Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 62 • 2011

victor edman & anders bergström (red.) Bebyggelsehistorisk tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift utges av den för ändamålet stiftade föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift. redaktionens adress Tidskriften utkommer med två nummer per år. Varje nummer redigeras av Institutionen för ekonomi, därtill utsedda redaktörer. Härvid medverkar också tidskriftens redaktions- Sveriges lantbruksuniversitet, slu kommitté som innehåller företrädare för en rad ämnen. Recensionsavdel- Box 7013 750 07 Uppsala ningen i tidskriften handhas av en särskild recensionsansvarig. www.bebyggelsehistoria.org Samtliga vetenskapliga artiklar i numret är peer review-bedömda. e-post: [email protected] Tidskriften är indexerad i IBA International Bibliography of Art, recensioner Art & Architecture Index samt Bo Lundström Art & Architecture Complete (innehåller artiklarna i fullängd). e-post: [email protected] prenumeration och distribution redaktionskommitté Eddy.se ab Åsa Ahrland, slu, Uppsala, ordf. Box 1310 621 24 Visby Dag Avango, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm Telefon 0498-25 39 00 Annika Björklund, Riksarkivet, Stockholms universitet e-post: [email protected] Victor Edman, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm prenumeration för 2012 kan teck- Christina Fredengren, Riksantikvarieämbetet, Stockholm nas genom insättning av 300 kr på Ingrid Martins Holmberg, Göteborgs universitet bankgiro 5527-4542 eller plusgiro Ulf Jansson, Stockholms universitet 630 899-3. Emilie Karlsmo, Linnéuniversitetet, Växjö, Uppsala universitet Skriv namn, adress och Bebyggelse- Per Lagerås, Riksantikvarieämbetet, Lund historisk tidskrift 2012 på inbetal- ningskortet. Bo Lundström, Krigsarkivet, Stockholm Fredrika Mellander Rönn, Tyréns, Stockholm lösnummer och äldre nummer Bo Persson, Stockholms universitet beställs via tidskriftens hemsida på Göran Rydén, Uppsala universitet www.bebyggelsehistoria.org eller via e-post [email protected] eller telefon Martin Rörby, Stockholm 0498-25 39 00. Lösnummerpris 175 kr + porto. redaktörer för detta nummer Victor Edman & Anders Bergström © Respektive namngiven författare grafisk form, teknisk redaktör Victor Edman Elina Antell, Uppsala kth engelsk översättning Arkitekturskolan Roger och Kerstin Tanner 100 44 Stockholm e-post: [email protected] tryck Exaktaprinting AB, Malmö, 2012 Anders Bergström bindning kth Kristianstads Boktryckeri AB Arkitekturskolan issn 0349−2834 100 44 Stockholm e-post: [email protected] Tryckt med bidrag från Vetenskaps- rådet och Statens Fastighetsverk. Innehåll

5 Moderna kulturarv i offentlig miljö. av Victor Edman & Anders Bergström 8 Det moderna monumentet. Stadsbiblioteket och den historiska värderingen av Anders Bergström 25 Bergslagens bruksorter. Moderna stadsmiljöer som kulturarv av Mia Geijer 46 Bakom den moderna fasaden. Offentliga interiörer söker sin historia av Johan Örn 62 Mot ett vidgat kulturarv. Erfarenheter från English Heritage av Cathrine Mellander 78 Nittonhundratalet går till historien. Om etableringen av ett nytt kulturarv av Victor Edman

idé & debatt 91 Kiruna Stadshus Återskapandets metafysik av Lars Gezelius & Tomas Lewan

recensioner 95 Helena Mattsson & Sven-Olov Wallenstein, Eds., Swedish Modernism. Architecture, Consumption and the Welfare State av Rasmus Wærn 96 Åke Nisbet, Engsö slott av Carina Gunnarsson 98 Pia Nilsson, Bortom åker och äng. Förekomst och betydelse av kvarnar, fiske, humle- och fruktodlingar enligt de äldre geometriska kartorna (ca 1630–1650) av Ådel Vestbö-Franzén Kiruna stadshus, ritat av Artur von Schmalensee och uppfört 1959−63, hör till en modern, svensk arkitek- turkanon. Byggnaden är nu hotad av den förestående stadsomvandlingen i Kiruna. En debattartikel i detta nummer diskuterar flyttning och återuppförande av byggnaden. foto: Daryoush Tahmasebi 2011. Norrbot- tens museum.

4 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 Moderna kulturarv i offentlig miljö

detta nummer av Bebyggelsehistorisk tidskrift anläggs olika kul- turarvsperspektiv på den moderna bebyggelsen i Sverige. Artiklar- I na utgår från olika tematiska frågeställningar, men de ger också exempel på konkreta objekt, där kulturarvsfrågorna nyligen har aktua- liserats ur olika aspekter. Återkommande är ett kritiskt förhållningssätt till den nuvarande kulturarvspraktiken, där urvals- och värderingsprin- ciper ännu utgår från traditionella metoder och föreställningar. Ett vidgat kulturarvsbegrepp ställer nya krav på representativitet. En jämförelse med motsvarande temanummer av tidskriften Kultur- miljövård nr 1–2, 1996, som spelade en viktig roll i samtidens formu- lering av det moderna kulturarvet, visar att synen på det moderna har vidgats från att omfatta endast modernismens byggnader till att rymma hela 1900-talet. Intresset för de offentliga miljöerna har samtidigt ökat på bekostnad av bostadsbebyggelsen, som tidigare dominerat intresset för det moderna samhällsbygget. Det har också skett en förskjutning i tyngdpunkter från betoningen av konkreta byggnadsobjekt till insikten att också historieskrivningen och allmänhetens uppfattning bidrar till den aktuella värderingen av kulturarvet. Artiklarna har sin upprinnelse i den så kallade Kulturfastighetsut- redningen, som genomfördes av Statens fastighetsverk med stöd av Riksantikvarieämbetet åren 2008–09. Bakom de fem vetenskapligt granskade artiklar som ingår i detta nummer har fyra av författarna på olika sätt varit knutna till utredningen, vilket innebär att frågeställ- ningar och val av exempel har påverkats av de aktuella resultaten. I samband med utredningen uppmärksammades nämligen att moderna, offentliga miljöer utgör endast en bråkdel av det ”nationella kulturarv” som förvaltas av Statens fastighetsverk. Valet av ämnen speglar givetvis författarnas personliga intresseom- råden, men det har också funnits en ambition att försöka fånga olika dimensioner av moderna kulturarv. Ämnet för artiklarna sträcker sig därför från monumentala byggnadsverk till de mer vardagligt präglade bruksorterna. Moderna interiörer uppmärksammas som offentliga mil- jöer, och de senaste decenniernas uppfattning om ett vidgat kulturarv diskuteras. Även frågan hur det moderna kulturarvet definierades i Sverige under loppet av 1990-talet får här sin belysning. Den avslutande debattartikeln anknyter till det valda temat genom en aktuell kulturmil- jöfråga.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 5 Den första artikeln, Det moderna monumentet. Stadsbiblioteket och den historiska värderingen, är skriven av Anders Bergström, som är universitetslektor i arkitekturens teori och historia vid KTH Arkitek- turskolan i Stockholm. Artikeln behandlar receptionen av Stockholms stadsbibliotek, med betoning på den professionella historieskrivning- en. Författaren visar att den höga värderingen av Stadsbiblioteket är ett relativt nytt fenomen, som växte fram under loppet av 1970-talet. I samband med den nyligen genomförda tävlingen om en tillbyggnad till biblioteket återuppväcktes intresset för byggnaden, och författaren ar- gumenterar för att de svagheter som karakteriserade tävlingsprocessen hade kunnat undvikas genom en noggrannare, historisk analys. I den följande artikeln, Bergslagens bruksorter. Moderna stadsmil- jöer som kulturarv, behandlas mer vardagliga miljöer. Författaren, Mia Geijer, har disputerat inom ämnet arkitekturhistoria vid KTH Arkitek- turskolan och är verksam som antikvarie vid länsstyrelsen i Örebro län. Med utgångspunkt från den aktuella Bergslagssatsningen diskuteras frågan hur den moderna bebyggelsen i Bergslagen kan bli en resurs ge- nom så kallad kulturarvsturism och genom att stärka självmedvetandet i regionen. Artikeln tar avstamp i det intresse för vardagliga stadsmiljö- er som växte fram under 1960-talet och som tog sig uttryck exempelvis i arkitekturhistorikern Anders Åmans artikel ”Städer som Karlskoga” 1968. Genom exemplen Karlskoga, Sandviken och Degerfors argumen- terar författaren för att de offentliga miljöerna i dessa bruksorter har präglats av höga ambitioner, som ställer krav på framtida underhåll och aktualiserar behovet av kunskapsuppbyggnad. Den tredje artikeln, Bakom den moderna fasaden. Offentliga in- teriörer söker sin historia, är skriven av Johan Örn, som också har disputerat inom ämnet arkitekturhistoria vid KTH Arkitekturskolan och är verksam som byggnadsantikvarie vid AIX Arkitekter. Författaren hävdar att tidigare uppmärksammade begränsningar i svensk kultur- arvslagstiftning inte är den enda orsaken till svårigheterna att bevara moderna, offentliga interiörer. Bristen på historieskrivning och kanon- bildning inom området har tillsammans med traditionella principer för inventering och kulturhistorisk värdering bidragit till att interiörerna inte uppmärksammats i tillräcklig omfattning. Följande artikel, Mot ett vidgat kulturarv. Erfarenheter från Eng- lish Heritage, utgår från de senaste decenniernas kulturarvsdiskussion

6 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 i England. Författaren, Cathrine Mellander, har disputerat med en arkitekturhistorisk avhandling inom ämnet konstvetenskap vid Stock- holms universitet och är verksam vid Riksantikvarieämbetet. Artikeln lyfter fram hur hela kulturarvsbegreppet håller på att få en förändrad innebörd till följd av att nya frågeställningar, som exempelvis demo- krati, hållbar samhällsutveckling och medborgerlig delaktighet, förs in i diskussionen. Författaren menar att den medvetna utvecklingen på området i England kan verka som inspiration för den svenska kultur- miljövården. Den femte och sista av de vetenskapligt granskade artiklarna, Nit- tonhundratalet går till historien. Om etableringen av ett nytt kultur- arv, är skriven av Victor Edman, som är docent i arkitekturhistoria vid KTH Arkitekturskolan. Artikeln belyser hur den moderna tidens byggda miljöer började definieras som kulturarv, något som skedde först under 1900-talets sista decennier. Det moderna kulturarvet drevs som ett internationellt projekt, men frågan fick ett snabbt genomslag i Sverige, där den kopplades till historien om modernismen och bygget av välfärdssamhället. Denna snäva tolkning av det moderna kulturarvet som modernismens kulturarv framstår i dag som problematisk, och artikeln argumenterar för att begreppet borde vidgas till att omfatta hela 1900-talets bebyggelse. Den avslutande debattartikeln tar upp en aktuell fråga som berör det moderna kulturarvet, nämligen den förestående flyttningen eller rivningen av bebyggelsen i Kiruna. Arkitekterna Lars Gezelius och To- mas Lewan argumenterar för att Kiruna stadshus, en märkesbyggnad i 1900-talets arkitekturhistoria, skall monteras ned och byggas upp igen på en annan plats. Diskussionen lyfter alltså fram centrala frågor kring kulturmiljövård och antikvarisk praktik. Tidskriftsnumret har i huvudsak tillkommit inom ramen för förfat- tarnas ordinarie verksamhet, men den första artikeln har ingått i ett forskningsprojekt, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. De övriga artiklarna har tillkommit med stöd av Statens fastighetsverk. Bidrag till tryckningen har utgått från Vetenskapsrådet.

Victor Edman & Anders Bergström

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 7 Det moderna monumentet Stadsbiblioteket och den historiska värderingen

av Anders Bergström

ilden av svensk arkitektur har under vändiga delar av den kunskapsbas som krävs för 1900-talet pendlat mellan olika värdering- att i framtiden kunna identifiera och förvalta de B ar av monument och miljö. Å ena sidan värden som byggnaden representerar.2 har bilden präglats av sociala byggnadsuppgif- En aspekt som ofta saknas i såväl forskning ter från seklets mitt, utförda på en relativt hög som dokumentation är studier av receptio- och jämn nivå, utan vare sig höjdpunkter eller nen, det vill säga byggnadens mottagande och lågvattenmärken. Å andra sidan visar en när- värdering sedan den tagits i bruk. Att följa en mare undersökning av de mest inflytelserika, enskild byggnad med utgångspunkt från motta- arkitekturhistoriska översikterna att det i första gande och värdering är betydelsefullt i offentliga hand är offentliga byggnader från det tidiga se- sammanhang. Offentliga byggnader tilldelas en klet som har satt sina spår i den internationella särskild status, eftersom de tillkommit som ett historieskrivningen. Byggnader som Stadshuset, resultat av offentliga beslut och i huvudsak har Konserthuset och Stadsbiblioteket i Stockholm bekostats med offentliga medel. Karakteristiskt utgör tillsammans med Skogskyrkogården de för offentliga byggnader och miljöer är också att vanligaste referenserna till svensk arkitektur.1 de skapar ett stort engagemang utanför kretsen Stadsbibliotekets huvudbyggnad är utan tve- av arkitekter, byggare och beställare. Offentliga kan det vanligaste och i många internationella byggnader, som kan sägas ingå i en modern ka- översikter också det enda förekommande ex- non, har i allmänhet utkristalliserats genom en emplet. Det förefaller därför som en paradox återkommande diskussion, där olika aspekter att byggnaden ännu inte är skyddad, exempelvis förenats i en komplex historisk värdering.3 genom byggnadsminnesmärkning, även om frå- Med Stadsbiblioteket som exempel undersö- gan har väckts vid flera tillfällen. Situationen är ker artikeln hur den historiska värderingen av emellertid karakteristisk för 1900-talets offent- en modern, offentlig byggnad har etablerats och liga byggnader och miljöer. Orsaken är delvis förändrats från de första förslagen till dagens att forskningen först de senaste decennierna har situation, såväl nationellt som internationellt. In- börjat bearbeta den moderna arkitekturen på ledningsvis tecknas en bild av Stadsbibliotekets detaljerad nivå. Men orsaken kan också sökas i tillkomst och mottagande, med utgångspunkt de metoder som tillämpas för att dokumentera från aktuella problem och frågeställningar. och värdera bebyggelsen. Därefter behandlas den historiska värderings- För att dokumentera ett monumentalt bygg- processen genom de översiktstexter och forsk- nadsverk av Stadsbibliotekets dimension och ningsinsatser som efter hand etableras inom den komplexitet är det inte tillräckligt att använda moderna historieskrivningen. Artikeln studerar sig av översiktliga metoder eller utgå från den också antikvariska ställningstaganden i anslut- fysiska byggnaden. Den ideologiska bakgrun- ning till de krav på förändringar som har präglat den, de olika aktörerna, byggnadsprocessen, Stadsbiblioteket från slutet av 1960-talet. Beto- receptionen och senare förändringar är alla nöd- ningen ligger på professionella bedömningar,

8 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 det moderna monumentet

figur 1. Stadsbiblioteket från Odentorget omkring 1928. Den västra flygeln är ännu inte uppförd. Fotograf okänd. foto: Stockholms stadsmuseum. eftersom dessa har haft stort inflytande på den som sträckte sig tillbaka till sekelskiftet 1900. antikvariska handläggningen.4 Vid denna tid fanns ett tiotal folkbibliotek i Utöver att bidra med kunskap kring Stads- Stockholms innerstad som delvis vände sig till biblioteket som exempel är syftet med artikeln olika samhällsklasser eller befolkningsgrupper. också att visa hur värderingsprocessen påverkar Biblioteken drevs av församlingar och fören- uppfattningen om det moderna kulturarvet. Be- ingar, som erhöll offentliga bidrag. Mellan de greppet historisk värdering används här för att olika föreningsbiblioteken fanns ideologiska betona ett generellt studium av processen, till mot­sättningar, som komplicerade möjligheterna skillnad från det mer specifika begreppet kul- att åstadkomma en gemensam aktion, där den turhistorisk värdering, som ingår i antikvariska skiftande synen på skönlitteratur, facklitteratur ställningstaganden. Artikeln utmynnar i en ana- och barnlitteratur präglade föreställningarna om lys av den nyligen genomförda tävlingen om en folkbibliotekens uppgift. Tillkomsten av ett cen- tillbyggnad av Stadsbiblioteket och argumente- tralbibliotek för Stockholms stad föregicks där- rar för att tävlingens resultat hade kunnat förut- för av långa och svåra förhandlingar, eftersom ses genom att närmare undersöka den historiska processen förutsatte att de befintliga biblioteken värderingen.5 lades ned och överlämnade sina samlingar till det nya Stadsbiblioteket.6 Tillkomsten av Stockholms stadsbibliotek Stadsbiblioteket etableras som offentlig institution sammanföll alltså med När Stockholms stadsbibliotek invigdes våren invigningen av den nya huvudbyggnaden, som 1928 var detta avslutningen på en lång process, öppnades för allmänheten den 2 april 1928.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 9 anders bergström

Byggnaden kom på ett naturligt sätt att bli sy- som innefattade byggnader för Stockholms hög- nonym med verksamheten, den kallades allmänt skola och Handelshögskolan. för Stadsbiblioteket och fick karaktären av sym- Förslaget presenterades i den nya facktid- bolbyggnad. Stadsbiblioteket var också i högre skriften Byggmästaren, där förutsättningarna grad än andra offentliga byggnader tillgängligt behandlades ingående av Stadsbibliotekskom- för allmänheten; här krävdes exempelvis inga mitténs sekreterare, Knut Tynell, som också inträdesavgifter, vem som helst hade rätt att vis- beskrev planlösningens karakteristiska utform- tas i lokalerna, bläddra i böckerna och slå sig ning. Entréhallen mynnade direkt i en central ned vid studieplatserna. Personalen stod också utlåningshall – Rotundan – där skönlitteraturen redo att hjälpa till med att så snabbt som möjligt var placerad. På var sida om den centrala utlå- finna de böcker som besökarna önskade läsa i ningshallen anslöt rummen för facklitteratur, biblioteket eller låna med sig hem. De enda be- som också rymde läsplatser. Valet av systemet gränsningar som förekom var öppettiderna och med ”öppna hyllor”, där låntagarna själva kunde placeringen av barn- och ungdomsbiblioteket i välja bland böckerna, utan att beställa dem från en separat avdelning.7 magasinet, hade bidragit till att kombinera rum Det unika i byggnadsuppgiften uppmärksam- för utlåning med rum för läsning och studier. mades redan på ett tidigt stadium, och planerna Särskilda avdelningar planerades för tidningar på Stadsbiblioteket fick stort utrymme i pressen och tidskrifter, och vid sidan av vuxenavdelning- långt innan byggnadsprocessen hade kommit arna föreslogs en särskild barnavdelning i bygg- igång. Att byggnaden uppfördes för offentliga nadens bottenvåning. Skönlitteratur, facklittera- medel innebar också att alla fakta i målet gjor- tur och barnlitteratur ingick med andra ord en des tillgängliga för allmänheten. Stadsbiblioteks- för Stadsbiblioteket karakteristisk syntes.8 kommittén, som bildades hösten 1918, lämnade Förslaget kommenterades också av tidskrif- våren 1922 ett grundligt betänkande, publicerat tens redaktör, Hakon Ahlberg, som betonade att som bihang till Stadskollegiets utlåtanden och arkitekten hade lyckats förena de komplicerade memorial. Betänkandet omfattade 172 sidor förutsättningarna med ”den självklara formen i och beskrev bakgrunden till folkbiblioteksväsen- plan och uppbyggnad, som gör både skön och det, förslag till det nya stadsbibliotekets organi- användbar arkitektur”. Även om Ahlberg hade sation samt redogörelse för byggnadsfrågan. Till invändningar mot byggnadens yttre, menade betänkandet fogades också förslagsritningar till han att förslaget ”var ett sällsynt fullgånget bygg- den nya biblioteksbyggnaden, utförda av arki- nadsverk”, som förtjänade att förverkligas, ”om tekten Gunnar Asplund i samarbete med biblio- möjligt utan inskränkningar”.9 Ahlbergs kom- teksexperterna Fredrik Hjelmqvist, Knut Tynell mentar bidrog till att förslaget till Stadsbiblio- och Greta Linder, som samtliga hade knutits till teket redan på ett tidigt stadium kom att knytas kommittén redan 1918. till förhoppningar om ett framtida byggnadsverk Det var alltså ett gediget material som pre- av hög dignitet. Kanske bidrog också Ahlbergs senterades för allmänheten, och det var därmed humanistiska framtoning och intresse för folk- möjligt att kommentera och diskutera resultatet bildningsfrågorna till den höga värderingen av av kommitténs arbete. I Stockholmspressen var Stadsbiblioteket som byggnadsuppgift.10 det framförallt bibliotekets organisation och Samtidigt som förslaget till Stadsbiblioteket kostnader som debatterades, men också för- debatterades fick svensk arkitektur sitt interna- slaget till den nya biblioteksbyggnaden väckte tionella genombrott i och med Stadshusets full- intresse. Den valda byggnadsplatsen nedanför bordan. På brittiskt initiativ ordnades en svensk branten av Observatoriekullen anslöt till kors- arkitekturutställning i London 1924, och året ningen mellan huvudlederna Sveavägen och därpå utkom en storslagen, engelskspråkig pu- Odengatan. Gunnar Asplund hade redan på ett blikation, med ritningar och fotografier av sam- tidigt stadium engagerats i de utredningar som tida svensk arkitektur: Swedish Architecture of föregick planeringen av det nya stadspartiet och the Twentieth Century. För texten svarade Ha-

10 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 det moderna monumentet kon Ahlberg, sannolikt i egenskap av redaktör Bland professionella bedömare dominerades för Byggmästaren. Här tog Ahlberg åter tillfället alltså intrycket av en kritisk hållning, som kunde att presentera förslaget till Stadsbiblioteket, och förknippas med samtidens arkitekturpolitiska si- han framhöll liksom tidigare betydelsen av bygg- tuation. Från allmänhetens sida var värderingen nadens planläggning, ”där planen behandlas inte av Stadsbiblioteket mer komplex. Stadsbibliote- bara som ett praktiskt men också som ett este- ket som institution blev omedelbart en succé, tiskt problem”.11 och de redan i utredningarna väl tilltagna prog- noserna för antalet besök och boklån överskreds Stadsbiblioteket fullbordas snabbt. Att biblioteksbyggnadens yttre väckte Efter en serie omarbetningar, som senare kom blandade känslor bland stockholmarna framgår att ge arkitekturhistorikerna mycket huvudbry, av de nidbilder och öknamn som figurerade i påbörjades byggnadsarbetena 1924. Den slutliga den samtida pressen. Men byggnadens interiör planläggningen och byggnadens organisation ansågs samtidigt väl anpassad till verksamhetens överensstämmer i huvudsak med det ursprung- krav, och biblioteksledningen bidrog till mark- liga förslaget, men placeringen ändrades flera nadsföringen genom en strid ström av artiklar gånger, med följden att varierande planer för i kultur- och facktidskrifter: Ord och Bild, Her- omgivningen avverkades i rask takt. Av kostnads- tha, Biblioteksbladet och Svensk läraretidning. skäl slopades magasinet, som istället placerades Stadsbibliotekarien Fredrik Hjelmqvist tvekade i källarvåningen. Även exteriören omarbetades, aldrig att framhålla byggnadens förtjänster, och och Stadsbiblioteket fick därmed sin karakteris- bibliotekarierna Greta Linder och Hildur Lund- tiska utformning först under byggnadsskedet. berg bidrog till att framställa Stadsbiblioteket Inflyttningen påbörjades redan 1927, men ännu som en framgångsrik syntes mellan byggnad och återstod inrednings- och katalogiseringsarbeten verksamhet.16 samt märkning och uppställning av böcker i hyl- lorna. Stadsbiblioteket kunde därför inte öpp- Det internationella mottagandet nas för allmänheten förrän våren 1928.12 Stadsbiblioteket figurerade också i internatio- Redan i samband med invigningsdagen pre- nella tidskrifter.17 Men byggnaden kom snart att senterades Stadsbiblioteket i exempelvis Afton- överskuggas av rapporterna från Stockholmsut- bladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, ställningen 1930, även om biblioteket fanns re- av kritiker som Gotthard Johansson, Tor Hed- presenterat på den uppmärksammade svenska berg och Ragnar Josephson.13 Vissa återkom- utställningen i London året därpå. Utställning- mande drag i förhållningssättet till byggnaden en i London dokumenterades i Architectural är viktiga att identifiera, i synnerhet som de Review, där arkitekten Edward Maufe bidrog återfinns också i senare värderingar. Byggnadens med en artikel om samtida svensk arkitektur. yttre väckte blandade känslor, medan interiören Stockholmsutställningen fick stor uppmärksam- och den centrala rotundan framstod som impo- het, men Stadsbiblioteket uppfattades ändå som nerande. Kritiken riktades framförallt mot den Gunnar Asplunds främsta insats. Artikelförfatta- exklusiva framtoningen, som hade överskuggat ren framhöll traditionen från 1920-talet, och tolk- uppgiften att bygga ett funktionellt folkbiblio- ningen av Stadsbiblioteket anslöt mycket nära tek.14 För den historiska värderingen kom Uno till Hakon Ahlbergs tidigare översikt. Interiören Åhréns artikel ”Reflexioner i Stadsbiblioteket”, betonades sålunda på exteriörens bekostnad, som publicerades i Byggmästaren 1928, att spela och Maufe återgav nästan ordagrant Ahlbergs en betydelsefull roll. I senare historieskrivning resonemang kring planlösningens betydelse ur har Åhréns kritiskt formulerade text ofta fått ett både praktiskt och estetiskt perspektiv.18 representera epokskiftet mellan klassicism och Hakon Ahlbergs tolkning av Stadsbiblioteket modernism, med Åhréns ord präglat av ”tragik återkom också i den monografi över Gunnar i den olösta kampen mellan olika formuppfatt- Asplund, som publicerades av Svenska Arkitek- ningar”.15 ters Riksförbund (SAR) 1943. Med anledning av

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 11

det moderna monumentet utgångspunkten för internationell forskning och Nikolaus Pevsners inflytelserika översiktsbok värdering spelar olikheterna i framställningen en An Outline of European Architecture utkom betydelsefull roll. Det faktum att den samtida första gången 1943, då det moderna perspektivet kritiken tonades ned innebar att internationella av naturliga skäl var relativt begränsat – i första forskare inte hade möjlighet att förstå den ambi- upplagan var Sverige inte representerat med ett valenta inställning till biblioteket som präglade enda exempel. Men efter hand som nya utgåvor mottagandet i Sverige. presenterades kompletterade Pevsner sitt mate- En annan aspekt som tonades ned i den rial. I den svenskspråkiga upplagan, som utkom engelska versionen var folkbibliotekstanken och 1978, återfinns flera svenska exempel: Stadshu- bakgrunden till uppdraget. I den svenska versio- set och Skogskrematoriet i Stockholm ägnas be- nen framställdes arbetet med biblioteket som undrande beskrivningar, medan Stadsbiblioteket ett kollektivt åtagande, där utformningen växte bara nämns inom parentes. För Pevsner var den fram genom ett samarbete mellan arkitekten och låga värderingen av klassicismen ännu aktuell, Stadsbibliotekskommittén. I den engelska ver- och framställningen präglas därför av det urval sionen framhävdes Asplunds personliga insats, som etablerades under andra världskriget och och därmed kom arkitektens betydelse att över- som skulle kunna karakteriseras som bered- betonas i ett internationellt perspektiv. skapshistoria.25 Gunnar Asplunds bortgång 1940 spelade en Den första översikt som i någon mån ifråga- betydelsefull roll i den iscensättning av Asplunds satte betoningen på den moderna arkitekturens arkitektur som mer eller mindre medvetet tog pionjärer utkom 1958, med titeln Architecture. form under de följande decennierna. Asplunds Nineteenth and Twentieth Centuries. Redan död sammanföll med invigningen av Skogs­kre­ titeln underströk sammanhanget i utvecklingen matoriet, som fick stort internationellt inflytan- mellan 1800- och 1900-talen, varvid gränsen mel- de; till skillnad från Stadsbiblioteket tycks Skogs- lan historiskt och modernt förflyttades till sekel- kyrkogården nästan omedelbart ha blivit en del skiftet 1800. Författaren var den amerikanske av en internationell kanon. Historieskrivningen arkitekturhistorikern Henry-Russell Hitchcock, kommer i det följande avsnittet att studeras med som tillsammans med Philip Johnson hade intro- tonvikt på svenska och engelskspråkiga texter, ducerat den moderna europeiska arkitekturen men intresset för Asplund, Stadsbiblioteket och på Museum of Modern Art i New York 1932. svensk arkitektur var starkt även inom andra Hitchcocks senare arbeten hade gjort honom språkområden.23 uppmärksam på de värden som förbisetts i lan- seringen av The International Style. Även om Hitchcock hade svårigheter att hantera materia- Internationell historieskrivning let bidrog urval och värderingar till att påverka Den moderna arkitekturens historieskrivning har yngre generationer av konst- och arkitekturstu- de senaste decennierna varit föremål för en rad derande.26 kritiskt formulerade undersökningar. Kritiken Ur svensk synvinkel var Hitchcocks bok nå- har riktats mot den ensidiga koncentrationen got av en guldgruva, eftersom författaren redo- på den moderna arkitekturens pionjärer och det gjorde noggrant för utvecklingen i Sverige under snäva urval som präglat de arkitekturhistoriska 1900-talets första decennier. I det aktuella kapit- översiktstexterna. Utgångspunkten har varit den let framställdes Stadsbiblioteket exempelvis som internationella arkitekturutvecklingen, men även höjdpunkten på 1920-talets arkitekturutveckling de regionala perspektiven har uppmärksammats. inte bara i Sverige utan också i Norden.27 Hitch- Till dem som drabbats hårdast av kritiken hör cock tog samtidigt tillfället att reflektera över arkitekturhistoriker som Sigfried Giedion och historieskrivningen och värderingen av den mer Nikolaus Pevsner, som bidrog till att sanktione- traditionella arkitekturen i relation till den mo- ra den moderna arkitekturen under 1940-talets derna. Med Stadsbiblioteket och Skogskrema- krigsår.24 toriet som exempel ställde han frågan om inte

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 13 anders bergström

biblioteket egentligen borde värderas högre som föregick funktionalismens genombrott. Stadsbib- byggnad betraktat, även om krematoriet hade lioteket fick också en dominerande position i spelat en mer betydelsefull roll i utvecklingen av Wredes monografi; biblioteket behandlades på den moderna arkitekturen.28 25 sidor, vilket var det största utrymme som till- delades något enskilt projekt. Även om Stuart Internationell omvärdering Wrede i hög grad utgick från Hakon Ahlbergs Det skulle emellertid dröja ytterligare ett par de- tidigare uppgifter om bibliotekets tillkomst in- cennier, till mitten av 1970-talet, innan intresset troducerade han också ett spekulativt tolknings- för Stadsbiblioteket väcktes på allvar, såväl i Sve- moment, som kom att vidareutvecklas de föl- rige som internationellt. Gunnar Asplund hade jande åren. Den centrala rotundan var i Wredes nu börjat uppmärksammas i den postmoderna tolkning ”an interior of the mind”.31 kretsen av amerikanska arkitekter, och en Asp- Någon egentlig källforskning handlade det lundutställning arrangerades 1978 på Museum of knappast om, något som Stuart Wrede själv be- Modern Art i New York. Utställningen ordnades tonade i sitt förord. I stället bidrog Wrede med av arkitekten Stuart Wrede, som hade sina röt- mer normativa, arkitekturkritiska kommentarer; ter i Finland och därmed goda förutsättningar i anslutning till Stadsbiblioteket uttryckte han att kunna förmedla det nordiska materialet till exempelvis besvikelse över att Asplunds tidiga- en amerikansk publik. En orsak till det växande re projekt till parkanläggning och basarkvarter Asplundintresset i USA var nämligen anknytning- inte hade förverkligats. I det historiska mate- en mellan Gunnar Asplund och Alvar Aalto, som rialet fann Wrede en källa till förbättringar av redan var ett väletablerat namn i den moderna det aktuella resultatet, vilket antydde önskemål historieskrivningen.29 om framtida rekonstruktioner och restaurerings- Arbetet med utställningen resulterade i en insatser. Samtidigt blev Wredes monografi den ny engelskspråkig monografi – The Architecture främsta internationella kunskapskällan till Stads- of Erik Gunnar Asplund – som utkom på MIT bibliotekets tillkomsthistoria under flera decen- Press 1980. Författare var Stuart Wrede, men för- nier framöver.32 ordet skrevs av Kenneth Frampton, som också hade redigerat boken och bidragit med utförliga Intresset väcks i Sverige textkommentarer. Redigeringen av Asplundmo- Det internationella intresset för Gunnar Asp- nografin resulterade i att Stadsbiblioteket upp- lund i slutet av 1970-talet bidrog till ett växande märksammades, när Frampton samma år pu- intresse också i Sverige. Utställningen från Mu- blicerade den inflytelserika översikten Modern seum of Modern Art visades sommaren 1980 på Architecture. A Critical History, som ännu är Kulturhuset i Stockholm, i samband med femtio- ett standardverk. Frampton framträdde här som årsjubileet av Stockholmsutställningen. Året där- en av de ledande internationella uttolkarna av på utkom en faksimilutgåva av Hakon Ahlbergs den moderna arkitekturen, och Stadsbiblioteket tidigare bok, som därmed kom att jämföras med var den enda svenska byggnad som illustrerades Stuart Wredes nya monografi. Flera bedömare i boken.30 ställde sig kritiska till Wredes tolkningar och me- Anknytningen till Museum of Modern Art, nade att det var hög tid att Asplund studerades publiceringen på det prestigefyllda MIT Press från en svensk horisont.33 och förordet av Kenneth Frampton legitimerade Den främsta forskningsinsatsen kring Stads- med andra ord den nya Asplundmonografin. bibliotekets tillkomst utfördes i början av 1980-ta- Omslagstexten framhöll att Asplunds arkitektur let i form av ett examensarbete i Arkitekturhis- erbjöd ett aktuellt alternativ till den internatio- toria vid Tekniska högskolan i Stockholm. Med nella modernism som samtidigt genomgick en anledning av deras aktualitet i samtidens arki- omvärdering. I en sådan alternativ modernism tekturdiskussion valde arkitekten Gösta Drugge spelade Stadsbiblioteket en avgörande roll, ef- att studera tre av Asplunds byggnadsverk, däri- tersom det var Asplunds sista, stora arbete som bland Stadsbiblioteket. Studien motiverades av

14 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 anders bergström

marknadsföringen av Stadsbiblioteket och Asp- inom Stadsbiblioteket, han var nu professor vid lunds arkitektur.38 Arkitekturskolan i Lund och uppskattad framfö- rallt för sina inredningsarbeten, exempelvis för Nordiska Kompaniet i Stockholm.40 Kraven på förnyelse Ombyggnadsförslaget presenterades 1968 Samtidigt som Stadsbiblioteket genomgick en och innebar omfattande åtgärder i den befint- omvärdering inom såväl internationell som liga interiören. Det mest spektakulära inslaget svensk arkitekturhistorieskrivning aktualiserades var kanske att terrassbyggnaderna mot Sveavä- byggnaden också på annat sätt. Under 1960-talet gen skulle tas i anspråk för de publika funktio- initierades planer för en omfattande ombyggnad nerna. Även huvudentrén skulle flyttas till gatu- och modernisering av biblioteket som senare ge- nivån, och rulltrappor planerades för att erbjuda nomfördes i etapper, där omvärderingen efter bekväma kommunikationer inom byggnaden. hand bidrog till en tydlig förändring i angrepps- Hans Asplunds beskrivning av förslaget speglar sätt. I det första ombyggnadsskedet handlade den osentimentala hållning till Stadsbiblioteket det uteslutande om anpassning till moderna som ännu präglade arkitektkåren och som legi- krav. Men i senare etapper inriktades delar av timerades med hänvisning till 1930-talets mani- arbetet på att återskapa de ursprungliga interi- fest; det gällde att ”göra nödvändiga ingrepp så örer som hade förändrats under de föregående att byggnaden blir ett smidigt redskap för da- decennierna. gens samhälle”.41 Det första ombyggnadsskedet inleddes 1967, Förslaget genomfördes aldrig i sin helhet, och då den nye stadsbibliotekarien Lars Tynell tog åtgärderna delades alltså upp i etapper. Den för- initiativ till en inventering av lokalerna, för att sta etappen genomfördes 1973–74 efter ritningar identifiera de svagheter som karakteriserade av Hans Asplund och hans medarbetare Eduard Stadsbibliotekets huvudbyggnad. Tynell deltog Zwartkruis och omfattade nya hissar, kapprum samtidigt som expert i den parlamentariska och toaletter. Den andra etappen, som genom- utredningen ”Bibliotek i storstad”, som presen- fördes 1979–81 och projekterades av Fastig­hets­ terade sitt betänkande 1971. Folkbiblioteken kontorets byggavdelning under ledning av Inge- framställdes här som dynamiska verksamheter, mar Tommos, innebar fullständig förnyelse av med uppgift att fungera som kulturcentrum i tekniska installationer men också utbyte av föns- stadsbygden. I praktiken innebar detta en omfat- ter och entrépartier. Sammantaget var insatserna tande utbyggnad av filialnätet, men även Läsesa- relativt hårdhänta, men det rådde knappast nå- longen i Kulturhuset tillkom som ett resultat av gon tvekan om den höga värderingen under om- utredningens idéer. Förslagen var i många fall så byggnadsprocessen. Stadsbibliotekets och Fast- framåtsyftande att de fortfarande kan betraktas ighetskontorets informationsmaterial i samband som aktuella.39 med ombyggnaden präglas av påtaglig stolthet Att Lars Tynell var son till Stadsbiblioteks- över biblioteket och dess historia.42 kommitténs sekreterare Knut Tynell, som redan I samband med den andra etappen initiera- på 1920-talet hade formulerat Stadsbibliotekets des också insatser i de publika interiörerna. In- program, visar samtidigt att traditionen från den redningar och möbler uppmärksammades och äldre epoken ännu var levande. Modern Lizzie inventerades, varvid mer än 700 originalmöbler Moll hade varit föreståndare för Stockholms återfanns i lokalerna. Inredningsarbetena ge- barn- och ungdomsbibliotek, som utgjorde fö- nomfördes åren 1981–84, varvid möblerna reno- rebilden för Stadsbibliotekets barnavdelning. verades till nyskick och huvudsakligen placera- Anknytningen till pionjäråren under 1920-talet des i ursprungliga positioner. Vissa förändringar förstärktes ytterligare, när Lars Tynell anlitade gjordes emellertid, och inredningen komplet- arkitekten Hans Asplund – son till Gunnar Asp- terades med diskreta tillägg. Inredningsarkitek- lund – för ett ombyggnadsförslag. Hans Asplund terna Martin Eiserman, Eva Linnman och Ker- hade redan tidigare medverkat vid ombyggnader stin Rabo, som arbetade med inventering och

16 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 det moderna monumentet projektering av möbler och inredning, framhöll i förutsättningar. Informationsteknologin och en intervju att antikvarisk kunskap hade saknats digitaliseringen innebar nya möjligheter för bib- i processen; historisk kännedom om möbler och liotekens samlingar. Stadsbiblioteket lyckades re- inredning hade i första hand förmedlats av de lativt väl med att följa den snabba utvecklingen skickliga möbelsnickare som anlitades för reno- på teknikområdet, trots begränsade ekonomiska veringen.43 resurser. Men med de ändrade förutsättningar- Ombyggnaden av Stadsbiblioteket innebar na följde också en ideologisk förändring, som samtidigt att antikvariska ställningstaganden grundade sig på oro inför framtiden. Sjunkan- aktualiserades i anslutning till aktuella bygg- de lånestatistik bidrog till känslan av kris, och nadslov. Redan i samband med den första etap- framtidens bibliotek framställdes som attraktiva pen yttrade sig Stockholms stadsmuseum med mötesplatser, som vid sidan om böckerna skulle anledning av remitterat förslag hösten 1972. Av erbjuda caféer, läsplatser och digitala media.47 tjänsteutlåtandet framgår att museets tjänstemän Med sådana framtidsutsikter framstod Stads- helst hade sett att ”byggnaden lämnades helt bibliotekets lokaler åter som föråldrade, och en orörd”. Men med hänsyn till att ombyggnaden förstudie för att utreda eventuella tillbyggnads- inte innebar ”några framträdande förändringar i möjligheter initierades hösten 2003. Samma år de viktigaste rumsbildningarna” kunde den i hu- hade Stockholms stadsmuseum utfört en gedi- vudsak tillstyrkas. Tjänsteutlåtandet inleds med gen byggnadshistorisk inventering, som också en välformulerad värdering: översiktligt behandlade senare förändringar Stadsbibliotekets monumentala huvudbyggnad […] är men som inte gav några närmare upplysningar ett av den moderna arkitekturens huvudverk. Den har om den kulturhistoriska värderingen, utöver ett särskilt intresse som det mest fullödiga exemplet museets aktuella klassificering. Enligt förordet på brytningstiden mellan tjugotalsklassicism och fullt var syftet med inventeringen ”att vara ett bygg- utvecklad funktionalism – alldeles bortsett från dess arkitekturhistoriska ställning utgör emellertid särskilt nadshistoriskt underlag vid framtida arbeten den stora rotundan och den framförliggande ingångs- med byggnaden”. Men trots att inventeringen hallen med den väldiga smala trappan […] en av de fanns tillgänglig, när processen inleddes, tycks märkligaste rumsskapelserna i Norden.44 den inte ha utnyttjats som kunskapskälla i pro- Värderingen återkom senare ordagrant i slutet gramarbetet.48 av 1970-talet; i remisser från mitten av 1980-talet Först våren 2006 förelåg resultatet av en för- hävdas mer koncist att ”Stadsbiblioteket har syn- djupad programstudie, som lades till grund för nerligen stort arkitekturhistoriskt värde”.45 For- en internationell arkitekttävling. Ur antikvarisk muleringen att Stadsbiblioteket utgjorde ”en av synvinkel kom arbetet med tävlingsprogrammet de märkligaste rumsskapelserna i Norden” anty- att koncentreras till den helhetsmiljö som ut- der annars att biblioteket uppfyllde de kriterier gjordes av Observatoriekullen med angränsande som kulturminneslagens kapitel om byggnads- bebyggelse. Denna miljö – Stockholms högsko- minnen föreskriver. I sina remisser upprepade leområde – hade tidigare utpekats som riksin- Stockholms stadsmuseum också gång på gång tresse för kulturmiljövården, vilket innebar att ­– men utan resultat ­– önskemålet om byggnads- värdet av de enskilda byggnaderna tonades ned minnesförklaring av biblioteket. Såväl Stadsbib- till förmån för helhetsmiljön och den samlade lioteksledningen som Fastighetskontoret var bebyggelsen. I den förstudie som initierades tveksamma till formaliserade skyddsföreskrifter, hösten 2003 uppmärksammades visserligen att eftersom det sannolikt innebar begränsningar Stadsbiblioteket uppfyllde kriterierna för bygg- för framtida anpassning av byggnaden till verk- nadsminnen, men i det tävlingsprogram som samhetens ständigt förnyade krav.46 förelåg våren 2006 hade värderingen av de en- skilda byggnaderna uteslutits. I stället betonades Tävlingen om Stadsbiblioteket vikten av att betrakta hela miljön kring Obser- Under 1990-talet kom folkbiblioteken att stäl- vatoriekullen som kulturhistoriskt värdefull med las inför förändrade praktiska och ideologiska utgångspunkt från riksintresset.49

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 17

det moderna monumentet Epilog statens krav på exploatering av naturtillgångarna tvingar fram en fullständig förflyttning av den Alltsedan Stadsbiblioteket invigdes våren 1928 samlade bebyggelsen. Göteborgs rådhus är ett har värderingen av byggnaden växlat, i takt med tredje exempel, där samverkan mellan svenska ideologiska ställningstaganden och kraven på och internationella forskare nyligen bidragit till förnyelse av verksamheten. Kritiken mot Stads- att stärka kommunens intresse för en modern, bibliotekets exklusiva karaktär var ursprungligen offentlig byggnad av hög dignitet.51 ett genomgående tema, samtidigt som byggna- Att endast en bråkdel av det ”nationella kul- dens rationella organisation också kunde fram- turarv” som förvaltas av Statens fastighetsverk hållas som en tillgång för verksamheten. Från en avser moderna, offentliga miljöer är i detta svensk horisont kom Stadsbiblioteket att ställas sammanhang ett problem. Huvuddelen av de i skuggan av Stockholmsutställningen 1930, och aktuella objekten ägs och förvaltas idag av kom- i den nationella historieskrivningen har byggna- munerna, som knappast har möjlighet att upp- den fått representera det storslagna slutet på en rätthålla nödvändig kompetens och beredskap epok i svensk arkitektur. Den internationella vär- för kommande förändringar. Ett annat problem deringen växte fram under efterkrigstiden, och är den splittrade lagstiftningen inom kulturmil- det var först på 1970-talet som Stadsbiblioteket jövården, varvid betoningen på riksintressen blir blev en självklar del av en internationell kanon. allt tydligare i den antikvariska processen. Där- Höjdpunkten inföll under jubileumsåret 1985, då med minskar också möjligheterna att hantera byggnaden utnyttjades som symbol i samband det moderna monumentet, där omsorg om varje med utställningar och bokutgivning. detalj är viktig för helheten. I vår egen tid har intresset för Stadsbiblioteket återuppväckts genom planerna på en tillbyggnad som fått återklang också internationellt. I sam- band med tävlingen kom brister i processen att sätta sin prägel på såväl programförutsättningar som bedömningar av tävlingens resultat. Den in- ternationella reaktionen mot tillbyggnadsplaner- na var en naturlig följd av byggnadens interna- tionella status som del av en arkitekturhistorisk kanon. Att reaktionen kom som en obehaglig anders bergström är universitetslektor i arki- överraskning kan också knytas till motsättningar tekturens teori och historia vid KTH Arkitektur- mellan regionala, nationella och internationella skolan i Stockholm. Artikeln är ett resultat av intressen. forskningsprojektet ”Stockholms stadsbibliotek. För svenska förhållanden är detta en ny si- En studie i folkbildningens arkitektur”, som fi- tuation, eftersom äldre svenska kulturmiljöer nansieras av Riksbankens Jubileumsfond. Ett sär- sällan uppmärksammas av internationella bedö- skilt tack riktas till professor Nicholas Adams, mare. De moderna, offentliga miljöerna har en Vassar College, som har bidragit med värdefulla helt annan status, och det finns skäl att anta att kommentarer både till artikeltexten och till pro- liknande konflikter kommer att uppstå också i jektet som helhet. andra sammanhang. Miljön kring Stockholms anders.bergstrom@arch kth.se stadshus är ett exempel, där internationella KTH Arkitekturskolan bedömare skulle kunna reagera på de senaste Kungliga Tekniska högskolan nytillskotten. Kiruna är ett annat exempel, där 100 44 Stockholm

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 19 anders bergström

Konserthuset i avhandlingen Arkitekten Ivar Tengbom Noter – byggnadskonst på klassisk grund, 2001. 1 Pendlingen mellan monument och miljö är påtaglig i 5 Studier av den historiska värderingen kan betraktas antologin Att bygga ett land, 1998, som finns i både som en historiografisk forskningsinriktning, som i detta engelsk och tysk översättning och som kan betraktas fall strävar efter att klargöra historieskrivningens bety- som standardverket över 1900-talets svenska arkitektur. delse för den moderna arkitekturen i vidare mening. Redaktören Claes Caldenby har tecknat en översikt över Betydelsen av historiografiska studier har betonats av den skiftande bilden av svensk arkitektur i en artikel i redaktören Dana Arnold i antologin Rethinking Archi- Nordisk Arkitekturforskning, 2004, passim. Att intres- tectural Historiography, 2006. Arkitekturens värdering set för mer vardagliga bebyggelsemiljöer tycks variera har behandlats ur en rad olika synvinklar, bland annat med tiden har också påpekats av Ola Wetterberg i av- av redaktören Willam S. Saunders, i antologin Judging handlingen Monument & miljö, 1992, s. 9 f. Den inter- Architectural Value, 2007. Perspektivet introducerades nationella bilden av svensk arkitektur som präglad av av David Watkin i Morality and Architecture, 1977, och moderna, offentliga byggnader utgår från en undersök- vidareutvecklades av Panayotis Tournikiotis i The His- ning av sex välkända översikter: Hitchcock 1958, Pevsner toriography of Modern Architecture, 1999. En ponjär- 1978, Watkin 1986, Sutton 1999, Trachtenberg & Hyman insats gjordes av Juan Pablo Bonta, som redan i mitten 2002, samt Ching, Jarzombek & Prakash 2007. Ytterli- av 1970-talet publicerade en studie av Barcelonapavil- gare några välkända översikter har uteslutits, eftersom jongens ”historiska tolkningsprocess”; se idem 1979, s. de saknar svenska exempel. 131–224. För begreppet kulturhistorisk värdering, se Un- 2 Behovet av kunskapsuppbyggnad för att bevara de mo- nerbäck 2002, passim, samt Thornberg Knutsson 2007, derna monumenten har framhållits av Lena Simonsson i s. 149 ff. tidskriften Kulturmiljövård, 1996, s. 71–77. Den kultur- 6 Föregångarna till Stockholms stadsbibliotek har stude- historiska värderingens komplexitet har behandlats av rats av Mats Myrstener 1998, 2008. Axel Unnerbäck i boken Kulturhistorisk värdering av 7 Barn och ungdomar upp till 17 år hade ursprungligen bebyggelse, 2002, passim, samt av Agneta Thornberg inte tillgång till huvudvåningen, se Reglemente för Knutsson i avhandlingen Byggnadsminnen — principer Stockholms stadsbibliotek, 1927, samt Vägvisare i Stock- och praktik, 2007, s. 149 ff. holms stadsbibliotek, 1929. 3 Utöver statliga byggnadsminnen har offentliga byggna- 8 Se Tynell 1922, s. 151 ff. der knappast uppmärksammats av kulturmiljövården 9 Ahlberg 1922, s. 146. som en separat kategori. Anna Ingemark Milos har ny- 10 Se Hakon Ahlberg. Arkitekt & humanist, 1994, s. 12 ligen framhållit de offentliga byggnaderna särställning i f., 86. Brodern Alf Ahlberg var filosof och sedermera sin avhandling Stockholms stadsbibliotek och Moderna rektor vid Brunnsviks folkhögskola, vars byggnader ut- museeet. En analys av arkitekturkritik i svensk press, formades av Hakon Ahlberg. 2010, s. 25–31. Framställningen är koncentrerad till fack- 11 Ahlberg 1925, s. 26. Jämför pl. 126–127. Författarens och dagspress, men synsättet är tillämpbart också i ett översättning, originaltexten lyder: ”the plan being trea- vidare sammanhang. Jämför etnologerna Karin Arvast- ted not merely as a practical but also as an aesthetic son och Cecilia Hammarlund-Larsson, som i boken problem”. Boken utkom också samma år på tyskt förlag Offentlighetens materia, diskuterar de offentliga bygg- under titeln: Moderne schwedische Architektur. nadernas särställning med utgångspunkt från Jürgen Ha- 12 Se Berättelse över Biblioteksstyrelsens verksamhet år bermas begrepp ”borgerlig offentlighet”, se idem 2003, 1928, passim. Källmaterialet återfinns huvudsakligen i s. 165 f. Arkitekturmuseet och Stockholms stadsarkiv, dels i form 4 I anslutning till studien av Stadsbibliotekets historiska av ritningar, skisser, fotografier och korrespondens iAM : värdering kan nämnas att Peter Blundell Jones mono- Gunnar Asplunds arkiv, dels i form av protokoll, övriga grafi Gunnar Asplund, som utkom 2006 och som har handlingar och fotografier iSSA : Biblioteksnämndens karaktär av standardverk, endast behandlar det histo- arkiv. För de senaste uttolkningarna av byggnadsproces- riografiska perspektivet på några få rader i avslutnings- sen, se insatser av Johan Mårtelius 2006, Eva Eriksson kapitlet. En utförligare Asplundhistoriografi tecknas av 2008, samt Anders Bergström 2009. Eva Eriksson har Nicholas Adams i den senast utgivna monografin Gun- också behandlat processen i sin avhandling Mellan tra- nar Asplund, 2012, s. 41 ff. Anna Ingemark Milos 2010 dition och modernitet. Arkitektur och arkitekturdebatt studerar i sin avhandling mottagandet i pressen i sam- 1900–1930, 2000. band med invigningen av Stadsbiblioteket 1928 samt täv- 13 Se Johansson 1928, Hedberg 1928 samt Josephson 1928. lingen om en tillbyggnad av biblioteket 2006–07. Fram- 14 Mottagandet i pressen har studerats av Anna Ingemark ställningen följer dock inte processen under hela den Milos 2010, s. 92–99. aktuella perioden och berör inte antikvariska värdering- 15 Åhrén 1928, s. 95. Jämför Eriksson 2000, s. 468–471, ar, forskningsinsatser, övriga böcker och utställningar. samt Ingemark Milos 2010, s. 99 ff. Detsamma gäller andra internationellt välkända, svenska 16 Se Hjelmqvist 1928, Linder 1928, Lundberg 1929. Hjelm- byggnader. Stadshuset och Konserthuset i Stockholm qvist publicerade också löpande rapporter från Stads- behandlas exempelvis med utgångspunkt från en sam- bibliotekets verksamhet i Biblioteksbladet. tida reception i Ann Katrin Pihl Atmers nyligen utgivna 17 Stadsbiblioteket presenterades exempelvis i två artiklar monografi Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar i den tyska arkitekturtidskriften Wasmuths Monatshefte Östberg, 2011, liksom i Anders Bergströms kapitel om für Baukunst, se Serck 1929, samt Rasmussen 1929.

20 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 det moderna monumentet

18 Se Maufe 1931, 107. Originaltexten lyder: ”Externally it is 36 Larsson 1986, s. 41. not satisfactory, but the whole building is worth much 37 Larsson 1986, s. 42, 49. study. The plans and the sections have been treated as 38 Åren 1985–89 visades utställningen i Stockholm (1985), i from a practical point of view but, not only this, they Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn och Århus (1986), i have also been treated as aesthetic problems in themsel- Madrid, Granada och Milano (1987), i Basel, München, ves.” London och Dublin (1988) samt i Bryssel, Paris och 19 Se Ahlberg 1943 samt idem 1950. Jämför analys av Stina Barcelona (1989); se Arkitekturmuseets verksamhetsbe- Hagelqvist 2010, s. 286–293. rättelser i respektive årsbok. Hösten 1985 pågick också 20 Ahlberg 1943, s. 46. utställningar av Asplunds möbler och fotografier på Na- 21 Ahlberg 1943, s. 44. tionalmuseum och Moderna Museet i Stockholm. För 22 Se Ahlberg 1943, s. 46. Motsättningen mellan interiör de svenska ansträngningarna att lansera Asplund inter- och exteriör var ett genomgående tema för kritiken re- nationellt, se Caldenby 2004, s. 26. dan i samband med invigningen 1928, se Eriksson 2000, 39 Se Cederström, Söderblom & Törngren 1989, s. 47 ff. s. 472–477. Jämför Stockholm växer – en förstudie till ett nytt Stads- 23 Asplund väckte intresse framförallt i Italien; se Muratori bibliotek, 2004, passim. 1938, Fariello 1942, samt Zevi 1948. 40 För Lars Tynells bakgrund, se Puke & Söderblom 1986, 24 Se Watkin 1977, som introducerade kritiken, samt Tour- s. 106. För Hans Asplund, se Edström 2007, s. 30 f. nikiotis 1999, som har vidareutvecklat detta tema. För samt verkförteckning s. 36. den svenska receptionen av kritiken, se Eriksson 2000, 41 SSA. Biblioteksnämndens arkiv. F2:1. Beskrivning av s. 37 ff. ombyggnadsförslag, upprättad av Hans Asplund 1968. 25 Se Pevsner 1978, s. 411, 416 f. Formuleringen anknyter till den välkända inledningsme- 26 David Watkins senare kritik av Hitchcocks avvaktande ningen i acceptera. syn på den traditionella arkitekturen, formulerad i föror- 42 Se Stadsbiblioteket. Huvudbiblioteket. En Ombygg- det till A History of Western Architecture, 1986, tar inte nad, 1982, särskilt s. 11 f. samt anslutande informations- hänsyn till situationen under 1950-talet och uppmärk- blad. Jämför Puke & Söderberg 1986, s. 106, 114. För en sammar därför inte det radikala i Hitchcocks ställnings- samtida kritik av åtgärderna, se Boman 1985a, s. 34 f. tagande; se Watkin 1986, s. 8. Jämför Winter 2002, s. 160 f., samt Örn 2003, passim. 27 Hitchcock 1958, s. 398. 43 Se Stadsbiblioteket. Huvudbiblioteket. En Ombygg- 28 Se Hitchcock 1958, s. 409. Originaltexten lyder: ”Asp­ nad, 1982, s. 9 ff. Boman 1985b, s. 36. lund’s Stockholm Exhibition of 1930 and his Cremato- 44 SSM. Tjänsteutlåtande undertecknat Harald Hvarfner rium there of 1935–40 tend to obscure our vision of his och Göran Söderström 17 januari 1973. earlier library, although that is perhaps finer considered 45 SSM. Skrivelse angående värdefull inredning i Stadsbib- absolutely.” liotekets huvudbyggnad, undertecknad Kerstin Mandén- 29 Se Wrede 1980, s. xvii. För Asplundintresset i den ame- Örn 13 oktober 1978, samt återkommande remisser rikanska arkitektkåren, se Parsons 1986. 1984–85, undertecknade Björn Hallerdt och Kerstin 30 Se Frampton 1980, s. 195. För en kritisk studie av Framp­ Mandén-Örn. ton, se Otero Pailos 2010. 46 Ibidem, samt intervju med stadsbibliotekarien Ulf 31 Wrede 1980, s. 112. Dittmer och arkitekten Nils-Olof Olsson vid Fastighets- 32 Först 2006 utkom den brittiske arkitekturhistorikern Pe- kontoret, se Boman 1985a, s. 34 f. För Stadsmuseets ter Blundell Jones mer omfattande monografi Gunnar hållning, se också SSM. Skrivelse angående antikvarisk Asplund. Omslaget till boken utgörs av ett fotografi från inventering och utarbetande av skyddsföreskrifter för Stadsbibliotekets entrétrappa, som öppnar sig mot den Stadsbiblioteket, undertecknad Björn Hallerdt och Ker- centrala rotundan. Författaren intar jämfört med Stuart stin Mandén-Örn 20 september 1985. Även länsantikva- Wrede en mer deskriptiv hållning, och de spekulativa rien Bengt O.H. Johansson drev frågan om byggnads- tolkningarna har tonats ned till förmån för presentatio- minnesförklaring, se Boman 1985a, s. 35. ner av ett större ritningsmaterial och en mer ingående 47 Se Stockholm växer – en förstudie till ett nytt Stadsbib- beskrivning av processen. Huvuddragen i bibliotekets liotek, 2004, passim. tillkomstprocess följer emellertid det förlopp som teck- 48 Se Spelbomskan 16. Stockholms stadsbibliotek. Bygg- nades redan av Hakon Ahlberg. nadshistorisk inventering, 2003, citatet s. 5. Invente- 33 Fredric Bedoire och Simo Paavilainen publicerade sam- ringen utfördes av antikvarien Hedvig Schönbäck och lingsrecensioner i de ledande svenska respektive finska fotografen Ingrid Johansson. arkitekturtidskrifterna, med jämförelser av Ahlbergs och 49 Se Stockholm växer – en förstudie till ett nytt Stads- Wredes böcker. I synnerhet Paavilainen riktade hård kri- bibliotek, 2004, s. 40, samt Asplund. Architectural tik mot Wredes tolkningar, medan Bedoire tecknade en Competition. The Stockholm City Library. Competi- balanserad bild av den samtida Asplundreceptionen; se tion Brief, 2006, s. 29. Till tävlingsprogrammet fogades Bedoire 1981 samt Paavilainen 1981. digitala bilagor, som var tillgängliga under förutsättning 34 Drugge 1983, s. 35. att anmälningsavgiften hade betalats. I Stadsmuseets bi- 35 Se Asplund 1885–1940. Arkitekturmuseet. Årsbok 1985, laga påpekades den aktuella klassificeringen av några samt Asplund 1885–1940. Lectures and Briefings from enskilda byggnader, däribland Stadsbiblioteket, men i the International Symposium on the Architecture of huvudsak betonades värdet av hela miljön kring Obser- Erik Gunnar Asplund. 14th–17th October 1985. vatoriekullen; se Lorentzi & Lundberg 2006. Även den

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 21 anders bergström

kulturmiljöanalys som utarbetades året därpå och som Asplund, red. Claes Caldenby & Olof Hultin, 1985. senare medföljde som bilaga till detaljplaneprogrammet Asplund 1885–1940. Arkitekturmuseet. Årsbok 1985, red. betonade helhetsmiljön med utgångspunkt från riksin- Christina Engfors, 1986. tresset; se Ahlberg 2007. Asplund 1885–1940. Lectures and Briefings from the Interna- 50 För studier av debatten, se Jensfelt 2009, passim, samt tional Symposium on the Architecture of Erik Gunnar Ingemark Milos 2010, s. 105–118. Asplund. 14th–17th October 1985, red. Christina Engfors, 51 I samband med att Göteborgs rådhus inte längre kunde 1986. användas för sitt ursprungliga ändamål, och därmed ho- Asplund. Architectural Competition. The Stockholm City tades av omfattande förändringar, tog arkitekturhistori- Library. Competition Brief, 2006. kerna Nicholas Adams, Claes Caldenby, Eva Eriksson Asplund. Arkitekttävling om Stockholms stadsbibliotek. och Kerstin Wickman initiativ till att sprida kunskap om Tävlingsprogram steg 2, 2007. Rådhuset genom en byggnadsmonografi samt genom Asplund. Arkitekttävling om Stockholms stadsbibliotek. utställningar och seminarier i såväl Göteborg som Stock- Utdrag ur juryns rapport. Resultat av allmän arkitekt- holm; se Asplunds rådhus i Göteborg. Tiden, platsen, tävling i två steg. Steg 1, 2007. arkitekturen, 2010. Asplunds rådhus i Göteborg. Tiden, platsen, arkitekturen, red. Claes Caldenby, 2010. Asplund, Gunnar, 1928, ”Några uppgifter om biblioteksbyg- get”, Byggmästaren (s. 100–104). Käll- och litteraturförteckning Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitektur, red. Claes Caldenby, 1998. Otryckta källor Bedoire, Fredric, 1981, ”Gunnar Asplund − en modern klas- siker”, Arkitektur 6 (s. 32–33). AM Arkitekturmuseet, Stockholm Bergström, Anders, 2001, Arkitekten Ivar Tengbom − bygg- Gunnar Asplunds arkiv: Ritningar, skisser, fotografier och nadskonst på klassisk grund. korrespondens avseende Stockholms stadsbibliotek. Bergström, Anders, 2009, ”Stockholm Public Library. De- SSA Stadsarkivet, Stockholm signing a Path to Knowledge”, Erik Gunnar Asplund. Biblioteksnämndens arkiv: Protokoll, övriga handlingar och Le radici della modernità, red. Luca Ortelli & Luciano fotografier. Motta (s. 15). Berättelse över Biblioteksstyrelsens verksamhet år 1928, SSM Stadsmuseet, Stockholm Stockholms stadsfullmäktiges handlingar 1929:5, Bihang Fotografier av Stockholms stadsbibliotek. nr 30 till Stadskollegiets utlåtanden och memorial för Remissärenden avseende Stockholms stadsbibliotek, i vissa år 1929. fall med ritningsbilagor. Bibliotekarierollen i förändring. En vänbok till Ulf Dittmer, red. Greta Renborg, 1986. Tryckta källor och litteratur Bibliotek och arkitektur, red. Magdalena Gram, 2002. Blundell Jones, Peter, 2006, Gunnar Asplund. 1930/80. Arkitektur. Form. Konst, red. Beate Sydhoff, 1980. Boman, Monica, 1985a, ”Vad skulle Asplund säga?”, Form Ahlberg, Hakon, 1922, ”E.G. Asplunds förslag till Stockholms 7 (s. 33–35). stadsbibliotek”, Byggmästaren (s. 145–146). Boman, Monica, 1985b, ”Asplunds möbler får nytt liv”, Form Ahlberg, Hakon, 1925, Swedish Architecture of the Twen- 7 (s. 36). tieth Century. Bonta, Juan Pablo, 1979, Architecture and its Interpretation, Ahlberg, Hakon, 1943, ”Gunnar Asplund arkitekt”, Gunnar 1979. Asplund arkitekt. 1885–1940. Ritningar skisser och foto- Caldenby, Claes, 2004, ”Halva kungariket? Om den svenska grafier, red. Gustav Holmdahl, Sven Ivar Lind & Kjell arkitekturens historiografi”, Nordisk arkitekturforsk- Ödeen (s. 9–82). ning 3 (s. 19–32). Ahlberg, Hakon, 1950, ”Gunnar Asplund Architect”, Gun- Cederström, Lena, Harriette Söderblom & Margareta Törn- nar Asplund Architect. 1885–1940. Plans sketches and gren, 1989, ”Bibliotek i storstad”, Svenska biblioteks- photographs, red. Gustav Holmdahl, Sven Ivar Lind & byggnader. Från förvaring till mötesplats, red. Lars Ols- Kjell Ödeen (s. 9–81). son (s. 47–60). Ahlberg, Nils, 2007, Stockholms stadsbibliotek. Kulturmil- Ching, Francis, Mark Jarzombek & Vikramaditiya Praka- jöanalys, Bilaga 3 till program för detaljplan, dnr 2007- kash, 2007, A Global History of Architecture. O3674-54. Drugge, Gösta, 1983, ”Arkitektur som mognadsprocess”, Ar- Adams, Nicholas, 2012, Gunnar Asplund. kitekturmuseet. Årsbok 1983, red. Christina Engfors (s. Arkitekturmuseet. Årsbok 1983, red. Karin Winter, Christina 34–65). Engfors, Tomas Mjöberg & Henrik O. Andersson 1983. Edström, Mats, 2007, Medborgarhuset i Eslöv. Arkitekturmuseet. Årsbok 1986, red. Christina Engfors, 1986. Erik Gunnar Asplund. Le radici della modernità, red. Luca Arkitekturmuseet. Årsbok 1987, red. Christina Engfors, 1987. Ortelli & Luciano Motta, 2009. Arkitekturmuseet. Årsbok 1988, red. Christina Engfors, 1988. Eriksson, Eva, 2000, Mellan tradition och modernitet. Arki- Arkitekturmuseet. Årsbok 1989, red. Christina Engfors, 1989. tektur och arkitekturdebatt 1900−1930. Arvastson, Karin & Cecilia Hammarlund-Larsson, 2003, Of- Eriksson, Eva, 2008, ”Biblioteket och kullen”, Arkitektur 3 fentlighetens materia. (s. 58–65).

22 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 det moderna monumentet

Fariello, Francesco, 1942, ”I’Opera di E.G. Asplund”, Ar- the Architecture of Gunnar Asplund”, Arkkitehti 5 (s. chitettura (s. 311–341). 64–66). Frampton, Kenneth, 1980, Modern Architecture. A Critical Parsons, Peter, 1986, ”American Interest in the Architecture History. of Gunnar Asplund”, Lectures and Briefings from the Gunnar Asplund arkitekt. 1885–1940. Ritningar skisser och International Symposium on the Architecture of Erik fotografier, red. Gustav Holmdahl, Sven Ivar Lind & Gunnar Asplund. 14th–17th October 1985, red. Christina Kjell Ödeen, 1943. Engfors (s. 125–137). Gunnar Asplund Architect. 1885–1940. Plans sketches and Pevsner, Nikolaus, 1943, An Outline of European Architec- photographs, red. Gustav Holmdahl, Sven Ivar Lind & ture. Kjell Ödeen, 1950. Pevsner, Nikolaus, 1978, Den europeiska arkitekturen. En Hagelqvist, Stina, 2010, Arkitekttävlingen som föreställning. översikt. Den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutio- Pihl Atmer, Ann Katrin, 2011, Stockholms stadshus och arki- nella och professionella villkor under 1900-talets första tekten Ragnar Östberg. hälft. Puke, Hans & Harriette Söderblom, 1986, ”Stockholms Hakon Ahlberg. Arkitekt & humanist, red. Eva Rudberg & stadsbibliotek under sex stadsbibliotekarier”, Bibliote- Eva Paulsson, 1994. karierollen i förändring. En vänbok till Ulf Dittmer, Hedberg, Tor, 1928, ”Stadsbiblioteket”, Dagens Nyheter 31 red. Greta Renborg (s. 97–118). mars. Rasmussen, Steen Eiler, 1929, ”Neuzeitliche Baukunst in Hitchcock, Henry-Russell, 1958, Architecture. Nineteenth Schweden”, Wasmuths Monatshefte für Baukunst (s. and Twentieth Centuries. 471–480). Hjelmqvist, Fredrik, 1928, ”Stockholms stadsbibliotek och Reglemente för Stockholms stadsbibliotek, 1927. några ord om ett modernt stadsbiblioteks uppgifter”, Rethinking Architectural Historiography, red. Dana Arnold, Ord och Bild 7 (s. 337–350). Elvan Altan Ergut & Belgin Turan Özkaya, 2006. Ingemark Milos, Anna, 2010, Stockholms stadsbibliotek och Schönbäck, Hedvig & Ingrid Johansson, 2003, Spelbom- Moderna museet. En analys av arkitekturkritik i svensk skan 16. Stockholms stadsbibliotek. Byggnadshistorisk press. inventering. Jensfelt, Annika, 2009, ”Bibblan. Historien om ett nedlagt Serck, Ernst, 1929, ”Die Neue Stadtbibliothek von Stock- projekt”, Arkitekten 10 (s. 17–24). holm. Architekt: E.G. Asplund”, Wasmuths Monatshefte Johansson, Gotthard, 1928, ”Olöst dissonans mellan ända- für Baukunst (s. 58–65). mål och form”, Aftonbladet 31 mars. Simonsson, Lena, 1996, ”Att lagskydda modernismens mo- Josephson, Ragnar, 1928, ”Stadsbiblioteket”, Svenska Dag- nument”, Kulturmiljövård 1–2 (s. 71–77). bladet 1 april. Spelbomskan 16. Stockholms stadsbibliotek. Byggnadshisto- Judging Architectural Value, red. William S. Saunders, 2007. risk inventering, 2003. Larsson, Lars Olof, 1986, ”Några tankar kring Asplunds Stadsbiblioteket. Huvudbiblioteket. En Ombyggnad, 1982. stadsbibliotek”, Asplund 1885–1940. Arkitekturmuseet. Stockholms stadsbibliotekskommittés betänkande, Stock- Årsbok 1985, red. Christina Engfors (s. 41–49). holms stadsfullmäktiges handlingar 1921:5, Bihang nr Lectures and Briefings from the International Symposium 51 till Stadskollegiets utlåtanden och memorial för år on the Architecture of Erik Gunnar Asplund. 14th–17th 1921. October 1985, red. Christina Engfors, 1986. Stockholm växer – en förstudie till ett nytt Stadsbibliotek, Linder, Greta, 1928, ”Stockholms stadsbibliotek”, Hertha 8 2004. (s. 178–181). Sutton, Ian, 1999, Western Architecture. Lorentzi, Maria & Lena Lundberg, 2006, Den historiska Svenska biblioteksbyggnader. Från förvaring till mötesplats, utvecklingen av området runt Observatoriekullen och red. Lars Olsson, 1989. dess kulturhistoriska värden – Ett underlag till tävling- Thornberg Knutsson, Agneta, 2007, Byggnadsminnen – en om utbyggnad av Stockholms stadsbibliotek. principer och praktik. Den offentliga kulturmiljövår- Lundberg, Hildur, 1929, ”Stockholms stadsbibliotek”, dens byggnadsminnesverksamhet. Beskrivning och Svensk läraretidning 7 (s. 117–119). utvärdering. Maufe, Edward, 1931, ”Contemporary Swedish Architectu- Tiden, platsen, arkitekturen. Asplunds rådhus i Göteborg/ re”, Architectural Review (s. 101–108). Asplund’s Law Courts Extension in Gothenburg, red. Muratori, Saverio, 1938, ”Il movimento architettonico mo- Claes Caldenby, 2010. derno in Svezia”, Architettura (s. 95–122). Tournikiotis, Panayotis, 1999, The Historiography of Mo- Myrstener, Mats, 1998, På väg mot ett stadsbibliotek. Folk- dern Architecture. biblioteksväsendets framväxt i Stockholm. Trachtenberg, Marvin & Isabelle Hyman, 2002, Architecture Myrstener, Mats, 2008, De första folkbiblioteken i Stock- from Prehistory to Postmodernity. holm. Folkbibliotek och andra bibliotek före Stadsbib- Tynell, Knut, 1922, ”Stockholms stadsbibliotek”, Byggmäs- liotekets tillkomst 1928. taren (s. 146–154). Mårtelius, Johan, 2006, ”Längs bokens rygg”, Arkitektur 4 Unnerbäck, Axel, 2002, Kulturhistorisk värdering av bebyg- (s. 14–23). gelse. Otero-Pailos, Jorge, 2010, Architecture’s Historical Turn. Vägvisare i Stockholms stadsbibliotek, 1929. Phenomenology and the Rise of the Postmodern. Watkin, David, 1977, Morality and Architecture. Paavilainen, Simo, 1981, ”Stuart Wrede, Hakon Ahlberg and Watkin, David, 1986, A History of Western Architecture.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 23 anders bergström

Wetterberg, Ola, 1992, Monument & miljö. Perspektiv på Zevi, Bruno, 1948, Erik Gunnar Asplund. det tidiga 1900-talets byggnadsvård i Sverige. Åhrén, Uno, 1928, ”Reflexioner i Stadsbiblioteket”, Bygg- Winter, Karin, 2002, ”En läsbar ordning”, Bibliotek och ar- mästaren (s. 93–95). kitektur, red. Magdalena Gram (s. 154–161). Örn, Johan, 2003, ”Utvärderingen. Asplund på gungfly”, Ar- Wrede, Stuart, 1980, The Architecture of Erik Gunnar Asp- kitektur 4 (s. 62–67). lund.

The modern monument. Stockholm Public Library and its historical reception

by Anders Bergström

Summary This article deals with the historical reception owed by the Stockholm Exhibition of 1930. of modern public buildings, advocating further Thus, in the national historiography of Swedish research in this field in order to understand the architecture, the library has been interpreted as role of monuments in the canon of modern ar- the final monument of Nordic classicism. How- chitecture. Sweden’s most referred building in ever, from an international point of view, the an international context, the Stockholm Public library was included in the canon of modern Library, serves here as a case study. Paradoxical- architecture during the late 1970s. Its Post-Mod- ly, the library is still not officially listed, although ern fame climaxed in 1985, in connection with most experts would agree on its importance, the centenary of the architect, Gunnar Asplund. but this is not unusual with modern monuments More recently, in 2006–07, after the decline of the 20th Century. On the contrary, modern of the Post-Modern movement, the library was public buildings constitute a mere fraction of reappraised in an international competition for Sweden’s built heritage, managed by the Nation- its enlargement. Following the competition, the al Property Board. plan for the extension was heavily criticised, Ever since Stockholm Public Library was both nationally and internationally, and the pro- completed in 1928, its reception has continuous- ject was finally abandoned. The article holds ly changed over the years, both for ideological that, given better knowledge of the library’s reasons and in response to practical demands. international status, this reaction would have Originally, the monumental character of the been foreseeable. In other words, analyses of building was partly criticised, while its rational the historical reception might serve to indicate organisation was generally acknowledged. From possible examples of conflict in future heritage a Swedish perspective, the library was overshad- practice.

Keywords: History of architecture, History of built environment, Historiography, National heritage, Stockholm Public Library

24 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 Bergslagens bruksorter Moderna stadsmiljöer som kulturarv

av Mia Geijer

är arkitekturhistorikern Anders Åman regionförbunden i Bergslagen, Bergslaget och publicerade artikeln ”Städer som Karl- Riksantikvarieämbetet är bruksorternas bebyg- N skoga” i Arkitekttävlingar 1968 pågick gelse, med särskilt fokus på arkitekturen under en omfattande stadsomvandling i Sverige. I efterkrigstiden, ett tema som behandlas för att stadskärnorna revs för att ge plats åt kommer- förstärka regionens profil och stödja företag- siella lokaler och växande trafikapparater. En samhet inom området. Med en sådan ambition gryende opinion mot stadsomvandlingarna upp- följer behov av ökad kunskap om de aktuella märksammade rivningarna, och en ung forskar- miljöerna. Nyligen genomfördes också två semi- generation tog del i den framväxande svenska narier åren 2010–11, då tre valda exempel bland bevarandedebatten. Forskarsamhället fann nya Bergslagens bruksorter bildade utgångspunkt frågeställningar att undersöka: Anders Åman för diskussioner kring vad regionens moderna uppmanade sina kolleger och studenter att ”se stadsmiljöer representerar som kulturarv.2 efter hur Sverige verkligen ser ut!”.1 Men trots att De tre bruksorter som valdes ut för semina- Åman framstår som en av periodens mest infly- rierna – Karlskoga, Sandviken och Degerfors – telserika svenska arkitekturhistoriker har förhål- kommer att beskrivas närmare i den här artikeln, landevis få antagit denna utmaning. med avsikt att ge en representativ bild av den Det Anders Åman efterfrågade i sin artikel moderna bebyggelsen i Bergslagen. Koncentra- var en fördjupad analys av de vardagliga stads- tionen är lagd på offentliga stadsmiljöer snarare miljöer som ännu inte hade uppmärksammats av än på bostadsmiljöer, som redan har behandlats äldre generationer arkitekturhistoriker. Analyser- i stor utsträckning. Anders Åmans utmaning – na kunde användas som underlag för städernas att se efter hur Sverige verkligen ser ut – har här omvandling, så att inte värdefulla miljöer gick antagits men kompletterats med frågor om de förlorade av misstag. Stadsomvandlingsproces- bakomliggande orsakerna till utformningen av serna i en stor del av de mellansvenska städerna de aktuella, offentliga miljöerna.3 handlar i dag mindre om rivning i äldre kultur- En grundläggande frågeställning är hur dessa historiskt värdefulla miljöer än om andra frågor. moderna miljöer kan betraktas som kulturarv. Det gäller exempelvis centralisering av offentliga Den regionala kulturmiljövårdens verksamhet i verksamheter med tomma lokaler som följd, ex- Bergslagen var länge inriktad på de ålderdom- tern handelsetablering, eller – som i många av liga bergsmansbyarna med sina mer eller mindre Bergslagens bruksorter – ett vikande befolknings- typiska bergsmansgårdar, hyttor och tidiga indu- underlag. Fortfarande krävs fördjupad kunskap striella bruk. Det är också dessa miljöer som har om bebyggelsen för att undvika att kulturhisto- varit i fokus för tidigare satsningar på kulturarvs­ riskt intressanta stadsmiljöer går förlorade men turismen inom regionen.4 också för att göra dessa stadsmiljöer attraktiva. I dag ökar intresset för att vårda och bevara I den så kallade Bergslagssatsningen, ett Bergslagens moderna kulturarv. De speciella samverkansprojekt mellan länsstyrelserna och ekonomiska förutsättningar som lade grunden

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 25 mia geijer

figur 1. Det kombinerade Stadshuset och Stadshotellet i Karlskoga invigdes 1939 och räknas i dag till den moderna arkitekturens kanon. foto: Olle Norling. Upplandsmuseet.

för en intensiv expansionsperiod efter 1920- och med få undantag ägnat sig åt det förmoderna 1930-talens krisår har tagit sig intressanta uttryck Sverige med dess allmoge-, högrestånds- och i regionens offentliga bebyggelse. Endast ett få- kyrkobyggnader. Men Sverige var inte längre ett tal miljöer räknas till den moderna arkitekturens agrart samhälle; industrialismen hade inneburit kanon, kanske för att avståndet är stort till de en dramatisk samhällsomvandling. Fler männis- orter där arkitekturhistorisk forskning bedrivs kor bodde nu i städer och tätorter än på lands- och där denna kanon kontinuerligt skapas och bygden, och allt fler människor hade sina rötter i omskapas. Här finns ett forskningsfält som kan bruksorterna.7 Det var deras vardagsmiljöer som bidra till de regionala satsningarna på kunskaps- berördes av stadsomvandlingarna och därför spridning och som kan nyansera bilden av det framstod som aktuella studieobjekt. svenska 1900-talets bebyggelsehistoria, men Förebilder fanns i den internationella arki- här finns också ett fält som kan berikas med tekturforskningen, där arkitekturteoretiker som en mångfald av perspektiv genom att analysera Kevin Lynch, Jane Jacobs, Leonardo Benevolo de samhällsströmningar som bebyggelsen illus- och Aldo Rossi hade väckt intresset för de ur- trerar.5 bana bebyggelsestrukturernas historiska dimen- sioner. Visserligen tycks steget vara långt från Aldo Rossis italienska stadsvävar med mångtu- Vardagens arkitekturhistoria senåriga traditioner till städer som Karlskoga. När Anders Åman tillsammans med en ny gene- Men i intresset för staden som struktur fanns ration forskare trädde fram under senare delen gemensamma nämnare. Företrädare för den mer av 1960-talet verkade han utifrån ett tydligt syfte strukturalistiskt orienterade arkitekturforskning- att reformera den arkitekturhistoriska forsk- en ville mot slutet av 1960-talet uppmärksamma ningen.6 Den äldre forskargenerationen hade vardagliga företeelser på samma sätt som socio-

26 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter loger, etnologer och historiker med förebilder lans arkitekturskola ägnade under Göran Lin- från internationella forskningsströmningar. Ke- dahls ledning ett studieår i början av 1980-talet vin Lynchs frågeställning, hur byggd miljö och åt regionen.11 Fokus låg på bergsmansbyar och människa kommunicerar och vilka element som bruksorternas bostadsbebyggelse. I en artikel bär berättelser om en ort, har många drag som i Bebyggelsehistorisk tidskrift, 2002, tog Ma- är aktuella i dagens betoning av berättelser som rie Nisser upp Bergslagsstäderna och tätorter- identitets- och gemensamhetsskapande faktorer nas förändring i den postindustriella epoken.12 inom kulturarvsförvaltningen. Likartade fråge- Hon hade också ett år tidigare lämnat ett bi- ställningar berördes av Jane Jacobs, som i början drag till antologin Nedslag i Värmländsk arki- av 1960-talet kritiserade de amerikanska städer- tektur 1945–2001.13 Men varken Nissers artiklar nas snabba omvandling och den pågående funk- eller antologin över efterkrigstidens bebyggelse tionella differentieringen av stadsdelarna med i Värmland uppmärksammar den publika be- utgångspunkt från analyser av den traditionella byggelsen eller de offentliga stadsrummen i stadens mångfald.8 någon större utsträckning. En författare – Eva Anders Åman framstår som en central per- Vikström – har gjort en djupare analys av Berg- son i 1960-talets unga forskargeneration. Åman slagens bebyggelsemiljöer i studien Bruksandan inledde sina studier i konsthistoria i Uppsala i och modernismen, 1998. Hon utgör ett viktigt slutet av 1950-talet. Från 1964 var han verksam undantag, genom att analysera sambanden mel- som lärare vid KTH, där han 1967 blev lektor lan bebyggelse, stadsplaner och byggherrarnas i arkitekturhistoria. Som forskare arbetade intentioner. Men hon hävdar samtidigt att de Åman snarare med bebyggelsehistoria än med offentliga miljöerna lämnades utan djupare om- de byggda monument som hade utgjort arkitek- sorg i många brukssamhällen.14 turhistorikernas kärnområde. Det öppnade för I den här artikeln visar exemplen från Karl- fler perspektiv i analyserna och innebar att fältet skoga, Sandviken och Degerfors att de offentliga vidgades till att omfatta hela samhällets bebyg- miljöerna trots allt kunde omfattas av långtgå- gelse. Åman bidrog också till att föra in det sena ende ambitioner. Bebyggelsen utgörs av tillsynes 1800-talets och det följande 1900-talets vardagli- vardagliga miljöer, men just därför har den ock- ga bebyggelse i de historiska sammanhangen. En så potential att som kulturarv beröra ett stort inspirationskälla var Gregor Paulssons Svensk antal människor. En viktig frågeställning gäller stad, som först mot slutet av 1960-talet fick ett kulturmiljövårdens förutsättningar. Är det möj- brett genombrott efter att ha fått ett tämligen ligt att betrakta Bergslagens moderna offentliga ljumt mottagande när arbetet först publicerades bebyggelse som kulturmiljöer i konkurrens med på 1950-talet.9 pittoreska hyttlämningar, bergsmansbyar och I artikeln ”Städer som Karlskoga” lyfte An- mer storslagna järnbruk, samtidigt som kultur- ders Åman fram fenomenet 1900-talsstäder. I arvsförvaltningarna redan tär hårt på de resur- Bergslagen fann Åman en koncentration av såda- ser som finns att tillgå för vård och utveckling na städer eller bruksorter, och han tolkade dem av kulturmiljöer? Hur ska sådana satsningar ges som ”slutprodukter i den omstrukturering och legitimitet? Kan arkitekturen bidra till en om- koncentration av järnhanteringen som inleddes skapad Bergslagsidentitet, och kan de moderna på 1870-talet”. Samtidigt konstaterade han att de kulturmiljöerna förklaras och presenteras på ett aktuella bruksorterna började stagnera; de till- sådant sätt att de erbjuder rika upplevelser på hörde redan historien. Därmed ansåg Åman att en marknad för kulturturism som redan är utsatt bebyggelsestrukturerna i dessa moderna stads- för hård konkurrens?15 miljöer var en uppgift för arkitekturhistoriker att analysera.10 ”Städer som Karlskoga” var den första i en Aktörer i offentligheten rad insatser som uppmärksammade den mo- Bergslagen är ett kulturgeografiskt diffust be- derna bebyggelsen i Bergslagen. Konsthögsko- grepp. De delar av det mellansvenska landska-

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 27 mia geijer

figur 2. Bergslagen är ingen geografiskt väl avgränsad region. Denna sammanställning av ett tiotal kulturgeografiska beskrivning- ar visar ett mörkrött kärnområde, som fö- rekommer i samtliga beskrivningar, medan den ljusgula markeringen visar områdets maximala utsträckning. Illustrationen är utarbetad av Akt-landskap. internetkäl- lor: Länsstyrelsen i Örebro 2009:57.

pet som från medeltiden omfattades av särskild Bergslagen ryggen. Bruksdöden, som hade här- bergsrätt kan räknas som ett kärnområde. I en jat i det sena 1800-talet och under 1920-talet, vidare definition omfattar Bergslagen även de hemsökte Bergslagen i ny skepnad.18 områden där en stor del av svensk järnfram- Den tilltagande byråkratiseringen och formali- ställning och järnbearbetning ägde rum före de seringen av byggnadsverksamheten i landet hade norrländska malmfyndigheternas exploatering genom det tidiga 1900-talets utredningar resulte- från slutet av 1800-talet. Det järnproducerande rat i en ansvarsfördelning mellan privat, kommu- Bergslagen var en mellansvensk region med nalt och statligt byggande, med ett statligt kon- stark industriell tillväxt under efterkrigstiden, en trollsystem. Med den tilltagande urbaniseringen del av det framtidsland som skisserades redan blev stadsplanefrågor brinnande aktuella under i programskriften Acceptera 1931.16 Fysiskt illus- 1900-talet, både teoretiskt, organisatoriskt och treras detta av en intensiv bebyggelseexpansion praktiskt. Övervakandet av städernas planmäs- i samverkan mellan industriellt kapital, expande- siga utveckling blev en statlig angelägenhet, vars rande kommunala budgetar och statliga stöd.17 organisatoriska hemvist blev Kungliga Byggnads- Av de 40 städer som fick sina rättigheter un- styrelsen (KBS). Uppgiften verkställdes genom der 1900-talets första hälft hade 13 järnverks- el- länsarkitekterna, som var placerade på länssty- ler tung verkstadsindustri som bakgrund för sin relserna men lydde direkt under KBS och som tillkomst, och 6 av dessa städer ligger i Bergsla- också hade insyn över det offentliga byggnadsvä- gen. I flera fall var det ett eller ett fåtal bolag sendet. Länsarkitektfunktionen innebar alltså att som ekonomiskt låg till grund för de nya stads- det tillkom en grupp statstjänstemän med direkt bildningarna. Vid sidan av de orter som faktiskt inflytande över de framväxande brukssamhälle- blev städer finns en rad tätorter, med mer eller nas yttre offentliga rum.19 mindre stadsmässig karaktär, som reglerades på Under 1900-talets senare hälft framträdde likartat sätt och med statlig insyn: Degerfors, staten allt tydligare som en byggande aktör. De Björneborg och Smedjebacken för att nämna offentliga miljöer som skapades av statlig förvalt- några. Med 1970-talets energi- och industrikri- ning kan knytas till vissa samhällssektorer – kom- ser tycktes den ekonomiska utvecklingen vända munikationer, utbildning, vård och mot slutet av

28 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter den högindustriella perioden det statliga polis- Befolkningsomflyttningarna i spåren av urba- väsendets tillkomst och de utlokaliserade statliga niseringen skapade ett behov hos Svenska kyr- verken. Även om det tidigt fanns en nationell kan att manifestera sig i bruksorterna.26 Flera samordning var det först 1965 som polisväsendet namnkunniga arkitekter anlitades för att bygga förstatligades i Sverige. Samtidigt indelades lan- nya församlingskyrkor och begravningsplatser det i 119 polisdistrikt.20 Västerås tillhör de städer i de växande bruksorterna. Arkitektkontoret som först fick ett modernt polishus, färdigställt ELLT svarade för en av periodens mest omta- 1966 och ritat av Sven Ahlbom, en av Byggnads- lade kyrkliga miljöer, begravningskapellet och styrelsen ofta anlitad arkitekt.21 I Gävle invigdes skogskyrkogården i Gävle. Det uppdraget var 1972 ett polishus av arkitektkontoret ELLT, som ett resultat av en tävling 1954, men först 1965 med tiden blev något av experter på byggnader stod anläggningen så färdig att den kunde in- för polisen och rättsväsendet.22 De vikande kon- vigas.27 Som nyskapande måste arkitekten Rolf junkturerna under periodens senare del skulle Berghs vandringskyrkor nämnas, varav St Anna vändas med hjälp av offentliga arbetsplatser kyrka i Stråssa är en av två i Örebro län. En och utbildning. Myndigheter utlokaliserades, kyrka som har modern utformning men som till och i enlighet med Byggnadsstyrelsens normer material har en stark förankring i Bergslagsre- byggdes rationella kontorskomplex i bland an- gionen är kyrkan i Vikmanshyttan, uppförd efter nat Karlstad, Gävle och Borlänge. Regionala ritningar av Jaan Allpere 1962. Som intressant högskolor byggdes också enligt standardiserade framstår också ett av periodens tidiga exempel principer.23 på samverkan mellan kommun och kyrka i Bor- Det som kännetecknar de offentliga miljöer- länge. Kyrkan stod klar 1936 och ritades av John na i Bergslagen är framförallt att de är tillkomna Åkerlund som en mångfunktionell byggnad, där i ett gränssnitt mellan privat och offentlig eko- kyrkorummet har integrerats med församlingslo- nomi. Aktörerna, bruket, kommunen och fören- kaler och administrativa lokaler. Till sin gestalt- ingslivet har vävt samman sina insatser. Det tycks ning kan kyrkan betraktas som klassicistisk; ett ha funnits ett behov av att manifestera bruksor- konservativt drag fanns länge kvar i de moderna tens välstånd i påkostade publika miljöer, där kyrkliga miljöerna.28 material och konstverk fått uttrycka de regionala särdragen och anknytningen till närings- och arbetsliv.24 Det faktum att samhällena expande- Åter till Karlskoga rade över områden som tidigare inte varit be- När arkitekturhistorikerna började intressera sig byggda möjliggjorde omfattande inslag av parker för vardagliga miljöer i städer som Karlskoga och grönområden i stadsmiljöerna. mot slutet av 1960-talet var stadsomvandlingen Samverkan mellan bolag, kommuner och för- inne i ett nytt skede. Den småskaliga bebyg- eningsliv blev allt tydligare i mitten av 1900-ta- gelsen från bruksorternas tidiga expansionsfas let, men det blev också den byggnadsfunktio- uppfattades som saneringsmogen och svarade nella uppdelningen mellan dessa aktörer. Till varken mot stadsplanerarnas ideal eller mot bru- de kommunala byggnadsuppgifterna hörde, karnas behov. Anders Åmans artikel från 1968 förutom allmännyttans bostäder, administra- var en av de första i Sverige som lade ett bebyg- tion och samhällsservice, också bebyggelse för gelsehistoriskt perspektiv på en ort som prägla- kultur och sport. Kring de senare byggnadsupp- des av relativt ung bebyggelse. Det var besinning gifterna kunde kommun och privatföretagande och planering med respekt för platsens historia samverka. Samverkan mellan arbetarrörelse och som Åman efterlyste, i en situation då småskalig, kommuner förstärktes av socialdemokratins po- äldre bebyggelse i den centralt belägna Ekmans- litiska dominans. Ett tydligt exempel är Med- backen i Karlskoga skulle ersättas med storskalig borgarplatsen i Degerfors, där sambruk mellan kommersiell exploatering, samordnad med kom- kommunen, landstinget, arbetarrörelsen, bruks- munalt finansierad kulturverksamhet.29 företaget och kyrkan manifesterades.25 Hur beskrev då Anders Åman stadsmiljön

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 29 mia geijer

i Karlskoga? Först bör det poängteras att det omfattande grönområden som inkorporerades i knappast – titeln till trots – var Åmans syfte 1900-talets stadsplan uppmärksammades däre- att ge just Karlskoga en utförlig presentation. mot inte i hans kortfattade beskrivning.30 Karlskoga får i artikeln representera 1900-talets Karlskoga fick stadsrättigheter 1939. Genom stadsbildningar och det förändringstryck dessa stadsbildningen kunde bebyggelsen regleras och stod inför. Stadsplanen snarare än enskilda mil- kommunens och brukets intresse av en välord- jöer stod i fokus för Åmans beskrivning. Han nad bruksort med väl definierade funktioner noterar i första hand hur ortens bebyggelsestruk- tillgodoses. Självmedvetandet i den växande sta- tur är en följd av den historiska förutsättning den manifesterades i bebyggelsen, inte minst i som uppdelningen mellan bruksområdet, sock- de publika byggnaderna och de offentliga rum- enbildningen och senare municipalsamhället ut- men. Topografin och stadens tillkomsthistoria gjorde. Dessutom hade det sedan länge etablera- avspeglas i den oregelbundna stadsplanen, där de vägnätet resulterat i en utsträckt stad. Längs landsvägens gamla sträckning fortfarande är vägarna från Karlskogas centrala delar gruppera- läsbar. Karlskogas historia är intimt knuten till des bebyggelsen, inte i årsringar som i de äldre järnets ekonomiska status och produktionsför- städerna, utan i ”remsor”. Detta möjliggjordes, hållanden. Den världsliga maktens kontrollbe- enligt Åman, av att hela socknen i ett slag blev hov och kyrkans uppdrag gick hand i hand och en stad, vilket bidrog till att påfallande lantliga manifesterades genom sockenbildningen. Under miljöer fanns kvar som kilar mellan tätortsmäs- slutet av 1800-talet växte Bofors fram som en siga stråk av bebyggelse. Bland enskilda miljöer av landets viktigaste vapenproducenter, och 1887 var det Stadshuset som nämndes av Åman. De bildades ett municipalsamhälle med centrum

figur 3. Planen för Karlskoga ”city” antogs 1939, samma år som Karlskoga fick sina stadsrättigheter. Plankarta. Länsstyrelsen i Örebro.

30 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter

Figur 4. Gestaltningen av det blivande Stadshuset och Stadshotellet i Karlskoga samordnades med den nya cityanläggningen av arkitekten Sune Lindström. Förslag till entréfasad. Arkitekturmuseet.

vid kyrkbyn. I detta centrum dominerade han- tionellt inflytelserik presentation av svensk arki- dels- och samhällsfunktioner. Bortom brukets tektur som gavs ut 1950.33 och municipalsamhällets gräns var bebyggelsen Med Stadshuset som fond anlades ett cen- oreglerad.31 trum för den moderna staden med kommunala Den fysiska utgångspunkten för den nya byggnader och byggnader för handel och bo- stadsbildningen blev den gemensamma byggna- städer. Bebyggelsen grupperades kring ett torg, den för Stadshuset och Stadshotellet i Karlskoga, med tydlig ambition att med Sune Lindströms invigd 1939 och samtida med stadsrättigheterna. ord åstadkomma en ”city-karaktär” i kombina- Byggnaden svarade mot den nya tidens behov tion med en rationell trafiklösning. Miljön fär- och kan ses som ett slags motvikt till den gamla digställdes vid mitten av 1940-talet, och flera av sockenbildningen, som representerar en äldre de byggnader som kantar torget fick sin form av tids maktstruktur. Stadshuset blev en symbol för Lindström, som också svarade för planarbetet.34 demokratisk utveckling, vilket manifesterades i Den expanderande centrummiljön plane- byggnadens plan, med en stor öppen gård för rades som en modern förbindelse mellan den medveten samling och spontana samtal. Arkitek- gamla socken- och centrumbildningen i anslut- ten Sune Lindströms gestaltning av Stadshuset ning till kyrkan och den industriellt betonade innebar också det första, tydliga exemplet på delen av staden i öster. Det kombinerade tings- den samtida utvecklingen från en renlärig funk- och polishuset i hörnet av torget och Katrine- tionalism till ett bejakande av lokala och traditio- dalsgatan ritades av arkitekten Bjarni Sigurs. nella former och material. Huvudmaterialet är Byggnaden inordnar sig bland torgets övriga rött tegel, men vissa fasadpartier är täckta med byggnader, med kommersiella lokaler i botten- spån. Det för regionen typiska skiffermaterialet våningen, men franska balkonger och påkostade förekommer också, bland annat i det starkt mar- portar markerar att det är en offentlig byggnad. kerade taksprånget.32 Byggnaden är för övrigt ett I det inre understryks tingssalens funktion och av få exempel utanför Stockholmsområdet som regionens näringsbas av en monumentalmålning uppmärksammades i Sweden Builds, en interna- av Kristian Lundstedt.35 Torganläggningen anslöt

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 31 mia geijer

till en affärsgata med byggnader från det tidiga kärnan, byggdes också ett Folkets hus, som er- 1900-talet, ett område som av äldre Karlskoga- satte en äldre motsvarighet närmare bruksom- bor omnämndes som Ekmansbacken.36 rådet.39 Platsen dominerades tidigare av det så Till centrummiljön ansluter ytterligare ett of- kallade Blå huset, en monumental bankbyggnad, fentligt stadsrum, Ekmansdalen, en stadspark som uppfördes 1931 för Karlskoga härads spar- som ingick i Sune Lindströms plan och som ge- bank och som samtidigt rymde den kommunala staltades av stadsträdgårdsmästaren Carl Fredby. administrationen fram till Stadshusets invigning. Parken kantas av bostadshus, både lameller och Det nya Folkets hus började planeras redan i slu- villor. I övergången mellan de mer stadsmässiga tet av 1930-talet av Ville Tommos, arkitekt vid kvarteren och parken finns en liten paviljong- Kooperativa Förbundets arkitektkontor.40 Men byggnad – som ursprungligen rymde ett kafé den slutliga byggnaden uppfördes först efter – utformad av arkitekten Åke Porne.37 Stadsträd- andra världskriget och projekterades i ett nära gårdsmästare Fredby svarade också för anläg- samarbete mellan arkitekterna Erik Uppling och gandet av Östra kyrkogården, där Porne stod Eric Fylking samt konstnärerna Bror Marklund, för byggnadernas formgivning. I båda fallen var Armand Rossander och Göran Strååt. Konst- principen att integrera bebyggelse och grönska närsinsatserna accentuerar viktiga byggnadsde- genom skapande samverkan och tillvaratagande lar, riktningar och samband mellan ute och inne. av de naturgivna förutsättningarna.38 Konsten utgör samtidigt ett festligt inslag i den Vid Centralplan, i den andra änden av stads- platsbildning som uppstod mellan Folkets hus

figur 5. Karlskoga Folkets hus. Konstnären Armand Rossanders monumentalmålning ansluter till ett inom- hustorg, med vid utsikt över sjön Möckeln. foto: Mia Geijer.

32 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter och det Blå huset. Folkets hus form- och mate- rivning av den tidigare nämnda Ekmansbacken. rialrikedom utgör en halsbrytande kontrast mot Resultatet av centrumomvandlingen blev den bankens tunga palatsfasad.41 shoppinganläggning – K-Center – som invigdes Det nya Folkets hus invigdes 1953 och var en 1974. Därmed förändrades rörelsemönstren i mångfunktionsbyggnad i flera plan. I den anslu- Sune Lindströms centrumplan, samtidigt som en tande platsbildningen togs tomtens förutsätt- historisk struktur i staden raderades ut. Det var ningar tillvara genom terrasseringar och trappor. denna arkitekttävling som fick Anders Åman att Förutom föreningslokaler inrymde byggnaden fatta pennan för att diskutera stadsplaneringsfrå- ursprungligen ett KF-varuhus, stadsteater och gan i ”Städer som Karlskoga”.44 restaurang: Folkets hus innebar en förening av kulturliv, folkrörelse, arkitektur och konst. Bygg- naden kan ses som en materialisering av den Ett besök i Sandviken kulturdebatt som fördes i tiden av bland andra Genom sitt beroende av en stor industrikon- Alf Ahlberg och som tog upp vikten av balans cern speglar Sandviken på ett tydligt sätt den mellan det rationella och det irrationella – eller 1900-talsstad som beskrevs av Anders Åman det ”apolliniska” och det ”dionysiska” – i mänsk- som en produkt av järnhanteringens omstruktu- lighetens natur. Invändigt framträder detta i rering i det sena 1800-talet. När Högbo bruk samspelet mellan konstnärligt utformade väggar, flyttade till Sandviken och ombildades till Sand- golv, räcken å ena sidan och arkitekturens rika vikens bruk på 1860-talet hade bruksledningen ljusspel och kontrasterande rumsverkan å den en ambition att skapa ett mönstersamhälle. andra.42 Innanför bruksområdets staket uppfördes en Strax utanför stadens centrum anlades många regelbunden och enhetlig bruksbebyggelse. När publika miljöer och byggnader för offentliga Sandviken fick tågförbindelse 1875 satte den ändamål som illustrerar stadens betydelse: la- kommersiella utvecklingen fart. Utanför staketet sarettet, varmbadhuset och elverket tillkom alla växte en oreglerad bebyggelse fram, när hantver- under 1940-talet. Tillsammans med Östra kyr- kare och köpmän köpte tomter från de markä- kogården och krematoriet utgör de exempel på gande bönderna och började uppföra byggnader medvetet formade byggnader och miljöer, som för sina skilda verksamheter. Även om staketet ännu är relativt välbevarade. I samband med en revs en bit in på 1900-talet är det fortfarande en komplettering av bebyggelseinventeringen i slu- immateriell verklighet i Sandvikbornas medve- tet av 1980-talet uppmärksammades kulturmiljö- tande. Först 1912 bildades Sandvikens kommun, värdena i Karlskogas moderna bebyggelse. Flera och därmed inleddes en medveten planering av områden togs med i det som skulle bli kommu- den dittills oreglerade bebyggelsen utanför bru- nens natur- och kulturmiljöprogram, men något kets gräns. Via köpingstatus 1927 fick Sandviken politiskt beslut om att fastställa programmet fat- stadsrättigheter 1943.45 tades aldrig. Dokumentet har dock fungerat som Medan den äldre bruksbebyggelsens kultur- ett kunskapsunderlag för kommunens planering. historiska värde tidigt uppmärksammades har Trots detta har många av de områden som upp- det dröjt till de sista decennierna innan 1900-ta- märksammades i inventeringen förvanskats.43 lets bebyggelse betraktats som kulturhistoriskt Som i många andra orter av den här storle- värdefull. Arkitekten Lars Israel Wahlman ritade ken tog en ny våg av centrumomvandling fart kyrkan, som uppfördes 1931 med form- och ma- i slutet av 1960-talet. En arkitekttävling utlystes terialreferenser till medeltidens tegelarkitektur, och lockade 46 förslagsställare. Anordnandet av och kyrkan erkändes också tidigt som en bygg- en arkitekttävling vittnar om att stadens ledning nad av kulturhistoriskt värde. Detsamma gäller satte prestige i att upprätthålla ortens arkitek- Erik Alfred Hedins fornnordiskt inspirerade turtradition i samband med centrumområdets Valhalla, som uppfördes 1908 av bruksledningen omvandling. Det vinnande förslaget hade utar- som underhållningslokal för bruksarbetarna, ett betats av arkitekten Lars Bryde och förutsatte alternativ till Folkets hus.46

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 33 mia geijer

Sandvikens stadsplan präglas av en regelbun- Det ståtliga, vinkelformade Stadshuset från det utformad kvartersindelning i de centrala de- 1964 vänder sig mot en stenlagd torgbildning larna. Den framträdande offentliga bebyggelsen och speglar sig i en rektangulär vattenspegel. i Sandviken har tillkommit i ett senare skede än Stadshusbyggnaden är resultatet av en lång till- motsvarigheten i Karlskoga. Några av byggna- komstperiod; strax efter stadsbildningen påbör- derna var inte ens uppförda när Anders Åmans jades skissarbetet av arkitekterna Nils Ahrbom artikel publicerades 1968. Ett särdrag i Sandviken och Helge Zimdahl.48 Det var också Ahrbom är att de offentliga miljöerna bildar ett tydligt och Zimdahl som föreslog att Järntorget, som stråk, som binds samman av grönområden och anlagts 1928, skulle utgöra stadens administra- torgbildningar. Flera av de publika byggnaderna tiva centrum. Den slutliga byggnaden projekte- är koncentrerade till Järntorget, som genom sin rades av Sven Wranér, stadsarkitekten i Gävle. karaktär av ortens administrativa centrum bildar Stadshuset, med sina marmorklädda fasader, en motvikt till det industriella området kring vittnar om den nya stadens arkitektoniska ambi- bruket. Vid torget finns också kvartersbebyggel- tioner vid 1900-talets mitt. Byggnadens karaktär se, ritad av arkitekten Ralph Erskine på 1960-ta- är lätt, nästan som en paviljong i två våningar let, som innehåller en blandning av bostäder, med stora, rektangulära fönsteröppningar med butiker och andra lokaler. Erskines kvarter utgör bröstningar i teak. Huvudentrén markeras av en en del av den kommersiella centrumbildningen högbyggnad, där marmorn har fått en konstnär- i Sandviken. Butikerna ligger grupperade kring lig bearbetning i huvudvåningen.49 ett mindre salutorg, som fått en arkitektonisk ge- Snett emot Stadshuset, vid Järntorgets östra staltning genom skärmtak, som i sin tur hänger ända, ligger Sandvikens Tingshus, ritat av arki- i de för kvarteret utmärkande hammarliknande tekten Ingemar Bergman och uppfört i mitten av betongbalkarna.47 1970-talet, i slutskedet av brukssamhällenas in-

figur 6. Skissförslag till stadshus i Sandviken, utfört av arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdahl. Arkitekturmuseet.

34 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter dustriella expansionsfas. Tingshuset ligger något ritningar av arkitekten Gösta Åberg, som ett par indraget från torgbildningen, och huvudentrén år tidigare också ritade Bessemerskolan nordost nås via en stenramp. Dess allvarliga och slutna om centrum.51 Till skillnad från de referenser till fasad kontrasterar mot det ljusa Stadshuset. Fa- regional arkitektur och materialtradition som sadmaterialet är mörkrött fasadtegel. Att teglet präglar motsvarigheten i Karlskoga är Sandvi- endast är fasadmaterial understryks av de deko- kens Folkets hus en byggnad som återspeglar rativa förbanden mot torget. Dess rektangulära en internationell arkitekturströmning. Tillsam- grundform har brutits upp genom att mindre mans exemplifierar dessa folkrörelsebyggnader byggnadsdelar med rundade hörn har adderats. förskjutningarna från det regionala till det in- I byggnaden inreddes också lokaler för skatte- ternationella som utgångspunkt för den svenska myndigheten och kronofogden. Granne med arkitekturen under efterkrigstiden.52 tingsrättens byggnad finns polisens och åklagar- Även i Sandviken utgör parker och grönom- myndighetens lokaler. Tingsrätten i Sandviken råden viktiga inslag i det offentliga rummet. Den lades ned 2004 och utgör därmed ett exempel nämnda Jansasparken binder samman det of- på hur förändringar i de administrativa systemen fentliga rummet från Järntorget till Folkets hus. påverkar bruket av offentliga byggnader.50 Parken fungerar samtidigt som en länk mellan Ett par kvarter närmare bruket ligger Folkets det arkitektoniskt ordnade torget och den till hus, som vänder sin betongfasad mot Jansaspar- synes vildare naturen upp mot Kyrkåsen, som ken. Den stränga fasaden samspelar med par- visuellt avgränsar Sandvikens centrala delar åt kens mjuka former och med vattenkaskaderna i öster. Väster om kyrkan förstärker de högvuxna den centralt belägna fontän som kan represente- träden kyrkobyggnadens nationalromantiska ka- ra den tämjda naturen i det rationella samhället. raktär, medan kyrkogården i övrigt är stramare Folkets hus i Sandviken stod färdigt 1971 efter gestaltad. I Järntorgets förlängning i väster finns figur 7. I Stadshusets fullbordade plenisal, gestaltad av arkitekten Sven Wranér, utgör fondväggen i slaggsten en påtaglig påminnelse om järnhanteringens betydelse för Sandviken. foto: Olle Norling. Upplandsmuseet.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 35 mia geijer

ännu ett grönområde, som via promenadstråket derna bebyggelse som är kopplad till Ralph längs kanalen sätter torget i förbindelse med Erskine. Stadshuset har efter fasadrenoveringen Stadsparken, som rymmer en scen för offentliga fått en fasadbelysning, för att bidra till en trygga- evenemang. Jämfört med Karlskoga är Sandvi- re stadsmiljö men också för att lyfta fram själva kens grönområden mångskiftande i sitt uttryck, byggnaden. Men ännu är det långt till att ta ett de representerar rester av bruksarbetarnas nytto- helhetsgrepp om stadsbilden som kulturmiljö. och prydnadstäppor, välordnade parkanlägg- ningar, tuktad natur och stora områden utan fastare struktur. Vardag i Degerfors Sandviken saknar liksom Karlskoga politiskt Degerfors bruk har sitt ursprung i 1650-talet och antaget kulturmiljöprogram, men en byggnads- en tradition som förknippas med bruksbildning- inventering genomfördes 1976. Inom bruksom- arna vid Björkborn och Bofors i Karlskoga. År rådet, som ägs av Sandvik AB, har en inventering 1912 bildades Jannelunds municipalsamhälle un- genomförts av Länsmuseet i Gävleborg som lig- der Karlskoga kommun. 1925 blev Degerfors en ger till grund för förhandlingar om vad som bör egen kommun och från 1943 blev centralorten bevaras inom bruksområdet. Kommunens avsikt en köping. Liksom Karlskoga och Sandviken är att fullfölja 1900-talets kvalitetsmedvetande växte hantverks- och handelsbebyggelse fram vid vid uppförande av ny bebyggelse i Sandvikens sidan av brukets redan etablerade bostadsområ- centrum. Men inte sällan sker nytillskotten på den för arbetare. Den första torgbildningen låg i bekostnad av att viktiga länkar i ortens byggnads- Jannelund, inte långt från bruksområdets entré, historia rivs – byggnader från 1900-talet som re- mellan järnvägen och församlingshemmet, en presenterar just den kvalitetstradition man säger nationalromantiskt inspirerad byggnad i mörkt sig vilja upprätthålla. Länsstyrelsen i Gävleborgs tegel från 1919. Under järnvägen finns en tun- län för löpande samtal med Sandvikens kom- nel, som länge var den enda centrala förbindel- mun för att uppmuntra hänsynstagande till de sen mellan stadsdelarna Jannelund och Kanada befintliga värdena genom den kommunala pla- (med betoning på mellersta stavelsen), söder neringen. Men hittills har kommunen avböjt att respektive norr om järnvägen. Den äldre bebyg- utvidga riksintresseområdet till att även omfatta gelse som omgav den första torgbildningen revs den centrala staden.53 på 1970-talet för att ersättas med hyreshus. Det Samtidigt tycks ändå värderingen av 1900-ta- enda som minner om att detta tidigare var or- lets bebyggelse ha vaknat till liv i Sandviken. tens centrum är en öppen parkeringsyta.54 Kommunen har börjat marknadsföra den mo- Med köpingstatus 1943 inleddes flytten av Degerfors publika och administrativa centrum till sitt nuvarande läge. I Degerfors symboliseras det nära samröret mellan folkrörelse, kommun och kooperation i mitten av 1900-talet av att Folkets hus och Stadshuset – Medborgarhuset – utgör två sidor av stadens nya torg: Medbor- garplatsen. Platsbildningen började anläggas på 1940-talet. Namnet är inspirerat från Södermalm i Stockholm, där Södra bantorget tidigare hade fått samma namn. Medborgarhuset invigdes 1949 och innehöll då lokaler för både kommu- nal och kyrklig förvaltning och dessutom lands- tingets tandklinik. Medborgarhuset och Folkets

figur 8. Medborgarplatsen i Degerfors tillkom under 1940-talet. foto: Degerfors hembygdsförening.

36 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter

figur 9. Den kombinerade teater- och biografsalongen i Folkets hus i Degerfors är ännu välbevarad, med ursprunglig ridå. foto: Olle Norling. Upplandsmuseet. hus hade också ett funktionellt samband. Fol- väggar och tekniska installationer. Till och med kets hus möteslokaler fungerade nämligen som ljusknapparna ingår i kompositionen. lokaler för den kommunala mötesdemokratin.55 Degerfors bebyggelse präglas inte i huvudsak Folkets hus i Degerfors stod klart 1958 och av de välkända arkitekternas närvaro och av stor- ritades av samma arkitekter som i Karlskoga: slagna arkitektoniska höjdpunkter, även om det Erik Uppling och Eric Fylking. Men byggnaden finns undantag. Kanske skulle Degerfors snarare har en väsentligt stramare karaktär än sin syskon- än Karlskoga ha gjort skäl för Anders Åmans byggnad i Karlskoga. De stora fönsterytorna i karakterisering: ”Det är så här Sverige ser ut”.56 biograf- och teaterdelen spelar huvudrollen, och Men den medvetna satsningen på en offentlig den centrala funktionen markeras ytterligare av miljö för att spegla bruksortens medborgaranda konstnärliga inslag i form av en lysande turkos gör Degerfors centrumbildning anmärknings- mosaik, med ståldekor i band över denna del av värd. Bergslagssatsningen har också lyft fram or- fasaden. Medan de monumentala byggnaderna ten som besöksmål. Till skillnad från Karlskoga i Karlskoga uppförts i rött tegel har gult tegel och Sandviken finns ett politiskt antaget doku- valts i Degerfors. Det gula fasadteglet binder ment, som ligger till grund för planering och samman Folkets hus med det strama Medbor- hantering av kulturmiljöerna.57 garhuset. Folkets hus inre knyter an till lokala material, marmor och järn. Teater- och biograf- Kulturmiljövården och bruksorter- salongen är påtagligt välbevarad, med ursprung- lig ridå. Byggnadens största konstnärliga tillgång nas moderna bebyggelse är kanske den färgflödande målningen i entrén, Tanken att systematiskt bevara fysiska uttryck utförd av Uno Vallman. Målningen täcker både för historiska skeden i form av bebyggelse från

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 37 mia geijer

historiska epoker uppkom som en reaktion historisk kunskap som utgångspunkt för ny be- på den föränderlighet som kännetecknade det byggelse. Andra ville aktivt separera gammalt framväxande moderna samhället. I Sverige slår från nytt – en funktionell planering också för tanken rot på allvar under 1800-talet. Normer kulturarvet.58 för vad som uppmärksammades och skyddades En annan faktor som sannolikt bidrar till svå- var ålderdomlighet, konstnärlighet, traderad righeten att verka för ett skydd och bevarande i hantverkskunskap samt unicitet, med betoning den traditionella kulturmiljövårdens anda är de på det nationella i kombination med den lantli- moderna miljöernas skala. Med de stora institu- ga högrestånds- och allmogebebyggelsen. Dessa tionsbyggnader som uppfördes från 1800-talets faktorer är fortfarande i hög grad normerande senare hälft och med de framväxande brukssam- och i denna tradition ligger förmodligen kärnan hällenas enhetligt planerade bebyggelsebestånd till varför det moderna samhällets kulturarv har under 1900-talet växer de kulturhistoriska mil- haft svårt att göra intåg i det byggnadsbestånd jöerna till en omfattning som är både tekniskt som skyddas genom kulturmiljövårdens arbete. och ekonomiskt svår att hantera inom ramen för Bergslagens moderna bebyggelse uppfördes de traditionella bevarandesystemen. Även om under den period vars föränderlighet bevaran- det naturligtvis finns motsvarande problem be- detanken vände sig mot. Den representerar en träffande de äldre kulturmiljöerna är ett typiskt period präglad av modern byggnadsteknik i drag för de moderna miljöerna att de utgörs just kombination med normstyrd ingenjörskunskap av större områden av enhetligt tillkommen be- som tillsynes är repetitiv, urban och internatio- byggelse, som också rymmer inslag av medve- nell. Inom den generation arkitekter som stod tet utformade gatumönster och trafikapparater, bakom tillämpningen av funktionalismen som centrumanläggningar med blandade funktioner, arkitekturmodell tog många aktivt avstånd från konstnärliga inslag, parker och grönområden.

figur 10. Ekmansdalen i Karlskoga ingick redan i arkitekten Sune Lindströms plan för området, och de natur- liga förutsättningarna utnyttjades skickligt av stadsträdgårdsmästaren Carl Fredby. Parken är ett exempel på medveten samordning mellan offentlig miljö och privat bostadsbebyggelse som ställer stora krav på samord- nade strategier för skydd och bevarande. foto: Mia Geijer.

38 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter

Få av de drygt 2 100 bebyggelsemiljöer som Andra miljöer skapades av Svenska kyrkan och är skyddade som byggnadsminnen representerar folkrörelserna. det moderna Sveriges framväxande institutioner Samtliga kommunala, offentliga byggnader i och ännu färre är exempel på efterkrigstidens Karlskoga, Sandviken och Degerfors har föränd- arkitektur.59 Situationen är ännu tydligare inom rats på ett sätt som sannolikt inte varit möjligt beståndet av statliga byggnadsminnen.60 Bland om de hade varit skyddade och uppmärksamma- landets nära 1 700 riksintressen finns ett litet an- de som kulturmiljöer. Det gäller också de folk- tal miljöer som kan karaktäriseras som moder- rörelsekontrollerade byggnaderna. Även torg- na. Men riksintresset i sig innebär inget formellt och parkmiljöer som samkomponerats med de skydd. De mer organiskt tillkomna moderna mil- offentliga byggnaderna utsätts idag för omfat- jöerna, så som de centrala delarna av Sandviken tande förändringar. Parker och grönområden eller Karlskoga har sällan uppmärksammats i ett omskapas ständigt, dels för att de består av le- helhetsperspektiv. Varken kommuner, länsstyrel- vande material och dels för att modets växlingar ser eller staten har i större utsträckning verkat skiftar snabbt i offentliga planteringar. Men det för det moderna kulturarvets bevarande utanför är ännu få som försvarar de arkitektoniska och storstäderna, trots att frågan har varit aktuell åt- kulturhistoriska värden som dessa miljöer repre- minstone den senaste tioårsperioden och trots senterar. De tillgängliga skyddsinstrumenten har att det är till den moderna bebyggelsen som de av flera skäl inte tagits i anspråk. Från kommu- flesta människor i dagens Sverige kan relatera nalt håll kan oviljan att tillgripa detaljplanering sina erfarenheter. En tydlig illustration av trög- i skyddssyfte förklaras genom att planering är heten i att infoga de moderna kulturmiljöerna en kostsam process, som snarare tillgrips för i vad som även utanför kulturarvsförvaltningen att förändra än för att bevara. Det finns också betraktas som kulturhistoriskt värdefullt är den en rädsla för att ersättningsanspråk kommer att kommunala hanteringen av dessa miljöer. De ställas om skyddsbestämmelser införs. moderna miljöerna är sällan säkerställda genom De miljöer som här har presenterats utgör det skydd de kan få genom plan- och bygglag- bara ett litet utsnitt ur en ansenlig mängd i Berg- stiftningen.61 slagen. Kunskap saknas om den totala omfatt- Vid sidan av storstäderna var det framför­ ningen av bebyggelsemiljöer från efterkrigstiden. allt i framgångsrika industriorter, exempelvis i I inventeringar av bebyggelsen har ofta samban- Bergslagen, som det fanns resurser att omsätta den mellan byggnaderna och de offentliga rum folkhemstanken i form av konkret bebyggelse. de ingår i försummats. Förklaringen ligger till Ambitionerna delades av politiker, industriföre- en del i inventerandets metodik. Dessutom sak- trädare och arkitekter. Resurser fanns i form av nas många gånger de moderna miljöerna i de kapital och kunskap, men det fanns också be- bebyggelseinventeringar som i huvudsak genom- hov av att hävda och marknadsföra dessa orter fördes fram till 1990-talet, och inventeringarna för att locka arbetskraft, inte bara från andra är sällan analytiska till sin natur. Arbetssättet delar av Sverige. De växande brukssamhällena och resurserna för kulturmiljöarbetet gör att var en del av en urbaniseringsprocess, som ska- brett upplagda bebyggelseinventeringar sällan pade nya befolkningscentra. Arbetskraften häm- utförs idag, och sannolikheten att reviderande tades först från landsbygden, där jordbrukets inventeringar kommer att genomföras inom den mekanisering gav ett arbetskraftsöverskott, som närmaste tidsperioden är inte stor. Det ökade senare kompletterades genom aktiv rekrytering intresset för modern bebyggelse har dock inne- från utlandet.62 1900-talets nya stadscentrum burit att viktiga punktinsatser genomförts inom förutsatte moderna offentliga miljöer och sam- några bebyggelsekategorier. För att tillgodose hällsnyttiga anläggningar. Exemplen visar att grundläggande kunskapsbehov behövs också en det fanns en medveten omsorg om de offent- professionell arkitekturhistorisk beskrivning av liga miljöernas utformning. Många anläggning- dessa miljöer, och en sådan beskrivning måste ar uppfördes i samverkan mellan olika aktörer. samtidigt sätta de svenska brukssamhällena i ett

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 39 mia geijer

internationellt perspektiv. Hur står sig bruks- miljöer, som också inkluderar gator och torg- samhällena i förhållande till de nya städer som bildningar, parker och grönområden. I vissa fall samtidigt byggdes i anslutning till engelsk och samverkade landets främsta arkitekter och sam- tysk kolindustri, eller till medvetet gestaltade or- hällsplanerare med bruksledningar och kommu- ter som exempelvis industrijätten Olivettis sats- ner vid tillkomsten av den nya bebyggelsen, och ning på La Martella i det fattiga Syditalien?63 de sociala ambitionerna var långtgående. Många Det växande intresset för den moderna ar- miljöer utgör gränssnitt mellan det offentliga och kitekturen har en tendens att begränsa sig till det privata livet, där konstnärliga utsmyckningar fasaderna. Att fokus ligger på storstadsbebyg- – självständiga eller arkitekturbundna – är fram- gelse är också tydligt i de redan utförda forsk- trädande och betydelsebärande inslag. ningsinsatserna. Vidare kan den moderna kanon De undersökningar av 1900-talets stadsmiljö- som utbildats under 1900-talet ifrågasättas: Bör er som Anders Åmans uppmanade till har bildat en sådan kanon spegla den bebyggelsehistoriska utgångspunkten för den här artikeln, med avsikt utvecklingen i hela landet, enstaka byggnadsverk att vidga framförallt synen på den offentliga be- för en ekonomisk och kulturell elit i storstads- byggelsen i de aktuella exemplen. Eva Vikström miljö – eller kanske både och? Finns det byggna- har också i ett mer omfattande arbete antagit der och miljöer som ännu inte har ”upptäckts”, Anders Åmans utmaning att studera de moderna eftersom de ligger så långt från de centra där en miljöerna i Bergslagens bruksorter. Men mycket arkitekturhistorisk kanon utbildas? 64 arbete återstår för att ge en tillfredsställande kunskapsbas i ett bredare bebyggelsehistoriskt perspektiv. Undersökningar av i vilka samman- Slutord hang bebyggelsen har tillkommit men också hur, Är då Bergslagens bruksorter relevanta som ob- varför och av vilka den offentliga bebyggelsen jekt för bebyggelsehistorisk forskning i dag? Som brukats – och hur bruket förändrats – skulle ge vi har sett uppfördes under 1900-talets välfärdsår värdefulla underlag för förmedling av berättelser en stadsbebyggelse i Bergslagen med långt drivna om Bergslagens offentliga miljöer. ambitioner både för bostäder och offentliga mil- En avgörande faktor för att kunna betrakta jöer. De speciella förutsättningarna i regionen, den moderna offentliga bebyggelsen som kul- med en renodlad näringslivsstruktur, domine- turarv är ett motsvarande intresse också utan- rad av ett fåtal lokala aktörer, har åstadkommit för kulturarvsförvaltningen. Få har idag minnen särskilt intressanta resultat i form av offentliga knutna till de äldre kulturmiljöerna i Bergslagen annat än som utflyktsmål. Det offentliga livet utspelar sig sedan decennier på mötesplatser i form av kommunalhus, bibliotek, kultur- och folkrörelsebyggnader, skolor, gator, torg och stadsparker som alla är anlagda under 1900-ta- let. Till dessa bebyggelsemiljöer knyts utövande av levande kulturhistoria.65 Med en kulturpolitik som understryker rätten till delaktighet i och bruk av kulturarv är rätten till vidgade berättel- ser om dessa miljöer grundläggande. Internatio- nell forskning pågår på området: I spåren av en självkritisk granskning av vad den australiensiska

figur 11. Konstnärlig utsmyckning utgör ett framträ- dande inslag i många offentliga miljöer, här i form av Uno Vallmans färgflödande målning i Degerfors Folkets hus. foto: Mia Geijer.

40 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter kulturarvsteoretikern Laurajane Smith har kallat samhällsplanerare, kulturmiljövårdare och entre- authorized heritage discourse, pågår sökandet prenörer i de berörda länen. Genom att sprida efter nya metoder för analys av kulturhistoriska kunskap till flera aktörer om det kulturarv som värden, där kulturmiljöerna som berättelsebä- 1900-talets bruksorter representerar, och de be- rare får ökad betydelse på bekostnad av traditio- rättelser som kan knytas till dessa miljöer, kan nella kulturvetenskapliga metoder.66 förhoppningsvis intressekonflikter överbryggas.68 Sådana berättelser skulle också kunna för- De politiska målen för kulturarvsförvaltning- medla andra teman än de som rör arkitekturens ens verksamhet framhåller vikten av att ta fram fysiska uttryck. De strömningar som låg bakom och förmedla kunskap om de miljöer där män- bebyggelsens tillkomst har studerats som en- niskor lever och verkar. Visserligen viker befolk- skildheter men alltför sällan behandlats i sam- ningstalen i Bergslagen, och andelen äldre ökar, manhang med de bebyggelsemiljöer som ramat men konjunkturernas skiftningar utesluter inte in olika samhällsrörelser, möjligen med undan- en stabilisering.69 Ett erkännande av de moderna tag av Folkets hus. Inte bara den ekonomiska stadsmiljöernas betydelse i berättelsen om Sveri- framgångens miljöer utan också välståndets av- ges ekonomiska och sociala historia kan bidra igsidor skulle kunna lyftas fram, liksom de grup- till en förändrad syn på dessa miljöer, både för per som ännu exkluderas ur berättelserna om dem som bor där och för den tillfälliga besöka- det moderna Sverige. Det regionala välståndets ren. Ett sådant erkännande ställer krav på ökade grund var Bergslagens förmåga att tillgodose resurser för kunskapsuppbyggnad, både för att 1900-talets behov av malm, stål och verkstads- ge en bredare bild av vad miljöerna represente- produkter för såväl krigsindustri som fredligt rar och för att möjliggöra vård och förvaltning samhällsbygge. Därmed bidrog Bergslagen ock- av de aktuella objekten. Sådana resurser kan ses så i väsentlig grad till den ekonomiska tillväxten som en investering i regional utveckling i form ur ett nationellt perspektiv. Bilder av bildade av kulturturism, som skapar möjligheter för och fysiskt vältrimmade arbetare och driftiga människor att även i fortsättningen ha sin kultu- ingenjörer, som med sina familjer befolkade de rella och ekonomiska bas i Bergslagen. moderna stadsmiljöerna, dominerar ännu berät- telserna om Bergslagens bruksorter.67 Ytterligare ett argument för forskning kring Bergslagens moderna, offentliga bebyggelse är att den kan bidra till social och ekonomisk ut- veckling. Med det argumentet som grund bedri- ver kulturmiljövården den så kallade Bergslags- satsningen. Här är inriktningen att ta tillvara möjligheten att öka intresset för de moderna stadsmiljöerna som resurs för en arkitekturin- riktad kulturturism. Kunskapsuppbyggnad och mia geijer är fil. dr i arkitekturhistoria med förmedling av berättelser är nödvändiga för att inriktning på restaurering och kulturarvsförvalt- utveckla Bergslagens moderna arkitektur till en ning. Hon är utbildad som bebyggelseantikvarie del av kulturarvsturismen. Satsningar görs på vid Göteborgs universitet och har genomgått vi- guidematerial för arkitekturturism i samverkan dareutbildningar i restaurering och byggnadsvård med länsstyrelserna i området. Här finns dock vid CTH, KKH och KTH. Geijer är yrkesverksam en tendens till intressekonflikter: Bör kunskaps- som antikvarie vid länsstyrelsen i Örebro län och förmedling och kulturarvsbruk inriktas mot den medlem av Bergslagssatsningens FoU-grupp. tillfälliga besökaren eller mot dem som bor i [email protected] lokalsamhällena; och hur kan demokratiska Länsstyrelsen i Örebro län kulturarvsprocesser initieras? Inom Bergslags- Plan & Kultur satsningen genomförs seminarier riktade till 701 86 Örebro

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 41 mia geijer Noter tion av nya produktionsmetoder. Ett mindre antal bruk och brukskoncerner växte fram och tog marknadsande- 1 Åman 1968, s. 13. lar på bekostnad av mindre aktörer. Många bergsmans- 2 Bergslaget är huvudman för Bergslagssatsningen och be- hyttor köptes upp av bolagen, medan mindre järnbruk står av en sammanslutning av 24 kommuner i regionen övergick till massa- och sågverksindustri. Under 1920- Bergslagen. De länsstyrelser som deltar i Bergslagssats- och 1930-talen bidrog den internationella ekonomiska ningen är Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och krisen till att efterfrågan på järn- och stålprodukter Gävleborg. sjönk. Det ledde i sin tur till konkurser men också till 3 Beskrivningarna av de tre orterna bygger delvis på ti- en omstrukturering bland de företag som kunde parera digare forskning och personliga besök i de aktuella krisen. Det var i anslutning till dessa företagsetablering- bruksorterna. Åren 1988–89 arbetade jag med uppdra- ar som 1900-talets järnbrukssorter växte fram. Se Nisser get att tillsammans med parkingenjör Sif Eklund ta fram 1988, s. 89, samt af Geijerstam 2008, s. 11. underlag för ett bevarandeprogram för bebyggelse och 19 Se Geijer 2004, s. 103. grönområden i Karlskoga kommun. Arbetet resulterade 20 Idag motsvarar varje län ett polisdistrikt. i skriften Natur och Kultur i Karlskoga, 1989. Genom 21 Se Byggnadsstyrelsen 1918–1993, 1994, s. 188. långvarigt arbete i Örebro län är jag också väl förtro- 22 Se Caldenby 2000, s. 33 f. gen med Degerfors. Mitt första och hittills enda besök i 23 För närmare redogörelser för Byggnadsstyrelsens bygg- Sandviken gjordes i samband med Bergslagssatsningens nadsverksamhet under perioden, se At förse Riket med seminarium 2010, då jag deltog som föreläsare på temat beständige och prydlige Byggnader, 1969, Byggnadssty- ”Modernismen i Bergslagen − vilka miljöer talar vi om?”. relsen. Byggnadsverk och verksamhet, 1983, samt Bygg- 4 Se Boken om Bergslagen – resa i en levande historia, nadsstyrelsen 1918–1993, 1994. 1988. Jämför Jakobsson 2009, s. 55 ff. 24 I Karin Arvastsons och Cecila Hammarlund-Larssons 5 Se Fram träder Bergslagen – nytt ljus över gammal re- bok Offentlighetens materia fastställer författarna vissa gion, 2009. karakteristiska drag för offentlig arkitektur; professio- 6 För en beskrivning av konsthistorieämnets förändring i nell formgivning, varaktighet, värdebeständighet, exklu- Sverige under 1960-talet och förhållandet till bebyggelse- sivitet med dyrbara material som håller länge och tål att historisk forskning, se Åman, 2000. användas av många. Dessutom ingår ofta konstnärliga 7 År 1860, då järnhanteringen stod inför en omstrukture- insatser av mer eller mindre monumentalt slag; se Ar- ring, bodde 13,7 % av befolkningen i tätorter. För 1930 vastson & Hammarlund-Larsson 2003, s. 164, Betän- var samma siffra 48,5 %, och 1970 hade andelen stigit kande 1982/83:KrU24, s. 43, samt Löfgren 2011, s. 546. till 81,4 %. Se Statistiska meddelanden. Tätorter 1995, 25 Se Vikström 1998, s. 187 ff. 1996, s. 8. 26 För befolkningsomflyttningar i Sverige under efterkrigs- 8 Se Lynch 1960, Jacobs 1961, Benevolo 1963, samt Rossi tiden, se Hansen 2008. 1966. 27 Se Caldenby 2000, s. 18 f. 9 Se Åman, 1981, s. 139 ff. Jämför Caldenby 2004, s. 23. 28 För en mer ingående beskrivning av dessa kyrkor, se Gregor Paulsson tillhörde de ledande idébildarna i den Illerstad 1990. svenska funktionalismen. Genom sin verksamhet inom 29 Se Åman 1968. Svenska Slöjdföreningen, som docent vid Stockholms 30 Se Åman 1968, s. 18. högskola och slutligen som professor i konsthistoria vid 31 Avsnittet bygger på Svenska län III, 1949, Natur och Uppsala universitet hade Paulsson en inflytelserik po- kultur i Karlskoga, 1989, samt Vikström 1998. sition vid mitten av 1900-talet. Anders Åman började 32 Se Örn 2007, s. 32, Rudberg 1998, s. 108, samt Natur sina konsthistoriska studier i Uppsala 1957, året efter att och kultur i Karlskoga, 1989, s. 171 f. För en samtida Paulsson lämnat sin professur. För Gregor Paulsson som presentation av byggnaden, se Lindström 1940 och konsthistoriker, se Pettersson (Hayden) 1997. Lindström 1941. 10 Åman 1968. 33 Se Kidder Smith 1950. Jämför Caldenby 2004, s. 22. 11 Se Bergslagen: arbetsplatser och bostäder under hundra 34 Länsstyrelsen i Örebro, Länsarkitektkontoret, planbe- år, 1983. skrivning av Sune Lindström 1937. Lindströms plan för 12 Se Nisser 2002. centrumområdet antogs slutligen i augusti 1939. 13 Se Nisser 2001. 35 Sedan ytterligare ett nytt tingshus uppfördes i Karlskoga 14 Se Vikström 1998, s. 155 f. 1985 har byggnaden använts av den kommunala förvalt- 15 Frågan om avsaknaden av offentliga byggnader från mo- ningen. dern tid har behandlats i Kulturfastighetsutredningen, 36 Bebyggelsen revs i samband med genomförandet av 2009, och är brännande aktuell. Beträffande statligt cent­rumomvandlingen vid 1970-talets början. ägande och förvaltning av kulturfastigheter har nyligen 37 Se Natur och kultur i Karlskoga, 1989. en utredning presenterats: Staten som fastighetsägare 38 Carl Fredby anställdes som stadsträdgårdsmästare i och hyresgäst, SOU 2011:31. Karlskoga 1941, se Bucht 2000, s. 197 ff. 16 Se Acceptera, 1931, s. 23. 39 Bruket hade för övrigt ett alternativt samlingshus med 17 Se Isacson 2007, s. 207 ff. konsert- och gymnastiksal redan 1908, kanske med in- 18 Vid mitten av 1800-talet påbörjades en strukturomvand- spiration från Cassels donation i Grängesberg. Bygg- ling inom järnhanteringen. Genom införandet av aktie- nader för arbetares bildning uppfördes vid denna tid bolagslagen 1848 kunde kapital slussas in för introduk- runt om i landet av filantroper och bruksledningar med

42 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter

ambitioner att erbjuda alternativ till arbetarrörelsen; 61 Projektet ”Räkna Q” syftar till att i miljömålsövervakan- se exempelvis Björk 2009, Ahlberg 1950. Stadens kul- de syfte undersöka hur kommunerna skyddar estetiska turella ambitioner märks också i en byggnad i Folkets och kulturhistoriska värden genom planbestämmelser hus omedelbara närhet. En liten flygelbyggnad till den och har hittills genomförts i 6 län. Det kunde snart äldre tingshusbyggnaden bevarades och byggdes om till konstateras att modern bebyggelse i stor utsträckning konsthall, invigd 1946. saknar det skydd som PBL kan ge. 40 Se Brunnström 2004, s. 106. 62 Se Hansen 2008, s. 143 ff. 41 Se Natur och kultur i Karlskoga, 1989, s. 171. 63 Se Söderqvist 2008, s. 90. 42 Se Ahlberg 1950; jämför den välkända debatten om 64 Jämför Caldenby 2004. Apollon och Dionysos i tidskriften Byggmästaren under 65 Jämför avsnittet om Castleford i Smith 2006. senare delen av 1940-talet. Ahlberg var filosof och folk- 66 Se Smith 2006, samt Ashgate Research Companion to bildare. Sedan 1930-talet var han rektor för Brunnsviks Heritage and Identity, 2008. Med inspiration från inter- folkhögskola i Ludvika kommun. Han var också bror till nationella förebilder togs en sådan urvalsmetod fram av arkitekten Hakon Ahlberg. Brödernas samarbete kring Riksantikvarieämbetet och tillämpades av Statens fastig- skapandet av den fysiska miljön i Brunnsvik kan också hetsverk på uppdrag av regeringen i den så kallade Kul- ses som en manifestation av sambandet mellan folkbild- turfastighetsutredningen, 2009. Inom Riksantikvarie­ ning, konstupplevelse och byggd miljö. ämbetet pågår för närvarande ett projekt som syftar till 43 Se Natur och kultur i Karlskoga, 1989. att skapa riktlinjer för urval och värdering. I praktiken 44 Se Åman 1968. Ursprungligen innehöll K-Center även tillämpas redan sådana metoder inom många av kultur- kulturell verksamhet i form av bibliotek. arvsförvaltningens institutioner, med varierande fram- 45 Se Vikström 1989, s. 200. gång. 46 Se Vikström 1998, s. 200 ff. Kyrkan, vars första grund- 67 Se Jakobsson 2009, s. 56. sten lades av Nathan Söderblom, ersatte en provisorisk 68 Bergslagssatsningen har medverkat som finansiär vid två träkyrka från 1877 med ursprung som missionskapell; seminarier om Bergslagens moderna kulturarv, Sand- se Verk av L.I. Wahlman, 1950. För Valhalla, se även viken 2010 och Degerfors-Karlskoga 2011, samt bidrar Internetkällor: Järnriket, Valhalla. tillsammans med flera länsstyrelser med finansiering till 47 Mer uppmärksammade byggnader av Erskine i Sandvi- projektet ”Bergslagens moderna mötesplatser” 2011. Se kentrakten är annars Nya Bruket och bostadsbebyggel- även Internetkällor: Bergslagssatsningen. sen i den närbelägna bruksorten Gästrike-Hammarby; 69 Se Karlsson 2010. se Åhrén 2008, 2010. 48 Se Zimdahl & Berg 1948, s. 121 f. 49 Se Vikström 1998, s. 210. Sedan 2009 är Ekebergsmar- Käll- och litteraturförteckning morn utbytt mot ny importerad marmor; originalsten finns fortfarande i polerad form i de invändiga publika Otryckta källor ytornas golv, se Internetkällor: Ekebergsmarmor från Arkitekturmuseet, Stockholm Närke i Sandvikens stadshus. Helge Zimdahls samling: Ritningar och skisser till Stadshu- 50 Se Internetkällor: Bebyggelseregistret. För närvarande set i Sandviken. hyrs Tingshuset ut för kontorsändamål. I huset finns Sune Lindströms samling: Ritningar och skisser till Stadshu- också en daghemsavdelning. set i Karlskoga. 51 Se Vikström 1998, s. 211. 52 I direkt anslutning till Folkets hus och vid gränsen till Degerfors hembygdsförening bruksområdet ligger Hammargymnasiet, som var en tyd- Fotoarkivet: Fotografier av Medborgarplatsen i Karlskoga. lig markering från kommunens sida att betona rätten Länsstyrelsen i Örebro län till utbildning. Skolverksamheten upphörde 2009, men Länsarkitektkontoret: Planbeskrivning och plankarta över hösten 2011 inleddes en omvandling till kulturcentrum. centrumområdet i Karlskoga. De ekonomiska påfrestningarna i en kommun där be- Upplandsmuseet folkningsunderlaget krymper är stora och underhållet av Fotoarkivet: Fotografier av Stadshuset och Stadshotellet i skolbyggnaden har varit kraftigt eftersatt. Se Internetkäl- Karlskoga, Stadshuset i Sandviken, samt Folkets hus i lor: Kulturcentrum Sandviken. Degerfors. 53 Samtal med länsantikvarie Lena Landström 2011-03-11. 54 Avsnittet bygger på Svenska län III, 1949, Fördjupning av översiktsplan ÖP 95, 1995, samt Vikström 1998, s. 187 ff. Muntliga källor 55 Se Vikström, s. 188. Samtal med länsantikvarie Lena Landström 2011-03-11. 56 Åman 1968. Ett exempel på de välkända arkitekternas närvaro i Degerfors är brukslaboratoriet, ritat av Helge Tryckta källor och litteratur Zimdahl och uppfört 1953. 57 Se Fördjupning av översiktsplan ÖP 95, 1995. 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige, red. Britt- 58 Se Geijer 2004, s. 47. Inger Johansson & Hans Pettersson (Hayden), 1999. 59 Se Internetkällor: Bebyggelseregistret, samt Thornberg Acceptera, 1931. Knutsson 2007, s. 123 ff. Ahlberg, Alf, 1950, Vad är kultur – ett orienteringsförsök. 60 Se Kulturfastighetsutredningen. Del 1, 2009, s. 5. Arkitektur i förändring, red. Claes Caldenby, 2000.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 43 mia geijer

Ashgate Research Companion to Heritage and Identity, red. Kulturfastighetsutredningen. Del 1—2, Statens fastighetsverk, Brian Graham & Peter Howard, 2008. Dnr 321-1967/08, 2009. At förse Riket med beständige och prydlige Byggnader, Lindström, Sune, 1941, ”Stadshotell. Karlskoga stadshotell”, Kungl. Byggnadsstyrelsen, 1969. Byggmästaren (s. 112). Att bygga ett land, red. Claes Caldenby, 1998. Lindström, Sune, 1940, ”Stadshus och stadshotell i Karlsko- Arvastson, Karin & Cecilia Hammarlund-Larsson, 2003, ga”, Byggmästaren (s. 329–336). Offentlighetens materia. Kulturanalystiska perspektiv Lynch, Kevin, 1960, The Image of the City. på kommunhus. Löfgren, Eva, 2011, Rummet och rätten; tingshus som fö- Benevolo, Leonardo, 1963, Le origini dell’urbanistica mo- reställning, byggnad och rum i användning 1734−1970. derna. Natur och kultur i Karlskoga, Karlskoga kommun, 1989. Bergslagen: arbetsplatser och bostäder under hundra år, Nedslag i Värmlands arkitektur 1945–2001, red. Elisabeth red. Beatrice Chrapkowski, 1983. Backman-Broomé, 2001. Betänkande 1982/83:KrU24 om anslag till kulturverksamhet Nisser, Marie, 1988, ”Bergsbruk och järnhantering under m.m. trehundra år”, Boken om Bergslagen, resa i en levande Björk, Henrik, 2009, Folkhemsbyggare. historia, red. Ann-Charlotte Backlund (s. 66–89). Boken om Bergslagen – resa i en levande historia, red. Ann- Nisser, Marie, 2001, ”Brukssamhällen i förändring”, Ned- Charlotte Backlund, 1988. slag i Värmlands arkitektur 1945–2001, red. Elisabeth Broström, Ingela, 2004, ”Vems historia ska vi berätta?”, Backman-Broomé (s. 101–112). Byggnadskultur nr 4, (s. 25–28). Pettersson (Hayden), Hans, 1997, Gregor Paulsson och den Brunnström, Lisa, 2004, Det svenska folkhemsbygget. Om konsthistoriska tolkningens problem. Kooperativa Förbundets arkitektkontor. Rossi, Aldo, 1966, L’architettura della città. Bucht, Eivor, 2000, ”Pehr Boierth, Carl Fredby, Eric Lau- Rudberg, Eva, 1998, ”Den tidiga funktionalismen”, Att bygga fors”, Svensk trädgårdskonst under 400 år, red. Thor- ett land, red. Claes Caldenby (s. 81–109). björn Andersson, Tove Jonstoij & Kjell Lundqvist (s. Smith, Laurajane, 2006, Uses of heritage. 195–205). Staten som fastighetsägare och hyresgäst, SOU 2011:31. Byggnadsstyrelsen 1918–1993, Statens fastighetsverk, 1994. Statistiska meddelanden. Tätorter 1995. Statistiska Central- Byggnadsstyrelsen. Byggnadsverk och verksamhet, Bygg- byrån, 1996. nadsstyrelsen, 1983. Svenska län III, red. Oscar Heij-Hellvik, 1949. Caldenby, Claes, 2000, ”A4, ELLT, Coordinator”, Arkitektur Svensk trädgårdskonst under 400 år, red. Thorbjörn Anders- i förändring (s. 11–59). son, Tove Jonstoij & Kjell Lundqvist, 2000. Caldenby, Claes, 2004 ”Halva kungariket. Om den svenska Söderqvist, Lisbeth, 2008, Att gestalta välfärd. Från idé till arkitekturens historiografi”, Nordisk arkitekturforsk- byggd miljö. ning 3 (s. 19–31). Thornberg Knutsson, Agneta, 2007, Byggnadsminnen – Fram träder Bergslagen – nytt ljus över gammal region, red. principer och praktik. Den offentliga kulturmiljövår- Maths Isacson, 2009. dens byggnadsminnesverksamhet. Beskrivning och ut­ Fördjupning av översiktsplan ÖP 95, Degerfors kommun, vär­dering. 1995. Verk av L.I. Wahlman, red. Sven Ivar Lind, Bengt Romare & Geijer, Mia, 2004, Ett nationellt kulturarv. Utvecklingen av Nils Sterner, 1950. en professionell vård och förvaltning av statliga bygg- Vikström, Eva, 1998, Bruksandan och modernismen: nadsminnen. brukssamhälle och folkhemsbygge i Bergslagen 1935– af Geijerstam, Jan, 2008, ”Inledning. Sverige och den högin- 1975. dustriella epoken”, Industriland, tolv forskare om när Westerlind, Ann-Marie, 1988, Industribostäder i bruksorter, Sverige blev modernt, red. Jan af Geijerstam (s. 7–22). Industriens bostadsförening 1945–1982. Hansen, Lars-Erik, 2008, ”Den unika immigrationspolitiken Zimdahl, Helge & Anders Berg, 1948, ”Stadscentrum och – från utvandrar- till invandrarland”, Industriland, tolv stadshus i Sandviken”, Byggmästaren (s. 121–122). forskare om när Sverige blev modernt, red. Jan af Gei- Åhrén, Martin, 2008, Det nedlagda mönstersamhället. jerstam (s. 139–149). Ralph Erskine och Gästrike Hammarby 1947–2005. Illerstad, Lennart 1990, Nya svenska kyrkor. Del 1. Svealand. Åhrén, Martin, 2010, Ralph Erskines arkitektur i Gästrik- Industriland, tolv forskare om när Sverige blev modernt, land och Bergslagen. red. Jan af Geijerstram, 2008. Åman, Anders, 1968, ”Städer som Karlskoga”, Arkitekttäv- Isacson, Maths, 2007, Industrisamhället Sverige – arbete, lingar 5–6 (s. 13–18). ideal och kulturarv. Åman, Anders, 1981, ”Svensk stad 1950 till 1980”, Perspektiv Jacobs, Jane, 1961, The Death and Life of Great American på Svensk stad (s. 138–142). Cities. Åman, Anders, 2000, ”Före och efter 1970 – från konsthisto­ Jakobsson, Max, 2009, Från industrier till upplevelser – en ria till konstvetenskap”, 8 kapitel om konsthistoriens studie av symbolisk och materiell omvandling i Berg- historia i Sverige, red. Britt-Inger Johansson & Hans slagen. Pettersson (s. 203–220). Karlsson, Anders, 2010, ”Unga bor i storstan – äldre i gles- Örn, Johan, 2007, I rummets kraftfält. Om arkitektur och bygd”, Välfärd 3 , (s. 10–11). offentlig inredning i Sverige 1935–1975. Kidder Smith, George Everard, 1950, Sweden Builds.

44 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bergslagens bruksorter

Internetkällor Järnriket, Valhalla: http://www.jarnriket.se/pages.asp? (hemsidan besökt 1 Bebyggelseregistret: maj 2011). http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/home.raa Kulturcentrum Sandviken: (hemsidan besökt 1 maj 2011). http://www.sandviken.se/kulturfritid/kulturcentrumsa Bergslagssatsningen: ndviken.4.4705ee7e12bee82ae2180004762.html (hemsi- http://www.bergslaget.se/default.asp?PageId=1115 dan besökt 1 december 2011). (hemsidan besökt 1 maj 2011). Länsstyrelsen i Örebro 2009:57: Ekebergsmarmor från Närke i Sandvikens stadshus: http://www.lansstyrelsen.se/orebro/SiteCollectionDo http://www.sandviken.se/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv09/ cuments/Sv/publikationer/2009/2009-57-metod-for- ekebergsmarmorfrannarkeisandvikensstadshus.5.636b3 landskapsanalys-Bergslagen.pdf (bildkälla). c8b1225ea416c380003579.html (hemsidan besökt 1 maj 2011).

Bergslagen industrial communities. Modern urban environments as cultural heritage by Mia Geijer

Summary The publication, in 1968, of Anders Åman’s ar- velopments and housing estates, plus industrial ticle ”Städer som Karlskoga” (Towns like Karl- facilities. Public spaces in the form of built and skoga) in the journal Arkitekttävlingar 1968 co- green structures have attracted less interest. incided with a spate of urban transformations In Bergslagssatsningen (Bergslagen in Focus), in Sweden. A new generation of architectural a project mounted under the joint auspices of researchers focused their attention on everyday the Bergslagen County Administrative Boards, environments, with the aim of “seeing what Swe- the Bergslaget interest organisation and the Na- den really looked like”. Karlskoga, an industrial tional Heritage Board, the modern 20th century town in the Bergslagen mining and manufactur- architecture of the Bergslagen industrial com- ing region, was made to symbolise 20th century munities constitutes a theme addressed with a urban development. Whereas architectural re- view to strengthening the region’s profile and search – albeit to a limited extent – was able to enterprise in the field of heritage tourism. The address 20th century settlement structures, herit- present article discusses the need for knowledge age conservation activities in and for the Bergsla- production concerning these places, beginning gen region long remained preoccupied with the with the built heritage. The discussion centres old-world Bergsman (mine-owner) villages with round three industrial communities which, in their more or less typical Bergsman farmsteads, various ways, hold up a mirror to Anders Åman’s furnaces and early-industrial manufactories. A everyday places, namely Karlskoga, Sandviken focus on older places also informed early invest- and Degerfors. The article analyses the dilem- ments in the region’s potential for heritage tour- mas entailed by heritage conservation’s dealings ism, which it was hoped could reverse the eco- with the industrial communities. At the same nomic decline characterising the region from the time, the author appeals to present-day archi- late 1970s onwards. Only in recent decades has tectural researchers to take up Åman’s challenge the building development of the 20th century once again, but this time with a broader frame begun to be discussed within Swedish heritage of interpretation: why do public environments in conservation as a heritage item, and even then, Bergslagen look the way they do? the main focus of attention has been on city de-

Keywords: History of architecture, History of built environment, Historiography, National heritage, Regional heritage, Swedish architecture, 20th century

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 45

bakom den moderna fasaden efterkrigstidens offentliga interiörer i Sverige är överensstämmer med det engelska begreppet SIR-guiden, Interiors in Stockholm Göteborg public interior. I artikeln förekommer också be- Malmö, som initierades och publicerades av greppet inredning, som här avser de möbler och Svenska inredningsarkitekters riksförbund (SIR) lösa inredningsföremål som ingår i interiören. 1968. Den var tänkt som vägvisare till offentliga Artikeln inleds med en beskrivning av hur miljöer i de tre storstäderna, och den innehål- 1900-talets offentliga interiörer tidigare har be- ler cirka tvåhundra interiörer, redovisade med handlats av forskningen. Inte minst uppmärk- namn, adress, upphovsman och tillkomstår. Ob- sammas att ämnet nästan helt lyser med sin jekten är sorterade under rubriker som kontors- frånvaro i de svenska konst- och arkitekturhisto- hus, hotell och restauranger, banker, bibliotek riska översiktsverken. Koncentrationen ligger på och skolor. Urvalet ger med undantag för det efterkrigstidens interiörer, men även det tidiga sena 1900-talet en representativ bild av de mo- 1900-talet behandlas på ett översiktligt sätt. Där- derna, offentliga storstadsinteriörerna. Någon efter följer ett avsnitt som med utgångspunkt motsvarande inventering har inte genomförts i från SIR-guiden diskuterar förekomsten av en Sverige — varken förr eller senare. svensk kanon inom det aktuella området. Av- SIR-guiden utgör i den här artikeln utgångs- slutningsvis behandlas också kulturmiljövårdens punkten för en diskussion kring historieskriv- perspektiv med syfte att visa hur traditionella ningen om 1900-talets offentliga interiörer, men metoder för inventering och värdering har lett den tjänar samtidigt till att visa hur allvarligt ho- till att de offentliga interiörerna försummats. tet mot de moderna interiörerna egentligen är. Det bör redan här konstateras att de över hund- ra objekt som finns förtecknade i den del av SIR- Offentliga interiörer guiden som behandlar Stockholm till stora delar — ett outforskat fält redan är försvunna. Ett mindre antal objekt är Det är lätt att konstatera att 1900-talets offent- delvis bevarade, men bara några få kan upplevas liga interiörer är ett försummat kapitel i arkitek- som ursprungliga.7 turhistorieskrivningen. Går man till de svenska Utöver själva beklagandet finns också någon- konst- och arkitekturhistoriska översiktsverken ting att lära av dessa miljöers öde. Orsaken till är ämnet mycket sparsamt behandlat. I det se- att så många interiörer förstörts eller helt för- naste bandet av Signums svenska konsthistoria svunnit är inte att byggnaderna har rivits. Med (2005) — som skildrar perioden 1950−1975 — är ett exteriörperspektiv kan till och med många av de offentliga interiörerna helt frånvarande, med- de utpekade byggnaderna från 1950- och 1960-ta- an heminredning och möbler samt ämnen som len betecknas som välbevarade. Men bakom den scenografi, industridesign och trädgårdskonst moderna fasaden har interiören ofta gått förlo- ägnas egna kapitel.9 Ett liknande urval karakte- rad, antingen genom att verksamheten har för- riserar Arkitekturmuseets 1900-talshistoria Att ändrats eller genom att inredningen föråldrats. bygga ett land (1998) samt Moderna museets De interiörer som förtecknades i SIR-guiden utställningskatalog Utopi och verklighet. Svensk var inte offentliga i den meningen att de alla modernism 1900–1960 (2000). var offentligt tillgängliga eller offentligt ägda. Det är en tankeväckande bild av det moder- Men samtliga objekt i guiden var utifrån inred- na svenska samhällets framväxt som förmedlas ningsarkitekternas språkbruk att beteckna som i översikterna, där hemmet, naturen, och delvis uppdrag inom offentlig miljö, ett begrepp som också fortskaffningsmedlen är mer framträdan- är nära knutet till praktiken.8 I den här artikeln de miljöer än de offentliga interiörerna. Nu kan används i stället begreppet offentlig interiör. man mot denna beskrivning hävda att skildring- Det är ett mer preciserat begrepp, som omfat- en av interiörerna är invävd i kapitlen som tar tar interiörens alla beståndsdelar — planlösning, upp arkitekturen. Det går dock inte att komma rumsbildning, ljusföring, fast inredning, möbler ifrån att tonvikten i arkitekturbeskrivningarna lig- och konstverk. Till fördelarna hör att begreppet ger på exteriörer, vilket visas tydligt redan i valet

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 47 johan örn

av illustrationer. I den samling av korta arkitekt- tat som tillägg till arkitekturen, intressanta bara biografier som ingår i Att bygga ett land finns i den mån de korresponderar med tolkningen ett fåtal representanter för inredningsområdet: av byggnaden i stort. De inredningar som har Carl Malmsten, Josef Frank, och Bruno Maths- fått mest uppmärksamhet är i linje med detta son, men också Axel Larsson, Carl-Axel Acking, de som kan uppfattas som en förlängning av ar- Lena Larsson och Erik Berglund. Av dem är det kitekturen. egentligen bara Malmsten, (Axel) Larsson och Arkitekturhistorieskrivningens svaga intresse Acking som ägnat sig åt offentlig miljö i större för ämnet kan kopplas samman med den ensi- utsträckning, även om också möbler av Frank diga fokuseringen på arkitekten bakom byggna- och Mathsson har kommit till användning i of- den. Det som arkitekten har ritat är också det fentliga interiörer. som varit huvudföremålet för forskningen. Mer Det närmaste en fullödig historieskrivning eller mindre självständiga insatser av inrednings- över ämnet man kan komma är Signums Sven­ arkitekter, som etablerade sig som yrkesgrupp ska möbler 1890—1990 (1991).10 Men även där redan under 1900-talets första decennier, har ligger tyngdpunkten på hemmiljö. Beskrivningen inte riktigt uppfattats som en del av arkitektu- av de offentliga interiörerna har karaktär av ut- ren, även om dessa insatser utgjort en självklar vikning, den egentliga berättelsen handlar om del av helhetsmiljön. Interiörer som ställts sam- möbler och möbelutställningar. I boken ges man av serieproducerade möbler, och därmed också en översiktlig bild av hur inredningsarki- saknat specialritad inredning, har inte betraktats tektens roll har förändrats under 1900-talet. En som intressanta överhuvudtaget. mer fördjupad beskrivning av yrkets utveckling Forskningen om konsthantverk, konstindu- finns i Sigrid Eklund Nyströms avhandling Mö- stri och möbler, det som sedan ett par decennier belarkitekt på 1930-talet. Om inredningsfirman tillbaka går under beteckningen designhistoria, Futurum och hur en ny yrkesgrupp etablerar har inte heller i någon större utsträckning tagit sig (1992) samt i Agneta Liljedahls bok Att vara sig an de offentliga interiörerna. Att ämnet lyser inredningsarkitekt. Glimtar av ett yrke (1993). med sin frånvaro i det nyligen publicerade över- Biografiska uppgifter om enskilda inrednings- siktsverket Svensk designhistoria (2010) är talan- och möbelarkitekter samt deras verksamhet från de.13 Fokus inom detta forskningsfält har istället perioden före 1960 finns i Svenskt möbellexi- legat på designobjektet — studerat utifrån olika kon, utgivet i tre band 1961−1962.11 För övrigt är perspektiv, till exempel produktion, marknads- bristen på monografier inom området talande föring och kulturell identitet.14 Designhistorie- för ämnets svaga ställning inom forskningen. Av ämnet har ofta lyfts fram som tvärvetenskapligt, de inredningsarkitekter som varit verksamma men frånvaron av en diskussion som tar upp de under andra halvan av 1900-talet har bara nå- offentliga interiörerna visar att gränsen mot ar- gon enstaka blivit föremål för mer omfattande kitekturhistorieämnet inte har problematiserats i studier, och i de texter som finns är det ofta mö- tillräcklig utsträckning. belformgivning snarare än offentliga interiörer Att offentliga interiörer inte har uppfattats som står i fokus.12 som ett ämne för den designhistoriska forsk- Varför har då så få forskare velat se interi- ningen framgår också av dess frånvaro i tidskrif- örer — med inredning och konstverk inbegripna ten Scandinavian Journal of Design History. — som en del av arkitekturen, när en central Sedan tidskriften startade i början av 1990-talet tendens i 1900-talet har handlat om att betrakta har inte en enda artikel varit specifikt inriktad på huset som en integrerad helhet? Ett svar är att ämnet.15 Kanske kan den designhistoriska forsk- ämnet inte har haft någon naturlig hemvist och ningens ointresse för de offentliga interiörerna därför helt enkelt tappats bort. Arkitekturhistori- delvis förklaras med ämnets starka koppling till ker har, om man ser det tillspetsat, i första hand konsthantverksmuseerna och den bundenhet vid intresserat sig för rumsformer, planlösningar samlingarna som följer med detta. och ljusföring. Inredningarna har man betrak- Både den arkitekturhistoriska och den de-

48 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden signhistoriska forskningen har uppenbarligen Att reda ut vem som varit upphovsman och haft svårigheter att hantera offentliga interiörer vem som varit producent är ofta svårt när det och inredningsinsatser. Ur arkitekturhistorikerns gäller de möbler som tagits fram för en speci- synvinkel å ena sidan är inredningen problema- fik offentlig interiör. Det faktum att hela miljön tisk för att den består av objekt som man uppfat- många gånger kommit till i samarbete mellan ar- tar som avskilda från arkitekturen. Med design- kitekten och inredningsarkitekten gör det vansk- historikerns perspektiv är inredningen å andra ligt att göra en säker attribuering.16 Att det dess- sidan problematisk för att den består av objekt utom ofta är problematiskt att fastslå vem som som är knutna till arkitekturen. Denna mellan- varit tillverkare beror på att dessa möbler sällan position eller bristande självständighet är en av har någon form av märkning och att det många orsakerna till varför ämnet inte har fått så stort gånger var flera olika producenter inblandade i utrymme i forskningen. en och samma inredning.17 Dessa omständighe- De offentliga interiörernas position mellan ter kan ha bidragit till de offentliga interiörernas arkitektur och design har också påverkat inrikt- relativt låga status inom den designhistoriska ningen på den forskning som trots allt utförts forskningen. på området. Om man generaliserar har arkitek- ten i arkitekturhistorieforskningen i första hand En svensk inredningskanon betraktats som en person som ritar byggnader. Det faktum att de offentliga interiörerna har I arkitektmonografier återfinns ofta möbler och blivit så sparsamt behandlade i de konst- och ar- inredningar långt bak i verkförteckningen. När kitekturhistoriska översiktsverken gör att det är den behandlade arkitekten själv har ansvarat svårt att tala om en svensk kanon inom området. för både byggnad och inredning tas detta upp De interiörer som finns avbildade och omnämn- och kommenteras, och i illustrationsmaterialet da i Svenska möbler 1890—1990 är kanske det kan inredningarna då få ganska stort utrymme. närmaste man kan komma. När det gäller första Men i texten däremot begränsar sig skildringen hälften av 1900-talet är också de flesta av de val- många gånger till anmärkningar som att ”all da objekten välbekanta. Läkaresällskapets hus, inredning ritades speciellt för byggnaden”, el- Engelbrektskyrkan, Hjorthagens kyrka och Lilje­ ler att ”arkitekten månade alltid om att själv valchs konsthall i Stockholm representerar de rita inredningarna”. Uppenbara analogier mel- två första decennierna under århundradet. Från lan inredningens detaljformer och byggnadens det följande decenniet, 1920-talet, redovisas flera helhetsformer tillhör också sådana saker som omtalade objekt. Det är Konserthuset, Tänd- kommer fram i beskrivningarna. Men mer djup- stickspalatset, Stadshuset, Skandiabiografen och lodande analyser av relationen mellan inredning, Stadsbiblioteket — alla i Stockholm. Skogskapel- interiör och arkitektur är ovanliga. let och Uppståndelsekapellet på Skogskyrkogår- Synen på arkitekten som en person som i den återfinns också här.18 första hand är sysselsatt med att rita byggnader De redovisade interiörerna från 1930-talet är genomsyrar också många designhistoriskt inrik- knappast färre än från de föregående epokerna, tade böcker. Det märks redan av titlarna, där men i denna grupp återfinns en större mängd tillägget ”designer” eller ”möbelarkitekt” efter mindre kända objekt. Det är Biografen Draken, personnamnet får annonsera inriktningen. Be- Eastmaninstitutet, Östra stations restaurang och skrivningen av de offentliga interiörerna i denna Billiga baren i Stockholm. Välkända är däremot typ av monografier, men också i designhisto- Riksförsäkringsverket, KTH:s kårhus, Svenska riska översiktsverk, är generellt sett inriktad på Slöjdföreningens styrelserum, Sveaplans flick- möblerna som fristående objekt. Möblernas pla- läroverk och Heliga korsets kapell i Stockholm, cering och roll i miljön som helhet berörs sällan. Helsingborgs Konserthus samt Konserthuset Stort utrymme ägnas åt att försöka peka på in- och Rådhuset i Göteborg. Urvalet i Svenska fluenser och åt att behandla frågor om material, möbler är visserligen snävt tilltaget och Stock- teknik, producenter och upphovsmannaskap. holmsdominansen kan ifrågasättas, men flera av

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 49 johan örn

figur 2. Dramatens lilla scen, inrymd i en gammal biograflokal i ett stenstadshus granne med Dramatiska teatern i Stockholm, ritades av arkitekten Erik Ahlsén och stod färdig 1945. Den säregna och mycket genom- arbetad interiören är ett av få objekt från 1930- och 1940-talen som finns förtecknade i SIR-guiden från 1968. Stora delar av den fasta inredningen − möjlig att skydda genom byggnadsminnesförklaring − gick nyligen förlorad i samband med en ombyggnad. foto: Sune Sundahl. Arkitekturmuseet.

interiörerna framstår som odiskutabla. Att ett Hotell Continental från början av 1960-talet är antal av de framlyfta objekten samtidigt tillhör ofta refererad till i inredningssammanhang, men arkitekturens kanon kan vara värt att notera.19 den av arkitektkontoret Klemming & Thelaus ri- När det gäller andra hälften av 1900-talet ser tade byggnaden har inte gått till historien.20 situationen delvis annorlunda ut. Några objekt från 1950- och 1960-talen är välkända, som Med- SIR borgarhuset i Örebro, Riksbanken och Riks- -guidens bakgrund, tillkomst dagshuset i Stockholm. Andra är förhållandevis och betydelse välkända. Hit hör Hotell Malmen, tillbyggnaden Ett antal av de offentliga interiörer som presen- till KTH:s kårhus, SAF:s kursgård Skogshem, ABF- teras i Svenska möbler återfinns också i SIR-gui- huset, MEA-trappan — alla i Stockholm — samt den Interiors in Stockholm Göteborg Malmö.21 Tannefors kyrka i Linköping. Ytterligare andra Har alltså SIR-guiden varit mer betydelsefull är främst kända bland inredningsarkitekter, ex- för historieskrivningen än vad som tidigare va- empelvis Industriförbundet, Philipshuset, Hotell rit känt, och speglar den en uppfattning som Continental och Kanslihusets statsministersvit i i mitten av 1960-talet var allmänt vedertagen Stockholm. Även om exemplen inte är många inom inredningsfältet? En närmare granskning speglar de ändå hur inredningsarkitekternas roll av bakgrunden till SIR-guiden är nödvändig. Hur som självständiga upphovsmän stärktes under kom den egentligen till och varför? Vilken var efterkrigstiden. Carl-Axel Ackings inredning till målgruppen, och var de objekt som redovisades

50 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden också uppmärksammade i andra, samtida publi- hade gett ut 1959. I den sistnämna redovisades kationer — svenska såväl som internationella? enbart arkitektens namn, aldrig inredningsar- Efterkrigstiden var en expansiv period för kitektens eller landskapsarkitektens.28 Avgräns- inredningsarkitekterna. Många offentliga inte- ningen i SAR:s vägledning var 1930—1959, och till riörer tillkom under denna tid, som också har skillnad från SIR:s guide innehöll den inga äldre betecknats som en guldålder i inredningsarki- objekt.29 tekternas egen historieskrivning. Det faktum att I sin första version, som var klar 1966, omfat- SIR-guiden överhuvudtaget kom till stånd, även tade SIR-guiden enbart objekt i Stockholm. In- om den var enkelt utformad, visar på önskan att formationsnämnden, som var den nämnd inom dokumentera framgångarna och att hävda inred- förbundet som arbetade med PR-frågor, utredde ningsarkitekturen som ett eget kunskapsfält.22 möjligheten att ta fram en mer exklusiv och il- Inredningsarkitekterna hade från 1930-talet lustrerad version av publikationen, finansierad successivt flyttat fram sina positioner i relation genom annonsintäkter. Återigen tycks SAR:s till arkitekterna, och samtidigt hade samarbetet Stockholmsguide ha varit förebilden. Företaget yrkesgrupperna emellan intensifierats.23 Den bedömdes dock inte vara ekonomiskt genom- förändring som inredningsarkitektyrket hade förbart, framförallt på grund av den begränsade genomgått, från att inreda överklassens hem till upplagan.30 Istället bestämdes att guiden skulle att rita serietillverkade vardagsmöbler och inred- utökas till att omfatta Göteborg och Malmö ningar för offentlig miljö, kom efter hand att få — som i förbundet motsvarades av västra och genomslag också i det allmänna medvetandet.24 Ett annat tecken på att yrkesgruppen fått en star- kare ställning var att kontoren växte i storlek. Vid mitten av 1960-talet fanns flera större själv- ständiga inredningsarkitektkontor.25 En bidra- gande faktor bakom yrkesgruppens framgångar var den verksamhet som Svenska inredningsar- kitekters riksförbund bedrivit sedan grundandet 1933.26 SIR-guiden är bara ett av flera exempel på förbundets arbete med att utåt propagera för kårens intressen. Vid mitten av 1960-talet gjorde förbundet en rad satsningar på marknadsföring av professio- nen, både i form av utställningar och i form av broschyrer och annat tryckt material.27 Det var i det sammanhanget som SIR-guiden kom till. Den var tänkt som en motsvarighet eller kanske sna- rare som ett komplement till SAR:s Stockholms- guide som Svenska arkitekters riksförbund (SAR)

figur 3. Den spektakulära MEA-trappan fick stor uppmärksamhet genom publicering både i svenska och internationella tidskrifter. Trappan tillkom 1957 och ritades av arkitekten Arne Rudberger som en del i en större kommersiell miljö för varuhuset MEA vid Hamngatan i Stockholm. Interiören är i dag helt förändrad, men trappan finns kvar, flyttad från sitt ursprungliga läge vid mitten av 1980-talet. MEA-trap- pan är ett exempel på fast inredning, som är möjlig att skydda genom byggnadsminneslagstiftningen. foto: Sune Sundahl. Arkitekturmuseet.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 51 johan örn

södra lokalavdelningen. Till Malmö räknades framhålls i förordet som ett sätt att ”ge något av även Lund. bakgrunden till dagens svenska inredningsarki- Hur inventeringen av guideobjekten gick till tektur”. Men att Drottningholms slott och slotts- har inte gått att klarlägga i detalj, men åtmins- teater, Gustav III:s paviljong och Stockholms tone i Göteborg och Malmö fick medlemmarna slott ingår i guiden framstår samtidigt som en utskick med formulär, där uppgifter skulle fyllas service till den utländske besökaren — det är se- i. Medlemmarna själva tycks alltså ha kommit värdheter som den som besöker Stockholm inte med förslag på vilka objekt som skulle tas med. bör missa. Liknande skäl framstår som orsaken Det material som sändes in från medlemmarna till varför museer som Skansen, Stadsmuseet, redigerades lokalt, och för den centrala samord- Hallwylska museet och Wasamuseet är redovi- ningen svarade Lia Gottfarb (1921—1971), inred- sade. Inriktningen mot utländska gäster framgår ningsarkitekt med egen praktik och ledamot av också av att det bland guideobjekten återfinns SIR:s informationsnämnd.31 Objekten fördelades möbelbutiker. Här var det nog varorna och inte på följande sätt: Stockholm 119, Göteborg 95 inredningen i sig som var anledningen till om- och Malmö 13. Det faktum att medlemmarna nämnandet. själva kunde vara med och föreslå interiörer ty- Utöver de äldre objekten ingår några interi- der på att SIR-guiden i första hand var en väg- örer från 1900-talets första hälft i urvalet. Vissa ledning till inredningar ritade av förbundets är omöjliga att förbigå: Stockholms stadshus, medlemmar. På detta tyder också det faktum att Skogskyrkogården och Stadsbiblioteket. Restau- Italienska kulturinstitutet och Norska ambassa- rang Gyldene Freden — som också återfinns här den, med i tiden mycket uppmärksammade inte- — har ingen plats i den stora historien men är riörer, inte var representerade – till skillnad från Stockholmskrogen framför andra, med rötter i SAR:s Stockholmsguide, som behandlade båda 1700-talet. Mer intressant är valet av de få objekt byggnaderna.32 som representerar 1930- och 1940-talen. Det är Ett gratisexemplar av SIR-guiden distribuera- biografen Rigoletto, Historiska museet, MEA:s des till medlemmarna, och annonser för publi- herrskrädderi, Dramatens lilla scen och Solna kationen — med uppgifter om hur den kunde läroverk.35 rekvireras — sattes in i förbundets egen tidskrift, I vilken mån var då de objekt som togs upp SIR:s medlemsblad 1968. Utöver detta var upp- i SIR-guiden också uppmärksammade i andra märksamheten begränsad. SIR-guiden omnämn- publikationer i samtiden? En genomgång av tid- des till exempel aldrig i tidskriften Arkitektur skrifterna Byggmästaren, Arkitektur och Form — som i varje nummer presenterade en lista med — samt den till en internationell publik riktade ”Ny litteratur” — och den uppmärksammades Kontur — ger en ganska tydlig bild av vilka in- inte heller i tidskriften Form. Någon större teriörer som var mest omtalade.36 Till det ge- försäljning blev det knappast. Redan innan SIR- nomgångna materialet hör även publikationen guiden var ett år gammal reades den ut till halva Svensk form, som innehåller ett avsnitt med of- priset. Ett rimligt antagande är att den enkla lay- fentliga miljöer, samt Ny arkitektur i Sverige. outen med avsaknad av bilder var orsaken till 1950-talets svenska byggnadskonst, båda från det ringa intresset. Målgruppen var bland annat 1961.37 utländska delegationer av arkitekter, journalister De mest uppmärksammade Stockholmsinte- och inköpare.33 riörerna i de aktuella tidskrifterna återfinns alla i SIR-guiden. Hit hör bland andra kursgården Relation till samtida facktidskrifter Skogshem, Hotell Continental, Yrkesskolan (S:t SIR-guiden skulle inte bara säljas eller skänkas Görans Gymnasium), Östasiatiska museet och till utländska besökare, den skulle också vara Folkets hus.38 En av naturliga skäl mer ofullstän- ett stöd för de personliga ciceroner som för- dig genomgång av vilka svenska interiörer som bundet efter förfrågan kunde rekommendera.34 publicerades i internationella tidskrifter har inte Att några äldre objekt togs med i vägledningen heller gett någon anledning att ifrågasätta urva-

52 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden let i SIR-guiden. Genomgången visar också att redovisades i SIR-guiden 1968. Kulturmiljövården det urval som finns i Svenska möbler i stort sett har inte med lagstiftningens hjälp kunnat skydda är väl motiverat, även om det är snävt tilltaget. de lösa möblerna och därmed inte heller kunnat Om något enskilt objekt som uppmärksam- hindra att interiörerna förändrats. Men frågan mades internationellt bör lyftas fram är det den är om inte dessa miljöer kunde ha uppmärksam- välkända MEA-trappan (1957), som ingick i en mats mer i ett tidigare skede och därmed haft större inredning för det aktuella varuhuset och större chans att överleva. Traditionella metoder ritades av arkitekten Arne Rudberger. Trappan för inventering och värdering har exempelvis bi- publicerades inte bara i en rad internationella dragit till att de offentliga interiörerna inte upp- tidskrifter, utan kom också att utgöra vinjett märksammats i tillräcklig utsträckning. Samtidigt till Public Interiors. An international survey bör det framhållas att det inte har funnits någon (1960).39 En annan miljö som blev flitigt inter- tydlig inredningskanon för efterkrigstiden, och nationellt publicerad var kursgården Skogshem att antikvarierna därmed inte har haft någon på Lidingö (1959). Anläggningen uppfördes som vägledning för att identifiera objekten. internatskola för Svenska arbetsgivareföreningen En naturlig frågeställning är givetvis om och och uppfattades som ett ovanligt lyckat exempel hur de interiörer som finns redovisade i SIR-gui- på samarbete mellan arkitekten, landskapsarki- den har uppmärksammats i kulturmiljövårdens tekten och inredningsarkitekten — i detta fall inventeringar. I det här fallet utgår genomgång- Sven Kai-Larsen, som specialritade den fasta in- en från Stockholmsexempel, eftersom Stock- redningen och alla möbler för projektet.40 holms stadsmuseum åtminstone sedan 1990-ta- Visserligen präglas SIR-guiden av ett snävt urval, både ur kronologisk och geografisk syn- vinkel, och urvalet är därtill professionens eget. Men trots begränsningarna ger SIR-guiden up- penbarligen en rimlig lägesbeskrivning av efter- krigstidens offentliga interiörer. De redovisade objekten motsvarar väl det urval som återfinns i samtida svensk och internationell fackpress. Att SIR-guiden inte fick någon större spridning har i detta sammanhang mindre betydelse. Materialet framstår ändå som en rik källa i brist på motsva- rande kulturhistoriska inventeringar.

Kulturmiljövården och de moderna interiörerna Att interiörer i allmänhet och moderna interi- örer i synnerhet lever ett farligt liv framgår av det begränsade antalet objekt som i dag finns bevarade bland de cirka tvåhundra miljöer som figur 4. Kursgården Skogshem, uppförd på Lidingö för Svenska arbetsgivareföreningen 1959, pekade med sin strama och konsekvent genomförda gestaltning ut riktningen för 1960-talets miljöskapande. Både fast inredning och möbler ritades av inredningsarkitek- ten Sven Kai-Larsen, och anläggningen publicerades i flera utländska tidskrifter. Fragment av den fasta inredningen finns kvar, men möblerna är inte beva- rade. foto: Lennart Olson. Arkitekturmuseet.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 53 johan örn

let aktivt arbetat för att värna efterkrigstidens den och dess väldiga bestånd av bebyggelse från bebyggelse.41 När det gäller de moderna interiör- efterkrigstiden. I de inventeringar av malmarna ernas närvaro i dokumentationsmaterialet varie- som Stadsmuseet genomförde med början i mit- rar svaret beroende på när inventeringarna har ten av 1970-talet ingick även interiörerna. Trapp- genomförts. I de senare inventeringarna saknas hus, slumpvis utvalda lägenheter och verksam- interiörerna i princip helt, av den anledningen hetslokaler dokumenterades i text och bild. Hur att det enbart är exteriörerna som har dokumen- omfattande dokumentationen av interiörerna terats. Den avgränsningen var bestämd redan var, varierade från hus till hus. Sällsynta eller när Stadsmuseet startade sin stora ytterstads- särskilt välbevarade miljöer fick störst utrymme, inventering, genomförd åren 2001—2009. Men och de äldre husen dokumenterades utförligare även inventeringen av det moderna city 2007, än de yngre. Tyngdpunkten låg på bostadshusen som ledde till att 14 byggnader bedömdes ha ett — de utgjorde normen — vilket bland annat be- värde som motsvarade fordringarna för ett bygg- rodde på att inventeringen av malmarna skulle nadsminne, koncentrerades till exteriörerna. tjäna som underlag för sanering av bebyggelsen. Problemet med tidsbrist i samband med De offentliga byggnaderna redovisades, men de inventeringarna har alltid funnits, men i back- fick inte mer utrymme än bostadshusen. spegeln är det tydligt att problemet vuxit när I Stadsmuseets inventeringar från mitten av inventeringarna på senare år riktats mot yttersta- 1970- och 1980-talen är husen från de närmast

figur 5. Restaurangen Carlton Inn på Kungsgatan 57 i Stockholm var en av de yngre interiörer som dokumen- terades i samband med Stockholms stadsmuseums inventering av malmarna på 1970-talet. Fotografiet är ett exempel på att bebyggelseinventeringarna från 1970-talet är en okänd källa också till efterkrigstidens offentliga interiörer. Restaurangen ritades av arkitekten Peter Celsing och var vid inventeringstillfället inte ens tio år gammal − nu finns den inte längre kvar. foto: Stefan Hasselberg. Stockholms stadsmuseum.

54 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden föregående decennierna av naturliga skäl ganska alltför nytillkomna för att betraktas som kul- summariskt behandlade. Husen från 1950- och turhistoriskt intressanta. Det finns dock några 1960-talen var inte tillräckligt gamla för att be- principiella problem som rör kulturhistorisk vär- traktas som kulturarv, men de dokumenterades dering av interiörer som är värda att lyftas fram. ändå i både text och bild — även om texten ofta Ett sådant problem har att göra med att den begränsade sig till korta faktauppgifter, som enskilda byggnaden är den minsta enhet som de hämtades från byggnadsnämndens arkiv. I vissa kulturhistoriska klassificeringarna — i likhet med fall finns även interiörfotografier. Kanske var det inventeringarna — utgår från. Ett annat problem i konsekvensens namn som fotografen tog ett är kopplat till de krav på en historisk distans foto i entrén till byggnader som Hotell Anglais, om cirka trettio år som anses behövas för att få Hotell Continental, Industrihuset och NK:s till- perspektiv på den bebyggelse som ska bedömas. byggnad — för att nämna några av SIR-guidens Att den enskilda byggnaden är den minsta en- interiörer. het som hanteras i de kulturhistoriska klassifice- I vissa fall verkar det ändå ha varit de offent- ringarna riskerar att leda till att interiörerna inte liga interiörernas kvaliteter som föranledde do- uppmärksammas i tillräcklig utsträckning. En an- kumentationen. Varför skulle annars restaurang sedd interiör i ett mer alldagligt hus missgynnas Carlton Inn, ritad av Peter Celsing och inrymd i när värderingen avser byggnaden som helhet. Ett ett 1920-talshus på Kungsgatan, förärats med ett exempel på detta är före detta Svenska Slöjdför- foto? Inredningen till restaurangen — som också eningens välbevarade styrelserum, utformat av är redovisad i SIR-guiden — var inte ens tio år Gunnar Asplund 1931 och inrymt i ett sekelskif- gammal när dokumentationen gjordes.42 teshus på Nybrogatan 7 i Stockholm. Rummet Det intressanta med fotografierna av de har utan tvekan ett stort kulturhistoriskt värde. moderna miljöerna i 1970-talets inventeringar Både för Asplund och Svenska Slöjdföreningen är inte bara att de togs, utan också vad de vi- finns ett internationellt intresse, men som hel- sar. De här nämnda exemplen, som idag med het har huset inte bedömts förtjäna den högsta något undantag är borta, hade då kvar sina ur- klassningen.44 Exemplet är unikt, men resone- sprungliga inredningar mer eller mindre intakta. manget är giltigt för många typer av interiörer Inventeringarna från 1970-talet framstår alltså som tillkommit i efterhand, som restauranger, som en okänd källa till kunskap om 1950- och butiker och biografer i stenstadens botten- och 1960-talets interiörer. Men eftersom det saknas källarvåningar. Synen på byggnaden som den uppgifter som förklarar fotografierna, exempel- minsta värderade enheten har bidragit till att vis uppgifter om när inredningarna kommit till bevarandet av tidslager och historiska årsringar och vem som har ritat dem, är det inte en helt inte omfattar senare tillkomna interiörer i någon lättanvänd källa. Att få av interiörfotografierna större utsträckning. finns med i de tryckta inventeringarna, och en- Den generella slutsatsen av resonemanget bart kan beskådas i arkivet, gör också materialet blir att en 1950-talsinteriör i ett 1950-talshus svårtillgängligt.43 har mycket större chanser att överleva än en 1950-talsinteriör i ett hus från 1800-talet. Men Att värdera interiörer i samtiden gjordes ingen gradering mellan in- Med tanke på att de bebyggelseinventeringar teriörer i nya hus och i gamla, vilket framgår som har genomförts i Stockholm under senare exempelvis av SIR-guiden. Flera av de mest upp- år i första hand omfattat exteriörerna kan det märksammade projekten från tiden var nyinred- tyckas överflödigt att tala om kulturhistorisk vär- ningar, som Operakällaren, Östasiatiska museet dering av moderna interiörer. Det säger sig självt och Dramatens lilla scen. Frågan är om dessa att objekt som inte varit föremål för dokumenta- hade förändrats i den utsträckning som nu har tion aldrig kommer i fråga för värdering. När skett — så sent som under 2000-talet — om de så malmarna inventerades togs en hel del interiörer att säga hade befunnit sig i sin naturliga miljö? från 1950- och 1960-talen med, men de var då Stockholms stadsmuseum har i sina kultur-

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 55 johan örn

historiska klassificeringar utgått från att en his- En annan förklaring till att de offentliga in- torisk distans om tjugo till trettio år är nödvän- teriörerna har drabbats hårt av förändringar, är dig för att få perspektiv på den bebyggelse som att de är svåra att bevara rent praktiskt. Denna ska bedömas. Det är ett vedertaget synsätt inom aspekt har inte närmare diskuterats i artikeln, kulturmiljövården. När den första klassifice- men det är värt att framhålla att interiörerna ge- ringskartan togs fram 1983 gick gränsen vid 1950 nom sin nära koppling till den verksamhet som och när den andra versionen trycktes 1995 gick bedrivs i huset generellt är utsatta för större för- gränsen vid 1960. I den nu genomförda klassifi- ändringar än exteriörerna. Ekonomiska faktorer, ceringen — som i större omfattning endast har men också krav på arbetsmiljö, gör att möbler praktiserats på ytterstaden och city — är gränsen och lös inredning ofta byts ut istället för att la- satt till 1989. Men i ett interiörperspektiv är tret- gas. Det helhetsideal som ligger till grund för tio år en lång tid. De interiörer från 1950-talet många av de moderna interiörerna har bidragit som fortfarande hade kvar mycket av sin karak- till att de är känsliga också för mindre föränd- tär när Stadsmuseet genomförde inventeringen ringar.46 av malmarna på 1970-talet fanns sannolikt inte Att kulturmiljövårdens traditionella metoder kvar tjugo år senare, när tiden för klassificering för inventering och värdering inte är anpassade av 1950-talsbebyggelsen var uppnådd. till de offentliga interiörerna är ytterligare en Vad är då alternativet? Går det att göra en orsak till varför så många miljöer försvunnit. kulturhistorisk värdering med kortare historisk Genom att den enskilda byggnaden utgör den distans? När det gäller de mest omtalade interi- minsta värderade enheten har interiörerna för- örerna gör det sannolikt det, bara det faktum att summats. Dessutom har de moderna interiör- de väckte stor uppmärksamhet när de kom till erna, med sin ofta korta livscykel, missgynnats gör dem kulturhistoriskt intressanta, oavsett om av det vedertagna krav på en historisk distans den höga värderingen har stått sig eller inte. Att om cirka trettio år som anses behövas för att få ringa in dessa objekt är inte svårt. Men det bety- perspektiv på bebyggelsen. der inte nödvändigtvis att interiörer som aldrig De ovan beskrivna förklaringarna till interiör- blev omskrivna i sin egen samtid skulle vara min- ernas svåra bevarandesituation är alla i behov av dre viktiga att slå vakt om, även om de är svårare djupare utredning. Huvudsyftet med den här ar- att identifiera. För att kunna se och uppskatta tikeln har varit att peka på de offentliga interiör- det tidstypiska i de mer ordinära miljöerna är ett ernas frånvaro i historieskrivningen och bristen visst tidsavstånd nödvändigt. Frågan är hur långt på kanonbildning inom området som ytterligare det måste vara. en orsak till varför så många miljöer försvunnit. Att de offentliga interiörerna till stora delar är ett outforskat fält återspeglas i ämnets mycket Slutord sparsamma behandling i de svenska konst- och Det finns flera förklaringar till att 1900-talets of- arkitekturhistoriska översiktsverken. Anledning- fentliga interiörer är ett hotat kulturarv och i stor en till att ämnet inte fått större utrymme i forsk- utsträckning redan är förlorade. Att det i dagslä- ningen tycks bland annat vara att det har saknat get inte går att skydda möbler och lös inredning en självklar hemvist. De offentliga interiörernas med hjälp av svensk lagstiftning är en förklaring. historia har inte uppfattats som ett eget ämne Ändring av lagen på detta område vore givet- — som exempelvis trädgårds- eller landskapshis- vis önskvärt, men redan i dag finns exempel på toria — och interiörerna har inte heller stått i hur den lösa inredningen har uppmärksammats fokus för vare sig den arkitekturhistoriska eller inom ramen för byggnadsminneslagstiftningen. den designhistoriska forskningen. Det finns också sannolikt möjligheter att i större Bristen på forskning om de offentliga interi- utsträckning tillämpa befintlig lagstiftning på de örerna är ett kunskapsproblem. Vi vet idag för fasta inredningar som ofta utgör ett domineran- lite om hur interiörerna kom till, vilka de bak- de inslag i offentliga interiörer.45 omliggande tankarna var och hur dessa miljöer

56 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden relaterade till en större helhet. Men bristen på Noter forskning har också lett till att de moderna in- teriörerna har fått en förhållandevis låg status. 1 Ett lokalt exempel på ett nyligen initierat försök att ta Detta har i sin tur bidragit till att så få objekt ett mer samlat grepp på problemet att skydda kulturhis- kunnat bevaras. De offentliga interiörernas när- toriskt värdefulla, offentliga interiörer är det förslag om översyn och skydd av möbler i Stadshuset, Stadsbiblio- varo i översiktsverk och aktuell forskningslittera- teket med flera byggnader i Stockholms stads ägo som tur är ingen garant för bevarande, men det ökar Miljöpartiet lade fram till Kulturnämnden i juni 2010. chanserna för en pietetsfull behandling. Initiativtagare var Kerstin Wickman, ledamot av kultur- Inredningsarkitekterna har inte varit lika nämnden. Se Internetkällor: Pressmeddelande 15 juni 2010. skickliga på att marknadsföra sig själva som 2 Byggnadsminnesförklaring, det starkaste skyddet i sina kolleger bland arkitekterna. I viss mån har svensk lagstiftning, kan normalt bara omfatta själva inredningsarkitekternas roll som självständiga byggnaden, yttre omgivning och fast inredning. Inven- upphovsmän paradoxalt nog bidragit till att tarier, till exempel maskinell utrustning, kan dock un- der vissa omständigheter betraktas som fasta tillbehör interiörerna fått förhållandevis lågt anseende. och omfattas då av byggnadsminneslagstiftningen. Se SIR-guiden från 1968 fick ingen större spridning, Agneta Thornberg Knutssons avhandling, 2007, Bygg- men den har inte varit utan betydelse för histo- nadsminnen — principer och praktik. Den offentliga kulturmiljövårdens byggnadsminnesverksamhet. Be- rieskrivningen. Den ansats till en inredningska- skrivning och utvärdering, s. 177. Även de fasta delarna non för efterkrigstiden som återfinns i översik- av kulturhistoriskt värdefulla interiörer är dock generellt ten Svenska möbler (1991) innehåller ett antal svårare att skydda än exteriörer, vilket har konstaterats i ett examensarbete av Carina Carlsson. Interiörer i objekt som är redovisade i SIR-guiden. byggnadsminnen är möjliga att skydda, men ”de möj- Avslutningsvis kan konstateras att det inte ligheter som erbjuds att skydda värdefulla interiörer i räcker med att ändra lagstiftningen, så att även kommunal planläggning via plan- och bygglagen (PBL) är möbler och lös inredning omfattas av skydd, för däremot både lagtekniskt svagare och mer tvetydigt for- mulerade”. Se Carina Carlsson, 2002, Kulturhistoriska att ge 1900-talets offentliga interiörer legitimitet interiörer: värde, betydelse och lagmässigt skydd, s. 39. som kulturarv. Det krävs också att ämnet upp- 3 När ett förslag om skydd av lösöre framlades i utred- märksammas av forskningen och att de värdeful- ningen K-märkt — Förslag till förbättrat skydd för kul- la objekten identifieras. I förlängningen innebär turhistoriskt värdefull bebyggelse (SOU 2004:94) avvisa- des det av regeringen med hänvisning till att det skulle detta att kulturmiljövårdens traditionella meto- innebära en inskränkning i äganderätten. Det är tydligt der för inventering och värdering måste föränd- att det inte är de moderna offentliga interiörernas be- ras, så att den offentliga interiören framträder varandeproblematik som har stått i fokus för diskussio- nen. Istället har det handlat om problemställningar som bakom den moderna fasaden. är kopplade till större kulturegendomar i privat ägo, som slott, herrgårdar och gods. 4 Hotet mot de offentliga interiörerna har bland annat fått stor uppmärksamhet i Finland, som 2007 hade detta som årstema inom ”Dagarna för Europas byggnadsarv”. Se skriften Käy sisään!: julkiset sisätilat/Stig in!: offent- liga interiörer 2007. Temat har också en plats på den internationella Docomomo-konferens som hålls i Espoo i Finland i augusti 2012. Se Internetkällor: The Survival of Modern − From Coffee Cup to General Plan. Ett exempel på intresset för inredningsarkitekturens mo- johan örn är fil. dr i arkitekturhistoria och derna historia i Finland är boken Våra gemensamma verksam som byggnadsantikvarie, forskare och rum. Finsk inredningsarkitektur 1949−1999, red. Minna Sarantola-Weiss, 1999. skribent. Han är anställd på AIX Arkitekter men 5 Exempel på detta intresse är den forskning som bedrivs också knuten till KTH Arkitekturskolan i Stock- vid Modern Interiors Research Centre vid Kingston holm. University, London. Den nyligen (2010) lanserade tid- skriften Interiors. Design, Architecture, Culture (Berg) [email protected] med professor Anne Massey från Kingston University AIX Arkitekter som en av redaktörerna, bör också nämnas. Hudiksvallsgatan 8 6 En av de förbisedda aspekter som uppmärksammats är 113 30 Stockholm hantverkets roll för den moderna arkitekturen. Se till

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 57 johan örn

exempel antologin Craft, Space and Interior Design, ende inredningsarkitekten hade större möjlighet att på- 1885–2005 (2008) med konsthistorikerna Sandra Alfoldy verka resultatet än den som var anställd. och Janice Helland som redaktörer. 17 Att en tillverkare — till exempel ett snickeri — är om- 7 Om situationen vad gäller bevarandet av inredningarna nämnt i samband med en presentation av ett projekt är den samma i Göteborg och Malmö har inte under- behöver inte betyda att alla delar av inredningen gjordes sökts. av detta snickeri. Skillnader i pris, men också produk- 8 När och hur begreppet ”offentlig miljö” började använ- tionstekniska omständigheter, gjorde att uppdragen ofta das inom arkitektur och formgivning har inte utretts, delades upp på flera producenter. Prototyperna gjordes men vid mitten av 1950-talet förekommer det bland an- dessutom inte sällan av en annan snickare — ofta med nat i tidskriften Form. På utställningen H55 i Helsing- väl upparbetade kontakter med inredningsarkitekten — borg var flera specialutställningar, för vilka Carl-Axel än den som sedan fick uppdraget. Ett sätt att säkert Acking hade huvudansvaret, ägnade åt den offentliga fastslå vem som tillverkat vad är att hitta fakturorna. miljön. Det som visades där var både inne- och utemil- 18 Det aktuella kapitlet är författat av Anne-Marie Erics- jöer, och så har begreppet också i fortsättningen kom- son. Bland 1920-talets exempel återfinns också Svenska mit att användas. Se ”Den offentliga miljön”, Form 4/5, studenthemmet i Paris samt Ludvika sjukhus. 1955. 19 Författare till det aktuella kapitlet är Sigrid Eklund Ny- 9 I band 12 av Signums svenska konsthistoria, som be- ström. Att flera av objekten ingår i inredningskonstens handlar perioden 1915—1950, är ämnesupplägget likar- kanon styrks av att de återfinns i de kapitel som behand- tat. Men i kapitlet ”Möbler och inredningar”, författare lar möbler och inredningar i Signums svenska konst- Sigrid Eklund Nyström, ägnas de offentliga inredning- historia (band 11—12). Dit hör Läkaresällskapets hus, arna långt större uppmärksamhet än vad som är fallet i Engelbrektskyrkan, Stadshuset, Konserthuset, Tänd- motsvarande kapitel i band 13, med Cilla Robach som stickspalatset, Stadsbiblioteket och Uppståndelsekapel- författare. Det kan också tilläggas att i band 11, som let, alla i Stockholm, samt Konserthuset och Rådhuset i behandlar perioden 1890—1915, är kapitlet ”Möbler och Göteborg. inredningar” inriktat på hemmiljö. Författare till det sist- 20 De aktuella kapitlen är författade av Monica Boman, nämnda kapitlet är Bengt Nyström. Lena Larsson och Kerstin Wickman. 10 Redaktör för Svenska möbler 1890−1990 är Monica Bo- 21 Bland andra SAF:s kursgård Skogshem, MEA-trappan, man; titeln skall inte förväxlas med den nyligen utkom- Philipshuset, Industriförbundet, Hotell Continental, na boken Svenska möbler under 500 år, redaktör Bengt Hotell Malmen samt ABF-huset. Nyström, 2008. Den senare behandlar knappast den 22 Bilden av 1950- och 1960-talen som något av en guldål- offentliga miljön och dess möbler, men huvudverken der framträder inte minst i Agneta Liljedahls bok Att i 1920-talets interiörkonst — Stadshuset, Konserthuset, vara inredningsarkitekt. Glimtar av ett yrke, som togs Tändstickspalatset och Stadsbiblioteket — utgör här ett fram till SIR:s 60-årsjubileum 1993. undantag, liksom i flera andra böcker i ämnet. 23 Ett exempel på att kontakterna mellan inredningsarki- 11 Svenskt möbellexikon utarbetades av konst- och textil­ tekterna och arkitekterna ökade på 1950-talet var de ge- historikern Ingegerd Henschen i samarbete med inred- mensamma projekt som anordnades för studenterna på ningsarkitekten Sten Blomberg samt publicerades av Konstfack och KTH. Bakom initiativet låg bland andra Förlagshuset Norden AB. Carl-Axel Acking, huvudlärare på fackavdelningen för 12 Till dem som har behandlats något utförligare hör Åke möbler och inredning på Konstfack under åren 1947— Axelsson. Se Lars Westman, 2004, Åke Axelsson. Mö- 1957. Om detta samarbete skriver Acking i artikeln ”Att belformgivare, inredningsarkitekt, fabrikör, samt Johan skapa möbler och inredningar i vår tid”, publicerad i Örn, 2010, Åke Axelsson. Inredningsarkitekt. SIMS årsbok 1951 och återpublicerad i Agneta Liljedahls 13 Att Lasse Brunnström i boken Svensk designhistoria bok Att vara inredningsarkitekt. Glimtar av ett yrke inte nämner offentliga interiörer bland de områden (1993). inom ämnet som ännu har stora luckor är ett ytterligare 24 Ett uttryck för inredningsarkitekternas vilja att förändra tecken på att de inte har uppfattats som en del av de- bilden av yrket var utställningen ”Från helhet till detalj” signhistorieämnet. Se Brunnström 2010, s. 18. på Nationalmuseum 1957. Utställarna var inredningsar- 14 Kerstin Wickman har tecknat bilden av den svenska de- kitekter som hade examinerats från HKS 1947—1957, och signhistorieforskningen och relaterat den till en interna- Carl-Axel Acking samt Ulf Hård af Segerstad bidrog tionell kontext i ”En katt bland hermelinerna”, Under med korta texter till katalogen. ytan. En antologi om designforskning, 2007. 25 Till de större kontoren hörde bland andra Sven-Kai Lar- 15 En intressant artikel, som berör ämnet men vars fokus sen, Kempe & Ljunglöf samt Axelsson & Karlström. i första hand ligger på heminredning, är Anne-Berit 26 Ursprungligen var namnet Sveriges inrednings- och mö- Skaugs ”Interior Design — a Neglected Field of Scandi- belarkitekters sammanslutning (SIMS). Namnändringen navian Art History”, publicerad i Scandinavian Journal till Svenska inredningsarkitekters riksförbund (SIR) of Design History, nr 3, 1993. skedde 1953. För en beskrivning av sammanslutningens 16 När inredningsarkitekten haft rollen som en från arki- bildande, se Sigrid Eklund Nyströms avhandling Möbel­ tekten fristående konsult har sannolikheten varit större arkitekt på 1930-talet. Om inredningsfirman Futurum att han eller hon i efterhand betraktats som upphovs- och hur en ny yrkesgrupp etablerar sig (1992). man, jämfört med rollen som anställd på arkitektens 27 Ett exempel på reklamsatsningar är den broschyr med kontor. Detta behöver dock inte betyda att den fristå- arbetsnamnet ”Vad är en inredningsarkitekt” som SIR

58 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden

arbetade fram parallellt med inredningsguiden, se jektet. Av den engelskspråkiga och till en internationell bland annat SIR:s medlemsblad nr 1, 1967, s. 34. Ett publik riktade Kontur gavs det ut sammanlagt tretton annat exempel är utställningen ”Inne”, som SIR:s västra nummer mellan åren 1950 och 1965. lokalavdelning anordnade på Göteborgs stadsbibliotek 37 Design in Sweden var den engelska titeln på den först- i april—maj 1967. Den sistnämnda — vilken enbart be- nämnda publikationen, utgiven på initiativ av Konstfack handlade exempel från Göteborg — hade samma syfte och Svensk Form. Även en tysk och en spansk upplaga som broschyren: att berätta för allmänheten om inred- trycktes. Den andra publikationen, som gavs ut av SAR, ningsarkitektyrket, se bland annat SIR:s medlemsblad nr var tvåspråkig och hade den engelska titeln New Swe- 4, 1967, s. 172—173. dish architecture. A Decade of Swedish Building. 28 Undantag från regeln utgjorde de renodlade inredning- 38 Till de mest uppmärksammade miljöerna hörde också ar som fanns med i guiden, till exempel butiken Arvid Hässelby familjehotell, Konstfack, Industriförbundet, Nordquist på Birger Jarlsgatan, ritad av Carl-Axel Ack- Verkstadsföreningen, tillbyggnaden till KTH:s kårhus, ing. Wenner-Gren Center, NK och Operakällaren. Represen- 29 SAR:s Stockholmsguide hade liksom SIR:s guide text tationsmatsalen i Folksamhuset, med möbler av Carl på både svenska och engelska, men i den förstnämnda Malmsten, återfanns bland de mest publicerade inred- åtföljdes objekten inte enbart av uppgifter om adress, ningarna. Hit hörde även några av de nya kyrkorna: tillkomstår och upphovsman, utan också av en kort Olaus Petri, S:t Tomas, Markuskyrkan och Söderledskyr- text som beskrev byggnadens funktion och konstruk- kan. tion, samt av hänvisningar till artiklar i Byggmästaren 39 Författare till boken var Misha Black, arkitekt och pro- när sådana förelåg. Till utseendet var guiden ett häfte fessor i industridesign på Royal College of Art i Lon- i fickformat med spiralbunden rygg och en tillhörande don. MEA-trappan publicerades bland annat i Architec- Stockholmskarta, speciellt framtagen för ändamålet. Re- ture d’Aujourd’hui, Domus, Architectural Design och daktionen bestod av Torsten Westman, Alf Folmer, Carl- Architectural Review. Ivar Ringmar, Stig Almqvist, Kjell Blomberg och Lars 40 Skogshem, vars inredning ritades av Sven Kai Larsen, Widén. presenterades i Arkitektur, Form och Kontur, samt i 30 Förslaget om guidens omarbetande till trycksak och de publikationerna Svensk form och Ny svensk arkitektur, därmed sammanhängande kostnaderna diskuteras i en båda utgivna 1961. Utländska tidskrifter som publice- av informationsnämnden författad text om SIR:s reklam- rade Skogshem var bland andra Architectural Review, verksamhet, publicerad i SIR:s medlemsblad nr 10, 1966, Architecture d’Aujourd’hui, Architect & Building News s. 33—35. och Baumeister. 31 Se SIR:s medlemsblad nr 1, 1967, s. 34. 41 Se Marianne Råbergs artikel i Kulturmiljövård nr 1—2, 32 Italienska Kulturinstitutet ritades av Gio Ponti och 1996, ”Att värna det moderna. Om Stadsmuseets arbete Norska ambassaden av Knut Knutsen. med den yngre stockholmsbebyggelsen”. 33 Inriktningen mot utländska besökare framgår inte bara 42 Carlton Inn låg på Kungsgatan 57 i kvarteret Boken 11. av parallelltexterna på svenska och engelska, utan också Fotografiet finns publicerat City,i del 1, Byggnadsin- av att dessa språk kompletterades med franska och tyska ventering 1974—75, Stockholms stadsmuseum, 1976. i den text som beskrev SIR:s verksamhet på pärmomsla- 43 De tryckta inventeringarna är idag tillgängliga på nätet gets insida. via databasen Stockholmskällan. 34 Inredningsarkitekten Lia Gottfarb, som arbetade med 44 Fastigheten Skravelberget Större 13 är klassad som grön, guiden hos SIR, var själv en av dem som agerade cice- vilket innebär ”fastighet med bebyggelse som är särskilt roner när journalister från den amerikanska tidskriften värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller Interiors besökte Sverige 1965. Besöket resulterade i ett konstnärlig synpunkt”. Fastigheten finns dokumenterad temanummer i juni samma år med titeln ”Voyage of Dis- i Östermalm 1, byggnadsinventering 1973, Stockholms covery: Sweden” — i vilket några av de inredningar som stadsmuseum, 1974. senare utpekades i guiden finns beskrivna. 45 Byggnadsminnesförklaringen av Eslövs Medborgarhus, 35 Hur urvalet av de få objekten från 1930- och 1940-talen genomförd 2001, är ett exempel på ett försök att upp- gått till är oklart. En grundförutsättning var förstås att märksamma den lösa inredningen i en modern kultur- inredningarna bevarats mer eller mindre intakta, vilket miljö. I kommentaren till skyddsföreskrifterna står: ”Då inte var självklart med tanke på att det förflutit två eller den lösa inredningen är framtagen speciellt till huset till och med tre decennier sedan uppförandet. Vad som och därmed av yttersta vikt för byggnaden, men inte kan kan konstateras är att alla de upptagna inredningarna skyddas enligt KML, vill länsstyrelsen poängtera värdet från den här perioden har välkända upphovsmän: Rolf av att även den lösa inredningen skall bevaras för framti- Engströmer (Rigoletto), Elias Svedberg (Historiska mu- den.” Se Mats Edström, 2007, Medborgarhuset i Eslöv. seet), Sune Lindström (MEA:s herrskrädderi), Erik Ahl- 46 Helhetsidealet framstår som en bidragande faktor till sén (Dramatens lilla scen) och Carl-Axel Acking (Solna varför så få moderna interiörer har bevarats till idag. Allt läroverk). det skräddarsydda har gjort interiörerna känsliga för 36 Vid en genomgång av Form blir det tydligt att de of- förändringar. När några av de ursprungliga bestånds- fentliga interiörerna spelar en ganska blygsam roll i tid- delarna — till exempel möbler och textilier — försvunnit skriften. Vissa år får fem eller sex interiörer en längre eller bytts ut har värdet på helheten minskat eller åt- presentation, andra år är det bara en — som 1960 när minstone blivit svårare att upptäcka. Detta gäller särskilt Yrkesskolan i Stockholm är det enda presenterade ob- interiörerna från perioden efter 1930 som präglas av

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 59 johan örn

modernismens rumsuppfattning. Det finns exempel på Interiors (New York) 1965. miljöer från denna period där den fasta inredningen — Interiors in Stockholm Göteborg Malmö, 1968. till exempel i form av en träpanel — bidrar till att skapa K-märkt — Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt ett väl definierat rum. Men i många fall får miljöerna sin värdefull bebyggelse, SOU 2004:94. karaktär av möbler, textilier och eventuell konstnärlig ut- Kontur, 1950−65. smyckning, medan väggarna är nedtonade eller till och Larsson, Lena, 1991, ”Ett dynamiskt årtionde”, Svenska med genomskinliga. möbler 1890−1990 (s. 279−319). Liljedahl, Agneta, 1993, Att vara inredningsarkitekt. Glimtar av ett yrke. Ny arkitektur i Sverige. 1950-talets svenska byggnadskonst/ Käll- och litteraturförteckning New Swedish Architecture. A Decade of Swedish Buil- ding, red. Mårten J. Larsson, 1961. Nyström, Bengt, 2001, ”Möbler och inredningar”, Signums Otryckta källor svenska konsthistoria. Konsten 1890−1915 (band 11, s. AM Arkitekturmuseet, Stockholm 389–427). Förteckningar. Robach, Cilla, 2000, ”Ting för den moderna människan”, Fotografier. Utopi och verklighet. Svensk modernism 1900−1960 (s. 186−201). SSM Stadsmuseet, Stockholm Robach, Cilla, 2005, ”Möbler och inredningar”, Signums Inventeringsmaterial. svenska konsthistoria. Konsten 1950−1975 (band 13, s. Fotografier. 265−291). Råberg, Marianne, 1996, ”Att värna det moderna. Om Stads- Tryckta källor och litteratur museets arbete med den yngre stockholmsbebyggelsen”, Kulturmiljövård 1−2 (s. 92−98). Arkitektur, 1960–67. SAR:s Stockholmsguide, 1959. Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitektur, red. Claes Signums svenska konsthistoria. Konsten 1890−1915, band Caldenby, 1998. 11, 2001. Black, Misha, 1960, Public Interiors. An International Sur- Signums svenska konsthistoria. Konsten 1915−1950, band vey. 12, 2002 Boman, Monica, 1991, ”Vardagens decennium”, Svenska Signums svenska konsthistoria. Konsten 1950−1975, band möbler 1890−1990 (s. 223−275). 13, 2005. Boman, Monica, 1991, ”Den kluvna marknaden”, Svenska SIR:s medlemsblad, 1966–68. möbler 1890−1990 (s. 389–433). Skaug, Anne-Berit, 1993, ”Interior Design − a Neglected Brunnström, Lasse, 2010, Svensk designhistoria. Field of Scandinavian Art History”, Scandinavian Jour- Byggmästaren, 1955–59. nal of Design History (s. 9−18). Carlsson, Carina, 2002, Kulturhistoriska interiörer: värde, Svenska möbler 1890−1990, red. Monica Boman, 1991. betydelse och lagmässigt skydd, examensarbete vid Insti- Svenska möbler under femhundra år, red. Bengt Nyström, tutionen för Miljövetenskap och kulturvård, Göteborgs 2008. universitet. Svenskt möbellexikon, band 1–3, 1961–62. City, del 1, byggnadsinventering 1974−75, Stockholms stads- Thornberg Knutsson, Agneta, 2007, Byggnadsminnen − museum, 1976. principer och praktik. Den offentliga kulturmiljövår- Craft, Space and Interior Design. 1885−2005, red. Sandra dens byggnadsminnesverksamhet. Beskrivning och ut­ Alfoldy & Janice Helland, 2008. värdering. ”Den offentliga miljön”, Form 4–5, 1955 (s. 82–85). Utopi och verklighet. Svensk modernism 1900−1960, red. Ce- Design in Sweden, red. Åke Stavenow & Åke H. Huldt, cilia Widenheim & Eva Rudberg, 2000. 1961. Våra gemensamma rum. Finsk inredningsarkitektur 1949− Edström, Mats, 2007, Medborgarhuset i Eslöv. 1999, red. Minna Sarantola-Weiss, 1999. Eklund Nyström, Sigrid, 1991, ”Funktionalismen i folkhem- Westman, Lars, 2004, Åke Axelsson. Möbelformgivare, in- met”, Svenska möbler 1890−1990 (s. 149–221). redningsarkitekt, fabrikör. Eklund Nyström, Sigrid, 1992, Möbelarkitekt på 1930-talet. Wickman, Kerstin, 1991, ”Byggbart, utbytbart, flyttbart”, Om inredningsfirman Futurum och hur en ny yrkes- Svenska möbler 1890−1990 (s. 323−385). grupp etablerar sig. Wickman, Kerstin, 1998, ”Hemmet”, Att bygga ett land. Eklund Nyström, Sigrid, 2002, ”Möbler och inredningar”, 1900-talets svenska arkitektur (s. 199−225). Signums svenska konsthistoria. Konsten 1915−1950 Wickman, Kerstin, 2007, ”En katt bland hermelinerna”, Un- (band 12, s. 329−359). der ytan. En antologi om designforskning (s. 204−219). Ericsson, Anne-Marie, 1991, ”Brytningstid för fattig och rik”, Örn, Johan, 2007, I rummets kraftfält. Om arkitektur och Svenska möbler 1890−1990 (s. 101−145 ). offentlig inredning i Sverige 1935−1975. Form, 1955−67. Örn, Johan, 2010, Åke Axelsson. Inredningsarkitekt. Från helhet till detalj. Inredningsarkitekter HKS 1947−1957, Östermalm 1, byggnadsinventering 1973, Stockholms stads- Nationalmusei utställningskatalog, 1957. museum, 1974.

60 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 bakom den moderna fasaden Internetkällor

Pressmeddelande 15 juni 2010 The Survival of Modern – From Coffee Cup to General Plan http://www.cisionwire.se/miljopartiet-de-grona-i-stock- http://www.docomomo-fi.com/conference2012/ (hem- holms-stad/r/skydda-stockholms-unika-arkitektritade- sidan besökt 12 december 2011). mobler,c9119059 (hemsidan besökt 12 augusti 2011).

In the shadow of the modern façade. Public interiors in search of their history by Johan Örn

Summary This article begins with the fact of 20th century plored field is demonstrated, for example, by public interiors being an endangered heritage. the subject’s omission from Swedish histories In Sweden, lack of statutory scope for protect- of art and architecture. In addition, this article ing movable furniture has been singled out as a shows, with the SIR guide as its starting point, major cause of the difficult preservation status how the traditional inventory and evaluation of interiors. This is fair comment, but not the methods of heritage governance have resulted prime concern for present purposes, the main in public interiors being lost to sight, due to thesis here being that the fact of so few envi- the individual building being the smallest unit ronments being extant is connected with the of mention. Interiors, which often have a short absence of public interiors from historiography lifecycle, have also fallen victim to a historical and a lack of canon formation in this context. distance of some 30 years being considered nec- Interiors in Stockholm Göteborg Malmö, the essary in order to get the building under consid- guide published in 1968 by the Swedish Asso- eration into perspective. ciation of Interior Architects (SIR), provides the The conclusion arrived at is that changing point of departure here for discussing the histo- the law so as to extend protection to movable riography of the subject, and at the same time furniture will not be enough to legitimise these serves to underscore the gravity of the threat to environments as part of the heritage. The sub- public interiors. The SIR guide is an important, ject also needs to be observed by research and but previously overlooked, source concerning valuable objects identified and singled out. This public interior designs of the 1950s and 60s, and in turn calls for a renewal of the traditional to some extent also concerning designs from methods of inventorying and valuing places of the first half of the 20th century. historic interest. The fact of public interiors being an unex-

Keywords: History of architecture, History of built environment, Historiography, National heritage, Public interiors

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 61 Mot ett vidgat kulturarv Erfarenheter från English Heritage

av Cathrine Mellander

ulturarvspolitiken har under de senaste med kraven på en bredare representation, i syfte decennierna präglats av ambitionen att att säkerställa anspråken på ökat medborgarin- K ge kulturarvet en tydligare demokratisk flytande och demokrati. Motivet till att just det förankring. På myndighetsnivå diskuteras kul- engelska perspektivet lyfts fram är att man där turarvet alltmer i termer av hållbar samhällsut- har kommit långt i arbetet med att öka kunska- veckling och medborgerlig delaktighet. I Sve- pen och förståelsen för de kvaliteter som finns rige liksom i flera andra europeiska länder har i landets moderna byggda miljöer från sent utvecklingen gått från att diskutera utpräglade 1800-tal och framåt, i synnerhet efterkrigstidens bevarandefrågor till att betrakta kulturarvet som byggnadsbestånd. Detta har bidragit till en ökad ett grundläggande samhällsvärde, för att på så status för denna grupp av byggnader, vilket i vis främja respekten för mänskliga rättigheter sin tur ökar möjligheterna för bevarande och och demokrati. Men vilka möjligheter och verk- hållbar utveckling i exempelvis expansiva stads- tyg står till buds för de offentliga kulturmiljö- planeprocesser. Man har även aktivt arbetat för vårdande institutionerna att praktiskt omsätta ett starkare medborgarinflytande när det gäller dessa kulturpolitiska mål? bevarandet av denna kategori byggnader, något Artikeln diskuterar inledningsvis begreppet som främjar demokratiperspektivet. kulturarv och dess koppling till kulturell iden- Den svenska kulturmiljövården har sedan titet och varför det idag finns ett behov av ett länge arbetat utifrån liknande mål. Likväl är vidgat perspektiv. I samband med detta berörs i frågan om det finns idéer och argument som korthet även den konvention rörande kulturarvet kan överföras från engelsk kulturmiljövård till som Europarådet ratificerade 2011: Framework svensk, trots stora organisatoriska och struktu- Convention on the Value of Cultural Heritage rella skillnader. En mer grundläggande fråga gäl- for Society, även kallad Farokonventionen. Kon- ler emellertid vad målet med bredare representa- ventionen syftar till en delvis ny syn på europe- tion egentligen innebär och om det faktiskt leder isk kulturarvspraktik, som i hög grad kopplas till till den inkluderande verkan som man önskar. frågor om demokrati och till sociala och ekono- miska dimensioner av hållbar utveckling. Sverige har inte ratificerat konventionen, men den är Kulturarvsbegreppet idag likväl angelägen att diskutera i sammanhanget Idén om ett gemensamt kulturarv har varit en då den speglar ett förhållningssätt som redan av de mest centrala resurserna för att konstru- delvis är etablerat inom svensk kulturpolitik och era en kollektiv identitet för nationella samhälls- inom de offentliga kulturmiljövårdande institu- bildningar. Men vad har kulturarvet i praktiken tionerna. för betydelse för samhällsbildningar av idag? I Som en jämförelse diskuterar artikeln däref- ett bredare perspektiv består kulturarvet av de ter hur kulturmiljövården i England har arbetat olika kulturprocesser som på ett eller annat vis

62 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv uttrycker ett aktivt historiebruk i samhället. I en Detta gör kulturarvsbegreppet problematiskt, då snävare definition avser kulturarvet emellertid det kan verka såväl inkluderande som exklude- det offentliga historiebruk som en institutionali- rande.4 Begreppet ger uttryck för ett slags kul- serad kulturarvsförvaltning utövar genom sin be- turalism, där kulturer ses som skarpt avgränsade varande och kommunicerande verksamhet.1 Kul- eller väsensskilda, något som i sin tur kan utgöra turarvet har därmed haft en avgörande betydelse grogrund för konflikt.5 för formandet av en historisk identitet och har En tydligare problematisering av begrep- till syfte att fungera som ett slags kitt i byggan- pet kulturarv skulle emellertid kunna bidra till det av nationer och andra samhällsbildningar. en mer nyanserad syn på kulturarvsbegreppet. Den politiska kulturen har under de två se- Dessutom skulle en tydligare betoning på indi- naste decennierna utvecklats från att vara ideo- videns rätt till kultur, snarare än kulturella grup- logibaserad till att bli tydligt symbol- och iden- pers rätt, vara eftersträvansvärd ur demokrati- titetsladdad.2 Bruket av kulturarv har därmed synpunkt. Detta torde i högre grad garantera återigen hamnat i politiskt fokus och betraktas ett mer aktivt medborgarinflytande över histo- inte sällan som en resurs för olika politiska syf- riebruket i samhället och skulle därför kunna ten. Detta tydliggör att kulturarvsfrågorna inga- visa på den mer fragmentiserade historia som vi lunda är förlegade utan visar istället att detta faktiskt alla delar. Detta i syfte att väga upp den fält har fått förnyad kraft i dagens samhälle. Kul- konstruerade bild av endast ett slags gemensam turarv kan därmed definieras som en ständigt historia som kulturarvet stundom tenderar att pågående kulturprocess. förmedla. Ett tydligt mål för kulturpolitiken har varit Farokonventionen, som är den senaste i ra- att bredda vår syn vad gäller historiebruk, i syfte den av kulturkonventioner utarbetade av Euro- att ge detta en tydligare demokratisk förankring. parådet, har sin upprinnelse i Europas förändra- Ett förändrat förhållningssätt inom kulturmiljö- de geopolitiska situation efter murens fall 1989. vården – i riktning mot en mer dialogorienterad Konventionen understryker att människovärdet attityd visavi det omgivande samhället samt en ska vara centralt för begreppet kulturarv och be- ökad medborgerlig delaktighet rörande urval tonar därmed sin koppling till FN:s allmänna de- för kulturarv – anses kunna bidra till en starkare klaration om mänskliga rättigheter. Den poäng- demokratisk process och till en socialt mer håll- terar vikten av ökad medborgerlig delaktighet bar utveckling för samhället i stort. Kulturmiljö- och representation i syfte att öka respekten för vården har därför under de senaste åren aktivt olika gruppers kulturarv. Ett av konventionens arbetat med försök till bredare representation. huvudteman utgörs således av ”an enlarged and Idag räknas exempelvis värdefrågor som berör crossdisciplinary concept of cultural heritage”.6 mångfald och jämlikhet som självklara. Frågan Farokonventionen ger tydligt uttryck för en om vem eller vilka som har tolkningsföreträde syn på kulturarvet som ett mer allmängiltigt när kulturarvet ska laddas med vidgade betydel- värde i samhället, och den understryker vidare ser diskuteras alltmer. De offentliga kulturmil- att kulturarvet bör betraktas som en tydlig re- jövårdande institutionerna anses nämligen inte surs i syfte att främja såväl en socialt som eko- längre kunna ha tolkningsföreträde.3 En ökad nomiskt hållbar utveckling. Steg i ovan nämnda medborgerlig delaktighet rörande historiebruket riktning har ansetts vara nödvändiga för att ge och den offentliga historieskrivningen anses dä- kulturarvsmyndigheterna förnyad legitimitet. De remot öppna för fler alternativa definitioner och förväntas ju inte längre verka för en snävt na- historiska sammanhang. tionell identifikationsprocess där bevarandet av Det finns emellertid anledning att inta en en tillrättalagd kulturarvskanon är det centrala.7 kritisk hållning till kulturarvsbegreppet, då det Kulturarvsmyndigheterna förväntas istället aktivt har en stark politisk laddning. I begreppet finns verka som en resurs i samhället, bland annat ge- nämligen implicit ett slags deterministisk kopp- nom ökat samarbete med andra sektorer. ling mellan kulturellt arv och kulturell identitet. Farokonventionens syfte är alltså att försöka

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 63 cathrine mellander uppgradera kulturmiljövårdens arbete så att den Engelsk kulturmiljövård och den står i samklang med samhället av idag. Den er- moderna bebyggelsen bjuder ett slags holistisk definition av begreppet kulturarv då den tydligt kopplar inte endast indi- I England har kulturmiljövården aktivt arbetat viden utan även flera bredare samhällsfrågor till med att säkerställa kraven på allsidig representa- kulturarvsbegreppet. Den kompletterar därmed tion. Man har därför sedan relativt många år till- bland annat Granadakonventionen och Vallet- baka målmedvetet arbetat för att öka kunskapen takonventionen, från 1985 respektive 1992, och om landets moderna arkitektur, i synnerhet ef- tillför också ett mer funktionellt perspektiv.8 Kul- terkrigstidens byggda miljöer. English Heritage turarvet betraktas i Farokonventionen inte bara har som statlig huvudaktör varit drivande i den- som en resurs för samhällsutvecklingen i stort na fråga, men myndigheten arbetar tillsammans utan även som en viktig faktor i samband med med flera andra aktörer på arenan. Bland dessa interkulturell dialog och försoning vid konflikt. kan nämnas National Trust, Society for the Pro- Konventionen lyfter vidare frågorna varför tection of Ancient Buildings, Victorian Society, och vems kulturarv mer än vad och hur vi beva- The Twentieth Century Society och SAVE Brit- rar det. Den erbjuder därför en något modifie- ain’s Heritage.10 Dessa institutioner, där vissa är rad syn på kulturmiljövård, där bland annat frå- offentligt finansierade medan andra finansieras gor rörande autenticitet och expertrollen tonas privat, samarbetar med föreningar på gräsrots- ned till förmån för frågor rörande platsens och nivå. Detta har i kombination med ett starkt lag- kontextens betydelse i förhållande till ett levande skydd bidragit till att England idag är det land i kulturarv. Ett sådant förhållningssätt kan aktivt världen som procentuellt har det största antalet bidra till att tidigare inte uppmärksammade ma- identifierade byggnadsminnesklassade objekt.11 teriella spår eller traditioner, inte sällan kopplat I England kan byggnader som är äldre än till det mer vardagliga och rent av typiska, kan 30 år byggnadsminnesklassas, allmänt kallat definieras i termer av kulturarv.9 Därigenom kan listing.12 Denna ”listning”, som är ett juridiskt förutsättningar skapas för en starkare koppling instrument, infördes redan 1940 och styr i hu- mellan demokrati- och kulturarvsbegreppet. vudsak hur en byggnads befintliga karaktär ska Konventionen är förankrad i den kultursyn hanteras, och framför allt säkras, i en föränd- som ovan anförts som kulturalism, men den ringsprocess. Viktigt att understryka är emel- ger samtidigt uttryck för en medvetenhet om lertid att ”listning”, som sker inom ramen för kulturarvets symboliska och politiska laddning. English Heritage, inte handlar om att frysa Detta, i kombination med dess starka betoning byggnaden utan om att väga dess historiska och på bland annat demokrati och hållbar utveck- arkitektoniska betydelse mot övriga faktorer i ling, bidrar till att man kan se Farokonventionen en förändringsprocess. Medvetenheten om att som ett slags tidsdokument över vår tids sätt att samhällets förändringstakt har accelererat de betrakta såväl kulturmiljövården som kulturarvet senaste decennierna har emellertid medfört att i stort. De frågor som konventionen lyfter har den tidigare gränsen på 30 år, vilken skulle ga- därför stor giltighet även för många av de euro- rantera en viss distans och objektivitet, något har peiska länder som inte har signerat eller ratifi- modifierats. Det finns idag ett ökat intresse för cerat den. England har exempelvis inte ratifice- efterkrigstidens byggnader, även om intresset rat konventionen, men det förhållningssätt som för den tidiga modernismen fortfarande är star- kännetecknar deras kulturmiljövård illustrerar kare.13 Sedan slutet på 1980-talet kan därför även likväl hur man praktiskt kan arbeta med frågor byggnader som endast är 10 år gamla ”listas” om som rör social och ekonomisk hållbarhet, det vill de anses vara särskilt värdefulla och samtidigt är säga frågor som idag präglar den allmänna euro- under hot.14 Detta medför att man i England har peiska kulturpolitiska debatten. Därmed speglar stor möjlighet att aktivt skydda även nästan helt engelsk kulturmiljövård även indirekt en del av nyuppförda byggnader.15 de visioner som uttrycks i Farokonventionen. En medveten strategi, i syfte att nå djupare

64 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv kunskap om det sena 1800-talets- och 1900-talets att möta kraven på bredare representation, och byggnadsbestånd, har varit att intensifiera forsk- den har därefter följts av fler. Ett av de senare ningen på området. English Heritage har drivit forskningsbidragen, som tydligt har medverkat flera forskningsprojekt inom områden som har till ett mer inkluderande förhållningssätt vad gäl- tydliga kopplingar till det moderna samhällets ler värdering av den moderna arkitekturen och utveckling, såsom migration, konsumtionens på- som befäster kvinnlig representation, utgörs av verkan på samhällets utformning samt kvinnans arkitekturhistorikern Emily Gees undersökning representation i det offentliga rummet. Andra rörande kollektivhus för ensamstående yrkesar- områden som kan nämnas i sammanhanget är betande kvinnor decennierna runt sekelskiftet exempelvis kalla krigets fysiska lämningar samt 1900.17 bilens påverkan på samhället och dess gestalt- År 1910 fanns cirka 60 sådana kollektivhus i ning. Nämnda fält har alltså under de senaste England, men denna siffra hade 1925 stigit till åren utgjort en allt tydligare plattform inom eng- 170 stycken. Flertalet av dessa var inrymda i elsk kulturmiljövård, vilket innebär en påtaglig ombyggda bostadshus, men det fanns även ett positionsförflyttning i riktning mot de kulturpo- antal kollektivhus som uppförts i det specifika litiska mål som idag kännetecknar debatten. syftet att inhysa just yrkesarbetande kvinnor. Det är denna sistnämnda kategori byggnader som Kollektivhus för kvinnor utgör fokus för Emily Gees forskning. Många Ett första steg att tydligare inlemma kvinnliga av dessa kollektivhus var arkitektritade och inte domäner inom kulturmiljövården togs redan sällan har stor omsorg lagts vid såväl exteriör ut- 1989 då Millicent Fawcett Hall i Westminster formning som interiör planutformning. Flera av fördes upp som ”listad” inom English Heritage byggnaderna äger därmed stora arkitektoniska på grund av dess koppling till suffragettrörel- värden. De kollektivhus som uppfördes i Eng- sen.16 Detta var en av de tidigaste aktionerna för lands större städer, för de växande skarorna av figur 1. Ada Lewis Women’s Lodging House var ett kollektivhus för ensamstående yrkesarbetande kvinnor och invigdes 1913. Kollektivhuset var ett av de större i London och rymde rum för mer än 250 kvinnor. För- utom singel- och dubbelrum fanns här flera gemensamhetsutrymmen, bland annat syrum, bibliotek, läsesal, matsal och tvättrum. Byggnaden ritades av arkitektfirman Joseph and Smithem. foto: Peter Blom.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 65 cathrine mellander

såväl manlig som kvinnlig inflyttad arbetskraft en forskningsstudie som behandlar engelsk af- kring sekelskiftet 1900, har tidigare inte stude- färsarkitektur kunde byggnaden diskuteras i ter- rats utifrån ett genusperspektiv. Syftet med Gees mer av kulturarv.20 Detta visar tydligt det starka forskning har emellertid varit att tydliggöra den band som finns mellan den arkitekturhistoriska historiska kontexten kring de kvinnliga kollek- forskningen och de urvalskriterier som vägs in i tivhusen och koppla uppkomsten av detta bygg- samband med bedömning av vad som anses vara nadsbestånd till kvinnans inträde på den mo- värt att bevara av existerande bebyggelse. derna arbetsmarknaden. Frågor rörande bland En studie som utfördes av English Heritage annat genus, klass och arkitektonisk utformning för några år sedan, och som nära knyter an till har varit vägledande för att i sin tur kunna ut- Sharman Kadishs studie, är ett projekt som be- göra grund för bedömning rörande bevarande handlade religion och plats och där man stu- och krav på representation. derade olika religioners byggnader i Liverpool, Emily Gees forskningsarbete rörande katego- Leeds och London. En tydlig trend i England, rihus för kvinnor har bidragit till ökad kunskap liksom i Sverige, är att gudstjänstbesöken sta- om denna tidigare mindre kända byggnadstyp digt har minskat. I England sjönk besöksantalet och har även medfört att detta relativt moderna mellan åren 2000 och 2007 med 15 procent.21 byggnadsbestånd under de senaste åren har dis- Det sviktande antalet församlingsmedlemmar kuterats i termer av kulturarv. Ett antal av dessa får som känd konsekvens att allt fler kyrkor i kollektivhus, till exempel Ada Lewis Women’s snabb takt tas ur bruk eller byggs om för annat Lodging House i London och Ashton House i ändamål.22 Samtidigt växer antalet medlemmar Manchester, är således idag ”listade” inom ramen inom andra religiösa riktningar, och därmed för English Heritage.18 De utgör därmed slående ökar antalet moskéer men även tempel och heli- exempel på ett vidgat förhållningssätt vad gäller ga byggnader för exempelvis hinduer och sikher. bedömning av modern bebyggelse och kvinnlig Likväl pekar studien bland annat på att det idag representation och visar också hur genusperspek- endast finns ett fåtal moskéer som är ”listade”. tivet har vidgat perspektivet både vad gäller den Två mycket tidiga exempel är den som startades arkitekturhistoriska forskningen och frågan om av den muslimska konvertiten William Quilliam vad som kan räknas som kulturarv. i Liverpool 1887 samt den första moskén i Wo- king från 1889, Shah Jahan-moskén.23 Nämnda Religiösa byggnader moskéer har genom studien blivit uppgraderade Vid sidan av att öka kunskapen om och bevara vad gäller deras betydelse för muslimsk repre- kvinnohistoria har man även inom ramen för sentation i England. English Heritage fördjupat kännedomen om Det stora flertalet icke kristna religiösa bygg- judisk arkitektur och kultur i England. Forska- nader i England är emellertid yngre än 30 år och ren Sharman Kadish har genomfört en studie inte hotade, vilket gör att de är för nya för att rörande den judiska bebyggelsen, vilket bland ”listas”. Arbetet med att kartlägga olika grup- annat har medfört att synagogan i West End pers religiösa byggnader har bedrivits i nära i London, ritad av George Audsley 1879, har samarbete med berörda samfund, och ett sådant ”listats”.19 I samband med denna undersökning dialogorienterat arbete är utmärkande för flera upptäcktes även mindre signifikanta byggnader av de undersökningar som under senare år ut- som också skulle kunna räknas till det engelsk- förts i samband med forskningen om det sena judiska kulturarvet. Bland dessa kan nämnas en 1800-talets- och 1900-talets bebyggelse. Studien före detta köttaffär (kosher) i Liverpool. Affären rörande religion och plats har tagit ett tydligt ligger i ett område som tidigare hade karaktär av grepp om frågor som rör migration och religion judiska kvarter, men som idag har en helt annan och för en nyanserad diskussion om hur även de prägel. Endast skylten, med hebreiska bokstäver, icke kristna trosriktningarnas byggnader i fram- signalerar vad huset tidigare haft för funktion. tiden bör få ett tydligare avtryck inom engelsk Genom att jämföra Kadishs undersökning med kulturmiljövård.

66 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv Efterkrigstidens byggnadsbestånd – och simhall. Syftet med byggandet av Barbican Barbican Estate och Park Hill var bland annat att inom City skapa bra och bil- liga bostäder för människor som arbetade i när- Det lagliga skydd som idag omfattar för-, mellan- området. Komplexet uppfördes i fem etapper och efterkrigstidens kulturhistoriska byggnader i mellan åren 1963 och 1982 och ritades av arki- England är ett uttryck för det vida erkännande tekterna Chamberlin, Powell och Bon.24 Tydliga som 1900-talets byggnadsbestånd idag har fått. referenser finns både till bostadsområdet Gol- Likväl är en av de stora utmaningarna – en ut- den Lane i London, som ritats av samma arki- maning som England givetvis delar med många tekter på 1950-talet, och till Le Corbusiers Unité andra länder – hur man ska hantera och bedöma d’habitation i Marseilles, vilka båda är ett slags efterkrigstidens stora mängd nybyggnader. Vid uttryck för ett experimenterande kring socialt el- sidan av de kända problem som dessa byggna- ler kollektivt boende. Barbican är utformat efter der ofta är behäftade med, och som bland annat en utvecklad idé om den ”urbana byn” och utgör berör material- och konstruktionsfrågor, förelig- ett slående exempel på hur offentliga och pri- ger även det problemet att det idag i stora delar vata sfärer vävs samman till en fungerande dyna- saknas kunskap och forskning om detta enorma misk enhet. Barbican Estate, som i huvudsak är byggnadsbestånd. Till detta kan även läggas det uppfört i betong, är ett uttryck för arkitekternas motstånd, på ett emotionellt plan, som i synner- vurm för ”brutalism”, där materialäktheten­ var het 1960- och 1970-talens byggnader fortfarande ett grundläggande inslag. väcker. Det mycket medvetna arbete som bland an- nat English Heritage har bedrivit för att öka kunskapen om och förståelsen för modern arki- tektur har emellertid i detta fall fått god hjälp av ett antal mindre organisationer och föreningar. Till dessa hör bland andra The Twentieth Cen- tury Society, som bevakar byggnader från 1914 och framåt och som under de senaste åren sär- skilt har bevakat efterkrigstidens byggnadsbe- stånd och därtill haft en stark opinionsbildande roll. Ett exempel där The Twentieth Century Society har haft en avgörande betydelse är Bar- bican Estate. Barbican Estate ligger norr om City of Lon- don och utgör idag Europas största kulturcen- trum, med lokaler för teater, dans, konserter, konstgallerier och film. Komplexet, som ligger inom en del av London som bombades hårt un- der andra världskriget, omfattar även bostäder, restauranger och affärer samt skolor, bibliotek

figur 2. Barbican Estate, som ligger norr om City of London, utgör Europas största kulturcentrum med lokaler för teater, dans, konserter, konstgallerier och film. Här finns även bostäder, bibliotek, skolor och simhall. Komplexet uppfördes i olika etapper mel- lan åren 1963 och 1982 efter ritningar av Geoffry Powell, Peter Chamberlin och Christophe Bon. foto: Tommy Carlsson.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 67 cathrine mellander

figur 3. Barbican Estate är ett tydligt uttryck för efterkrigstidens tankar kring kollektivt boende i enlighet med principer om den ”urbana byn” där de offentliga och de privata sfärerna skulle vävas samman till en dynamisk helhet. Barbican Estate ”listades” 2001 på grundval av sin arkitektoniska särart och de höga ambitioner som karaktäriserade projektet. foto: Tommy Carlsson.

Barbican ”listades” år 2001 på grundval av stöd för ägare, boende och övriga hyresgäster sin arkitektoniska särart och utformning samt samt beslutsfattare och anger i vilken omfattning på grundval av den stora skala och de höga am- en byggnad kan ändras utan att förlora sitt arki- bitioner som karaktäriserade hela projektet.25 tektoniska och historiska värde. Denna typ av En av de drivande krafterna för att få till stånd management guidelines, som sedan 1992 utfor- detta beslut var just The Twentieth Century So- mas inom ramen för English Heritage, kan även ciety, som starkt hade engagerat sig för en var- omfatta fasta interiörer. sam upprustning av området redan på 1990-ta- Det skydd och det erkännande som Barbican let.26 Länge var den allmänna opinionen starkt Estate idag åtnjuter är emellertid förbehållet ett kritisk till Barbican, och år 2003 valdes det till ganska litet antal av efterkrigstidens ibland mo- Londons fulaste byggnadskomplex. Opinionen numentala skapelser. Det stora flertalet av efter- har emellertid vänt och idag betraktas området krigstidens byggnader är fortfarande klart under- som ett av den engelska efterkrigstidens vikti- värderade, såväl i England som i många andra gaste monument. Barbican omfattas sedan 2005 länder. Därtill finns en utbredd uppfattning att av särskilda riktlinjer, så kallade management särskilt stora betongkomplex nästan är omöjliga guidelines, som ska fungera som ett verktyg för att bevara och återanvända, eller åtminstone inte att identifiera de värden som är utmärkande för värda att satsa på.28 Upprustningen av Park Hill i komplexet.27 Dessa riktlinjer ska fungera som Sheffield, som utgör ett av de mest spektakulära

68 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv kommunala bostadskomplexen i England från varandestrategi som frångår den traditionella. I efterkrigstiden, är ett tydligt exempel på detta ärendet med Park Hill är det snarare den ur- och visar hur man medvetet har frångått det sprungliga ambitionen vad gäller arkitektonisk gängse sättet att värdera kulturhistoriskt värde- gestaltning som är det viktiga ur bevarandesyn- fulla byggnader. Park Hill uppfördes 1957–61 och punkt än materialens autenticitet.31 Ett sådant ritades av arkitekterna Ivor Smith och Jack Lynn. tillvägagångssätt hade knappast tillämpats på ett Park Hill utgör ett slags markör i den så kallade äldre byggnadsbestånd, där frågan om autentici- This is Tomorrow-generationen, en rörelse som tet ofta är en av de tyngst vägande faktorerna vid bland annat utformade en helhetssyn vad gällde bedömning av kulturmiljövärden. Ärendet med arkitektur, boende och levnadssätt. Det har på Park Hill tydliggör därmed den ambivalens som ett konceptuellt plan därmed flera likheter med är typisk för efterkrigstidens byggnadsbestånd Barbican Estate.29 Park Hill är sedan 1998 ”lis- utifrån såväl ett brukar- som ett kulturmiljövårds- tat” och utgör med sina cirka tusen lägenheter perspektiv. det största ”listade” monumentet i England. En annan svårighet när det gäller efterkrigsti- Efter en period av allmän nedgång genomgår dens byggnadsbestånd gäller kostnaderna för att nu Park Hill en stor omvandling, där de lokala bevara dessa byggnader, i kombination med en politikerna har anlitat en privat entreprenör som bristande konsensus vari kvaliteterna verkligen tillsammans med English Heritage utvecklar om- ligger.32 En svårighet gäller även mängden bygg- rådets potential.30 Detta omvandlingsarbete har nader i detta bestånd. De urvalskriterier som inte endast inneburit att komplexet har förlorat gäller för bevarande är oftast utformade efter mycket av sin ursprungliga karaktär utan även premissen att dessa lämningar är få. I detta fall att mycket av det ursprungliga byggnadsmate- står vi emellertid inför motsatt situation, vilket rialet är utbytt. Upprustningen av Park Hill i är ett problem utifrån ett urvalsperspektiv. Vi- Sheffield utgör därmed ett exempel på en be- dare finns inte heller några specifika riktlinjer figur 4. Park Hill i Sheffield utgör ett av de mest spektakulära bostadskomplexen i England från efterkrigsti- den. Komplexet utgör ett slags markör i den så kallade This is Tomorrow-generationen, som var en rörelse som utformade en helhetssyn vad gäller boende, arkitektur och livsstil. Park Hill uppfördes åren 1957–1961 och ritades av arkitekterna Ivor Smith och Jack Lynn. Komplexet genomgår nu en större modernisering som delvis resulterar i en förvanskning av det ursprungliga arkitektoniska uttrycket. foto: Cathrine Mellander.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 69 cathrine mellander

rörande bevarande kopplade till efterkrigstidens digt uttryck för kulturpolitikens strävan att få byggnadsbestånd, då de regler som exempelvis fler människor att känna sig delaktiga i bruket av föreskrivs i Burra Charter och andra liknande historien. Satsningen resulterade i en mängd vär- dokument är alltför allmängiltiga.33 Dessa svårig- defulla bidrag för kulturmiljövården, men den heter medför att det ställs höga krav på kultur- har även kritiserats för att ge en missvisande bild miljösektorn när dessa byggnader diskuteras i av industrisamhället som en homogen berättelse termer av kulturarv. Ett argument för bevarande karaktäriserad av framgång och styrka.36 som hörs i debatten allt oftare är emellertid det Tyngdpunkten i det arbetet låg således på ekonomiska värde som ligger i att bedöma en arbetslivet och den industriella sektorns villkor, byggnad som kulturarv.34 och det blev därmed uppenbart att flera sam- Ärendet med Park Hill, som i och för sig hällsgrupper ställdes utanför denna berättelse.37 reser flera frågor rörande autenticitet och beva- Medvetenheten om detta samt den politiska vil- rande, visar emellertid även hur man i detta fall jan att idag generera en bredare representation försöker balansera arkitektoniska och historiska möjliggör emellertid att fler samhällsgrupper värden mot ekonomiska värden. Detta ökar inte och alternativa berättelser kan inkluderas i den endast incitamenten för ägaren att mer aktivt gemensamma historieskrivningen. Förutsättning- vilja bevara byggnaderna. Det finns även tydliga ar skapas därmed för att det kollektiva minnet, indikationer att en jämkning av dessa värden stegvis, tillförsäkras en något mer medveten of- dessutom ger miljömässiga och ekologiska vin- fentlig historieskrivning. De kulturpolitiska mål ster, då man härigenom kan undvika att riva och som för närvarande ligger till grund för stora de- bygga nytt.35 Ärendet med Park Hill kan därmed lar av kulturmiljöarbetet, och som bland annat sägas utgöra ett exempel på hur man praktiskt syftar till ökad regional tillväxt, ökat genomslag skulle kunna tolka Farokonventionens krav på för hållbarhetsfrågor och att fler blir delaktiga i att kulturarvet ska utgöra en resurs för samhäl- kunskapsproduktionen, kan utgöra en god platt- let, såtillvida att bland annat de ekonomiska form för arbetet med att demokratisera den of- aspekterna här sammanfaller med miljömässiga fentliga historieskrivningen.38 mål. Man skulle också kunna säga att ärendet Ett steg i denna riktning skulle exempelvis helt enkelt belyser hur man har försökt att jäm- kunna vara att som i England tillämpa ett tydli- ka en traditionell kulturmiljövård med en krass gare genusperspektiv inom svensk arkitekturhis- ekonomisk verklighet. Denna jämkning kan torisk forskning, i syfte att tydliggöra kvinnlig vara grundad i insikten att det i framtiden med representation med avseende på byggda miljöer. största sannolikhet kommer att vara omöjligt att Forskning tyder på att genusperspektivet fortfa- bekosta ett ständigt stigande antal monument rande är klart underrepresenterat inom svensk som ska omfattas av samma höga skyddskriteri- kulturmiljövård.39 Emily Gees forskningsstudie um som den traditionella kulturmiljövården idag rörande engelska kvinnliga kategorihus, som påbjuder. Ärendet med Park Hill sätter således kort behandlats ovan, torde exempelvis kunna blixtljus på den problematik som den traditio- tjäna som modell även för en liknande studie av nella kulturmiljövården idag står inför vad gäller ett svenskt material. i synnerhet efterkrigstidens byggnadsbestånd. Redan före sekelskiftet 1900 fanns flera ex- empel på kategoriboende för kvinnor, men det var först under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal Svensk kulturmiljövård och som kategorihus blev ett mer etablerat begrepp dagens samhällsfrågor i Sverige.40 De tidiga kollektivhusen, eller kate- Kulturarvets förhållande till identitet och repre- gorihusen, tillkom oftast på privat initiativ och sentation har under de senaste åren varit före- utifrån filantropiska anspråk. Bland dessa kan mål för relativt ingående debatt även i Sverige. endast ett fåtal nämnas här, exempelvis Alma Den statliga satsningen på industrisamhällets Detthows kollektivhus i Stockholm för yrkesar- kulturarv under 2000-talets första år var ett ti- betande ensamstående kvinnor i statlig tjänst,

70 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv

figur 5. Kollektivhus för ensamstående yrkesarbetande kvinnor i Stadshagen i Stockholm. Byggnaden uppför- des i regi av Anna Johansson Visborgs Stiftelse 1946 och är ritad av Hillevi Svedberg. foto: Cathrine Mellander. uppförda mellan 1928 och 1931.41 Inom ramen ningssammanhang, men kategorihusen för kvin- för Stiftelsen Fredric Eens minne i Stockholm nor har aldrig studerats nationellt utifrån ett mer uppfördes vidare 1933–34 ett kollektivhus för övergripande genusperspektiv i syfte att förtydli- ensamstående yrkesarbetande mödrar, ritat av ga deras värde som symbol för kvinnlig självstän- arkitekterna Ingeborg Wærn Bugge och Kjer- dighet.45 Mot bakgrund av den ovan redovisade stin Göransson-Stenlåås.42 Andra exempel är engelska studien finns emellertid anledning att det kollektivhus för såväl män som kvinnor som mer ingående studera några av dessa byggnader byggdes 1939–40 på initiativ av Yrkeskvinnors utifrån ett mer översiktligt perspektiv, där man Klubb (YK-huset) på Gärdet i Stockholm, ritat betraktar de svenska kollektiv- och kategorihu- av Albin Stark och Hillevi Svedberg, samt det sen för yrkesarbetande kvinnor som ett relativt kollektivhus för ensamstående yrkesarbetande homogent byggnadsbestånd. Detta byggnadsbe- kvinnor som uppfördes i Stadshagen 1946 i regi stånd torde representera ett stycke svensk soci- av Anna Johansson Visborgs Stiftelse, ritat av alhistoria som de facto kan kopplas till kvinnans arkitekten Hillevi Svedberg.43 I sammanhanget inträde på den moderna offentliga arbetsmark- kan även nämnas ett senare exempel, nämligen naden. Den historiska kontexten, i kombination Rostaområdet i Örebro, där man på 1960-talet med de arkitektoniska kvaliteter som dessa bygg- uppförde hyreshus med kollektiv service, i syfte nader äger, medför att denna byggnadskategori att underlätta för såväl yrkes- som hemarbetande skulle kunna diskuteras i termer av ett socialt kvinnor.44 mer inkluderande kulturarv. Flera av de svenska kollektiv- och kategorihu- Det har bedrivits en kontinuerlig och omfat- sen har tidigare uppmärksammats i olika forsk- tande forskning rörande såväl modernismens

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 71 cathrine mellander

som efterkrigstidens arkitektur i Sverige. Detta ett modernt byggnadsbestånd. Artikelns andra har bidragit till en nyanserad och bred förståelse huvudfråga gällde huruvida det finns idéer och för svensk 1900-talsarkitektur.46 Forskningsfron- argument som kan överföras från engelsk kultur- ten ligger därmed långt framme och forskningen miljövård till svensk och vad målet med bredare har även i flera fall tydliga kopplingar till frå- representation egentligen innebär. gor som rör kulturarv. Ett belysande exempel är En jämförelse mellan engelsk och svensk kul- det pågående forskningsprojekt som belyser hur turmiljövård är givetvis förenad med en del pro- miljonprogrammet bildar kulturarv.47 Även flera blem, då länderna starkt skiljer sig åt bland an- andra pågående eller nyligen avslutade projekt nat vad gäller kulturella, politiska, juridiska och har belyst mellan- och efterkrigstidens byggda ekonomiska förutsättningar. Dessutom skiljer miljöer i Sverige. Bland dessa kan exempelvis sig de organisatoriska och ekonomiska villkoren nämnas Stockholms stadsmuseums ”Ytterstads- starkt mellan engelsk och svensk kulturmiljö- projektet”, samarbetsprojektet ”Modernism i vård. I England utövas denna av såväl offent- Bergslagen – arkitektur i fokus”, projektsatsning- liga som privata organisationer, medan svensk en ”Moderna Västra Götaland” samt projektet kulturmiljövård nästan uteslutande är offentligt ”Nedslag i värmländsk arkitektur 1945–2001”.48 finansierad. Dessutom har man i England en Flera av Sveriges universitet, museer och lång tradition av ideellt arbete på gräsrotsnivå myndigheter har således sedan länge arbetat – något som idag inte finns i samma omfattning med att belysa 1900-talets byggda miljöer och i Sverige. Trots dessa stora skillnader finns det relatera dessa till kulturmiljösektorn. Men kan givetvis en hel del tankegods inom engelsk kul- man därmed verkligen säga att kulturmiljövår- turmiljövård som är av intresse i ett svenskt sam- den i praktiken har tillämpat kraven på bredare manhang. representation? Svaret på denna fråga är nog Det finns emellertid en övergripande aspekt både ja och nej. Forskarsamhället och kultur- som artikeln särskilt vill lyfta fram. Denna as- miljövården har idag byggt upp en relativt stor pekt gäller den öppenhet och beredskap som kunskapsbank vad gäller de moderna byggda präglar det engelska kulturmiljöarbetet, vilket miljöerna, men har kanske inte alltid lika aktivt kanske har varit den starkaste orsaken till att drivit det dialogorienterade arbete som bidrar man tydligt närmat sig de kulturpolitiska mål till att fler faktiskt får en bredare förståelse för som idag är utmärkande för kulturdebatten. De dessa miljöer och att fler kan känna sig delaktiga fall som anförts ovan i artikeln utgör samtliga i bruket av historien. exempel på hur man praktiskt har tillämpat frå- gor som är kopplade till hållbarhet, men även till demokrati, i syfte att få till stånd ett mer inklu- Avslutande reflektioner derande perspektiv. Ett dialogorienterat arbete Denna artikels inledande frågeställning gällde med berörda grupper och sektorer har vidare bi- vilka möjligheter det finns för de offentliga kul- dragit till att kultrarvsprocesserna har fått med- turmiljövårdande institutionerna att praktiskt borgerlig förankring. Enskilda byggnader har på omsätta de kulturpolitiska mål som idag kän- så vis bidragit till att höja statusen för en del av netecknar debatten. Denna komplexa fråga kan det sena 1800-talets och 1900-talets arkitektur, naturligtvis inte besvaras på ett uttömmande vis samtidigt som medborgare har fått en chans att i artikeln. Frågeställningen är snarare ett reto- känna sig delaktiga i denna process. riskt grepp för att försöka fånga upp några av Det finns idag inom engelsk kulturmiljövård de frågor, eller tendenser, som är aktuella och en stor kunskap om de moderna bebyggelse- angelägna inom fältet för kulturmiljövård idag. miljöerna. Samtidigt finns en vilja att vid behov Det engelska perspektivet i denna artikel är ett bredda kulturarvsdiskussionen för att säkerställa försök att exemplifiera hur man praktiskt kan kraven på bred representation med hänsyn till närma sig frågor som berör demokrati, repre- den aktuella samhällsbilden. Det är synnerligen sentation och hållbar utveckling i förhållande till viktigt att kulturmiljövården på så vis aktivt del-

72 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv tar i samhällsdebatten och till och med i vissa har ett friare förhållande till materiella spår av fall kan vara framåtblickande. Detta särskilt i en det förflutna, skulle även aktivt kunna motverka tid då kulturarvet stundom tenderar att utnyttjas tendenser till kulturrelaterade konflikter. Vidare i politiska sammanhang, exempelvis som symbol är det önskvärt att tydligare problematisera själ- för ett romantiserat förgånget. Denna medveten- va begreppet kulturarv, så att man i högre grad het och beredskap har bland annat sin grund än idag medvetandegör dess symboliska och po- i den satsning man gjort på forskning, inte litiska kraft. minst inom ramen för English Heritage, kopp- De exempel som ges i denna artikel visar hur lat till den bebyggelse som uppförts från sent kulturmiljövården praktiskt kan arbeta för att 1800-tal och framåt. Det engelska perspektivet bredda det offentliga historiebruket och således visar därmed tydligt att forskning på området, omsätta de kulturpolitiska mål som idag finns i kombination med ett dialogorienterat arbete, på agendan. De metoder och arbetssätt som lig- är framgångsfaktorer för att kunna definiera vad ger till grund för den engelska modellen kan gi- som bör bevaras, både i syfte att säkerställa en vetvis ifrågasättas och problematiseras utifrån en bred representation och en hållbar samhällsut- rad synvinklar. Likväl torde den framsynthet och veckling. beredskap som präglar engelsk kulturmiljövård i Viktigt att understryka i sammanhanget är högre grad än idag kunna verka som inspiration emellertid att frågan om representation är be- även för svensk kulturmiljövård. Det faktum att häftad med svårigheter. Tanken på representa- deras arbetssätt ger tydligt uttryck för en socialt tion inom kulturområdet utgår nämligen inte mer inkluderande syn på kultur utgör något i sällan från religiös, etnisk eller annan grupptill- grunden tilltalande, och det är alltså denna as- hörighet, och den ger därmed uttryck för den pekt som föreliggande artikel har fokuserat på. kulturuppfattning som idag är mest spridd i vårt Ett sådant perspektiv möjliggör att kontexten samhälle, nämligen kulturalismen. En viktig frå- kring såväl enskild som samlad bebyggelse kan ga i sammanhanget gäller därför vad målet med utgöra grund för bevarande. Ett sådant synsätt bredare representation egentligen innebär och möjliggör även att den mer ”vardagliga” arkitek- huruvida ökat medborgarinflytande verkligen turen kan betraktas i termer av kulturarv, något leder till de positiva och inkluderande effekter som i sin tur kan kopplas till principer om håll- som politiker och andra vill tro. Finns det helt bar samhällsutveckling och aktivt medborgarin- enkelt risker, eller fallgropar, med att försöka flytande. kartlägga och definiera olika grupper i samhäl- let för att därefter, i demokratisk anda, försöka inlemma dem och deras byggnader i den offent- liga historieskrivningen? Ett uppenbart problem är att detta kartläg- gande av grupper medför att den enskilde får stå tillbaka för kollektivet. Vidare speglar det gjorda urvalet, eller representationen, ett slags statisk tidsbundenhet till vad som kännetecknar cathrine mellander är fil. dr i konstveten- samhället av idag. En medvetenhet om nämnda skap med inriktning på arkitekturhistoria. Mel- problematik är därför oundgänglig i samman- lander är verksam som antikvarie vid Riksanti­ hanget, så att urvalet och det kulturmiljövården kvarieämbetet, där hon bland annat arbetar med definierar som kulturarv ständigt kan proble- statliga byggnadsminnen och internationella matiseras, diskuteras och utvecklas. En starkare konventioner. betoning på individens rätt till kultur, framför [email protected] gruppens, torde också kunna generera en mer Riksantikvarieämbetet differentierad offentlig historieskrivning. Ett Box 5405 114 84 Stockholm sådant förhållningssätt, där vi som medborgare

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 73 cathrine mellander

of England inrättade en särskild Redundant Churches Noter Division, som från 2008 kallas Closed Churches Divi- 1 Grundberg 2004, s. 1. sion. Vid Riksantikvarieämbetet kan ett arbete som rör 2 Ibid., s. 64. strategier för differentierad förvaltning av kyrkliga kul- 3 Se I industrisamhällets slagskugga, 2005, s. 8. turminnen påbörjas inom några få år. 4 Se bl. a. Integrationens svarta bok, 2006, s. 49–62, Mot- 23 Bowder 2007, s. 26. turi 2007, s. 57 ff. Se även Bortom vi och dom, 2005. 24 Internetkällor: Barbican Guidelines volume 1, August Angående kulturarvets koppling till nationell identitet, 2005, s. 19 ff. se bl. a. Lowenthal 1985, Grundberg 2004, Aronsson 25 Barbican Estate är ”listad”, Grade II, inom ramen för 2004 samt Demokratiskt kulturarv?, 2006. English Heritage. 5 För en ingående behandling av begreppet kulturalism 26 Muntlig uppgift 24 oktober 2010 från Catherine Croft, eller mångkulturalism, se Motturi 2007, s. 57 ff. ordförande för The Twenthieth Century Society. 6 Framework Convention on the Value of Cultural Heri- 27 Internetkällor: Barbican Guidelines volume 1, August tage for Society, 2006, s. 2. 2005, s. 13 ff. 7 Karlsson 2008, s. 83 f. Se även Agenda Kulturarv. Slut- 28 Croft 2010, s. 212. rapport, 2004, samt Människan i centrum. Agenda 29 Harwood 2001, s. 21. Kulturarvs programförklaring, 2004. 30 Entreprenörens namn är Urbansplash. För mer informa- 8 Convention for the Protection of the Architectural Heri- tion, se Internetkällor: Urbansplash. tage of Europe, 1985, respektive European Convention 31 Croft 2010, s. 212. on the Protection of the Archaeological Heritage (re- 32 Cherry 1996, s. 11. vised), 1992. Se även Thérond 2009, s. 10. 33 Saint 1996, s. 16. 9 Fairclough 2009, s. 35 ff. 34 Cherry 1996, s. 12. 10 För en uttömmande beskrivning av de olika myndighe- 35 Ibid., s. 12 f. ter och rörelser som är aktiva inom kulturarvsområdet i 36 I industrisamhällets slagskugga, 2005, s. 6. Storbritannien, se exempelvis Hunter 1996, s. 5 ff. samt 37 Detta gäller särskilt grupper som på ett eller annat vis Stamp, 1996 s. 77 ff. The Twentieth Century Society avviker från samhällsnormen eller som av olika anled- hette tidigare Thirties Society och var då mer inriktad ningar inte har ansetts passa in i berättelsen om indu- mot tidig modernism. strisamhället, exempelvis kvinnor, barn, etniska och reli- 11 Harwood 2010, s. 671. giösa minoriteter, invandrare och psykiskt sjuka. 12 Systemet med ”listning” delas upp i följande nivåer: 38 Se exempelvis Riksantikvarieämbetets uppdrag och di- Grade I för exceptionellt värdefulla byggnader av inter- rektiv i Internetkällor: Kulturarvskraft! Riksantikvarie- nationellt intresse, Grade II* för särskilt värdefull bebyg- ämbetets strategi för regional tillväxt 2011–2013, s. 7 ff. gelse samt Grade II för nationellt värdefull bebyggelse. 39 Grahn 2007, s. 5, samt Grahn 2006, s. 418 ff. Byggnader som är ”listade” kan i olika utsträckning 40 Redan vid mitten av 1800-talet diskuterades arbetarnas förändras för att anpassas till ny funktion. För att be- bostadsförhållanden, och trots att kritiken var stark mot vara monument, arkeologiska platser, ruiner m. m. kan arbetarkasernen som byggnadstyp, av sanitära och soci- man även klassa dem som scheduled monuments, vilket alpsykologiska skäl, var den en av de vanligaste bostads- betyder att de inte får förändras eller byggas om. För formerna för arbetare under sent 1800-tal. I städerna var uttömmande redogörelse för klassning inom English bostadsförhållandena undermåliga p. g. a. trångboddhet Heritage, se Internetkällor: English Heritage. och det stora antalet inneboende. Ungkarlshotellen var 13 Man kan bl. a. notera hur moderna ruiner idag ökar inte sällan hygieniskt eftersatta. Frälsningsarmén var en starkt i intresse inom såväl bildkonst, film och foto som av de få organisationer som tidigt engagerade sig i bo- i litteraturen. Se bl. a. Jörnmark 2007 respektive 2008, stadsfrågan för ensamstående kvinnor. Se vidare Sand- samt Edensor 2005. stedt 1984, s. 88, samt Liedgren 1961, s. 38 f., 138. 14 Harwood 2010, s. 674. 41 Kollektivhusen i Stockholm låg vid Polhemsgatan 13, 15 År 1983 infördes ett slags vägledning, benämnd Heritage Jaktvarsvsplan 4 och Völundsgatan 2. Se Barlas Ramsin Act. Denna erbjuder en uppsättning kriterier som bl. a. 2011, s. 18 ff. utgår från att identifiera byggnadernas arkitektoniska 42 Janfalk Åström 1992, s. 130, 132. Wærn Bugge ritade och historiska värde. Green 1996, s. 1. även 1946 ett hem för ensamma mödrar i Norrköping. 16 Bowder 2007, s. 25. Se Några ord om Stiftelsen Fredric Eens Minne, 1948, 17 Gee 2009, samt Gee 2010. samt Rosenthal 1997, s. 8 ff. 18 Ada Lewis Women’s Lodging House i London och 43 Rudberg 1992, s. 113. Svedberg arbetade framförallt med Ashton House i Manchester är ”listade” Grade II inom byggnadens inre medan Stark koncentrerade sig på fa- English Heritage. saderna. Sjödin 1939, samt Westerman Lindegren 2010, 19 Kadish 2006. Synagogan graderades upp till Grade I. s. 90 ff. Höglund 1994, s. 188, 190. Kvinnohuset i Stads- Bowder 2007, s. 27. hagen, avsett för lågt avlönade självförsörjande kvinnor, 20 Morrison 2003. ligger på Welanders väg, i fonden av Fleminggatan. Det 21 Mitchell 2007, s. 69. Se även Karlsmo & Widmark 2011, är 14 våningar högt och rymde 175 lägenheter. s. 48 ff. 44 Larsson 2004, s. 124 ff. 22 I England har man sedan länge en organisation för 45 Se exempelvis Vestbro 1982. Se även Caldenby & Wall- kyrkor som inte längre är i ursprungligt bruk. Church dén 1979. Se även förteckning över litteratur som be-

74 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv handlar kollektivt boende i Vestbro 1982, s. 280 ff. Tryckta källor och litteratur 46 I detta sammanhang kan bland annat Claes Caldenbys, Eva Rudbergs, Martin Rörbys samt Lisbeth Söderqvists Agenda Kulturarv. Slutrapport, Riksantikvarieämbetet, 2004. forskning lyftas fram. Andra forskare som också, ur Aronsson, Peter, 2004, Historiebruk – att använda det för- olika perspektiv, har behandlat den aktuella perioden flutna. är Anders Bergström, Eva Eriksson, Lena Berg Villner, Backman-Broomé, Elisabeth, 2001, ”Nedslag i värmländsk Emilie Karlsmo, Anna Micro Vikstrand och Johan Örn. arkitektur 1945–2001”, Ditt Värmland: kulturmiljöpro- Vidare ges exempelvis en genomlysning av judiskt byg- gram för Värmland och värmlänningar, del 6. gande i Sverige i Bedoire 2003, s. 17–57, samt 426–460. Bedoire, Fredric, 2003, Ett judiskt Europa. Kring uppkom- Se även Klein 2002, s. 47–59. sten av en modern arkitektur 1830–1930. 47 Ylva Blanks forskningsprojekt ”Kulturarvisering av mil- Bortom vi och dom: Teoretiska reflektioner om makt, inte- jonprogramsområden” sker inom ramen för institutio- gration och strukturell diskriminering, red. Paulina De nen för kulturvård, Göteborgs universitet. los Reyes & Masoud Kamali, 2005. 48 Stockholms stadsmuseums satsning ”Ytterstadsprojek- Bowder, Roger, 2007, ”Designating diversity”, Context. In- tet” syftade till att i ord och bild kartlägga bebyggelsen stitute of Historic Building Conservation 102 (s. 25–27). i flera av Stockholms förorter. Denna dokumentation Caldenby, Claes & Åsa Walldén, 1979, Kollektivhus: Sovjet utgör grund för kulturhistorisk klassificering och är och Sverige omkring 1930. sökbar via Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet. Cherry, Martin, 1996, ”Listing Twenthieth-Century Build- Samarbetsprojektet ”Modernismen i Bergslagen” drivs ings: The Present Situation”, Modern Matters. Princi- bl. a. av länsstyrelserna i Örebro, Västmanland, Gäv- ples and Practice in conserving recent architecture, red. leborg, Värmland, Dalarna, Uppsala m. fl. För utförli- Susan Macdonald (s. 4–14). gare beskrivning av nämnda projekt, se artikel av Mia Convention for the Protection of the Architectural Heri- Geijer i detta nummer av Bebyggelsehistorisk tidskrift. tage of Europe, [Granadakonventionen], Europarådet, Temasatsningen ”Moderna Västra Götaland”, som på- 1985. går 2008–2013 fokuserar bl. a. på frågor rörande det Croft, Catherine, 2010, ”Should it stay or should it go?”, moderna byggnadsmonumentet, miljonprogrammen, Architecture Today 4 (s. 4–5). bilismens avtryck i samhällsbygget, Folkets park-rörelsen Demokratiskt kulturarv? Nationella institutioner, universel- samt det moderna kyrkobyggandet. Projektet drivs bl. la värden, lokala praktiker, red. Annika Alzén & Peter a. av Västarvet, Göteborgs stadsmuseum, länsstyrelsen Aronsson, 2006. i Västra Götaland samt Göteborgs universitet. Inom ra- Edensor, Tim, 2005, Industrial ruins. Spaces, aesthetics and men för nämnda projekt har bl. a. Elisabeth Andersson materiality. skrivit rapporten Moderna Kyrkobyggnader. Kyrkobyg- European Convention on the Protection of the Archaeolo- gandet i Göteborgs stift 1940–1999, se Internetkällor: gical Heritage (revised), [Valettakonventionen], Europa- Andersson 2011. Ett annat projekt som kan nämnas är rådet, 1992. ”Nedslag i värmländsk arkitektur 1945–2001” som är Fairclough, Graham, 2009, ”New heritage frontiers”, Heri- ett samarbetsprojekt mellan länsstyrelsen i Värmland, tage and Beyond (s. 29–41). Värmlands museum och Karlstads universitet. Även Framework Convention on the Value of Cultural Heritage länsmuseet och länsstyrelsen i Västmanland driver sedan for Society, [Farokonventionen], Europarådet, 2006. 2009 ett flerårigt projekt rörande det moderna kulturar- Gee, Emily, 2009, ”Where Shall She Live? The History and vet under perioden 1930–1970-tal. Designation of Housing for Working Women in Lon- don 1880–1925”, Journal of Architectural Conservation 2 (s. 27–46). Gee, Emily, 2010, ”Where Shall She Live? Housing the New Käll- och litteraturförteckning Working Woman in Late Victorian and Edwardian Lon- don”, Living, Leisure and Law. Eight Building Types Otryckta källor in England 1800–1914, red. Geoffrey Brandwood (s. 89–109). Alma Detthows Stiftelse, arkivet, Stockholm Grahn, Wera, 2006, ”Känn dig Själf”. Genus, historiekon- Barlas Ramsin, Emilia, 2011, Alma Detthows stiftelse, opu- struktion och kulturhistoriska museirepresentationer. blicerad uppsats. Grahn, Wera, 2007, Genuskonstruktioner och museer – Stiftelsen Fredric Eens Minne, privat arkiv Handbok för genusintegrering. Rosenthal, Kristina, 1997, Polhemsgatan 9. En liten berät- Green, Chris, 1996, ”Introduction”, Modern Matters. Prin- telse, opublicerad B-uppsats, Kulturvetarlinjen, Stock- ciples and Practice in conserving recent architecture, holms universitet. red. Susan Macdonald (s. 1–3). Några ord om Stiftelsen Fredric Eens Minne, Stockholm Grundberg, Jonas, 2004, Historiebruk, globalisering och 1948. kulturarvsförvaltning. Utveckling eller konflikt? Harwood, Elaine, 2001, ”This is tomorrow: the story of Muntliga källor post-war architecture in England”, Preserving post-war heritage. The care and conservation of mid-twenthieth Samtal med ordförande i The Twentieth Century Society, century architecture, red. Susan Macdonald (s. 12–31). Catherine Croft, 2010-10-24. Harwood, Elaine, 2010, ”Keeping the past in England: the

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 75 cathrine mellander

history of post-war listing”, The Journal of Architecture nade väg. Porträtt av arkitekter, red. Gunilla Lundahl 5 (s. 671–683). (s. 112–117). Hunter, Michael, 1996, ”Introduction: the fitful rise of Bri- Saint, Andrew, 1996, ”Philosophical Principles of Modern tish preservation”, Preserving the past. The rise of heri- Conservation”, Modern Matters. Principles and Practice tage in modern Britain, red. Michael Hunter (s. 1–6). in conserving recent architecture, red. Susan Macdon- Höglund, Gunhild, 1994, Stridbar kvinna: några blad ur ald (s. 15–25). Anna Visborgs liv och svensk kvinnorörelse. Sandstedt, Eva, 1984, ”Kvinnoliv och stadsmönster”, Det nya I industrisamhällets slagskugga. Om problematiska kultur- vardagslivet, Forskargruppen för det nya vardagslivet (s. arv, red. Lars-Eric Jönsson & Birgitta Svensson, 2005. 83–102). Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social Sjödin, Gun, 1939, ”Ett hus och en utställning”, Byggmästa- sammanhållning. Slutbetänkande av Utredningen om ren (s. 429–432). makt, integration och strukturell diskriminering, SOU Stamp, Gavin, 1996, ”The art of keeping one jump ahead: 2006:79, 2006. conservation societies in the twentieth century”, Pre- Janfalk Åström, Susanna, 1992, ”Ingeborg Wærn Bugge”, serving the past. The rise of heritage in modern Britain, Kvinnor som banade väg: porträtt av arkitekter, red. red. Michael Hunter (s. 77–98). Gunilla Lundahl (s. 130–135). Thérond, Daniel, 2009, ”Benefits and innovations of the Jörnmark, Jan, 2007, Övergivna platser. Council of Europe Framework Convention on the Value Jörnmark, Jan, 2008, Övergivna platser 2. of Cultural Heritage for Society”, Heritage and Beyond Kadish, Sharman, 2006, Jewish Heritage in England. (s. 9–11). Karlsmo, Emilie & Henrik Widmark, 2011, ”Religiösa rum i Vestbro, Dick Urban, 1982, Kollektivhus från enkökshus till nya former och på nya platser” Arkitektur 7 (s. 48–55). bogemenskap. Karlsson, Håkan, 2008, ”Mellan kanon, dialog och fotboll Westerman Lindegren, Ann, 2010, Arkitekterna Albin Stark – kulturarvets demokratiska potential”, Kanon och kul- och Erik Stark. Stockholm i förvandling 1909–2009. turarv. Historia och samtid i Danmark och Sverige, red. Lars-Eric Jönsson, Anna Wallette & Jes Wienberg Internetkällor (s. 83–97). Klein, Barbro, 2002, ”När skillnad gör skillnad. Reflektioner Andersson, Elisabeth, 2011, Moderna kyrkobyggnader. Kyr- kring museipolitik, tystnader och judisk kultur i Sveri- kobyggandet i Göteborgs stift 1940–1999 [pdf] ge”, Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens http://www.vastarvet.se/kulturvast_templates/Kultur_ årsbok (s. 47–61). ArticlePageWide.aspx?id=69876 (hemsidan besökt 17 Larsson, Katarina, 2004, Andrahandskontrakt i folkhem- november 2011). met. Närmiljö och kvinnors förändringsstrategier. Barbican Guidelines volume 1, August 2005 [pdf] Liedgren, Rut, 1961, Så bodde vi: arbetarbostaden som typ- http://www.cityoflondon.gov.uk/Corporation/LGNL_ och tidsföreteelse. Services/Environment_and_planning/Planning/Plan Lowenthal, David, 1985, The past is a foreign country. ning_policy/barbican_guidlines.htm (hemsidan besökt Lundström, Inga, 2007, ”Inledning: reflektioner kring histo- 23 augusti 2011). ria och kulturarvsarbete”, Historisk rätt? Kultur, politik English Heritage och juridik i norr, red. Inga Lundström (s. 6–17). http://www.english-heritage.org.uk/ (hemsidan besökt Mitchell, Trevor, 2007, ”Places of worship in Leeds: the fu- 23 augusti 2011). ture”, Religion and Place in Leeds, red. John Minnis & Trevor Mitchell (s. 69–79). Kulturarvskraft! Riksantikvarieämbetets strategi för regio- Morrison, Kathryn, 2003, English Shops and Shopping: an nal tillväxt 2011–2013, 2010 [pdf] architectural history. http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/nyheter/nyhe Motturi, Aleksander, 2007, Etnotism. En essä om mångkul- ter_2011/januari/kulturarvskraft.html (hemsidan besökt tur, tystnad och begär efter mening. 4 oktober 2011). Människan i centrum. Agenda Kulturarvs programförkla- Urbansplash ring, Riksantikvarieämbetet, 2004. http://www.urbansplash.co.uk/ (hemsidan besökt 16 Rudberg, Eva, 1992, ”Hillevi Svedberg”, Kvinnor som ba- maj 2011).

76 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 mot ett vidgat kulturarv Towards a wider cultural heritage. Lessons learned from English Heritage by Cathrine Mellander

Summary Heritage governance policy in recent decades There are of course a number of problems has been shaped by an aspiration to place the involved in comparing English and Swedish her- cultural heritage on a more distinctly democratic itage governance, given the differences between footing, and at official level the subject is being the countries, for example, with regard to cultur- discussed more and more in terms of sustainable al, political, legal and economic preconditions. urban development and civic participation. In But there is one overarching aspect which this Sweden, as in several other European countries, article specially seeks to highlight, namely the things have moved from discussing preservation openness characterising English heritage govern- issues to regarding the cultural heritage as a fun- ance, which has perhaps been the factor most in- damental social asset, as a means of promoting strumental in bringing this work distinctly closer respect for human rights and democracy. This to the heritage policy objectives distinguishing article enquires after the possibilities of Swed- the debate on the cultural heritage. English her- ish heritage conservation institutions translating itage governance includes a great deal of knowl- these cultural policy objectives into practice, at edge concerning modern urban environments, the same time asking what the aim of wider rep- coupled with a determination to broaden the resentation actually implies and whether it really discussion of heritage so as to securely accom- produces the inclusive effect desired. modate demands for community representation. By way of comparison, the article highlights It is important to emphasise that there are the way in which heritage governance in Eng- also difficulties attending the representation is- land, both theoretically and practically, has ad- sue, in that the notion of representation within dressed demands for wider representation with the cultural heritage quite often emanates from a view to augmenting civic participation and religious, ethnic or some other group member- democracy. England has come a long way in ship, thus obliging the individual to defer to the the task of augmenting knowledge and under- collective. It is important to create awareness standing concerning the qualities inherent in the of this, so that what we today define as cultural country’s modern environments from the late heritage can be problematised, discussed and 19th century onwards, and especially the post- developed. Heavier emphasis on the right of war building stock. This has helped to enhance the individual, rather than the group, to culture the status of the buildings concerned, which in should be capable of generating a more differen- turn augments the prospects of preservation tiated picture. An approach of this kind, where- and sustainable development, e.g. in expansive by we take a freer view of material traces of the urban planning processes. In addition, active past, could also actively counteract tendencies efforts have been made to strengthen civic in- towards culturally related conflict. The very con- fluence concerning the preservation of this cat- cept of cultural heritage therefore needs to be egory of buildings, which in turn promotes the problematised and awareness induced concern- democratic perspective. ing its symbolic and political power.

Keywords: History of architecture, History of built environment, Built heritage, English Heritage, Modern conservation

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 77 Nittonhundratalet går till historien Om etableringen av ett nytt kulturarv av Victor Edman

om kulturarv betraktad har den moderna ansträngningar att vinna gehör för frågan som tidens arkitektur en kortvarig historia. Även bildar utgångspunkt för denna artikel. S om 1900-talets arkitekturströmningar har Även om diskussionen om ett modernt kul- följts åt av en samtida historieskrivning med turarv är relativt ny, bildar den ett omfattande tillhörande kanonbildning, var det först under och komplext ämne, som inte tidigare har stu- 1900-talets sista decennier som de moderna mil- derats i större utsträckning. Syftet med denna jöerna fördes in i en kulturarvsdiskussion. Innan artikel är att börja ringa in ett område som kan dess var det få byggnader från 1900-talet som ge infallsvinklar på den ännu aktuella frågan om fick lagligt skydd eller som restaurerades på ett hur det moderna kulturarvet bör hanteras. Frå- regelmässigt sätt. I de fallen gällde det i första gan aktualiserades vid en tidpunkt då samtids- hand modernismens pionjärverk på europeisk historia och kulturarv tog en allt större plats i mark, byggnader som i viss mån redan betrak- samhällsdebatten. Även om det moderna kultur- tades som monument i klassisk mening. Ett ex- arvet drevs som en principfråga på internatio- empel är den för modernismen så betydelsefulla nell nivå, är det kanske på den nationella nivån Bauhausskolan i Dessau.1 Anläggningen kom som ämnet blir riktigt intressant. Här är ljuset gradvis att betraktas som ett nationellt bygg- riktat mot Sverige, och främst mot det 1990-tal nadsminne i Östtyskland och restaurerades i fle- då frågan om det moderna kulturarvet ofta ak- ra omgångar genom åren.2 Bauhausskolan utsågs tualiserades. 1996 till världsarv – ett av de första exemplen på Sverige framstår som ett intressant exempel modern arkitektur som fick sådan status. om man vill studera det sena 1900-talets lanse- Att 1900-talets byggnader så småningom ring av ett nytt kulturarv. Den internationella skulle aktualiseras som kulturarv är i och för sig diskussionen om ett modernt kulturarv fick ett naturligt, en oundviklig följd av att hus åldras mycket snabbt genomslag i Sverige, där moder- och successivt kräver särskilda insatser för att nismens arkitektur och särskilt dess koppling till inte gå förlorade. Trots denna skenbart enkla byggandet av folkhemmet redan var ett etablerat logik krävdes det under det sena 1900-talet stora kunskapsfält. Före 1990-talet hade den moderna och målmedvetna ansträngningar för att föra arkitekturen däremot inte någon given plats i upp frågan om det moderna kulturarvet på dag- den svenska kulturmiljövården, som under en ordningen. Myndigheter, intresseorganisationer, lång tid hade varit fokuserad på frågor kring nätverk och enskilda aktörer argumenterade för hantverk och traditionella byggnadsmaterial. att den moderna bebyggelsen skulle skyddas och Det moderna kulturarvet gjorde en definitiv in- behandlas med samma respekt som den äldre. brytning på området, och flera byggnader från Att värna det moderna kulturarvet blev till ett 1930-talet kom att restaureras med samma höga eget projekt, både på den internationella are- ambitioner som när det gällde det äldre bestån- nan och i Sverige. Det är dessa målmedvetna det. Kulturarvsdiskussionen i det sena 1900-ta-

78 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 nittonhundratalet går till historien

figur 1. Bauhausskolan i Dessau ritades av Walter Gropius och invigdes 1926. Byggnaden ingick tidigt i en modern arkitekturhistorisk kanon, och den restaurerades i flera omgångar från 1970-talet och framåt. Sedan 1980-talet är anläggningen ett kulturcentrum, med bland annat undervisning och forskning på programmet. Bauhausskolan blev världsarv 1996. foto: Jutta Stein 2005. Bauhaus Dessau Foundation. lets Sverige erbjuder många perspektiv på den ner som marknadsförde det moderna kulturar- moderna arkitekturens väg in i en nationell ka- vet är Docomomo (International Committee for non. Documentation and Conservation of Buildings, Sites and Neighbourhoods of the Modern Mo- vement), som initierades 1988 i Eindhoven i Ne- Ett internationellt kulturarvs­ derländerna och som grundades formellt 1990.3 projekt Docomomo är en internationell organisation Åren kring 1990 var betydelsefulla när det gäller med säte i Europa och med lokala avdelningar att föra upp det moderna västerländska kulturar- i ett sextiotal länder världen över. Syftet med vet på agendan. Flera internationellt verksamma verksamheten är att rikta uppmärksamhet speci- organisationer lyfte då fram 1900-talets byggda ellt mot modernismens miljöer och att på olika miljöer som ett akut problem och argumente- sätt verka för att de bevaras. Organisationen ar- rade för att de borde skyddas på samma villkor betar brett, bland annat genom att ordna åter- som det äldre beståndet. Lanseringen av det kommande konferenser samt ge ut en tidskrift moderna kulturarvet skedde på bred front, och och andra publikationer. Docomomo har san- budskapet fördes ut i opinionsbildande syfte via nolikt bidragit starkt till att just den modernis- konferenser, publikationer, policydokument och tiska strömningen, med sina rötter i det tidiga olika slags manifestationer. En snabb överblick 1900-talets Europa, generellt har fått en central över några betydelsefulla aktörer på den interna- ställning i diskussionen kring det moderna kul- tionella arenan visar på bredden och innebörden turarvet.4 i detta projekt, som framstår som särskilt inten- Även den väl etablerade internationella or- sivt under 1900-talets sista årtionde. ganisationen Icomos (International Council on Den mest specifika av de intresseorganisatio- Monuments and Sites), med ett generellt upp-

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 79 victor edman

drag att verka för att skydda det byggda kultur- i respektive land, och i en bilaga gavs riktlinjer arvet, har engagerat sig för den moderna be- för hur detta arbete skulle bedrivas.11 byggelsen.5 Under 1990-talet lyftes frågan inom Åren kring 1990 verkar också ha varit start- organisationen, och man ordnade speciella se- punkten för en bred kunskapsproduktion när minarier kring ämnet.6 Till skillnad från Doco- det gäller det moderna byggda kulturarvet. Den momo har Icomos valt att rikta sina insatser mot snabbt ökande publiceringen inom ämnesområ- hela 1900-talets kulturarv – 20th century heritage det tyder på att frågan i allt högre grad syssel- – inte specifikt modernismen, en skillnad som satte forskare och experter. En färsk bibliografi, är betydelsefull. Icomos har också bildat en in- Conserving Twentieth-Century Built Heritage, ternationell expertgrupp med speciell inriktning innehåller en sammanställning av huvudsakligen mot 1900-talets miljöer.7 engelskspråkiga publikationer som specifikt be- Icomos har även en roll som rådgivande or- handlar 1900-talets byggda arv. Särskilt litteratu- gan för Unesco och dess världsarvslista. Ganska ren kring de övergripande restaurerings- och be- snart efter det att världsarven initierades 1972 varandefrågorna har enligt förteckningen vuxit stod det klart att listan innebar en stor tonvikt markant efter år 1990, vilket pekar på att det på det europeiska kulturarvet och att andra delar moderna kulturarvet först vid denna tid blev ett av världen inte blev lika väl företrädda. Unescos uppmärksammat ämnesområde.12 världsarvskommitté och Icomos inledde därför Det är tydligt att det moderna kulturarvet eta- ett strategiskt arbete för att minska den väster- blerades på internationell nivå under 1990-talet. ländska dominansen och att åstadkomma ett Budskapet när ämnet togs upp på agendan var mer balanserat och representativt urval. Ett ex- att den moderna bebyggelsen i allt högre grad pertmöte 1994 pekade ut 1900-talets bebyggelse utsattes för ombyggnader och rivningar och att som särskilt betydelsefull i det sammanhanget. samhällets bristande intresse för dess historiska Det moderna kulturarvet ansågs ge nya möjlig- värden utgjorde ett allvarligt hot. Det stora be- heter att föra in andra kriterier i urvalsprocessen ståndet av byggnader från efterkrigstiden var ett och att framhäva arkitekturens koppling till de problem i sig, och frågor kring inventering, urval sociala frågorna.8 Arbetet med att öka andelen och värdering var centrala. Det var knappast pro- moderna världsarv har gått långsamt, och i dag blematiskt att argumentera för skydd och kon- är enbart 30 av 936 världsarv från modern tid, servering när det gällde de arkitekturhistoriskt vilket i det här sammanhanget innebär både högt värderade byggnaderna, eftersom dessa 1800- och 1900-talen.9 passade väl in i det kanontänkande som gällde Det moderna kulturarvet togs omkring 1990 för det äldre kulturarvet. Samtidigt utsattes hela också upp på en politisk, överstatlig nivå. Eu- det kanonbaserade synsättet för kritik, vilket i roparådet sammankallade 1989 en expertkonfe- sin tur innebar att den höga värderingen av mo- rens i Wien under rubriken Twentieth-Century derna monument ifrågasattes. Architectural Heritage: Strategies for Conserva- tion and Promotion, ett möte som behandlade frågor kring 1900-talets byggda arv och hur detta Det moderna kulturarvet i Sverige skulle bevaras.10 Som ett direkt resultat följde Frågan om det moderna kulturarvet fick ett defi- 1991 en rekommendation från Europarådets mi- nitivt genomslag även i Sverige under 1990-talet. nisterkommitté till medlemsstaterna om skydd Budskapet från de internationella nätverken och för 1900-talets bebyggelse. Dokumentet slog fast intresseorganisationerna spelade uppenbarligen att den moderna arkitekturen skulle betraktas en stor roll även för den svenska diskussionen, som en integrerad del av Europas kulturarv och som på samma vis fördes i tidskrifter, vid kon- att bevarandet av det nya tjänade samma syfte ferenser och i samband med räddningsaktioner som bevarandet av det historiska arvet i sin hel- och restaureringsprojekt. Även här var nätverks- het. Medlemsstaterna uppmanades därför att in- byggande och gemensamma satsningar viktiga ventera och dokumentera de bestånd som fanns medel i opinionsarbetet, och det är påfallande

80 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 nittonhundratalet går till historien

figur 2. Högre allmänna läroverket för flickor, ritat av Nils Ahrbom och Helge Zimdahl, invigdes 1936. Genom riksdagsbeslut under 1920-talet fick kvinnor tillträde till den högre allmänna skolutbildningen och till högre statliga tjänster. För att möta behovet byggdes läroverk speciellt för flickor, varav ett vid Sveaplan i Stockholm. Fotografiet visar elevernas matsal. foto: B. Norberg. Stockholms stadsmuseum. hur myndigheter, institutioner och organisatio- Sverige kan knappast överskattas, och hennes ner gick samman i olika projekt i syfte att rikta medverkan utgör en gemensam nämnare för uppmärksamhet mot den moderna bebyggelsen. flertalet av de projekt som genomfördes under Några nedslag i de aktiviteter som ägde rum i just 1990-talet. Sverige under 1990-talet får belysa hur frågan År 1992 publicerade Svenska Docomomo- om det moderna kulturarvet aktualiserades un- gruppen, med Eva Rudberg som redaktör, en der decenniet. skrift med titeln Funktionalismen – värd att En svensk Docomomo-grupp bildades redan vårda! Häftet behandlade den svenska moder- 1990, alltså samma år som den internationella nismen – eller funktionalismen, som åtminstone organisationen formaliserades. Verksamheten i dess tidiga skede vanligen benämndes – med ex- Sverige var under hela decenniet kopplad till Ar- empel hämtade huvudsakligen från 1930-talet.15 kitekturmuseet i Stockholm.13 En orsak till detta Efter en inledande internationell och nationell var att Eva Rudberg, initiativtagare och samord- överblick över den tidiga modernismen fördes nare för gruppen, var knuten till museet som en diskussion om i första hand periodens bo- forskare. Docomomos program och speciella stadsbyggande, dess speciella särdrag och kvali- inriktning mot modernismens arkitektur stämde teter. Syftet var att visa hur karakteristiska egen- också väl överens med museets verksamhet, som skaper kunde bevaras i samband med underhåll till stor del var fokuserad på det moderna svens- och restaurering. Huvudexemplet var Kollektiv- ka samhällsbygget.14 Rudbergs betydelse när det huset på John Ericssonsgatan i Stockholm, ritat gällde att lyfta fram modernismens kulturarv i av Sven Markelius och byggt 1935. Byggnaden

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 81 victor edman

hade nyligen genomgått en omfattande restau- också olika slags problem med hanteringen av rering med hög ambitionsnivå under ledning av det moderna kulturarvet, till exempel upprust- Jan Lisinski. Skriften kan ses som ett tidigt in- ning av förortsmiljöer som Blackeberg och den lägg i diskussionen kring modernismens plats i aktuella ombyggnaden av Hötorgscity i Stock- det svenska kulturarvet. holm.16 Den tidiga modernismen, med tyngdpunkt En av 1990-talets mest uppmärksammade på 1930-talet, var den period som först aktuali- restaureringar av modern bebyggelse gällde serades när det gällde att etablera ett modernt Sveaplans flickläroverk (Sveaplans gymnasium) kulturarv i Sverige, men så småningom utöka- i Stockholm, ett projekt som genomfördes av des tidsperspektivet. Hösten 1995 arrangerade arkitektkontoret Arksam 1994–96 under ledning Arkitekturmuseet, Riksantikvarieämbetet, Stock- av Torbjörn Almqvist. Byggnaden, som var ritad holms stadsmuseum och Svenska Docomomo av Nils Ahrbom och Helge Zimdahl och stod en konferens i Årsta centrum med rubriken färdig 1936, var väl etablerad i en modern svensk ”Femtiotalet: efterkrigstidens modernism”. Kon- kanon. Stockholms stads storslagna planer un- ferensen utgjorde också temat i Arkitekturmuse- der 1980-talet på exploatering i grannskapet ets årsbok 1995. Det svenska 1950-talets byggda orsakade en debatt och ledde till att Riksantik- miljöer framstod i detta sammanhang som en varieämbetet ställde krav på upprustning och be- utveckling av den tidiga modernismen, och varande av skolbyggnaden.17 Den följande restau- perioden knöts till fullföljandet av det svenska reringen hade som mål att bevara exteriören och välfärdsprojektet. Vid konferensen diskuterades delar av interiören samt att anpassa lokalerna till den nya hyresgästen, Socialhögskolan. Sveaplans flickläroverk blev ett exempel på hur man kunde hantera modern arkitektur som en kvalificerad restaureringsuppgift, med samma höga krav som när det gällde äldre monument. När projektet var genomfört presenterades det i flera olika pu- blikationer.18 Tidskriften Kulturmiljövård publicerade 1996 ett ambitiöst upplagt temanummer om ”Modernismens byggnader”, med Elina Antell som redaktör och Eva Rudberg som gästre- daktör.19 Numret gav en bred belysning av det moderna kulturarvet i Sverige och i övriga Nor- den. Författarna utgjorde en väl etablerad ex- pertis på området och bestod av både akade- miskt verksamma forskare och representanter för den offentliga kulturmiljövården. Förutom överblickande eller fördjupande artiklar med ar- kitekturhistoriskt perspektiv diskuterades bland annat bevarandeproblem, restaureringsexempel,

figur 3. Sveaplans flickläroverk genomgick en kvali- ficerad restaurering 1994–96. Arbetet presenterades i flera publikationer och blev något av ett föredöme för restaurering av moderna miljöer. En bidragande orsak var att byggnaden kunde fortsätta att använ- das för utbildning, även om det nu var en univer- sitetsinstitution som flyttade in. Markiserna på fa- saden mot Sveaplan är ett nytillskott. foto: Mats Håkanson.

82 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 nittonhundratalet går till historien inventeringsmetoder och lagstiftning. Dessutom Byggnadskultur ett nummer under hösten åt fanns utblickar mot den internationella scenen. samma tema, och bland författarna fanns lärare Fortfarande stod modernismen i fokus, men och deltagare i Konsthögskolans kurs.24 I och nu betraktad i ett ännu vidare perspektiv – från med att tidskriften var organ för Svenska fören- 1930-talet till det tidiga 1970-talets miljonpro- ingen för byggnadsvård innebar temanumret att gram. Temanumret kan betraktas som en bekräf- det moderna kulturarvet nådde inte bara den telse på att frågan om det moderna kulturarvet professionella kulturmiljövården utan även en hade blivit etablerad i Sverige, åtminstone i pro- bred publik med intresse för frågor kring bygg- fessionella kretsar. nadsvård. En höjdpunkt i 1990-talets engagemang för Även om man kan tala om ett genombrott det moderna kulturarvet var Docomomos femte för det moderna kulturarvet under 1990-talet, internationella konferens, som hölls i Stockholm betyder detta inte att frågan dominerade tidens 1998. Värd för arrangemanget var Arkitekturmu- allmänna diskussion om restaurering och kultur- seet och svenska Docomomo-gruppen i samar- miljövård. Årtiondets mest omtalade restaure- bete med andra nordiska ledamöter. Ämnet för ringsprojekt var sannolikt Katarina kyrka i Stock- konferensen var den moderna arkitekturens och holm, som hade skadats svårt vid en brand våren stadsplaneringens sociala aspekter.20 Konferen- 1990 och vars återuppbyggnad pågick under en sen innehöll bland annat ett nordiskt tema och femårsperiod. Ove Hidemark, som ledde restau- ett tema kring socialt bostadsbyggande. Vid eve- reringen och som var tidens främsta expert på nemanget deltog 270 ledamöter från 40 länder.21 området, hörde inte till dem som engagerade sig Efter avslutad konferens erbjöds deltagarna en rundtur i Stockholmstrakten. Främst var det mil- jöer från 1930-talet som visades upp, till exempel bostadsbebyggelse på Gärdet och i Södra Ängby samt kårhuset vid KTH. De nyrestaurerade bygg- naderna Sveaplans flickläroverk och kollektivhu- set på John Ericssonsgatan ingick i turen. Även några miljöer från 1950-talet var inkluderade, som Vällingby, Blackeberg och Italienska kultur- institutet.22 Det moderna kulturarvet gjorde mot slutet av 1990-talet även en inbrytning i Konsthögskolans kurs i restaureringskonst, en utbildning som hu- vudsakligen hade ägnat sig åt att undersöka och tolka det äldre svenska byggnadsbeståndet in- klusive 1800-talet. Temat för läsåret 1998–99 var ”Att restaurera modernismen”, och studenternas projektarbeten inom ämnet redovisades i en ut- ställning på Arkitekturmuseet under sommaren 1999.23 Som en följd av detta ägnade tidskriften

figur 4. Aulan i Sveaplans flickläroverk. De unga arkitekterna Ahrbom och Zimdahl hämtade inspira- tion till sin skolbyggnad från modernismens pionjär- verk i Europa. Aulan bildar en egen byggnadsvolym, och rummet utformades med tanke på akustik och ljusföring. Den ursprungliga bänkinredningen i ek behölls och kompletterades vid 1990-talets restaure- ring. foto: Mats Håkanson.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 83 victor edman

särskilt för den moderna bebyggelsen. Katarina som också ökade intresset för särskilt 1930-talets kyrka var för övrigt det enda rubricerade res- arkitektur.27 Eva Rudberg har i sin forskning lyft taureringsexempel från hela 1900-talet som togs fram speciellt den tidiga modernismen i Sverige, upp i katalogen till översiktsverket Att bygga ett och hennes vetenskapliga produktion har betytt land 1998.25 mycket för att rikta ljuset mot epoken.28 Hen- nes hemvist, Arkitekturmuseet i Stockholm, är en institution som i hög grad har varit ett forum Historieskrivningen om den för kunskapsförmedling om modernismen och moderna arkitekturen det svenska välfärdssamhällets byggda miljöer.29 Vid etableringen av det moderna kulturarvet i Arkitekturmuseet stod också bakom den enda Sverige spelade arkitekturhistorieskrivningen publikation hittills som har gett en heltäckande en framträdande roll, något som är tydligt i bild av 1900-talets svenska arkitektur – antologin exempelvis tidskriften Kulturmiljövårds tema- Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitek- nummer 1996. De historiska framställningarna, tur – som publicerades 1998.30 Boken rymmer förstärkta av verkningsfulla fotografier, kan upp- mycket av den arkitekturhistoriska forskning fattas som en form av kunskapsbas för hela argu- som utfördes under 1900-talets sista decennier, mentationen kring det moderna kulturarvet. De för vilken särskilt modernismen bildade ett cen- historiska texterna handlade i hög grad om vi- tralt ämne. I boken står det moderna svenska sionerna och styrkan i modernismens arkitektur, samhällsprojektet i förgrunden, och denna bild inte minst i det som byggdes inom ramen för har också blivit den dominerande tolkningsgrun- det svenska välfärdsprojektet. Uppenbarligen var den för 1900-talets arkitektur. den positiva beskrivning och den vetenskapliga Det är knappast möjligt att på ett enkelt sätt tyngd som de arkitekturhistoriska uttolkningar- förklara relationen mellan historieskrivning och na bidrog med en viktig del i marknadsföringen kulturarv, men det är tydligt att historieforsk- av det nya kulturarvet. ningen kontinuerligt levererar ett viktigt material Den historieskrivning som lyftes fram och till kulturarvsdiskursen. Historieskrivningen läg- blev en del av diskussionen kring det moderna ger grunden för en teoretisk och ideologisk tolk- kulturarvet gällde först och främst den svenska ning av det befintliga byggnadsbeståndet, vilket modernismen. Det var ett ämne som hade bör- i sin tur påverkar kanonbildning och urvalet för jat sysselsätta arkitekturhistorikerna på 1970-ta- lagligt skydd. På ett mer direkt sätt utgör his- let, vilket i sin tur kan kopplas till den omfat- torieskrivningen också en viktig resurs för den tande debatt kring samhällets utveckling som då tillämpade kulturmiljövården, exempelvis när pågick. Modernismens arkitektur och dess roll i det gäller inventeringsinsatser, underhåll och det moderna samhällsprojektet kritiserades hårt, restaurering. men i och med detta väcktes också intresset för att granska de historiska förutsättningarna för moderniseringsprocessen. Den undersökning Från historia till kulturarv av modernismens rötter som påbörjades under Den forskning om svensk modernism som tog 1970-talet frigjorde sig medvetet från den äldre fart under 1980-talet spelade en stor roll för historieskrivningen, sökte sig till källorna och etableringen av ett modernt kulturarv under ställde rörelsen i en ny belysning.26 det följande decenniet. I ett mer övergripande Om 1970-talet huvudsakligen höll fast vid perspektiv kan historieskrivningen om moder- en kritisk hållning till modernismen, framstår nismens arkitektur också betraktas som ett ut- 1980-talet som en tid då perioden började be- tryck för en tidsanda, en beredskap att ta emot traktas i en mer positiv dager. Under året 1980 och uppskatta en historisk epok som under en uppmärksammades femtioårsjubileet av Stock- period hade kritiserats hårt. 1900-talets arkitek- holmsutställningen 1930 med en serie olika eve- turhistoriska forskning har successivt lyft fram nemang, något som spädde på debatten men en rad historiska epoker och därmed bidragit till

84 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 nittonhundratalet går till historien att etablera dem som kulturarv. Ur det perspek- modernismens byggnader betraktas som art- tivet kan den moderna epoken betraktas som främmande, något som särskilt gällde efterkrigs- det senaste tillskottet i en svensk kanon. tidens industriellt präglade material och arbets- Mellankrigstidens reception av det svenska metoder. I den polariseringen stod de moderna 1700-talet är en intressant jämförelse. Precis som husen som en motbild till tidlöst byggande och när det gäller det moderna kulturarvet skedde sekelgamla traditioner. Det blev också en grund- etableringen stegvis. Intresset för 1700-talets be- läggande princip att modern teknik inte kunde byggelse började märkas vid sekelskiftet 1900, accepteras när det gällde tillägg eller ingrepp i men epoken betraktades fortfarande med kri- äldre byggnader.34 tisk blick. Under 1920-talet hade inställningen I de sammanhang där modernismens bygg- förändrats, och 1700-talets arkitektur och inred- nader introducerades som kulturarv under ningar blev ett etablerat forskningsfält. Epoken 1990-talet verkar man ha räknat med ett visst visualiserades och populariserades med hjälp motstånd. Eva Rudbergs inledande artikel i Kul- av publikationer och utställningar, och särskilt turmiljövårds temanummer 1996 fick rubriken Nordiska museet var ett forum som förmed- ”Ett kontroversiellt byggnadsarv att värna”. Den lade dessa visioner. Snart väcktes frågan om moderna arkitekturen betecknades som kvalita- att restaurera eller rekonstruera vissa särskilt tivt annorlunda än den äldre; den var enligt Rud- uppmärksammade miljöer, något som också berg egentligen inte avsedd att bli konserverad, skedde under 1930-talet. Då förverkligades flera eftersom dess inneboende idé var att gammalt projekt som syftade till att levandegöra bilden skulle ersättas med nytt så snart funktionen kräv- av det svenska 1700-talet. Dessa iscensättningar de det. Mot detta ställde hon argumentet att av verkliga miljöer fick ett stort genomslag och även modernismens byggnader behövde bevaras de präglar fortfarande den vedertagna bilden av för att det inte skulle uppstå ett tomrum i den epoken.31 byggnadshistoriska sekvensen.35 Det var också Så småningom kom även 1800-talets arki- på det sättet som modernismens byggnader kom tektur att lyftas fram som ett viktigt kulturarv. att inordnas i kulturhistorien och läggas till som Intresset för 1800-talet inleddes redan under ytterligare en epok i det nationella arvet. 1950-talet men det gjorde sig gällande först un- En ytterligare aspekt som ibland framhölls der de två följande decennierna.32 När kritiken när det gällde att bevara modernismens bygg- mot efterkrigstidens radikala stadsomvandlingar nader, var att de inte åldrades vackert och att väl slog igenom under 1970-talet, blev de sargade de var beroende av att presenteras i ursprung- 1800-talsmiljöerna en symbol för värden som ligt skick. Detta kunde vara problematiskt i en hotades av den moderna samhällsutvecklingen.33 restaureringsteori som framhävde patina och Intresset för 1800-talet kan också betraktas som slitage och som värnade om byggnaders föränd- ett uttryck för viljan att återskapa en historisk ringshistoria över tiden. När Sveaplans flickläro- kontinuitet, något som modernismen ansågs ha verk restaurerades var målet att återställa bygg- brutit. Byggnadsvård och miljövård ingick som naden till sitt ursprungliga utseende så långt det viktiga delar i tidens alternativrörelse, liksom in- var möjligt.36 Emellertid aktualiserades frågan tresset för folklig kultur och hantverkstraditioner. om nyskick vid samma tid också när det gällde När den moderna arkitekturen började aktu- restaurering av äldre byggnader. Kina slott, som aliseras under 1980-talet var den svenska kultur- restaurerades under ledning av slottsarkitekten miljövården i hög grad inriktad mot äldre tiders Ove Hidemark åren 1990–96, är ett exempel på byggande. Under Ove Hidemarks period som detta. Här valde Hidemark att inte låta exteri- professor i restaureringskonst vid Konsthög- ören behålla tidens patina utan återskapade dess skolan 1986–94 stod kunskapen om material, förmodat ursprungliga lyster.37 teknik och hållbarhet i fokus, vare sig studierna Det var inte enbart i form av restaureringar handlade om det äldsta byggnadsbeståndet el- som den tidiga modernismen iscensattes under ler 1800-talets nygotik. Ur den aspekten kunde 1990-talet. Även nya byggnader kunde inspireras

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 85

nittonhundratalet går till historien

Det moderna samhällets utveckling var en krigstidens stora bostadsbestånd, industrins och fråga som diskuterades livligt under 1970-talet, försvarets övergivna anläggningar, för att nämna då samtidens stora byggprojekt utsattes för hård några. På många håll saknas både överblickande kritik. Så småningom riktades intresset åter mot inventeringar och djuplodande analyser av den modernismens bebyggelse, men nu betraktad moderna tidens bebyggelse. Man kan därför som en historisk epok. I Sverige blev Stock- undra vad som hände med den diskussion som holmsutställningens femtioårsjubileum 1980 in- pågick intensivt för omkring tjugo år sedan. Är ledningen till ett återupprättande av inte bara det så att de byggda miljöerna, det materiella den tidiga modernismen utan så småningom kulturarvet, håller på att förlora sin betydelse i av hela den utveckling inom arkitekturen som en debatt som ägnar sig åt andra frågor? Im- sträckte sig fram till miljonprogrammet. Det materiella kulturarv och kulturarvsbruk i allmän- var i detta skede som det moderna kulturarvet het leder naturligtvis till intressanta diskussioner, lyftes fram som en viktig fråga i internationella men det byggda kulturarvet kan inte vänta, det sammanhang. I Sverige kom det moderna kul- är en realitet som kräver ställningstagande och turarvet att bli synonymt med modernismens handling. epok, den tid mellan 1930-tal och 1970-tal som redan hade skrivits in i historien som det stora välfärdsprojektets period. Denna begränsade tolkning av det moderna kulturarvet i Sverige kan betraktas som ett ut- tryck för de frågeställningar som varit tongi- vande inom forskningen och samhällsdebatten sedan 1970-talet. Definitionen av det moderna kulturarvet som just modernismens kulturarv victor edman är docent i arkitekturhistoria, har i grunden bestått sedan frågan fick fäste i verksam som forskare och lärare vid KTH Ar- Sverige under 1990-talet. Den snäva kopplingen kitekturskolan i Stockholm. Hans forskning har till modernismen och välfärdsprojektet kan vara bland annat varit inriktad på frågor kring re­ problematisk för kulturmiljövården, eftersom staurering, historiografi, kulturarv och nationell den utesluter stora delar av 1900-talets bebyg- identitet. gelse. victor.edman@arch kth.se Om gränserna för det moderna kulturarvet i KTH Arkitekturskolan stället vidgades och blev en beteckning för hela Kungliga Tekniska högskolan 1900-talets arkitektur, som definitionen lyder 100 44 Stockholm hos exempelvis Icomos, skulle betydligt fler mil- jöer kunna inkluderas. Såväl det tidiga som det sena 1900-talets miljöer skulle då på ett oproble- matiskt sätt betecknas som modernt kulturarv, även om de inte räknas till modernismen. Också Noter restaureringar, rekonstruktioner och andra his- 1 Se Internetkällor: Stiftung Bauhaus Dessau. toriska iscensättningar gjorda under 1900-talet 2 Theodore H.M. Prudon lyfter fram flera restaureringar kan mycket väl försvara sin plats i ett modernt av modernismens pionjärverk som betydelsefulla för den fortsatta diskussionen om ett modernt kulturarv. kulturarv, trots att de går långt utanför moder- Det gäller förutom Bauhausskolan till exempel Le Cor- nismens gränsdragningar. busiers Villa Savoie i Poissy och Weissenhof Siedlung i Även om det moderna kulturarvet var en Stuttgardt. Se Prudon 2008, s. 6–10. Även 1980-talets rekonstruktion av Mies van der Rohes Barcelonapavil- prioriterad fråga under 1900-talets sista årti- jong är betydelsefull i sammanhanget. Se Prudon 2008, onde betyder inte det att hela problemet fick s. 185–193. Flera av dessa exempel togs också upp i den sin lösning. Den tillämpade kulturmiljövården svenska diskussionen, se till exempel Rudberg 1996c. står fortfarande inför stora utmaningar; efter- 3 Se Internetkällor: Docomomo.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 87 victor edman

4 Vid grundandet formulerades Docomomos program samt kollektivhuset på John Ericssonsgatan ingick i ka- kortfattat i dokumentet Eindhoven Statement, se under talogen som exempel på byggnader från 1930-talet, och Internetkällor. här lyftes de nyligen genomförda restaureringsinsatser- 5 Se information och historik på Internetkällor: Icomos. na fram i texten, s. 282 f. 6 Se till exempel Seminar on 20th century heritage. Hel- 26 Christina Pech har i en färsk avhandling undersökt sinki 18-19-VI-1995, 1995. 1970-talets arkitektur och arkitekturdebatt, se Pech 2011. 7 Se Internetkällor: International Scientific Committe on Claes Caldenby har i en kortfattad historiografisk över- Twentieth-Century Heritage. sikt konstaterat att historien om den svenska modernis- 8 Se Internetkällor: Expert meeting on the Global Strat- men började skrivas omkring 1970. Se Caldenby 2004, egy, June 1994, s. 4 och passim. s. 25. 9 De moderna världsarven har listats i en ny inventering, 27 Pech 2011, s. 167–198. se Internetkällor: Modern heritage properties on the 28 Se till exempel Rudberg 1981, 1989, 1999b. World Heritage List (as at July 2011). Sedan 2001 bedri- 29 Verksamheten skildras i Arkitekturmuseets årsböcker. ver World Heritage Centre, Icomos och Docomomo ett 30 Boken kom till som en katalog till en utställning om gemensamt projekt för att öka andelen moderna världs- 1900-talets svenska arkitektur som visades i Frankfurt arv, se Internetkällor: Modern Heritage Programme. Se 1998. Se Att bygga ett land, 1998, s. 7 f. Se också Cal- även Internetkällor: World Heritage Papers 5. Identifica- denby 2004, s. 27 ff. tion and Documentation of Modern Heritage. 31 För en diskussion kring hur det svenska 1700-talets mil- 10 Konferensen dokumenterades i en rapport, se Twen­ jöer etablerades som kulturarv, se Edman 2008. tieth-Century Architectural Heritage: Strategies for 32 Caldenby 2004, s. 24 f. Conservation and Promotion, 1994. 33 Johansson 1997. 11 Se Internetkällor: Recommendation No. R (91) 13 of 34 Se Edman 1999, s. 141–201. the Committee of Ministers to Member States on the 35 Rudberg 1996b, s. 2 f. Protection of the Twentieth-Century Architectural Heri- 36 Se Almqvist 1996a och Almqvist 1996b. tage. 37 Hidemark 1996. 12 Internetkällor: Conserving Twentieth-Century Built 38 Blomberg 1998, s. 4 f. Planeringen av Starrbäcksängen Heritage. A Bibliography. Bibliografin är uppdelad skedde samtidigt som Stockholms stadsbyggnadskontor på fyra ämnesområden som berör 1900-talets byggda i samarbete med Stockholms stadsmuseum arbetade kulturarv (History and Background; Conservation of fram ett miljöprogram för den befintliga bebyggelsen på Twentieth-Century Buildings and Structures; Conserva- Gärdet, vilket presenterades 1991 i rapporten Gärdet – tion of Specific Construction Materials and Systems; tidig funktionalism. Miljöprogram för ett riksintressant Sustainability and Adaptive Reuse). Av de titlar som område. är listade under rubriken Conservation of Twentieth- 39 Processen bakom byggandet av Norra hamnen i Hel- Century Buildings and Structures, är endast 14 av 229 singborg har beskrivits av projektledaren Ole Reiter, se utgivna före 1990 (s. 14–32). Reiter 1999. 13 Rudberg 1999a, s. 32. 40 Paues von Arnold 1999. 14 Se till exempel uppgifter om Eva Rudbergs forskning och arbetet med Docomomo i Arkitekturmuseets årsre- dovisning 1993/94, Realism och arkitektur. Arkitektur- museet. Årsbok 1994, 1994, s. 110 f. Käll- och litteraturförteckning 15 Skriften hade kommit till i samverkan mellan Svenska Docomomo-gruppen, Riksantikvarieämbetet, Arkitek- Tryckta källor och litteratur turmuseet och Stockholms stadsmuseum med stöd från Byggforskningsrådet. Texterna var skrivna av Eva Rud- Almqvist, Torbjörn, 1996a, ”Sveaplans flickläroverk”,Arki- berg, Olof Antell, Ingela Blomberg och Jan Lisinski. Se tektur 2 (s. 24–30). Funktionalismen – värd att vårda!, 1992. Almqvist, Torbjörn, 1996b, ”Sveaplans flickläroverk”, Kultur- 16 Se Femtiotalet. Arkitekturmuseet. Årsbok 1995, 1995. miljövård 1–2 (s. 78–82). 17 Simonsson & Johansson 1990. Almqvist, Torbjörn, Eva Rudberg & Britt Wisth, 1997, Svea- 18 Se till exempel Almqvist 1996a; Almqvist 1996b; Alm- plan: en skola i tidlös funktionalism. qvist m.fl. 1997. Arkitektur 4, 1980 [tema: ”Svensk funktionalism”]. 19 Kulturmiljövård 1–2, 1996. Arkitektur 2, 1996 [tema: ”Restaurerat: 17-, 18- 1900-tal”]. 20 Konferensen dokumenterades i en rapport, Vision and Arkitektur och politik. Arkitekturmuseet. Årsbok 1999, red. Reality: Social Aspects of Architecture and Urban Plan- Christina Engfors & Sture Balgård, 1999. ning in the Modern Movement, Conference Proceed- Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitektur, red. Claes ings, International Conference 5, Stockholm 1998, 1998. Caldenby, 1998. 21 Ibid., s. 6. Bedoire, Fredric, 1999, ”Att restaurera modernismen”, Bygg- 22 Ibid., s. 289. nadskultur 3 (s. 4–5). 23 Se Bedoire 1999 samt Arkitektur och politik. Arkitektur- Blomberg, Ingela, 1998, Starrbäcksängen. museet. Årsbok 1999, 1999, s. 126. Byggnadskultur 3, 1999 [tema: ”Att restaurera modernis- 24 Byggnadskultur 3, 1999. men”]. 25 Att bygga ett land, 1998, s. 364. Sveaplans flickläroverk Caldenby, Claes, 1998, ”Vid medelvägens slut? 1975–1998”,

88 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 nittonhundratalet går till historien

Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitektur, red. ban Planning in the Modern Movement, Conference Claes Caldenby (s. 142–197). Proceedings, International Conference 5, Stockholm Caldenby, Claes, 2004, ”Halva kungariket? Om den svenska 1998, Docomomo, 1998. arkitekturens historiografi”, Nordisk Arkitekturforsk- ning 3 (s. 19–32). Edman, Victor, 1999, En svensk restaureringstradition. Tre Internetkällor arkitekter gestaltar 1900-talets historiesyn. Conserving Twentieth-Century Built Heritage. A Bibliograp- Edman, Victor, 2008, Sjuttonhundratalet som svenskt ideal. hy, red. Susan Macdonald & Gail Ostergren, 2011 [pdf] Moderna rekonstruktioner av historiska miljöer. http://getty.edu/conservation/publications_resources/ Femtiotalet. Arkitekturmuseet. Årsbok 1995, red. Christina pdf_publications/mod_arch_bib_aug11.pdf (hemsidan Engfors & Eva Rudberg, 1995. besökt 10 november 2011). Funktionalismen – värd att vårda!, red. Eva Rudberg, 1992. Det moderna samhällets kulturarv, Riksantikvarieämbetet, Funktionalismens genombrott och kris. Svenskt bostadsbyg- 2006 [pdf] gande 1930–80, Arkitekturmuseet, 1980. http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/ Gärdet – tidig funktionalism. Miljöprogram för ett riks- extern_webbplats/2006/november/program_det_mo intressant område, Stockholms stadsbyggnadskontor, derna_samhallets.pdf (hemsidan besökt 15 augusti 2011). 1991. Docomomo Hidemark, Ove, 1996, ”Kina slott, Stockholm”, Arkitektur http://www.docomomo.com/ (hemsidan besökt 3 juni 2 (s. 4–9). 2011). Johansson, Bengt O.H., 1997, Den stora stadsomvandlingen. Eindhoven Statement, 1990 [pdf] Erfarenheter från ett kulturmord. http://www.docomomo.com/pdfs/about/eindho Kulturmiljövård 1–2, 1996 [tema: ”Modernismens byggna- ven/105123_eindhovenstatement.pdf (hemsidan besökt der”]. 16 augusti 2011). Paues von Arnold, Catherine, 1999, ”Modernistisk renäs- Expert meeting on the Global Strategy, June 1994, Unesco, sans”, Kulturmiljövård 3 (s. 3). World Heritage Centre, 1994 [pdf] Pech, Christina, 2011, Arkitektur & motstånd. Om sökandet http://whc.unesco.org/archive/global94.htm (hemsi- efter alternativ i svensk arkitektur 1970–1980. dan besökt 17 oktober 2011). Prudon, Theodore H.M., 2008, Preservation of Modern Ar- Icomos chitecture. http://www.icomos.org/index.php/en/ (hemsidan be- Realism och arkitektur. Arkitekturmuseet. Årsbok 1994, red. sökt 18 oktober 2011). Christina Engfors, 1994. International Scientific Committee on Twentieth-Century Reiter, Ole, 1999, Norra hamnen: hela processen. Heritage (ISC20C) Rudberg, Eva, 1981, Uno Åhrén. En föregångsman inom http://icomos-isc20c.org/ (hemsidan besökt 14 septem- 1900-talets arkitektur och samhällsplanering. ber 2011). Rudberg, Eva, 1989, Sven Markelius, arkitekt. Modern Heritage Programme (Unesco World Heritage Cen- Rudberg, Eva, 1996a, ”Det möjligas konst”, Arkitektur 2 (s. tre) 31). http://whc.unesco.org/en/modernheritage (hemsidan Rudberg, Eva, 1996b, ”Ett kontroversiellt byggnadsarv att besökt 17 juni 2011). värna”, Kulturmiljövård 1–2 (s. 2–3). Modern heritage properties on the World Heritage List (as Rudberg, Eva, 1996c, ”Internationell vårdproblematik – någ- at July 2011) [pdf] http://whc.unesco.org/uploads/ac- ra exempel”, Kulturmiljövård 1–2 (s. 18–28). tivities/documents/activity-38-2.pdf (hemsidan besökt 5 Rudberg, Eva, 1999a, ”Docomomo. Organisationen som oktober 2011). bevakar det modernistiska arvet”, Byggnadskultur 3 (s. Recommendation No. R (91) 13 of the Committee of Mi- 32). nisters to Member States on the Protection of the Rudberg, Eva, 1999b, Stockholmsutställningen 1930. Moder- Twentieth-Century Architectural Heritage. Council of nismens genombrott i svensk arkitektur. Europe, Committee of Ministers, 1991 [pdf] Råberg, Marianne, 1996, ”Att värna det moderna. Om Stads- https://wcd.coe.int/com.instranet.InstraServlet? museets arbete med den yngre stockholmsbebyggelsen”, command=com.instranet.CmdBlobGet&InstranetImag Kulturmiljövård 1–2 (s. 92–98). e=572353&SecMode=1&DocId=597874&Usage=2 (hem- Seminar on 20th century heritage. Helsinki 18-19-VI-1995, sidan besökt 2 oktober 2011). Icomos, 1995. Stiftung Bauhaus Dessau Simonsson, Lena & Bengt O.H. Johansson, 1990, ”Striden http://www.bauhaus-dessau.de/index.php?de (hemsi- om Sveaplans gymnasium”, Kulturmiljövård 4 (s. 44– dan besökt 20 oktober 2011). 47). Unesco Twentieth-Century Architectural Heritage: Strategies for http://whc.unesco.org/ (hemsidan besökt 10 augusti Conservation and Promotion. Proceedings: Colloquy 2011). organised by the Council of Europe with the Austrian World Heritage Papers 5. Identification and Documentation Ministry of Science and Research and the Bundesdenk- of Modern Heritage. Unesco, World Heritage Centre, malamt, Vienna (Austria), 11–13 December 1989, Coun- 2003 [pdf] cil of Europe, 1994. http://whc.unesco.org/uploads/activities/documents/ Vision and Reality: Social Aspects of Architecture and Ur- activity-38-1.pdf (hemsidan besökt 5 september 2011).

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 89 victor edman The 20th century goes down in history. Establishing a new cultural heritage by Victor Edman

Summary Modern architecture was promoted in the clos- ern cultural heritage can be regarded as an ex- ing decades of the 20th century as a new and pression of the topics which have set the tone important part of the cultural heritage. At inter- of research and social debate since the 1970s. national level, the issue was pursued by organi- The definition of the modern cultural heritage sations such as Docomomo and Icomos, which as the Modernist cultural heritage has basically pointed to the modern building stock as being endured since the issue gained a foothold in neglected and endangered. A number of purpo- Sweden during the 1990s. This narrow nexus sive measures, such as research, inventory, legis- with Modernism and the welfare project can lation and opinion promotion, were advocated be a problem to heritage governance, excluding in order to counteract this. Several iconic Early as it does large swathes of 20th century urban Modernist buildings in Europe were threatened development. If instead the boundaries of the with decay but, thanks to extensive restoration modern cultural heritage were to be extended measures, could be rescued for posterity and and the term applied to the whole of 20th cen- presented as examples worth following. The tury architecture, as it is, for example, in the overarching issues of principle concerning the Icomos definition, a good many more environ- modern cultural heritage were formulated at ments could be included. Environments of both international level, but the practical implemen- the early and late 20th century could then be tation of the programme hinged to a great ex- regarded without difficulty as modern cultural tent on the situation prevailing in the individual heritage, even if they are not counted as works countries. Sweden is a case in point. of Modernism. Restorations, reconstructions The development of modern society was a and other historic settings created in the 20th topic of lively discussion in the 1970s, when, century could also very well hold their own as not least, the major construction projects of parts of a modern cultural heritage, despite go- the time came in for massive criticism. Interest ing far beyond the bounds of Modernism. eventually reverted to Modernist development, Even if the modern cultural heritage was a but this time regarded as an epoch of history. In priority issue in the final decade of the 20th cen- Stockholm, the fiftieth anniversary, in 1980, of tury, this did not solve the problem completely. the Stockholm Exhibition ushered the reinstate- Applied heritage conservation still has great ment, not only of Early Modernism but eventu- challenges to face: the large post-war housing ally of the entire phase of architectural develop- stock and the derelict facilities of industry and ment down to the Million Homes Programme. the defence establishment, to name but a few It was at this point that the modern cultural examples. Both general inventories and in-depth heritage was highlighted as an important issue analyses of the urban development of modern on the international plane. In Sweden it came to times are lacking in many quarters, which makes be equated with the Modernist epoch, the years one wonder what became of the discussion that between the 1930s and 1970s which had already was in progress 20 years ago. Could it be that gone down in history as the period of the great built environments, the material heritage, are welfare project. losing their significance in a debate focusing on This limited interpretation of Sweden’s mod- new cultural heritage issues?

Keywords: History of architecture, History of built environment, Historiography, Modern heritage, Swedish architecture, 20th century

90 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 idé & debatt Kiruna Stadshus Återskapandets metafysik lars gezelius & tomas lewan

Kiruna stadshus med fasad åt gruvan. Tornet är en gjutjärnskonstruktion tillverkad på Svedala gjuteri och har utsmyckningar av Bror Marklund. De 23 klockornas melodier är komponerade av Werner Wolf Glaser. Namn och texter på klockorna har skapats av Björn-Erik Höijer. Bredvid stadshuset till vänster i bilden finns byggnader ritade av Ralph Erskine samt hotell Ferrum som lik- som stadshuset är ritat av Artur von Schmalensee, därefter tre stycken punkthus samt Luossavaaras dagbrott i siluett. Nedanför stadshuset ligger radhus ritade av Folke Hederus och längs järnvägen ligger stationshuset ritat av Folke Zettervall. foto: Daryoush Tahmasebi 2011, Norrbottens museum.

ruvdriften kring Kiruna håller omöjligt att bevara stadshuset på den om det är praktiskt och ekonomiskt sakta på att underminera den ursprungliga platsen, och de enda al- rimligt att bevara byggnaden, men G mark som staden ligger på. ternativ som återstår är flyttning eller därutöver behöver man diskutera det Detta får påtagliga konsekvenser för rivning. arkitektoniskt och kulturhistoriskt den befintliga bebyggelsen, och stora Vi vill visa på möjligheten att byg- lämpliga i att flytta en byggnad av delar av samhället kommer inom en ga upp stadshuset igen på en ny plats stadshusets dignitet. nära framtid att genomgå en radikal i staden, och vi menar att ett bevaran- Kiruna stadshus är ritat av Artur omvandling. Kiruna stadshus är en de av byggnaden kan fungera som en von Schmalensee och uppfördes un- av de första byggnader som berörs startmotor i hela stadsomvandlingen. der åren 1959 till 1963. År 1964 tillde- av processen, och redan 2016 påver- Tanken på att flytta byggnaden är lades stadshuset Kasper Salin-priset, kas platsen där det ligger. Om gruv- inte okontroversiell. Tekniska och med motiveringen att det var ”Sve- driften skall kunna fortsätta är det ekonomiska utredningar får svara på riges vackraste offentliga byggnad”.

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 91 idé & debatt

Entréhallen, Kiruna stadshus. Ryaväv- naden ”Soltruman” av Sven Erixson är tänkt som en vertikal accent i rummet. De parställda lampetterna som flankerar ryan är tillverkade på Kiruna Praktiska Ungdomsskola. Väggutfackningen är av holländskt tegel och golvet av cement- mosaik. Trädetaljer är tillverkade fram- förallt av oregon pine. Nedanför parad- trappan står en skulptur av trä och horn skapad av Lars Levi Sunna. foto: Daryoush Tahmasebi 2011, Norr- bottens museum.

Byggnaden är en viktig symbol för Ki- dock att stora delar av det som är Bedömningen är dock att betongen runa, och den är placerad och utfor- utpekat i skyddsbestämmelserna ska är för skör för att flyttas. I ett åter- mad som en länk mellan staden och monteras ned och återuppföras och uppbyggt stadshus återskapas därför gruvan. Den storslagna entréhallen att byggnadsminnesskyddet ska be- betongarbetena efter husets original- används flitigt av kirunaborna vid fes- stå. Beslut om detta väntas under ritningar. ter och andra arrangemang. Rummet mars 2012. Konrad Hernelid, stadshusets är en stor, varm mötesplats och kallas konstruktör, bidrog till utredningen ofta för ”kirunabornas vardagsrum”. Ett utredningsuppdrag med ritningar från tiden då huset En stad av Kirunas storlek och geo- Som ett led i bedömningen av stads- byggdes, och han deltog i en idédis- grafiska läge behöver ett sådant rum. huset och möjligheten att bevara kussion kring dess framtida möjlighe- Sedan 2002 är Kiruna stadshus byggnaden beställde Länsstyrelsen ter. Byggnaden är enligt konstruktö- byggnadsminne enligt kulturminnes- våren 2011 en utredning av Schlyter/ ren uppförd exakt enligt ritningarna, lagen. Frågan om byggnadsminnes- Gezelius Arkitektkontor genom arki- och i kombination med en invente- förklaring väcktes av kommunstyrel- tekterna Lars Gezelius och Anne Te- ring är det därför möjligt att med stor sen i Kiruna. Norrbottens museum, resiak. Utgångspunkten var att under- precision återskapa betongens form som utredde ärendet på Länsstyrel- söka huruvida stadshuset kan bevaras och yta. Byggnadsdelar som tornet, sens uppdrag, kom fram till att ”bygg- med hjälp av vedertagna restaure- trappor, skärmtak, dörrar, räcken, naden har ett kulturhistoriskt värde ringsmetoder. Principen var att bygg- fönster och inredningar med mera som väl motiverar en byggnadsmin- nadens idé – så som den är gestaltad i kan demonteras, restaureras och åter- nesförklaring”. form och material – skall finnas kvar. placeras i den nya stommen. I april 2011 ansökte Kiruna kom- Därför var det ett önskemål att bibe- Efter en återuppbyggnad kan mun och gruvbolaget LKAB hos hålla de delar som kan bevaras. stadshuset förses med den senaste Länsstyrelsen om att byggnadsmin- Den gjorda utredningen visar tekniken inom data- och telekommu- nesskyddet skulle hävas. Motivet till hur stadshuset kan demonteras och nikation, värmesystem och annan ut- detta var att kommunen ville riva återuppbyggas på en ny plats. Även rustning, helt i enlighet med dagens stadshuset. Länsstyrelsens avsikt är kostnaden för detta har beräknats. krav och önskemål. Genom att tillåta

92 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 idé & debatt

Fullmäktigesalen i Kiruna stadshus med inredning av Folke Sundberg. Kvadraten som tema går igen i hela byggnaden, som till exempel i de parställda kvadraterna i skranket. Gardinerna är formgivna av Barbro Nilsson och vävda i Märta Måås- Fjetterströms ateljé i Båstad. Kirunaskå- pet som syns i fonden till höger är till- verkat av Gunnar Sjölund och elever på Kiruna Praktiska Ungdomsskola. Den stora målningen till höger föreställande Kiirunavaara är målad av Sixten Lund- bohm. foto: Daryoush Tahmasebi 2011, Norrbottens museum. ett uppdaterat lokalprogram och en ”stadspalats”. Den har en klassisk in- Stora delar av det svenska bygg- anpassning till den nya platsen samt delning och rytmisering av fasaderna nadsarvet kan sägas bestå av typbygg- till dagens och framtidens arbetsmil- och en plan med ett klassiskt atrium nader – från enklaste parstuga eller jö, är det möjligt att åstadkomma en som huvudtema, samtidigt som for- skånelänga till 1700-talets rokoko- modern stadsförvaltning. men är modern. herrgård. Flyttning och återbruk av Ett byggnadskalkylföretag har be- Inte desto mindre hänför sig upp- hela eller delar av byggnader har varit räknat vad det skulle kosta att åter- byggnaden av det moderna Kiruna vanligt genom seklerna. Och flyttades uppföra stadshuset. Kalkylen hamna- och stadshuset till modernismens inte byggnaderna fysiskt så kan man de på 25 700 kronor per kvadratmeter epok – med dess krav på renlärighet se ett slags mobilitet i upprepningen för en återuppbyggnad och uppgrade- och dess syn på relationen mellan av typerna. ring av stadshuset, eller totalt cirka byggnad och miljö. Man kan fråga Statens fastighetsverk är i färd 254 miljoner kronor. Vissa kostnader sig om det är detta som styr vår syn med att se över sitt innehav av his- tillkommer, bland annat moms på 25 på Kiruna stadshus i slutändan. Är toriskt värdefulla byggnader, och i procent och kostnad för en ny tomt. byggnaden främst en referenspunkt samband med detta öppnar man för i ett koordinatsystem av sanningar möjligheten att avyttra fastigheter Stadshuset i ett sammanhang och först i andra rummet en bygg- vars typ redan finns representerad. Kiruna stadshus hör till en genre nad i mer ordinär bemärkelse? Mo- Med detta synsätt är vissa byggnader inom svensk nittonhundratalsarkitek- dernismens tendens till dogmatism omistliga, medan andra är umbärliga. tur som befinner sig mellan det klas- och renlärighetsiver tillsammans med Som en jämförelse kan man ställa sig siska och det moderna – modernt, Schmalensees kontextuella attityd frågan hur pass unik en byggnad som men inte modernistiskt som det kan vara sådant som får oss att känna Kiruna stadshus är. Hur många arki- har sagts även om exempelvis Peter att byggnadens unika plats och pla- tektoniskt högklassiga motsvarighe- Celsings arkitektur. Byggnaden har cering inte får ändras. Är det därför ter från den tiden finns det i landet? tydligt klassicerande referenser. Lik- tanken på en demontering följd av en Kvalitativa jämlikar som Värnamo som flera betydande byggnadsverk återuppbyggnad på en annan plats är stadshus, stadshuset i Nyköping eller uppförda under epoken är den ett kontroversiell? Lunds stadshall bildar tillsammans

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 93 idé & debatt

med ytterligare ett fåtal objekt en nar sig mot de övriga väderstrecken. och önskemål. Vid en ny placering egen grupp. Men man kan konsta- Den tyska världsutställningspavil- skall hänsyn tas till väderstrecken tera att det i varje fall inte finns något jongen i Barcelona från 1929, som men även till övrig orientering i form annat stadshus som har fått Kasper byggdes upp igen på sin ursprungliga av entréförhållande, utblickar och Salin-priset. plats under 1980-talet, exemplifierar byggnadens unika situation i staden. det återskapandets metafysik som är Att endast bevara några delar av Byggnaden som allkonstverk en ytterligare dimension i en rekon- stadshuset och dess konstnärliga ut- Till sin karaktär är Kiruna stadshus struerad byggnad. Detta är något som smyckning är inte tillräckligt. Arkitek- en mer unik byggnad än 1700-tals- den erbjuder utöver sin ursprungliga turen, konsten, inredningen, poesin herrgården. Men det handlar likväl arkitektur och som gör den inte bara och klockspelsmelodierna är utförda om en typbyggnad, som via stadshu- unik utan till en manifestation och en av sin tids främsta konstnärer. Ver- set i Stockholm och rådhuset i Kö- viljeyttring. I reducerad form finns ken förlorar en betydande del av sitt penhamn räknar sin historia bakåt till här även sambandet konst – byggnad värde om de tas ur sitt sammanhang. Palazzo Ducale i Siena. – funktion genom skulptören Georg Genom att demontera och återupp- I Johan Örns avhandling I rum- Kolbes torso, som var en integrerad bygga stadshuset bevaras den prisbe- mets kraftfält analyseras Stockholms del av Mies van der Rohes utställ- lönta arkitekturen och med den alla stadshus, Sveriges riksbank vid Brun- ningsarkitektur. minnen förknippade med byggnaden. kebergs torg och ytterligare några Barcelonapaviljongen manifesterar Slutresultatet kan dessutom bli en byggnader utifrån deras egenskaper egenskaper som abstraktion och sub- attraktion och en sensation – liksom som allkonstverk – måhända genom- lim materialverkan. Kiruna stadshus Barcelonapaviljongen ett uttryck för förda i regi av en arkitekt men med bär inom sig helt andra värden, mer vår tids konst- och arkitekturintresse. en stor mängd självständiga aktörer inriktade på klassiska arkitekturvär- som medskapare. Vi talar om de för- den och samhällsbyggande. Liksom nämsta byggnaderna från sin tid, där Barcelonapaviljongen måste byggna- konst, hantverk, arkitektur och funk- den först försvinna och sedan åter- tion tillsammans bildar en enhet. uppstå. I återuppbyggd form skulle Här uppstår kvaliteter som är obe- den inte enbart vara en manifestation roende av dessa byggnaders fysiska i linje med sina upphovsmäns inten- lokalisering. Byggnaderna blir till tioner, den skulle dessutom vara ett inre världar med sina egna samband uttryck för en annan tids värdering och verkligheter. Dessa verkligheter av ursprungsarkitekturen – en gest motsäger inte att byggnaderna har som inte kan förbises, ett påpekande skapats för en annan men gärna lik- om platsens, historiens och konstens artad fysisk plats – möjligtvis med för- värde. behållet att byggnaderna kan behöva orienteras väderstrecksmässigt på ett Avslutning lars gezelius är arkitekt SAR/MSA likartat vis som där de uppfördes. Vi förespråkar att Kiruna stadshus [email protected] Lanterninen på Kiruna stadshus är till byggs upp igen på en ny plats och tomas lewan är arkitekt SAR/MSA exempel stängd mot söder men öpp- med en anpassning till dagens krav [email protected]

94 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 recensioner

Swedish Modernism. Architecture, Con- of Yvonne Hirdman, historian who broke be kept in mind, not at least in times sumption and the Welfare State. the ice for critical studies on the welfare when the free enterprises tumble. Even Edited by Helena Mattsson and Sven- state with her book on social engineer- if “the Swedish model” was constructed Olov Wallenstein. London: Black Dog ing from 1989, the ambient politics of the in the rear-view mirror, and analyses publishing, 2010, 222 pages. 1930s were more complex. They were as therefore depended on which mirror the isbn 978-1-906155-98-8 repressive as patronizing in their ambi- spectator chose, do the ideal of public tion to optimize the population. extravaganza and private constrains still I think the idea behind the book is to make sense. The book is in general posi- display the different interpretations of a tive to this outline, even if the references It has a taint of obituary, this book on modern society that existed side by side. to the Swedish context are rather vague Sweden’s heydays. As if everyone agrees But I miss the references to architecture. in the foreign, mainly American, submis- that the days of the welfare state is Where are the buildings? The closest you sions that primarily deal with the origins passed, and that the time has come to get is a text by Thordis Arrhenius on the of their speciality – consumption. look back and examine the traces. The impact of Skansen, the origin of all open- A wish to give the world a book on a fact that the story of “The Swedish Mod- air museums and hence, the first museum matter that has become a beloved theme el” is written in imperfect, does not nec- of architecture in Sweden. Her words are in foreign universities is of course a good essarily mean that it has vanished. One also one of the most seminal, in their un- reason to write it in an awkward lan- shall not, as international media loves to veiling of Swedish modernism’s vernacu- guage. I do not think of the writers here, do, draw too prolix conclusions from the lar roots. In other texts, the purposes are but the readers. I presume and hope that current parliament; the idea of the wel- less clear. It is not only that the architec- the book matters the most for Swedes fare state goes beyond Social democracy. ture is absent; I regret the lack of a ma- and that do make the necessity of a dou- The book consists of sixteen essays, terialistic perspective at large. It is crucial ble translation – in writing and in reading connected by headlines as “Construct- to know were the money comes from in – a useless complication. The problems ing the welfare state”, “Consumers and order to get the agenda of for example effects the quotations, the idioms, the spectacles” and “Towards a genealogy of an exhibition. The gap between histori- understanding and the domestic distribu- modern architecture”. The chapter on cal descriptions and elaborated interpre- tion. There is no simple solution to this, the heroine Pippi Longstocking, “The tations do eventually end in ignorance, but I whish that some of the texts could autonomous child and the moral logic as on the strives for standardization and find their way to Swedish magazines as of the Swedish welfare state” is the most social housing before 1930. The lack of well. They deserve it. thought-provoking, which also makes it descriptions of the housing efforts in the the funniest reading. Private individual- 1920s – in Sweden and in the Weimar re- Rasmus Wærn ism, the authors Henrik Berggren and public – worries me. The exclusion pulls Architect SAR/MSA, Lars Trädgårdh argues, have always had the knowledge on the history of Swedish PhD in history of architecture a severe influence on Swedish culture and modernism back to the times then the [email protected] politics, even when disguised as public modernists view on history were taken collectivism. The reforms turned Sweden for granted. into the least family-oriented and most in- The world does certainly have a lot dividualised societies in the world. Which to learn about the creation of a welfare makes Pippi Longstocking a typical free state. Not only because it is one of the woman (or superchild) “roaming around best ideas western society has came up in her backyard, exercising her fundamen- with after democracy, but also because tal rights as a citizen.” stories on how a new client – the people This is one way to see it. In the eyes – can be raised and educated always must

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 95 recensioner

Åke Nisbeth, Engsö slott. kan bara omfattande murverksundersök- storlek i alla våningar utom i den tredje. Signum 2011, 302 s. ningar ge svar på och några sådana har Våningen hade som representationsvå- isbn 978-91-86221-12-6 ännu inte gjorts. ning högre fönster än de övriga, vilka nu Under Per Eriksson Sparre ägarpe- minskades till en enhetlig höjd. Slottets riod omvandlades huvudbyggnaden och exteriör har behållits efter Hårlemans ut- två flyglar tillkom. 1636 påbörjades repa- formning: första våningen är rusticerad i De senaste åren har en rad slottsmo- rationen av huvudbyggnaden som också sandstensrött med hörnkedjor, andra och nografier utgivits. Flera av dessa ingår i fördubblades längs det medeltida husets tredje våningen har ljust gula väggpartier bokverket De kungliga slotten där Drott- södra sida. Byggnaden fick en kvadratisk med rusticerade vita hörnkedjor och enk- ningholms slott, Bd 2, Från Gustav III till grundplan och bestod av tre våningar la putsomfattningar kring fönstren, med- Carl XVI Gustaf (2010) är den senaste med entréportal åt söder. Fasaden var an den fjärde våningen saknar hörnkedjor i ordningen, andra som kan nämnas är vitputsad med målade hörnkedjor och och har en profilierad taklist upptill. Ett Björksund: en levande historia (2010) fönsteromfattningar och taket kröntes putsband vilar på hörnkedjorna mellan och Sjöö slott: tradition och manifesta- av en kopparklädd tornspira. Undervå- tredje och fjärde våningen. Mansardtaket tion (2008). I Mälardalen är många slott ningen var köksvåning med tillhörande har det nedre fallet täckt med tegel och och herrgårdar belägna. Ett av de märk- bagarstuga, visthus och skafferier. På an- det övre med plåt. ligaste är Engsö slott som med sin kvad­ dra våningen fanns bostadsvåningen med Rumsindelningen i den andra våning- ratiska höga skepnad inte liknar något en sal och sex gästrum. Tredje våningen en lämnades i stort sett oförändrad, i den annat. Högt och ståtligt reser det sig mot fungerade som festvåning med balsal, bib- tredje våningen förändrades den däremot horisonten. Inbäddat i lummig grönska liotek och fyra kamrar. Två timrade flyg- radikalt. Lätta väggar avdelade våningens från resterna av en storslagen park. Väl lar tillkom framför huvudbyggnaden. Den rum, så att dessa kunde användas till inne får den ivrigaste slottsbesökare sitt västra flygeln var avsedd som herrskapets representation. Inredningssnickerierna lystmäte. För här finns inte bara några få bostad, medan gårdsfolket bodde i den i bröst- och fönsterpanel och dörrar är rum att besöka utan fyra inredda våningar östra. I närheten av mangården byggdes typiska för Hårleman. I fjärde våningen, med otaliga rum att vandra igenom och ett stall och längre bort en ladugård. Ett grevens våning, har en stor del av snick- fascineras av. De flesta av dessa rum har gravkor för släkten Sparre färdigställdes i erierna kvar sin ursprungliga bemålning. dessutom kvar sin originalinredning från kyrkan. Byggnaderna omgärdades av tre Kyrkan fick ett nytt torn och ett gravkor 1740-talet. trädgårdar: Huvudträdgården, Stenhus- för släkten Piper uppfördes. På 1760-talet Godset Engsö har sitt ursprung i trädgården och Stallträdgården. I trädgår- ersattes östra flygeln av en flygel i sten un- 1100-talet. I medeltida brev omnämns darna fanns fruktträd, humlegårdar och der ledning av majoren Fredrik Wilhelm egendomen som ett klostergods innan trädgårdsland. Hoppe, samtidigt som stall och vagnbod den 1272 såldes till en av landets riddare. I början av 1700-talet såldes Engsö moderniserades. Under Carl Fredrik Pi- Gårdens befintliga bebyggelse anpassades till ätten Piper, efter 400 år i ätten Spar- pers tid utökades trädgårdarna med bär- till den nya ägarkategorins behov och res ägo. Carl Fredrik Piper anlitade på buskar, grönsaker och köksväxter. Löv- ställning och har genomgått minst tre 1740-talet arkitekten Carl Hårleman för trädsalléer, bersåer och dammar anlades omgestaltningar genom århundradena. att bygga om och nyinreda slottet i roko- i stor omfattning. Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) bidrog kostil. Det finns inga ritningar bevarade, Åke Nisbeth kom till Engsö i bör- på 1340-talet med en rikt utsmyckad kyr- men Hårleman figurerar i brev och rä- jan av 1960-talet för att hjälpa de dåva- ka samtidigt som gårdens övriga byggna- kenskaper under byggnadsarbetet i form rande ägarna att restaurera slottet inför der förnyades. Slottet var vid den tiden av sin befattning som hovintendent. En beslutet att öppna det för allmänheten. troligen en borganläggning av tegel med fjärde våning byggdes på huvudbyggna- I decennier skulle han komma att forska två våningar över markvåningen. Vad som den. 1600-talets murar behölls i oföränd- om Engsö slott och kyrka. Tidigare har har bevarats av byggnaden i dagens slott rat skick, liksom fönstrens placering och han utgivit Ängsö kyrka (1977), Ängsö

96 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011

recensioner

Pia Nilsson, Bortom åker och äng. Fö- Men de äldsta kartorna innehåller ringen på jorden är sannolikt orsaken till rekomst och betydelse av kvarnar, fiske, information utöver det som direkt är för- varför lantbrukets varierande ekonomiska humle- och fruktodlingar enligt de äldre knippat med tomt, åker och äng. Med ett bas är så svår att iaktta i källorna. Jorden geometriska kartorna (ca 1630–1650). populärt uttryck kan man prata om kar- och relationen till den var central, vare sig Doctoral Thesis No. 2010:46. Faculty of tornas ”skräp-dna”: Notarium Explicatios det handlade om beskattning eller social Natural Resources and Agricultural Sci- information om tillgång till kvarnar, fiske- status. Detta gör att andra näringar i hög ences. isbn 978-91-576-7459-3. vatten, humlestänger eller fruktodlingar. grad är osynliga för oss trots dessas ofta Information som inte underkastats någon avgörande betydelse”, skriver Pia Nilsson. systematisk analys eftersom kulturgeogra- De flesta kamerala källor från 1500− fer och agrarhistoriker varit så inriktade 1600-talet speglar också denna givna på själva jordbruket att man inte förstått ekonomi genom att redovisade de rän- Bland de viktigaste källorna till jordbru- vilken roll dessa övriga tillgångar har spe- tor som inlopp från allmogen i form av kets historia under tidig efterreformato- lat. Slarvigt har man tagit till begreppet spannmål, smör och pengar. I vissa om- risk tid hör de äldre storskaliga kartorna ”binäringar”. Arkeologen Pia Nilsson vän- råden finns ytterligare persedlar anteck- och i synnerhet kartor upprättade före der rakt upp och ner på detta och visar nade som ärtor, humle, järn eller torkade 1740. Medan informationsmängden är oss med sin avhandling ”Bortom åker och gäddor, men de flesta listor på årlig ränta störst i kartorna från 1680–1740 har de äng” vår vita fläck, det vi inte har sett, är ett ständigt upprepande av spannmål, tidigaste upprättade geometriska kartor- trots att det legat rakt framför våra ögon. smör, foderpenningar och dagsverken. na från 1630–1650 den fördelen att de är Pia Nilsson, som 2010 försvarade Detta var det som gick nerifrån och upp- synkrona, upprättade efter en ensartad sin avhandling i agrarhistoria vid SLU i åt i hierarkin. Få källor ger oss bilden av mall och dessutom ofta täcker de flesta Ul­tuna, leder oss rakt in i den ekono- de tillgångar som cirkulerade bland bön- gårdar och byar inom en socken eller till miska sfär som kanske var den viktigaste derna eller avsattes regionalt på mark- och med ett härad. Inom det nyss av- för 1600-taletsmänniskor, den nisch där naderna och i städerna. Men det finns slutade projektet ”Nationalutgåva av de det fanns ett utrymme för att generera alltså en källa där en del av dessa övriga äldre geometriska kartorna” har 12 000 ett överskott. Det som låg utanför den tillgångar redovisas systematiskt, och det kartor över gårdar och byar skannats, primära produktionen av spannmål och är det äldsta geometriska kartorna från deras Notarium Explicatio har renskri- smör. Att bedriva ett traditionellt ”Äng tiden 1630−1650. vits och olika företeelser i kartorna har är åkers moder”-jordbruk var på 1600-ta- Pia Nilsson frågar sig hur tillgången i koordinatsats. Det gäller dels kronans let inget val, det var en förutsättning för form av humleodling, kvarnar, fiskevatten, karteringsverksamhet som resulterade i självförsörjning av bröd, smör och öl, för frukt- och grönsaksodlingar såg ut under de inbundna Geometriska jordeböcker- pålagors betalande och för den självklara 1600-talets förra hälft. Om man hittar be- na, dels enstaka jordeböcker upprättade livsstil som var förknippad med att äga skrivningar av dessa tillgångar i kartorna, av frälset. Tillgängligheten till kartorna eller arrendera gård och jord. Subsistens- kan man då mäta dem och sätta dem i är större än någonsin tidigare och detta jordbruket var lika lite förhandlingsbart relation till ett husbehov och vidare, kan öppnar nya vägar för forskningen. som användandet av sedlar eller konto- man även avläsa regionala mönster för de Tidigare forskning kring de äldsta kort i vår tids ekonomiska diskurs. olika tillgångarna? geometriska kartorna har inriktat sig på Resurser eller tillgångar som honung, Pia Nilsson stödjer sin analys av de frågor kring odlingssystem, hägnadssys- humle, hasselnötter, beck, tjära, kol, ved övriga tillgångarna på ett gediget käll- tem, förekomst eller avsaknad av regel- och uthyrande av betesmark var vitala de- material. Kartor över ca 1 100 hemman bundna strukturer i tomt, åker och äng lar av 1600-talets agrara ekonomiska sys- fördelade på byar och ensamgårdar inom samt uppgifterna om utsädesmängder tem, men dessa tillgångar har underskat- 24 socknar i Uppland, Östergötland och och höskörd. Mellan 1930 och 2010 har tats av historiker och ekonomihistoriker Västergötland ingår i studien. Urvalsprin- flera regionala studier gjorts med kartor- därför att de inte syns i tiondelängder eller ciperna har varit att hitta bygder som om- na som utgångspunkt för att studera åker- skattelängder. De har sällan studerats sys- fattar ett representativt tvärsnitt av hem- brukets rumsliga organisation i Västergöt- tematiskt. Det krävs således ett pusslande man med olika arealstorlek, belägenhet, land, Östergötland, Uppland, Värmland av olika källor för att dessa näringar ska jordnatur, bebyggelsestruktur och natur- och Småland. bli synliga för oss: ”Den starka fokuse- förutsättningar. Det har också varit viktigt

98 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 recensioner

att spegla regioner med både västsvenska Humlegårdar och kvarnar var oftast knut- surser och de studerade resurserna. Stor- och östsvenska drag. na till gården även om flera gårdar i en by skalig humleodling bedrevs generellt vid Syftet med avhandlingen är flerdelat. kunde vara delaktiga i en kvarn. Däremot gårdar med stora åker- och ängsarealer. Dels handlar det om att studera hur de antecknas fiske oftast som en gemensam Humle för byte eller avsalu var inte ett övriga tillgångarna presenteras i kartorna tillgång till hela byn, som en del av den sätt för hemmanen att kompensera sig för samt att kontrollera källvärdet i kartornas gemensamt brukade utmarken. brister i åker och äng. I de övriga regio- representation. Dels är syftet att studera Böndernas rådighet över tillgångarna nerna kunde det se annorlunda ut, t.ex. tillgångarna i relation till ett husbehov innebar också att de kunde byta och köpa gick brist på skogs-och utmarksresurser och slutligen att sätta in resultaten i av varandra. I en karta anges explicit att ofta hand i hand med avsaknad av övriga 1600-talets ekonomiska ram. Tre hypote- ”Humlegård (eller) skog varken till ved el- tillgångar. Samtidigt som man kan se hur ser sätts inledningsvis upp ler annat finns här inget, utan det köpes”. små enstaka gårdar i Östergötlands skogs- Pia Nilsson raserar tämligen snart myten bygd har specialiserat sig på fiske och an- 1) Faktorer som jordnatur, om gården om att varor inte kunde cirkulera lokalt tecknas för fiske i flera småsjöar, ett fiske är ensamgård eller belägen i by samt p.g.a. landsköpslagen. Historikern Karl som bör ha varit långt över husbehov. geografiskt läge påverkade fördelning- Bodell visade redan på 1970-talet genom Således inga genomgående röda trådar en av de övriga tillgångarna. sin analys av Lilla Tullen att produktion som stämmer för alla de tre undersökta 2) 1600-talets jordbruk präglades av ar- av olika varor och införseln av dessa till regionerna men idén att satsningen på de betsfördelning snarare än yrkesspecia- städerna var omfattande. Köpmansvaror studerade tillgångarna främst var en fråga lisering på antingen spannmålsodling fick inte köpas eller säljas utanför rätta om binäring för små och marginaliserade eller boskapsskötsel. marknadsplatser och man fick endast be- gårdar stämmer inte och hypotes 3 kan 3) Arealmässigt små hemman hade flera driva handel lokalt med produkter som tillbakavisas. övriga tillgångar än arealmässigt stör- inte skulle säljas vidare. Att reglerna inte Istället utkristalliserar sig två typer av re hemman i syfte att bredda det eko- efterlevdes visar de återkommande på- familjelantbruksekonomier: nomiska underlaget. minnelserna uppifrån. Norm är en sak,  De arealmässigt små gårdarna, som För att undersöka kartornas källvärde an- praxis en helt annan. Likaså med hum- inom ramen för självförsörjning ar- vänder sig Pia Nilsson av jämförelsema- let. För kronan och dess fogdar var inte betade med flera saker. Dels det som terial som yngre kartor, kvarntullslängder landslagens skrivelse om att varje gård syns i kartan: fiske eller humleodling, och skattelängder och kan påvisa att de skulle ha en humlegård om 200 humle- dels sysslor som inte syns, som tjär- tillgångar som redovisas i kartorna samt stänger det relevanta, utan att man fick bränning eller hantverk. Denna hem- deras geografiska spridning också kan in den humle som behövdes till öltillverk- manstyp hade kanske åkerbruket som avläsas i andra källor. Framför allt gäl- ningen i rikets slott och städer. binäring. ler det förekomsten av humleodlingar Utifrån den förförståelse (eller yrkes-  Den andra typen är de större hem- samt kvarnar. Nilsson konkluderar med skada) en historiker eller agrarhistoriker manen som förutom goda åkerarealer att kartornas källvärde är högt. Kartorna har för produktion utöver det traditionel- och hög ängsavkastning hade en eller kan, i motsättning till en skattelängd som la jordbruket som så kallade binäringar, flera av de undersökta resurserna. Av- endast visar att en gård erlägger humle i blir oftast konklusionen, när dessa kom- kastningen eller värderingen var vanli- årlig ränta, även säga något om gårdens mer på tal, att de utgjorde livlinan för gen högre här än till de små hemma- totala produktion räknat i antalet hum- små och perifert belägna gårdar som inte nen. Och här har produktionen varit lestänger (även om antalet humlestänger kunde klara sig dessa förutom (se hypotes inriktad på avsalu. T.ex kan anföras ofta avrundas till närmsta hundratal). 3 ovan). att åkerarealen hos de gårdar som För Pia Nilsson är bonden central, Här raserar Pia Nilsson en myt. I Upp- hade 1000 humlestänger och uppåt en person som har rådighet över ett visst land fanns t.ex ett positivt samband mel- översteg respektive sockens median- antal tillgångar, en del individuellt ägda, lan förekomst av de studerade resurserna värde. en del kollektiva. Vissa resurser äger man och stora åkerarealer på slättbygden. I rätten att använda utifrån ägandemässiga skogsbygden var kombination av de olika Det man kan ana inledningsvis och förhållanden, andra förfogar man över resurserna vanliga och här fanns ett po- som blir tydligare allt längre fram i un- utifrån överenskomna former för detta. sitivt samband mellan goda utmarksre- dersökningen är att fördelningen av de

bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011 99 recensioner

studerade resurserna har att göra med humlens eller den torkade fiskens väg som kunde ha hjälpt till att strukturera en regional specialisering, eller regional från producent till konsument skulle ha analys och tolkning. ”Property-rights-sko- arbetsdelning, som Pia Nilsson väljer att varit av stor betydelse. Ett källmaterial lans” resonemang om ekonomiska insti- kalla det. Det finns regioner där humle- som därvidlag skulle kunna ha använts är tutioner och lokalt förankrade former för odling så gott som saknas samtidigt som tullräkenskaper för städer i anslutning till fördelning av ansvar och rådighet är en. det inom några socknar i Gudhems härad de undersökta områdena. Den ”Politiska ekologin” är en annan, där i Västergötland antecknas upp till 8 000 Tyvärr besväras Pia Nilssons avhand- produktion analyseras mot bakgrund av humlestänger till en gård. 1 000, 3 000 ling av några skönhetsfel. lokalsamhällets specifika förutsättningar, eller 8 000 humlestänger representerar Den numeriska kapiteluppdelningen möjligheter och begränsningar inom en långt gången specialisering när man krockar mot Pia Nilssons sätt att skriva materiell och icke-materiell kultur samt betänker att 40−100 stänger täckte en på ett resonerande sätt där tankar och re- tanken på hur det lokala påverkas av en gårds husbehov. Även i de norra delarna sonemang tas om, utvecklas på flera plan. omvärld i form av t.ex. efterfråga och idé- av Uppland finns socknar som specialise- Numerisk kapitelindelning kräver en lo- spridning. Den ”Kritiska realismen” är yt- rar sig på humleodling. gisk strukturering av texten där man som terligare en modell som kanske borde ha Uppland var även det landskap som läsare ska kunna gå från inledande frå- prövats mot materialet. specialiserade sig på fruktodling troligen geställningar via analys och tolkning till Det finns dock en idé som återkom- på grund av närheten till marknader i stä- resultat i en trattmodell där inledning och mer i texten, nämligen regional speciali- der som Uppsala och Stockholm. I övrigt avslutning av varje kapitel eller delkapi- sering. Större kraft borde ha lagts på att fanns fruktplanteringar och trädgårds- tel hänger ihop. Humaniora har ärvt den presentera tankarna om regional speciali- anläggningar främst vid sätesgårdarna i numeriska kapitelindelningen från natur- sering inledningsvis genom diskussion av Västergötland. Hypotes 2 om regional vetenskaperna och ibland passar denna andra forskares resultat ställt i relation till arbetsdelning verifiera således. strikta kostym dåligt till mer kvalitativt Pia Nilssons egna tankar. Använder gårdarna produktionen resonerande texter. Sammanfattningsvis kan konstateras av de övriga tillgångarna för att uppnå Avhandlingen präglas av omtagningar att Pia Nilssons avhandling utgör en mil- rikedom och maximera ekonomin? Pia och upprepningar, av resultat som före- stolpe. Ett gammalt och genomtröskat Nilsson hänvisar till sociologen och bon- går själva analysen samt en del lösa trådar källmaterial har lästs på ett nytt sätt som deteoretikern Alexander Chayanov och i form av resonemang som man förväntar har gjort att vi nu har en helt ny utgångs- ser produktionen och användandet av de sig ska utvecklas men som avstannar i sin punkt när vi skall ta oss an 1600-talets studerade tillgångarna snarare som ett linda. agrara ekonomi. Avhandlingen kommer instrument för att optimera ekonomin Som vetenskapare går man aldrig till att fungera som ett avstamp för vidare enligt tanken om balans mellan ansträng- källorna utan en viss förförståelse, inte undersökningar där de övriga tillgångar- ning och marginalvinst i ett jordbruks- ens om man tillhör ”Grounded theory”- na som redovisas i de äldsta geometriska ekonomiskt sammanhang som aldrig kan skolan. Vilket källmaterial vi än använder kartorna inte längre kan behandlas som jämföras med ett kapitalistiskt produk- oss av kommer det att analyseras och en marginell del av allmogens ekonomi, tionssätt. Tillgångarna var viktiga för den tolkas under inflytande av diskurs. För eller som en binäring underordnat pro- lokala ekonomin och för att producera vissa kan ett inledande teoribygge utgöra duktionen av spannmål och smör. för att förse underskottsområden och en bakgrund att vikta observationerna städer med t.ex humle, men var sällan fö- mot. Men teorier blir ofta ett verktyg för remål för en specialisering som gjorde att att steloperera empirin. Däremot kan en Ådel Vestbö-Franzén andra områden av den agrara verksamhe- modell eller övergripande idé vara en bra Fil. dr i kulturgeografi ten blev åsidosatta. utgångspunkt. Modellen kan fungera som Antikvarie Jönköpings läns museum Medan Pia Nilsson genom sin studie en stabil men luftig konstruktion ungefär Box 2133 550 02 Jönköping klart kan svara ja på att det finns över- som en byggnadsställning eller ett raster [email protected] skott- och underskottsområden, framför mot vilket det empiriska materialet kan få allt när det gäller humle och fisk, lämnas fäste. Jag ser flera olika infallsvinklar el- frågan om hur överskottet fördelas delvis ler modeller som Pia Nilsson med fördel obesvarat. Det är synd. Att kunna följa kunde ha riktat sitt källmaterial mot och

100 bebyggelsehistorisk tidskrift 62/2011