Fjälltätört, km2-art, relikt. Brun ögontröst, km2-art; relikt, skild från lappögontröst sedan istiden, endem för . Sen ängsgentiana (+ tidig), inmätningsväxter Endem för Gotland, lik öselskallra Källmyrskallra (Estland). Bunden till kanter av rika källmyrar. Prioriterad växt inom EU:s Art- och Habitatdirektiv. Enligt estnisk forskning är resp. skallra på Gotland och Ösel skilda arter. Flugblomster km2-art Majviva, km2-art (puktörne- blåvinge) Slåtterblomma, kryssart. I VMI en av de oftast registrerade arterna (plats 20 med 106 noteringar; högst blåtåtel 309). Karta 1765

Gotländska myrmarker, ängen och åker före utdikningar resp. uppodling under 1800- och 1900- talen. 20 000 ha, 5 % Gotland 1700-tal 40 000 ha, 10 % 50 000 ha, 13 % Martebomyr på nordvästra Got- land hade mest öppet vatten av de f.d. stormyr- arna på ön. Av Träskmyr NR, en av de större intakta agmyrarna på ön.

På 1700-talet fanns på Gotland ca 50 000 ha våtmark (motsv. 13 % av öns area), efter utdikningar Våtmarker på återstår 22 500 ha (6 %). Ca 5 % Gotland inklusive av den ursprungliga arealen kan strandängar betecknas som rätt opåverkad. Kalkhällar och agmyr, Tvärlingsmyr Ag , med i Guiden. Täckating med ag, Bottarvegården, . Höstspira, kryssart Kärrnycklar finns i knappag- zonen i kanten av agmyrar Ängsbarrskog Blautmörskogen NR, Vallstena, i Guiden. Vit skogslilja, km2-art Skogskorn och strävlosta, inmätningsarter Skogskorn Strävlosta utbredning utbredning Bromopsis benekenii – strävlosta Wahlenberg (1805) från foten av i Kräklingbo och i barrskog vid Hultungs i Bunge. Vid tidpunkten skildes inte skugglosta B. ramosa från strävlosta och båda arterna finns idag nära de angivna lokalerna, men en kollekt tagen vid norra foten av Torsburgen är strävlosta (trol. 1799, G. Wahlenberg i UPS det. G. Samuelsson; Samuelsson 1922a). – Ursprunglig. Mindre allmän, 78 kartblad, 205 km2-rutor. Rika, torra till friska skogar, ofta på f.d. inägomark med stensträngar och järnålders- husgrunder i ängsbarrskog, granskog, lövskog, hassellundar och ängen samt i och nedom kalksluttningar. Många lokaler har flera spridda växtplatser. Johansson (1897) hänför arten till gruppen ”lundväxter”. Sydgränsen för strävlosta på ön följer linjen –––. Äldre fynd finns från 35 lokaler (litteratur och herbarier). Jämfört med vår inventering innebär det att strävlosta ökat sedan betet minskat på utmarkerna. Strävlosta är rödlistad som Nära hotad (NT) 2010.

Oriktiga uppgifter: Anges av Stenström (1945) från Prästänget i Fide, men lostan här är skugglosta B. ramosa (JP). Ryl, inmmätningsart Löså, Kräklingbo, med i Guiden. Bunge, inmätningsart Flocksvalting, inmätningsart Pipstäkra, inmätningart Kärrtörel, inmätningsart Lökgamander, km2-art Othem korsänge med vanlig brudsporre och äkta höskallra

40 000 ha änge under 1700-talet, efter omvandling till åker och igenväxning till lövskog ca 360 ha (2005), nu ca 290 ha.