Doktorspromotionen

2014 FREDAG 24 JANUARI DOKTORSPROMOTIONEN VINTERPROMOTIONEN 2014 UPPSALA UNIVERSITET ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 174 Redaktör: Per Ström Redaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Studenter från Nordens universitet tågar genom Drottningholmsparken upp till slottet och kung Oscar II:s väntande mottagning i samband med det skandinaviska studentmötet i juni 1875. Xylografi av Carl Larsson iNy Illustrerad Tidning. Uppsala universitetsbibliotek 7474. ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-554-8829-1 Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tryckning: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2014 Promotionsfesten i Uppsala den 24 januari 2014 Innehåll Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång? Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr 7 Program 29 Processionsordning 30 Promotionsarrangemang 31 Rektors hälsningsord 33 Universitetets och fakulteternas inbjudan 37 Promotorernas presentationer 39 Teologiska fakulteten, av Oloph Bexell 39 Juridiska fakulteten, av Bertil Wiman 43 Medicinska fakulteten, av Agneta Siegbahn 45 Farmaceutiska fakulteten, av Kjell Wikvall 49 Historisk-filosofiska fakulteten, avKerstin Rydbeck 51 Språkvetenskapliga fakulteten, av Staffan Nyström 55 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Torsten Svensson 59 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldssson 63 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Joseph Nordgren 67 Kortfattat promotionslexikon 69 Promotionsföreläsningar från och med 1935 71 Promotionsdiplomen 77 Promovendi 24 januari 2014 81 Teologiska fakulteten 83 Juridiska fakulteten 84 Medicinska fakulteten 85 Farmaceutiska fakulteten 88 Historisk-filosofiska fakulteten 89 Språkvetenskapliga fakulteten 90 Samhällsvetenskapliga fakulteten 91 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94 Pristagare 24 januari 2014 97 Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 104 Plan över Uppsala universitets aula 113 Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång? Av Torkel Jansson, med introduktion av Carl Frängsmyr Under 2013 har nationsväsendets 350-årsjubileum uppmärksammats på skilda sätt. Flera av Uppsalas studentnationer har förvisso en historia som sträcker sig ytterligare några decennier tillbaka i tiden. Till en början betraktades dessa studentsammanslutningar med stor misstänksamhet, men under Olof Rud- beck den äldres rektorat i början av 1660-talet skedde en omsvängning. Ge- nom ett beslut 1663 blev nationerna legaliserade, dock med förbehållet att de- ras verksamhet skulle övervakas av en inspektor, vald bland universitetets professorer. Inspektorsämbetets historiska utveckling var temat för universitetets tidigare rektor, professor Stig Strömholms jubileumsföredrag på Norrlands nation den 6 februari 2013. Talet trycktes i vårpromotionsskriften samma år [AUU. B 171] under titeln ”Nationerna och inspektoraten – ett 350-årsminne”. Under KulturNatten i Uppsala den 14 september framträdde professorer- na Torkel Jansson, innehavare av Geijerska lärostolen i historia och tidigare inspektor för Gästrike-Hälsinge nation, och Lars Burman, överbibliotekarie och inspektor för Värmlands nation, i Gustavianums Auditorium minus med reflexioner kring ämnet ”Nationerna – ur historikerns, litteraturvetarens och retorikerns perspektiv”. Janssons anförande utges nedan i utvidgad och om- arbetad form under titeln ”Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång?” Uppsatsen skildrar nationernas historia ur ett studentperspektiv och kan således läsas som en pendang till Strömholms nyssnämnda arbete, i vilket inspektorerna stod i fokus. 7 Tidningen Studentbladet skildrade 1846 Uppsalas befolkningsgrupper, däribland olika studenttyper. Teckningen ovan föreställer en ”Bursch”, det vill säga en politiskt intresserad men bohemisk student. (Det har påpekats att den piprökande studenten företer vissa likheter med artikelförfattaren, som på dylikt sätt brukade röka pipa utanför gamla Historicum i Universitetsparken.) 8 Nationsväsendet tiderna igenom – frihet under tvång? Finns det alls anledning att ägna tankemöda åt de studentnationer som härom året genom riksdagsbeslut gick i graven som obligatoriska inrättningar? För- ståsigpåarna hade då länge haft åtskilligt att säga, och nu var måttet rågat och målet nått. Nu hade tvånget avskaffats under parollen ”Frihet och inflytande”, så nu var väl alla nöjda. Man behöver inte läsa dessa maningsord som fan läser bibeln för att i dem tolka in att det dessförinnan minsann funnits varken frihet eller inflytande. Äntligen var man på rätt väg, efter århundraden av irrfär- der i den akademiska världen! Så tyckte många, och många var skraja, men långt ifrån alla. Själv hörde jag, när denna cirkus för ett antal år sedan drogs i gång, till de oräddas skara, där jag då satt som inspektor över Gästrike-Hälsinge nation här i Uppsala. Skulle vi, och våra tolv systernationer, nu gå under? Det är i vår tid, tyvärr rätt ofta så, att krisgrupper måste inrättas, och normalt inrättas de ju, när kriser redan har inträffat. Här i Uppsala inrättades krisgrupper långt innan kår- och nations- obligatoriet hade avskaffats. Jag gick aldrig på något sådant möte, ty vad skulle jag väl där ha haft att säga. Skulle jag ha målat nyss antydde fan på väggen i ett spelat försök att verka panikslagen (en ”kris” innebär för mig ett mycket allvarligt tillstånd)? Skulle jag ha svamlat om att nu lämnar nog studenterna oss, så att de äntligen slipper söka alla de stipendier som varje termin lyses ut till alla dem som sliter med sina studier och belönas därefter, och att de nu sist och slutligen befrias från att gå på alla de fester de genom nationerna har råd med (redan på trettiotalet hette det att man på dem skulle kunna roa sig kungligt ”till biopris”)? Därtill skulle våra unga i ett skräckscenario slippa köa för en hyfsad bostad i nationernas bostadsstiftelser, som sedan länge verksamt bidrar till att ge dem eget tak över huvudet. Vi som bott hos både mer eller mindre nitiska kilowatt- jägerskor och i stiftelseägda studentrum känner till den skillnad som ofta fö- religger mellan dessa båda boendeformer. 9 Nu, endast ett par år efter nyordningen, lever vi fortfarande i högönsklig välmåga. Kanske har vi aldrig mått bättre. I varje fall må man undra över orsa- kerna till att vi här i staden 2013 firade – inte bara ”markerade”, som det brukar heta när vi minns landförluster – att 350 år förflutit sedan våra nationer, fem år före Lunds universitets grundande, gjordes obligatoriska en antagligen kall januaridag 1663. Firar man ”tvång”, kan man undra. En parallell står, anser jag, att finna i att färingarna fortfarande, enligt lagen om alltings relativitet, firar att britterna under andra världskriget besatte ögruppen, så att man där uppe undslapp tysk ockupation. Här i Uppsala gjorde man också i fjol tvånget till ett tema under den så kallade kulturnatten (som kanske borde döpas om till kulturdagen eller kulturdygnet med tanke på dess så tidiga start och så sena fi- nal), då vår nuvarande överbibliotekarie och Värmlands nations inspektor Lars Burman och jag ombads att tala om 1663 och dess följder. Det ledde till en för åtminstone oss båda minnesrik växelsång på Gustavianum, Sveriges, och hela det gamla ostyckade svenska rikets och väldets utan tvivel mest akademiska byggnad. Jag skall här ur minnet försöka vaska fram något ur detta libretto. Som fackhistoriker anser jag att historieämnet i sig inte har något egent- ligt egenvärde. Min uppfattning är att en ärlig strävan att skapa kvalitativt ny kunskap skall hjälpa oss att förstå vilka vi i dag är, och varför (och därvid, så gott vi kan, förklara vad människor måst uppleva under denna resas gång, och igen: varför). Varför kom nationernas krisgrupper av sig, och varför ser det ut som före 1 juli 2010? Den bevågne läsaren hälsas välkommen till en resa genom tiden. Det behöver inte sägas att nationerna är sammanslutningar. Slutit sig sam- man har naturligtvis flockdjuret människan gjort så långt tillbaka i tiden vi kan spåra henne: i stammar, ätter, klaner, stånd, skrån, klasser, partier. Listan kan givetvis göras mycket, mycket längre beroende på vad man känner sig nöd- vändigt delaktig i. Så också i ”nationer”, som inte är någon alldeles lätt term att ta ställning till och en gång för alla definiera, i all synnerhet inte när man, som här, rör sig över tid, då ju ord och uttryck med tiden både ändrar betydelse och ibland rent av slits ut och måste ersättas med nya. Vill man leka med ord, vilket kan vara både trevligt, lärorikt och perspek- tivvidgande, kan man med rätta hävda att den nu femtonåriga akademiska Bo- 10 Gustavianum och nuvarande universitetsparken som den såg ut för drygt två århundraden sedan. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt, Uppsala universitetsbibliotek 1808. lognaprocessen har betydligt fler år än så på nacken. Den kan sägas ha startat i slutet av 1000-talet med de studentsammanslutningar, nationes, som redan från första stund började utvecklas i denna stad. Paris var inte mycket senare ute, där snart fyra multinationella (för att fortsätta att leka med ord) nationer utvecklades: den galliska, normandiska, pikardiska (av La Picardie, området runt staden Amiens) och den anglikanska (senare benämnd den germanska), till vilken också ynglingar (än var ju för århundraden framåt den akademiska världen befolkad av enbart män) från våra breddgrader hörde, så många de nu var. Till samma tyska nationsfålla fördes folk härifrån i tidigt 1400-tal, när bråkstakarna i katolska

Load more