Nummer 6 • 2002 Sveriges största musiktidning

Death in Vegas

Public Enemy Suede Underworld Non Phixion Mando Diao

Chilly & Leafy • S.I. Futures • Moldy Peaches • Ex-girl • Steve Shelley Groove 6 • 2002 Ledare Omslag Death in Vegas av Johannes Giotas

Groove Storleken har Box 112 91 Ex-girl sidan 5 404 26 Göteborg

Tre frågor till Steve Shelley sidan 5 Telefon 031–833 855 Lätt att vara DJ sidan 5 visst betydelse Elpost [email protected]

S.I. Futures sidan 6 http://www.groove.st Som vilken frisk sjuåring som att lägga ut låtar med demoband Allt är NME:s fel sidan 6 helst så växer Groove på höjden, vi tycker förtjänar fler lyssnare, en Chefredaktör & ansvarig utgivare Chilly & Leafy sidan 7 närmare bestämt 5,5 centimeter. unik chans att få höra ny och Gary Andersson, [email protected] Vi har så mycket material och spännande svensk musik. Och Ett subjektivt alfabet sidan 7 idéer att vi inte får plats i den snart levererar vi även konsert- Skivredaktör kvadratiska kostymen – dags att recensioner på hemsidan, något vi Björn Magnusson, [email protected] Mando Diao sidan 8 byta upp sig helt enkelt. Detta märkt att ni, våra läsare, vill ha. Mediaredaktör innebär utöver att våra artiklar Allt detta är, som man säger, Public Enemy sidan 10 Dan Andresson, [email protected] blir fylligare att antalet recensio- under uppbyggnad. Magisk dag i Suede sidan 13 ner ökar rejält (och ändå hittar du veckan kommer att bli måndagar, Layout Non Phixion sidan 14 ytterligare cirka 100 stycken på då släpps alltid någonting nytt. Henrik Strömberg, [email protected] vår hemsida www.groove.st). Allt Annars känner jag mig mest Death in Vegas sidan 16 detta känns extremt tillfredsstäl- inspirerad av Public Enemys nya Redigering lande för mig eftersom det finns så platta som kom i somras. Efter en Gary Andersson, Henrik Strömberg Moldy Peaches sidan 20 mycket intressant musik att skriva pratstund med Chuck D, som Annonser om. resulterade i en artikel i detta Underworld sidan 21 Per Lundberg G.B., [email protected], Även på internet kommer vi nummer, inser jag hur mycket jag 0706–44 13 79 att spänna musklerna under hös- uppskattar artister som har en Mediarecensioner sidan 22 ten. Sökfunktionen kommer att drivkraft som inte nödvändigtvis Distribution förbättras, ett recensionsarkiv stavas $. Karin Stenmar, [email protected] Albumrecensioner sidan 25 kommer att upprättas så att alla våra tiotusentals recensioner från Web Ann-Sofie Henricson Vinylrecensioner sidan 26 förr och nu finns ögonblickligen För icke beställt material ansvaras ej. Demorecensioner sidan 28 tillgängliga. Dessutom kommer vi Tryckt på miljömärkt papper.

Tryck Adargo Press AB Gary Andersson [email protected] ISSN 1401-7091

Groovearbetare Mats Almegård Pigge Larsson Dan Andersson Robert Lagerström Gary Andersson Cinthia Ljungqvist Therese Bohman Per Lundberg G.B. Mia Carlsson Björn Magnusson Jonas Elgemark Thomas Nilson Mattias Elgemark Mia Olsson Fredrik Eriksson Johanna Paulsson Moa Eriksson Daniel Severinsson Annica Henriksson Magnus Sjöberg Charlotta Holm Peter Sjöblom Peter Jernberg Mathias Skeppstedt Therese Karlsson Henrik Strömberg Henrik Strömberg Henrik Giotas Johannes

S.I. Futures på sidan 6. Suede på sidan 13. Groove görs i samarbete med: Mia Carlsson Mia Mattias Elgemark Mattias Non Phixion på sidan 14. Underworld på sidan 21.

2 Groove 6 • 2002 www.ahlens.com

CD 185·

Missa inte Olle Ljungströms nya! Syntheziser

Erbjudandet gäller t o m 25/9, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter.

Ex-girl

text: Johanna Paulsson bild: Cinthia Ljungqvist Underjordiskt hopkok Tre frågor till...

Inte många band sjunger om gurkor Steve Shelley, och tackar grodor i skivomslaget. Men trummis i det är långt ifrån det enda som gör att Sonic Youth och skivbolags- japanska trion Ex-girl sticker ut. chef på Smells Like Records

Vad är din senaste signing? – Jag signar egentligen ingen, skivorna släpper i stort sett sig själva.Ta till exempel plattan med Tony Garnier, en basist som var med i Lounge Lizards. Han sa för något år sedan att han hade spelat in något men det var inte mer med det. Sedan mötte jag honom i våras och frågade hur det gick med skivan och han hade inte gett ut någon så då gjorde jag det. Det blir lite hur som helst. Det kan vara något jag blir besatt av eller bara måste ge ut. Vad blir du besatt av då? – Vad som helst: jazz, rock, blues, soul – jag är inne på vad som helst. Inte som Thurston, Jim och Lee som är väldigt akademiska. Men du gillade Sonic Youth innan du gick med i bandet? – Absolut, jag var definitivt ett fan. Och visst lyssnar jag fortfarande på någon skiva då och då. Men någon favorit-Sonic Youth-platta har jag inte. Efter det att Trots att de tre japanskorna ser ut att Back to Mono Kero som är deras fjärde de att det i stort sett är producenten man spelat in dom låter dom alltid som bära senaste Tokyo-modet, vägrar de att varierar mellan utflippad No Wave, Hoppy Kamiyama som skriver all musik. någonting annat än man förväntat sig. bli fotograferade. operaharmonier, distade gitarrer och Själva står de för texterna som knappast Fast min yngre syster är väldigt förtjust i – Inte innan vi bytt om till våra scenklä- punk á la bandets egna hjältar Siouxsie & tillhör de mest konventionella. Bad Moon Rising fast jag inte spelar på der, förklarar de. The Banshees. Innan jag ens hunnit fråga – Vi tycker om att skriva om annorlunda den. Det är konstigt. Ha ha ha. Jag har Mörkret har lagt sig över det lilla fes- berättar trummisen Fuzuki att Kero! saker som gurkor och andra vardags- förstås lyssnat mycket på Dirty just nu tivalområdet i Emmaboda och plötsligt Kero! betyder kvack, kvack. saker, säger nya gitarristen Keiko. eftersom vi kommer att ge ut den remastrad som dubbel-CD i höst. Det känns allt ganska overkligt. Ex-girl har – Vår producent ser ut som en groda så Ex-girl handlar enligt dem själva om fanns väldigt mycket material över trots intagit scenen iförda någon sorts neon- det är därifrån det kommer, fyller basis- rock och underhållning och när trion att det var en dubbel-LP,så en extra-CD färgade kokonger. Under döljer sig gula ten Kirilo i. som extranummer kör sin version av M:s blir bara med B-sidor, 8-kanals demos klänningar med paljetter och jag tvivlar Alla tre försöker ivrigt besvara mina gamla hit Pop Muzik komplett med Spice och jam. Då var vi smittade av att en CD inte det minsta på att de släppts ner frågor men speciellt Kirilo har en förmåga Girls-Wannabe-sång har knappast någon kunde rymma så mycket som vi måste direkt från den egna fiktiva planeten att hela tiden halka över till japanska vil- tråkigt. Men trots tjejgrupps-parallellen fylla. Fast jag tycker att om det inte är en Kero! Kero! På mickstativen hänger ket leder till smärre kommunikationspro- tillhör Ex-girl definitivt undergroundsce- samlingsskiva så är det väldigt jobbigt gosedjursgrodor och i bakgrunden hörs blem. nen såväl på planeten Kero! Kero! som i att lyssna på en artist i 80 minuter. Där- ett Brian Enoskt ljudlandskap, knappast När Ex-girl bildades 1997 kunde Japan och i resten av världen. för är både Murray Street och NYC Ghost and Flowers runt 45. Det är en bra längd. en slump med tanke på att bandets pro- ingen av medlemmarna spela något Fredrik Eriksson ducent kallas Japans egen Eno. instrument vilket är ganska svårt att tro när man ser dem idag. Samtidigt berättar

Lätt att vara DJ fylla dansgolven på Sveriges samtliga nationer som det finns en mängd mänskliga kvarlevor Därför känns det som smärre tortyr att och indieklubbar. Jag älskar Pulp men tvingas från 80-talet som fortfarande tycker det är tvingas återuppleva dessa minnen om och om Jag är ute på en av Lunds nationer. Kvällens DJ jag höra Common People en endaste gång till coolt med uppfluffade luggar. igen när DJ:s spelar Common People och alla spelar Pulps Common People. Efter det kom kommer jag förmodligen börja kräkas av leda. Själv var jag för ung för att hitta mig själv zombielikt sjunger med i texten. Som om tiden Brainpools Bandstarter, Oasis Wonderwall och Är det inte dags att inse att 90-talet är slut då. När jag tänker tillbaka på min barnsliga stått stilla och ingenting förändrats. Dessutom Blondies Hanging on the Telephone. Någon och att man kanske borde tänka på att gå vida- dyrkan av Broder Daniel och Andres Lokko är är det ärligt talat inte så jävla lätt att dansa vecka tidigare var jag ute på ett av Stockholms re? Det finns fler band än Oasis, Blur och Pulp. det med en lätt rodnad på kinderna. I hela snyggt till Pulp eller Nirvana. indieställen där popkillar i yngre medelåldern Och ska man spela Blondie så förstår jag inte åttonde och nionde klass i högstadiet hade jag hoppade upp och ner till Nirvanas Smells Like varför man väljer deras mest uttjatade låt när påklistrade stjärnor på kinderna.Till slut fick Teen Spirit. Pulps Common People gick givetvis de gjort så många andra mycket bättre. jag eksem av dem så då fick jag sluta. Men min på högvarv även där. Gäspandes på dansgolvet Tiden är förbi när Expressen Fredag var beundran för den ömklige Henrik Berggren inser jag att det är lätt att vara DJ nuförtiden. störst, alla popkillar hade turnups på sina jeans fortsatte ett tag till. Jag döpte till och med min Spela lite uttjatade klassiker uppblandat och Andres Lokko var guden i varje indieflick- katt efter nämnda karlslok. Jag läste Pop på med en stor nypa 90-tals-nostalgi. Peta in en as/pojkes skivställ. djupaste allvar och rökte Marlboro lights för att och annan nyare låt med ,The Plan Problemet är att denna popens guldålder jag hört att det var dem som Lokko rökte. Men eller Håkan Hellström. Huvudsaken är att det är inte vill släppa taget om dem som tyckt sig ha den tiden känns tack och lov långt borta nu. Moa Eriksson något som Lokko gillar. Mer behövs inte för att hittat sig själva då det begav sig. På samma sätt [email protected]

www.groove.st 5 S.I. Futures

text & bild: Henrik Strömberg Klipp och klistra

`^<^w@@Wcc/ ^WHHHHHHHHHHHHHHHHHHH@@^ Vem är Si Begg, förutom ännu en VHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHW technomusiker med aliassjukan? wWHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHV WHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHc Fast han hävdar att det är slut med VHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH@< namnbytena nu. Vi får väl se. @HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH< @HHHHHHHH@@HHHHHHHHH@HHHH@@HH@@@@@HH@HHHHHHHHHHHH@ ^@HHHHHHHH@@@@WWW#@@WWW@W@W@@@@@@@@HHHH@@@@HHHHHHHHW ^HHHHHHH@@@WQ%cwcocwoo%Vw%%QQVQQW@@@@@@HH@H@HHH@HHHH@` ^HHHHHHH@Vwwco{{{{{{{/{{o{/{oooccV##W@HHHHHHHHHHHHHHHH@ wHHHHW%wwco{{{{/////////

Allt är NME:s fel kanska musiktidningar har aldrig riktigt brytt rädda skivbranschen. Och dagen efter hyllade leta upp riktiga talanger (som det finns hund- sig om att upptäcka nya band, här borta är det alla tidningar spelningen, till och med New ratals av därute) hypar första bästa, eller i detta Vi vet allesammans vad jag pratar om. Det viktigare att stjärnan på omslaget verkligen är York Times (som aldrig har med konsertrecen- fall sämsta, band som dyker upp framför deras simpla faktum att Storbritanniens, eller till och en stjärna.Vilket är tydligt när USA har sin sioner) skrev att de sett punkens kronprinsar. näsa. Kanske är det bara så enkelt att jag här i med hela Europas, ledande (och mest överskat- bästa rockrevolution på år och dar och Rolling PUNKENS KRONPRINSAR!!! Vad jag såg var nån- min lilla krönika försöker hindra att ytterligare tade) musiktidning, NME har EM-,VM- och OS- Stone väljer att skriva om Red Hot Chili Peppers ting helt annat. Jag såg fyra fulla slynglar som ett Noice kommer fram och tar uppmärksam- guld i den ädla konsten att hypa ett okänt som dessutom har lyckats frampressa sin inte kunde spela, som inte var i takt och som het från Pojken med grodan i pannan. band. De är ibland när andan faller på riktigt sämsta skiva sen… ja, nånsin. hade så pinsamt ojämnt låtmaterial att The duktiga att finna talanger, men oftast är Men nu är det som sagt var ändring på det Strokes som stod vid sidan av scenen snabbt talanger inte det första man tänker på när man och anledningen är en hop mediokra låtsas- gömde sig nere på toaletten och rökte gräs ser deras framsida. Näh, det första man tänker punkare från Australien under namnet The istället. Efter 30 minuter så trillar sångaren in i är ”vilka stackars talanglösa amatörmusiker Vines. Jag vet inte hur stora de är i Sverige men trumsetet, däckar och konserten är över. PUN- kommer att få sin framtid förstörd den här här är de störst om man räknar femstjärniga KENS KRONPRINSAR!!! Låt mig bara säga så här, veckan”. För det har blivit viktigare att vara recensioner, hyllande artiklar och upphypade de öppnade konserten med en katastrofal cover först än att det man hypar faktiskt är bra. Och skitspelningar.Tyvärr har jag faktiskt bevis för på Outkasts Miss Jackson. Mathias jag behöver inte sitta här och nämna namn ni det sista yttrandet, ty jag var där. Skivbran- Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga här Skeppstedt inte hört eller kommer ihåg, det räcker med att schen hade annordnat en spelning på CBGB’s men visst är det något fel när skivbranschen jag säger att det nu har kommit till USA. Ameri- för att visa upp dessa nya talanger som skulle och den förenade journalistkåren istället för att [email protected]

6 Groove 6 • 2002 Chilly & Leafy

text: Gary Andersson Ett bild:Therese Karlsson Tillbaka till framtiden subjektivt alfabet

tav falco Det var Gus Nelson som den 1 oktober 1978 intog scenen på The Orpheum Theater i Memphis under en av Mud Boy & The Neu- trons många avskedskonserter. Men det var Tav Falco – efter att Leadbellys The Bourgeois Blues kulminerat i att han styckade gitarren med en cirkelsåg – som klev av den. Ömsom cabaret, ömsom rockabilly följde med bandet Panther Burns men egentligen var tanken fulländad redan den där kvällen. De svarta kläderna, de rosa hängslena och den patente- rade Hitlermustaschen – som en Charlie Chaplin för 1950-talet – allt fanns på plats. Bara en annan har någonsin varit lika punk och han dog ett år tidigare. DA faster faster Är namnet på den skiva som satte Kramfors på den svenska musikkartan. Plattans omslag är gjort av serietecknaren David Nessle som visar de fem medlemmarna i Psychotic Youth när de i full fart åker gatan fram i en gammal amerikanare. 1985 stod Psychotic Youth i början av en lång och framgångsrik karriär. Deras medryckande surf/garagerock kom direkt från de ångermanländska skogarna via Memphis, Tennessee rakt in i hjärtat. PLGB fisk När Guy Kyser i Thin White Rope vrålar ”Fish!”i en oändlighet till ett monotont malande riff i låten The Fish Song går det rys- ningar längs ryggraden. När de spelade låten i Roskilde för en massa år sedan var jag fast övertygad att det var fist han sa, så jag stod där och vrålade med knytnäven i luften. Är ju fiskallergiker så jag kanske förträngde. Att sedan någon som kallar sig Fish fortfarande får hålla på att förpina rockvärlden med sitt Marillion är nästan komiskt. Egentligen räk- nas de inte, men bläckfiskar är vanligt före- kommande i rockvärlden, inte bara på Red För tre år sen förebådade singeln Tuff tripp stordåd, men istället Hot Chili Peppers medlemmars axlar, utan följde bara tystnad. Chilly & Leafy var tvungna att omgruppera. också på Gentle Giant omslag. Glöm inte hel- Men 2002 är Sverige definitivt mogen för deras musik. ler att The Beatles sämsta låt handlar om bläckfiskar. På en singelbaksida med Bau- haus sjunger Peter Murphy detaljerat hur man bakar en fiskkaka.Vet inte hur jag ska få in Feargal Sharkey, men jag vill så gärna. JE – Världen var inte redo för oss. Folk sa vi hade egentligen inget val – vi tänkte ningar. I framtiden kommer de att släp- ”reggae på svenska det funkar inte”. ”antingen så kör vi själva eller så lägger pa skivor med andra artister också, det Gary ”Leafy” Beckford låter inte det vi av”, menar Leafy. pratas om tolvor med Spoonhead och minsta kaxig, han konstaterar bara Och utvecklingen numera verkar gå dansken Mystic MC. fakta. Tillsammans med Kent ”Chilly” mot att fler svenska artister väljer själv- – Efter att vi lagt av som artister kom- Westerberg gör han partyfylld raggamu- ständighet, många driver egna bolag mer Unda Dawg Records att finnas sik med underhållande texter som hörts såsom Timbuktu, Petter och The Latin kvar, säger Chilly. Frisk ny tävling en hel del i radio och dessutom brukar Kings. Men även ungdomar är mer För egen del siktar de på utlandslan- spelningarna bli intensiva. Anledningen medvetna. sering och skriver därför mer på engels- på www.groove.st! till att duon redan från början sjöng på – Jag är musiklärare på en skola och ka nu. Marknaden är global och kanske Du kan vinna plattor med: svenska var för att folk lättare skulle för- många ungar säger att de vill starta hamnar de även på Jamaica. stå. något på egen hand istället för att försö- – Det vore damn nice om vi kunde nå till Eve (Universal) – Vi ville att Kurt, Bertil och… ja, Anna- ka skaffa skivkontrakt, berättar Leafy. Jamaica, men det är inget vi skulle dö Karin skulle fatta vad vi snackade om, – Det är väldigt annorlunda än för bara för, säger Leafy. Jag vill bara nå till den Underworld (V2) skrattar Leafy som själv inte har svens- fem år sen, fyller Chilly i. nivån att vi blir bokade dit, det är det ka som modersmål. – Jag tycker att skivbolagen borde viktiga. Queen Adreena (Border) Debutalbumet Unda Dawg Entou- skämmas. – Ja, att spela på Jamaica är ingen lek. rage släppte de på egen hand efter att – Ja, de är svettiga nu. eller varför inte en liten T-shirt från den ursprungliga dealen med storbola- Grundplåten till egna bolaget Unda get försvann ut genom fönstret. Dawg Records kom från rättigheter till Paola (Virgin) – Vi trodde inte att det gick att göra allt deras musik som såldes till tevereklam. själva och folk sa det till oss också. Men Dessutom sparade de gager från spel-

www.groove.st 7 Mando Diao

text: Per Lundberg G.B. bild: Johannes Giotas Komprimerat adrenalin

Fem nästan okända killar från Dalarna har med sin smutsiga soulrock tagit ett rejält kliv mot berömmelse. – Rock ska spelas med ett spädbarns intelligens, säger basisten Carl-Johan.

I sommar har Mando Diao från Borlänge explosion av adrenalin, hormoner och I höst debuterar Mando Diao med producenten så skulle det ha låtit bra åkt land och rike runt med den kring- glädje. Den heliga treenigheten när det albumet Bring ‘em in. ändå. Bra låtar är alltid bra låtar, oavsett resande jättecirkusen Kalas. Det lilla ban- handlar skapande. – Varje låt på skivan har vi jämfört med en genre. det. Det okända. Bandet som var med för – Det är inte ovanligt att man spyr efter en klassiker och ställt oss frågan är den lika Mando Diao är övertygade om att att se och lära. Men Mando Diao var spelning. Man ger verkligen allt och lite bra eller bättre. Ta en låt som titelspåret – Bring ‘em in är en klassisk rockplatta. Det redan fullärda i konsten att skriva blän- till, säger Carl-Johan. vi ställde den mot London Calling och No kan låta kaxigt i lilla jantesverige, men i dande rocklåtar och rocka en publik. – Om man tar 100 Kent-spelningar och Fun och är den inte lika bra så är det ingen själva verket är det glasklart. Mando Diao – Vi fick färre drinkbiljetter än Kent och komprimerar dom till 25 minuter så har bra låt. Har man tolv såna låtar så har strävar hela tiden uppåt och framåt så blev verkligen behandlade som ”det lilla du Mando Diao, fortsätter Gustav. man ju ett grymt album. Att skriva en låt mycket att Gustavs mamma fick plocka bandet”. Men vi trivdes med att slå ur Mando Diao började repa i Ham- som ingen kommer ihåg är helt bortkas- ned honom och säga åt honom att njuta av underläge. Skulle vi komma upp på någon mondspelaren Daniels källare i Borlänge tat. stunden och stanna upp ett tag. Men ingen piedestal redan efter första skivan så skul- bara för att få något vettigt att göra. Men – Skulle vi vara 100 meters-löpare så skul- i bandet tror att de kommer att hålla på le vi nog dala direkt. det var först när Samuel kom med på le vi springa under 10 sekunder, säger med rockmusik när de är trettio. Det första man slås av när Mando trummor som det sa klick på riktigt och Gustav och tänder en ny cigarett. – Det är så många som säger att ”när du Diao spelar live är hur tungt och tufft det bandet blev komplett. Bandet beskriver kort inspelningen av blir så gammal som jag så vet du vad det är med Hammond-orgel. Sen knockas – Vi spelade en hel del hemma i Borlänge skivan, att det mesta sattes live och att det handlar om”. Vad är det för jävla snack? man av att låtarna verkar greppa en i och fick bra respons. För det mesta går det var kul att arrangera blås. Låt mig upptäcka det själv. Jag vill inte bli nacken och vägrar släppa taget. Och inte att bli profet i sin egen stad men jag – Det var som att klä en snygg människa, gammal och patetisk, säger Gustav. givetvis ser Mando Diao snygga ut på tror att vi kommer att lyckas, säger den menar Gustav. Helst ska hon/han ju vara – Vi är fortfarande jätteunga och oerfarna. scen. Fem killar klädda i svart som ger allt andre sångaren Björn. naken eller kläderna vara helt rena och Vi vill och måste lära oss allt själva och om under de trettio minuterna de står på scen. Låtarna skrivs av Björn och Gustav raka utan en massa krimskrams. Sånt det finns några gropar att falla i så vill vi Gustav som är ena halvan av Mando tillsammans. lurar bara ögat och tar bort koncentratio- göra det själv. Det handlar inte om att det Diaos sångarduo är en lång spenslig kille – Om jag skriver en vers så kommer Björn nen från människan. Så är det med musik är vi mot dom andra. Det är snarare vi som i vissa media utpekats som kaxig och med refrängen. Det funkar skitbra. Våra också. Har man en bra låt ska man inte mot oss själva, säger Gustav. dryg. I själva verket är han snarare förvän- texter är inte så djupa. Det ska rocktexter ”klä på” den en massa onödiga detaljer. tansfull och nyfiken. De som sett Mando inte vara heller, menar Gustav. Fast jag är övertygad om att om vi skulle Diao live förstår vad det rör sig om. En blivit producerad av den värsta -

8 Groove 6 • 2002

Public Enemy

text: Gary Andersson bild: John Nikolai

Välkommen till nutiden

Hiphop idag handlar mycket om pengar, droger och sex. Diverse rappare skryter yvigt om detta i sina videor och får ungdomar att skippa skolan för att bli rapstjärnor. Sen finns det artister som ser problemen detta skapar i verk- ligheten. Störst och viktigast av dem alla är Carlton Riden- hour, alias Chuck D.

Public Enemy är en hiphopinstitution och att de kan vara med och förändra och att Chuck D dess ledare. Chuck, underhålla- de kan ta sig in i musikbranschen om de ren Flavor Flav, Professor Griff, DJ Termi- vill – att de kan skapa sin egen framtid helt nator X och producenterna i The Bomb enkelt. Själv suger han åt sig tankar och Squad har utgjort Public Enemys stomme attityder som en svamp när han pratar sedan mitten av 80-talet och har med sitt med folk. Mailadressen lämnar han alltid aggressiva storstadslarm och sina högljudda ut och han tar sig tid att svara de mail han åsikter om den afro-amerikanska befolk- får. ningens situation i USA både skaffat sig Chuck D bor fortfarande på Long ovänner och hängivna anhängare. De har Island i New York men sedan tolv år till- kallats rasister och bojkottats av skivbu- baka tillbringar han större delen av sin tid tikskedjor men fortsätter att jobba vidare. i Atlanta, Georgia där han också har ett Sedan den 11 september förra året har hus. Han låter till en början en aning läget varit ännu mer ansträngt och till- sömndrucken – klockan är nio på morgo- ståndet i landet är långt ifrån bra. nen i östra USA – men efter att ha förkla- – USA är spänt, säger Chuck D. Folk har rat varför han flyttat söderut piggnar han helt enkelt varit rädda för en hel massa till. saker. Den amerikanska allmänheten och – Jag gillar inte vintern. Dessutom finns regeringen är två helt skilda saker, reger- det fler svarta här nere i södern. ingen har vetat mer än vad dom Stora delar av nya plattan berättat och det kan vara ett Revolverlution är också inspe- problem. Ju mer folk vet lad i Atlanta. desto bättre är det. Men – Vi har fyra studior här president Bush försöker Jag tycker att som vi kallar Stax, det inte ens utge sig för det vi gjorde var är skönt att få med en att bry sig om dom lite down-south-feel. fattiga eller oss nyskapande, men allt Lite soul. svarta. vi gör borde vara Och soulmusiken är – Det är svårt för viktig för Chuck D. folk att få reda på hur nyskapande. Den innebär en stark ligt, musiken Public Enemy skapat de Enemy alltid visat framsynthet. Förra det verkligen står till koppling till hans senaste 15 åren utgör enligt honom själv plattan There’s a Poison Goin on… släpp- eftersom dom flesta – Chuck D historia som svart man i en ”hygglig backkatalog”. Både ljud- och tes via internet ett tag innan den landade enbart hämtar sin informa- Amerika. Han återvänder ämnesmässigt förklarar plattorna vad som på skivdiskarna. Detta fick många skiv- tion från TV och radio, och hellre till soulklassikerna än skett i samhället under denna period, sett handlare att bojkotta skivan eftersom de detta gör att man lättare faller offer sin egen musik. ur Chucks perspektiv. såg sig hotade av en sådan utveckling. för propaganda. – Jag sätter sällan på en Public Enemy- – Revolverlution är som en sammanfatt- Chuck D orsakade också problem för Ser du någon förändring på gång? platta. Jag lyssnar på soulmusik från 60- ning över vad vi gjort, därför består den bandet då han öppet kritiserade de multi- – Nej, inte inom den närmsta framtiden. talet. På 80- och 90-talet förlorade man också av tre olika delar: nya låtar, livespår nationella skivbolagen för att inte bry sig Men folk behöver bara vara mer upp- själen i musiken i jakten på att göra per- och remixade klassiker. Det är så vi kom- om vare sig artisterna eller fansen. Bryt- märksamma och inse att dom kan göra fekta plattor. När man använder 100-tals mer att jobba framöver. ningen med Def Jam var både konfliktfull nåt åt det hela. tagningar tappar man något, men vi försö- Anledningen till detta är att Chuck D och offentlig. Inför Revolverlution startade Det budskap som ni alltid predikat. ker göra soulrap istället. Fast folk förstår ser att folk inte har samma inställning till de egna skivbolaget Slam Jamz för att – Javisst. Folk har blivit alldeles för slöa inte soulmusik längre. Spelar man James plattor längre, många laddar hellre ner kunna ha full kontroll över sin musik och och väntar sig att regeringen ska fixa allt. Brown eller Otis Redding för ungdomar låtar från internet och sätter ihop egna hur den saluförs. Ungdomar växer upp med ett sånt tanke- idag så stirrar dom bara på dig. Till och plattor. Så Public Enemy anpassar sig efter – Teknologin för att producera musik sätt numera. med svarta i USA har förlorat känslan för fansens önskemål och utnyttjar samtidigt hemma i sovrummet eller källaren finns Därför åker Chuck D även ut och ger soulmusiken. teknologins landvinningar. redan över hela världen men dom stora föreläsningar i bland annat skolor och på Att Chuck D ser sig själv som en bärare Vad gäller den tekniska utvecklingen skivbolagen förstår inte vad det innebär, fängelser. Han vill förklara för ungdomar och förnyare av en tradition är helt natur- och användandet av internet har Public dom hänger inte med. Det är inte ens väl-

10 Groove 6 • 2002 Public Enemys betydelse för hiphopen i Sverige

Fjärde Världen (Matte) – För mig var det den gruppen som gjorde att jag började lyssna på hiphop. 1989/90, ItTakes a Nation of Millions to Hold us Back-albumet, då var jag typ tio och hörde Don’t Believe the Hype på radio och köpte den på band. Dom första skivorna jag köpte överhuvudtaget var Public Enemy. Men jag har faktiskt inte lyssnat på något sedan He got Game.

Glaciuz the ICY – Jag har växt upp med Public Enemy, men när man var liten fattade man inte så mycket vad det betydde så jag började lyssna igen, ganska sent. Då fattade jag varför Public Enemy var stora. Men så politiska som dom är är inte jag, kanske om jag var i samma situation. Första låten jag hörde spelade min brorsa upp för mig och jag var så liten att jag inte kommer ihåg, men antingen var det Fight the Power eller Don’t Believe the Hype. kommen till framtiden – det är välkommen – Vi ville sudda ut gränsen mellan konsu- låten Can a Woman Make a Man Lose His till nutiden. Internet har blivit samlings- ment och medverkande, och detta är det Mind? är riktigt funkig. Pst/Q platsen för folk med stort musikintresse bästa sättet att få publiken interaktiv. Jag Revolverlution har inte gjort något – Public Enemy har betytt jävligt mycket. Det där man också kan skapa något själv och tycker att det vi gjorde var nyskapande, väsen av sig sedan den släpptes och även var det bästa som fanns när dom kom och det inte bara vara ett fan. men allt vi gör borde vara nyskapande. hiphoppare verkar uteslutande föredra är fortfarande bra skivor, fortfarande svårsla- De fyra remixerna av klassiska Public – Men nån sa till oss ”The Neptunes har bandets gamla plattor, bland vilka flera get som helhet. Antagligen har dom influerat mig hur mycket som helst i och med att jag Enemy-låtar som finns på Revolverlution het skit på gång” – vilket är sant – men det räknas som absoluta klassiker oavsett lyssnade på dom jättemycket när jag var i den är därför gjorda av fans. Även skivomslaget behöver inte betyda att just dom är bäst genre. Men det får inte Chuck D att dra åldern, nästan religiöst lyssnande. Chuck D är och en längre kommenterande text har som producent för artisten. ner på takten, tvärtom letar han hela tiden skitbra på att få sagt det han vill ha sagt på ett gjorts av folk som inte ens träffat bandet. Denna nyfikenhet och öppenhet för nya vägar att sprida sin musik utan mel- tydligt sätt och han är bra på att ta kontrover- A capellaversioner av låtarna kunde laddas nya lösningar har blivit lite av Public Ene- lanhänder. Skivformatet är i hans ögon ser. Jag tycker allt Chuck D gjorde var bra och ner från www.slamjamz.com, sen fick folk mys signum, men inte så mycket vad gäller dött. tycker det fortfarande. Men jag köper inte fria händer. Den elektroniska versionen av själva soundet. Dessa interaktiva remixer – Skivbolagen försöker bara utveckla låtar deras plattor längre, efter Greatest Misses gav By the Time I Get to Arizona gjordes av är därför ett intressant, om än inte helt och inte artister. Då skapar man heller jag mig. The Moleman, funkiga B Side Wins Again lyckat, experiment som får Revolverlution inget förhållande mellan artisten och dom Ison &Fille (Ison) av duon Scattershot låter proffsigast och att spreta rejält. Egna nya låtar som gitar- som lyssnar på musiken och därför laddar – Dom var annorlunda och sa exakt vad dom mest spännande, den mer atmosfäriska riffiga och blytunga Son of a Bush (med folk ner saker gratis från internet istället ville säga. Dom villle inte låta radiovänliga och Shut em Down är signerad österrikaren refrängen ”He’s a son of a bad man”) och för att köpa skivan. Vi försöker lägga ut om dom tyckte att svarta hade det svårt i USA The Functionist och dansstompiga brus- titelspåret med sina klassiska beats blandade låtar och omslag på nätet hela tiden för att så sa dom det bara. Jag kanske kan känna så versionen av Public Enemy No. 1 produce- med Flavor Flav-mantran och Chuck D:s folk ska känna att vi bryr oss och att dom men vågar inte säga så exakt. När jag kom till rades av argentinaren Jeronimo Punx. mässande känner man lätt igen. hela tiden har ett val. Sverige 1986 var det mest vita människor här Alla dessa ”producenter” står med som Å andra sidan är spår som Gotta Give Under hösten åker bandet ut på en och vissa hade åsikter om det och det var fel upphovsmän får dessutom betalt som the Peeps What They Need varmare och turné som även ska nå Skandinavien, datu- situation och säga att så här tycker jag om er. sådana. Interaktionen var på hög interna- mjukare utan att för den skull sakna spets. men är inte satta ännu. Annars nås Chuck – Jag kommer inte ihåg vilken låt jag hörde först men jag var på gamla Fryshuset och såg tionell nivå, 11 000 nedladdningar av de Här märker man mest av den soulkänsla D bäst på [email protected]. dom och så gick Flavor Flav förbi och jag sa vokala spåren gjordes och 462 bidrag kom Chuck D pratar om. En akustisk gitarr ”jag tycker att ni är skitbra och sköna”och han till slut in. blandas med svängig percussion och mur- sa tack. Sedan körde dom live och det var skit- riga beats. Väldigt organiskt. Även Flav- nice.

www.groove.st 11 Otroligt bra…

Beenie Man Tropical Storm The Music The Music

Jamaicas största stjärna! På nya albumet blandar han sin Englands nya hopp! Dessa slynglar blandar influenser ragga med hip hop, r&b och pop. Albumet innehåller bl a från så skilda håll som Led Zeppelin, The Stone Roses hiten ”Feel It Boy” (feat. Janet) plus fantastiska och det sena 80-talets rave-scen. Albumet innehåller produktioner av bl a The Neptunes, Stargate, Irv Gotti/ bl a singeln ”Take The Long Road And Walk It” som spe- Murder Inc (Ashanti), So Solid Crew samt Sly & Robbie. las flitigt på bl a ZTV och MTV och som dessutom blivit Album och singel ute nu! utsedd till ”Single Of The Week” i NME. Album och singel ute nu!

Röyksopp Melody A.M Manu Chao (Incl. Bonus-CD) Radio Bemba Soundsystem Live

Röyksopps klassiska debutalbum med hitsen ”Eple”, Den nya tidens Bob Marley och en av europas absolut ”Poor Leno” och nya singeln ”Remind Me”. På bonus- största artister! Manu-klassiker såsom ”Clandestino”, CD´n återfinns remixar av singlarna plus videos. ”King Of Bongo”, och nya singeln och Bob Marley- Röyksopp är också förband till Moby 4/10 Sthlm (Hovet) hyllningen ”Mr Bobby” som spelas i massor av bl a P3 och 6/10 Gbg (Scandinavium). Album och singel ute nu! och Radio Stockholm. Albumet släpps 9/9, singeln ute nu!

På gång under hösten: Richard Ashcroft, Cassius, Nada Surf, J Mascis & The Fog. Suede

text: Annica Henriksson bild: Johannes Giotas Inga fler kokainfester

Brett Anderson har blivit karl. Groove träffade en eftertänksam popstjärna som inte längre vill vara hipp.

Han dricker te på Vimmerby Stadshotell. Den nya plattan, som fått titeln A New – Jag tycker inte att förra plattan låter så då är det lika bra att lägga av. Men vi kän- Tre cigaretter ligger ledsna och oförbruka- Morning, låg nästan färdig redan för två bra, jag är inte nöjd med min insats. Nu ner inte så. Klart vi kan se förändringarna de intill muggen. Rökförbud, ”which is a år sedan, men bandmedlemmarna blev sjunger jag bättre. Head Music är den sva- genom åren, det kallas mognad. Men vi är pain in the ass”, menar Brett. missnöjda med resultatet. De samarbetade gaste platta vi har gjort. Vi bryr oss om vår inte mindre viktiga för det. Jag har blivit Han har blonda slingor i håret. Grå med Tony Hoffer som bland annat produ- musik, vi gör inte detta för pengarnas en bättre låtskrivare. Låtarna har fått en tröja. Jag känner inte igen honom när han cerat Becks Midnight Vultures, men upp- skull. Musiken måste bli rätt, detta är all- bättre struktur och jag framför dom bätt- slår sig ned bredvid Simon Gilbert. Klart täckte att deras låtar inte passade i alltför deles för viktigt. Vi slängde ju iväg en hel re. att han inte kan se ut som han gjorde elektroniska kostymer. Istället slängde de platta för guds skull! Suedes sound har hela tiden modifie- förut, men ändå. Den långa luggen, de skiten och började om – med The Smiths Brett sjunger annorlunda. Bitvis som rats och albumen låter alla olika. När jag alltför små och tajta skinnkläderna. Höft- gamla vapendragare Stephen Street. Pas- Alex Lowe. Ruffigare. Mer som en karl. ber dem välja en platta de är mest stolt rörelserna och tamburinen han brukade sionen fanns där och energin. Inspelning- Och istället för de poetiska rapporterna över vill de båda så klart säga den senaste. smiska sig själv med. Androgynen person- en tog bara åtta veckor. från gatan – om droger, smutsig sex, pro- Men av de fyra övriga menar Brett att ifierad. Animal lover. Kaxigheten är bort- – Positivity skrevs i replokalen, det är den stitution och ond bråd död – har Brett bli- Coming Up är hans favorit. Det råkar ju polerad. Brett säger sig till och med ångra första låten som är skriven av hela bandet. vit en glad jävel och skriver låtar som också vara deras mest framgångsrika plat- saker han sagt till pressen i begynnelsen av Vi gick tomhänta in i studion och två tim- Positivity. Men lyckligtvis har han inte ta. Men långt ifrån så fantastisk som de karriären, då han 25 år gammal och kän- mar senare hade vi skrivit den. Det händer helt lyckats ”kill his darlings”. Lost in TV två första plattorna. Men efter besvikelsen distörstande prydde varenda framsida. Då inte ofta. och Beautiful Loser luktar Suede på mils Head Music visar Suede sig värdiga på A Suede var det största som hänt popvärl- Den låter som She’s in Fashion. avstånd. Men ord som animal, nuclear, New Morning. Dock långt ifrån farliga den. Det var tio år sedan. – Ja, den har liknande ackord, men det är astral, pills och gasoline är borta. Även och spännande. I september släpps Suedes femte den enda låt som påminner om Head referenserna till England. För att inte tala – Vi följer inte trenderna, vi rider inte på studioalbum och även denna gång har det Music. om det spännande utbytet av she och he. någon annans våg, menar Brett. Vi vill inte skett förändringar i laguppställningen. Pedagogiskt börjar han rita upp två – Den första plattan är väldigt konfronte- vara ett av de hippaste banden, vi har Neil Codling ut, Alex Lee in. Den förre cirklar som bara just går in i varandra. rande, men bara för att jag inte vill springa redan varit där, men det var inte vårt keyboardistens hälsa klarade inte av rock- Den ena förklarar han är A New Morning, fram och skrika i någons ansikte behöver ”fel”. stjärnelivet och han valde att hoppa av den andra är Head Music. Han pekar på det betyda att jag har blivit en tråkig gam- – Vi hade en mycket stark image för tio år efter att ha kollapsat under förra turnén. punkten där de båda möts och förklarar mal man. Man utvecklas som människa, sedan, men vi gör inte samma saker nu Ersättaren Alex Lee har ett förflutet i ban- att det endast är där det finns likheter mel- som musiker, som låtskrivare. Om vi skul- som då. Vi rullar inte runt på golvet super- det Strangelove. lan de båda plattorna och det är just de le känna att vi inte längre hade något att höga på kokain längre, skrattar Simon. låtar vi precis pratat om. säga, eller att det bara känns som ett jobb,

www.groove.st 13 N0n Phixion

text: Daniel Severinsson bild: Mia Carlsson

Efter terrorattackerna i USA för snart ett år sedan har till och med Bruce Springsteen börjat skriva patriotisk propaganda. Men Non Phixion fortsätter i samma stil som på klassiska I Shot Reagan. Nu rappar de om att spränga president Bush. som alltid varit en osalig blandning av missbrukar makt och utnyttjar folk. Där- konspirationsteorier, sex, droger, aliens med inte sagt att vi verkligen menar att och våld. Lyssnar man noga är det tydligt man ska döda poliser. – Självcensur har aldrig varit aktuellt för att ”Nobody catch a record deal/you gotta att det finns en kärna av allvar och sam- – Jag har blivit trakasserad så många Non Phixion, fastslår frontfiguren . take that shit/Treat your like a hällskritik bakom de paranoida galenska- gånger, fortsätter Bill. Snorungar som Med tanke på att han gjorde om Red- slut/then rape that bitch”. perna. trycker upp en pistol i ansiktet på dig och mans bruksanvisning How to Roll a Blunt Det har varit en lång väntan, hur känns På Drug Money kallar ni er för ”intelli- behandlar dig som skit. Naturligtvis vill till How to Kill a Cop för några år sedan det att äntligen ha fått ut plattan? gent thugs”, är det så ni ser er själva? man döda jävlarna ibland. har nog de flesta redan gissat det. Bill – Like a load off my chest. – Exakt. Vi har kunskap om oss själva och Har ni starka politiska åsikter? menar också att folk lyssnar mer på vad – Like a load off my dick, skrattar Sabac. världen, men vi är från gatan och we’re – Vi hatar politik. Vi litar inte på vare sig Non Phixion har att säga efter 9/11 efter- Record companies kept jerking us off for gonna fuck you up if we have to, instäm- politiker eller religiösa ledare. Vi är inte som de nu förstår att deras dystopier inte so long without letting us come, but now mer Sabac. får, vi är män. Som artister vill vi vara tanke- är rena dumheterna. we’ve finally busted the nut. Tycker du det är viktigast att ha en utbild- väckande samtidigt som vi vill underhålla. – Alla i USA gillar inte Bush, speciellt inte Det måste ha varit stort för er att få jobba ning från gatan eller från skolan? Vårt budskap är tänk själv, känn dig själv i New York, påpekar Sabac Red, som lik- med , Large Professor och DJ – Gatan kommer av sig självt där vi kom- och öppna ditt sinne. Tro inte allt du ser som övriga gruppmedlemmar kommer Premier? mer ifrån. Du kan vara utbildad i att göra och hör. från Brooklyn. – Absolut! Det här är våra hjältar vars crack, driva ett ungdomshem eller hiphop- Hur kommer ni på era konspirationsteori- Sabac berättar också att han driver en musik vi vuxit upp med. Och dom gillar kultur. er? ungdomsstiftelse på nedre Manhattan verkligen oss, vi behövde inte tjata utan – Skolan får dig bara att bli en lydig med- – Tja, många av våra polare kanske inte är som fick stänga i flera veckor, om hur det bara ringa och fråga. borgare som genererar pengar, inflikar rappare men de är lika fucked up som vi luktade lik i luften och om mardrömmarna Hur hade ni råd? Bill. Du lär dig inte att bli en ledare utan ändå, skrattar Bill. Vi sitter och snackar, som följde. – En kille som Premo bryr sig inte om en slav. röker träd, läser böcker och ser filmer. Rappar man om så kontroversiella pengar, han är ändå miljonär flera gånger På Say Goodbye to Yesterday säger du – Dessutom är vi bra på att ta in fakta och ämnen som Non Phixion gör är det inte om, säger Bill. Large Professor har jag ”I’m action-oriented when I’m screaming analysera situationer, förklarar Sabac. Vi konstigt att det blir problem med de ame- känt i tio år så det var heller inga problem. Kill corrupt police!”. tänker hela tiden. Igår när vi åkte i vår van rikanska skivbolagen. Att det skulle dröja – Premier tar typ 30-100 000 dollar av – Vi gillar inte polisen, speciellt inte idio- höll ett hjul på att lossna för att alla fyra ända till år 2002 att få ut ett album var rika artister på stora bolag men vi betala- terna och dom korrumperade, men det är muttrarna satt löst, det är ganska miss- inget de räknade med när de bildade grup- de bara en bråkdel, förklarar DJ Eclipse. systemet som är det riktiga problemet, tänksamt. pen i mitten på 90-talet. I The C.I.A. is Det är lätt att tro att Non Phixion bara säger Sabac. Du kan vara en bra människa Det är CIA. Trying to Kill Me konstaterar Ill Bill krasst är ute efter att provocera med sina texter men som polis fastnar du i ett system som – Precis.

14 Groove 6 • 2002 ANR.BBDO Fortfarande fascinerade av ljud

För Death In Vegas är musik mycket mer än musik. Och ingenting är för komplicerat. Inför deras tredje album åkte de till Indien och spelade in mängder med sitarer och stråkar. Dessutom släpade de med sig flera ton metall till omslagsbilden. Grooves Björn Magnusson tog med sig fotografen Johannes Giotas till London och träffade dessa musikaliska kameleonter.

som ”I got the time to spare/but you don’t need it” skär som en rostig kniv i brustna hjärtan. – En som Liam har hållit på i tio år och vet vad han ska göra och då blir det mycket lättare att Det är soligt och sommaren smeker London. – Hopes sång är så sexig, det är en underbar jobba. Fotbollsfebern från VM har lagt sig och eng- låt ändå men det ger en extra intim känsla när En minst lika viktig del av bandet är deras elsmännen kan koncentrera sig på det de gör man lyssnar på vad hon sjunger, säger Tim. manager som sköter alla kontakter med gäster bäst – popmusik. Brittiska duon Death In Death In Vegas består av Richard Fearless och planerar resor. Han förstår vart de siktar Vegas har under ett drygt år rest nästan ett och Tim Holmes plus ett mer eller mindre fast och har aldrig sagt att några av deras storslagna varv runt jorden för att färdigställa sitt tredje band. Deras roller är grovt förenklat att Tim planer varit omöjliga. album. Som vanligt har de raderat allt de gjort trycker på knapparna medan Richard står för De storslagna planerna inför Scorpio tidigare och börjat om med en tom hårddisk. idéerna. De två har samarbetat sedan starten Rising ledde till flera resor till Indien där både Ja, kanske inte helt, nya Scorpio Rising är likt även om Steve Hellier, som numera slutat, var Richard och Tim semestrat innan. Allt började Contino Sessions en gitarr-skiva. den som tillsammans med Richard bildade med att Richard hörde musik på en bar som – Nya skivan är väldigt innerlig, personlig. Vi gruppen 1995. Från början var Tim bara med han gillade och tog reda på vem det var. Det ville göra en skiva med kärlekssånger och var- som tekniker. Scorpio var ingen mindre än Dr. Subramanian som för inte låta så, säger Richard Fearless. Hur tråkigt det än kan låta är nya Contino Men Death In Vegas fortsätter också att Rising en fortsättning på förra skivan visade sig vara en stor popstjärna i Indien. På 70-talet spelade han med Ravi Shankar och sammanföra ettor och nollor med gitarrer och Sessions, som i sin tur hade väldigt lite gemen- George Harrison och nyligen tillsammans låter bättre än någonsin. Framförallt i inle- med Herbie Hancock. Efter ett kort möte i dande Leather, ett av två instrumentala spår London insåg Richard och Tim att det lättaste där Death In Vegas elektroniska klåfingrighet var att åka över till Bangalore i Indien. Tre krockar med ett rockband som inte tar några låtar spelades upp; Killing Smile, Help Your- fångar. Scoprpio Rising är på samma gång mer self och Gene Clark-covern So You Say You Lost Your Baby. Dr. Subramanian lyssnade låtorienterad än något de tidigare gjort. Ofta Hopes sång är så sexig, och föreslog några ändringar innan han började målas drömska landskap upp med storslagna handplocka musiker. Bland dem 22 violinister arrangemang. Tio låtar, och liksom föregång- det ger en extra intim och sitarspelare. aren har de en räcka gäster med. Hope Sando- känsla när man lyssnar – Som tekniker har jag aldrig mixat så många val från Mazzy Star och Dot Allison samsas violiner. Med två mikrofoner och alla över- med mer namnkunniga artister som Paul Wel- på vad hon sjunger. dubbningar blev det 264 violiner som spelade. ler och Liam Gallagher. Samtliga gör lysande – T. Holmes Som tur var kom Dr. Subramanian till London insatser men det är inte svårt att gissa att och visade mig hur jag skulle få rätt balans, titelspåret med Liam Gallagher kommer att säger Tim. spelas mest. Själv har jag lyssnat smått besatt I de mäktiga planerna ingick även på samtliga låtar utom just Scorpio Rising omslagsmålningen som Richard ville göra i som låter väldigt mycket Oasis, eller möjligt- stil med indiska filmaffischer. Tre vägar stäng- vis som ett spår från Liams oundvikliga solo- samt med debuten Dead Elvis. Debuten des av och fem personer målade direkt på album. utmärker sig främst med den elektroniskt fun- marken under fem dagar, allt medan Richard Scorpio Rising har fått sitt namn efter Ken- kiga släggan Dirt medan Contino Sessions satt högt uppe i en lyftkran för att få en bra neth Angers motorcykelfilm från 1964. Men i gräver djupt i den eklektiska musikhistorien. bild rakt framifrån. Till slut insåg Richard det Death In Vegas tappning är motorcyklar inte Det som förenar Death In Vegas samtliga omöjliga i situationen och omslagsmålningen det första man tänker på. Snarare ett tvärsnitt skivsläpp är en fascination för ljud, men också fick göras på ett par ton plåt som delades upp av psykedelisk indie. Plattan är som gjord för för monotoni. i sektioner för att senare fotograferas av i surround systems och jag kan inte påminna På skiva är Death In Vegas delvis beroende London. mig om att jag någonsin längtat så efter att få av sina gästartister men live gör de om låtarna. Det är bara andra gången Tim är i det lyssna på musik i en vattentank. Antingen utan eller med endast fragment av stora skivbolagskomplexet. Han ser ut som Själva vill Richard och Tim gärna beskriva sången kvar. På Contino Sessions var Iggy Pop studiotomten som hellre röker en extra hem- Scorpio Rising som psykedeliska kärlekssånger med på låten Aisha och den här gången med- rullad cigarett istället för att ta den obligato- och låt gå för det, men vänta dig ingen gullig verkar Liam Gallagher på titelspåret. riska pizzan. Dagen är vigd för intervjuer men kostymdramekärlek. Titlar som Hands – Förra gången var det hur det var att jobba helst av allt vill han lyssna på en testpressning Around my Throat, 23 Lies och Killing Smile med Iggy Pop och nu är det Liam, säger av Scorpio Rising som just kommit. talar sitt tydliga språk. På Killing Smile gästar Richard om den vanligaste frågan inför nya Richard är trådsmal med pottfrisyr och Hope Sandoval. Musiken är det närmaste skivan. stilsäkert klädd i lagom skrynklig kostym. lägereldscountry Death In Vegas kommer. Självklart väntar de sig frågor om sina gäs- Han pratar tyst med viss eftertänksamhet. Texten är knappt hörbar och mystisk. Rader ter men Richard menar att det är mycket svå- rare att jobba med okända artister. De har mindre erfarenhet och är ofta blyga i studion.

16 Groove 6 • 2002

– Vi börjar med skelett av låtarna som vi gjort Hitler och min text löd ”George Harrison i datorn och bygger upp låten omkring det murals on the corner, insane man preaching med bandet. Ofta jammar vi till en loop i en Nyligen var han i Paris och träffade skådespe- the Führer”. Men som med alla sådana saker timme eller så som jag och Richard arrangerar lerskan och fotomodellen Emmanuelle Seigner fick NME höra det och vände på det. Men om och samplar. Ibland kan gitarristen som ska vara med i deras video till första singeln egentligen var det så att Liam sa att han inte komma in och säga ”Spelade jag verkligen Hands Around my Throat. Richard berättar kunde sjunga en rad med ordet führer vilket så?”. ”Nej, men kan du spela så nu”, säger att han var lite skakis, hon var en stor kvinna var helt okej för mig för jag vet hur männi- Tim och skrattar. och så är hon Roman Polanskis fru vilket får skor är när saker förvrids. Så jag sa bara okej – Till exempel Killing Smile började som en en filmälskare som Richard lite knäsvag. och ändrade texten, säger Richard. indisk folksång och vi lät bandet göra något Richard ska regissera videon som även ska Hur känns det när gästerna skriver texter till utifrån den. Sedan skickade vi den till Hope spelas in i Paris under de närmaste dagarna. era låtar? Sandoval i San Fransisco och hon kom över Jämte honom ligger en spritpenna och ett – Det är intressant att se hur de tolkar vår och spelade in sången. Sedan åkte vi till Indien block där han antecknar så fort en idé dyker musik, särskilt när Iggy Pop var med, vi hade och spelade in stråkarna och när vi kom hem upp. Allt han vet just nu är att det ska vara ingen aning om vad han skulle sjunga, säger lät vi ett gäng countrymusiker spela bakgrunden prostituerade med i videon. Richard. för att få mer countrykänsla. Så det var nästan Både Richard och Tim är väldigt vanliga. fem olika processer som ledde till det färdiga De rättar varandra vänligt när någon av dem resultatet, säger Richard. tar fel på något årtal eller artist de pratar om. Tycker ni att datorn är accepterad som ett Långt ifrån den trendiga och distanserade bild instrument? som ibland målas upp av Death In Vegas. – Ja, som jag ser det, säger Tim. Datorbaserad Även om Richard inte kan låta bli att emel- musik täcker många genrer numera men jag lanåt gäspa eller förlora sig i sina videoskisser. Min syster och hennes tycker att det är jättesvårt att få det att låta Inför Scorpio Rising har Richard dels pra- vänner vill ha turn- mänskligt. Men även den hårdaste technon tat om att inspelningen skulle ske i Indien men kan bevara personligheten hos den som gjort också att endast en hemlig kvinnlig sångerska tables, inte gitarrer. den. skulle medverka. Vilket visat sig vara fel. Sam- – R. Fearless – Det är bara ett redskap, det är samma som tidigt har han även sagt att han i valet mellan när Bob Dylan och Jimi Hendrix började med att ha med Ian Brown, Shaun Ryder eller Liam elgitarrer. Idag vill ungdomarna ha sampler Gallagher föredragit Liam. Vilket nu visar sig och elektroniska prylar. Min syster och hennes stämma. Men i början av sommaren gick rykten vänner vill ha turntables, inte gitarrer, säger om att Liam vägrade medverka på skivan på Richard. grund av att texten till titelspåret innehöll Hur viktigt är förändring för er? Får ni någonsin texterna från gästerna innan? nazistiska referenser. – Det är väldigt viktigt. Båda våra album har – Nej, som vi jobbar är det aldrig så att vi skri- – Vad som hände var att vi var tvungna att varit väldigt olika, vi ger våra influenser spelrum ver en låt och säger: ”Varsågod sångare, här skriva texten åt Liam. Alla andra skrev sina och det gör allting mer intressant för oss. Vi har du, här är vers och refräng”. Det är mer: egna, men till Liam skrev vi text och melodi. har förändrats hela tiden och kan vi göra ett ”Detta är ett tio minuter långt musikstycke Vi var tre stycken som satt och skrev texten sånt här album blir kanske vårt nästa album och vi vet inte riktigt, men om du har sång- och det var min del som Liam hade problem elektroniskt och vi kan inte få kritik för det. idéer varsågod”. Men jag skulle aldrig drömma med. Jag hade precis kommit hem från Indien Vi får kritik för kvalitén på vår musik, men om att tala om för någon vad de ska skriva, och hade aldrig skrivit texter förut. Men när inte det, säger Richard. säger Tim. vi var i Indien hade George Harrison precis – Jag tror att jag och Richard skulle bli uttrå- Hur gör ni er musik? dött och det fanns muralmålningar av honom kade om vi bara var kända som ett rockband – Jag antar att min roll mer består av att där. Vi mötte också en mentalsjuk nazi-man eller ett elektroniskt band, vi vill inte måla in komma med idéer, säger Richard, men låtarna som hade målningar och en massa citat av oss i ett hörn. kommer på många olika sätt. Ni verkar besatta av ljud, hur låter den per- fekta produktionen? – Jag gillar perfekt producerade skivor, men de ska ha defekter där man kan höra något skräpigt, skitigt under det hela. Jag antar att klassiska producent-skivor som exempelvis Death in Vegas Pet Sounds, om jag lyssnar på den nu hör jag Deras första singel Opium Shuffle släpptes 1995 Inför Scorpio Rising bad Death In Vegas regissö- klippen och det gör den bara bättre. Den är under namnet Dead Elvis. Det namnet var dock ren Kenneth Anger som 1964 gjorde filmen med inte perfekt men den är ändå perfekt. upptaget av ett skivbolag, och de tvingades byta. samma namn att göra en kortfilm till deras nya – För mig är den bästa technon eller duben Richard Fearless är även DJ och driver numera album. Herr Anger lär ha avböjt bestämt. den där man kan ta bort allt överflödigt och en dub-klubb men har också varit DJ tillsammans Under oktober eller november spelar Death In ändå ha ett sväng, säger Richard. med Chemical Brothers på Heavenly Social. Richard Vegas i Sverige, kolla www.luger.se för info. När du – Man spelar in mycket mer än själva musi- har släppt mixalbum. Bland annat tillsammans går och ser Death In Vegas live, släng gärna ett öga ken, det finns alltid något i rummet som kom- med Andrew Weatherhall (Live at The Social vol. 3). på trummisen Simon Hanson. I sin lokal som de kallar Contino Rooms finns – Simon ja, försök och stoppa honom om du kan! mer med. Martin Hannett som gjorde alla Joy inspelningstudio men även designföretaget Fear- Han är en popstjärna i sig själv, säger Tim. Han spe- Division-grejerna, han är död nu, men han lessBeaven som Richard driver tillsammans med lar rock med groove och han får en verkligen att gjorde något, jag vet inte… extra. Det är all- kollegan Will Beaven. Gemensamt skapar de bland dansa. deles för lätt att putsa något så det blir för per- annat omslag och Death In Vegas scenshower. Gå in på hemsidan www.thecontinorooms.com, fekt, säger Tim. Death In Vegas har medverkat på flera sound- där finns geten Gilda och trevlig info. Även urskoj- Hur kom ni på idén att göra en cover på So track, bland annat på Lost In Space, The Acid House siga länkar. You Say You Lost Your Baby? och Human Traffic.

18 Groove 6 • 2002 Det är helt enkelt inget bra sätt att turnera och det var därför vi inte gjorde några fes- tivaler i år. Vi ville vänta tills folk hört låtarna, säger Richard. Innan vi hinner packa ihop våra grejer påbörjar Tim en telefonintervju med en argentinsk journalist och på vägen ut hinner jag höra Tim förklara ”You have to ask Iggy Pop about that one”. Förmodligen är det inte sista gången Death In Vegas får svara på frågor rörande sina gästartister. Själv hade jag tänkt att fråga varför de kallar sig Death In Vegas men nöjt mig med att konstatera att det är ett coolt namn. Förmodligen hade jag fått en lång utläggning om den bortgångne kungen till svar. Death In Vegas har ju egentligen ingenting gemensamt med Elvis förutom att han också hade en sällsynt förmåga att förändras. På väg ut blir vi upphunna av Richard som undrar vart vi ska och erbjuder oss skjuts i en stor Mercedes. Richard börjar prata om film och foto. Fotografen Terry Richardson, som gjorde videon till Aisha är en av hans vänner som lockar med honom på sena nätter som inte sällan slutar i framstupa sidoläge. Richard berättar också att han är helt oduglig på datorer och att han har läst screentryck på Lon- don College of Printing, samma teknik som en av hans förebilder, Andy Warhol, använde sig av. Death In Vegas högkvarter Contino Rooms är dessutom hotat då hyran höjts dramatiskt, men Richard hinner inte tänka på det nu. Han ska hem och förbereda videon och planera nästa tripp till Indien då Death In Vegas ska spela framför tempel och Dr. Subramanians fru ska sjunga på indiska. Innan jag dåsigt tit- tar ut i den intensiva londontrafiken och drömmer mig bort hinner jag fundera över hur de orkar. Men musik är ju som bekant mycket mer än musik.

– Låtar som Diving Horses och 23 Lies kan – Det var jag och som kom på det på ett vi göra dubmixar av och göra dom mer psy- hotellrum i Dublin när jag spelade ett bland- kedeliska, men låtar som So You Say You band. Vi började prata om att göra en snabb Lost Your Baby låter jättebra instrumentalt, garage-version av den. När det väl blev av och den låter som Faces eller något sånt. Vi gjorde vi fick Paul Weller att göra den, som vi visste så på Glastonbury för två år sedan som är en ville göra något med oss, sa Mani att han var av våra bästa spelningar någonsin, då använde tvungen att få vara med, säger Richard. vi inte några sångare förutom Dot [Allison] Hur kommer ni att göra med gästartisterna när som var med på slutet. Det handlar om att ni ska turnera? skapa dynamik i bandet och det visuella blir – Självklart kan vi inte ha med alla även om det som en frontman istället. skulle bli roligt i turnébussen. För tillfället håller Innan Contino Sessions-skivan släpptes tur- jag på att jobba med det och vi kommer att nerade ni med materialet. använda en del sång på några av låtarna. Jag – Det är inte någon speciellt bra idé. Saken är text: tror inte att folk förväntar sig att få se alla den att jag har varit DJ för på foto: Björn Magnusson sångarna, men vi gjorde det en gång i Shep- två av deras turnéer och när den ena startade Johannes Giotas [email protected] herds Bush och vi fick hit alla utom Iggy Pop hade deras album inte kommit ut, men när [email protected] och nu har vi liknande planer, säger Tim. den väl kom blev spelningarna helt annorlunda.

www.groove.st 19 Moldy Peaches

text: Daniel Severinsson bild: Charlotta Holm Snuskiga ord på svenska

Moldy Peaches är ett av de där banden man inte vet vart man har. Ibland känns de väldigt sökta och konstskoleaktiga, men precis när man bestämt sig för att avfärda dem som ett lo-fi-popens Killinggäng hör man en låt som går rakt in i hjärtat.

Adam Green (sång/gitarr) och Kimya Peaches-sång kommer alltid att vara olik Vilken är den största skillnaden med att – Tycker du? Vissa av dom låtarna var det Dawson (sång) bidrar också till att man alla andra, säger Adam. köra solo jämfört med att spela med ban- första jag spelade in och jag rökte mycket. undrar om de bara driver med oss. Första Bandet brukar anses vara del i en rörel- det? Kombinationen att vara rädd, ha svag röst gången jag såg dem var de utklädda till se i New York som kallas ”anti-folk”. – Att man är ensam. Det är en stor skill- och röka mycket suger verkligen. Nu har Robin Hood och en kanin. Kimya berättar att ”anti-folk” har funnits nad, säger Kimya. jag sjungit på spelningar i tre år och inte Att intervjua dem är inte lätt. Enkla sedan tidigt 80-tal och att rörelsen från Tycker du text och musik skiljer sig mycket rökt på över ett år, så min röst är mycket frågor besvaras med lögner eller sarkasmer början var en reaktion mot den konservativa från ert andra material? starkare. och spelar man med i deras ironiska spel folkmusikrörelsen. Nu är ”anti-folk” en – Jag är fortfarande samma person men – Turnerandet har verkligen gett oss bättre tror de antingen att man är fullständigt scen där de flesta känner varandra och har det finns saker jag inte funderar på när jag röster, säger Adam. korkad eller så blir de irriterade. Samtidigt band ihop i olika konstellationer. De fyra distraheras av att vara bland vänner. Per- – Jag försökte inte sjunga dåligt, jag gjor- verkar de uppriktigt sårade om man ifråga- nya medlemmarna i Moldy Peaches spelar sonliga grejer. Sen spelar jag gitarr själv så de mitt bästa. sätter deras musikaliska förmågor. De har också i en mängd olika band av vilka det blir långsammare. Varför klär ni ut er på scen? under namnet Moldy Peaches gett ut plattan åtminstone Stipplicon är värda att kolla – Det blir lite mer introspektivt, menar – Vi har alltid gjort det. For the Kids (som jag aldrig sett), ett själv- upp. Adam. Jag har läst att ni började med dräkter för betitlat album och EP:n Country Fair/ – Finns det open mics här, frågar Adam. Brukar du skriva om saker du upplevt att er första spelning var hemma hos er Rainbows. Dessutom har Adam och Kimya Mest inom hiphopen. Hur funkar det hos eller hittar du på historier? själva och ni ville markera att nu var ni släppt var sitt soloalbum i år. er? – Jag inspireras mest av Stevens och Tobys Moldy Peaches och inte Adam och Kimya. Inför senaste EP:n har bandet utökats – Alla som vill spela får ett nummer, sen lottar liv, säger Adam. – Ja precis. Vi ordnade en spelning för att med fyra personer. När jag träffar gänget man om vem som ska börja. Man brukar få När man lyssnar på er får man intrycket få ihop pengar till elräkningen, och så ville är de väldigt måna om att rigga upp min spela max två låtar under tio minuter. av att ni skriver era låtar snabbt och sedan vi få det lite speciellt, säger Adam. mick i en skål med nachos så att de kan – Ofta har man bara med sig en akustisk inte ändrar något. Efter det får jag inte chans att fråga göra en grundlig presentation av bandet. gitarr, ibland även bas och piano, fortsät- – Jag tycker inte att dom är enkla, menar mer för alla har börjat diskutera Kimyas De nya medlemmarna är basisten Steven ter Kimya. Trummor är inte så vanligt. Kimya. nya dräkt som hon köpte i en sexshop i Mertens, trummisen Strictly Beats och Man tar med sig instrument själv och – Det är mera att dom inte är jättekompli- Amsterdam, och vad olika snuskiga ord gitarristerna och Toby Good- tiden börjar räknas från det man går upp cerade eller välproducerade. heter på svenska. shank. på scenen så man vill inte rigga i åtta Det brukar ju vara en del småmissar och – Det kommer inte att bli mer rockigt nu minuter och bara spela i två. Vissa sätter Kimya sjunger till exempel falskt ibland när vi kör med fullt band, varje Moldy bara på en CD och rappar eller sjunger på Moldy Peaches. över den.

20 Groove 6 • 2002 Underworld

text: Mats Almegård bild: Mattias Elgemark Letar efter rätt fokus

Det är 28 grader varmt i Stockholm och tycker att det är alldeles för hett. Men han dokumenterar ändå det mesta han möter. Som före detta alkoholist har han redan gått miste om alltför mycket.

– Antingen blev man fotbollsproffs eller försöka förmedla är fascinationen för sätt. Rick och jag har alltid gjort mest popstjärna. Jag var skitdålig i fotboll det fragmentariska i vår värld. Ständig jobb på alla album. Det har bara påver- och en medelmåttig musiker, så jag visste information, nya möten, nya människor. kat gruppdynamiken, nu är vi två och vi inte vad jag skulle ta mig till. Anteckningarna bildar grunden för låt- var tre förut. Det är inte för att Darren Man har svårt att tro att Karl Hyde texter och böcker som han ger ut själv lämnat oss som nya skivan låter annor- är en gift tvåbarnsfar på 44 år när man eller tillsammans med andra. Han skri- lunda. Vi har mognat mycket och det är träffar honom. Han utstrålar ungdomlig ver ständigt, så fort han får en chans. nog det som hörs på skivan. Äntligen energi, klädd i t-shirt, vindbyxor och Men han känner ändå att han inte hin- kan jag sjunga om det ljusa och glada i gymnastikskor. Håret är stubbat och sol- ner. Det är så mycket information som tillvaron. glasögonen ser sportiga ut. Han ser ut går honom förbi. Så mycket som inte att trivas. fastnar på pappret. Så har det inte alltid varit. Karl växte – Men jag är glad att jag ändå ser så upp i en liten engelsk stad där man mycket nuförtiden. Förut hade jag ett antingen jobbade på bondgård eller i alkoholfilter mellan mig och världen. fabrik. Inget av dessa alternativ var Jag var i New York för ett par veckor särskilt lockande, så Karl började tidigt sen och tänkte ”shit vilken cool fundera på hur han skulle komma stad”. Jag har varit där massor därifrån. av gånger, men aldrig sett Det blev i stället konsten som fick staden förut. Karl att flytta. En av hans teckningslärare Fastän Karl lägger ner i skolan uppmuntrade honom att söka så mycket energi på skri- till universitetet och det gjorde han. Karl vandet och på texterna studerade konst vid universitetet i Car- är det inte självklart att diff och där träffade han . De man ska höra vad han fann varandra genom sin gemensamma sjunger, tycker han. I fascination för Kraftwerk och Tangerine Underworld är det näm- Dream och bestämde sig för att starta ett ligen bandet som kom- band. Under åttiotalet gjorde de sedan mer först och sångaren gitarrbaserad new wave-pop i band som sist. och Lemon Interrupt. Runt 1989 I andra band brukar det vara hörde Karl och Rick för första gången mest fokus på sångaren? acid house. De bestämde sig genast för – Ja, vi ändrade på det. Under 80-talet att ge sig på dansmusik. Tillsammans var vi med i grupper där sångaren och med DJ:n bildades texterna var viktigast och de andra fick Underworld. Så småningom kom fram- hålla till i bakgrunden. När vi började gångarna. Genom sin medverkan på satte vi gruppen först och bestämde oss soundtracket till Trainspotting blev för att låta sångaren komma in och stöd- Underworld ett stort namn. Vem har ja groovet. Om han kunde det fick han inte skrålat med i Born Slippys maniska vara på skivan. Annars tog vi bort sång- refräng ”shouting lager lager”? en. I början av nittiotalet gick jag ige- Karriären verkade leda spikrakt nom en läroperiod när vi spelade live. uppåt. Men för Karl hade det under en När jag sjöng på som bäst kunde Dar- lång tid blivit alldeles för många ren eller Rick bara stänga av min mik- ”lagers”. rofonkanal. Det var inte nödvändigt- – Jag var alkoholist i 24 år. Från det att vis så att jag sjöng dåligt, det vara jag var 16 år gammal. Jag lurade mig bara det att jag inte sjöng riktigt. Jag själv och trodde att alkoholen hjälpte gillade att Underworld blev bandet mig att fokusera på musiken. Att den som inte alltid använde sångaren. hindrade mig från att vara trist och Vi vågade se rösten som ett maka- medelmåttig. När man lever med såna löst instrument bland andra. Vi lögner är det svårt att släppa taget om letar alltid nya ljud att sampla flaskan. Jag blev till sist mycket besvär- och så ser jag på min röst också. lig att jobba med. Karl verkar vara en lycklig Sedan fyra år tillbaka är han alkohol- sökare som ständigt vill fri. Han säger själv att det är det bästa framåt, men som inte är rädd beslut han någonsin tagit. Idag kan han för att prata om det jobbiga fokusera på det han vill göra. Och det är som varit. Fast när jag frå- fortfarande konst och musik. gar om Darren Emerson Karl går inte någonstans utan sin blir svaret ganska kort. kamera och sitt anteckningsblock. Han – Det var hans beslut att är besatt av att dokumentera det han lämna bandet. Det betyder möter och tar intryck av. Det han vill ingenting för vårt arbets- Ibland får man bara till det och det blir precis som man vill. Det Media känns kanske lite långrandigt att gång efter annan ägna sig åt någon slags programförklaring, men det här är faktiskt första gången som alla bitar fallit på plats i den helhet Groove efter- strävar med vår boksida. Det är en tredjedel svenskt i och med Björn Magnussons tveeggade hyllning till Feber, en tredjedel välkonserverad rockhistoria från tiden när folkmusiken plugga- de i, och en tredjedel kuriosa i den tvärhandshöga skepnaden av komikern Mickey Katz – ansvarig för bland annat hiten Knock around the Clock. Det kan inte bli bättre. Dan Andersson/bokredaktör

BÖCKER Eftersom Papa, Play for Me är en självbio- Vad som egentligen händer medan Dylan fräser bör,och sakligheten är en av bokens styrkor. ”Feber” grafi, lyser mycket av Katz personlighet igenom fram texten till Maggie’s Farm och Mike Visst har han åsikter,ofta vasst och fyndigt for- JAN GRADVALL,ANDRES LOKKO, MATS i texten – det gör boken underhållande. Samtidigt Bloomfields gitarr loskar ur sig spretiga riff lär mulerade, men han ställer sig aldrig i vägen för OLSSON, LENNART PERSSON kan det bidra till en viss rörighet. På samma vi aldrig få veta med säkerhet. Kanske buade ämnet. Resultatet blir lika livsbejakande och Modernista sätt som det kan vara svårt att se det seriösa publiken åt att deras protestsångargunstling frodigt som den musik han skriver om. Och därför och kvalitativa i Mickey Katz musik på grund hade fräckheten att spela elektriskt på en fin- känns det här och nu, med rötterna i det förflutna De här herrarna skulle förmodligen kunna av alla upptåg, känns det som att det även här stämd – och politiskt korrekt – tillställning. och armarna sträckta mot framtiden. Förords- bygga en trappa halvvägs till månen med sina finns en ridå av humor som ibland döljer personen Kanske ville man bara sänka volymen som var författaren Mark Brend sätter fingret på exakt skivsamlingar.Den gemensamma nämnaren är bakom den. Och precis som självbiografier i all- alldeles för hög för den skorrande ljudanlägg- rätt ställe när han konstaterar att The Byrds tidningen Pop – kvartetten förenades i sista mänhet känns det, trots den fylliga introduktio- ningen. Och kanske ville Pete Seeger,trots allt, genombrottslåt, tolkningen av Dylans Mr. Tam- numret innan tidningen lades ner.Innan dess nen, att man bör känna till Mickey Katz lite hugga av kabeln till utrustningen med en yxa bourine Man, transcenderar omständigheterna hade samtliga verkat i mängder av fanzines och grundligare för att ha en tillfredsställande för att få stopp på helveteslarmet. Och vem som och tiden när den spelades in, med en vitalitet dagstidningar. behållning av boken. Både Spike Jones och vann knytnävsslagsmålet mellan Dylans manager som inspirerar och trollbinder än idag. Det är I nättidningen Feber fick de en möjlighet att Mickey Katz var artister som samtidigt som de Albert Grossman och folkmusikpuritanen Alan en av de viktigaste aspekterna av Turn! Turn! sticka fingrar i luften och gräva bland sina skivor. var mycket skickliga också skruvade till, och Lomax vet väl ingen. Men att rockmusiken Turn!. Den här tegelstenen är bokslutet. Själv är jag bitvis nästan drev med, den amerikanska nöjes- oåterkalleligt ändrades den 25 juli 1965, det Richie Unterberger har tidigare skrivit ett så pass gammal att jag har ett nummer av Pers- världen på 1950- och 60-talen. Och att idag vet vi. par böcker om visionärer i rockens periferi, sons gamla fanzine Feber som innehöll en artikel läsa ett porträtt av en sådan man ger svårigheter, Newport 1965 är upptakten till Richie samt enorma mängder skarpsynta recensioner om Curtis Mayfield. Jag kan omöjligt hitta mitt både att förstå kulturen och tidsandan. Men att Unterbergers insiktsfulla pionjärarbete om den för bland annat nätencyklopedin All Music exemplar som antagligen gömt sig mellan någon Mickey Katz var en stor underhållare råder det amerikanska folkmusikens utveckling till den Guide. Inte nog med att han är en suverän stilist skivkatalog från Demon Records och ett gammalt inga tvivel om. folkrock som härjade både på topplistor och med träffsäkra analyser av musikaliska och nummer av Mojo, Dazed and Confused eller Magnus Sjöberg underjordiskt under ett par års tid. I widescreen sociala sammanhang, hans researcharbete är någon skrymmande samling. Det är effekten ger han artister som Kingston Trio och Peter, imponerande. Han har läst fler artiklar än vad kontakt med dessa veteraner har.Man följer ”Turn! Turn! Turn! – The ‘60s Folk-Rock Revo- Paul & Mary en plats i historien. Även om de väl någon mindes fanns och intervjuat mängder nästan omedvetet med på resan – alternativet lution” med sina vattenkammade versioner av Tom med artister,både välkända och idag praktiskt är att strunta i pekpinnarna och ge sig ut i RICHIE UNTERBERGER Dooley och If I Had a Hammer mest liknade en taget bortglömda. Donovan, Pete Seeger,Tom djungeln av skivor själv, vilket förmodligen är Backbeat Books amerikansk motsvarighet till Göingeflickorna, Rush, Judy Henske och Steve Gilette är bara ett målet med deras arbete på Feber. banade deras kommersiella framgångar väg för fåtal av alla som kommer till tals. Författaren Boken samlar krönikor och recensioner, 1965 gör Bob Dylan ett musikaliskt tumultartat konstnärligt mer trovärdiga artister – givetvis knyter ihop materialet till en tät berättelse som smala importplattor blandas med mer givna framträdande vid Newport Folk Festival. Med Dylan, och därefter Byrds, Lovin’ Spoonful,The är både underhållande och informativ. Man storbolagsartister.Här finns inga objektiva sig på scen har han det högljudda och barriär- Mamas & The Papas och karavaner av andra. skrattar högt åt verbala och historiska dråplig- bedömningar.Samtliga texter är personliga som nedbrytande Paul Butterfield Blues Band. Unterberger är noga med att ära den som äras heter,och jublar över hur kunskapen flödar till dagböcker och de tål faktiskt att läsas flera och med i bisatserna. gånger även om det ibland är omöjligt att inte Alla med intresse för rockmusik överhuvud- störas av den självbelåtna tonen som bitvis taget borde läsa Turn! Turn! Turn!. Och den skymtar.Och intima möten med namngivna som vill börja skriva om rock och den som redan artister (ibland inte så namngivna) på någon gör det ska betrakta boken som ett standardverk. slags kompisnivå tillför inte mycket mer än att Den är en bländande uppvisning i föredömligt man får veta att musikskribenter träffar många hantverk. Jag kallar den gärna en av de bästa popstjärnor. rockböcker som skrivits. Jag kan ändå inte låta bli att ge Feber tum- Peter Sjöblom men upp. Men gillade du inte Pop eller Bibel, kommer du inte att gilla Feber heller. DVD Björn Magnusson ”Live in London” JUDAS PRIEST ”Papa, Play for Me – The autobiography of Steamhammer/MNW Mickey Katz” MICKEY KATZ Försök åla dig i läderstället, på med nitarna Wesleyan University Press och följ med gamla metallgubbarna i Judas Priest på konsert. DVD:n Live In London inne- Mickey Katz var amerikansk underhållare av håller 19 låtar från Demolitionturnéns stopp judisk börd. Från att ha spelat med bland andra vid Londons Brixton Academy den 19 december Spike Jones gjorde han sig ett eget namn bland 2001 med nye sångaren Ripper Owens vid annat genom att göra populära amerikanska micken. Och trots att publiken försöker komma låtar på yiddish och med klezmerkomp. Papa i rätt stämning är saknaden efter Rob Halfords Play for Me, Katz självbiografi, kom ut första röst, och framförallt närvaro, stor.Låtarna är gången 1977. Nu släpps den i nytryck med en coverbandsaktiga och poserna välkända. Dessutom ny utmärkt introduktion av den amerikanske tror unge Priestdyrkaren Ripper att falsettvrål musikskribenten Josh Kun – en introduktion löser allt. Men hårdrockfans är trofasta och som gör Katz storhet lite mer förklarlig och dessutom vana vid personalbyten i banden. Fast förståelig för den generation som missat någon riktig partystämning infinner sig inte för- honom. rän bandet kör Breaking the Law och andra Han berättar relativt utförligt, komplett låtar från mästerverket British Steel. med små anekdoter,om hur han via diverse Extramaterialet bjuder på taffliga intervjuer, turer kom att hamna i den ändå rätt respektabla turnébusshumor,soundchecks och diverse mer positionen med Spike Jones att han kunde gå eller mindre intressant information – det mesta vidare med sina egna idéer.Oftast fylld av skämt- har man sett hundra gånger tidigare. Men själv- lynne och lika ofta av sitt judiska ursprung kom klart vill man ändå komma in bakom scenen, han också att, med eller utan avsikt, bli en fram- och jag gissar att rockstjärnedrömmen lockar hävare av den judiska kulturen, även om den fler än mig. oftast skymtade bakom de dråpliga inslagen. Gary Andersson Kerstin Björk Kerstin

22 Groove 6 • 2002 www.groove.st 23

Groove är tillbaka och ingenting tyder på att hösten skulle bli sämre än våren och Album sommaren skivmässigt. Groove älskar musik, Groove hyllar och sågar men glöm inte av att varje recension är en röst, en åsikt.Vi uppmanar alla att lyssna själva och bedöma.Vi ger er bara liten spark i rätt riktning. Björn Magnusson/skivredaktör

AGORAPHOBIC NOSEBLEED jag nog blivit besviken över att den enda riktigt BLAZE of Blood to the Head storslagen, känslosam och ”Frozen Corpse Stuffed with Dope” hållbara låten på skivan är halvårsgamla singeln ”Spiritually Speaking” intensiv även om tempot ofta är dämpat. Plattan Relapse/MNW Calleth You, Cometh I. Slip’n’Slide/Goldhead inleds med tre urstarka spår (Politik, In My Det händer ibland att det görs musik som verk- Thomas Nilson ”I remember house when house was soul music Place och God Put a Smile Upon Your Face) ligen gör ont på riktigt. Mig veterligen så händer RICHARD ASHCROFT and r’n’b, before house was disco. I remember för att efter ett tag sätta sig. Bandet ter sig då det inte så ofta.Våren 1998 kom just ett sånt ”Human Conditions” house before the superclubs. I remember house som en mjuk variant av U2. Ofta framträder album, Honky Reduction. En osannolik debut Virgin when house was about love”. sångaren Chris Martins bedjande röst tillsam- av ett band som kunde betecknas som lika Om The Verve aldrig hade funnits, om Urban Kevin Hedge och Josh Milans smålegenda- mans med ett piano eller stråkarrangemang och osannolika. Snabbare än en dopad Ben Johnson. Hymns aldrig hade spelats in, om Ashcroft och riska housegrupp Blaze har existerat sedan det mjuka kompet hamnar i bakgrunden. Men Hårdare än Svappavaaragruvan. co aldrig skrivit Never Wanna See You Cry, On mitten på 80-talet, så visst minns de här snub- allt Coldplay gör har sin plats, och allt hakar i Frozen Corpse Stuffed with Dope känns Your Own eller Man Called Sun, då hade Human barna hur housemusiken lät innan Daft Punk och något annat – allt hänger ihop. minst lika viktig som vilken Springsteen-platta Conditions varit en förbannat bra platta. Även Paul-jävla-Oakenfold. Det visar de om inte Avslutningen på A Rush of Blood to the Head som helst. På 38 minuter och 33 sekunder ges Ashcrofts förra soloplatta med den förkrossande annars på Do You Remember House?, som är magnifik. A Whisper, det episka titelspåret 38 låtar.Man ska se på Frozen Corpse Stuffed bra A Song for the Lovers. Rösten skojar man låter som den vore inspelad ungefär 1987. och vackra Amsterdam ger mig ståpäls om och with Dope som man ser på en symfoni eller ett inte bort så där utan vidare. Eller texterna. Men Man kan naturligtvis säga att Blaze är lite om igen. Och jag vet, bandet balanserar på och samma musikstycke. För som titeln anspelar med vetskapen att karln är förmögen till sådana konservativa, men eftersom deras själfyllda gränsen till prettoavgrunden, men i mina öron så kan det vara tungt att ta sig igenom första mästerverk som The Verve gjorde, är soloplattorna house för det mesta är så jävla bra så bryr man klarar de den akten galant. gångerna, tänk dig ett ännu hårdare Atari Tee- långt mycket slätare. Eller om man så vill, trå- sig inte. Man önskar bara att de kunde lämna Gary Andersson nage Riot. En perfekt platta att rensa bort all kigare. Men det låter fortfarande väldigt The sina jazzfunkinfluenser ifred. Och hålla sina DARK TRANQUILLITY MTV- och ZTV-slagg som samlat sig under Verve, även om han inte riktigt når fram. Den Earth,Wind & Fire-influenser inom rimliga pro- ”Damage Done” sommaren. överväldiga desperationen är borta, säkert portioner.Det är helt okej att bjuda in Philip Century Media/Border Per Lundberg G.B. också kemikalierna från hans ådror.Men Human Bailey som gästartist men två Earth,Wind & IN FLAMES THE ARK Conditions är en bra platta och Lord I’ve Been Fire-pastischer med världsförbättrarbudskap ”Reroute to Remain” ”In Lust We Trust” Trying är en grym låt. på samma skiva är åtminstone en för mycket. Nucelar Blast/MNW Virgin Annica Henriksson Thomas Nilson Det är förvånande att ett band som Dark Tran- Åh gud, pompös och överarrangerad popmusik AZURE RAY BRIGHT EYES quillity som alltid varit noga med att flytta kan verkligen vara ljuvlig. Inte i The Arks ver- ”November” ”There is No Beginning to the Story EP” gränsen framåt för sin ”melodiska death metal” sion då – om någon nu trodde det – utan som Saddle Creek/Border Wichita Recordings/Border nu tar ett steg tillbaka. Efter mästerverket Haven McAlmont & Butlers fantastiska comeback- Redan när Orenda Fink och Maria Taylor läspar Vid det här laget har väl de flesta redan koll på återvänder de till tiden för The Gallery och ett singel Falling. Fyra minuter popmagi som ome- So I’m Waiting for this Test to End vet man att Conor Oberst och hans övernaturliga talang för mer råbarkat sound.Visserligen är Damage delbart förlåter såväl Butlers soloskivor som November är en bra skiva. Lågmälda, angelägna låtskrivande. Det är inte så mycket jag behöver Done en bra skiva, och en låt som Final Resi- McAlmonts klänningar.Jag älskar den förbe- och vackra röster till en sparsmakad ljudbild säga om denna 4-spårs EP,förutom att den bör stance till och med suverän, men skivan över- hållslöst. som domineras av akustisk gitarr.Tredje spåret införskaffas. Fullängaren Lifted har också hun- raskar inte som Dark Tranquillity gjort hittills. Så varför har jag då så fruktansvärt svårt inleds av dubbla bastrummor som ökar allt nit landa i butikerna. Men för den skull ska man Det andra stora bandet inom ”the Gothen- för The Ark? Kanske för att jag vet att ekona av eftersom låten breder ut sig, lite som en ångvält inte strunta i denna EP.Fyra fantastiska låtar. burg Sound”, In Flames, går istället åt motsatt Phil Spectors ljudbyggen finns där någonstans i av ömhet. Jag har inte hört Townes van Zandts Ja, fantastiska.Tänk er Conors röst och dessa håll och har gjort en skiva som inom deras rå- det McAlmont & Butler försöker göra, medan originalversion av I Will do These Things men ord. ”The kitchen is cold/But the coffee is warm/ märken kan kallas poppig. Flera riff och melodi- The Ark alltid kommer ha sina musikaliska röt- fattar ändå att den måste vara bra. And the sun’s coming up/The day has just begun/ slingor sitter perfekt, men ofta punkteras låtarna ter i Freddie Mercuryplanscherna på Ola Salos Från Azure Ray är steget inte alls långt till But you’re already bored/Bored of cheering me av rena arenarefrängerna. Reroute to Remain pojkrumsväggar.Kanske för att Salos homoad- Lisa Germanos plattor tillsammans med Howe up/Bored of calming me down/Bored of drying låter som att In Flames söker efter något de optionslåt Father of a Son är så usel att man Gelb. Lika påträngande. Nu när hösten är på my eyes/But there once was a time/When you inte riktigt vet vad det är,och slutprodukten blir får lust att rösta på Kristdemokraterna i ren ingång så måste man ha November i sin närva- were the one”. Mer behöver jag inte säga. Jag ett varken eller. protest mot glamrockfjollor med socialt patos. ro. Den kan bli din konstgjorda andning när kan inte tänka mig att leva utan Bright Eyes. Peter Sjöblom Eller så är jag helt enkelt bara för gammal. kylan biter i kinderna. Annica Henriksson DIVERSE ARTISTER Men även om jag hade varit tio år yngre och Per Lundberg G.B. BUC FIFTY ”Blue Skied an’ Clear” omedveten om vem Freddie Mercury var hade ”Bad Man” Morr Music Battle Axe/Border Slowdive. Ett av alla dessa engelska shoegazer- Buc Fifty är den klart hårdaste rapparen på band från början av 90-talet.Thomas Morr. hela kanadensiska Battle Axe. Det är i och för Tysk -skivbolagsboss som blivit FRANK BLACK AND THE CATHOLICS sig inte så konstigt eftersom de flesta andra på nostalgisk för sin svunna ungdom. Eller nåt. ”Black Letter Days” bolaget nog har tillbringat mer tid vid datorn än Och frågan som lyder: vad händer om vi blandar ”Devil’s Workshop” i gathörnet. Buc Fifty är också en veteran som dagens electronica med gårdagens indierock? Cooking Vinyl/VME har rappat med så skilda storheter som Eazy-E Svaret är,fjorton Slowdive-tolkningar och tret- och The Pharcyde. När han äntligen får ut ett ton nya låtar av Thomas Morrs vänner och sig- Gamle Pixies-stöten Frank Black vill inte album har också en del av materialet några år nade artister.De flesta av de här banden har göra annat än spela in skivor.Här kommer på nacken. Som rappare är Buc lagom stöddig förut gjort mest instrumental musik, och efter två stycken på en gång. Och visst har han utan att bli jobbig och han berättar en del roliga att ha hört deras Slowdive-tolkningar förstår fortfarande något kvar att ge, men hans väg historier på till exempel Life Ain’t Fair. Men man varför.Nja, riktigt så dåligt är det kanske hittills har varit underlig. Med Pixies åstad- likt många andra släpp från Battle Axe blir Bad inte. Men att gömma en osäker sångröst under kom han i slutet av 1980-talet knivskarpa Man lite seg i längden. Producenter som Rob diverse vocodereffekter blir i längden riktigt rockklassiker i parti och minut, låtar som medvetna minimalister.Sammetslena Chip The Viking och Kemo är långt ifrån dåliga, men ointressant. Det förekommer en hel del sång blandade musikalisk framsynthet och text- Away Boy med sina smekande slidegitarrer, deras grejer låter alltid ungefär likadant. Bad även på de nya låtarna, men här funkar det mässiga upptäcktsfärder,hårt och mjukt. det intensiva titelspåret med charmiga körer Man är åtminstone så bra att det inte borde bättre. Kanske för att bara de som verkligen Som soloartist har han jobbat sig bakåt i i rockrefrängen och alldeles utsökta balladen dröja ett decennium till Buc Fitys nästa platta. kan sjunga gör det, eller för att vi slipper vocoder- utvecklingen och producerat mycket rakare How You Went So Far borde överleva plat- Daniel Severinsson övningarna. Hybriden av gitarr och electronica rock med mer inslag av bland annat country. tan. De elva spår som bildar Devil’s Work- COLDPLAY resulterar i några snyggt lågmälda poplåtar Han verkar vilja skala bort all utsmyckning shop är kvalitetsmässigt av andrasortering ”A Rush of Blood to the Head” med en ovanligt fräsch ljudbild. CD:n med och bara förlita sig på melodier och och borde fått stanna i replokalen. Capitol Slowdive-tolknigar kommer jag inte lyssna på refränger.Förhållningsordern til musikerna Om vissa låtar ibland kan kännas lite Coldplay är ett annorlunda popband eftersom många gånger,medan den andra CD:n snurrar (där Pixies-gitarristen Joey Santiago ingår) mossiga och händelsefattiga så gör Frank de faktiskt lyckas kombinera politik med miljon- titt som tätt i spelaren. måste varit: ”Håll igen”. Blacks röst det definitivt inte. Han jobbar försäljning. Bandet uppmärksammar orättvisor Henrik Strömberg Nåväl, dessa båda album är i alla fall med mindre medel numera, men skapar i världen utan att folk verkar tolka det som pro- DIVERSE ARTISTER lågmälda historier inspelade i Kalifornien. något slags förtroende hos mig. Han låter paganda, vilket ger hopp om mänskligheten. Att ”Soundbombing III” Black Letter Days blev klar först och är som han ser ut: rund och kramgo. Men bandet tagit kontroll över sin konstnärliga gär- Rawkus/Universal definitivt bäst, den har en inbjudande närhet samtidigt har han nåt Twin Peaks-aktigt ning känns självklar,konstigt att inte fler band Skivbolaget Rawkus glans har falnat rejält på och spänst. Känslan av öppenhet och lek- sken över sig… gör det… sistone. Och tredje mix-plattan i Soundbombing- fullhet genomsyrar dess 18 spår och Frank Gary Andersson Debuten Parachutes presenterade ett knippe serien kommer nog inte att ändra på det. I ett Black framstår som en av rockens mest själfulla låtar och musiken är även på A Rush försök att återta marknadsandelar satsar man

www.groove.st 25 Vinyl

Den dynamiska duon Promoe och Timbuktu på säkra kort som meningslösa remixer av Kool positivt med ambitioner men Fjärde Världen demos, livematerial etc. fortsätter sitt givande samarbete på EP:n The G Raps My Life och Jonell & Hi Teks Round & har ofta tenderat att prioritera fyndiga rim och På debutplattan hörs ett Bad Sleep Well (JuJu/DvsG/Playground). Bakom Round. Den senares återanvändning av Rapper’s teman på bekostnad av känsla och attityd. ungt och ganska ofärdigt band. De oftast korta spakarna är Breakmecanix en smula mer åter- Delight i Crew Deep känns inte heller särskilt Glädjande nog kommer mina onda aningar låtarna är kantiga med en lite stel och metallisk hållsamma för att ge de båda micktrollkarlarna spännande. Fast Rawkus hit-sug är positivt också snabbt på skam. Med undantag för ett smått inramning. Det finns ändå en närvaro och pigga stort utrymme. Att plattan är bra är lika väntat för det är säkert det som ligger bakom Styles P.& pretentiöst intro och några stolpskott som låtar som People Know och Your Turn My Turn som att etablissemanget får sig ett par rejäla Pharoahe Monchs fina The Life. Andra bra spår gamla Brödraskap är Världsomspegling ett är behållningen. Robert Forsters sångstil har kängor.Men The Bad Sleep Well är långt ifrån är Q-Tips parentes What Lies Beneath och The riktigt fint album. Matte är i sitt livs form och inte riktigt hunnit hitta formen ännu och känns lika livsviktig som annat de åstadkommit. Och Roots feat.Talib Kwelis oväntade partyanthem kickar hur många stilar som helst utan att det mest påtvingad. trots att engelska är Timbuktus förstaspråk är Rhymes and Ammo. Men överlägset bäst är Freak låter ansträngt och Tom P ligger inte långt På från 1983 börjar det på svenska han är allra bäst. Daddy som är ett, för mig helt osannolikt, sam- efter.Det skulle kunna bli krystat i formmässiga Forster få styr på sina melodier och sin sång. Bakom sjuspårs-EP:n The M.O.F Blend arbete mellan och Rockwilder.Mighty experiment som Festfixarna där de iklär sig Jag älskar hans sätt att få in så mycket text som (Blenda) ligger naturligtvis Göteborgs Mics of Mos både rappar och toastar över ylande gitarrer rollerna ”narkotika” och ”alkohol” men jag möjligt i en låt och ändå lyckas snärja ihop någon Fury. Rusty James tunga beats låter mer ame- och verkar alldeles ha glömt conscious-kepsen tycker det funkar. slags melodi. För den som orkar sätta sig och rikansk östkust än svensk västkust, han visar hemma. Annars består Soundbombing III mest Gäster som Advance Patrol, Fattaru, Sam-E, analysera Forsters texter finns mycket att hämta. tydligt att han tillhör toppskiktet bland svenska av slentrianmässigt ihopmixade sömnpiller. Timbuktu och Highwon tillför alla något utan Musikaliskt är det tidstypiskt tidigt åttiotal som producenter.Det finns heller ingen anledning Daniel Severinsson att för den skull stjäla showen. Fast det bästa för tankarna till The Cure. Bäst är Cattle and att anmärka på J-Styles rap förutom att tex- DIVERSE ARTISTER med Världsomspegling är musiken. Masse, Oskar Cane, en sån där poplåt som Go-Betweens är terna ibland går lite på tomgång. Någon kanske ”Trojan Revive Box Set” Skarp, Breakmecanix och, inte minst, Sekken bäst på. Elegant riffiga akustiska gitarrer och säger tråkigt, men själv tycker jag mest det är Trojan/Border Thautz a.k.a. Matte, radar upp en hel hop stän- en sångmelodi som tar dig till himlen. skönt att M.O.F.nöjer sig med att göra klassisk Det här måste bara nämnas igen. Enligt brittiska kare. Uh oh är en klockren klubbrivare och Extra-CD:n innehåller bland annat vackra hiphop utan krusiduller.Och när Jogi kör Trojan har etiketten tillräckligt med material i Vänta tills ikväll har en refräng som borde singellåten Man o’sand to Girl o’sea som också refrängen i titelspåret och avslutande Sum- gömmorna för att kunna ge ut en ny samlings- göra den till hit till och med på reklamradio. finns i en mer slipad version på Spring Hill mervibes Part II tänder det faktiskt till rejält. platta varje månad. Under hundra års tid! Och Daniel Severinsson Fair. Men mycket av Before Hollywoods extra- Daniel Severinsson så friskt som bolaget vräker ut skivor är påstå- FUNKI PORCINI material känns som en tillbakagång till det endet knappast någon lögn. Och Trojan Revive ”Fast Asleep” ofärdiga Go-Betweens. Lite uppjagat desperat Sveriges mest hårdnackade hiphop-band Loop- Box Set är den bästa utgåvan på länge. Ninja Tune/Playground och kantigt. troop släpper ny tolva där de bjuder in oss på Den lilla papplådan rymmer som sig bör 50 Inom musik pratar man ofta om resor.Artister På Spring Hill Fair har bandet hittat sin hembesök. Poliser och rasister göre sig som låtar fördelade på tre skivor och täcker upp en kan även ha en förkärlek att beskriva sitt alster ultimata form och utvecklats till ett självsäkert vanligt icke besvär i den omtumlande nästan livaktig period inom jamaicanskt musikliv.Tiden som en resa. Det kan vara att ett album inne- band. Det är första plattan i den oslagbara trilogi G-funkiga Looptroopland (DvsG/Playground). från att rocksteadyn började klinga av fram tills håller spår som inom genren låter old school- som följs av mästerverket Sixteen Lovers Lane I slutet leker de dessutom Snoop Dogg. Men att reggaemusiken och dubexperimenterandet uppblandat med eklektiska sånger. Eller ett pre- och Tallulah. Ganska traditionell ljudbild men även om Looptroop är musikaliskt partysugna tog form. Det som i dag kallas revive eller classic tentiöst sätt att låta meddela att låtarna i början med starkt inbjudande låtar.Trumpeter och sax- finns det alltid något beskt i botten av glaset. reggae. Det vill säga skön och avspänd baktakts- är långsammare än de mot slutet av skivan.Vid ofoner försöker få plats bland Forsters långa Partyrökare blandas med skryt, kärlek och popsoul med gnistrande melodier,signerade Gud, jag hatar det uttrycket. Och jag hatar mig texter. You’ve Never Lived Here är en klassiker uppercuts. B-sidans Heads Day Off gästas av artister som The Emotions,The Mellotones och själv desto mer för att jag inte kan komma på med intensiv sång och är ett Chords och Timbuktu som klanderfritt ser till Keith Harriot, Junior Murvin och Amiel Moodie något annat sätt att beskriva denna skiva. poetiskt popmästerverk. Nu väntar vi bara på att poolpartyt aldrig slutar utan att därför & The Dandemites. Förutom att de flesta spåren Det är möjligt att jag fastnat vid låttitlarna. att få se fortsättningen på denna återutgivning. glömma att polisen kan lura runt hörnet. är riktiga pärlor har många dessutom varit både De samsas under namn som The Big Sea, We’re Jonas Elgemark Lilla bolaget Doze fortsätter med två släpp bortglömda och riktigt svåra att få tag på. Out of Here och Terminal C3 UK. Alla vet i och HOT SNAKES på en gång. Rusty James & Aegiz levererar på Robert Lagerström för sig hur svårt det är att döpa instrumental ”Suicide Invoice” Warstories framförallt bra melodier men också BAXTER DURY musik. Men här finns något mer som lyckas Awami/Border bra rap med skönt skrap i rösten. Hitvarning på ”Len Parrot’s Memorial Lift” binda ihop vid en första blick flosklig förpack- Hot Snakes är den perfekta mixen med folk den dystra krigshistorien Warstories. P.S.aka Rough Trade/Border ning. Det finns en stämning som jag inte hört så från Rocket from the Crypt, Drive like Jehu, Tha Marginal Error släpper sin tredje tolva Baxter Dury, son till Ian Dury, väljer ett lite all- mycket av sedan KLF:s Chill Out-platta och de Delta 72 och Beehive and the Barracudas. Och och gästas av Melor på The Thoughts som är varligare tonfall än sin pappa. Man kan förmoda två första Orb-skivorna. Jo faktiskt, det låter det som anades på deras förra platta är nu ödesmättad med tung reggaebas och klistrig att Baxter Dury har smak för Spiritualized, John 1990-ambient om det hela. Här finns även klara totalt bekräftat. refräng. B-sidan är tillbakalutad där P.S.för- Lennon, Mercury Rev á la Deserter’s Songs och inslag som pekar mot Tromsö och Biosphere Inte sedan Wipers, eller möjligen ett och klarar läget utan pardon. .Dury lånar till och med helt öppet under samma tidsperiod. Själva ljudbilden är på annat Blast First-band som Bitch Magnet, har Energisk galen och givetvis obegriplig rysk refrängen från Velvet Undergrounds Sweet något sätt varmare än den IDM/ambienta musik jag hört en sån energi. Och det är inte bara hiphop står Comrade (Öststatgrammofon) för. Nothin’ och väver otvunget in den i sin egen som funnits under de senaste tio åren. Jag kan energi för sakens skull. Det här är på riktigt och Hårdast svänger instrumentala DJ Ghandi vs. Beneath the Underdog. Men Len Parrot’s lätt kosta på mig ett mysigt, igenkännande leende varje musiker brinner ut i fingerspetsarna. Jynx som är en skitig och svängig klipp- och Memorial Lift är inte ett upplag för stöldgods. åt detta. Gitarrerna hugger sig fram smidigt, melodiskt klistra-blues. Dury vet hur man kombinerar det bästa av det Det varma myset inkorporeras även i närmast men stenhårt. Och sångaren, John Reis, så Björn Magnusson bästa, och det gör skivan till en av de mest geniala rytmer.Inte de gamla vanliga trötta, trovärdig, närvarande och så på riktigt att man Compare/Skima (Vertical Form) är tydligen övertygande debuterna på länge. söndersamplade beatsen utan krispigt färska bara ramlar bakåt. De flesta låtar är under tre första tolvan i en trilogi av Leftfield-medarbe- Peter Sjöblom men ändå gammeldags jazzbreaks. Kombinatio- minuter och att så mycket elektricitet, energi taren Nick Rapaccioli. Compare är det vinnan- EVE nen av detta samt att det inte finns mellanrum och variation ryms är endast briljant uppvisning. de spåret, en minimal men väldigt svängig tech- ”Eve-olution” mellan låtarna gör att det blir en OK helhet. Jag Den nästan smärtsamt desperata titellåten träf- nolåt. Skima må vara mer DJ-vänlig, men Ruff Ryder/Universal kan till och med sträcka mig så långt att det far obönhörligt och refrängen är en explosion. I känns inte lika unik. Så det kommer två tolvor Trots att Eve kan skratta hela vägen till banken känns som en resa. Men när allt kommer om- låt efter låt knockar Hot Snakes utan en sekunds till? Det låter lovande. så är det synd om henne, hon har hittills inte kring är det ju inte 1990 längre. Nyskapande- tvekan. Paid in Cigarettes med sin nästan Beef- I FatCats serie med sjutummare i snygga lyckats pricka in en solid platta. Hitlåtar som faktorn på Fast Asleep är noll. Jag ser plattan heartiga takt, stötiga gitarrer och kanonrefräng bruna kuvert kan man hitta lite vad som helst. Let Me Blow Ya Mind har funnits men helheten som en valium. Jättebra när det behövs, men är en religiös upplevelse. Det finns något hos Hot Programme påminner om The Young Gods, och saknas trots produktionshjälp från storheter man nyttjar den inte som godis. Snakes som jag inte hört någon annanstans, inte bara för att de sjunger på franska (engelsk som Swizz Beatz, Irv Gotti och Dr Dre och Peter Jernberg något som saknas i all annan ny musik som översättning medföljer). Nån sorts postrock, mikrofongäster i form av DMX, Jadakiss, Missy THE GO-BETWEENS påstås vara vital och energifull. Hot Snakes med arga texter.Engagerande, i synnerhet A- Elliott, Alicia Keys, Snoop och Nate Dogg. Och ”Send Me a Lullaby” lever och har gjort det elektriska mästerverket sidans Une Vie (Border). Charlottefield låter även Eve-olution är slätstruken. Och bara för ”Before Hollywood” som jag längtat efter.Jag jublar av urladdning. mer som klassisk brittisk indie på sin trespårs- säkerhets skull är Let Me Blow Ya Mind från ”Spring Hill Fair” Jonas Elgemark EP.Bryter kanske inte vidare ny mark, men det förra plattan Scorpion med här också… Circus/Universal INTERPOL låter bra, särskilt när sångaren håller tyst. Gary Andersson Go-Betweens är ett av 80-talets få ultimata kult- ”Turn on the Bright Lights” Anti-pop Consortium har visserligen splitt- FJÄRDE VÄRLDEN band i bemärkelsen att de aldrig förlorat sin Labels/Virgin rats, men innan det släppte de singeln Ghost- ”Världsomspegling” integritet. Och äntligen har kulturgärningen Svara på det här:Vad ger man för ett New York- lawns (Warp/Border). Intelligent hiphop inklu- JuJu/Playground skett. Australiernas tre första album har hamnat band som låter som Kitchens of Distinction, sive en och annan cool robotröst. Remixen av Trots att jag gillar singlarna För alltid och Rik- på CD, inte en dag försent med tanke på att Adorable och Ride? Springhouse försökte en LFO låter särdeles bra. tiga proffs har jag inga högre förväntningar på vinylplattorna blir alltmer svåra att få tag i. gång i tiden utan att komma någonstans. Henrik Strömberg Fjärde Världens fullängdsdebut. Det är givetvis De kommer med en extra CD med outgivet; Interpol gör det klart bättre, men varför? Pre-

26 Groove 6 • 2002 Album

cis samma fråga bör man ställa till BRMC och en i det närmaste religiös uppenbarelse i små album var däremot inte så roliga och en mängd omtalad för dess breda utbud av brasiliansk deras vidriga fascination för någonting de aldrig banaliteter i väntan på att den fulla effekten av band har snott deras koncept och säljer mycket musik. Och det märks att han inte bara säljer någonsin kan klara av. Hultsfredsspelningen i år det positiva budskapet ska skölja över lyssnaren. mer skivor.Med Untouchables flyttar Korn fram skivor.KJM blandar gärna in latinorytmer och var ett under av gubbighet och ocoolhet. Interpol Dan Andersson positionerna igen och visar att de åtminstone låter dem bära mycket av musiken på skivan. är nog däremot ruskigt medvetna om sin totala KARATE vågar försöka utvecklas.Tyvärr når de inte Jag gillar det jag hör,men ibland blir det ”utighet”. Att hämta grunder i Chameleons och ”Some Boots” ända fram, men blytunga öppningslåten Here to blir lite för mycket fusionäventyr.Det blir lite Echo and the Bunnymen är väl så ohippt det Southern/Border Stay visar i alla fall att man sopar banan med för många element i musiken och jag hade tyckt kan bli? Och att sedan hitta huvudingredienserna Geoff Farina är en upptagen man. När han inte de flesta kopiorna. bättre om Spirit of the Sun om KJM inte hade i hopplöst daterad brittisk luggpop gör väl inte turnerar eller spelar in skivor med Karate eller Daniel Severinsson velat så mycket med varje spår. saken lättare. Samtidigt hade jag själv dödat sidoprojektet Secret Stars så skriver han på sin KPIST Mats Almegård för att höra Interpol för tolv år sedan. Faktiskt avhandling Humans and hardware: A history of ”Enemies of Silence” LIARS är de oftast tusen gånger bättre en förlagorna. analog music synthesis. På Farinas meritför- Nons/MNW ”They Threw Us All in a Trench and Stuck a Säkert står de än mer still än Slowdive, har teckning finns också ett samarbete med Bill Jag hade hoppats på något bättre än det här av Monument on Top” luggar djupare än Swervedrivers första basist, Finnegan, tillverkare av distpedalen Klan Centaui. ett av Sveriges bästa liveband. Över ett år efter Blast First/Playground är snyggare än och har mer Han bygger också om och utvecklar gitarrför- att man börjat skicka ut promokopior på den This Mud Makes That Mud: basmuller,ett pedaler än Chapterhouse. Alltid kommer dessa stärkare. tänkta singeln Golden Coat är albumet fortfa- försiktigt gitarrplock, ett fantastiskt dubbigt amerikaner och snortar upp resterna. Jag har På Some Boots, Karates femte album, fort- rande inte släppt, och när den väl kommer är trumspel. Loopat i trettio minuter utan att jag lyssnat på Interpol och skrattat, men nu inser sätter de utveckla sin högst säregna stil och nyss nämnda låt hart när den enda som är lyss- reagerar,och försvinner bort i viktigare tankar. jag att de gör det på allvar och så jävla bra att med Farinas lite klagande, uppmanande stämma ningsbar.Även om jag gillar KPIST:s tunga synt- Liars annars föga originella Gang of Four/Shellac- man har lust att hoppa på Doves och begära tillsammans med den varma, luftiga analoga basslingor och nästan symfoniska låtuppbygg- hybrid når flera andra gånger högt. För att de pengarna tillbaka. ljudbilden har de presterat ännu ett storverk. nader,och även om bandet har något alldeles har vett att begränsa sig och låta det hårda Fredrik Eriksson Farinas gitarr ligger i förgrunden och kan lika unikt, så är detta ett svagt andraalbum att släp- kontra det kaotiska vara kort. Märkliga infall, TOMAS JIRKU gärna jazza loss, dista, svaja, flippa ut. I högsta pa hela fem år efter debuten. Under den långa handklappsmaskiner och meningslösa ”aah”- ”Entropy” grad ett levande gitarrspel och en av vår tids väntan har vi förstått att det lagts ner mycket körer.Det är vackert. Sann hardcore rör sig Intr_version stora och mest egensinniga gitarrister.Jag energi på att göra en riktigt väl genomarbetad utanför melodin och koncentrerar sig på energin. En positiv effekt av skivbolagens rädsla för mp3- älskade verkligen förra albumet Unsolved och platta, och då är det synd att resultatet istället Liars progressiva kaos har sväng och hjärta. De fildelning är att det läggs ner mer arbete på hela Some Boots är visserligen lite mer inåtvänt och låter som det lokala bandet som aldrig lyckades använder elektronik men inte som självändamål. produkten. Många album kommer numera med det finns inte lika många direkta låtar.Lite mer få några spelningar.Främst är det dock den Minutemen spökar ofta och det känns fräscht! quicktime-videor,DVD-skivor eller liknande. återhållsamt och ödesmättat, men när man väl vedervärdiga svengelskan som stör.Visst, ingen They Threw Us... maler på ännu en gång och Tomas Jirkus fjärde skiva kommer i ett väldigt hittat in hittar man ännu ett litet mästerverk. kan kräva att en svensk ska låta som något jag njuter till fullo. snyggt handsytt omslag, och hade inte skivan Jonas Elgemark annat än en svensk, men det här bandet försöker, Fredrik Eriksson varit bra vore den nästan värd pengarna bara JUNIOR KIMBROUGH de tar i ända från tårna, och misslyckas kapitalt. OLLE LJUNGSTRÖM för omslagets skull. Men nu är skivan faktiskt ”You Better Run” Jag är besviken. ”Syntheziser” riktigt bra. Entropy är lite snabbare och mer Fat Possum/MNW Pigge Larsson Warner händelserik än hans förra skiva Immaterial, men På omslaget står en sliten Junior med en cigarett- KYOTO JAZZ MASSIVE I år är det tio år sedan Olle Ljungström solode- forsätter i samma spår: glitchig dubtechno, varm fimp i mungipan, bar överkropp och blå vägg ”Spirit of the Sun” buterade på Hultsfredsfestivalens Hawaiiscen. och skön. Det är många som hoppar på dub- som bakgrund. Utan Junior Kimbrough hade Fat Compost/Border Med blicken i backspegeln på hans fem första technotåget nuförtiden, men Jirku som varit på Possum troligtvis inte existerat.Utan hans juke Bröderna Shuya och Yoshihiro Okino har gjort album, förra årets samling Bäst undantagen, banan längre än de flesta, kan fortfarande få joint utanför Chulahoma, Mississippi skulle vi sig kända som duktiga jazz-DJ:s och för sina måste man säga att han åtminstone varit kon- det att låta nytt och spännande. aldrig fått höra den råa och oborstade bluesen mixar av bland andra Jazzanova och Fauna sekvent – den där helgjutna plattan undslipper Henrik Strömberg därifrån. Många av bolagets inspelningar gjor- Flash. Deras debutalbum har dock låtit vänta ständigt honom och trogne vapendragaren JAY-JAY JOHANSON des just där. på sig. Nu är det här och det låter som man Heinz Liljedahl. Samtidigt finns på varje skiva ”Antenna” Junior anses vara en av de större bluesgitar- kunde förvänta sig. Bra, välproducerad nujazz åtminstone fem fullträffar.Detsamma gäller BMG risterna tillsammans med Son House, Bukka som mixar in techno, house och i en Syntheziser. Låtar som Du var min enda drog, Det är möjligt att Jay-Jay försökte efterlikna White och Fred McDowell. Redan i tidig ålder multikulturell kaka. Sveriges sista cowboy, Stick iväg, Sjung om det elektroniska soundet på soundtracken till lärde Junior sig att spela så bra att han lärde Yoshihiro driver en skivbutik i Kyoto som är mig och Nitroglycerin 2 sällar sig stolt till Olles 70-talsfilmer med Stanley Kubrick och John upp sin vita kompis Charlie Feathers. Det är Carpenter när han gjorde Antenna och det är också de två som inleder plattan med Release möjligt att det också låter så i Jay-Jays huvud, Me från 1969. För egentligen är You Better LINDA THOMPSON men för mig låter det som att han gjort ett Run en historievandring genom en stor mans liv. ”Fashionably Late” album fullt med åttiotalssunkig synthpop. Inte Inte för att den följer en linjär tidsaxel, den är Rounder/Playground särskilt bra sådan heller.Singeln On the Radio lite mer fram och tillbaka genom tidsväven. är måhända småtrevlig men i övrigt låter Jay- Juniors blues är till skillnad från många andra Sjutton år är en lång tid. Barn hinner nästan Jay mest som ett underproducerat Army of Fat Possum-artister inte taggtrådsvass utan bli vuxna, liv hinner förändras, och för en Lovers.Vilket inte kommer vara något problem snarare suggestiv, drömsk och viktig. artist kan sjutton år vara ödesdigert. Särskilt för alla de artonåringar med för mycket svart Per Lundberg G.B. om man av ett eller annat skäl är förhindrad smink och en romantiserad bild av 80-talet som KINGS OF TOMORROW att göra musik under den tiden. Därför är kommer köpa det här med hull och hår. ”It’s in the Lifestyle – the Remixes” Linda Thompsons comeback en sådan triumf. Thomas Nilson Distance/Goldhead Hennes äktenskap med Richard Thompson JUNE PANIC It’s in the Lifestyle var och är en riktigt suverän tog slut i bitterhet och tårar för tjugotalet låtskrivare.Till och med Richard hoppar in ”Baby’s Breadth” house-fullängdare. Det vet Kings of Tomorrow år sedan, och för Richards del innebar det med sitt eldiga gitarrspel på öppningsspåret Secretly Canadian och skivbolaget också. Så bolaget sätter ihop ett sorgearbete pressat i vinyl. Linda jobbade Dear Mary; en rörande gest som Linda åter- Jeremy Preuss är mer än bara en excentriker en mix-CD med hitsen Finally, Tear it Up, In med teater och slogs mot sina psykologiskt gäldar med den värkande och egendomligt eller den senaste nya Bob Dylan – han är det the Night och Young Hearts i allsköns remixer. relaterade röstproblem. Hennes enda riktiga ambivalenta förlåtelsen Dear Old Man of idag enda alltjämt verksamma geniet i musik. En del som funnits på tolvor innan och givetvis soloskiva från 1985 fram tills nu, One Clear Mine. Under pseudonymen June Panic har han de lite unika som ska ge det där köpvärdet. Klappat Moment, var en besvikelse. Fashionably Late Bakom skönheten i de mollstämda, senaste tolv åren hängivit sig åt att i enkla men och klart, vi kallar den It’s in the Lifestyle – the kan däremot utan problem mäta sig med akustiskt inramade och inte helt oväntat folk- bedövande storslagna popsånger utforska delar Remixes. Som DJ tycker jag att det är jättetrevligt hennes bästa plattor med Richard: I Want inspirerande låtarna finns fortfarande mycket av den moderna världsbilden som få andra ens och materialet är bevisat vattentätt. Men om to See the Bright Lights Tonight, Pour Down värk. Inte minst i Lindas röst som alltjämt greppar,än mindre så rastlöst ifrågasätter som man inte är superfanatiker klarar man sig med Like Silver, Shoot Out the Lights. Jo, så bra en av de bästa kvinnliga rösterna inom June. Sist, på briljanta Horror Vacui, var det ursprungsplattan. Den är dock ett måste! är den. populärmusiken. Men det är inte en smärta gudsbegreppet som dissekerades. Den här gången Peter Jernberg Till betydande del är Fashionably Late som lamslår lyssnaren.Tvärtom. Någon sade handlar det om barn, fortplantning och döden, KORN gjord inom familjen. Utöver några namn- en gång att sann konst ska lyfta betraktarens utan inbördes ordning och utan vare sig bitterhet ”Untouchables” kunniga gäster som Rufus Wainwright och ande, och om det stämmer,då är Fashionably eller melankoli. Spunnen i traditionstrogen pop Epic/Sony Kate Rusby medverkar Thompson-barnen Late verkligen stor och sann konst. – realiserad med hjälp av musiker från bland Korn har det inte lätt. Det är åtta år sedan de Teddy och Kamila – Teddy dessutom som Peter Sjöblom andra The Barclords och Marmoset – och med släppte sin självbetitlade debut som i alla fall Indianapolis mest själfulla röst lindar June in jag anser vara en modern klassiker.Nästa tre

www.groove.st 27 Demo

Alla är vi glada över att värmelättjan inte tar alltjämt växande samling av storslagen svensk med sin glatt smittsamma popmusik. Och de THE NOMADS död på all kreativitet, musik trivs bra i svettiga popmusik. Som vanligt har han lånat lite av sig har väskor fulla med 4-kanalsinspelat material ”Showdown 2 – The 90’s” tröjor.Men visst är det skönast med friska vin- själv – melodin i Sjung om mig är misstänkt lik liggande hemma hos Gian Carlo och Jennifer. White Jazz/MNW dar och ännu en gång blåser de in över det rutt- Det betyder ingenting från fyra år gamla Det Helt säkert är att jag redan vill ha mer. En välkommen uppföljare till den suveräna na klimatet i Sverige. Upptäck att det finns liv stora kalaset. Och som vanligt när han är bra så Gary Andersson första Showdown-samlingen som täckte in och rörelse på www.groove.st där man snart är han också väldigt bra. MUDHONEY Nomads 80-tal. Men frågan är om inte denna kan få provlyssna på valda delar av ny och Dan Andersson ”Since We’ve Become Translucent” är ännu bättre. För trots att flera stora Nomads- fräsch ungdomlighet. Eller läsa om sommarens LUCKY BISHOPS SubPop/MNW klassiker producerades i början av deras karriär, allra största begivenheter i de ännu outgivna ”Grimstone” Mudhoney var ett av de Seattle-band som musi- så var det under 90-talet som de verkligen blev musiksnåren. Woronzow/import kaliskt sett passade in sämst i grungeklicken i ett fullvuxet rockband. Dessvärre syntes inte Några som galant undviker snårigheter är Engelsmännen i Lucky Bishops har mycket att början av 1990-talet, deras musik var garage- alltför mycket av det här hemma, då gruppens Marble. Energisk och småskev popmusik ska leva upp till efter debuten för två år sedan. En rockig och fuzzig och inte alls så tung och lång- skivkarriär till stor del var förlagd till ameri- framföras rakt på sak och det har de fattat. förträffligt sällsam hybrid mellan engelsk psy- hårig som de andras. Men Mark Arm & kompani kanska bolag. Föredömligt korta låtar.Och kul. Som ett tidigt kedelia, harmonisk prog och pop. Just känslan har fortsatt spela även efter att ha släppt klas- Showdown 2 vevar tillbaka filmen och ger tight Mekons kanske insmort i lite Chapell Hill- av att inget annat band kan låta just så här siska album som Every Good Boy Deserves upprättelse åt underskattade plattor som kräm. Dessutom med en klar underjordisk hit i infinner sig direkt när man hör dem.Väldigt Fudge och Piece of Cake, och trots att senaste Sonically Speaking och Powerstrip. Låtar som form av I Don’t wanna Go out Tonight som i engelskt och väldigt inbjudande. De söker sig ut studioplattan Tomorrow Hit Today från 1998 Smooth, The Goodbye Look och Rollercoaster varje fall gör mig på mycket glatt humör. på egna slingriga vägar men hamnar alltid rätt. inte var någon fullträff är jag ändå glad att är alla högklassigt Nomads. Däremot behandlas Säkert svinbra levande och som singelband. Smart musik utan att det hörs att de använder Since We’ve Become Translucent snurrar i min Big Sound 2000 oväntat styvmoderligt och Skånska Poyken är bekanta sedan lång tid till- hjärnan för mycket. CD-spelare. För den är en skrovlig och obekväm representeras enbart av singeln The King of baka med sin svåremotståndliga svensktextade Den ständigt återkommande Hammond- bekantskap som oavlåtligen retar min nyfiken- Night Train. Nåja, det man förlorar på gungorna lo-fi.Trots ett längre uppehåll känns de igen. orgeln är snyggt svängig. En av plattans finaste het. Som i blödande In the Winner’s Circle där tar man igen på karusellerna: vi bjuds nämligen Mycket Barlowskt vemod i musiken och stund- stunder The Children är så där nonchalant har- både sången (”Yeah I’m a winner/cause I got en rejäl räcka ovanliga och outgivna spår som tals även i texter,även om de förstås är mycket moniskt poppig att man blir alldeles varm.Tror nothing left to lose”) och gitarrerna sliter djupa kompensation. En handfull låtar från Nomads svenska och bitvis nästan på Höglund/Torson- att Lucky Bishops skulle kunna åstadkomma hål i låtens struktur.Inledande mastodontspåret 20-årskalas i Hultsfred 2000 avslutar plattan nivå. Grymt bra melodier och smakfullt spelat. vad som helst musikaliskt. Deras vision verkar Baby Can You Dig the Light grinar också illa, som en exploderande supernova. Betydligt mycket mer spännande än vad Bob närmast gränslös. Symfonisk pop klingar lite blåsarren lyfter Where the Flavor Is på flaxande Jag säger det igen, Nomads är Sveriges Hund varit på åratal och på det hela taget illa och man tänker på svulstiga monster som vingar och Take It Like a Man är klassisk Mud- bästa rockband och här hör du varför. kanske denna omgångs toppen av popen. Yes, men tänk bort och inse att symfonisk också honey-sväng med starka verser,skeva texter och Peter Sjöblom Betydligt farligare är Fingerspitzengefühls kan innebära att musiken andas, är spännande fläskiga refränger.Allt som allt är Since We’ve N.O.R.E. muller.Melvins kan vara en utgångspunkt, lik- och framförallt överraskar.Lucky Bishops är Become Translucent en grym rockplatta från ett ”God’s Favorite” som dem blandar och ger Fingerspitzengefühl ett levande exempel. band som efter 15 år verkar vägra lägga sig ner. Def Jam/Universal ur den hårdare rocken. Stundtals lite Butthole Jonas Elgemark Gary Andersson Victor Santiago är tillbaka med nytt skivbolag Surfers-fippel, lite Sabbath-häng – snortight och MESHUGGAH THE MUSIC och nytt namn. Jag har inga invändningar mot inte alls tokroligt. Klokt riffande, spännande och ”Nothing” ”The Music” att han lämnat Tommy Boy men Noreaga var överraskande med tvära kast emellan blytungt Nuclear Blast/MNW Virgin ett klart bättre namn än N.O.R.E. Def Jam snålar och ohållbar skevhet. Underbart tilltalande. Äntligen en riktig platta från Meshuggah. Förra Britpopens storhetstid är sedan länge förbi och i alla fall inte och har hyrt in The Neptunes på Även The Streetwaves använder huvudet, samlingsplattan med gammalt demomaterial de band som lever kvar anses gå på rutin, de hela fem spår.Tyvärr blir det mest enformigt och dock till att hitta den perfekta melodin i gitarr- var verkligen inte bra. Det är så här Meshuggah har alla blivit över trettio och inte lika intresse- bäst är ändå ett år gamla Grimey. Behållningen poplandet. Som vanligt har jag svårt att motstå ska låta. Komplexa, på gränsen till ogenomträng- rade av att göra avtryck i historien längre. Den är istället N.O.R.E. själv som alltid tar i hela högkvalitativt låtskrivande i en sådan behaglig bara. Meshuggahs fusionmetal är inte för nybörj- coolaste musiken som går hem hos ”kidsen” vägen från tårna när han rappar.Hans texter är miljö som en ranglig gitarr ändå ger.När det are och kräver total uppmärksamhet. Inledande idag kommer som bekant från USA. Så vad som vanligt genomusla men det anar han för- dessutom dryper av energi och en behaglig New Stengah sätter ribban på världsrekordhöjd återstår för de nya engelska banden att göra? modligen själv eftersom han i Nahmeanuheard York-känsla sprider sig känns det nästan onödigt direkt och Meshuggah behöver inte många för- Tja, antingen sadlar man om och producerar droppar ”Who gives a fuck about/whose lyrics bra.Visst finns det invändningar om originalitet, sök för att ta sig över.Å andra sidan är Nothing kopiösa mängder danstolvor eller så fortsätter is better/as long as my shit is dope/when I put it men sådant kan man komma runt med hittar inte lika brutalt stenhård som Destroy Erase man i blek indiestil som Haven och Starsailor. together”. Men jag saknar partnern Capone och som Been Days och Work for Nothing. Improve och True Human Design. Inte för att The Music försöker istället förvalta arvet efter alla ruttna gästspel från N.O.R.E:s polare i Med mindre kraft och ännu mer hjärna hittar Nothing på något sätt är lättare, snarare ännu Led Zeppelin. Sångaren Robert Harvey gör allt Thugged Out Militainment sänker helhetsintrycket. både Lundström, Bygdell och Rezonance rätt mer nyanserad. Rent tekniskt finns det ingen för att vara . Däremot ser han ut Uppryckning jämfört med förra plattan i alla fall. ibland pluggar och parametrar.De förstnämnda som slår Meshuggah på fingrarna. Meshuggah som DiLeva. Men gitarristen Adam Nutter vill Daniel Severinsson rumlar runt någonstans i närheten av Bristol behöver inte bevisa hur duktiga de är.Låtarna leka John Squire. Blandningen blir faktiskt MATTI NORLIN på ett inte alls otrevligt sätt.Vältänkt och halv- står sig starka nog utan sånt tjafs. Det är bara ganska egen. Och inte alls dum. Även om jag ”Slidin’ Out” jazzigt med en fin balans mellan fasta beats, att tacka och ta emot. ställde mig tveksam efter Take the Long Road Blaze dubbiga ljud och hyggliga inlånade sångerskor. Per Lundberg G.B. And Walk it. Men The Musics debutalbum låter Det ska sägas direkt att Matti Norlin är en Rezonance har ett fastare anslag och tydligare THE MINK LUNGS inte som något annat från England just nu. djävulskt bra bluesgitarrist med lika mycket låtar som mynnar ut i mer hårdare synthpop än ”The Better Button” Även om låtarna är svåra att hålla isär.Men Mississippi John Hurt och förkrigstidsblues bara elektroniska pojkrumsövningar.Lagom Arena Rock Recording/MNW det är klart det kommer gå bra för The Music. som Led Zeppelins Hats Off to (Roy) Harper i spännande, snyggt, oerhört välrattat och pryd- Trummisen Tom Galbraith säger följande om Brittiska gitarrer har inte manglat så hårt och fingrarna. På sin tredje platta fyrar Norlin av ligt utan att för den skull bli trist. Mink Lungs musik: ”It flows along from pop ylat så gällt på länge. Bara det är en bedrift. den ena slidesalvan efter den andra så det fladd- The Night Keys vänder däremot elektroniken songs to some crazy noises”. Och Brooklyn- Annica Henriksson rar i byxbenen. Det är helt enkelt en njutning att ryggen och koncentrerar sig på stråkkvartetter, bandets debut The Better Button är en lagom NILE höra honom spela. Men Norlin är en rätt färglös flyglar,klarinetter,rödvin och nattliga prome- kaotisk och charmig lo-fi-pärla jag inte velat ”In Their Darkened Shrines” sångare och skulle tjäna på att låna in någon nader. New Apartment, Same Heartache klingar missa. Halvbröderna Gian Carlo och Tim Felep- Relapse/MNW som kan matcha hans instrumentella färdigheter. lite Costello/Brodsky Quartet medan Does Such pa lyckas med hjälp av Jennifer Hoopes och Det känns lite högtidligt att lyssna på Nile trots Tänk bara vad han och Freddie Wadling skulle a Love Exist närmar sig fransk chanson. Ovan- Tom åstadkomma en riktig indierökare i krys- att det är första gången. Har läst så mycket och kunna göra ihop… ligt ambitiöst att ge sig ut på denna minerade set. Grymma fortkörningsspår som Oscillator hört så många lovord om amerikanska Nile att Peter Sjöblom mark fylld av blommiga scarfar och bittra och I Sell Love blandas med bruset i underbart man nästan känner sig tvungen att tycka om ORCHESTRA BAOBAB skägg, men de klarar grytan galant. experimentella Synthesizer Baby och med det. Men In Their Darkened Shrines träffar inte ”Specialist in All Styles” Fredrik Eriksson sammetssmekande popballaden Watch Your- direkt. Niles death metal tar tid att ta sig in i. World Circuit self. De påminner om brittiska Supermodel, Inte för att den är komplex och inte för att Nile Världsmusikbolaget World Circuit har lyckats Marble: [email protected] men även om Pixies och Breeders.The Mink påminner om Morbid Angels malande rock. Det samla den legendariska senegalesiska gruppen Poyken: [email protected] Lungs täcker in ett stort musikaliskt område är något annat som är svårt att sätta fingret på. Orchestra Baobab igen. Orchestra Baobab blev Fingerspitzengefühl: [email protected] utan att tappa inspiration eller riktning. Och Kanske är det att Nile kombinerar de båda. Det kända under sjuttiotalet för sin musikaliska The Streetwaves: [email protected] riktningen är enkel: fortsätt framåt. Även om är väl det som gör Nile till ett intressant och på hybrid av afrikansk, latinsk och kubansk musik. Lundström, Bygdell: [email protected] det var länge sedan någon färdats på stigen. många sätt nyskapande death metal-band.Titel- Olika omständigheter ledde till att bandet suc- Rezonance: [email protected] Eller kanske just på grund av att det var länge spåret är uppdelat i fyra delar.Små korta sym- cessivt upplöstes under 80-talet, men bolagets The Knight Keys: [email protected] sedan någon färdats där. fonier som skulle göra sig bra även fristående. ansträngningar har lett till en återförening. Och Hur som helst verkar bandet ha extremt kul Per Lundberg G.B. som det låter! Här finns både gamla och nya

28 Groove 6 • 2002 Album

låtar,och de framförs med en vitalitet och glädje och Depeche Mode var så egna. Så oerhört nya trycka in CD-ROM:en utan låttitlar i stereon. På God is in the Radio når den genomgående som om bandet överhuvudtaget aldrig legat i och bra. Sedan dess har man tålmodigt fått Första spåret är just En dåres försvarstal känslan för popmelodier sin kulmen. Så tydligt träda. Det låter ofta både samba och rumba, men vänta.Visst, Richard Dorfmeisters Tosca är inget som följs av långsamma och klaustrofobiska och klockrent. Det här skulle kunna vara en hela tiden med lättjefulla afrikanska inslag. Det dåligt komplement. Inte Peter Kruders Peace Andas ut. Så långt är jag inte överväldigad, men samlingsplatta med olika band, så mycket spretar svänger så där avslappnat som nästan bara en Orchestra heller.Men det når ändå inte samma tredje spåret Kobolt Bomb med Leo är en klock- det, men Queens of the Stone Age lyckas hålla riktigt bra reggaelåt eller bossanova kan göra. svindlande höjder.Det är världsklass, som när ren banger med snygg skräckfilms-stråksampling allt samman. Inspirationen sprudlar och smittar När sedan både Ibrahim Ferrer från Buena Vista Kajsa Bergqvist susar över 2.05. Men samtidigt som lämnar mig med ett fånigt leende. Leendet av sig kraftigt. Social Club och Youssou N’Dour medverkar på var hon ju så nära 2.10. Så känns det. försvinner tyvärr när jag kommer på att Leo Jonas Elgemark Hommage à Tonton Ferrer blir det magiskt. Reset är en remixad variant av Peace slutat rappa, men han är i alla fall med och REPEAT ORCHESTRA Magnus Sjöberg Orchestra som kom för tre år sedan. Behöver förgyller en till av plattans få upptempo-låtar, ”Themes from Repeat” JOHN PARISH man det? Jodå. Remixerna är egna och det är Jag gör sönder mig själv, tillsammans med EFA/Border ”How Animals Move” kompetent folk som gjort dem. Favoriter är Organism 12. Ta en noga titt på både band- och skivnamnet Thrill Jockey/MNW Gotan Projects tangomix på The Man, Raw Som väntat är det Pst/Q:s texter som är igen. På så sätt får du en första orientering. John Parish har i närmare tjugo år funnits i bak- Deals upptempoarrangemang i Domination och skivans största behållning. Det finns ett knippe Denna skiva är minimal och repetitiv. Den byg- grunden av den alternativa rockscenen (i den mån Soul Patrols bossajazzhysteri i Henry. Allra sega spår på plattan, men när Pst/Q är i form ger upp stora stämningar med små medel. Jag man kan tala om en scen), som producent, låtskri- bäst är Chateau Flights ljuva elektroniska glidar- har han ingen överman när det gäller att både fascineras oerhört över hur fenomenalt det vare och instrumentalist. Nära nog allt han varit mix på Who am I. Där känns det som om man säga något tänkvärt och rimma snyggt. Bästa svänger,när allt upprepas om och om igen. inblandad i kännetecknas av en mycket speciell åker på Autobahn i en svart Mercedes med exemplet är Vid hans dödsbädd där han över ett Är du avskräckt? Var inte det. RO visar att harmonik, kärva och mustigt råa ljudbilder i Kraftwerk som chaufförer.Det gillar jag. suggestivt jazzigt beat rappar om en gammal man inte behöver fläska på med full kraft för närheten av Steve Albini, och ett stort vemod. Mats Almegård man som ligger för döden och delar med sig av att skapa ett groove som får dig att dansa bort How Animals Move är en samling inspelningar PRIMAL SCREAM sin bittra livssyn där cynism bara är en högre en hel natt. Den här skivan är nämligen hur bra gjorda under fem år med så olika medmusikanter ”Evil Heat” form av klarsynthet. Men Pst/Q visar också att som helst. Djup minimalhouse som får dig att som Howe Gelb, David Donahue, PJ Harvey och Sony han inte alltid är butter när han leker player vilja studsa upp och ner i veckor.Och som sam- därtill (delar av) Portisheads kompband. Och Om Bobby har för mycket överskottsenergi sedan tillsammans med Profilen och Timbuktu på tidigt, genom att vara så avskalad, får dig att det är en splittrad, men alldeles lysande samling han slutade knarka så ägnar han den förmodligen Storfräsare, och när han valt att ta med Så lät uppleva det stora i det lilla. Ett litet mästerverk. låtar som trängs om utrymmet på plattan. åt att spela in så mycket våldsbejakande Stooges- det då som är gammalt material med honom Mats Almegård Inledningsvis försätts man i gråtmild sinnes- rock som möjligt. Som om han ville visa att han och Supreme. Dessutom ger han prov på viss RONDERLIN stämning av Clare MacTaggarts ensamma violin. inte blivit någon mes bara för att han numera självdistans då han i avslutande Vill inte/kan ”Wave Another Day Goodbye” Strax därefter sätts ett slags tema för skivan i är en drogfri småbarnspappa i 40-årsåldern. inte och Meningsfylld överdriver sin negativa Labrador den fullt instrumenterade Westward Airways, Det är lite synd. Primal Scream har nu ägnat sida respektive sina avancerade texter med De spelar så vackert och lent, smickrar de finaste och innan denna linje återupptas i titelspåret, två album åt att skruva upp volymen en aning massor av ord. sidorna av melodierna. De kan konsten att få som doftar mycket Giant Sand, bryts stämningen mer än nödvändigt. Och på Evil Heat skramlar Daniel Severinsson ihop småskimrande singlar i klass med de ble- av Pat MacDonalds råa, långsamma munspel i en del låtar besvärande ihåligt. Det verkar som QUEENS OF THE STONE AGE kaste britter.De vet hur man hittar rätt i pop- El Merreon, följd av en fantastisk tolkning av om låtskrivandet stundtals fått stå tillbaka för ”Songs for the Deaf” historiens referenslista.Visst har jag haft små The Thes Shrunken Man, signerad Does De Wolf. alla aggressioner som skulle släppas loss. Interscope/Universal förhoppningar på detta debutalbum efter att ha Ett par låtar senare flyter det hela ut i olika De bästa spåren på Evil Heat är istället de Det här är en viktig platta, inte bara för Queens hört smakprov då och då under året. För vem riktningar,men knyts ändå samman av det faktum som väsnas minst; den drömska balladen Space of the Stone Age, utan också för hela den smälter inte efter att hört Kalle Grahms röst att det är Parish som har skrivit det mesta Blues #2, hypnotiskt vackra Autobahn 66 och numera stillastående och ganska inskränkta eller det Marrska gitarrplocket? Och när elorgeln materialet. När så titelmelodin återvänder som det psykedeliska öppningsspåret Deep Hit of stonerrockscenen. Det handlar om att våga ta tassar in, från vänster,är det nästan för vackert. plattans näst sista spår är det i en ambient och Morning Sun. Och i de här låtarna – som är riktigt, musiken vidare, inte låsa sig i en genre. På Songs Porlande, bubblande och angenämt. Det är bara improviserad version – och här kunde det myck- riktigt bra – finns också förhoppningen om ett for the Deaf är det öppna sinnen som gäller och det att allting är likadant: i slutet besegrar den et väl varit slut. Konstigt nog känns det ändå Primal Scream som kanske aldrig mer kommer inget är omöjligt. De har mjukat upp sin fuzziga lille svage tönten med glasögon och underut- naturligt att epilogen utgörs av en rejält slaskig bli världens tuffaste rockband, men som någon rock med orkestrala partier,popmelodier – men vecklat ansikte den store killen med skinnjackan bluestolva, Airplane Blues med en minst sagt gång kommer skriva en Higher Than the Sun det viktigaste, de håller tillbaka lite och det och mobben i ryggen. Det är så förutsägbart oinspirerad Polly Harvey på sång. eller en oändligt vacker countryballad som finns andrum.Trummisen Dave Grohl från Foo och tråkigt.Vore det inte lustigare att se hur de How Animals Move är ett helgjutet album, Stone My Soul igen. Fighters har gjort ett inhopp och han tillför mer än en gång slår honom blå och duschar hans helt i linje med Parishs tidigare produktion, fast Thomas Nilson än vad man bara anade att en trummis faktiskt fräkniga kinder i toan? Ha, du ska aldrig bli denna gång ännu bättre. PST/Q kan göra. Full av fantasi och sväng. Mark något annat än ett vått knyte i hörnet! De som Pigge Larsson ”Natt klockan tolv på dagen” Lanegan som gör en del inhopp på sång är med värnar om popmusikens vänaste och snällaste PEACE ORCHESTRA Border sin mörka stämma en bra kontrast till Josh form, kommer aldrig upp därifrån. Ifrån under- ”Reset” Det är lite synd att Natt klockan tolv på dagen Hommes mer snälla sångstil. Go with the Flow läget, självsäkerhet är inget annat än ett skälls- G-Stoned Music/Border har dröjt så länge. Mitt sug efter Pst/Q:s omtalade är en av höjdpunkterna och allt stämmer.En ord och där övergivelsen är förhållandets själv- När Kruder & Dorfmeister gav ut K&D-Sessions och löjligt försenade album kulminerade när En cool sångmelodi framför de fuzzade gitarrerna ändamål. Poängen är nog trots allt en annan, en för fyra år sedan slog de knock på mig. Deras dåres försvarstal kom, och har sedan sjunkit. och långt bort i ljudbilden ett piano, en slidegitarr solig verklighetsflykt in i den fantastiska trolska mixningar av bland andra Lamb, Bomb the Bass Fast det känns ändå snudd på högtidligt att och en nästan obarmhärtigt svängig trumtakt. världen ”pop”. Wave Another Day Around fyller

www.groove.st 29 Album

den funktionen utmärkt, indiesmack! De kommer SMYGLYSSNA inte skulle åldras med större värdighet som redan ganska uttjatade åttiotalstrenden. Särskilt absolut inte att lämna några större dyningar ”We Can Fix It” crooner. upphetsande blir det dock aldrig – hur svag man efter sig trots att den svenska gitarrpopen sällan Vertical Form Thomas Nilson än må vara (och jag talar av egen erfarenhet) för hittat mer rätt. Det blir lite lustigt när svenska artister i Sverige SPACE AGE BABY JANE både sammetsnätter och vackra svårmodiga Fredrik Eriksson släpper plattor på utländska bolag utan bra ”The Electric Love Parade” unga män med kajal. RAPHAEL SAADIQ svensk distribution. Å andra sidan låter Henrik Sony Therese Bohman ”Instant Vintage” Johanssons musik knappast vidare svenskt. Med pressutskicket av den här skivan följer tre SPARKALEPSY Pookie/Universal Krävande och komplicerad elektronisk musik, och en halv sidor text av Per Hagman som fritt ”At Sixes and Sevens” När Downtown Julie Brown i ett MTV-program visserligen byggd på vanliga 4/4-takter,även om associerar utifrån musiken. The Electric Love Domino/MNW någon gång sent åttiotal fnittrande och blötpus- det inte alltid är uppenbart. Parade får honom att tänka på såväl Roman Plötsligt sitter jag där igen och inser att det sigt proklamerade att Tony! Toni! Tone! skulle Jag gillar det, till en viss gräns. Det kan bli Polanski som casinon vid franska medelhavs- finns så mycket som jag inte kan missa. Jag har komma på besök fattade jag ingenting. Raphael för akademiskt, och då önskar man sig ett bra kusten (vilket är väl inmutat Per Hagman-revir egentligen inte en aning. Räcker insikten att vara Saadiq var en av medlemmarna och efter splitt- huvudrensande technobeat eller en medryckande som han troligtvis skulle återkomma till om han omkörd? Jag tycker ändå att det är skönt att ringen har han bland annat spelat med Prince, melodi. Avancerad programmering räcker bara så skrev en pressrelease om Tomas Ledin) och vissa saker består.Som att alla jangliga gitarrer bildat Lucy Pearl och producerat D’Angelo. så långt.Varvid Henrik Johansson ger oss de det droppas Hagman-favoriter som Bowie, är vackra, att punkrock inte innebär att man Ett drygt decennium senare är Raphael smäktande orgeltonerna i Foaming Prairie, och Antiloop (sic!). Det går inte har färdigslitna jeans, att Jason Loewenstein Saadiq redo att sköta rubbet själv. Och Instant definitivt oprogrammerat. Snyggt. att komma ifrån att pressreleasen är väldigt lätt fyller vilket hålrum som helst. Speciellt Vintage är fantastisk, det finns inget subtilare Henrik Strömberg mycket mer underhållande än skivan den handlar mitt eviga, en bottenlös burk, hål av korkad sätt att beskriva detta album, som enligt Raphael SOFT CELL om. Och även om den lyckas göra genomlyss- längtan efter att höra det perfekta skramlet, själv (om man köper det på vinyl) ska kännas ”Cruelty Without Beauty” ningen en smula intressantare är tanken på att inlindat i de sötaste av förortsdrömmar. som en klassiker samma minut plasten avlägsnas. Cooking Vinyl/VME Per Hagman gör nästan vad som helst för ett Att detta året innebär en toppenfin renässans Även om det bara är en fabricerad varudeklara- Jag älskar Marc Almonds röst, hans pretentiösa förskott (tänk krönikor i Amelia) aldrig särskilt av Big Muff-pop och blödande hjärtan är inte tion köper jag det, jag kan gärna tänka mig att texter,Soft Cells Northern Soul-covers och den långt borta. mer än rätt. Ifrån Sentridoh till Sparkalepsy är svetsa fast mitt exemplar med D’Angelos båda grandiosa refrängen i Say Hello Wave Goodbye. För att skivan skulle vara ett perfekt sound- det knappt en armslängd. Sparkalepsy är inte album, A Tribe Qualled Quests Low End Theory Men ett helt nytt album med ett återförenat track till en Polanski-film – vilket Hagman fyra kanaler på en enslig veranda, utan frodas i och åka till en öde ö livet ut. Instant Vintage Soft Cell år 2002? Nja. ihärdigt hävdar – har väldigt lite med verkligheten den helt naturliga miljön som fullbordades på släpptes innan sommaren började koka oss Det är förstås trevligt att höra Almond att göra. Hagman-favoriten Grace Under Pressure Bakesale och Harmacy. Det revolutionerar inte nordbor och låter efter ett par månader lika sjunga på skiva igen, men låtmaterialet är lite är till exempel direkt dålig. Barcelona är däremot utan tar mig i handen och låter mig andas de så mäktig. Den är liksom jättebra. Jag ville bara sådär och deras försök att uppdatera sitt sound en charmerande pompös new romantic-pastisch, välbekanta dofterna. En vardaglig misär i mjuka att ni skulle veta det. har mest fått dem att låta som ett underprodu- och det mesta på skivan är för all del ganska och fantastiska Jason-låtar. Codes och Casserole Björn Magnusson cerat Pet Shop Boys. Minns Something’s Gotten snygg synthpop (på ett poserande och opersonligt sparkar igång i den bästa formeln fuzzybaspop, Hold of My Heart och fundera på om Almond vis) som diskret faller in i den pågående och ingen kan bättre hantera den, för att mynna ut i

30 Groove 6 • 2002 Album

ballader som More Drugs och Mistake som så annat liv i många av visorna. Och även om han THE VON BONDIES satsen med all önskvärd tydlighet. Både Sorry fint förvaltar Mx80 Sounds stundtals försiktiga ibland lägger sig i ett röstläge som ligger Edwalls ”Lack of Communication” Ma, Forgot to Take out the Trash och Stink är jazzande. Eller att ett mullerriff i I’m a Shit så lite väl nära, så fungerar det utan att bli efter- Sweet Nothing/Border väldigt lite utöver The Replacements energiska behagligt klarar sig bortom gubbrocken tack apning. Arrangemangen är känsliga och lyhörda, The Von Bondies är ännu ett av banden i samma första stapplande steg på vägen mot en melodi, vare Jasons sammetsröst. Jag lyssnar tre gånger både där de ligger nära originalen, som i Årstider, familj som The Strokes,The Hives,Yeah Yeah medan 1950-talspastischerna på Hootenanny på Circles och det kan faktiskt inte bli så mycket och där visorna fått ny, spänstig hud, som i Yeahs och White Stripes som vitaliserat rock- bara var fel väg. Let it Be, å andra sidan, signa- bättre än just så.Varje gång. På ett sätt är det albumets vackraste spår,den poetiskt dystra musiken på sistone. På Lack of Communication lerar början på något stort. Den var också så reaktionärt, trygghetslängtande att man näs- Den lilla bäcken. Det märks att Allan Edwall radar de upp slamriga och oknäckbara stänkare orsaken till att Seymour Stein kontrakterade tan kräks på sig själv. Låt vara, det är ju så varit en förebild för Stefan Sundström, och det som intensiva It Came from Japan, ryckiga bandet till Sire Records. Resten är,som man klart det här jag inte kan missa. är befriande att känna att allt framförs med Going Down och inspirerade mästerstycket säger,rockhistoria. Fredrik Eriksson mer kärlek än respekt, att svängarna tas ut. Det Shallow Grave som med sina 3.12 minuter Sedan The Replacements splittrades 1991 SQUAREPUSHER är framför allt Edwalls visor som står i fokus känns som ett epos i sammanhanget. Sångaren har Westerbergs karriär gått från en självklarhet ”Do You Know Squarepusher” här,men det måste sägas att Stefan Sundström Jason Stollsteimer låter sexuellt och kulturellt till nästa och med undantag för andra skivan, Warp/Border låter bättre än på mycket länge. En kulturgär- frustrerad, hela plattan andas ungdomsglupskhet Eventually, har formkurvan konsekvent pekat Sedan mitten av 90-talet har Tom Jenkinson ning som dessutom är omistlig. och långa partynätter.The Von Bondies är en uppåt. Det bevisar om inte annat dubbeln Stereo/ släppt skivor som fått mig att fundera en del Magnus Sjöberg påminnelse om hur upplyftande direkt och kom- Mono – äntligen släppt i Sverige – den naturliga kring musikens gränser.Som Squarepusher har TIEFSCHWARZ promisslös rockmusik kan (och borde) vara. fortsättningen av de mer tillbakalutade tongång- han lett mig djupt in i elektronikens metalliska ”Ral 9005” Man inser också hur snöpt och intetsägande arna på Suicaine Gratification. Den bevisar hjärta men även visat upp sig som instrumenta- Classic Recordings den kommersiella radiosörjan verkligen är. också att gubben, han passerade 40-sträcket list med jazzpreferenser.Hans verk är antingen Den engelska klubbmusiktidningen Muzik Personligen är jag överlycklig över att tuff rock för några år sedan, fortfarande kan rocka. Men frenetiskt jagande eller mystiskt dröjande, utnämnde denna skiva till en av årets bästa fått den blodtransfusion den så väl behövde. framför allt, och kanske viktigast, bevisar den ibland är jag säker på att han är den ende artist houseplattor i sitt julinummer.Och det är bara 00-talet verkar bli ett grymt rockdecennium. att det bästa av Paul Westerberg inte vilar i som lyckas konstruera utomjordiska tongångar. att hålla med. Gary Andersson historien – utan här och nu. Och även Do You Know Squarepusher positio- Bröderna Ali och Basti som utgör duon PAUL WESTERBERG Dan Andersson nerar honom utanför alla kända musikaliska Tiefschwarz levererar den bästa housemusiken ”Stereo/Mono” KELLY WILLIS kartor. man kan tänka sig. Djup skön house med ett Vagrant/Universal ”Easy” Titelspåret är mest åtkomligt (förutom den otroligt sväng. Första tonen i inledande Follow THE REPLACEMENTS Ryko/MNW bisarrt trogna tolkningen av Joy Divisions Love Me är tillräcklig för att discokulan i taket ska ”Sorry Ma, Forgot to Take out the Trash” Behagligt stämningsfyllda ballader i countrystil. Will Tear Us Apart) på grund av sin melodiösa börja rotera av egen kraft. Och det blir bara ”Stink” En och annan bluegrassbanjo och lite upptempo- uppbyggnad, de andra låtarna knarrar och und- bättre. Det studsar och hoppar ut sköna bas- ”Hootenanny” sväng. Man kan inte anklaga Kelly Willis för att viker lyssnaren de första tiotalet genomlyss- gångar och härliga harmonier.Renodlade dans- ”Let it Be” vilja sticka ut i genren. Men vad gör väl det när ningarna. Men koncentrerar man sig försätts skivor kan bli lite ojämna, med ett par säkra Restless/MNW hon visar sig vara både en god låtskrivare, ha man ideligen i nya tillstånd (även om grannarna klubbhits och resten utfyllnad. Men så är det Mellan 1985 och 1990 spelade The Replacements god smak i covervalen och gästspelas av bland bankar i väggen när de försöker slappna av inte här.Varje låt lever ett eget liv. Ett pulserande, in fyra klassiska album för Sire Records – album annat Chuck Prophet och Alison Krauss. Ofta framför dumburken efter en lång arbetsdag). rytmiskt och dansant liv. Måste man välja en som bortom alla tvivel säkrade deras plats i handlar texterna om de för countrymusiken så Mutilation Colony är eposet på Do You favorit bland alla kandidater är det Never. Där musikhistorien. De var rockens sköna förlorare, traditionella relationsproblemen, men i takt med Know Squarepusher. Drygt tio minuter lång och backar de funkiga discorytmerna upp en över- bandet som skulle ha blivit någonting men som att spåren går ansamlas en allt bittrare smak i smygande. Som en robot med gryende mänskliga jordisk sångerska som tar dig till yttre dans- istället imploderade i ett yrväder av osunt munnen. Kelly Willis lyckas lägga tyngd bakom känslor.Som ett fjärran anrop. En urkänsla. rymden. En skiva att lyssna på, dansa till och leverne, dålig attityd och alla löften de aldrig orden på ett sätt som mest bara de stora country- Någonstans i botten av vårt kollektiva medve- älska om och om igen. levde upp till. sångerskorna är förunnat. tande finns klanger och toner likt dessa, och de Mats Almegård I början av 1980-talet var Minneapolis- Bland covervalen finns bland annat Don’t känns viktiga.Tom Jenkinson verkar helt enkelt TRICK DADDY bandet inte mer än ett i mängden av punkband Come the Cowboy With Me och Sonny Jim av ha en bättre uppkoppling eftersom han skapar ”Thug Holiday” som vällde fram över USA som en svärm gräs- Kirsty MacColl, som blir mer resignerad och det vi andra bara kan beundra. Slip-n-Slide/Warner hoppor i minibussar.Det har alltid funnits en cynisk än den är i originaltappning. Den enda Gary Andersson Trick Daddy fortsätter prångla ut grovt tillyxad slags sanning i att man redan då kunde ana vilken invändning jag har är att ett par av balladerna SUGABABES gangstarap med få finesser på Thug Holiday,en storslagen rockmusik som så småningom skulle blir lite väl långdragna, men å andra sidan vägs ”Angels with Dirty Faces” av ljuspunkterna är mjukt gungande In da Wind flöda ur i första hand av sångaren och låtskri- dessa upp utmärkt av de mer livfulla spåren. Det Universal där Cee-Lo och Big Boi gästar.Annars handlar varen Paul Westerberg. Men när nu Restless är tur att olycklig kärlek och svek till och med Sugababes nya låt Freak like Me är skitbra det om det gamla vanliga – dödspolare, stora Records – mot de överlevande medlemmarnas kan uttryckas på ett tröstefullt sätt. r’n’b. Mycket tack vare de snygga George Clinton- högar med pengar,slampor och vapen. Gäsp. vilja – nylanserar bandets första fyra plattor Magnus Sjöberg samplingarna. En av medlemmarna är utbytt, Gary Andersson för oberoende etiketten Twin/Tone bevisas mot- de har blivit lite äldre och tuffare. Den nya stilen UNDERWORLD känns väldigt mycket TLC om än något snällare. ”” Framförallt balladerna känns influerade av JBO/V2 SCION nämnda band. Det är överlag bra om än något Mjukt. Lika suddigt som det grådaskiga omslaget. ”Arrange and Process Basic Channel Tracks” slätstruket. Freak like Me är skivans självklara Det är min reaktion efter att ha lyssnat på Tresor/Border hit även om låtar som Round Round och Angels Underworlds fjärde album, det första efter det with Dirty Faces sätter sig som klister i huvudet. att Darren Emerson lämnat gruppen. Mellan 1993 och -94 släppte Mark Ernestus Jag tror att det här är en grupp som kan A Hundred Days Off låter definitivt fortfa- och Moritz von Oswald nio tolvor på egna utvecklas och bli riktigt proffsiga så småningom, rande som Underworld, nästan löjligt mycket. bolaget Basic Channel. Minimalistisk och men än så länge är de lite för unga. Framställ- Samtidigt blir lite mycket klichéartad house brusig techno som fick ett otroligt genomslag. ningen av dem som sexiga lolitor känns för över många låtar.Jag saknar den egg i musiken Ernestus och von Oswalds kompisar Scion, övrigt lite osmaklig. Låttitlar som Virgin Sexy som jag föreställer mig Darren Emerson tillförde. René Löwe och Peter Kuschnereit, blev till- känns något magstarkt med tanke på att bandets I slutet av skivan, efter några (gäsp) riktigt frågade att sätta ihop en samlings-CD med yngsta medlem bara är sexton år. lugna låtar,försöker Rick Smith och Karl Hyde Basic Channel-materialet. Men de menade Moa Eriksson fånga min uppmärksamhet med technorökaren att originalen är alltför minimalistiska för förut, på Richie Hawtins DE9: Closer to the STEFAN SUNDSTRÖM Dinosaur Adventure 3D, men det blir som mest att funka var för sig på en CD, låtarna är Edit och Force Labs Composure, Mixed by ”Spelar Allan” halvintressant. Här finns inga nya Born Slippy menade att mixas ihop. Men att bara släppa Algorithm, och nu är det alltså dags för National/BonnierAmigo NUXX eller Dirty Guitar, utan bara ett moget en vanlig mix-CD kändes alltför fattigt, så Basic Channel att omförhandlas. Resultatet När man lyssnar på Allan Edwalls visor känns studioalbum som inte kommer uppröra någon. de bestämde sig för att gå ett steg längre. låter bra. Det är dovt och brusigt men ändå det som att det var hans förbannelse att han var Det är inte direkt dåligt, det är bara inte lika De har klippt sönder Basic Channels ytterst dansant. Betydligt snabbare än så mångsidig och så bra på allt han gjorde. För spännande som jag hade hoppats. Bakgrunds- klassiska låtar i små, små bitar,och sedan Ernestus och von Oswalds senare äventyr,de många är han mest känd som skådespelare eller musik till mogna middagsbjudningar.Underworld har de satt ihop dem igen i ett datorprogram. lugnare omtolkningarna av BC-materialet teaterdirektör.Tyvärr hamnar ofta hans visor i har blivit ravegenerationens motsvarighet till Det är den nya sortens mix-album, det räcker eller Rhythm & Sound-skivorna. Arrange bakgrunden. Därför ska Stefan Sundström ha Dire Straits. inte att spela en skiva efter den andra, utan and Process Basic Channel Tracks är brus- tonvis med cred för att han lyfter fram dem igen. Henrik Strömberg här görs det i princip helt nya låtar,med ljuden techno när den är som bäst. Men Sundström nöjer sig inte med att bara från originalmaterialet. Metoden har provats Henrik Strömberg framföra dem, han lyckas också ingjuta ett

www.groove.st 31 www.jc.se Forsman & Bodenfors

jeans &clothes &evil sneakers Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 1

VINYL ALBUM ken en olustig underliggande new age-käns- la. Om man bara vill kan man alltid kategori- AFRICAN ROOTS Peter Sjöblom sera rockmusik och stockholmarna Sons of ”Act 3 - Strictly Dub” DAVID BAERWALD Cyrus hamnar i kategorin underhållning. Bullwacki/Border ”Here Comes the New Folk Underground” Deras andra singel på punkbolaget Big Osbkyra 80-talsbandet African Roots fick UMG Recordings Brothel hamnar under kategorin kickar, teknikerhjälp av Sugar Minnott till Act 3, Inledande Why är ett fint stycke alternativ- kanske inte för att jag får några ihållande men det hjälps inte. Den är körd. För det country där Jackson Browne möter Ryan kickar av deras A Lonesome Boy, men det blir inte bra dub bara för att man tar bort Adams. Och The Crash likaså. Singer/song- råder ingen tvekan om att de själva sprud- sången och lägger till några slumpmässigt writer David Baerwald, som bland annat lar av energi och kickar.Det är därför det spridda ekon. Det krävs ande och inspira- jobbat med Sheryl Crow, är absolut bäst blir så bra. tion, och det är något som Act 3 saknar. just då. Fullt lika intressant är han inte när Jonas Elgemark Peter Sjöblom förstärkarna pluggas in. Baerwald skriver AMORPHOUS ANDROGYNOUS fina vykort från livet men när tempot höjs Skivbolaget Mute har alltid varit bra på att ”The Isness” blir det snarare vanlig tråkig FM-rock för sko sig på saligt avsomnade band.Titt som Future Sound of London/Border medelålders amerikaner.Dock, den där tätt poppar det upp mer eller mindre I början och mitten av 90-talet var Future underbara banjon i inledningsspåret är fan- genomtänkta återutgivningar.Å andra Sound of London utan tvekan ett av de tastisk. Och texten: ”There’s a white dog sidan, vad kan vara mer rätt än två Nitzer mest inflytelserika banden inom elektronisk howling/By the side of the road/A drying Ebb-remixar i dessa electroclash-tider? musik. Men efter Dead Cities från 1996 drop of water in the sand/And a child’s toy Terence Fisher har mixat om Let Your försvann duon, en av killarna blev ordent- floating/Near the ocean’s edge”. Men det Body Learn (Playground) till en rätt skön ligt sjuk, reste på andlig upptäcksresa runt känns tråkigt att köpa en platta för en eller technolåt med karakteristiskt Douglas världen, åkte tillbaks till England och två låtar. McCarthy-skrikande. Control I’m Here var nånstans kom de båda på att vad de egent- Annica Henriksson inte direkt jättespännande ens i originalver- ligen ville syssla med var psykedelisk rock. BAXTER sion, och även om The Hacker gör sitt Sagt och gjort. The Isness är ett lätt och ”About This” bästa känns hans platta technobeats alltför luftigt bygge med tydliga 60-tals-vibbar – S56 Records tjatiga. en stor anledning till att grabbarna använ- Nina Ramsby sjunger bra. Och det är väl Sound of Habib tar en paus från den der sig av aliaset Amorphous Androgynous det mest positiva man kan säga om Baxters lätt mesiga house de annars tenderar ge ut istället för Future Sound of London, det nya album. Idén är samma som på debutal- och klämmer i med lite riktigt feta break- namnet stämmer helt enkelt inte längre. bumet, poplåtar mot en klubbig, modern beats från Peo de Pitte. Underground är Som gammal FSOL-fan var jag lite tvek- ljudbild. Det är bara det att ljudbilden inte den givna dansgolvrökaren, medan andra sam till den här nya inriktningen, men blev känns vidare modern längre, utan mest feg. sidans Barmaid from Stockholm känns, mest positivt överraskad. Skivan funkar About This är ett väldigt mjukt album, inga trots några rätt kul produktionsmässiga bäst i början och slutet, de pretentiösa mit- hårda kanter som skulle få det att sticka tricks, lite mer meditativ och som en typisk tenlåtarna med orgier i sitar,flöjt och banjo ut. Efter att ha lyssnat på plattan har inget B-sida. hoppar jag helst över.Väntar man sig en ny fastnat i minnet, jag får inga bestående Nysignad på Morr Music släpper Ms. Accelerator blir man besviken, men är man intryck. Inte heller känner jag något behov John Soda indie/electronica-EP:n Drop- öppen för nya, psykedeliska intryck kan The av att lyssna på plattan igen. scene med fyra ganska olika spår. Go Check Isness bli en trevlig bekantskap. Duon har Henrik Strömberg är en klassisk uptempo indie-låt med tam- dessutom föresatt sig att snart släppa ett BEENIE MAN burin, Done Twice är mer elektroniskt album ”fullt av psykedelia mixat på ett ”Tropical Storm” melankolisk, därefter den vackra pianover- bisarrt sätt”, en mer loop-baserad remix på VP/Virgin sionen av Solid Ground, och sist kommer The Isness-materialet. Låter kul. Beenie Man hävdar att Tropical Storm är skönt postrockiga Elusive rmx. Synd att Henrik Strömberg en partyplatta jämfört med förra Art and bandets album som kommer nästa månad THE APEX THEORY Life och med Neptunes-producerade låtar inte låter lika bra. ”Topsy-Turvy” som Bad Girl och Bossman tillsammans Henrik Strömberg Dreamworks/Universal med Lady Saw och DJ Clue-producerade Trots att Apex Theory är av amerikanskt Fresh from Yard där Lil’ Kim gästar är jag ursprung är de bästa referenserna svenska beredd att hålla med. Men partyt är inte – sannerligen upp-och-ner-vända världen hämningslöst, rytmerna är kontrollerade för att anspela på titeln! Fireside och här och Beenie själv verkar mest luta sig tillba- och där The (International) Noise Conspi- ka och övervaka drinkbeställningarna. Hår- racy flimrar förbi i arrangemang och melo- dast svänger dancehallfavoriten Miss dier.Men Apex Theory har sina egna idéer, L.A.P. och galna Yagga Yo med hjälp av och flera av dem är bra dessutom. Det bör So Solid Crew. dock sägas att sångaren och hans sångstil Gary Andersson hör till sorten som antingen irriterar eller BLACK CROWES tilltalar. ”Live” Peter Sjöblom V2 AQUANOTE Black Crowes markerar sin januari-splitt- »The Pearl« ring med detta live album. 19 låtar från Naked Music/Virgin förra årets turné som sammanfattar ban- Gabriel René heter mannen som rattar spa- dets karriär.Den outgivna Title Song kryd- karna och till sin hjälp har han ett antal dar till det lite extra för de inbitna fansen. skönsjungande sångerskor: resultatet blir Lillebrorsan och gitarristen Rich Robinson svalt soulig må-bra-musik. Men The Pearl har mixat och man undrar hur han tänker är också relativt färglös, musiken bara por- när han gjort en så tråkig mixning utan att lar på i makligt tempo. Ingenting händer dra fram de svängiga gitarrerna. Black Cro- egentligen. Och det måste det väl göra? wes höjdpunkt i karriären är och förblir Gary Andersson plattan The Southern Harmony and Musi- AU cal Companion. Avslutande Hard to Handle ”Alchimia” från den plattan, men framförallt Remedy, The Laboratory lyckas alltid svänga och är partyhöjare, så Försök har gjorts tidigare att förena folk- även här. musik med techno, men förvånansvärt få Jonas Elgemark har fått fusionen att fungera. Problemet CAB med svenska trion Au är samma som ”CAB 2” många andras: de uråldriga traditionerna ToneCenter/Border vänslas inte godvilligt med den moderna En god vän och skribentkollega myntade en tekniken. Jag förstår inte varför.Det måste gång uttrycket ”musik som spelas i Utbild- liksom gå att få ihop det! Men nästan all- ningsradions TV-program”. Jag fattade pre- tid reduceras folkmusiken till en exotism, en cis vad hon menade. Hon menade sådana bjär kulör i ett obekvämt sammanhang. Au som CAB och liknande fusiondrumlar. begränsar sig inte till inhemskla traditioner, Sådana som spelar för matematiken mer utan blickar också mot arabvärlden, men än musiken och publiken. Som flyttar x och det gör det hela nästan värre och ger musi- y hellre än svänger.Men vad annat kan man vänta sig från folk som Tony MacAlpine, Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 2

Bunny Brunel och Dennis Chambers. Den poline är en smula ojämn men ändock spår samma kabaréscen som han gjorde för stora frågan är istället hur Brian Auger,en jag en lysande framtid för The Confusions. femton år sedan. Sjung hej allihopa inne- gång företrädare för fett hammondgroove Annica Henriksson håller elva spår som inte bara har samma tillsammans med Julie Driscoll, lånar ut sig BRIAN CONNOLLY sound som tidigare album, utan också till musikaliska skumraskaffärer som ”68 was 68” tyvärr är sämre. Det griper aldrig tag, det denna. Malibu/Border engagerar aldrig. Man har hört allt förut. Peter Sjöblom Innan Brian Connolly skördade framgångar Jag har tidigare tyckt mycket om Lars EVA CASSIDY i Sweet livnärde han sig som sessionsånga- Demians musik och historier,men det här ”Imagine” re. Bland annat spelade han 1968 in åtta kan man inte annat än bli gruvligt besviken Hot/MNW låtar i tidstypisk stil. Kanske är 68 was 68 åt. Detta är andra plattan med tidigare outgi- mer för anhängare av brittisk psykedelia Magnus Sjöberg vet Eva Cassidy-material. Den första, Song- och 60-talspop än för Sweet-fansen. Här THE DEVILS bird, gick oväntat upp på europeiska listor finns schlagerpoppiga låtar med en lätt ”Dark Circles” och har legat kvar på flera av dem i runt touch av soul och Swinging London, liksom Universal ett år! Tragiskt nog gick Cassidy bort innan underbara balladen What Good Am I. Två gamla synthrävar ligger bakom The hon fick uppleva sina egna framgångar. Materialet må vara en smula ojämnt och Devils, nämligen Stephen Duffy och Nick Precis som på Songbird finns här ljudkvalitén inte riktigt i topp, men varför Rhodes, som 1978 bildade Duran Duran sådant där Cassidys exceptionella röst tar det inte blev mer av detta än ett bortglömt tillsammans med John Taylor och Simon låtarna till nya sfärer,och sådant som är rullband är svårt att förstå. Colley. Duffy däremot lämnade dock bandet mindre intressant.Till det bästa hör It Peter Sjöblom strax innan karriären tog fart. Istället fort- Doesn’t Matter Anymore, Danny Boy (av CRACKER satte han solo, som Tin Tin, och bildade alla låtar!) och förvånansvärt nog också ”Hello Cleveland! Live from the Metro” även gruppen The Lilac Time 1987. Efter Who Knows Where the Time Goes. Inte för Cooking Vinyl/Border många år på skilda håll gör nu Duran att Eva Cassidy överträffar Sandy Dennys Efter att Camper Van Beethoven splittrades Durans urmedlemmar musik ihop igen. Och original, men hon är i alla fall en av de som 1989 har David Lowery hållit på med sitt synthar är fortfarande huvudingrediensen. kommit närmast. Cracker med stor framgång. Utsålda arenor Men The Devils har gått tillbaka till det Peter Sjöblom och kritikerrosade album. Själv är jag mest mörka och futuristiska, som var planen för GUY CLARK förtjust i plattan Kerosene Hat från 1993 Duran Duran, långt innan Simon LeBon. ”The Dark” med kanonlåten Low. Cracker saknar trots Rhodes och Duffy sprang in i varandra Sugar Hill allt något som Camper hade. Kanske var på en modevisning 1999 och de började Guy Clarks debut Old #1 idag räknas som det den fantasifulla fiolen, men också snacka gamla minnen, om hur de brukade en countryklassiker,men det riktiga mindre traditionella rocklåtar.Cracker har knåpa fram sin musik och om klubben Bar- genombrottet har uteblivit. Han har hållt aldrig lyckats klå Campers album Key Lime barella där de spelade i slutet av 70-talet. på i 30 år,men är fortfarande okänd för de Pie och Our Beloved Revoulutionary Swe- Till slut var de tvungna att återuppta flesta. Kanske kan Gillian Welch och Dave ethearts, deras två sista och bästa album. samarbetet de påbörjade för 24 år sedan. Rawlings medverkan på The Dark rikta Behållningen på detta livealbum är en rivig De valde att använda analoga instrument strålkastaren mot Clark. Den har för övrigt Teen Angst, den skönt melankoliska Low och en del av det gamla Duran Duran- likheter med det Welch gör; en rustik enkel- och en självklar version av Pictures of Mat- materialet. Resultatet är låt oss säga det het, sparsmakad akustisk instrumentering chstickmen där man ändå saknar fiolen. bästa som kommit från Nick Rhodes. Och och en mörk underton. Jag kommer också Men Cracker har en bit kvar innan de fast- beträffande Duffy är det en spännande att tänka på Townes Van Zandt – faktum är nar i arenarockträsket, de har tack och lov musikalisk förändring. Även om jag föred- att The Dark är en av de skivor som bäst fortfarande kvar sin glöd. rar Lilac Time och hans gitarrbaserade förvaltar arvet efter Townes. Och det säger Jonas Elgemark popmusik.The Devils är svårt att sätta fing- inte lite. CURVE ret på. De är en blandning av tung, svart Peter Sjöblom ”Gift” synth och New Order.Monotona, mörka CLIPSE Universal tongångar får ge plats åt Lightning Seeds- ”Lord Willin’” I början av 90-talet var Toni Halliday klingande melodier eller tjejkörer.Jösses, Star Trak/BMG omslagsflicka på den flesta hippa engelska det svänger ju! Pharrell Williams och Chad Hugo har musiktidningar.Hon har hållit på sedan Annica Henriksson under namnet The Neptunes varit världens dess och spelat in skivor,allt mer i det tysta DIVERSE ARTISTER hippaste producentteam i ett par år nu men givetvis klarar hon sig lika bra utan »2 Many DJ’s« (senaste hitten är Nellys Hot in Herre), den engelska musikpressens stöd, kanske PIAS/Playground men till slut måste jag motvilligt inse att inte ekonomiskt men musikaliskt. Det är Denna mixplatta är riktigt underhållande det kan bli lite för mycket av det goda. Här fortfarande den distade gitarrheltäcknings- eftersom alla låtar är söndermixade och - har de hjälpt gamla kompisarna Pusha T mattan kompat av ett dansbeat. Ibland ten- klippta helt utan pardon – och urvalet är och Malice från Virginia med debutplattan derar det att bli enformigt men Toni Halli- riktigt vasst dessutom. Peaches Fuck the Lord Willin’ och det låter bra, men inte så day lyckas tack vare sin inbjudande röst Pain Away övergår i Velvet Undergrounds supersexigt som jag väntat mig. Beatsen och melodier frambringa något hypnotiskt. I’m Waiting for the Man, No Fun med The och de små slingorna finns där (fast en del från My Bloody Valentine är Stooges infiltreras av Salt’n Pepas Push it låter överblivet), basen mullrar till ibland med och lägger en extra dimension på för att sedan förvandlas till Hanayos och rappen är kraftfull men inte så självk- några låtar.Allra bäst är Hung Up som elektroniska Joe le Taxi. Jag upplever inte lar som man skulle önska. Clipse kommer påminner lite om Portishead men har ett tråkigt ögonblick under hela resan på aldrig att dominera listorna som N.O.R.E., betydligt mera energi och inte så mycket över en timma. Kelis eller Jay-Z. Och det är långt ifrån vad självömkan.Toni Halliday är en klok kvinna Funkar inte detta som DJ-set så blom- The Neptunes själva åstadkommer som som förtjänar all uppmärksamhet. mar löken. N.E.R.D… Jonas Elgemark Gary Andersson Gary Andersson CUSTOM DIVERSE ARTISTER THE CONFUSIONS ”Fast” »Balle! Balle! – Sounds of Bhangra« ”Trampoline” ARTISTdirect/BMG Yormind/Warner MNW Skejtarsnubben Custom från New York gör Denna dubbel-CD innehåller 20 spår med Sundsvalls Confusions försökte sig på en cool hänga-ut-musik i sin studio på nedre indisk folkmusik försiktigt influerad av väs- karriär under den stora indieeran på 90- Manhattan där ett kollektiv av artister terländska tongångar.Bhangra-musiken talet, men dessvärre hände det inte alls lever och skapar dagarna i ända. Men de med tillhörande dans föddes i indiska mycket. Själv minns jag bara en låt. Jag dova slackerbeatsen som utsmyckas med delstaten Punjab när byarna välkomnade trodde de hade lagt ned för länge sedan. metallriff och pratsång har gått i stå. Jag skörden som stod för dörren, men i takt Men något i skymundan har de kämpat blir bara trött av att lyssna på Fast. med att folk med indiskt ursprung växer vidare och Trampoline är bandets fjärde Gary Andersson upp i väst utvecklas även musiken. För väs- platta. I Japan och Tyskland har de redan LARS DEMIAN terländska öron känns ändå materialet på en stor fanskara. Nu är de tillbaka igen ”Sjung hej allihopa” Balle! Balle! relativt traditionellt, men visst efter förra plattan Six-O-Seven från 1998. BMG låter det spännande. I kulturella möten kan Denna gång har Pontus Frisk producerat, När Lars Demian på allvar slog igenom i ju så småningom något helt nytt födas. som även jobbat med Andreas Johnson. Och början av nittiotalet kändes hans musik rätt Missa heller inte de smarriga matrecepten efter bara första genomlyssningen blir jag fräsch i den i och för sig då rätt dynamiska som följer med skivan! riktigt imponerad. I The Pilot skulle man visgenren.Tyvärr verkar det idag som att Gary Andersson nästan kunna missta svenskarna för Suede. inte bara genren sprungit ifrån Demian, Och i Tonight verkar Lightning Seeds ha utan egentligen hela den svenska musiksce- återuppstått. Hurra för indiepopen! Tram- nen. Framför allt har den utvecklats, medan Demian fortfarande står kvar på Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 3

DIVERSE ARTISTER DIVERSE ARTISTER DIVERSE ARTISTER ”Companionship” ”Pushing Scandinavian Rock to the Man! ”UB40 Presents the Fathers of Reggae” April Records Vol. III” Virgin En tillbakalutad och skön samling av Bad Afro/VME Gregory Isaacs,Toots Hibbert och ett dus- dagens nordiska loungejazz-scen. Snygga Slammerbolaget Bad Afro levererar ännu sin andra mer eller mindre legendariska arrangemang och sofistikerat sväng löper en översikt över den svenska garagekultu- reggaeartister sluter upp för att hylla som trådar genom alla låtar på samlingen. ren. Chronics, Laundrettes, Mutants med UB40 – Storbritanniens föregångare till Bäst är inledande Swell Sessions April in flera väsnas på ordentligt, men mycket är Ace of Base. När de en efter en gör covers Vein, svenska Koops Tonight och Universal mediokert. Vegas V.I.P sticker ut med sin på UB40:s karaoke-reggaelåtar är det näs- Funks Brothers and Sisters. Det kan dock twangpop, liksom Maggots med sin pådri- tan, men inte riktigt, som om 60-talets bli lite för mjukt och tillrättalagt. Jag sak- vande tremolo-orgie Leave Me Alone,fins- största amerikanska soulstjärnor skulle nar riv i låtarna efter en stund. ka Flaming Sideburns bekräftar sin goda göra en hyllningsskiva till Commitments- Mats Almegård ställning och i topp ligger Göteborgs party- sångaren Andrew Strong. Det är lite mot- DIVERSE ARTISTER excellenser Royal Beat Conspiracy. bjudande. Det sluts cirklar här som verkli- »Hustler, DJ-Groupie Vol 1« Peter Sjöblom gen inte borde slutas. DJ-Groupie/Border DIVERSE ARTISTER/DJ C1 Thomas Nilson Musik ska vara sexuell och ånga av åtrå – ”Shifting Gears” DJ JAZZY JEFF åtminstone på dansgolvet och i sängkam- Intec »The Magnificent« maren. Detta har gänget runt DJ-Groupie Det är alldeles för lätt att säga ”ännu en Rapster/Goldhead tagit fasta på och ger här ut ett DJ-set fyllt mixad house-samling”. Det är tyvärr också Will Smiths gamle sidekick från Fresh av snusk och roterande rytmer.Groove sant. DJ C1 har givetvis samlat på sig en Prince-tiden släpper här efter många år sitt Armadas I See U Baby är med och själv- bunt bra hård house/techno, och han mixar debutalbum där han luftar vokala förmågor klart figurerar ärkehummern R. Kelly på givetvis ihop låtarna snyggt, om än inte jät- från egna bolaget A Touch of Jazz vid sidan spåret Sex Me. Konstigt nog blir man inte tespännande. I slutet av mixen hittar vi lite om kändisar som Jill Scott, Freddie Foxxx speciellt tänd av att lyssna på musiken. Och detroit-techno, det är lite roligt att han och Shawn Stockman från Boyz II Men. extra-CD:n med fem Blowfly-låtar är bara klämt in en gammal Mad Mike-låt från Men The Magnificent blir aldrig mer än vulgär. 1992. Känner du att du måste ha ännu en fickljummen. Det är svalt och jazzinspirerat Gary Andersson DJ-mixtejp på CD, så javisst. Annars (som väntat), och detta skapar tyvärr ett DIVERSE ARTISTER kanske inte. avstånd som ger plattan ett oengagerat »Mundial Muzique v2« Henrik Strömberg inryck. Det bränner aldrig till. Okände Guidance/Border DIVERSE ARTISTER r’n’b-sångaren Raheim gör dock bra ifrån Världsmusiken på denna samling är sådär ”Skönt att ha till sommaren” sig i snyftiga My People. njutbar som man hoppas att all lyssnings- S-Man Productions Gary Andersson musik ska vara. Rytmerna är inte för Lågbudgetsamling med många okända DRILLER KILLER aggressiva och finlirets omfattning är väl namn. Något är galet när Ken är överlägset ”Cold, Cheap And Disconnected” avvägt. Detta gör Mundial Muzique v2 till bäst i ett så här stort sällskap. Houmans Osmose Productions/MNW en varm och omfamnande upplevelse. Rest- Vad det är funkar okej och Sökarnas En Driller Killers sjätte album är en spark i less Soul-remixen av Meitz sköna Africa är vanlig dag får godkänt. Detta vägs tyvärr röven. Sparkar i röven kan alla behöva ett tydligt exempel. Faze Action-remixen av upp med råge av låtar som aldrig borde ha ibland för att komma igång. Driller Killer Femi Kutis levnadsglada Do Your Best ett lagts ut ens på nätet. lirar punkrock i 200 knyck. Rakt på sak. annat. Daniel Severinsson Inga som helst krusiduller.Förlitar sig på Gary Andersson DIVERSE ARTISTER att låtarna är starka och klarar sig på egen DIVERSE ARTISTER ”Sónar 2002” hand. Själv tycker jag inte att Driller Killer ”Music for Every Soul” Sónarmusic/Border gör låtar som håller för ett helt album. Tangent Beats/MNW Det finns två saker som utmärker den här Märker att jag tappat koncetrationen redan Vi befinner oss i gränslandet mellan bar- samlingen. Den första, och mest uppenbara, efter halva skivan. Så med andra ord skulle loungen och dansgolvet. Men istället för en är förstås att Diego ”Valrossen” Maradona det räckt med en femspårs EP. strömlinjeformad samling som fungerar på pryder omslaget. Öh? Ja, Sónarfestivalen i Per Lundberg G.B. någon av dessa två platser får man här Barcelona gick av stapeln samtidigt som DSP musikalisk bredd. Allt ifrån djupaste house VM i fotboll, och Maradona spelade fak- ”In the Red” till dansant vokalhouse med latinoinfluen- tiskt två säsonger med Barça… Anledning Ninja Tune/Playground ser.Det är samtidigt en samling som visar nog att sätta fotbollshjälten på omslaget DSP står för Dynamic Syncopation Pro- den bredd och det kunnande som svensk till en samling med electronica och dans- ductions och In the Red är britternas andra dansmusik av idag bjuder på. Många spän- musik (?). Den andra är att det här är två album. Gäster miltals från bling-bling har nande artister återfinns på denna jämnstar- samlingar i en. En eftertänksam CD med vässat tungorna och gör In the Red till en ka CD, såsom Håkan Lidbo, Martin Vene- elektronisk lyssningsmusik och postrock, skön tillställning även om den organiska tjoki och Microman. och en dansinriktad med mjuk house och ljudbilden bitvis luktar old school blandat Av de snabbare spåren gillar jag Zoo electro. Urvalet, baserat på vilka artister med acid jazz-mögel. Bäst funkar Trife-A- Brazil feat. Emmas Drivin’ too Fast mest. som gästade festivalen 2002, är helt okej, Saurus Rex där Aphathy pricksäkert radar Det är ett hitbetonat house-smultron som men inte jättespännande. Här finns inga upp punchlines. smakar sommar och sol. Av de lite lugnare exklusiva låtar.Känner man för att köpa Björn Magnusson spåren är Loadbalancers chilloutstycke samlingar finns det andra som är både DZIHAN & KAMIEN Antenna det starkaste. I hård konkurrens bättre och mindre splittrade. Om man var ”Gran Riserva” med jazzindränkta Bitmapping av Stock- på Sónar 2002 är samlingen en bra souve- Couch Records town & Capetown. Så här skulle nog Miles nir,annars känns den rätt överflödig. Såvi- Först när ett spanskt rödvin lagrats i fem Davis låtit om han fortfarande varit i livet. da man inte är fanatiskt intresserad av gol- år förtjänar det etiketten Gran Riserva.Då Allra bäst är John Dahlbäcks Lingerie fstjärnan Maradona, förstås. har det vilat på ekfat och flaska. Var Nights, en elektronisk resa över dansgolv Henrik Strömberg D&K:s ljud lagrats är oklart. Klart är dock och inre landskap. DIVERSE ARTISTER att det även här handlar om lagringstid. Mats Almegård ”Trojan Calypso Box Set” Dessa båda DJ:s har nämligen på denna DIVERSE ARTISTER Trojan/Border skiva använt sig av ljud som deras pappor ”Opensource.code” Calypso på Jamaica? Jovisst! Långt före spelat in på sextiotalet. Papporna var jazz- Source reggaen blandade slavar musik från sina musiker och deras söner ägnar sig åt loung- Alla de stora namnen inom elektronisk lyss- olika afrikanska länder.Stilen mento kom ejazz med dragning åt deephouse. ningsmusik trängs på den här samlingen. till, utvecklades och började närma sig Ford Transit är orientaliskt kryddad Skivbolaget Source samarbetar med Able- calypson, en form som sett dagens ljus på upptempo, Deep Kitsch svävande djup ton, vars programvara Live är det hippaste Trinidad. house och Thrill ett vemodsskimrande trip- inom elektronisk musik just nu – ryktet för- Trojan Calypso Box Set berättar om hop-stycke. Dessa tre låtar är bäst, men täljer att det funkar väldigt bra i livesam- musiken före baktakternas tid och sträcker skivan är rakt igenom bra. manhang.Tolv låtar av folk som Thomas sig från 1956 och nästan 20 år framåt. Precis som ett lagrat rödvin ger den här Brinkmann, Monolake, Smyglyssna, Sutekh, Här finns artister som Lord Kitchener, skivan smaklökarna mycket att göra. Det Robert Lippok, Akufen, etc. Övervägande Tommy McCook och Derrick Harriott,The finns små nyanser och dofter som blommar bra låtar om man tar dem en och en, men Mighty Sparrow och Lord Tanamo. Den upp när man avnjuter den koncentrerat. man får aldrig den där helhetskänslan ett tredje skivan i boxen tar upp brittisk calyp- Mats Almegård bra album ger.Det är en samling och det so och det hela är en mycket svängigare låter som en samling. Snart glömd i CD- upplevelse än vad man kanske kan tro. hyllan. Robert Lagerström Henrik Strömberg Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 4

DÄLEK FLANNELMOUTH och anspråkslösa melodier.Då är Vincent “From Filthy Tongue of Gods and Griots” ”I’ve Seen Nothing Yet EP” Gallo helt okej. På skiva. Ipecac/Border Up and Running Annica Henriksson From Filthy Tongue of Gods and Griots är Jäklar i min låda, det låter som Gene! Men GIRLS AGAINST BOYS progressiv och lite industriell hiphop från Flannelmouth är ett band från Helsingfors. ”You Can’t Fight What You Can’t See” England. Alla de väntade beståndsdelarna De har själva spelat in denna 4-spårs EP. Jade Tree/Border ingår,som dålig rap och långa, stämnings- Och jag måste säga att jag diggar det. Ett You Can’t Fight What You Can’t See fulla instrumentala partier.Någon kanske band från Finland som spelar indiepop som inleds med ett par stabbiga spår och fak- tycker att det här är bra och innovativt, riktiga britter.Wow. Och Tuomo Kuusi har tiskt fortsätter hela plattan i samma rikt- men själv gäspar jag käkarna ur led redan i en grymt bra popröst. Mjuk, beslöjad. Och ning. Det känns ansträngt, som att jogga på första låten. snyggt engelskt uttal. Och när jag hävdade stället – bandet kommer ingenstans. Fram- Daniel Severinsson att de låter som Gene är det inget negativt, förallt är Scott McClouds sång tradig, han E-40 eftersom Gene blev sämre och sämre och låter tillgjord och rejält skitnödig. Skulle “Grit & Grind” försvann. Någon måste plocka upp inte vilja vara med i Girls Against Boys nu, Zomba handsken. Och även om Gene hade alldeles tåget gick för ett bra tag sen. The Ballatician har representerat västkus- för tydliga The Smiths-referenser så lycka- Gary Andersson ten i ett helt decennium utan att riktigt slå des de ändå med en egen karriär.Flannel- IAN GOMM igenom. Han rappar ändå nästan uteslutan- mouth kanske blir kallad en Gene-kopia i ”Rock’n’Roll Heart” de om pengar och brudar över halvdan början, men jag ser fram emot att höra BGO/Border bounce producerad av Rick Rock. Grit & mer.Indierevival nu!!! En gång i tiden var Ian Gomm kollega med Grind kommer säkert att gå bra i USA, Annica Henriksson Nick Lowe i Brinsley Schwarz som trots speciellt eftersom Rep Yo City med bland FONDA 500 sitt något tveksamma rykte gjorde ett knip- andra Petey Pablo är så bra att den borde ”No 1 Hifi Hair” pe utmärkta poplåtar.Därefter gjorde kunna röja väg för ett gäng uppföljande Truck/Border Gomm ett antal mindre lyckade soloplattor, hittar. Det här lilla bandet kommer från engelska och så kan man beskriva också Rock’n’Roll Daniel Severinsson Hull, men har samma typ av godhjärtad Heart. Om man inte har en faiblesse för ELK CITY naivism som man kan hitta hos många slätstruken muffinspop med en anstrykning ”Hold Tight the Ropes” japanska band. Syntar som är så fula att de av ljushylt soul vill säga. Skivan är inspelad Talitres Records blir gulliga möter snälla gitarrer.Tuggum- i Nashville, och Nanci Griffiths sjunger på Elk City är en art-rocktrio från New York mikraut möter Syd Barrett filtrerad genom en låt. med förflutet i Melting Hopefuls. Renee Elephant 6-kollektivet. No 1 Hifi Hair är Peter Sjöblom LoBue och Peter Langland-Hassan delar på en bagatell lika pigg som sitt orange GUTTERMOUTH sånginsatserna. Och även om LoBue är en omslag. ”Gusto” cool brud i femtiotalsstil är det Langland- Peter Sjöblom Epitaph/MNW Hassan som gör hela bandet. Utan hans DESMOND FOSTER Javisst är skojfrisk gladpunk harmlös, men tillbakalutande, mumlande röst i Neil Hals- ”Under Oath” den kan definitivt vara enerverande. Och tead-anda skulle jag inte bli det minsta Rub-A-Dub Guttermouth är rejält käcka. Enerverande intresserad.Tyvärr kan det kännas som om Det är inte lätt att hitta nygjord rootsreg- käcka. Detta är medelklassrock av sämsta låtarna försämras nämnvärt när LoBue gae, med Desmond Foster tar ett steg åt märke. kommer in. Flera låtar är riktigt bra. rätt håll. Även om sången ligger åt det lite Gary Andersson Radiohead-doftande Indiana, Dylan-inspire- slickare hållet, så har han en pondus i både STAFFAN HELLSTRAND rade Once and For All, Smile etc. Det finns rösten och kompet. Bra låtar,även om Rox- ”Socker & synder” en bra grogrund där men ett soloprojekt ettes It Must Have Been Love med fördel MNW med Langland-Hassan tror jag mer på. hade kunnat strykas. Staffan Hellstrand hittade sitt sound redan Annica Henriksson Peter Sjöblom på första soloalbumet, och har sedan envist FAIRPORT CONVENTION VINCENT GALLO stannat kvar vid det. Jag kan inte bestäm- ”Heyday” ”Recordings of Music for Film” ma mig för om jag tycker det är ståndak- Island/Universal Warp/Border tigt konsekvent eller insnöat dumdristigt. Fairport Convention är som en engelsk Buffalo 66 är en helt fantastisk film, där För hur mycket jag än vrider mig i våndor motsvarighet till Grateful Dead. Deras fans Vincent Gallo spelar den frigivne Billy när jag hör de vanliga stråkarrangemangen är lojala, och det finns utöver de ordinarie Brown som på vägen hem till sina föräldrar som blivit legio sedan Lilla Fågel Blå inser skivorna rikligt med utgåvor med liveinspel- kidnappar en ung tjej (Christina Ricci). jag att det till lika delar är ett Hellst- ningar,outtakes och radioinspelningar.Men Brown tvingar henne att låtsas vara hans randskt signum som de är odelbart tillhö- ofta har deras tidigaste försök hamnat i fru som han mött genom sitt CIA-jobb. Det rande de låtar de förekommer i. Men det skymundan för den legendariska perioden är en underbar historia och Gallo är en jag tror gör att man efter ett tag tycker att när de var med och formade den engelska underbar skådespelare och regissör.Men Staffans låtar och album blir jämntjocka folkrocken.Till en början sneglade de mer det räcker inte för honom, karln ska ge sig och nästan upprepande är framför allt rös- mot den amerikanska kontinenten, och in i musikbranschen också. Visserligen har ten. Den röst som under 1980-talet ankla- gjorde gärna covers på Leonard Cohen, han, av detta album att döma, gjort film- gades för att lida av grava Thåström-kom- Joni Mitchell och Johnny Cash. Men de musik redan 1979 till If You Feel Froggy, plex, har nu visserligen skaffat sig en egen gjorde det från ett brittiskt perspektiv, och Jump. På det riktiga albumet When i hös- identitet, men lyckas inte variera sig lika resultatet blev något som utstrålade nybyg- tas doftade det Chet Baker,då Gallo sjung- mycket som låtarna själva för att det inte garanda och flödade av spelglädje. Heyday er med samma ljusa, oskyldiga stämma. ska kännas monotont. För Socker & synder är en samling inspelningar gjorda av BBC, Den här gången är det ett fullmatat album är i sig rätt varierad, men allt har den där och här finns gott om fina exempel på hur med musik från fyra filmer,bland annat Hellstrands-stämpeln som gör att de som de lät precis i början. Den här nya versio- Buffalo 66. Det är 29 korta spår med mes- inte är övertygade om hans storhet kommer nen av plattan är både remastrad och utö- tadels bara ljudlandskap. En elgitarr som att rata den. Alla fans kommer att gilla kad med åtta bonuslåtar,bland annat plockar lite, en bas som rullar tyst i bak- den, men sakna omedelbara hits (även om Sandy Dennys hjärtknipande vackra Fot- grunden, eventuellt några fjäderlätta vispar de finns här). Vi andra tycker att det är ett heringay. Fairport-headsen lär dregla nia- på virveln. Eller pianotangenter som slås an rätt bra Hellstrand-album, utan att hän- garafall, men det här är tillräckligt bra utan någon logisk ordning. Ofta odefinier- föras. musik för att andra bör höra det. bara instrument som tjuter av ångest och Magnus Sjöberg Peter Sjöblom ensamhet. Den vackra melodin i Her Smell ROBERT HOOD FIREWATER Theme för tankarna till Gudfadern-temat. ”Point Blank” ”Psychopharmacology” Musiken till alla fyra filmer påminner Peacefrog Recordings Jetset/Border mycket om Tindersticks soundtrack till Det jag gillar med sån här techno är att Denna amerikanska kvartett balanserar Trouble Every Day, som faktiskt Vincent den hymlar inte. Den vet att den är till för mellan viljan att spela alternativ rock och Gallo är med i. Endast ett spår, Lonely Boy dansgolvet, och därför lägger den inte ner att prestera fyndiga poplåtar.Musikaliskt från Buffalo 66, har sång. tid på sådana onödiga saker som intro eller påminner Firewater faktiskt en del om Plattan i sin helhet blir mest tråkig och outro. Det är pang på från första sekunden Midnight Oil, vilket förmodligen ger de fles- tjatig av dessa små snuttar som är ganska till den sista. Det enda som händer är att en ta en fadd 80-tals-smak i munnen. Sångin- identiska. Filmmusik, eller ljudlandskap till hi-hat eller ett syntljud läggs till eller dras satserna på Psychopharmacology är högst film som detta är,passar bäst i sitt sam- ifrån. Robert Hood har gjort många bra ordinära och låtarna saknar riktig vilja, manhang. Att lyssna på det på skiva är techno-låtar,och flera av dem finns här på plattans tio spår irrar mest omkring i ett ingen större hit. Kanske som sovmusik. Point Blank. Det enda som inte funkar jät- musikaliskt vakuum. Och musik behöver Däremot kan man för all del ge hans When tebra är att lyssna på dem som ett album, luft för att växa. en chans om man gillar Chet Bakers röst vilket blir lätt enahanda. Gary Andersson Henrik Strömberg Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 5

STEVE HOWE med musiken utan måste ta till attribut. till och med börja fundera på att bli ett ”Homebrew 1 & 2” Men jag brukar föredra att bli överraskad. coverband istället. Inside Out/Border Hur som helst så finns det många stunder Annica Henriksson Sammanslagning av två tidigare utgivna på Seattle-bandets debutplatta som visar MARDI GRAS.BB skivor där Yes-gitarristen samlat heminspel- på starka låtar och en förmåga att hålla ”Alligatorsoup” ningar och musikaliska skisser.En del låter energin uppe. Sångaren Duff tar väl hand Hazelwood/Border som sådant Yes har ratat, en del som om om melodierna och lyckas få liv och trovär- Mardi Gras.bb, där förkortningen står för Mike Oldfield spelade christmas carols, men dighet i låtarna. Med en lite mer opolerad ”brass band”, är ett gäng tyska musiker här finns också charmiga ragtimetrudelut- ljudbild skulle jag förmodligen jubla. som frisinnat leker med New Orleans-musik ter och fin ”folk baroque” som i Wayward Jonas Elgemark och blandar med Tom Waits och Duke Course. Det ligger väl i skivans natur att MAD AT GRAVITY Ellington till en musikalisk gumbo. Humo- vara ojämn både i stil och kvalitet, men det ”Resonance” ristiskt stökigt och svängigt för partyn där gör egentligen inte så mycket. Det roliga ARTISTdirect/BMG bordet bäst knuffas undan i hörnet. med den är att man får kika genom nyckel- Mad at Gravity spelar sån där ofarlig talk- Peter Sjöblom hålet och lägga örat mot dörren när Howe showrock som amerikanerna är så förtjusta ANGIE MARTINEZ leker utom hörhåll för alla andra. Om inte i. Lite pompöst med stora refränger och »Animal House« annat så är det skönt att höra en perfektio- tämjda gitarrer och en sångare som är var- Elektra/Warner nist bjussa lite på sig själv. ken eller. Resonance framkallar på sin höjd Som känd radioprofil i New York har Angie Peter Sjöblom en axelryckning. Martinez inga problem att få artister att IAN HUNTER Gary Andersson gästa på hennes plattor,på förra årets ”Rant” THE MAKERS snyggt souliga Up Close and Personal med- Repertoire/Border ”Strangest Parade” verkade bland annat Wyclef Jean, Kool G Sedan Ian Hunter hoppade av Mott the Sub Pop/MNW Rap, Snoop, Big Pun, Mary J och Jay-Z. Hoople i mitten av 70-talet har han släppt Det lustiga är att Mike Maker,eller Animal House är inte lika kändistät även skivor kontinuerligt – Rant är den knappa Michael Machine, låter som Kevin Rowland om Missy Elliott, Kelis och Petey Pablo är tjugonde i ordningen och en jag gärna hade när han sjunger.Förutom på Wide Wide med – viktigare än så: den är avsevärt sluppit. Den staplar så många nötta Sto- World of Girls där han istället stiger in i tamare. Låtarna puttrar på låg värme, het- nes-riff och stereotypa rock’n’roll-klichéer Mick Jaggers kläder.Jag undrar om han tan jag väntat mig uteblir tyvärr.Roligast att den måste vara på låtsas – bara det att bredvid bandet försöker sig på en karriär är latinosvänget i If I Could Go annars är Ian Hunter själv vägrar förstå det. Och ja, som imitatör.The Makers är dock inte alls i det platt fall. Det som fattas mest är pro- han har fortfarande fula glasögon. närheten av vare sig Dexy’s eller Stones. De duktion med riktigt hjärta. Peter Sjöblom är en garagepunkkvartett från Spokane i Gary Andersson JIVARO Washington som harvat i drygt tio år.Förs- JAMES McMURTRY ”Jivarodelia” ta tiotummaren släpptes på Sympathy for ”Saint Mary of the Woods” EWB the Record Industry. Sju plattor på Estrus Sugar Hill Det här är en sådan där skiva som mindre hann de med innan de flyttade till Sub Pop, James McMurtry är son till författaren och mindre angelägen ju mer man lyssnar där Strangest Parade är deras andra Larry McMurtry, och har gjort flera plat- på den. Jag var definitivt positiv efter förs- albumsläpp. Men garagepunken finns det tor.Dock har han aldrig tagit sig in bland ta genomlyssningen, men intresset har bara inte mycket kvar av. De lutar mer åt glam- de mer uppmärksammade i den moderna svalnat sedan dess. Jivaro, alias Henrik rock. Det är mer Steve Harley än Rancid. singer/songwriter-skaran. Han har en bra Dahl, bjuder på nio tranceigt elektroniska Mer pang-på-Queen. Eller en amerikansk röst och lite mer ”edge” än många andra. stycken som lider av identitetsbrist, de variant av Sultans of Ping FC. Bitvis är det Den som ligger närmast till hands för en känns lite för snälla för dansgolvet men lite riktigt spännande, balladen Concert of jämförelse är Chuck Prophet, men för dansiga för att vara hemmalyssnings- Colors och framför allt Suicide Blues. Eller McMurtry saknar Prophets originalitet, material. Hade skivan kommit för typ åtta varför inte överljudskanonen Addicted to kredibilitet och experimentlusta. år sedan, under trancens gyllene ålder,hade Dying. Men i slutänden hade jag hoppats på Peter Sjöblom jag varit väldigt imponerad, men idag höjer mycket mer. MIGALA den inte många ögonbryn. Annica Henriksson ”Restos de un Incendio” Henrik Strömberg MAMMOTH VOLUME Delicious Goldfish KHIA ”A Single Book of Songs” Spansk rock hittar inte alltför ofta till våra »Thug Misses« Music Cartel breddgrader.Här har vi dock ett lysande Dirty Down/Sony Svenska Mammoth Volume gör sitt till för exempel. Migala gör en utsökt och lagom Khia tar hem titeln snuskigast i kvarteret att expandera stonerrockens form. Själv- svårmodig blandning av långsam lo-fi-rock, med singeln My Neck, My Back (Lick it) klart ekar Black Sabbath, men de refererar ballader i moll och country. Men istället för (»My neck, my back/lick my pussy and my också till Led Zeppelin och 70-talsprog. att placera sig i den amerikanska succéfål- crack«) men självklart är (rap-)världen Goda intentioner,men jag önskar att de lan med Ryan Adams som ledstjärna drar 2002 redo för en brud med skinn på näsan släppte sin lite intellektuella hållning oftare de åt snaran kring både Nick Cave,Tin- och stort ego. Därför säljer hon galet och bara flöt med. Kanske därför som jag dersticks och Tom Waits i sin strävan att många plattor.Resten av debuten Thug gillar den avslutande sjuminuterslåten bäst hitta den äkta westernkänslan. En mix som Misses innehåller också låtar där Khia utan – Instead of Circles är alldeles utmärkt kan verka sökt på pappret kanske, men lägg knussel berättar vad som gäller och hur post-psykedelia. därtill en lagom portion Ennio Morricone hon vill ha det. Produktionen är svängig och Peter Sjöblom och sångarens sammetslena basröst som på hennes rap är extremt självsäker,det verkar MARAH ett väl avvägt sätt blandar spanska och självklart att hon ska bli världsstjärna. Och ”Float Away with the Friday Night Gods” engelska texter,och du har en riktigt skön så blir det också. Nästa platta ligger nämli- Sony platta. gen redan och väntar på att Thug Misses- När kidsen blivit stora och kommit över Pigge Larsson svallvågorna ska ebba ut. collegerocken och nymetallen, då börjar de THE MIGHTY MIGHTY BOSSTONES Gary Andersson lyssna på vanlig radiorock när de sitter i ”A Jackknife to a Swan” LAKE OF TEARS bilen med en takeaway-kaffe i handen, på Golf/Border ”The Neonai” väg att lämna ungarna på dagis och sedan Sju skivor in i karriären låter Bosstones Blackmark rulla in på personalparkeringen till försäk- ”ska-core” – ska blandad med punk – fort- Hade musiken på The Neonai varit lika ringsfirman där de jobbar 9-5. Ibland kan farande pigg. Ibland tassar de visserligen färgstark som omslaget med sina klara, det hända att de får tag i en barnvakt en farligt nära både Clash och collegepunk, nästan psykedeliska kulörer hade den för- lördagkväll och medan fruarna möts upp men hinner precis få in en bra melodi innan modligen varit mästerlig. Lake of Tears har hemma hos någon och lagar middag och de går vilse. Den energiska titellåten hör till sina rötter i den melodiska death metal- skvallrar om sina sexliv drar männen på sig topparna. scenen, men på deras femte platta låter de jeans istället för kostymbrallor och blir Peter Sjöblom mer som ett lätt symfoniskt AOR-inriktat högljudda av alla flasköl som letar ned sig i MINA Ultravox. Med dåligt engelskt uttal dessu- deras strupar.I bakgrunden spelas en ny ”Expander” tom. Hur jag än vrider och vänder på det skiva med Marah eller något liknande trå- EFA/Border låter inte The Neonai annat än valhänt och kigt radiorockband. Har de riktigt tur står Vad händer när ett halvdant tyskt popband Lake of Tears som trista wannabees. de till och med på scenen och ber folk ber sina vänner att göra ommixningar på Peter Sjöblom önska favoritlåtar.Förr eller senare blir deras låtar? På Expander får man veta. LOADED någon i publiken alldeles för odräglig och Mina medverkar själva och det låter inte så ”Darkdays” bandet går med på att spela den där covern värst bra. Att be vännerna visar sig vara en Locomotive med Aerosmith, för att få tyst på honom. dum strategi. I alla fall om man har kompi- Dödskallar och skelett på omslag och skiva. Men bandet kan ändå känna att de gjorde sar som Rechenzentrum, Freischwimmer Okej, de lyckas inte skrämmas tillräckligt någon glad när de stiger av scenen och kan och Schneider TM. De får nämligen Minas Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 6

låtar att bli spännande, annorlunda och släppt en handfull plattor,den senaste mer för att det ska vara okej. She’s a Libra intressanta electronicagodisar som smakar 1988. Songs for Survivors kan alltså rätte- är skönt punkig och stötig men har en allt- toppen. Erobique och Neoangin gör bra ligen kallas en comeback. Songs for Survi- för insmickrande melodi och där faller det. electroclashversioner och visar också upp vors är soft på känt Nash-manér och har Kort sagt så saknas det något farligt hos ett fantasifullt musikskapande. svårt att engagera. Bästa låten är Liar’s The Pattern. Men Mina själv är inte värst. För de Nightmare. Synd bara att Dylan redan Jonas Elgemark känner även Sitcom Warriors. Och jag vet gjort den som Masters of War… PROJECT PAT inte om man ska gråta eller se det hela som Peter Sjöblom »Layin’ da Smack Down« ironi. Maken till dålig Cure-imitation har NASHVILLE PUSSY Loud/Sony jag sällan hört. En ojämn remixplatta allt- ”Say Something Nasty” Pat från bostadsprojekten förklarar sin så. Axe Killer/MNW situation i inledande spåret Still Ridin’ Mats Almegård Mognadsnivån hos Nashville Pussy är själv- Clean: »Still making cheese, ridin’ clean ALLISON MOORER klart påfallande låg, låttitlarna erbjuder lit- and gettin’ my dick sucked«. Bra så, han ”Miss Fortune” terära alster som The Bitch Just Kicked måste vara nöjd.Tyvärr så är hans låtar Universal Me Out, Keep On Fuckin’, You Give Drugs fortfarande medelmåttiga, men han behöver Allison Moorer verkat ha funnit ett triv- a Bad Name och Gonna Hitchhike Down to väl inte försöka mer – han får ju alla sina samt litet gränsland mellan country och Cincinnati and Kick the Shit Outta Your behov tillgodosedda ändå. soul, där folkrocken också kan komma in Drunk Daddy. Musiken är nästan än värre Gary Andersson på ett hörn – ja till och med popen. I sig är än så, tänk er ZZ Top blandat med ett QUEEN ADREENA sällan den här sortens countrypop speciellt ”coolt” coverband. Neandertalare i världen ”Drink Me” intressant, men här finns något man hajar – förenen eder! Och hylla Nashville Pussy. Rough trade/Border till inför.Grunden till de lugna låtarna lig- Gary Andersson Någon som minns Daisy Chainsaw? Queen ger i countryn, men man lyckas arrangera NIGHTMARES ON WAX Adreena är resultatet av vad medlemmarna låtarna till något som går bortom den.Till »Mind Elevation« håller på med nu. På Drink Me, deras det har vi Allison Moorers inte originella, Warp/Border andra album, fortsätter de med sin fläskiga men i sammanhanget väl så fungerande och När George Evelyn/Nightmares on Wax gör och distade riffrock. Sången är påfrestande atmosfärsskapande röst. Nu är det inte all- plattor innehåller de egentliga inga låtar, ansträngd och med låtar som Pretty like tid som alla delar kommer i fas, men när de musiken är bara vidsträckta rytmiska krus- Drugs, Razorblade Sky och Sleeping Pill gör det uppstår faktiskt rätt vackra, nästan ningar som varken upprör,inspirerar eller lyckas de åtminstone närma sig de betydligt storslagna, låtar.Värt att återkomma till. ens berör – och Mind Elevation är inget intressantare förebilderna Jane’s Addiction. Magnus Sjöberg undantag. På sena efterfester hemma hos Men resten av plattan känns bara klumpig MR SCRUFF George där folk rullar specialcigaretter och meningslös. Det som kunde blivit farligt ”Trouser Jazz” passar detta säkert som hand i handske, och hårt blir istället effektsökeri på högsta Ninja Tune men annars är de långa, repetitiva audio- nivå och en alltför identitetslös sörja.Tänk Kommer ni ihåg Get a Move On, Mr Scruffs sjoken faktiskt skapligt tröttsamma. Sen er tidiga Siouxsie and the Banshees eller underbara låt från 1999? En perfekt kom- kan man kalla det för slo-mo-cyber-grooves Cocteau Twins kompade av Peace, Love and bination av samplad jazz och ett modernt om man vill men det förändrar inte faktum. Pitbulls. En av de tristaste plattor jag hört dansgroove. I så fall kan ni glömma den, De vokala inslagen är livlinorna som dyker på länge. för på Mr Scruffs nya skiva finns det ingen upp alldeles för sällan; Date with Destiny Jonas Elgemark tillnärmelsevis lika bra låt. Han samplar lyfter på grund av den (lite trista) TLC-lik- THE ROCKING HORSE WINNER fortfarande jazz och funk och gör om det nande sången och Environment är på väg ”Horizon” till modern dansmusik, men det blir bara att bli lyssningsbar trip/hiphop. Men få Equal Vision/ tråkig house eller förutsägbart ”jazziga” skivköpare lär vara tillräckligt nerrökta för ARLO övningar av det hela. Ja, förutom Valley of att längta efter det här. ”Stab the Unstoppable Hero” the Sausages som lever sitt eget liv med Gary Andersson Sub Pop/MNW imponerande språklös sång av Seaming To. NIGHTWISH Henrik Strömberg ”Century Child” ”Stay What You Are” MURDERDOLLS Spinefarm/Universal ”Beyond the Valley of the Murderdolls” Finska Nightwish vältrar sig i fantasy-kli- Rocking Horse Winner är ett ”alternativt” Roadrunner/Universal chéer och wagnerismer,men det ska sägas rockband från USA med den pipiga sång- Folk från Static X och Slipknot är med i till deras fördel att de har förtjänstfulla erskan från Dashboard Confessional. Detta Murderdolls som är ett hårt rockande band melodier.Ofta som det är i goth metal-gen- är andra plattan och den de förväntas slå utan direkta finesser i sina riff- och solo- ren med folkmusikalisk touch. Bäst är det igenom med. Men det beror på om folk fyllda smutslåtar,Guns’n Roses verkar vara när Tarja Turunen sjunger.Hon har en nöjer sig med tama, jättetråkiga låtar där största förebilderna. Svordomar finns i attraktiv röst och chosefri stil, och lyfter det aldrig glöder till. Detta är sådan där vokabulären och låttitlar som People Hate bandet avsevärt. fjantrock som alltid, alltid blir soundtrack Me, Slit My Wrist, She Was a Teenage Peter Sjöblom till amerikanska ungdomsserier.Det är synd Zombie och Dressed to Depress hör till de NON om kidsen i USA. mest minnesvärda. ”Children of the Black Sun” Arlo kör med stämsång och raka gitar- Gary Andersson Mute/Playground riff, med andra ord amerikansk powerpop NADA SURF Gamle industrimusikern och ljudkonstnären eller nördpop. Men att nämna dem i samma »Let Go« Boyd Rice tar på sitt nya album tillvara på mening som ,Velvet Crush och The Labels/Virgin den nya teknikens fördelar.Skivan släpps Lemonheads går bara inte. Visst finns det Efter att tillfälligt ha besökt diverse listor både på vanlig CD med tvåkanaligt stereo- likheter,men Arlo som bildades i mitten av och MTV-rotationer med låten Popular för ljud och på DVD med 5.1 surround-stereo 90-talet känns förutsägbara och tråkiga. ett antal år sedan sjönk Nada Surf tillbaka (spelbar på vanliga DVD-spelare). Här snackar vi collegerock och inget annat. in i bakgrunden igen. Och ingen verkar Children of the Black Sun är ett halv- Ett Blink 182 utan humor kanske. Jag blir sakna dem. Men Let Go kanske kan ändra timmes industri-ambient verk, där bland inte berörd överhuvudtaget. Sånt här sätter på det. annat malande oljud, sirener och körer man på ute i amerikanska landsbygden på Här visar bandet att de blivit lite mer samverkar till att skapa en stundtals över- studentfesten eller förluvan. Inte annars. mogna, popmusiken känns rejält vuxen på raskande njutbar enhet. Känslan av att Landsmännen i Saves the Day lirar ett naturligt sätt. De verkar inte tvungna att befinna sig i ett överväldigande mörkt och även de powerpop eller punkrock om man vara hysteriska eller skojsiga längre. Flera dystert industrilandskap är ofrånkomlig. så vill.Tänk . Men precis som låtar passar förmodligen bra på radiosta- Skivan passar perfekt till att fördjupa upp- med Arlo är denna kvintett inte heller tioner med lite äldre målgrupp (25-35 år) levelsen av en skräckroman, man kan näs- något jag skulle höja ögonbrynen för.Och också. De gör mysmusik med små medel tan ta på den olustiga sinnesstämningen varför,varför blir vi överösta med denna helt enkelt. Sköna harmonier och sparsam som infinner sig. Det är dock svårt att hitta form av lam amerikansk rock? Vem köper instrumentering. Hög lägstanivå och riktigt andra bra tillfällen att lyssna på skivan, det sånt här? Ja, det ska ju vara de där studen- trivsamt om man behöver luta sig tillbaka i är ju inte direkt partymusik. Även om ski- terna på landsbygden då. Håhå jaja. favoritfåtöljen en stund. van känns hoppfullare mot slutet. Välgjort. Annica Henriksson Gary Andersson Henrik Strömberg DARIUS RUCKER GRAHAM NASH THE PATTERN ”Back to Then” ”Songs for Survivors” ”Real Feelness” Hidden Beach/Sony Artemis/Sony Wichita/Border Genomamerikanska Hootie & the Blowfish Graham Nash har i många år sparat på de Tyvärr,det skulle kunna blivit så bra men släpper snart sitt fjärde album, och hittills kreativa krafterna. Efter de framgångsrika Kalifornien-bandet The Patterns musik fast- har bandet sålt drygt 20 miljoner plattor. åren tillsammans med Hollies och herrar nar aldrig i någon kroppsdel. Jag kan Frontmannen i denna harmlösa kvartett Crosby, Stills och Young har han bara sträcka mig till partyrock. Men det behövs heter Darius Rucker.Här kommer hans Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 7

soloplatta som är mer r’n’b-inspirerad, men försiktigt, det är trivsamt och snyggt. Men TOILET BOYS som självfallet är rejält tillrättalagd och att lyssna på de 20 spåren ger inte så ”Live Wire” småputtrig. Och tristast av allt: Snoop mycket. Det här är en skiva som kräver att Cargo/Border Dogg gör bort sig genom att gästa på något annat pågår. Om du inte har några krav varken på egen avslutande Sleeping in My Bed. Mats Almegård personlighet eller intelligenta gruppnamn, Gary Andersson SPARTA och inte har råd att köpa skivor med Hella- SASHA ”Wiretap Scars” copters, MC5 och Radio Birdman kan Toilet ”Airdrawndagger” Universal Boys kanske vara något för dig. Redan Medley/BMG Ett av de mest intresanta banden som kom- använda riff väller parodiskt ur förstärkar- Alexander Coe från norra England har mit fram på mycket länge var At the Drive- na. Det närmaste de kommer originalitet är under namnet Sasha spunnit skivor på in. Därför var det en stor överraskning när att ha en tjej som sjunger,inte allt för van- mången klubb och nu är det dags att släppa de splittrades.Två band bildades ur askor- ligt i genren. egen skiva. Han lägger ut massivt med svä- na: Mars Volta och Sparta. Skillnaden mel- Peter Sjöblom vande rytmer som dallrar som en algblom- lan banden är ganska stor.Mars Volta TOTAL SOUND GROUP DIRECT ACTION ning i Östersjön, och sen händer inget mer. rockar hårt medan Sparta är något mjuka- COMMITTEE Efter elva spår så är det hela över.Och jag re och mer nyanserade. Spartas låtar andas ”Our Schedule is Change” känner mig inte berikad på nåt sätt. med munnen och inte genom konstgjord Estrus/Border Gary Andersson andning. Snygga och luftiga gitarrer är TSGDAC består av ett antal människor SAYBIA främsta orsaken till det. Om man letar med mycket rock’n’rollpartyenergi i benen. ”The Second You Sleep” bakåt i tiden så hittar man de gitarrerna Låtarna har samma gospelrockkänsla som Medley/Capitol runt 1985, kanske främst i England runt The Make-Up sökte (och fann). Man före- Ta en del Embrace, en del Coldplay, en del Manchester.At the Drive-in är borta men nar på detta sätt den rytmiska urkraften i Eskobar och två delar Matchbox 20 och både Sparta och Mars Volta är nog så bra musiken med ställningstaganden som åter- vips har du danska Saybia. The Second You att de gamla fansen inte ska bli besvikna. finns i bookletten i form av krav på integri- Sleep är en gråtmild och svulstig platta för Per Lundberg G.B. tet, själ och attityd hos alla människor.En dig som tycker att livet är för spralligt och STONECAKE väldigt tilltalande platta således. Allt ver- ljust. Koppla upp dig på din själs mörka ”Some People” kar också liveinspelat vilket förklarar den sida och se vad du hittar. Border hormonstinna inställningen till svänget. Gary Andersson Om Lennon och McCartney varit klent Gary Andersson SFT begåvade låtsnickrare kunde Beatles låtit UFO ”Swift – Twenty Pieces of Music, Film & precis så här.För med Some People har ”Sharks” Silence” gamla Stonecake åstadkommit ett riktigt SPV/MNW Mute/Playground bottennapp. Melodier efterlyses och popmu- Av det UFO jag en gång gillade finns inget SFT står för Simon Fisher Turner,en ljud- siken saknar helt charm och framåtkraft. kvar,åtminstone inte mycket. De två första konstnär med en ovanligt omfattande CV. Kan inte se att någon skulle välja att köpa albumen från början av 70-talet blandade Bland annat hade han i sin ungdom en roll denna geggamoja. spacerock, hårdrock och punk på ett sätt mot Robert Mitchum i en nyinspelning av Gary Andersson som blev deras alldeles egna. Mycket tack The Big Sleep, och han har skrivit musik CHIP TAYLOR & CARRIE RODRIGUEZ vare intressanta musiker som framförallt till flertalet Derek Jarman-filmer.Film är ”Let’s Leave This Town” trummisen Andy Parker.På UFO år 2002 också ett tema förknippat med Swift – med CRS är han ersatt av Ansley Dunbar,men det är skivan följer en DVD med filmer till var och Chip Taylor har upplevt en renässans de fortfarande ursprungsmedlemmarna Phil en av de tjuga låtarna. Eller som det mer senaste åren, med uppmärksammade skivor Mogg på sång och Pete Way på bas.Tyvärr precist heter i en presentation av skivan, och liveframträdande. Det var under en av har de haft den dåliga smaken att plocka in ”tjugo bubblor,fulla av horisonter”. Fisher sina turnéer som han upptäckte Carrie Rod- Michael Schenker på gitarr.Det låter trögt Turner tar element ur ambient, knastertech- riguez, fiolspelerskan som snart också bör- och baktungt med några få undantag där no, musique concrète och jazz och inreder jade duettera med Taylor på scen och plat- åtminstone Mogg visar att han har en del små ljudrum som är både harmoniska och ta. Dessvärre glöder det aldrig riktigt till tändvätska kvar. oroande på samma gång. Egentligen hade mellan dem eller i musiken. Let’s Leave Jonas Elgemark DVD:n inte behövts, för musiken är så visu- This Town går på behaglig halvfart. Den UNWRITTEN LAW ell i sig; som en film för öronen, skönhet i blir aldrig så trist att man vill stänga av ”Elva” en abstrakt form. men heller aldrig så inspirerad att man vill Interscope/Universal Peter Sjöblom krypa närmare och lyssna ordentligt. Unwritten Law är ännu ett powerrockband SINCH Peter Sjöblom från USA som hoppas kunna prångla skivor ”Sinch” JAMES TAYLOR till ungdomar som gillar melodier och tex- Roadrunner/Universal ”October Road” ter om kärlek men ändå kan tänka sig När det riktiga Pearl Jam alltmer verkar Columbia/Sony lagom distade gitarriff. Och inte oväntat är hamnat i den kreativa marginalen, vem James Taylor är den arketypiska Elva lika tandlös som tomtens gammelmor- behöver då ett gäng Pearl Jam-kloner? singer/songwritern. Han debuterade precis i mor. Sinch har en sångare som heter Jamie början av 70-talet, och fick snart en stor Gary Andersson Stern men som förmodligen skriver in sig publik med sina softa låtar och självutläm- VEHEMENCE på hotell som Eddie Vedder.Detta är rena nande texter.Han tillhör de som alltid haft ”God Was Created” charader och som sådana lyckade, men vad en publik, även när det dröjt åratal mellan Metal Blade/Border meningen är begriper jag bara inte. skivorna. Vehemence kanske upprör det amerikanska Peter Sjöblom Taylor-fansen lär känna sig hemma bibelbältet med sina makabra symboler THE SKREPPERS bland de mjuka melodierna, det tillbakalu- mot kristendomen – omslagsteckningarna ”Hedonist Hellcats” tade spelet och Taylors trygga röst. ser ut som en korsning av Giger och Sock- Low Impact/MNW Välgjort, men ofta irriterande sävligt. Allra er-Conny. Kanske vill de med explicita och Dessa fem finländare får på gunget riktigt bästa låten finns på förstaupplagans bonus- utstuderade bilder dölja hur trist deras bra, främst med hjälp av den hypnotiska EP – Sailing to Philadelphia, skriven till- dödsmetall är.Vehemence svänger inte, har orgeln som pumpar frenetiskt över kompet sammans med Mark Knopfler. inget vidare sinne för låtuppbyggnad och i de kompakta låtarna.The Skreppers spe- Peter Sjöblem produktionen saknar täthet och låter mest lar garageinfluerad psychobilly i högt THE TEENAGE IDOLS bara fel. tempo och gör det med självförtroende. ”The Teenage Idols” Peter Sjöblom Inledande Dog, I Wanna Be Your Bone Playground VICTORIA WILLIAMS låter som en livefavorit och potentiell singel The Teenage Idols har varit flitigt förekom- ”Sings Some Ol’ Songs” (!) och Oh! Henry, Henry är en riktig mande på Stockholms klubbscen ett bra Dualtone/MNW twangstänkare med hysterisk final. Jag gil- tag men först nu kommer debutplattan. De Titeln säger egentligen allt – Victoria Willi- lar även gråtmilda Soon Someone is Crying lyckas hitta något eget och kaxigt bland ams, sedan 15 år och sex album en av den och skramliga Udai Rock. Hoppas bandets stölderna inom rockabilly, 60-tals-garage moderna folkpopens mest egensinniga och höstturné når även Sverige. och beat. Mycket reverb, tremolo och begåvade sångerskor och låtskrivare, sjung- Gary Andersson sprucken dist på gitarrerna och rören glö- er några gamla låtar.Precis lika mycket SOULPARLOR der i förstärkarna. Bäst är The Dead där de klackspark som det låter.Hämtade från ”The Way We Talk” vässar till det lite extra. Produktionen är inspelningar mellan 1994 och 2000 samlar EFA/Border perfekt med livekänsla, precis som det ska Sings Some Ol’ Songs elva traditionella Soulparlor gör mjuk funksoul för bakgrun- vara. Enkel men väldigt stilfull rock’n’roll. örhängen framförda minst lika förutsätt- den. Sån musik som man hör om man går Jonas Elgemark ningslöst som den trogne lyssnaren lärt sig ut och tar en drink i en hotellbar,eller en förvänta av Williams – inget för de som fika på något stiligt café. Det bubblar lite uppskattade Chet Bakers My Funny Valen- Groove 6 • 2002 / övriga recensioner / sida 8

tine eller Garlands Over the Rainbow, med andra ord. Men den avslappnade attityden till trots, den gör knappast rättvisa åt den kvalitet Sings Some Ol’ Songs erbjuder den som tar sig förbi den stundom okonventio- nella inramningen och in i hjärtat av fram- förandena. För hjärta har Williams aldrig snålat med och detsamma gäller för magis- ka As Time Goes By, Gershwinbrödernas Someone to Watch Over Me och en uppsjö andra trötta standards som föryngras av Williams ogenerade, snudd på barnsliga, entusiasm. Dan Andersson RAY WILSON ”Live and Acoustic” Inside Out/Border Efter sin tid i Stiltskin övertog Ray Wilson Phil Collins plats som sångare i Genesis på 90-talet. Men när Wilson ställer sig på en scen med akustisk gitarr och ett bara ett par andra musiker lågmält i bakgrunden, så blir han en singer/songwriter som är fasen så mycket roligare än Ryan Adams. Det är intimt och faktiskt ganska trevligt med småprat och oväntade covers – till exempel skivan börjar med Phil Collins gamla hit In the Air Tonight. Peter Sjöblom WILT ”My Medicine” Mushroom/Playground Först blir jag förbannad på att det låter så mycket REM, för jag fattar inte vad det ska vara bra för.Sedan blir jag förbannad på att det låter så mycket sena Hüsker Dü, för jag fattar inte heller vad det ska vara bra för.Sedan blir jag bara irriterad på att band alls orkar vara så meningslösa som engelska Wilt. Och till sist ger jag bara upp och går och sätter på en kopp kaffe istället. Peter Sjöblom JOE ZAWINUL ”Faces & Places” Esc/Border Klaviaturisten Joe Zawinul är för många nog mest känd som Miles Davis-kollabora- tör under fusioneran. 2002 har han fallit för etnofusion, en genre som Material egentligen tog död på genom att vara över- lägset bäst med Hallucination Engine på 90-talet. Därefter har de flesta försök att förena jazz, funk och etno känts som när- ingsfattigt pulvermos. Det gäller Faces & Places också som mest av allt låter som exotifierad muzak. Peter Sjöblom CAJSA-STINA ÅKERSTRÖM ”Picknick” Warner Fler mogenballader från Cajsa-Stina. Per- fekt för de som saknar Marie Bergman och tycker att Lisa Ekdahl är för barnslig. Per- fekt också för de radioproducenter som job- bar morgonskiftet. Peter Sjöblom