Det Röda Umeå Uriren K Ttens

Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund

Pris: 75:– 1 • 10 Det röda Umeå uriren K ttens-

I detta nummer … o

Det finns en föreställning om Umeå i allmänhet, och dess universitet i synnerhet, Redigeras vid Västerbottens museum graf/Västerb

att det ska ha varit särskilt rött här i efterdyningarna av den radikalisering som o i samarbete med Skellefteå museum. t o stora delar av Västvärlden genomgick i slutet av 1960-talet. Bilden av det röda Chefredaktör & ansvarig utgivare universitetet lever kvar här och var fortfarande, trots att det kanske i högre grad Ola Kellgren, 090-17 18 02 Okänd f I NN E HÅ l l handlar om en forskningsmiljö präglad av chosefrihet, lärare och studenter med Grafisk form Kikki Lundberg icke-akademisk bakgrund och inte minst frånvaron av högstämda akademiska traditioner och hierarkier. Nå, vare som det vill med detta, här gör redaktionen ett Rabaldret i Samhällsvetarhuset 2 Prenumeration och distribution försök att återskapa några stämningar bland dem som var med samt beskriva Receptionen, 090-17 18 01 och märta hedvall några händelser som ännu lever i färskt minne. Lena Bertilsson, 090-17 18 05 Telefax 090-77 90 00 Studenttidningen Vertex 10 Historikern Märta Hedvall skriver om en demonstration i Samhällsvetarhuset 1968 som fick ett rättsligt efterspel. Redaktionens adress philip johnsson Tidskriften Västerbotten Journalisten, landstingspolitikern med mera Philip Johnsson fortsätter med att Västerbottens museum Hyresstrejken i Umeå 13 berätta om sin tid som redaktör för studenttidningen Vertex vid den tiden. Box 3183, 903 04 Umeå björn erik rosin Därefter tar Björn Erik Rosin, journalist och fd utrikeskorrespondent på Svenska Telefon 090-17 18 00 Dagbladet vid, och skriver om den på sin tid mycket uppmärksammade hyresstrejken Telefax 090-77 90 00 E-post: [email protected] Utan oss hade det sett i Umeå vintern 1972. www.vbm.se annorlunda ut 22 Författaren Göran Burén ger några ögonblicksbilder från samma händelse. Rekvisitioner och prenumeration göran burén Frilansjournalisten Per Runesson har intervjuat några av dem som var med på Västerbottens läns hembygdsförbund universitetet och i stadslivet vid samma tid. Postgiro 6 26 22-6. Det röda Umeå 26 Leif Larsson, journalist och fd kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren samtalar med Tryck per runesson Mats Rosin, ledarskribent på Västerbottens Folkblad i början av 1970-talet, om de ra- Wallin & Dalholm boktryckeri AB, Lund 2010. dikala vindar som rådde, till viss del även inom det socialdemokratiska partiet. Tryckeriet är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Socialdemokratin och Leif Larsson har också intervjuat den radikale fackföreningsmannen Erik Idhult, Prenumeration yttervänstern 40 vars engagemang för den nedläggningshotade pappersfabriken i Hörnefors inte Årets nummer 250:– leif larsson sågs med blida ögon av det fackliga etablissemanget. Årets nummer i en bok 265:– Årets nummer och bok 350:– ”När det gäller, då väljs man Frilansjournalisten Rolf Granstrand, som läste vid Socialhögskolan i Umeå 1972–74 och därefter omskolade sig till svetsare vid AMU-center i Holmsund för att slutligen uppifrån” 48 ISSN 0346-4938 hamna som radioproducent för Utbildningsradion i Västerbotten, bidrar med några leif larsson Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. reflektioner kring universitetets påverkan på det omgivande samhället i regionen. Lösnummerpris 75:– Som ringar på vattnet 54 I artikeln finns också ett bidrag av frilansjournalisten Pia Sjögren som intervjuat fd rektorn i Storuman, Stig Anderback om hans syn på detta. rolf granstrand & pia sjögren O m s l a g e t s f r a m s i D a Lektor Rolf Hugoson slutligen berättar om diskussionerna som Norrlandsoperans En intensiv Vietnam-vecka i Umeå avslutades lördagen 20 april 1968 med att Norrlandsoperan – fisk eller tillkomst gav upphov till i början av 1970-talet. ett hundratal FNL-anhängare tågade under USA-kritiska paroller på gågatan. Foto Inger Harnesk/Västerbottens Folkblad främmande fågel i Umeås I Nära notiser presenterar Laila Eliasson från Vilhelmina museum en aktuell

utställning som handlar om fotografiska återbesök till Sune Jonssons marker i kulturliv? 62 O m s l a g e t s b a k s i d a rolf hugoson inlandet. Västerbottens läns hembygdsförbund vill framföra ett varmt tack till En händelse som lever kvar i färskt minne är demonstrationerna Västerbottens läns landsting som genom att prenumerera till sina kliniker och mot- mot avverkningen av en skogsdunge på Ålidhem i mitten av april 1977. Nära notiser 68 tagningar ger ett välkommet stöd till tidskriften Västerbotten. Okänd fotograf/Västerbottens Folkblad s-KURIREN en tt o b er s/Väst or df an L er P

Huruvida ugglan som brakade in i fönsterrutan på Teg klarade sig med Krasch med osäker utgång livet i behåll förtäljer inte historien.

Förrförra hösten upptäckte våra kolleger på Dialekt, ortnamns- och folkminnesarkivet, DAUM, på Teg detta besynnerliga avtryck på en av de vanligen välputsade fönsterru- torna. Det visade sig vara en bild av en uggla som flugit in i rutan med sådan fart att fett, dun och annat i fjäderdräkten gett en i det närmaste perfekt spegelbild. Bilden var bara synlig i särskilda ljusförhållanden, så ingen kunde med säkerhet säga när händel- sen inträffat. Och inga spår fanns heller av ugglan på marken nedanför fönstret. Enligt ornitologen Christer Olsson är sådana här händelser inte ovanliga. Fåglarna klarar sig för det mesta, såvida inte nån katt hinner fram förstås, när de ligger omtöcknade på backen. bildtexten OLA KELLGREN

1 uriren s-K en tt o b er /Väst Berggren d olan R

Ett stort antal demonstranter hade samlats inför den amerikanske ambassadsekreteraren William Boddes föredrag i Samhällsvetarhuset 28 februari 1968.

2 Rabaldret i Samhällsvetarhuset M ä r t a H e d vall

Den 28 februari 1968 protesterade vänsterorienterade studenter ur FNL-grupperna mot ett planerat föredrag av den amerikanske ambassadsekreteraren William Bodde i Samhällsvetarhuset vid Umeå universitet. Händelsen väckte stor uppståndelse och polisingripande som slutade med åtal, rättegång och böter för en handfull studenter.

Åren runt 1968 var lite av en kokande kittel, domar drabbade samman med polis och där Västvärlden befann sig i en brytningstid genomförde attacker med amerikanska diplo- präglad av reformer men också av revolter. mater som pricktavlor för ägg och tomater. Den USA:s krigföring i Vietnam genererade en stark socialdemokratiska regeringen balanserade på opinion. I Europa pågick dessutom en rad stu- en fin linje mellan kritik mot USA:s krigföring dentrevolter, bland annat mot utbildningsbyrå- och samarbete. De illegala demonstrationerna kratin. Studenterna kämpade för ökat inflytande ansågs underminera försöken till en förbättrad och ett upphävande av de auktoritära institu- relation nationerna emellan. Demonstrationer tionerna. Universitetsvärlden skulle demokrati- och politiska uttalanden resulterade i uttalan- seras och moderniseras. Kampen för ökat studen i den amerikanska kongressen om Stock- dentinflytande och Vietnamdemonstrationer holm som ”[…] den enda stad i världen med un- drog även in över Sverige och kritiken var stark dantag för Peking och Hanoi där en amerikan mot USA. Sverige, som visserligen dammat av inte kunde röra sig fritt”. och återiklätt sig den gamla neutrala manteln, Vågen av demonstration, revolution och ung- kritiserades av USA för ett motsägelsefullt age- domlig kämpaglöd drog också in över Umeå. rande i just Vietnamfrågan. Kritiken grundade En händelse som slutade i ett stort rabalder var sig bland annat i den socialdemokratiske minis- demonstrationen mot ambassadsekreteraren tern Olof Palmes berömda tal i Gävle 1965. William Boddes planerade föredrag vid univer- Kritiken riktades även mot de olagliga demon- sitetet 28 februari 1968. Tilldragelsen fick stor strationer som bland annat ägde rum i Stock- uppmärksamhet i Västerbottens-Kuriren och holm. Vänsterorienterade studenter och ung- Västerbottens Folkblad där upprörda umebor

3 rubricerade händelsen med ord som ”gorilla- lem i både FNL-grupperna och Clarté. Han manifestion” utförd av ”Pop-maoister” och var med vid demonstrationen men drogs ald- bråkstakar iklädda ”John Lennon-uniformer”. rig inför rätta. Umeå var vid den här tiden en småstad, vis- Universitetet i storskogen serligen med ett ungt universitet, men ändå Två personer som på ett eller annat vis berör- en småstad. Universitetet lockade till sig unga des av demonstrationen och dess efterskalv är studenter från samhällsgrupper som tidigare sociologen Lars Göran ”Basso” Karlsson (f. Pet- inte sett sina barn som akademiker, främst tersson) och antikvariatsägaren Jan Danielsson. från norr men också från övriga landet; stu- Lars Göran deltog inte vid själva demonstratio- denter med visionen om att förändra världen. nen, men var aktiv i Clarté och DFFG (De för- Vänsterorienterade grupper som Clarté, FNL- enade FNL-grupperna) men även i SDS (Stu- KFML med flera lockade många. Var man aktiv denter för ett demokratiskt samhälle), KFML medlem i flera av grupperna innebar det ofta (Kommunistiska förbundet marxist-leninister- sena kvällar med möten veckans alla dagar. na) och Hyreskampfronten (HKF). Som en På plats i ett sammanträdesrum längst upp följd av detta var han nära involverad i och be- i Beteendevetarhuset beskriver Lars Göran rördes av händelsen. Jan Danielsson var med- Karlsson de olika organisationerna som ”små kinesiska askar där den ena var placerad i den andra”. Organisationerna gick på ett eller annat sätt in i varandra. – Vi var unga och oerfarna och vi upplevde att allt var möjligt, förklarar Lars Göran, till uriren universitetet i storskogen kom många av oss s-K en från ingenstans. Många av våra föräldrar kunde tt o b

er inte ens stava till ordet universitet. […] Till

/Väst Umeå åkte man tidigare bara för att tas in på hispan Umedalen, alternativt i lumpen […].

Berggren Vi, den absoluta majoriteten från ingenstans, d

olan berusades av de till synes obegränsade möjlig- R heterna. Allt hängde samman: Gluntens väg, Pedagoggränd, Kiruna, Vietnam och Kina. Vi trodde oss uppleva det ’stora språnget’. […] Vi revolterade mot klassamhälle, imperialism och geopolitisk krigspolitik. Jan Danielsson som var med vid demonstra-

William Bodde skulle tala på inbjudan av utrikespolitiska föreningen tionen återfår en del minnen av händelsen sam- vid universitetet och dess ordförande Sten Berglund, till höger i bild. tidigt som vi, på plats i hans antikvariat Ming-

4 us på Pilgatan, pratar om och tittar på några han även där av en grupp demonstranter. Des- bilder från kvällen. sa var medlemmar ur den socialdemokratiska – Det hela var ett led i en upptrappad politi studentföreningen. De ska dock inte ha deltag- sering som skedde vid universitetet. Kanske var ti i aktionen. Spridda medlemmar ur vänsteror- vi lite naiva som hindrade honom från att tala. ganisationerna bänkade sig i salen, med plakat Men om jag minns rätt var tanken att läsa upp och banderoller gömda. Endast en handfull ge- vår resolution och sedan förlöjliga Bodde genom nuint intresserade åhörare ska ha funnits där. att gå därifrån. Var tanken däremot att avbryta – Jag vet inte om vi var 50, 70 eller 100 de- hela föredraget var det fel som jag ser det idag. monstranter, säger Jan. Det var en spontant planerad aktion men vi blev Lokaltidningarna uppgav att det rörde sig lite nervösa när det blev tal om rättegång. om ett 70-tal personer. Enligt en artikel publicerad i Västerbottens- Boddes föredragsförsök Kuriren 29 februari ska den kalabalikartade Den i Stockholm stationerade ambassadsekrete- händelsen ha inletts på följande sätt: Sten Berg- raren William Bodde blev inbjuden av utrikes- lund, ordförande i den utrikespolitiska fören- politiska föreningen för att hålla ett föredrag. ingen och sedermera professor i statsvetenskap Föredraget skulle behandla det kommande pre- vid Örebro universitet, gjorde ett försök till sidentvalet med dess tänkbara kandidater samt hälsningsanförande: den amerikanska ekonomin och dess påverkan – Vi är glada att ikväll kunna hälsa… (ordf. på valkampanjen. Vidare skulle ambassadsekre Sten Berglund) teraren beröra USA:s utrikes- och säkerhetspoli- – Vi är inte alls glada! (Demonstrant) tik. Boddes besök innebar emellertid ett tryck – Vi, i utrikespolitiska föreningen, är glada… på fel knapp hos många av de vänsteroriente (Sten Berglund) rade studenterna. Jan Danielsson: – Ja, ni fascister! (Demonstrant) – Vi hade fått reda på att Bodde var inblan- – Det blir tillfälle, att efter föredraget ställa dad vid CIA och på något sätt också var in frågor… (Sten Berglund). blandad i något rörande politiken i Indokina. Därpå påbörjade Bodde sitt föredrag. Vad Ett folkmord pågick och här skulle utrikespoli- som skedde därefter beskrivs i samma artikel: tiska föreningen ta in Bodde med motiveringen – I have come here to speak about the om objektivitet. Enskilda medlemmar ur bland policy... Mer hann inte Bodde säga innan annat FNL-grupperna lade därför upp mer el- han avbröts av demonstranternas talkör. ler mindre lösa planer för en demonstration. Den började med ”USA, ut ur Vietnam” och Tanken var att göra en markering, men det gick slutade med ”USA, ut ur Sverige”. Därefter kanske inte riktigt enligt planerna. började en representant för demonstranterna I tidningsartiklarna får vi veta att en skara läsa upp ett uttalande där man uttryckte sin demonstranter mötte Bodde redan vid flygplat- avsky för USA:s utrikespolitik i allmänhet sen. När föredraget sedan skulle hållas möttes och dess Vietnampolitik i synnerhet.

5 uriren s-K en tt o b er /Väst Berggren d olan R

Föredraget avbröts innan Bodde hunnit yttra ett ord och han och Sten Berglund lämnade lokalen följda av demonstranterna.

Demonstranten som läste upp resolutionen sökte också fästa någon banderoll på den. Ban- var, enligt Jan, läkarstudenten Ulf Sundqvist. På derollen fastnade och satt kvar när bilen starta- tidningsbilderna står att läsa på plakat och ban- de med en rivstart och körde iväg. deroller: ”U.S = S.S”, ”Bekämpa USA” och ”Stöd Enligt artikeln i VK ska Bodde gjort ett has- Vietnams folk på dess egna villkor, stöd FNL”. tigt uttalande på väg in i bilen: ”Demonstratio- Sten Berglund och William Bodde fattade, ner mot USA:s Vietnampolitik är i första hand under haglande burop, ett snabbt beslut att av- ett svenskt problem. Visst förekommer demon- bryta hela föredraget. Med rocken på och blick- strationer också på andra håll, men inte av den en i marken lämnade Bodde lokalen och bygg- här typen.” naden. Med plakat- och banderollbeväpnade Konsekvenserna av denna händelse lät inte demonstranter i släptåg tog han sig mot en vän- vänta på sig. tande bil. – Det var en liten Folka som väntade på ho- Upprörda röster nom, berättar Jan. Vi blev väl lite stridslystna De första dagarna efter händelsen publicerade och började kasta snöbollar på bilen. Vi för lokaltidningarna en rad insändare. Till största

6 del rör det sig om uppretade röster riktade mot de- Ordförande för Clarté, Göran Cigéhn, skriver 1 mars i monstrationen och deltagarna. Många var dem som tog VF att: avstånd från händelsen. I bland annat VK 1 mars finns Det är ytterst lämpligt att visa en ambassadtjänste- en längre reflektion där författaren menar att: man, som tydligen är ovetande om opinionen, vad Skandaluppträdanden av det slag som skedde i vi tycker. Men det var ingen demonstration, organi- Umeå på onsdagskvällen stärker de reaktionära serad av vare sig FNL-gruppen, Clarté eller någon krafterna och ger ökad trovärdighet åt dem som annan. Däremot deltog medlemmar ur dessa försöker misstänkliggöra den breda och partiöver grupper, för att framföra sina åsikter. gripande svenska opinionen mot USA:s Vietnam- politik för att vara ett led i någon sorts infernalisk kommunistisk konspiration. I VK den 4 mars skriver signaturen ”Umebo som ej vill

skämmas”: uriren s-K

Jag som umebo och fler med mig som bott i Umeå en tt o i alla tider och som nu begåvats med dessa univer b er sitetsstuderande ungdomar och därvid fått ta del /Väst av alla deras upptåg, är verkligen bekymrade. Att

civiliserad ungdom kan uppträda som dessa gjorde Berggren d och ändå kalla sig lärda är verkligen beklagligt. olan […] de vet tydligen inte vad hyfs och fason är. […] R När ni demonstrerar, tala om var ni är ifrån så Umeå slipper skämmas för era upptåg. De kritiska rösterna mot studenternas agerande utgör den absoluta majoriteten i de båda tidningarna. – Vi fick inte komma till tals, förklarar Jan. Det hade varit helt orimligt då för tidningarna att låta oss göra det. Det hade varit otänkbart att göra en intervju med oss deltagare. I ett mindre antal insändare och längre texter för- svarar sig några av aktörerna. Den 2 mars i VK rättfär- digar sig två deltagare med förklaringen: Att mr Bodde inte höll sitt tal berodde på att han lämnade salen och inte på att någon på något vis körde ut honom. […] En del demonstranter hade förklarat sig villiga att åhöra hans tal, samt att därpå bemöta honom i den följande allmänna diskussionen.

7 uriren s-K en tt o b er /Väst Berggren d olan R

Demonstrationen mot Bodde fick ett rättsligt efterspel. Den 4 april 1968 åtalades och fälldes sammanlagt sju studenter för störande av allmän sammankomst.

Ett par dagar efter händelsen skrevs det i VK öppen på de pressfoton som togs vid tillfället. och VF om ett eventuellt åtal mot demonstran- Tänk om någon av de åtalade bara rapade terna. I VF lördag 2 mars meddelades att en efter någon olämplig mat. Man får tydligen omfattande utredning skulle påbörjas omgåen- se till så man inte äter något olämpligt före de och att bilderna som publicerats i tidningar- det man kan misstänka bli utsatt för na skulle användas i jakten på de skyldiga del- fotografering. tagarna. En handfull aktörer skulle mycket För att förenkla identifieringen av demonstran- riktigt också komma att åtalas för ”störande av terna på pressbilderna, gick polisen in i stu- allmän sammankomst”. I studentkårens tidning dentkårens personregister. Man hade då både VERTEX nummer 7/68, finns en syrlig - kom namn och adress på de misstänkta men behöv- mentar till polisernas arbete och den kommande bättre bilder för identifieringen. de rättegången: – Det bar sig inte bättre än att polisen ville Man har valt ut de som hade munnen gå in i studentkårens bildregister för att identi-

8 fiera. Och visst, så gjordes också, berättar Lars rade enligt VF att ”Jag fick resolutionen i min Göran. När vi fick reda på det blev det rabalder. hand när jag kom och blev ombedd att läsa upp Lars Göran berättar hur han och andra med- den.” Enligt artikeln visste han inte av vem. lemmar i organisationerna författade kritiska Chefsåklagaren Sten Hamrin skickade åtalet flygblad som de sedan delade ut bland student- vidare till rådhusrätten där samtliga dömdes bostäderna. Lars Göran minns också hur poli- till 50 dagsböter vardera. sen spanade på honom och andra medlemmar Lars Göran ser idag på händelsen som upp- ur vänsterorganisationerna utanför Domus- förstorad. baren i centrala Umeå. – Det var som ett slags performance både – Polisen visste att vi vänsterorganiserade från polisens och från vänsterstudenternas håll. satt på gamla Domus-baren. De spanade på oss. Det var två sidor, polisen på den ena och studen Jan Danielsson minns att till och med SÄPO terna på den andra, där den ena gruppen skulle lurade i bakgrunden: visa sin makt och den andra sin revoltvilja. – De iakttog oss och avlyssnade våra telefon- Lars Göran tror att händelsen fick så stora samtal. Vi använde kodord när vi pratade med proportioner på grund av hur Umeå var vid varandra men det var inte förrän i efterhand vi den aktuella tiden. insåg i vilken utsträckning de faktiskt avlyssna- – Umeå var en liten stad. Händelser av det de och iakttog oss. här slaget inträffade aldrig annars. Även om det inte kastades några ruttna tomater på Bodde, så Åtal och dagsböter var ingen van här att sådant hände. Folk trodde Den 4 april 1968 åtalades sammanlagt sju stu- att revolutionen var här för helt plötsligt hade denter, sex män och en kvinna, för störande av ’stora världen kommit till lilla Umeå’. allmän sammankomst. I tidningarna framgår – Vi var visserligen naiva men aktionerna är att de åtalade, däribland Lasse Lindgren och ändå försvarbara. Det var en bra tid som öpp- Ulf Sundqvist, var mellan 19 och 23 år. Alla ska nade upp för mycket nytt. Vi fick bland annat ha nekat till åtalet. I VF 5 mars citeras enstaka kvinnorörelser och utveckling inom kulturen, uttalanden från de åtalade. En av dem berätta- säger Jan som avslutning på min intervju. de hur han vid ankomsten till föreläsningssalen Även Lars Göran är inne på samma spår: fick ett block i händerna. Blocket ska ha varit – Frid över det minnet. Och vi har inget att förberett med olika slagord. Han ska sedan ha skämmas över. Absolut inte. Maktens ansikte valt ut ett av bladen till demonstrationen. Upp- fick se sig själv i vår upprörda, aningens naiva läsaren av resolutionen, Ulf Sundqvist, förkla- men helt rättfärdiga kritik.

9 d kla b olk s f en tt o b er /Väst k s harne

inger

Vietnamdemonstration i Umeå i början av 1970-talet.

10 Studenttidningen Vertex P hilip J ohn s s on

Minnet är bedrägligt. Men när tidskriften Västerbottens redaktör ber om en artikel om Vertex-tiden 1968, då blir det till slut oemotståndligt. Och så finns ju dokumenta- tionen i de tretton utgivna studenttidningsnumren kvar och kan ställas emot minnet. Bara detta att vara studenttidningsredaktör 1968 låter ju som en hägring.

Det var inte så revolutionärt och rött. Det var konstaterade att studentrevolterna runt om i snarare traditionellt och ett sökande efter en världen egentligen handlade om ”utbildnings- traditionell studentprofil. BYRÅKRATIN”. Ledaren vände sig mot att ”en Så fanns det ingen kvinna i kårstyrelsen, bara upplyst minoritet” styr över huvudet på stu- en kvinnlig ständig sekreterare. ”Historiens för- denterna. sta kvinna in kårstyrelsen” löd rubriken efter ”Det enda sättet att bli ’upplyst’ är genom ett fyllnadsval 4 april 1968. Sonia Frick blev att fråga och ifrågasätta. Och det kan vilken bostadsutskottets ordförande. student som helst göra.” Det är ”varje students Ett försök gjordes att ordna studentmösse- förbannande skylighet” att ta reda på hur byrå- påtagning sista april. Vertex hade ironiska bilder kratin fungerar. Och, skrev jag, ”framförallt att av detta experiment. inte ta med sig till universitetet, den gapa- och Redan första numret det året hade dock or- sväljattityden som kännetecknar många gym- det ’revolution’ på förstasidan, men det hand- nasister”. lade om en säng som en smålandsfabrikör för- Revolutionär? Knappast. sökte sälja till studenterna och ’revolution’ Sista ledaren har rubriken ”Stoppa EFTA- användes ironiskt. samarbetet med Portugal”. Och det är kanske Ledarna i Vertex handlade om ämnen som den tydligaste trenden under 1968, sett utifrån mörklagd debatt, utbildningsdemokrati, kårval Vertex. Internationaliseringen tränger sig på. eller utbildningssystemet UKAS. Direktreportage från Portugal och Grekland. På hösten blir det studentmakt och Student Vietnam-kriget fyller tidningens insändarsidor. -68 som handlar om revolutionen – i Paris och I debatten i kårfullmäktige står slaget. Ska vi kårhusockupationen i Stockholm. Men leda- solidarisera oss med de fattiga, revolutionärer- ren, som jag skrev, var mest misstänksam. Jag na i Vietnam, eller bidra till Biafra-hjälpen?

11 Det blev båda delarna beroende på vilka som Och så bestämde jag mig för socialdemokra- var närvarande. tin, för vänsterpolitik var jag rätt säker på efter Det mest revolutionära som får redaktionell att ha rest i Grekland, Portugal och blivit spe plats är de sidor som kallas ”En kristen del”. cialist på Tchads revolutionära motståndsgrupp Där är huvudrubriken: ”Vi behöver GUD för Frolina. att göra revolution”. Mycket handlar om världs- Men det hindrade inte mig från att under kyrkomötet i Uppsala. Men de kristna sidorna våren 1969 kritisera socialdemokratin. Vi gjor- avslutas med en artikel om västerbottnisk from- de i studentklubben ett starkt avståndstagande het och en intervju med kyrkoherde Grape. mot EFTA-medlemskapet där den förhatliga diktaturen Portugal var medlem. Jag skrev en Kårvalet en het fråga artikel i Vertex där Olof Palmes CIA-koppling En annan stor fråga var kårvalet. Beslutet blev genom den internationella studentorganisatio- att införa kårval med partier som gick till val. nen beskrevs. När Olof Palme senare besökte Vilka partier fick studenterna själva ta ställning Umeå begärde han att få träffa mig. Vi satt bak- till. Valet skulle hållas i april 1969. Då var jag om ridån i det gamla Folkets hus i över en tim- på väg bort från Umeå. Jag hade i december ma där han beskrev vad han gjorde i Tjeckoslo- bestämt mig för att gå med i socialdemokratis- vakien 1948, hur Sovjetunionen tog makten ka studentklubben. Jag hade ingen tradition genom ett litet antal kommunister. Det var en hemifrån, annan än en frireligös uppväxt, när- historielektion jag tog till mig. Det var inte pre- mast sekteristisk. Så valet av parti var rätt givet. cis ofrihet jag längtade efter. Alla de vänstergrupper som bildades 1968 Umeå Radikala Demokrater (URD) bilda- hade just sekt-stämpel. des mellan socialdemokratiska studenter och Jag minns en promenad med Olle Näsman centerungdomarna och liberalerna. Vi fick 67% uppför Ålidbacken en sen kväll. av rösterna i ett rekordkårval med ungefär sam- – De där (revolutionärerna) är bra fjantiga. ma procent i valdeltagande såvitt jag minns. Det är närmast löjligt, sa han. Så det som kallats Det röda Umeå kom nog – Ja, de är som de religiösa sekterna, sa jag. senare än 1968.

12 Hyresstrejken i Umeå b J ö rn E rik R o s in

Upprinnelsen till den närmast mytomspunna hyresstrejken i Umeå och de därpå följande vräk ningarna under vintern 1972 var att Susp – Stiftelsen Umeå Studentbostäder – hösten 1971 aviserat en hyreshöjning på åtta procent. Och för de ledande inom studentföreningen Clarté och KFML handlade det om så mycket mer än höjda hyror och ekonomiska svårigheter för några studenter. uriren s-K en tt o b er /Väst F OGRA T O F

D N Ä OK

Drygt 300 av studentbostädernas hyresgäster strejkade i början av januari 1972 och för att förhindra polisens vräkning barrikaderades trappuppgången på Gluntens väg med allsköns bråte.

13 Hyresstrejken i Umeå och vräkningarna vin- KFML och Clarté tern 1972 är väl på sin höjd ett dunkelt minne Det går knappast att tala om hyresstrejken utan från en svunnen tid – nästan 40 år har ju passe- att komma in på KFML och Clarté. KFML, rat. För min del handlar det om ganska vaga Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, och anekdotiska hågkomster från hektiska dagar hade bildats 1967 i protest mot urartningen som när det begav sig tillskrevs så avgörande inom Vpk. Organisationen hade tagit ställning proportioner. för Kina i den stora sino–sovjetiska holmgången. Nu när jag satt mig ner och börjat skriva ner Clarté var ju länge mest en vänstersocialistisk lite om denna tid förvånas jag över hur mycket diskussionsklubb. Från mitten av 1960-talet dock som plötsligt flyter upp. Saker som jag under alla alltmer och slutligen helt dominerat av de Kina- år knappt ägnat en tanke. Med risk för att denna vänliga. KFML skulle ta hand om arbetarklassen lilla essä blir en variant på den franske författa- och Clarté ägna sig åt studentrörelsen. ren Georges Perecs stycke ”Je me souviens”, ’jag Arbetarklassen blev det väl si och så med, minns’, där en ensam man ihärdigt trampar en men bland studenterna fick Clarté ett visst in- stillastående cykel på scenen och minns den ena flytande. Framför allt var det betydande i Umeå. detaljen efter den andra ur det förgångna. Och hur mycket det än förnekas idag är det Vi som var direkt involverade i hyresstrej- ingen hemlighet att KFML/Clarté styrde DFFG ken såg oss nog som pionjärer. Som vägröjare (De förenade FNL-grupperna). Så även i Umeå. för alla som dignade under hyrorna i Sverige Aktivister som inte tillhörde ”det revolutionära och för all del inte bara för hyresbetalarna utan avantgardet” var nog utmärkta att ha när det för hela folkets kamp mot monopolkapitalet. gällde att sprida budskapet via dörrknackning Men några spridningseffekter till andra uni- och fylla ut demonstrationer. Men det hindrar versitet eller andra bostadsområden fick hyres- inte att icke marxist-leninister betraktades med strejken i Umeå aldrig. Även om Hyreskamp- skepsis. Det var ju ”m-l:arna”, som uttrycket fronten (HKF), den organisation som byggdes löd, som kunde skilja krusningar på ytan från de upp hösten/vintern 1971–72, tydligen i en eller verkliga rörelserna på djupet. Men det var inte annan form fortsatte att existera ända in på alltid så lätt. En medlem i KFML/Clarté hade 1990-talet. Det förekom hyresaktioner några fått idén att klä sig i blåställ när han sålde Viet- gånger i mitten av 1970-talet också men ingen nambulletinen på Rådhustorget på lördagarna. så dramatisk som den 1972 och jag har helt Allt i hopp om att därmed kunna närma sig ar- glömt dem trots att jag bodde i Umeå de åren. betarklassen. Det fanns ju så mycket annat. Striden om dung- FNL-gruppen i Umeå hade faktiskt rekryte- en på Ålidhem 1977 eller historiska uppgörelser rat en äkta arbetare. Byggnadsarbetaren Börje om utvecklingen i Kina och Trotskijs historiska Blom deltog i ur och skur i arbetet, sålde Viet- roll eller plötsliga utfärder en vinterkväll till nambulletinen och satt inte bara med utan del- Sandöskolan utanför Kramfors och en debatt tog aktivt på organisationens möten. Kepsen mellan olika vänstergrupper. var emblematisk för honom, i varje fall höst,

14 uriren s-K en tt o b er äst v / all dw lin y harr

En omtalad historia i Umeå är den om den stora hyresstrejken på Ålidhem i början av januari 1972.

vinter och vår. En sann anti-imperialist antagli- lingen i Sverige. Den dramatiska utvecklingen gen, men som inte såg någon poäng med KFML på Gluntens väg i januari 1972 torde ha utgjort och därför betraktades med misstro eller i bäs- ganska heta inslag i tv:s nyhetssändningar de ta fall som en inte helt pålitlig kuf. dagarna. Det handlade ju om rafflande scener med barrikader, polisinsatser och vräkningar i Inte bara en fråga om hyror ett område där det mest upphetsande, eller stö- Vi som på olika sätt drev hyresstrejken tänkte rande, för de kringboende dittills bestått i larm oss väl att studentområdena i Umeå skulle ut- och tjoanden när studenterna på lördagsnätterna göra en brännpunkt för den politiska utveck- tog sig hem från Universum och Gamla kåren.

15 uriren s-K en tt o b er /Väst all dw in y L arr H

Vräkningen av de strejkande hyresgästerna, eller hyresbetalarna som de föredrog att kalla sig, blev dramatisk med våldsamma polisingripanden inför en intresserad publik. Foto 19 januari 1972.

Jag vet inte ens om jag brydde mig om, eller uppmärksammat min ”centrala roll” i orolighe- hann, att följa tv:s nyhetssändningar dessa kväl- terna och undrade lite försmädligt om jag inte lar. Det jag vet är att jag själv blev vräkt en natt satt inne… på Gluntens väg 3, sannolikt den 19 januari, Man var ung och rätt obekymrad om det mes- och att tv-kameran bevakade hela förloppet inta. Klungvis fördes vi, det var första och hittills gående. Staffan Ling och fotografen Bosse Öhl- enda gången det hänt mig, i polispiket till polis- én hade fått idén att göra en film om hyresstrej- huset som då låg i korsningen Skolgatan–Götga- ken och jag ställde utan mycket eftertanke upp tan. Kommer inte ihåg om vi förhördes men vi på att låta min vräkning symbolisera kampen. blev i alla fall registrerade och informerade om Filmen sändes rätt snart i tv men jag såg den att vi gjort oss skyldiga till våldsamt motstånd aldrig. En reaktion fick jag från en gammal och att det rättsliga maskineriet med lagsökning barndomskamrat i förskingringen. Han hade och annat skulle börja mala. Men det ryckte vi väl

16 på axlarna åt och gick om än lite omtumlade, KFML och Clarté handlade det om att ta led- fast inte mycket, ut i vintermörkret. ningen över ”massorna” (den beteckning man Vräkningen var inget känslomässigt trauma älskade att ge studenter som inte gått att locka för mig. Jag tog väl lite kläder i en väska och Le- till någon grundcirkel i marxism-leninism), att nins Valda verk och flyttade in på Norrlandsga- så ännu ett frö till det som påbörjats under tan i något som liknade sovalkov med förhänge Gruvarbetarstrejken i malmfälten 1969 och en hos en medlem av Clartésektionen. Andra tog rad vilda strejker på bland annat Volvo i Göte- inte lika obesvärat på händelserna. En korridor- borg. Det hänvisades till stolta traditioner som kamrat på Glunten 3 har långt senare berättat en hyresstrejk på 1930-talet i Olskroken i Gö- att hon inte orkade sova i sitt eget studentrum teborg. Och det fåtal inom KFML/Clarté som natten när jag skulle vräkas utan flydde fältet. hunnit läsa lite juridik i Stockholm eller Upp sala fick bläddra flitigt i lagboken. Bakgrunden På det hela taget såg vi nog hyresstrejken som Upprinnelsen var att Susb (Stiftelsen Umeå ett led i ett omfattande revolutionärt uppsving Studentbostäder) hösten 1971 aviserat en hy- från Vietnam till de portugisiska kolonierna i reshöjning på åtta procent. Ganska saftigt och södra Afrika. Utan KFML och Clartés bergfasta sannolikt är väl att hyrorna proportionellt var övertygelse om att utgöra det revolutionära par- tyngre för dåtidens studenter än för dagens. En tiet med förmåga att tända en präriebrand hade generalrepetition hade ägt rum våren 1970 det inte blivit någon hyresstrejk. Även om den men då var hyresprotesterna alltför dåligt för- förvisso fick stöd från den liberala studentföre beredda, antalet strejkande jämmerligt lågt och ningen (på den tiden var folkpartistiska ungdoms det blev skyndsam ”taktisk reträtt” strax före förbundet hemort för långtgående vänsterstånd- sommaruppehållet. Susb kunde kamma in hy- punkter) och från centerstudenterna bemöttes reshöjningar på mellan 6,5 och 13 procent. Ak- med något som kunde tolkas som välvilja. tionen hade dock varat tillräckligt länge för att Om det varit något som kännetecknat ytter Clartésektionen skulle ha sett en folktalare och sta vänstern har det varit förmågan att föröka ledarfigur födas. Anders ”Bobo” Fänge från Hel- sig genom delning. KFML hade ställt upp i riks- singborg, numera Svenska Afghanistankommit- dagsvalet 1970 och trots oemotståndliga parol- téns man i Kabul, visade sig vara av det rätta vir- ler som ”Bort med alla skatter” inte mäktat mer ket för att glänsa i talarstolen. än 0,4% (vilket fick elaka tungor att döpa orga- Hyreskampen 1970 ledde som sagt till raskt nisationen till ”Noll komma fem äll”). Valresul- återtåg. Men 1971 var alla, det vill säga de orga tatet hade knappt försvunnit från tv-rutorna nisationer som såg sig som studenternas och ar- förrän organisationen sprack. Ut kom KFML (r) betarnas avantgarde – läs KFML och Clarté, – revolutionärerna eller ”göteborgarna” – och fast beslutna; den här gången… det gamla KFML, som av motståndarna döptes Hyresstrejken innehöll ju så mycket mer än till ”s:arna”, sossarna. Intet nytt under solen en strid om olika bud om höjda hyror. För dock. De båda organisationerna var egentligen

17 uriren s-K en tt o b er /Väst all dw in y L arr H

18 bara en upprepning av olika faser inom den min mor” eller ännu ett belägg för att blod är Kommunistiska internationalen (Komintern) på tjockare än revolutionärt vatten. 1930-talet med r:arna som representant för en Det finns ingen anledning att svepa in denna mer sekteristisk linje med anor i början av tid i något romantiskt skimmer. Mest minns jag 30-talet, och s:arna för folkfrontspolitiken från mängden av tröstlöst långa möten, nätter av kväv- det årtiondets andra hälft. da gäspningar och sömndrucket flygbladsskrivan- de någonstans på Stipendiegränd. Och alla helger Splittrad vänster som jag hellre tillbringat med att spela Alfapet Splittringen skulle få konsekvenser också för och äta rostat bröd med marmelad i min student- hyresstrejken i Umeå. Hyreskampfronten led- korridor. Det är förmodligen inget större övervåld des av folk ur det traditionella Clarté/KFML på sanningen att säga att antalet strejkande bestod och r:arna valde att ta sin hand från en politik av något fler än de som betalade medlemsavgift i som man betraktade som hopplöst urvattnad Clarté och KFML. Fler hängde på idén om att hy- och renons på alla klasskampsaspekter. Följakt- resmaska, det vill säga släpa efter med inbetal- ligen fick en skara rätt slokörade r:are bevittna ningarna, men det kanske bara var något som ändå klasskampen, vräkningarna, från åskådarplats brukade ske och som ingen behövde någon upp- på en snöhög. Möjligen var deras uttåg välgö- maning till. När vräkningarna startade i januari rande för själva strejken. Därigenom undveks strejkade sålunda 300 av studentbostädernas drygt mycket av det hårdsmälta marxist-leninistiska 4 000 hyresgäster eller hyresbetalare som kamp- käbbel som direkt kunnat lamslå all aktivitet. fronten ändrat beteckningen till. Samtidigt hade allt samarbete för övrigt varit Vi hade svettats och sprungit runt med det uteslutet mellan de grupper som nyss kämpat ena flygbladet efter det andra i bostadsområdena under samma fana. Splittringen hade satt såna men några solidaritetsyttringar hördes mig veter- spår att r:are och s:are slutat hälsa på varandra. ligt aldrig av. Jag misstänker att befolkningen i Ibland avgjordes stridsfrågorna i någon snödri- Umeå i bästa fall skakade på huvudet åt detta va utanför Gamla kåren av revolutionärer som nya ”upptåg”. morskat till sig på mellanöl. Men stormötena på Universum var underhåll- Det fanns andra pikanta inslag. Det uppda- ning av bästa slag och drog publik – mellan 1 000 gades att KFML:s ledande man i Umeå var en och 1 300 personer. Jag erinrar mig ett av de för- av dem som ställt sig utanför hyresstrejken. sta där jag stod i foajén och delade ut flygblad till Det vållade stor upphetsning på sina håll inom dem som strömmade in. Samma kväll skulle Alf organisationen, där redan en ny splittring var Hambe uppträda i Gasken (en liten lokal för tru- på väg att värka fram. Han försvarade sig med baduraftnar, disko och lite annat). Jag upptäckte att lägenheten var skriven på hans mor och att Hambe på väg in med gitarren och när han såg hon inte ville strejka. Ett lokalt eko av Albert folksamlingen ryckte han till och något av ”vad i Camus berömda uttalande under Algerietkri- all sin dar” for över hans anlete. Men i nästa ögon- get: ”Mellan rättvisan och min mor valde jag blick gick sanningen upp för honom; att han alls

19 inte uppnått status av megastar i Umeå utan fick ständig brottningsmatch med sin pipa. Han var stämma upp inför den vanliga trogna skaran. ungefär lika hög som bred och att pulsa sig fram bland snödrivorna innebar vissa problem Även socialdemokrater i skottgluggen för honom. De ledande i Stockholm tyckte att Inte bara Anders Fänge behärskade talekon- strejkledningen i Umeå alltför mycket tende sten. Hyreskampen utvecklades ju också till en rade att tala om en ställföreträdande kamp. För strid med den socialdemokratiska kårstyrelsen, dem som ledde Clarté handlade det om att som försökte gjuta olja på de revolutionära vå- poängtera att studenterna, massorna, led och gorna. I ett benådat ögonblick, säkert en stun- dignade under outhärdliga hyresbördor. dens impuls, under ett av stormötena drämde Kampen och det nattliga flygbladsskrivandet Lars Göran ”Basso” Karlsson i med ”Kamrater, fortsatte ännu en tid på våren. Någon månad låt er inte luras av krutröken från de lösa skott hölls nattlig bevakning i trapporna till ett hus på som avlossas av de politiska liken på demago- Mariehem där det fanns vräkningshotade gins slagfält”. Socialdemokraterna kunde också lägenheter. En tid som jag minns som något av svara för sig. Ledningen för hyresstrejken kunde ett party. Det var trängsel i trapphuset på nätter- inte beskyllas för att sitta på något övermått av na och mer än en bekantskap lär ha knutits där. faktiska kunskaper om bostadsmarknad, lån och Senare på våren kom en uppgörelse till stånd så vidare. Men där fick man hjälp av sociologilä- som innebar att hyreshöjningen fick accepteras raren Jan-Erik Synnerman. Han var lite äldre än men att ingen ny höjning skulle komma 1972. vi andra, otadligt klädd i kavaj och välklippt fri- Hyreskampledningen kunde också bromsa höj- syr. På något stormöte föreläste han om ”topp- ningar de två kommande åren eftersom man lån” och ”bottenlån” vilket ju lät betryggande nu intog sina platser i Susb:s styrelse. kunnigt eftersom de flesta inom hyreskampsled- Uppgörelsen innebar också att jag och andra ningen nog kände sig mer hemma i teorier om vräkta kunde återvända till våra studentrum, folkkriget. Men Synnermans utläggning impo- vars dörrar under tiden försetts med ett stort nerade inte det minsta på kårstyrelsens Ingemar svart kryss till varning för den som eventuellt Näslund, som fräste att ”bara för att Jan-Erik var hågad att inta det tomma rummet. Clarté Synnerman köpt villa i Hörnefors ska han inte hade emellertid raskt vunnit i inflytande, segra- tro att han kan något om det här”. de i kårvalet våren 1972 och tog över kårstyret. Hyresstrejken gav förstås KFML och Clarté Om den maktutövningen satte några djupare centralt, det vill säga Stockholm, anledning att spår i den revolutionära rörelsens utveckling så dra sitt strå till stacken. Televerket gjorde sig har jag och alla andra i så fall fullständigt glömt säkert en hacka och alls inte få var de emissari- det. Långvarig blev den hur som helst inte. er som tog nattåget till Umeå för att finnas på plats, inspektera och vägleda. Inte minst minns Nya ideologier jag den blivande bokförläggaren Kalle Hägg- Clarté hade ändå väckt intresse också bland lund – frid över hans minne – i mustasch och i studenter som inte direkt var glödhett röda.

20 Men vad hjälpte väl det. Organisationen gick Vänsterpartiet kommunisterna, som ju på obevekligt mot en ny splittring hösten 1972 riksplanet var att räkna med av hävd, hade inte där anklagelser om revisionism och reformism spelat någon stor roll under vänsteruppsvinget och sekterism användes rikligt. Och så var den i Umeå. Visst fanns vpk:arna men de förde sagan i princip all. En mer ideologiskt präglad länge en rätt blygsam tillvaro. Länge alltför tid tog vid. Olika delar av yttersta vänstern bör- kedjade vid epitet som ”revisionism” och ban- jade också under slagord om proletarisering den till de förhatliga sovjetrevisionisterna. Men sikta in sig på fabriker som Obbola och Volvo sedan Clarté och KFML lekt rommen av sig Umeverken. In på scenen trädde trotskisterna i och gjort sitt bästa för att ge ett ansikte åt ut- RMF (Revolutionära Marxisters Förbund), som trycket ”splittring i enfald” skulle en skördetid under lång tid bestått av en handfull aktiva och komma för Vpk på Umeå universitet. En viss betraktats med, milt talat, största misstänksam- jävla ordning kunde därmed sägas vara åter- het. Men inte minst skulle Vpk ta kommandot ställd. inom vänsterpolitiken på universitetet.

21 uriren s-K en tt o b er /Väst all dw in y L arr H

En av de strejkande hyresgästerna på Gluntens väg 4 januari 1972.

22 Utan oss hade det sett annorlunda ut

Det var vi som sprängde den patriarkala familjen. Våra kvinnliga kamrater såg till att de fick utbildning och arbete, de tänkte inte låta sig stängas in som hemmafruar. ROPEN SKALLA – DAGHEM ÅT ALLA! ekade mellan fasaderna på Rådhusesplanaden. Efter vår revolution sa man du till föräldrar, lärare, byrådirektörer och till och med statsministern. Till alla utom kungen och drottningen.

Vi bidrog inte så lite till en globaliserad världssyn. den globala kraftmätningen mellan folken och för- Efter oss kunde man inte längre tala föraktfullt om tryckarna. ”negrerna” i Afrika. Vi torgförde den revolutioneran- Vi hade gärna sett att det varit fler arbetare bland de idén, att mänskliga rättigheter gällde alla, inte oss, för arbetarna var tidens hjältar utan att de själ- bara vita västerlänningar. Aldrig ska jag glömma va visste om det. Det är ju i sig ett strålande betyg åt uriren det raseri som grep oss 1972 när amerikanarna tog vår rörelse, att de stora idolerna inte var idrottsstjär- s-K en sig för att försöka bomba Kambodja tillbaka till nor eller finanskometer eller ens framgångsrika för- tt o b

er stenåldern. Då var vi tolvhundra personer som tå- fattare, utan helt vanliga arbetande människor med gade genom Umeå och ropade ut vår vrede över två barn och hyreslägenhet, som handlade på Kon- /Väst all detta besinningslöst brutala angrepp på ett litet sum och levde i kärlek och solidaritet. dw in försvarslöst land. Och Umeå är fortfarande rött när Vi var mestadels studenter och var och en måste y L

arr det gäller. Trettio år senare var vi fyratusen som de- slåss för sina intressen, vad ska en student slåss för? H monstrerade mot ett nytt olagligt amerikanskt Mer revolutionär undervisning är en bra sak, men övergrepp, nu gällde det Irak. Den dagen var till och det är ekonomin som är tillvarons bas. Hyrorna tog med Maud Olofsson röd. för stor del av studielånet. Kamp alltså mot mono- Ja, kampen pågick överallt i världen; i Vietnam, i polkapitalets hyresutsugning. Sydafrika, i Palestina och Chile, även i Paris och Ber- Kan man säga att vi sökte strid för stridens egen lin och i någon mån Stockholm. Vi ville självklart skull? På sätt och vis, men inte bara för att bråka och vara med och kämpa på vårt frontavsnitt här i Umeå, bli av med aggressionerna. Vi hade ju en allomfat- en plats som förvisso inte var något epicentrum i tande idé om ett bättre samhälle, en rättvis och

23 jämlik värld. Vår hyresstrid var en liten, liten del av hade läst upp stödtelegram som kommit från hyres- den stora kampen och fick sin mening av den. Vi gästföreningar och kampfronter runt hela landet. hade inte hunnit tänka igenom allting här i världen Just detta att vi fått stöd av så kallat vanligt folk, så noga. Till exempel hade vi inte riktigt insett vad gjorde ett enormt intryck på oss. Vi var på väg att det betydde att vår motståndare var en stiftelse skapa en enad front med arbetarklassen. som ingick i allmännyttan, denna utmärkta folk- Det är svårt att minnas nu, om vi verkligen trod- hemsprodukt, som nu till vår sorg försvinner mer de att vi skulle kunna motstå polisens angrepp, att och mer. vår mänskliga kedja skulle vara så stark och obryt- För min egen del var kampen indirekt. Jag bod- bar, att polisen efter lång strid skulle tvingas ge upp de inte på Gluntens väg, inte ens hos Stiftelsen, inte och säga: Nä, det här går inte. Vi får förbanne mig hos något bostadsbolag överhuvudtaget, utan jag inte bort dem. hyrde av en bonde i Norrfors, Brännland. Men när Jag tror att vi trodde på det, att magkänslan var kamraterna kallade ställde jag självklart upp solida- sådan. riskt. Polisbefälet varnade oss och talade om vad som En kamrat som deltog i strejken skulle den 4 ja- skulle hända om vi inte lydde hans order. Vi ropade nuari 1972 vräkas av kronofogden. Vi skyddade ho- att vi aldrig skulle ge upp och vår ledare manande nom. Vi hade barrikaderat oss i trappan och krono- gång på gång: fogden kunde inte ta sig upp eftersom någon – Låt er inte provoceras! ordnat så hissen var ur funktion. Ovanför oss fanns Till slut kom dom. De såg inte särskilt arga ut, ytterligare barrikader av hopbuntade cyklar. Polisen snarare lite generade, för de var ju inte alls vana vid tog sig med visst besvär in i huset efter att fraktat sådana aktiviteter. Vi var å vår sida inte alls vana att undan två bilar som blockerade ytterdörren. göra uppror. Det gick ganska lätt för dem att hiva ut Jag lät mig uppslukas av den varma massan. Det oss. Mina lärare från skolan skulle inte ha blivit för- var en ung man där, som jag kände igen från gym- vånande om de varit där och sett att en av dem som nasiet i Linköping, han var då en brådmogen intel- gjorde mest motstånd var jag, så mycket, att polisen lektuell, som deltog i vittra sällskap och introduce- beslöt gripa mig. De bar iväg mig till bilen, stängde rade existentialismen. När de första poliserna in mig i baksätet och låste dörren. skymtade utanför dörren tog han ledningen: ”Kam- Det var inte roligt att sitta där och se hur kampen rater, nu krokar vi varandras armar. Alla bryr sig om pågick utan att kunna delta. Jag sökte febrilt efter varandra, för ingen kedja är starkare än dess svagas- en utväg. Umeå hade fram till dess varit en sömning te länk. När polisen angriper håller vi fast, men vi lå- småstad, nu hade den plötsligt kastats ut i den mo- ter oss inte provoceras. VI LÅTER OSS INTE PROVO- derna världens konflikter, i klasskamp och ockupa- CERAS!” tioner. Man får ha överseende med att polisen inte Det blev en rejäl propp och poliserna stod en riktigt hunnit med i utvecklingen. Min flyktväg blev stund rådvilla, medan vi höll varandras armar och den enklast tänkbara. De hade glömt låsa andra skanderade talkörer, som sedan i polisutredningen bakdörren. Jag steg ur och förenade mig med kam- kallades ”oljud”. Vi vibrerade av motståndsanda. Vår raterna. sak var rättvis. Det hade varit stormöten på Univer- Nu hade poliserna kastat ut alla ockupanter och sum, vilka leddes av Anders Fänge, han som nu syns bildat kedja framför dörren, de hade hundar. Vi på teve engagerad i Afghanistan-kommittén. Han trängde på och var uppnosiga.

24 – Vi släpper hundarna, skrek poliserna. – Det ska du veta, sa han, och gjorde en gest in – Gör det, skrek vi. mot polishusets innersta korridorer, att dom flesta Jag lyckades efter hand tränga mig fram till för- som jobbar här, inom polisen, dom är höger. Jag har sta ledet, så jag stod öga mot öga med en av de po- svårt för dem. Själv är jag socialdemokrat. Vi växte liser som nyss gripit mig. Jag minns mycket väl den upp i ett rum och kök, åtta personer. känsla som fyllde mig. Jag tyckte det var snopet att Han ville upprätta ett förtroende, en länk mellan komma undan så enkelt. Att bli arresterad var ett två röda hjärtan. Kanske var hans hjärta rödare än sorts äventyr, man kunde aldrig veta hur det skulle mitt; i varje fall hade det varit rött längre. Mina för- sluta. Jag ville vara med om det. äldrar var motståndare till socialdemokraterna från – Där är han ju igen! Hur kom du ut? högersidan. Jag hade gått runt sossarna och be- – Ni hade inte låst dörren. Jag gjorde inget olag- kämpade dem från vänster. De var förvaltare av ett ligt. orättvist samhälle och de hade för länge sedan upp- Nu gjorde jag bara halvhjärtat motstånd, för hört att försöka förändra det. egentligen ville jag ju tillbaka in i bilen. Han lutade sig fram över bordet och tittade vän- Nästa scen är på polisstationen. Jag blir förhörd ligt på mig. av Holmsunds legendariske poliskonstapel, jag be- – Du kan lita på mig. Jag har hjärtat till vänster. höver inte nämna hans namn. De som bodde i Kan du säga mig nu, vem som har organiserat det Holmsund på den tiden vet vem jag menar och de här? Jag tror inte det är du. som inte gjorde det, dem säger namnet ändå inget. Så småningom tvingades han skriva i sin rapport: Han var ytterst välvillig, ja, faderlig. ”Burén vägrar att svara på någon som helst fråga”.

G ö ran b U R é n

25 F OGRA T O F

D N Ä OK

Demonstrationstågen avlöste varandra i det tidiga 70-talets Umeå.

26 F

OGRA Det röda Umeå T O F

N P er R une s s on Ä OK

Många har nog den uppfattningen att Umeå universitet i slutet av 1960-talet var mer rött än andra lärosäten. Delvis lever den bilden kvar fortfarande även bland yngre studenter som uppfattar universitetsmiljön som avspänd, opretentiös och inte så traditionstyngd. Men hur var det egentligen med det röda? Artikelförfattaren har träffat några av dem som var med.

Först ut är Anders Sjögren, tidigare bas för Väs- segregerad stad, inte minst på ungdomssidan: terbottens-Kurirens kultursida. Han betonar det de som studerade och de som arbetade tende- antiborgerliga inslaget i just hans engagemang: rade att glida isär efter högstadiet. – Min första politiska hemvist var Liberal – För den som var ung och gymnasist en bit Ungdom och det berodde lika mycket på logis- in på 60-talet var det annars filmen man så att tik som politik. En av mina klasskompisar var säga gick igång på, särskilt den franska nya vå- son till Sigvard Larsson, riksdagsman för folk- gen. Filmerna var inte direkt politiska, mera partiet här i Umeå. Vi umgicks, han var politisk upproriska och antiborgerliga, ”De 400 slagen” aktiv och därmed fick jag tillträde till Liberal och ”Till sista andetaget” är två exempel. Det Ungdoms källarlokal på Fabriksgatan. Där före var filmer som liksom andades på ett nytt sätt... nades ungdomligt festande och öldrickande Då var Costa Gavras ”Z” mera tydligt politisk, med politik. Men Liberal Ungdom hade vid liksom ”Slaget om Alger” som kom senare. Där- den här tiden radikaliserats gentemot moder- till läste vi beat-poeterna. Det var Jack Kerou- partiet och inte minst i Umeå drog föreningen ac, Ferlinghetti, Ginsberg, Snyder, de var frifrä- en hel del åt vänster. Vi diskuterade Vietnam- sare och nonkonformister. Deras poesi gick rätt kriget, befrielsekampen i tredje världen och så- in, raderna träffade både hjärna och hjärta och dant. På gymnasiet var annars KS, Konservativ signalerade ett slags farväl till 50-talets upp- skolungdom, dominerande och Liberal Ung- växt och värderingar. I första eller andra ring dom var nog det enda alternativet till dem. fick jag lektor William Fischer som svensklära- SSU, socialdemokraternas ungdomsförbund, re, på sitt sätt betydelsefullt. Jag tror inte han fanns i stan men var mera för arbetarungdomar. var politiskt radikal men han var öppen och Umeå var ju trots allt en småborgerlig, socialt lagd åt det bohemiska. Han höll sålunda en lek-

27 tion om begreppet alienation hos den unge ran och Tommie Smiths och John Carlos knut- Karl Marx och det fångade mig. Ämnet kunde na nävar på prispallen i OS i Mexico 1968. väljas till en uppsatsskrivning, jag valde det – 1968, majrevolten i Paris med slagord som och fick litet a, vilket gladde mig. Tanken i be- ”fantasin till makten” och ”under trottoaren – greppet är att arbetaren står främmande inför stranden”, lite vänsterprofil, lite beat, situatio- den produkt han skapat, en maskin eller vad nisterna som var med i början var skojiga och det nu kunde vara. Ett liknande begrepp var radikala avantgardister. Det var en väldig bland- förtingligande, reifikation, hur varuproduktio- ning och ”revolution in the air” som det heter i nen påverkar de mänskliga relationerna. någon Dylan-låt. Kanske ska man också nämna – Så dök Bob Dylan upp och via honom ett rockband som amerikanska The Fugs, nihi- kom man in på Woody Guthrie och hela den lister, anarkister och gisslare av CIA, FBI och vänstertradition han verkade i. Och sen börja- den amerikanska krigsmakten. De spelade för de vänstervågen komma igång i Sverige, också övrigt på Östra gymnasiet och hängde senare i mitten av 60-talet med Göran Palms En orätt- på kvällen på Gamla kåren. Drack, raggade och vis betraktelse och Indoktrineringen i Sverige. pratade politik, precis som alla vi andra bruka- Man läste Jan Myrdals betraktelser (dom het- de göra. te så) i Aftonbladet och förstås Människans rikedomar av Leo Huberman som kommit ut Fanns det något i den svenska vänstermusik 1965. Och det var då man bytte ut den kon- rörelsen som du tyckte det var något krut i? ventionella, hallstämplade litteraturen mot Contact? Kebnekajse? Träd gräs och stenar? romaner av den mystiske B. Tavern (Sierra – Jag var inte avogt inställd, men det var inte Madres skatt) och Jack London. Man blev en som när man hörde rocken eller Bob Dylan del av vänstervågen. Det hela var en naturlig första gången. Jag hade inget emot de svenska fortsättning på beatpoesin, Dylan och den typ banden även om jag tyckte att Hoola Bandoola av ostädad rockmusik som Rolling Stones och var lite för softa. Men Gunder Hägg/Blå tåget The Pretty Things stod för, de var ju band som var ju bra med smarta rim och så. Deras sång hade tagit av sig scenuniformerna och stod om det kalla kriget som byggde på en bok av klädda som de var. Det var uppbrott, revolt. amerikanen David Horowitz var fenomenal, Sedan hade vi några skribenter som knöt ihop att göra en låt av en bok! Den gruppen hade trådarna och såg de stora linjerna, som nämn- också lite av Baudelaire och Rimbaud kvar, det de Göran Palm i ”En orättvis betraktelse” och var inte bara upp till kamp utan också lite finlir Jan Myrdals krönikor. Man blev nyfiken, gick med inslag av cafékultur. Och Nynningen gjor- tillbaka i historien och läste om arbetarrörel- de Majakovskij… Så kom gruvstrejken i Norr- sens historia. botten i december 1969 och då var det inte nå- – Kanske ska man i mitt fall – idrottsintres- gon intellektuell lek längre. Nu krävdes allvar serad sedan barnsben – inte heller underskatta och ställningstaganden… om man skulle våga betydelsen av Muhammad Alis värnpliktsväg- se sig i spegeln. Nu ställdes den uppfordrande

28 f ogra t o d f n ä ok

Särskilt USA:s brutala krigföring i Sydostasien betraktades av många som orättfärdig. frågan till vänstern: vad bör göras? Nu gällde Trotskij var ju dessutom en mästerlig skribent, det att organisera sig. Nu satt man inte längre en skarpsinnig, marxistisk analytiker. Hans tex- på caféer och rökte. ter hade ingenting med Stalins eller Maos dog- matism och vulgärmarxism att göra. När man Rökte? Var det ”gräs”? började läsa politisk historia fann man att kom- – Inte nu längre. munistpartierna i Kina och Sovjetunionen, trots Alltså organisera sig, vad innebar det? den schism som förelåg, var samma sorts in- – Jo, åren efter Paris -68 utkristalliserades skränkta partier, repressiva, lögnaktiga, mot ytt- olika riktningar, nästan alla gick tillbaka i histo- randefrihet och så vidare. Inom trotskismen rien, till olika traditioner och brytningar inom rådde tendensfrihet och rätt att bilda fraktio- den socialistiska och kommunistiska arbetar ner, tämligen ovanligt inom de flesta politiska rörelsen. Jag började då läsa Trotskij och det partier. I Umeå var vi ett knappt dussin perso- kan ha att göra med min ”liberala” ungdom att ner som bildade URG, Umeå Röda Grupp och jag omedelbart kände aversion mot stalinismen. den anslöt sig snart till RMF, Revolutionära

29 marxisters förbund, en trotskistisk organisation med Olof Palme. De som var radskrivare, loka- på riksplanet. Vi var små och det accepterade la ombud, visste ju att vi var ”politiska rötägg” vi. Jag talar förstås i egen sak... men trots att vi men hade ändå, tror jag, en viss respekt för oss. var små, tror jag att vi på det hela taget var Om inte annat så jobbade vi hårt. I Rundvik mindre sekteristiska än de andra vänsterför- fanns till exempel Nisse Ström, ett lokalombud bunden. Annars brukar ju graden av sekterism som dök upp på redaktionen och tyckte det var öka med graden av litenhet. kul att diskutera med oss. Han visste att vi inte var rädda att skriva. Åtskilliga på VF var lojala Hur var media, stadens två tidningar och radio, med partiet och det var ju inte vi. Det var han teve? som ringde oss på kvällen och sa att det skulle – Ja, det var inte mycket att hämta där. Men bli vild strejk ”i morgon klockan sex”. Och då Dagens Nyheter under Olof Lagercrantz läste hade vi det förstås i tidningen, ”Vild strejk i man ju och hade respekt för. På kultursidan Rundvik i dag”. Frågan är väl bara vad som kom fanns många bra inlägg från vänster liksom i Af- först: själva strejken eller tidningen som berät- tonbladet under Karl Vennberg. I stadens tid- tade om strejken? ningar skrev man inte mycket, det hetsades på – När vi talar om vänstern och Västerbotten ledarsidor lite efter demonstrationer och den så så får vi inte glömma bort Sara Lidmans bety- kallade hyresstrejken, när studenter vägrade delse. Hon började kring 1960 med Sydafrika betala en höjning av hyran, märk väl bara själva och engagerade sig för Vietnam, gruvarbetarna höjningen. Det stod ju klart att det skulle hetsas, i Malmfälten och våra skogar och mycket an- vem hade väntat sig något annat? Vi hade ju gått nat. Hon var betydelsefull. Hon fick ihop allt emot borgarsamhället och dess ideologiska det här, från Sydafrika och tredje världen till språkrör, så det var ju precis som det skulle Missenträsk. Som ingen annan. Vilket inte hin- vara. drade att hon med jämna mellanrum kom i dis- Och sedan, 1974, efter Journalisthögskolan i pyt med delar av den svenska vänstern. Även Göteborg, så började du på Västerbottens det precis som det ska vara. Folkblad, ett riktigt tillhåll för vänsterfolk… – Ja, där fanns alla vänsterns grupperingar Marianne och Jonas Liliequist representerade. Och tidningen nådde mot slu- Så kommer turen till äkta paret Marianne och tet av 70-talet sin rekordupplaga på 28 000 ex. Jonas Liliequist, etnolog respektive historiker Den låg rätt i tiden, mycket tack vare sina vid Umeå universitet. Marianne först: många vänstermedarbetare. VK var trög, VF – Det började med Palestinafrågan. Jag var pigg och lyhörd. Vi hade lokalombud som var först Israelvän och hade gärna velat resa dit och socialdemokrater och som kunde ringa och tip- jobba på kibbutz. Men så började jag sätta mig sa oss innan den eller den strejken ens hade in i denna fråga och gjorde på gymnasiet ett brutit ut, sånt förekom faktiskt. Det skedde ju specialarbete och kom också att gå med i SSU en radikalisering även inom socialdemokratin i Strömsund. Där tog jag studenten och där

30 F OGRA T O F

D N Ä OK

fanns också en FNL-grupp. Därifrån kom jag jag också var med och bildade en Clartéklubb. till Socialhögskolan i Umeå. Där stred då, kring Maj 1968 och Frankrike fick mig att tänka att 1970, studenter mot UKAS, ett försök till lik- ”nu är det revolution”. riktning av studieplanerna från UKÄ:s sida. Jag – Jag gick på Socialhögskolan och tillhörde var vänster men inte med i något parti. Det var dem som rackade ned på undervisningen och frågor om rättvisa och tredje världen som lärarna, det gjorde alla med något undantag, fångade mig. fortsätter Marianne. Vi tyckte att det handlade – Vietnam var stort, berättar Jonas. I en bok- om att få undan symptomen, socialhjälpsta handel beställde jag Marx Kommunistiska ma- garna, när det i själva verket var hela samhället nifestet, den fanns inte på stadens bibliotek. Det det var fel på och det behövdes en revolution. var en stor upplevelse, jag tyckte inte jag hade Någon lärare höll med oss. Det fanns bland läst någon så bra text. Så kom jag med i SSU, dem en folkpartist och han kunde hälsa på mig som radikaliserades då. En studiecirkel bildades och säga med ironisk röst ”Nå, vad har kamrat som studerade Marx. Det var i gymnasiet där Marianne på hjärtat i dag, då?” I efterhand har

31 jag tyckt att vi var odrägliga, vi som rackade Sopis. Luleå var annorlunda. Ungdomarna var ner. Det fanns en cirkel om Mao:s tänkande, jag mestadels arbetare och konflikten mellan kom- gick med i den men höll faktiskt en viss distans munister och socialdemokrater tydlig, den var till innehållet redan från början. Man skulle ju gammal. Mot oss i KFML(r) var stämningen ”tjäna folket” och ”göra självkritik”. I Clarté hätsk, otäck. Särskilt fackligt verksamma social kände jag mig inte riktigt hemma, det var för demokrater var otrevliga mot oss. Vi gick vid mycket medelklass i snickarbyxor. Stilen i några tillfällen med namnlistor på arbetsplatsen KFML(r) dit jag och Jonas kom senare, var för att få stöd för olika strejker som hamnarbe- mera min, där fick man till exempel måla nag- tarnas eller skogsarbetarnas. Detta väckte ont larna och sådant om man ville, för så gjorde ar- blod hos den fackliga ledningen, man ville ha betarklassens kvinnor. Det fanns ett rätt logiskt reda på vilka som skrivit på! Det fanns en del resonemang på den tiden, tidigt sjuttiotal, en- äldre kommunister som tyckte att vi var bra, vi ligt följande: för att förbereda en revolution i hade geisten… Dom tyckte det var hemskt att vårt land så borde man jobba med dem som jag som kvinna skulle behöva jobba skift. skulle genomföra denna, nämligen arbetarna. – Officiellt var (r)-are vän av Stalin och en Man skulle därför ta anställning på en fabrik. trettiotalsparoll som löd ”klass mot klass”. Det Jonas och jag började 1973 arbeta på järnver- är lite genant idag att ha stött en sådan linje, sä- ket i Luleå, sedan jag hoppat av studierna på ger Jonas. Det kom ut en hyllningsbok om Sta- lin och den möttes mest av hånskratt av många (r)-are. Kulten av Mao som KFML-SKP ägnade sig åt tyckte vi var hemsk. Vi lämnade Luleå, se-

F dan vår grupp till vår lättnad blivit uteslutna ur OGRA T förbundet. Vi återtog studierna i Umeå. Där O F

N sympatiserade vi med trotskisterna bland annat Ä

OK för deras skarpa kritik av Stalin och annat.

Vad tyckte ni om musikrörelsen? Politik eller underhållning? – Det förekom musik på FNL-mötena och Clarté, berättar Marianne, men den tyckte man var rätt mesig, det var mycket flöjt och sånger om den ”store rorsmannen Mao”, (r)-arna hade gruppen ”Knutna nävar” och andra grupper fanns också. – Musiken var viktig, den formade ens iden- Marianne Liliequist avbröt sina studier och tog jobb på järnverket i Luleå för att kunna komma närmare arbetarna. titet, säger Jonas, men inte den här progressiva, Foto 1973. den var löjlig. Jag drogs mera åt hippie-rörelsen

32 och liftarkulturen och där var inte oväntat Jack Vi går tillbaka i tiden. Fanns det några böcker Kerouac en av dem som gjorde intryck med On som öppnade era ögon? the Road. Läsningen av den boken gjorde att jag – För mig var det Palestinafrågan, säger Ma- sedan inte kunde ta Ulf Lundell på allvar, hans rianne, jag läste men kommer inte ihåg någon romaner var ju rena plagiatet. Och rörande mu- särskild bok. siken så försvann den när jag gick in i KFML(r), – Leo Hubermans Människans rikedomar, då las en tung kall hand över musiken, den för- svarar Jonas. En bra bok var En ny vänster, där svann. Det enda som var någonting att ha var CH Hermansson medverkade, teoretiskt bra. Nationalteatern. Dom gav ut LPn ”Livet är en Liksom Ljungdahls Marxismens världsbild. fest” som jag tyckte om men den fick kritik för att vara ”politiskt inkorrekt”. Dags för facit. Vad är det bestående minnet av – Och jag tyckte inte om den, jag tyckte den tiden som ”(r)-are”? var drogpropaganda, säger Marianne. – Man var ansatt, kände sig hotad, vilket bidrog till en mörk världsbild, säger båda två, man Var spriten något problem? var uppriktigt rädd att landet skulle hamna un- – Nej, det var ju bara öl, och gå på puben, der ett fascistiskt välde eller i den stilen. Man förklarar Jonas. hamnade i diskussioner där man var i underlä- – Om musiken igen, så gillade jag Kebne ge, inte sakligt, tvärtom, men därför att man var kajse och sådan folkmusikinspirerad musik, ”kommunist”, det räckte. Å andra sidan var kri- säger Marianne och Jonas instämmer, liksom tik av fackföreningsrörelsen och sossarna inte Contact med låten ”Hon kom över mon”, Ted tillåten, oavsett vem som angrep dem, dom Ström och Norrbottens Järn. hade monopol. – Och det gör att jag till och med så här långt Hur var det med erotiken? Var det inte lite efteråt inte alls kan tänka mig att rösta socialde- pryda vanor i KFML-r? mokratiskt, avslutar Jonas. – Den fria sexualiteten omhuldades inte bland (r)-arna, berättar Marianne, men det var Lennart Degerliden en väldig dubbelmoral hela tiden. Man försök- Låt oss så lyssna till en röst från det borgerliga te även där efterlikna en tänkt arbetarklass. lägret, Lennart Degerlidens. Han var ordföran- Man sa till exempel ”kärringen” och det var nog de i studentkåren 1968 och fram till första halv- ingen bra kvinnosyn där. an av 1969. Från 1973 blev han ombudsman – Det var väldigt fyrkantigt bland (r)-arna, för folkpartiet och har sedan dess varit en myck- förklarar Jonas, man skulle ha kärnfamilj och gå et aktiv politiker. i kostym, vara finklädd när man gick ut för att – Under dessa år märktes radikaliseringen. Så demonstrera, det var inte liberalt. till exempel 1968 då Utrikespolitiska före – Jag hade pälsmössa och kappa på mig när ningen hade bjudit in en amerikansk ambassad- jag sålde Proletären, säger Marianne. sekreterare vid namn Bodde som skulle tala om

33 F OGRA T O F

D N Ä OK

Vietnamkriget. Då försökte ett par aktivister demokratin. Och åsikterna måste få föras fram välta bilen som han åkte i, och det tyckte jag så att man vet att dom finns, blev mitt svar. inte var bra. Jag kände igen förövarna och Men det förstod han inte, man skulle förbjuda namngav dem för polisen och då blev det ett allt som han inte tyckte var bra, det var i stort jädrans liv och ett kårmöte utlystes där jag skul- sett hans uppfattning. le ställas till svars för detta, att jag varit så – Sedan kom då denna radikalisering och hemsk och lämnat ut namn. Det följde debatt den första kårstyrelsen som blev vald var Umeå på Mimerskolan och diskussion i länsradion. Radikala Demokrater som bestod av en koali- Den åsikten fördes naturligtvis fram att man tion av socialdemokrater och liberaler, närmast inte fick välta en bil bara för att man hade oli- ett mittenalternativ. Så fanns Oberoende Stu- ka uppfattningar. Det var också den linjen som denter på högerkanten och sedan fanns en mas- segrade. En aktivist for ut mot mig och sa: ”Men sa olika grupper till vänster. Det riktigt ”röda menar du då att nazister skall få föra ut sina Umeå” dröjde några år. Umeå var alls inte först, åsikter?” Ja, det är det som är meningen med vilket många tror så här i efterhand, nej Umeå

34 släpade efter i vänstervågen. I det tredje kårva- tet i studentkåren. Då hade man inte särskilt let, 1971, blev det vänstermajoritet (utan soci- gott samarbete med kommunen vilket vi hade aldemokrater) som sedan varade i åtskilliga år. haft på min tid några år tidigare. Studentvänstern var inte så stark i Umeå som man trodde eller tror. Vänstergrupperna talade ju om behovet av – Men studentpolitikerna var rätt aktiva un- en revolution, en sådan krävdes. Såg du detta der min tid. Vi byggde stadens andra daghem som något sakligt, att man verkligen var be (efter Berghem). Vi fullföljde bygget av Uni- redd att skjuta eller såg du det mera som en versum, vi tiggde ihop två och en halv miljon sinnets revolution? från näringslivet till detta, och studentfackligt – Ja! En sinnets revolution. Det här att man aktiva var vi. Under de här åren vid slutet 60-ta- skulle ta till vapen, nej, det trodde jag aldrig. let lanserade Olof Palme, som var utbildnings- Fast retoriken var åt det hållet. Men dom var så minister, ett förslag kallat UKAS, om fasta stu- splittrade, märkligt nog. SSU splittrades också, diegångar, som skulle effektivisera studierna. Vi liksom Folkpartiets Ungdomsförbund. Men ak- ville fortsätta att studera fritt, plocka ihop en tivisterna verkade inte ha mycket på fötterna. examen med de ämnen vi själva valt. Jag minns en gång när SSU:are stod utanför Buketten och skanderade verser mot ägaren Vad tyckte du och dom som tyckte som du, om som hade blivit miljonär på försäljning av billi- dessa vänstergrupper? Världsfrånvända? ga blommor, vaddå? Att folk hade råd att köpa – Ja, på sitt sätt. Fast jag delade själva foku- blommor, det skulle man protestera mot! Någ- seringen på Vietnamkriget som var en stor sak, ra stod utanför PK-banken och yrkade på för- som inte gällde bara vänstern, det måste jag statligande av denna. Jag gick fram till dem och säga. Dom hade sina revolutionära inslag, vilket frågade om de inte visste att PK-banken var en jag tror en majoritet av Umeås befolkning inte statlig bank. Det fanns en politisk naivitet, dom hade någon känsla för. Och sedan kom ockupa- var inte så pålästa och hade inte alltid klart för tionen av dungen i Ålidhem och annat och då sig alla rutiner och regler i politiken, ja i själva uppfattade jag det så, för första gången, att det samhällsapparaten. i princip var yrkesdemonstranter som var i far- Men det fanns ju ett rättvisepatos där grun- ten, dom hade bussar med folk. Tidigare hade den var USA:s krig i Vietnam. Det var också vi haft hyresstrejken, som ju riktade sig mot de- Folkpartiets ungdomsförbund mot, liksom re- ras egna företag, det ägdes ju av studenterna på daktören Matts Balgård på Kuriren. En del av den tiden. Det var märkligt men de tog alla till- den allmänna protesten provocerades nog fram fällen i akt att politisera vissa frågor. Nej, vän- av den socialdemokratiska regeringen som inte stervågen i Umeå var en rätt lugn företeelse var lyhörd för fem öre. Det var storsläggan som och alls inte så dramatisk som man tror… den kom fram och inte samtal med dessa grupper. har haussats upp i efterhand. Men å andra si- Den annars så duglige Gösta Skoglund brast i dan var det ju 1973 och framåt vänstermajori- lyhördhet inför de nya tongångarna, de nya

35 F OGRA T O F

D N Ä OK

protesterna. Och även Olof Palme, trots att rala ungdomskretsarna som var lika radikala eller han själv varit verksam som studentpolitiker. mer, fast de var det på ett annat sätt och i andra Jag upplevde honom (i slutet av sextiotalet) frågor med namn som Hans Nestius, Eva Moberg som väldigt makthungrig, han var ju utbild- eller Carl Tham, säger Lennart avslutningsvis. ningsminister då. Däremot tror jag att hans internationella engagemang var äkta. Annika Burholm Så ger vi slutordet till Annika Burholm, kultur- Var det irriterande för en upplyst borgerlighet skribent, skrivarcirkelledare med mera. Hon kom att i media ständigt lyssna till dessa debattörer till Umeå 1968 och anslöt sig till den grupp inom från vänster, Sara Lidman, Folke Isaksson och KFML, Kommunistiska förbundet marxist-leni- alla dessa? nisterna, som 25 personer hade bildat året innan. – Ja, det var ensidigt i media. Och dessutom – Vi skulle tjäna folket, vi skulle vara umebor- kom det ju inte fram att det fanns folk i de libe- na till nytta och glädje och det skulle inte stå nå-

36 gonting mellan dem och oss och hindra den pa- falskt i dagens öron. Men man får inte glömma rollens förverkligande. Vi skulle ut till stugor, att han gjorde bra grejer också, särskilt i början. kvarter, skolor, arbetsplatser och prata med Och så hade vi en hel organisation som tyckte folk. Vi skulle tjäna folket, en fin grej som jag detsamma, alltså KFML. En annan god sak jag burit med mig sedan dess. Det var ju också fick med mig var inställningen att det går att för- Mao Tse Tungs vackra paroll. ändra världen och att man ska förändra det som är dåligt och att det är rätt att göra uppror. Men kunde ni inte komma på den tanken utan Många människor tror inte att man får och kan att gå via Kina och Mao? Tjänat folket har väl förändra. Det går inte, säger dom, fortfarande många gjort? idag. Men vi såg att det gick att förändra. Vi var – Ja, Gandhi till exempel. Men 1968 var det ju med och drog vårt strå till stacken när det Mao som satte ord på detta. De klingar nog gällde att värna om skyddsombudens vetorätt F OGRA T O F

D N Ä OK

37 och att få bort den ökända paragraf 32, som litiskt parti så var man tvungen att avgränsa sig gav arbetsgivaren oinskränkt makt att leda och mot de närmaste och det gick liksom inte att fördela arbetet. vara vänner med dem man skulle avskilja sig – Andra saker på vår dagordning var fler da- ifrån. Vi avskar oss möjligheten att arbeta till- gis och mindre barngrupper där – minns du sammans med alla möjliga medlemmar i alla parollen ”Ropen skalla – barnhem åt alla”? – möjliga partier! Det privata och personliga blev inga fler kyrkbroar och parkeringshus, stöd åt också lidande. Jag minns en tjej som hade bro- skogs- och gruvarbetarstrejkerna. Vi skulle ju deri som hobby, men det tyckte någon i led- hjälpa till att göra facket till en kamporganisa- ningen att hon inte skulle hålla på med. Jag tion igen. Som vi läst att det var förr. minns vad jag tyckte, men jag sa inget, jag pro- – Vi lärde oss också i denna organisation en testerade inte. Det personliga tänkandet hos strategi för motstånd. Att urskilja huvudmot- mig avstannade under den här tiden, man skul- ståndaren, att ena så många som möjligt mot le liksom vara i partiets tjänst och det personli- denna motståndare. För vår del var det i första ga skulle inte spela så stor roll, familjen, hob- hand ”folket mot monopolkapitalet” och att bies och sånt. Jag minns att jag målade och inte slåss mot vem som helst. Ändå begick vi skrev men det mötte ingen förståelse. Att jag det felet att vi slogs med våra närmaste, social- var så följsam! Vår ledning borde ha sagt till oss demokrater och Vpk:are. Vi slogs med ord och att inte glömma att lyssna inåt, att ta fram det såg dem aldrig som möjliga allierade. Dom var privata och personliga, det borde de ha förstått ju revisionister och sådant. Vi fick sådana idéer att göra, för det var en hel del äldre personer när vi studerade i cirklar, studiecirklar i marx- med. Att hela personligheten skulle få utveck- ism-leninism och annat. Där läste vi ur Mao las. Vi borde ha varit mer fritänkare, självtänka- Tse Tungs citatordbok. Men en god sak var att re. Jag tänkte i och för sig själv, i det politiska, våra ögon öppnades för världen och ordet ”so- men inte i det här personliga. lidaritet”, en företeelse som fanns på gatorna, i händerna, i stencileringsapparaten. Ja, det var Var kom ni ifrån, socialt? en riktig rörelse med innehåll! Och vi sjöng – När KFML i Umeå bildades 1967 var de ”En armé utan kultur är en tjockskallig armé”. tjugofem personer, alla studenter utom två som Och till detta kulturliv hörde teaterpjäser med var arbetare, en var Signar Olofsson, nu i Vän- Grotteatern och Fria Proteatern. sterpartiet. – Ska vi säga något om den dåliga erfarenhe- Er inställning till Stalin? ten så är det att vi utvecklades alltmer till en – 70–30! Alltså sjuttio procent god. sekt. Vår förbundsledning med Gunnar Bylin och Bo Gustafsson i spetsen ville bilda parti. Att han orsakade kanske en fem miljoner män Det skedde 1973 och ledde till viss byråkratise- niskors död i Ukraina, var det för lite, hade det ring. Det blev mindre av samtal med folk på ar- behövs fler döda för att han skulle hamna un betsplatser och sådant. När man skulle bilda po- der sjuttio procent?

38 – Men vi pratade aldrig om Sovjetunionen, burken fem” eller ditåt, det var ju så löjligt. Vad vi talade bara om Kina. Vi studerade inte Sov- som fick mig att 1976 gå ur var följande händel jet, det var ju historia. Det kanske var en så öm se: typografen Sture Ring hade körts ur partiet punkt, vi talade mest om hur vi skulle nå ut till och därefter krävde ledningen att alla skulle folket. En typisk företeelse var vår misstro mot avge en lojalitetsförklaring där man fördömde etablissemanget. Det betydde även att vi av- Ring. Då lämnade jag SKP. Då var det också skar möjligheten att nå ut, till kommunens slut med ”tjäna folket” och vara ute bland män- tjänstemän och andra som man hade kunnat niskorna, organisationen hade förändrats… påverka. Det kanske fanns dom som ville för- ändra på den sidan också. Men vi strök alla över Några kommentarer en kam, även facket och LO, hela etablisse- Här har det talats om i första hand studenter- manget. Poliserna tog oss verkligen på allvar, nas göranden och låtanden. Men för den utom- jag tror dom såg oss som mycket farligare än vi stående betraktaren var det nog det som pågick var. Dom fotograferade oss under demonstra- inne på universitetet som var det mest intres- tionerna. En av de våra, Christer Ternrud tog santa, särskilt om man var en normalt nyfiken polisen in och vi stod utanför och ropade i tal- mediamänniska. Man kunde gå på offentliga kör ”samma fascister här som där”. Vad lite man föreläsningar (ja, man blev heller inte utkörd visste om hur jävligt det var ute i världen, om man besökte ett helt vanligt seminarium) egentligen. Jag menar det här var ju inte Chile. och lyssna till idéhistorikern Ronny Ambjörns- Ingen tog oss som sagt, riktigt på allvar, inte son som talade om socialism under två tusen år facket, och vi tog inte heller dem på allvar. Vi eller historikern Ingvar Johansson som upplyste visade ingen uppskattning av dem, att de kun- oss om Friedrich Hegels, som man uppfattade de en massa saker, nej, vi trodde att vi kunde det, dunkla tankevärld. Genom sociologen Lars allt. På den tiden jobbade jag förresten på Väs- Göran ”Basso” Karlsson lärde man känna nam- terbottens Folkblad. net Andre Gunder Frank och dennes studier – Med tiden blev SKP (benämningen efter över beroendeförhållanden inom den globala 1973) så sekteristiskt att vi till och med skulle ekonomin (centrum–periferi, underutveckling). ha täcknamn, fast då bodde jag i Motala och Och litteraturforskaren Birgitta Holm slog en var syokonsulent. När vi skulle ringa till varann bro mellan Marx och Freud, ja, det var en tid skulle vi gå in i en telefonkiosk och säga ”det är att leva i Umeå!

39 F OGRA T O F

D N Ä OK

40 Socialdemokratin och yttervänstern L ei f L ar s s on

Bilden av ”Det röda Umeå” måste förstås också ses mot den socialdemokratiska fonden. Hur reagerade man inom partiet och vad fick vänsteruppsvinget under 70-talet för konsekvenser för den etablerade arbetarrörelsen? Leif Larsson, tidigare kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren, samtalar här med Mats Rosin som i egenskap av ledarskribent på Västerbottens Folkblad hade en förnämlig utsikt över det vänsterpolitiska landskapet i Umeå och Västerbotten under dessa händelserika år.

Om vi erinrar oss vänsteruppsvinget kring 1970 monstrationerna, aktionerna, äggkastningarna, går tankarna gärna till demonstrationer, bok- snöbollarna, sammanstötningarna med polis- stavskombinationer kring bokstaven ”k”, stalini makten och avhysningarna. Helt enkelt för att ster, maoister och dubbelmaoister, kårhusocku denna sida av uppsvinget gör sig bäst på bild pation och hyresstrejker. Men också internatio- och därför stannar lättast i minnet. nellt solidaritetsarbete, facklig radikalisering, Kanske också därför att denna bild i efter- samhällskritisk konst och radikalt nya pedago- hand gärna exploateras av högern eftersom det giska och vetenskapliga infallsvinklar på skolor i den febriga civilisationskritikens namn begicks och universitet, nya synsätt inom kriminal-, so- inte så få stolligheter. (Lite av skammens rod- cial- och mentalvård et cetera. Också till krav nad kan man väl i dag förnimma på f.d. stali- inte bara på ökad jämlikhet, utan också på stör- nistkinder när historien kommer på tal.) re jämställdhet mellan könen och bättre villkor Men vänsteruppsvinget hade givetvis en vida för arbetstagarna och så vidare. Radikalisering re dimension än bokstavskombinationerna längst av utrikespolitiken och stöd till befrielserörel- ut på kanten; KFML, KFML(r), SKP, MLK, FK, ser i tredje världen hör också till bilden. KAF. Så här i efterhand tror jag ändå den ome Långt före 1968 fanns i svensk politik en fö- delbara minnesbilden av vänsteruppsvinget do- reställning om kommunisterna som ”vänliga mineras av det förstnämnda perspektivet; de- pådrivare” i förhållande till socialdemokrater-

41 na. Kan man med fog även nu hävda att upp- F OGRA T

svinget utgick från yttersta vänsterkanten? Eller O F

D N

var det inom socialdemokratin en fråga om inre Ä egna krafter som väcktes till liv? OK Det är förmodligen fåfängt att söka slutligt svar på frågan, men man bör nog alltid hålla den i minnet när man diskuterar ”vänsterupp- svinget” kring 1970.

Ett brokigt politiskt fält Om vi nu håller oss till hemtrakterna i Väster- botten och Umeå kommer man nog inte förbi Mats Rosin i den diskussionen. Mats hade som ledarskribent på Västerbottens Folkblad från 1970 kanske den bästa utsikten över det bro kiga politiska fältet dessa händelserika år. Soci- aldemokrat, javisst, men med blick och hjärta i riktning vänsterut. När jag nu, som själv jobbade några år på Folkladet, får uppdraget att be Mats se tillbaka försöker jag med vad man kan uppfatta som en paradox, nämligen denna: Medan socialdemokraterna på riksplanet, kanske till följd av sin radikalisering 1976 förlo- rar regeringsmakten efter 44 år får Umeå 1979 jämfört med Norrbotten och Västernorrland efter borgerligt styre sedan tidernas begynnelse påfallande svagt. Och med de kommunala vänstermajoritet i fullmäktige. Siffrorna stod mandat man fick i Umeå vid valet 1979 tippa- 28 (s), 6 för (vpk) och 31 mandat för den borde majoriteten för första gången åt vänster. gerliga sidan. – Det är väl rimligt, säger Mats, att anta att Delvis handlar det om en fördröjning, vän- Vänsterpartiet kommunisterna sög upp väljare stervinden höll i sig längre här i Västerbotten från den sönderfallande bokstavsvänstern, de än i landet i övrigt. Men till bilden hör att ock- gick väl knappast direkt till socialdemokrater- så Vpk under 70-talet växte sig starkare både i na. Och sedan dess har vänsterpartiet haft en Umeå och i länet. Förlustvalet 1976 var fak- betryggande bas i Umeå, under förra val tiskt en framgång för Vpk-distriktet som med perioden hade man till och med ordförande- John Andersson från Dorotea fick sin första fö- posten i tekniska nämnden. Så Vpk och det nu- reträdare i riksdagen. Dessförinnan var partiet, varande vänsterpartiet var väl den politiska

42 organisation som långsiktigt drog stora fördelar följande vilda strejkvågen var också en tung av det vi kallar vänsteruppsvinget. Inget kon- tankeställare. Men jag tror inte bekymren var stigt i det. Det paradoxala är väl möjligen att mindre på den borgerliga sidan. Folkpartiet för- vänstern fick politiskt fäste när det myckna ta- lorade ju nästan en hel ungdomsgeneration på let om ”Det röda Umeå” höll på att klinga av. kuppen.

Men om vi håller oss kvar vid den yttersta vän Om rädslan övergick i som du säger ”viss irri stern, hur reagerade man i partiet inför denna tation”, fanns det tecken på närmanden? röda och delvis militanta anstormning? – Nej, det var aldrig för handen. Yttervän- – Med förvirring och oro, ja, jag tror man stern skrädde knappast orden när det gällde so- kan tala om en viss rädsla. Man visste helt en- cialdemokratin, ”socialfascister” skälldes vi väl kelt inte hur man skulle bemöta denna upp- knappast för i Umeå, men förhållande var och blossande radikalism som ställde så mycket av förblev frostigt. Många i partiet ville nog be- hävdvunna principer på huvudet. Jag minns trakta yttervänsterns folk som löss i den röda hur den lokala partiledningen inför ett möte fanan och betackade sig för ”borgarbarn” under 1970 med Olof Palme lite naivt satte sitt hopp falsk flagg, nej, där fanns aldrig några öppningar. till att den nye partiledaren med sin talekonst – I och för sig fanns ett tillfälle och där spe- skulle ”kväsa” denna extremvänster. Det lycka- lade jag själv faktiskt en liten roll. Inför första des ju inte alls. Och det handlade ju inte bara maj 1972 gick i stort sett hela vänstern i Stock- om politik i snäv mening, det handlade också holm ut i ett gemensamt tåg, samordnat av om kulturkrockade livsstilar, om generations- FNL-grupperna och Stockholms arbetarkom- motsättningar. Partiet leddes av stabila män typ mun. En fantastisk manifestation med över Arne Nygren, Torsten W. Persson och Roland 50 000 deltagare. Jag tror det var några vänster- Brändström i Skellefteå och var helt enkelt inte människor på tidningen som fick mig att agera. berett på de nya tongångarna från vänster. Så jag ringde till arbetarkommunens ordföran- – Visst hade det funnits en vänsteropposi- de Sven Lövkvist och sonderade terrängen, tion i form av personer som Selim Lodin, men men det var kalla handen. Iskalla handen. detta var något helt annat. – Så småningom mynnade oron ut i vad man Men det var ju ändå yttervänstern som färgade kanske skulle kunna säga ”viss irritation”, men det politiska klimatet i Umeå? visst fanns där ett bekymmer över att man höll – Ja, i högsta grad. Det var de som drev de- på att tappa greppet om ungdomen. Till de be- monstrationerna och det var de som syntes på kymrade hörde Tage Erlander och jag tror att gator och torg, inte minst utanför Systemet, bäs- partitoppen blev ganska skakad efter ett möte ta försäljningsstället för allehanda vänstertid- på Stockholms Stadion 1968 där FNL-grup- skrifter. Och ett tag hade vi tre vänsterbokhandlar perna skanderade ”Tage och Geijer – Lyndons i stan, kulturlivet och inte minst de fria teater- lakejer”. Gruvstrejken 69–70 och den därpå grupperna tog sats i de radikala vänstertankar-

43 na. Jag minns till exempel hur metallombuds- allt mot större öppenhet och en tilltagande ra- mannen Sture Dryler rätt ordentligt fick på nöten dikalism. när Fria Proteatern spelade Volvopjäsen på Östra – Och till det bidrog vågar jag påstå – även gymnasiet. Så visst befann sig partiet under en om jag delvis talar i egen sak – Folkbladet. Det viss press, även om man inte alltid ville erkänna handlade inte bara om upplagan som under det. Och man kan väl säga att när Erik Idhult, 70-talet steg från 16 000 till 26 000, till och som hade ett gediget vänsterförflutet, valdes till med självaste Gunnar Sträng frågade mig vid ordförande i Pappers avdelning 115 vid Hörne- ett tillfälle: ”hur fanken bär ni er åt?” forsfabriken så var man verkligen bekymrad. – Viktigare ändå var nog journalistiken uti- från redaktionens sammansättning. Vid sidan av Resulterade det i att man slöt sig inom parti ständigt debattglade och uppmuntrande vän- skalet? stersocialdemokraten Stig Anesäter fanns här – Nej, det skulle jag nog inte säga. Jag upplev- hela regnbågen representerad; trotskister, skp- de det snarare som att partiet vitaliserades och are, r-are, Folket i bildare, vpk-are och allmän- att det inre partilivet blev spänstigare. Så sent vänsterfolk. Till och med sporten inlemmades som fram till 1968 gick hela vänstern i gemen- med Leif-Åke Josefsson i ett samhälleligt per- samt första majtåg. Sen drog sig yttervänstern ur spektiv. och bildade Röd front. Det tåget var större än – Till det kom några vassa kolumnister som socialdemokraternas, men så småningom växte exempelvis provinsialläkaren i Vindeln Bertil också det socialdemokratiska tåget med nymo- Wik, ett polemiskt kraftpaket. Det var en märk- digheter som skanderande talkörer. Under några lig man som kunde sätta färg på distriktskon- år samlade s-tåget upp till 1 500 personer. Första gressen, ja, till och med på självaste partikon- majtågen höll på att dö ut under mitten av 60-ta- gressen 1975 där han med en försåtlig skrivning let, men jag vill nog påstå att vänsteruppsvinget drev igenom kravet på förstatligande av läke- fördröjde deras hädanfärd med 20–30 år. medelsindustrin. – Också partimöten blev roligare med vildare – Vi hade som man säger flyt. Särskilt som debatter under allt högre tak. Och det fanns ju konkurrenten Västerbottens-Kuriren befann sig även inom socialdemokratin förväntningar och i svacka med fallande upplaga. Och roligt var förhoppningar om en djupare samhällsomda- det mest jämt. ning bakom fasaden av statsbärande parti. – Jag tror faktiskt att tidningen hade om inte – Grunden var lagd redan i mitten av 60-talet en medlande roll, så en förmedlande roll av av partiintellektuella som makarna Inghe med många stridiga viljor. Ibland kan man undra hur stridskriften Den ofärdiga välfärden, Alva Myr- redaktionssekreteraren Lennart Andersson kun- dals jämlikhetsutredning, låginkomstutredning- de hålla ihop det hela, men det fungerade fak- en, Nordal Åkermans tidskrift Konkret och inte tiskt. I dag kanske man skulle säga gränsöver- minst Arne Geijers självkritiska brandtal på den skridande om den journalistik vi bedrev. extra partikongressen 1967. Klimatet gick trots

44 D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V F OGRA T O F

D N Ä OK

Du själv då. Du var ju ändå ett officiellt språk Det låter ju både sympatiskt och ganska har rör. Kände du inte av var gränserna gick? moniskt det där, men där fanns väl ändå grän – Nja, jag sysslade inte så mycket med de lo- ser där partipiskan till slut måste vina? kala frågorna, och på riksplanet var sikten täm- – Ja, men det hade knappast med yttervän- ligen fri. Jag kunde obekymrat kräva förstatli- stern att göra utan handlade snarare om en gande av läkemedelsindustrin, erkännande av handfull studentpolitiker som ville driva en ra- DDR och den Provisoriska Regeringen i Syd- dikalare politik. Jag pratar då om personer som vietnam. Någon gång kunde det väl bränna till Boa Ruthström, Anders Johansson och Anders som när jag gick emot den lokala partiledning- Hjelm. Nuvarande TCO-ordföranden Sture ens ganska kufiska utspel om en upparbetsan- Nordh var väl också med på ett hörn. De väckte läggning i Umeå. Och om det är något jag så väl ingen omedelbar opposition och när de drev här i efterhand ångrar med dåligt samvete är kampanj för ”marxistiska studier” var det många väl att jag, med min egen bakgrund i ett skogs- etablerade partimedlemmar som hoppade på. arbetarhem i Junsele, inte mer aktivt gick ut – Men alltmer tydde på begynnande frak- och stödde skogsarbetarstrejken 1975. tionsbildning och när någon, jag tror det var Anders Hjelm, som i studenternas egen tidning

45 D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V ST KVI D -OLOV LUN S HAN

Anne-Maj Pohjanen från Norrbotten tillsammans med den västerbottniska riksdagsledamoten Hagar Normark från Boliden.

Proletären skrev en artikel med rubriken Så det var vid marxismen gränsen gick? ”Spräng partiet!” tog det hus i helsicke. Med in- – Nej, jag tror inte det var själva marxismen tervention på riksplanet. Jag vet att jag blev som var problemet. Snarare handlade det om uppringd och uppläxad av SSU:s dåvarande det gamla spöket fraktionsbildning som ju all- ordförande Lars Engkvist för att jag inte tagit i tid varit en känslig fråga inom rörelsen. tillträckligt. – Jag gissar också att det var från centralt håll – Det är ur den gruppen Offensiv bildades, inom SSU – där ”problemet” var mest akut – det som i Umeå numer går under namnet Rätt- som varningarna kom. Inom SSU var man visepartiet. mycket vaksam mot allt som kunde tänkas – Så visst, någon djävla ordning fick det vara vara uttryck för en internationellt förgrenad även i det socialdemokratiska partiet. trotskism efter vad som tidigare hänt inom

46 brittiska Labour och dess ungdomsförbund förnya och vitalisera kommunpolitiken i Umeå. Young Labour. Att höra Margot Wikström sopa banan med – Att det inte blev några marxistiska studier centerpartisten Einar Fällman från Sävar var en på bred front inom partidistriktet tror jag mer ren fröjd. berodde på ren organisatorisk tröghet. Så om du skulle summera vänsteruppsvinget i Och jämställdheten? Umeå? Nu har vi pratat om vänsteruppsving på flera – Ja, då är det kvinnorna och i viss mån vän- plan, men knappt talat om jämställdheten. En sterpartiet som är vinnarna och den sönderfal- koll med några gamla vänsteruvar ger vid han lande bokstavsvänstern som är förlorare. den att kvinnornas roll i yttervänstern var täm ligen begränsad. Men så blev det inte riktigt Och själva partiet då? inom socialdemokratin i Umeå? – Tja, det är väl som med det arabiska ord- – Nej, där hände något betydelsefullt i kret- språket: ”Hundarna skäller, men karavanen går sen av kvinnor som Margot Wikström, Lena vidare.” Fast idag är jag själv väldigt osäker på i Boström, Birgit Högberg, Ulla Ölvebro plus yt- vilken riktning. Men det är kanske en annan terligare en handfull. Det var kvinnor i 30–35 historia. årsåldern som i kraft av den egna erfarenheten såg bristerna. Dagisutbyggnaden var deras stora Nu när vi samtalat kanske många tycker att vi fråga, men de politiska ambitionerna spillde gjort vårt yttersta för att marginalisera den rö snabbt över till andra fält, inte minst det inter- relse som ändå gav ”Det röda Umeå” färgen. nationella. Jag tror de också hade gott under- Alternativt försökt sätta in yttervänstern i ett stöd av partiveteraner som Lilly Hansson och kommunpolitiskt perspektiv. Finns det verkli Hagar Normark. Kvinnorna utgjorde dock ing- gen inget mer att säga? en fraktion, men väl ett effektivt nätverk. Jag – Jo, en hel del alldeles bestämt. Men om tror också att Bertil Wik eldade på i kulisserna. man skulle samla sig till en slutkläm blir det – Alla de nämnda erövrade viktiga positio- nog att denna yttervänster trots allt vidgade ra- ner, Margot blev till slut både kommunalråd marna, tvingade fram, ibland med lite burdusa och ordförande i gamla kommunförbundet. metoder, nödvändiga omprövningar. På lång – Jag tror knappast att de i allmänhet hade sikt tror jag att denna vänster ändå kom att någon riktig pejl på Clara Zetkin men de hade bidra till den särskilda öppenhet som kommit säkert läst sin Alva Myrdal och tillsammans att prägla Umeå, att de frön av militant frimo- kom de att i ett definitivt vänsterperspektiv dighet som såddes då skördas än idag.

47 D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V engren s ro s lar

Hörneforsborna protesterade vid upprepade tillfällen mot nedläggningen av NCB:s pappersfabrik i början av 1980-talet.

48 ”När det gäller, då väljs man uppifrån” L ei f L ar s s on

Varje människa är en berättelse om sin tid. Lagda vid varandra går aldrig dessa berättelser jämnt ut, ibland går de helt på tvärs. Erik Idhults historia om hur en man med vänster- förflutet kommer på kant med den officiella socialdemokratin när han väljs in i styrelsen och snart blir ordförande för Pappers avdelning 115 i Hörnefors ger ytterligare kontur till den helhet vi söker forma under rubriken ”Det röda Umeå”.

Fram tonar här en bild av misstänkliggörande, Men vi ska kanske ta det från början, histo bakdantande, dolda gliringar, öppen misstro rien om hur en man med radikalt vänsterförflu- och i efterhand, när fabriken är nedlagd, ett ut- tet, studerad till pol.mag. med examen från anförskap och långvarig arbetslöshet som knap- Umeå universitet 1972 blir facklig ordförande i past hade drabbat en lojal socialdemokrat – rö- den kanske mest utpräglade bruksorten i trak- relsen brukar ju ta hand om de sina. terna och ett av länets starkaste socialdemokra- En berättelse också om hur socialdemokratiska fästen där fackföreningen till och med tin, när den upplever sig som minsta hotad inte hade styrande synpunkter på postutdelningen i alltid värnar sina positioner med blanka vapen, samhället. om partiets rädsla för det okända och vad man Idhult heter han, far och farfar som båda inte tror sig omedelbart kunna kontrollera. skulle jobba på bruket, kom från Idbyn norr om Därför också en berättelse om ”Det röda Umeå” Ö-vik, därav namnet. och socialdemokratins förhållande till ytter- Hörneforsbo således, född in i arbetarklassen vänstern. och uppvuxen på Västerlånggatan 23 (postlåda Mest obehagliga är interiörerna från mötet 486 tillägger han som den frimärkssamlare och med Pappersindustriarbetareförbundet på cent posthistoriker han också är). ral nivå och på kongresserna, Erik deltog i två. Student på Östra Gymnasiet och därefter – Det var inte roligt, säger Erik med plötslig universitetet. På fritiden engagemang i FNL- svärta i både blick och röst. grupperna.

49 D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V F OGRA T O F

D N Ä OK

De fackliga representanterna från Hörneforsfabriken träffar länets politiker i december 1979. Från vänster okänd, riksdagsman Arne Nygren (s), Allan Persson, fackombud för SPIAF (Svenska pappersindustriarbetareförbundet) avd. 115, Leo Karlsson, fackombud för SIF (Sveriges Industritjänsteman- naförbund), Karl-Axel Ekström, fackombud för SALF (Sveriges arbetsledareförbund), riksdagsledamoten Lilly Hansson (s), Erik Idhult, fackombud för SPIAF avd. 115, kommunpolitikern Ulla Orring (fp), riksdagsledamoten John Andersson (vpk), riksdagsledamoten Georg Andersson (s), kommunpolitikern Torsten W. Persson (s), ombudsman Curt Johansson samt folkpartisten Bertil Carlsson.

– Hjälp hade vi av KFML och Clarté, en och en värmevagn som snabbt kom på plats. Och annan marxistisk studiecirkel blev det också för det var väl där han inledde sin fackliga karriär. min del, men inget partiengagemang. – Inte möttes jag då av någon misstro, snara- Arbetsmarknaden för nyutexaminerade aka- re en uppgiven attityd som andades: ”det lönsch demiker var ganska kärv i början på 70-talet och int”. Men det gjorde det alltså. Värmevagnen när Erik såg sig om efter jobb fanns det inget. var en seger! – Då hörde jag mig för på fabriken, jag hade Året därpå drog han i gång en ny namnin- ju sommarjobbat där tidigare. Visst, det gick samling, denna gång på bredare front, riktad bra, jag fick jobb på vedgården, drog upp virke mot ett snårigt ackordssystem, som gav utrym- till stora barktrumman. Jag trivdes bra, upplev- me för godtycke, svågerpolitik, avundsjuka och de gemenskap och upplevde ingen akademisk oproportionerlig makt åt förmännen. saknad, tackade nej till en fortbildningskurs i – Vi fick igenom även de kraven, utan större Sundsvall, kände mig hemma i arbetarklassen strid, det märkvärdiga var kanske att fackstyrel- för att uttrycka det lite högtidligt. sen godtog förslagen utan att göra någon själv- Ibland blev det tjockt med virke i trumman kritik för att man låtit det här pågå så länge. och då fick man ta paus tills den arbetat undan. Just denna episod innehåller kanske något På vintern blev det kallt och det var långt till ba- av kärnan i den nya vänsterns kritik mot den racken. Så Erik startade en namninsamling för etablerade arbetarrörelsen som, förstelnad av

50 slentrian, värderade partipolitisk lojalitet högre mot fabriken blev akut 1978, då enades alla än facklig kompetens. krafter, då revs skrankorna till SIF- och SALF- klubbarna. Den här känslan av gemenskap och I styrelsen för Pappers samlad styrka minns jag med värme, i kontrast Hursomhelst, med de framgångsrika aktionerna till den känsla av tomhet som uppstod när kol- i ryggen blev Erik invald i styrelsen för Pappers lektivet slutligen slogs sönder. Och på länspla- avd. 115 i Hörnefors. Först som sekreterare, net fick vi – över partigränserna – med oss de sedan som ordförande med 212 röster mot 130. ledande politikerna, Rune Ångström från folk- Att han i den vevan lanserades som ”Röde partiet, Börje Hörnlund från centern och inte Erik” på VK:s löpsedel roade honom måttligt, minst Torsten W. Persson som imponerade stort men då hade skitsnacket redan börjat. Benäm- med sina kunskaper och sin politiska erfaren- ningar som ”opålitlig”, ”infiltratör” kunde anas i het. Där fanns också landshövdingen, den färg- ordsvallet bakom ryggen och någon enstaka starke gamle moderaten Sven Johansson. gång också rakt i ansiktet. – Vi bildade också en särskild arbetsgrupp – Det var naturligtvis besvärligt. Med min för Hörnefors framtid, AHF, där många skarpa erfarenhet från FNL-grupperna ville jag verka hjärnor strålade samman, min uppgift blev väl för enhetstanken, över partigränserna, men där i huvudsak talesmannens och samordna- facket hade ju traditionellt starka bindningar rens. till socialdemokratin, både öppna och dolda. – Rent fackligt utnyttjade vi givetvis den nya Ingen facklig draghjälp lagstiftningen, men när det kom till kritan Men på förbundsplanet var stämningen en an- visade den sig ganska ihålig. Medbestämman- nan, där stod ingen hjälp av få. Krisen inom delagen, MBL, kallade vi snart för ”tutan”, det massaindustrin betingades ju av virkesbristen. vill säga arbetsgivaren måste nu tuta innan de Där fanns ingen samordning, varje fabrik fick körde över oss. utkämpa sin strid. Såväl inom NCB-koncernen, – När det gällde de öppna bindningarna som där Hörnefors ingick tillsammans med fabri- till exempel uppslutningen bakom socialdemo- kerna i Vallvik, Väja och Köpmanholmen, som kraternas första majtåg gjorde jag inga invänd- i stort. ningar. Strid eller konflikt på en sådan punkt I SCA:s Obbolafabrik låg Pappers avdelning skulle bara ha skadat sammanhållningen, men 29 lågt i förhållande till kampen i Hörnefors. när det gäller de dolda var det förstås värre. Där Och när förbundets ordförande, den hård- fanns tecken som var svårtolkade, rörde det sig kokte Roine Carlsson besökte Hörneforsgården om avsiktliga krokben, eller inbillade jag mig? 1979 var budskapet tydligt: från förbundet kan Om någon undvek att hälsa, var det medvetet ni inte påräkna något särskilt stöd. eller var det bara en tillfällighet? I förhållande till Erik personligen var attity- – Ja, det var lite knepigt, men på det lokala den än mer kylig. Han var ju ändå klubbordfö- planet upphörde det när nedläggningshotet rande, men en plats i förbundsstyrelsen förblev

51 D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V D GGLUN Ä H F UL

Fackrepresentanterna tar del av tidningsartiklar om nedläggningen. Fr. vänster Erik Idhult, SPIAF avd. 115, Leo Karlsson, SIF, Allan Persson, SPIAF avd. 115 och Karl-Axel Ekström, SALF.

hela tiden stängd, förbehållen en annan leda- Detta var ju åren då IB-spionaget på arbets- mot i klubbstyrelsen. platserna avslöjades och Erik utesluter inte att – När det gäller förbundsstyrelsen, då väljs också han på något sätt var registrerad. Bitter- man uppifrån, konstaterar Erik torrt. heten sitter i drygt 30 år efteråt. Och de två kongresser han deltog i minns Nå, kampen för fabriken gick vidare. Odd- han med obehag. sen var inte gynnsamma och 1982 var det hela Där fanns en oförsonlig attityd gentemot över, och driften upphörde för gott. alla som inte räknades som lojala med förbunds – Men helt förgäves var det inte, säger Erik, styrelsen. Hård åsiktskontroll, kodat ombuds- med den breda uppslutningen fick vi i alla fall mannaspråk som tydligt signalerade ”rätt” och respit i över ett år. ”fel”, alltid öppna omröstningar så att eventuell Sen vidtog avvecklingen, upplösningen av opposition kunde friläggas. det som inte bara varit ett stort produktionslag,

52 utan också en livsform för mer än 400 männis- Arbetslös i sju år ända fram till 1990 då han kor och deras familjer. fick jobb på försäkringskassan i Vännäs. I dag Erik blev som alla andra arbetslös, men fick arbetar han på kassan i Umeå. Sju långa år som ett tillfälligt beredskapsarbete för att hjälpa till tog hårt på självkänsla och självförtroende. med avvecklingen: de friställdas kontakter med – Det var då jag fick höra om mig, att ”den arbetsförmedling, försäkringskassa, AFA, anvis- där Idhult skulle minsann inte anvisas något ningar rörande avgångsvederlag, pensioner och jobb på arbetsförmedlingen”. så vidare. Än idag kan man i rösten förnimma den sak- Ångrar han sig? nad som uppstod med nedläggningen, kanske Svaret dröjer. rentav sorg. Sen säger han halvt på allvar och halvt på Och Erik själv, han som började striden kring skämt. värmevagnen i vedgården, men ofta skälldes – Kanske man skulle tagit den där fortbild- som opålitlig vänsterextremist och infiltratör? ningskursen för akademiker i Sundsvall 1972? D LA B OLK F

S EN TT O B ER ÄST /V engren s o s R ar L

Departmentsuppvaktning på bred front i Stockholm 1980. Från vänster Umeå kommuns näringslivssekreterare Anders Isaksson, kommunalrådet Torsten W. Persson (s), riksdagsman Lilly Hansson (s), landshövding Sven Johansson, riksdagsman Rune Ångström (fp), kommunalrådet Erik Eriksson (s), Erik Idhult och konsulten från Cellpapp, Hans Strömberg.

53 F OGRA T O F

D N Ä OK

54 Som ringar på vattnet R ol f G ran s t ran d

Under åren 1967–77 utbildades och examinerades uppemot tio tusen ungdomar vid Umeå universitet med samverkande högskolor. Det handlade om läkare, tand- läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, socionomer, kommunalkamrerer, ekonomer, samhällsplanerare, journalister, bibliotekarier, lärare, förskollärare och åtskilliga andra.

Flertalet kom från Norrland och de var de för- en mer kritiskt ifrågasättande hållning inför sta som skaffade sig universitetsutbildning i sin allehanda auktoriteter, även akademiska lä- släkt. På kort tid försköts perspektivet vad gäll- rare och litteratur de akademisk utbildning mer än femhundra ki- en mer uppskattande hållning till ”det norr- lometer mot norr och kom att omfatta tiotu- ländska”, en uppfattning om Norrland som sentals nya familjer. en ”närande”, inte ”tärande” landsända Ett stort antal blev kvar i Umeå – vid regionen uppfattning om förekomsten av samhälls- sjukhuset, kommun och landsting och även klasser och olika intressen, såväl materiella universitetet självt – men de flesta spreds ut som ideologiska över övriga 43 Norrlandskommuner, som ge- en mer jämställd syn på könen och deras nom kommunsammanläggningarna tillkom just uppgifter i samhället, såväl i arbetsliv som dessa år. Antalet anställda inom offentlig sektor familjeliv (hälften av de nya akademikerna fördubblades på tio år och för de nordliga kom- var kvinnor!) munerna var utvecklingen än snabbare. en uppfattning om barns rättigheter – i familjen, skolan och samhället i övrigt Ny ideologi en medvetenhet om världen utanför, en posi- Under denna tid förändrades inte bara demogra- tiv inställning till u-ländernas krav, antikolonia fin utan också ideologin, inte minst i den nya lismen och de nationella befrielserörelserna akademiska miljö, som Umeå utgjorde åren en medvetenhet om det den gällande natio- 1967–77. Man skulle kunna säga att: nalekonomiska modellen betecknade som

55 externa faktorer, det vill säga ojämlika förut- sättningar, effekter på livsmiljön, utsläpp och ÅZA MEIJER så vidare en medvetenhet om samerna som en skandi- navisk urbefolkning med särskilda rättigheter även i övrigt ett särskilt engagemang för ”samhällets marginalgrupper” samt en tro på att förändring var möjlig – och nöd- vändig. Rimligen fick denna ”kollektiva ryggsäck” – som i och för sig var individuellt packad – med erfarenheter från det röda Umeå konsekvenser, när alla dessa tusenden efter hand spreds ut på den norrländska arbetsmarknaden; i kommuner, landsting och hos andra arbetsgivare.

Men vilka? Frågeställningen är sociologisk Stellan Berglund på sitt kontor i Skellefteå. eller idéhistorisk och naturligtvis omöjlig att besvara i all sin komplexitet. Här följer några exempel: Stellan Berglund började på Socialhögskolan i Umeå i januari 1970, mitt under den stora gruvstrejken i Malmfälten. alltså för det sistnämnda. Upplevde där en helt Uppväxt i Norsjö, där fadern – liksom hans annan miljö än vid läroverket i Skellefteå. far i sin tur – var skräddare. Och minkfarmare. – Det som präglade undervisningen var ett Modern var från Malmfälten. Båda var social- ständigt kritiskt ifrågasättande. Inget togs för demokrater och under 60-talet fick fadern givet. Och just dom här åren var ju hela den kommunala förtroendeupp- svenska socialpolitiken under drag, bland annat som ordfö- ”Vi erövrade en tro på utredning och omstöpning, rande i socialnämnden, vil- att förändring var möjlig!” vilket gav en sorts legitimitet ket vid den tiden innebar åt våra kritiska frågor. Jag var åtskilliga samtal under kvällar och helger. I och nog lite blyg och tillhörde inte dom tongivande, med att minkuppfödning blev alltmer olön- men var å andra sidan med på noterna, till ex- sam, så blev det fler kommunala uppdrag, bland empel när det gällde att förändra tentamensfor- annat som brandchef på deltid. merna mot mer av gruppredovisningar och mer Stellan vägde mellan idrottslärarutbildning meningsfulla skrivuppgifter. Vissa lärare var ly- vid GIH – främsta intresset var bordtennis och hörda för förslagen, medan andra råkade i kon- fotboll – eller Socialhögskolan och fastnade flikt med studentopinionen.

56 Det var också en vidare värld som öppnades flyttade ut socialarbetaren bland barn och ung- genom alla möten och solidaritetsaktioner som domar i ”miljonprogrammets” stadsdelar, som pågick dessa år för till exempel Vietnam, Chile, Moröhöjden, Anderstorp och Sjungande Dalen de svarta i USA eller frigörelsen av de portugi- med arbete även på kvällar och helger. ”Tufft siska kolonierna i Afrika. Stellan deltog, lyssna- men meningsfullt !” Och ganska snart bildades de och lärde men var aldrig aktivist eller orga- förebyggande grupper med skola, polis och kyr- niserad i någon vänstergrupp. kan och det blev läge för de unga fältassistenter- – Men även vi som inte var aktivister drogs na att framföra krav och önskemål angående med av tidsandan. Inte minst kampen i Afrika stadsdelarnas fortsatta utveckling, till exempel intresserade mig personligen. Det kom företrä- genom byggande av fler bostäder för stora famil- dare för befrielserörelserna och föreläste och jer. plötsligt kändes det som att till exempel Ango- Nästa uppgift blev att vara med och bygga la inte var så långt bort. upp socialjouren, som skulle finnas tillgänglig dygnet runt varje dag på året, också en helt ny Tron på samhället verksamhet i kommunen. En annan lärdom, som Stellan anser sig ha vun- Men familjesituationen gjorde att en mer nit under åren i Umeå, var tron på samhällets normal arbetstid var önskvärd, så 1980 kom förmåga att förbättra villkoren för människor. Stellan att tillträda en tjänst på socialkontoret Socialpolitiken skulle vara förebyggande och ge- med ansvar för barn och ungdomar. Där för- nom god samhällsplanering undanröja orsaker blev han under hela åttiotalet, så småningom till existerande missförhållanden som drogmiss- som avdelningschef för en allt mer växande bruk, barnmisshandel och andra former av kri- verksamhet. Sen under Balkankrigets värsta år minalitet. blev han chef för den omfattande flyktingmot- Viktiga var också de två praktikperioderna tagningen i kommunen och från 1995 chef för som var terminslånga och genomfördes dels vid förskola-, grundskola och kultur, det vill säga socialbyrån i Norsjö, dels inom kriminalvården kommunens mest omfattande verksamhetsom- vid skyddskonsulentexpeditionen i Luleå. råde. För närvarande arbetar Stellan för Sam- – Praktiken bidrog – liksom värnplikten – till ordningsförbundet Skellefteå, en ny verksamhet att man höll kontakt med omvärlden och inte som har uppdraget att utveckla samarbetet slukades av studentmiljön. Var dessutom di- mellan stat, kommun och landsting. striktsinstruktör i bordtennis och åkte på hel- gerna runt till sporthallar, fritidsgårdar och Expanderande kommunal verksamhet bönhus. Bordtennis var stort då! Men tillbaks till 80-talet! Stellan upplevde det som en guldålder med en oavbrutet expande- Men sen då? Vad hände efter Umeå? rande kommunal verksamhet och inte minst i – Jo, det blev som en av två fältassistenter i Skellefteå var gensvaret bland kommunalpoli- Skellefteå, en helt nyinrättad verksamhet, som tikerna stort för nya idéer.

57 st

– Vi var en av de första kommunerna i lan- vi q det som införde ”bruttonorm” för socialbidra- Berg

gen, det vill säga att man slapp söka särskilt för linor varje ändamål som till exempel vinterskor, E tandvård, barncyklar et cetera – ett viktigt steg på vägen från fattigvård till socialtjänst! – Ett annat viktigt steg var psykiatrirefor- men, där nu kommunerna fick uppgiften att bland annat bygga upp en fungerande öppen- vård med gruppboenden, handledning och re- habilitering samt arbetsplatser, som till exempel Solkraft i Skellefteå, som fick mycket stor omfattning. Dessutom växte det fram starka patient- och anhörigorganisationer, som vi pro- fessionella kunde samspela med. Ingela Söderström porträtterad i januari 2010. – Tillsammans med likasinnade kollegor från andra kommuner fick jag också vara med och bygga upp nya vårdformer för unga miss- brukare här i länet, bland annat i Örträsk och och modern hemmafru, senare kontorist. Hällnäs. Resurserna fanns och resultaten var Valde mellanstadielärarutbildning ”eftersom goda. Nu är missbrukarvården föremål för sto- det var ett jobb som gick att utöva var som ra besparingar! helst; lärare behövs överallt.” – Socialtjänstlagen, som kom 1982 och er- – ’Det röda Umeå’ hade ett litet farligt skim- satte dom gamla lagarna om barnavård, nykter- mer vid den här tiden, men jag var ju nyfiken het och socialhjälp, innebar med sin portal också. Det var verkligen en brytningstid, sär- paragraf och sitt breda synsätt ett oerhört skilt vad gällde kursupplägg och undervisnings- viktigt stöd för oss som ville förändra dom former. Många av lärarna var öppna för diskus- gamla systemen. Allt kändes möjligt! sioner och förslag om övergång till mer av Och mycket har blivit bättre… Men det är projekt- och temastudier, men en del stod kvar klart; många problem kvarstår. Nu får en ny i den gamla katederundervisningen. generation ta vid – med sina visioner och sin op- Lärarutbildningen var under 70-talet kvar i timism! Gamla seminariet nere på stan och hade en Ingela Söderström började på lärarutbild- egen studentkår, som bland annat utsåg student ningen i Umeå som artonåring våren 1976 ef- representanter i linjenämnderna för lågstadie- ter uppväxten i Malå och gymnasium i Lyckse- respektive mellanstadieutbildningarna. Och det le. Först i släkten med akademisk utbildning; fanns möjligheter att påverka! fadern bussreparatör för Postens Diligenstrafik – Det var så många som var aktiva och in-

58 tresserade. Vi hade regelbundna stormöten, dare, specialpedagoger, it-pedagoger eller på som var mycket välbesökta och där vi turades skolmyndighetsnivå. om med olika uppgifter. Fick själv vid något Men så var det ju också allt runtikring. För tillfälle leda stormötet och det var en ny erfa- många handlade det om Afrika, Chile och Pa- renhet! Och så hade vi ett verkställande ut- lestina, men jag intresserade mig särskilt för skott, som fungerade mellan mötena. miljöfrågorna – genom studiecirklar i Mudi- – Själv kom jag från en frikyrklig miljö där Mums, som förordade mat utan djurindustrier många värderingar stämde väl överens med det och multinationella storbolag. jag mötte i Umeå, framför Redan som 21-åring hade allt tankar kring solidaritet ”Det var så många som var jag fast jobb som lärare med svaga och utstötta – aktiva och intresserade” hemma i Malå! Och då tror och att världen skulle vara jag att jag till en början var så bra som möjligt för så många som möjligt. en ganska traditionell lärare. Vågade mer sen Egenskaper som osjälviskhet och förmåga att då man blev varm i kläderna. Läraryrket har sätta kollektivets bästa före sitt eget bästa vär- också efterhand blivit mindre ensamt genom derades högt. De flesta hade ett starkt sam- mer av arbete i lärarlag, vilket passat mig ut- hällsengagemang och en ”förbättra-världen”- märkt. Och då har det också funnits mer ut- mentalitet som i grunden var god, men visst rymme för idéerna från lärarutbildningen, till hade det kunnat finnas mer plats för sorglöshet exempel om temastudier och projektarbeten. och lättsinne. Men vi var optimistiska och trod- Första halvan av åttiotalet var en livaktig de verkligen på att allt skulle bli bättre i framtid i Malåbygden med en aktiv kulturförening tiden, om alla bara kämpade tillsammans, en som ordnade musikarrangemang, teater och inställning som jag skulle önska dagens ung- revyer. Och det kom in nytt, utbildat folk ge- domskulturer också. nom att vi blev egen kommun från 1983. Och för min egen del inte minst verksamheten Återsamling trettio år senare inom Naturskyddsföreningen, där vi kämpade I fjol återsamlades Ingelas kurskamrater till en för ett uthålligt skogsbruk utan kalhyggen och träff trettio år efter examen och gick bland an- för att bevara Malån mot utbyggnad. Och åt- nat ganska detaljerat igenom projektredovis- minstone med Malån lyckades vi ju bra! ningar och rapporter från åren på lärarhög Stig Anderback i Umnäs, Storuman säger: skolan. – Det är en efterkonstruktion att det röda – Vi blev imponerade av oss själva. Så ambi inflytandet från Umeå universitet påverkade tiösa vi var! Och ansvarstagande. Talet om flum- oss och vårt arbete, Stig Anderback läste his- skolan kändes väldigt avlägset, åtminstone här toria vid Umeå universitet hösten 1968 och i våra trakter. Och dom flesta av oss hade gått hösten 1969. Då hade han redan en lärarut- vidare i våra lärarjobb och på olika sätt varit bildning från Luleå och familj hemma i Storu- drivande i skolutvecklingsarbetet; som skolle- man. I Umeå var han inte ute i studentsväng-

59 on – Stormötena hade jag svårt för. Det var ju ss

ure hopplöst att få till en sammanfattning. Det blev st jättekonflikter, svart eller vitt, och handupp- erik räckning. En sittstrejk var han med om, efter att ha ställt in en studiedag på grund av att det var för kallt för eleverna att vara i slalombacken. Tyck- te Stig. På efterföljande stormöte hävdade elev- er att det ju är ”si och så mycket” varmare uppe i backen än nere i samhället och mötet kom överens om ett gradtal för utomhusaktiviteter, 15 eller 20 minus, Stig minns inte. Att det skulle vara stormöten ingick i skolans dåtida uppdrag. Det var inget som bara skolor Stig Anderback vid sitt skrivbord på skolan i Storuman. med eventuell mer röd påverkan hade. Även om studierektor Stig inte gillade dem, så tycker han att de lärde honom att inte fatta beslut för fort, att tänka efter; hur kommer folk att reagera? – Det skulle ju vara direktdemokrati… Men, en. I rivningslägenheten tapetserade han och ja, hur direkt den var? Det var ju bara några rumskamraten Folke Winka, Forsmark, i stället som tog till orda. Vad kände de andra? väggarna med skisser på hur de skulle använda sin nya kunskap i undervisningen. Alltså, inga ”Östern är röd” politiska diskussioner eller kårengagemang. En gång när han hälsade på i Åskilje skola lärde En ung kvinna minns han starkt, apropå det vikarien eleverna ”Östern är röd” som allsång röda. Hon gick upp med en uppsats om Marx. vid uppvärmning på gymnastiken. Hyllnings- Diskussionen mellan henne och läraren var sången till Mao Zedong var ju inte en av sång- knivskarp, det slog gnistor erna i sångböckerna, så om orden. ”Stormötena hade jag svårt för” lite förvånad blev han – Jag hade inte förstått nog. Men ”det var ju den att man kunde vara så övertygad vänsterradikal. tiden” och det föranledde ingen kommentar el- Jag hade helt enkelt aldrig mött någon som var ler kritik. så frälst, inte ens så religiöst frälst. Och det var inte det röda Umeå universitet Men det är klart att tidens anda märktes som påverkade, enligt Stig Anderback. USA:s också i skolvardagen hemma i Storuman, där Vietnamkrig, Olof Palmes engagemang och den Stig jobbade som studierektor mellan och efter allmänna tidsandan spelade en mycket större Umeåterminerna. roll.

60 – Vad var det som kännetecknade det röda Än idag tycker han att det är svårt för skolan Umeå egentligen? Stormötena eller? Det hade att få till mer ansvar och mer delaktighet för man på Sandbergs mekaniska i Storuman också. eleverna. Det vuxna vill faktiskt inte släppa Hemma i Umnäs, där Stig växte upp och ifrån sig makten, menar Stig Anderback, 40 år gjorde sina första lärarår, var alla bror och du efter 1969 och tolv år efter sin egen pension. med varandra, som han minns det. Där, mellan Intervjuerna med Stellan Berglund och Ingela Söderström Storuman och Tärnaby, fanns ingen känsla för är gjorda av Rolf Granstrand. Pia Sjögren samtalade med överhöghet att lära sig av med. Stig Anderback.

61 igh f w ei L

Föreställningen Cirkus i stan med Karl-Robert Lindgren i huvudrollen hade premiär 17 april 1975. T.v. regissören Gino Samil.

62 Norrlandsoperan – fisk eller främmande fågel i Umeås kulturliv? R ol f H ugo s on

Alla institutioner – monarkin, välfärdsstaten, eller universitetet – behöver berättelser om kampen som ledde till grundandet: vi känner till kampen mellan Gustav Vasa och dansken eller mellan Hjalmar Branting och de reaktionära krafterna.

Även Norrlandsoperan har sin grundarmyt. namn Staffan Ling i Västerbottens Folkblad den Hur trist vore det inte annars, att bara tala om 3 oktober 1975. operans ankomst till Umeå 1974 som ett byrå- Vänsterpartiet kommunisterna gick länge på kratiskt genomförande av den nya statliga kul- samma linje. 1977 fick Vpk rentav stöd från någ- turpolitiken på kommunal nivå, i energikrisens ra socialdemokrater, när kommunfullmäktige tidiga sjuttiotal, med gruvstrejk, nedläggning av behandlade en motion om att lägga ned operan. textilindustri och varv samt miljonprograms- Norrlandsoperans grundarmyt är berättelsen områden? om kampen mot sådana argument. Det fanns onekligen ett motstånd, och även med facit i Myten om operans kamp hand är det förvånande att Norrlandsoperan tio Visst låter det mer spännande att säga, att Norr- år in på det nya seklet lyckats bli både etablerad landsoperan segrade trots det arga motståndet och folklig. från unga politiker eller debattörer. Sant är att Man kan idag lätt tro, att det var denna full- de senare trodde sig ha hittat ett ypperligt ex- fjädrade institution, som anlände till Umeå i empel på borgerlig finkultur, som man nog början av 1970-talet, med gyllene karmstolar, tyckte var värre än den amerikanska kulturim- pukor och trumpeter. Man kan också lätt få för perialismen. sig, att hela Umeå var rött och radikalt – i likhet ”Vem har släppt in Norrlandsoperan, denna med 1970-talets sociologistudenter – och såle- konstlade gökunge från Gustav Adolfs torg, i des nästan spontant måste ha vänt sig mot or- Umeås kulturliv?” frågade sig en ung man vid det opera.

63 I själva verket var Umeå mindre rött än resten av Det låter för mig som ett löfte om popularitet. landet; de musiker som engagerade sig för den Att den klassiska operan skapades tidigt på blivande operan var däremot rätt radikala; dess- 1600-talet av Monteverdi, för hovet i Mantua, utom bör man nog hejda sig, innan man drar för det säger ju föga om operans lyssnare 400 år se- snabba slutsatser om vad folk anser om skolad nare. Redan vid begynnelsen kopierade nog sång. spelmän vid städernas värdshus melodier ska- Umeå har genom sin ständiga tillväxt för- pade av hovens kapellmästare. Vilka i sin tur ändrats kraftigt under 1900-talet. Varje univer- ofta lät sig inspireras av folkliga visor. sitetsstad värd namnet måste förstås vara be- Visst är det skillnad mellan verkligt skolad redd att stå ut med ett stort mått av ungdomlig sång och barnens trallande. Med någon vana av upproriskhet. Men på 1970-talet präglades folksång blir det emellertid lättare att uppskatta Umeå ännu av sina traditionella roller som resi- den verkliga skönsången. Att körsång är en densstad, läroverksstad, garnisonsstad och han- verklig folkrörelse, det har vi på senare sett på delsstad. Det fanns gott om socialdemokrater i TV, inte minst genom ”Allsång på Skansen”. fullmäktige ända sedan 1930-talet, men ännu i För övrigt var redan i äldre tider sång ett eta- början på 1970-talet var de borgerliga partierna blerat sätt för kyrkor, nykterhetsordnar och i majoritet. partier att locka till sig en publik. Den ”opera” som erbjöd sig att komma till Umeå och starta upp en ”musikdramatisk tea- Att jämka samman folk och elit ter” hade däremot sitt ursprung bland unga ra- År 1977 var det till sist bara elva fullmäktigele- dikala lärare och studenter vid Operahögsko- damöter som stödde Vpk:s motion om nedlägg- lan. De gillade den nya kulturpolitikens idéer ning, medan 49 vill bevara operan. Två år tidiga- om att ”föra ut musiken till folket”. re hade Torsten W. Persson och Margot Wikström Visst kostar opera. Det tar tid att utbilda i VF den 10 oktober 1975 svarat på Lings an- sångare som också kan spela teater. Skall skåde- grepp: ”Vem är mest kulturell: den som tagit på spelet dessutom ackompanjeras av en hel sym- sig finkläder eller den som tagit på sig jeans? foniorkester, så måste många musiker anställas. Det är en rent horribel frågeställning”. Även med löfte om statliga subventioner, så Den eventuella motsättningen mellan bredd måste en kommun tänka igenom budgeten och kvalitet var en fråga som man i Umeå hade noga. För att det skall gå runt behövs plats för diskuterat, bland annat eftersom man länge en stor publik. Vilket i sin tur skapar behov av hade önskat bygga en ny stadsteater. Så här stora och dyra lokaler. sade till exempel arkitekten Arthur Hulting (i Men höga kostnader betyder ju inte att vad SAR:s tävlingsblad 1966), apropå det då aktu- som erbjuds är oattraktivt. Nog är hårdrock och ella förslaget till ett slags kulturhus i Umeå: jazzmusik i allmänhet billigare. Men uppskattas Jag tror att rädslan är överdriven för att de därför av en bred publik? Operan erbjuder dagens och morgondagens unga människor trots allt både drama, skön sång samt musik. skall uppfatta teaterhusen som något högre-

64 lom b ljung o b

Rossinis Italienskan i Alger sattes upp av Tom Lagerborg. Här ses Bo Armand Olsson, Monica Sjöholm, Christer Solén och Karl-Robert Lindgren.

ståndsetablissemang. Teatern som hus är var nog då inte så mycket det unga Umeå som inget märkvärdigt för dom, inget finkultur- man trodde skulle ogilla fenomenet, utan sna- hus. Det är ett estetiskt nöje, och ett artistiskt rare det enligt kontoret traditionella och gam- vardagsnöje som ger feststämning. Den maldags Västerbotten. Så här sade i alla fall ar- valören tycker jag att vi skall slå vakt om kitekterna: och man får inte gå så långt i sin populari Musikteater av den typ som här avses och seringssträvan för att nå nya grupper att med en numerärt liten teatergrupp måste man därigenom tappar i både stil och finess. bedömas som en mycket exklusiv form av När stadsarkitektkontoret i Umeå yttrade sig teater som kan få svårt att vinna gehör i en till stadsfullmäktige 1973, då rekommenderade trakt av Västerbottens traditioner och man visserligen teater framför opera. Men det kulturella bakgrund. En vanlig teaterverk-

65 igh f w lei

Snatterbubblan och den fula ankungen hade premiär 15 april 1975. På bilden Christer Solén och Agneta Ginsburg-Glaser.

samhet utan denna hårda koppling till rankade. Till yttermera stöttades operasångarna musik, hade enligt kontorets bedömanden av ett antal regionmusiker, det vill säga en kvar- gett större bredd åt repertoaren och därmed leva av den gamla regementsmusiken. större möjligheter att ’gå hem’ hos publiken. Den musik som erbjöds kan sägas ha varit ett Här lyckades emellertid den lilla grupp unga vackert lockbete, men populistiskt var det inte. operasångare och musiker som först kom till Programmet var nämligen en blandning av det Västerbotten – det var i slutet av februari 1973 – mest traditionella – Monteverdis ”Striden mellan visa att de snabbt kunde nå ut även till en publik Tancred och Clorinda” och det mest lättillgängli- i Robertsfors, Vilhelmina, Storuman och Åsele. ga: ”Trollflöjtisten”, en enaktsfars av Offenbach. Dåvarande VF-journalisten Stig Anesäter har Ensemblens ledare Arnold Östman, som ock- antytt att Umeås drivande kultursekreterare så var Vadstena-Akademiens konstnärlige leda- Bengt Skoogh hade sett till att på detta vis göra re, hymlade emellertid inte med att han gärna programmet regionalpolitiskt attraktivt. Enligt skulle vilja flytta till Umeå. Efter att tvåhundra den nya kulturpolitiken var långa turnéer högt besökare hade applåderat på gamla Umeås Fol-

66 kets hus, citerades Östman i Västerbottens Folk- Mozarts Figaro eller en bra Verdis Falstaff blad den 23 februari: ”Drömmen för oss vore som den kan ge sig i kast med en ny att få en fast station här i Umeå”. operaform. (Östman 1984, s 22). Om Östman alltså mer tydligt tog ansvar för Politik och tradition operakonsten, skedde det på en grund, som väl I slutet av oktober 1973 uppvaktade den social- ändå 1975 vid premiären i Umeå, med ”Ita- demokratiske medlemmen av Umeå kommun- lienskan i Alger”, måste ha tett sig rätt bräcklig, styrelse Torsten W. Persson – tillika van körsångare även om publiken snabbt lärde sig uppskatta – samt socialdemokratiske landstingsmedlem- denna konst. men Harry Forsell den ansvarige ministern Ing- Norrlandsoperan hade 1975 bara sju sångare var Carlsson på departementet, åtföljda av kul- och i Umeå fanns inte någon symfoniorkester. tursekreteraren Skoogh, som hade författat en Regionmusiken hade ännu knappt lämnat sitt skrivelse. ursprung i militär- och marschmusiken och do- Umeås engagemang för att ta emot en ny mu- minerades av blåsare, medan operasången be- sikteater gav i november 1973 Teater och musik höver mer stöd av stråkar. rådet anledning att flytta Umeå till toppen av sin Det fanns alltså en djärvhet hos operans vän- lista av rekommenderade orter i musikteaterut- ner vid början av 1970-talet. Det var en djärvhet redningen. Karlstad, som hade visat sig tveksam- som närdes mindre av kampen med den mot- ma, flyttades istället ned. sträviga vänstern, mer av svårigheterna med att I 1974 års nya kulturproposition gavs löften skapa prestige kring en konst som länge skulle om rejäla statsbidrag för personal vid en musik- tvingas nöja sig med påvra lokaler, en liten en- dramatisk teater. Umeå kommun anslog 200 000 semble och en liten orkester. kr till den nybildade stiftelsen Västerbottenstea- tern, som ägdes av landsting och kommun. Snabbt utsågs också Arnold Östman, hösten 1974, till chef för ”musikteatern i Umeå”, som Östman emellertid snabbt började kalla Norr- Mer att läsa om Norrlandsoperan: landsoperan. Även på andra sätt markerade Östman, att Hugoson, Rolf; ”Möten, nätverk och politik. han alls inte tänkte bryta med operans långa Norrlandsoperan igår, idag, i morgon” i Linde- historia. Han valde istället att skapa en fast en- borg. L., & Lindkvist, Lars (red); Kulturens kraft semble, med en rätt traditionell operarepertoar. som regional utvecklingsfaktor (2010) I efterhand slog Arnold Östman fast att man Rosenqvist, C. (red); Norrlandsoperan: Tonernas måste behärska traditionen, innan man kan ge teater (1992) sig i kast med att skriva om reglerna: Östman, A.; ”Opera till flera” i Lagerborg, T.; Norr- Det är först när ett operahus är så fullstän- landsoperan 10 år: Spelårsprogram 1984–85 (1984) digt att det själv kan klara av en bra

67 Under denna rubrik är korta notiser från länets hembygdsföreningar och museer välkomna. Program, projekt och initiativ är spännande nära och viktigt för andra att ta del av. Skicka notiser eller idéer för nästa nummer till redaktören notiser senast den 1 maj 2010.

Efter Den stora Flyttningen Bilder av Karl-Einar Löfqvist och Sune Jonsson

Åren 1961–64 färdades den kände fotografen och etnolo- Äntligen ser han det som det är. Grannens lagård som gen Sune Jonsson omkring med sin kamera bland gårdar i den är. Ett spåntak som ligger på marken och skräpar Norrlands inland, en resa som kom att bjuda på många per- som en ruttnande lövhög. Det var som om jorden öpp- sonliga möten och starka porträtt. Det var under en period nat sin mun och tuggat i sig stockvirket och spottat ut då utflyttningen från byarna var påtaglig och många jord- det som var oätligt. Överallt på torpen och kolonaten bruk var på väg att läggas ner. Berättelserna han fick höra i står redan kvarlämnade slädar och hjulpar stilla och småbrukarnas kök handlade ofta om ett omänskligt slit på orörliga. Han ser åkrarna som de är. Videt kommer kry- stenbundna åkrar eller vattensjuka myrodlingar, brustna pande ut ur skogen som en bolmande rök för att para förhoppningar, meningslösa dagsverken och myndigheters sig med glömskan som redan är oändlig och har öppnat svek. En del av det material han samlade in publicerades sig ute på åkrarna. Om några år skulle all möda som va- 1964 i boken Bilder från den stora flyttningen. I den framgår rit här vara glömd. Jorden skulle stå ovänd. Ingen skulle tydligt att Sune Jonsson inte bara var en enastående foto- gå på stigarna. Tuvor som reser sina bord mot strövande graf utan även en mycket god författare. Som ett exempel älg. Det skulle bli väl igenfyllt av mörker och tystnad ef- på detta kan vi välja ett stycke som handlar om kronotorpa- ter alla som levat här. Han hade levat förgäves och skul- ren Jonas Oskar Jonsson och hans betraktelse över en till sy- le inte ens lämna ett tomrum efter sig. nes meningslös odlargärning i byn Mötingselberg utanför Det har nu gått drygt 40 år sedan Sune Jonsson gjorde Vilhelmina. Det är ungefär en månad före flytten till pensio- sin dokumentära skildring. Med tanke på att min arbets- närshemmet inne i tätorten och Jonas Oskar står och ser ut plats, Vilhelmina museum, ligger i ett av de områden som över omgivningarna: han skildrat, har tankarna ofta gått till de här människorna

68 on ss on J Sune

Knut Mattsson och Linnea Näslund framför sin stuga i Nyluspen sommaren 1961. Regleringen av Vojmsjön 1949 medförde att många jordbrukare i trakten fått sina åkermarker fördärvade. Avfolkningen var påtaglig när Sune Jonsson besökte området. ”Längs hela stranden från N. Tresund förbi Nyluspen till Storseleby sträcker sig den avtynande bygden som en deprimerande vision av ålderdomshem”, skrev han i sin bok Bilder från den stora flyttningen.

och miljöerna som han fotograferade. Vad har egentligen började vi en fantastisk resa i Sune Jonssons fotspår. Sam- hänt med gårdarna? Står husen öde? Finns några av män- manlagt skulle den ta oss fem år att göra, närmare bestämt niskorna kvar i livet? mellan 2004 och 2008. Under den här perioden hann Karl- För att få svar på frågorna väcktes idén om att göra en Einar dessutom göra en helt annan resa. uppföljning av boken. Av en slump kom jag i kontakt med I oktober 2007 drabbades han av en stroke och tappade fotografen Karl-Einar Löfqvist, som genast nappade på talet och rörelseförmågan på sin högra sida. Jag var över idén. Med ett antal kameror och en bandspelare i bagaget tygad om att vi nu skulle bli tvungna att lägga ner projek-

69 st vi Löfq inar -E arl K

Knut och Linnea 46 år senare framför sin gamla bostad. På 1980-talet flyttade de från sitt lilla hus till Knuts fosterhem tvärs över vägen. I övrigt är det som om tiden stannat. Vattenfall har återvänt med nya planer, nu på att överleda Vojmsjöns vatten till Stalon genom en tunnel. ”Ja, tänk om dem få förstör ytterligare, då bli ä ju bä ett dike kvar. Vi ha nog jävligt me slamme som vi ha och elände. Dem förstör ju strändren och biotopa och allt, och fisken”.

tet, men så blev det inte. Tack vare sin enastående envishet minnesdokument och dessutom visa fortsättningen på hans och många timmars träning hos logopeder och sjukgym- berättelse genom Karl-Einars bilder. naster kom Karl-Einar sakta men säkert tillbaka. I början av Under perioden 18 maj till 6 juni kommer utställningen 2009 påbörjades sammanställningen av vårt material för att, att visas i Västerbottens museum för att därefter vandra vi- i samarbete med medborgarskolan i Vilhelmina, producera dare till andra visningsorter. en utställning. Laila Eliasson, Vilhelmina museum Med tanke på att Sune Jonsson gick bort i januari 2009 känns det hedrande att än en gång få lyfta fram hans unika

70 Olycksfallsförsäkringen

En olycksfallsförsäkring ingår i grundförsäkringen. Olycksfallsförsäkringen gäller för läke-, tandskade- och För att omfattas av grundförsäkringen måste föreningen resekostnader samt invaliditet och dödsfall. Förlorad ar- vara medlem i Sveriges Hembygdsförbund. Medlemskapet betsförtjänst ersätts inte. Läkarvård måste sökas i samband tecknas genom respektive regionalt hembygdsförbund. med olycksfallet. Olycksfallsförsäkringen omfattar alla som utför ett upp- Motsvarande försäkring kan tecknas för anställda som drag åt föreningen och gör det ideellt. Försäkringen gäller arbetar högst 16 timmar per vecka. Premien är 100 kr per också till och från uppdraget. Den omfattar också besökare person och år. på föreningens egna arrangemang, men den gäller däre- Arbetar personen 17 timmar eller mer per vecka tecknas mot inte till och från arrangemanget. försäkring hos IDEA/FORA. Är föreningen bara hyresvärd och någon annan privat- Har ni frågor kontakta försäkringskansliet! person eller förening hyrt hembygdsgården gäller inte olycksfallsförsäkringen om någon blir skadad. I dessa fall Hembygdsförsäkringen kan ansvarsförsäkringen bli aktuell om skadan orsakats av Östra Långgatan 30A, 432 41 VARBERG föreningens försumlighet och föreningen bedöms enligt [email protected] skadeståndslagen vara vållande till skadan. Tel 0200-22 00 55

I början av mars i år öppnade en retrospektiv utställning på 4/2000 som sedan länge Hasselblad Center i Göteborg som omfattar 30 år av Hassel- varit slutsåld. Här tecknas bladspristagare. Och där hänger han, Västerbottens egen Sune Sune Jonssons storhet som Jonsson (1930–2009) med sina nu smått klassiska bilder från fotograf, filmare och -för 50-talets Baggård. Tillsammans med gräddan av internationellt fattare av framstående kända fotografer som Richard Avedon, Henri Cartier-Bresson, fotohistoriker och förfat- Susan Meiselas, Anselm Adams, Lennart Nilsson samt förstås tare. årets pristagare, den franska konstnären Sophie Calle. Det är så stort. Sune Jonssons ledande position inom svensk dokumentär- fotografi är solid. Det är därför glädjande att redaktionen nu Tidskriften kostar 75:- och kan beställas i museets reception, kan presentera en ny och reviderad upplaga av Västerbotten tfn 090-17 18 00, eller via mail

71 En så kallad pimpinellros holz c som hittats i Lycksele under S d de pågående inventeringarna. eginal R

I nästa nummer …

handlar det om trädgårdar, trädgårds- historia och jakten på spännande kultur- växter med anor. Medverkar gör bland andra antikvarie Pernilla Lindström vid Skellefteå museum som skriver om trädgårdshistoria, landskapsarkitekten Anders Glassel som berättar om Håp- tjärnlidens skolträdgård i Malå och Mariana Mattsson, trädgårdsambassadör och konstnärlig ledare för Lapplands kulturbotaniska trädgård i Lycksele. ”Trädgårdshistoria i norr” utkommer i början av juni, lagom till att odlingssä- songen sätter i gång på allvar här på våra breddgrader.

72 uriren K ttens-

I detta nummer … o

Det finns en föreställning om Umeå i allmänhet, och dess universitet i synnerhet, Redigeras vid Västerbottens museum graf/Västerb

Pris: 75:– 1 • 10 Det röda Umeå