Doktorspromotionen
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
2013 J A FREDAG 31 M DOKTORSPROMOTIONEN VÅRPROMOTIONEN 2013 UPPSALA UNIVERSITET ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 171 Redaktör: Per Ström Redaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Filosofen Sigurd Ribbing satte sin prägel på Värmlands nation under sina dryga trettio år som inspektor (1852–85). Han var inte okontroversiell – i synnerhet inte under slutet av sin tjänstetid – men han blev mycket populär bland studenterna. Ribbings landsman Hugo Hildebrandsson, universitetets förste professor i meteorologi, skriver härom i sina otryckta memoarer: ˮSamlifvet på denna nation var då ett af de bästa, som någonsin torde hafva funnits på någon nation i Upsala. Nationens mångårige inspektor, Professoren i teoretisk filosofi Sigurd Ribbing, bidrog i ej ringa mån till detta förhållande. Ehuru han var till sitt y ttre ful som Sokrates, of ta styrdes trots sin logik och sin formalism mer af känslor och af fekter, sym- pathier och antipathier än af lungt omdöme, och ehuru hans föredrag var i formellt afseende vidunderligt och hardt när obegripligt, så var han i högsta grad afhållen och uppburen af nationen och hela student- kåren på 1860-talet.ˮ Inspektorsporträttet av Ribbing är målat 1872 av konstnären Uno Troili, som var systerson till Erik Gustaf Geijer, en annan berömd Värmlandsinspektor. Fotografi: Mikael Wallerstedt. ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-554-8665-5 Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tryckt i Sverige av Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås 2013 Promotionsfesten i Uppsala den 31 maj 2013 Innehåll Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne, av Stig Strömholm, med introduktion av Carl Frängsmyr 7 Program 43 Processionsordning 44 Promotionsarrangemang 45 Rektors hälsningsord 47 Universitetets och fakulteternas inbjudan 49 Promoti vid Uppsala universitet år 1963, av Torgny Nevéus 51 Promotorernas presentationer 61 Teologiska fakulteten, av James A. Kelhoffer 61 Juridiska fakulteten, av Carl Fredrik Bergström 63 Medicinska fakulteten, av Erik Gylfe 65 Farmaceutiska fakulteten, av Per Hansson 67 Historisk-filosofiska fakulteten, avLars-Göran Johansson 69 Språkvetenskapliga fakulteten, av Danuta Fjellestad 71 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Rafael Lindqvist 73 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Caroline Liberg 75 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Hans Siegbahn 77 Kortfattat promotionslexikon 79 Promotionsföreläsningar vid Uppsala universitet 1986–2013 81 Promotionsdiplomen 84 Promovendi 31 maj 2013 89 Teologiska fakulteten 90 Juridiska fakulteten 91 Medicinska fakulteten 92 Farmaceutiska fakulteten 98 Historisk-filosofiska fakulteten 99 Språkvetenskapliga fakulteten 100 Samhällsvetenskapliga fakulteten 101 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 102 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 103 Plan över Uppsala universitets aula 107 Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne Av Stig Strömholm, med introduktion av Carl Frängsmyr På Gustavianums tak reser sig den berömda kupolen med Anatomiska teatern, vilken Olof Rudbeck den äldre färdigställde 1663, det vill säga för exakt 350 år sedan. I januari samma år tog Rudbeck ett annat initiativ, vilket allt sedan dess har präglat Uppsala och universitetet i minst lika hög grad. Som rektor såg nämligen Rudbeck till att nationerna legaliserades och formaliserades, fram- för allt genom att inspektoraten samtidigt inrättades. Det är därför befogat att använda årtalet 1663 som utgångspunkt för nationernas tillblivelse – åtmin- stone i den mening vi känner dem i dag – även om flera av dem har en historia som sträcker sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. De första försöken att organisera dåtidens studenter hade betraktats med stor misstänksamhet av de akademiska myndigheterna, vilka i mitten av 1650- talet förbjöd nationsföreningarna. Relegation väntade dem som trotsade påbudet. Under Rudbecks ledning gjorde universitetet således en radikal helomvänd- ning efter bara några år. Förbudet mot nationerna upphävdes, men universitetet förbehöll sig rätten att övervaka verksamheten genom att i deras ledning pla- cera en inspektor, vilken skulle rekryteras bland professorerna. År 1667 inför- des det nationsobligatorium som förblev gällande under 343 år, fram till 2010. Nationerna var i äldre tid strikt hierarkiskt organiserade, och de blev i mång t och mycket en spegelbild av universitetet i stort. Ända fram till 1800-talets mitt förekom exempelvis ett särskilt disputationsväsende inom nationerna. I dess efterföljd trädde diskussionsklubbar och talföreningar, som förde arvet vidare. Lars Burman har nyligen belyst detta i sin bok Eloquent Students (2012). Mycket kunde sägas om nationernas och nationssalarnas opinionsbildande betydelse under 1900-talet. 7 Inom det fadersvälde som universitetet i äldre tid utgjorde spelade natio- nerna en väsentlig roll. Universitetens och nationernas disciplinära myndig- heter hängde formellt samman ända fram till 1909, då de sista resterna av den akademiska jurisdiktionen avskaffades. Till en början var nationerna betydligt fler än vad som nu länge varit fallet. I universitetets omedelbara närhet fanns till exempel både Fjärdhundra och Roslags nationer. Under 1800-talets förra hälft skedde en rad sammanslag- ningar, varefter nationernas antal har varit tretton. Fram till 1853 fanns en fjortonde nation, Skånska nationen, som dock förde en tynande tillvaro, innan den till slut avsomnade i brist på medlemmar. Under 1800-talet skaffade sig nation efter nation sitt eget nationshus, och nationsgravarna pryddes med imposanta gravmonument. Allt detta var fruk- ten av långvariga och nitiska insamlingsprojekt. Nationernas inre liv undergick successivt en förändring som minskade den hierarkiska ordningen. Processen gick dock långsamt, vilket förklarar det missnöje som emellanåt tog sig öpp- na uttryck. Juristen Johan Adolf Thurgren utgav 1844 den anonyma skriften Hemliga anteckningar om Upsala Akademi, vilken rymde ett häftigt angrepp på det i hans tycke reaktionära nationssystemet. Studentkåren, som inrättades några år senare, kom aldrig att ersätta nationerna – vilket somliga hade önskat – men den erbjöd ett värdefullt komplement. Ekon av 1840-talets kritik mot nationsväsendet fortsatte att höras. Kemipro- fessorn Per T. Cleve tolkade stämningarna i en föreläsning 1892, vari han öppet deklarerade att nationerna hade spelat ut sin roll och borde avskaffas. Om de nedlades kunde fastigheterna säljas, och de medel som därmed skulle inbringas vore en ypperlig grundplåt för stipendiefonder. Nationslivet rymde därtill vissa inslag, till exempel fester och spex, vilka, enligt Cleve och hans meningsfränder, inte var ägnade att befrämja flit och ordning bland studenterna. Kritiken blåste dock snabbt förbi och framstår i ett längre perspektiv mest som en parentes. Professorn och justitierådet Knut Olivecrona, ryktbar för sitt motstånd mot dödsstraffet, är en av de många som har framhållit nationernas och inspektorernas välgörande inflytande. I sina memoarer,Hågkomster sam- lade från en lång lefnad (utgivna 2008), skildrar han nationslivet på Värmlands nation under Erik Gustaf Geijers inspektorat på 1830-talet. Han yttrar därvid 8 följande ord, vilka sammanfattar kvintessensen av det nationssystem som Olof Rudbeck utformade och vars 350-årsjubileum vi i år kan fira: Under de första studentåren lärde jag mig inse hela nyttan af nationsförenings- bandet just för de ynglingar, som anlända från landsorterna, skiljda från föräld- rahemmet och lemnade åt sig sjelfva, sedan de nyss sluppit ifrån skoltvånget vid läroverken. De, som följts åt genom skolans särskilda klasser, de som ega gemen- sam hembygd och kära minnen derifrån sluta sig gerna tillsammans. Om inom dem, som sålunda känna sig förenade, herrskar en god anda, ett bemödande att genom godt uppförande och allvarlig flit utmärka sig i jemnbredd med andra lik- artade föreningars medlemmar, så skall denna anda fördelaktigt inverka på de nykomna ynglingarna vid deras inträde i Nationsföreningen och mana dem till en ädel täflan att göra sig värdige de äldre medlemmarnes aktning, förtroende och välvilja. Men upprätthållandet af en verkligt god anda inom Nationen, be- ror mycket af kurators och Inspector Nationis personlighet. Om dessa i fören- ing besjälas af verklig och öm omtanka, af sann välvilja för de yngre, oerfarne, mången gång lättsinnige och obetänksamme landsmännen, kunna de med goda ord och lämpor, med allvarliga och hofsamma föreställningar bringa de felande till besinning och rädda mången yngling från förderfvet. Redan när universitetet i december 1930 firade 300-årsminnet av Rudbecks födelse var det inte minst legaliseringen av nationerna som lyftes fram. Do- centen Olof Stenström, sedermera bemärkt skolman i Västerås, förenade vid denna tid uppdraget som studentkårens ordförande med att som vikarie uppe- hålla den ena professuren i matematik. I sitt tal vid Rudbecks grav i domkyr- kan påpekade han att nationerna ursprungligen hade varit ”naturbarn”, vilka hade vuxit upp i ”studentlivets vildmarker” och därför fruktades av konsis- toriets ledamöter. Han fortsatte: ”Men när Olof Rudbeck blev universitetets rektor röjde sig hans klara blick även härutinnan, för vad som var ädelt och kulturfrämjande i det vildvuxna. Det som oemotståndligt växte fram borde inte bekämpas utan tuktas och odlas. [---] Så har Upsala studenter främst ho- nom att tacka för att studentlivet har fått den egenartade prägel, vi alltid skola se som en oskattbar fördel.” Trettiotre år senare, lördagen