Funktionsblandning I Praktiken

EXAMENSARBETE INOM TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP STOCKHOLM, SVERIGE 2018

Funktionsblandning i praktiken En kartläggning av hur planering för funktionsblandade stadsmiljöer går till i tre kommuner i Stockholms län, med fokus på den ekonomiska aspekten

LISA LUNDSTRÖM

KTH SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD Förord

Denna kandidatuppsats skrevs under slutet av vårterminen 2018 på Kungliga Tekniska Högskolans Samhällsbyggnadsprogram, inriktning stadsplanering. Det har varit ett såväl intensivt som mycket lärorikt arbete.

Jag skulle vilja tacka min handledare Peter Brokking den hjälp och vägledning han har gett under arbetets gång samt alla de personer som var villiga att medverka i de intervjuer som gjorde arbetet möjligt. Jag skulle även vilja tacka mina fina vänner för dessa tre år på KTH samt min mamma som alltid stöttar mig i allt jag gör.

Lisa Lundström Norrtälje, juni 2018

Abstract Mixed use urban areas can, as Grant (2002) describes it, guarantee "economic vitality, social equality and environmental quality". According to Bellander (2005), there are social as well as economic forces that speak for the mixed use urban environment to become a concept for sustainable development. The aim of this thesis was partly to examine what the literature says about planning for mixed use areas and partly to map out how it works in practice when planning for mixed use areas in three municipalities in Stockholm County. The thesis examined three parts: which problems or risks that can be connected to mixed use in urban planning and how municipalities in Stockholm County deal with these, if municipalities in Stockholm County have any strategies when planning for mixed use areas and if these, in that case, agree with what the literature states as important, as well as what it takes to make sure that a mixed use area becomes economically sustainable and how municipalities in Stockholm County work with this.

The result was based on a method in two parts. The first part was a literature study, where a few relevant reports were chosen for the study to be based on. The problem that occurred though was that the amount of literature in this field of study is very limited. The second part consisted in five interviews. Three of these were personal interviews, while the other two were held over the phone. The personal interviews were held with people from three municipalities in Stockholm: Täby municipality, Sundbyberg municipality and Nacka municipality. The phone interviews were to begin with supposed to be used for personal use while phrasing the problem, but were later chosen to be a part of the actual result thanks to the important information they contained.

The result and the analysis showed that there are several risks and problems connected to planning for mixed use areas. These can be: difficulties with the execution, the fact that the power of the municipalities is very limited, the fact that a lot of the planning is depending on the market, the fact that it is hard to get a flow of people in the beginning when planning a city, the fact that locals risk ending up empty as well as the fact the bank doesn’t want to give money to construction companies in projects like these. Which of the three municipalities that are affected by these problems, as well as how they handle them, differs between the different municipalities. The municipalities didn’t seem to have any general strategies regarding the qualities or functions needed to create a mixed use environment. Instead, a lot is depending on the specific location and its presuppositions, which is something that the municipalities have to adapt to. To make sure that a mixed use environment will be economically sustainable, the literature suggest: that the planning for big shopping centers and retail areas is stopped, that existing activities in an area are preserved, that more conversations with businesses and retail companies are being held, as well as the qualities an area should have in order to achieve a sustainable local economy. Which of these factors are being thought of when planning also differs between the different municipalities.

English title: Mixed use in practice - A mapping of how planning for mixed use in urban environments works in three municipalities in Stockholm County, focusing on the economic aspect

Sammanfattning Funktionsblandade stadsmiljöer kan, som Grant (2002) beskriver det, lova "ekonomisk vitalitet, social jämställdhet och miljömässig kvalitet". Enligt Bellander (2005) finns i samhället såväl sociala som ekonomiska drivkrafter, vilka talar för att den funktionsblandade stadsmiljön kan bli ett koncept för hållbar stadsutveckling. Syftet med detta arbete var att dels att undersöka vad litteraturen säger om planering för funktionsblandade stadsmiljöer och dels att kartlägga hur det går till i praktiken när man planerar för funktionsblandade stadsmiljöer i tre kommuner i Stockholms län. Arbetet undersökte tre delar: vilka problem eller risker som finns kopplade till funktionsblandning inom stadsplanering och hur kommuner I Stockholms län hanterar dessa, om kommuner i Stockholms län har några strategier då de planerar för funktionsblandade stadsmiljöer och om dessa i så fall stämmer överens med vad litteraturen anser är viktigt samt vad som krävs för att se till att en funktionsblandad stadsmiljö ska bli ekonomiskt hållbar och hur kommuner i Stockholms län arbetar med detta.

Resultatet baserades på en metod i två delar. Den första delen utgjordes av en litteraturstudie där några relevanta rapporter valdes ut som underlag. Svårigheten var dock att mängden litteratur inom detta område är begränsad. Den andra delen utgjordes av fem intervjuer. Tre av intervjuerna var personliga intervjuer medan de andra två hölls via telefon. De personliga intervjuerna hölls med tjänstemän från tre kommuner i Stockholm: Täby kommun, Sundbybergs stad och Nacka kommun. Telefonintervjuerna skulle till en början ses som personligt underlag för problemformuleringen, men kom sedan att bli en del av resultatet tack varje den för rapporten viktiga information som inhämtades.

Resultatet och analysen visade att det finns flera risker och problem kopplade till planering för funktionsblandade stadsmiljöer. Dessa kan vara sådana som: svårigheter vid genomförandet, att kommunerna har begränsad makt, att styrningen till stor del beror på marknaden, att det är svårt att få in stadsliv till en början i en stad, att lokaler riskerar att stå tomma samt bankernas ovilja att låna ut pengar till byggaktörer. Vilka av dessa som kommunerna i studien påverkas av och hur man hanterar dessa problem skiljer sig åt mellan de olika kommunerna. Kommunerna verkar ofta inte heller ha några allmänna strategier gällande kvalitéer eller funktioner som behövs för att få till en funktionsblandad miljö. Mycket beror istället på den specifika platsen och dess förutsättningar, vilket kommunerna måste anpassa sig till. För att se till att en funktionsblandad miljö ska bli ekonomiskt hållbar nämner litteraturen sådant som att man bör sluta planera för köpcentrumanläggningar, att man bör bevara befintliga verksamheter i ett område som ska förtätas eller byggas om, att man bör prata mer med handelsaktörer och näringslivet samt vilka kvalitéer ett område bör ha för att uppnå en hållbar lokal ekonomi. Vilka av dessa faktorer man tänker på i planeringen skiljer sig dock också åt mellan de olika kommunerna.

Innehållsförteckning

1 Inledning ...... 6 1.1 Introduktion och bakgrund ...... 6 1.2 Funktionsblandad stad ...... 7 1.2.1 Definition av begreppet ...... 7 1.2.2 Blandstad som vision inom stadsbyggnad ...... 8 1.3 Hållbar utveckling ...... 8 1.3.1 Dimensionen ekonomisk hållbarhet ...... 8 1.4 Syfte ...... 9 1.5 Frågeställningar ...... 9 1.6 Avgränsning...... 9 2 Metod ...... 10 2.1 Litteraturstudie ...... 10 2.2 Intervjuer ...... 10 2.3 Analys ...... 11 2.4 Metodkritik ...... 11 3 Resultat ...... 12 3.1 Litteraturstudie ...... 12 3.1.1 Risker och problem med funktionsblandning ...... 12 3.1.2 Planering för en funktionsblandad stad ...... 13 3.1.3 Funktionsblandning och den ekonomiska aspekten ...... 16 3.2 Intervjuer ...... 17 3.2.1 Håkan Jersenius: Småstaden Synergi AB ...... 17 3.2.2 Johan Ekström: Riksbyggen ...... 18 3.2.3 Täby kommun...... 19 3.2.4 Sundbybergs stad ...... 21 3.2.5 Nacka kommun ...... 22 4 Analys ...... 25 4.1 Funktionsblandade stadsmiljöer: Risker och problem ...... 25 4.2 Planeringsstrategier för en funktionsblandad stadsmiljö ...... 28 4.3 Ekonomisk hållbarhet i en funktionsblandad stadsmiljö ...... 30 5 Diskussion och slutsats ...... 32 5.1 Slutsats ...... 33 Källförteckning ...... 35 Bilagor

1 Inledning 1.1 Introduktion och bakgrund Dåliga urbana förhållanden tillsammans med sådant som föroreningar och trängsel ledde under början av 1900-talet till det vi idag kallar modern stadsplanering (Grant, 2002). Under 1920-talet blev zonering det vanligaste sättet att separera funktioner som man ansåg var oförenliga vid planering av städer, men skeptiker började efter en tid att ifrågasätta dessa planeringsideal, där den influensrika personen Jane Jacobs var en av de främsta (ibid.). Jacobs ansåg att en finskalig blandning av olika funktioner skulle leda till städer med livfulla stadsdelar. Kring slutet av 1970-talet såg många planerare funktionsblandning som en önskvärd strategi.

Som förebild för den funktionsblandade staden står ofta den traditionella staden, vilket har tagit lång tid att utveckla (Bellander, 2005). Med de funktionsblandade stadsmiljöerna önskar man återskapa värden som kan finnas i såväl den småskaliga staden som i täta, centrala delar av storstäder (ibid.). Det är just i storstädernas stadskärnor som funktionsblandade områden ofta återfinns, där de antas bidra med sådant som miljömässiga förmåner till följd av minskat antal fordonsresor, sociala förmåner, ökad folkhälsa samt ekonomiska förmåner till följd av ökade markvärden (Moos et al., 2018). Funktionsblandade stadsmiljöer kan, som Grant (2002) beskriver det, lova "ekonomisk vitalitet, social jämställdhet och miljömässig kvalitet". I samhället finns såväl sociala som ekonomiska drivkrafter, vilka talar för att den funktionsblandade stadsmiljön kan bli ett koncept för hållbar stadsutveckling (Bellander, 2005).

Trots ökad popularitet i slutet av 90-talet är många städer och stadsdelar i dagsläget dock till stor del fortfarande funktionsuppdelade, glesa och segregerade (Jansson, 2014). Trots detta innehåller många strategi- och måldokument på såväl global nivå som kommunal nivå framhållningar om att den funktionsblandade staden är ett föredöme i arbetet för hållbara städer och hållbar stadsutveckling (Bellander, 2005). Såväl i arbetet att etablera nya verksamheter som att behålla befintliga visar sig dock målen om dessa stadsmiljöer ofta svåra att realisera (ibid.).

Tankarna som ledde till detta arbete grundar sig i ett stadsplaneringsprojekt som genomfördes tidigare under våren, där målet var att ta fram ett illustrationsförslag för en funktionsblandad stadsmiljö. Många frågor uppkom dock under arbetets gång: Hur gör man i praktiken när man planerar för funktionsblandade stadsmiljöer? Finns det några uttalade strategier? Innehåller planeringsprocessen några hinder som motverkar att dessa stadsmiljöer åstadkoms? Hur hanterar man de problem som riskerar att uppkomma såväl under planeringsprocessen som efter?

Vidare utvecklades projektidén kring en känsla av att den ekonomiska delen av hållbarhetsaspekten inte alltid ges lika mycket plats som den sociala och den ekologiska samt en undran över hur man i praktiken planerar för ekonomisk hållbarhet. Eftersom funktionsblandade stadsmiljöer inom litteraturen ofta lovar ekonomiska fördelar kändes det intressant att studera denna del lite djupare.

Svårigheten med detta område är dock, vilket även tas upp i avsnitt 1.2, att begreppet funktionsblandning är svårdefinierat. Olika källor har uppfattningar om vad detta begrepp innebär, men någon riktig definition finns inte. Ändå finns begreppet med i många kommuners översiktsplaner och från olika håll verkar man överens om att funktionsblandning kan medföra många positiva kvaliteter till de stadsdelar som är planerade efter denna vision. Därför är ämnet, trots oklarheterna, ändå intressant att diskutera.

1.2 Funktionsblandad stad 1.2.1 Definition av begreppet Enligt Grant (2002) är begreppet funktionsblandning, eller funktionsblandad stad, sällan definierat, trots att det ofta nämns i litteraturen. Hon beskriver att enligt Urban Land Institutes text från 1987 förklaras begreppet som projekt som drivs och utvecklas enligt en sammanhållen plan, med minst tre intäktsproducerande användningar som är fysiskt eller funktionellt integrerade (ibid.). Moos et al. (2018) beskriver också att meningsskiljaktigheter finns gällande begreppets definition samt hur man uppnår detta, men att de flesta håller med om att policys för funktionsblandning handlar om samordning av bostäder, arbetsplatser och service i byggnader, områden och distrikt.

I en rapport om blandstaden, eller den funktionsintegrerade staden som de också kallar den, producerad av Boverket tillsammans med Formas (2005) skriver Bellander att under ett seminarium som hölls i samband med framtagandet av rapporten kom man till samma slutsats: det finns ingen tydlig definition av begreppet. Man konstaterade dock att begreppet oftast anses positivt laddat samt att innerstaden ofta står som modell för blandstaden. Begreppet blandstad handlar inte om en stadsdels form, såsom kvartersstad; blandstaden handlar istället om offentligheten och tillgängligheten i gaturummet samt i stadsmiljön (ibid.). På gångavstånd har man tillgång till flera olika funktioner såsom butiker, arbetsplatser och mötesplatser av olika slag – inte bara bostäder (se Figur 1) (ibid.). Enligt Bellander (2005) har blandstaden ofta en tät bebyggelsestruktur och är komplex till såväl utformning som innehåll. Tätheten ger närhet mellan verksamheter människor, upplevelserna och händelserna i staden blir kontinuerliga och man får ett rörligt folkliv, resandet kan minska och boendemiljön blir mångfaldig (ibid.). Att staden är befolkad under hela dygnet är en viktig och avgörande egenskap, vilket ger förutsättningar för såväl trygghet som säkerhet (ibid.). Dessa kvaliteter gör att blandstaden ofta nämns som ett mål i kommunala planeringsdokument (ibid.). Bellander (2005) förklarar vidare att trots att begreppet blandstad är vagt och saknar definition ger detta trots allt utrymme för tolkningar och på så sätt frihet vid tillämpning.

Figur 1: I den funktionsblandade stadsmiljön har man på gångavstånd tillgång till flera olika funktioner såsom butiker, arbetsplatser och mötesplatser av olika slag – inte bara bostäder (Källa: Karlastaden, 2017b).

Jansson (2014) styrker också att begreppet inte verkar ha någon tydlig definition, men förklarar i sin uppsats att enligt Palm (2003) skiljer sig blandstaden från begreppen kvartersstad och funktionsintegrering, vilka definierar stadens form respektive dess innehåll, genom att istället vara

7 en vision. Hon nämner även att blandstaden verkar som funktionsuppdelningens motsats. Blandstaden är ingen stadstyp; det är ett förhållningssätt till alla de olika intressen, vilka ofta är motstridiga, som en stad ska hantera (ibid.).

1.2.2 Blandstad som vision inom stadsbyggnad Det är välkänt inom planering att funktionsuppdelning och zonering kommer att leda till avstånd mellan olika funktioner i staden, såsom bostäder och service (Bellander, 2005). Det uppmärksammas alltmer att en alltför stark funktionsuppdelning kan få negativa effekter som miljöer utan mångfald och en uppsplittring av vardagslivet för de människor som bor i staden (ibid.). Funktionsblandning är en viktig strategi för att såväl understödja hållbar utveckling som att skapa goda livsmiljöer (ibid.). Enligt Bellander (2005) är både forskare och planerare överens om att den funktionsblandade staden är den nya visionen inom stadsbyggnad.

Grant (2002) beskriver tydligt varför funktionsblandning under 1900-talet blev, och än idag är, önskvärt inom stadsplanering. Hon förklarar att funktionsblandning ger fördelar som: stadsdelar som är aktiva under hela dygnet och på så sätt leder till en optimal användning av infrastrukturen, ökad jämställdhet och överkomlighet på bostadsmarknaden genom en blandning av bostadsformer, minskat bilinnehav då bostäder finns i närheten av kommersiella aktiviteter, minskat bilberoende samt ökad mängd resor som görs till fots eller med kollektivtrafik tack vare att människor kan bo alldeles i närheten av platser där de kan handla, arbeta eller leka, vilket i sin tur ger miljömässiga fördelar.

Tyvärr prioriteras ofta andra intressen framför de som kan kopplas till den funktionsblandade staden, vilket leder till att visionen om blandstaden får stå tillbaka då verkställande beslut tas (Modin 2004 se Jansson 2014). Det har visat sig att den funktionsblandade staden som vision har varit svår att applicera i verkligheten, främst på grund av svårigheter att etablera samt bevara verksamheter i områden där man önskar att få in fler funktioner (Bellander, 2005).

1.3 Hållbar utveckling För snart 20 år sedan konstaterade Basiago (1999) att tio år senare skulle mer än hälften av jordens befolkning bo i städer. Förenta Nationerna har konstaterat att detta kommer att ge följder såsom sociala konflikter, negativa miljöpåverkningar samt att grundläggande service kollapsar (ibid.). För att stoppa dessa negativa trender har ekonomiska, sociala och ekologiska planeringssätt och planeringsstrategier utvecklas, vilka hamnar under begreppet stadsmässig hållbarhet (ibid.).

Hållbarhet har nu blivit ett mycket populärt begrepp och koncept inom många områden (Zeemering, 2009). En känd rapport framtagen av Brundtlandskommissionen, eller Världskommisionen för miljö och utveckling, hjälpte till att definiera begreppet hållbar utveckling och argumenterade att: "En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov" (ibid.). Kahn 1995 (se Basiago 1999) beskriver att synsättet kring hållbar utveckling vilar på tre viktiga pelare: ekonomisk hållbarhet, social hållbarhet och ekologisk hållbarhet.

1.3.1 Dimensionen ekonomisk hållbarhet Basiago (1999, s. 150) förklarar att ekonomisk hållbarhet innebär ett produktionssystem som "tillfredsställer dagens konsumtionsbehov utan att äventyra framtida behov". Vad den ekonomiska hållbarheten söker är en hållbarhet inom det ekonomiska systemet (ibid.). Kriterier för ekonomisk hållbarhet är sådant som tillväxt, utveckling och produktivitet (ibid.). Enligt Basiago (1999) har det blivit allt vanligare inom litteraturen som beskriver hållbar utveckling att prata om ekonomisk utveckling snarare än ekonomisk tillväxt, för att satsa på en kvalitativ tillväxt snarare än en kvantitativ sådan.

1.4 Syfte Syftet med detta arbete har två delar: dels att undersöka vad litteraturen säger om planering för funktionsblandade stadsmiljöer och dels att kartlägga hur det går till i praktiken när man planerar för funktionsblandade stadsmiljöer i tre kommuner i Stockholms län.

1.5 Frågeställningar De frågeställningar som denna rapport syftar till att besvara är: • Vilka problem eller risker finns kopplade till funktionsblandning inom stadsplanering och hur hanterar kommuner I Stockholms län dessa när man planerar? - Kan riskerna och problemen undvikas genom kommunala planeringsstrategier inom detta område? • Hur ser situationen ut gällande planering för funktionsblandning i Stockholm och har kommuner i Stockholms län några strategier då de planerar för funktionsblandade stadsmiljöer? – Stämmer dessa i så fall överens med vad litteraturen anser är viktigt att tänka på när man gör detta? • Vad krävs för att se till att en funktionsblandad stadsmiljö ska bli ekonomiskt hållbar och hur arbetar kommuner i Stockholms län med detta?

1.6 Avgränsning Detta arbete har avgränsats så att endast tre kommuner i Stockholmsregionen har studerats. Vidare har de ekonomiska riskerna och fördelarna med funktionsblandning studerats, snarare än de sociala och ekologiska.

2 Metod I detta avsnitt beskrivs arbetets metod och de huvudsakliga källor som användes presenteras.

Metoden grundar sig i rapportens syfte, som säger att uppsatsen både ska undersöka vad litteraturen säger om planering för funktionsblandade stadsmiljöer och hur planering för dessa miljöer går till i praktiken i Stockholms län. För att uppfylla syftets första del genomfördes en litteraturstudie och för att uppfylla syftets andra del hölls fem intervjuer. Dessa metoder kändes som de mest självklara för att uppfylla rapportens syfte och ge svar till de uppställda frågeställningarna. Vad som dock inte undersöktes i lika stor del var vad de olika kommunernas plandokument hade att säga om ämnet, främst då dessa inte antas visa på hur planarbetet faktiskt går till i praktiken utan istället enbart de visioner och intentioner man har. Kartläggningen av kommunernas arbete grundade sig alltså enbart på de intervjuer som hölls.

2.1 Litteraturstudie Vad som snabbt märktes var att andelen litteratur inom området planering för funktionsblandade stadsmiljöer är begränsad. De främsta sökorden som användes var funktionsblandad stad, blandstad och mixed use. De litteraturer som kändes mest relevanta för arbetets frågeställningar valdes sedan ut. För att öka trovärdigheten i resultatet valdes webbaserade källor, såsom hemsidor utan direkt källhänvisning, bort.

Resultatet grundar sig till stor del i två rapporter. Den första är en rapport producerad av Boverket tillsammans med Formas från 2005, vilken handlar just om blandstaden och dess möjlighet att bli ett koncept för hållbar stadsutveckling. Deras rapport grundar sig dels på vad strategidokument på olika nivåer, från global till kommunal, säger om ämnet, men även på ett seminarium som hölls i samband med deras projekt där forskare, politiker och praktiker medverkade. Många av de frågor som togs upp vid seminariet kändes ytterst relevanta för denna rapport. Den andra rapporten togs fram av Länsstyrelsen i Skåne 2008 som en del av deras projekt "En god bebyggd miljö – den blandade staden". Rapporten är indelad i fem delar och grundar sig på böcker, intervjuer, citat och egna erfarenheter från en mängd olika personer med olika roller inom branschen. Avsnittet "Mervärdet" kändes speciellt relevant för denna rapport, då detta kopplar samman just ekonomi med funktionsblandning. Förutom dessa två källor grundar sig rapporten även i två engelska rapporter, skrivna av professorn Jill Grant 2002 respektive fyra författare från American Planning Association 2018, ett kandidatexamensarbete från en student inom landskapsarkitektur som skriver om just blandstaden samt information om olika projekt för funktionsblandning i staden Cedar Park i Texas, USA. Slutligen har även Jane Jacobs mest berömda bok Den amerikanska storstadens liv och förfall från 1961, som tar upp just ekonomi och funktionsblandning, använts som underlag. Alla dessa källor har varit relevanta för arbetet denna rapport grundar sig på och har gett en bred men tydlig bild av vad litteraturen säger om planering för funktionsblandade stadsmiljöer. Förstahandskällor har använts i så stor mån som möjligt, men där litteraturen inte har varit möjlig att återfinna har andrahandsreferering använts. Litteraturstudien genomfördes innan intervjuerna med kommunerna hölls, så att frågorna som ställdes till stor del kunde baseras på denna. Detta för att resultatet från intervjuerna skulle kunna jämföras med resultatet från litteraturstudien samt för att få en bild av situationen, och problemen, innan intervjuerna hölls.

2.2 Intervjuer Två typer av intervjuer hölls som underlag för denna rapport: telefonintervjuer och personliga intervjuer.

Telefonintervjuerna skulle till en början ses som personligt underlag för problemformuleringen, men kom sedan att bli en del av resultatet tack varje den för rapporten viktiga information som inhämtades. Den första intervjun hölls med Håkan Jersenius som är ansvarig arkitekt och

10 stadsplanerare på företaget Småstaden Synergi AB och har arbetat inom branschen i många år. Den andra intervjun hölls med Johan Ekström som arbetar på bostadsutvecklings- och fastighetsförvaltningsföretaget Riksbyggen. Då inspelning av en telefonintervju är svårt att åstadkomma togs noggranna anteckningar av vad som sades under intervjuns gång, trots att inspelningar av intervjuerna hade varit att föredra. Frågorna som ställdes under telefonintervjuerna var inte desamma som ställdes under de personliga intervjuerna, utan anpassades istället för att passa personerna som intervjuades med sina respektive kunskapsområden (se Bilaga 1 och Bilaga 2).

De personliga intervjuerna hölls med tjänstemän från tre kommuner inom Stockholms län. De kommuner som tillfrågades var: Stockholms stad, Täby kommun, Sundbybergs stad, Nacka kommun och Huddinge kommun. Anledningen till att just dessa kommuner tillfrågades var då det efter efterforskning var tydligt att alla dessa på något sätt önskar eller planerar för funktionsblandade stadsmiljöer. De tre kommuner som i slutändan svarade och var villiga att ställa upp var: Täby kommun, Sundbybergs stad och Nacka kommun. De andra två kommunerna svarade inte alls. Den första intervjun hölls med Täby kommun och de som medverkade var: Marie Broberg; översiktsplanerare, Camilla Miller; exploateringsstrateg samt Jenni Brink Bylund; hållbarhetsstrateg. Den andra intervjun hölls med Sundbybergs stad och den som medverkade var: Kaisa Diurson; planarkitekt. Den tredje och sista intervjun hölls med Nacka kommun och den som medverkade var Henrik Svensson; översiktsplanerare. Intervjuerna hölls på respektive kommun- eller stadshus och tog ca 30-60 minuter vardera, beroende på hur mycket den som blev intervjuad hade att säga om ämnet. Samma frågor ställdes till alla tre kommuner (se Bilaga 3). Alla personer som intervjuades gick med på att intervjun spelades in, vilket underlättade för såväl intervjun som för det efterkommande arbetet. De inspelade intervjuerna översattes sedan ordagrant till text, vilka slutligen användes som underlag för rapportens resultatdel.

2.3 Analys Analysen av resultatet skedde till stor del genom jämförelser av såväl intervjuer och litteratur som mellan de olika intervjuerna. Analysens struktur grundar sig i rapportens frågeställningar. Först identifierades vilka faktorer litteraturen tog upp om varje ämne som kan kopplas till respektive frågeställning, sedan jämfördes dessa med resultaten från intervjuerna. För att kunna jämföra de olika resultaten utifrån varje frågeställning var tankekartor ett mycket användbart verktyg. En karta för varje underrubrik skapades för att få en översiktlig bild av vad olika källor sa om de olika faktorerna, vilket underlättade mycket.

2.4 Metodkritik Att hitta rätt personer att kontakta var en svår och tidskrävande process. Ofta var det svårt att få någon kontakt alls. De kommuner som tillfrågades valdes, som sagt, ut just då de i olika utsträckning arbetar med funktionsblandning i sin planering. Dock är det viktigt att påpeka att det självklart finns fler kommuner i Stockholms län som arbetar med detta och hade fem andra kommuner tillfrågats hade svaret kanske sett helt annorlunda ut. De kommuner som till slut intervjuades valdes inte specifikt ut, utan intervjuades då de var villiga att ställa upp på en intervju. Hade de andra två kommunerna också gått med på att bli intervjuade hade svaret också kunnat bli helt annorlunda. Dock finns många kommuner i Stockholms län och för att få en fullständig bild hade alla kommuner behövt intervjuats, vilket inte var möjligt med tanke på såväl arbetets tidsram som omfattning. Det är även viktigt att påpeka att resultatet från intervjun med Täby kommun var signifikant mer uttömmande än resultaten från de andra två intervjuerna, då det under denna intervju medverkade tre personer istället för en. Alla dessa personer hade dessutom olika positioner, vilket bidrog till en bredare bild av kommunens planeringssituation än för de andra två kommunerna.

3 Resultat I detta avsnitt presenteras resultatet från såväl arbetets litteraturstudie som de intervjuer som hölls. 3.1 Litteraturstudie 3.1.1 Risker och problem med funktionsblandning Trots att funktionsblandning är någonting som många verkar vara överens om att vara önskvärt, finns ändå vissa problem och risker kopplade till denna stadsbyggandsvision. Bellander (2005) tar upp att trots att kommunerna har det yttersta ansvaret för planering av stadsmiljöer, och planering för funktionsblandade miljöer ofta framhålls som ett av målen, är kommunernas makt begränsad i praktiken. Hon förklarar att detta är ett hinder för utvecklingen av funktionsblandade stadsdelar, tillsammans med sådant som: att bostadsmarknaden numera är marknadsstyrd, att hela utvecklingen är i händerna på ett fåtal större byggföretag, att offentliga verksamheter blir privatiserade, att lokalisering och drift av handel och näringsliv styrs av företagsmässigt grundade incitament samt att allt fler köpcentra utvecklas i staden periferi.

Zonering genererar ofta storskaliga projekt, vilket planeringen har anpassat sig efter (Bellander, 2005). Några få byggföretag dominerar byggbranschen, vilka också ofta innehar mycket mark (ibid.). Enligt Bellander (2005) ger större markanvisningar en dragning till funktionsuppdelade områden. Hon anser vidare att man måste bryta den administrativa skalan som numera är alltför stor, då just skalan är vad som främst bestämmer hur vi hanterar samhällets olika funktioner.

Att lokalisering av kommersiell verksamhet styrs av företagsmässiga incitament är ett problem (Bellander, 2005). Just lokaliseringspreferenserna är viktiga att ha kunskap om man vill skapa en stad med funktionsblandning, men tyvärr är denna kunskap något som planerare ofta saknar (ibid.). Enligt stadsbyggnadskonsulten Anders Almér saknar planerare inte bara kunskap om lokaliseringspreferenser, utan förståelse för hur företagande och ekonomi fungerar i samhället samt vilka förutsättningar olika verksamheter har (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Enligt honom ges för stort inflytande till handelns aktörer, vilket blir ett problem för att nå visionen om funktionsblandning (ibid.). Han anser även att en stor anledning till varför funktionsblandade stadsmiljöer inte byggs är på grund av att en alltför stor del av "problemformuleringsrätten" har överlåtits till byggföretag och investerare som driver storskalig utveckling (ibid.).

Marknadsplatsen är vad som utgör en stad och hela staden bygger på att det finns handel och näringsliv (Bellander, 2005). Ordet stadsliv är någonting som det har talats mer och mer om sedan 1980-talet vilket har gynnat miljöer som är mer mångfunktionella (ibid.). Trots detta verkar det byggas fler och fler externa köpcentra, stormarknader och handelsområden. Konkurrensen från dessa inverkar mycket på detaljhandeln i stadskärnorna (ibid.). Man planerar för renodlade shoppingmiljöer, vilket helt går emot visionen om blandstad (ibid.).

Ett annat problem som tas upp kopplat till kommersiell verksamhet är lagstiftningen. ICA anser att tillämpningen av såväl konkurrenslagen som plan- och bygglagen bör ändras, så att dessa främjar mångfald mer än vad de gör i dagsläget (Bellander, 2005). Lagstiftning hindrar även funktionsblandade miljöer på annat vis. Miljölagstiftningens krav på skyddsavstånd och begränsningar för buller hindrar enligt Bellander (2005) planerare från att skapa kreativa miljöer.

Grönlund (2002) nämner att risken finns att många lokaler står tomma i funktionsblandade stadsmiljöer samt att ett lågt utnyttjande av lokalbeståndet kan ge negativa effekter över tid. Han förklarar vidare att detta kan bero på en fellokalisering av lokaler och att planerare inte har inkluderat en möjlighet till förändring i den byggda strukturen samt nämner att antalet människor i en stadsmiljö av blandstadskaraktär är avgörande för dess överlevnad. Att bygga en

12 funktionsblandad stad är en process och att det är väsentligt att denna är förändringsbenägen för att såväl kunna skapas som att bibehållas (Jansson, 2014).

Ett sista problem som ofta verkar nämnas i litteraturen om funktionsblandade stadsdelar och städer är tidsaspekten. Det är svårt, inte minst vid nyexploatering, att få in verksamheter från början i ett funktionsblandat område och det är inte förrän man har ett tillräckligt stort befolkningsunderlag och god tillgänglighet till området som det blir attraktivt (Bellander, 2005). Vad som står som förebild för blandstaden är ofta den traditionella staden, vilken har tagit mycket lång tid till att utvecklas till vad den är idag; och det är detta en blandstad gynnas av (ibid.). Jansson (2014) tar även i sin rapport upp just detta, att blandstaden är någonting som blir till med tiden och att man måste ha ett längre, eller åtminstone medvetet, tidsperspektiv när man planerar för funktionsblandade stadsdelar.

Enligt Bellander (2005) saknas bra exempel på stadsmiljöer med funktionsblandning som redovisar hela kedjan; från planering till förvaltning. Policydokument med formulerade mål om funktionsblandade stadsmiljöer räcker inte, då vägen att nå dessa mål verkar stoppas av en mängd olika målkonflikter (ibid.). Jansson (2014) förklarar att det finns många sätt funktionsblandning kan te sig på olika skalor med öppna bottenvåningar, mindre fastigheter med flera ägare samt en högre exploateringsgrad. Hon ser dessa intentioner som goda, men anser att det är vid genomförandet som svårigheterna för den funktionsblandade stadsmiljön finns (ibid.). Enligt henne skulle stadsdelar med blandstadskaraktär annars finnas på många fler platser än i dagsläget.

3.1.2 Planering för en funktionsblandad stad Enligt Bellander (2005) finns inga specifika regler om hur stora andelar av vissa funktioner som ska finnas i en stad för att den ska kallas blandstad. Vad många dock verkar vara överens om är att det ändå ska finnas en tydlig blandning (ibid.). Blandning kan ske på flera nivåer och på olika skalor, men funktionerna får gärna blandas på husnivå (Modin 2004 se Jansson 2014). Blandningen upplevs i gaturummet, vilket är varför blandningen bör vara tydligast just där (ibid.). Funktionsblandning kan ske på olika sätt: Vertikalt eller horisontellt (Se Figur 2) (Perrone, 2017a). Vid en vertikal funktionsblandning finns flera användningar i en och samma byggnad, då vanligast är att ha offentliga användningar på bottenplan medan våningarna högre upp används för bostadsändamål (ibid.). Vid en horisontell funktionsblandning har varje enskild byggnad en specifik användning, men dessa byggnader blandas inom ett kvarter eller en stadsdel; alltså på gångavstånd från varandra (ibid.). Funktioner som bör finnas i en funktionsblandad stad är exempelvis bostäder, arbetsplatser, service, handel, sociala verksamheter, fritidsaktiviteter, kulturella mötesplatser och rekreationsmöjligheter (Bellander, 2005). Geografiskt sett bör många funktioner finnas samlade inom ett visst område, så att avståndet mellan olika aktiviteter upplevs som nära av invånaren (Jansson, 2014).

Figur 2: Funktionsblandning kan ske på olika sätt. Till vänster visas vertikal funktionsblandning, till höger visas horisontell funktionsblandning (Källa: City of Cedar Park se Perrone 2017b).

När det gäller själva utformningen förklarar Bellander (2005) att en tät bebyggelsestruktur framhålls som en absolut nödvändig förutsättning för en funktionsblandad stadsmiljö. Länsstyrelsen i Skåne (2008) tar upp samma förutsättning genom att förklara att visionen om blandstaden bygger på närhet, vilket i sin tur kräver just en viss täthet i stadsmiljön. Trots att alla trafikslag är välkomna i blandstaden är det nödvändigt att utgå från framförallt de gåendes, men även cyklisternas och kollektivtrafikresenärernas, perspektiv när man planerar för dessa typer av stadsmiljöer (Modin 2004 se Jansson 2014). Det är deras närhetsperspektiv man bör utgå ifrån (ibid.). Den funktionsblandade stadsmiljön bör ha en genomgående och öppen gatustruktur i ett sammankopplat nätverk (Jansson, 2005). Gatorna ska vara offentliga och gatustrukturen ska helst vara av rutnätstyp; dels för att detta uppmuntrar till den kortaste vägen till målet och koncentrerar rörelsen av människor, men även då man genom denna typ av gatustruktur undviker sådant som tunnlar, ringleder och planskilda korsningar vilka annars kan skapa barriärer (ibid.). Vidare är det viktigt att skapa inbjudande offentliga rum i stadsmiljön (Länsstyrelsen i Skåne, 2008), samt att gränserna mellan det privata och det offentliga görs tydliga och med medveten utformning då detta skapar en trygghet i det offentliga rummet (Jansson, 2014). Det är även viktigt att planera för olika former av grönska i staden, inte minst då parker utgör neutrala mötesplatser för människor (Modin 2004 se Jansson 2014). Naturliga mötesplatser är någonting som ofta har rationaliserats bort i dagsläget för att ge plats åt mer konstgjorda sådana, men som är viktigt att försöka skapa i en blandstadsmiljö (Hanna Björklund se Länsstyrelsen i Skåne, 2008). I mindre orter brukade dessa utgöras av exempelvis kiosken, lanthandeln eller posten, medan de i dagsläget främst utgörs av kommersialiserade gallerior i de större städerna (ibid.).

Bellander (2005) tar upp att den funktionsblandade stadsmiljön behöver lagom mycket trafik, nära till butiker och verksamheter samt välplanerade parkeringsplatser som inte ses som störande i gatumiljön, vilket kräver medvetna strategier som gynnar företag och handlare. I USA har man utvecklat ett koncept för positiv särbehandling vid namn Smart Growth, vilket gynnar och gör det lönsamt för intressenter som är villiga att anpassa sig till kommuners uppsatta mål (ibid.). Handeln kommer alltid att söka sig till platser med vissa kvaliteter och dess lokaliseringspreferenser beror på sådant som såsom lokalyta, andelen människor, tillgång till parkering, närhet, träd och grönska vilka påverkar trivseln, trygga miljöer som gör att människor vågar röra sig ute även under kvällstimmarna, tillgängliga gågator samt att det finns ett blandat utbud av aktiviteter (ibid.). För att nå långsiktiga lösningar som gynnar lönsamheten anser Bellander (2005) att kommuner och handeln bör samverka mer än de gör i dagsläget.

Alla områden i en stad kan dock inte byggas efter en blandstadskaraktär och det är alltid viktigt att utgå från en plats lokala förutsättningar, inte minst då planeringssituationen är helt unik för varje specifikt område (Bellander, 2005). Trots att blandstad är någonting som eftersträvas vid nyexploatering verkar visionen ändå vara enklare att uppnå i äldre områden som blir upprustade än i de helt nybyggda (Jansson, 2014). Man kan inte förutsätta att kommersiella verksamheter kommer att vilja etablera sig redan från början vid en nyexploatering, då dessa kräver ett visst befolkningsunderlag för sin lönsamhet (Bellander, 2005). Det är därför även viktigt att skapa en bebyggelsestruktur som kan förändras med tiden, inte minst då funktionsblandade stadsmiljöer gynnas av att vara organisk framväxande (ibid.). Bellander (2005) anser att man bör precisera viktiga områden i kommunens översiktsplan, vilka har förutsättningar att kunna utvecklas till bra blandstadsmiljöer, och anser att en strategisk handlingsplan framtagen ur ett långsiktigt perspektiv krävs för att skapa förutsättningar för funktionsblandade stadsmiljöer. Den befintliga blandstadsbebyggelsen på en plats måste värnas som resurs. Jansson (2014) tar också upp att den funktionsblandade stadsmiljön är förändringsbenägen och att det är väsentligt att delar byts ut. Det viktiga att komma ihåg är dock att delar som byts ut då ska ersättas med andra funktioner som faktiskt bidrar med någonting till blandstaden (Modin 2004 se Jansson 2014). Stadsplaneringen bör inte sträva efter att framställa perfekta stadsmiljöer för människor att flytta in i, utan snarare områden som kan komma att utvecklas på ett bra sätt under en längre tid (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Någonting som kan underlätta för en funktionsblandad stadsbebyggelse är tredimensionell fastighetsindelning, så att handel och verksamheter juridiskt sett kan separeras från bostäder i byggnader ägda av bostadsrättsföreningar (Bellander, 2005).

För att nå upp till visionen och målet om den funktionsblandade stadsmiljön kan kommunen också komma fram till mer konkreta tillvägagångssätt. I Norra Sorgenfri i Malmö har Malmö Stad gjort just detta (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Man anser att det i de flesta andra projekt i dagsläget endast planeras för stora fastigheter som byggs av en enda byggherre (ibid.). Här har man istället konkret bestämt att: man ska ha en hög exploateringsgrad, det ska vara många byggherrar och markägare, fastigheterna ska vara mindre, det ska vara blandade upplåtelseformer och bottenvåningarna ska vara offentliga (ibid.). Malmö Stad konstaterar dock att de endast kan hoppas på att fastighetsägarna ser värde i den mångfald man önskar, men att om en fastighetsägare bestämmer sig för att de vill bygga något helt annat finns det inte mycket kommunen kan göra åt saken (ibid.). Trots detta har de bestämt några punkter som de står fast vid för att en byggaktör ska få bygga: bottenvåningarna ska vara offentliga, stadsdelen ska innehålla en viss andel hyresrätter och fastigheterna ska vara små. Länsstyrelsen förklarar att Malmö Stad i sitt planprogram beskriver att det är ett villkor att dessa kärnvärden genomförs för att det ska byggas. Det finns alltså ingenting att förhandla om när det gäller dessa kärnvärden; kommunen är hårda på att det ska bli som man önskar.

Enligt Länsstyrelsen i Skåne (2008) är skalan på funktionsblandningen helt väsentlig då man pratar om begreppet blandstad, då alla städer kan ses som blandade från ett större perspektiv. Just skalan är någonting som ofta tas upp. Både Jansson (2014) och Bellander (2005) tar upp att som en

15 förutsättning för den funktionsblandade stadsmiljön krävs småskalighet och blandning på en mindre skala. Bellander (2005) anser vidare att många småskaliga verksamheter i den funktionsblandade stadsbebyggelsen ger en unik identitet till platsen.

Slutligen kan nämnas vad Bellander (2005) tar upp i sin text: att man alltid måste planera för människorna som ska bo i staden och deras livsvärld. För att invånarna ska få en känsla av sammanhang, vilket inte minst är nödvändigt vid planering för en blandstadsmiljö, nämns medborgarnas delaktighet i planeringsprocessen som en strategi för att uppnå detta (Länsstyrelsen i Skåne, 2008).

3.1.3 Funktionsblandning och den ekonomiska aspekten Att integrera bostäder med andra funktioner, främst arbetsplatser, har en rad ekonomiska motiv bakom sig (Bellander, 2005). Dessa kan vara sådana som: att det bidrar till bättre underlag för olika slags service, att olika nyttigheter kan samutnyttjas, att energiförbrukningen får en större dygnsutjämning samt att trafikbelastningen blir mer jämn (ibid.). Inom den ekonomiska aspekten av den funktionsblandade stadsmiljön efterfrågas nya metoder för att nå blandning och mångfald i handelsutbudet (Jansson, 2014). Enligt arkitekten och forskaren Inger Bergström är vardagshandeln en förutsättning för det stadsliv man ofta önskar då det är denna som bidrar till mötesplatser, trivsel och folkliv (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Som tidigare nämnt saknar planerare dock förståelse för dels verksamheters förutsättningar, men även hur företagande och ekonomi faktiskt fungerar, vilket leder till att resultaten ofta inte leder upp till de ambitioner man har (Anders Almér se Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Handelns aktörer har ofta alldeles för stort inflytande, samtidigt som de ytterst sällan deltar i diskussioner om konsekvenser av etableringar och stadsbyggande (ibid.). Det satsas också för mycket på köpcentrumanläggningar, trots att det istället bör satsas på urbana lösningar som blandar olika funktioner; inte minst då det påstås att handelsplatser får längre livslängder vid integrering i urbana strukturer (ibid.).

Jane Jacobs (1961) listar fyra faktorer som hon anser är avgörande för framgångsrika stadsdelar med en hållbar lokal ekonomi: 1. Stadsdelen bör användas för mer än en funktion, helst mer än två, för att säkerställa närvaron av människor. 2. Strukturen bör vara byggd så att kvarteren i stadsdelen är korta. 3. Bebyggelsen i stadsdelen bör vara av olika ålder och skick, då byggnader i olika åldrar har olika krav på ekonomisk avkastning vilket därmed skapar förutsättning för en varierad sammansättning av företag. 4. Tätheten i form av antalet bostäder och arbetsplatser i stadsdelen bör vara hög, för att skapa en hög befolkningskoncentration. Detsamma gäller exploateringsgraden.

Förutom dessa fyra faktorer anser hon även att det krävs: att stadsdelen har en effektiv blandning av funktioner, att servicen som finns i stadsdelen tilltalar många olika slags kunder samt att olika kategorier av människor som befinner sig i stadsdelen är någorlunda lika till antalet. Ekonomin i en stadsdel påverkas alltså av hur rummet är utformat och organiserat, trots att det kan vara svårt, och inte alltid önskvärt, att uppfylla alla de krav och kriterier Jacobs förespråkar (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Lars Marcus, som tillsammans med Daniel Koch har forskat om hur stadens design och uppbyggnad påverkar ekonomin på platsen, förklarar att det inte bara är tätheten som spelar roll; även stadsutformningen gör det (ibid.). Den täta stadsmiljön är dock bra ur många synpunkter; inte minst då tätheten ger kollektivtrafiken ett ekonomiskt underlag, vilket i sin tur gynnar miljön (Jansson, 2014).

Någonting som verkar vara viktigt att tänka på ur ekonomisk synpunkt när man planerar för funktionsblandade stadsmiljöer är hur man hanterar det som redan finns på platsen när man börjar

16 bygga om eller bygga nytt. I Sverige brukar man traditionellt tömma områden på verksamheter innan man börjar bygga nytt (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Detta leder dock till en ökad risk för tomma fastigheter, en lång omvandlingstid samt en ökad risk för att området förslummas (ibid.). Samtidigt som man bygger nytt, exempelvis bostäder, bör man alltså i så stor mån som möjligt bevara de verksamheter som finns på platsen (ibid.). Vidare hävdar Jane Jacobs i sina teorier att man bör bevara äldre byggnader, då dessa kan medföra billigare lokaler än de som tillkommer vid nyproduktion vilket kan gynna nyföretagande (ibid.).

Enligt näringslivsstrategen Magnus Schönning måste näringslivet och stadsplaneringen skapa en större förståelse för varandra (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Båda parter bör även inse att de lever i symbios med varandra; en attraktiv stadsmiljö förlorar mycket på, eller kanske till och med förfaller, om näringslivet försvagas, samtidigt som näringslivet kan inte förbli starkt om staden och institutionerna i staden tappar i attraktionskraft och värde (ibid.). Schönning menar vidare på att i en funktionsblandad stadsmiljö kan företagen lättare få synergier mellan verksamheter av olika slag (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). Företag är idag ofta såväl konkurrenter som komplement till varandra och i en blandstadsmiljö blir det lättare för företagen att hitta samverkansmöjligheter (ibid.). På så sätt kan alltså den närhet som den funktionsblandade stadsmiljön erbjuder anses gynna ekonomin på lokal nivå.

Talar man om ekonomisk hållbarhet anser stadsbyggnadskonsulten Anders Almér att den funktionsblandade stadsmiljön är rätt väg att gå (Länsstyrelsen i Skåne, 2008). För att nå detta ger han dock några råd till planerare och byggnadsnämnder: att förtäta, framförallt i förortsområden, att prata med handelsaktörerna, att vara mer flexibel i stadsbyggandet samt att satsa på mindre företag och på företag som vågar satsa på något nytt (ibid.). I staden Cedar Park i Texas, USA, har man förstått fördelarna med funktionsblandning och många översiktliga planer har tagits fram med denna vision i åtanke (City of Cedar Park se Perrone 2017a). Fastighetsutvecklarna i staden verkar också förstå funktionsblandningens fördelar, då kommunerna i staden sedan man uppdaterade sina översiktliga planer har fått många stadsutvecklingsförslag baserat på detta (ibid.). År 2016 gjordes en studie där den ekonomiska vinsten olika stadsmiljöer kunde generera till Cedar Park jämfördes (ibid.). Det visade sig att en funktionsblandad miljö gav en flerdubblad ekonomisk vinst jämfört med såväl renodlade kontorsmiljöer eller bostadsmiljöer som köpcentrumanläggningar.

3.2 Intervjuer 3.2.1 Håkan Jersenius: Småstaden Synergi AB Problemformulering Enligt Håkan1 pratas det mycket i Sverige. Han berättar att han har varit på konferenser om hållbarhet där man konstaterar att det är viktiga frågor, men ingen säger någonting i sak. Vad han har sett är dels att fastighetsbolagen är inte intresserade av att bygga lokaler i bottenvåningar i lägen där det inte blir uthyrt, men även att kommuner ofta inte driver fram lokaler i lägen där det behövs. Han ställer därför frågan: "Hur får man levande bottenvåningar på annat vis? ". Personligen tror han ofta att det är kommunerna som ligger bakom problemet med att funktionsblandade stadsmiljöer inte alltid byggs, då det är dessa som har planmonopol och därmed bestämmer vad som ska byggas.

Planering för funktionsblandade miljöer Enligt honom är det viktigt att planera för funktionsblandade stadsmiljöer, då dessa medför att man kan samutnyttja parkeringsplatser, att man får en stadsmiljö som lever såväl på dagen som på natten, att närhetsprincipen kan odlas i högre grad samt att man möjliggör för företag att hitta lokaler i närområdet. Den främsta ekonomiska aspekten han anser att man bör tänka på när man planerar för funktionsblandade stadsmiljöer är att skapa plats för ett lokalt närings- och föreningsliv.

1 Håkan Jersenius: Arkitekt och stadsplanerare. Intervju den 7 maj 2018.

Risker och problem Enligt Håkan är de största riskerna med att planera för en funktionsblandad stadsdel att det inte finns en efterfrågan på bostäder eller lokaler. Vem det påverkar om lokaler som det har planerats för i slutändan står tomma är enligt honom svårt att säga. Det beror helt på fastighetsindelningen. Han förklarar även att det handlar om att bygga så att man kan göra om lokaler till bostäder om det inte blir uthyrt. Ett annat problem han tar upp är att vissa kommuner har en drivkraft i att det som efterfrågas är det som byggs. För att få en funktionsblandning måste man enligt honom styra markvärdet med en detaljplan. Han förklarar att det annars är marknaden som styr, vilket leder till att man får en ensartad bebyggelse.

3.2.2 Johan Ekström: Riksbyggen Funktionsblandning ur ett byggaktörsperspektiv Johan2 förklarar att om man är en exploatör med bostadsrätt som huvudspår, som Riksbyggen, är önskemål från kommunens sida om funktionsblandning svåra för företaget. Många kommuner vill nu att man ska bygga kvartersstäder med små kvarter och levande gatuplan, där man i detaljplaner och gestaltningsprogram säger att gatuplanen ska innehålla kommersiella lokaler. Men enligt Johan ger detta problem för företag som Riksbyggen; dels då man är osäker på det kommersiella värdet, men även då man sätter föreningen i risk. Vad händer om lokalerna blir outhyrda? Han förklarar att bostadsrättsföreningen måste ta den minskade intäkten på årsavgiften. Nästa problem är enligt honom att bankerna inte anser att detta är en säker pant. De tittar bara på belåning per bostadsarea. Produktionen av lokalarean och de kommersiella ytorna får dock istället ligga på insatsen för bostadsrätterna, förklarar han. Bankernas ovilja att finansiera är enligt Johan det absolut största problemet.

Byggaktörers inflytande Som byggherre och fastighetsägare har företag som Riksbyggen det inflytande över kommuner att de kan välja att kliva av projekt som de inte vill ta del i, förklarar Johan. Detta kan i sin tur leda till att projekt inte kommer till stånd. Han menar dock på att detta helt beror på kommunen och projektet. Han förklarar att man i Täby har varit ganska hårda i vissa projekt att det ska vara lokaler i gatuplan på vissa platser. Han förklarar vidare att han samtidigt förstår kommunens perspektiv, då bostäder i gatuplan ofta inte är önskvärt och kan kännas otrygga för de som ska tänkas bo där.

Möjliga lösningar Enligt honom kan dock tredimensionell fastighetsbildning vara en lösning på problemet. Han förklarar att diskussionerna just nu går kring att kanske bilda någonting som man vill kalla för Gatuplansbolaget. Detta är dock bara en tanke. Företaget gör då en tredimensionell fastighetsbildning och löser bort gatuplanet från själva föreningen, vilket därmed tar bort den risken. Man kan sedan enligt honom antingen sälja den fastigheten till något bolag eller driva det på egen hand. Han förklarar att detta skulle leda till en stor minskning av problemet. Ett annat alternativ, som Johan gav som förslag i Täby, var att kommunen kan gå in och hyra lokalerna för kommunala verksamheter, som förskolor, träffpunkter för ungdomar eller musikskolor, om man nu ställer krav på funktionsblandning. Ett annat alternativ är enligt honom att man till en början kan lägga garage i gatuplanet, för att sedan efter en tid omvandla dessa till kommersiella verksamheter. Han förklarar att detta är ett alternativ till att gräva ned garagen, vilket enligt honom är en hopplös lösning om efterfrågan på parkeringsplatser i framtiden minskar.

2 Johan Ekström: Riksbyggen. Intervju den 17 maj 2018.

3.2.3 Täby kommun Önskvärdhet På frågan om funktionsblandade stadsmiljöer är önskvärda inom kommunen svarar Marie3 att det är mycket eftersträvansvärt; på den stora skalan i och med mål om att öka antalet arbetstillfällen och på kvartersnivå genom att man tillsammans med exploatören ser var det kan komma till butikslokaler i bra lägen, som längs stråk eller vid torg. Camilla3 vill också lyfta fram det fördjupade översiktsplansdokument, som än så länge endast har varit på samråd, men där man pratar om blandad stadsbebyggelse och att man har valt att planera för funktionsblandning över större delen av stadskärnan. Jenni3 tillägger att funktionsblandade stadsmiljöer är någonting man arbetar jättemycket med i de större projekten där man har arbetat med hållbarhetsprogram. Hon anser att det är ett hållbarhetstänk i att skapa arbetstillfällen där man bor, så att man slipper arbetspendlingen och skapar samhällen där man både kan bo och leva. För att få rörelsen och de sociala fördelarna krävs enligt henne också att man har lite lokaler i bottenvåningarna.

Från översiktsplan till praktisk planering I Täby kommuns översiktsplan från 2010 pratar man om att man till större del vill bygga med ökad stadsmässighet, men Marie förklarar att kommunen fortfarande arbetar med vad begreppet innebär och konstaterar att detta också kan se olika ut i olika områden. Hon förklarar vidare att man just nu arbetar med så kallade stadsbyggnadsprinciper för att förtydliga detta begrepp på såväl stadsnivå som kvartersnivå. Jenni tillägger att när man pratar om stadsmässighet väljer man just ut stråk där funktionsblandning kan fungera. Dock har man enligt henne svårt att få till lokaler i bottenvåningar i vissa områden, vilket kommunen måste anpassa sig till. Hon nämner dock att i vissa byggnader kan lokaler anpassas till att kunna användas för kommersiella användningar i framtiden, trots att de kanske måste bli bostäder till att börja med.

Möjlighet i olika typer av områden Dock kan funktionsblandning vara svår att få till inom alla områden i kommunen. Camilla förklarar att i de perifera lägena är det mer renodlat antingen bostäder eller arbetsplatser och Jenni tillägger att en funktionsblandning är svår att få in just där. Jenni förklarar vidare att anledningen till att funktionsblandning just nu är önskvärt inom kommunen är för att de håller på att expandera inom områden som ligger stationsnära, vilka enligt henne är lättare att omvandla så att de blir mer stadsmässiga. Hon förklarar att: "Där vi har en tätare exploatering har vi en möjlighet att skapa dessa miljöer". Det handlar också om stora planer och stora projekt med många aktörer och hög exploatering. Om ett område ska byggas med funktionsblandning och huruvida olika funktioner är lönsamma på olika platser blir enligt Camilla en diskussion i varje projekt med de som ska bygga. Enligt Marie är en viktig aspekt för att förbättra förutsättningarna för funktionsblandning att man får till arbetstillfällen i ett område, så att man får områden som är befolkade under större delen av dygnet.

Strategier för funktionsblandning Några uttalade strategier för funktionsblandade miljöer finns inte direkt. Jenni förklarar att det är mer platsspecifikt; man utgår alltid från platsens förutsättningar när man planerar. Camilla tillägger att det ofta också beror på markägarnas önskemål. Marie tror att man i projekten snarare måste arbeta med vilken typ av identitet man vill ha för ett område när alla aktörer är på plats så att man kan skapa en gemensam målbild. Någonting Camilla tar upp är dock att kommunen har bestämt att man vill att antalet arbetsplatser vid utvecklingen av ett område antingen ska vara detsamma eller öka. Marie förklarar att detta är ”ett ställningstagande för att man inte ska planera bort den blandningen som redan finns, eller som det finns förutsättningar för att skapa”. Enligt Jenni är det ett

3 Marie Broberg: Översiktsplanerare, Täby kommun; Camilla Miller: Exploateringsstrateg, Täby kommun; Jenni Brink Bylund: Hållbarhetsstrateg, Täby kommun. Intervju den 17 maj 2018.

19 jättestort ansvar från kommunen att bevara verksamheter som fungerar i ett område då man ska börja bygga, och detta är någonting de har arbetat mycket med. De förklarar även att de arbetar med att skapa arenor för möten och skapa ett klimat där aktörer går med på vad kommunen vill och hjälps åt. Arenorna behövs enligt dem då kommunen och andra aktörer har olika tidsperspektiv att arbeta utifrån, vilken är viktigt att alla förstår. Jenni förklarar att fördelen med att arbeta med hållbarhetsprogram är att man genom markanvisningen kan få in aktörer med ett mer långsiktigt perspektiv. Marie tillägger att spelreglerna då också är mycket tydligare redan från början. Jenni förklarar vidare att en annan viktig sak är att skapa en identitet för en plats redan innan den byggs, då detta kan leda till en attraktion för näringslivet att etablera sig. Jenny beskriver att de genomför byggherredialoger där de träffas och försöker vara kreativa ihop, men hon berättar att det krävs att byggherrarna också försöker vara lite kreativa kring hur de ska utveckla sitt samt hur de kan samarbeta med andra. Det är enligt Marie viktigt dock att formulera dessa saker på den strategiska och långsiktiga nivån, då det inte kommer per automatik i varje planeringsprojekt. Det är där översiktsplanen har en roll enligt henne.

Hållbar ekonomi Nästa fråga som diskuterades var hur man ser till att man får till en hållbar ekonomi i de funktionsblandade miljöer man planerar för. Jenni förklarar att hon i hållbarhetsprogrammen beskriver vad för typ av stadskvarter de vill skapa; hur stora ska de vara samt om de ska ha förgårdsmark för att lämna möjlighet och egen frihet till att skapa någonting extra. De arbetar även med varierande fasader samt flera byggaktörer inom ett kvarter, så att man får in en variation. Marie konstaterar att alla som har läst stadsplanering nog har en lista med kriterier i bakhuvudet, men att i verkligheten finns olika förutsättningar som gör att alla dessa inte går att uppfylla. Jenni förklarar att då de måste hålla en viss byggtakt finns en risk att man måste släppa igenom saker man egentligen inte vill. Marie förklarar att politiken också driver på vissa frågor, samt att saker och ting också kan bero på trender som kommer och går. Jenni anser även att kommunen har ett ansvar att befolka nybyggda platser genom att skapa aktiviteter samt att saker och ting ska vara hållbara även efter inflytt. Marie förklarar att man inte heller bör tänka att ett område är färdigbyggt, som man kanske slarvigt pratar om. Projekten kan vara klara, men ett område eller en stad är aldrig färdig. Det är en ständig förändring, vilket enligt henne är vad som kan skapa en levande atmosfär. Jenni förklarar att de har inkluderat i sitt hållbarhetsprogram att få de boende engagerade i dessa frågor också, vilket är ett nytt arbetssätt för kommunen som de håller på att utveckla. En utmaning som Camilla, och enligt henne även många andra, märker är att byggaktörer alltid ser den kortsiktiga lönsamheten, vilket är varför det underlättar om det istället är en hyresrättsaktör eller liknande med ett långsiktigt förvaltingsperspektiv.

Dialog med näringsliv I projekt som Täby Park förklarar Camilla att man både har, och behöver, arbeta med att aktivt prata med näringslivet, då det är ett stort område som ska innehålla många funktioner. I arbetet med den fördjupade översiktsplanen försökte kommunen enligt Marie tidigt engagera fastighetsägare för att få deras input gällande vad som är en attraktiv stad för dem. Camilla förklarar att det också finns personer inom kommunen som arbetar med just näringslivsutveckling, vilka i sin tur pratar med handel och näringsliv. De är sedan knutna till planverksamheten i både projekt och tidigare skeden. De alla håller dock med om att mer samverkan med näringslivet och handeln alltid behövs och skulle gynna kommunen.

Köpcentrumens påverkan Kommunens köpcentrum är enligt Marie jätteviktigt för attraktionskraften i Täby. Eftersom det är ett inomhuscentrum tar hon dock upp att detta är en utmaning för stadslivet. Dock försöker centrumverksamheterna enligt Jenni att omvandla Täby Centrum till ett utecentrum och en publik mötesplats. Dock verkar man inte se centrumet som ett direkt hinder för funktionsblandning. Marie

20 förklarar att det är viktigt att man inte tror att det finns en efterfrågan i varje hörna och Jenni beskriver att centrumet snarare kan användas som en målpunkt för utvecklade stadsstråk med rörelse i riktning mot centrumet.

Hantering av risk med tomma lokaler Man har inga direkta exempel på lokaler som står tomma i de nybyggd områdena, men Camilla anser att det ska bli spännande att få se vad som händer. Jenni tillägger att tredimensionella fastigheter kan underlätta och Camilla förklarar att så har man gjort i Täby; deras centrumaktör äger lokalerna i botten genom sådan fastighetsbildning. Dock finns denna diskussion enligt henne i varje planprojekt, vilket också drar till sig stort politiskt intresse. Jenni konstaterar att man till en början kan få komma att använda lokaler som bostäder. Risken finns dock enligt henne att det förblir en bostad.

Tidsaspekten Jenni konstaterar att det är i de stora projekten där de har valt att ta fram hållbarhetsprogram som de faktiskt har ett mer långsiktigt tänk. Arbetet är enligt henne också mycket mer strukturerat. Det är ett nytt arbetssätt och en process där de också ser till att följa upp det de har planerat samt ser till att lära på vägen. Marie tillägger att det är just där hållbarheten ligger. Jenni anser att man bör göra fler hållbarhetsprogram, men att man kanske inte behöver kalla det just så. Hon förklarar att: ”Man behöver säkra en sådan process där man har en kvalitetssäkring. Det är viktigt att det blir integrerat i den vanliga planeringen”. Hon förklarar vidare att: ”Om man kan göra en sådan förenklad process där det är vissa indikatorer som vi tycker är extra viktiga, då kan vi få med tänket som vi har haft i de stora projekten och anpassa det till mindre projekts storlek och förutsättningar”. Marie förklarar att det är viktigt att förstå att det tar jättelång tid innan ett nybyggt område får ett stadsliv. Hon beskriver att: ”Vi tror alltid att vi ska hitta den perfekta stadsutvecklingen snart. Man måste ju se vad det är vi jämför med. Om idealet från funktionsblandningsperspektivet alltid är en innerstad så har ju inte den heller vuxit upp i ett utbyggnadsskede”.

3.2.4 Sundbybergs stad Önskvärdhet Enligt Kaisa4 är funktionsblandade stadsmiljöer väldigt önskvärda inom kommunen. Hon förklarar att: ”Det är bara problem att få till det ibland, men det är det vi strävar efter till stor del”.

Från översiktsplan till praktisk planering Kaisa förklarar att svårigheten med att få igenom översiktliga visioner om funktionsblandade stadsdelar ligger i att bygga stad där det inte finns flöden. Blandningen kontor och bostäder brukar lösa sig av marknadsefterfrågan; finns möjlighet att bygga kontor vill aktörerna ofta göra det, förklarar hon. Dock försöker de i dessa situationer att just få till blandningen. Hon förklarar vidare att just lokaler och butiker alltid är lite svårt att planera in i planskedet: ”Då är det ju fortfarande inget byggt och man vet inte riktigt hur flödena blir och hur mycket underlag det blir av verksamheter”.

Möjlighet i olika typer av områden Om funktionsblandning passar överallt i kommunen anser hon är en svår fråga. Hon förklarar att det är klart att det kan finnas områden som är mer renodlade där det är svårt att få in verksamheter, också på grund av att flödena inte finns. Mer tvingande jobbar de mest i områden där de tror att flödena ska bli höga och där de tror på stadsbebyggelse.

4 Kaisa Diurson: Planarkitekt, Sundbybergs stad. Intervju den 22 maj 2018.

Strategier för funktionsblandning Kommunen har inte några direkta strategier när det kommer till att planera för funktionsblandade miljöer. Kaisa förklarar att de inte kan styra helt och hållet. De kan enligt henne såklart skriva stränga planer, men de är någonting de försöker att inte riktigt göra. Istället får behoven styra hur staden ska skapas. Det beror också på hur saker och ting påverkar omgivningen, förklarar hon.

Hållbar ekonomi Kaisa förklarar vidare att man inom kommunen är medveten om att funktionsblandning ger en bättre samhällsekonomi, men att de har svårt att bevisa det. Det finns inga instrument att räkna på den ekonomiska hållbarheten.

Dialog med näringsliv Man samverkar inte heller direkt med näringslivet. Enligt Kaisa blir istället byggaktören eller exploatören en mellanhand. Hon förklarar vidare att kommunen är ganska medvetna om vad näringslivet behöver, så hon är inte säker på att det skulle behövas mer kontakt. Hon konstaterar att det är det klart att man kan ha en dialog, men att hon inte är helt säker på hur denna skulle se ut.

Köpcentrumens påverkan Sundbyberg är en av kommunerna i Stockholm där ett köpcentrum inte finns. Kaisa är inte säker på om detta är ett strategiskt val eller inte, men hon förklarar att det just nu finns ett politiskt motstånd mot att bygga detta, då man inte vill förstöra handeln i varken Sundbybergs centrum eller den övriga handeln. Kaisa förklarar att: ”Just nu håller vi ju på med tre projekt som nyligen är uppstartade för att stärka servicen i de små närcentrumen, där vi tittar på hur vi får till dem stadsmässigt. Vi planerar inte för inbyggda köpcentrum, utan snarare tvärtom. Närliggande köpcentrum påverkar ju ändå köpkraften såklart, men om man får till bra stadsmiljöer tror jag ju att folk tenderar att välja dem. Till vardags i alla fall”. Att folk åker till ett köpcentrum ibland motsäger enligt henne inte att de bygger en bra stad eller att det inte får plats andra aktörer än de som har råd att hyra in sig i de stora köpcentrumen.

Hantering av risk med tomma lokaler Risken att vissa lokaler kan komma att stå tomma är det enligt Kaisa inte kommunen som arbetar med, utan istället den fastighetsägare som äger lokalen. Tredimensionell fastighetsbildning är enligt henne dock vanligt. Kommunen går dock in och styr ibland, främst i vissa specifika lägen. Hon förklarar att om kommunen i en plan har skrivit in att det ska vara lokaler så måste byggaktörer följa det. De planerar dock inte in fler lokaler än vad de tror på, snarare tvärt om då det är medvetna om den belastning det ger på byggaktörerna. I områden där de ser goda möjligheter bestämmer de sig dock för att lägga in lokaler, även om byggaktörerna går emot.

Tidsaspekten Man försöker till viss del tänka på tidsperspektivet vid planering. Kaisa förklarar att man planerar för sådant som högre höjder i bottenvåningar så att dessa kan komma att användas för olika funktioner samt analyserar tänkta flöden av människor på utvecklingsplatser. Man försöker enligt henne trycka på för en blandning, även om det inte alltid går.

3.2.5 Nacka kommun Önskvärdhet Henrik5 förklarar att funktionsblandning alltid är önskvärt inom kommunen, men att förutsättningarna ser olika ut för att lyckas med det. Han förklarar att: ”Det är inte alltid att det går,

5 Henrik Svensson: Översiktsplanerare, Nacka kommun. Intervju den 25 maj 2018.

22 men det är önskvärt”. På hans enhet, den strategiska, pratar de om detta hela tiden. Han ställer dock frågan: Vad menar man med funktionsblandning egentligen? Är det butiker i bottenvåningarna? – Räcker det? Vissa funktioner, som vård och skola, förklarar Henrik att de måste planera för enligt lag. Andra, som handel, är enligt honom väldigt styrt kring kluster. Initiativet kommer ofta från andra, men kommunen försöker också. Han förklarar att man tidigare oftast satt och väntade på att markägare eller fastighetsägare skulle ta initiativet. Nu är man istället mer proaktiv.

Från översiktsplan till praktisk planering Det är många processer med många inblandade. Det är detta som är den stora utmaningen, förklarar Henrik. Han konstaterar att det gäller att vara väldigt tydlig från kommunens sida att det är det här man vill åstadkomma, men det gäller även att byggaktörerna är med på det också. Om de inte vill, eller kan, blir det ingenting. Ambitionerna för Nacka stad (kommunens centrumdel) och Sickla är ändå att få till dessa miljöer, förklarar han, men att när man kommer ned på kvartersnivå kan det ändå vara så att vissa kvarter endast innehåller en funktion. Han konstaterar att man antingen styr genom detaljplanen för att få igenom det, eller så förhandlar man med de som ska bygga. Henrik förklarar även att det är mycket enklare att få igenom visioner om funktionsblandade miljöer på mark de själva äger. Där någon annan äger marken är det svårare. Han förklarar vidare att politikerna inom kommunen också har ett tankesätt att man litar på att marknaden och de boende kan göra egna smarta val. Politikerna är de som styr, konstaterar Henrik.

Möjlighet i olika typer av områden Enligt Henrik är det svårt att få till dessa miljöer i områden långt ifrån kollektivtrafik och service. Där är det mest bara bostäder. Det är mycket småhusområden i Nacka och där är det också svårt, konstaterar han. I Nacka stad och i de större centrumen är det enligt honom lättare. De stora förutsättningarna finns just i Nacka stad. Där vill de få till ett folkliv och gatuliv samt handel och annat i öppna bottenvåningar. Han förklarar att: ”Sen blir det ju inte varenda meter per fasad, men utmed de stora gatorna och i hörn på byggnader”. Enligt honom går det inte att säga att ”här går det och här går det inte”, utan man får försöka kämpa för det. ”Var envis, inte ge sig i diskussioner med byggaktörer. Men också förklara varför vi vill ha det här; varför vi vill skapa liv och rörelse”.

Strategier för funktionsblandning Henrik förklarar att man ofta tar fram planprogram för områden, vilka visserligen bara är rekommendationer, men där man tar upp hur man vill göra och vilka kvalitéer eller funktioner man vill få med. Enligt honom är det också viktigt med medborgardialoger för att se vad folk uppskattar, vad de saknar, vad de vill förbättra och vad man kan förstärka. Det är också viktigt enligt honom att man inte går in för hårt som kommun, utan att man måste lyssna på vad de boende i ett område vill ha. Allt detta tyder dock på, precis som man tog upp under intervjun med Täby kommun, att allting ändå är knutet till den plats man planerar för och att de kvalitéer eller funktioner man vill få med inte är generella för alla områden. Det krävs också enligt Henrik att det finns aktörer som faktiskt vill bygga. Han förklarar att ”Kommunen bygger ju inte butiker. Det är kommersiella aktörer som gör det”.

Hållbar ekonomi Enligt Henrik behöver kommunen dock inte direkt oroa sig över att se till att de områden man planerar för blir just ekonomiskt hållbara. Han förklarar att de som äger fastigheter och bygger nya fastigheter räknar på allting och kommer inte att starta ett bygge om de inte ser ekonomin i det.

Dialog med näringsliv Henrik förklarar att när det kommer till att prata med näringsliv har kommunen en näringslivsdirektör som arbetar med just detta. Det gäller enligt honom även viktigt att kommunen gör sig attraktiv och synlig så att näringslivet vill etablera sig just där. Det har man arbetat mycket

23 med inom kommunen. Det skapar ju en nytta och finns en ekonomisk aspekt i det också, förklarar han. Han konstaterar dock att just näringslivsplanering och hur man gör för att locka företag till kommunen är någonting som man behöver utveckla ännu mer.

Köpcentrumens påverkan I Nacka finns två stora köpcentrum av lite olika karaktär: Nacka Forum och Sickla köpkvarter. Speciellt Nacka Forum, vilken är en sluten galleria, skulle enligt Henrik kunna påverka kommunens framtida funktionsblandade miljöer. Han kan inte svara på hur köpcentrumet kommer att påverka, men förklarar att kommunen ändå behöver förhålla sig till det. Han beskriver att: ”Man får tänka att vad kan vi etablera för funktioner här som inte redan finns där. Då får man se vad som är gångbart och hur mycket man kan få in. Inriktningen här är ju att det ska vara öppna bottenvåningar, så det kommer vi ju att hålla på. Här äger vi också marken så här kan vi styra, men det är för tidigt att säga var vi landar”. Henrik tror även att folk kommer att önska att ha vissa funktioner inom kvarteret, inte minst för vardagliga aktiviteter. Kommunen kommer enligt honom inte att backa för den funktionsblandning de har planerat.

Hantering av risk med tomma lokaler Henrik förklarar att de inte riktigt har kommit så långt än att man kan se att lokaler står tomma. Han förklarar även att när det väl är byggt har kommunen redan sålt marken. Då är det upp till fastighetsägaren eller byggaktören att tänka på detta. Man är fortfarande i en tidig fas, men tredimensionell fastighetsbildning och lokaler som kan omvandlas tror han att man kommer att börja arbeta mer med. Han förklarar även att man kan använda detaljplanen för att styra att det faktiskt blir en lokal. Dock kan man inte tvinga någon att ha kvar denna som lokal om det inte lönar sig. Det finns områden där verksamhetslokaler har gjorts om till bostäder, förklarar han. Enligt honom är det är bättre att de används än att de står tomma. Han förklarar även att i ett av kommunens områden med verksamheter och kontor försöker man omvandla vissa av dessa till bostäder, men man försöker ändå ha kvar mycket av verksamheterna och kontoren för att få stadsliv på dagen också. Det är dock enligt honom en svår fråga; ”Hur bibehåller man en levande stadsdel?”. Säljer företagen sitt fastighetsinnehav till någon som vill bygga bostäder kan kommunen inte bestämma över det. Han förklarar att man kan ge förutsättningar och styra i viss del, men att pengarna ändå kommer från marknaden. Kommunen får enligt Henrik hela tiden utveckla sitt arbetssätt. ”En stad är ju aldrig färdig”, konstaterar han.

Tidsaspekten Henrik ställer här frågan: ”Vad är egentligen långsiktigt?”. Han förklarar vidare att man skapar planeringsförutsättningar för att saker ska kunna ändras över tid. Han beskriver vidare att: ”Sitter man där med olika aktörer och planerar för blandade miljöer, då ska ju dessa fungerar även om 50 år. Men det är svårt att tänka så långt. Man vet ju inte hur saker och ting ser ut så långt fram i tiden”. Han konstaterar att stenstaden som byggdes på slutet av 1800-talet ju fungerar väldigt bra även med dagens förutsättningar och efterfrågan. Vidare förklarar han att man såklart har dessa miljöer i åtanke när man planerar, men att man ju inte kan skapa Stockholms innerstad i exempelvis Orminge i Nacka. Man får enligt honom ha rimliga förväntningar om vad man kan åstadkomma.

4 Analys I detta avsnitt analyseras resultatet från projektets intervjuer och jämförelser görs såväl mellan intervjuer och resultatet från litteraturstudien som mellan de olika intervjuerna. Analysen är strukturerad utifrån rapportens frågeställningar. 4.1 Funktionsblandade stadsmiljöer: Risker och problem Det kan till en början konstateras att funktionsblandning är önskvärt i alla de kommuner som intervjuades. Kommunerna skiljer sig dock åt på flera punkter gällande hur man hanterar de risker eller problem som kan uppkomma vid planering för funktionsblandade stadsmiljöer.

Tabell 1: Översiktlig bild av en del av de risker och problem som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive risk eller problem. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Att funktionsblandade stadsmiljöer kan vara svåra att få till stånd är någonting som alla tre kommuner konstaterar. Under intervjun med Täby kommun säger man att funktionsblandning kan vara svårt att få till i mer perifera områden och att man måste anpassa sig till detta. Sundbybergs

25 stad anser att det är svårt att få till i områden utan flöden. Nacka kommun konstaterar att det är svårt att få till i områden långt ifrån kollektivtrafik och service samt att det är betydligt enklare för kommunen att planera för detta på mark man själv äger.

Det faktum att kommunens makt är begränsad i praktiken kan kopplas till problemet att för mycket makt ges till byggaktörerna. Täby kommenterar att byggaktörerna ofta ser saker från ett mer kortsiktigt perspektiv samt att det definitivt underlättar för kommunen om man samarbetar med aktörer som har ett mer långsiktigt perspektiv, som exempelvis en hyresrättsaktör. Man tar även upp att man utför byggherredialoger samt konstaterar att det krävs en del från byggaktörernas sida också gällande kreativitet och möjliga samarbeten. Sundbybergs stad tar upp att man i områden där man ser potential skriver mer stränga planer som byggaktörerna då måste följa. Nacka kommun konstaterar att det krävs att det finns aktörer som vill bygga samt att om en byggaktör inte vill bygga blir det ingenting. Dock arbetar man numera mer proaktivt, jämfört med förr då man snarare väntade på initiativ från andra aktörer. Någonting som såväl Täby som Nacka tar upp är att man som planerare ofta inte kan bestämma själv, då det är politiker som till stor del styr och ofta driver på vissa frågor.

Nästa problem som tas upp i resultatet från litteraturstudien var att mycket är marknadsstyrt samt att det ofta är så att det som efterfrågas är det som byggs. Detta tas inte direkt upp under intervjun med Täby kommun. Sundbybergs stad kommenterar att såväl bostäder som kontor ofta löser sig av marknadsefterfrågan. Nacka kommun berättar att politikerna i kommunen litar på marknaden samt att kommunen kan försöka styra till viss del, men att pengarna ändå kommer från marknaden.

Problemet kring köpcentrumen är någonting som tas upp under alla tre intervjuer. I Täby finns ett stort köpcentrum, men kommunen ser detta snarare som en attraktionskraft och tänker att man kan använda denna som en målpunkt i arbetet att skapa funktionsblandade miljöer runtomkring. I Sundbyberg finns inget köpcentrum och för tillfället finns ett politiskt motstånd mot att bygga detta. I Nacka finns två stora köpcentrumanläggningar. Åtminstone en av dessa skulle kunna påverka planeringen för funktionsblandade miljöer kring köpcentrumet, men man konstaterar att man inte kommer att låta detta påverka det faktum att man vill ha funktionsblandade stadsmiljöer samt att man får hitta funktioner som inte redan finns i köpcentrumet när man gör detta. Det verkar dock inte som att någon kommun har någon plan på att bygga ett nytt köpcentrum.

Det faktum att man behöver prata mer med näringslivet håller inte alla riktigt med om och kommunerna verkar ha olika sätt att arbeta med detta. I Täby såväl pratar man som behöver prata med näringsliv och handel i de projekt man arbetar med. Man anser ändå att mer kommunikation skulle gynna kommunens arbete. I Sundbyberg överlåter man detta ansvar till byggaktörerna och anser inte direkt att man behöver prata mer med näringsliv och handel, då man anser att man redan har bra koll på deras lokaliseringspreferenser. I Nacka arbetar näringslivsdirektören hårt med detta, men man anser att man bör arbeta ännu mer med näringslivsplanering.

Det faktum att begreppet är svårdefinierat tas upp under två av de tre intervjuerna. Under intervjun med Täby pratar man om att man tar fram stadsbyggadsprinciper där man försöker definiera detta begrepp. Under intervjun med Nacka tas frågan upp vad man egentligen menar med funktionsblandning och hur mycket blandning som måste finnas för att man ska kunna kalla en stadsdel funktionsblandad.

Diskussionen om tomma lokaler lät lite olika under de tre intervjuerna. I Täby har man inga direkta exempel på detta i sina nybyggda miljöer men man ser till att arbeta med att lokaler kan komma att användas för annat ändamål om så behövs. I Sundbyberg ser man inte direkt detta som en risk som kommunen hanterar. Man ser dock till att inte planera in fler lokaler än vad de tror behövs då man vet att detta blir en belastning för andra aktörer. I Nacka konstaterar man att när ett område är

26 byggt är marken redan såld och då ligger problemet i händerna på byggaktören eller fastighetsägaren.

Tabell 2: Översiktlig bild av en del av de risker och problem som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive risk eller problem. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Tidsperspektivet och att det kan vara svårt att få till ett stadsliv till en början är någonting som resultatet från litteraturstudien visar både kan vara ett problem och någonting man behöver ha i åtanke när man planerar. Täby tar upp att man aldrig bör tänka att någonting är färdigbyggt; en stad tar lång tid att växa fram. Man tar även upp att man försöker få med aktörer i processen som arbetar mer långsiktigt samt att det är i de stora projekten där man har valt att ta fram hållbarhetsprogram som man faktiskt har ett mer långsiktigt tänk. Man arbetar även med att planera för miljöer som kan förändras med tiden. I Sundbyberg tar man upp att till viss del försöker tänka på tidsperspektivet när man planerar och att man gör detta genom att exempelvis ha högre höjder i bottenvåningarna så att dessa kan inredas som såväl lokaler som bostäder. I Nacka försöker man tänka långsiktigt även fast man konstaterar att detta är svårt då man inte vet vad som kommer att hända i framtiden.

Att det saknas planeringsexempel som visar på ett långsiktigt tänk; ända från planering till förvaltning, är någonting egentligen bara Täby kommun tar upp en lösning på genom sina hållbarhetsprogram, vilka visar på processer där kommunen också ser till att följa upp det de har planerat samt ser till att lära på vägen.

Problemet lagstiftning tas inte upp under någon av intervjuerna. Någonting intressant var dock byggaktörsperspektivet och att det egentligen är bankerna som står i vägen för att dessa ska vilja bygga mer funktionsblandat. Detta togs inte upp under intervjuerna med någon av kommunerna, men det märktes tydligt att alla kommuner märker av ett visst motstånd från byggaktörernas håll.

Ytterligare en risk som Täby kommun tar upp och som är värd att nämna är det faktum att de måste hålla en viss byggtakt, vilket gör att man ibland släpper igenom saker man egentligen inte vill.

4.2 Planeringsstrategier för en funktionsblandad stadsmiljö När det kommer till att praktiskt planera för funktionsblandade stadsmiljöer verkar mycket bero på platsen och dess specifika förutsättningar. Kommunerna verkar inte ha några allmänna strategier eller tankesätt gällande kvalitéer eller funktioner som behövs för att få till en levande funktionsblandad miljö; man arbetar istället med sådant som dialoger och planprogram för att se vad som behövs på varje enskild plats.

Tabell 3: Översiktlig bild av en del av de planeringsstrategier som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive planeringsstrategi. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Att förstå att all ny bebyggelse inte kan bli funktionsblandad verkar vara någonting som alla de intervjuade kommunerna gör. I Täby förklarar man att anledningen till att man planerar för många funktionsblandade miljöer just nu är för att de håller på att expandera inom flera områden som ligger stationsnära.

Samverkan och dialoger med näringsliv och handel är någonting som tas upp under alla intervjuer, men som endast Täby och Nacka uttalar sig om att man faktiskt gör, speciellt då genom de personer inom kommunen som arbetar specifikt med näringsliv. Täby tar också upp just att man arbetar med att skapa arenor för möten.

Att skapa en bebyggelsestruktur som kan förändras verkar alla tre kommuner arbeta med, men kanske olika mycket. I Täby konstaterar man att man planerar för förändringsbara bebyggelsestrukturer. I Sundbyberg planerar man för lokaler med högre höjder som kan komma att antingen användas som lokaler eller för annat. I Nacka konstaterar man också att man skapar planeringsförutsättningar för att saker ska kunna ändras. Tredimensionell fastighetsbildning är dock någonting som alla kommuner antingen redan arbetar med eller förmodligen kommer att arbeta mer med i framtiden.

Medborgardelaktighet är någonting som både Täby och Nacka förklarar att de arbetar med samt utvecklar för att arbeta mer med och båda anser att detta är viktigt.

När det gäller själva blandningen av funktioner visar litteraturstudien på att denna bör vara tydligast i gaturummet samt att man gärna bör blanda på husnivå, medan man i Nacka kommun konstaterar att det i vissa funktionsblandade områden man har planerat för kan vara så att det på kvartersnivå endast kommer att finnas en enda funktion. Av de funktioner som bör finnas i en funktionsblandad stadsmiljö så var de funktioner som diskuterades absolut mest: bostäder, arbetsplatser, service och handel.

Tabell 4: Översiktlig bild av en del av de planeringsstrategier som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive planeringsstrategi. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Att ha medvetna strategier som gynnar företag och handelsaktörer verkar både Täby och Nacka ha tänkt på. I Täby anser man att en viktig sak är att skapa en identitet för en plats redan innan den byggs, då detta kan leda till en attraktion för näringslivet att etablera sig. I Nacka har kommunen arbetat med att göra sig attraktiv och visa upp sig så att näringslivet vill etablera sig just där.

De andra faktorerna som resultatet från litteraturstudien visar på att man konkret bör tänka på tas inte direkt upp under någon av intervjuerna, med undantaget tredimensionell fastighetsbildning. Detta kan bero på att vissa av dem är så självklara för kommunerna att man ska tänka på att de inte ens nämns. Det kan även bero på att mycket, som sagt, beror på den specifika platsen i sig när man planerar.

Nämnvärt är även att Nacka arbetar mycket med planprogram där man specificerar vilka kvalitéer man vill se i de områden man planerar för samt att Täby arbetar med sina, som tidigare nämnt, hållbarhetsprinciper och vill utveckla dessa till en generell process för kvalitetssäkring. Täby kommun verkar också ha en tydlig målbild gällande antalet arbetsplatser: dessa ska antingen vara samma till antalet eller öka efter att man har byggt om ett område.

4.3 Ekonomisk hållbarhet i en funktionsblandad stadsmiljö Det verkar ändå tydligt konstateras inom litteraturen att funktionsblandade stadsmiljöer ger goda förutsättningar för en hållbar ekonomi.

Tabell 5: Översiktlig bild av en del av de ekonomiska faktorer som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive faktor. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Det faktum att det satsas för mycket på köpcentrumanläggningar kanske inte riktigt stämmer längre. I två av de tre intervjuade kommunerna finns köpcentrum idag, men man verkar inte direkt ha några tankar på att bygga fler. Istället verkar det som att man snarare vill satsa på just funktionsblandade miljöer till större del. Detta motverkar ju dock inte de befintliga köpcentrumen från att bygga ut och expandera. I den enda kommun där man inte har ett befintligt köpcentrum finns inte heller tankar på att bygga ett.

Att handelns aktörer har för stort inflytande är inte någonting som direkt kommenteras, men det konstateras ändå att marknaden styr. Nacka kommun nämner även det faktum att det inte är kommunen som bygger butiker; det är de kommersiella aktörerna som gör detta.

Gällande de faktorer för en hållbar lokal ekonomi som tas upp i litteraturen nämner Täby kommun att det är just i områden med hög täthet som man har goda förutsättningar för att utveckla till att bli funktionsblandade. Man förklarar även att man i hållbarhetsprogrammen tydligt definierar vad för typ av stadsmiljö och stadskvarter man vill skapa. Man förklarar dock att trots att alla planerare nog har krav och kriterier som dessa i bakhuvudet när man planerar, finns dock i verkligheten olika förutsättningar som gör att alla dessa inte går att uppfylla.

Tabell 6: Översiktlig bild av en del av de ekonomiska faktorer som identifierades i litteraturstudien samt vad var och en av de tre kommunerna nämnde om respektive faktor. En tom ruta innebär att just den kommunen inte tog upp någonting om den faktorn.

Att bevara befintliga verksamheter på en plats är någonting som Nacka anser att man försöker göra och som Täby har arbetat mycket med. När det kommer till att näringsliv och handel bör skapa en större förståelse för varandra kan det konstateras att både Täby och Nacka har personer inom kommunen som arbetar med att aktivt prata med näringslivet. Sundbyberg konstaterar istället att man är medvetna om vad näringslivet behöver. Täby pratar även om att de arbetar med att ge en identitet till en plats redan tidigt i en process för att just locka till sig dessa aktörer. Nacka arbetar med att vara synlig och attraktiv som kommun med samma syfte.

Det finns även andra nämnvärda faktorer som respektive kommun tar upp. I Täby tar man upp att man arbetar aktivt med att skapa aktiviteter för att befolka nybyggda platser samt att man anser att det är viktigt att det ska vara hållbart även efter inflytt. I Sundbyberg förklarar man att man är medveten om den samhällsekonomiska nyttan som funktionsblandade stadsmiljöer ger, men att man inte ännu kan bevisa detta. I Nacka förklarar man att man inte direkt behöver oroa sig över den ekonomiska aspekten då byggaktörer och fastighetsägare inte bygger på en plats om de inte ser den ekonomiska lönsamheten i det.

5 Diskussion och slutsats I detta avsnitt förs en diskussion kring rapportens resultat och analys, med koppling till de frågeställningar som presenteras i rapportens inledning, och avslutningsvis dras en slutsats.

Någonting som ofta har tagits upp när ämnet funktionsblandning har nämnts vid diskussioner om detta arbete är att just ämnet ändå ligger i tiden. Trots att de äldsta städerna och stadskärnorna är de som ses som förebilder till den funktionsblandade staden, och som även ges som goda exempel på miljöer där det faktiskt fungerar, är det inte för än nu på senare år som fler och fler kommuner verkar tycka att detta är viktigt. Kanske beror detta på vikten av hållbarhet i dagens stadsplanering och det faktum att funktionsblandade stadsdelar verkar vara de som ses som mest hållbara. Framförallt sett ur de ekonomiska och sociala synvinklarna, men även ur en miljömässig synpunkt. Det svåra med begreppet är just otydligheten gällande hur man definierar det. Detta togs även upp under två av tre intervjuer och kan såklart påverka planeringen för dessa miljöer; inte minst då såväl alla kommuner i relation till varandra som litteraturen i relation till alla kommuner kommuner kan ha olika bilder av vad som krävs av en stadsdel för att den ska vara funktionsblandad, men även då varje kommun i sig kanske inte har en tydlig bild av vad som menas med begreppet.

Såväl litteraturen som de intervjuade kommunerna anser att det är viktigt att arbeta med de översiktliga och strategiska dokumenten för att där precisera viktiga platser på vilka funktionsblandning är möjligt. Man tar även upp under en av intervjuerna att det just är viktigt att formulera mål och arbetssätt på den strategiska långsiktiga nivån, då det inte kommer per automatik i varje planeringsprojekt. Trots detta verkar problemet ändå inte ligga här. Det är såklart viktigt att kommunerna fortsätter att formulera mål om funktionsblandning i sina översiktsplaner, men ännu viktigare är att konstatera att detta är någonting som de faktiskt redan gör. Det verkar snarare vara vid implementeringen av dessa mål som problemen uppstår.

Marknaden får ofta styra och byggaktörernas åsikter spelar stor roll, då det är dessa aktörer som faktiskt ska bygga. Frågan man kan ställa är väl kanske hur långsiktigt deras perspektiv är, med tanke på att hållbarhet menar på att det just ska vara långsiktigt samt då det flera gånger har konstaterats att funktionsblandade miljöer tar tid att utveckla. Dock verkar funktionsblandning vara lättare att få igenom om kommunen själv äger marken, eftersom detta leder till att kommunen genom markanvisningstävlingar kan hitta en byggaktör som faktiskt går med på att förverkliga dess visioner och önskemål. Någonting intressant som uppkom från en av intervjuerna var byggaktörernas perspektiv på det hela. Det visar sig att deras största problem ligger i att bankerna faktiskt säger nej då de märker att byggnaderna företagen vill bygga kommer att ha lokaler i bottenvåningarna. Ett annat problem som uppkommer från deras perspektiv är att bostadsrättsföreningarna får lida om planerade lokaler står tomma. Dock finns möjligheter till lösningar på problemen. Tredimensionell fastighetsbildning skulle lösa detta till stor del. Det är även viktigt att man planerar för lokaler som även kan användas för andra funktioner ifall uthyrning för kommersiella ändamål inte blir möjligt. Frågan är vad som skulle hända om dessa risker försvann och bankerna inte endast skulle se till belåning per bostadsarea utan även se ett värde i andra användningar. Skulle byggaktörerna vara mer positiva till att bygga dessa miljöer då? Kommunen har dock en makt i och med att de faktiskt kan styra utvecklingen genom sina detaljplaner, vilka byggaktörerna inte kan gå emot. Dock verkar det finnas en önskan om att inte direkt göra detta från kommunernas sida, förutom på vissa platser där man anser att det är viktigt att få in funktionsblandning. Frågan är dock varför kommunerna inte vill skriva stränga planer, om detta skulle ge dem en möjlighet att få igenom många av de visioner och mål man har satt upp. Kanske att det krävs att man gör detta oftare än vad man gör idag om funktionsblandade stadsmiljöer ska bli till i större utsträckning än i dagsläget.

Om kommunen dock väljer att inte styra utvecklingen genom sina detaljplaner verkar det istället krävas otroligt mycket samverkan och dialoger för att få alla aktörer att arbeta mot samma målbild.

Det underlättar även för kommunen om man hittar aktörer som har det långsiktiga, och därmed mer hållbara, tänket snarare än det kortsiktiga. Det fanns en underton i vissa av de intervjuer som hölls att så fort någonting är byggt så är det inte kommunens ansvar längre. Det må vara sant att en annan aktör efter själva byggandet äger marken, men det innebär kanske inte att man bara kan släppa det projektet. Om det är någonting som har genomsyrat hela detta arbete så är det hur viktig tidsaspekten är att ha i åtanke samt att det tar otroligt lång tid för städer att växa fram. Man behöver inte skapa miljöer som är helt perfekta redan från början, utan istället miljöer som har möjlighet att bli någonting bra efter en tid. I och med detta är det viktigt att planera för en stadsmiljö som kan klara av att saker och ting förändras och byts ut. I arbetet med att tänka mer långsiktigt verkar de hållbarhetsstrategier framtagna av Täby kommun vara ett steg i rätt riktning. Kanske ännu mer om man gör som man önskar och ser till att dessa inte blir ett exklusivt arbetssätt för endast de stora projekten utan istället en standard i varje projekt.

En annan viktig aspekt som togs upp flertalet gånger var det faktum att man alltid måste utgå från den plats man ska planera för och dess specifika förutsättningar Det finns checklistor över hur man planerar en bra stad och hur man ser till att stadsdelar blir ekonomiskt hållbara, men det betyder inte att alla punkter går att få in överallt. Dock kan det såklart inte vara något annat än en fördel att ändå försöka tänka på dessa saker. Litteraturen tar ju upp dem av en anledning. Just handel var någonting som blev mycket omtalat under detta arbete. Precis som litteraturen tar upp är staden i grund och botten en handelsplats och handel medför många andra goda kvalitéer. Dock kräver handeln vissa förutsättningar och kan kanske inte lokaliseras var som helst. Vad som då är viktigt är att man inte glömmer bort alla de andra funktioner som kan finnas i en stad: bostäder, arbetsplatser, service, sociala verksamheter, fritidsaktiviteter, kulturella mötesplatser, rekreationsmöjligheter, föreningsliv och så mycket mer. Trots att handel kanske är begränsad till vissa stråk eller typer av miljöer kan nog flera av dessa andra funktioner passa in även i ett bostadsområde en längre bit ifrån kollektivtrafikhållplatser och stora flöden av människor. Kanske att de funktionsblandade områden med stora flöden och väldigt många funktioner kan få begränsas till att endast finnas i vissa centrum, vilka då kan bli viktiga mötespunkter. Detta bör dock kanske inte begränsa alla andra områden från att också vara funktionsblandade, men då med en mer småskalig blandning av en annan typ. Funktionsblandningen har ju som sagt trots allt många goda fördelar som inte bör glömmas bort. Vad som även är viktigt att nämnas är det faktum att funktionsblandning inte behöver ske genom en vertikal uppdelning. Varje byggnad i ett kvarter kan ha en egen specifik funktion och stadsdelen skulle ändå ses som funktionsblandad. Det känns som att detta lätt glöms bort i konversationer om problem med handel i bottenvåningar. En matbutik går att placera som ett kvarter i en funktionsblandad miljö istället för att för att placeras i utkanten av en stad dit man måste ta bilen.

Kanske att vi bör ta mer lärdom av utländska förebilder där funktionsblandning fungerar bra, såsom gällande konceptet Smart Growth eller hur man tänker i staden Cedar Park. Där förstår fastighetsutvecklarna funktionsblandningens fördelar och vill faktiskt att man ska bygga sådana miljöer. Där kan man också bevisa att den funktionsblandade miljön ger en flerdubblad ekonomisk vinst jämfört med renodlade stadsmiljöer. Varför måste situationen se så annorlunda ut här?

5.1 Slutsats Det kan konstateras att begreppet funktionsblandade stadsmiljöer är mycket svårdefinierat, vilket till viss del har gjort det svårt att analysera ämnet och kartlägga kommuners arbete inom området. Dock verkar många vara överens om att funktionsblandade miljöer är önskvärda och kan medföra många goda kvaliteter, vilket är varför begreppet ändå är intressant att diskutera.

De slutsatser som kan dras gällande planering för funktionsblandade miljöer i de tre kommuner i Stockholms län som har studerats, med koppling till rapportens tre frågeställningar, är:

• Det finns flera risker och problem kopplade till planering för funktionsblandade stadsmiljöer, såsom svårigheter vid genomförandet, att kommunerna har begränsad makt, att styrningen till stor del beror på marknaden, att det är svårt att få in stadsliv till en början i en stad, att lokaler riskerar att stå tomma samt bankernas ovilja att låna ut pengar till byggaktörer om byggnaden i sig ska vara funktionsblandad. Vilka av dessa som kommunen påverkas av och hur man hanterar dessa problem skiljer sig åt mellan de olika kommunerna som har studerats. Vissa av dem kan tänkas hanteras genom strategier från kommunens sida, andra beror på helt andra saker. • När det kommer till att praktiskt planera för funktionsblandade stadsmiljöer verkar mycket bero på platsen och dess specifika förutsättningar. Kommunerna verkar inte ha några allmänna strategier eller tankesätt gällande kvalitéer eller funktioner som behövs för att få till en levande funktionsblandad miljö; man arbetar istället med sådant som dialoger och planprogram för att se vad som behövs på varje enskild plats. • För att se till att en funktionsblandad miljö ska bli ekonomiskt hållbar nämner litteraturen sådant som att man bör sluta planera för köpcentrumanläggningar, att man bör bevara befintliga verksamheter i ett område som ska förtätas eller byggas om, att man bör prata mer med handelsaktörer och näringslivet samt vilka kvalitéer ett område bör ha för att uppnå en hållbar lokal ekonomi. Vilka av dessa faktorer man tänker på i planeringen skiljer sig dock också åt mellan de olika kommunerna.

Källförteckning Basiago, A.D. (1999). Economic, social, and environmental sustainability in development theory and urban planning practice. Boston: Kluwer Academic Publishers. (The Environmentalist, Vol. 19).

Bellander, G. (2005). Blandstaden – ett planeringskoncept för hållbar bebyggelseutveckling? Karlskrona: Boverket.

Grant, J. (2002). Mixed use in theory and practice. Chicago: American Planning Association. (Journal of American Planning Association, Vol. 68).

Grönlund, Bo (2002) Blandstaden som nybygge – frågan om integration av butiker och privata företag. Inlägg på seminarie om blandstad 2002-09-19. Chalmers: Göteborg.

Jacobs, J. (1961). Den amerikanska storstadens liv och förfall/The Death and Life of Great American Cities. London: Penguin Books.

Jansson, J. (2014). Blandstaden – en undersökning av begreppets ursprung, användning och innebörd i svensk stadsplanering. Kandidatuppsats. Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet.

Karlastaden (2017a). Karlastaden_torget. [Omslagsbild]. Tillgänglig: http://karlastaden.se/nyhetsrum/#/images [Hämtad 2018-05-24].

Karlastaden (2017b). Karlastaden_MakaMaka. [Bild]. Tillgänglig: http://karlastaden.se/nyhetsrum/#/images [Hämtad 2018-05-24].

Länsstyrelsen I Skåne (2008). I blandstaden. Malmö: Länsstyrelsen i Skåne län.

Moos, M., Vinodrai, T., Revington, N. & Seasons, M. (2018). Planning for mixed use: affordable for whom? Chicago: American Planning Association. (Journal of American Planning Association, Vol. 84).

Perrone, C. (2017a). Cedar Park, Leander see rise in mixed-use developments. [Elektronisk]. Community Impact Newspaper, 18 december. Tillgänglig: https://communityimpact.com/austin/leander-cedar-park/city-county/2017/12/18/cedar-park- leander-see-rise-mixed-use-developments/ [Hämtad 2018-04-20].

Perrone, C. (2017b). Cedar Park, Leander see rise in mixed-use developments. [Bild]. Tillgänglig: https://communityimpact.com/wp-content/uploads/2017/12/LCP-2017-12-38-1.jpg [Hämtad 2018- 05-24].

Zeemering, E.S. (2009). What Does Sustainability Mean to City Officials? San Francisco: San Francisco State University. (Urban Affairs Review, Vol. 45).

BILAGA 1

Intervjufrågor: Håkan Jersenius

Fråga 1: Varför är det viktigt att planera för en stad som är funktionsblandad?

Fråga 2: Vilka aspekter av ekonomisk hållbarhet anser du är viktiga dels inom stadsplanering i stort, men framförallt när man planerar för en stadsdel med funktionsblandning?

Fråga 3: Vilka risker eller problem finns med att planera för en funktionsblandad stadsdel? Vilka risker eller problem finns kopplade till ekonomisk hållbarhet i en funktionsblandad stadsdel?

Fråga 4: Om vi tänker oss att en ny stadsdel med funktionsblandning planeras och byggs. Vilka påverkas om lokaler i slutändan står tomma? Kan man motverka det på något sätt? Finns det någon trygghet för bostadsrättsföreningar om lokaler i slutändan står tomma? Kan detta påverka den ekonomiska hållbarheten i stadsdelen på något sätt?

BILAGA 2

Intervjufrågor: Johan Ekström

Fråga 1: Hur tänker man från ett byggherreperspektiv om en kommun vill bygga med funktionsblandning?

Fråga 2: Är tredimensionella fastigheter en bra lösning?

Fråga 3: Hur stort inflytande har man över kommunerna, om de vill bygga funktionsblandat men ni säger nej?

Fråga 4: Gör det ofta att man kanske inte bygger funktionsblandat; för att risken finns att man förlorar viktiga kontakter från kommunens sida?

BILAGA 3

Intervjufrågor: Kommuner

Fråga 1: I hur stor utsträckning är funktionsblandning önskvärt i kommunen?

Fråga 2: Från översiktsplan till fysisk planering: Hur lätt eller svårt är det att ta de mål man har och dessa implementera i verkligheten? Stöter man på några hinder på vägen?

Fråga 3: Passar funktionsblandning överallt i kommunen, eller finns det vissa typer av platser där man anser att det passar bättre än andra?

Fråga 4: Har man några allmänna strategier när det kommer till att planera för funktionsblandade stadsmiljöer inom kommunen? Något speciellt man tänker på? Vilka kvalitéer eller funktioner är viktiga att få med? (småskaligt/storskaligt, täthet, grönska, rörelse, mix av funktioner)

Fråga 5: Hur ser man till att de funktionsblandade miljöer man planerar för blir ekonomiskt hållbara?

Fråga 6: I hur stor utsträckning pratar man med/samarbetar man med näringslivet och handeln när man planerar? Tar man på något sätt reda på företags lokaliseringspreferenser?

Fråga 7: Köpcentra: hur påverkar det planeringen för funktionsblandade miljöer? Vad är mest önskvärt inom kommunen: köpcentra eller miljöer med funktionsblandning?

Fråga 8: Hur hanterar man möjligheten att vissa lokaler kan komma att stå tomma? Planerar man för möjlighet till omvandling? I hur stor utsträckning låter man marknaden styra (om fastighetsägare önskar att slå igen lokaler trots att kommunen har planerat för dem av en anledning)?

Fråga 9: Tidsperspektivet: hur långsiktigt tänker man när man planerar? Hur lång tid förväntar man sig att det tar innan nya stadsdelar blir levande stadsmiljöer?

TRITA TRITA-ABE-MBT-18308