer från kunder och alla slag av rabat- ter + utgående varulager till inköpsvärde) — (ingående varulager till in­ köpsvärde-I-inköpsvärdet av under året inköpta varor, sedan erhållna rabat­ ter avdragits). I bruttovinstberäkningen har icke inräknats andra intäkter, ej heller kommissionslagrets värde. Med denna definition av bruttovinsten ger undersökningen följande ut­ fall för de deltagande 80 företagen.

127 Tabell 35. Bruttovinst i olika företagsgrupper

Bruttovinst i % av försäljningen En fjärdedel av före­ Antal tagen redovisar en Företagsgrupper företag Genom­ bruttovinst snitt Över­ Under­ stigande stigande

Omsättningsgrupper under 200.000 kr 33 24,4 25,3 21,9 200.000—400.000 30 25,1 28,1 23,i över 400.000 kr 17 28.0 29,9 23,8

Bokförsäljningsgrupper1 0—44% 14 23,4 27,o 18,4 45—60% 38 23,0 27,3 22,6 70 % eller mer 15 27,4 30,5 24,7

Ortsgrupper 100.000 eller mer 14 27,7 29,7 25,0 99.999—20.000 20 24,5 27,8 21,6 19.999— 5.000 27 25,2 28,3 22,6 under 5.000 19 24,2 25,5 19,9 Samtliga företag 80 25.0 27,5 22.7 1 Redovisas endast av 67 företag.

Till den av DUI tillämpade redovisningsmetoden vill bokutredningen lämna följande kommentar. Skillnaden mellan branschens gängse rabatter (se ovan s. 123 f.) vid köp från förlag och övriga leverantörer och den ovan framräknade bruttovinsten utgöres av sådana rabatter, som bokhandeln lämnar vissa kundkategorier samt ett visst svinn. Om försäljningen i en tänkt bokhandel fördelade sig med lika belopp på de nio kategorierna av böcker (kommissionsköp, månadskonto i fast räkning, partiköp, skolböcker med och utan kundrabatt, läseböcker, barnböcker, bil­ lighetsserier och biblioteksleveranser) skulle genomsnittsrabatten, bokhan­ deln tillgodo, uppgå till 26,9 %, pappersförsäljning o. dyl. icke inräknad. Exemplet har knappast någon motsvarighet i verkligheten, men det visar i vilken utsträckning bruttovinsten är beroende av hur bokförsäljningen är uppdelad på olika slag av böcker. Ju fler böcker bokhandeln säljer till rabattberättigade kunder, desto lägre blir bruttovinsten, och omvänt — ju fler böcker bokhandeln säljer, som köpts i parti resp. på fast räkning mot månadsbetalning, desto högre blir bruttovinsten. Något statistiskt underlag för ett säkrare bedömande av bokförsäljningens fördelning på olika kund­ kategorier föreligger icke vare sig hos bokhandelns eller bokförlagens cen­ trala organisationer eller hos enskilda bokförlag. De av DUI framlagda genomsnittsvärdena för bruttovinsten får med hänsyn härtill accepteras i befintligt skick.

128 Av tabell 35 framgår, att bruttovinsten enligt denna definition har ett sam­ band med såväl företagsstorleken som ortsstorleken och bokförsäljningens omfattning. Sambandet är minst utpräglat mellan bruttovinst och ortsstor­ lek.

Omkostnader I följande tabell 36 har redovisningen av de olika bokhandlarnas kostnader sammanförts. Företagen har uppdelats i tre grupperingar; dels efter om­ sättningens storlek, dels efter ortsstorlek och dels efter bokförsäljningens andel i % av totala omsättningen. Beträffande de olika kostnadsposterna anför DUI följande i sin redogörelse. Företagsledarlön. För att totalkostnaden för en affärsrörelse skall erhål­ las, måste bland kostnaderna upptagas en ersättning till företagsledaren för dennes arbete i företaget. Företagsledarens faktiska uttag baseras oftast på rörelsens lönsamhet och ej på omfattningen av det arbete, han nedlägger i företaget. På detta sätt kommer i många företag icke blott ett belopp mot­ svarande »normal» lön utan även en del av nettoavkastningen att redovisas såsom ersättning till företagsledaren. I andra företag är rörelsens överskott måhända ej tillräckligt ens för att ägaren skall erhålla en skälig ersätt­ ning för sitt arbete. För att de totala kostnaderna inom olika företag skall kunna jämföras, har DUI i sin bearbetning av primärmaterialet normerat företagsledar­ enen. Den har i kostnadstabellerna upptagits till 4 000 kr+3,6 % av total­ försäljningen. Normlönens storlek framgår av följande sammanställning:

50 000 100 000 200 000 400 000 600000 800 000 Normlön 5 800 7 600 11200 18 400 25 600 32 800

De verkligt utgående företagsledarlönerna har tillställts utredningen i form av ett punktdiagram för 65 av de berörda företagen. Spridningen runt »normtalen» är synnerligen stor. I 28 fall har den utbetalade företags­ ledarenen överskridit »normlönen» och i 37 fall har den underskridit nämn­ da belopp. I omsättningsgruppen »under 200 000 kr» var högsta utgående lönen 17 000 kr (20,0 %) och lägsta lönen 3 200 kr (3,2 %). I omsättnings­ gruppen »200 000—400 000 kr» var motsvarande värden 26 700 kr (8,0 %) och 7 700 kr (2,7%) och i omsättningsgruppen »över 400 000 kr» resp. 81 000 kr (5,2 %) och 16 700 kr (12,4 %). övriga kostnadsposter. Personallönerna har uppdelats i två grupper: löner till butikspersonal och övriga löner. I lönekostnaderna inräknas samt­ liga förmåner, som utgått till personalen, således även provisioner, pen­ sionsavgifter och andra personalkostnader. För i rörelsen arbetande familjemedlemmar har löner beräknats med

129

9 (-1 00 Cl CO to ^ ' " o in ic i Ol" •«* cc" N" o •—' i ^i (M CN I>." 1 e^ o" NO" o'do'dOH TI rH rH CO B M N T"i. *"!, (M •d « g< SS >* t~"co" o" O" Ö" O ^H •c s^ B to O t~ -rj< ej - iG: (M"*~ I?" te $ CD" O CO r- O CD O XJH r- rH (M (M iM (M 3 rH Cl 00 n W OS O ^ H CO CD I>T CO O O o" o" r-O rH - O •<*" O 1 o rH C C5 O 05 rj«0 N IO •* Ol lO ifl • o o" ofr-T O"O"O"O*O"HV H et rH °. o rH rH C» M lO N »O. co o 0 °CS Ol CN Ci CD"-* O" O" O" «•"" «u c ** O. SH t~. C1'*C1<0"5' «' O C Cl c JO" d-* i-l (MO O O O O O-H t-< t>- T3 O o ri a ci » •* ci ci i-i CN O T* o -- CN cd *" o"oo" O i—( E to Cl 00 CO w -is! Oi cc to CD" CD" (M >o" •Hl cc •c O CS ** 2 rH 1/5 c te > o 0 0 O 3 *J to »5 to 3 3 C P g 4) cS CJ P n M 'Ji 0 •Q CJ M P i c •v :CS ] CS CJ C S t/i . *J C. eg :0 C3 C z 2 c a m - C3 o cS p te c O et 3

arv c i u VI , bi: o « 2 »• p cj O m \ O ege t E tfl m p a c 3 c o • P O E £ 2 "c CJ |C g c '5 (. C t '^? "^ ti ii n "S O c ° 1 's > :C sam t CJ - p å icS r i •J-. •J~. :- to ; o Z omkostna r ^ to t =« i. ,5 **> U M CS C :C C/2 p S E _ o a E ••o U :2, « 0 "S t/ = 1 2 o tw !C il g a "i > I 3 « o CJ <• icu Xfai acu;t>c; c C/2 w «« C PQ

130 ledning av gällande avtal mellan SBF:s samarbetsorganisation och Svenska bokhandelsmedhjälparef öreningen. Om affärsrörelsen bedrivits i egen fastighet, har en efter ortens hyres­ nivå uppskattad hyra inklusive värmekostnad upptagits såsom hyreskost­ nad. Företagens emballagekostnad har uppskattats i de fall, då pappersembal­ lage tagits från företagets lager utan särskild bokföringstransaktion. Frakter har sammanslagits med arvoden till AB Seelig & Co. Värdeminskning på inventarier har upptagits till 10 % av anskaffnings­ värdet. Såsom räntekostnader har räknats dels utgiftsräntor, dels beräknad ränta på eget kapital i rörelsen efter 5 %. Det egna kapitalet har justerats med hänsyn till uppgivna dolda reserver. Övriga omkostnader omfattar alla icke särskilt specificerade kostnader. Såsom kostnad räknas icke inkomstskatt vare sig företaget drives i bolags­ form eller såsom enskild firma. De i tabellen angivna medeltalssiffrorna för ett visst kostnadsslag grun­ dar sig på uppgifter från de företag, som specificerat detta kostnadsslag, framhåller DUI. Metoden innebär, att ett företag som ej kunnat särskilt ange t. ex. reklamkostnaderna, icke tillåtits sänka medeltalssiffran för de företag, som verkligen specificerat sina reklamkostnader. Genom detta för­ farande blir posten »övriga omkostnader» mindre än i de flesta företag. Kostnader, som ej särskilt specificeras, uppföres givetvis under denna rubrik. Ett undantag från denna regel utgör utgiftsräntorna, som antagits icke förekomma i de företag, som ej uppgivit denna kostnadspost. I de företag, som icke angivit emballagekostnader eller värdeminskning på inventarier, har totalkostnaderna ökats med motsvarande omsättnings­ grupps genomsnittssiffra för dessa slag av kostnader. På liknande sätt har förfarits med företag, som ej uppgivit storleken av det egna kapitalet i rörelsen. DUI framhåller, att man kan antaga, att om ett företag ej specifi­ cerat dessa kostnader, har det ej upptagit dem bland övriga »omkostna­ der». Summan omkostnader skulle därför ha blivit upptagna till ett för lågt belopp, om denna justering icke utförts. Av tabell 36 framgår, att kostnaderna varierar med såväl omsättningen som ortens storlek och bokförsäljningens relativa andel av försäljningen. Det starkaste sambandet föreligger mellan totalkostnader och omsättnings­ storlek. I de minsta företagen är totalkostnaderna 22,8 % och i de största 26.0 %. Den enda utgiftspost, som är högre i de större företagen, är lönekostna­ den. De totala lönekostnaderna (företagsledarlön + personallöner) är 14,2, 16.1 resp. 17,4% och övriga kostnadsslag tillsammans 8,6, 8,2 resp. 8,6 %. Att variationerna i totalkostnaderna helt beror på lönekostnaderna är så-

131 lunda uppenbart. Skillnaderna i bruttovinst i företag av olika storlek är emellertid ännu större, varför de ökade lönekostnaderna i de största före­ tagen synes vara motiverade. Samvariation föreligger även mellan totalkostnader och ortsstorlek, men skillnaden mellan olika ortsgrupper är liten. Att företag på de minsta orterna har de lägsta kostnaderna framgår tydligt men differenserna mellan övriga ortsgrupper är så små, att totalkostnaderna i det allra närmaste kan sägas vara desamma, om blott folkmängden överstiger 5 000 personer. Slutligen kan konstateras, framhåller DUI, att företag med en bokförsälj­ ning av 0—44 % har cirka 2 % lägre kostnader än övriga företag. Med hänsyn till ovanstående slutsatser vore det naturligt, om de högsta kostnaderna redovisades i de största företagen i de största städerna. Så är emellertid icke fallet, understryker DUI. För dessa företag ligger kostna­ derna lägre än medeltalet för motsvarande omsättningsgrupp och stor­ leksgrupp. Samtidigt är bruttovinsterna högre än i någon annan grupp av företag, vilket emellertid bättre stämmer med undersökningens allmän­ na tendens. Nämnda företag redovisar också de högsta relativa bokförsälj­ ningssiffrorna i undersökningen. De viktigaste kostnadsslagen inom bokhandeln. Tidigare har icke något genomsnitt för samtliga 80 företag framlagts. En sammanställning för de viktigaste kostnadsslagen återgives i tabell 37. Av tabellen framgår, att lönekostnaderna efter sammanslagning av före- tagsledarlön och personallöner uppgår till nära 2/3 av samtliga kostnader inom bokhandeln. Hyran svarar för exakt 10 % och räntan för närmare 6 % av totalkostnaderna. Den resterande femtedelen består av en mängd i och för sig mindre betydande, men tillsammantagna väsentliga kostnader.

Tabell 37. Genomsnittskostnaderna för undersökningens samtliga 80 företag.

Procent av Kostnadsslag omsättningen

Företagsledarlön 5,2 Personallöner 10,2 Hyra 2,4 Räntekostnader 1,4 Övriga omkostnader 4,8 Summa omkostnader utom företagsledarlön 18,8 Summa omkostnader 24,0

En fjärdedel av företagen redovisar summa ( Överstigande 26,3 omkostnader { Understigande 22,o

Genomsnittsomsättning, kr 259 600

Bokförsäljning i % av totala försäljningen 55 132 Nettoresultat Med nettovinst på rörelsen avses i allmänhet i ett detaljhandelsföretag, som ej är aktiebolag, det överskott som kvarstår, sedan samtliga omkost­ nader utom företagsledarlön avdragits från bruttovinsten. I denna under­ sökning har nettoresultatet en mer begränsad innebörd, framhåller DUI. Bruttovinsten har minskats även med en beräknad ersättning till företags­ ledaren. Med en sådan redovisning bestämmes nettoresultatet helt och hål­ let av den norm, som valts för beräkning av företagsledarenen. Ju högre företagsledarenen är, desto sämre blir nettoresultatet av rörelsen. I tabell 38 nedan angives nettoresultaet inom olika företagsgrupper. Siffrorna utgör medeltal av redovisade nettovinster och -förluster hos de individuella företagen. Att dessa medeltal icke alltid överensstämmer med skillnaderna mellan gruppgenomsnittet för bruttovinst och totalkostnader, tyder på att variationerna från företag till företag är avsevärda. Av tabellen framgår, att nettoresultaten i fyra av delgrupperna är nega­ tiva. Nettovinster redovisas i övriga grupper, ingen dock överstigande 1.4 % av omsättningen. Nettovinsterna är större i städer med över 20 000 invå­ nare än på orter med lägre befolkningstal. Ju större andel bokförsäljningen utgör av totalomsättningen desto fördelaktigare blir nettoresultatet. För samtliga 80 företag utgör nettovinsten i genomsnitt 0,7 %, men sprid­ ningstalen visar betydande variationer.

Tabell 38. Nettoresultat i olika företagsgrupper

Procent av omsättningen

En fjärdedel av Genom­ Antal företagen redo­ snittlig Företagsgrupper företag Genom­ visar en siffra företags­ snitt ledarelön Över­ Under­ enligt stigande stigande tabell 36

Omsättningsgrupper under 200.000 kr 33 0,8 2,5 2,6 6,6 200.000—400.000 kr 30 0,8 2,3 3,1 5,0 över 400.000 kr 17 1,8 3,4 1,9 4,2 Ortsgrupper 100.000 eller mer 14 1,8 3,8 1,3 4,9 99.999—20.000 20 1,1 1,9 3,o 4,9 19.999— 5.000 27 0,2 4,5 2,5 5,2 under 5.000 19 0,1 2,1 2,7 6,8 Bokförsäljningsgrupper 0—44% 14 1,8 1,8 3,0 6,5 45—69 % 38 0,5 1,6 2,6 5,2 70 % eller mer 15 1,4 3,8 0,9 4,4 Samtliga 80 0,7 2,5 2,6 5,2

133 Investerat kapital Undersökningens uppgifter om det egna och det främmande kapitalets storlek har använts för en beräkning av storleken av det kapital, som ge­ nomsnittligt investeras i en bokhandel. Uppgifter om de genomsnittligt utestående räntefria leverantörskrediter­ na saknas tyvärr helt. Om man känner den genomsnittliga kredittiden, kan emellertid genomsnittsstorleken av de räntefria varuskulderna beräknas. I de mest rationellt skötta bokhandelsföretagen torde kredittiden i genom­ snitt föga överstiga en månad. Om varuskulderna i ett visst företag i stället har en genomsnittlig löptid av t. ex. 2 månader, ökas de räntefria skulderna och därigenom även det totalt investerade kapitalet med lika många procent av omsättningen, som leverantörskulderna utgör enligt tabell 39. Där har de nämligen upptagits till en tolftedel av värdet av under år 1947 inköpta varor, vilket angivits av företagen på frågeformuläret. Det räntedragande främmande kapitalet kan approximativt beräknas med ledning av uppgifterna över ränteutgifternas storlek. Ett antagande om en genomsnittlig räntefot av 5 % för sådana skulder torde icke väsent­ ligt avvika från verkligheten. Samma räntefot har använts vid beräkningen av räntekostnaderna för det egna kapitalet, som inkluderar uppgivna dolda reserver i varulager och fordringar. För varje företag har sålunda de procentsatser, som framräknats för summa räntekostnader i tabell 36 multiplicerats med 100:5 —20. Denna siffra har ökats med den procentsats, som en tolftedel av årsinköpen utgör av om­ sättningen. Summan representerar det i genomsnitt under år 1947 i rörelsen investerade kapitalet, uttryckt i procent av årsförsäljningen. Kapitalets storlek i olika typer av företag framgår av tabell 39, där även en uppdelning skett på eget kapital, räntedragande främmande kapital samt räntefria leverantörsskulder. Av tabellen framgår, att det i bokhandelsrörelse investerade kapitalet i genomsnitt uppgår till 1/3 av årsomsättningen. De företag, som har den största relativa bokförsäljningen, synes ha det största kapitalbehovet. Den lägsta siffran, 28 %, redovisas av företag på orter med en folkmängd under 5 000 personer. Variationerna mellan olika typer av företag är sålunda icke obetydliga, vilket också framgår av spridningstalen. Huvuddelen av det i rörelsen investerade kapitalet är företagets eget. I genomsnitt utgör det mellan 2/3 och 3/4 av hela kapitalet, medan resten består av främmande kapital i form av räntefria leverantörsskulder samt reverslån. Det främmande kapitalet har sin största betydelse för företag med låg omsättning eller låg relativ bokförsäljning. Ju större del bokförsälj­ ningen utgör av totalförsäljningen, och ju högre totalomsättning ett företag har, desto större del av det investerade kapitalet är företagets eget. 134 Tabell 39. Investerat kapital i olika företagsgrupper

Procent av omsättningen Främmande kapital Eget kapital Antal Ränte­ i % av Företagsgrupp före­ Eget fria det tag kapi­ Ränte­ leve- S:a totala tal dra­ ran- S:a kapi­ gande tör- talet skul- der

Omsättningsgrupper under 200.000 kr. .. 33 24 11 35 69 200.000—400.000 kr. 30 23 10 33 70 över 400.000 kr 17 26 8 34 76

Bokförsäljningsgrupper 0—44% 14 25 11 36 69 45—69% 38 22 9 31 71 70 % eller mer 15 31 8 39 80

Ortsgrupper 100.000 eller mer 14 22 8 30 73 99.999—20.000 .. 20 30 7 37 79 19.999— 5.000 .. 27 25 10 35 71 under 5.000 19 18 10 28 64 Samtliga företag 80 24 10 34 71

En fjärdedel av Över­ företagen redo­ stigande 20 — 44 visar procent- "j Under- siffror (stigande 20 — 24 1 Mindre än halva antalet företag redovisar främmande räntedragande kapital. Bokutredningens stickprovsundersökning I syfte att komplettera den av DUI framlagda redogörelsen för bokhan­ delns ekonomi uppdrog utredningen åt civilekonom Per Danhard att under­ kasta ett urval av årsredovisningar för skilda bokhandelsaktiebolag en närmare granskning ur räntabilitetssynpunkt. Materialet hämtades hos Patent- och registreringsverkets balansavdelning och uppgifterna avser åren 1939, 1941—48. Urvalet av företag skedde med ledning av uppgifter ur matrikeln för den svenska bokhandeln, och av de 44 företag, som sålunda kom att innefattas i undersökningen, har 34 bearbetats vidare beträffande uppgifterna för år 1947, dvs. samma år som DUI:s redogörelse avser. Dessa 34 företag var belägna på orter av följande storlek: 5 000—20 000 invånare: 13 företag; 20—100 000 invånare: 16 företag; mer än 100 000 invånare: 5 företag. Ortsgruppen »under 5 000 invånare» saknas således helt i denna stickprovsundersökning, beroende på att företag i aktiebolags­ form endast i begränsad omfattning finns på dessa småorter.

135 Tabell 40. Omsättning (medeltal och median) år 1947

Omsättning i Ortsstorlek (invånarantal) Medeltal Median kr./år kr./år

5.000— 20.000 '299 000 291 000 20.000—100.000 551 (JOO 453 000 100.000— 1 162 000 815 000 Samtliga 591 000 383 000

Aktiebolagens årsomsättning framräknades, där direkt uppgift ej förelåg, dels med ledning av redovisad omsättningsskatt, dels med ledning av mot­ svarande uppgifter i de båda branschundersökningarna åren 1944 (Affärs­ ekonomiska forskningsinstitutet) och 1948 (DUI). Omsättningssiffrorna för företag inom de tre angivna ortsgrupperna framgår av tabell 40. En jämförelse mellan DUI:s siffror och stickprovsundersökningens har utförts i följande tabell 41 på vidstående sida. Skillnaden i genomsnittsomsättning och i fördelning på orter av olika storlek gör att de båda sifferserierna endast kan jämföras med vissa för­ behåll. De i stickprovsundersökningen deltagande företagen representerar större boklådor än genomsnittet av de i DUI:s undersökning förekommande. Ändå visar jämförelsen mellan procenttalen en betydande överensstämmelse beträffande bruttovinsten. Företagsledarlönen och nettoresultatet visar större differenser, beroende på att den förra posten normerats i DUI:s undersökning. Den lägsta redovisade företagsledarlönen var i DUI:s undersökning 3 200 kr och i stickprovsundersökningen 8 000 kr. Något högsta värde angavs icke i DUI:s redogörelse — i stickprovsundersökningen var det 81 000 kr. Sattes företagsledarlönen i relation till omsättningssumman, var dess lägsta resp. högsta värden 2,0 % resp. 10,5 % med ett medeltal av 3,9 %. I förhållande till den redovisade bruttovinsten var motsvarande värden 7,3 % resp. 41,7 % med genomsnittet 14,4 %. Av den tidigare anförda tabellen framgår, att bruttovinsten för flertalet företag i sticksprovsundersökningen varierade mellan kvartilvärdena 24,5 % och 27,9 %. I DUI:s undersökning var motsvarande värden 22,7 % och 27,5 %. Differenserna beträffande första kvartilerna är helt beroende av skillnaden i de båda materialens sammansättning. Stickprovsundersökningen avsåg i första hand att ge underlag för en uppskattning av bokhandelsföretagens räntabilitet. För en beräkning av en branschs lönsamhet måste emellertid hela det investerade kapitalet tagas i betraktande. Då de tillgängliga årsredovisningarna ej lämnar tillräckliga uppgifter om företagens upplupna räntekostnader m. m. är en dylik beräk­ ning ej möjlig. Undersökningen har därför endast kunnat avse räntabili-

136 Tabell 41. Jämförelse mellan bruttovinst, företagsledarlön och nettoresultat

Medel­ i kvartil Median 3 kvartil tal

Bruttovinst % av omsättningen DUI 22 7 25,o 27,5 s! ickprov 27.7 21,5 25,7 27,9

Företagsledarlön DUI 5,2 s t ickprov 3,9 2,9 3,9 5,4

Nettoresultat DUI —2,6 0,7 2,5 stickprov 1,9 0,0 0,8 2,9 teten på det i företaget investerade egna kapitalet. Om ett företag kan upp- låna kapital mot lägre eller högre ränta än vad företagets räntabilitet är med hänsyn till både eget och främmande kapital, utvisar det egna kapitalet större resp. mindre avkastning än rörelsens egentliga lönsamhet. Den ränta­ bilitet för bokhandelsbranschen, som framkommit i denna undersökning, innehåller därför en del vinst- eller förlustelement, som sammanhänger med företagens finansiering. När man talar om ett företags vinst, måste man ha klart för sig, att denna icke kan givas ett aritmetiskt uttryck, som kan betecknas som »verk­ lig vinst». Det finns flera bokföringsmässiga åtgärder^ som påverkar de för räntabilitetsberäkningen grundläggande uppgifterna över vinster och kapitalinvesteringar. Sålunda spelar värderingen av balansräkningens olika tillgångsposter en avgörande roll. Ett företag kan genom olika stora av­ skrivningar på sitt varulager och sina kundfordringar skapa olika stora dolda reserver, vilka icke kommer till uttryck i balansräkningen. Ett mot­ satt förfaringssätt kan innebära att dolda reserver tages i anspråk. Den i varje fall redovisade vinsten kommer därför att påverkas av vad företags­ ledningen anser vara möjligt och lämpligt att redovisa som vinst. I förelig­ gande undersökning har emellertid denna faktor delvis eliminerats, då redo­ visningen avser en tioårsperiod för berörda aktiebolag. Om en dold reserv i olika tillgångar skapats under ett visst eller vissa år och då påverkat vins­ ten, har detta förhållande icke betydelse för resultatet senare, förutsatt att den dolda reserven bibehålles vid samma storlek. Därför kan man antaga att dylika åtgärder utjämnar verkningarna av sådana dispositioner, när undersökningen omfattar en så lång period. Det finns emellertid även andra bokföringstransaktioner, som på ett mera permanent sätt inverkar på företagens räntabilitetssiffror. Detta gäller sär­ skilt bokhandeln, där de enskilda företagens aktier ofta innehaves av prak­ tiskt taget en person, företagsledaren. För mindre sådana företag gäller som regel, att någon egentlig vinst sällan redovisas. Det uppkomna överskottet

137 Tabell 42. Räntabiliteten inom 44 be

1939 1941 1942 Omsättningsgrupp Omsättningsgrupp Omsättningsgrupp kr./år kr./år kr./år

a b c a b c a b c

Aritmetiskt medium 2,7 6,i 3,4 2,3 4,o 6,6 1,7 4,2 6,8 1 :a kvartil 0,5 1,9 0,5 0,1 1,2 4,0 0,1 1,0 2,0 1,3 3,7 2,9 0,8 3,6 7,2 0,8 3,9 6,4 6,6 7,9 6,9 6,2 7,5 9,8 2,2 7,8 9,1 Total vinst: totalt eget kapital 2,9 4,6 6,5 2,5 3,9 7,3 1,4 5,0 10,o utgår i stället i form av lön till företagsledaren-bokhandlaren och arvoden till styrelsen, och den redovisade nettovinsten utgör endast en mindre, god­ tyckligt vald summa. Överhuvudtaget torde det inom dessa mindre aktie­ bolag vara omöjligt att avgöra, hur mycket av den årliga vinsten som är att uppskatta som en personlig inkomst för företagsledaren eller som av­ kastning på hans i firman investerade kapital. Balansräkningarnas uppgifter över företagens vinster och investeringar har korrigerats i endast ett litet antal fall. Så har t. ex. skett, när veder­ börande företag under ett år nedskrivit eller bortskrivit underhåll och för­ bättringar med i förhållande till omsättningen avgjort onormala belopp. Vidare har korrigeringar skett när företag helt bortskrivit aktier eller an­ delar i rörelsefrämmande investeringar. Avsättningar till pensionsstiftelser har upptagits som kostnader, även om dessa avsättningar hos resp. företag disponerats av vinstmedel på bolagsstämma. Undersökningens resultat framgår av tabell 42, där beteckningarna a, b och c avser omsättningssummor av resp. intill 200 000 kr, 200 000—400 000 kr och över 400 000 kr. Den nedersta raden i tabell 42 har framkommit, sedan summan av de redovisade vinsterna inom resp. grupper dividerats med summan av det egna kapitalet inom resp. grupp, varigenom vinst i procent på eget kapital framkommit. För åren 1947 och 1948 har indelningsgrunden förändrats. Företagen har indelats i två grupper i st. f. tre, nämligen företag med en omsättning av 300 000 kr (a) resp. över 300 000 kr (b). En betydande förskjutning i om­ sättningen har nämligen ägt rum sedan början av undersökningsperioden. I tabell 43 (s. 139) återgives de sålunda beräknade medeltalen för räntabili­ teten för de 44 bokhandelsaktiebolagen. För att belysa den inverkan på räntabiliteten, som ersättningen till före­ tagsledaren utövar, lämnas här nedan som jämförelse en sammanställning av motsvarande räntabilitetssiffror, sedan företagsledarlönen godtyckligt

138 ndelsföretag åren 1939, 1941—1946

1943 1944 1945 1946 Omsätt ningsgrupp Omsättningsgrupp Omsättningsgrupp Oms ättningsgrupp kr./år kr./år kr./år kr./år a b c a b c a b c a b c

2,9 3,9 9,7 3,7 4,7 7,5 3,3 6,5 7,3 3,5 5,6 7,5 0,3 0,5 3,6 0,7 0,8 3,1 1,6 1,5 1,8 — 1,3 2,0 1,5 4,2 6,7 1,9 1,7 6,9 3,1 4,7 6,0 3,1 3,1 6,9 3,8 5,4 14,2 8,9 8,7 9,9 5,i 9,5 11,2 — 9,6 9,5

2,6 3,8 8,5 3,8 4.3 9,9 3,4 5,6 6,2 3,5 5,9 5,8

sänkts med 1 000 kr från det läge den hade år 1947. Samtliga 44 företag har icke kunnat medtagas i bearbetningen, då vissa företags årsredovis­ ningar ej lämnat tillräckligt material härför. Vidare har de mest extrema värdena för företagsledarlönen icke medtagits vid beräkningen av nämnda genomsnitt. Den på detta sätt framräknade vinsten har justerats med hänsyn till aktiebolagsskatten, som generellt beräknats till 50 % av vinsten. Den verk­ liga skatten torde i vissa fall ligga något över och i andra fall något under 50 %. I följande tabell 44 angives den alternativa beräkningen av räntabili­ teten. Gruppindelningen är densamma som i tabell 43. Första kolumnen anger räntabiliteten i % på grundval av den redovisade vinsten och andra kolumnen räntabiliteten, sedan företagsledarlönen justerats nedåt enligt angivna godtyckliga val. Sammanställningen visar, vilken stor betydelse företagsledarenens höjd har för förhållandet mellan investerat eget kapital och vinst. Enligt 1944 års aktiebolagslag skall i företagens förvaltningsberättelser eller vinst- och förlusträkningar angivas utbetalade löner till företagsled­ ningen. Denna lag trädde i kraft 1/1 1948, varför uppgifterna i fråga icke kunnat erhållas för tidigare år. Vidare har ej heller alla företag lämnat

Tabell 43. Räntabiliteten inom 44 bokhandelsaktiebolag åren 1947—1948

1947 1948 Omsättningsgrupp kr./år Omsättningsgrupp kr./år

a b a b

Aritmetiskt medium 3,2 6,2 1,8 3,1 1 :a kvartil 0,3 2,9 0,0 0,7 Median 0,8 3,9 1,1 1,3 3 :e kvartil 3,6 7,4 2,1 3,7 Total vinst: totalt eget kapital 3.4 4,4 2,6 3,9

139 Tabell 44. Alternativ beräkning av räntabiliteten

1947 1948 Omsättningsgrupp kr./år Omsättningsgrupp kr./år

Aritmetiskt medium 1,9 3,2 5,6 8,5 1,8 t), 8 3,2 6,7 1 :a kvartil 0,0 0,6 2,4 3,1 0,0 4,9 0,6 2,8 Median 0,8 2,5 4,5 5,5 0,9 5,0 1,2 5,4 3 :e kvartil 2,9 5,1 8,0 ll.fl 1,8 8,1 4,7 10,1 Total vinst: totalt eget kapital 1,9 3,2 7,2 9,1 2,i 4,5 5,0 7,5 sådana uppgifter, att de varit tillräckliga för att kunna medtagas i bearbet­ ningen i vad avser denna sak. Inledningsvis har antytts, vilka vanskligheter det erbjuder att ur det framkomna materialet draga några bestämda slutsatser. Det enda bestäm­ da, som kan utläsas, är att den undersökta branschens vinstförhållanden icke medför en högre avkastning på investerat kapital än vad som vid varje tidpunkt har kunnat erhållas genom annan placering. I de fall det insam­ lade materialet har varit tillräckligt utförligt för en bearbetning jämväl med avseende på företagsledarlönen, så har det visat sig vara av litet värde att nämna någon siffra för räntabiliteten. Den sista tabellen (nr 44) ger vid handen att företagsledarenens höjd spelar en så avgörande roll, att ränta­ bilitetsberäkningar för bokhandelns del icke kan göras, förrän frågan om vad företagsledaren (bokhandlaren-aktieägaren) skall erhålla för sitt arbete har lösts. Lägges härtill andra inverkande faktorer, såsom balansvärdering, företagsstruktur och geografiska förhållanden framstår materialets vansk­ ligheter i tydlig relief. Vid insamlandet och bearbetandet av materialet har den erfarenheten gjorts, att förhållandena är högst skiftande från fall till fall, liksom även anledningen härtill kan antagas vara lika skiftande. De i undersökningen åberopade värdena är således icke alltid sinsemellan kommensurabla. För att erhålla en tillförlitligare uppfattning av A-bokhandelns ränta­ bilitets- och strukturförhållanden är en grundligare undersökning påkallad, där enhetliga värderingsprinciper och företagsekonomiska bedömanden kun­ de åberopas. Här har det givna materialet måst godtagas utan vidare. Mate­ rialet innesluter därför alltför mycket av företagsledarnas subjektiva be­ dömanden av framtidsutsikterna etc. och naturligtvis även vissa hänsyn till skattelagstiftningen. Givet är att en fullständig kostnadsanalytisk undersökning skulle ha krävt ett avsevärt större primärmaterial. Med de begränsade syften, som bokutredningen för sin del ansett sig böra uppställa för sin undersökning

140 av bokhandelns räntabilitet, har emellertid den företagna stickprovsunder­ sökningen ansetts vara tillfyllest.

Andra reguljära bokförsäljare Kiosker och pappershandlare Som tidigare nämnts, har bokförläggare rätt att till annan än kommis- sionär utlämna i kommission sådana förlagsartiklar, som betingar ett pris av högst kr 5: 75 för häftat exemplar. Försäljningen av detta slags littera­ tur, bland vilken större delen av de skönlitterära billighetsserierna återfin­ nes, sker, utom genom bokhandeln, genom Svenska pressbyråns tidnings­ kiosker och övriga försäljare av dags- och veckotidningar, d. v. s. pappers­ handlare, tobaksaffärer och privatägda kiosker. Pressbyrån har f. n. 450 egna kiosker och är leverantör till ca 16 000 andra tidningsförsäljningsstäl­ len i landet. Under år 1950 uppgick den bokförsäljning, som ägde rum ge­ nom Pressbyråns olika affärer till 4 584 000 kr. Härav utgjorde försälj­ ningen av bokverk, överstigande kr 4: 75 (det då giltiga stoppriset för bil­ lighetslitteratur) ca 375 000 kr. Försäljningen av billighetslitteratur om­ fattade således nämnda år i runt tal 4,2 miljoner kr. Härvidlag är att märka, att de enskilda försäljarna icke uteslutande varit hänvisade till Pressbyrån för beställning av sådana böcker, varför den totala siffran för försäljningen av billighetslitteratur i dessa affärer torde vara åtskilligt högre. I framställning till bokförläggareföreningen har Pressbyrån anhållit, att lantbokhandelsrättigheter skall beviljas 91 av Pressbyråns återförsäljare av tidningar och tidskrifter och 171 av byråns egna kiosker. Bokleveranser­ na skulle i dessa fall ske genom Pressbyråns försorg, som härigenom skulle beredas möjlighet att förmedla beställningar på böcker i prislägen ovanför stoppriset från de nämnda försäljningsställena. Enligt nu gällande bestäm­ melser kan sådana beställningar f. n. icke ske hos dessa försäljare. Fram­ ställningen har i stort sett bifallits av bokförläggareföreningen i mars 1952.

Missionsbokhandlare På liknande sätt som Svenska bokförläggareföreningen har Kristna bok­ förläggareföreningen, tidigare Sällskapet de religiösa bokförlagen, inrättat kommissionärskap för försäljning av de förlagsartiklar, som utgives av de till nämnda förening anslutna bokförlagen. Börande organisationen, se kapitlet om förlagsverksamheten, s. 79. Föreningen har antagit 133 kommissionärer, som bedriver bokhandel i öppen affär, oftast i kombination med försäljning av pappersvaror och tid­ ningar. Av dessa kommissionärer, som benämnes missionsbokhandlare, är 24 samtidigt A-kommissionärer och 18 B-kommissionärer hos Svenska bok­ förläggareföreningen. För missionsbokhandelns geografiska fördelning har

141 utredningen redan lämnat en ingående redogörelse på s. 114—118, till vilken hänvisas. Här skall endast tillfogas, att dessa affärer med få undantag är belägna på orter, som saknar A- eller B-bokhandel. Undantagen är Berga, Munksund och Norrfjärden. Oberoende av om missionsbokhandlaren är kommissionär hos Svenska bokförläggareföreningen eller ej, kan han enligt bokhandelns affärsregler saluföra vissa delar av de till denna förening anslutna förlagens produk­ tion, främst den religiösa litteraturen. En väsentlig del av detta slags lit­ teratur saluföres genom missionsbokhandlarna. Omsättningen inom missionsbokhandeln uppskattas år 1950 till 560 000 kr. Siffran avser endast omsättningen av sådana förlagsartiklar, som leve­ rerats av förlag, anslutna till Kristna bokförläggareföreningen. Någon upp­ gift rörande leveranserna från övriga förlag har icke stått att få.

Bokförlagens direktförsäljning En stor del av bokproduktionen — det gäller företrädesvis böcker i de högsta och de lägsta prisklasserna — säljes, förutom genom butikshandeln, även på annat sätt. Förläggarna måste kalkylera med höga försäljnings­ siffror för den litteratur det här är fråga om. De böcker, som på grund av- utstyrsel och omfång betingar ett högt pris, måste få en betryggande av­ sättning, om de överhuvudtaget skall kunna utgivas. Böcker till låga priser förutsätter stora upplagor, och därför måste flera olika distributionsmetoder anlitas för att de stora upplagorna skall kunna säljas. De försäljningsformer, som utom den vanliga distributionsvägen genom bokhandeln utnyttjas av förlagen för att sälja verk av ovannämnda slag, är avbetalningsförsäljning genom ombud, försäljning av billighetsserier genom fritidsombud och försäljning genom kupongannonsering. Den sist­ nämnda försäljningsformen användes dock icke enbart för försäljning av större verk och billighetsserier utan även vid försäljning av förlagens van­ liga produktion. En del av denna produktion distribueras även genom två andra försäljningsformer, som måste nämnas, om man skall få en full­ ständig bild av de svenska förlagens direktförsäljning, nämligen försälj­ ning direkt till biblioteken och försäljning genom förlagen närstående organisationer.

Avbetalningsförsäljning genom ombud Denna försäljningsform koncentrerar sig huvudsakligen till ett fåtal fir­ mor, som har lagt upp en organisation för detta ändamål. Flera av dessa organisationer bedriver försäljning av böcker för andra förlag än de, till vilka de själva är knutna.

142 De bokverk, som säljs på avbetalning håller vanligtvis ett pris på över 50 kr. Det genomsnittliga kontraktsbeloppet var år 1948 94 kr för de fyra företag, som hade lämnat upplysningar om sin verksamhet till den under­ sökning, som publicerades i betänkandet rörande avbetalnings- och för­ skottsköp m. m. (SOU 1949:38). En sammanställning över de verk, som sålts i stor utsträckning genom avbetalning under de sistförflutna fem åren, visar stor variation. Förteck­ ningen omfattar ett sextiotal verk, men den ger inte någon fullständig bild av vilka verk, som nu av svenska förlag direktförsäljes genom avbetal­ ning. Det saknas nämligen ett stort antal standardverk, som utkommit före denna tid men som fortfarande har en omfattande avbetalningsförsäljning. Som exempel på denna grupp kan nämnas Selma Lagerlöfs skrifter, Albert Engströms Berättelser och Gubbar, Bonniers stora konversationslexikon och Schiick och Warburgs litteraturhistoria. Samtidigt måste också påpekas, att förlagens avbetalningsförsäljning icke blott koncentreras på verk i pris­ klasser över 50 kr utan även omfattar en hel del böcker till lägre priser, som dock i regel också har stor spridning genom bokhandeln. Men man kan med säkerhet påstå, att de dyrare verken huvudsakligen säljs genom detta avbetalningssystem, som till största delen handhas av förlagen. Inom bok­ handeln är det endast ett fåtal firmor, som bedriver avbetalningsförsälj­ ning i större skala. Försäljningsformen förekommer därjämte hos ett stort antal bokhandlare, men den är här av betydligt mer begränsad omfattning. Den ovan anförda huvudregeln för de dyrbarare bokverken — antingen det är fråga om skönlitterära arbeten (samlade skrifter), praktiska hand­ böcker, konstböcker eller uppslagsböcker — innebär, att utan avbetalnings­ försäljningen skulle denna kategori av stort upplagda verk, som är karak­ teristisk för svensk bokutgivning, helt saknas. Då skönlitterära författares samlade skrifter oftast också säljes i enstaka band, är det alltså tack vare stödet från avbetalningssystemet, som allmänheten har tillgång till enstaka volymer av ifrågavarande författare till priser, som blir väsentligt lägre än man annars måste räkna med. Vid sidan av denna avbetalningsförsäljning förekommer också en för­ säljning genom firmor av mera tillfällig och spekulativ art av bl. a. »bio­ grafiska» bokverk, som började florera för något decennium sedan. Ackvi- sitionen gäller böcker, som oftast är långtifrån färdiga vid utbjudandet, och i många fall redigeras verket i nära anslutning till ackvisitionsresultatet; endast de personer, som lockats att teckna sig för köp av verket, blir på ena eller andra sättet omnämnda i verket. Denna försäljningsform, som ofta bidragit till att bringa avbetalningsförsäljningen av böcker i vanrykte, har låtit mycket tala om sig — icke minst till följd av de hänsynslösa ackvisi- tionsmetoderna — men försäljningens omfattning har dock varit betydligt mindre än man skulle tro.

143 I det ovannämnda betänkandet, s. 61, finns en del uppgifter om omfatt­ ningen av förlagens avbetalningsförsäljning, liksom i den utredning som gjordes av kommerserådet Siegfrid Matz år 1945. Totalförsäljningen i tusen­ tal kronor var år 1938 5 608, år 1944 8 262 och 1948 11782. Handpen­ ningen i % av kontraktsbeloppet var 1944 6,9 och 1948 6,7. Den avtalade avbetalningstiden var år 1944 25 månader och 1948 19,2 månader. Utvecklingen under de angivna åren visar en tydlig sanering av avbetal­ ningshandeln med böcker, och den bekräftas också vid en jämförelse hos enskilda företag. Den tendens, som siffrorna hos AB Bonnierbibliotek visar i nedanstående översikt, är säkerligen allmän inom bokförlagens avbetal­ ningsverksamhet. Samtidigt som omsättningen har stigit hos Bonnierbiblio­ tek, har procenten av returer från kunder, som ej fullföljt köpen väsentligt sjunkit. Beturprocenten var nämligen år 1945 18,4 %, år 1947 14,8 % år 1949 8,9 % och år 1950 7,7 %. I bokutredningens undersökning om allmänhetens bokvanor redovisas av­ betalningsköp av böcker för blott 3 % av de tillfrågade. Härav hade 2 % bundit sig för köp av uppslagsbok eller konversationslexikon och 1 % för köp av romanserie. I en dansk undersökning år 1945, företagen av Det danske Gallup Institut, redovisas noga för inköpskällorna beträffande böc­ ker. Av denna undersökning framgick, att 16 % av bokköparna köpt genom avbetalningsagenter och att dessa har sin största marknad i landsorten och på landsbygden, framför allt bland bokköpare i åldern 20—39 år. Vidare framgick det, att 19 % av bokköpen bland arbetarna, 13 % bland medel­ klassen och 9 % bland bättre situerade gjordes genom ombud för avbetal­ ningsfirmor. På grundval av de erfarenheter man har här i landet av denna försälj­ ning kan man säga, att de danska uppgifterna överensstämmer med de svenska beträffande bokköp genom förlagens avbetalningsförsäljning. Men man har ett allmänt intryck av att skillnaden mellan arbetarnas och medel­ klassens inköp ej är så markerad här som i Danmark, utan att avbetal­ ningsförsäljningen i lika hög grad vänder sig till båda dessa grupper. Där­ emot stämmer uppgiften om de bättre situerades bokköp i Sverige mer överens med motsvarande siffror för Danmark. En uppgift, som belyser avbetalningsförsäljningens stabilitet, härrör från AB Bonnierbibliotek. Man har ofta den uppfattningen att de, som köper böcker på avbetalning, genomför köpet med stor ovilja och ofta icke av­ slutar det. Mot denna uppfattning talar det förhållandet, att 20 % av Bonnierbiblioteks totala omsättning under år 1950 utgjordes av försäljning till gamla kunder, och av det totala antalet order hade 32 % kommit från sådana kunder. Detta är ett talande bevis för hur stor den krets av bokin- tresserade är, som utnyttjar avbetalningsmöjligheterna för att skaffa sig grundstommen till ett eget bibliotek. Erfarenheterna från Nordiska Bok-

144 handeln, som bedriver en omfattande avbetalningsförsäljning, visar samma förhållande. Många kunder, som börjat köpa böcker på avbetalningskonto i ungdomen, kvarstår som kunder hela livet. Samma iakttagelse har även gjorts av andra bokhandlare, som i mera begränsad omfattning säljer böc­ ker på avbetalning eller månadskonto. De berörda iakttagelserna gäller den försäljning, som sker till bokin- tresserade personer. Annorlunda är givetvis förhållandet med den ackvisi- tion, som bedrivs av de förutnämnda spekulativa företagen. Där kan den momentana försäljningsframgången framkalla en konstant ovilja hos kun­ den mot bokagenter och bokköp överhuvudtaget, som är långt ifrån önsk­ värd.

Försäljning av billighetsserier Affärsreglerna för bokhandeln fastslår, som ovan framhållits, att »till annan återförsäljare än bokhandlare» får säljas i kommission »billighets­ litteratur av skönlitterärt, populärvetenskapligt eller populärt allmännyttigt innehåll, som utgives i serier till ett bokhandelspris av i regel högst kr 5: 75 för häftat exemplar». Den försäljning, som har kommit till stånd med stöd av denna bestäm­ melse, ägde intill år 1941 till övervägande delen rum genom Pressbyråns försäljningsställen och genom pappershandeln m. m. Under det senaste decenniet har en tidigare använd distributionsmetod på nytt tagits upp. Vissa bokförlag har nämligen för försäljning av sina billighetsserier av skönlitteratur inrättat landsomfattande ombudsorganisationer, genom vilkas medlemmar böckerna distribueras direkt till kunderna. Ombuden söker sina kunder främst på industrins arbetsplatser, inom föreningsväsendet och även i viss utsträckning genom hembesök. De förlag, som i första hand använder sig av denna försäljningsform, är — för att anföra dem i den ordning de uppträtt på bokmarknaden — Tidens förlag, Folket i Bilds förlag, Alb. Bonniers förlag och (i viss ut­ sträckning) Vingförlaget. De bokserier, som blivit föremål för sådan försäljning, är följande: a) Tidens bokklubb. Denna utgivning startades säsongen 1940/41 av Bokförlags-AB Tiden och har till utgången av år 1950 omfattat 60 volymer. Tidigare såldes dessa serier endast i komplett skick, varvid köparen fick förbinda sig att förvärva samtliga 6 volymer under utgivningsåret. Numera säljs banden även separat, varvid priset för en enstaka bok är obetydligt högre. Genomsnittsupplagan för de olika serierna har varierat mellan 25 000 och 30 000 (ett år 33 000), och den totala produktionen fram t. o. m. utgången av år 1950 har varit något mer än 1 500 000 exemplar. Priset pr volym var år 1950 kr 3: 50 för medlemmar och kr 3: 75 för köpare av en­ staka band.

145

10 Till denna serie ansluter sig b) Tidens bokklubbs extraböcker. Utgivningen påbörjades under säsong­ en 1949/50 och har hittills omfattat 6 volymer, som tryckts i en genom­ snittsupplaga av 15 000 ex. per bok. Den sammanlagda utgivningen om­ fattar således 90 000 exemplar. Priserna varierar efter omfång och ut­ styrsel hos böckerna och har hittills varit mellan kr 5: — och 6: 75 (för icke medlemmar kr 5: 50—7: 25). Förutom facklitteratur av främst politiskt innehåll distribueras även de av Tidens förlag publicerade c) Klassikerserierna i viss utsträckning genom bokombuden. Denna ut­ givning har hittills omfattat 24 översättningar av rysk litteratur, 9 band tysk och 3 volymer fransk litteratur. De tryckta upplagorna av dessa verk har varierat mellan 3 000 och 5 400 exemplar och totalutgivningen kan upp­ skattas till ca 160 000 exemplar. Priserna har varit kr 2: 65 för den ryska serien, kr 4: 75 för den tyska (inb. ex.) och kr 3: 85 för den franska serien. d) Folket i Bilds folkböcker. Denna utgivning påbörjades år 1941 och har till utgången av år 1950 omfattat 83 volymer i en totalupplaga av ca 7 000 000 exemplar. Utgivningen år 1950 omfattade 10 volymer och priset var kr 1: 45 för häftat ex., kr 2: 85 för klotryggsband samt kr 4: 75 för halvfranskt band. För dubbelvolym var priset kr 2: 90, resp. kr 5:25 och kr 7: 75. Upplagorna för de enskilda böckerna har varierat mellan 70 000 och 100 000 exemplar, men för vissa titlar har upplagan varit ännu större. Till denna utgivning kommer e) Folket i Bilds Världsbibliotek. Denna serie omfattar nyare skönlittera­ tur i översättning. Utgivningen påbörjades år 1948 och har hittills (juni 1951) omfattat 17 band med rysk, amerikansk, fransk och engelsk littera­ tur. Till detta bibliotek ansluter sig en serie med verk av Upton Sinclair, som skall omfatta 5 band å kr 4: 35 inb. Priset för övriga böcker i detta bibliotek har växlat mellan kr 1: 95 och 2: 25 för haft. ex. och kr 3: 25 och 3: 75 för inb. ex. Upplagorna har varierat mellan 21 000 och 40 000 exem­ plar för olika böcker och sammanlagt har produktionen hittills omfattat ca 650 000 exemplar. Vidare har förlaget utgivit f) Folket i Bilds Gyllene Böcker, en barnboksserie, som under år 1950 omfattade 10 titlar å kr 1: 35 för kartonnerat ex. Upplagan var för 1950 års utgivning totalt 580 000 exemplar. g) Bokklubben Svalan. Denna bokklubb startades år 1942 av Alb. Bonniers förlag. Till utgången av år 1950 har utgivningen omfattat 108 volymer i en totalupplaga av 3 352 000 exemplar. Upplagan för de enskilda volymerna har varierat mellan 30 000 och 45 000 exemplar. Medlemmarna i bokklubben, som värvats huvudsakligen genom bokhandeln (ca 70 %),

146 genom annonser och genom personlig propaganda på skilda sätt, får välja bland ett urval av 12 volymer årligen men måste teckna sig för abonne­ mang på minst 6 volymer. Delvis på grundval av dessa förhandsteckningar avvägs upplagans storlek. 1950 års utgivning omfattade 12 volymer och priset var kr 4: 50—4: 65 för inb. ex. h) Bonniers Folkbibliotek. År 1947 började Alb. Bonniers förlag denna utgivning, och till utgången av år 1950 har 48 volymer utgivits i en total­ upplaga av ca 3 500 000 exemplar. Upplagan för de enskilda volymerna har varierat mellan 65 000 och 100 000 exemplar. 1950 års utgivning omfattade 10 titlar och priset för häftat ex. var kr 1: 55—1: 60 och för bundet ex. kr 2: 95—3: —. Enstaka verk har utgivits i dubbelvolym, som betingat mot­ svarande förhöjt pris. Till denna utgivning kommer i) Bonniers Folkbiblioteks Kvartalsböcker. Denna utgivning påbörjades år 1948 och har till utgången av år 1950 omfattat 11 volymer i en samman­ lagd upplaga av ca 330 000 exemplar. 1950 års utgivning omfattade 4 volymer till ett pris av kr 5: 30—7: 35 för inb. ex. Häftade ex. säljs endast i begränsad omfattning. Härutöver har denna förlagsgren utgivit k) Bonniers Folkbiblioteks Barn- och ungdomsböcker. Denna utgivning påbörjades år 1950 och omfattade 3 volymer, som utgavs i en sammanlagd upplaga av 90 000 exemplar. Böckerna, som endast säljs i bundet skick, kostade kr 1: 95—2: 25. Genom BFB:s ombudsorganisation säljs också i viss utsträckning de billighetsutgåvor, som publicerats av det förlaget närstående förlaget Forum. Hit hör bl. a. den årliga uppslagsboken När-Var-Hur, Gröna Visboken, Forum-biblioteket och en mängd andra förlagsartiklar. 1) Vingförlagets utgåvor. Förlaget stiftades år 1950 av de tre intressen­ terna Kooperativa förbundet, Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag (LT:s förlag) och AB P. A. Norstedt & söner. Under säsongen 1950/51 har förlaget publicerat 7 volymer i en sammanlagd upplaga av 385 000 exemplar, varav för 1950 års vidkommande 185 000 exemplar. Priset för enkelvolym har varit kr 2: 25—2: 50 för haft. ex. och kr 3: 75—3: 90 för bundet ex. För dubbelvolym var priset kr 4: 25 för haft. ex. och kr 6: 75 för inb. ex. Någon egen ombudsorganisation har förlaget ännu icke byggt upp, men LT:s ombud inom jordbrukets skilda organisationer (SLS och JUF) har upptagit försäljningen av Vingförlagets böcker. Huvudparten av försälj­ ningen sker genom bokhandeln och i de kooperativa affärerna landet runt (se härom s. 150). Då denna redogörelse för förlagens produktion av billighetsupplagor an­ knutits till försäljningsmetoden genom bokombud, har här övriga billighets­ serier måst lämnas utanför redovisningen. Nämnas bör emellertid att ett

147 flertal bokförlag publicerat romanserier i prisbilliga utgåvor, som i stor utsträckning sålts utanför den reguljära bokhandeln. Hit hör bl. a. B. Wahl­ ströms förlag, som alltsedan 30-talet utgivit skilda romanserier, omfattande 15 band pr år i prisklassen 3: 45—3: 85 för inb. ex. Upplagorna har i regel omfattat 15 000 ex. per bok och har för enstaka titlar varit 20 000 ex. De har sålts förutom genom kupongannonsering och i pappers- eller tobaks­ affärer även genom bokhandeln. Sedan år 1949 har bokhandeln fördubblat sin andel i försäljningen med motsvarande minskning för övriga försälj­ ningsställen. Förlaget erbjuder den, som tecknar sig för hela serien, 2 band av de 15 utan betalning. Totalutgivningen under 1940-talet kan uppskattas till 2 250 000 ex. Omfattningen av de ombudskårer, som etablerats på marknaden, fram­ går av följande siffror. Tidens förlag har 5 expeditioner med 200 central­ ombud och 6 500 underombud, alla avlönade på provisionsbasis. För Tidens bokklubbs utgåvor beräknas försäljningen till 95 % komma på ombuden, till 4 % på bokhandeln och återstående 1 % på direktrekvisitioner. Folket i Bilds ombudsorganisation omfattar 6 000 ombud, som säljer 67 % av billig­ hetsutgåvorna från förlaget. Av återstoden säljs 16 % genom Pressbyrån, 7 % genom bokhandeln, 6 % direkt pr post och 4 % på andra vägar. Bon­ niers Folkbibliotek slutligen har 3 000 ombud, som säljer 69 % av förlags- grenens utgåvor, 14 % går genom Pressbyrån, 13 % genom bokhandeln och 4 % direkt pr post. En sammanfattande tabell över de här berörda förlagens eller förlags- grenarnas utgivning av billighetsserier sedan starten fram till utgången av år 1950 får följande utseende:

Tabell 45. Utgivning av billighetsserier åren 1940—50 för angivna förlag

Totalupplaga Startår Bokförlag, bokserie t. o. m. 1950

Bokförlags AB Tiden 1940 1 500 000 1949 90 000 1948 160 000

AB Foiket i Bilds förlag FIB-s folkböcker 1941 7 000 000 FIB-s Världsbibliotek 1948 660 000 1950 580 000

Alb. Bonniers förlag AB 1942 3 352 000 1947 3 500 000 1948 330 000 1950 90 000

1950 185 000 Summa 17 447 000

148 Försäljning genom kupongannonsering Som framgår av det föregående är de berörda förlagens direktförsälj­ ning pr post av ganska liten betydelse räknad i procent av den totala för­ säljningen. För Tidens förlag var siffran blott 1 %, för Folket i Bilds för­ lag 6 % och för Bonniers Folkbibliotek 4 %. De båda senare förlagen har en rätt omfattande annonsering, men trots detta lämnar försäljningen på grundval av kupongannonser blott ett ringa resultat. Förklaring härtill är kanske delvis, att kupongerna är så formulerade att kunden göres upp­ märksam på övriga försäljningsställen — bokhandeln, tidningsdistributö­ rerna o. s. v. — för de annonserade böckerna. Av viss betydelse i detta sam­ manhang är det samband, som etablerats mellan kundkretsen och förlaget. Vissa organisationer och dem närstående förlag har ett psykologiskt grepp över sin kundkrets genom sina tidningar och tidskrifter — man begagnar samhörigheten och intressegemenskapen som försäljningsargument. Frågan härom kommer att ytterligare belysas i ett senare avsnitt av detta kapitel (s. 150). För övriga förlag visar erfarenheten, att en kupongannonsering för böcker, som kan köpas i bokhandeln, i regel får ett mycket litet antal rekvisitioner som resultat, oavsett om annonseringen sker i de dagliga tid­ ningarna eller i veckotidningarna. Det kan antas, att den försäljning, som förlagen skapar genom kupongannonsering, icke spelar särdeles stor roll för förlagens direktförsäljning. Annonsens värde som försäljningspropa­ ganda kan därför inte uteslutande bedömas efter rekvisitionernas omfatt­ ning. Förhållandet är givetvis helt annorlunda för de förlag, som står utanför den sedvanliga distributionsmetoden genom bokhandeln. Här gäller det böcker, som kunden vet, att han icke kan erhålla genom bokhandeln eller övriga gängse distributionskanaler utan som han måste rekvirera direkt från förlaget. Annonserna ger också uppgift härom. Denna försäljningsform praktiseras i betydande omfattning av vissa bokförlag, och annonserna av­ ser romanserier, uppslagsverk, samlingsverk m. m. Försäljningsformen etablerades efter dansk förebild av Förlagshuset Norden i Malmö och har upptagits av ett flertal firmor, somliga årligen återkommande, andra mer sporadiskt verksamma. Att döma av den ofta förekommande annonseringen i dags- och veckopress och av att ett flertal firmor ständigt återkommer med samma annonsform, torde denna försäljningsform skapa ett tillfreds­ ställande resultat.

Försäljning direkt till biblioteken De större förlagen har i viss utsträckning organiserat sin försäljning till de kommunala biblioteken genom resande agenter. De uppsöker biblioteken och tar upp order på årets utgåvor. I ett fall, Bonniers Bokförmedling,

149 har organisationen lagts upp på så sätt, att den arbetar som en bokhandel med biblioteken som kunder och den distribuerar böcker från alla bok­ förlag. Några siffror som belyser omfattningen av denna försäljning har utred­ ningen ej funnit skäl att anskaffa. Den huvudsakliga försäljningen torde nämligen gå genom den reguljära bokhandeln.

Försäljning genom förlagen närstående organisationer Bokförlag med anknytning till politiska organisationer, landsomfattande ekonomiska sammanslutningar eller ideella rörelser säljer en stor del av sin förlagsproduktion genom dessa organ. Detta är t. ex. fallet med Förlags- AB Tiden vars i det föregående berörda ombudskår utgöres av personer med förtroendeuppdrag av skilda slag inom den socialdemokratiska rörel­ sen. Försäljningen av förlagets politiska litteratur genom dessa ombud har en betydande omfattning. För LT:s vidkommande har det meddelats, att 60 % av facklitteraturen och 40 % av skönlitteraturen distribueras direkt till medlemmarna av de skilda jordbruksorganisationerna. Den konsumentkooperativa rörelsens förlag, KF:s förlag, har också på skilda sätt sökt sprida sina böcker till medlemmarna på andra vägar än över bokhandeln. Sedan åtskilliga år tillbaka har de kooperativa distrikts­ mötena och årsmötena upptagit någon punkt på dagordningen, där förlagets verksamhet berörts. I samband härmed har man i växlande omfattning sålt böcker till mötesdeltagarna. Ett verksammare stöd för bokspridningen har man erhållit i boklotterierna på de talrika medlemsmötena. De boksatser, som utlottas på dessa möten, iordningställs av förlaget och de innehåller ett sortiment av böcker, dels till nedsatt pris, dels ett urval ur den aktuella litteraturen till bokhandelspris. Värdet av de på detta sätt sålda böckerna uppskattas för år 1949 till ca 60 000 kr och för år 1950 till ca 75 000 kr. Boksatserna kan endast rekvireras i fast räkning. Samma distributions­ former har med framgång tillämpats av bl. a. jordbrukets organisationer. Även på annat sätt kan föreningarna rekvirera böcker för försäljning på medlemsmötena. De erhåller härvid en rabatt på 25 %, varifrån avgår 3 % för förlagets omkostnader. Kommissionssändningar av förlagets ny­ produktion erbjudes mot 25 % rabatt. I fast räkning rekvirerade böcker erhålles mot 30 % rabatt, om bruttovärdet är mellan 25 kr och 200 kr. Vid högre belopp erhålles 35 % rabatt samt fraktfrihet. År 1948 upptogs bokförsäljning mer systematiskt i konsumbutikerna, främst i specialvaruförsäljande butiker. Under första året upptogs sådan försäljning i butiker tillhörande 156 av de 677 konsumtionsföreningarna, och sedan förbundet övertagit Babén och Sjögren bokförlag, har denna för­ säljning tagit större omfattning. År 1949 anmälde sig 385 föreningar till

150 bokförsäljning. Sedan KF tillsammans med Norstedts och LT:s förlag bildat Vingförlaget för publicering av de ovan nämnda billighetsböckerna, har ytterligare ett stort antal föreningar börjat saluföra böcker i sina special- varuförsäljande butiker, f. n. över 650 av de 680 föreningarna, d. v. s. 96 %. Av de ca 3 000 specialvaruförsäljande konsumbutikerna är 2 500 belägna i orter, som saknar bokhandel. Ungefär 1 000 av hela antalet har nu upp­ tagit bokförsäljning, och förlaget räknar med att denna distributionsform kommer att bli den viktigaste och mest omfattande utanför bokhandeln.

Antikvariat, rcstupplageförsäljare och bokbarer Till sist vill utredningen i detta sammanhang i korthet beröra den bok­ distribution, som äger rum genom antikvariaten, restupplageförsäljarna och bokbarerna. I de båda första fallen är det fråga om försäljning av böc­ ker, som i regel utgått ur bokmarknaden, i det tredje åter är det fråga om en uthyrning av böcker.

Antikvariat och restupplageförsäljare Bokförsäljningen inom antikvariaten har — särskilt när det gäller de större företagen — en bibliofil inriktning, och verksamheten utgör i detta avseende en värdefull och nödvändig komplettering till den reguljära bok­ handeln. Antalet mer betydande antikvariat i landet uppskattas till ett 60- tal, av vilka de flesta är belägna i de större städerna. Företagarna har sam- manslutit sig i Svenska Antikvariatföreningen, som i april 1951 hade 29 medlemmar, representerande företag i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norr­ köping, Uppsala och Lund. Vid sidan av dessa antikvariat finns ett icke obetydligt antal småaffärer, som handlar med begagnade böcker, där bok­ beståndet emellertid inskränks till ett mera slumpartat sortiment. Den betydande del av förlagens produktion, som ej finner avsättning genom bokhandeln till ordinarie priser och ej heller finner åtgång vid de årliga realisationerna, hembjuds av förlagen till antikvariaten och till sär­ skilda restupplageförsäljare. Dessa senare företagare bedriver bokhandel i öppen butik ofta i kombination med försäljning av pappersvaror och skriv­ don m. m. Företagen för ofta en ambulerande tillvaro mellan olika städer och inom städerna mellan olika stadsdelar. Några uppgifter om den årliga omsättningen i dessa affärer har utredningen ej funnit skäl att inhämta, då den torde vara förhållandevis obetydlig, jämförd med bokmarknaden i stort.

Bokbarer Dessa företag bedriver, som ovan anförts, en uthyrning av böcker. Bland de böcker, som i främsta rummet blir föremål för sådan uthyrning, märks

151 sådana, som står i centrum för det allmänna intresset och som ännu inte anskaffats av de offentliga biblioteken, vilka i regel brukar iaktta en viss karenstid för utlåningen av nyutgiven litteratur. Böckerna anskaffas genom bokhandeln eller genom köp av recensionsexemplar, som funnit vägen till antikvariaten, och utlånas mot varierande avgifter för kortare eller längre tid. Ju mer uppmärksammad boken i fråga är, desto dyrare är det att hyra den. I sortimentet i dessa affärer ingår också en betydande del av ren under­ hållnings- och förströelselitteratur, som kundkretsen föredrar att hyra framför att köpa. Av den allmänna standarden i dessa bokbarer att döma förefaller det ekonomiska utbytet av verksamheten att vara skäligen ringa. Företagsformen har — särskilt från författarhåll — utsatts för stark kritik, då den ur vissa synpunkter ansetts innebära en överträdelse av författarens rätt och vara ägnad att skada försäljningen av författarens verk. Vad den förra omständigheten beträffar kommer den nya lagstift­ ningen på författarrättens område, som väntas bliva resultatet av auktor- rättskommitténs verksamhet, att medgiva bokbarerna befogenhet att ut­ hyra böcker, men lagstiftningen slår vakt om författarnas rättigheter, då enligt utkastet till blivande lag Kungl. Maj :t äger föreskriva, att avgift skall utgå för bedrivandet av sådan verksamhet. Beträffande den skada, som bokbarerna kan tillfoga försäljningen av författarnas böcker, torde me­ ningarna vara delade — verksamheten torde som helhet ha en ganska obe­ tydlig omfattning.

Utredningen Bokhandelns geografiska spridning

A-bokhandeln Det har i det föregående anförts, att ett befolkningsunderlag på 8 000—- 10 000 personer i allmänhet krävs för att ett A-kommissionärskap skall kunna betraktas som ekonomiskt räntabelt. På en ort, som saknar A-bok­ handel men som har en folkmängd av ungefärligen denna omfattning, äger nämligen en kvalificerad bokhandelsmedhjälpare upprätta eget kommis­ sionärskap, om han i övrigt fyller de villkor, som Svenska bokförläggare- föreningen uppställer. Likaså är bokförläggareföreningen intresserad av att inrätta ett nytt kommissionärskap på ort, där det redan finnes en eller flera A-bokhandlare, om den nytillkomne — åtminstone teoretiskt — kan räkna sig tillgodo en lika stor andel av ortens totala befolkning. Eller ut­ tryckt med andra ord; om en stad har ca 30 000 invånare, men endast två A-bokhandlare, så finns det teoretiskt utrymme för ett tredje kommissio­ närskap.

152 En närmare granskning av bokhandelsantal och folkmängd i de större samhällena visar emellertid, att den ovan angivna regeln tillämpas med så många undantag, att det tvärtom är sällsynt, om antalet tiotusental invå­ nare och antalet bokhandlare överensstämmer. Å ena sidan finns det, som den tidigare redogörelsen visat, ett stort antal A-bokhandlare på orter med en befolkning, som väsentligt understiger den ovan angivna minsta folk­ mängden för ett A-kommissionärskap. I städer med en folkmängd under­ stigande 10 000 invånare är det således nära 50 A-kommissionärer, som har ett befolkningsunderlag, understigande 8 000 invånare. Av köpingarnas A- kommissionärer är det 33, som etablerats i samhällen med mindre befolk­ ning än 8 000 invånare. Sammanlagt är det således nära ett 100-tal A-kom­ missionärer, som förlagts till platser med ett ur ett sådant schematiskt betraktelsesätt bristfälligt befolkningsunderlag. Å andra sidan förhåller det sig så, att ur samma synpunkt många av de större orterna h?.r betydligt färre bokaffärer än befolkningsunderlaget kunde ge anledning till. Sålunda kunde städerna Arvika, Kiruna, Lidingö, Mölndal, Sandviken, Sundbyberg, Vänersborg och Västervik ha 2 A-kommis­ sionärer vardera i st. f. 1, staden Nacka 2 i st. f. den nuvarande sorterade pressbyråkiosken. Städerna Halmstad, Karlskoga, Karlskrona och Solna kunde befolkningsmässigt bära 3 A-kommissionärer i st. f. nuvarande 2 (Solna 1). I städer med en befolkning över 50 000 invånare blir skillnaden ännu större. Borås har 3 A-kommissionärer men skulle efter regeln kunna ha 6, Eskilstuna har 3, men kunde ha 5, Göteborg har 12 men kunde ha 35, Hälsingborg har 4 (inkl. A-bokhandeln i Båå), men kunde ha 7, Linköping har 3, men kunde ha 5, Malmö har 7, men kunde ha 19, Norrköping har 3, men kunde ha 8, Stockholm har 34, men har ett teoretiskt befolknings­ underlag för 73 A-kommissionärer, Uppsala har 4 men kunde ha 6, Västerås har 3, men kunde ha 6 och Örebro slutligen har 4, men kunde ha 7. För de angivna städernas vidkommande utgör skillnaden mellan befintliga A- kommissionärskap (94 st) och de teoretiskt tänkbara (205 st) således 111 st. För övriga tätorters vidkommande förtjänar anmärkas, att flera köpingar och andra landskommuner, i vilka ingår municipalsamhällen, saknar A- bokhandel, trots att befolkningstalen teoretiskt skulle möjliggöra sådana bokaffärer. Detta är förhållandet med Danderyds, Täby och Sollentuna köpingar samt Huddinge landskommun i Stockholms län; Älvkarleby lands­ kommun i Uppsala län; Partilie och öckerö landskommuner i Göteborgs och Bohus län; Linde och Ljusnarsbergs landskommuner i Örebro län; Malungs och Stora Tuna landskommuner i Kopparbergs län; Järvsö, Ovan­ sjö, Söderala och Valbo landskommuner i Gävleborgs län; Njurunda och Själevads landskommuner i Västernorrlands län; Frösö köping i Jämtlands län; Degerfors, Sorsele och Stensele landskommuner i Västerbottens län samt Nederluleå, överluleå och övertorneå landskommuner i Norrbottens

153 län. På vissa av de angivna platserna finns redan någon form av bokhandel (B, M, F, S, P eller L). Inventeringen gör ej anspråk på att vara fullständig; redovisningen av dessa typexempel har blott tjänat till att belysa frågan, ej att fullständigt utreda den. Den relativt talrika förekomsten av A-kommissionärer på de smärre orterna förklaras delvis av den omständigheten, att bokhandeln — liksom andra specialaffärer — på dessa orter har att täcka behoven för en kund­ krets, som är bosatt utanför orten. Dessa tätorter har ett större eller mindre omland att försörja, och härigenom får specialaffärerna möjlighet att existera även på mera oansenliga platser. I den speciella ekonomiskt- geografiska forskningen på detta område anföres definitioner på dylika centralorter av skilda slag, där skillnaden avgöres av detaljhandelns om­ fattning på orterna.1 Orter, som sysselsätter ett fåtal detaljhandelsanställda förekommer ofta som förorter, »sovstäder» o. dyl. till större städer och samhällen. Många av de drabantstäder, som vuxit upp t. ex. kring Stockholm, måste av skilda orsaker betraktas som föga lämpade för en så specialiserad affärstyp som A-bokhandeln. De större inköpen företas här i själva Stockholm, där den förvärvsarbetande befolkningen har sitt dagliga arbete. Behovet av en A- bokhandel kan bedömas som relativt ringa. Men i samma mån som dessa bostadscentra blir mer självständiga i förhållande till huvudorten, är det angeläget, att åtminstone en A-bokhandel ingår i stadsbilden och att bok­ handeln får sina önskemål om affärslokaler tillgodosedda. I varje resonemang om A-bokhandeln måste man hålla i minnet, att det finns mycket stora skillnader mellan affärer i småorter och sådana i större städer. De förra arbetar med små resurser och företer en relativt låg ränta­ bilitet — de senare kan erbjuda sina kunder en vida mer omfattande service och drar nytta av den större kundkrets, som stadens befolkning utgör med sin mera differentierade folkmängd. De ekonomiska faktorerna kommer att utförligare belysas i ett senare avsnitt (s. 156 ff) och här skall i detta sammanhang endast anföras, att avvägningen av antalet A-kommissionär- skap måste innefatta en mängd faktorer av ekonomisk och sociologisk art, av vilka många är svåra att sammanfatta i koncisa regler. En noggrannare strukturforskning rörande skilda samhällstyper kunde måhända här, lik­ som på många andra områden rörande detaljhandeln, ge säkrare underlag. Utredningen anser sig kunna konstatera, att nyetableringen inom A-bok­ handeln icke har skett i samma takt som utvecklingen av tätorterna. Det finnes enligt utredningens uppfattning utrymme för nya A-kommissionärer, och det vore önskvärt, om positiva åtgärder vidtoges för en snabbare och mer spridd nyetablering.

i Se »Tätorter och omland», några föredrag hållna vid statens samhällsvetenskapliga forskningsråds ämneskonferens i Uppsala, 2—4 juni 1950, s. 60 ff.

154 B-bokhandeln Den geografiska spridningen av B-bokhandeln visar, att denna bokhan­ delsform etablerats på medelstora orter, där omsättningen av böcker be­ räknas bliva så liten, att ett A-kommissionärskap av ekonomiska skäl är omöjligt. B-bokhandeln är, som tidigare anförts, en bokhandelsform, som ännu icke nått sin slutgiltiga omfattning, och några alltför vittgående slut­ satser om den nuvarande spridningen kan därför ej dragas. Några fastare regler för befolkningsunderlagets storlek för B-bokhandelns vidkommande har ej angivits, men då de flesta B-kommissionärerna (106 st av 183) är förlagda till orter med en folkmängd mellan 2 000 och 5 000 invånare, synes befolkningstalet 3 000 vara ett ungefärligt riktmärke. En inventering av bokhandelslösa orter med en befolkning av mellan 3 000 och 8 000 invånare ger vid handen, att det finns ett betydande ut­ rymme för B-bokhandelns expansion. Inskränkes inventeringen till C- och D-kommuner — d. v. s. sådana kommuner, där yrkesgruppen »jord­ bruk med binäringar» uppgår till mindre än 50 % av den sammanlagda befolkningen (C-kommuner) eller agglomererade kommuner med 2/3 av befolkningen bosatt inom tätort (D-kommuner) —så framgår det med led­ ning av uppgifterna i Årsbok för Sveriges kommuner 1950, att ett 80-tal orter av angivet slag saknar B-bokhandel. I enstaka fall finnes annan form av bokhandel på dessa orter, såsom sorterad butik, pressbyråkiosk eller lantbokhandel. Någon utförligare redogörelse för dessa orter och deras fördelning på de skilda länen anser utredningen ej vara påkallad, då förhållandena för kort tid sedan har ändrats genom kommunindelningsreformen.

Lantbokhandeln Utredningen har i det föregående avstått från att närmare redogöra för Iantbokhandelns spridning, främst av det skälet, att en noggrannare genom­ gång hotar att mycket snabbt bli föråldrad. Antalet lantbokhandlare kan nämligen inom den närmaste tiden väntas bli avsevärt mycket större, och en skildring av de nuvarande (april 1952) 352 lantbokhandlarnas geogra­ fiska spridning kommer därför att snart bli inaktuell. En allmän karakteristik rörande Iantbokhandelns nuvarande spridning kan dock vara befogad. Befolkningstalet på de orter, som erhållit sådan bokhandel, ligger mellan 2 000 och 5 000 invånare. Exempel på mindre orter finns också, men av deras belägenhet att döma, utgöres de av mer eller mindre isolerade bygder, där förekomsten av ett bokförsäljningsställe måste anses vara väl befogad. I vissa fall har lantbokhandel etablerats på ort med befolkningstal överstigande 5 000 invånare. Här kunde det vara be­ fogat att undersöka, om icke B-bokhandel vore den lämpligare formen för

155 kommissionärskapet. Frågan kan emellertid knappast avgöras enbart från denna utgångspunkt — åtskilliga andra faktorer torde spela in på ett av­ görande sätt.

Övriga kommissionärer Till gruppen övriga kommissionärer har utredningen fört dels A-kom- missionärernas filialer och sorterade butiker, dels de sorterade pressbyrå­ kioskerna. Vad de förra beträffar, så förtjänar det att anmärkas, att de spelar en mycket underordnad roll för bokförsäljningen som helhet betrak­ tad. Detta system med underförsäljare är statt på avskrivning, och de flesta av dessa försäljningsställen torde med tiden ersättas med B-bokhandlare eller lantbokhandlare. Filialer och sorterade butiker skiljer sig icke påtag­ ligt från dessa senare slag av bokaffärer — huvudvikten ligger nämligen även här vid försäljning av andra artiklar än böcker. Pressbyråkioskerna synes däremot kunna utvecklas ytterligare. De nu­ varande 54 sorterade pressbyråkioskerna har placerats i anslutning till järnvägslinjerna, där den resande allmänheten har en möjlighet att välja sin reselektyr ur ett större sortiment än vad de sedvanliga tidningskioskerna kan erbjuda. Det torde icke föreligga några större svårigheter att utvidga denna försäljningsform på ett flertal centrala kommunikationsorter. Sär­ skilt gynnsamma förefaller busslinjernas knutpunkter att vara, liksom spårvägstrafikens, där en mängd trafikanter dagligen passerar.

Bokhandelns lönsamhet Den i det föregående (s. 123 ff) lämnade redogörelsen för bokhandelns ekonomi måste med hänsyn till de vanskligheter, som alltid är förknippa­ de med sådana undersökningar, bedömas med viss försiktighet. Det statis­ tiska underlaget för DUI:s undersökning säkerställer ej resultatet för vissa slumpvariationer, och detsamma gäller även den kompletterande stick­ provsundersökningen. Bruket av medianvärden i DUI:s undersökning i stället för aritmetiska medeltal har gjort, att de olika tabellerna ofta icke är jämförbara sinsemellan. Vissa mediantal betr. omsättningens storlek förefaller vara mindre rättvisande. Som exempel härpå må hänvisas till tabell 34, där den beräknade omsättningssumman för de då befintliga 287 A-bokhandlarna uppgick till 69,7 milj. kr om mediantalet anfördes men till 94,4 milj. kr om medeltalet användes. Skillnaderna mellan DUI:s värden för bruttovinsten och motsvarande värden i stickprovsundersökningen kunde till någon del hänföras till skill­ naden mellan företagens storlek i de båda undersökningarna. Jämförelsen mellan DUI:s uppgifter om de normerade företagsled ar- lönerna och stickprovsundersökningens på redovisade siffror grundade

156 medeltal visade, att DUI upptagit denna utgiftspost till ett högre genom­ snittligt belopp än vad som verkligen utgår. Någon jämförelse mellan de båda undersökningarnas poster för övriga omkostnader har icke företagits. Uppgifterna rörande nettoresultatet kan därför icke helt jämföras. Den allmänna slutsats rörande bokhandelns räntabilitet, som utredningen ansåg sig kunna draga på grundval av de siffror som framkom vid slick- provsundersökningen, bör på nytt understrykas. Branschens vinstförhål­ landen har icke medfört en högre avkastning på investerat kapital än vad som vid varje tidpunkt har kunnat erhållas genom annan placering. Brutto­ vinsten är icke så hög som de tidigare anförda leverantörsrabatterna kunde ge anledning att förmoda. Den påverkas nämligen kraftigt av omfattningen av den försäljning, som sker till rabattberättigade kunder. Det förtjänar likväl att anmärkas, att såväl bokförsäljningen till skolor som leveranserna till folkbiblioteken ofta har karaktär av en partiförsäljning, som varken medför någon ekonomisk risk för bokhandeln eller samma arbetsbelastning som vid försäljning i enstaka exemplar. Av DUI:s undersökning framgår otvetydigt, att företagens bruttovinst nära nog helt motsvaras av löner och omkostnader. Detta är ett i sig natur­ ligt förhållande. De redovisade nettoresultaten är därför förhållandevis ringa i jämförelse med omsättningssiffrorna — företagens överskott dispo­ neras i regel såsom ersättning till företagsledaren-affärsinnehavaren. Man kunde av denna anledning vara benägen att söka ett stöd i den nämnda undersökningen för ett bibehållande av de nuvarande rabattsatserna. En sådan argumentering är dock enligt utredningens uppfattning icke fullt till- fredsställade. Den utsäger nämligen ingenting om branschens möjligheter att anpassa omkostnaderna till någon annan rabattkalkyl. Graden av ratio­ nalisering inom bokhandeln spelar härvidlag en avgörande roll. Fastställandet av rabattsatserna är visserligen i första hand en angelä­ genhet mellan parterna på bokmarknaden, i vilken det allmänna endast delvis är engagerat, helst som den statliga priskontrollen på hithörande artiklar numera upphört. Men ur en allmän kulturpolitisk synpunkt är det dock ytterligt angeläget, att priset på böcker hålles så lågt som möjligt. Kostnaderna inom distributionsledet påverkar det slutliga priset synner­ ligen kraftigt. För böcker i standardutgåva (skolböcker och billighetsserier undantagna) betyder varje sänkning av rabatten (37 %) med blott 1 % en möjlig sänkning av bokhandelspriset med 1,5 %, om förlagets framställ­ ningskostnader och övriga kostnader hålles på samma nivå. I Norge har år 1948 en sänkning av bokhandelsrabatterna företagits efter en frivillig över­ enskommelse mellan parterna. De norska förhållandena bör i detta sam­ manhang uppmärksammas, och utredningen anser, att frågan om bok­ handelns rationalisering och rabattsatsernas storlek jämväl bör upptagas till prövning mellan de svenska partsrepresentanterna. Ett eventuellt gynn-

157 samt resultat av denna prövning måste givetvis komma bokköparna till godo i form av lägre bokpriser. Beträffande skolböcker har som tidigare anförts rabattsatserna kraftigt sänkts vid årsskiftet 1951—52.

Sammanfattning rörande kommissionsbokhandeln Huvudprincipen för den kommersiella bokspridningen, genom bokhan­ deln, kommissionssystemet, är enligt utredningens uppfattning av stort värde för den bokintresserade allmänheten. Det möjliggör en samtidig pre­ sentation av förlagsnyheterna på ett stort antal platser i landet, varigenom såväl författarnas som allmänhetens intressen tillgodoses i vidaste ut­ sträckning. Möjligheter till jämförelse erbjuder sig med länder, som saknar kommissionsbokhandel. I England och USA är kontantköpen förhärskande, vilket har lett till att bokaffärerna är avsevärt sämre sorterade med den litteratur, som ej från början kan bedömas bliva en försäljningsframgång. Kommissionssystemet är en kulturell tillgång, då det möjliggör för bokr handlarna att hålla i lager en mycket stor del av förlagsproduktionen, utan att kommissionärerna behöver stå den ekonomiska risken för lagerhåll­ ningen. I ett land som Sverige med dess sällsynt stora och mångsidiga bok­ produktion och samtidigt med dess stora utsträckning och jämförelsevis små bokhandelsorter är det uppenbart, att flertalet bokhandlare ej kan på egen risk inköpa och lagerföra en mycket stor del av bokproduktionen. Särskilt skulle böcker av okända författare samt sådan litteratur, vars av­ sättningsmöjligheter är osäkra, icke bli tillgängliga för allmänheten i bok­ handeln. För den svenska bokhandelns standard har systemet därför en avgörande betydelse, även om kommissionsbokhandeln i förhållande till hela bokförsäljningen genom bokhandeln spelar en underordnad roll. Kommissionssystemet innebär emellertid också många nackdelar, hu­ vudsakligen av ekonomisk art. För bokförlagens del torde följande anmärk­ ningar vara de väsentligaste. I allmänhet åtgår för en utsändning av en bok­ nyhet i kommission till bokhandlarna ca 600 exemplar. För böcker, som tryckes i små upplagor, samt för mera exklusiva bokverk tillämpar bokför­ lagen en något restriktivare utsändning — men under alla förhållanden ut­ gör kommissionsexemplaren en betydande del av första upplagan av en förlagsartikel. Förlagen kan icke, så länge boken ifråga ligger ute i kom­ mission, få någon säker uppfattning om dess försäljning. I allmänhet måste de räkna med detta antal som osålt. Och genom bokhandelns rättighet att i viss utsträckning vid sina returer till förlagen räkna med hela sin samlade kommissionsstock, riskerar förlagen att i vissa fall återfå även sådana exemplar, som rekvirerats i fast räkning, d. v. s. fler exemplar än som ut­ sänts i kommission kan återgå vid returen. Därigenom accentueras ytter­ ligare förlagens osäkerhet vid bedömningen av den verkliga försäljningen.

158 Onödigt stora tryckningar av upplagor kan därför lätt ske, vilket fördyrar bokproduktionen. Returerna återkommer ofta i ganska dåligt skick, vilket även medför kostnader för förlagen. Bokföring och kontroll av kommis­ sionsexemplar samt returernas mottagande och iordningställande är synnerligen arbets- och kostnadskrävande. En annan ofördelaktig konsekvens av kommissionssystemet är också, att antalet bokhandlare måste begränsas i högre grad än som skulle vara fal­ let, om böcker endast såldes i fast räkning. Kostnaderna för förlagen skulle växa oproportionerligt, om antalet kommissionärer skulle avsevärt ökas, särskilt som de nytillkomna kommissionärerna under en lång tid framåt måste beräknas få en relativt liten omsättning och just därför att de mindre kommissionärerna drar förhållandevis större kostnader för förlagen. Även för bokhandeln synes kommissionssystemet vara ett allvarligt kost­ nadsproblem, och inom bokhandelskretsar har ofta debatterats, huruvida systemet kan vara ekonomiskt bärkraftigt och i vilka avseenden det kan förenklas. Det mycket tidskrävande redovisningsarbete, som systemet med­ för, den utrymmeskrävande lagerhållningen, fraktkostnaden tur och retur för osålda böcker — allt detta medför väsentliga kostnader, som fördyrar distributionsledet. Man har kunnat konstatera, att bokhandlarnas kommis­ sionslager varierar högst betydligt och att detta lager på sina håll måste anses, vara för stort i förhållande till affärens bokförsäljning. Onekligen har i vissa fall rätten till kommission lockat till en överdriven ambition att hålla ett alltför rikt sorterat lager. Tendenser av detta slag söker man inom bokhandelskretsar motarbeta genom ett upplysningsarbete för att bättre av­ passa de kvarliggande kommissionslagren till platsens speciella avsättnings­ möjligheter. I stort sett råder dock inom bokhandeln den uppfattningen, att bokförsäljningen utan kommissionssystemet skulle bli avsevärt mer ensidig, att »best-seller»-försäljningen skulle bli alltmer dominerande och att den svenska bokhandelns standard skulle väsentligt sjunka. I den allmänna diskussionen om hithörande frågor göres ofta gällande, att bokhandeln är en monopoliserad näringsgren, som skapat ett konstlat skydd mot konkurrens. Talet om ett bokhandelsmonopol skall dock icke överbetonas. Det förhåller sig nämligen så, att A- och B-bokhandelns årliga omsättning av svenska förlagsartiklar kan uppskattas till ca 70 miljoner kr år 1950 under det att förlagens direktförsäljning har en ungefärlig om­ fattning av 60 miljoner kr. Men i de enskilda fallen kan det icke bestridas, att en del kommissionärer drar en påtaglig fördel av det komplicerade och restriktiva nyetableringssystemet på bokhandelns område. En starkare konkurrens mellan bokhandlarna kan vara stimulerande för allmänhetens bokintresse; bokhandeln kan icke — lika litet som någon annan företags­ form — helt förlita sig på att kunderna självmant kommer till butiken. De gamla kunderna gör det, men de nya skaror av bokköpare, som bokhandeln

159 behöver för sitt fortbestånd och sin vidareutveckling, går icke alltid denna väg. Det har också gjorts gällande, att A-bokhandeln har ett exklusivt drag, som gör att mycket stora grupper av allmänheten aldrig besöker en sådan affär. Detta sammanhänger till någon del med att dessa grupper har mycket små och i övrigt lätt tillfredsställda läsbehov — de behöver helt enkelt icke A-bokhandelns stora urval för sina bokköp, som sker hos tobakshand­ laren, tidningsförsäljaren eller i realisationsbutiken. Men i de fall, där be­ dömningen av A-bokhandeln som en exklusiv affärstyp verkligen är med­ veten, bör den karakteriseras som en fördom. För att råda bot mot detta missförhållande torde bokhandelns egna organisationer behöva tillgripa en målmedveten och slagkraftig propaganda i syfte att upplysa allmänheten om att bokhandeln är till för alla, att servicen inte är beroende av köpets storlek o. s. v. — allt som den regelbundne bokköparen redan vet, men som den sporadiske bokköparen kanske inte är medveten om. Frågan är alltför vidlyftig för att kunna belysas i hela sin omfattning i detta sammanhang, och utredningen har endast velat antyda de allmänna riktlinjerna för en sådan bokhandelspropaganda. Andra synpunkter på bokpropagandan i stort återfinnes i ett senare avsnitt av detta kapitel, till vilket utredningen hän­ visar (s. 163 ff). Vid en avvägning av anförda för- och nackdelar av kommissionssystemets bibehållande har bokutredningen kommit till den uppfattningen, att syste­ met är av bärande betydelse för bokutgivning och bokhandel i Sverige. Ge­ nom det rationaliseringsarbete, som pågår inom yrket och som ytterligare kan intensifieras, borde en del av systemets svårare olägenheter kunna un­ danröjas. Ett slopande av kommissionssystemet och en övergång till en helt kommissionsfri bokhandel skulle med all sannolikhet medföra en avsevärt minskad differentiering av bokutgivningen. I första hand kommer detta att gå ut över den nya, svårsålda men ur litterär synpunkt värdefulla lit­ teraturen. En försämrad möjlighet för den bokköpande allmänheten till en vidgad orientering om den nya litteraturen skulle också bli följden. Slo­ pandet av kommissionssystemet borde däremot kunna medföra vissa eko- miska fördelar, varigenom förlagsproduktionen kunde göras billigare, men detta skulle få köpas med alltför stora andra olägenheter. Bokutredningen finner det därför ur allmän kulturell synpunkt icke påkallat att förorda ett frångående av kommissionssystemet. De anförda synpunkterna avser i främsta rummet A-kommissionärerna. Innan utredningen övergår till övriga former av kommissionärskap, vill utredningen tillägga några synpunkter rörande A-kommissionärskapen. Den tidigare lämnade redogörelsen för deras fördelning har visat, att ett större antal orter med en fåtalig befolkning har A-bokhandel, under det att stora samhällen saknar sådana affärer.

160 En snabb och verkligt omfattande expansion av A-bokhandeln kan emel­ lertid i nuvarande läge knappast anses sannolik. Som förut angivits torde själva kommissionssystemet med dess för både förlag och bokhandel ganska betungande arbete lägga hinder i vägen att affärer med utsikter till en allt­ för liten bokförsäljning etableras som A-kommissionärer. Deras ekonomis­ ka bärkraft bedömes som osäker, och bokförlagen anser det ävenledes oekonomiskt att upprätthålla detta slag av affärsförbindelse med alltför många småföretag. Det är dock enligt utredningens uppfattning uppenbart, att en betydande möjlighet till utveckling av kommissionärsnätet återstår, dels till nya platser där ännu inte A-kommissionärer finnes, dels på platser där befolkningsunderlaget motiverar flera bokhandlare än de redan etable­ rade. Utredningen vill även understryka konkurrensens stimulerande bety­ delse och önskvärdheten av fler än en ensam bokhandel på sådana platser, som har några förutsättningar att bära ytterligare en konkurrent. Enligt nuvarande praxis ger man i allmänhet icke B-bokhandelsrättigheter till affärer på sådana platser, där A-bokhandel finnes. Det förefaller utred­ ningen ändamålsenligt att denna praxis ändras och att friare etablerings- förhållanden i detta avseende tillämpas. Den komplettering av kommissionsbokhandeln, som inleddes med in­ förande av B-kommissionärskapen och som fortsattes med införandet av lantbokhandeln, har av utredningen bedömts som en värdefull utbyggnad av den kommersiella bokspridningen. Visserligen lämnar ännu de båda nya affärstyperna ej något mer väsentligt försäljningsresultat i jämförelse med A-bokhandeln, men den kulturpolitiska insatsen måste här bedömas vara av större betydelse än det ekonomiska utbytet. Redan på ett tidigt stadium av sina överläggningar diskuterade bokut­ redningen möjligheten av att utvidga bokhandelns ordinarie distributions­ nät till att omfatta även delar av lanthandeln. Förverkligandet av dessa diskuterade planer skedde, innan utredningen hunnit slutföra sitt arbete, och utredningen kan därför med tillfredsställelse konstatera, att verksam­ heten kommit igång. Det har icke saknats kritiska röster om B-bokhandeln och lantbokhan­ deln. Böcker är, framhåller man, en vara som icke skall sammanföras med den timliga nödtorftens mångskiftande artiklar. Gentemot sådana åsikter måste man göra gällande, att det viktigaste inte är, i vilken butik böckerna saluförs, utan att de verkligen når fram till sina kunder. Till bokhandelns verksammaste reklammedel hör skyltfönstret — den stimulerande åsynen av de många nya böckerna utgör en eggelse till köp och läsning, som lands­ bygdsbefolkningen tidigare endast kunde bli delaktig av vid sina stads­ besök. Att böcker numera ingår i sorteringen hos ett stort antal butiker, som därigenom blivit B- eller lantbokhandlare, är därför ett på lång sikt verksamt propagandamedel för bokläsning. 161

11 Förlagens direktförsäljning Den omfattande bokförsäljning, som äger rum i förlagens egen regi, har som tidigare anförts etablerats med hänsyn till svårigheterna att avsätta större upplagor av billighetslitteratur och betryggande upplagor av mera påkostade bokverk. Agentförsäljningen är i så måtto ett nödvändigt kom­ plement till förlagens distributionsmetoder, då den når kretsar, som i all­ mänhet icke själva söker sig till bokhandeln och som bokhandeln ofta har svårt att få kontakt med. Att direktförsäljningen är ett livsvillkor för de förlag, som icke använder sig av bokhandeln som distributionsled, är själv­ klart. Agentförsäljningen av större bokverk — den må ske av förlagen eller av några stora avbetalningsfirmor — har enligt utredningens uppfattning både gynnsamma och ogynnsamma aspekter. Fördelarna har tidigare anförts — agentförsäljningen är en betingelse för utgivandet av vissa större förlags- objekt; genom ett effektivt försäljningsarbete når många av dessa verk med stort kunskaps- och bildningsvärde en vidsträckt publik. De negativa sidorna av denna försäljningsform framträder däri att allt­ för energiska agenter lockar till köp av dyrbara verk, där i en del fall köparen binder sin köpkraft vid ett enstaka, kanske för honom föga använd­ bart bokverk, till förfång för ett mera differentierat och därför ofta mera givande bokköp. Dessa nackdelar har framträtt även vid bokinköpen hos en del allmänna folkbibliotek med begränsade inköpsanslag. Invändningar av detta slag väger emellertid lätt i jämförelse med den kritik, som måste riktas mot den kallhamrade försäljningsmetod, som till- lämpas av de tidigare kritiserade förlagen (s. 143). Här är det ofta fråga om bokverk, som objektivt sett saknar varje existensberättigande. Ibland har de karaktär av läns- och landskapsinventeringar med uppgifter om går­ darnas ägare, areal, djurbesättning och taxeringsvärde. Sida upp och sida ner återges de mest triviala fakta och data om de personer, som vid order- upptagningen fanns inom räckhåll för de talföra agenterna. Ibland består de av biografiska uppgifter om någon viss grupp yrkesutövare eller någon viss hobby- eller fritidssysselsättning och dess utövare, och de har alla det gemensamt att de vädjar till fåfängan hos dem det berör. Verken presenteras i en tekniskt sett oklanderlig utstyrsel och innehåller i regel någon eller några uppsatser av »kända personer», som inom ramen för vad som brukar an­ slås åt en eller annan tidningsartikel tecknar en bakgrund till ämnet. Ut­ givarna av dessa verk har ej så sällan lyckats få kända personer i stats- eller kommunalförvaltningen eller i näringslivet och organisationerna att skriva förord eller eljest stå som garanter för bokverken. Utredningen vill icke diskutera någon censur eller något förbud mot detta slag av bokutgiv­ ning men anser sig böra fästa uppmärksamheten vid det olämpliga i ett alltför lösligt »fadderskap» åt sådana bokverk.

162 Det mest beklämmande i denna verksamhet är, att agenterna inte skyr att överträda vad anständighet och god sed inom affärslivet bjuder, över­ talningsförmågan är högt uppdriven och argumenten serveras på löpande band och alltför ofta ger man sken av att utgivningen har ett mäktigt stöd i någon organisation som kundkretsen tillhör. Sådant stöd har i enstaka fall utverkats, men oftast rör det sig om rent bedrägliga uppgifter från agenternas sida. Lika bedräglig är taktiken att först fråga ut kunden och sedan begära en bekräftelse på uppgifternas riktighet på en blankett, som vid närmare undersökning visar sig vara en beställningssedel på praktverket i fråga. Det har ofta gjorts gällande att kunderna får skylla sig själva, när de låter påverka sig av agenternas övertalningsförmåga. Men frågan har en vidare aspekt — pengarna hade kunnat användas till bättre ändamål, och dessa bokverk skapar genom sin onyttighet och dyrbarhet en avog inställ­ ning till böcker överhuvudtaget som är skadlig för den reguljära bokproduk­ tionen och bokförsäljningen. I en synnerligen gynnsam kontrast till nyssnämnda bokagenters verk­ samhet står den försäljning av i första hand billighetslitteratur, som äger rum genom fritidsombud på arbetsplatser och i hemmen. Förhållandet mellan ombuden och deras kundkrets präglas av en vänskaplig kontakt, och detta samarbete mellan säljare och köpare innebär ofta en litterär rådgivning och vägledning, som förtjänar all uppskattning, då den banar vägen för en vidare bokläsning. Förankringen i de stora folkrörelserna är stabil, då ombuden ofta är aktiva i de lokala organisationerna. De känner sin kundkrets och dess olika förutsättningar. Totalsiffrorna för omsätt­ ningen, som angivits i det föregående till 17,4 miljoner böcker under åren 1940—50, vittnar vältaligt om verksamhetens framgång, och den bestyrkes ytterligare av det förhållandet, att många svar i utredningens Gallup-under- sökning på frågan om senast lästa boken avsåg böcker ur dessa serier.

Litteraturfrämjande och bokpropaganda I den svenska debatten om allmänhetens bokintresse har det ofta fram­ förts förslag om inrättande av en särskild organisation i syfte att stimulera detta intresse. Alternativen i diskussionen har varit ett affärsdrivande och ett ideellt verksamt litteraturfrämjande. Förebilder till båda organisations­ formerna finnes i utlandet, där sådan verksamhet bedrivits med växlande framgång. Det affärsdrivande litteraturfrämjandet har fått sin största utbredning i bokklubbsverksamheten, särskilt i de anglosaxiska länderna. Dessa orga­ nisationer har grundats av förläggare eller av personer, som är fristående från förlagsverksamheten. De utger specialupplagor av skönlitteratur eller

163 facklitteratur till lägre priser än för bokhandelsupplagorna. Böckerna distri­ bueras genom posten till klubbmedlemmarna, som abonnerar på ett visst antal böcker pr år från klubben. Till förmånerna hör friexemplar av vissa utgåvor, rabatter på extraböcker o. s. v. Särskilt i USA har denna verksamhet fått stor anslutning, vilket får ses mot bakgrunden av den amerikanska bokhandelns bristande effektivitet. En efter europeisk måttstock välordnad sortimentsbokhandel har nämligen ej kunnat etableras utanför de stora städerna på öst- och västkusten, och miljontals amerikaner är därför praktiskt taget utan varje förbindelse med en välsorterad bokhandel. I stället har som bekant omtryck av populära böcker i billighetsupplagor fått en enorm avsättning genom affärer av andra slag. Bokklubbarna skapade här en helt ny distributionsform. En av olägenheterna med detta system är, att det bokurval, som ställs till medlemmarnas förfogande, är så strängt begränsat, över själva urvalet har medlemmarna i regel inte något inflytande. En för bokmarknaden i stort ytterst skadlig effekt har blivit, att förlagen i stor utsträckning anser sig tvingade att pröva insända manuskript efter de utsikter, de har att bli antagna av någon större bokklubb för distribution till dess medlemmar. Bokklubbarna erlägger nämligen en viss royalty till både förläggare och författare för rätten att utge ett nytryck, och dessa subsidiära inkomster har kommit att spela en alltför stor roll inom förlagsvärlden i USA. Enligt vissa uttalanden föreslår förläggarna t. o. m. ändringar och omarbetningar i författarnas manuskript i syfte att underlätta sådan transaktioner. Huvudsakligen förvärvar dessa bokklubbar sådana böcker, som redan förut nått en stor spridning eller publicitet. Detta är givetvis också fallet med de förlag eller förlagsgrenar, som utger billighetsutgåvor av »pocket- book»-typ. Exempel finnes också på andra former för samverkan på detta område i USA. The Cooperative Book Club må nämnas som exempel härpå. Detta företag fungerar snarare som ett slags andelsbokhandel, där medlemmarna erhåller återbäring i relation till sina inköp under året. Någon förmåns- rabatt på böckerna erbjuds sålunda icke vid själva köpet. I England lanserades idén med en bokklubb av förläggaren Victor Gollancz i syfte att nå en kundkrets utanför bokhandelns verkningsområde. Förläggaren ifråga hade specialiserat sig på utgivning av böcker med klart markerad socialistisk tendens. Då de engelska bokhandlarna i största ut­ sträckning köper sina böcker i fast räkning, hade Victor Gollancz' böcker blivit mer eller mindre uppenbart bojkottade. Något avtal för bokhandeln att hålla förlagens produktion i kommission existerade icke, och förlägga­ ren var därför hänvisad till andra distributionsvägar. »The Left Book Club» rönte stor uppskattning och bokklubben blev en betydelsefull institution för Labour-partiet. Det politiska svaret kom i form av »The Right Book

164 Club». Successivt grundades en serie av bokklubbar med hobbyverksamhet och förströelseläsning på sitt program. Motsättningen mellan bokhandeln och bokklubbarna löstes på så sätt, att bokklubbarna avstår från att publi­ cera nya upplagor av verk, som varit i marknaden kortare tid än ett år, mot att bokhandeln för sin del åtagit sig att betjäna bokklubbarnas med­ lemmar, som erhåller anvisning genom sin klubb på möjligheten att anlita bokhandeln som inköpsställe. Undantagna från tidsbegränsningen är bok­ klubbar med politisk och religiös inriktning. I Tyskland kom bokklubbsidén tidigt till uttryck och nådde en betydande omfattning mellan de båda världskrigen. Der Volksverband der Biicher- freunde var här en av pionjärerna på området med sina billiga utgåvor av värdefull litteratur. Samma verksamhet upptogs av Buchergilde Guten­ berg, som efter nationalsocialismens maktövertagande flyttades till Schweiz, där verksamheten ännu fortsätter i en alltmer ökad omfattning. I Österrike har Buchergilde Gutenberg på nytt börjat sin verksamhet, men i det sovjetockuperade Östtyskland har den återupptagna verksamheten måst läggas ned. Det schweiziska förlaget har ägnat böckernas typografiska och konst­ närliga utformning särskild omsorg. Enligt statuterna skall verksamheten vara självförsörjande men icke vinstgivande. Av överskottet har man under de senaste åren avsatt vissa belopp till författarstipendier m. m. Buchergilde Gutenberg verksamhet har varit mycket framgångsrik. Den tyskspråkiga utgivningen har kompletterats med en franskspråkig, La Guilde du livré, och en italienskspråkig, La Ghilda del libro. Den senare grenen har emellertid icke varit lika framgångsrik som de båda övriga. Anknytningen till den kooperativa rörelsen och till folkrörelserna i Schweiz har alltid varit synnerligen stark. Buchergilde Gutenberg har fått medlem­ mar långt utanför landets gränser. I Sverige räknar man således 700 med­ lemmar. Som exempel på ett ideellt verksamt litteraturfrämjande kan nämnas den engelska National Book League. Denna organisation grundades i mitten av 1920-talet i syfte att stimulera bokintresset hos den engelska allmänheten. I organisationens ledning ingår företrädare för bokmarknadens skilda sam­ manslutningar— författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, bok­ tryckare och bokbindare. Dess olika arbetsuppgifter omfattar bl. a. att hjälpa intresserade bokläsare med informationer om böcker, att anordna föreläsningar och uppläsningsaftnar, att arrangera utställningar — bland dem de olika bokutställningarna i samband med Festival of Britain 1951 — att föra bokbranschens talan inför statsmakterna o. s. v. Man bildade läsecirklar, gav anvisningar på lämpliga premieböcker åt skolor, publice­ rade bokförteckningar m. m. F. n. har National Book League ca 17 000 medlemmar. Medlemsavgiften

165 är en guinea (21 shillings) per år för dem, som bor i London och dess närmaste omgivning. Övriga medlemmar liksom studerande och skolung­ dom betalar 10 sh. i årsavgift. Medlemmarna erhåller NBL:s medlemsblad »Books» och bokförteckningar, de får vidare kostnadsfritt anlita organisa­ tionens bokinformation och referensbibliotek, de ha fritt tillträde till ut­ ställningar och föreläsningar, och de erhåller rabatt vid köp av organisa­ tionens publikationer. Trots en betydande goodwill från bokbranschens och allmänhetens sida har NBL icke lyckats säkerställa sin position som ett vägledande och upp­ lysande organ. Dess insatser måste i många hänseenden betraktas som berömvärda, men dess räckvidd är för ringa. I varje diskussion om en svensk motsvarighet till dessa skilda slag av litteraturfrämjande organisationer måste man ta i betraktande de rådande förhållandena på bokdistributionens område. I England och USA var, som tidigare framhållits, bokklubbarna en på sitt sätt nödvändig komplettering till det ordinarie distributionssystemet. Härvidlag är det svenska bokhan­ delssystemet avgjort överlägset. Om fördelarna med en bokklubbsorgani­ sation således på förhand kan bedömas som relativt ringa, så måste nack­ delarna — sådana de kommit till uttryck i USA — betraktas som föga önskvärda för vårt vidkommande. Att ytterligare ge näring åt bestseller- mentaliteten förefaller vara en överloppsgärning. Mest positiv ter sig möjligheten att genom en bokklubb upptaga för­ handsteckningar för specialutgåvor — en metod som redan i viss utsträck­ ning tillämpas bl. a. av Sällskapet Bokvännerna och av Bibliofila klubben. Återstår således bland de affärsdrivande litteraturfrämjande organisa­ tionerna Buchergilde Gutenberg. Verksamheten har här ett betydande in­ slag av idealitet — den har framsprungit ur ett hängivet intresse för litte­ raturen och för en rationell bokspridning till allt större folkgrupper. I Sverige finnes redan en blygsam motsvarighet till detta företag i Frihetliga Bokgillet. Detta gille utger dels i egen regi, dels i samarbete med förlag, som står de svenska folkrörelserna nära, ett begränsat antal böcker varje år, som medlemmarna får förvärva för sina månadsavgifter som uppgår till 2 kr. Årsbeloppet motsvarar f. n. priset för 3 å 4 böcker. Anknytningen till den syndikalistiska rörelsen — som markeras i själva namnet — har skapat vissa svårigheter för Gillet att nå kontakt med de politiska sam­ manslutningarnas medlemskadrer. Medlemsantalet är f. n. (april 1952) blott ca 500. Möjligheterna att i större omfattning etablera ett litteraturfrämjande på ekonomisk grundval — antingen på Book Club-metoden eller på Bucher- gilde-metoden — måste bedömas som ringa. Förutsättningarna på den svenska bokmarknaden är helt annorlunda än i de länder, där dessa orga­ nisationer vuxit fram. Bokhandelns distributionsnät omspänner — rela-

166 livt sett — ett större antal platser, och kommissionssystemet eliminerar varje form av censur från bokhandelns sida gentemot förlagsprodukterna. Ett alternativ till de tidigare berörda kommersiella litteraturfrämjande organisationerna framfördes i det betänkande angående det fria och fri­ villiga folkbildningsarbetet, som avgavs av 1944 års folkbildningsutred­ ning (SOU 1946:68). De sakkunniga föreslog (s. 156), att den tidigare rådande överenskommelsen mellan Svenska bokförläggareföreningen, Svens­ ka bokhandlareföreningen och folkbildningsorganisationerna om bokför­ säljning genom bokförmedlare inom folkbildningsorganisationerna skulle återupplivas, överenskommelsen, vars ordalag återges i bilaga 2 till detta betänkande, träffades år 1922 och ägde giltighet under några år. Intresset för bokspridningen på detta sätt visade sig vara ganska svagt, och verk­ samheten upphörde så småningom av sig själv. Bedömt mot utvecklingen på direktförsäljningens område måste detta förslag nu te sig av relativt ringa betydelse. Vissa bokförlag har, som ut­ redningen redan framhållit, skapat en omfattande ombudsapparat, som i ej oväsentlig omfattning har sina medlemmar just inom folkbildnings­ organisationerna. Det skulle ställa förlagen i en situation, som erbjöd vissa svårigheter — bokspridningen skulle komma att ske dels genom förlagets egna agenter och ombud, av vilka de senare endast kunde tillhandahålla billighetslitteratur, dels genom folkbildningsorganisationernas bokförmed­ lare, som kunde förmedla köp av böcker i alla prisklasser. Det torde dock vara ett orealistiskt projekt som förutsatte, att förlagen överlät sin om­ budsförsäljning till bokförmedlare för ett litteraturfrämjande. Vänder man sig åter till det ideellt verksamma litteraturfrämjandet så erbjuder detta en rad nya problem, som måste tagas i beaktande, innan möjligheterna att etablera ett sådant propagandainstrument kan bedömas. Ett litteraturfrämjande kan enligt utredningens uppfattning organiseras på flera olika sätt. Det kan uppstå dels genom samverkan mellan vissa intressegrupper på bokmarknaden, dels genom samverkan mellan samt­ liga grupper. I det senare fallet får organisationen en påtaglig likhet med den ovan berörda National Book League. Bedan tidigare har man sökt tillskapa en sammanslutning mellan bok­ marknadens parter och enskilda personer, kallad Bokfrämjandet.1 Detta skedde vid en följd av överläggningar mellan intresserade parter år 1945. Syftet med den föreslagna föreningen var att verka för ökad läsning av böcker samt för en höjning av den litterära smaken och därmed av bok­ produktionens allmänna nivå. I sin yttre verksamhet skulle organisationen i allt väsentligt komma att efterlikna NBL. Föreningen skulle liksom denna stå fullständigt fri gentemot alla affärsintressen. 1 Namnet »Bokfrämjandet» är sedan november 1950 upptaget av ett bokförlag, varför utredningen i sin framställning använt benämningen »Litteraturfrämjande» för de skilda slagen av propagandainstrument för bokläsning, som etablerats i olika länder. 167 Utöver de förberedande förhandlingarna kom man emellertid icke. Av skilda skäl skrinlades projektet och delvis torde de stora engångskost­ naderna ha avskräckt förlagsrepresentanterna. Bent allmänt torde man beträffande en sådan organisation kunna säga, att ju fler intressen den skall företräda, desto mer tungrodd blir den, och desto mer allmänt formulerade blir dess rekommendationer. Det råder inom folkrörelserna brist på skickliga och initiativrika organisatörer, som kan åtaga sig att verka för organisationens syften. Det förefaller icke heller sannolikt att bokförlagen, bokhandlarna eller övriga intressegrup­ per kan disponera över personal, som helt kan ägna sig åt en sådan verk­ samhet. En begränsad samverkan mellan olika intressegrupper ter sig ur vissa synpunkter lättare att realisera, överläggningar mellan skilda parter kan komma till stånd utan den stora organisationsapparat, som ett samfällt litteraturfrämjande synes kräva. Konkreta problem kan diskuteras inom en krets av fackfolk och intresserade, och förslag till åtgärder kan utar­ betas utan större omgång. Ett förslag om inrättande av ett litteraturfrämjande organ på sådan begränsad grundval har framlagts av Samverkande bildningsförbunden och Sveriges författareförening, vilka i gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 april 1951 hemställt om statsanslag för en sådan verksamhet. Utredningen håller före att verksamheten först bör få fastare former, innan frågan om statligt stöd kan avgöras. Syftemålet överensstämmer med de synpunkter, som utredningen ovan anfört, och en positiv insats av detta slag förtjänar ett allmänt stöd i en eller annan form.

Andra åtgärder Av det förda resonemanget framgår, att utredningen för sin del ej kan rekommendera inrättandet av ett kommersiellt litteraturfrämjande och endast i begränsad omfattning av en ideellt verksam organisation för detta ändamål. Utredningen anser, att sådana åtgärder bör vidtagas, som kan stimulera det allmänna intresset för böcker — ehuru under andra former. Utredningen vill dock starkt understryka, att förslagen har karak­ tär av allmänna rekommendationer till bokmarknadens skilda parter i frågor, som gäller en allmän propaganda för böckerna. Utredningen vill på intet sätt förringa de insatser, som redan gjorts — framställningen syftar blott till att berika och systematisera den ständigt pågående diskus­ sionen om bokpropagandans mål och medel. Den kultursociologiska bakgrunden till resonemanget framgår av utred­ ningens gallupundersökning: inemot en tredjedel av det svenska folket står främmande för böckernas värld. Antalet icke bokläsare är förhållande-

168 vis stort bland de föreningslösa och inom grupper, som saknar en ordnad fritid. Bokintresset återspeglas i den kulturella och ekonomiska standarden, i miljö och sysselsättning. Men bokintresset är icke enbart en funktion av sociala och ekonomiska faktorer — det röner i hög grad inflytande av personliga, psykologiska variabler, som är ogripbara för statistiska mät- konster. Om detta intresse en gång blivit väckt i den enskilde medborga­ rens medvetande, kan de yttre hindren för bokläsning ej längre tillmätas någon större betydelse. Då är bokintresset ett utslag för kulturmedvetan­ det, denna känsla av medansvar för kulturutvecklingen, som kan beteck­ nas som den politiska demokratins motsvarighet inom kulturlivet. Vore detta kulturmedvetande allmänt utbrett, kunde de sociala, geo­ grafiska och ekonomiska faktorerna icke avläsas i frekvenstabellerna. Bild­ ningsmöjligheterna är många och vitt utbredda, men medvetandet om dem är icke allmänt. Sett i ett större sammanhang måste därför de psykologiska faktorerna tillmätas en väsentlig betydelse. Utredningen vill därför i det fortsatta resonemanget först söka belysa vad som från samhällets sida kan göras i fråga om en allmän upplysning om böckernas värld och där­ efter behandla de åtgärder, som kan vidtagas av bokbranschens egna före­ trädare och av den allmänna opinionens instrument, pressen och radion.

Skolan I skolan skall bokintresset väckas och stimuleras. Den högre utbildning­ ens och undervisningens demokratisering är utan tvekan den första förut­ sättningen för kulturvärdenas fördjupning i det svenska folkets med­ vetande. Det räcker icke med ett aktivt kulturskapande på skilda områden — möjligheter måste också skapas för en fruktbärande tillägnan av kul­ turlivets yttringar. Ett elementärt studium av de vitala sammanhangen i vårt folks historia och av nutidens många skiftande attityder förslår icke. Det är på denna punkt, som förhoppningarna riktar sig till den omfattande skolreform, som successivt skall omdana den grundläggande medborgar- bildningen. Uppgiften att göra skolan till den effektiva bokpropagandist, som den enligt utredningens uppfattning kan och måste vara, kommer att ställa stora krav på dess ledning och på lärarkrafterna. Folkskolan är icke och kan icke förväntas bli en i alla avseenden ensartad bildningsinstitution — de lokala förhållandena spelar in på ett avgörande sätt. Man behöver blott iaktta skolorna i städerna och de större industrisamhällena och skolorna på landsbygden för att se skillnaden i resurser. På de förra platserna står många gånger välförsedda skolbibliotek till förfogande, vägen till kommu­ nala bibliotek är icke lång, och platsens bokhandlare presenterar den litterära nyutgivningen i sina skyltfönster. Tidningarna i hemmet och

169 det mångskiftande föreningslivet bjuder på en mångfald av möjligheter att skapa kontakt med boken och litteraturen. Här kan undervisningen på snart sagt varje punkt anknyta till företeelser, som är kända för lär­ jungarna. Radikalt annorlunda är situationen på de platser, där det mesta av allt detta saknas. Det är därför svårt att ge synpunkterna på problemet boken och skolan en konkret anknytning och allmängiltighet. Avsikten är icke att i detta sammanhang anföra kritiska synpunkter på skolornas undervisningsplaner i litteratur. Det gäller snarare att inventera andra möjligheter att med skolan som förmedlare finna vägen till littera­ turen. Skolans funktion skulle icke bli lidande på att i större utsträckning tillvarataga fritiden för både lärare och elever för speciella uppgifter. Självverksamhet och gruppverksamhet är moderna pedagogiska metoder, som borde kunna tillföra litteraturintresset en betydande stimulans. Spe­ ciella litteraturaftnar med stimulerande programinslag kan likaledes spela en stor roll i strävandena att få en viss planmässighet i umgänget med lit­ teraturen. Resurserna på orten är i dessa hänseenden icke så avgörande för planernas förverkligande — centralbiblioteken har möjlighet att ställa erforderligt material till förfogande. De uppskattade skolresorna har ett kulturuppfostrande inslag i form av museibesök o. dyl. Även här borde besök på bibliotek, i bokhandel och bokförlag kunna förmedla en fantasieggande kunskap om nutidens kul­ turinstitutioner. En verksam propaganda för bokläsning utgöres av bok­ premierna. Sådana uppmuntringsgåvor borde förekomma i vida större ut­ sträckning än hittills och framför allt i folkskolan. Andra praktiskt fram­ komliga vägar för bokpropaganda är grundandet av läsecirklar i skolorna med diskussioner kring de utvalda böckerna inför klassen, boksparklubbar och liknande köpunderlättande arrangemang. Någon modersmålstimme under läsåret kunde anslås till ett studiebesök i en bokhandel antingen på orten eller eljest i närliggande samhälle. På ett senare stadium bör lärjungarna uppmuntras att stifta bekantskap med de vuxnas litteratur. Alltför många stannar, som utredningen kunnat visa i redogörelsen för »Allmänheten och boken», på ett väl primitivt ut­ vecklingsstadium i sin litterära smak — utöver indianböckernas och flyg­ äventyrens dramatiskt laddade men verklighetsfrämmande miljöer kom­ mer de flesta icke. De litterära behoven tillfredsställs med onödigt enkla produkter, som ger behållning för stunden. Att finna de lämpliga formerna och metoderna för en litteraturundervisning, som leder fram till den värdefulla litteraturen är därför på lång sikt en verkligt kulturskapande insats. Ytterligare en möjlighet att stimulera bok- och läsintresset är att förevisa filmer med motiv från bokens värld. Sådana filmer kan givas en utform­ ning, som gör dem lämpade både för skolbruk och i det frivilliga folkbild-

170 ningsarbetet, vid föreningsmöten och sammankomster och vid de vanliga biografföreställningarna. Ett uppmärksammat exempel på filmer av detta slag är filmen »Vägen till boken», som inspelats i Sverige år 1951 och an­ tagits för internationell spridning av Unesco. De första åren efter skolans slut försätter många av ungdomarna i ett tillstånd, som närmast kan karakteriseras som ett kulturellt vakuum. Många upplever skolan som ett komplex av regler och förhållningsorder med föga intressanta läxor och skoluppgifter som dominerande faktorer. Den nyvunna friheten och känslan av självständighet gentemot de fordom så fruktade auktoriteterna leder till ett avståndstagande från bokläsning och andra liknande sysselsättningar. Ändå är det så, att just under dessa övergångsår behöver den enskilde individen bättre än någonsin möjlig­ heter att få sin egen situation belyst från andra håll än vad den närmaste gruppen kan erbjuda, och bland de väsentligaste medlen till sådan själv- bespegling står litteraturen. De unga har ännu inte kommit i kontakt med föreningsväsendet — i stället för föreningen kommer gänget, kotteriet. Samhället har i viss utsträckning sökt sörja för fritidslokaler — hem­ gårdar o. dyl. — åt den föreningslösa ungdomen, där den kan träffas och syssla med sina hobbies och idrotter efter eget skön. Ungdomsledarna på dessa lokaler borde ha större möjligheter att erbjuda sina gäster böcker som fritidssysselsättning. En fritt tillgänglig bokhylla med företrädesvis böcker om ungdom och ungdomsproblem väcker intresset — här mer än någonsin är det väsentligt att understryka, att det inte hjälper med råd och anvisningar, som lätt tolkas som en inblandning i individens frihet. Om de unga själva söker råd och anvisningar, bör de självfallet få det. Efter uppväxtåren inträder en ny situation. De unga inlemmas i allt större omfattning i samhället som medborgare, och de uppträder som bokköpare och boklånare på biblioteken, och möjligheterna att påverka deras val och vanor ankommer på andra organ än samhällets. Det all­ männa tillhandahåller bibliotek för den bokläsande allmänheten, men det allmänna kan inte tvinga någon att låna och läsa böckerna. Man under­ lättar dessa bildningssträvanden genom att anslå medel till bokinköp och administration — i övrigt är det ett fritt val för den enskilde, om han vill anlita dessa bildningscentra. Bibliotekens möjligheter att nå ut till större grupper av befolkningen är i mångt och mycket beroende av det stöd, som det allmänna kan lämna denna verksamhet. I detta sammanhang vill ut­ redningen starkt understryka kraven på att de reformplaner som framlagts av »Folkbibliotekssakkunniga» (SOU 1949:28) snarast sättes i verkstäl­ lighet. Den bokpropaganda, som möter den enskilde individen är av mångskif­ tande art och omfattning. Den härrör från bokförlag och bokhandel, från press och radio, och varje form har sina förutsättningar och uttrycksme-

171 del. Förlagens väsentligaste propagandamedel är tidningsannonsen och re­ klamen genom bokhandeln. Den svenska bokhandeln annonserar i mindre omfattning än förlagen, men ägnar stor omsorg åt skyltning och direkt­ reklam. Pressen lämnar sitt bidrag genom bokrecensioner och artiklar om litteratur, och radion söker på en mängd olika sätt stimulera intresset för litteraturen hos lyssnarna. Den skillnad, som ovan underströks mellan skolor på stora och små or­ ter, kan också iakttagas beträffande bokbranschens egna reklamåtgärder. Intensivast verkar reklamen på storstadsbefolkningen — glesbygdernas in­ vånare nås endast i undantagsfall av direktreklamen. Bokannonser och recensioner förekommer endast sparsamt i ortspressen, bokhandlare finns blott i mindre utsträckning på dessa platser.

Två institutioner i samhället, folkbiblioteken och folkbildningsorganisa­ tionerna, är så intimt förbundna med bokläsning, att utredningen ej be­ höver mera utförligt uppehålla sig vid dem. Deras viktigaste uppgift är att verka för bokläsning både på djupet och bredden, och deras insatser är av oöverskattligt värde för medborgarbildningen. De hör också till de starkast verksamma faktorerna för den ökning av bokintresse och bokköp, som onek­ ligen gör sig gällande inom kulturlivet. Såväl biblioteksväsendet som det frivilliga folkbildningsarbetet har vid upprepade tillfällen åberopats i be­ tänkandet; båda har under de senare åren varit föremål för offentliga ut­ redningar, vilkas konkreta förslag delvis förverkligats, delvis ställts på framtiden. Utredningen kan därför i detta sammanhang inskränka sig till några allmänna rekommendationer. När det gäller propaganda för egna bokköp, förefaller det ibland, som om biblioteken och studieförbunden kunde behöva aktuellare material från förlag och bokhandel att arbeta med. En del av det reklammaterial — folders, kataloger, broschyrer och liknande — som tillställes bokhandeln eller ut­ arbetas av dess egna propagandaorgan, kunde sannolikt utnyttjas även av biblioteken och studieförbunden, helst som detta material ofta har en sti­ mulerande och upplysande utformning av god verkan. I studiecirklar och på föreläsningar och kurser är propaganda för egna bokköp ett betydelsefullt inslag. Studieplaner kring aktuella företeelser med litteraturförteckningar utgör här en likaledes viktig propagandamöjlighet, som förtjänar allmän uppmärksamhet.

Förlagen En allmän skildring av förlagsreklamens omfattning har framlagts i tidskriften Affärsekonomi, nr 2 och 4, årgång 1951, av civilekonom Bertil Hökby. Med författarens och tidskriftens tillstånd har bokutredningen gjort

172 följande sammanfattning av de båda artiklarna. Annonseringens andel i förlagens totala reklamkostnader har för landet i dess helhet antagits vara ungefär 70 %. Rent kalkylmässigt uppskattas reklamkostnaderna till ca 7,3 % av bokpriset — ca 5 % av detta pris skulle alltså åtgå för en nor­ mal annonsreklam för ett nyutgivet verk. Återstoden användes för direkt­ reklam och reklam på försäljningsstället (=bokhandeln). Med ledning av tidskriften Affärsekonomis annonsstatistik, som omfat­ tar annonsvolymen i ledande landsortspress och rikspress beräknar för­ fattaren annonsanslaget för vissa storförlag till följande belopp. Beloppen är genomgående för låga, då den specialannonsering, som förekommer i fackpressen uteslutits. Siffrorna avser bruttobelopp — rabatterna har så­ ledes ej frånräknats. I uppställningen, som avser år 1949, har de förlag medtagits, som visat ett sammanlagt annonskonto, överstigande 100 000 kr per år. Förlag Bruttoannonsering Alb. Bonniers förlag AB 750 000 kr Bokförlaget Natur och Kultur 294 000 kr AB P. A. Norstedt & Söner 288 000 kr AB Bokförlaget Forum 139 000 kr Kooperativa Förbundets Bokförlag 129 000 kr Bokförlags-AB Tiden 128 000 kr AB Ljus 117 000 kr AB Hugo Gebers förlag 107 000 kr Närmast följde AB Wahlström & Widstrand och Lantbruksförbundets Tidskrifts AB med resp. 80 000 och 65 000 kr. För de två Malmöförlagen örnen och Norden beräknar författaren en annonskostnad på resp. 105 000 och 135 000 kr. I dessa poster ingår även en omfattande veckopressannon­ sering, vilket ej är fallet med de ovan anförda förlagen. För samtliga bokförlag medtagna i Affärsekonomis annonsstatistik upp­ gick annonskostnaderna år 1949 i dags- och veckopress till ungefär 2,5 miljoner kr. Med ledning av materialet i samma statistik kan man beräkna att bokannonserna tar 13 % av det totala annonsutrymmet i rikstidning­ arna i anspråk. Motsvarande siffror för veckopressen är knappa 5 %. Annonseringen visar en periodicitet, som nära anknyter till bokutgiv­ ningens variationer. Drygt hälften (53 %) av bokutgivningen faller på årets fyra sista månader. Bokfloden når sitt toppläge redan i oktober—november, förlagsannonseringen kulminerar i december. Annonseringen i Stockholms­ pressen är något mindre konjunkturkänslig än annonseringen i den övriga dagspressen. Undersökningen har omfattat annonseringen i 8 Stockholms-tidningar, 8 Göteborgs- och Malmö-tidningar och 46 av de största landsortstidning-

173 arna. Stockholmspressen svarade för 56 % av annonsvolymen för bokre­ klamen men för 70 % av annonskostnaderna, Göteborgspressens motsva­ rande siffror var 17 % resp. 13 % och Malmöpressens 13 % resp. 10 %. Landsortspressens andel, 14 % resp 6 %, har kommit att upptagas något för lågt, då urvalet begränsats till 46 tidningar, men rikspressen dominerar

Tabell 46. I undersökningen redovisade landsortstidningar.

Samman­ Samman­ lagd lagd upp­ Tidningar som ingå i AE:s statistik Ort annons­ laga (och som ingå i sifferuppgifterna i volym i 1.000 ex. kolumnerna 2 och 3) spaltmm

Norrköping 67 660 57,9 Norrköpings Tidningar, Östergötlands Dagblad, Östergötlands Folkblad. Hälsingborg 73 330 47,7 Helsinghorgs Dagblad, Helsingborgs- Posten, Skånska Socialdemokraten. Örebro 40 310 58,7 Nerikes Allehanda, Örebro Dagblad, Örebrokuriren. Borås 47 480 55,0 Borås Nyheter, Boråstidningen, Väst­ götademokraten. Gävle 31400 47,4 Gefle Dagblad, Norrlandsposten, Arbe­ tarbladet. Eskilstuna 38 900 37,9 Eskilstunakuriren, Folket. 36 420 50,2 Jönköpingsposten, Smålands Folkblad, Jönköping Smålands Allehanda. 25 720 43,i Vestmanlands Läns Tidning, Västman­ Västerås lands Folkblad. 64 270 59,8 Östgöta Correspondenten, Östgöten. Linköping 30 360 35,1 Blekinge Läns Tidning, Sydöstra Sve­ riges Dagblad. Karlskrona 44 200 42,8 Sundsvallstidningen, Nya Samhället, Sundsvallsposten. Sundsvall 64 700 78,5 Karlstadstidningen, Nya Wermlands- tidningen, Värmlands Folkblad. Karlstad 26 170 31,8 Barometern, Östra Småland. Kalmar 22 630 35,6 Upsala Nya Tidning. Uppsala 32110 24,6 Östersundsposten. Östersund 43 680 43,7 Kronobergaren, Växjöbladet, Små- Växjö landsposten. Luleå 12 690 15,7 Norrbottenskuriren. Boden 33 670 27,o Norrländska Socialdemokraten. Falun 31910 42,9 Dalademokraten, Falukuriren. Umeå 41520 46,o Umebladet, Västerbottens Folkblad, Västerbottenskuriren. Summa 809 130 881,4 46 landsortstidningar.

174 så uttryckligt, att utelämnandet saknar större betydelse, framhåller arti­ kelförfattaren. Urvalet av tidningar framgår av tabell 46. Annonseringen i landsortspressen betyder mest för de förlag, som har anknytning till folkrörelser och organisationer: av den totala dagspress­ annonseringens volym för resp. förlag utgjorde landsortspressens andel för Folket i Bild 64 %, för LT 20 %, för Diakonistyrelsen 18 %, för Tiden 15 % och för KF:s förlag 12 %. Förlagsannonseringens inriktning på storstadspressen står givetvis i sam­ band med denna press större spridning. I en artikel i tidskriften Den svens­ ka marknaden nr 2, 1950, har direktören i Svenska reklamförbundet Ralph Rilton studerat pressens spridning inom olika tidningsområden enligt AB Tidningsstatistiks indelning. I denna artikel har Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-pressens spridning ställts i relation till den övriga dagspressens spridning. Siffrorna hänför sig till år 1948. Drygt hälften av alla tidningar tillhör landsortspressen och knappt hälften storstadspressen. Storstadspres­ sen har 60 % av sina läsare i rikets städer och samhällen, medan tre fjär­ dedelar av de tidningar, som läses på landsbygden tillhör landsortspressen. Spridningsintensiteten för hela landet (summa städer och landsbygd) uppvisar ett medelvärde av 140, d. v. s. det läses i det närmaste tre tid­ ningar på två hushåll. De tidningsdistrikt som har högre intensitet än 139, grupperar sig kring Stockholm (12 distrikt) och Göteborg (28 distrikt). I det förra området läses ca 840 000 dagsex. och i det senare ca 830 000 dagsex. eller resp. 27 % av samtliga tidningar. Sammanlagt läses alltså mer än hälften av landets tidningar i dessa områden. Högre siffror än genomsnittet har förutom dessa områden två distrikt i Skåne, ett på Öland och ett i mellersta Norrland. Stockholms morgontidningar har utanför Stockholm en ganska jämn fördelning på städer resp. landsbygd. Två tredjedelar av de tidningar, som sprids utanför Stockholmsdistriktet, läses i städerna och knappt en tred­ jedel på landsbygden. I denna senare siffra ingår morgontidningarnas B- upplagor. Medelintensitetssiffran för dessa tidningar i samtliga distrikt är 16. Dessa tidningar täcker praktiskt taget hela landet med undantag för de fem nord­ ligaste spridningsområdena; kring fyra stora städer, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall är intensiteten lägre än 16. I Stor-Stock- holms distrikt läses 517 000 ex. av Stockholms morgontidningar, vilket mot­ svarar 85 % av den totala upplagan. 12 av distrikten visar en spridningsin­ tensitet, som är högre än 27. Stockholms tre middagstidningar visar en helt annan spridning. En mycket ringa del av upplagan (5 %) sprids här på landsbygden. För mor­ gontidningarna var motsvarande siffra 18,5 %. Dessa tidningar är i hög grad beroende av kommunikationsmedlen för sin spridning.

175 Göteborgspressen visar även en ganska koncentrerad spridning och om­ fattar västkustlandskapen ned till Skånes gräns, delar av Småland och distrikten runt Vänern. Dessa tidningar läses till nära 84 % i städer. Sam­ ma förhållande råder för Malmöpressens del. Nära 79 % av Malmötidning­ arna läses i städer och samhällen. Ju längre från primärdistriktet stor­ stadspressen kommer, desto mera ligger tonvikten vid dess spridning på städerna. Tidningarna, som utges utanför storstäderna, utgör tillsammans drygt hälften av landets press. Dessa tidningar är mer lokalbetonade än stor­ stadspressen och har sin fasta förankring i bygden närmast utgivningsor­ ten. Endast 54 % av den totala upplagan finner avsättning i städer och samhällen, resten placeras i omlandet. I praktiskt taget samtliga distrikt utanför Stockholm, Göteborg och Malmö visar landsortspressen högre intensitetssiffror än storstadspressen gör. De områden, där man har största känning av storstadspressen, grup­ perar sig i första hand kring storstäderna. Sammanfattningsvis anför artikelförfattaren: Ser vi på de totala upp­ lagesiffrorna för storstadspress resp. landsortspress, finner vi, att dessa två huvudgrupper av tidningar, vad de absoluta upplagesiffrorna beträffar, mycket jämnt delar på tidningsläsarnas intresse 52 % faller på landsorts­ pressen mot 48 % på storstadspressen. Ser vi till de totala intensitetssiffrorna, så är förhållandena ungefär ana­ loga: den totala landsortspressen har en intensitet av 74 mot storstadspres­ sens 68. Storstadspressens intensitetssiffra väger över i städer och sam­ hällen: 97 mot landsortens 67. På landsbygden åter är förhållandena om­ vända: storstadspressens siffra är där 25 mot landsortspressens 84. överensstämmelsen mellan urvalet av storstadspressen i de båda under­ sökningarna är synnerligen god — i dir. Biltons artikel har medtagits Dagen och Ny Dag (Stockholm), Arbetartidningen (Göteborg) och Skånska Af­ tonbladet (Malmö) utöver de tidningar, som inräknats i civilekonom Hök­ bys sammanställning. Beträffande landsortspressen har siffrorna givetvis stor skilj aktlighet — i den förres artikel är samtliga medtagna, i den se- nares blott 46. De allmänna slutsatser rörande förlagsannonseringen, som utredningen anser kunna dragas av de båda artiklarna, är följande: Annonseringen i storstadspressen sker med hänsyn till att denna press visar relativt stor spridning inom städer och samhällen, där förlagen av hävd räknar med att finna den köpkraftigaste och mest läsintresserade publiken. Antalet spaltmillimeter för bokannonser uppgick för Stockholms­ pressens del till 3 210 000, för Göteborgspressens del till 940 000 och för Malmöpressens del till 770 000. övriga 46 landsortstidningar uppvisade 1 818 000 spaltmillimeter bokannonser och hela summan i Bertil Hökbys

176 undersökning uppgick till 5 738 000 spaltmillimeter. Men den omfattande spridning, som landsortspressen har inom sitt speciella område (utgiv­ ningsort + omland) aktualiserar i hög grad den gamla frågan, om icke an­ nonserna i större omfattning borde placeras i sådana tidningsorgan, som vädjar till andra kundkretsar än de hävdvunna inom städerna. Frågan sammanhänger med den alltid lika aktuella diskussionen om annonsernas betydelse för köpintresset. Här står mening mot mening. Somliga anser att annonsen är värdelös som försäljningsmedel, innan boken ifråga har kom­ mit i ropet — andra anser, att annonsen under alla förhållanden har en vägledande och stimulerande uppgift att fylla. Om det gäller att länka in nya skaror av bokläsare i bokköparnas krets, så borde det övervägas, om inte annonseringen kunde spridas ut över ett större fält av tidningar i stället för att koncentreras till ett fåtal, bl. a. med hänsyn till landsorts­ pressens ökade betydelse i kulturellt avseende.

Bokhandeln Bokhandelns reklammetoder är i många hänseenden andra än bokför­ lagens. En relativt liten post i reklambudgeten är tidningsreklamen — blott få bokhandlare använder sig av dagspressen som annonsorgan. I stället arbetar man på de »inre linjerna» med direktreklam till kunderna, genom kataloger och prospekt och liknande propagandamaterial, som ofta iord­ ningställs av bokförlagen men också ofta av bokhandelns kollektivorgan för reklam, Svensk Boktjänst. Större publikarrangemang, »Bokens Vecka», »Handboksveckan» och »Bokens Dag» o. dyl., anordnas i samarbete med tidningar, bokförlag och övriga intressenter på vissa platser. De har det gemensamt, att de i regel kommer i boksäsongens höjdläge, när allmän­ hetens intresse redan är väckt för nyutgivningen. Till bokhandelns pro­ pagandamedel måste också räknas de bokutställningar och -försäljningar, som brukar anordnas i samband med konferenser och möten, där litteratur i anslutning till sammankomsternas föremål utbjudes. Reklamen på försäljningsstället, d. v. s. i skyltfönster och på bokdiskar i affären, får icke heller försummas i denna redogörelse. Skyltningens ut­ formning syftar ofta till reklam för en viss bok eller en viss grupp av böcker. Fotostatkopior av recensioner används i stigande omfattning som bokreklam, och reklamvärdet i bokens omslag och utformning — bande­ roller och baksidestext o. s. v. — kan utnyttjas i varierande utsträckning. Bortsett från den direktreklam, som riktar sig till kända kunder i form av prospekt och kataloger, så är bokhandelns reklam i stort sett begrän­ sad till den plats, där bokhandeln är belägen. Annorlunda var förhållandet tidigare — före uppkomsten av kommissionsbokhandeln i modern mening utnyttjade bokhandlarna tidningarnas annonsspalter för en omfattande

177

12 reklam. Tidningarna var få och deras spridning begränsad till en liten krets av personer, men bokhandelsannonserna återkom med en ständig rapport- givning om alla nyutgåvor, som kunde tänkas vinna någon avsättning. I Carlstads Tidning för år 1831 innehåller alla nummer utom 6 av årets 52 ett kortare eller längre meddelande om vilka böcker, som anlänt till sta­ den; vidare meddelade de tre bokhandlarna på orten, vilka böcker de för­ sålde till nedsatta priser o. s. v. Med den omfattning, som bokutgivningen numera fått, kan ett återupptagande av denna reklamverksamhet givetvis icke tänkas, men utredningen håller före, att en lokal annonsering i fram­ för allt landsortspressen kunde öka intresset hos allmänheten för bokhan­ deln.

Tidningspressen Pressen som annonsorgan har berörts tidigare. Återstår pressen som självständigt informerande organ om böckerna. Av pressens tre underav­ delningar dagstidningarna, veckotidningarna och tidskrifterna har de båda förstnämnda i stort sett samma uppgifter. Tidskrifterna är mer differen­ tierade — vissa verkar speciellt inom litteraturens domäner, andra ägnar sig åt konkreta och skarpt avgränsade uppgifter, som i mindre eller större utsträckning tangerar litteraturen i meningen av facklitteratur. Ur en vi­ dare synvinkel kan tidskrifterna lämnas utanför det fortsatta resonemanget. De vänder sig till en fackpublik, som förutsattes ha speciella intressen att tillvarata i sitt organ. Bedogörelsen koncentreras därför till dags- och veckopressen. Härvidlag är att märka, att veckopressen endast i begränsad omfattning kan lämna plats för artiklar och recensioner — somliga veckotidningar är långtifrån lämpade som forum för litterär debatt och diskussion. Däremot kan deras artiklar om författare tillmätas ett icke ringa reklamvärde för böcker över­ huvudtaget. Dagspressen och litteraturen tillhör de evigt aktuella diskussionsäm­ nena. Av redogörelsen för annonseringens omfattning har framgått, att det i huvudsak är storstadspressen, som utnyttjas för detta ändamål, och för­ hållandet är nära nog identiskt detsamma, när det gäller recensionsverk­ samheten. Detta är en företeelse på gott och ont — givet är, att de stora tidningarna har avsevärt större resurser i fråga om personal än landsorts­ tidningarna och att kritiken får en betydligt säkrare utformning, när den sköts av specialister, än när tillfälliga medarbetare skall svara för recen­ sionerna. Men storstadspressens begränsade spridning medför — som tidi­ gare anförts rörande annonserna — att informationerna om bokvärldens nyheter icke sprids över hela fältet. Recensionernas allmänna uppläggning visar, att litteraturkritiken i de dagliga tidningarna snarare skrives för den redan initierade läsaren — det finns sällan någon vägledande kritik för

178 den villrådige, för den som har ett nyväckt men desorienterat bokintresse. Den säsongmässiga anhopningen av recensioner — och annonser — under årets tre sista månader måste göra ett överväldigande intryck på den ovane läsaren — sannolikt går det mesta av det som skrives honom förbi. Man kan invända häremot, att recensionerna skrivs till vägledning för den egent­ liga bokpubliken — men då denna av allt att döma ändå utgör ett fåtal av hela tidningens läsekrets, synes det vara berättigat, att något större hän­ syn tages till de övriga. Ur alla synpunkter är det önskvärt att bokpubliken ökar, och om man genom en försiktig avvägning mellan litterära essäer och informerande artiklar om bokvärlden kunde bredda underlaget för bokköp och bokläsning, så vore mycket vunnet.

Radion Sist i detta sammanhang vill utredningen upptaga radions förmedling av kunskaper om böcker och litteratur. I de svenska radioprogrammen ingår dagligen någon eller några programpunkter, som har anknytning till litteraturens värld. De växlar mellan uppläsningar av dikter, romankapitel, litterära essäer, framförande av verk i dramatisk form, regelrätta bok­ recensioner av både skönlitterära och facklitterära verk och allmänna pro­ gram om bokläsning och litteratur i största allmänhet. Radiotjänst bedriver en omfattande litteraturtjänst i anslutning till sina folkbildningsprogram. Sålunda distribueras varje vecka (med undantag för sommarmånaderna) en särskild publikation »Radiokontakter» till ca 800 distriktsstudieledare och andra funktionärer inom folkbildningsarbe­ tet, varigenom dessa hålles underrättade om Radiotjänsts planer och pro­ gram för studiefolket. För att betona sambandet mellan det talade och det skrivna ordet och för att stärka kontakten med landets bibliotek utarbetar Radiotjänst sedan flera år regelbundet en litteraturlista till radioprogram­ men. Den distribueras varje vecka (med undantag för sommarmånaderna) till ca 850 bibliotek och bokhandlare. Varje lista upptar 30—40 arbeten. Det bör enligt utredningens uppfattning övervägas, om icke dessa listor kunde tillställas samtliga bokhandlare, så att servicen till den intresserade allmänheten blev fullständigare. Sannolikt förhåller det sig så, att even­ tuellt tillgängliga böcker i biblioteken omedelbart utlånas, varigenom blott ett fåtal lyssnare kan få direkt nytta av litteraturhänvisningarna, när de är som mest aktuella. Nya exemplar av böckerna kan samtidigt finnas till­ gängliga i bokhandeln utan att tilldraga sig någon större efterfrågan. Sina egna publikationer distribuerar Radiotjänst dels direkt till rekvi- renterna, dels genom Seelig och Bokcentralen till bokhandlarna. Enligt utredningens uppfattning torde Radiotjänst kunna göra ytterli­ gare insatser för att stimulera bokläsningen. De litterära programmen vän-

179 der sig i första hand till de redan bokintresserade radiolyssnarna. Formen för litteraturkrönikorna har radion lånat från dagspressen och de litterära tidskrifterna, och den synes icke helt överensstämma med allmänna krav på radiomässighet. Lyssnaren har — särskilt om han är litet ovan vid ämnet för föredraget — ett legitimt krav på omväxling, som icke uppfylles av den nuvarande litteraturkrönikan. I detta fall synes konst- och teater­ krönikorna bättre svara mot radions villkor. Bokkrönikorna kunde där­ för enligt utredningens uppfattning kompletteras med intervjuer och re­ sonemang mellan författaren och krönikören; olika meningar om böckerna kunde komma till uttryck inför mikrofonen. De litterära program, som anordnas för barn och ungdom, har enligt ut­ redningens mening stora utvecklingsmöjligheter. Här kommer nämligen ofta läsekretsen själv till tals inför radiopubliken, och det kan antagas, att just denna form av litteraturpropaganda på ett behändigt sätt lockar de lyssnande till efterföljd. Sannolikt kunde liknande program för de vuxna få samma effekt. Radions speciella uttrycksmedel, biandprogrammet av uppläsning, dramatisk aktion och musikinslag, som kallas »feature», borde likaledes kunna tagas i anspråk för litterära sändningar.

Bokförsäljning genom folkbiblioteken. Bokbilar Sedan utredningen i det föregående redogjort för nu rådande förhål­ landen på bokhandelns område och uttalat vissa rekommendationer rö­ rande bokpropagandan, övergår utredningen till att diskutera möjlighe­ terna av en utvidgning av distributionssystemet. De avser bokförsäljning genom folkbiblioteken. .Av den tidigare redogörelsen framgår, att den kommersiella bokhandeln städse måste räkna med vissa elementära faktorer såsom befolkningsun­ derlag och samhällstyp för att ett mer eller mindre komplett kommissio­ närskap skall kunna etableras och äga bestånd. För A- resp. B-bokhan­ deln har utförligt anförts vilka betingelser man anser sig böra förutsätta beträffande folkmängden på och omkring bokhandelsorten osv. För lant­ bokhandeln är sådana hänsyn av mindre vikt. I dessa affärer kominer handeln med böcker alltid att vara en bisak. Men hur optimistiska kal­ kyler man än uppgör, så torde det ändå aldrig bli så, att alla orter med lanthandel kommer att få ett bokförsäljningsställe. Åtagandet att sälja böcker i dessa affärer är frivilligt, och många lanthandlare kommer med säkerhet att ställa sig tveksamma eller avvisande inför förslaget att upp­ taga bokförsäljning i sin verksamhet. Under alla omständigheter måste man räkna med en lång utvecklingstid för lantbokhandeln, innan hela fäl­ tet är täckt. Härtill kommer, att den service, som lantbokhandeln kan erbjuda sina

180 kunder, nödvändigtvis måste bliva rätt begränsad. Affärens eget sortiment omfattar endast mera känd litteratur, handböcker o. dyl. — för alla be­ ställningar härutöver är lantbokhandeln hänvisad till sin egen leverantör, d. v. s. närmaste A-bokhandel, AB Bokcentralen eller Svenska pressbyrån. De råd och anvisningar, som skall förmedlas till kunderna, måste i stor ut­ sträckning bli en andrahandskunskap hos affärsmannen. Med sitt redan tidigare vidlyftiga varusortiment vore det förvånansvärt, om han också kunde bli sakkunnig eller välorienterad på detta speciella område. Lant- bokhandelns mest löftesrika drag är att den vidgar ramen för den ordina­ rie bokhandeln. Denna når en vidare utbredning men ej en motsvarande för­ djupning. Om således Iantbokhandelns utvecklingsmöjligheter i vissa avseenden måste bedömas såsom osäkra, återstår att pröva om icke andra möjligheter står till buds för en förbättrad bokspridning. Utredningen har ansett sig finna — visserligen icke utan reservationer — att de stats- och kommunal- understödda folkbiblioteken under vissa betingelser erbjuder en sådan möj­ lighet. I dessa bibliotek finnes nämligen den större sakkunskap rörande böcker och bokval, som lantbokhandlaren endast undantagsvis kan för­ väntas besitta. Åtskilliga av de 1 567 kommunala biblioteken, de 3 280 stu­ diecirkelbiblioteken och de 1 944 folkskolebiblioteken är belägna på orter, som saknar tillgång till bokhandel. Utsikten att denna mängd av platser inom överskådlig tid skall erhålla något bokförsäljningsställe måste be­ dömas som ringa, då uppbyggandet av lantbokhandeln måste ske på lång sikt. I sak reduceras hela frågan till spörsmålet, om bibliotekarierna på de bokhandelslösa orterna kan beredas möjlighet att erhålla ett kommissio­ närskap på samma villkor som lanthandlarna. Att generellt utverka så­ dant kommissionärskap för folkbibliotekarier och likställda synes icke befogat. Platser med A- eller B-bokhandel bör således undantagas. Spörsmålet har många aspekter. Vissa omständigheter talar starkt för en sådan ordning, andra åter understryker vanskligheterna. Sålunda in­ vändes det mot förslaget, att bibliotekariens huvuduppgifter är att an­ skaffa böcker, vårda dem och låna ut dem, samt att ge den bokintresserade allmänheten råd och anvisningar. Det kan emellertid med fog ifrågasättas, om icke detta är en alltför snäv syn på bibliotekariens uppgifter. Ett bok­ intresse, som ej tar sig uttryck i lusten att äga böcker utan blott i intres­ set att låna dem, kan med starka skäl anses vara ett ofullgånget och halv­ hjärtat intresse. Den stimulans till bokägande och bokköp, som kan skän­ kas av en sakkunnig och insiktsfull bibliotekarie åt en krets av redan läs- intresserade, bör enligt utredningens uppfattning icke förbises som pro­ pagandamedel. Understrykas bör i detta sammanhang, att det knappast kan bli fråga om en mera omfattande handelsrörelse. Lokaler och perso-

181 nätresurser förbjuder redan på förhand varje projekt, som syftar till mi­ nuthandel med böcker. Det blir enligt utredningens uppfattning i främsta rummet fråga om en bokförmedling. I sak har detta förslag mycket ge­ mensamt med den tidigare omnämnda förmedlingsverksamhet, som på sin tid etablerades genom bokhandelsombud inom de lokala folkbildningsor­ ganisationerna (se s. 167 och bilaga 2). Den norska bokhandlarföreningen har, enligt vad utredningen erfarit, övervägt att inrätta liknande beställ­ ningscentraler, som kan anknytas till lokala folkbibliotek, lärare eller andra intresserade personer, ävenså privata företagare i andra branscher. Dessa beställningscentraler skall icke föra böcker i lager men förmedla bokköp. Till deras förfogande skall stå bokförteckningar, broschyrer, kataloger och liknande arbetsmaterial. Kontakten med bokleverantörer skall upprätthål­ las med minsta möjliga omgång, så att leveranserna kan ske så snabbt som möjligt. En annan invändning rör rabattsatserna. Redan nu åtnjuter de stats- och kommunalunderstödda biblioteken en rabatt på f. n. 19,5 % av bok­ handelspriset vid egna inköp. Lantbokhandlaren har en försäljarrabatt på 15 % för standardutgåvor och 25 % för billighetsserier, barnböcker m. m. En sammanblandning av flera rabattsatser skulle medföra svårigheter för den levererande bokhandeln och skapa en icke önskvärd oklarhet i redo­ visningen. Svårigheten bör enligt utredningens uppfattning icke överdri­ vas. Bibliotekens användning av sina anslag till bokinköp står under of­ fentlig kontroll och eventuella försök att gottskriva bokförsäljningen biblio­ teksrabatten eller vice versa kan omgående upptäckas. Frågan om intäktens fördelning kan också väcka invändningar mot för­ slaget. Enligt utredningens uppfattning bör bibliotekarien givetvis erhålla ersättning för sitt extraarbete, och det bör ankomma på biblioteksstyrel­ sen att avgöra, hur stort arvodet skall vara. Detta bör dock enligt utred­ ningens uppfattning fixeras till ett bestämt belopp årligen. Det bör såle­ des ej utgå i form av provision på försäljningssumman; härigenom för­ hindras nämligen den intressekonflikt som eljest kan tänkas uppstå. Even­ tuellt överskott bör inlevereras till bibliotekskassan för att användas till nya inköp för bibliotekets räkning. Möjligheten av att detta system skulle hämma utvecklingen av lantbok­ handeln synes icke böra överdrivas. Om konkurrens skulle uppstå mellan ett bibliotek och en lanthandlare, synes detta snarare vara till fördel för bokförsäljningen — biblioteket och lanthandeln har endast delvis samma kundkrets. Bedan nu har bokförläggareföreningen accepterat att tvenne konkurrerande lanthandlare på samma ort kan beviljas lantbokhandels- rättigheter, vilket utredningen finner styrka uppfattningen, att konkur­ renshänsynen här spelar mindre roll än på andra områden av bokhandeln. Ytterligare ett uppslag har diskuterats inom bokutredningen, nämligen

182 ett kombinerande av centralbibliotekens i vissa län ambulerande bokut­ låning med en motsvarande bokförsäljning. De bibliotekslösa småorterna har genom denna anordning fått en värdefull kontakt med centralbiblio­ teket, och det ligger nära till hands att undersöka möjligheterna av en bok­ försäljning efter liknande principer. Praktiskt kunde denna verksamhet ordnas på så sätt, att bokbussen al­ ternerade som bibliotek och boklåda. Boklagret skulle rekvireras från bib­ liotekets sedvanliga inköpskälla och osålda exemplar inlevereras efter rund­ turen jämte redovisning för sålda exemplar. Med samma rabattsats, som gäller för lanthandeln, synes transportkostnaderna lätt kunna täckas — överskottet kan användas för traktamenten och övriga ersättningar till personalen, för bussens amortering o. s. v. Genom denna anordning skulle centralbibliotekens möjligheter att bedriva sådan extensiv utlåning väsent­ ligt underlättas, samtidigt som bokförsäljningen erhöll ett verksamt stöd.

RESERVATION av herrar Bonnier och Josephson. Bokutredningens majoritet har uttalat sig för att de kommunala folk-, skol- och studiecirkelbiblioteken på sådana platser, som saknar A- eller B- bokhandel, skulle beredas tillfälle att fungera som bokförsäljningsställen. De skulle därvid i inköpsavseende jämställas med lantbokhandeln. Utredningen förutsätter emellertid, att de knappast skulle hålla lager av böcker för för­ säljning utan huvudsakligen fungera som förmedlare av bokbeställningar. Vi ansluter oss helt till den av utredningen uttalade synpunkten, att bib­ liotekens och bibliotekariernas uppgift även ligger däri att de bör stimulera till bokägande och bokköp. Men detta bör enligt vår mening ske på annat sätt än genom att biblioteken i egen regi utövar bokförsäljning. Biblioteka­ rierna i de mindre bibliotek, som det här gäller — de större är som regel belägna på A- eller B-bokhandelsorter — har föga tid till en sådan verksam­ het. Det kan ej heller vara önskvärt för biblioteksstyrelserna att anslå sär­ skilda arvodesmedel för ett försäljningsarbete, vars omfattning är synner­ ligen oviss. Oavsett formen för ersättning till bibliotekarierna kan det även hos den låntagande allmänheten lätt uppstå misstanke om ett ekonomiskt intresse hos bibliotekarien för en försäljning, som står i motsats till hans huvuduppgift. Vad som emellertid starkast talar emot en sådan anordning, är det för­ hållandet att därigenom den naturliga utvecklingen av lantbokhandelssyste- met, som ännu inte har mer än börjat, hindras. Det blir föga lockande för en butiksrörelse att uppta bokförsäljning om kommunen genom biblioteket på platsen upptar konkurrens eller kan väntas göra det, varvid de ekono­ miska förutsättningarna för en kommersiell försäljning och en i kommunal regi driven är ojämna. Bokförsäljningen på dessa platser blir under alla för-

183 hållanden så liten och kundkretsen så begränsad att det finns föga utrymme för båda slagen av försäljning. Bokförsäljningen torde bli bäst tillgodosedd av en butik, som i motsats till biblioteket har öppet hela dagarna. Bokhan­ delsorganisationerna ser det som ett viktigt led i sina strävanden till vidgade bokköpsmöjligheter, att lanthandeln stimuleras till att uppta bokförsäljning på så många platser som möjligt. Om den stimulansen undergrävs genom bibliotekens uppträdande som inköpsställen, lider bokspridningen på lång sikt avbräck. Den av utredningen uttalade tanken att den av centralbiblioteken organi­ serade ambulerande bokutlåningen genom bokbussar skulle kombineras med bokförsäljning, finner vi icke heller ändamålsenlig. Tron på att en sådan försäljning skulle kunna täcka sina egna kostnader och därjämte ge ett över­ skott, finner vi helt verklighetsfrämmande. Vi anser därför, att bokutredningen icke bör rekommendera bokförsälj­ ning genom folk- och skolbibliotek eller genom bibliotekens bokbussar.

184 FEMTE KAPITLET FÖRFATTARNAS STÄLLNING

Författarnas juridisk-ekonomiska ställning Författarrättens uppkomst och utveckling

Med författarrätt (auktorrätt) avses den befogenhet, som tillkommer en auktor (författare, tonsättare, bildande konstnär etc.) i hans andliga verk­ samhet, att enligt vissa i lag stadgade hänseenden uteslutande förfoga över de alster, som frambragts genom denna verksamhet. Auktorrätten har sin upprinnelse under den nyare tiden, och dess ut­ formning har städse stått i ett intimt samband med de tekniska uppfin­ ningar, som möjliggjort ett framställande av reproduktioner av andliga verk i stora upplagor — boktryckarkonsten och övriga grafiska reproduktions­ metoder — eller på annat sätt möjliggjort ett tillgodogörande »en masse» av ett andligt verk — film, grammofon, radio och television. Utgångspunk­ ten för de nya rättsreglerna var behovet av ett skydd för den litterära pro­ duktionen. Författarrätten är därför den del av auktorrätten, som först och fullständigast reglerats i lag. Den ursprungliga formen för sådant skydd var utfärdandet av boktryc- karprivilegier. Dylika privilegier, som förekom i Venedig redan år 1469, avsåg i vissa fall samtliga skrifter som utgavs av en officin. I andra åter meddelades privilegium endast för bestämda skrifter. Olovligt efterapande av privilegieskyddad skrift, s. k. eftertryck, bestraffades med böter och kon­ fiskation av upplagan. Privilegiesystemet tillgodosåg huvudsakligen förläggaren-boktryckarens intressen och innebar snarare ett skydd för denna näring än för författaren. Först på 1700-talet framkom den åsikten, att den rätt, som enligt bestäm­ melserna tillkom en förläggare eller en boktryckare, endast var härledd ur en författaren tillkommande rätt. I en parlamentsakt av år 1709 i England, An act for encouragement of learning, anfördes sålunda, att bokhandlare och andra företagit sig att trycka, omtrycka och offentliggöra böcker och andra skrifter utan tillstånd av deras författare och ägare. För att stävja detta stadgade parlamentsbeslutet, att författare till redan tryckta skrifter skulle, där de ej överlåtit sin rätt till andra, äga uteslutande rätt att under

185 tjugoett år räknat från 1710 trycka och omtrycka dessa böcker. Samma rätt skulle tillkomma den, som förvärvat förlagsrätten till en bok. För­ fattare till skrift, som vid tiden för beslutet ännu icke utkommit, skulle för en tid av fjorton år ha uteslutande rätt att utge densamma; var han vid skyddstidens utgång ännu i livet, förlängdes rätten i ytterligare fjorton år. Olovligt eftertryck bestraffades med böter, och upplagan förverkades till rättsinnehavaren. Skydd åtnjöts endast för arbeten, som av författaren an­ mälts till införande i ett offentligt register hos Stationers' Hall. På kontinenten var Danmark föregångslandet med en år 1741 utfärdad förordning »anlangendes at ingen ma oplaegge, eftertrykke eller eftertrykt indfore eller falholde nogen Bog eller Skrift, som en anden paa lovlig Maade sig har forhvervet». I Frankrike genomfördes efter den stora revolu­ tionen betydelsefulla reformer på detta område. Det rådande privilegiesy­ stemet bröts år 1793 genom en ännu delvis gällande lag om författares äganderätt till sina verk. Under författarens livstid ägde han uteslutande rätt till sina verk. Lagen stadgade vidare en skyddstid på tio år efter för­ fattarens död till förmån för författarens arvingar och andra rättsinne­ havare. År 1866 utsträcktes denna skyddstid till femtio år. I de tyska staterna uppmärksammades tidigt de otillfredsställande kon­ sekvenserna av privilegiesystemet, men först år 1794 avskaffades detta system i Preussen. Man stod emellertid ännu främmande för tanken, att författaren kunde ha en självständig rätt till sitt andliga arbete, obero­ ende av om förlagsavtal slutits eller ej. Denna tanke kom först till uttryck i den bajerska lagstiftningen år 1813. I Sverige utvecklades författarrätten efter i huvudsak samma linjer som i det övriga Europa. Utgångspunkten var även här privilegiesystemet. I kungl. reglementet för boktryckerierna i riket av år 1752 intogs även be­ stämmelser rörande författarrätten. Det innehöll nämligen förutom stad- gandena rörande inrättandet av en boktryckaresocietet, som skulle vaka över ordningen vid tryckerierna, vissa bestämmelser, som tillerkände författare av skrifter intill 10 å 12 arks omfång en självständig rätt för författaren. År 1876 avvecklades det svenska privilegiesystemet utom för de två fall, som ännu består: vetenskapsakademiens privilegium att utgiva almanackor och svenska akademiens privilegium på Post- och inrikes tidningar. I 1810 och 1812 års tryckfrihetsförordningar erkännes författarens rätt utan något förbehåll; endast såsom företrädare för författaren ägde för­ läggaren någon befogenhet, översättning av utländsk skrift grundade auk- torrätt för översättaren — till originalförfattarens rätt togs icke någon hänsyn. Då auktorrätten uppfattades som en äganderätt inskränktes den icke ge­ nom någon tidsbegränsning. Vid riksdagen 1834—35 föreslog konstitutions­ utskottet ett tillägg till TF, vilket innebar, att om en författares arvingar

186 eller rättsinnehavare icke inom tjugo år från hans död begagnat utgivnings­ rätten, så skulle det stå envar fritt att utgiva hans skrifter. Enligt det nya lagrummet var författarrätten fortfarande »evig», men den krävde för sitt fortbestånd, att en ny upplaga utgavs åtminstone vart tjugonde år. För­ summades detta upphörde författarrätten. I proposition till 1873 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om vissa för­ ändringar i TF, innebärande att bestämmelserna om äganderätt till skrift skulle avskiljas från denna förordning. En lag angående litterär ägande­ rätt antogs i augusti 1877. Denna avlöstes av nu gällande lag om rätt till litterära och musikaliska verk av den 30 maj 1919. På auktorrättens område har grundsatsen om utlännings likställighet med egna landets medborgare icke helt trängt igenom. I samma mån som det internationella utbytet av litterära verk blivit mera omfattande, har denna begränsning blivit allt kännbarare för författarna. Detta ogynn­ samma rättsläge har man sökt avhjälpa genom avslutande av internationella traktater. Redan innan ett mera allmänt system av internationella regler vunnit insteg, tillkom i de nordiska länderna vissa ömsesidiga stadganden, som skyddade nordisk författares rätt. Sålunda föreskrev den ovannämnda lagen av år 1877, att författare ägde uteslutande rätt att låta översätta sitt verk från en munart till en annan av samma språk. Härtill fogades den upp­ lysningen, att danska, norska och svenska språken i detta hänseende var att betrakta som munarter av samma språk. Samma stadganden återfanns i motsvarande danska och norska lagar. Den formella reciprcciteten var grundsats för de konventioner till skydd för auktorrätten, som från mitten av 1880-talet i allt större antal slöts mellan de europeiska regeringarna. Det skydd, som härigenom kunde be­ redas författarna, var emellertid ofullständigt. Av denna anledning sökte man finna en form för en mera enhetlig reglering av de olika staternas lag­ stiftning. På initiativ av franska författarföreningen och med instämmande av bokförläggare upptogs förhandlingar av schweiziska förbundsrådet på diplomatiska konferenser i Bern under åren 1884—86. Vid den sista av dessa konferenser avslöts mellan Tyska riket, Frankrike, Storbritannien, Schweiz, Belgien, Spanien, Tunis, Liberia och Haiti den konvention, som sedermera biträtts av flera länder, bernkonventionen angående bildandet av en in­ ternationell union för skydd av litterära och konstnärliga verk. Sverige del­ tog i konferenserna 1884 och 1885 och anslöt sig till unionen år 1904. Enligt bestämmelserna har konferenser för revision av konventionens innehåll an­ ordnats vid ett flertal tillfällen, senast år 1948 i Bryssel. Till bernunionen har för närvarande 39 länder anslutit sig. I Europa är Sovjetunionen den enda stat av betydenhet, som står utanför unionen. Av amerikanska stater har hittills endast Brasiliens förenta stater och Kanada anslutit sig, av

187 asiatiska endast Japan. Med USA har unionsländerna slutit separata över­ enskommelser, som reglerar det ömsesidiga rättsskyddet i huvudsaklig överensstämmelse med bernkonventionen. Bernkonventionens grundprincip är, att författare och konstnärer, som tillhör ett unionsland, skall i de övriga unionsländerna åtnjuta samma rät­ tigheter för sina verk, som varje lands lagar tillerkänner eller framdeles kommer att tillerkänna landets egna medborgare. Vid sidan av den prin­ cipiella bestämmelsen härom upptages i konventionen åtskilliga föreskrif­ ter, varigenom varje unionsland förpliktas att i särskilda angivna hänseen­ den bereda skydd åt utländska, unionen tillhörande författare och konst­ närer. Där dylikt skydd stipuleras — t. ex. i fråga om översättningar — har konventionen således skapat en materiell, för hela unionsområdet gäl­ lande rätt, en kodifierad unionsrätt.

Den svenska författarrättens nuvarande gestaltning Som tidigare anförts regleras författarrätten i Sverige i lag den 30 maj 1919 angående rätt till litterära och musikaliska verk, jämte däri gjorda ändringar enligt lag den 24 april 1931. I provisoriska lagar den 30 juni 1942, den 3 maj 1946 och den 6 april 1951 har skyddstiden för litterära och musikaliska verk utsträckts tillfälligt, sista gången för verk, vilkas skyddstid skolat upphöra under något av åren 1942—56, intill utgången av år 1957. Efterföljande kortfattade referat av lagens huvudsakliga innehåll har huvudvikten lagd vid stadgandena rörande litterära verk. Inledningvis fastslås rättens föremål: skyddad enligt denna lag är bl. a. rätten till skrift och muntligt föredrag (§1). Den uteslutande rätten att mångfaldiga sitt verk, föredraga skrift offentligt, uppföra mimiskt eller dramatiskt verk o. s. v. tillerkännes författaren (§ 2). Denna uteslutande rätt innefattar även rätten till översättning eller bearbet­ ning (§ 3). Rätt, som tillkommer översättaren eller bearbetaren, får icke inkräkta på upp­ hovsmannens rättsställning (§4). Utgivare av tidning, tidskrift eller annat verk, som består av självständiga bidrag från flera författare, betraktas som författare till verket i sin helhet, men författare till varje särskilt bidrag behåller författarrätten till detta (§ 5). Förbindes skrift med musik eller skrift med teckning eller avbildning, behåller vartdera verkets upphovsman sin författarrätt (§6). Består ett verk av flera, ej självständiga bidrag från särskilda författare, kräves samtycke från samtliga författare för förfogande över författarrätten till verket (§ 7). Såsom författare till ett verk anses den, som på sedvanligt sätt å verket angives såsom sådan. Författare, som framträder anonymt eller pseudonymt, företrädes, tills dess han givit sig tillkänna på i lagen föreskrivet sätt, av den som å verket anges såsom utgivare, eller, om sådan ej finns angiven, av förläggaren (§ 8). Undantagen från rättsskyddet stadgas i §§ 9—12. 188 Uteslutna från skydd är offentliga handlingar i vidsträckt bemärkelse, munt­ liga förhandlingar i riksdagen och andra offentliga representationer m. m. (§ 9). Undantag från skydd stadgas för mångfaldigande av verk för eget bruk, avskrift för hand, annan offentliggörelse av utgiven skrift än genom uppläsning, vissa slag av uppläsning m. m. (§ 10). Rätt till citat ur utgiven skrift eller offentligt hållet föredrag stadgas i § 11, liksom rätt att göra utdrag ur verk för användning vid gudstjänst eller vid ele­ mentär undervisning (§ 12 lämnar motsvarande stadganden för musikaliska verk). Upphovsmannens rätt att få sitt namn angivet på verk, som begagnas enl. i §§ 11 och 12 angivna avseenden stadgas i § 13. Om förbehåll mot eftertryck ej utsatts, äger tidning rätt att publicera ur annan tidning eller tidskrift hämtad artikel i ekonomiska, politiska eller religiösa dags­ frågor. Källan skall dock tydligt angivas (§ 14). Rätten övergår enligt § 15 efter författarens död till dem, som enligt lagstift­ ningen om giftorätt, arv och testamente är berättigade till hans kvarlåtenskap och från dessa vidare enligt nuvarande grunder. För överlåtelse av författarrätt skall — om andra villkor ej avtalats — de villkor gälla som stadgas i §§ 16—18. Den, som förvärvat författarrätten till ett verk, må icke utan författarens till­ stånd förändra verket i vidare mån än som är nödvändigt med hänsyn till ända­ målet (§ 16). Har ej annat avtalats, må den, som förvärvat författarrätten, ej utgiva mer än en upplaga om högst 1000 exemplar. Förlagsrätten förfaller, om innehavaren ej utgivit verket inom två år, sedan författaren avlämnat fullständigt manuskript. Författaren äger påfordra, att hans verk utgives i ny upplaga, om verket slut­ sålts, och om förläggaren förvärvat rätten att utgiva mer än en upplaga av verket. Sker icke detta, återgår författarrätten till författaren (§ 17). Överlåtelse av författarrätten innefattar ej rätt för förläggaren att på annat sätt än genom tryckning offentliggöra verket, ej heller rätt till översättning eller bear­ betning (§ 17 a). Överlåtelse av föredrags-, uppförande- eller utföranderätt skall som regel an­ ses gälla för en tid av fem år (§ 18). Vid överlåtelse av rätt att offentligen framföra dramatiska verk, vartill hör musik, företrädes tonsättaren av textförfattaren och beträffande opera eller annat musikaliskt verk, vartill hör text, företrädes författaren av tonsättaren, (§ 18 a). Författarrätten kan icke tagas i mät i författarens bo, ej heller hos den, till vilken denna rätt övergått genom giftorätt, arv eller testamente (§ 19). Författarrättens giltighet upphör med trettionde året efter det år, under vilket författaren avlidit (§ 20). (Provisorisk förlängning 1942, 1946 och 1951.) Skyddstiden för verk, som ej består av självständiga bidrag av flera författare, för verk, som utgivits anonymt eller pseudonymt och för verk, som utgivits av offentlig undervisningsanstalt, akademi eller bolag, angives i §§ 21 och 22 till trettionde året efter det den senast avlidne författaren avlidit samt för övriga verk intill utgången av det trettionde året efter det, under vilket verket först utgavs. För samlingsverk, som utkommer i flera delar, skall skyddstiden be­ stämmas från det år under vilket den sista avdelningen utgivits. Förflyter mer än två år mellan utgivandet av de olika delarna, skall skyddstiden för den äldre delen räknas från det tidigare årtalet (§ 23). Ansvarsbestämmelserna anges i de följande paragraferna. 189 Med dagsböter straffas den, som mångfaldigar i ett eller flera exemplar ett verk eller del därav; den, som sprider sådant exemplar, som honom veterligt blivit framställt i strid med lagen eller enbart för enskilt bruk; den, som till riket inför sådant verk, som honom veterligt blivit framställt utan författarens tillstånd, samt den, som på annat sätt olovligen offentliggör ett verk eller del därav (§ 22). Olovligt framställda exemplar skall efter målsägarens val antingen förstöras eller överlämnas till honom (§ 25). Med böter straffas den, som olovligen förändrar ett verk, så ock den, som trots vetskap härom, saluhåller eller sprider exemplar av det ändrade verket. Med böter straffas ock den, som åsidosätter sin skyldighet att angiva författarens namn eller pseudonym på verket (§ 26). Brott mot bestämmelserna i §§ 13 och 14 straffas med böter från 5 till 100 kr (§ 27). Skadestånd till förfördelad part angives till minst 15 kr. Har förläggare eller annan dragit vinst av handling, som avses i §§ 24 och 26 eller ej fullgjort skyl­ dighet enligt § 26, är han skyldig utgiva skadestånd intill vinstens belopp (§ 27 a). Stockholms rådhusrätt är rätt domstol i mål om ansvar eller skadestånd för olovlig radioutsändning av verk, som i denna lag avses. Har dramatiskt eller mu- sikaliskt-dramatiskt verk olovligen uppförts inom olika underrätters domvärjo, må talan om ansvar eller skadestånd anhängiggöras vid envar av dessa dom­ stolar (§ 27 b). Endast målsägare kan påtala förbrytelse mot denna lag. Utdömda böter till­ faller kronan (§§ 28 och 29),. Lagen tillämpas på verk av svenska medborgare samt på verk av utländsk med­ borgare, vilket först utgivits i Sverige (§ 30). Under förutsättning av ömsesidighet kan Kungl. Maj:t förklara lagens bestäm­ melser helt eller delvis gälla även verk av annan än svensk medborgare. I lagens sista paragrafer upphäves lagen den 10 augusti 1877 angående ägande­ rätt till skrift. Bestämmelserna i § 30 har föranlett en kungörelse av den 11 juni 1937, vari angives de länder, med vilka Sverige på grundval av bernunionen och avtal med USA inträtt i reciproka överenskommelser om skydd för författarrätten, samt angives den nya lagens ikraftträdande till den 1 januari 1920. Undantag från bestämmelserna i den nya lagen angives avslutningsvis.

Liksom de flesta andra länder saknar Sverige en särskild lagstiftning om förlagsrätten. De enda bestämmelser, som hittills utfärdats, är intagna i §§ 16, 17 och 17 a. av den ovan refererade lagen om rätt till litterära och musikaliska verk. I samband med tidigare revisioner av författarrätten har man diskuterat möjligheten av en utförligare lagstiftning på detta område. Sålunda an­ förde 1914 års sakkunniga, att förhållandet mellan förläggaren och för­ fattaren är så egenartat och ger upphov till ett så specialiserat system av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, »att detsamma icke rätt väl låter sig ordnas inom den författarrättsliga lagens ram». (Sakkunnigas förslag s. 123.) 1929 års sakkunniga framhåller i sitt förslag till ändringar i lag­ stiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk (SOU 1929:37, s. 42) att »en sådan lagstiftning icke vore i vårt land påkallad av något verkligt

190 behov. Det detaljerade ordnandet av detta rättsförhållande torde helst böra överlämnas åt de avtalande parterna eller deras sammanslutningar. En minutiös lagstiftning på detta område löper faran att lätt föråldras och jämväl att kunna alltför starkt generalisera förhållanden, som inom olika branscher av litteratur och skapande tonkonst förete vissa variationer.» Till en del har de bestämmelser, som nu reglerar förlagsrätten, införts på de sistnämnda sakkunnigas förslag, men även dessa föreskrifter är av dispositiv karaktär. De skall således ej tillämpas, om andra villkor avtalats mellan förläggaren och författaren. Behovet av en tidsenligare utformning av författarrätten har emellertid gjort sig gällande i ökad omfattning. I oktober 1938 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning rörande revision av gäl­ lande författningar om rätt till litterära och musikaliska verk m. m. De sakkunniga, som antagit namnet auktorrättskommittén, har med nödtvung­ na avbrott under krigsåren i samråd med motsvarande delegationer i övriga nordiska länder arbetat på ett förslag till ny lagstiftning på författarrät- tens område. De sakkunnigas förslag torde vara att förvänta först under loppet av år 1953. Av de överläggningar och diskussioner, som förekommit mellan bokutredningen och auktorrättskommittén, har framgått, att kommittén funnit behov föreligga av ytterligare precisering av förlagsavtalet. Härvid­ lag har kommittén tillgodogjort sig de erfarenheter, som stått att vinna från utarbetandet av det nordiska normalformuläret till förlagsavtal. Det­ ta normalkontrakt, som tillkom år 1947, har härvidlag uppfattats som ett auktoritativt uttryck för vad som på detta område kan anses vara en nor­ mal och god reglering av avtalet mellan förläggare och författare. Det framgår av det utkast till ny lag i berörda hänseende, av vilket kom­ mittén låtit bokutredningen taga del, att de nya bestämmelserna endels får tvingade kraft, endels dispositiv innebörd. Sålunda framhåller kommittén att avtal, som strider mot god sed på auktorrättens område, samt avtal, som leder till uppenbar obillighet, skall kunna jämkas efter vad som i det särskilda fallet kan anses vara skäligt. Till de tvingande bestämmelserna hör också föreskrifterna, att förläggaren inom skälig tid skall utgiva ver­ ket, att han är skyldig tillställa författaren intyg från tryckeriet om an­ talet framställda exemplar, att han inom nio månader efter årets slut är skyldig tillställa författaren redovisning, som anger försäljningen under året, samt restupplagan vid årsskiftet.

Förlagsavtalets ekonomiska innebörd Genom avtal med en förläggare i form av ett kontrakt eller annorledes överlåter författaren sin förlagsrätt till denne. Kontraktet kan innehålla

191 skilda former för beräkningen av den ekonomiska gottgörelsen. F. n. till- lämpas flera olika slag av kontrakt: royalty-avtal, ett-för-allt-kontrakt och del-i-vinst-avtal. För debuterande författare förekommer en kontraktsform, som ger en viss bestämd summa för första upplagan, samt royaltyersättning för vad som sedermera kan komma att tryckas och försäljas. Boyaltykontraktet är det avgjort vanligaste, och det innebär, att förfat­ taren erhåller en viss avtalad del av bokhandelspriset för varje försålt exem­ plar av hans verk. Enligt gällande normalkontrakt mellan medlemmar av Sveriges författareförening och medlemmar av Svenska bokförläggareför­ eningen utgör denna del minst 16 2/3 % ( = 1/6) av bokhandelspriset för häftat exemplar i standardutgåva och minst 5 % av priset för billighetsupp­ laga. Realiseras restupplaga av boken genom bokhandeln sänkes royalty- procenten. Formulärets användningsomåde är i första hand skönlitterära verk. Till verk, som är jämförliga med romaner, noveller och lyrik, räknas icke dramatik, essäer, bilder- och barnböcker och ungdomsböcker. Kontrakt med betalning »ett-för-allt» innebär, att författaren mot en engångssumma avstår från vidare anspråk på ersättning. Ett sådant kon­ trakt möjliggör för förläggaren att försälja verket i obegränsad omfatt­ ning. Denna kontraktsform är historiskt äldre än royaltykontraktet. Kontrakt med del i vinst förekommer sällan. De innebär, som framgår av namnet, att förläggare och författare delar den eventuella uppkomna vins­ ten, sedan framställningskostnader och utgifter för distributionen avdra- gits från försäljningssumman. Utöver de ovannämnda kontraktsformerna må anföras, att förläggare stundom ingår en överenskommelse om att endast distribuera ett verk av en författare. Framställningskostnaderna stannar i detta fall hos förfat­ taren ensam, som då även erhåller hela försäljningsinkomsten. Enligt normalkontraktet betalar förläggaren till författaren en viss sum­ ma a conto, då manuskriptet avlämnas. Denna summa får icke understiga V3 av det honorar, som skulle utgå om hela första upplagan utsåldes. För­ fattaren är icke återbetalningsskyldig för a contobeloppet. Oftast utbetalas högre belopp än vad ovan angivits — hälften eller mer av det beräknade honoraret för första upplagan. Förläggaren är redovisningsskyldig inför författaren för den försäljning, som skett av hans verk, och honorar (royalty) enligt avtalet utbetalas årligen. Debuterande författare kan icke, då de ej tillhör författareföreningen, göra anspråk på kontrakt efter dessa grunder. Sedd ur förläggarens synpunkt ter sig utgåvan av ett debutantverk mer osäker än vad fallet är med ett verk, vars författare redan tidigare framträtt inför den litterära kritiken och publiken. I allmänhet erbjudes debutanten, som ovan nämnts, en viss summa för första upplagan. Tryckes därefter nya upplagor, träffas i regel avtal efter normalkontraktets bestämmelser.

192 Normalkontraktet gäller, som ovan framhållits, främst skönlitterära och med dem jämförliga verk. I fråga om facklitterära verk och skolböcker till- lämpas ofta samma bestämmelser — men ibland sättes royaltyprocenten lägre, ibland högre än 16 2/3 %. För översättningar av hans verk till främmande språk erhåller en svensk författare en royaltyersättning, som oftast utgår med stigande procenttal av bokhandelspriset för stigande försäljning. Procenttalet växlar mellan 5 och 15 %. Detsamma gäller som regel för utländska författare, som får ett verk antaget till översättning till svenska språket. översättare av skönlitterära och andra verk från utländska språk till svenska erhåller ett engångshonorar, som bestämmes med hänsyn till origi­ nalspråket, verkets svårighetsgrad och översättarens kvalifikationer. Ge­ nomsnittligt uppgår ersättningen till 75 a 125 kr per normalark om 16 sidor med c:a 2 000 typnedslag pr sida. Royaltyberäkning för översättnings­ arbete har i olika sammanhang diskuterats i de nordiska länderna, men någon allmän uppgörelse härom har icke kommit till stånd. Bidrag till tidningar och tidskrifter honoreras efter varierande taxor. Mellan Svenska tidningsutgivareföreningen och Sveriges författareförening finnes en överenskommelse angående honorarsatser m. m. för skönlitterära och andra textbidrag, men då överenskommelsen endast har dispositiv karaktär, får de enskilda tidnings- och tidskriftsförlagen självständigt av­ göra vilka belopp, som skall utgå. I den senaste överenskommelsen som gäller fr. o. m. den 1 januari 1952 utsäges, att honorarsatserna icke bör un­ derstiga de belopp, som angives. Textmaterialet indelas i ett flertal katego­ rier, såsom noveller (165 kr); skisser eller korta berättelser (60 kr); kul- turartiklar (150 kr); kåserier (50 kr); veckotidningskrönikor (125 kr); lit­ terärt utformade enquétesvar (40 kr); sagor i original för barn (50 kr) och dikter (75 kr). Minimibeloppen har anförts ovan inom parentes. Vidare definierar överenskommelsen publiceringsrättens omfattning. Om det företag, som förvärvar ett textbidrag med ensamrätt för Sverige in­ klusive rätt att försälja bidraget till annat nordiskt land, förutsätter över­ enskommelsen, att högre minimihonorar skall utgå, vartill kommer, att författaren skall äga uppbära halva försäljningssumman. Den ekonomiska gottgörelse, som en författare till ett dramatiskt arbete erhåller vid uppförande av verket på scen, beräknas numera så gott som uteslutande efter tantiemprincipen. Teaterföretaget betalar i regel en ga­ rantisumma i avräkning på det definitiva beloppet. Denna summa brukar i allmänhet uppgå till 800 å 1000 kr för en helaftonpjäs, men beloppet kan, om pjäsen nyligen spelats på annan scen reduceras till 500 kr. Tantiemet beräknas på teaterns bruttointäkt och utgår med 8—10 % av detta be­ lopp. Författarhonoraren för filmrätt utgår i regel med ett bestämt belopp,

193

13 oftast mellan 5 000 och 10 000 kr. Av filmbolag beställda manuskript hono­ reras efter likartade grunder. Något utanför ramen för de sedvanliga förlagsavtalen står de avtal, som ingås i och för radioutsändning av litterära verk. Efter överenskommelse med Sveriges författareförening utbetalar AB Radiotjänst honorar med va­ rierande belopp för sådan utsändning. Beloppen fastställes till mellan 35 och 125 kr; läser författaren själv sitt verk, erhåller han ett honorar, som med 50 % överstiger grundbeloppet. Beställda dikter honoreras med minst 100 kr och noveller med minst 300 kr. Utsändning av dramatiska original­ verk honoreras med 250—1 000 kr, beroende på speltid. Första reprisen honoreras med 75 % av de ursprungliga beloppet, den andra och följande med 50 %. Överenskommelse om ersättning för utsändning av redan tryckta eller på talscen framförda verk träffas i varje enskilt fall mellan Radio­ tjänst och författaren eller hans rättsinnehavare. Nytt avtal väntas under loppet av år 1952 för såväl författareföreningen som föreningen Minerva.

Författarnas sociala och ekonomiska ställning Bokutredningens författarenquéte För att erhålla ett statistiskt underlag av någorlunda tillförlitlighet, vilket skulle tjäna som arbetsmaterial för utredningsarbetet, beslöt bokutredning­ en i januari 1949 att företa en enquéte bland svenska författare. Härtill lämnade Sveriges författareförening sitt verksamma stöd, och frågeformu­ läret fastställdes efter överläggningar mellan de sakkunniga och en dele­ gation ur författarföreningen. Formuläret diskuterades även på en samman­ komst inom föreningen och godkändes av de närvarande medlemmarna. Utredningen begränsade ursprungligen området för sin enquéte till nämnda förening, då utsändningen av frågeformulär även till andra författare hade blivit en omständlig procedur. Sedan utredningen erhållit kontakt med Sve­ riges ungdomsförfattareförening, utsändes även frågeformulär till dess medlemmar, av vilka dock endast ett mindre antal besvarade formuläret. Deras uppgifter behandlas i betänkandets kap. 7 rörande barn- och ung­ domslitteraturen, s. 266 ff. Frågeformuläret återfinnes såsom bilaga 3 till betänkandet, s. 292. Av författareföreningens dåvarande 412 medlemmar svarade 133, d. v. s. c:a 30 % av medlemsantalet. Frånräknas de medlemmar av författareför­ eningen, som icke kan betecknas som yrkesförfattare, s:a 140, utgör an­ talet svar c :a 50 % av medlemsantalet i författareföreningen. Frågorna i formuläret grupperas kring vissa fakta och data — ålder, ut­ bildning, civilstånd, makas (makes) förvärvsarbete och ungefärliga årsin­ komst, yrkesverksamhet före litterär debut, nuvarande yrkesverksamhet, totala inkomster åren 1946—48, inkomster av litterär verksamhet specifi-

194 cerad på bokförlag, tidningar och tidskrifter, radio och teater samt film­ bolag, erhållna stipendier 1946—48, försörjningsplikter och försäkrings­ skydd. Härutöver vände sig bokutredningen till författarna med anhållan om svar på tre opinionsfrågor rörande statligt stöd eller stöd i allmänhet till författare, principer och metoder för en eventuell ersättning till för­ fattare vid bokutlåningen samt bokspridningen i Sverige. Redogörelsen för enquétematerialet kommer att följa de enskilda frå­ gorna i tur och ordning.

Åldersfördelning En jämförelse mellan enquétematerialet och författarföreningens med­ lemsmatrikel ger vid handen, att de i enquéten företrädda författarna ur gängse statistisk synpunkt utgör ett tämligen tillfredsställande urval av föreningens hela medlemsantal. En uppdelning av enquétematerialet och författarföreningens medlemsmatrikel efter författarnas kön och ålder fram­ går av tabell 47 nedan. Alla åldersgrupper — utom den äldsta — är således företrädda inom enquétematerialet. Den procentuella relationen mellan hela antalet med­ lemmar i författareföreningen och antalet i enquétematerialet företrädda författare framgår för resp. åldersgrupper av tabell 48 (s. 196). Tabell 48 visar, att de äldre åldersgrupperna som väntat är mindre väl företrädda i enquétematerialet än de yngre. Detta kan innebära, att per­ spektivet på författarnas villkor blir något förskjutet. Likväl spelar här en omständighet in, som motverkar denna tendens. Det förhåller sig nämligen så, att Sveriges författareförening bland sina medlemmar räknar ett förhål­ landevis stort antal personer i offentlig ställning, publicister m. fl., som svårligen kan betraktas som författare i egentlig mening. Av givna skäl

Tabell 47. Åldersfördelning i enquétematerialet och i medlemsmatrikeln

Författare fördelade efter födelseår

1855— 1865— 1875— 1885— 1895- 1905— 1919— Summa 1864 1874 1884 1894 1904 1914 1924

Enquéten Män 0 4 8 13 25 23 22 95 Kvinnor 0 3 9 9 6 6 5 38 Summa 0 7 17 22 31 29 27 133 Matrikeln Män 2 14 40 65 76 58 32 287 Kvinnor 1 13 36 26 25 15 9 125 Summa 3 27 76 91 101 73 41 412

195 Tabell 48. Enquétematerialet i % av matrikelmedlemmarna

Åldersgrupp

1855— 1865— 1875— 1885— 1895— 1905- 1915— Summa 1864 1874 1884 1894 1904 1914 1924

0 29 20 20 33 40 69 33 0 23 25 35 25 40 56 30 Summa 0 26 22 24 31 40 66 32 kommer dessa »honorärsmedlemmar» att i huvudsak återfinnas inom de äldsta åldersgrupperna. Det ringare antalet enquétesvar från dessa grupper visar, att honorärsmedlemmarna i stort sett har avstått från att besvara frågeformuläret. Bortser man från honorärsmedlemmarna och jämför antalet författare i egentlig mening inom föreningen med antalet författare, som besvarat frå­ geformuläret, så visar det sig, att den procentuella relationen mellan en­ quétematerialet och hela antalet författare stiger inom samtliga ålders­ grupper utom i den yngsta, som icke innehåller några honorärsmedlem- mer, och i den äldsta, som ej är representerad inom enquétematerialet. I åldersgrupperna 1865—74, 1875—84, 1885—94 blir relationstalet c:a 35 % mot tidigare c:a 24 %; i åldersgrupperna 1895—1904 och 1905—14 blir det c:a 47 % mot tidigare 35 %.

Skolgång och vidareutbildning Skolgången visar en stor variation. Folkskola redovisas av 32 manliga och 7 kvinnliga författare; realskola och normalskolekompetens av 8 man­ liga och 18 kvinnliga; ej avslutade gymnasiestudier av 9 manliga förfat­ tare; studentexamen av 46 manliga och 10 kvinnliga författare samt slut­ ligen privatundervisning utan skolgång av 3 kvinnliga författare. Omräknat i procenttal av hela antalet författare redovisades enbart folkskola av 29,4 %, realskola av 19,5 %, studentexamen av 42,1 %, avbrutna gymnasiestu­ dier av 6,8 % och privatundervisning av 2,2 %. Utbildning utöver skolgång redovisas av 112 författare. Organiserade självstudier deklareras av 14 manliga och 8 kvinnliga författare; folkhög­ skola av 9 manliga och 2 kvinnliga; folkskoleseminarium (motsv.) med exa­ men av 4 manliga och 6 kvinnliga; universitetsstudier utan examen av 11 manliga och 4 kvinnliga; akademisk examen av 30 manliga och 6 kvinn­ liga författare — därav 23 resp. 3 med lägre examina — konst-, musik- eller teaterstudier av 3 manliga och 2 kvinnliga; lägre teknisk eller merkan­ til utbildning av 7 manliga och 2 kvinnliga författare; samt annan yrkes­ utbildning av 2 manliga och 2 kvinnliga författare. Återstående 15 manliga

196 och 6 kvinnliga författare redovisar ingen vidareutbildning. Omräknat i procenttal redovisas organiserade självstudier av 16,5 %; folkhögskola av 8,3 %; folkskoleseminarium med examen av 7,5 %; universitetsstudier utan examen av 11,3 %; akademisk examen av 27,0 %; konstnärlig utbildning av 3,8 %; lägre teknisk eller merkantil utbildning av 6,8 %, annan yrkes­ utbildning av 3,0 % samt ingen vidareutbildning av 15,8 %. I många dekla­ rationer anföres ett flertal skiftande utbildningsbanor, men i ovanstående redogörelse har endast en, mera huvudsaklig anförts. Redogörelsen för civilstånd återfinnes nedan under det avsnitt, som be­ handlar försörjningsbörda och försäkringsskydd (s. 206 ff). Dit har även förts redovisningen av makas (makes) yrkesverksamhet och genomsnitt­ liga inkomst.

Författarnas tidigare och nuvarande yrkesverksamhet Även här finns stor variation. En kombination av tidigare yrkesverksam­ het eller sysselsättning och nuvarande verksamhet visar, hur författarna rekryteras från de mest skilda samhällsgrupper. I följande tabell 49 har en sådan kombination utförts, varvid vissa, varandra närstående yrkesbeteck­ ningar sammanförts. En fullständig tabellering av uppgivna verksamheter synes härvidlag inte vara nödvändig. Det totala antalet av dem, som betraktat sig själva som yrkesförfattare, uppgår till 59; härtill kommer tio journalister och andra intellektuellt verk­ samma personer, som kan föras till samma grupp, varför gruppen av per­ soner, som uteslutande lever på författarskap, inom materialet uppgår till 69. Av dessa har 31 kommit från intellektuella yrken, 6 från merkantila yrken och 21 från arbetar-, jordbrukar- och hantverkaryrken. 18 personer med intellektuella yrken och en tjänsteman har författarskapet som bi­ syssla; de fem journalisterna utgör ett gränsfall. Påfallande är den kraftiga rekryteringen av författare från gruppen ar­ betare. Den beror givetvis på den i Sverige särskilt framträdande litteratur- strömningen, som erhållit den oegentliga benämningen »proletärlitteratu­ ren». Ingen av de författare, som uppgivit sig ha tillhört denna grupp tidi­ gare, har stannat kvar och bedrivit författarskapet som bisyssla. En har övergått till att bli självständig företagare. Markant är också övergången från journalistisk verksamhet till förfat­ tarskap — av 18 journalister har 13 blivit författare. Av 14 lärare har 7 stannat kvar i sin borgerliga gärning och 7 övergått till författarverksamhet, journalisttjänst eller förlagstjänst. Motsvarande uppgifter för de kvinnliga författarna återfinnes i tabell 50. Alltför generella slutsatser får icke dragas ur detta förhållandevis ringa material. Även här är övergången till yrkesmässigt författarskap påfallande stor. Åldersfördelningen inom gruppen kvinnliga författare är en annan än

197 Tabell 49. Yrkesverksamhet före och efter litterär debut Manliga författare (95 st)

Nuvarande verksamhet

Intellektuella yrken Andra yrken Sam­ Tidigare verksamhel ma För­ Sekr. som För­ Jour­ lags- Före­ Tjän­ S:a tidi­ fattare na­ tjänst tagare ste­ Ovr. gare lister m.m. män

Intellektuella yrken Ingen verksamhet utom så­ som författare 7 Journalister 13 18 Ingenjörer 2 2 Jurister 1 3 Läkare 2 Lärare 5 14 Konstnärer 2 4 Akademiska stud 1 3 Övriga 2 4 Summa 23 26 57 Handelsyrken Bokhandelsmedhjälpare m. m 2 Disponent, Köpman 2 Tjänstemän 7 Summa 11 Kroppsarbetare 18 22 Jordbrukare 1 2 Hantverkare 2 2 övriga : 1 1 Summa 24 54 6 95 inom gruppen manliga författare, och antalet pensionärer är relativt sett högre. Vissa av de verksamheter, som redovisas under rubriken »annan undervisningsverksamhet» är sådana, att de måste betraktas som rena nöd­ fallsutvägen. Författarinnor, som betraktar sig själva som hemmafruar, ut­ gör en förhållandevis stor andel av enquétematerialet, 9 av 38. Deras sociala position följer makens, och det är betecknande, hur flera av dem anför, att arbetet med hem och barn inverkat hämmande på deras litterära verksam­ het. Samtidigt finns även exempel på att inkomsterna av den litterära verk­ samheten får fylla ut underskottet i makens inkomster. Till dessa förhål­ landen återkommer utredningen under det avsnitt, som behandlar förfat­ tarnas familjeinkomster. Författarinnor ur arbetarklassen är sällsynta både i enquétematerialet och i vår samtida svenska litteratur. Här återfinnes blott en.

198 Tabell 50. Yrkesverksamhet före och efter litterär debut Kvinnliga författare (38 st)

Nuvarande verksamhet

Intellektuella vrken Andra yrken Sam­ Tidigare verksamhet ma Annan under- som Hem­ Pen­ S:a tidi­ För­ Lära­ visn.- ma­ fattare verk- sionär gare rinna fru sam- het

Intellektuella yrken Ingen verksamhet utom såsom förf. Arkitekt Journalist Lärarinna Skådespelare 2 Språkundervisning 3 Studier 1 Summa 12 24 Tekn. merkantil verksamhet Annonsackvisitör Bank- (försäkrings-) tjänsteman ... Kontorist Laboratoriebiträde Telegraf expedi tör Summa 3 Kroppsarbetare 1 1 Hemmafru 4 Social verksamhet 1 Summa 16 38

Författarnas inkomster Som framgår av frågeformuläret begärde utredningen uppgifter om för­ fattarnas inkomster under de tre åren 1946—48, dels de totala inkomster­ na, dels de litterära samt erhållna stipendier. Uppgifterna har beredvilligt lämnats, även om man stundom haft svårt att erinra sig den exakta för­ delningen av inkomstposterna. I några enstaka fall har inga uppgifter läm­ nats, men härvidlag har utredningen efter personligt samråd med veder­ börande författare kunnat komplettera formuläret. Svårigheten att bedöma innebörden av de uppgifter, som de enskilda för­ fattarna lämnat, är givetvis avsevärd. Det rör sig ju om en grupp personer, som sinsemellan är lika vitt skilda som deras litterära verk. Det säger sig självt, att uppgifterna om inkomsternas storlek inte är någon måttstock för en litterär värdering av de enskilda författarna. Inkomstuppgifterna kan däremot användas som underlag för en allmän redogörelse för författarnas ekonomiska ställning, men tolkningen av de meddelade resultaten av olika

199 Tabell 51. Genomsnittlig inkomst (total och litterär) samt innehav av stipendier år 1948 för författare.

Författare fördelade efter födelseår Inkomst 1865-1874 1875—1884 1885-1894 1895-1904 1905-1914 1915-1924 Summa år 1948 "« "« "« cS "a C kr c kr C kr C kr C kr C kr c kr ca a CB C3 C3

Män total inkomst 4 7 800 8 9 540 13 13 550 25 14 900 23 9 250 22 6 900 95 10 750 litt. inkomst 3 2 020 6 3 560 12 7 640 25 8 800 19 9 290 21 4 930 86 7 200 stipendier 1 2 000 2 1300 2 475 12 2 250 11 2100 6 2 230 34 2 025 Kvinnor total inkomst 3 4100 9 10 000 9 7 470 6 5 925 6 4 500 5 4 800 38 6 740 litt. inkomst 2 1100 6 3 890 8 4 000 6 5 925 6 2 230 5 2 470 33 3 600 stipendier 0 0 2 1250 4 1625 1 250 0 0 3 1100 10 1245 Samtliga total inkomst 7 6 250 17 10 400 22 11060 31 13150 29 8 250 27 6 500 133 9 520 litt. inkomst 5 1650 12 3 750 20 6180 31 8 220 26 7 300 26 4 450 119 6 200 stipendier 1 2 000 4 1275 6 1240 13 2 100 11 2 100 9 1840 44 1830 sammanställningar får av givna skäl inte föra till alltför generella slutsatser rörande författarskapets villkor. Därtill är underlaget alltför knapphändigt. I det följande återger utredningen tre tabeller rörande författarnas ge­ nomsnittliga inkomster, fördelade på total inkomst, inkomst av litterär verk­ samhet samt innehav av stipendier (statliga och andra) under år 1948. För­ fattarna har vidare uppdelats efter kön och ålder enligt tabellen på s. 195. I den första tabellen nr 51 återges genomsnittsinkomsterna för samtliga 133 författare. Av tabellen framgår, att de manliga författarna i åldersklassen 1895— 1904 uppvisar de högsta genomsnittliga totala inkomsterna, men att de högsta genomsnittliga inkomsterna av litterär verksamhet återfinns i ålders­ klassen 1905—14. För de kvinnliga författarna ligger den förstnämnda siff­ ran i åldersklassen 1875—84, vilket dock beror på en s. k. slumpvariation —• gruppen innesluter nämligen en författarinna med hög totalinkomst. Den högsta genomsnittliga inkomsten av litterär verksamhet återfinnes i ålders­ klassen 1895—1904. För samtliga författare (manliga och kvinnliga) ligger de högsta genomsnittssiffrorna för total inkomst och inkomst av litterär verksamhet i åldersklassen 1895—1904. I den andra tabellen, nr 52, återges de genomsnittliga inkomsterna av litterär verksamhet. Den äldsta åldersklassen har här utgått, då ingen av de sju författarna i denna klass har någon mera betydande litterär inkomst.

200 Tabell 52. Genomsnittlig inkomst (total och litterär) samt innehav av stipendier år 1948 för författare med huvudsaklig inkomst av litterär verk­ samhet, fördelade efter ålder och kön

Författare fördelade efter födelseår

Inkomst 1875—1884 1885—1894 1895—1904 1905—1914 1915—1924 Summa år 1948 antal kr antal kr antal kr antal kr antal kr antal kr

Män total inkomst 3 7 100 8 8 325 16 12 300 17 9 360 13 6 040 57 8 515 litt. inkomst 3 5 700 8 8 325 16 10 220 17 9120 13 5 850 57 8 515 stipendier 2 1300 2 475 8 2 470 10 2 250 5 1800 27 2 045 Kvinnor total inkomst 2 9 500 4 6 215 3 10 800 2 7 000 9 4 500 13 7 630 litt. inkomst 2 9 500 4 6180 3 10 800 2 5 700 2 3 800 13 7 300 stipendier 1 2 000 3 1500 0 0 0 0 1 500 5 1400 Samtliga total inkomst 5 8 060 12 7 620 19 12 065 19 9110 15 5 840 69 8 970 litt. inkomst 5 7 240 12 7 600 19 10 300 19 8 430 15 5 575 69 8 290 stipendier 3 1530 5 1090 8 2 470 10 2 250 6 1570 32 1940

För alla tre grupperna (manliga, kvinnliga och samtliga författare) lig­ ger de högsta genomsnittssifforna i åldersklassen 1895—1904. Skillnaden mellan totalinkomst och litterär inkomst är som synes mindre inom alla åldersklasser än i föregående tabell. I den tredje tabellen, nr 53, återges motsvarande uppgifter för de 58 författare, som har sin huvudsakliga inkomst av annan verksamhet än den litterära. Denna tabell visar större oenhetlighet än den föregående, då av givna skäl inkomsterna varierar avsevärt mer. Här återfinnes både de, som bedriver författande som en fritidssysselsättning, och de, som av ekono­ miskt nödtvång måste ägna sig åt andra sysselsättningar än författandet. Ovanstående tre tabeller har även innehållit uppgifter om författarnas innehav av stipendier. För att renodla de ekonomiska uppgifterna i detta hänseende har utredningen behandlat stipendiaterna som en särskild kate­ gori av författare och verkställt samma uppdelning i författare med huvud­ saklig inkomst av litterär verksamhet och av annan verksamhet. Resultatet av denna bearbetning återfinnes i tabell 54 på s. 203. Då stipendierna utgår efter litterär förtjänst och oftast utdelas utan hän­ syn till ekonomiska villkor i övrigt, är det naturligt att genomsnittliga totala inkomsten uppvisar en stor variation.

201 Tabell 53. Genomsnittlig inkomst (total och litterär) samt innehav av stipendier för författare med huvudsaklig inkomst av annan än litterär verksamhet, fördelade efter ålder och kön

F örfattare förde ade efter födelseår Inkomst 1865—1874 1875-1884 1885-1894 1895-1904 1905—1914 1915-1924 Summa år 1948 "c3 CS "cS "et CS B kr B kr B kr B kr B kr B kr a kr CS a CS CS CS CS

Män total inkomst 3 6 370 5 11000 4 20125 9 19 500 4 14 475 9 8130 34 13 560 litt. inkomst 3 2 020 3 1320 4 6 440 9 4 870 2 5 700 8 1690 29 3 600 stipendier 1 2 000 0 0 0 0 4 1810 0 0 1 4 500 6 2 300 Kvinnor total inkomst 3 4100 6 11530 5 8 470 3 415 4 3 250 3 5 330 24 6 420 litt. inkomst 2 1100 4 1080 4 1825 3 415 4 500 3 1585 20 1090 stipendier 0 0 1 500 1 2 000 1 250 0 0 2 1350 5 1090 Samtliga total inkomst 6 5 240 11 11300 9 13 650 12 14 710 8 8 860 12 7 430 58 10 605 litt. inkomst 5 1650 7 1180 8 4130 12 3 760 6 2 230 11 1660 49 2 560 stipendier 1 2 000 1 500 1 2 000 5 1 500 0 0 3 2 400 11 1745

En beräkning av medianinkomsten — total inkomst resp. inkomst av litterär verksamhet — visar för året 1948 i det förra fallet 6 930 kr och i det senare fallet 3 630 kr. Fördelningen på inkomstklasser var nämligen föl­ jande (tab. 55). En motsvarande tabellering för åren 1946 och 1947 har även utförts, men då resultatet härav icke uppvisar några mera anmärkningsvärda av­ vikelser från de ovan meddelade uppgifterna, har utredningen avstått från att publicera dessa tabeller. En jämförelse med medianinkomsten inom olika yrkesgrupper år 1948 enligt tabell på s. 316 i Statistisk årsbok 1950 ger vid handen, att median- talet för författarnas totalinkomst, som är 7 140 kr, ligger under motsva­ rande siffra för fria yrken, som är 7 787 kr för hela riket. Medeltalet för författarnas inkomst nämnda år var enligt enquéten 9 120 kr och för de fria yrkesutövarna enligt Statistisk årsbok 13 332 kr. Två tredjedelar av de i enquéten representerade författaren bodde i städer; för deras vidkomman­ de var genomsnittsinkomsten 9 565 kr och medianinkomsten 7 050 kr. För den återstående tredjedelen av författarna, som således var bosatta på lands­ bygden, var genomsnittsinkomsten 10 580 kr och medianinkomsten 7 000; utfallet härrör till stor del från den omständigheten att de två högsta in­ komsttagarna bland författarna tillhörde denna kategori. De svarade näm-

202 Tabell 54. Genomsnittlig inkomst (total och litterär) för författare som erhållit stipendier under år 1948, fördelade efter åldersklasser

Författare, fördelade efter födelseår

1865-1874 187 5-1884 1885-1894 1895-1904 1905-1914 1915-1924 Summa

CS CS cS cS CS cS cS kr a kr kr a kr a kr B kr B kr CS C! a) cS CS cS CS Förf. med huvudsakl. litt. inkomst total inkomst — — 3 7 500 5 7 040 8 11280 10 10 580 6 3 950 32 8 670 litt inkomst — — 3 6130 5 6 860 8 10 600 10 10 300 6 3 275 32 5 760 stipendier — — 3 1530 5 1090 8 2 470 10 2 250 6 1570 32 1930 Förf. med huvudsakl. annan inkomst tota! inkomst 1 6 000 1 2100 1 18 000 5 13 940 — — 3 6 670 11 10 440 litt. inkomst 1 250 1 25 1 5 250 5 4 290 — — 3 1670 11 7 815 stipendier 1 2 000 1 500 1 2 000 5 1500 — — 3 2100 11 1745 Samtliga total inkomst 1 6 000 4 6 150 6 8 870 13 12 225 10 10 580 9 4 855 43 9120 litt. inkomst 1 250 4 4 610 6 6 590 13 8165 10 10 300 9 2 640 43 6 770 stipendier 1 2 000 4 1275 6 1240 13 2100 10 2 250 9 1485 43 1880

ligen ensamma för c:a 21 % av den totala inkomstsumman. Någon uppskatt­ ning av inkomstläget för de författare, som ej besvarat frågeformuläret, låter sig av praktiska skäl inte göra. Vissa uppgifter skulle kunna hämtas från t. ex. taxeringskalendern, men några siffror för övriga författare står ej att få. Resultatet av en jämförelse mellan enquétematerialet och förfat­ tarvärlden i stort skulle därför i väsentlig grad komma att snedvridas, var­ för utredningen avstår från sådana jämförelser. Av stort intresse är att belysa genomsnittsinkomstens samband med för­ fattarens tidigare verksamhet. Enquétematerialet har härvid uppdelats i fem grupper omfattande följande slag av nuvarande verksamhet, yrkesför­ fattare (59 manliga och 16 kvinnliga), journalister (10 manliga), övriga in­ tellektuella yrken (19 manliga och 6 kvinnliga), handelsyrken (5 manliga), jordbruk, hantverk (2 manliga) och för de kvinnliga författarnas vidkom­ mande hemmafruar (5 st) och pensionärer (5 st). För gruppen författare i de båda tabellerna 56 och 57 och för gruppen journalister i tabellen 56 har undergrupper utvisande resp. personers tidi­ gare verksamhet även införts. Härigenom kan materialet ge vissa antyd-

203 Tabell 55. Fördelning på inkomstklasser

Författare med Inkomstklass Total inkomst Litterär inkomst

0 kr 13 1_ i ooo » 6 27 1001—2000 » 8 15 2001—3000 » 9 7 3001—4000 » 11 11 4001—5000 » 14 12 5001— 8000 » 28 20 8001—12000 » 27 11 12001—15000 » 10 6 15 001—20 000 » 4 4 20001— » 16 7 133 133 ningar om de ekonomiska skillnaderna mellan de författare, som helt lever av författarskap och de, som har författarskapet till bisyssla. Inkomstupp­ gifterna hänför sig till medeltal för åren 1946—48 och omfattar hela enquétematerialet. Tabell 56 visar, att inkomstläget i den egentliga författargruppen är för­ hållandevis likartat för de olika undergrupperna. Högsta siffrorna uppnås av de författare, som tidigare icke utövat något förvärvsarbete, utan börjat sitt författarskap efter avslutade studier eller slutad skolgång. Författare, som tidigare utövat intellektuella yrken andra än journalistik, d. v. s. i hu­ vudsak lärare, uppvisar de därnäst högsta inkomstsiffrorna. Författare, som härstammar ur arbetarklassen, har något högre genomsnittsinkomst än för­ fattare ur handelsyrkena. Lägre inkomster än för hela gruppen författare uppvisas av författare, som varit journalister samt av sådana, som tillhört hantverksyrken och övriga yrken. De båda sistnämnda undergrupperna är dock alltför små för att några bestämda slutsatser skall kunna dragas ur dessa siffror. I stort sett likartad är bilden av de litterära inkomsterna i de skilda yrkesgrupperna. Författare, som härstammar ur arbetarklassen, har dock något högre inkomstsiffror än författare, som tidigare ej utövat något yrke. Även i fråga om stipendier har författare ur arbetarklassen något försprång. Skillnaden mellan totalinkomst och inkomst av litterär verksamhet är över­ lag ganska ringa, 1 300 kr för hela gruppen författare och maximalt 3 000 kr för undergruppen författare, som förut utövat hantverksyrken. Inkomstsiffrorna för de fyra grupperna författare med huvudsakligen annan yrkesverksamhet än författarskapet visar en fallande skala från journalister till övriga intellektuella yrkesutövare, utövare av handelsyrken samt jordbrukare och hantverkare. I tabellens andra spalt upptages högsta och lägsta inkomstsiffrorna för

204 Tabell 56. Inkomst (genomsnitt för 1946/48) i medeltal, total, av litterär verksamhet och stipendier. Manliga författare (95 st)

Inkomst Maxima — minima för inkomst Nuv. Tidigare verk­ Sti­ Antal Litte­ verksamhet samhet Total pen­ Total Litterär rär Stipendier dier

Författare ") 5 10 700 7 950 770 17 300—4 600 13 700—1 200 1 500—850 Journalister 13 7 750 7 600 660 16 700-3 700 16 700-3 700 4 150—100 Övr. intel­ lekt. 13 9 600 7 000 380 21 000—1 600 21000— 525 1 820— 80 Handels­ Förfat• yrken tare 6 9 000 7 700 270 34 700—2 100 32 600—1 250 1 000—200 Hantverks­ yrken 2 5 025 2 025 250 7 300—2 750 2 650—1 400 500 Arbetare 18 9 100 8 000 830 21 900—3 650 21 900—1 900 3 200—250 Övriga 2 5 750 4 400 — 6 800-4 700 5 650-3 150 — Summa 59 8 600 7 300 570 34 700-1 600 32 600— 525 4 150— 80

Journalister Journa­ 5 14 200 4 200 29 600—2 650 9 100— 550 — Övr. yrken lister 5 13 400 7 650 1000 23 300—2 650 23 300-1 950 4 200—700 Summa 10 13 800 5 900 500 29 600—2 650 23 300- 550 4 200—700 Övriga intelle ktuellu 19 13 600 3 000 350 55 000—2 850 23 300— 50 2 000-200 Handelsyrken 5 9140 280 11 500—5 400 1150— 100 Jordbruk, Han tverk 2 4 950 1885 — 5 000—3 900 1 925—1 850 — Samtliga 95 10 200 5 800 475 55 000-1600 32 600— 50 4 200— 80 resp. grupper och undergrupper. De högsta inkomsterna inom den egent­ liga författargruppen redovisas som sig bör av författare med stor publik. En jämförelse med motsvarande minimisiffror ger en åskådlig upplysning om de ekonomiska förutsättningarna för de mindre kända författarna. Det är uppenbart, att de låga inkomsterna icke är tillräckliga för ens en blyg­ sam levnadsstandard. Det är inom denna grupp av författare, som man med fog kan tala om ett proletariat. Den högsta inkomstuppgiften härrör från en författare inom undergrup­ pen »övriga intellektuella yrken», men den bör betraktas som ett utslag av slumpvariationerna. Motsvarande tabellering av uppgifterna från de kvinnliga författarnas blanketter visade sig innebära större svårigheter. Först och främst kunde materialet icke grupperas efter samma huvudlinjer som de manliga förfat­ tarnas blanketter. Därjämte befanns materialet vara mera heterogent, då det även innesluter författarinnor, som mera sällan framträder på den litterära banan. Med anledning härav måste en i viss mån annan gruppe­ ring äga rum av uppgifterna, vilket framgår av tabell 57. Inom den egentliga gruppen författare visar undergruppen författare med tidigare intellektuellt yrke (annat än journalistik och läraryrke) det högsta

205 Tabell 57. Inkomst (genomsnitt för 1946—48) i medeltal, total, av litterär verksamhet och stipendier. Kvinnliga författare (38 st)

Inkomst Maxima — minima Nuv. Tidigare An­ verk­ Sti­ verksamhet tal Litte­ samhet Total pen­ Total Litterär Stipendier rär dier

Journalister 5 8 000 5 250 370 17 500—2 085 6 200— 975 1 350—500 Lärarinnor 4 8 450 3 030 600 11 300—4 150 11300— 820 2 300 Övr. intell. > Förfat• 2 14 700 14 700 24 400—5 000 24 400—5 000 Handels­ tare yrken 3 5 400 2 520 80 6 300—3 500 5 700— 400 250 Övr. yrken 2 8 825 8 000 1000 14 300-3 350 14 300—1 670 2 000 Summa 16 8 550 5 630 400 24 400-2 085 24 400— 400 2 300-250

Lärarinnor m fl 8 4 500 520 350 11200- 450 1350— 200 2 200-350 Hemmafruar 9 7 750 2 300 170 53 100— 520 7 000— 520 850—700 Pensionärer 5 3120 520 11 500—2 100 1420- 75 Summa 38 6 800 3120 300 53 100— 450 24 400— 75 2 300—250 genomsnittet, närmast följd av undergruppen »övriga yrken» och »lärarin­ nor» samt »journalister». Rangordning betr. de litterära inkomsterna är emellertid en helt annan — efter »övriga intellektuella yrken» kommer »öv­ riga yrken» och ett betydligt steg längre ned på inkomstskalan» journalister». De tre grupperna författarinnor, som icke yrkesmässigt ägnar sig åt för­ fattarskap, visar de högsta totalinkomsterna för gruppen »hemmafruar», dit en kvinnlig godsägare med högsta inkomstsiffran inom hela materialet måste föras. Gruppen »lärarinnor» omfattar även andra än skollärarinnor, t. ex. sådana som ger privatlektioner. Gruppen »pensionärer» utgöres av en skara socialt sett svårbestämbara f. d. författarinnor, som lever i stort betryck. Genomsnittsåldern är över 74 år, och av de fem, som förts till denna grupp, har endast en så hög pen­ sion från tidigare tjänst, att den kan garantera en tryggad ålderdom. De­ ras utsikter att förtjäna någon extra slant genom litterär verksamhet är som synes av den andra tabellspalten ytterst ringa. Några motsvarigheter till dessa socialfall bland de manliga författarna kan icke återfinnas i en­ quétematerialet, vilket emellertid icke utesluter, att de existerar i verklig­ heten. Härför ger bl. a. författareföreningens protokoll om utdelade sjukun­ derstöd m. m. ett påtagligt belägg.

Författarnas familjeförhållanden Civilstånd, makas (makes) inkomst och försörjningsbörda, som åvilar författarna, samt försäkringsskydd är faktorer, som måste tagas med i re­ dogörelsen för författarnas sociala och ekonomiska ställning.

206 Av de 95 manliga författarna inom enquétematerialet var 76 gifta, 12 ogifta och 7 frånskilda. Av de 38 kvinnliga författarna var 16 gifta, 11 ogifta, 4 änkor och 7 frånskilda. Av nedanstående tabell 58 framgår författarnas fördelning efter försörj­ ningsplikt gentemot barn. Utöver försörjningsplikt mot maka och barn redovisar gifta manliga för­ fattare sådan plikt mot annan anhörig, mot föräldrar eller andra närstå­ ende personer i sju fall, ogift manlig författare i ett fall, frånskild manlig författare likaledes i ett fall och gifta kvinnliga författare i tre fall samt slutligen ogift kvinnlig författare i ett fall. Hela antalet sådana personer, för vilka man har försörjningsskyldighet utgör 19. Av de 76 gifta författarna redovisade 32 med förvärvsarbete eller inkomst av kapital för hustrun. Lägsta inkomsten för hustru år 1948 var 800 kr och högsta 40 200 kr. Samtliga 16 gifta författarinnor var gifta med män, som hade inkomst av förvärvsarbete eller kapital. Lägsta inkomsten för man­ nen var här 2 000 kr och högsta 20 000 kr. I tabell 59 på s. 209 har sammanförts uppgifter om manliga och kvinnliga författares inkomster av litterär verksamhet, annan verksamhet och makas (makes) inkomst. Redovisningen sker efter en gruppering efter civilstånd, barnantal och övriga försörjningsplikter. Inkomstsiffrorna avser genom­ snitt (medeltal) för år 1948, och i högra spalten har maxima och minima utförts. I tabell 59 har någon skillnad ej gjorts mellan olika grupper av författare, utan samtliga i enquétematerialet ingående personer har betraktats som författare. En renodling av författarbegreppet enligt tidigare använda prin­ ciper skulle föra till en alltför stor uppdelning av materialet.

Tabell 58. Försörjningsplikt mot barn.

Barnantal S:a S:a förf. barn 0 1 2 3 4

Män, ffifta 27 20 17 8 4 76 94 11 1 12 1 2 2 1 1 1 7 11 Summa 40 23 18 9 5 95 106 Kvinnor, tfifta 9 5 1 1 16 11 ogifta 11 11 4 4 4 1 1 1 7 6 Summa 28 6 2 1 1 38 17 Totalt 68 29 20 10 6 133 123

207 Av tabellen framgår, att hustruns inkomster av naturliga skäl sjunker med stigande barnantal. Familjeinkomsten i 3-barnsfamiljerna är som sy­ nes lägst, vilket beror på en slumpvariation. Annars utvisar medeltalen för familjeinkomsterna en förhållandevis ringa variation kring medeltalet för inkomsten för samtliga gifta manliga författare. Rörande de ogifta och frånskilda manliga författarnas inkomster är att märka, att genomsnittsinkomsterna för dessa grupper är avsevärt lägre än för de gifta manliga författarna — med undantag för de två ogifta för­ fattare, som redovisar försörjningsplikt mot andra personer. För de kvinnliga författarnas del är inkomsterna överlag lägre än för de manliga författarna. Dock medför — för de gifta författarinnornas vidkom­ mande — makens inkomst att skillnaderna i familjeinkomst blir mindre påtaglig. Av hänsyn till gruppens fåtalighet har någon uppdelning efter barnantal av de gifta författarinnorna med barn här ej utförts. Inom undergruppen »änkor» borde den tidigare omnämnda godsägare- frun egentligen elimineras, då hennes totalinkomst avsevärt förrycker me­ delinkomsten för gruppen. Om så sker uppgår denna nämligen till 3 300 kr, varav 300 kr i litterär inkomst.

Författarnas ekonomiska reserver

Försäkringsskydd och reservkapital redovisas i förhållandevis ringa ut­ sträckning. Sålunda deklarerar endast 52 av de 95 manliga författarna inne­ hav av livförsäkring, 9 uppger sig äga reservkapital — stundom i form av fastighet eller jordbruksegendom. Av de 38 kvinnliga författarna redovisar endast 14 livförsäkringar; 5 har reservkapital och 5 har livräntor, som dock till belopp är synnerligen blygsamma. Livförsäkringarnas belopp anföres i undantagsfall — 3 är på 1 000 kr, 1 på 1 200 kr, 2 på 1 500 kr, 4 på 2 000 kr, 3 på 3 000 kr, 3 på 5 000 kr, 1 på 5 500 kr, 1 på 10 000 kr och 1 på 30 000 kr. Som framgår av siffrorna måste det ekonomiska skyddet betraktas som bristfälligt. — Rokutredningen återkommer härtill i nästa kapitel.

* I det föregående har någon differentiering av författarna efter huvudsak­ lig litterär inriktning ej företagits. Lyriker, dramatiker, essäister, roman- och novellförfattare o. s. v. har redovisats som författare över lag. Ej heller har någon särredovisning skett beträffande de litterära inkomsterna i in­ komster från bokförlag, från tidningar och tidskrifter, från teaterfram­ föranden o. s. v. Nu förhåller det sig allmänt så, att de flesta författare har redovisat flera slag av författarskap enligt ovan, och likaledes har de flesta författarna haft sina litterära inkomster från skilda källor, varför en sär-

208 Tabell 59. Civilstånd, barnantal och familjeinkomst (medeltal) år 1948.

Makas Inkomst (max. o. min.) för Famil­ Litt. Annan Sum­ (ma­ Manliga författare jein­ Kvin­ Fa­ ink. ink. ma kes) komst ink. Män nor milj

23 gifta, O barn 4 200 5 500 9 700 3 300 13 000 Max. 30 000 40 000 50 200 Min. 1925 0 1925 20 gifta, 1 barn t! 800 4 350 11150 2 750 13 900 32 300 11000 35 400 1900 0 1900 16 gifta. 2 barn 9 000 5 250 14 250 2 600 16 850 37 000 20 000 37 000 4 800 0 4 975 7 gifta, 3 barn 4 850 5 700 10 550 2 000 12 550 25 000 10 000 25 000 5 500 0 6 000 3 gifta, 4 barn 15 000 700 15 700 1000 16 700 22 000 3 000 22 000 11200 0 0 1 gifta med barn och andra försörjnings­ plikter 7 600 3 850 11450 1850 13 300 25 000 4 000 25 000 1900 0 3 450 S:a 76 gifta manliga författare 6 700 4 850 11500 2 650 14150 37 000 20 000 50 200 1900 0 1900 10 ogifta utan försörj­ ningsplikter 4 000 3 500 7 500 7 500 20 900 2 700 2 ogifta med försörj­ ningsplikter 16 500 17 500 33 000 33 000 55 000 11000 7 frånskilda med för­ sörjningsplikter — 5 700 600 6 300 6 300 18 600 1300 Kvinnliga författare 9 gifta, utan barn 3 100 400 3 550 9 450 13 000 15 000 8 100 17 500 2 000 200 4 300 7 gifta med barn och annan försörjnings­ plikt 7 150 (500 7 750 11 150 18 900 20 000 23 300 35 300 2 000 900 8 200 7 frånskilda med barn och med annan för­ sörjningsplikt 4 000 4 400 8 400 200\) 8 600 18 000 900 4 änkor utan försörj­ ningsplikt 500 12 750 13 250 13 250 43 000 150 10 ogifta utan försörj­ ningsplikt 1 300 4 200 5 500 5 500 11800 2100 1 ogift med försörjnings­ plikt 9 700 9 700 9 700 1 underhållsbidrag.

redovisning i ett tidigare sammanhang icke skulle ha betytt mycket för be­ lysandet av deras ekonomiska ställning. Ur många synpunkter har det emellertid sitt intresse att företa en nog-

209

1 4 grannare uppdelning av materialet efter dessa riktlinjer. Med den preferens­ ställning på den litterära marknaden, som romanen och novellen f. n. har framom lyriken, essän och dramat, är det givet att författare, som huvud­ sakligen ägnar sig åt romanförfattande och novellistik, har större utsikter att göra sig gällande. Deras böcker betingar också i regel ett högre pris i bokhandeln och ger därför större ekonomiskt utbyte vid samma försälj­ ningssiffror, om royaltykontrakt slutits. En summarisk genomgång av de i enquétematerialet företrädda 95 man­ liga författarnas litterära produktion visar, att 63 publicerat romaner, 49 skrivit noveller, 25 skrivit essäer och litterära uppsatser, 45 utgivit en eller flera diktsamlingar och 18 producerat sig som dramatiker. Ett allmänt över­ slag ger sålunda vid handen, att de redovisade författarna i genomsnitt pu­ blicerat litterära verk i minst två av de ovan anförda genrerna. Författare, som huvudsakligast publicerat romaner uppgår till 15, novellförfattarna till 1, lyriker till 4 och essäister till 2. De återstående 73 författarna har således prövat flera litterära uttrycksmedel — de vanligaste »kombinationerna» är roman, novell och lyrik (10 st), roman, novell (7 st) och roman, novell, dramatik (6 st). Inom undergruppen författare, som tidigare ej utövat något yrke (5 st), har samtliga framträtt som romanförfattare, 3 av dem har publicerat no­ vellsamlingar, 3 lyrik-samlingar, 3 dramatik och 2 essäistik. Den procen­ tuella fördelningen av gruppens genomsnittliga inkomster var följande: bokförlag 30,0 %, tidningar, tidskrifter 40,9 %, radio, teater 8,3 %, film­ bolag 0,0. %, andra inkomstkällor än litterära 20,8 %, s:a 100,0 %. Inom undergruppen författare, som tidigare varit journalister (13 st), har 9 framträtt som romanförfattare, 6 som novellförfattare, 4 som lyriker, 5 som dramatiker och fyra som essäister. Den procentuella fördelningen av gruppens genomsnittliga inkomster var följande: bokförlag 47,1 %, tid­ ningar, tidskrifter 43,6 %, radio, teater 6,5 %, filmbolag 0,4 %, andra in­ komstkällor 2,4 %, s:a 100,0 %. Av författare, som tidigare utövat andra intellektuella yrken (13 st), ha­ de 9 framträtt som romanförfattare, 7 som novellförfattare, 6 som lyriker, 2 som dramatiker och 3 som essäister. Fördelningen av inkomsterna var följande: bokförlag 61,0 %, tidningar, tidskrifter 14,1 %, radio, teater 2,2 %, filmbolag 0,0 %, andra inkomstkällor 22,7 %, s:a 100,0 %. Av de 6 författare, som tidigare utövat handelsyrken, hade 4 framträtt som romanförfattare, 4 som lyriker, 1 som novellförfattare, 1 som drama­ tiker och 1 som essäist. Deras genomsnittliga inkomst fördelade sig sålun­ da: bokförlag 64,8 %, tidningar, tidskrifter 17,2 %, radio, teater 1,2 %, film­ bolag 10,8 %, andra inkomstkällor 6,0 %, s:a 100,0 %. Av författare, som härstammade ur arbetarklassen (18 st), hade alla publicerat romaner utom en, som enbart skrivit lyrik, 10 av dem hade utgivit

210 novellsamlingar, 9 diktsamlingar, 3 dramatiska verk och 2 essäsamlingar. Deras genomsnittsinkomst fördelade sig sålunda: bokförlag 57,5 %, tid­ ningar, tidskrifter 34,2 %, radio, teater 2,7 %, filmbolag 0,0 %, andra in­ komstkällor än litterära 5,6 %, s:a 100,0 %. Av återstående 4 yrkesförfattare, härstammande ur hantverk och jord­ bruksyrken, hade 3 framträtt som romanförfattare, 3 som novellförfattare och 1 som dramatiker. Deras genomsnittliga inkomster fördelade sig på föl­ jande sätt: bokförlag 75,4 %, tidningar, tidskrifter 5,6 %, radio, teater 8,8 %, filmbolag 0,0 %, andra inkomstkällor 10,2 %, s:a 100,0 %. För hela gruppen yrkesförfattare i egentlig mening fördelade sig genom­ snittsinkomsten på följande sätt: bokförlag 54,9 %, tidningar, tidskrifter 29,3 %, radio, teater 4,0 %, filmbolag 1,0 %, s:a litterära inkomster 89,2 %, övriga inkomster 10,8 %, s:a 100,0 %. Av journalister med författarskap som bisyssla (10 st) hade 3 framträtt som romanförfattare, 3 som novellförfattare, 5 som lyriker, 1 som dramati­ ker och 5 som essäister. Genomsnittsinkomsten fördelade sig sålunda: bok­ förlag 19,4 %, tidningar, tidskrifter 7,8 %, radio, teater 4,4 %, filmbolag 5,4 %, övriga inkomstkällor — inklusive inkomst av tjänst i tidnings- eller tidskriftsföretag — 63,0 % s:a 100,0 %. Av övriga intellektuella yrkesutövare med författarskap som bisyssla (19 st) hade 10 utgivit romaner, 8 novellsamlingar, 13 publicerat diktsamlingar, 1 framträtt som dramatiker och 8 som essäister. Genomsnittsinkomsten fördelade sig sålunda: bokförlag 16,4 %, tidningar, tidskrifter 2,7 %, radio, teater 0,8 %, filmbolag 0,0 %, andra inkomstkällor 80,1 %, s:a 100,0 %. Av de återstående 7 manliga författarna, som redovisade andra sysselsätt­ ningar, hade 5 framträtt som romanförfattare, 4 som novellförfattare, 1 som lyriker och 1 som essäist. Deras genomsnittsinkomster fördelade sig på de olika underrubrikerna sålunda: bokförlag 3,6 %, tidningar, tidskrifter 4,1 %, radio, teater 0,2 %, filmbolag 0,0 %, andra inkomstkällor 92,1 %, s:a 100,0 %. För hela den grupp av författare, som har författarskapet som en bi­ syssla, var den procentuella fördelningen av genomsnittsinkomsten följan­ de: bokförlag 16,2 %, tidningar, tidskrifter 4,6 %, radio, teater 2,0 %, film­ bolag 2,0 %, summa litterära inkomster 24,8 %, andra inkomstkällor 75,2 %, s:a 100,0 %. För samtliga 95 författare fördelade sig genomsnittsinkomsten på följande sätt: bokförlag 34,8 %, tidningar, tidskrifter 16,7 %, radio, teater 3,0 %, filmbolag 1,5 %, s:a litterära inkomster 56,0 %, andra inkomster 44,0 %, s:a 100,0 %. Av de anförda siffrorna framgår tydligt, vilken skillnad det är emellan yrkesförfattare och sådana skribenter, som har författarskapet som bisyssla. För yrkesförfattarna var fördelningen mellan litterära inkomster och andra

211 inkomster c:a 90: 10 och för de andra skribenterna 25: 75. Osäkerheten i den fria ställningen som yrkesförfattare har tidigare framhållits, och den accentueras ytterligare av de anförda relationstalen. Motsvarande beräkning rörande fördelningen av inkomstuppgifterna har även företagits för de kvinnliga författarnas vidkommande. Då enquéte­ materialet här är förhållandevis litet, har uppdelningen i undergrupper gjorts något mindre utförlig. I den fortsatta redogörelsen skiljes därför en­ dast mellan yrkesförfattarinnor (16 st), intellektuellt arbetande kvinnor med författarskap som bisyssla (8 st), hemmafruar (9 st) samt pensio­ närer (5 st). Av de 16 yrkesförfattarinnorna hade 15 utgivit romaner, 10 hade publi­ cerat noveller, 3 lyriksamlingar och 8 essäer. Deras genomsnittsinkomst för­ delade sig på följande sätt: bokförlag 48,4 %', tidningar, tidskrifter 13,7 %, radio, teater 1,9 %, filmbolag 3,7 %, s:a litterära inkomster 67,7 %, övriga inkomster 32,3 %, s:a 100,0 %. Av de 8 intellektuellt arbetande kvinnorna med författarskap som bisyssla hade 6 publicerat romaner, 2 enbart lyrik, 3 novellsamlingar, 1 essäer och 2 lyrik och romaner. Genomsnittsinkomsten fördelade sig sålunda: bokför­ lag 4,6 %, tidningar, tidskrifter 6,4 %, radio, teater 2,0 %, filmbolag 0,0 %, övriga inkomster 87,0 %, s:a 100,0 %. Av de 9 hemmafruarna hade 7 publicerat romaner, 3 novellsamlingar, 3 lyriksamlingar (därav 2 enbart sådana), och 3 dramatiska arbeten. Då deras inkomster av annan förvärvsverksamhet med ett undantag är synnerligen ringa, har fördelningen av de litterära inkomsterna beräknats för sig, var­ vid summan satts till 100,0 %. Därefter jämföres andelen av litterär in­ komst med hela familjeinkomsten. fördelningen av de litterära inkomsterna var följande: bokförlag 64,2 %, tidningar, tidskrifter 33,3 %, radio, teater 2,5 %, filmbolag 0,0 %, s:a 100,0 %. Relationen mellan litterära inkomsten och annan inkomst + makes in­ komst utgjorde 14:84. (Motsvarande relationstal för gifta yrkesförfattarin­ nor var 50 :50). Av de 5 pensionärerna hade 4 framträtt som romanförfattarinnor, 1 som lyriker, 1 som dramatiker och 1 som essäist. Fördelningen av genomsnitts­ inkomsten på olika inkomstkällor var följande: bokförlag 12,1 %, tidningar, tidskrifter 3,5 %, radio, teater, 0,3 %, filmbolag 0,0 %, övriga inkomster 84,1 %, s:a 100,0 %. För samtliga i enquétematerialet ingående författarinnor var fördelning­ en på skilda inkomstkällor följande: bokförlag 32,0 %, tidningar, tidskrif­ ter 11,0 %, radio, teater 1,6 %, filmbolag 1,9 %, s:a litterära inkomster 46,5 %, övriga inkomster 53,5 %, s:a 100,0 %. För gifta författarinnor var rela­ tionen mellan litterär inkomst över huvud och familjeinkomst (inklusive författarinnornas inkomster av annan förvärvsverksamhet) 28:72.

212 Med dessa uppgifter avslutar bokutredningen sin redogörelse för förfat­ tarnas ekonomiska villkor sådana de kan avläsas ur författarenquétens svarsformulär. Sammanfattande slutsatser och kommentarer återfinnas som sista avsnitt av detta kapitel.

Opinionsundersökningen Innan utredningen övergår till att behandla formerna för ett statligt stöd till författarna, skall här ges en kort redogörelse för utfallet av den opi­ nionsundersökning bland författarna, som även inrymdes i enquéten. Som tidigare anförts, frågade utredningen om författarnas önskemål eller för­ slag rörande ett statligt stöd eller stöd i allmänhet till författare, rörande principer och metoder för en eventuell ersättning till författare vid bokut­ låning samt rörande bokspridningen i Sverige. Resultatet av frågan rörande låneersättningen redovisas i samband med redogörelsen för utredningens förslag till sådan ersättning (s. 235 ff). I de båda opinionsfrågor, som här behandlas, har ett nittiotal författare och författarinnor tagit till orda. Av lättförstådda skäl är det stipendiefrå­ gorna, som dominerar i svaren, och det erbjuder vissa svårigheter att redo­ visa de mångskiftande meningsyttringarna. Förutom synpunkter på stipen- diegivningen återfinnes generella åsikter i andra spörsmål — från ett enkelt konstaterande att »det bästa stödet åt författarna är ett ökat intresse från allmänhetens sida» till vittsvävande projekt om statlig kompensation till auktoriserade författare, som föreslås utgå efter ålder, år i yrket och litterär kvalitet. Inrättande av diktarhem efter dansk, norsk och finsk förebild är ett önskemål, som åter kommer till uttryck. I andra förslag framskymtar svårigheterna för författarna att få arbetsro. Man föreslår, att statsanslag skall utgå till ett eller flera författarpensionat, som skall drivas i författarnas egen regi. Skattefrågorna förs på tal av inånga författare. Bl. a. anser man, att en skatteteknisk utjämning av inkomsterna borde kunna ske över flera be­ skattningsår, så att icke ett år, varunder en författare åtnjutit en högre in­ komst, komme att beskattas efter en väsentligt högre skattesats, än om in­ komsten varit fördelad över de närliggande beskattningsåren. I allmänhet är en sådan litterär framgång resultatet av ett långvarigt och koncentrerat arbete, som förhindrat författaren att åtaga sig andra inkomstbringande arbetsuppgifter. Författare, som varit nödsakade att begära förskott av sina förläggare, föreslår, att förskottet icke skall upptagas som beskattningsbar inkomst utan betraktas som ett lån. Krav på lagstiftning om förlagsverksamheten kommer till uttryck i yrkan­ den på obligatorisk tryckerisedel samt ansvarsbestämmelser för förläggaren

213 vid utebliven eller oriktig redovisning. Förslaget att inrätta en »överför­ läggare» (en nämnd till vilken författaren kunde vädja, när han är miss­ nöjd med förläggarens beslut och åtgärder) är ett likartat önskemål. Reglerna för utdelning av stipendier — såväl statsstipendier som övriga —• tilldrar sig uppmärksamhet. Fler stipendier och högre belopp önskas av många författare. Statsstipendierna bör kunna sökas, framhåller en för­ slagsställare. De bör utdelas efter behovsprövning, anser en annan. En för­ fattare anser sig kunna konstatera, att småförlagens författare kommer i skymundan. Stipendierna utdelas efter beslut av en begränsad litterär klick, framhåller flera författare, och de enskilda stipendienämnderna har sins­ emellan dålig kontakt, vilket resulterar i att samma författare kan få sti­ pendier samtidigt från olika håll i riklig omfattning. En författare föreslår, att det skall finnas en statlig representant i varje stipendienämnd. Ett flertal författare ur vitt skilda läger ger uttryck för åsikten, att för­ fattare till böcker av litterärt värde, som inte når fram till en större publik, bör hållas ekonomiskt skadeslösa genom statliga premier eller annat stöd. Även den experimentella diktningen förtjänar sådant stöd, anser man. Att välsituerade författare med en trogen läsekrets får stipendier till be­ tydande belopp, är föremål för kommentarer. Somliga anser, att dessa för­ fattare borde ges utmärkelser av annan art, guldmedaljer, hederspris eller annat, ocn stipendierna förbehållas de mindre väl lottade kollegerna. De äldre författarnas speciella problem uppmärksammas i många för­ slag. Statspensioner åt förtjänta äldre författare är ett av många framlagt förslag; det allmänna och författarna själva bör avsätta medel till en pen­ sionsfond, vars avkastning skall fördelas bland behövande författare, som ej längre kan göra sig gällande på den litterära marknaden. Författarna bör aktivt engageras i kulturarbetet och på olika sätt fram­ träda inför publiken för att väcka intresset för böcker, framhåller en för­ slagsställare. En annan, som är inne på en liknande tankegång, föreslår, att författarna för sådana ändamål skall erhålla fria resor på järnvägarna, då de lokala föreläsningsföreningarna ofta har för små resurser för att i större omfattning kunna inbjuda författare som gästföreläsare. Ett annat liknande förslag har större räckvidd. Författaren ifråga väcker tanken på internationella rese- och arbetsstipendier, som skulle utgå till ut­ land; ka författare för studier i vårt land, mot att svenska författare genom resp. länders försorg erhöll motsvarande förmåner. Härigenom skulle den internationella förståelsen främjas. De ekonomiska konsekvenserna av ett motsatt förfaringssätt vore likvärdiga — t. ex. om en svensk författare er­ höll ett rese- och arbetsstipendium för utlandsstudier, men det föreslagna förfaringssättet verkar gästvänligare och psykologiskt mera frikostigt, fram­ håller förslagsställaren. De litterärt verksamma hemmafruarna är bortglömda, framhåller en för-

214 fattarinna, och hänvisar till att ett stipendium kunde vara av stort värde för dessa författarinnor, som måste skaffa ersättare i hushållsarbetet för att kunna fullborda sina litterära projekt. Den tredje frågan, som rörde bokspridningen har icke besvarats i samma omfattning. Bland förslagen märks sådana som vänder sig mot bokhandeln som distributionsform — att bokspridningen ännu är ett problem är bok­ handelns eget fel, framhåller en författare — men samtidigt får denna en varm försvarare i en författare, som efter lång utlandsvistelse anser sig kunna konstatera, att den svenska sortimentsbokhandeln är den bästa i världen, »men det inser inte svenskarna själva och talar därför alltför lätt­ vindigt om hithörande problem». I stället rekommenderar författaren ifråga en undersökning av möjligheterna att förenkla och effektivisera distribu­ tionen av de billiga böckerna. Folkrörelserna bör fastare engageras i bok­ spridningen framhåller en annan författare. Bokförlagen — alternativt bokhandlarna — bör inrätta bokbussar, som för ut böckerna till de orter som saknar bokhandel föreslås av några förfat­ tare; pressbyråkioskerna bör överlag ha en rikhaltigare sortering av littera­ tur, framhåller en annan. Dessa frågor har utredningen behandlat i kapitel 4 rörande bokdistributionen (s. 156, 180 ff). Ett förslag går ut på att en nationell billighetsserie, som antingen kan ut­ ges i statlig regi eller av de enskilda förlagen i samverkan, skall distribueras i massupplagor — härigenom skulle urvalet av författare i serien kunna bli rikhaltigare än de enskilda förlagens nuvarande serier. De anförda önskemålen ger en uppfattning om spännvidden i författar­ nas förslag. I mångt och mycket är förslagen framsprungna ur ett välför- ståeligt egoistiskt intresse och får bedömas ur denna synvinkel. Stundom går förslagen till överdrifter, men lika ofta har de en allmän syftning till reformer och förbättringar utöver förslagsställarnas egen intressesfär. För­ slagen vittnar om författarnas strävanden att ge bokutredningen ett under­ lag för sina bedömningar av förhållandena på bokmarknaden. I samman­ fattningen på s. 217 f, återkommer utredningen till opinionsundersökningen.

Utredningen Auktorrättskommitténs förebådade revision av lagen om rätt till litterära och musikaliska verk, vilken berörts i det föregående, synes kunna bidraga till en normering av förhållandet mellan författare och förläggare, och med anledning härav vill bokutredningen understryka önskvärdheten av att kommitténs förslag snarast kommer till uttryck i gällande lag. Bestämmelserna i de nordiska förläggare- och författareföreningarnas normalkontrakt har i stort varit utgångspunkten för kommitténs övervägan­ den. Förslaget bygger således i väsentliga stycken på de gemensamma be-

215 stämmelserna i nämnda kontrakt, och de har kompletterats med ett allmänt krav på iakttagande av god sed på förlagsavtalets område. Detta innebär en strävan från kommitténs sida att i den nya lagen skapa en generalklau­ sul för detta slags avtal. Genom laga prövning av sådana avtal, som förme­ nats leda till förfång för endera parten, kan man framdeles fastställa hu­ ruvida så verkligen varit fallet genom att åberopa den praxis som ansetts vara gängse. Detta förfaringssätt medgiver således en rättvis jämkning av avtalet. Kommitténs förslag i detta hänseende kan härigenom tillmätas en sedvanebildande betydelse. Det anknyter till den aktuella uppfattningen om vad som är rättvist och billigt. I den mån andra avtalsbestämmelser gene­ rellt får tillämpning, blir dessa i sin tur sedvanebildande. På detta sätt medger det nya lagförslaget en betydligt smidigare övergång från en avtals­ praxis till en annan, än om lagförslaget i detalj hade reglerat partsförhål­ landet. I sådant fall hade ny lagstiftning nämligen behövt tillgripas för att hindra, att lagens bestämmelser alltför mycket skiljer sig från de tillämpa­ de avtalsreglerna. Förslaget lämnar helt honorarsberäkningens principer åsido. De tillhör de angelägenheter, som svensk lagstiftning generellt överlåter åt de avtals­ slutande parterna. Dessa reformplaner tar främst sikte på författarnas juridiska ställning. Ännu återstår mycket att göra för att stärka deras ekonomiska ställning. Resultatet av enquéten bland medlemmarna av Sveriges författareförening ger många belägg för behovet av en sådan förbättring. Inkomsterna av bok­ försäljningen är i många fall blygsamma, och detta leder till att många yrkesförfattare blir nödsakade att begära förskott på sin kommande pro­ duktion för att kunna klara kostnaderna för uppehället under arbetet med det nya verket. Denna praxis innebär ett visst riskmoment för författarna. Om författaren vill erbjuda en annan förläggare sitt nya verk, så är denne skyldig att gottgöra den förre förläggaren för förskotten. Förskottsgivarens anspråk på sådan gottgörelse är självklara, men det kan icke bestridas, att denna skyldighet kan få den nye förläggaren att betänka sig både en och två gånger, innan han ikläder sig en sådan förpliktelse. Det är därför lika myc­ ket ett förläggare- som ett författarintresse, att förskotten mera allmänt nedbringas till en rimlig nivå. Till författarenquéten vill utredningen foga följande kommentarer. Den ger en mycket skiftande bild av författarnas ekonomiska ställning i vårt land. Materialets ringa omfattning tillåter knappast några alltför vittgåen­ de slutsatser, men tendensen i vissa grupper av uppgifter är ändå så klar, att det kan vara befogat att ytterligare understryka dem. Ur representativitetssynpunkt kan sägas, att enquéten ger en något lägre siffra för de kvinnliga än för de manliga författarna. Enligt medlemsmatri­ keln 1948 hade föreningen nämligen 284 manliga och 128 kvinnliga medlem-

216 mar, d. v. s. proportionen 66:34. Enquétematerialet visade proportionen 71:29. Åldersfördelningen missgynnar även i viss mån de yngre författa­ rinnorna. Redovisningen av skolgång och vidareutbildning ger en tämligen rätt­ visande bild av den svenska författarvärlden. Den höga siffran 27 % för författare med examen från universitet eller annan högre utbildningsanstalt motsvarar väl förhållandet inom författarföreningen. Yrkesverksamheten före och efter litterär debut har delvis kommenterats i anslutning till tabellerna 49 och 50. övergången till författaryrket sker givelvis mycket sällan i samband med debuten — snarare kommer en så­ dan övergång först efter det litterära genombrottet. Då ett sådant genom­ brott emellertid är svårt att precisera i tiden, om det ens någonsin inträf­ far, har utredningen föredragit den något diffusare benämningen »före och efter litterär debut». Uppgifterna rörande författarnas inkomster har kommenterats i den lö­ pande texten. Inkomstläget samt uppgifterna om författarnas ekonomiska reserver visar, att skyddet för oförutsedda händelser är synnerligen otill­ fredsställande. Det synes därför nödvändigt att någon form av kollektiv försäkring av författarna kunde åvägabringas, men till detta förslag åter­ kommer utredningen i följande kapitel av betänkandet. Utredningen har valt att låta opinionsundersökningen bland författarna stå okommenterad i den föregående redogörelsen. Innan utredningen över­ går till att behandla formerna för ett statligt stöd åt författare, skall några av de synpunkter, som framkommit i denna undersökning, ägnas en mera utförlig granskning, då de förhållanden, som däri föres på tal, kan bedömas ur mer än en synvinkel. Vissa förslag kan direkt upptagas till prövning och läggas till grund för åtgärder i syfte att förbättra författarnas villkor. Utredningen delar åsikten, att »det bästa stödet åt författarna är ett ökat intresse från allmänhetens sida», och kan inte underlåta att understryka, att det i viss mån är på detta område, som de på lång sikt verkande åtgär­ derna måste sätta in. Ett sådant intresse framskapas inte över en natt — det är resultatet av en lång upplysningsverksamhet. Inrättandet av diktarhem eller hedersbostäder för förtjänta författare är en åtgärd, som kan diskuteras från skilda utgångspunkter. En hedersbe­ visning av sådant slag kan endast tänkas komma en dominerande kultur­ personlighet till del, och det kan ifrågasättas, om icke andra möjligheter föreligger, när det gäller att offentligen utmärka en sådan personlighet. I skattefrågorna vill utredningen anföra, att författareföreningen har gjort framställning i finansdepartementet om rätt att företaga sådan in­ komstutjämning mellan olika inkomstår, varom här är fråga. Frågan be­ handlades av 1944 års allmänna skattekommitté i betänkande angående be­ skattning av realisationsvinst m. m. samt ackumulerad inkomst (SOU

217 1949:9) vari föreslogs, att på inkomst — bl. a. genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet — som åtnjutits under ett visst beskattningsår, men som hänför sig till minst två år (före eller efter beskattningsåret) skall statlig inkomstskatt under vissa förutsättningar utgå, som om inkomsten hänfört sig till flera år med lika delar för varje år. Förslaget antogs av 1951 års riksdag och författningen (SF 763/1951) trädde i kraft den 1 januari 1952. Den nya lagen har sin största betydelse för de författare, som har ojämna inkomster under olika år. Det av vissa författare framlagda förslaget att skattemässigt betrakta förskotten som lån synes emellertid icke välbetänkt. En sådan metod skulle sannolikt för det stora flertalet författare medföra en reell försämring. Re- skattning av förskotten såsom inkomst medför däremot för de många för­ fattare, som med hjälp av förskott finansierar ett kvalificerat litterärt ar­ bete, just en sådan fördelning mellan olika år av skatteunderlaget som ef­ tersträvas. Kraven på lagstiftning om förlagsverksamheten i sådan riktning, som förslagsställarna framkastar, torde i viss utsträckning komma att tillgodo­ ses genom auktorrättskommitténs försorg (se s. 191). En del av de förslag i stipendiefrågorna, som lämnats i enquétesvaren, kan lämnas åsido som missnöjesyttringar. Till denna kategori hör bl. a. påståendet, att småförlagens författare kommer i skymundan, och att sti­ pendierna utdelas av en begränsad litterär klick. Däremot förefaller det vara en riktig iakttagelse, att de enskilda stipendienämnderna sinsemellan har dålig kontakt. Någon fullständig samordning av de olika stipendienämn­ dernas verksamhet torde dock knappast vara önskvärd, då därigenom sti­ pendiernas behovskaraktär skulle komina att framhävas på meritsynpunk­ ternas bekostnad. Till stipendiefrågorna jämte andra hithörande spörsmål återkommer ut­ redningen i nästföljande kapitel. Ett aktivt engagemang av författarna i kulturarbetet — innebärande bl. a. uppläsningar och föredrag i föreningar m. m. — är givetvis önskvärt. I viss utsträckning är sådant arbete beroende på personliga egenskaper hos de enskilda författarna, och det finns ingen möjlighet att i förväg avgöra, huruvida en sådan verksamhet skulle krönas med framgång i någon större utsträckning. Om en sådan verksamhet kommer till stånd och erhåller en mera vidsträckt omfattning, så skulle detta med säkerhet bidraga till att främja kontakten mellan författarna och deras litterära publik. Att stipu­ lera särskilda villkor för sådan medverkan inom folkbildningsarbetet synes icke nödvändigt — samma villkor som gäller för andra föreläsare och före­ dragshållare synes utan olägenhet kunna tillämpas även för författarna. Förslaget att tilldela utländska författare rese- och arbetsstipendier för

218 vistelse i Sverige mot att motsvarande förmån kommer svenska författare till del i utlandet kan förefalla vara välbetänkt. Det är ur många synpunk­ ter önskvärt, att författarna får ökade möjligheter att resa och samla in­ tryck. Särskilda anslag för sådan utbytestjänst synes dock förutsätta ett långt mer avancerat internationellt utbyte än vad som i den nuvarande situationen är möjligt att ernå. Om framdeles författarföreningarna i olika länder kan komma fram till en överenskommelse om sådan utbytestjänst, vill utredningen tillstyrka en anordning, som bereder utländska författare möjlighet att resa och studera förhållandena i Sverige mot att svenska för­ fattare beredas samma förmån i deras hemländer. När utredningens förslag till ett ökat statligt stöd åt de svenska författarna förverkligats, beredes härigenom ökade möjligheter till sådana studieresor (jfr s. 245). Synpunkterna på bokhandelsrabatten hör till de frågor, som utredningen behandlat i annat sammanhang. Såväl författarhonorarets som bokhandels- rabattens storlek bestämmes genom avtal med förläggarparten, och dessa avtal tillhör den grupp av frågor, som utredningen med sina direktiv icke kan upptaga till behandling. De åsikter, som framkommit rörande bokspridningen, har redan i viss utsträckning kommenterats i kapitel 4 rörande bokdistributionen.

219 SJÄTTE KAPITLET FORMER FÖR STATLIGT STÖD ÅT FÖRFATTARE

Inledning Av den redovisning av författarnas ekonomiska villkor, som bokutred­ ningen framlagt i föregående kapitel, framgår, att det endast är ett fåtal författare av skönlitterära alster, som kan trygga sin och familjens exi­ stens på sin litterära produktion. Undersökningen har begränsats till åren 1946—48, och den högkonjuktur för bokköp och bokläsning, som inträf­ fade under krigsåren och de närmaste åren därefter, har i viss utsträckning inverkat på resultatet. Tidigare var förhållandena ännu ogynnsammare, och risken för att konjunkturerna på bokmarknaden åter kan försämras får inte underskattas. Den litterära produktionen är emellertid av ett så omistligt värde för kulturlivet, att en ansvarsmedveten kulturpolitik icke kan vara betjänt av- ett system, som medför alltför starka och konjunkturbetonade rubbningar. Ett statligt stöd i någon form åt författarna synes därför ofrånkomligt. Detta stöd får icke givas en sådan utformning att författarvärldens frihet beskäres. Det är härvidlag främst två vägar, som står till buds. Den ena är en eko­ nomisk gottgörelse till författarna för det förfogande över deras litterära alster, som sker vid de offentliga bibliotekens utlåning. Den andra är en höjning av anslaget till de statliga författarstipendierna. Bokutredningen kommer att i den följande framställningen redogöra för båda dessa former för ett statligt stöd åt författarna och börjar med gottgörelsen för biblio- teksutlåningen.

Ersättning till författare för biblioteksutlåningen av deras verk Nu gällande författarrätt ger icke författaren någon kompensation för det slag av förfogande över hans verk, som äger rum vid biblioteksutlå­ ningen, önskemål om sådan gottgörelse har upprepade gånger uttryckts av författarna. Frågan står nu inför sin lösning, ty enligt de uppgifter, som bokutredningen inhämtat från auktorrättskommittén, ämnar dessa sakkunniga framlägga ett förslag till utvidgande av författarrätten, som kommer att tillförsäkra författarna ett ökat rättsskydd i fråga om vissa former av förfogande, som hittills icke varit innefattade i författarrätten.

220 Tidigare utredningar och förslag Författareföreningens delegation 1933. Vid Sveriges författareförenings årsmöte 1933 väckte författaren Ragnar Holmström en motion i syfte att föreningen skulle låta undersöka möjlig­ heten för svenska författare att i någon form utfå ersättning för utlå­ ningen av böcker från biblioteken till allmänheten i och för hemläsning. Årsmötet uppdrog åt förslagsställaren jämte författarna Edvin Björck och Waldemar Hammenhög att framlägga ett konkret förslag. I oktober må­ nad samma år publicerade de delegerade en broschyr med titeln »Förfat­ tarna och de offentliga bibliotekens utlåning. Några synpunkter och för­ slag». Inledningsvis konstaterade de delegerade, att utvecklingen i samhället har lett till förbättrade existensvillkor och större trygghet i livsföringen för de flesta människor, men att författarens position i det moderna samhället är osäkrare än de flesta medborgares och hans arbete mindre betalt än de flestas. Böckerna har numera blivit någonting nödvändigt, underströk de de­ legerade, och samhället har i stegrad omfattning visat förståelse för ge­ mene mans strävan efter den kunskap och vederkvickelse boken kan ge. Trots att behovet av böcker har ökat, har likväl upplagornas antal minskat. Endast några få böcker av varje års produktion försaljes i sådan omfattning att författaren får en tryggad bärgning härav, framhöll man. Av de flesta böcker absorberas icke mycket utöver bibliotekens inköp och de är begränsade. De delegerade ville icke rikta något angrepp mot folkbildningsarbetet, när de höll före att bibliotekens utveckling varit och är till förfång för författarnas skäliga krav på utbyte av sitt arbete. Bortfallet av de privata inköpen får emellertid ingen kompensation. De flesta författare lever un­ der ekonomiskt miserabla förhållanden, och för att komma ur dessa blir det nödvändigt, framhöll man, att finna möjligheter till ett skäligt utbyte av författarverksamheten. Det förslag, som de delegerade framlade, inne­ bar att en årsavgift av två kronor skulle upptagas av låntagarna vid stat­ ligt och kommunalt understödda bibliotek. Av totalintäkten, som beräk­ nades till 1,6 miljoner kr, skulle biblioteken få behålla hälften och åter­ stoden tillföras författarna. Hälften av denna summa, som skulle tillfalla svenska skönlitterära författare, borde avsättas till författareföreningens pensionsfond och återstoden fördelas bland författarna i förhållande till antalet av biblioteken under året inköpta exemplar av deras verk. De delegerades förslag underställdes författareföreningens samtliga med­ lemmar, och en kvalificerad majoritet anslöt sig till förslaget. Föreningen beslöt att underkasta förslaget en viss bearbetning och hänsköt frågan till

221 en kommitté, vari förutom de nyssnämnda delegerade även ingick för­ eningens dåvarande ordförande, författarinnan Marika Stiernstedt och för­ eningens juridiske ombudsman, advokaten Ulf von Konow.

Författareföreningens bearbetning 1934 I broschyren »Författarna och bibliotekens utlåning. Utredning och för­ slag, utarbetade enligt uppdrag av Sveriges författareförening under redak­ tion av Marika Stiernstedt» redovisades resultatet av denna bearbetning. Kommittén framhöll, att det i flertalet fall är omöjligt för en svensk medborgare att göra rätt för sig genom blott och bart författararbete, skön­ litterärt eller fackligt. Under den tid då författaren arbetar, åtnjuter han ingen lön, ty arbetet är av den art, att dess värde icke kan fastslås, förrän det är färdigt och även då endast tillfälligt: i stort sett är det oberäkneligt, underströk kommittén. Författaren är därför nödsakad att under diktar- arbetets gång själv skaffa medel till sitt och de sinas uppehälle. Många författare försörjer sig med olika tjänster, är journalister, föreläsare, över­ sättare o. s. v., ehuru den fria diktningen givetvis därigenom göres särskilt mödosam. Kommittén underströk emellertid, att den aktuella debatten icke blott ligger på behovsplanet utan även — och i grunden ännu mer — på rät­ tens. Kommittén ansåg, att författaren borde äga rätt att i utbyte mot sin andliga möda och dess skapelse uppbära det vederlagsmaximum, som varje annan yrkesutövare obestritt anses få eftersträva inom ramen för god sam­ hällsordning. Hemlånen från de subventionerade allmänna biblioteken kunde bliva den inkomstkälla för författarna, som kommittén ansåg det vara rimligt att exploatera. Biblioteksverksamhetens utveckling fick visserligen ses som bakgrund till att en del värdefull men föga bokhandelsgångbar litteratur över huvud taget kan publiceras, men kommittén ansåg, att biblioteksut­ låningen väsentligt minskat försäljningen av litteratur genom bokhandeln. Till stöd för denna uppfattning framlade kommittén resultatet av en en­ quéte bland landets 200 bokhandlare, som den låtit företaga. Av denna framgick, att majoriteten av bokhandlarna gav uttryck för ett obetingat erkännande av bibliotekens skadliga inverkan på bokhandelsrörelsen, samt att de uttalade sin sympati för den av kommittén framkastade tanken på en licensavgift för boklån. Kommitténs förslag riktades till styrelsen för Sveriges författareför­ ening och innebar, att det sakrättsliga förfogandet över boken vid utlåning eller uthyrning borde kompletteras med ett författarrättsligt förfogande. Förslaget löd in extenso:

222 I. Sveriges Författareförenings styrelse ingår till Kungl. Maj:t med anhållan om att rätten till fria hemlån från bibliotek understödda av stat och kommuner måtte upphävas och en licensavgift a 2: — kr för kalenderår införas, gällande för hem­ lån från ovannämnda bibliotek. Dylik avgift skall även erläggas för lån från i förvärvssyfte bedrivna enskilda lånebibliotek. Från skyldigheten att lösa licens befrias låntagare från barn- och ungdoms­ bibliotek. Medellösa äga utfå licens genom vederbörande kommuners försorg. Samma gäl­ ler arbetslösa mot uppvisande av arbetslöshetsintyg. Undantagna från licenslvång äro lån från Kungl. Biblioteket, Stockholm, universitetsbiblioteken, skolors, hög­ skolors, sjukhus och sanatoriers bibliotek samt offentliga institutioners special­ bibliotek.

II. En central upprättas under statens kontroll, till vilken centralbiblioteken åläg­ gas skyldighet att redovisa uppburna licensavgifter samt lämna uppgift om under det gångna kvartalet för biblioteket inköpta böcker (antal inköpta exemplar av varje bokverk). Denna senare uppgift sker lämpligast under form av insändande av kopia på gjorda bokrekvisitioner. Centralen registrerar de inkomna uppgifterna samt kortför de författare av alla kategorier, som äro representerade på biblioteken. En gång om året, som bestämts sedan verksamheten kommit i gång, verkställer Centralen utdelning av de under föregående kalenderår inlupna licensavgifterna enligt följande grunder: 1. Det gångna årets administrationskostnader fråndragas totalbeloppet. 2. Av det återstående beloppet fråndrages 15 procent, som överföres till en särskild registrerad pension-, stipendie- och understödsfond, vilken envar svensk författare, som finnes representerad på biblioteken, äger rätt att tillhöra. Anslut­ ning är frivillig. I fondens styrelse eller verkställande utskott skola finnas repre­ sentanter för staten och de till fonden anslutna författarna. 3. Resten utdelas efter nedanstående normer: a) Antalet under kalenderåret av biblioteken inköpta band summeras och utdelningsbeloppet, här ovan kallat resten, divideras med summan. Till varje på biblioteken representerad svensk författare översändes det honom tillkom­ mande penningbeloppet. b) I. Den på den utländska originallitteraturen (intill dess mellanfolkliga över­ enskommelser eventuellt träffats i denna fråga), II. den på antologier, samlingsverk och liknande, III. den på den fria litteraturen (där ingen rättsinnehavare mera finnes) kom­ mande anparten överföres till nyssnämnda fond. c) Av den på översältningsverk kommande delen erhåller översättaren en tredjedel av det belopp, som skulle tillfallit honom såsom författare. Med åter­ stoden förfares såsom sagts under b). Översättare äger icke att såsom sådan an­ sluta sig till ovannämnda fond. Kommittén beräknade, att 1,1 miljoner kronor årligen skulle inflyta till denna fond.

223 Sakkunnigbetänkandet 1935 jämte remissyttranden I skrivelse den 18 september 1934 anhöll Sveriges författareförening, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att rätten till fria hemlån av böc­ ker från bibliotek understödda av stat och kommun, ävensom från i för­ värvssyfte bedrivna enskilda lånebibliotek, måtte upphöra och en licens­ avgift införas för sådana lån. Den 2 november samma år bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla tre sakkun­ niga med uppdrag att inom departementet biträda med utredning och av­ giva förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. De sakkunniga var författareföreningens dåvarande ordförande, Marika Stiernstedt, dåvarande kassören i ABF Mauritz Andersson och dåvarande t. f. kanslirådet sedermera expeditionschefen i ecklesiastikdepartementet Carl Axel Löwenhielm. I sitt betänkande (SOU 1935:22) fogade de sakkunniga vissa allmänna reflexioner till referatet av författareföreningens broschyr. De sakkun­ niga framhöll, att några rättsanspråk utöver dem, som finns anförda i la­ gen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, icke kan framställas av författarna. Förutsättningen för sådana rättsanspråk skulle vara att författarrätten utbyggdes, vilket dock författareföreningen icke ifrågasatt. De sakkunniga underkände författarföreningens beräkning av gottgö- relsen. Ansågs den föreslagna licensavgiften motsvara ett skadestånd, så borde detta stå i rimligt förhållande till den skada, som bibliotekens av­ giftsfria hemlån ansetts tillfoga författarna. Härtill fogade de sakkunniga den reflexionen, att om bibliotekens hemlån länder till minskning av för­ fattarnas inkomster, kunde bokhandlarna eller andra intressenter med alldeles samma rätt som författarna framställa anspråk på ersättning från statens sida. De sakkunniga var fullt ense med förslagsställarna om önskvärdheten att underlätta försörjningsmöjligheterna för författare, som genom sina insatser bidrog till berikandet av vår nationella litteratur, men stödåt­ gärderna borde komma de personer till godo, som hade skriftställeriet till yrke och väsentlig inkomstkälla samt i övrigt var förtjänta av understöd. Om licensavgiften tillföll staten för att eventuellt användas till stöd åt författarna, kunde de sakkunniga icke avvisa tanken på en sådan licens­ avgift, dock endast under förutsättning att man verkligen kunde påvisa att biblioteksutlåningen inverkat menligt på försäljningen av litteratur och att åtgärden i sin tur icke skulle ogynnsamt påverka utlåningen. Det före­ föll emellertid, framhöll de sakkunniga, som om det åsyftade målet kunde nås på enklare vägar. En licensavgift skulle enligt de sakkunniga vara direkt stridande emot de kulturbevarande intentioner, som varit vägledande för statens åtgärder 224 på folkbiblioteksväsendets område. Den skulle vidare innebära ett upp­ rivande av principen angående avgiftsfria hemlån, som stadsfästs i kun­ görelsen den 24 januari 1930 (SFS nr 15). Kommunernas bidrag skulle nödvändigt behöva ökas, då medellösa och arbetslösa enligt förslaget skulle äga utfå licens genom kommunens försorg. I sin sammanfattning framhöll de sakkunniga, att förslaget om en licens­ avgift på två kronor skulle kunna verka hämmande på folkbildningens fria förlopp, att det med nuvarande organisation av biblioteken var omöj­ ligt att uppdela dem i kategorier samt att det icke kunde vara ett förfat- tarintresse att fullfölja en aktion, som kunde bli till skada för folkbild­ ningsarbetet. Med anledning härav avstyrkte de sakkunniga författare- föreningens hemställan om införande av en licensavgift. De andra vägar, som de sakkunniga ville anvisa, sammanfattades i sex förslag av mera positiv art. Utredningen hade nämligen icke jävat riktig­ heten av vad författareföreningen i sin framställning framhållit rörande författarnas i stort sett dåliga ekonomiska ställning. Sålunda föreslog de sakkunniga, att biblioteken borde iaktta en viss återhållsamhet i fråga om inköp av nyutkomna böcker, särskilt skönlitte­ ratur. Någon obligatorisk karenstid ville de sakkunniga dock icke föreslå. Vidare ville de sakkunniga föreslå, att biblioteksrabatten på 20 % av inköpspriset, som biblioteken då kom i åtnjutande av, skulle tillgodoföras författarna. Anordningen skulle endast avse inköp av svensk skönlitteratur av levande författare, och minskningen i inköp beräknades till c:a 10 %. Denna minskning har de sakkunniga tänkt sig kompenserad genom att biblioteken erhöll möjlighet att genom avgiftsbelagda läsecirklar ställa den nyutkomna skönlitteraturen till allmänhetens förfogande. Biblioteken borde mera aktivt engageras för spridandet av god littera­ tur, föreslog de sakkunniga vidare. Den nu sporadiskt förekommande pro­ pagandaverksamheten kunde lämpligen förlänas en mera permanent ka­ raktär. Förslaget att inrätta en kulturfond på grundval av inkomsterna från den »fria» litteraturen, vilket ursprungligen väcktes i motion i andra kam­ maren till 1924 års riksdag av herr Sigfrid Hansson, ansåg de sakkunniga värt att upptaga till ny prövning. Även i fortsättningen skulle det stå envar fritt att nytrycka och utgiva denna litteratur, men av bokhandels­ priset skulle en mindre del — motsvarande författarhonoraret — avsättas till en av staten kontrollerad fond för befrämjande av kultur i bokens form. Till sist förordade de sakkunniga, att statsanslaget till svenska förfat­ tare skulle väsentligt höjas och att anslaget i viss utsträckning skulle kunna utgå i form av uppdrags- och resestipendier till skönlitterära, ve­ tenskapliga, tekniska och pedagogiska författare av särskild förtjänst. Betänkandet remitterades till riksbibliotekarien och skolöverstyrelsen,

225

15 och dessutom bereddes nedanstående sammanslutningar tillfälle att yttra sig över förslagen: Godtemplarorden, Arbetarnes bildningsförbund, Na- tionaltemplarorden, Jordbrukareungdomens förbund, Sveriges blåbands- förening, Sveriges kristliga bildningsförbund, Svenska landsbygdens stu­ dieförbund, Sveriges författareförening, Svenska bokförläggareföreningen, Svenska bokhandlareföreningen och Sveriges allmänna biblioteksförening. Riksbibliotekarien avstyrkte licensavgiften, då genom den läslusten och bokintresset skulle beskattas. Förslaget om en icke-obligatorisk karenstid väckte ingen erinran, dock borde sådan karenstid icke förekomma för facklitteraturen. Förslaget att gottskriva författarna bibliotekens rabatt mot kompensation i form av avgifrsbelagda läsecirklar föranledde inga principiella invändningar. Förslaget att inrätta en kulturfond fann riks­ bibliotekarien vara otillräckligt utrett. Gentemot ökade anslag till förfat­ tarestipendier hade riksbibliotekarien ingen erinran. Skolöverstyrelsen var av den bestämda uppfattningen, att betänklighe­ terna mot införandet av en låneavgift måste ur folkbildningssynpunkt an­ ses vara ytterst stora. Bibliotekens möjligheter att fullfölja sina uppgifter skulle äventyras, om förslaget genomfördes. Överstyrelsen avvisade förslaget att gottskriva författaren biblioteksra­ batten liksom förslaget om bibliotekens avgiftsbelagda läsecirklar. Förslaget att genom biblioteken främja spridningen av god litteratur vann däremot gensvar hos överstyrelsen, som erinrade om att biblioteken under en lång följd av år enligt överenskommelse med bokhandeln bered­ des möjlighet att genom särskilda »bokförmedlare» bidraga till bokför­ säljningen, särskilt på de platser, som saknade bokhandel. Förslaget att inrätta en kulturfond vann endast delvis överstyrelsens bi­ fall — medlen borde helt anvisas från statens inkomster av lotteri- eller tippningsverksamhet. Folkbildningsorganisationernas utlåtanden över betänkandet gick i stort sett i samma riktning som skolöverstyrelsens remissvar. Låneavgifter bor­ de över huvud taget icke förekomma inom biblioteksverksamheten. Arbe­ tarnas bildningsförbund ställde sig icke helt avvisande till förslaget att gottskriva författarna biblioteksrabatten och tillstyrkte helt förslaget att inrätta en kulturfond samt att väsentligt öka stipendieanslaget. Jordbru­ kareungdomens förbund tog bestämt avstånd från rabattförslaget men gav i övrigt betänkandet sitt stöd. Sveriges kristliga bildningsförbund och Svenska landsbygdens studieförbund företrädde samma åsikt. Svenska bokförläggareföreningen föreslog en obligatorisk karenstid om ett halvt år för nyutkommen litteratur. Emot förslaget att gottgöra för­ fattarna bibliotekens rabatt anförde föreningen, att det ingalunda var fast­ slaget, att denna rabatt ständigt skulle utgå med 20 %, varför det icke kunde anses tillfredsställande att bygga en anordning till förbättrande av

226 författarnas ställning på inkomster, vilkas utgående vilade på så lösa för­ utsättningar. Ett statsanslag till författarna, beräknat efter enahanda grun­ der, ifrågasattes i ersättning härför. Inrättandet av en kulturfond tillstyrkes livligt — dock torde de sakkun­ nigas uppfattning att en dylik fond kunde tillföras nämnvärda summor genom en avgift på den »fria» litteraturen vara felaktig. Utgivningen av sådan litteratur hade en högst obetydlig omfattning. En väsentlig höjning av stipendieanslaget syntes ofrånkomlig liksom en utsträckning av skyddstiden för litterära verk från 30 till 50 år efter författarens död. Svenska bokhandlareföreningen anslöt sig till förslaget om karenstid och avstyrkte förslaget om biblioteksrabatten. Likaså förkastade förening­ en förslaget att inrätta avgiftbelagda läsecirklar vid biblioteken. Sveriges allmänna biblioteksförening förordade utan tvekan förslaget om karenstid men ställde sig avvisande till förslaget om biblioteksrabat­ ten. Införandet av avgiftsbelagda läsecirklar vid biblioteken kunde bli pre- judicerande som ett avsteg från principen om avgiftsfria hemlån. Den ef­ tersträvade hjälpen till författarna måste huvudsakligen bygga på åtgär­ der, som ligger utanför bibliotekens verksamhetsområde. Förslaget om in­ rättande av en kulturfond och om ökning av stipendieanslagen syntes för­ eningen synnerligen behjärtansvärda. Styrelsen för Sveriges författareförening underströk i sitt yttrande ånyo rättssynpunkten. Styrelsen tillstyrkte särskilt de sakkunnigas förslag om inrättande av en kulturfond och om ökning av stipendieanslagen. I en se­ nare skrivelse till Kungl. Maj :t framlade styrelsen sitt förslag till stadgar för den litteraturfond, som enligt styrelsens åsikt borde ersätta de sak­ kunnigas kulturfond. Inkomsterna skulle enligt förslaget utgöras av an­ slag av lotteri- och tippningsmedel samt av överskottet av Radiotjänsts verksamhet. Avkastningen av de fonderade medlen skulle utgå såsom er­ sättning till författarna för biblioteksutlåningen. Beräkningen av ersätt­ ningen skulle grundas på uppgifter om bibliotekens årliga inköp av förfat­ tarnas verk. Medlen skulle förvaltas och fördelas av en nämnd bestående av sex ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t utsåg en, skolöverstyrelsen en, styrelsen för Sveriges författareförening två och författareföreningen två. Svenska författare, skönlitterära och andra, dock icke författare till läro­ böcker, antologier eller andra samlingsverk, skulle kunna komma i åt­ njutande av ersättning från denna nämnd. Efter författarens död skulle hans rätt till ersättning övergå till dem, som jämlikt lagstiftningen om giftorätt, arv och testamente vara berättigade till hans kvarlåtenskap. Styrelsen för litteratörförbundet hemställde i skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, att frågan om författarnas rätt till förbättrade villkor samt om deras rättsliga ställning i övrigt skulle bli

227 föremål för en ny, verkligt objektiv utredning. Styrelsen fann det fram­ lagda betänkandet mycket otillfredsställande. Då de sakkunniga ställde sig helt avvisande till det ursprungliga förslaget om låneavgifter, borde man ha föreslagit andra åtgärder, som i lika hög grad kunde ha berett förfat­ tarna hjälp. I en starkt polemisk skrift underkände direktören för Stim Eric West­ berg, det framlagda betänkandet och återförde diskussionen till att gälla en rättsfråga och ej en understödsfråga, vilket var avsikten med förfat­ tareföreningens ursprungliga utredning. De sakkunniga hade enligt förfat­ taren icke ansett sitt uppdrag vidare eller mer djupgående än att gälla dels ekonomiska ting och dels folkbildningsverksamheten genom biblioteken. Rörande de sakkunnigas förslag anförde författaren, att förslaget att in­ rätta avgiftsbelagda läsecirklar var teoretiskt identiskt med författareför­ eningens förslag, dock med den skillnaden att licensavgiften skulle tillfalla biblioteken och att skyddstiden endast skulle omfatta ett eller två år mot i författareföreningens förslag hela den allmänt stadgade skyddstiden. Att den avgift, som skulle upptagas, ej skulle tillfalla författarna utan biblio­ teken, var sårande för rättskänslan, framhöll författaren. De sakkunniga förordade enligt hans åsikt en anordning, som ställer de stats- och kom- munalunderstödda biblioteken på samma moraliska plan som »bokstu­ gorna», d. v. s. bokbarerna.

Författareföreningens framställning 1936 Författareföreningen återkom år 1936 med ett ytterligare understry­ kande av rättsfrågan. Föreningens nye ordförande, advokaten A. Hem- ming-Sjöberg, anförde i ett sedermera i broschyrform utgivet föredrag med titeln: »Författarens rätt till sitt verk» bl. a. följande: »Ett litterärt verk kan delgivas allmänheten, icke blott genom tryckning av ett antal exemplar eller genom verkets uppförande eller föredragande, utan ock genom de framställda exemplarens utlånande eller uthyrande. Den, som utan för­ fattarens samtycke, ställer en bok till allmänhetens förfogande, mot er­ sättning eller gratis, begagnar den faktiska rådighet, vartill han kommit genom inköp av boken, till att sprida det litterära verket. Med biblioteks­ väsendets storartade utveckling, icke minst i vårt land, är det en livsfråga för författarna att bliva skyddade jämväl i detta avseende. En ytterligare utveckling av biblioteksväsendet, i förening med en allmän nivellering av individernas inkomster, kommer otvivelaktigt att ha en katastrofal inver­ kan på de privata bokinköpen, som utgöra praktiskt taget författarnas enda inkomstkälla. — Det men, som genom den fria utlåningen tillskyn­ das författarna, har hittills icke tillbörligen beaktats i lagstiftningen. Rätts­ frågan är emellertid det primära härvidlag. Visar det sig, att författarna

228 rättvisligen borde tillerkännas ifrågavarande rätt, blir nästa fråga, huru själva uttagandet av ersättningen skall äga rum. Mot varje lösning av frå­ gan kommer givetvis att åberopas hänsynen till det allmänna bildnings- intresset. Författarna kunna dock hävda, att det allmänna icke har be­ fogenhet att utan ersättning expropriera deras rätt. — Från författarnas sida göres därför gällande, att upphovsmannen skall tillerkännas ute­ slutande rätt att bestämma över sitt verks utlåning och uthyrning till all­ mänheten.»

Hovrättsrådet Hj. Himmelstrands PM 1937 Den 15 februari 1937 avlämnade hovrättsrådet, fil. dr Hj. Himmelstrand, till statsrådet och chefen för justitiedepartementet en promemoria angå­ ende grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk. Hovrättsrådet hade av departementschefen tillkallats såsom sakkunnig för att verkställa en förberedande undersökning rörande grunderna för en reform av gällande bestämmelser på detta område. I ett särskilt avsnitt av promemorian, (SOU 1937: 18), behandlade den sakkun­ nige biblioteksutlåningen. Efter ett utförligt referat av den svenska diskussionen samt av gällande utländsk rätt sammanfattade den sakkunnige sin ståndpunkt i huvudsak sålunda. Frågan huruvida den offentliga utlåningen på biblioteken länder för­ fattarna till skada i ekonomiskt avseende, har besvarats på skilda sätt. Bibliotekslånesakkunniga har funnit det icke kunna bindande bevisas, vare sig att gratisutlåningen skadar författarnas marknad i bokhandeln eller att förhållandet är det motsatta. Någon fullständig bevisning i den ena eller den andra riktningen kan väl icke förebringas. Enligt den sak­ kunniges uppfattning var den av författarna icke auktoriserade utlåningen i regel ägnad att väsentligen minska deras utsikter att erhålla skälig gott­ görelse för sitt arbete. Då författarnas arbete i stor utsträckning utnyttjades för folkbildning­ ens vidmakthållande och höjande, för ett viktigt statsintresse alltså, fram­ höll den sakkunnige, syntes det överensstämma med rättvisa och billighet, att de därför erhöll gottgörelse i en eller annan form. Det nuvarande sy­ stemet hade av författareföreningen, icke utan fog, betecknats som en ex­ propriation av författarnas rätt utan någon rätt till dem. Uppdraget innebar, underströk den sakkunnige, att undersöka, huruvida vederlag kunde beredas författarna genom en utvidgning av de auktorrätts- liga befogenheterna. Visserligen har det sagts, att rätten att genom uthyr­ ning eller utlåning disponera över ett lagligen förvärvat exemplar av en bok föll utanför auktorrättens naturliga ram, men de skäl, som anfördes

229 i motiven till 1930 års motion i Norge, ägde enligt den sakkunnige full gil­ tighet. Något principiellt hinder kunde därför ej möta för att därest det eljest kunde anses befogat — att i författarlagen införa regler i föreva­ rande hänseende. Vad angick utlåningen i egentlig mening, den avgiftsfria utlåningen, an­ såg sig den sakkunnige icke kunna tillstyrka, att en absolut, under hela skyddstiden gällande kontrollrätt härutinnan skulle tillerkännas förfat­ tarna. Av hänsyn till de kulturintressen, som uppbar biblioteksrörelsen borde varje åtgärd undvikas, som var ägnad att hämma rörelsens fortsatta utveckling; en sådan kontrollrätt skulle otvivelaktigt vara i icke ringa grad hinderlig för bibliotekens verksamhet, framhöll den sakkunnige. En stark och utbredd opinion kunde dessutom förutsättas inlägga en bestämd gen­ saga mot en dylik anordning. Ingenstädes hade hittills uthyrningen och än mindre den avgiftsfria utlåningen av bokexemplar gjorts beroende av författarens tillstånd. Om en allmän och under hela skyddstiden gällande kontrollrätt sålunda måste avstyrkas, behövde detta emellertid icke innebära, att om det lät sig göra, vissa skyddsregler av mera begränsad räckvidd icke kunde med­ delas. Måhända kunde i lag stadgas, att författaren under en viss tid — ett eller möjligen två år efter det, under vilket ett verk först utgivits — skulle ha uteslutande rätt att bestämma i fråga om verkets offentliga ut­ lånande. I fråga om uthyrningen av böcker, sådan denna bedrives av särskilda fö­ retag, bokbarer o. dyl., var läget i viss mån ett annat. De betänkligheter, som grundades på hänsynen till det allmänna bildningsintresset mot ett ingrepp i utlåningsfriheten, gjorde sig icke här gällande med samma styr­ ka. Dock torde den ekonomiska skada, som författarna åsamkas genom denna verksamhet, icke vara synnerligen betydande, framhöll den sak­ kunnige. Om en karenstid infördes för biblioteken, kan den fördel, som härigenom uppkommer för författarna, göras om intet genom bokbarernas verksam­ het. Av detta skäl borde författarna få sig tillerkänd rätten att under viss kort tid bestämma om sina arbetens uthyrande. Den sakkunnige hemställde därför, att frågan om rätt för författaren att under någon kortare tid bestämma rörande sina verks offentliga ut­ låning och uthyrning måtte göras till föremål för utredning. Då man emellertid icke längre än vad här angivits kunde tillmötesgå författarnas krav på skyddsbestämmelser av auktorrättslig art, framhöll den sakkunnige, kunde frågan, huru åt författarna må kunna beredas kom­ pensation för den förlust, som tillskyndades dem genom den fria utlå­ ningen, icke slutgiltigt lösas genom lagstiftningsåtgärder. Liksom bibliotekslånesakkunniga fann hovrättsrådet Himmelstrand, att

230 den ifrågasatta licensavgiften icke borde införas. En väsentlig ökning av statsanslaget var enligt hans mening det enklaste och säkraste medlet att råda bot för det påtalade missförhållandet, och en sådan ökning hade också föreslagits av de nyssnämnda sakkunniga. Anslaget utgick då med 20 000 kr per budgetår och härtill kom ett särskilt anslag om 6 000 kr till svenska akademien att fördelas bland förtjänstfulla vitterhetsidkare. För­ slag hade väckts om en höjning av statsanslaget till 40 000 kr, men denna höjning torde icke vara tillfyllest, om man ansåg att anslaget borde inne­ fatta även ett vederlag för den förlust, som tillskyndades författarna ge­ nom den fria utlåningen och uthyrningen av deras böcker, underströk den sakkunnige. Sammanfattning Av det ovan givna referatet av den allmänna diskussionen kring frågan om författarnas rätt till ersättning för biblioteksutlåningen framgår, att rättssynpunkten blivit starkt hävdad under diskussionens gång. Den tidi­ gare sakkunnigutredningen ledde icke till de resultat, som författarna vän­ tat, och diskussionen fortsatte med ett allt starkare understrykande av rättssynpunkterna. Argumenten vann i slagkraft, och sedan den opartiske utredningsmannen — hovrättsrådet Hj. Himmelstrand — i sin promemo­ ria funnit sig kunna acceptera kravet på en ersättning till författarna för biblioteksutlåningen — dock ej i form av en licensavgift utan såsom ett statligt anslag till författarna, synes inga invändningar längre kunna rik­ tas mot en sådan ersättning. Det av den sakkunnige anförda kravet på ökade stipendieanslag har, som utredningen i ett senare sammanhang när­ mare skall belysa, tillgodosetts i etapper och utgår f. n. med ett samlat belopp av 100 000 kr. Statsanslagen till stipendier och understöd åt förtjänta svenska förfat­ tare motsvarar emellertid långtifrån de belopp, som beräknades inflyta i licensavgifter enligt författareföreningens båda utredningar. I den första utredningen angavs beloppet till 800 000 kr årligen och i den senare till 1 100 000 kr. Bokutredningen kommer i nästa avsnitt av detta kapitel att utförligare redogöra för stipendiefrågorna men vill här upplysningsvis meddela, att totalsumman under de 43 åren 1908—50 för nämnda statsan­ slag uppgår till 937 000 kr, akademimedlen icke inräknade, d. v. s. unge­ fär lika mycket som den av författareföreningens kommitté beräknade årliga inkomsten av licensavgiften.

Utländsk praxis Danmark Den danske experten på författarrätten, professor Vinding Kruse väckte i sin avhandling »Ejendomsretssporgsmaal» år 1934 förslag om en väsent-

231 lig utvidgning av författarrätten. Enligt detta förslag skulle författaren ha den uteslutande rätten att bestämma om sitt verks utlånande eller uthy­ rande. Denna rätt skulle emellertid kunna överföras på privata eller of­ fentliga bibliotek, därest dessa utförde en motprestation genom att redo­ visa en viss avgift för varje lån. I Kruses förslag skulle dessa avgifter till­ föras en fond, ur vilken författarna kunde erhålla sin gottgörelse. Delvis i anslutning till detta förslag infördes sedermera i Danmark ett system, som gav författarna kompensation för utlåningen och uthyrningen av deras verk. Jämlikt lag den 30 mars 1946 beviljas såsom särskilt an­ slag till författarna ett belopp, som motsvarar 5 % av grundbidraget till de statsunderstödda biblioteken. Det ställes till »Dansk Forfatterfonds» förfogande att fördelas efter särskilda regler bland de författare, vilkas verk är redovisade bland bibliotekens bokbestånd. Staten har således över­ tagit kostnaderna för den offentliga utlåningen och ifråga om den privata utlåningen och uthyrningen stadgas särskilda avgifter, som upptages bland låntagarna. Nu levande danska författare och änkor — men icke efterlämnade barn — efter danska författare, som avlidit efter den 1 april 1946, är berätti­ gade till utdelning ur Dansk Forfatterfond, förutsatt att vederbörande är representerad i de statsunderstödda biblioteken med sammanlagt minst 50 exemplar av sina verk. Sedan administrationskostnaderna fråndragits, fördelas återstoden av an­ slaget på de vederlagsberättigade författarna i proportion till antalet re­ dovisade böcker på de offentliga statsunderstödda biblioteken. I nedanstå­ ende sammanställning återges anslagens storlek, antal böcker och utdel­ ning per bok under de skilda budgetåren 1946—1951. Dansk Forfatterfonds förteckning över författarnas bokantal i de stats­ understödda bibliotekens utlåningsavdelningar för år 1948 visar, att sy­ stemet gynnar vissa populära författare och barnboksförfattare. För 10 författare redovisades mer än 10 000 böcker vardera; högsta siffran nåd­ des av en barnboksförfattare med 32 931 böcker. Mellan 5 000 och 10 000 böcker redovisades för 21 författare, mellan 1 000 och 5 000 böcker för 150 författare, mellan 500 och 1 000 böcker för 88 författare, mellan 100

Tabell 60. Författarnas gottgörelse i Danmark.

Statsanslag Budgetår Antal böcker Utdelning D. kr. per bok I). kr

1946/47 142 056 596 077 0,2023 1947/48 158 374 635 306 0,2110 1948/49 183 290 767 433 0,2000 1949/50 191 493 834 884 0,2000 1950/51 290 292 921 627 0,2700

232 och 500 böcker för 320 författare och mellan 50 och 100 böcker för 66 för­ fattare. Den andel av detta författaranslag, som tillkommer de 10 mest frekventerade författarna, överstiger väsentligt den andel, som tillkommer de 468 författarna i botten av skalan. Härvid är dock att märka, att de sammanlagda statsanslagen till danska författare uppgår till väsentligt större belopp, varför de författare, som icke erhåller några större summor via biblioteksersättningen, kan komma i åtnjutande av andra anslag. Till denna fråga återkommer utredningen i ett senare sammanhang.

Norge I sitt stora arbete »Åndsretten», (Oslo 1936) anför den norske experten på författarrättens område, professor Ragnar Knoph, att starka skäl talar för att författaren skall hållas skadeslös, då ett exemplar av hans bok ge­ nom utlåning mot eller utan avgift tillfredsställer en hel rad litteratur- hungrande själar. Antingen kan problemet lösas efter rent auktorrättsliga linjer genom att författaren tillerkännes ensamrätten till utlånande eller får en viss avgift, varje gång boken utlånas, eller också kan saken ordnas kollektivt genom att varje låntagare erlägger en viss avgift i biblioteken, vilken fördelas efter givna bestämmelser bland författarna. Slutligen kan staten, som av hänsyn till folkbiblioteken finner det nödvändigt att minska författarnas utsikter till förtjänst på sina böcker, hålla dem skadeslösa genom ett större årligt anslag; detta är ett av de många exemplen på att auktors intresse kan tillgodoses icke blott genom individuella rättigheter utan även genom aktiv kulturpolitik. Jämlikt den nya lagen om folk- och skolbibliotek av den 12 december 1947 skall till en fond varje år avsättas ett belopp motsvarande högst 5 % av statsanslaget till inköp av böcker till nämnda bibliotek. Stortinget äger fastställa den procentsats som skall tillämpas. I samma lag stadgas vidare att lånebibliotek, som hyr ut böcker mot betalning eller medlemskontingent, skall erlägga en avgift till samma fond, motsvarande 5 % av värdet av det totala årliga bokinköpet. Statuterna för Norsk Forfatterfond utfärdades den 1 februari 1949 och innebär i korthet följande. Styrelsen för fonden utses av kirke- og under­ visningsdepartementet för tre år. Den omfattar tre ledamöter och två suppleanter. Den norske forfatterforening äger rätt att föreslå två av ledamöterna och en av suppleanterna. Styrelsens dispositioner föreläggs departementet för godkännande. Av anslaget avsattes årligen 10 % till en regleringsfond, som icke är disponibel för utdelning. Endast upplupen ränta kan disponeras av sty­ relsen. Intill 10 % av anslaget avsattes till ett stipendium till en författare av barn- och ungdomsböcker. Minst 70 % av influtna medel skall användas

233 till understöd åt äldre författare och författaränkor. Återstoden av in­ flutna medel kan disponeras till stipendier, tillfälliga understöd och sjuk- hjälp eller tillföras regleringsfonden. För budgetåret 1949/50 disponerade författarfonden 35 000 kr och för budgetåret 1950/51 beräknas beloppet uppgå till 43 000 kr. Några avgifter från bokuthyrarna har ännu icke börjat inflyta, men de beräknas bliva obetydliga. Under budgetåret 1949/50 utdelades pensioner till 7 författare och 8 änkor med varierande belopp från 1 000 till 2 400 kr.

Finland För Finlands vidkommande har frågan om ersättning till författarna för biblioteksutlåningen varit föremål för utredning i samband med en allmän revidering av bibliotekslagstiftningen. I sitt betänkande av den 1 september 1949 föreslår kommittén, att ett anslag avsett till gottgörelse åt författarna ställdes till undervisningsministeriets disposition att fördelas efter regler, som framdeles kan komina att fastställas av statsrådet. Som huvudsakligt mönster för den blivande författarfonden och dess verksam­ het anger kommittén det danska systemet. Dock föreslår kommittén, att anslagets storlek t. v. begränsas till 2 % av bibliotekens statsbidrag. Betänkandet har nyligen varit föremål för remiss, och något förslag i ärendet har ännu icke (1952) framlagts för finska riksdagen.

Föreliggande framställningar

Sveriges författareförenings framställning I skrivelse den 24 november 1947 till statsrådet och chefen för ecklesia­ stikdepartementet anhöll styrelsen för Sveriges författareförening att frågan om ersättning till författarna för utlåning av deras skönlitterära verk måtte lösas efter de riktlinjer, som styrelsen framlade i sin skrivelse. Styrelsen föreslog, att ett anslag motsvarande 5 % av statsbidraget till folk- och skolbiblioteksväsendet varje år skulle anslås till ett stöd för det litterära skapandet och en gottgörelse till författarna (i betydelse yrkesför­ fattare). Anslaget skulle utgå till en »statens författarfond», vars medel förvaltas av en styrelse, vilken till minst 3/5 består av representanter för författarna utsedda av Sveriges författareförening. Anslaget skulle förde­ las på följande sätt: sedan nödiga medel för administration avsatts, skulle 50 % av återstoden utgå till de författare, som finns representerade i statsunderstödda bibliotek i proportion till antalet böcker av varje för­ fattare, som uppgivits tillhöra bokbeståndet i bibliotekens årliga rapporter. Ansökan om vederlag skulle göras genom Sveriges författareförening av- vederbörande författare eller dennes efterlevande. För dessa senare före-

234 slog styrelsen, att ansökningsrätten skulle begränsas till 5 år efter för­ fattarens död. Återstående 50 % skulle utgå såsom understöd till sådana författare, framför allt de yngsta och de äldsta, som befunnits mest i be­ hov av stöd. Härutöver föreslog styrelsen, att bokhandelns läsecirklar skulle avgifts- beläggas med 1 kr per medlem och cirkel, och det samlade beloppet in­ betalas till statens författarfond. Vidare föreslog styrelsen, att även bok­ barer och liknande förvärvsmässigt bedrivna bokutlåningsföretag skulle beläggas med en avgift, uppgående till 5 % av bruttointäkterna från bok­ utlåningen. Inledningsvis anförde styrelsen, att de (av bokutredningen tidigare re­ fererade) danska och norska systemen bragt frågan om författarnas rätt till ersättning för bokutlåning i dessa länder till en lösning. Styrelsens för­ slag byggde i väsentliga stycken på nämnda system men företer också som synes vissa avvikelser.

Föreningen Minervas framställning Minerva, förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare, riktade i skrivelse den 24 november 1947 till Konungen en hem­ ställan, att 5 % av anslagen till våra offentliga bibliotek måtte anvisas för att användas till upprättande av en fond för främjande av vetenskaplig och populärvetenskaplig författarverksamhet av kvalificerat värde. Såsom motivering för sin hemställan anförde föreningen, att då utlå­ nade arbeten vid våra skol- och folkbibliotek till 35 % utgjordes av fack­ litteratur, och då utlåningen vid våra forsknings- och institutionsbibliotek så gott som uteslutande utgjordes av facklitteratur, kunde man våga hävda att minst hälften av den totala utlåningen vid våra svenska bibliotek ut­ gjordes av vetenskaplig och populärvetenskaplig litteratur. Då staten god­ känt principen om fria boklån och författarna således icke kunde bli del­ aktiga av någon avgift för boklån, måste det anses rättvist, att sagda för­ fattare erhöll kompensation på annat sätt. Förslaget tog som synes enbart sikte på den vetenskapliga och populär­ vetenskapliga litteraturen — liksom författareföreningens ovan refererade framställning endast beaktade de skönlitterära författarnas önskemål.

Opinionsundersökningen I bokutredningens författarenquéte förekom, som tidigare nämnts, även en fråga rörande principer och metoder för en eventuell ersättning till för­ fattare vid bokutlåning. Av de 133 svaren upptog 102 mer eller mindre ut­ förliga förslag i fråga om bibliotekslåneersättningen. Svaren varierade i

235 utförlighet mellan enkla önskemål att sådan ersättning snarast måtte infö­ ras till omfattande redogörelser för olika projekt. En tabellering efter vissa huvudgrupper av svar gav följande resultat:

A. Ersättning för bokutlåning Svar: skall utgå av allmänna medel 16 » erläggas av låntagarna 54 alternativa förslag 6 är i princip försvarligt; förslag ställes ej 12 Ersättning för bokutlåning skall ej utgå 1 Ingen åsikt 44 Summa 133

B. Ersättning skall utgå för alla bibliotekslån 53 endast för lån av levande författares verk 2 » » » » » svenska författares verk 1 » » » » » nordiska » » 1 » » » » skönlitteratur 4 » » » » » och populärvetenskap 1 » » vuxna låntagares boklån 8 » » lån på vissa bibliotek 1 Ingen åsikt 66 Summa 137

C. Ersättning skall beräknas på utlåningsfrekvensen 58 » bibliotekens årliga inköp 8 Ingen åsikt 67 Summa 133

D. Fördelningen skall ske proportionellt mot utlåningsfrekvensen 36 d:o, men med viss begränsning av utdelningen till förfat­ tarna och avsättning till en fond 18 via en stipendiefond till författarna 10 » » fond för konst, litteratur, vetenskap 1 förutom till författare även till översättare 2 efter kvalitetsbedömning 2 Ingen åsikt 66 Summa 135

Svar: E. Ersättning bör uttagas av låntagaren med mindre belopp per lån 17 » 5 öre per lån 10 d:o och redovisas med kontrollmärken 12 » » » » avgiftsbclagt låntagarkort 3 236 med 10 öre per lån 1 » 25 » » » under första året 1 » 2 kr » år (obegränsat antal lån) 4 » 5 » » » » » » 3 » differentierade belopp o Ingen åsikt, andra metoder 81 Summa 134

F, Läsecirklar skall innefattas i systemet i) Bokbarer » » » » 11 » » i lag förbjudas 3 Ej förslag 119 Summa 138

I ett flertal fall omfattar svaret mer än ett förslag (en synpunkt), varför summan överstiger antalet insända formulär. Majoriteten av förslagsställarna önskade således en låntagaravgift (54 svar). 16 förslagsställare (+ 6 med alternativt förslag) gick på anslagslin­ jen, och 12 hade ej något konkret förslag att framställa. Motiveringarna för låntagaravgiften skiftade starkt; från rättvisekrav till skäl, sådana som »lä­ sarna sätter större värde på litteraturen, om de måste betala för lånet». Bib­ lioteksersättningen borde beräknas på samtliga boklån enligt majoriteten bland förslagsställarna. Endast i 18 fall angavs några inskränkningar. Sva­ ren under D. visade, att 36 valde den proportionella metoden och att 33 före­ slog varierande inskränkningar. Ibland framhöll man, att billigheten kunde kräva, att flitigt lånade författare frivilligt kunde avstå någon del av sina intäkter till förmån för sämre lottade kolleger. Kravet på kvalitetsbedömning grundades på en jämförelse med STIM-ersättningen till tonsättare, som ut­ går med skilda belopp för seriös och populär musik. Av de 54 svar under A., som föreslog att ersättning skall uttagas av lån- • tagarna, innehöll 53 mer eller mindre konkreta synpunkter på ersättnings­ beloppet. Majoriteten (46 svar) anslöt sig till en förhållandevis ringa pålaga på den boklånande allmänheten (mindre belopp pr lån — 2 kr pr år). En­ dast ett fåtal författare hade uttryckt någon åsikt om läsecirklar och bok­ barer.

Utredningen Principiellt ståndpunktstagande

Bokutredningen finner, att starka skäl talar för att författarvärlden skall tillerkännas rätt till ersättning för bokutlåningen. Författarrättens nuvarande begränsning innebär en obillighet emot upphovsmannen till ett litterärt verk. Enligt vad bokutredningen under hand inhämtat från auk­ torrättskommittén, vilken erhållit i uppdrag att bearbeta bestämmelserna

237 rörande författarrätten, avser denna, såsom tidigare nämnts, att i samråd med motsvarande organ i andra nordiska länder framlägga ett förslag i syfte att modernisera lagstiftningen i detta och närliggande hänseenden. Men redan innan detta väntade förslag föreligger, och innan detsamma bli­ vit föremål för vidare behandling, anser utredningen, att frågan om er­ sättningen till författarna för bokutlåningen bör bringas till en praktisk lösning. Utredningens författarenquéte besannar vad i de tidigare framställning­ arna anförts: inånga av våra svenska författare lever under ekonomiskt betryck. Ovissheten om det ekonomiska resultatet av diktarmödan skapar i många fall en osäkerhet, som icke alltid tillåter författarna att utveckla hela sin litterära skaparkraft. Tvånget att ägna tid och krafter åt arbets­ uppgifter, som ter sig ovidkommande för diktararbetet, betraktas som en hämsko. Författare, som icke kan eller vill ägna sig åt förvärvsarbete bred­ vid författandet, ställs — om de icke är ekonomiskt välställda — ofta i en rent prekär situation. Visserligen kan man häremot anföra, att författarna själva valt sitt oberoende och därför får underkasta sig dess konsekvenser. Det samhälleliga utnyttjandet av deras verk bör emellertid enligt utred­ ningens uppfattning rättvisligen medföra en lättnad i deras ekonomiska läge. Det är ett allmänt kulturpolitiskt intresse att stödja biblioteksverk­ samheten, som av allt att döma står inför en period av stark utveckling. Rättvisa och billighet talar för att författarna härvidlag också bör bere­ das en kompensation för det samhälleliga utnyttjandet av deras verk.

Form för gottgörelsens erläggande Såsom utredningen ovan anfört, har författarföreningen i sin framställ­ ning den 18 september 1934 om ersättning till författarna för bokutlå­ ningen i huvudsak utgått från licensavgifter, som skulle upptagas av den boklånande allmänheten. Då detta förslag avvisades av bibliotekslånesak- kunniga, väckte föreningen år 1938 förslag om inrättande av en författar­ fond, till vilken staten skulle anvisa medel antingen av lotteriinkomster o. dyl. eller i form av ett anslag i proportion till biblioteksanslaget, och ur vilken fond sådan ersättning skulle utgå till författarna. Av utredningens författarenquéte framgår, att en betydande majoritet ansluter sig till tanken på en låntagaravgift. Ofta anföres som skäl härför, att låntagaren borde utföra någon ekonomisk motprestation för sitt »för­ fogande» och att han skulle sätta större värde på att få låna boken, om lånet vore förenat med en avgift till författaren. Utredningen finner emel­ lertid avgörande skäl tala emot ett sådant förfaringssätt. Förmånen av fria bibliotekslån är av den största betydelse för folkbildningsarbetet, och ett avsteg från den princip om fria boklån, som införts i författningen om stat-

238 ligt stöd till biblioteksverksamheten, skulle innebära en återgång till ett i stort sett redan övergivet system. En avgiftsbeläggning av boklånen skulle dessutom kunna innebära risk för minskad utlåningsfrekvens vid biblio­ teken. Utredningen finner vidare, att en uppbörd av låntagaravgifter vid biblioteken skulle öka deras arbetsbörda — oavsett om uppbörden innebär inkasserandet av en avgift vid varje boklån eller betalning för ett låntagar- kort, gällande för ett större eller mindre antal lån. Då en gottgörelse för bibliotekslånen likväl bör komina till stånd, an­ ser utredningen, att den bör utgå av allmänna medel och att kostnaderna härför bör upptagas såsom ett särskilt anslag under åttonde huvudtiteln.

Gottgörelsens beräkning Beräkningen av den samlade gottgörelsen till författarna för biblioteks­ utlåningen kan utföras på olika sätt. Anslaget kan ställas i relation till bib­ liotekens årliga anslag för inköp av böcker, såsom i Norge, och det kan, så­ som författareföreningen och föreningen Minerva efter dansk förebild före­ slagit, upptagas med en viss procentsats av hela statsanslaget till biblioteks­ verksamheten. Anslaget kan vidare beräknas på grundval av en viss multipel på bibliotekens faktiska utlåning av böcker av olika ersättningsberättigade författare under ett år, och slutligen kan anslaget beräknas på grundval av en viss multipel på hela antalet boklån under samma tid. Det framstår såsom självklart, att beräkningsgrunden bör vara så enkel som möjligt. Beräkningsgrunden bör vidare ha någon anknytning till prin­ cipen att författaren skall erhålla gottgörelse för det »förfogande» över hans verk, som bibliotekslånet innebär. Detta villkor uppfylles endast delvis av en beräkning, som utföres på grundval av statsanslagen till biblioteksverk­ samheten. En stor del av bibliotekens totala kostnader täcks nämligen av kommunala och andra anslag, och endast en viss del av kostnaderna avser direkta bokinköp. Enligt uppgift i Statistisk årsbok 1951, tabell 295, s. 279, Folk- och skolbibliotek åren 1949—50, var utgifterna för bokinköp och bok- inbindning 7,0 milj. kr, och löner och arvoden uppgick till samma belopp. Det sammanlagda statsbidraget var nämnda år 4,4 milj. kr. Beräknas anslaget på grundval av statsanslaget till biblioteksverksam­ heten, medför detta dessutom, att ersättningen till författarna kommer att stiga under de år, då biblioteksväsendet utvecklas i snabbare takt, och minska, om anslagen av skilda anledningar nedskäres. Vidare kan en be­ ramad omorganisation av biblioteksväsendet till en början blott beräknas medföra ökade kostnader utan någon mera påtaglig ökning av antalet boklån. Lägges bibliotekens faktiska utlåning av böcker av olika ersättningsberät­ tigade författare till grund för anslagsberäkningen, medför detta system med

239 sannolikhet en större arbetsbelastning på bibliotekspersonalen än någon annan av de anförda metoderna. Det torde således vara omöjligt att undvika ett synnerligen omfattande registreringsförfarande, om en sådan beräk­ ningsmetod tillämpades, som innebure, att varje boklån skulle registreras. Av detta skäl finner sig utredningen icke kunna föreslå en sådan metod. De båda villkoren relativ enkelhet för beräkningen och anknytning till allmänhetens förfogande över författarnas verk synes utredningen bäst kunna uppfyllas genom den metod, som har den samlade utlåningsfrekven­ sen som utgångspunkt för anslagsberäkningen. Lånefrekvensen är näm­ ligen ett — låt vara primitivt — mått på allmänhetens intresse för biblio­ teksväsendet och därmed på dess »förfogande» över författarnas litterära verk. *

Som ytterligare ett skäl för beräkningen av gottgörelsen efter den totala utlåningsfrekvensen vill utredningen anföra följande. Det är ett känt för­ hållande, att förlagsverksamheten och bokhandeln påverkas av de ekonomis­ ka fluktuationerna. Under lågkonjukturer och i dyrtider tillfredsställer allmänheten i större omfattning sitt läsbehov genom lån på biblioteken än genom köp av böcker. Den kompensation, som utredningen föreslår till för­ fattarna, kommer under sådana förhållanden att automatiskt öka med ut­ låningsfrekvensen på biblioteken. Härigenom motarbetas i någon utsträck­ ning den allmänna tendensen till minskade inkomster för författarna, som annars hittills varit en ofrånkomlig följd av den minskade avsättningen av deras verk. Enligt föreliggande statistik över antal lån vid de bibliotek, som åtnjuter statsbidrag för sin verksamhet (folkbibliotek, skolbibliotek, studiecirkel­ bibliotek, sjukhus- och truppförbandsbibliotek m. fl.), kan det totala an­ talet lån under år 1947 uppskattas till c:a 22.5 miljoner. År 1949 anges antalet lån i Statistisk årsbok i ovannämnda sammanställning rörande folk- och skolbibliotek till 24.9 miljoner lån och för år 1950 uppgår antalet till 27.4 miljoner lån. De anförda siffrorna omfattar samtliga boklån, d. v. s. både skönlitteratur och facklitteratur, både svensk och utländsk lit­ teratur o. s. v. Härav utgjordes år 1949 lån av skönlitteratur (svensk och till svenska översatt) 9.3 miljoner band (37.3 %), lån av barn- och ungdomsböcker 12.9 miljoner band (51.8 %). Återstoden 2.7 miljoner band (10.9 %) ut­ gjordes av facklitteratur och skönlitteratur på utländska språk. Frånräk- nas skolbibliotekens utlåning, erhålles en totalutlåning av 15.6 miljoner band, därav 9.1 miljoner band (58.4 %) skönlitteratur på svenska (origi­ nal och översättningar), 4.0 miljoner band (25.6 %) barn- och ungdomslit­ teratur och 2.5 miljoner band (16.0 %) facklitteratur. * 240 Utredningen föreslår, att ersättning till författarna för biblioteksutlå­ ningen av deras verk utgår av statsmedel med ett visst örestal för varje boklån i de statsunderstödda folk- och skolbiblioteken. Valet av multipel och utlåningens omfattning blir avgörande för anslagets storlek; sättes mul- tipeln till 1 öre per boklån, erhålles en anslagssumma av 274 000 kr med samma lånefrekvens som under åren 1949—50. Med multipeln 2,5 öre per boklån blir anslaget 685 000 kr och med 5 öre per boklån blir det 1 370 000 kronor. Den slutliga anslagssumman måste givetvis prövas i vanlig ordning, men innan ett örestal fixeras för beräkning av gottgörelsen, förutsätter emellertid utredningen någon form av kontakt eller samråd mellan staten och för­ fattarnas organisationer.

Gottgörelsens fördelning Beträffande ersättningen till olika slag av författare anser utredningen, att utländska författare t. v. bör lämnas utan gottgörelse för biblioteksut­ låningen. Läget för deras vidkommande kan framdeles komma att ändras, om den förebådade utvidgningen av författarrätten erhåller internationell eller nordisk giltighet. Frågan huruvida översättare av utländsk litteratur skall erhålla gottgörelse för utlåningen, kan bedömas från olika utgångs­ punkter. Å ena sidan är översättaruppdraget ett engångsuppdrag, som ho­ noreras i ett för allt — översättaren är icke berättigad erhålla någon roy­ alty för nya upplagor. Men å andra sidan kan översättningsarbetet i vissa fall betraktas som en nydiktning av samma höga kvalitet som det ur­ sprungliga diktverket. I princip anser emellertid utredningen, att över­ sättarna icke är berättigade till ersättning för biblioteksutlåning av verk, som de översatt till svenska språket. Någon principiell skillnad bör däremot icke göras mellan barn- och ung­ domsboksförfattare och övriga författare — ej heller mellan skönlitterära och facklitterära författare. Barn- och ungdomsboksförfattarna har, som utredningen visar i sin framställning rörande dessa författare, en i regel avsevärt sämre ekonomisk ställning, trots att deras verk numera når en betydande spridning både genom bokhandeln och på biblioteken. I fråga om facklitterära författare torde i första hand de populärveten­ skapliga författarna komma i åtnjutande av bibliotekslåneersättningen. De på vetenskap i strängare mening inriktade författarnas verk disponeras i huvudsak av de vetenskapliga forskningsbiblioteken. Utlåningen från dessa bibliotek bör enligt utredningens uppfattning icke inräknas i den ersättningsberättigade utlåningen. Om dessa författare har några verk, som är representerade på folkbiblioteken, så bör ersättning för utlåningen utgå i vanlig ordning.

241

16 I både det danska och det norska systemet fästes endast avseende vid nu levande eller efter viss i författningen angiven tidpunkt avlidna för­ fattare och deras litterära produktion. Detta innebär enligt utredningens uppfattning en i sak onödig begränsning av författarrätten. Utredningen föreslår därför efter samråd med auktorrättskommittén, att rätt till er­ sättning för biblioteksutlåningen anknytes till författarrättens allmänna giltighetstid, dvs. för närvarande 30 år efter författarens död och framdeles vad som kan beslutas om denna tid. Denna rätt bör i alla avseenden jäm­ ställas med upphovsmannarätten, den skall således kunna ärvas av såväl efterlevande maka (make) som barn och andra släktingar resp. av i testa­ mente förordnade arvingar. I realiteten medför ett sådant förfaringssätt icke några väsentliga olägenheter. De författare, som avlidit för så lång tid sedan, att skyddstiden lider mot sitt slut, är redan i stor utsträckning undanskymda på biblioteksmarknaden av yngre författare, och den andel av det statliga anslaget, som kan beräknas tillfalla deras arvingar och rättsinnehavare, kommer med visshet att utgöra endast en obetydlig del av hela anslaget. *

Av det tidigare utförda resonemanget framgår, att av den totala ut­ låningen varje år i de statsunderstödda folkbiblioteken blir endast vissa lån ersättningsberättigade. Först och främst bortfaller hela den stora ande­ len av översättningar från främmande språk samt utländsk litteratur över huvud taget. Vidare bortfaller de delar av den svenska litteraturen, som tillhör den »fria sektorn», dvs. verk av författare, som avlidit för så lång tid sedan, att deras böcker ej längre är skyddade av lagen om rätt till litte­ rära verk. Hur stor den del är av det totala antalet boklån, som kommer att medföra ersättning till författarna och deras efterlevande, kan icke närmare angivas, men de båda grupperna ersättningsberättigade och icke- ersättningsberättigade boklån torde väga ungefärligen jämnt. Olika metoder att fördela de anslagna medlen bland författarna är möj­ liga. En är att fördela medlen i matematisk proportion till utlåningen av de ersättningsberättigade författarnas böcker. En annan metod är att be­ trakta hela författarvärlden som ett kollektiv och fördela medlen efter för­ tjänst och behov. Ingendera metoden är emellertid helt tillfredsställande. Den förstnämnda ger ingen möjlighet att tillgodose det stora behovet av hjälp och understöd till konstnärligt högtstående författare, vilkas böcker inte har lyckats uppnå någon större försäljning eller utlåning. Den kollek­ tiva metoden å andra sidan tar inga som helst hänsyn till rättsprincipen att de författare, som lånevägen mest utnyttjas av allmänheten också har rätt till en proportionsvis lika mycket större ersättning, som de författare, vilkas böcker lånas i mindre utsträckning. Utredningen, som finner att

242 rättsprincipen inte kan frångås men som tillika anser, att hjälp- och un­ derstödsbehovet icke får eftersättas, har kommit fram till en lösning, som torde eliminera nackdelarna men behålla fördelarna i de båda metoderna. Som tidigare framhållits, torde ungefär hälften av boklånen vara ersätt­ ningsberättigade, och utredningen föreslår därför, att halva anslaget dispo­ neras för en individuell gottgörelse till författarna, baserad på lånefrekven­ sen vid de statsunderstödda folkbiblioteken, och halva anslaget användes för pensioner och understöd åt förtjänta författare och deras efterlevande samt bidrag till särskilda ändamål. I en särskild bilaga till betänkandet, nr 6, s. 303 ff, redogöres för den biblioteksundersökning, som på utredningens uppdrag utfördes av biblio­ tekskonsulenterna inom ett urval av folkbibliotek. Av undersökningen framgick, att stickprovsmetoden var en framkomlig väg, när det gäller att mäta lånefrekvensen för de olika författarna, och att en sådan under­ sökning inom ett begränsat antal bibliotek i städerna gav ett resultat, som icke märkbart påverkades av att även smärre bibliotek inräknades i total­ summorna. Individuellt uppvisade de olika författarna som väntat mycket olika ut­ låningssiffror. Allmänhetens intresse var koncentrerat kring ett urval av romanförfattare. Essäister, lyriker och dramatiker företedde i jämförelse med dem ytterst ringa utlåningssiffror. Undersökningen gav ett ytterligare stöd för utredningens uppfattning, att anslaget till bibliotekslåneersättningen bör fördelas på sådant sätt, som ovan anförts. Ty de författare, som icke uppnår några höga utlåningssiffror, kan tilldelas ett ekonomiskt stöd i stipendieform från den anslagsdel, som avses för den kollektiva gottgörelscn. Genom detta förfaringssätt elimineras, såsom ovan framhållits, nack­ delarna och bevaras fördelarna i de båda anförda system, som kommit till uttryck i Danmark och Norge. Rättvisesynpunkten, vars mest rigorösa till- lämpning är en ersättning för varje boklån, tillgodoses i större utsträckning än i det danska systemet, där man räknar böckerna på utlåningshyllorna, och det kulturpolitiska strävandet att ge författarna ett ökat statligt stöd, som tagit sig uttryck i det norska systemet, får en praktisk tillämpning. Beträffande fördelningen av den del av anslaget, som skall disponeras för en individuell gottgörelse till författarna, vill utredningen anföra föl­ jande. Det kan förefalla djärvt att förutsätta, att utlåningsfrekvensen för de olika författarna kan mätas med tillfredsställande noggrannhet på det an­ förda sättet. Gentemot ett sådant resonemang vill utredningen anföra, att stickprovsmetoden på andra områden visat sitt stora värde, när det gäl­ ler att snabbt och relativt billigt räkna fram genomsnittssiffror i statis­ tiska sammanhang.

243 Utredningen vill vidare framhålla, att en fullständig katalogisering av folkbibliotekens bokinnehav och utlåning ligger utom möjligheternas gräns. Härtill bidrar främst den omständigheten, att bokbeståndet är splittrat på ett mycket stort antal bibliotek, av vilka det övervägande antalet hand­ has av personer, som har biblioteksuppdraget som ett oavlönat eller lågt avlönat extrauppdrag. Som framgår av bilaga 6, s. 308, spelar de små bib­ liotekens utlåningssiffror en ytterst ringa roll inom det urval, som när­ mare studerats. Om dessa bibliotek skulle representeras i förhållande till sitt antal i stället för i förhållande till sitt bokinnehav eller sin bokutlå­ ning, så skulle bilden av den totala bokutlåningen bli snedvriden. Den exklusivare litteraturen skulle helt undanskymmas av den mera populära, men resultatet skulle i sista hand bli detsamma, nämligen att ett fåtal för­ fattare skulle komma i åtnjutande av en förhållandevis större del av er­ sättningen än det stora flertalet. Den arbetsinsats, som stickprovsmetoden ålägger ett urval av bibliotek, bör icke överskattas. Den inskränker sig till en registrering av de berörda bibliotekens bokinnehav och av deras utlåningssiffror en viss dag, d. v. s. av alla böcker som är utlånade från biblioteket vid undersökningstillfället. Arbetet kan väsentligt underlättas genom att den centrala instans, som skall fördela de anslagna medlen, i förväg låter iordningställa en förfat- tarförteckning av samma slag, som utredningen lät distribuera. Utredningen föreslår, att beräkningen av den individuella gottgörelsen sker på följande sätt. Efter upprättandet av en förteckning över svenska författare, som åtnjuter skydd för sin litterära produktion enligt gällande lag, utsändes denna förteckning till ett urval av bibliotek, vilket upprät­ tats med anlitande av sakkunnig bibliotekspersonal. I förteckningen skall biblioteken införa antalet en viss angiven dag utlånade böcker av resp. för­ fattare. Av allmänt intresse är vidare, att biblioteken samtidigt anger inne­ havet av böcker av de ersättningsberättigade författarna. Urvalet av biblio­ tek skall skifta år från år, ty härigenom elimineras eventuella olikheter mellan biblioteken. Att tidpunkten för undersökningen och urvalet av bib­ liotek ej publiceras i förväg bör vara självfallet. Sedan förteckningarna insänts till den centrala instansen, låter denna sammanräkna siffrorna för de berörda biblioteken och fördelar de dispo­ nibla medlen i proportion till envar författares redovisade utlåningssiff­ ror. Ett stort antal författare, däribland inånga förtjänstfulla, kominer av na­ turliga skäl ej att erhålla några större utlåningssiffror i stickprovsunder­ sökningarna. Det kan ifrågasättas, om det är av behovet påkallat att för­ dela belopp, som blott svarar mot 10 boklån eller därunder. Utredningen anser, att dessa småbelopp i stället skall tillgodoföras den del av anslaget, som skall fördelas efter individuell prövning.

244 Utredningen prövade flera alternativ för beräkningsmetoden av den in­ dividuella gottgörelsen men stannade inför ett system, som synes med­ föra minsta möjliga arbetsbelastning för biblioteken och den fördelande instansen. Bland de system, som utredningen förkastade, må nämnas ett, som måhända i princip hade givit ett rättvisare resultat. Det innebar i korthet, att multipeln för varje författare skulle mätas efter stickprovs­ metoden men appliceras på det totala bokbeståndet i samtliga folk- och skolbibliotek. Detta förutsatte emellertid en årlig redovisning av bokbe­ ståndets förändringar i hela antalet bibliotek. Utredningen avstod från att framlägga detta förslag, då detta system med säkerhet hade blivit alltför betungande och kostsamt med nu rådande organisation inom biblioteks­ väsendet. Fördelningen av återstående medel, d. v. s. hälften av det totala anslaget jämte de ersättningsbelopp, som kvarbliver hos den centrala instansen, skall enligt utredningens förslag ske efter följande riktlinjer. Ur det anslag, som avses för kollektiva åtgärder, föreslår utredningen, att tre skilda slag av bidrag skall utgå, nämligen pensioner till äldre för­ fattare och till författares efterlevande, understöd till förtjänta författare och bidrag till särskilda ändamål. Pensionerna bör ha en sådan storlek, att beloppet jämte förekommande sociala förmåner blir tillräckligt för en tryggad ålderdom. Utdelningen av författarpensioner skall ske i samråd med de olika författarföreningarna, som skall äga rätt att väcka förslag i detta hänseende. Understöden till förtjänta författare skall fördelas på sedvanligt sätt, d. v. s. till författare, som ej förvärvat en större publik. Bidragen till särskilda ändamål skall avse sådana behov som ekonomiskt stöd vid tjänstledighet för litterärt arbete, till studieresor, till inköp av facklitteratur och till övriga ändamål, som syftar till en vidgad oriente­ ring i och för det litterära arbetet. Anslaget skall förvaltas av en central instans, lämpligen kallad styrelsen för Sveriges författarfond. Den skall handlägga alla ärenden rörande bib- liotekslåneersättningen, uppgöra författarförteckningen och i samråd med bibliotekskonsulenterna hos skolöverstyrelsen utvälja de bibliotek, som skall redovisa den årliga lånefrekvensen. Härutöver skall styrelsen för Sveriges författarfond utvälja pensionärer, fördela stipendiebeloppen och övriga förekommande bidrag. Till nämnda styrelse skall ansökningar om stipendier och bidrag in­ lämnas; styrelsen dock obetaget att utdela bidrag utan ansökan. Styrelsen skall äga beslutanderätt om medlens fördelning. Genom styrelsens försorg kungöres vilka belopp, som står till förfogande för utdelning. Medel som inflyter från annan avgiftsbelagd utlåning eller uthyrning — t. ex. från bokhandlarnas fria läsecirklar och bokbarernas verksamhet

245 — bör också, om så befinnes lämpligt, förvaltas och fördelas av styrelsen för Sveriges författarfond. Nämnda styrelse bör sammansättas av representanter för de skilda för­ fattarföreningarna och det allmänna. Författarna bör representeras av 3 skönlitterära, 2 facklitterära författare och 1 barn- och ungdomsbokför­ fattare. Kungl. Maj:t bör utfärda de närmare föreskrifterna för styrelsens befattning med de anslagna medlen samt utse ordföranden och ytterligare två allmänna representanter i styrelsen samt sekreterare. Författarrepre- sentanterna bör utses av Sveriges författareförening, av Sveriges ungdoms­ författareförening och av föreningen Minerva eller av resp. föreningars styrelser. Styrelsen bör utses för tre år i taget.

Stipendier Under den gemensamma beteckningen »stipendier» har utredningen sam­ manfört dels stipendier i gängse mening, d. v. s. kontantbelopp, som ställts till författarnas förfogande för att underlätta deras ekonomiska villkor under den tid, då de arbetar på sina nya litterära verk, dels understöd, som lämnas utan sådan motivering, dels litterära meritbelöningar — dock ej litterära pristävlingssummor — för framstående litterära prestationer, samt slutligen pensioner och liknande åldersunderstöd till författare, som ej längre utövar någon litterär verksamhet. Några bestämda gränser mellan dessa fyra slag av penninggåvor kan icke dragas — stipendier i egentlig mening och understöd flyter in i varandra, och verkliga författarpensioner existerar blott i några enstaka fall, under det att vissa stipendier faktiskt utgår som pensioner, utan att detta sär­ skilt framhålles. Av betänkandets kap. 5 (s. 213 f) framgår, vilken roll de i enquéten deltagande författarna tillmäter stipendierna och vilken betydelse de har för deras ekonomi. Förhållandena kommer att ytterligare belysas i ett se­ nare avsnitt av detta kapitel, där utredningen redogör för en bearbetning av det särskilda material, som insamlats rörande de litterära stipendierna i Sverige under de senaste decennierna. Behovet av litterära stipendier torde ej längre bestridas av någon, och diskussionen rör sig ej längre om stipendier skall finnas såsom en allmän stödform till författare, utan snarare vilken omfattning de skall ha. Här­ vidlag går meningarna starkt isär. Det föreligger ostridigt en viss ten­ dens bland författarna att lämna andra förvärvsarbeten för att helt övergå till författarskap. Detta medför i sin tur, att behovet av ekonomiskt stöd i form av stipendier ökar, då inkomsterna av litterär verksamhet både i början och slutet av ett författarskap oftast är långtifrån tillräckliga. Denna tendens har både gynnsamma och ogynnsamma konsekvenser.

246 Sannolikt hade åtskilliga betydande litterära verk aldrig tillkommit, om inte deras upphovsmän kunnat och vågat ta den ekonomiska risk, som är förbunden med att lämna en yrkesanställning för att helt övergå till litterär verksamhet. De ogynnsamma konsekvenserna ligger däri, att även mindre betydande litterära talanger kan frestas att följa de andras exem­ pel och så småningom hamna i en ekonomisk misär, då deras litterära alster icke mötes av något intresse från vare sig förläggare eller allmänhet. Detta kan leda till en slentrian inom stipendieväsendet, där de litterära förtjänstsynpunkterna får överskylas av den uppenbara nöden. Upprepade gånger har utredningen framhållit, att de ekonomiska vill­ koren för ett stort antal skönlitterära författare är vanskliga. Av redogö­ relsen för författarenquéten framgår, att de supplementära inkomsterna spelar en betydande roll — hustruns inkomster (eller mannens) och för­ fattarnas inkomster av förvärvsarbete av annat slag intar en framskjuten plats i familjebudgeten. Det ekonomiska skyddet i form av försäkringar eller sparkapital är överlag av mindre omfattning. Författarskapets fria karaktär och personligheternas särart har hittills lagt hinder i vägen för kollektiva försäkringsformer av fastare organisation. Dock bör här näm­ nas, att den första pensionsinrättningen för fria yrkesutövare, Artisternas och litteratörernas pensionsförening, som bildades 1847 och fortfarande äger bestånd, ehuru i något annan organisation, tillkom på initiativ av dessa yrkesutövare själva. Författarna är därför i kanske större utsträckning än andra fria yrkes­ utövare — konstnärer undantagna — överlämnade åt sig själva. Det lit­ terära skapandet är ett arbete, som är långt mer tidskrävande och mödo­ samt än man i allmänhet föreställer sig. Splittringen på vitt skilda arbets­ uppgifter med förvärvsarbete på dagarna och författande på kvällarna och övrig fritid — kan lätt leda till att diktningen förlorar den helgjutenhet, som författaren eftersträvat. Det finns visserligen exempel på författare, som lyckats förena ett dagligt yrkesarbete med en författargärning av- yppersta kvalitet, men de är sällsynta. I sista hand är valet av levnadsförhållanden givetvis en sak, som ute­ slutande angår författaren själv. Om de i allt större omfattning föredrar att leva fritt men knappt på författarskapet, är detta en angelägenhet, över vilken samhället inte har något som helst inflytande. Vad det allmänna kan uträtta är att genom klokt avvägda stödåtgärder bistå de förtjänta och att underlätta deras väg till publiken. För att trygga författarnas personliga frihet och den litterära diktning­ ens oberoende är det således av betydelse, att författarna kan erhålla eko­ nomiskt stöd — både av det allmänna, av enskilda bokförlag och av så­ dana stiftelser, som syftar till att stödja den litterära kulturen. En sådan samverkan mellan sinsemellan oberoende stipendieinstanser

247 är av stor betydelse för författarna. Varje ensidigt stipendiesystem har nämligen uppenbara nackdelar. I ett uteslutande statligt stipendiesystem löper man lätt risken att gynna de »ofarliga» författarna och lämna de mera upproriska sanningssägarna utanför stödet. Även renodlade förlags­ stipendier kan medföra en liknande mannamån. Båda stipendieformerna behöver ett komplement i de enskilda donationsstipendierna. Det för alla parter gynnsammaste synes därför vara, att statsstipendier, förlags- och donationsstipendier och övriga stödåtgärder existerar jämsides med varandra och ytterligare utvecklas. Härigenom elimineras den orätt­ visa, som kan drabba författarna genom att ovidkommande hänsyn får spela in vid bedömningen av deras kvalifikationer för stipendierna.

Nu tillgängliga stipendie- och understödsmedel I det följande skall utredningen söka ge en så utförlig redogörelse som möjligt för de anslag och stipendiefonder, som för närvarande stå till buds. Den kronologiskt upplagda redogörelsen inledes med en redogörelse för statsanslaget till svenska akademien, som utgick första gången år 1864 och som utdelades för sista gången år 1939. Redogörelsen omfattar tiden t. o. m. år 1949.

1. Författar anslag et till svenska akademien Upprinnelsen till en mera regelbunden och organiserad form för stat­ liga stödåtgärder till förmån för skönlitterära författare var Rikets Stän­ ders beslut i anledning av greve Albert Ehrensvärds motion i ridderskapet och adeln (nr 198) vid riksdagen 1862—63. I denna motion föreslogs att ett anslag av 6 000 riksdaler skulle årligen uppföras på åttonde huvud­ titeln att fördelas bland »sådana äldre och yngre vitterhetsidkare, hvilka genom sin litterära verksamhet antingen redan spridt glans öfver fäder­ neslandets litteratur eller gifvit grundade anledningar till den förhoppning att de, genom att ostörda få egna sig åt litterära studier och arbeten, skulle blifva en prydnad för svenska vitterheten». Efter utförlig behandling i de fyra stånden fattade riksdagen sitt beslut. I motiveringen för det föreslagna anslaget framhölls att de svenska för­ fattare, som lyckats kämpa sig fram till ryktbarhet, oftast nödgats att söka sig in på andra banor »för att inom embetsverlden, skolan eller kyrkan vinna den utkomst, som genom ett uteslutande egnande åt vit­ terhet och litterära arbeten icke af dem skulle kunna ernås». Vidare heter det i motiveringen »deremot hade mången högt begåfvad natur, som före­ dragit att, ostörd af andra sysselsättningar, egna sig åt hvad han kände utgöra sin verkliga kallelse, i striden med näringsbekymren dukat under». Med hänsyn till »skaldekonstens bildande och förädlande inverkan på

248 nationen» torde statens plikt att understödja utmärkta eller hoppgivande författare icke kunna bestridas. I Sverige var det desto mera av nöden att staten fullgjorde den skyldighet som kunde anses åligga den, helst »som inom en mindre nation äfven högt värderade författare, i anseende till den läsande allmänhetens fåtalighet, svårligen kunna af sin litterära verksamhet påräkna så stora inkomster, att de därigenom kunna vinna en ekonomiskt oberoende ställning». De anförda motiven — svårigheten för en författare att ernå en tillräck­ lig inkomst av sin litterära verksamhet och behovet av ett statligt stöd som kompensation härför samt den bakomliggande orsaken: den litterärt in­ tresserade allmänhetens fåtalighet — äger ännu ett betydande mått av gil­ tighet för författarna. I ett glest bebyggt land som saknar — eller åtmin­ stone blott besitter få eller föga utvecklade — litterära traditioner kan sti­ pendiestödet betraktas som ett slags kulturellt »ödemarkstillägg» till de knappa inkomsterna av bokförsäljningen. Anslaget utgick i 75 år och den sammanlagda understödssumman kan uppskattas till c:a 450 000 kr. Från början anförtroddes svenska akade­ mien att upprätta förslag till "Kungl. Maj :t rörande anslagets fördelning, och redan under de första åren utbildades en viss praxis att reservera delar av anslaget åt förtjänta vetenskapsmän inom de humanistiska disciplinerna — oavlönade docenter i historia, språkforskare m. fl. I några fall utgick anslaget till samma personer under en lång följd av år och förvandlades härigenom till ett slags livstidspensioner. Sålunda uppbar akademileda­ moten Carl Anders af Kullberg årliga anslag med skiftande belopp från 1864 till 1897, då han avled. Avvikelserna från de ursprungliga givna föreskrifterna påtalades dels av statsrevisorerna år 1888, dels av ledamoten av andra kammaren, fil. di- David Bergström i motion (nr 131) till 1897 års riksdag. Motionären före­ slog, att anslagssumman skulle fördubblas till 12 000 kr och att Sveriges författareförening jämte svenska akademien skulle avge förslag om an­ slagets fördelande. Motionen avslogs av riksdagen. Framdeles iakttogs de givna bestämmelserna om att anslaget skulle kom­ ma de skönlitterära författarna till godo mera noggrant, och under de sista årtiondena innehöll akademiens förslag på lämpliga stipendiater en avgjort större variation än tidigare. Från 1911 och framåt utdelades årligen sex stipendier om vardera 1 000 kr; tidigare hade stipendierna växlat i belopp. Hela antalet stipendiater utgjorde 154 och de summor, som kom de olika författarna tillgodo, varierade mellan 400 kr och 47 500 kr.

2. Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare Denna fond instiftades år 1901 till minne av bokförläggaren Albert Bon­ nier av dennes arvingar. Ursprungligen uppgick fonden till 150 000 kr och

249 är numera (1952) 225 000 kr. Enligt fondens bestämmelser skall avkast­ ningen »användas till understöd åt på svenskt språk skrivande skönlit­ terära författare av talang», varvid främst skall tagas hänsyn till det konst­ närliga värdet av en författares produktion, oberoende av dagens aukto­ riserade meningar om innehåll och form. Stipendierna utdelas av en nämnd, bestående av sex litterärt meriterade personer och en företrädare för dona­ torerna. Den första utdelningen av fondens avkastning skedde år 1901, och under de gångna 51 åren har sammanlagt 555 650 kr utdelats till 186 författare. De belopp, som utdelats under de olika åren, har varierat mellan 6 000 och 20 500 kr. Högsta beloppet som tillfallit en och samma person sammanlagt är 16 500 kr. Fondens möjligheter att utdela stipendier har under senare år i väsentlig utsträckning hämmats genom beskattning av avkastningen.

3. Sveriges författareförenings stipendier, understöd och pensioner Sveriges författareförening, som bildades år 1893, inriktade redan tidigt sin verksamhet på att skaffa medel till understöd åt hjälpbehövande för­ fattare. På skilda sätt — bl. a. genom publikationen Vintergatan — skaf­ fade man föreningen inkomster, vilka tillfördes den år 1900 instiftade understöds- och pensionsfonden. År 1902 utdelades för första gången ett stipendium på 400 kr till författaren Birger Schöldström. Redan år 1900 hade föreningen kunnat anvisa 300 kr till en annan medlem — inkomsten härrörde från ett skadeståndsbelopp, som föreningen tilldelats som ersätt­ ning för en överträdelse av gällande författarrätt. Fram till 1917 växte föreningens fonder till det blygsamma beloppet av 20 500 kr, men sedan man erhållit tillstånd att ordna lotterier till förmån för verksamheten åren 1916, 1917 och 1919 ökade fondbehållningen avse­ värt och översteg redan på 20-talet 200 000 kr. F. n. (1952) uppskattas de fonderade medlen till något över 400 000 kr, vartill kommer de nära 400 000 kr, som ingår i Fredrik Ströms minnesfond. Till föreningen donerade Selma Lagerlöf år 1919 sitt honorar, 20 000 kr, för filmatiseringsrätten av romanen »Gösta Rerlings saga» och donations­ fonden, som bär namn efter boken erhöll senare ytterligare ett tillskott på 10 000 kr av samma donator. Räntan skulle enligt bestämmelserna utdelas företrädesvis till behövande äldre kvinnliga författare. År 1926 erhöll föreningen en gåva om 5 000 kr av fröken K. K. E. Ode- lius att förvaltas av styrelsen under namn av K. A. Odelius' donations­ fond. Av avkastningen utdelar styrelsen årligen ett stipendium till »svensk författare, som efter resor och iakttagelser utomlands inriktat sitt förfat­ tarskap i syfte att främja skolungdomens kunskaper och fostran». De stipendier som utdelats av denna fonds avkastning har varierat i belopp mellan 200 och 375 kr.

250 Sedan författareföreningen 1933 antagit stadgar för Sveriges författare­ förenings pensions- och sjukkassa (understödsförening) har föreningens stipendieutdelning av de tidigare fonderade medlens avkastning upphört. I stället inriktades verksamheten på att utbetala livstidspensioner om 500 kr (från 1949 600 kr) årligen. Härutöver utbetalade styrelsen sjukbidrag till författare som hjälp till läkararvoden, vårdkostnader och liknande ut­ gifter. År 1945 återupptog föreningen sin stipendieverksamhet. Av avkastningen från Gunnar Mascoll Silfverstolpes minnesfond utdelades årligen ett flertal lyrikerstipendier, till belopp varierande mellan 250 och 1 000 kr. Av de s. k. Forsgrénska donationsmedlen förbehölls testamentariskt ett visst belopp till författarstipendier och andra ändamål till fromma för författarna. Donationsmedlen ifråga, 381 700 kr, överfördes vid årsskiftet 1948/49 till Sveriges författareförening och förvaltas av denna under namn »Fredrik Ströms minnesfond» och av den upplupna räntan har fondens styrelse (i vilken ingår representanter för författareföreningen och Stock­ holms stad) hittills anvisat ett belopp av 63 500 kr till 33 författare, bosatta i Stockholm. Utöver det angivna beloppet har styrelsen utbetalt ett under­ stöd till en författares efterlämnade hustru på 3 000 kr. Framdeles be­ räknas författarstipendierna uppgå till c:a 14.000 kr årligen. Genom den överenskommelse, som träffades mellan Sveriges författare­ förening och Svenska bokhandlareföreningen i juni 1949, har författareför­ eningen tills vidare tillförts den avgift på 1 kr, som bokhandlarna uppbär av varje deltagare i bokhandelns fria läsecirklar. Under år 1949 uppgick läsecirkelavgifterna till c:a 7 800 kr, och åren 1950—51 inbringade dessa avgifter 29 000 kr, som fördelats med växlande belopp till 53 författare. Författareföreningens sammanlagda utdelning av stipendier, understöd, pensioner och andra bidrag uppgick under åren 1900—1951 till nära 454 000 kr, varav 275 000 kr härrörde från understödsfonden, 3 700 kr från »Bokens fest», 38 300 kr från Gösta Berlingsfonden, 7 650 kr från K. A. Odelius' stipendiefond, 45 500 kr från lyrikerfonden, 20 460 kr från jubileumsfonden, 63 500 kr från »Fredrik Ströms minnesfond». (Härutöver har föreningen utbetalat ytterligare 90 000 kr i form av sjukhjälp och liknande.)

4. Statsanslaget till skönlitterära författare av utmärkt förtjänst I skrivelse den 20 november 1905 hemställde styrelsen för Sveriges för­ fattareförening, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja ett årligt anslag till inhemska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst. I statsverkspropositionen till 1906 års riksdag intogs ett yrkande om anslag för detta ändamål, men framställningen avstyrktes av statsutskottet och frågan föll i den gemensamma voteringen, sedan andra kammaren först tillstyrkt och första kammaren avstyrkt detsamma. I motion nr 54 i andra

251 kammaren till 1907 års riksdag upptog professor Karl Warburg samma anslagsäskande, och riksdagen lämnade sitt bifall till ett anslag om 10 000 kr årligen. Samma belopp beviljades av de följande riksdagarna ända fram till år 1920. Författareföreningens framställning av år 1912 om ökat an­ slag beaktades av Kungl. Maj:t, som framlade proposition till 1913 års riks­ dag, vilken dock ej bifölls. Ej heller lämnade riksdagen sitt bifall till en ökning av anslaget till 25 000 kr årligen, som föreslogs av Kungl. Maj :t i proposition till 1919 års riksdag. Riksdagen beslöt en ökning till 20 000 kr, vilket belopp utgick under de följande åren t. o. m. budgetåret 1936/37. Sveriges författareförening hade redan år 1920 anhållit, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att öka anslaget med ytterligare 30 000 kr för vartdera av åren 1921 och 1922. Departementschefen fann sig icke kunna tillmötesgå föreningens krav i detta avseende utan inskränkte sig till att föreslå en ökning med 20 000 kr för vartdera året. Detta förslag avstyrk­ tes av statsutskottet och riksdagens beslut vidmakthöll det tidigare an­ slagsbeloppet på 20 000 kr årligen. I motion nr 57 i första kammaren till 1925 års riksdag hemställde pro­ fessor Johan Bergman och landshövding Carl Hederstierna, att anslaget för nästkommande budgetår måtte höjas till 50 000 kr, vilket dock stats­ utskottet icke fann skäl att tillstyrka. Ej heller vann författarna Ture Nerman och Fredrik Ström och redaktören fil. dr Knut Petersson bifall till sin motion nr 2 i första kammaren till 1937 års riksdag, i vilken mo­ tionärerna yrkade på en ökning av stipendieanslaget till 40 000 kr årligen. Utskottet tillstyrkte allenast en ökning av anslaget med 5 000 kr årligen, vilket ock blev riksdagens beslut. Påföljande år föreslog redaktör Hem­ ming Sten i motion nr 52 i första kammaren, att riksdagen måtte höja anslaget till 50 000 kr, men statsutskottet hemställde, att riksdagen måtte besluta om den höjning med ytterligare 5 000 kr, som redan föreslagits av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition, vilket riksdagen biföll. Sti­ pendieanslaget utgick även under påföljande budgetår (1939/40) med samma belopp, 30 000 kr. Under budgetåret 1940/41 nedskärs stipendieanslaget till författarna till 16 000 kr, varjämte det tidigare omnämnda anslaget på 6 000 kr till svenska akademien helt indrogs. Samma belopp utgick även under budgetåret 1941/42. Därefter höjdes åter anslaget successivt. År 1942/43 utgick såle­ des 25 000 kr, år 1943/44 samma belopp. År 1944/45 utgick 30 000 kr, 1945/46 40 000 kr och 1946/47 50 000 kr. Under budgetåren 1947/52 har anslaget utgått med 75 000 kr årligen och från och med budgetåret 1952/53 med 100 000 kr. Sammanlagt har riksdagen beviljat 1 087 000 kr till stipendier och under­ stöd åt svenska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst. Under en följd av år uppdelades anslaget i »fasta» och »tillfälliga» understöd. De

252 »fasta» understöden innebar — ehuru intet därom utsädes — en form av författarpensioner. Ett sådant understöd har också utgått till samme för­ fattare alltsedan år 1908. Sedermera utgick denna skillnad för att senare återkomma i annan form. Från och med år 1947 uppdelas anslaget i un­ derstöd åt äldre författare och stipendier åt övriga. Antalet författare, som erhållit understöd eller stipendium under ett eller flera år, uppgår till 118.

5. F'rödingsstipendiet Ur Frödingsfonden, som tillkom genom en insamling till förmån för Gustaf Fröding och som förvaltas av Uppsala universitets studentkår, ut­ delas efter omröstning bland medlemmarna av studentkårerna i Uppsala, Lund, Stockholms och Göteborgs högskolor, tekniska högskolan och me­ dicinska föreningen i Stockholm ett stipendium på 1 000 kr till den diktare, som erhållit de flesta rösterna. Alltsedan år 1911 har detta pris utdelats. Då stipendiet enligt bestämmelserna kan innehavas under flera år i följd, har under de 40 år stipendiet utgått endast sex författare innehaft detta stipendium.

6. Samfundet De Nios stipendie- och understödsverksamhet Enligt föreskrifterna i Lotten von Kraemers testamente donerades ett betydande belopp jämte en fastighet i Stockholm till Samfundet De Nio. Avkastningen av donationsbeloppet får, sedan 25 % lagts till fondökning och använts till utgifterna för Svensk litteraturtidskrift, utdelas till svenska författare. Av det årliga räntebeloppet utdelas ett eller flera stora pris om 10 000 kr till en eller flera framskjutna författare. Samfundet började sin verksamhet 1916 och utbetalade under de första åren endast mindre belopp. År 1921 utdelade Samfundet för första gången sitt stora pris. Åren 1935 och 1940 delades stora priset mellan finlandssvenska för­ fattare, åren 1942 och 1946 kunde Samfundet, till följd av taxeringsnämn­ dens beslut att belägga samfundets inkomster med skatt, icke utbetala sitt stora pris. En provisorisk lösning har skett på så sätt att riksdagen under senare år beviljat Samfundet ett årligt anslag om 10 000 kr. överklagande av taxeringsnämndens beslut har skett i kammarrätten, men utslag före­ ligger ännu icke (1952). Sammanlagt har Samfundet sedan 1916 utdelat 577 094 kr, varav 370 000 kr i »stora pris» och återstoden, 191 594 kr i smärre belopp, varierande mellan 330 och 7 000 kr. Samfundet har i betydande utsträckning givit stipendier till Finlands svenskspråkiga författare och bl. a. har dess in­ komster av finskt kapital, som icke kunnat överföras till Sverige under se­ nare år, tilldelas finlandssvenska författare.

253 7. Bellmanspriset Genom den donation, som konstnären Anders Zorn gjorde till förmån för svenska akademien år 1920, tillförsäkrades denna en möjlighet att ut­ dela ett större stipendium, som enligt Anders och Emma Zorns testamente skulle tillfalla »en verkligt framstående svensk skald». Stipendiet, som erhållit namnet »Bellmanspriset» tillföll först Erik Axel Karlfeldt och se­ nare Albert Engström på livstid. Från 1943 är priset rörligt och uppgår från nämnda år till 12 000 kr. Sammanlagt har 11 författare erhållit 328 000 kr, därav de båda förstnämnda vardera 110 000 kr.

8. Tidens förlags stipendier År 1930 inledde Tidens förlag sin stipendieverksamhet genom att tilldela en författare ett anslag på 500 kr. Under åren 1932—1945 utdelade förlaget författarstipendier till växlande belopp (200—2 000 kr). År 1946 instiftade förlaget en särskild stipendiefond, som skall uppgå till 250 000 kr. Följande år utdelade förlaget tre stipendier, uppgående till hälften, tredjedelen och sjättedelen av avkastningen, till tre stipendiater, och denna praxis har till- lämpats under de följande åren. Sammanlagt har 25 författare erhållit 101 900 kr.

9. Albert Bonniers 100-årsminne I samband med Albert Bonniers förlags hundraårsjubileum 1937 instif­ tades en ny donationsfond, Albert Bonniers 100-årsminne. Grundfonden omfattar 1 miljon kr och av avkastningen — som till följd av skattebe­ läggningen under senare år — uppgår till c:a 30 000 kr mot förut c:a 40 000 kr — utgår ett antal stipendier till svenskspråkiga skönlitterära och populärvetenskapliga m. fl. författare, journalister och konstnärer, som ägnar sig åt bok- eller tidningsillustration. Fr. o. m. år 1938 har ur denna fond utbetalats sammanlagt 263 500 kr till 67 författare (jämte några journalister och konstnärer som även framträtt som författare). Hela stipendieutdelningen under åren 1938—49 uppgår till 463 000 kr.

10. Nordiska uppslagsböckers stipendier Sedan år 1943 utdelar svenska akademien årligen 10 000 kr till svenska skönlitterära författare av medel, som ställs till förfogande av AB Nordiska uppslagsböcker. Sammanlagt har 35 författare erhållit vardera minst 2 000 kr; i sex fall har samme författare erhållit 4 000 kr och i ett fall 10 000 kr. Sammanlagt har bolaget ställt 90 000 kr till förfogande.

11. Stadsfullmäktiges i Stockholm anslag Alltsedan år 1945 anvisar stadsfullmäktige i Stockholm ett årligt anslag till författare, konstnärer, tonsättare och skådespelare. På författarnas del 254 har kommit ett sammanlagt belopp mellan 10 000 och 16 000 kr. Hittills har 17 författare erhållit stipendier ur detta anslag och den totala summan för författarstipendierna uppgår till 81 000 kr.

12. Svenska Dagbladets stipendier År 1945 instiftade tidningen Svenska Dagbladet en donation av 5 000 kr att årligen fördelas bland förtjänta svenska författare. År 1946 fördelades 10 000 kr och år 1948 tillkom ytterligare ett stipendium på 500 kr, varige­ nom hela beloppet nämnda år uppgick till 5 500 kr. Sammanlagt har tid­ ningen anslagit 40 500 kr för detta ändamål, och 37 författare, därav 4 finlandssvenska har erhållit stipendier, som varierat i belopp mellan 500 kr och 2 000 kr per år.

13. övralidspriset Författaren Verner von Heidenstam bestämde testamentariskt bl. a. att viss del av avkastningen av hans efterlämnade gods Övralid skall använ­ das till författarstipendier. De utdelas av stiftelsens förvaltning och utgår med 3 000 kr pr år. Första gången utdelades övralidspriset år 1945 och hittills har sex författare och två vetenskapsmän erhållit detta pris.

14. P. A. Norstedt & Söners stipendier År 1946 började AB P. A. Norstedt & Söner utdela stipendier till för­ fattare, huvudsakligen sådana, som utger sina verk på detta förlag. I sam­ band med bolagets 125-årsjubileum 1947 instiftades även ett pensionsrum på 1 500 kr, som fr. o. m. år 1948 tilldelades författarinnan Gurli Hertz- man-Ericson. Sammanlagt har förlaget utdelat 64 250 kr, varav 6 000 kr i pension och 2 000 kr i resestipendier och 43 författare har hittills kommit i åtnjutande av stipendier från detta bokförlag. Stipendiernas belopp har varierat mellan 500 kr och 3 000 kr.

15. Boklotterier År 1947 anordnade personalen hos Konsum i Stockholm ett boklotteri, som gav ett överskott av 11 700 kr, vilket fördelades bland svenska förfat­ tare. Alltsedan år 1948 anordnar ABF, AT och Vi sådana boklotterier, som hittills lämnat en behållning på c:a 200 000 kr, varav största delen utdelas bland svenska författare. Av summan utdelas någon del till kritiker och tidskriftsredaktörer utvalda genom röstning.

16. KF:s och Vi:s stipendier År 1947 utdelade Kooperativa Förbundets förlag och tidskriften Vi för första gången författarstipendier på ett sammanlagt belopp av 10 000 kr,

255 och under de följande åren har stipendiesummorna varierat mellan 9 000 och 12 000 kr. T. o. m. år 1951 har 19 författare erhållit stipendier till belopp mellan 1 000 och 5 000 kr.

17. Bonniers rese- och arbetsstipendier Samma år införde Albert Bonniers förlag ytterligare en ny stipendie­ form, rese- och arbetsstipendier, som utgår med ett sammanlagt belopp av 12 000 kr årligen. Hittills har 12 yngre författare tilldelats dylika stipen­ dier och sammanlagda beloppet uppgår till 72 000 kr.

18. Åhlén & Åkerlunds stipendier Under fem år, räknat från år 1948, ställer Åhlén & Åkerlunds förlags­ aktiebolag årligen 5 000 kr till förfogande att utdelas bland författare, som medverkat i bolagets publikationer. I den nämnd som fördelar medlen är författareföreningen representerad. Hittills har 20 000 kr fördelats till sam­ manlagt 20 författare.

19. Ny Tids kultur pris Under år 1948 instiftade tidningen Ny Tid i Göteborg ett årligt pris på 1 000 kr, vilket enligt statuterna kan tillfalla en förtjänt konstnär, för­ fattare eller kompositör. Hittills har fyra stipendier utdelats till svenska författare.

20. Sydsvenska Dagbladets kulturpris Likaledes under år 1948 instiftade tidningen Sydsvenska Dagbladet Snäll­ posten i Malmö ett kulturpris om 5 000 kr. Icke heller i detta fall stipu­ leras särskilt att författare skall äga företräde.

21. Tidningen Frihets stipendium År 1950 utdelade Tidningen Frihet ett författarstipendium på 1 000 kr såsom uppmuntran åt en representant för den unga författargenerationen. Stipendiet skall utgå årligen, och t. o. m. år 1951 har således 2 författare erhållit var sitt stipendium om 1 000 kr.

22. J. Doublaugs stipendier År 1951 utdelades av svenska akademien för första gången stipendier från avkastningen av den donationsfond, som genom testamente år 1944 av den norske affärsmannen J. Doublaug ställts till akademiens förfogande. Fonden är delad i två poster, varav den ena, avsedd för norska författare är placerad i Norge och den andra, avsedd för svenska författare i Sverige. Första året utdelades av den svenska delfondens avkastning 2 stipendier oin vardera 5 000 kr.

256 Utöver de ovan upptagna anslagen nr 1, 7, 10 och 22 förfogar svenska aka­ demien över vissa andra donationsmedel, som kommit främst svenska och i viss utsträckning även landsflyktiga utländska författare och vetenskaps­ män tillgodo. Enligt uppgifter som lämnats av akademien skall de anslag som sålunda utdelats under åren 1920—49 uppgå till 472 600 kr. Av detta belopp har 428 800 kr tillfallit svenska skönlitterära författare och 43 800 kr svenska och utländska vetenskapsmän. Under de senaste tjugofem åren har det årligen utdelade beloppet varierat mellan 11 300 kr och 29 100 kr. Tidigare utgick endast smärre belopp. Det Beskowska resestipendiet på 3 000 kr har utdelats 13 gånger sedan 1920 och det Zibetska priset till ve­ tenskapsmän på 1 000 kr har utdelats 3 gånger sedan 1924. Detta sist­ nämnda pris har icke medtagits i den sammanfattande tablå som återgi­ ves på följande sida. Genom Sveriges bokhandlares och bokhandelsmedhjälpares försorg in­ samlades under tre år medel till ett stipendium, kallat »Tack för boken» vilket tilldelades en förtjänt författare efter omröstning bland bidragsgi­ varna. Sammanlagt utgick detta stipendium med c:a 7 800 kr. Utöver de ovan upptagna kontantstipendierna har vissa naturastipendier i form av fri kost och logi under någon tid av året ställts till författarnas förfogande. Det är främst ett antal pensionärs- och turisthotell men även några folkhögskolor, som på detta sätt velat giva författarna en välbehövlig rekreation eller arbetsro. Förmånerna har icke medräknats i de anförda stipendiesummorna. Ej heller har någon redogörelse för utlandsstipendierna medtagits. De är f. n. tre till antalet; två danska och ett finländskt.

Sammanfattning Till förtydligande av ovanstående redogörelse vill utredningen fram­ lägga följande tabell 61, som utvisar stipendiegivningens omfattning under angivna år, fram t. o. m. 1951.

Stipendiernas fördelning. Stipendieringen av de skönlitterära författarna går, som utredningen ti­ digare visat, tillbaka till år 1864, då ett första regelbundet återkommande anslag uppfördes på riksstaten att fördelas på förslag av svenska akade­ mien. Det kan vara av intresse att något närmare beröra, hur stipendie­ medlen fördelats bland svenska författare, då förhållandena tidvis varit underkastade en ganska sträng kritik och granskning. Utredningen har fördenskull sammanfört tillgängliga uppgifter rörande de litterära stipen­ dierna, så långt detta varit möjligt, och kan redovisa ett sammanlagt sti-

257

17 Tabell 61. Författarstipendier 1864—1951

Utdelat Total­ Stipendie- och understödsanslag Härav till till sv. belopp sv. förf. förf. 1951

1. Statsanslag till svenska akademien (1864— 1939) 450 000 400 000 2. Albert Bonniers stipendiefond (1901— 555 650 555 650 10 000 3. Sveriges författareförening (1902— 544 000 544 000 52 550 4. Statsstipendier (1908— 1 087 000 1 087 000 75 000 5. Frödingsstipendiet (1911— 41000 41 000 1000 6. Samfundet De Nios understöd och pris (1916— 577 094 542 994 18 000 7. Bellmanspriset (1920— 328 000 328 000 12 000 8. Tidens förlags stipendier (1930— 101 900 101 900 12 000 9. Albert Bonniers 100-årsminne (1938— 464 000 271 500 12 000 10. AB Nordiska uppslagsböckers stip. (1943—öl) 90 000 82 000 8 000 11. Stockholm stads författaranslag (1945— 81 000 81 000 12 000 12. Svenska Dagbladets stipendier (1945— 40 500 36 500 4 000 13. övralidspriset (1945— 21000 15 000 3 000 14. P. A. Nordstedt & söners stipendier (1945— ... 49 500 43 000 9 000 15. Boklotterierna (1947— 206 700 191 200 73 000 16. KF:s och Vi:s stipendier (1947— 50 000 50 000 9 000 17. Albert Bonniers rese- o. arbetsstip. (1947— ... 60 000 60 000 12 000 18. Åhlén & Åkerlunds stipendier (1948— 20 000 20 000 5 000 19. Ny Tids kulturpris (1948— 4 000 4 000 1000 20. Sydsvenska Dagbladets kulturpris (1948— 20 000 10 000 5 000 21. Frihets stipendier (1950— 2 000 2 000 1000 22. J. Doublaugs donationsfond (1951— 10 000 10 000 10 000 Svenska akademiens övriga understöd 1920— ... 511 550 466 750 18 350 Tack för boken (1947—49) 7 800 7 800 5 322 694 4 951 294 362 900 pendiebelopp på 4.3 miljoner kr, som fördelats på inemot 500 svenska för­ fattare, huvudsakligen skönlitterära (se bilagorna 4 och 5). Någon utförligare historieskrivning kan dock icke komma ifråga, då förhållandena på den litterära marknaden tidigare avvek alltför mycket från de nuvarande för att några direkta jämförelser skall kunna göras. Huvudvikten läggs därför vid en redogörelse för stipendieförhållandena för 313 författare, som erhållit stipendier under åren 1900—49. För deras vidkommande uppgår stipendiéheloppens totalsumma till 3,7 mil­ joner kr — de återstående c:a 200 författarna har endels tillhört äldre generationer, endels huvudsakligen sysslat med andra slag av skriftställar- verksamhet. Till någon del består de även av utländska författare — främst finlandssvenska — som av denna anledning lämnats utanför redovisningen. I följande tabell 62 återfinnes uppgifterna rörande antalet stipendier, stipendiernas totala belopp och vissa genomsnittsberäkningar. Av skillnaden mellan genomsnittliga stipendiebeloppet pr författare och medianbeloppet framgår, att ett mycket stort antal författare erhållit ett mera blygsamt belopp, under det att några få erhållit betydande summor. Detta framgår tydligare av följande tabell 63 (s. 260), där författarnas för­ delning på grupper av stipendiebelopp återges.

258 Tabell 62. Författarstipendier 1900—49

Genomsnitt Median- Summa Antal belopp Författare, Antal Antal stip. pr sti­ stip. kr för födda åren förf. stip. pr förf. kr pendium pr förf. stipen­ kr kr diat

1838—1854 5 68 64 400 12 900 950 13,6 5 700 1855—1864 22 326 456 425 20 750 1400 14,8 9 500 1865—1874 30 384 593 105 19 800 1540 12,8 5 700 1875—1884 54 682 953 140 17 650 1 400 12,6 3 000 1885—1894 58 412 551 300 9 500 1340 7,1 3 300 1895—1904 51 428 629 705 12 350 1470 8,4 6 300 1905—1914 46 209 271 650 5 900 1300 4,5 2 200 1915—1924 47 133 169 500 3 600 1275 2,8 2 500 Summa 313 2 642 3 689 225 11790 1400 8,4 4 200

För de tre tidigaste åldersgrupperna av författare är redovisningen av naturliga skäl föga representativ, om det gäller att bedöma författarnas villkor i stort, då endast mindre stipendiebelopp stod till förfogande. Om dessa tre grupper kompletterades med uppgifterna för de författare, som avlidit långt före sekelskiftet, så skulle förskjutningen mot de lägre stipen­ dieklasserna bliva mera markerad. Ju närmare man kominer nutiden, desto större tillförlitlighet har uppgifterna. Man skulle av dessa uppgifter kunna dra den slutsatsen, att de litterära stipendierna fördelas synnerligen ojämnt och att ett fåtal författare fål­ en mycket betydande del och flertalet den avsevärt mindre delen av sti- pcndiemedlen. I många fall förhåller det sig så, att några få författare haft stipendier som ett slags livstidsbidrag, i andra fall åter har de fått många men små bidrag från ett flertal stipendienämnder. Att stipendiernas totala summa och totala antal har ett givet samband, framgår av följande tabell 64, som visar spridningen av författare på olika klasser av stipendier efter antal. Fem författare har erhållit vardera mer än 50 stipendier och i samtliga dessa fall uppgår totalsummorna till belopp överstigande 70 000 kr. För majoriteten av författare är antalet stipendier avsevärt mindre. Bilden av stipendieförhållandena vore inte fullständig, om man försum­ made att redovisa, vad stipendierna betyder i ett större sammanhang. Ut­ redningen har valt att fördela stipendiesumman för varje enskild förfat­ tare på antalet år efter litterär debut i gängse mening. För de författare, som erhållit sina första stipendier på ett förhållandevis tidigt stadium av den litterära karriären, är ett sådant genomsnittligt årsbelopp tämligen rättvisande. Men för de författare, som först mycket sent kommit i åt­ njutande av stipendier, är denna fördelning mer eller mindre vilseledande. Som framgår av tabell 65 (s. 261) får författarna numera det första

259 Tabell 63. Stipendiernas totalbelopp 1900—43

Sam manlagt stipendiebelopp kr Författare, födda åren 1001 5 001 10 001 25 001 50 001 100 001 Summa 1000 5 000 10 000 25 000 50 000 100 000 200 000

1838—1854 2 1 1 1 5 1855—1864 2 5 5 4 5 1 1 22 1865—1874 5 8 7 4 2 2 2 30 1875—1884 14 16 5 7 8 2 2 54 1885—1894 16 21 10 5 3 3 58 1895—1904 12 13 9 9 5 3 51 1905—1914 13 21 4 6 2 46 1915—1924 20 15 10 2 47 Summa 82 101 51 38 26 10 5 313 (Kursiva siffror markerar den grupp, där mcdianbeloppet återfinnes.) stipendiet avgjort tidigare under författarbanan än förr. Detta står gi­ vetvis i samband med att stipendiemedlen väsentligt ökats, särskilt under det senaste decenniet. Det kan i detta sammanhang förtjäna anmärkas, att medianåldern vid debut håller sig synnerligen konstant inom de olika författargrupperna. För de båda äldsta åldersgrupperna av författare (födda resp. 1838—54 och 1855—64) ligger den vid c:a 33 år — till följd av sin fåtalighet är dessa båda grupper knappast representativa — och i de därpå följande fem grupperna (författare födda åren 1865—1914) ligger den vid 27—28 år. Inom den yngsta gruppen är mediantalet lägre, eller 24 x/z år, vilket beror på att övre gränsen för denna grupp ligger vid 35 år år 1949. En beräkning av de genomsnittliga stipendiebeloppen pr år efter debut för de olika åldersgrupperna av författare framgår av tabell 66.

Tabell 64. Antal stipendier per författare

Författare födda åren Antal Summa stipendier 1838— 1855— 1865- 1875— 1885— 1895— 1905— 1915— 1854 1864 1874 1884 1894 1904 1914 1924

1 . 1 1 3 10 13 11 16 17 72 2— 5 1 4 9 20 27 18 21 24 124 G— 10 1 4 6 8 8 8 3 6 44 11— 15 5 4 4 1 6 2 22 16— 20 3 2 3 5 3 2 18 21— 25 1 2 2 4 2 11 26— 50 1 3 3 2 3 17 51—• 75 1 5 1 76—100 1 3 4 Summa 5 22 30 54 58 46 47 313 51 260 Tabell 65. Antal år mellan debut och första stipendiet

Författare, Antal år Sum­ födda åren ma 0—1 2—5 6—10 11—15 16—25 26-40 41—

1838—1854 1 o 1855—1864 3 1 3 6 5 22 1865—1874 1 6 7 5 7 30 1875—1884 11 7 12 11 10 54 1885—1894 6 17 12 9 10 58 1895—1904 10 17 13 5 6 51 1905—1914 6 20 11 5 3 45 1915—1924 16 25 4 45 Summa 53 93 62 41 42 15 310 (Kursiva siffror markerar den grupp, där mediantalet är beläget.) Endast 1/6 av de berörda författarna har åtnjutit stipendier med be­ lopp, som överstiger 1 000 kr pr år efter debut. För det ojämförligt största antalet författare är motsvarande belopp betydligt mindre. Ibland orsakas anhopningen av stipendier hos en och samma författare av att stipendienämnderna eller motsvarande organ, som fördelar medlen, fattar beslut ungefär samtidigt och oberoende av varandra. Något krav på en allmän samordning av nämndernas verksamhet med gemensamma över­ läggningar eller liknande torde icke rimligen böra uppsättas. Undersökningen av stipendieringens verkliga utslag kan därmed betrak­ tas som slutförd. Som allmän sammanfattning kan framhållas, att de litterära stipendierna under den period, som här närmare berörts, har kommit författare av de mest skilda slag till godo. De har i huvudsak ut­ delats såsom belöningar för kvalificerade litterära prestationer, såsom stöd åt författare under arbetet på nya verk och i mindre utsträckning till för­ fattare, som redan avslutat sin livsgärning. Någon genomgång av de skilda stipendiegivarnas fördelning har här icke skett, men det kan nämnas, att det främst är författareföreningens egna stipendier, som haft karaktär av understöd. Detta är ett förhållande, som har mycket rimliga orsaker. De medel, som föreningen under tidernas lopp sammanbragt, har i övervägande grad fördelats bland författare, som befunnit sig i akut ekonomiskt trång­ mål eller drabbats av sjukdom eller varaktig nedsättning av prestations­ förmågan. De har ofta inte haft någon annan instans att vända sig till än just författareföreningen, och om understöden många gånger har tett sig otillräckliga, så har detta berott på att hjälpbehovet väsentligt har överstigit föreningens förmåga att bistå. Det har dessutom förefallit rimligare att hänvända sig till författarkollegerna inom föreningen med en ansökan om hjälp än att gå till förläggaren med en anhållan om förskott. Även denna utväg prövas av många författare, vilket framgår av utredningens redogö­ relse för författarenquéten (kap. 5, s. 213).

261 Tabell 66. Årliga stipendiebelopp efter debut

Genomsnittligt stipendiebelopp kr pr år' efter debut Författare, Medi- födda åren Intill 21— 51— 201— 501— 1001— 2 001— 101— Antal anbe- 100 20 50 200 500 1000 2 000 4 000 lopp

1838—1854 .... 1 1 1 1 1 5 165 1855—1864 .... 2 2 7 4 4 2 1 22 240 1865—1874 .... o 2 2 12 3 4 2 2 30 180 1875—1884 .... 7 7 14 5 7 4 8 2 54 180 1885—1894 .... 9 5 9 9 15 5 3 2 57 230 1895—1904 .... 4 5 6 8 7 12 4 5 51 340 1905—1914 .... 2 2 5 12 14 3 5 2 45 225 1915—1924 .... 1 2 12 9 9 11 44 335 Summa 25 25 41 66 60 42 35 14 308 210

De litterära statsstipendierna i framtiden. Det statliga stödet till svenska författare kominer genom utredningens förslag att väsentligt ökas. En betydande del av anslaget till bibliotekslåneer- sättningen kominer sådana författare till godo, som åtnjuter en grundmurad popularitet hos den litterära publiken. Ersättningen för bibliotekslånen bör ej medföra någon minskning i de nu utgående statsstipendierna till skön­ litterära författare av utmärkt förtjänst. Utredningen föreslår i stället, att statsstipendierna uteslutande användes för meritstipendier till väl förtjänta författare. Anslaget bör renodlas, och nu utgående stadigvarande stöd åt äldre författare 'bör tagas från det belopp, som avses för författarpensioner (s. 245). Enligt utredningens uppfattning bör ökningen av statens andel i den totala stipendiegivningen icke heller föranleda de enskilda stipendienämn­ derna att minska sin stipendiegivning. Behovet av stöd kan nämligen långt­ ifrån sägas bli täckt genom de föreslagna åtgärderna. Bedan tidigare har utredningen understrukit kravet, att barn- och ung­ domsförfattare i större utsträckning än hittills skall bliva delaktiga av det statliga författarstödet. Självfallet är, att de skall kunna komma i åt­ njutande även av statsstipendierna. En särställning i stipendieavseende intar de finlandssvenska författarna. Deras stora litterära förtjänster och lika uppenbara behov av ekonomiskt stöd kan icke bestridas. I viss utsträckning har svenska förlags- och do­ nationsstipendier kommit dem till del. Någon möjlighet att giva dem stöd från de svenska statsanslagen torde av principiella skäl icke stå till buds. Men utredningen finner anledning att uttala en allmän rekommendation till de enskilda stipendienämnderna att mera regelbundet än hittills beakta de finlandssvenska författarnas behov av stipendiestöd.

262 Övriga åtgärder Försäkringsskydd Utredningen har under sitt arbete med föreliggande kapitel upprepade gånger kunnat konstatera, att de svenska författarna har ett ur inånga synpunkter otillfredsställande ekonomiskt skydd. Det gäller både försäk­ ringar och sparkapital. Några konkreta förslag på denna punkt kan ut­ redningen emellertid icke framlägga. Utredningen vill endast framhålla att de tidigare påbörjade, men aldrig slutförda förhandlingarna om ett kollektivt försäkringsskydd för författarföreningens medlemmar bör upp­ tagas på nytt. Erfarenheterna av motsvarande försäkringsformer för andra grupper av fria yrkesutövare är gynnsamma, och några större svårigheter att etablera en liknande grupplivförsäkring för de svenska författarna torde icke föreligga.

Skattefrågor Utredningen har uppmärksammat, att de enskilda stipendieinrättning­ arna sedan ett tiotal år tillbaka blivit belagda med skatt på fondernas avkastning. En sammanställning, som överlämnats till utredningen, visar att de tre fonder, som lämnat de största bidragen till svenska författare, under åren 1943—48 haft att erlägga en sammanlagd summa av nära 140 000 kr i skatt, av vilken dock 20 000 kr återgått till författarna genom riksdagens beslut att anvisa 10 000 kr årligen till Samfundet De Nio. Någon liknande beskattning drabbar icke de stiftelser, som främjar veten­ skaplig forskning m. fl. liknande ändamål. Det är uppenbart, att denna beskattning av ett i högsta grad angeläget och kulturfrämjande ändamål inverkat ogynnsamt på fondernas förmåga att bistå författarna, och utredningen vill därför starkt understryka, att de stiftelser och fonder, som gynnar litteraturen, härvidlag bör jämställas med de stiftelser, som främjar vetenskaplig forskning, och sålunda framdeles hänföras till de skatteprivilegierade inrättningar i kommunalskattelagens och statsskattelagens mening (se KL § 53, mom. 1, punkt e och lag om statlig inkomstskatt § 7 mom. f). Stor oklarhet råder huruvida de stipendiebelopp, som författarna motta­ ger, skall beskattas eller undantagas från kommunal och statlig inkomst­ skatt. Taxeringsnämnderna förfar på olika sätt, och någon gemensam linje följes icke i detta hänseende, vilket bestyrkes av de inånga uttalanden från enskilda författare, som utredningen under hand fått mottaga. Oklarheten synes bero på att nu gällande skatteförfattningar främst fäs­ ter avseende vid stipendier, som utgår till mottagarens undervisning eller utbildning, vilket ej äger avseende på författarestipendierna i stort. Betraktas

263 emellertid dessa stipendier såsom utmärkelser eller hedersbetygelser från givarens sida för ett förtjänstfullt litterärt arbete, och uppfylles vidare vill­ koret att beloppet endast utgår någon enstaka gång (alltså ej regelbundet) och utan anspråk på motprestation från mottagarens sida, bör enligt utred­ ningen skattefrihet föreligga. I utslag år 1912 meddelade BB, att Nobelpris ej har ansetts utgöra skattepliktig inkomst, och enahanda utslag meddela­ des år 1936 beträffande understöd från Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare. I detta senare fall hade klaganden anfört, att stipendiet erhållits utan ansökan och utan utförande av något särskilt arbete. Denna senare omständighet kan med samma rätt åberopas av alla författare, som erhåller stipendier från stiftelser och enskilda fonder. 1944 års allmänna skattekommitté har i sitt betänkande IV (SOU 1950:21) anfört följande om beskattning av stipendier (s. 92) : »Kommittén har i det föregående resonemanget endast berört sådana stipendier, vilka utgå till undervisning eller utbildning och föreslagit att dylika stipendier i likhet med vad nu gäller icke skola utgöra skattepliktig inkomst. I detta sammanhang uppkommer emellertid fråga hur exempelvis statens stipen­ dier till skönlitterära författare skola behandlas i beskattningshänseende. Enligt kommitténs mening kan här icke vara fråga om bidrag till mottaga­ rens utbildning utan snarare ett bidrag för möjliggörande av viss förvärvs­ verksamhet. Detta gäller även i varje fall för vissa av de från samma anslag utgående understöden. Om skattefrihet för dylika bidrag skall införas bör detta tydligen ske på annan grund än den på vilken gällande skattefrihet för stipendier för undervisning och uppfostran bygger. Skillnaden mellan statens författarestipendier och de understöd, som utgå av samma anslag är så obetydlig att därest stipendiaterna fritagas från beskattning en sådan förmån bör införas även för understöden. Kommittén finner emellertid för sin del att denna fråga är av sådan beskaffenhet att den lämpligen bör upp­ tagas i annat sammanhang.»

264 SJUNDE KAPITLET BARN- OCH UNGDOMSLITTERATUREN

Inledning Vid 1949 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 291, av- fru Disa Västberg och fröken Märta Öberg angående åtgärder i syfte att främja tillkomsten och spridningen av lämplig och prisbillig litteratur för barn i skilda åldrar. Motionärerna konstaterade, att det ej rådde brist på gammal eller ny barnlitteratur men att det väl saknades möjlighet för barn och föräldrar att välja ut de rätta böckerna och att ha råd att köpa dem. Två välkända barnboksrecensenter, fruarna Greta Bolin och Eva von Zweig- bergk, framhöll motionärerna, hade i ett år 1948 utgivet arbete »Barn och böcker» understrukit, att flera hundra skoldistrikt ännu saknade skolbiblio­ tek och att folkbibliotekens ungdomsavdelningar saknade både ekonomiska och personella resurser för att kunna hålla dem i önskvärt skick. I pres­ sen hade man ofta försummat detta slag av litteratur. Folkbildningsförbun­ dets katalog upptog icke en enda föreläsare om barn- och ungdomslitteratur; i bokhandeln fanns det sällan någon medhjälpare, som kunde ge tillförlit­ liga råd om bokvalet för barn, och i litteraturen om barnuppfostran fanns det jämförelsevis litet skrivet om barn och böcker. Goda initiativ hade vis­ serligen tagits, hade de båda recensenterna framhållit, men utan föräldrar­ nas hjälp och aktiva medverkan väntade de sig icke någon större effekt av alla dessa strävanden. Motionärerna ville för sin del tillspetsa denna mening och understryka, att utan samhällets aktiva stöd kunde man icke åstad­ komma en nödvändig sanering på detta område. Härvidlag ansåg motionärerna, att det borde utredas vad som från sam­ hällets sida kunde och borde göras för att få lämpliga böcker i händerna på vårt lands barn. En utbyggnad och förbättring kunde ske på de områden, där samhället redan nu gjorde en insats. Men det borde också enligt motio­ närernas mening undersökas, huruvida och på vad sätt bokförlagen ville lämna sin medverkan i syfte att få ut god barnlitteratur till billigt pris och avstå från att utge och sprida dåliga barnböcker. Det förtjänade även att övervägas, om något centralt organ eller en granskningsnämnd borde till­ sättas för att handha verksamheten, framhöll motionärerna avslutningsvis. Motionen remitterades till andra kammarens första tillfälliga utskott, som inhämtade bokutredningens uttalande i frågan. Utredningen framhöll i sitt

265 yttrande, att den fann den av motionärerna väckta frågan vara värd beak­ tande och att det var ett allmänt intresse att goda bokvanor utbildades bland medborgarna redan i ungdomsåren. Sedd från denna synpunkt ingick barn- och ungdomslitteraturen som ett självklart led i utredningens arbetspro­ gram. Utredningen hade redan på skilda sätt sökt skaffa sig ett material för belysande av de i motionen berörda frågorna, varför en särskild kom­ mitté ej syntes befogad. Utskottet hemställde, att motionens yrkande måtte bifallas och att Kungl. Maj:t måtte avgöra, huruvida det för ändamålet behövde tillkallas en sär­ skild kommitté eller om utredningen kunde anförtros bokutredningen. Ut­ skottets hemställan vann riksdagens bifall, och ärendet överlämnades seder­ mera till bokutredningen.

Barn- och ungdomslitteraturens ställning Utredningen har i de föregående kapitlen vid flera tillfällen berört frågor, som står i samband med det av motionärerna väckta förslaget. I skildringen av allmänhetens läsvanor har sålunda barnens och ungdomens läsvanor och intresseinriktningar givits en utförlig behandling (s. 19 ff.). Framställ­ ningen ger vid handen, att läsintressena i de normala fallen successivt för- skjutes från sagoböcker och djurberättelser till en alltmer verklighetsbeto- nad lektyr med fastare anknytning till yrkesliv och social miljö. Övergången till de vuxnas litteratur sker tämligen omärkligt. I regel börjar den i 12—13- årsåldern och avslutas under och efter pubertetsåren. Men många vuxna föredrar att läsa sådan litteratur, som kan vara tilltalande för betydligt yngre läsare, och det föreligger ofta ingen mera påtaglig skillnad beträffande de vuxnas och ungdomens bokval. Ibland kan ungdomarna välja en ytterst avancerad litteratur, för att senare återgå till mera onyanserade framställ­ ningar. Allt detta gör, att det är svårt att upprätthålla några bestämda skilje­ linjer mellan åtminstone de vuxnas och ungdomens läsning. Ser man rent historiskt på barn- och ungdomslitteraturen, så är detta slag av böcker avsevärt yngre än den berättande skönlitteraturen. En speciell barn- och ungdomslitteratur uppstod på 1700-talet — muntligt traderade visor, berättelser och ramsor är givetvis av betydligt äldre härkomst — men böcker för barn och ungdom uppstod först under nämnda århundrade. Till en början dominerade det rent didaktiska elementet; böckerna skulle tjäna till upplysning och uppfostran eller till ett föredömligt uppträdande. För ren förströelseläsning var de ej ägnade — nyttosynpunkten övervägde. Denna inställning har sannolikt ännu icke helt förändrats, även om man i allmän­ het lämnar förströelseläsningen avsevärt större spelrum. Bland pedagoger och psykologer erkännes det emellertid allmänt, att fantasin och leklusten behöver ett avsevärt utrymme i barnens läsning och att litteraturen måste väljas efter ålder och mental utveckling.

266 Läsningen av böcker har — liksom fallet är med de vuxnas bokläsning — en konkurrent i annan läsning, främst av tidningar, tidskrifter, magasin och liknande. För vuxna läsare kan sådan läsning betraktas som en huvudsak­ ligen haimlös fritidssysselsättning, lätt verklighetsflyende, om man så vill, men för barnens och ungdomens del är förhållandet måhända annorlunda. Somliga uppfattar denna slags läsning som direkt skadlig — mentaliteten bakom de tecknade serierna är understundom direkt sadistisk eller brutal, novellmagasinen står ibland på ett halvpornografiskt plan, och man har sökt härleda vissa yttringar av ungdomsbrottslighet ur den förtäckta glorifiering av förbrytare och andra illgärningsmän, som ofta träder en okritisk läse­ krets till mötes. Alltför stora skadeverkningar kan man enligt andra utta­ landen inte tillmäta litteratur av detta slag. En mera ohämmad läsning av raffelmagasin kan lika gärna tolkas som en följd av allmän missanpassning i stället för att anföras som en orsak härtill. Det är svårt att utan mera ingående undersökningar på detta område få en uppfattning om det mer eller mindre skadliga ur mentalhygienisk syn­ punkt på detta slags läsning, men man torde utan vidare kunna konstatera, att seriemagasin och detektivhistorier av det slag det här är fråga om knap­ past bidrar till att utveckla den litterära smaken och urskillningsförmågan hos sin läsekrets. Ur denna synpunkt måste litteratur av denna art betrak­ tas som en föga önsklig konkurrent till den mera värdefulla litteraturen. Om man lämnar dessa tryckalster åsido och övergår till den barn- och ungdomslitteratur, som utges i bokform, så är det slående att se, vilken ut­ veckling produktionen av barn- och ungdomsböcker har tagit under de se­ naste åren. Antalet titlar har stigit påfallande kraftigt, och avsättningen har även av allt att döma varit gynnsam. Parallellt med den »klassiska» barn- och ungdomslitteraturen utges mängder av nya böcker, ofta med erkännans- värt hög litterär och konstnärlig standard, men också ofta av relativt slät­ struken kvalitet. Böckerna tillhör i regel de prisklasser, som medger en distribution vid sidan av den reguljära bokhandeln, och denna möjlighet att nå ut på marknaden har också tillvaratagits av förlagen, som distribuerar stora delar av sin produktion genom andra butiker och försäljningsställen än bokhandeln. I följande tabell 67 (s. 268) jämföres utgivningen under år 1939, 1945 och 1949 på grundval av uppgifterna i årskatalogerna för den svenska bokhan­ deln. Produktionen för de berörda förlagen var nära 80 % större (räknat i antal titlar) år 1949 i jämförelse med år 1939.

Författarnas ställning I samband med bokutredningens enquéte bland de skönlitterära förfat­ tarna anmodades även medlemmarna av Sveriges ungdomsförfattareförening att besvara utredningens formulär. Uppgifter lämnades av 21 författare,

267 Tabell 67. Utgivning av barn- och ungdomsböcker

Antal titlar (nya och omtryckta) Förlag Utgivningsår 1939 1945 1949

Alb. Bonnier och Åhlén & Åkerlund 44 52 57 B. Wahlström 35 74 35 Natur & Kultur 4 8 21 Hugo Geber 13 4 21 Lindqvist 9 32 25 Lindblad 17 12 18 Barnbiblioteket Saga 8 12 20 Wahlström & Widstrand 4 6 3 KF med Rabén & Sjögren 4 13 41 Eklund o 6 6 Ljus 8 5 Sörlin 7 9 J. Hasselgren 16 7 Ehlin 15 6 Tiden 3 Religiösa förlag 29 50 33 Övriga förlag 32 53 51 216 353 361 Ökning + 137 • 8 + 145 därav 13 manliga och 8 kvinnliga. Antalet är alltför litet för en mera utförlig statistisk behandling, och redogörelsen för resultatet måste därför göras kortfattad och några mera vittgående slutsatser kan icke dragas ur detta material. Inkomstförhållandena år 1948 framgår av följande tabell. I denna speci­ ficeras genomsnittsinkomsterna på litterära och övriga inkomster, varvid för de förra även angives inkomster från förlag. Som jämförelseled anföres även familjeinkomsten, dvs. makarnas sammanlagda inkomster. En av författarinnorna redovisar en förhållandevis hög inkomst (14 350 kr mot sammanlagt 13 150 för de sju övriga). Om hennes uppgifter elimine­ ras ur nedanstående tabell, erhålles väsentligt ändrade genomsnittsvärden för

Tabell 68. Ungdomsförfattarnas inkomstförhållanden

Samtliga Manliga Kvinnliga ungdomsförfattare

Litterär inkomst 2 685 2195 3 435 därav från förlag . 1750 1170 2 370 övriga inkomster .... 5 000 8 080 40 Summa inkomster 7 685 10 275 3 475 Makas/makes inkomst 6 370 1330 14 560 Familjeinkomst 14 055 11 605 18 035

268 författarinnornas del, nämligen litterär inkomst 1 880 kr, därav från förlag 1 220 kr, makes inkomst 15 360 kr och familjeinkomst 17 280 kr. Av de 13 manliga författarna var 12 gifta och 1 hade försörjningsplikt mot frånskild hustru. Av författarnas hustrur hade fem inkomst av förvärvsverk­ samhet med inkomster mellan 3 050 och 16 000 kr. Genomsnittet för de fem var 6 100 kr. Samtliga 8 författarinnor var gifta, och deras män redovisade inkomst av förvärvsverksamhet med belopp mellan 2 500 och 20 000 kr. Försörjningsplikter mot barn redovisas av 11 författare och mot föräldrar av 2 författare. Livförsäkring som ekonomiskt skydd redovisas av 11 författare; reserv­ kapital av ingen. Jämförelser med uppgifterna ur enquéten bland de skönlitterära förfat­ tarna ger vid handen, att ungdomsförfattarna har ett ännu sämre ekono­ miskt läge. Fördelas de båda författarkategorierna på inkomstklasser enligt nedan­ stående, erhålles följande tabell 69. Tabellen visar i någon mån, att de båda författarkategorierna arbetar un­ der väsentligt skilda ekonomiska förutsättningar. Då medianinkomsten — d. v. s. den mittersta inkomsten — för de skönlitterära författarna ligger vid 7 140 kr (totalinkomst) och vid 3 630 kr (litterär inkomst), var motsvarande siffror för ungdomsbokförfattarna 7 000 kr (totalinkomst) och 2 170 kr (litterär inkomst). Härtill bidrar i första hand, att barn- och ungdomsböc­ ker är undantagna från normalkontraktets bestämmelser för förlagsavtal. Endast i undantagsfall kan en framgångsrik ungdomsförfattare erhålla er­ sättning enligt royaltyberäkning med högst 15 % av försäljningspriset. Pris­ nivån är avsevärt lägre för dessa böcker, och metoden att stipulera en en-

Tabell 69. Jämförelse mellan skönlitterära författare och ungdomsförfattare

Skönlitterära för­ Ungdomsförfattare fattare med med Inkomstklass total litterär total litterär inkomst inkomst inkomst inkomst

0 kr 0 13 0 1 1— 1 000 6 27 2 4 1 001— 2 000 8 15 2 4 2 001— 3 000 9 7 2 6 3 001— 4 000 11 11 3 3 4 001— 5 000 14 12 0 1 5 001— 8 000 2S 20 3 1 8 001—12 000 27 11 4 0 12 001—15 000 10 6 3 1 15 001—20 000 4 4 2 0 20 001— 16 7 0 0 Summa 133 133 21 21

269 gångsersättning för en viss upplagestorlek tillämpas ganska allmänt. Enligt uppgifter i enquétematerialet uppgår sådan ersättning ibland till 800 kr för överlåtelsen av rätten att trycka en upplaga på 6 000 ex. Lägre engångser­ sättningar förekommer också — i ett fall anger en i enquéten deltagande författare, att de 900 kr han redovisar som inkomst av författarverksamhe­ ten utgöres av ersättning för tre böcker, som han överlåtit till samma för­ läggare för publicering. En sammanfattning av önskemål enligt förslag, som framförts i samband med den opinionsundersökning, som även ingick i enquéten, lämnas i del följande. En manlig författare anför: »Ett stipendium på någon tusenlapp, vilket kunde erhållas efter ansökan från författaren, anser jag vore en möjlighet att ge författare med mina ekonomiska förutsättningar tillfälle att ägna två månader av året uteslutande åt författarskap. Stipendier borde komina folk tillgodo som behöver dem. Stipendier som belöning för en bok som haft framgång ter sig ganska onödig, eftersom ju redan framgången torde vara en tillräcklig uppmuntran. F. ö. torde ordentliga honorar från förlagen vara det 'stöd' som skulle bli mest välkommet. De 900 kr jag ovan redovisat som inkomst från bokförlag under år 1948 är min inkomst i ett för allt för tre goda ungdomsböcker . . . Men avtalen ankommer på oss själva att ordna, så det är en annan historia.» En annan författare anför: »Att författare som specialiserat sig på att skriva för det uppväxande släktet givas samma rättigheter som 'vanliga' för­ fattare, framstår som det viktigaste önskemålet. Som det nu är, förefaller det som om det skulle vara av underordnad betydelse, vilken art av litteratur som åstadkommes för barnen och ungdomen. I själva verket är det väl så, att just barnlitteraturen är viktigare än någon annan. Barnens och ungdo­ mens böcker skall ju rikta deras intressen och bidraga till att utveckla dem. Varför då icke statligt stöd, i form av stipendier e. d., även till ungdomsbok­ författare? Förläggarverksamheten bör bedrivas som nu — men för alla grupper av författare bör finnas normalkontrakt, som hindrade småförlagen att utnyttja författarnas ekonomiska läge.»

Utredningen När det gäller att komma till rätta med de problem, som föranlett den ovan anförda motionen, finner utredningen att åtgärderna bör insättas på flera olika områden. För utvecklingen av de önskvärda goda läsvanorna är det således angeläget, att nu rådande bristfälligheter inom bibliotekens or­ ganisation snarast måtte avhjälpas. Den upprustning av biblioteksväsendet, som föreslagits av folkbibliotekssakkunniga, kan härvidlag anses vara en primär angelägenhet. Ett kommunbibliotek utan barn- och ungdomsavdel-

270 ning är enligt utredningens uppfattning icke ägnat att fullgöra de uppgifter, som måste åvila ett sådant bibliotek. Lika litet är en folkskola utan låne- och referensbibliotek en komplett skola. Även här behoves en kraftig upp­ rustning av resurserna. I detta sammanhang har folkbibliotekssakkunniga utarbetat konkreta förslag, vilka utredningen för sin del helt vill ge sin an­ slutning. Ty endast om man har möjlighet att erbjuda skolbarnen värde­ fullare litteratur, kan man motarbeta den ur inånga synpunkter mindre önskvärda läsningen av undermålig litteratur. Genomgången av tillgänglig litteratur om läsvanorna har visat, att det föreligger ett enkelt samband mellan skolgång och litteratursmak — ju längre skolgång, desto mer nyan­ serat blir litteraturvalet. Utsträckningen av skolpliktstiden kan därför ur all­ män kulturell synpunkt betraktas som en gynnsam förutsättning för upp­ komsten av bättre bokvanor. Andra åtgärder för att stimulera bokintresset bland barn och ungdom har utredningen redan antytt i det avsnitt av betänkandet, som behandlar bok­ propagandan (s. 163 ff). När det gäller det stöd, som bokhandeln bör ge föräldrar och barn i fråga om bokvalet, så förutsätter utredningen att kommissionärer och bokhan­ delsmedhjälpare ägnar frågan vederbörlig uppmärksamhet. Någon särskild nämnd för granskning av barn- och ungdomslitteratur fin­ ner utredningen icke vara påkallad. En auktorisation av vissa slags böcker leder lätt tanken in på offentlig censur och övervakning, och några åtgärder i detta syfte vill utredningen ej föreslå. Däremot kan vissa råd och anvis­ ningar lämnas av enskilda sammanslutningar, och utredningen vill i detta sammanhang erinra om de värdefulla insatser, som i slutet av 1800-talet gjordes av en kommitté inom Fredrika Bremer-Förbundet i syfte att ge för­ äldrar och barn samt bibliotek och skolor en välbehövlig handledning vid bokvalet. Denna verksamhet har i betydligt stegrad omfattning fortsatts ge­ nom pressens recensioner av barn- och ungdomsböcker. Ett allmänt uttalat önskemål är emellertid, att sådana recensioner skrivs av sakkunniga bedö­ mare och att böckerna behandlas i utförligare artiklar och ej blott i korta omnämnanden inom ramen för en artikel om flera böcker. Utredningen vill understryka vikten av att dessa önskemål tillgodoses i den utsträckning det är möjligt, då det endast är härigenom, som förlagen, bokhandlarna och all­ mänheten kan få den vägledning som är önskvärd. Från förlags- och bok­ handelshåll och icke minst från bibliotekshåll har man också ägnat denna konsumentupplysning större uppmärksamhet än tidigare, bl. a. genom ut­ givandet av kataloger och andra handledningar. Utredningen kan av givna skäl ej ingå på honorarfrågor och liknande spörsmål — de tillhör de angelägenheter, som parterna själva måste komina överens om. Utredningen kan likväl icke underlåta att framhålla, att den av vissa förlag tillämpade honorarmetoden med en ersättning i ett för allt oav-

271 sett antalet upplagor icke längre kan sägas motsvara aktuella krav på ett förlagskontrakt. De summor, som ungdomsförfattarna angivit i enquéten — t. ex. 900 kr för tre manuskript — skapar icke gynnsamma förutsättningar för en värdefull produktion. Det är lika nödvändigt för ungdomsförfattarna att erhålla ekonomisk trygghet och arbetsro som det är för de skönlitterära författarna i övrigt, och detta är omöjligt att erhålla så länge det ekono­ miska utbytet beräknas efter så knappa grunder. Om ett royaltysystem tillämpades mera allmänt, skulle författarna kunna med större tillförsikt ägna mera tid och omsorg åt sitt författarskap med gynnsamma följder för alla parter. I fråga om ersättningen för bokutlåningen genom de offentliga biblioteken har utredningen redan understrukit, att någon skillnad icke bör göras mel­ lan olika slag av författare eller böcker. Detta får med nödvändighet som konsekvens, att en mycket betydande del av det kommande anslaget för detta ändamål tillfaller barn- och ungdomsförfattarna, som numerärt sett har en mycket betydande del av utlåningen på sin lott. Detta förhållande be­ höver icke betraktas som något säreget eller orimligt — ersättningen skall beräknas efter det faktiska utnyttjandet av böckerna, och då blir också kon­ sekvensen den ovan antydda. Så länge ungdomsförfattarna i allmänhet har ett ekonomiskt sämre utbyte av sin produktion, kan denna för dem gynn­ samma konsekvens av biblioteksersättningen betraktas som en icke oväsent­ lig korrigering av honorarsystemets olikheter. I fråga om stipendierna anser utredningen, att såväl de offentliga som de privata stipendieinstanserna i större utsträckning än hittills bör beakta ung- domsförfattarnes insatser. Det tillhör för närvarande undantagsfallen, att ungdomsförfattare blir delaktiga av de litterära stipendierna. Gränsdrag­ ningen mellan »skönlitteratur» och »ungdomslitteratur» är i sig mycket vansklig, och det borde därför vara rimligt att en värdefull litterär presta­ tion — oavsett om den tagit sig utryck i en bok för vuxna eller barn- och ungdomsbok — erhöll officiell utmärkelse i stipendieform. När motionärerna framkastar tanken på en undersökning, huruvida och på vad sätt bokförlagen vill lämna sin medverkan i syfte att få ut god barn­ litteratur till lågt pris och avstå från att utge och sprida dåliga barnböc­ ker, så är utredningen förvissad om att en rundfråga till samtliga bokförlag skulle erhålla ett gynnsamt svar. Men utredningen är samtidigt förvissad om att resultatet skulle bli av föga värde — det är i alla förläggares intresse att utge goda och prisbilliga böcker — och det skulle ändå återstå att tolka innebörden i orden »god» och »prisbillig». Det enda verksamma korrektivet härrör från en upplyst allmänhet, som undviker de ur ena eller andra syn­ punkten dåliga böckerna och väljer de goda. När det inte längre är ekono­ miskt lönande att ge ut undermålig litteratur, kommer den också att för­ svinna ur produktionen.

272 ÅTTONDE KAPITLET SAMMANFATTNING

Allmänna synpunkter Innan bokutredningen avslutningsvis lämnar en sammanfattande redo­ görelse för de synpunkter och förslag, som utgör resultatet av dess arbete, är det motiverat att i korthet fastslå vad som med bokmarknadens nuva­ rande organisation och gestaltning legat inom utredningens befogenheter. Bokmarknaden — ett ord, som i detta sammanhang får täcka hela det om­ råde, som utredningen haft att behandla •— har nämligen två skilda aspek­ ter. Den är dels en ekonomisk företeelse, dels en viktig faktor inom kultur­ livet i vårt land. Sambandet mellan dessa båda är starkt, men skillnaden skapar en situation, där enskilda och samhälleliga intressen stundom sam­ manfaller, stundom går vitt isär. Såsom ekonomisk företeelse utgör bokmarknaden ett område, där en mer eller mindre fri konkurrens etablerats efter hävdvunna normer. Det är här fråga om en marknadshushållning, som baseras på avtal mellan skilda par­ ter, allt efter marknadens förhållanden och villkor. Dessa avtal träffas mel­ lan parter, som i stort sett står fria gentemot ingripanden och föreskrifter från samhället och dess organ. Bortsett från den period, då böcker var un­ derkastade allmän priskontroll, har förläggarna alltid ägt att själva fast­ ställa priserna på sina förlagsartiklar. Lagstiftningen om rätt till litterära verk lämnar frågan om författarhonoraren till de avtalsslutande parterna; lagen fastslår, att författaren har rätt till skälig ersättning för sin överlå­ telse, men den anvisar icke några normer för beräkningen härav. Bokhan­ delsrabatterna är likaledes resultatet av förhandlingar mellan ekonomiska parter. Etableringen av nya boklådor sker efter överväganden inom bran­ schens organisationer. Handeln med bokverk såväl inom som utom kom­ missionsbokhandeln följer de regler, som förläggarna antagit. I intetdera av dessa fall kan ett samhälleligt ingripande ske utan att en motsvarande lag­ stiftning först genomförts. Utredningen har på ingen punkt funnit något be­ hov föreligga i sådant syfte. Lägger man åter en kulturell aspekt på bokmarknaden, så framstår följande synpunkter som relevanta. Opinionsbildningen på detta område tillhör de primära fri- och rättigheterna, och varje ingrepp i det fria kon-

273

18 sumlionsvalet måste med bestämdhet avvisas. Yttrandefriheten har sin naturliga konsekvens i friheten att välja litteratur. Censur och övervakning är ord med dålig klang i ett demokratiskt samhälle — det är först då ytt­ rande- och tryckfriheten missbrukas, som samhälleliga ingrepp över huvud taget kan tolereras. Synpunkterna kan appliceras på ett konkret fall. Om det förhåller sig så, att det svenska folkets genomsnittliga litterära smak ur viss bedömning kan te sig som föga differentierad, så är inte botemedlet en tvångsdirigering av läsvanorna utan en på lång sikt verkande upplysning om god litteratur. Här föreligger ett komplex av uppgifter, som bokmarknadens enskilda parter och samhällets skilda organ var för sig och gemensamt måste gripa sig an — de enskilda parterna med sådana åtgärder, som underlättar bokköp, sam­ hället med sådana, som stimulerar läsintresset i stort. Utredningen har sökt anvisa en del riktlinjer för en sådan verksamhet, och med säkerhet kan åt­ skilliga andra åtgärder vidtagas i detta syfte. De påpekanden, som utredningen här har gjort, kan förefalla självklara. Det har emellertid varit nödvändigt att understryka dem, då utredningen i så många fall stannat inför en rekommendation till parterna i stället för att föreslå ett samhälleligt ingrepp. Sett mot denna bakgrund blir det sålunda en naturlig konsekvens, att utredningen i stort sett inriktat sitt ar­ bete på en kartläggning av förhållandena på bokmarknaden.

Allmänheten och boken Sett i stort kunde de totala utgifterna för dags- och veckotidningar samt böcker år 1948 uppskattas till en procent av nationalinkomsten. Budgetun­ dersökningar inom ett urval av enskilda hushåll gav ett liknande resultat för samma år. Skillnaderna mellan hushåll av olika ekonomisk standard var mycket små, men proportionen mellan tidnings- och bokköp var påfal­ lande olika i skilda socialklasser. Av undersökningarna rörande ungdomens läsvanor, som utredningen re­ fererar, framgår att det finns ett vitt utbrett läsintresse hos skolungdomen och att detta läsintresse står i ett enkelt och entydigt samband med skol­ form och utbildningstidens längd — ju högre skolform, desto större intresse för bokläsning. En avsevärd del av ungdomen släpper efter slutad skolgång kontakten med böckerna. Den viktigaste orsaken till att så sker är från­ varon av litterär stimulans i hemmiljön. Bokutredningens Gallup-undersökning avser att belysa läs- och fritids­ vanorna hos den vuxna befolkningen. Med den definition på »regelbundna bokläsare», »sporadiska bokläsare» och »icke bokläsare», som utredningen uppställt, var frekvensen inom det urval av befolkningen, som berördes av intervjuerna, resp. 63 %, 8 % och 29 %.

274 Begelbundna bokläsare rekryteras i större utsträckning från männen än från kvinnorna. Ogifta har högre läsfrekvens än gifta. Åldersgruppen 20—29 år visar högre läsfrekvens än de övriga, och frekvensen faller tämligen re­ gelbundet med stigande ålder. Näringsgrenen »jordbruk» visar den lägsta frekvenssiffran, »allmän tjänst och fria yrken» den högsta. Storstadsbor läser böcker i större utsträckning än stadsbor i övrigt och dessa i sin tur mer än landsbygdsinvånarna. De föreningsanslutna visar över lag större intresse för bokläsning än icke föreningsanslutna. Högsta frekvensen visas av dem, som deltar aktivt inom folkbildningsorganisationerna. Av olika utbildningsformer företer gruppen med akademisk examen och studentexamen de högsta frekvenssiffrorna; grupperna med realskola och folkhögskola visar något lägre siffror. Endast gruppen med folkskola som enda utbildning visar en siffra under genomsnittet. Egna bokköp äger rum till 48 % i bokhandel och till 43 % genom post­ order, köp av bokagent eller direktbeställning från bokförlag. Även i jord­ brukskommunerna förekommer köp i bokhandel i stor utsträckning, trots att 3/4 av denna grupp intervjuade bodde på bokhandelslösa orter. Boklånen skedde till 63 % hos vänner och bekanta, till 27 % i offentliga och till 5 % i andra bibliotek. Förhållandena i barndomshemmet visar ett samband mellan föräldrarnas och barnens bokintresse. Av regelbundna bokläsare förklarade 54 %, att för­ äldrarna ägde böcker och att 5 % lånade böcker, som intresserade de inter­ vjuade; för sporadiska bokläsare var motsvarande siffror 35 % resp. 3 % och för icke bokläsare 26 % resp. 3 %. Bokvalet röner till 20 % inflytande från vänner och bekanta; 18 % för­ klarar att boktitel eller ämne intresserat dem, 14 % har läst någon bok av författaren tidigare, och rena tillfälligheter spelar in till 16 %. 27 % av sva­ ren visar en omedveten påverkan, 5 % en mera aktiv inställning. ödebygdsintervjuerna gav en fördelning på de tre kategorierna, som icke väsentligt avvek från huvudundersökningens. Trots frånvaron av både bok­ handel och bibliotek på dessa platser fanns ett markerat intresse för bok­ läsning. Av de sporadiska bokläsarna uppgav 70 %, att de gärna ville läsa mer böcker, men av icke bokläsare var det endast 35 %. Som främsta hindret an­ gavs i båda grupperna bristande fritid. Bokpriset tillmätes icke i Gallupinstitutets rapport över undersökningen någon mera avgörande roll för läsvanorna. Utredningen hävdar gentemot denna uppfattning, att opinionsmätningen i detta hänseende har visat ett tydligt samband mellan bokpris och möjligheterna att tillfredsställa och sti­ mulera läsintresset.

275 Förlagsverksamheten Utredningen framhåller, att branschen står öppen för envar, som vill upp­ träda som förläggare för egna eller andras verk, och att denna möjlighet till­ varatages i betydande utsträckning. Den reguljära förlagsverksamhetens ekonomiska villkor framgår av föl­ jande siffror. För ett förlagsobjekt av sedvanligt slag uppgår författarhono­ rar och bokhandelsrabatt till 53,67 % av bokhandelspriset. Framställnings- kostnaden kan uppskattas till 25 % ; inom ramen för återstående 18,33 % måste förlaget erhålla täckning för övriga kostnader (reklam, administra­ tion, löner m. m.) jämte affärsvinst. Kalkylen avser ett verk, vars första- upplaga slutsäljes. Avgörande för bokpriset blir storleken av förstauppla- gan. En stor upplaga förutsätter en betydande kapitalinvestering och ett risktagande, då det är ovisst, om upplagan kan bli såld. Detta är förkla­ ringen till att upplagorna — och därmed bokpriserna — stabiliserats vid en nivå, som motsvarar en förstaupplaga av c:a 3 000 exemplar, såväl i Sverige som i andra kulturländer. Priskontrollnämndens undersökning rörande nio bokförlag år 1948 gav vid handen, att det ekonomiska resultatet var ogynnsamt. Produktionen nämnda år visade ett underskott av 15,4 % av utgifterna. Med fortsatt för­ säljning och realisation av restupplagor kunde förlusten minskas till 7,0 %. Av dessa bokförlag sysslade sex företrädesvis med nyutgivning av littera­ tur. För dessa förlag var den genomsnittliga försäljningen 54,5 % av salu­ upplagorna. Om hela produktionen hade kunnat försäljas, hade förlagen kunnat erhålla ett överskott av 7,4 %. Antagandet är overkligt — men om förlagen kunde erhålla en kostnadstäckning vid 65 % försäljning och en verklig försäljning av 80 % av saluupplagorna, bleve förlagens nettovinst c:a 4,6 %. För att kunna täcka förlusterna på nyutgivningen behöver förlagen i regel utnyttja de överskott, som erhålles från andra förlagsobjekt än de av under­ sökningen berörda eller från andra verksamhetsgrenar, såsom tidnings- och tidskriftsutgivning. Nyutgivningen har karaktär av experiment, men det är bland dessa verk, som de kommande årens goda försäljningsobjekt så små­ ningom träder fram. Förlagsverksamheten kan därför ej bedömas enbart med ledning av ett års redovisning. Då bokens salupris bestämmes av dels de fasta framställningskostnader­ na, dels de rörliga kostnader som står i samband med försäljningen, föreslår utredningen, att bokmarknadens skilda parter söker eliminera verkning­ arna av onormala prisfluktuationer i råvaru- och halvfabrikatledet. I fråga om ett statligt bokförlag anför utredningen inledningsvis, att varje monopoltendens måste bekämpas på det för en demokratisk opinionsbild­ ning så viktiga område som bokproduktionen utgör. Utredningen tar därför avstånd från alla sådana projekt, som syftar till ett fullständigt förstatli-

276 gande av bokproduktionen. Utredningen diskuterar därför endast ett statligt bokförlag i konkurrens med övriga av enskilda och organisationer ägda förlag. Två omständigheter kan enligt utredningen spela en avgörande roll för tillskapandet av ett statligt bokförlag, nämligen om förlagsverksamheten i dess nuvarande gestaltning antingen vore monopoliserad eller av ekonomiska skäl vore förhindrad att sörja för allmänhetens litterära behov utöver den rena förströelseläsningen. Ingendera av dessa omständigheter kan i dagens läge sägas vara för handen. Omdömena om förlagsverksamheten baseras på nuvarande och förgångna förhållanden. Några bindande garantier för en fortsatt liberal utgivning kan självfallet icke lämnas, ökade omkostnader och minskad lönsamhet kan verka restriktivt. Ändrade äganderättsförhållanden kan leda till ökad kon­ centration och bidraga till en monopolisering av branschen. Frågan om ett statligt bokförlag kan därför under andra förhållanden komma att aktua­ liseras. Argumentet att ett statligt bokförlag kunde verka prispressande på mark­ naden finner utredningen icke övertygande. Skall detta förlag etableras i konkurrens med de övriga, måste nämligen i stort sett samma villkor gälla för produktionen. Härav följer även att dess publiceringsprinciper icke mera väsentligt torde komma att skilja sig från de nuvarande förlagens. Förlags­ vinsterna är -— som utredningen tidigare framhållit — ingalunda så stora, som man i allmänhet föreställer sig. De nuvarande vinstmarginalerna läm­ nar knappast något större utrymme för prisnedsättningar. Ett statligt bokförlag har stora möjligheter att erhålla stöd av annan för­ lags- och tryckeriverksamhet. Om ett statligt bokförlag inrättades, borde det även svara för större delen av statens publiceringsverksamhet, som nu ut­ lägges på den privata tryckeriindustrin. Gentemot utredningens synpunkter har herrar Bonnier och Josephson re­ serverat sig. De uttalar, att ekonomiska svårigheter, som icke framkallats av statens egna åtgöranden, kan bemästras av den privata förlagsnäringen och att de privata förlagen för sin egen framtids skull måste ge ut vad som för dagen kan synas svårförståeligt och svårsålt. De anser vidare, att till­ skapandet av ett statligt bokförlag på grund av att ett sådant måste bli sub­ ventionerat med allmänna medel så småningom kommer att förkväva all konkurrens och sålunda bli ett ensamstående monopolföretag. Keservanter- nas mening är därför att ett statligt bokförlag under inga som helst om­ ständigheter bör inrättas.

Bokdistributionen Huvudvikten i utredningens framställning ligger på den kommersiella bokspridningen, vars skilda former får en utförlig skildring med avseende

277 på organisation, geografisk spridning och ekonomiska villkor. Företagna undersökningar visar, att kommissionsbokhandelns genomsnittliga brutto­ vinst utgör 25,0—27,5 % av omsättningen. Den tidigare omnämnda genom­ snittsrabatten på 37 % avser den huvudsakliga delen av bokproduktionen med undantag för skol- och läroböcker, kalendrar o. dyl. samt billighets­ litteratur. Från bokhandelns försäljningsprovision måste även de rabatter frånräknas, som lämnas vissa kundkategorier. Bruttovinsten disponeras på följande sätt: till företagsledaren 5,2 %, löner till anställda 10,2 %, hyra 2,4 %, räntor 1,4 %, övriga omkostnader 4,8 %, nettovinst 1,0 %. Dispositionen av bruttovinsten kan tagas som intäkt för ett bibehållande av de nuvarande rabattsatserna. Argumentet är emellertid enligt utred­ ningen ej tillfredsställande, då ingenting utsäges om möjligheterna att an­ passa omkostnaderna efter någon annan rabattkalkyl. Distributionskostna­ derna påverkar bokpriset synnerligen kraftigt. Då det är ett allmänt önske­ mål, att bokpriserna hålles så låga som möjligt, anser utredningen att bran­ schens företrädare bör pröva frågan om bokhandelns rationalisering och rabattsatsernas höjd. Ett gynnsamt resultat av en sådan prövning måste komma bokköparna till godo i form av lägre bokpriser. Huvudprincipen för den kommersiella bokspridningen, kommissionssyste­ met, är av avgörande betydelse för den svenska bokhandeln, men det är både arbets- och kostnadskrävande för såväl förlag som bokhandel. Ett slo­ pande av kommissionssystemet skulle emellertid enligt utredningen med­ föra försämrade möjligheter för den bokläsande allmänheten att orientera sig om den nya litteraturen. Utredningen har funnit, att nyetableringen av A-bokhandeln icke har skett i samma takt som utvecklingen av tätorterna. Det är därför önskvärt, att en snabbare och mera spridd nyetablering kommer till stånd. Det finnes vidare ett betydande utrymme för nya B-bokhandlare. Lant­ bokhandeln, den nya bokhandelsformen, står ännu i början av sin utveck­ ling. Pressbyråkioskerna kan också i stigande omfattning utnyttjas som bokförsäljningsställen. Bokförlagens direktförsäljning når kretsar, som i allmänhet icke själva vänder sig till bokhandeln. Vissa former av sådan bokförsäljning, främst försäljningen av »biografiska praktverk» o. dyl., är dock föga tilltalande. Utredningen vänder sig med skärpa mot det fadderskap, som personer i framskjuten ställning stundom brukar ge sådana förlagsobjekt. Med samma skärpa påtalar utredningen de ackvisitionsmetoder, som tillämpas vid denna sorts bokförsäljning. Som en föredömlig insats framhåller utredningen försäljningen av billig­ hetsseriernas böcker. I utlandet förekommande organisationer för litteraturfrämjande verksam­ het kan ej bliva förebilder för en svensk motsvarande verksamhet, då för-

278 hållandena på bokmarknaden är i väsentliga hänseenden annorlunda i vårt land. Skäl föreligger ej att föreslå inrättandet av ett hela branschen omfat­ tande litteraturfrämjande. En mera begränsad samverkan mellan olika in­ tressegrupper ter sig enligt utredningens uppfattning lättare att realisera. I sina allmänna rekommendationer till samhällets och bokmarknadens skilda instanser framhåller utredningen följande. Inemot en tredjedel av det svenska folket står främmande för böckernas värld. Bokintresset återspeg­ las i den kulturella och ekonomiska standarden, i miljön och yrket, men det är icke enbart en funktion av sociala och ekonomiska faktorer. Där bokin­ tresset en gång blivit väckt, spelar de yttre hindren för bokläsningen mindre roll. Om detta intresse vore allmänt utbrett, kunde de sociala, geografiska och ekonomiska förhållandena icke avläsas i frekvenstabellerna. Möjlighe­ terna att väcka och vidmakthålla ett allmänt läsintresse bör därför tillvara­ tagas av både samhällets och bokbranschens företrädare. Skolans insatser tillmätes stor betydelse av utredningen, och stora för­ hoppningar fästes vid den skolreform, som successivt skall omdana den grundläggande medborgarbildningen. Utredningen söker inventera de möj­ ligheter, som redan nu står skolan till buds, och föreslår bl. a. större plan­ mässighet i umgänget med litteraturen, besök på bibliotek, i bokhandel och på bokförlag i samband med skolresorna, bokpremier även i folkskolan, läse­ cirklar och boksparklubbar. Folkbibliotekens och folkbildningsorganisationernas möjligheter att sti­ mulera till egna bokinköp bör utvecklas vidare. Bokförlagens propaganda tar främst sikte på annonsering i dagspressen, varvid storstadspressen erhåller den större delen av annonsstocken. Utred­ ningen understryker, att landsortspressen numera har fått ökad betydelse i kulturellt avseende. Bokhandelns reklammetoder tar främst sikte på direktreklam till allmän­ heten. Utredningen framhåller, att lokal annonsering i landsortspressen kan öka allmänhotens bokintresse. Tidningspressen som självständigt informerande organ om böcker fram- hållcs som en betydande propagandafaktor. Utredningen efterlyser en väg­ ledande kritik för de läsare, som har ett nyväckt men desorienterat bok­ intresse. Badions värdefulla insatser på detta område understrykes av utredningen. Dess litteraturservice genom bibliotek och delar av bokhandeln bör utvid­ gas till samtliga bokhandlare. Mera radiomässiga litteraturprogram — dia­ loger, intervjuer, features —- kan verksamt bidraga till bokintresset. Utredningen föreslår, att folkbiblioteken på bokhandelslösa orter skall kunna erhålla lantbokhandelsrättigheter. Förslaget har i sak mycket ge­ mensamt med den förmedlingsverksamhet, som på 1920-talet bedrevs genom bokombud inom den frivilliga bildnings verksamheten.

279 Utredningen föreslår vidare, att de biblioteksbussar, som i vissa län om­ besörjer en ambulerande bokutlåning, skall kunna upptaga bokförsäljning. Härigenom skulle både bokutlåning och bokförsäljning kunna erhålla ett verksamt stöd. Gentemot de båda sistnämnda förslagen har herrar Bonnier och Josephson uttalat sin reservation. Bibliotekariernas uppgift låter sig icke förena med merkantil verksamhet, framhåller de. Det som starkast talar emot en sådan anordning är, att den naturliga utvecklingen av lantbokhandeln hindras. Bokförsäljningen på de platser, där förslaget skulle genomföras, blir alltid så ringa, att det ej finnes utrymme för båda slagen av försäljning. Bokför­ säljningen blir bäst tillgodosedd av en butik, som har öppet hela dagarna. Ej heller finner reservanterna bokförsäljningen genom biblioteksbussarna ändamålsenlig.

Författarnas ställning Författarnas juridiska ställning belyses i ett kort referat av gällande auk- lorrält och av vanligen förekommande kontraktsformer. Författarnas eko­ nomiska ställning skildras på grundval av utredningens författarenquéte. Som yrkesgrupp ligger författarna i inkomsthänseende väsentligt under ge­ nomsnittet för »fria yrken». För många av författarna är den litterära in­ komsten otillräcklig. Deras ekonomiska reserver i form av sparkapital, liv­ försäkringar etc. är överlag mycket små.

Biblioteksersättningen Utredningen finner starka skäl tala för att en ersättning till författarna för biblioteksutlåningen skall införas. Bättvisa och billighet talar för att för­ fattarna skall beredas en kompensation för det samhälleliga utnyttjandet av deras verk. Utredningen föreslår, att medel ställes till förfogande genom ett särskilt anslag under åttonde huvudtiteln. Anslagets storlek föreslås bliva beräknat med ett visst belopp för varje boklån i folk- och skolbiblioteken. Sättes grundbeloppet till 1 öre per boklån erhålles med 1949—50 års siffror för biblioteksutlåningen (27,4 miljoner boklån) ett anslag av 274 000 kr, med 2,5 öre per boklån blir anslagssumman 685 000 kr och med 5 öre per boklån 1 370 000 kr. Anslaget måste prövas i vanlig ordning, men innan sum­ man fastställes, bör någon form av kontakt eller samråd äga rum mellan staten och författarnas organisationer. Bätt till ersättning skall tillkomma samtliga författare, vilkas verk är skyddade jämlikt gällande auktorrätt. Gottgörelsen skall vara lika för alla kategorier av författare. Utredningen uppskattar att hälften av boklånen utgöres av sådana verk som kan medföra gottgörelse och återstoden av andra verk. Anslaget bör

280 därför halveras, och den ena hälften användas för en proportionellt utgå­ ende gottgörelse till de enskilda författarna och den andra fördelas bland författarna efter individuell prövning. Storleken av de summor, som skall tillfalla envar ersättningsberättigad författare, skall fastställas med ledning av en årligen återkommande stick­ provsundersökning av utlåningsfrekvensen inom folk- och skolbiblioteken. Fördelningen av det återstående beloppet skall ske i form av pensioner till äldre författare och till författares efterlevande, understöd till förtjänta för­ fattare och bidrag till särskilda ändamål. Anslaget skall förvaltas av en central instans, styrelsen för Sveriges för­ fattarfond. I denna styrelse skall det allmänna och författarföreningarna vara representerade.

Stipendierna Under den gemensamma benämningen »stipendier» har utredningen sam­ manfört de skilda former av kontantbidrag, som kommer författarna till del. Utredningen understryker nödvändigheten av att stats-, förlags- och dona­ tionsstipendier och övriga stödåtgärder existerar jämsides med varandra och ytterligare utvecklas. Bedovisningen av nu tillgängliga stipendiebelopp ger för år 1951 ett sam­ manlagt belopp av 363 000 kr. Stipendiernas fördelning visar, att författarna numera får sitt första stipendium avsevärt tidigare än förr. I några få fall har författare fått så stora stipendiebelopp, att de kunnat betrakta dem som en mera väsentlig inkomst. För framtiden föreslår utredningen, att statsstipendierna helt utdelas som meritstipendier. Nu utgående åldersunderstöd bör tagas ur den del av an­ slaget till biblioteksersättningen, som avses för kollektiva åtgärder. Skattebeläggningen av donations- och förlagsfonder, som inrättats i syfte att stödja författarna, föreslås av utredningen bliva undanröjd genom att dessa stiftelser jämställes med stiftelser, som främjar vetenskaplig forsk­ ning. Likaledes anser utredningen, att beskattning av stipendiebeloppen hos mottagaina skall upphöra, helst om stipendierna utdelas såsom en utmär­ kelse eller en hedersbetygelse för förtjänstfullt litterärt arbete utan anspråk på motprestation från givarens sida.

Barn- och ungdomslitteraturen Utredningen konstaterar, att trots ökningen av produktionen av barn- och ungdomsböcker har de författare, som ägnar sig åt detta slag av författar­ skap, en avsevärt sämre ekonomisk ställning än de skönlitterära författarna.

281 Den av vissa förlag tillämpade metoden att betala ett honorar med er­ sättning ett för allt motsvarar icke längre aktuella krav på förlagskontrakt. Enskilda och offentliga stipendieinstanser bör enligt utredningens upp­ fattning mera än nu uppmärksamma barn- och ungdomsförfattarna. Bristerna inom biblioteksväsendet i fråga om barn- och ungdomslitteratur bör undanröjas genom att de förslag, som framlagts av folkbibliotekssak­ kunniga, genomföres. Någon särskild nämnd för granskning av barn- och ungdomslitteratur finner utredningen icke påkallad. Bådgivande och granskande verksamhet bör i stället i större omfattning än nu upptagas av press, förlag och bibliotek.

282 BILAGOR

Bilaga 1

Sammandrag av Svenska Gallupinstitutets frågeformulär

21-22. Kan Ni säga de två av följande 26-28. Vilka veckotidningar — inberäk­ sätt som Ni tycker bäst om att an­ nat facktidningar och förenings­ vända Er fritid på? tidningar — har Ni läst under 21. Träffa vänner 1 den senaste veckan? Vara tillsammans med familjen 2 Lyssna på radio 3 29-30. Vilka två av följande områden Läsa tidningar och tidskrifter 4 tycker Ni bäst om i Er veckotid­ Läsa böcker 5 ning? Gå på bio 6 29. Kärlek 1 Spela kort 7 Äventyr - Dansa 8 Detektivhistorier 3 Friluftsliv, idrott, promenader 9 Följetong 4 Hobby, bandarbete, slöjd 0 Historiska artiklar 5 Studera X Artiklar om ekonomi och nä­ Gå på sammanträden och mö­ ringsliv 6 ten, leda och planera för­ Artiklar om sociala förhållan­ eningsarbete B den 7 22. Gå på gudstjänster ocli reli­ Artiklar om litteratur och kul­ giösa möten 1 tur 8 Vila, sova 2 Artiklar för hem och hushåll ... 9 Gå på teater och konsert 3 Personliga råd, läkarråd o. dyl. 0 Gå på restaurang, kafé 4 Livsproblem, psykologi X Annat (vad?) Beligion B Vet inte X 30. Beportage av olika slag 1 Inget av detta B Artiklar om kända personer 23-24. Vilket av detta gjorde Ni i går? och deras hem 2 (Markera svar enl. 21-22) Serierna 3 Specialartiklar om schack, 25. Vilka två slag av följande radio­ bridge och liknande 4 program tycker Ni bäst om? Artiklar om idrott 5 Klassisk musik 1 Annat (vad?) Underhållningsmusik 2 Läser ej veckotidningar, vet Dansmusik, modern ocli gam­ inte B mal 3 31-34. Hur många böcker — även fack­ Kabaréer, underhållning 4 litteratur — har Ni läst den sista Beportage, Dagens eko 5 månaden? (Om ingen bok den Politiska krönikor 6 sista månaden frågas om sista tre Föredrag och diskussioner 7 månaderna, sista halvåret, om Teaterpjäser 8 ingen på halvåret frågas om sista Litteraturkrönikor (Bokkröni­ året. Då svar erhållits på någon kor) 9 period frågas icke längre) Konst- och kulturkrönikor 0 31. Sista månaden Beligiösa program X Lyssnar ej på Badio K 32. Sista tre månaderna 33. Sista halvåret 285 34. Sista året något som skulle göra det lättare Läser inga böcker B för Er att läsa mer? 35-40. Vad bette den bok — utom bibeln — som Ni sist läste (= sist läst Frågan ej ställd X färdigt) och kommer Ni ihåg vem Har inte lust B som skrivit den? 47. (Om bristande tid och likn. på 35-37. Boktitel W) Vad är det som lar upp Er 38-40. Författare tid? 41-42. (Om nämnt bok eller minns inte) Till vilket av följande ämnesom­ Frågan ej ställd X råden skulle Ni vilja säga att den 48. Den bok Ni läste ut sist, hade Ni boken bör? själv köpt den, hade Ni fått den, 41. Populärvetenskap 1 bade Ni lånat den, eller läste Ni Beligion 2 den i en läsecirkel? Livsproblem, psykologi 3 Köpt själv 1 Memoarer, biografier 4 Fått 2 Essayer 5 Lånat 3 Ekonomi och politik 6 Läsecirkel vid bibliotek 4 Beseskildringar 7 Bokhandelns läsecirkel 5 Facklitteratur för yrket 8 Annan läsecirkel 6 Annan facklitteratur 9 Minns inte 7 Praktiska handböcker (även barnavård, hemskötsel etc.) 0 49. (Till 48: 1) Var köpte Ni den? 42. Äventyrs- och detektivhistorier 1 Var det i en bokhandel, antikva­ Kärleksromaner 2 riat, pappers- eller tobakshandel, Historiska romaner 3 kiosk, av postorderfirma, av Andra romaner 4 agent, direkt av förlaget eller på Dikter 5 annat sätt? Dramatik, teaterpjäser 6 Bokhandel 1 Humor, skämt 7 Antikvariat 2 Noveller 8 Pappers- och tobakshandel 3 Annat (vad?) Kiosk 4 Minns inte 0 Postorderfirma 5 Frågan ej ställd X Agent 6 43. X Direkt av förlaget 7 44. (Om läser inga böcker på 31-34) Annat sätt 8 Skulle Ni över huvud taget ha lust Minns inte 9 att läsa böcker och kan Ni säga Frågan ej ställd X något som skulle göra det lättare för Er att läsa? Läst sista 3 mån. 50. (Till 48: 3) Var lånade Ni boken, Frågan ej ställd X var det på något bibliotek, av en Har inte lust B bokuthyrare eller av någon be­ 45. (Om bristande lid och har inte kant? lust på 44) Vad är det som tar Offentligt bibliotek 1 upp Er tid (gör att Ni inte har Klubbibliotek 2 lust)? Annat bibliotek 3 Bokuthyrare 4 46. Skulle Ni ha lust att läsa mer böc­ Av bekant 5 ker än Ni gör nu och kan Ni säga På annat sätt 6

286 Minns inte 7 56. Brukar Ni läsa tidningarnas bok­ Frågan ej ställd X recensioner eller lyssna på radi­ 51. Kommer Ni ihåg vad den bok kos­ ons bokkrönikor? tade, som Ni läste ut sist? Tidningsrecensioner 1 Mindre än 2 kr 1 Badiokrönikor 2 2 kr—2.99 2 Ingetdera 3 3 kr—4.99 3 57. (Endast på landsbygden) Finns 5 kr—9,49 4 det något lånebibliotek här på or­ 9.50 kr—12.49 5 ten? 12.50 kr—19.99 6 Ja 1 20 kronor eller mer 7 Nej 2 Minns inte 8 Vet inte 3 Vet inte 9 58. (Endast på landsbygden) Finns 52. När Ni köper en bok för egen det någon bokhandel här på or­ räkning föredrar Ni då en häftad ten eller någon annan affär som eller bunden? säljer böcker? Häftad 1 Bokhandel 1 Bunden 2 Annan affär 2 Likvärdigt 3 Ingetdera 3 Vet inte 4 Vet inte 4 53. Kommer Ni ihåg varför Ni ville 59-60. Om Ni skulle läsa (mer) böcker, läsa just den boken Ni sist läste? vilka slag tror Ni då att Ni skulle tycka bäst om att läsa? Frågan ej ställd X 59. Populärvetenskap 1 54. Hade Ni blivit intresserad av för­ Beligion 2 fattaren till den boken genom nå­ Livsproblem, psykologi 3 got av honom som Ni läst i tid­ Memoarer, biografier 4 ning eller tidskrift, genom någon Essayer 5 bok Ni läst av honom, genom nå­ Ekonomi och politik 6 gon artikel som handlade om ho­ Beseskildringar 7 nom, genom något Ni hört i radio Facklitteratur för yrket 8 eller genom att Ni hört andra tala Annan facklitteratur 9 om honom? Praktiska handböcker (även Läst i tidning, tidskrift 1 barnavård, hemskötsel etc.) 0 Läst bok 2 60. Äventyrs- och detektivhistorier 1 Läst om honom 3 Kärleksromaner 2 Hört i radio 4 Historiska romaner 3 Andra talat om honom 5 Andra romaner 4 Annat Dikter 5 Ej speciellt intr. av förf 9 Dramatik, teaterpjäser 6 Minns inte 0 Humor, skämt 7 Frågan ej ställd X Noveller 8 55. Minns Ni om Ni nyligen sett nå­ Annat gon bokannons och minns Ni i så fall vad den handlade om? Sett annons om Minns inte 0 Sett annons men minns inte om Frågan ej ställd X vad 0 61. Fanns (Finns) det i Ert barn­ Inte sett annons 9 domshem böcker som Ni tyckte Minns inte säkert X om att läsa under Er uppväxttid?

287 Föräldrarna ägde 1 läser Ni nu fler eller färre? Föräldrarna lånade 2 Fler 1 Ingetdera 3 Lika många 2 Böcker fanns men intresserade Färre 3 ej 4 Vet inte 4 Minns inte 5 Läser inga alls 5 62. Läser Ni mest för att få förströ­ 66. Vad anser Ni det beror på att Ni else, för att få problem diskutera­ nu läser mer/mindre än Ni gjor­ de, för att skaffa Er kunskaper de då? och bildning, för att utbilda Er för Ert yrke, för att utbilda Er 07-68. Studerar Ni på fritid eller har Ni för en hobby eller för att Ni tyc­ gjort det, och vad är det i så fall ker det är roligt att läsa? för studier? Förströelse 1 67 68 Bildning 2 Problemdiskussion 3 Yrkesutbildning 4 Nu Har Hobbyutbildning 5 gjort Boligt att läsa 6 Korrespondenskurs 1 1 Andra skäl Aftonkurs 2 2 Vet inte 0 Badiokurs 3 3 63. När Ni läst en bok som Ni köpt Studiecirkel 4 4 eller fått, sparar Ni den då i bok­ Studier på egen hand ... 5 5 hyllan eller på annat sätt, säljer Annat 6 6 Ni den, ger Ni bort den eller bryr Studier för yrket 7 7 Ni Er inte om vart den tar vägen? Studier för examen 8 8 Ställer den i bokhyllan 1 Studier för allmänbild­ Sparar den på annat sätt 2 ning 9 9 Säljer 3 Studier för hobby, in­ Ger bort 4 tresse 0 0 Bryr sig icke om 5 Annat X X Beror på vilken bok det är 6 Inget av detta B B Vet inte, ej svar 7 69. Är det något som stör om Ni vill 64. Håller Ni på med att betala på sitta hemma och läsa en bok eller större bokverk som Ni köpt med kan Ni vara någorlunda ostörd? betalning under längre tid och Kan läsa ostört 1 vad slags verk är det i så fall? Blir störd (av vad?) Uppslagsbok, konversations­ 70. När Ni går på bio, vad slags fil­ lexikon 1 mer ser Ni då helst? Bomanserie 2 Kärlek 1 Samlade skrifter av någon för­ Äventyr, detektiv, thriller 2 fattare (vilken) 3 Krigs- och spionfilmer 3 Biografier 4 Dans- och revyfilmer 4 Matrikelverk 5 Opera-, operett- och annan mu­ Annat, vad 6 sikfilm 5 Avbetalar icke 7 Psykologisk film 6 Vet icke, annan i familjen kö­ Komedier, lustspel 7 per 8 Annat, vad 8 65. Om Ni jämför med hur många Vet inte, inget särskilt X böcker Ni läste för fem år sedan, Går ej på bio B 8. Kvinna 1 B-kommun 4 17. Företagare, företags­ Man 2 C- » 5 ledare 1 9. Ogift 1 D- » 6 Självständig jord­ brukare 2 Gift 2 11. Norrland 1 Tjänsteman, konto­ F. d. gift 3 Dalarna-Värmland . 2 rist 3 Hemmavarande barn Mälarområdet 3 Annan anställd 4 1 barn 4 Stockholm 4 Husmor 5 2 barn 5 Östsverige 5 Ej yrkesverksam ... 6 3 barn 6 Sydsverige 6 4 barn ocb fler 7 Västsverige 7 18. Akademisk examen 1 Inget barn 8 Gymnasium t. o. ni. 15. Årsinkomst 10. BS 1 -1000 kr 1 studentexamen ... 2 M 2 1001- 2000 kr .... 2 Realskola t. o. m. A 3 2001— 4000 kr .... 3 realexamen 3 11. 20—29 år 1 4001— 6000 kr .... 4 Folkhögskola 4 30—39 år 2 6001— 8000 kr .... 5 Folkskola 5 40—49 år 3 8001—10000 kr .... 6 19. Intervjun gjord på 50—64 år 4 10001—12000 kr .... 7 Måndag 1 65— år 5 12001—20000 kr .... 8 Tisdag 2 12. Jordbruk 1 20000 kr och mer ... 9 Onsdag 3 Industri o. hantverk 2 Ej svar 0 Torsdag 4 Handel o. samfärdsel 3 16. Ansluten till förening Fredag 5 Allm. tjänst och fria (även fackförening), Lördag 6 yrken 4 vilken? Söndag 7 Annat 5 20. Sampling 1 1 13. Storstad 1 Styrelseledamot el­ Sampling II 2 Annan stad 2 ler funktionär X A-kommun 3 Ej föreningsansluten B

Den intervjuades (Om gift eller f. d. gift kvinna) Namn: Mannens yrke:

Bostadsadress: (Om hemmadotter eller -son) Faderns yrke: Postadress: ....

(Om bar förvärvsarbete) Intervjuarens Nuvarande yrke: Namn: (Om ej har förvärvsarbete) Tidigare yrke: Nummer Datum 1949

289

! !) Bilaga 2

Kontrakt Mellan nedanstående centralorganisationer för folkbildningsverksamhet, här nedan benämnda centralorganisationen, och undertecknade bokhandels- firmor, nedan kallade bokhandeln, är denna dag följande överenskommelse träffad. Bokhandeln förbinder sig å genom densamma rekvirerade böcker ined nedan angivna undantag lämna 20 % rabatt å det för dagen vid köpets av­ slutande gällande boklådspriset under förutsättning: a) att rekvisitionen sker genom person, som styrker sig ha bemyndigande att uppträda som representant för statsunderstött folk- eller skolbibliotek, statsunderstödd föreläsningsanstalt, till statsunderstött riksförbund anslu­ ten studiecirkel eller lokalt bildningsråd; b) att rekvisition sker å av centralorganisation i samråd med svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse fastställt formulär, som skall inne­ hålla rckvirentens försäkran om 1) alt böckerna skola till andra försäljas till det fakturerade bruttopriset; 2) att vinsten på försäljningen skall överlämnas till vederbörande lokala folkbildningsorganisation (bibliotek, föreläsningsanstalt, studiecirkel, bild­ ningsråd), som äger att på sätt den finner lämpligt ersätta den representant för organisationen, som sköter försäljningen; c) att likviden erlägges per extra kassa. Från ovanstående bestämmelse om rabatt äro undantagna skolböcker samt tidskrifter och tidningar, som utkomma med fler än 12 häften om året. För icke försålda böcker äger rekvirenten returrätt, om de utan frakt- eller annan kostnad för bokhandeln återställas inom tre månader från fak­ turans datum. Sålunda returnerade böcker gottgöras rekvirenten vid nästa bokbeställning. Skulle den lokala folkbildningsorganisationen upphöra, er­ sätter bokhandeln kontant ännu osålda böcker, som returneras inom över­ enskommen tid. Bokhandeln dock obetaget från returrätt undantaga sådana böcker, som av förläggare äro ur bokhandeln indragna, i vilket fall dock an­ märkning härom skall ske å fakturan vid leveransen. Bokhandeln levererar böckerna porto- och emballagefritt bokhandelsplatscn; frakt- eller andra kostnader för paketets befordran från bokhandelsplatscn till rekvirentens hemort falla å rekvirenten. Centralorganisationen förbinder sig att ulan kostnad för Bokhandeln tillställa en var till organisationen an­ sluten eller av densamma representerad lokal folkbildningsorganisation

290 1) rekvisitionsformulär i det antal, som kan anses behövligt; 2) meddelande om de mellan Bokhandeln och Centralorganisationen träf­ fade överenskommelserna; 3) uppgift med adresser å de bokhandelsfirmor, som undertecknat denna överenskommelse. Detta kontrakt gäller till den och förnyas ett år i sänder, om ej uppsägning från någondera sidan skett minst sex månader före kontraktstidens utgång. Tvist mellan Bokhandeln och Centralorganisationen om tolkning av be­ stämmelserna i delta kontrakt avgöres genom skiljedom och får under inga förhållanden dragas inför domstol.

291 Bilaga 3

Bokutredningens och Författarföreningens FRÅGEFORMULÄR

Namn: Födelseår:

Skolgång:

övrig utbildning:

Civilstånd: ogift/gift/frånskild/änkling (änka) Makas/makes förvärvsarbete ocb ungefärliga årsinkomst:

Yrkesverksamhet före litterär debut:

Ar Ni huvudsakigen sysselsatt eller försörjd med författarskap: Ju/nej. Om icke, vilken är Er huvudsakliga sysselsättning?

Debuterade år med:

Antal t. o. m. år 1948 utgivna skrifter, fördelade på romaner, novellsamlingar, dikt­ samlingar, essäsamlingar, dramatiska arbeten o. s. v

Edra totala inkomster de tre senaste åren: 1946 kr. 1947 kr.

1948 kr.

Därav intäkter av skönlitterärt författarskap: 1946 kr. 1947 kr.

1948 kr.

292 Intäkter av litterär verksamhet de tre senaste åren, fördelade på: År Inkomst från 1946 1947 1948 Bokförlag Bokhonorar:

b äldre verk i ny upplaga c antologier d översättning till främmande språk Ersättning för lektörsuppdrag » » översättning från främmande språk Förskott

I allt från bokförlag

Tidningar och lidskrifter Honorar för skönlitterära bidrag » » andra bidrag Översättningshonorar Ersättning för lektörsuppdrag » » följetongsrätt

I allt från tidningar och tidskrifter

Radio och teater

Uppläsningshonorar Filmbolag Ersättning för filmatiseringsrätt

Summa inkomst

Har Ni erhållit författarstipendium under åren 1946—48? (Angiv år och belopp)

Statens:

Författareföreningens:

Annat: Försörjningsplikter: Antal barn ej självförsörjande:

Andra försörjningsplikter: Försäkringsskydd : Finnes livförsäkring eller annat reservkapital? 293

19* Vilka särskilda önskemål eller förslag vill Ni framställa rörande

a. statligt stöd eller stöd i allmänhet till författare?

b. principer och metoder för en eventuell ersättning till författare vid bokut­

låning?

c. bokspridningen i Sverige?

den 1949

(namn) Bilaga 4 Författarstipendier t. o. m. 1949

Genomsnitt De­ Förs­ Summa Föd.- Döds­ Antal pr but­ ta stip. år år stip. Namn år stip. kr. stip. kr.

8

Alfh. Agrell 1849 1883 1900 1923 9 5 700 566 Wilma Lindhé 1838 1877 1918 1922 4 2 000 500 Ernst Lundkvist .. 1851 1869 1915 1938 33 37 900 1150 Helena Nyblom .. 1843 1875 1908 1926 21 15 800 750 August Strindberg 1849 1869 1902 1912 1 3 000 3 000 S:a författare födda före 1855 5 st. 64 400 H. Angered-Slrandberg 1855 1886 1901 1927 21 22 400 1070 Daniel Fallström , 1858 1880 1891 1937 48 44 850 935 G. af Geijerstam 1858 1882 1898 1909 2 3 100 1550 Olof Högberg 1855 1906 1907 1932 31 43 450 1400 Hilda Sachs , 1857 1894 1915 1935 2 900 450 Anna Wahlenberg 1858 1882 1901 1933 12 8 000 670 Sigrid Elmblad 1860 1883 1920 1926 4 2 500 625 Gustaf Fröding , 1860 1891 1892 1911 5 6 000 1200 J. Gernandt-Claine .., 1862 1893 1926 1944 19 9 500 500 K. A. Hagberg 1863 1900 1906 1944 11 16 600 1510 Mila Hallman 1863 1912 1925 1934 6 1750 195 Ola Hansson 1860 1884 1911 1925 15 42 200 2 815 Tor Hedberg 1862 1884 1897 1931 14 29 800 2 125 Maria Holmström 1862 1910 1919 1947 18 9 000 500 Harald Jacobsson 1863 1890 1906 1913 1 750 750 Maria Jouvin 1864 1899 1914 1931 10 4 825 480 E. A. Karlfeldt 1864 1895 1899 1931 25 128 400 5 135 Martin Koch 1862 1911 1912 1940 9 10 500 1165 Axel Lundegård 1861 1885 1894 1930 32 42 500 1330 Adolf Paul 1863 1891 1931 1943 15 16 500 1100 Maria Rieck-Miiller ... 1863 1899 1916 19 9 500 500 J. A. Törnblom 1862 1902 1917 1933 7 3 400 485 S:a författare födda 1855—1864 22 st. 326 456 425

Ro Bergman 1869 1903 1903 23 40 350 1755 E. Beskow-Heerberger 1867 1896 1944 1 750 750 Ernst Didring 1868 1899 1904 1931 13 22 000 1690 Albert Engström 1869 1897 1914 1940 14 119 000 8 500 Hugo Gyllander 1868 1893 1896 31 32 000 1030 Joh. Alfr. Göth 1869 1922 1928 7 8 500 500 Per Hallström 1866 1891 1896 36 70 800 1970 Hjalmar Höglund 1865 1900 1917 1919 1 1000 1000 Gustaf Janson 1866 1895 1903 1913 3 3 500 1130 E. Kuylenstjerna-Wenster 1869 1898 1917 1933 9 5 400 600 K. Hj. Lundgren 1867 1913 1934 1934 1 500 500 Fredrik Nycander 1867 1892 1914 1944 25 12 700 510 Algot Ruhe 1867 1901 1917 1944 13 7 000 540 E. N. Söderberg 1869 1899 1902 1937 7 7 300 1045 Hjalmar Söderberg 1869 1895 1910 1941 30 57 400 1915 Sven Söderman 1868 1889 1915 1930 2 4 000 2 000 Fredr. Vetterlund 1865 1896 1901 81 134 500 1665 Annie Äkerhielm 1869 1899 1910 6 7 000 1170 295 Födelseår 1865—1874 1 2 8

Anna Lisa Andersson . 1873 1908 1934 16 8100 505 Henning Berger 1872 1901 1904 1924 16 14 700 920 Erik Brogren 1871 1892 1902 1932 6 4 250 710 K. E. Forsslund 1872 1900 1913 1941 14 12 100 865 E. W. Hulphers 1871 1899 1908 8 5 500 680 Nanna Lundh-Eriksson 1871 1916 1929 2 520 260 Fabian Månsson 1872 1909 1926 1938 2 3 500 1750 Vilhelm Nordin 1874 1897 1918 1949 2 1000 500 Maria Sandel 1870 1908 1917 1927 3 3 334 1111 Oscar Stjerne 1873 1901 1907 1917 5 5 900 1180 Gustava Svanström 1874 1904 1917 1935 4 2 000 500 Hugo Öberg 1872 1905 1915 1934 3 3 500 1170 S:a författare födda 1865—1874 30 st. 384 593 104

G. Almqvist-Brogren 1875 1899 1924 7 3 850 550 Sig. Dahllöf 1877 1908 1921 1 500 500 Hildur Dixelius 1879 1910 1921 2 3 000 1500 Emilia Fogelklou 1878 1903 1917 14 18 600 1320 Per Freudenthal 1875 1910 1914 22 12 260 560 M. M. Granström 1878 1912 1913 1933 1 1000 1000 Emmy Gustaf-Janson . 1875 1900 1917 1 400 400 Gurli Hertzman-Ericson 1879 1909 1923 10 16 000 1600 Klara Johanson 1875 1901 1919 1948 39 48 750 1250 Alfred Kämpe 1877 1907 1925 1936 1 500 500 Carl Larsson i By 1877 1907 1910 1948 10 11200 1120 Nils Vilh. Lundh 1879 1903 1903 4 3 500 875 Ingeborg Lundström — 1878 1912 1919 6 3100 520 Harry Macfie 1879 1935 1949 1 300 300 Henning von Melsted . 1875 1898 1901 3 3 000 1000 Christina Nilsson 1876 1905 1928 15 7 300 490 Ernst Norlind 1877 1907 1914 4 5 000 1250 K. G. Ossiannilsson — 1875 1900 1901 84 117 800 1400 Jeanna Oterdahl 1879 1901 1928 4 3 000 750 Ane Randel 1879 1913 1920 1951 14 8 500 610 M. Rydell-Lindström . 1878 1915 1924 1 500 500 Einar Smith 1878 1897 1916 1928 1 2 000 2 000 Marika Stiernstedt — 1875 1894 1911 21 32 600 1550 Hugo Swensson 1879 1935 1936 1 1000 1000 Olof Thunman 1879 1919 1919 1944 24 27 000 1125 Rick. Wallner 1875 1905 1913 2 1 000 500 Karl Östman 1876 1909 1916 10 5 400 540 Sigge Almén 1881 1903 1903 1914 2 2 500 1250 Hjalmar Bergman 1883 1905 1910 1931 10 21500 2 150 Amalia Björck 1880 1910 1929 2 1000 500 Sara Bohlin 1883 1927 1944 5 2 500 500 Vilhelm Ekelund 1880 1900 1902 1949 97 187 400 1920 Albert Eklundh 1882 1911 1947 2 1000 500 A.-L. Elgström 1884 1911 1923 10 20 500 2 050 G. Hedenvind Eriksson . 1880 1910 1920 23 42 050 1830 Gustaf Hellström 1882 1904 1908 12 25 400 2115 Albert Henning 1881 1909 1920 2 2 500 1250 Nanny Johansson 1881 1925 1933 1952 1 300 300 M. Jäderin-Hagfors .... 1882 1926 1940 2 400 200 Viktor Myren 1883 1909 1921 1941 2 1000 500 Artur Möller 1883 1904 1913 1940 4 10 620 760 Ludvig Nordström 1882 1907 1907 1942 18 35 000 1945 Amelie Posse 1884 1931 1939 7 9 000 1285 Severin Schiöler 1880 1913 1925 3 1325 440 Sigfrid Siwertz 1882 1905 1906 19 47 000 2 475 296 Födelseår 1875—1884 1 2 3 4 5 6

Karin Smirnoff 1880 1915 1924 3 2 900 970 Fredrik Ström 1880 1903 1947 1948 2 7 700 3 850 Hanna Söderlund-Hammi 1882 1912 1916 2 1500 750 Theodor Tufvesson 1884 1909 1918 1947 4 2 500 625 C. R. af Ugglas 1884 1908 1908 1946 2 3 000 1500 Gustaf Ullman 1881 1903 1903 1945 83 72 385 870 Hj. Wallander 1880 1901 1919 1932 1 500 500 Elin Wägner 1882 1908 1918 1948 35 68 950 1945 Anders Österling 1884 1904 1909 26 46 550 1790 S:a författare födda 1875—1884 54 st. 682 953 140

Dan Andersson 1888 1915 1918 1920 2 2 250 1 125 E. Bergstrand-Poulsen .. 1887 1926 1948 1 500 500 Anna Björkman 1888 1919 1923 1943 3 2 500 830 Tora Dahl 1886 1935 1944 4 4 500 1125 Karin Ek 1885 1914 1922 1926 2 3 000 1500 Maj Hirdman 1888 1921 1926 4 3 500 875 Brita von Horn 1886 1912 1949 1 5 000 5 000 Elin Hök-Lundin 1889 1923 1929 1 1000 1000 Adolf Johansson 1889 1915 1934 1934 1 300 300 Harald Johnsson 1886 1906 1922 1936 2 770 385 Karin Johnsson 1889 1917 1928 1 270 270 Gertrud Lilja 1887 1924 1926 16 16 500 1030 Erik Lindorm 1889 1908 1919 1941 4 7 500 1875 Gustaf Lindwall 1885 1910 1924 4 2 775 695 Bertil Malmberg 1889 1908 1911 31 56 000 1805 Ture Nerman 1886 1909 1923 4 6 100 1625 Bengt Nylund 1885 1920 1924 1930 4 2 500 625 Bengt E. Nyström 1886 1907 1929 5 8 000 1600 Gunnar Serner 1886 1914 1940 1947 1 1500 1500 Birger Sjöberg 1885 1919 1929 1930 2 750 375 Albert Viksten 1889 1917 1924 5 '8 000 1600 Carl Sam Åsberg 1888 1907 1927 16 9 400 590 Stina Aronson 1892 1931 1942 7 10 000 1430 Karl Asplund 1890 1912 1921 2 3 500 1750 Frans G. Bengtsson 1894 1923 1924 10 22 170 2 220 Edvin Björck 1891 1925 1936 1 250 250 Erik Blomberg 1894 1918 1919 36 56 900 1580 Harry Blomberg 1893 1917 1919 1950 8 9 000 1125 Hans Dhejne 1891 1913 1936 1 1000 1000 Ove Ekelund 1894 1914 1929 7 3 900 560 Uno Eng 1893 1921 1948 1 250 250 J. O. Ericson 1891 1916 1939 3 615 205 N. M. Folcke 1891 1913 1924 3 3100 1030 Elis Forss 1890 1935 1940 2 325 160 Abdon Furuhage 1894 1917 1933 2 1000 500 Ragnar Holmström 1894 1924 1926 8 7 900 285 E. Högström-Löfberg 1894 1927 1933 1940 1 211 211 Gust. Johansson 1891 1913 1915 1925 2 2 000 1000 Gabriel Jönsson 1892 1920 1921 20 25 250 1265 A. von Krusenstjerna .. 1894 1917 1922 1940 17 23 500 1380 Pär Lagerkvist 1891 1912 1915 52 98 500 1895 Sigfrid Lindström 1892 1922 1928 1950 26 43 700 1095 Ivar Ljungqvist 1892 1921 1922 3 5 000 1670 Moa Martinson 1890 1933 1938 19 32 500 1710 G. Mascoll Silfverstolpe 1893 1919 1923 1943 3 5 500 1835 H. P. Matthis 1892 1919 1933 7 6 400 915 E. Bl. Nordström 1891 1914 1935 3 2 000 670 Herta Odeman 1890 1930 1930 1 1000 1000

297 Födelseår 1885—1894 1 2 3 5 6

Hilda Ohlsson 1890 1913 1924 8 4 450 555 Ivan Oljelund 1892 1920 1924 13 15 050 1160 Nils Ludv. Olsson ... 1893 1921 1937 3 2 0U0 670 Sten Selander 1891 1916 1918 6 11000 1835 Fritz Stenlund 1894 1936 1948 3 2 500 830 M. Suber-Topelius ... 1892 1932 1947 3 4 000 1330 C. J. Svenson-Granér 1891 1910 1918 3 1500 500 Sven Wikberg 1890 1935 1937 1 215 215 Astrid Väring 1895 1926 1926 2 2 000 1000 Mild. Östlund 1894 1919 1935 1 500 500 S:a författare födda 1885—1894 58 st. 411 551 301

Tage Aurell 1895 1932 1943 9 16 700 1 855 Harald Beijer 1896 1933 1934 5 6 000 1200 Greta Bergholmen 1896 1925 1946 2 1000 500 Ingeborg Björklund 1897 1926 1929 17 14 500 850 Dan Byström 1897 1925 1934 1 255 255 Nils Ferlin 1898 1930 1933 18 16 150 900 Astrid Forsberg 1898 1925 1949 2 1500 750 Jan Fridegård 1887 1931 1933 17 32 700 1 925 Olle Hedberg 1899 1930 1931 15 48 650 3 240 Ragnar Jändel 1895 1917 1922 1939 36 44 500 1215 Ebbe Linde 1897 1924 1944 4 8 500 2 125 Vilhelm Moberg 1898 1921 1927 10 24 750 2 475 F. Nilsson-Piraten 1898 1932 1940 5 20 000 4 000 Margit Palmaer 1898 1927 1932 1 400 400 Berit Spong 1895 1924 1925 7 15 000 2140 Py Sörman 1897 1931 1931 1947 1 1000 1000 Fritz Thorén 1899 1936 1936 1950 3 4 000 1330 Hans G. Westerlund 1895 1927 1937 2 600 300 Stellan Arvidson 1902 1927 1933 1 300 300 Sven Barthel 1903 1928 1938 7 6 000 2 000 Eva Berg 1904 1932 1938 7 10 500 1500 Hans Botvvid 1901 1929 1931 13 16 750 1290 Karin Boye 1900 1922 1927 1940 15 17 750 1185 Irja Browallius 1901 1934 1935 11 11750 1070 Johannes Edfelt 1904 1923 1929 33 57 750 1750 Dagmar Edqvist 1903 1932 1938 3 2 000 635 Carl-Emil Englund 1903 1925 1945 5 7 000 1400 Folke Fridell 1904 1945 1946 4 4 750 1190 Karl R. Gierow 1904 1925 1928 3 3 500 1170 Herbert Grevenius 1901 1928 1947 1 3 000 3 000 Helmer Grundström 1904 1929 1943 5 4 000 800 Gösta Gustaf-Janson 1902 1927 1934 1 1000 1000 Waldemar Hammenhög 1902 1930 1932 1 1000 1000 Eyvind Johnson 1900 1924 1925 28 62 250 2 225 Yngve Kernell 1903 1942 1949 1 1000 1000 Birgit Lange 1901 1927 1935 1 1500 1500 Arnold Ljungdal 1901 1926 1930 5 4 800 960 Walter Ljungqvist 1900 1933 1937 10 10 500 1050 Ivar Lo-Johansson 1901 1927 1933 11 26 500 2 410 A. L. Lundkvist 1902 1945 1946 1 500 500 Einar Malm 1900 1921 1932 6 6 300 1050 Harry Martinson 1904 1929 1931 34 72 850 2140 S. Nordenstrand 1900 1934 1937 3 2 150 715 Albert Olsson 1904 1939 1943 8 10 000 1250 Gustav Sandgren 1904 1929 1932 11 9 500 865 Ingegerd Stadener 1903 1941 1944 1 200 200 Nils Svanberg 1902 1923 1934 1939 3 2 500 835

298 Födelseår 1895—1904 1 2 3

C. E. Svenning 1904 1931 1947 2 1500 750 85 Olle Svensson 1904 1934 1945 2 2 050 1025 130 Willy Walf ridsson 1904 1933 1936 2 800 400 50 Rudolf Värnlund 1900 1924 1925 1945 36 31550 875 1500 S:a författare födda 1895—1904 51 st. 428 629 570 Sivar Arnér 1909 1943 1943 9 14 000 1555 2 000 Erik Asklund 1908 1929 1932 3 6 500 2170 310 Gösta Carlberg 1909 1937 1949 1 2 500 2 500 190 Gunnar Ekelöf 1907 1932 1934 22 40 050 1820 2 225 Elvin Enqvist 1909 1938 1947 2 1500 750 125 A. L. Forssberger ... 1906 1934 1939 2 2 000 1000 125 Erik Gamby 1,908 1945 1949 2 1800 900 360 Sten Hagliden 1905 1932 1946 1 500 500 30 Emil Hagström 1907 1937 1945 3 2 000 670 155 Helge Heerberger ... 1907 1934 1936 22 20 600 935 1290 Åke Holmberg 1907 1946 1948 1 500 500 125 B.-E. Höijer 1907 1940 1943 7 10 000 1430 1000 Elly Jannes 1907 1942 1945 1 1000 1000 125 Josef Kjellgren 1907 1929 1934 1948 20 26 400 1320 1320 Magda Lagerman ... 1909 1948 1948 1 500 500 500 Martha Larsson 1908 1945 1948 1 1000 1000 200 Astrid Lindgren 1907 1946 1946 1 500 500 100 Eric Lindquist 1908 1931 1939 4 4 500 1125 240 Artur Lundkvist 1906 1928 1928 18 23 750 1320 1080 Irma Nordvang 1907 1932 1948 2 1200 600 70 Helmer V. Nyberg ... 1908 1938 1942 2 1500 750 125 Bertil Schiitt 1906 1944 1948 2 1500 750 250 Ester Sjöblom 1908 1936 1946 5 2 250 450 1401 ! Peder Sjögren 1905 1943 1948 3 4 500 1500 640 Viveca Starfelt 1906 1938 1944 1 200 200 20 Sven Stolpe 1905 1929 1930 1 2 000 2 000 95 Owe Key Åhusen .. 1905 1929 1949 1 500 500 25 Sture Axelsson 1913 1938 1947 1 250 250 20 Ragnar Bengtsson .. 1910 1946 1948 1 1000 1000 250 Edor Burman 1913 1945 1947 1 500 500 100 Folke Dahlberg 1912 1935 1948 5 5 750 1150 385 harald forss 1911 1939 1946 4 4 000 1000 335 Sven Forssell 1914 1942 1942 1 500 500 65 Bertil Gedda 1912 1937 1942 4 3 250 815 250 Torsten Hansson .. 1910 1946 1948 1 500 500 125 Hans Hergin 1910 1935 1948 4 4 000 1000 270 Karl G. Hildebrand 1911 1933 1936 2 4 000 2 000 235 Gösta Höglund 1914 1943 1945 3 2 150 720 310 Thorsten Jonsson .. 1910 1933 1941 1951 2 2 500 1250 150 Olof Lagercrantz .. 1911 1935 1938 11 15 000 1365 1000 Erik Lindegren 1910 1935 1945 11 19 800 1800 1320 Sven Rosendahl 1913 1932 1949 1 2 000 2 000 110 Per Erik Rundquist 1912 1938 1944 5 4 700 940 390 Axel Strindberg 1910 1935 1947 3 6 500 2170 435 Karl Vennberg 1910 1937 1944 19 000 2 375 1450 Maria Wine 1912 1943 1943 4 000 1000 570 S:a författare födda 1905—1914 46 st. 209 271 650 Lars Ahlin 1915 1943 1943 10 13 750 1375 1965 Torsten Bohr 1916 1946 1946 4 3 000 750 600 Werner Aspenström 1918 1943 1946 7 8 500 1215 1215 Otto Carlsson 1915 1943 1947 5 11500 2 300 1640 A. M. Dahlquist-Ljungberg 1915 1947 1947 3 4 000 1335 1335 299 Födelseår 1915—1925 1 2 3 4 5

Walter Dickson 1916 1942 1948 4 6 000 1500 Lars Englund 1917 1941 1945 1 500 500 Gustav Rune Eriks 1918 1943 1943 6 9 000 1500 Allan Eriksson 1916 1942 1947 2 4 000 2 000 Uno Floren 1915 1946 1948 1 250 250 P. A. Fogelström .. 1917 1947 1949 1 1000 1000 Lars Fredin 1919 1944 1946 2 950 475 Elsa Grave 1918 1943 1946 3 3 000 1000 Lennart Hellsing 1919 1945 1949 1 1000 1000 Lars G. Hellström .. 1915 1946 1949 1 500 500 Ella Hillbäck 1915 1939 1945 3 1550 520 Olov Jonason 1919 1943 1947 2 5 000 2 500 Bengt Jändel 1919 1938 1945 3 1500 500 Axel Liffner 1919 1947 1949 1 1000 1000 P. W. Nisser 1919 1941 1942 1 1000 1000 Arne Nyman 1918 1939 1945 6 8 500 1415 Ingrid Nyström 1917 1944 1948 1 700 700 Gösta Pettersson 1919 1945 1947 2 3 750 1875 Matts Rying 1919 1947 1949 1 5 000 5 000 Stig Sjödin 1917 1945 1946 5 5 500 1100 Ragnar Thoursie .. 1919 1945 1946 2 2 500 1250 Bengt V. Wall 1916 1946 1948 1 1000 1000 Tore Zetterholm .. 1915 1940 1943 4 3 250 810 Harry Ahlberg 1920 1944 1949 1 1000 1000 Bengt Anderberg 1920 1945 1946 4 9 000 2 250 Hans Bergrahm 1921 1947 1947 2 1000 500 Stig Carlson 1920 1942 1946 5 5 500 1100 Stig Dagerman 1923 1945 1946 6 8 500 1415 bernt erikson 1921 1941 1946 5 4 000 800 Jan Gehlin 1922 1943 1948 3 9 000 3 000 Owe Husåhr 1921 1945 1946 3 4 000 1335 Solveig Johs 1919 1948 1949 2 1000 500 Erland Josephson .. 1923 1946 1946 1 1000 1000 Gunnar Lobråten .. 1920 1946 1949 2 2 500 1 250 Olle Länsberg 1922 1945 1946 1 1000 1000 Eva Neander 1921 1946 1947 1950 4 3 000 750 Åke Nordin 1922 1947 1948 1 1000 1000 Erik Norlander 1920 1944 1948 1 1000 1000 Vilgot Sjöman 1924 1948 1948 3 3 500 1170 Östen Sjöstrand 1925 1949 1948 2 800 400 Per Erik Wahlund .. 1923 1945 1949 1 500 500 Anna Greta Wide .. 1920 1942 1944 6 7 000 1165 S:a författare födda 1915—1925 47 sstt . 136 172 500

300 Bilaga 5 Författarstipendier 1950—51 Summa CS Summa Namn Namn B stip. kr < stip. kr

Margit Abenius 2 000 Hjalmar Eriksson 1 1500 Harry Ahlberg 1000 Ingeborg Erixson 1 1500 Lars Ahlin 6 000 Nils Ferlin 4 23 000 Vera Alexandrowa 1000 Emilia Fogelklou-Norlind 5 6 400 Hugo Alfvén 1000 Per Anders Fogelström... 2 2 000 Gertrud Almqvist-Brogren 1200 Astrid Forsberg 1 3 000 Bengt Anderberg 5 000 Elsa Forsgren 1 3 000 Anna Lisa Andersson ... 1200 harald forss 6 6 200 Sivar Arnér 10 000 Anna Lisa Forssberger ... 2 3 000 Stina Aronson 7 000 Lars Fredin 2 750 Ingrid Arvidsson 1000 Per Freudenthal 0 8 500 Erik Asklund 9 000 Folke Fridell 2 4 000 Werner Aspenström 5 500 Erik Gamby 1 750 Tage Aurell 5 000 Bertil Gedda 1 500 Sture Axelsson 1500 Jan Gehlin 1 2 000 Harald Beijer 2 000 Johannes Gillby 3 1 750 Ragnar Bengtsson 500 Elsa Grave 2 4 000 Eva Berg 2 000 Helmer Grundström 2 1500 Greta Bergholmen 450 Hugo Gyllander 2 3 000 A. Gunnar Bergman 1000 Lars Gyllensten 1 1000 Sven Bergström 750 Lars Göransson 1 2 000 Nils Beyer 1250 Johan August Göth 3 4 200 C. J. Björklund 1000 Bertil Haglund 1 1000 Ingeborg Björklund 360 Emil Hagström o 1500 Elsa Björkman-Gold- Britt G. Hallquist 1 500 schmidt 1000 Olov Hartman 1 1500 Erik Blomberg 10 000 Gustaf Hedenvind-Eriks­ Bertil Boden 500 son 4 19 000 Sara Bohlin 2150 Helge Heerberger 2 4 500 Torsten Bohr 2 250 Gustaf Hellström 2 10 000 Hans Botwid 5 000 Lars Gustav Hellström ... 2 1500 Ernst C:son Bredberg ... 600 Albert Henning 1 2 000 Gunnar Brolund 750 Alf Henrikson 1 2 000 Bertil Bull-Hedlund 1000 Hans Hergin 2 2 250 Gösta Carlberg 11000 Gurli Hertzman-Ericson 4 9 000 Stig Carlson 2 000 Rut Hillarp 1 1000 Elsa Carlsson 225 Ella Hillbäck 1 1500 Gustaf Colli jn 500 Hanserik Hjertén 2 1500 Ivar Conradsson 5 000 Harriet Hjorth 3 3 950 Stig Dagerman 6 000 Åke Holmberg 1 2 000 Tora Dahl 2 500 Ragnar Holmström 1 2 000 Folke Dahlberg 1000 Owe Husåhr 2 2 000 A.-M. Dahlquist-Ljung- Gösta Höglund 2 1100 berg 3 000 Björn-Erik Höijer 2 4 000 Karin de Laval 2 000 Ulla Isaksson 2 8 000 Walter Dickson 2 500 Ivar Ivre 1 1000 Johannes Edfelt 3 000 Knut Jaensson 2 3 000 Mårten Edlund 3 000 Eyvind Johnson 1 5 000 Ove Ekelund 1500 Olov Jonason 1 2 000 Gunnar Ekelöf 19 000 Erland Josephson 1 1 500 Anna-Lenah Elgström ... 6 000 Bengt Jändel 1 500 Uno Eng 1500 Gabriel Jönsson 1 3 000 Carl Emil Englund 4 000 John Karlzén 3 6 000 Lars Englund 2 000 Torsten Kassius 1 1000 Gustav Rune Eriks 8 500 Yngve Kernell 1 1000 bernt erikson 5 550 Ove Key Åhusen 1 600 Allan Eriksson 1500 Willy Kyrklund 4 7 250 301 Summa CS Summa Namn Namn c stip. kr < stip. kr Inga Lena Larsson . 1000 Sven Rosendahl 4 9 500 Staffan Larsson 3 500 Per Erik Rundquist 3 9 000 Axel Liffner 3 000 Karl Johan Rådström ... 2 4 500 Gertrud Lilja 6 000 Pär Rådström 2 2 200 Bojan J:son Liljesson 500 Arnold Rörling 1 1000 Tage Lindbom 3 000 Gustav Sandgren 4 8 500 Erik Lindegren 6 500 Göran Schildt 1 1000 Helmer Linderholm . 1000 Harald Schiller 1 500 Ebba Lindquist 5 000 Severin Schiöler 1 500 Sigfrid Lindström — 3 000 Bertil Schiitt 3 3 700 Arnold Ljungdal — 2 000 Bo Setterlind 3 4 000 Walter Ljungquist . 6 000 Ester Sjöblom 2 1000 Ivar Lo-Johansson 7 000 Stig Sjödin 3 6 000 Gunnar Lobråten — 650 Peder Sjögren 4 6 500 Anna Lorentz 500 Vilgot Sjöman 1 1500 Paul Lundh 1500 Östen Sjöstrand 1 1750 Ingeborg Lundström 3 400 Karin Smirnoff 2 7 000 Bertil Malmberg 7 500 Ingegerd Stadener 2 2 000 Eva Malmquist 1500 Marika Stiernstedt 1 3 000 Harry Martinson 14 000 Axel Strindberg 1 3 000 Moa Martinson 6 000 Margareta Suber-Topelius 1 1000 Henry Peter Matthis 2 000 Carl Elof Svenning 2 2 000 Ellen Michelsen , 500 Olle Svensson 2 1500 Christina Nilsson 1200 Bengt Söderbergh 1 1500 Åke Nordin 500 Evert Taube 1 12 000 Arne Nyman 500 Ragnar Thoursie 1 2 000 Ingrid Nyström , 500 E. H. Thörnberg 2 1200 Hertha Odeman , 2 250 Edith Unnerstad 1 1000 Ivan Oljelund 2 000 Willy Walf ridsson 3 2 250 Arne Ohlson 1500 Rengt V. Wall 1 1000 Henry Ohlsson , 1500 Peter Weiss 2 1500 Hilda Ohlsson , 1000 Karl Vennberg 1 2 000 Ragnar Oldberg 1250 Fredrik Vetterlund 4 9 500 Albert Olsson 2 000 Asta Wickman 1 500 K. G. Ossiannilsson .. 14 000 Anna Greta Wide 2 4 000 Gösta Oswald 1000 Gunnar Widegren 1 2 500 Nils Parling 1000 Albert Viksten 1 3 000 Hans Peterson 3 750 Birger Vikström 3 1500 Gösta Pettersson 1000 Maria Wine 1 1000 Amelie Posse 5 000 Astrid Väring 1 2 000 Ane Randel 1500 Tore Zetterholm 3 4 500 Levi Rickson 6 000 Carl Sam Åsberg 4 3 200 Maria Rieck-Miiller .. 1200 Karl Östman 4 7 200

302 Bilaga 6

P.M. rörande biblioteksundersökningen

1. Biblioteksväsendets allmänna drag Biblioteksverksamheten är i Sverige uppdelad på ett flertal slag av bibliotek, av vilka de flesta erhåller statligt och/eller kommunalt stöd. De kan indelas i kom­ munala och med dem likställda folkbibliotek, studiecirkelbibliotek, central- och landsbibliotek, bibliotek vid sjukvårdsanstalter och vid fångvårdsanstalter, trupp- förbandsbibliotek och skolbibliotek samt vissa bibliotek med speciella uppgifter. Då biblioteksväsendet för kort tid sedan varit föremål för utredning av folk­ bibliotekssakkunniga, kan här hänvisas till de sakkunnigas betänkande (SOU 1949:28). Rörande verksamheten år 1949 föreligger en sammanställning i Statistisk års­ bok 1950, s. 277. Tabellen återgives här i sammandrag med uteslutande av de eko- miska uppgifterna. Av ovanstående tabell framgår, att stadsbiblioteken svarar för en god tredje­ del av den totala bokutlåningen och att de äger jämnt en fjärdedel av det sam­ lade bokbeståndet. Avsevärt mer än hälften av alla lån av skönlitteratur och fack­ litteratur kommer på stadsbibliotekens lott. Av givna skäl dominerar skolbibliote­ ken på barn- och ungdomslitteraturens område. Ett annat mått på bibliotekens bokbestånd och utlåningsfrekvens erhålles vid en genomsnittsberäkning per bibliotek. En sådan beräkning visar, att de kom­ munala folkbiblioteken på landsbygden hade ett genomsnittligt bokbestånd av 1 440 volymer och en utlåning av 1 840 volymer. För stadsbibliotekens vidkomman­ de var motsvarande siffror 30 420 resp. 76 500 volymer. Studiecirkelbiblioteken

Tabell 1. Folk- och skolbibliotek år 1949

Utlåning (000-tal) Bok­ Bibliotek Antal bestånd barn­ skönlitt. facklitt. summa (000) böcker

Kommunala bibi. landsbygd 1446 2 087 1 575 317 769 2 661 121 3 681 5 021 1503 2 732 9 256 Studiecirkelbibi. landsbygd 2 994 1466 1298 179 273 1750 286 377 298 116 80 494 Sjukhusbibi 157 229 505 126 54 685 Truppförbandsbibl 86 254 351 92 443 1 Övriga bibi. 6 419 121 79 53 253 Summa 5 096 8 513 9169 2 412 3 961 15 542 Skolbibliotek 2 544 6 252 167 187 8 963 9 317 Totalsumma 7 640 14 765 9 336 2 599 12 924 24 859 1 Övriga bibliotek: Landsbibliotek (2 st), Biblioteket för svenskar i utlandet (1), Svenska sjömansbiblioteket (1), Tornedalens bibliotek (1) och Sigtunastiftelsens bib­ liotek (1), s:a 6. 303 på landsbygden visar ett genomsnittligt volymantal av 490 böcker och en genom­ snittlig utlåning av 600 böcker. Studiecirkelbiblioteken i städerna visade ett ge­ nomsnitt av 1 320 resp. 1 730 volymer, sjukhusbiblioteken 1 560 resp. 4 360 och truppförbandsbiblioteken 2 950 resp. 5 160 volymer. Genomsnittet för samtliga bi­ bliotek utom skolbiblioteken var 1 670 volymer resp. 3 050 lån. För skolbibliotekens vidkommande var siffrorna 2 460 resp. 3 660 — rörande dessa bibliotek förtjänar atj anmärkas, att särskilt läroverksbiblioteken, som uppvisar ett totalt bokbestånd av över 3 miljoner band, under tidernas lopp mottagit betydande donationer av sådan litteratur, som sällan blir föremål för utlåning. Det »kuranta» bokbeståndet har betydligt mindre omfattning. För samtliga bibliotek var genomsnittliga bok- beståendet 1 930 volymer och den genomsnittliga utlåningen 3 250 volymer. Skillnaden mellan stadsbiblioteken och övriga bibliotek är markant. Genom­ snittssiffran för stadsbiblioteken är tjugo gånger högre betr. bokbeståndet och fyrtio gånger högre betr. bokutlåningen i jämförelse med genomsnittet för lands­ bygdens kommunalbibliotek. Men en granskning av årsstatistiken för stadsbiblio­ teken visade betydande skillnader; här var det nämligen endast 25 st., som visade ett bokbestånd på över 30 000 volymer och en utlåningsfrekvens på över 75 000 band. 45 stadsbibliotek hade ett bokbestånd, som understeg 10 000 band, och 35 sådana bibliotek hade en årlig utlåning, som understeg 20 000 band. (Siffrorna avser år 1949 och är återgivna efter Biblioteksbladet, nr 6 1950.)

Omräknade i procenttal av totalsummorna visar biblioteksstatistiken följande fördelning.

Tabell 2. Folk- och skolbibliotek. Procentuell fördelning.

Utlåning Bok­ Bibliotek Antal bestånd skön­ fack- barn­ summa litt. litt. böcker

Kommunala bibi. 18,9 14,1 16,9 12,2 5,9 10,7 städer 1,6 25,o 53,8 58,7 21,1 37,2 Studiecirkelbibl. landsbygd 39,2 9,9 13,8 6,8 2,1 7,0 städer 3,7 2,6 3,2 4,4 0,6 2,0 Sjukhusbibi 2,1 1,6 5,4 4,8 0,4 2,8 Truppförbandsbibl 1,1 1,7 3,8 3,5 1,8 Övriga bibi 2,7 1,3 0,5 1,0 0,1 2,4 Summa 57,6 98,2 30,6 62,5 66,7 92,8 Skolbibliotek 42,4 1,8 59,4 37,5 33,3 7,2 Totalsumma 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

2. Bokutredningens biblioteksundersökning Vid sina överläggningar om formerna för en ersättning till författarna för biblio­ teksutlåningen av deras verk beslöt bokutredningen att låta skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter företaga en stickprovsundersökning inom folkbiblioteken, vilken kunde tjäna som underlag för utredningens fortsatta arbete med hithörande frågor. Undersökningen begränsades till ett tjugofemtal bibliotek, vilka utvaldes av konsulenterna i samråd med utredningen. De representerade både stads- och

304 landsbygdsbibliotck, studiecirkelbibliotek och landsbiblioteket i Skara. Endast skönlitterära författare samt barn- och ungdomsboksförfattare — nu levande eller för kort tid sedan avlidna författare — upptogs i den lista, som utsändes till de berörda biblioteken. Undersökningen begränsades till tre frågor rörande författarnas verk, nämligen bibliotekens innehav av böcker, uppställda i utlåningsavdelningarna, antalet böc­ ker, som undanställts i magasin, samt antalet en viss dag utlånade böc­ ker av de i listan upptagna författarna. Uppgiften om magasinuppställd litteratur avsåg att tjäna som ledning vid bedömning av allmänhetens intresse för författarnas böcker. En hög siffra i denna kolumn visade att vederbörande författare var föga efterfrågad av allmänheten. Genom jämförelse mellan bibliotekens innehav av böcker och antalet utlånade böcker erhölls ett visst mått på lånefrekvensen. Antalet utlånade böcker beräknades på så sätt, att samtliga kort, som tillhörde de utlånade böckerna, inventerades och prickades av i författarförteckningen. På detta sätt kom siffran att motsvara en hel utlåningsperiod, och då undersökningen utfördes vid en tidpunkt, som upp­ visade en hög biblioteksfrekvens, kunde de erhållna siffrorna betraktas som jäm­ förelsevis rättvisande. Vid två stadsbibliotek — Uppsala och Borås — utsträcktes undersökningen till att omfatta en resp. två månader med kontinuerlig avprick- ning av samtliga boklån, och härigenom kunde det första mera provisoriska måttet på utlåningsfrekvensen kontrolleras. Det visade sig i dessa senare undersökningar, att några större skillnader icke kunde iakttagas annat än för de författare, som var representerade med ett mycket litet antal böcker i de båda biblioteken. Punkt­ undersökningen gav med andra ord samma resultat som de båda kontinuerliga un­ dersökningarna.

De i undersökningen deltagande biblioteken var följande: Stadsbiblioteken i Stockholm (huvudavdelningen), Malmö, Norrköping, Uppsala, Borås, Gävle, Karls­ krona, Karlskoga, Sundsvall, Uddevalla, Östersund, Kiruna, Arvika, Varberg, Ängelholm, landsbiblioteket i Skara, folkbiblioteken i Holmsund, Älmhult och Mora, ABF-biblioteken i Turinge, Kungsör och Hyltinge samt SLS-biblioteket i Örsjö. Huvudavdelningen av Stockholms stadsbibliotek redovisade ett bokbestånd av ca 250 000 band mot totalt ca 710 000 ( = 35%) och en årlig utlåning av ca 720 000 band mot totalt 2.63 miljoner band ( = 27%). Inräknas verksamheten vid samtliga filialer motsvaras de utvalda bibliotekens bokbestånd och årliga utlåning av 1.8 miljoner resp. 5 miljoner band. Som tidigare framhållits, hade samtliga stadsbibliotek ett totalt bokbestånd av nära 3.7 miljoner band och en total utlåning av 9.26 miljoner band. De utvalda stadsbiblioteken svarade således för något mer än hälften av såväl bokbestånd som utlåning. Utlåningen i de berörda biblioteken fördelade sig enligt den årliga utlånings­ statistiken med 44.6 % på skönlitteratur, 31.9 % på facklitteratur och 23.5 % på barn- och ungdomsböcker. Uppdelas utlåningen på litteratur för vuxna och min­ deråriga, så redovisades i det förra fallet 3.57 miljoner lån, fördelade med 63.1 % på skönlitteratur, 5.8 % på skönlitteratur på främmande språk och facklitteratur 31.1 %. I det senare fallet var summan utlånade böcker 1.48 miljoner band, för­ delade med 80 % på förströelselitteratur och 20 % på facklitteratur. I nedanstående tabell återges vissa sammanfattande siffror för de berörda biblioteken.

305 Tabell 3. Årsstatistik 1949 för bokutredningens biblioteksurval

Utlåning (000-tal) Bok­ be­ Bibliotek till vuxna till ban: stånd (000) skön­ fack- skön­ fack- litt. litt. litt. litt.

Stadsbibliotek Stockholm 713 1107 726 1833 653 142 795 Malmö 281 403 224 627 160 89 249 Norrköping 194 100 42 142 53 14 67 Uppsala 62 118 73 191 42 10 52 Borås 69 84 43 127 31 8 39 Gävle 76 67 40 107 3 1 4 Karlskrona 29 60 23 83 41 7 48 Karlskoga 31 43 16 59 24 4 28 Sundsvall 28 37 19 56 17 3 20 Uddevalla 23 33 17 50 22 2 24 Östersund 98 25 15 40 18 3 21 Kiruna 28 32 18 50 6 1 7 Arvika 18 30 11 41 19 2 21 Varberg 19 28 11 39 19 3 22 Huskvarna 16 25 11 36 20 4 24 Skara 71 14 12 26 8 2 10 A ngelholm 15 21 7 28 15 2 17 S:a 17 stadsbibliotek 1771 2 227 1308 3 535 1151 297 1448 Folkbibliotek Holmsund o 9 2 11 7,8 0.4 8,2 Älmhult , 5 9 2 11 9,4 1,1 10,5 Mora 11 8 3 11 10,4 1,3 11,7 S:a 3 folkbibliotek 21 26 7 33 27,6 2,8 30,4 Studiecirkelbibliotek Kungsör (ABF) 3,3 3,6 Turinge 4 3,9 2,1 6,0 — — 0,7 Hyltinge 4 4,4 0,9 5,3 — — Örsjö 1,6 — — 6,7 — — S:a 4 studiecirkelbibliotek 12 8 3 22 — — 0,7 Totalsumma 1804 2 261 1318 3 590 1179 300 1479

I detta urval av bibliotek svarade således de 17 stadsbiblioteken för 98.2 % av bokbeståndet och för 98.5 % av utlåningen till vuxna låntagare samt för 97.9 % av utlåningen till barn och ungdom. Bokutredningens författarförteckning innehöll namnen på 869 skönlitterära för­ fattare och 337 barn- och ungdomsboksförfattare. Det senare antalet omfattade även sådana skönlitterära författare, som i större eller mindre utsträckning är repre­ senterade på barn- och ungdomsavdelningarna. Efter reduktion av det sålunda dubbelförda antalet författare innehöll förteckningen 1 096 namn på nu levande eller för kort tid sedan avlidna författare. Av detta antal var det blott 29 författare., som ej fanns redovisade i bibliotekens utlåningsavdelningar. De olika biblioteken visade en påfallande stor variation i fråga om antalet redo­ visade författare. Sålunda redovisade 6 bibliotek (stadsbiblioteken i Stockholm, 306 Malmö, Norrköping, Uppsala, Östersund och Kiruna) mer än 500 av de förtecknade skönlitterära författarna, 6 stadsbibliotek (Borås, Gävle, Karlskoga, Uddevalla, Arvika och Skara) mellan 400 och 500 författare; 9 bibliotek (stadsbiblioteken i Karlskrona, Sundsvall, Huskvarna, Varberg och Ängelholm, folkbiblioteken i Holm­ sund, Älmhult och Mora samt studiecirkelbiblioteket i Hyltinge) mellan 200 och 400 författare och återstående 3 bibliotek mellan 100 och 200 författare. Högsta siffran uppvisades av Uppsala stadsbibliotek med 708 författare och lägsta siffran av Örsjö SLS-bibliotek med 114 författare. För barn och ungdomsböckernas vidkommande var motsvarande siffror: över 200 författare fanns redovisade i 5 bibliotek (stadsbiblioteken i Stockholm, Malmö, Norrköping, Uppsala och Uddevalla),, mellan 100 och 200 författare i 14 bibliotek (stadsbiblioteken i Borås, Karlskrona, Karlskoga, Sundsvall, Östersund, Kiruna, Arvika, Huskvarna, Varberg, Skara och Ängelholm, folkbiblioteken i Holmsund, Älmhult och Mora) och intill 100 författare i folkbibliotek (Turinge) och 1 stu­ diecirkelbibliotek (Örsjö SLS-bibliotek). 3 bibliotek saknade särskild barn- och ungdomsavdelning (stadsbiblioteket i Gävle, ABF-biblioteken i Kungsör och Hyl­ tinge). Högsta siffran redovisades här av Malmö stadsbibliotek med 295 namn och lägsta siffran av Örsjö SLS-bibliotek med 17 namn. För större delen av de undersökta biblioteken lämnades sålunda uppgifter, som gjorde det möjligt att beräkna förhållandet mellan hela antalet böcker, skrivna av svenska skönlitterära författare, och det antal böcker, som representerade de i namnförteckningen upptagna författarna. Det visade sig att i genomsnitt 54.6 % av bokbeståndet av svenska originalverk tillhörde författare, som upptagits i namnförteckningen. Högsta siffran visade landsbiblioteket i Skara med 93.6 % och den lägsta siffran av stadsbiblioteket i Varberg med 43.3 %. Huvudparten av de berörda biblioteken redovisade siffror mellan 55 och 65 %. Motsvarande siffror för barn- och ungdomslitteraturen var 39.3 % i genomsnitt för samtliga berörda bibliotek. Högsta siffran redovisades av stadsbiblioteket i Varberg med 85.1 % och den lägsta av folkbiblioteket i Holmsund med 11.3 %. Till dessa senare siffror bör anmärkas, att uppgifterna rörande bokbeståndet i ungdomsavdelningarna i regel ej uppdelats i förströelseläsning och facklitteratur, varför de redovisade procenttalen ej omedelbart kan jämföras med de ovan angiv­ na uppgifterna för bokbeståndet av skönlitteratur. Denna specifikation möjliggjorde även en jämförelse mellan bibliotekens inne­ hav av svensk skönlitteratur i original, översättningar av utländsk skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker (ej specificerade på original och översättningar) och facklitteratur. För de berörda biblioteken visade det sig att fördelningen var följande: svensk skönlitteratur 13.3 % översatt skönlitteratur 12.6 % barn- och ungdomsböcker 5.7 % facklitteratur 68.4 % Summa 100.0 % Några uppgifter om lånefrekvensen för facklitteraturen har utredningen icke begärt. Beträffande skönlitteraturen förtjänar anmärkas, att två av stadsbibliote­ ken redovisade utlåningens fördelning på svenska original och översättningar, varvid i ena fallet relationen var 40:60 och i det andra fallet 42:58. Författarlistan upptog som tidigare anförts 1 096 namn. Fördelningen på bok­ antal för resp. författare var följande: 307 0 29 författare 1--10 302 » 11--20 167 » 21--30 99 » 31--40 84 » 41--50 54 » 51--100 149 » 101- 212 » Summa 1 096 »

Hela bokantalet för de berörda författarna uppgick till 89 800, fördelat med 74 500 på skönlitteratur för vuxna, och 15 300 på barn- och ungdomslitteratur, eller uttryckt i procent 80 resp. 20 %. Av hela antalet böcker hade nära 3 800 ställts upp i biblioteksmagasinen såsom mindre aktuell litteratur. Antalet utlånade böcker vid inventeringstillfället uppgick till 39 836, fördelade med 32 211 på skönlitteratur för vuxna och 7 625 på barn- och ungdomsböcker. Beräknat i procent av hela bokbeståndet var således 43.2 % av skönlitteraturen för vuxna utlånad vid inventeringen och nära 50 % av barn- och ungdoms­ böckerna. Totalt var något mer än 44 % av böckerna utlånade. Tidigare har anförts en fördelning av bokbeståndet efter antalet per författare. På samma sätt har följande uppställning beräknats. Fördelningen av utlånade böcker per författare var följande:

0 böcker 170 författare 1—10 » 468 » 11—20 » 143 » 21—30 » 72 » 31—40 » 43 » 41—50 » 38 » 51_100 » 74 » 101— » 88 » Summa 1 096 »

En jämförelse mellan de båda uppställningarna visar, att det är ett betydande antal författare, vars böcker ej utlånats under den period, som undersökningen omfattade. Under det att »medianförfattaren» enligt den första tabellen represen­ teras med ca 25 böcker, har han enligt den andra tabellen endast 3 böcker ut­ lånade inom det urval av bibliotek, som bildar underlag för undersökningen. Ett detaljstudium av författarförteckningarna från de skilda biblioteken visar, att de smärre biblioteken spelar en mycket underordnad roll i undersökningen. I följande tabell 4 har utlåningssiffrorna för 12 av de berörda 24 biblioteken framlagts för ett antal författare. Namnen har uttagits på ett sådant sätt, att både mycket frekventerade och litet utlånade författare kommit att företrädas i urvalet. De höga utlåningssiffrorna inom de större biblioteken för de förstnämnda för­ fattarna visar, att småbibliotekens siffror alls inte påverkar relationen mellan de olika författarna, d. v. s. i sista hand ersättningen till författarna för biblioteks­ utlåningen. För de mindre frekventerade författarnas vidkommande är det själv­ klart, att de fåtaliga siffrorna från småbiblioteken lika litet påverkar slutresul­ tatet. (Det är endast för en i tabellen upptagen författarinna, Signe Björnberg ( = Sigge Stark), som de tre minsta bibliotekens utlåningssiffror påverkar slut-

308 resultatet — denna författarinna är nämligen icke alls representerad i de större bibliotekens utlåningsavdelningar.)

Tabell 4. Lånefrekvens för 45 författare inom ett urval av bibliotek

Antal ii 11 å n vid nedanst. bibliotek Total­ sum­ ma i Författare hela 1U 11 12 S:a un­ ders.

Ahlin, Lars 101 16 14 15 17 4 3 1 4 4 3 _ 182 268 Arnér, Sivar 38 23 6 10 4 — 4 85 143 Beijer, Harald 114 36 17 33 15 5 6 6 4 0 — 1 242 403 Berg, Eva 47 10 11 4 8 2 2 2 3 89 179 Björnberg, Signe 1 2 30 33 37 Botwid, Hans 46 11 10 9 6 1 — — 1 2 — — 86 152 Garlberg, Gösta 3 5 2 1 — 1 — — — — 1 1 14 32 Dagerman, Stig 68 25 10 9 6 2 3 1 — 2 2 — 128 187 Elgström, A.-L 35 10 5 9 3 1 3 1 2 — 1 — 70 129 Fridegård, Jan 160 59 28 22 14 7 11 2 7 10 3 2 325 508 Golowanjuk, Jascha 83 11 9 2 4 2 4 — — 5 2 — 122 213 Gustaf-Janson, Gösta 57 16 3 9 3 1 4 — — 2 — — 95 159 Hallström, Per 8 6 — •— 2 — — — — — — — 16 02 Hammenhög, Waldemar 133 20 9 11 13 7 4 4 2 2 1 1 207 465 Hedberg, Olle 334 186 53 75 35 23 13 8 7 6 3 — 743 1 175 Heerberger, Helge 26 20 8 10 4 2 2 — 1 1 1 — 75 107 Holmström, Ragnar 38 10 7 0 6 7 3 2 3 1 4 2 89 251 Johnson, Eyvind 122 53 16 25 12 7 5 — 1 2 2 — 245 449 Jonsson, Thorsten 18 10 4 4 — 2 — 1 1 — 1 — 41 70 Kjellgren, Josef 18 9 2 6 2 3 1 — 1 — — — 42 113 Lagerkvist, Pär 42 17 14 10 5 3 1 — 2 2 1 — 97 231 Lilja, Gertrud 123 65 18 35 7 9 5 1 2 6 — 2 273 428 Lo-Johansson, Ivar 143 83 18 32 11 11 5 1 6 4 2 2 318 544 Martinson, Harry 152 61 22 42 12 12 3 3 7 5 1 — 320 535 Martinson, Moa 223 163 29 26 24 13 4 4 6 10 3 2 507 769 Moberg, Vilhelm 372 164 43 106 28 29 20 7 12 10 3 10 804 1266 Nyblom, Elsa 12 10 3 5 3 1 1 — — 1 — — 36 68 Olsson, Albert 98 36 6 16 8 8 5 1 (5 2 2 1 189 279 lUindquist, Per Erik 16 9 4 2 2 1 1 — — — — — 35 72 Salje, Sven Edvin 122 55 11 51 7 6 13 4 7 4 3 6 289 396 Siwertz, Sigfrid 120 87 24 32 20 12 10 2 4 5 — — 316 709 Stiernstedt, Marika 113 59 13 18 15 3 6 1 3 — 2 — 233 524 Suber, Margareta 41 15 6 4 4 2 — — 2 — — — 74 121 Söderholm, Margit 19 g — — 1 3 3 3 2 6 2 1 48 105 Thorén, Fritz 126 24 9 18 10 5 4 1 1 6 1 — 205 327 Wallquist, Einar 58 41 4 12 12 4 2 2 4 1 2 2 144 223 Viksten, Albert 40 32 5 25 16 4 7 4 9 10 — 12 161 306 Wagner, Elin 126 64 16 36 26 9 6 2 7 4 4 8 308 654 Zetterholm, Tore 8 8 2 1 3 1 1 — — 1 1 — 26 49 Äkerhielm, Annie 22 2 — 1 o 1 3 — — — — — 34 103 Summa 3 425 1539 461 732 373 214 168 64 117 120 53 83 7 349 12 899 1 % av hela antalet lån enl. förteckning ... 46 51 39 46 43 43 41 41 50 40 41 42 46 40,0 (Bibliotek i ovanst. tablå: 1. Malmö stadsbibi., 2. Norrköpings stadsbibi., 3. Borås stadsbibi., 4. Karlskoga stadsbibi., 5. Sundsvalls stadsbibi., 6. Uddevalla stadsbibi., 7. Ängelholms stadsbibi., 8. Holmsunds folkbibi., 9. Älmhults folkbibi., 10. Mora folk­ bibi.. 11. Kungsör, ABF-bibl., 12. örsjö SLS-bibl.)

309 Ytterligare stöd för denna uppfattning får man, om man sätter de 12 bibliote­ kens totala utlåningssiffror i relation till de 45 utvalda författarnas utlånings­ siffror. Jämförelsen får följande utseende:

Hela antalet lån Redovisade författare Bibliotek Skillnad i % antal % antal %

1 7 494 46,4 3 425 40,6 + 0,2 2 3 054 18,9 1 539 20,9 + 2,0 1201 7,4 461 6,8 — 1,1 4 1 596 9,9 732 9,9 ±0 890 5,6 373 5,2 — 0,3 6 497 3,i 214 2,9 — 0,2 412 2,6 168 2,3 — 0,3 8 158 1,0 64 0,9 — 0,1 9 221 1,4 120 1,6 + 0,2 10 297 1,8 120 1,6 — 0,2 11 137 0,8 53 0,7 — 0,1 12 199 1,2 83 1,1 — 0,1 Summa 16 156 100,0 7 352 100,0

Skillnaderna är som synes oväsentliga — i flertalet fall rör de sig om någrn tiondels procent och i endast två fall uppgår den till mer ån 1 procent.

3. Slutsatser Undersökningen av bibliotekens bokinnehav och utlåningsfrekvens för det urval av svenska skönlitterära författare, som utredningen ovan redovisat, ger vid handen, att stickprovsmetoden är praktiskt genomförbar. Den kan utföras med en förhållandevis ringa arbetsinsats från de berörda bibliotekens sida. Själva avprickningen av bokkorten mot den i förväg uppgjorda författarförteckningen kan betraktas som ett uppdrag, lämpat för biträdespersonalen. Undersökningen har vidare visat, att ett urval av stads- och skolbibliotek är tillfyllest för att konstatera relationen mellan de berörda författarnas bokutlå­ ning och därmed för att beräkna bibliotekslåneersättningen. Det begränsade bok­ urvalet vid folkbiblioteken i småkommunerna och i studiecirkelbiblioteken på­ verkar i ytterst ringa omfattning den allmänna bild av bokutlåningen, som de större biblioteken lämnar. Först framdeles, när .storkommunernas biblioteksväsen fått en fastare organisa­ tion, kan det enligt utredningens uppfattning vara befogat att göra urvalet för .stickprovsundersökningarna även bland .storkommunernas bibliotek.

310

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Det yngsta fångvårdsklientelet. [6] Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruför­ Räjongplan för fångvården. [21] sörjning. [15]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [8] Industri. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. [6] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folk­ omröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folk­ omröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta Handel och sjöfart. staterna. [18]

Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs Kommunikationsväsen. betänkande. 3. [14] Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till be­ räknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Statens och kommunernas finansväsen. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med för­ slag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1] Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Politi. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupp­ lysning och forskning på alkoholfrågans område. [12] Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings be­ tänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [llj Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Bokutredningen. [23] Hälso- och sjukvård. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22] Försvarsväsen. Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [13] nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3. [16—17]

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952