Stockholms Stadsmuseum Sju Stormiga År

Stockholms stadsmuseum Sju stormiga år

Olle Näsman

Stockholmia Essä nr 2

Omslagsbild: ”Stadsmuseet under Katarinahissen” av Sven-Olof Ehrén. Stockholms stadsmuseums fotoarkiv. Elektronisk version av hela avhandlingen är tillgänglig på http://umu.diva-portal.org/

FÖRETAL

Sju stormiga år i serien Stockholmia essä är en särpublikation ur museologen Olle Näsmans intressanta avhandling Samhällsmuseum efterlyses. Svensk museiutveckling och museidebatt 1965–1990 (Umeå universitet 2014). Några korrigeringar i noter och hänvisningar har gjorts. Kapitlet behandlar Stockholms stadsmuseums roll under en period präglad av omvälvande kulturpolitik och debatt kring museernas uppdrag. Under 1960-talet lanserades en ny svensk kulturpolitik. Svenska museer uppmanades till att delta i samhällsdebatten och bidra till samhällsutvecklingen. Det tidigare huvuduppgiften för de kulturhistoriska museerna sammanfattad i devisen ”samla, vårda, visa” ifrågasattes. Nu skulle museerna också utmana, samtala, beröra och uppröra. På Stadsmuseet kom perioden att präglas av turbulens och nytänkande. Här, menar Olle Näsman, blåste de nya vindarna ”snabbare och starkare” än på andra museer. Förändringsbenägenheten tillskrivs framför allt Bo Lagercrantz, som under sin tid som stadsantikvarie och museichef mellan åren 1964 och 1971 satte sin prägel på verksamheten. Avsnittet är intressant läsning både för dem som själva var verksamma i museivärlden under den berörda perioden, och för oss som endast har hört talas om den, inte sällan omvärvt av ett lätt romantiskt skimmer: det var då vi var angelägna, aktuella, utmanande och hade möjlighet att göra skillnad. Det ger en intressant inblick också i stadens historia i vidare mening, speglad genom den (påfallande manliga) broderskapskultur som byggde – och rev – staden. När Bo Lagercrantz under hösten 1964 inledde sitt arbete på Stadsmuseet, pågick en omfattande renovering av museet, som delvis var stängt för allmänheten fram till 1966. Situationen gav upphov till verksamhet i andra delar av staden. Idag, våren 2015, är situationen likartad. Stadsmuseet är stängt för renovering. Verksamhet pågår runt om i staden, och nya basutställningar planeras. De diskussioner det ger upphov till visar på att de frågor som aktualiserades med 1960-talets kulturpolitik är långt ifrån inaktuella. Näsman pekar visserligen på en återgång till värnandet av kulturarvet på flera museer. Det är förvisso ett värnande som kan vara både radikalt och utmanande – och som väcker en rad högaktuella och samhällsrelevanta frågor. Vems är kulturarvet? Vilkas röster hörs på museet? Ska museet hylla eller ifrågasätta? Hur förmedlar man en inkluderande historia om Stockholm?

Vi har valt att publicera också avhandlingens litteraturlista i sin helhet, då den ger god vägledning till fortsatt läsning för den intresserade. Näsmans avhandling finns också för nedladdning i sin helhet på http://umu.diva-portal.org/ Trevlig läsning!

Stockholm den 4 juni 2015 Rebecka Lennartsson

ABSTRACT

Calling for the Community Museum – Development in last century. In line with this development, the new Swedish museums and the museum debate 1965–1990, Museum of Work had no objects/collections of its own. The Department of Culture and Media Sciences, Uni- Furthermore, the arrival of new technology in the late versity of Umeå, 2014. Papers in Museology 9. 1980’s gave preconditions for reshaping knowledge and contributed to new attitudes towards communi- A new cultural policy developed in Sweden in the cation. Museums were now seen as centres for social 1960’s in order to renew the activities of museums in contact and communication. a more socially relevant direction. The dissertation ex- amines whether the museums adopted the new policy The role of museology as an academic discipline in the and to what extent the objectives were achieved. The reprogramming of the museums towards a more social- thesis analyses three main areas: the new cultural po- ly oriented approach is another important issue. Muse- licy and the attempts to implement it; activities in se- ology has been criticized by those who – int the debate lected museums along with different intellectual trends – questioned the entire idea of “Community museum”. that shaped their activities; and the debate between different “thought collectives” (L. Fleck) regarding mu- Nyckelord/Keywords: Museologi (Museology), seums’ missions and objectives as well as expectations Kulturpolitik (Cultural policy), Samhällsmuseum within the museum sector. How did the various “play- (Community Museum), Kulturarvsmuseum (Cultural ers” relate to the objectives of the new cultural policy? Heritage Museum), Utställningar/exhibitions, Riksut- The thesis confirms the potential of the mu- ställningar (the Swedish Exhibition Agency), MUS 65, seums as generators for renewal and innovation in Ekomuseum (Eco-museum), museifält (museum field), terms of democracy and development of the society. museum doxa, museum heterodoxa. There was a clear shift in attitudes from values asso- ciated with the “Cultural heritage museum” towards the in this thesis introduced idea of the “Community museum”. The study shows how museums tried to in- troduce activities relating to current political and social issues, which supports the principal hypothesis in the study, that the museums became more socially relevant during the investigated period. However, during the 1980s, there could be seen a clear recurrence back to the idea of “Cultural heritage museum”. The mo- vement in opposite directions illustrates the museums’ strong ties to the earlier traditional ”styles of thought” (Fleck) and their role as cultural guardians, which se- verely restricted their capacity for innovation and new ways of thinking.

Nevertheless, the Swedish Exhibition Agency (Riks- utställningar) performed a role as a spearhead for the new cultural policy, corresponding with the heterodoxy and new style of thinking represented by the “Commu- nity museum”. A number of persons dominating the debate within the museum sector had a crucial importance in the shift towards the concept of “Community museums”. A revitalisation of the exhibitions, pedago- gy and content was accomplished, often as a result of the Swedish Exhibition Agency’s efforts to develop the medium. During the period 1965–1990 Swedish museum exhibitions moved towards a temporary and more socially oriented content. According to Steven Conn’s principal thesis “Do museums still need objects?” the importance of objects gradually declined during the INNEHÅLL

Gasklockan – rivningsärende eller allaktivitetshus ...... 122 Kapitel 5. Stockholms stadsmuseum – Aktion rädda Gasklockan – Arbetsgrupp, sju stormiga år ...... 99 program, utställning och debatt ...... 124 Kulturarvsmuseet...... 99 Gasklockan som kulturpolitisk utmaning ...... 126 Det öppna museet ...... 104 Gasklockan i kulturpolitiskt perspektiv ...... 129 Makten över museet ...... 111 Gasklockan inför avgörande ...... 130 Utställningar och program ...... 113 Expertgruppens förslag ...... 130 Kulturarv som Samhällsmuseum – Gasklockans politiska avgörande ...... 131 Rädda Gasklockan ...... 122 Rädda Gasklockan ...... 122

KAPITEL 5

STOCKHOLMS STADSMUSEUM – SJU STORMIGA ÅR

Kulturarvsmuseet blev initiativtagaren Oscar Larsson. Det faktum att kommittén representerades av viktig museikompetens Kapitlets huvudtema är hur signalerna för en ny musei- från landets då främsta centralmuseer, var betydelse- och kulturpolitik uppfattades och omsattes under Bo fullt också med avseende på att en gränsdragning mel- Lagercrantz tid som stadsantikvarie och museichef lan dessa museers roller också gjordes i förhållande till åren 1964–1971 på ett av de kulturhistoriska museer- det planerade nya stadsmuseet i huvudstaden. Kommit- na i Sverige - Stockholms stadsmuseum. Där blåste de tén lyckades skaffa såväl arbetslokaler som medel att nya vindarna in snabbare och starkare än på andra anställa medarbetare. År 1928 knöt man till sig profes- museer. Framställningen är upplagd som fallbeskriv- sorn i arkitekturhistoria Martin Olsson som sekreterare. ningar av ett storstadsmuseum under en period som var Denne innehade sedan 1926 motsvarande uppdrag i det dramatisk och turbulent. Den sammanföll med inled- av staden 1919 etablerade skönhetsrådet, vars uppgift ningen av den samhällsomvandling och politiska ra- var ”vård av Stockholms stads natur, dess estetiska in- dikalisering som ägde rum i Sverige och världen som 529 tressen och kulturella minnesmärken mm.” beskrivits ovan.

Den först anställde i det som så småningom skulle bli Stockholms stadsmuseum konstituerades formellt 1937 Stockholms stadsmuseum, blev en amanuens i arkeo- och byggdes upp enligt den norm för Kulturarvsmuse- logi vid Statens historiska museum, Tord O:son Nord- et som gällde i det svenska museifältet.528 Museet re- berg. Han anställdes 1931 och fick titeln intendent. Vid kryterade vid sin start sju fast anställda personer med samma tillfälle utsågs sekreteraren Martin Olsson till en stadsantikvarie som chef, men museets historia låg chef för museets organisation. ännu längre tillbaka. Redan 1918 togs det första initiativet för ett stadsmuseum i Stockholm. Arkitekten Kon- rad Elméus motionerade då i Stockholms stadsfullmäk- tige om ett stadens museum. Elméus idé var att staden skulle förvärva det kulturhistoriskt värdefulla Ebba Brahes palats vid Götgatan på Södermalm, för att efter nödvändig renovering använda byggnaden som museum. Den gången avstyrde stadens fastighetsnämnd förslaget med den klassiska motiveringen att medel saknades för projektet. Det dröjde till 1925 då frågan aktualiserades på nytt. Borgarrådet Oscar Larsson fö- reslog i en skrivelse till stadskollegiet i september, att en kommitté skulle tillsättas för att utreda frågan om ett stadsmuseum för huvudstaden. Den gången resulterade det i att kommittén tillsattes och den verkade ända fram till 1942. Dess sammansättning vittnade om med vilken seriositet som frågan om ett stadsmuseum skulle handläggas. I denna ingick två betydande personer inom den svenska museivärlden tillika chefer för två då respekterade centralmuseer, riksantikvarien Si- gurd Curman och Nordiska museets styresman Gustaf Upmark. Dessa kompletterades av lokala makthavare som stadsfullmäktiges vice ordförande Knut Tengdahl och sekreteraren i Stockholms stads skönhetsråd, professorn i konsthistoria Ragnar Josephson. Ordförande : ” ” – Bild 22 Stadsmuseet Affisch av Stockholms

528 Detta avsnitt baserar sig på f.d. stadsantikvarien Gösta Sellings stadsmuseum utformad av Sven-Olof Ehrén. Stockholms artikel ”När stadsmuseet kom till”, i Stadsvandringar 11: Stock- stadsmuseums fotoarkiv. holms stadsmuseums årsskrift 1988, Stockholms stadsmuseum, 1988, 18–52. 529 Selling, 1988, 19. Viktigt för stadsmuseets tillkomst och utveckling var själva bärgningen av vraket. Arbetet leddes av tre med- att kommittén enades om riktlinjerna för museet. Mu- arbetare i museikommittén, vilka också senare skulle seet skulle ha till uppgift ”att belysa stadens uppkomst komma att anställas och under många år tjänstgöra på och utveckling, innevånarnas liv och levnadsvillkor stadsmuseet. De tre var arkeologiamanuenserna Tord samt stadens styrelses och de kommunala institutioner- O:son Nordberg, Hans Hansson och ingenjören John 530 532 nas utveckling”. Med denna inriktning fanns en lo- Söderberg. gik i att museet organiserades i tre huvudavdelningar. Den första var den historiskt-topografiska som skulle Det andra tillfället för ett intressant bevarandeprojekt skildra stadens, stadsbildens och byggnadernas för- inträffade även det under 1930. Kommittén fick kän- ändringar genom tiden samt stadens yttre utveckling. nedom om att den gamla Färgargården vid Barnängens Den andra avdelningen kallades den näringshistoriska industriområde nära Danvikstull skulle läggas ned och och skulle således belysa utvecklingen inom hantver- rivas. Museikommittén organiserade så att byggnaden ket, handeln, sjöfarten och andra näringar i Stockholm. kunde monteras ned och magasineras parallellt med att Den tredje avdelningen slutligen, som namngavs som en märkning av byggnaden gjordes av de nämnda Tord den kommunalhistoriska, skulle följaktligen skildra O:son Nordberg och John Söderberg. Med dessa två stadens styrelse och förvaltning samt de kommunala bevarandeprojekt underströks behovet av ett stadsmu- institutionernas utveckling. Det är intressant att se att seum och därmed underlättades de fortsatta planerna kommittén redan i sina riktlinjer även preciserade de- på en start för museet. taljer av hur presentationen för de olika avdelningarna skulle se ut. Som ett exempel kan nämnas de modeller Museet inhystes i en av de kulturhistoriskt mest värde- av palatset Makalös som tidigare fanns vid Kungsträd- fulla och intressantaste byggnaderna i Stockholm, det gården, Tungelskapalatset vid Kungsträdgårdsgatan av Nicodemus Tessin d.ä. ritade palatset vid nuvaran- liksom slottet Tre Kronor som skapades redan vid den- de Slussen – stadens äldsta kommunala byggnad från na tid, innan Stockholms stadsmuseum ännu formellt 1660-talet. Efter en omfattande brand 1680 fortsatte 531 hade etablerats. byggnadsarbetet utifrån förändrade ritningar av Nico- demus Tessin dy.533 Huset hade genom åren haft olika I museikommitténs förarbete för stadsmuseet hade ti- användningar bl.a. som stadshus, därav namnet Söd- digt getts förhandslöften från såväl Historiska museet ra stadshuset. För att det skulle fungera som museum, som Nordiska museet om att överföra vad som då an- krävdes att huset restaurerades och att en anpassning sågs som värdefulla depositioner till stadsmuseet och gjordes för dess nya funktion som museum. För detta som omfattade förhistoriska och medeltida fynd, lik- arbete anlitades arkitekten Gustaf Clason i samarbete 534 som material från de många hantverken. Tidigt upp- med Slussens arkitekt Tage William Olsson. märksammades också behovet av att till museet över- föra det mycket omfattande och värdefulla bild- och Arbetet inleddes under slutet av 1930-talet med en re- fotoarkivet med stora samlingar av Stockholmsbilder novering och ombyggnad. Kansli, tjänstelokaler, bib- som fanns hos Stockholms stadsarkiv. En del av stads- liotek och bildarkiv lokaliserades i byggnadens södra arkivets omfattande bildsamling kunde redan 1931 flygel. I den norra flygeln och delvis i huvudbyggna- överföras till det blivande stadsmuseet som senare lo- den ordningsställdes utställningslokaler i en våning där kaliserades till det Södra stadshuset. Samtidigt gjordes museets permanenta utställning öppnades 1942. Den förberedelser för att ordna och organisera ett bildarkiv. översta våningen färdigställdes för tillfälliga utställ- Detta kom också att kompletteras av Skönhetsrådets ningar. Ombyggnadsarbetet slutfördes 1946 då några samlingar av uppmätningsritningar, fotografier och rum ställdes i ordning för Loheskatten och Bellmans- anteckningar. Dessa omständigheter, i kombination samlingarna.535 Under hela ombyggnadsprojektet var med den tur som kommittén hade med några händel- man tvungen att anpassa husets funktioner till det fak- ser med anknytning till museets verksamhet som in- tum att det tekniskt komplicerade trafikprojektet med träffade i början av 1930-talet, gav projektet med det nya stadsmuseet extra draghjälp. Den första av dessa 532 Efter konservering av vraket uppstod frågan var det skulle härbär- geras. Man hittade så småningom en stallvind i före detta Dragon- händelser var upptäckten av det s.k. Riddarholmsskep- kasernen på Djurgården. Senare ställdes Riddarholmsskeppet ut pet. År 1930 fann man ett medeltida båtvrak vid Rid- som fast utställningsobjekt i bottenvåningen på Stadsmuseet. När darholmskanalen i samband med muddring för ett nytt Medeltidsmuseet invigdes på 1980-talet flyttades skeppet dit och finns sedan dess kvar där som fast utställningsobjekt. brobygge. Museikommittén fick uppdraget att sköta 533 Henric Ahnlund & Brita Englund, ”Det nya Stadsmuseet”, i

530 Selling, 1988, 22. Svenska Museer 1965:1, 1. 531 Som framgått ovan konstituerades stadsmuseet 1937, och den 534 Gustaf Clason var en respekterad och anlitad arkitekt i Stockholm utsedda museikommittén fungerade således ända till dess en inter- och i andra städer i Sverige. Clason hade dessutom anknytning till rimsorganisation för museet etablerats. De nämnda museimodel- museifältet bl.a. som styrelseledamot vid Nordiska museet. lerna är intressanta som fenomen inte minst med tanke på att de I praktiken genomfördes omritningsarbetet och förverkligandet fortfarande idag finns kvar på stadsmuseet och fortfarande funge- av Södra stadshusets ombyggnation av den vid museet anställde rar pedagogiskt och visuellt som delar av de fasta utställningarna ingenjören Björn Söderberg med godkännande av nämnde Clason. om Stockholms historia. 535 Ahnlund & Englund, 1965, 1–2. den nya Slussen pågick parallellt med etableringen av och vården av museets samlingar liksom planering och det nya stadsmuseet. Därefter skedde inget med själva genomförande av de fasta och tillfälliga utställning- museibyggnaden förrän 1961 då Tord O:son Nordberg arna. Undervisningsavdelningen och bildarkivet hade som stadsantikvarie, presenterade ett nytt restaure- skolan som främsta målgrupp. Arkeologi- och bygg- rings- och ombyggnadsprogram. Stadsfullmäktige be- nadsavdelningarna kom att forma museets profil och viljade medel för projektet som inleddes i oktober 1962 huvudinriktning under de första decennierna, till i mit- då magasinslokalerna i bottenvåningen och en trappa ten på 1960-talet. Denna inriktning överensstämde med upp omvandlades till utställningar och nya tjänsterum vad som kännetecknar ett Kulturarvsmuseum. ställdes i ordning på tredje våningen. Under renoveringen var museet delvis stängt för allmänheten fram 536 till 1965, då projektet slutfördes.

Bild 23: Invigning av polisutställning på Stockholms stadsmu- Bild 24: Bo Lagercrantz på gården vid Stockholms stadsmuseum 1949. Från vänster: Gösta Selling och Johan Hagander. seums entré. Privat, Lotta Lagercrantz. Foto: Lennart af Petersens/ Stockholms stadsmuseums arkiv, Ordningsnummer FA 36891, Filbeteckning SSMFA036891B. När Bo Lagercrantz under hösten 1964 inledde sitt TIF. arbete på Stadsmuseet, hade som sagt sedan 1962 på- gått en renoverings- och byggnadsupprustning av mu- Gösta Selling blev stadsmuseets förste chef och arbe- seet som var så omfattande, att själva museet delvis tade i denna funktion under 33 år fram till 1960. Sel- var stängt för allmänheten fram till 1966.537 Under ling utnämndes då till riksantikvarie – en post som han denna tid producerades ändå några tillfälliga utställ- innehade ända till sin pensionering 1966. Tord O:son ningar som visades för allmänheten på andra ställen Nordberg arbetade på stadsmuseet ända fram till 1964. i Stockholm. Bildarkivet kunde dock hållas öppet för Under åren 1937–1960 var han antikvarie, för att 1960 allmänheten. Likaså genomförde museet verksamhet efterträda Selling som stadsantikvarie. Bo Lagercrantz med offentliga föredrag och guidade stadsvandring- utsågs 1964 till Tord O:son Nordbergs efterträdare som ar i samarbete med Samfundet Sankt Erik. Inte förrän stadsantikvarie. Den traditionella inriktning av muse- 1966 återinvigdes museet fullt ut med tillgång till alla ets verksamhet som angetts redan 1925 av museikom- nyrenoverade ytor i huset. Under några dramatiska mittén, förändrades efter krigsåren och under perioden år gjordes på Stockholms stadsmuseum försök att ut- fram till Lagercrantz tillträde 1964. Organisatoriskt veckla museet som väckte debatt och uppmärksamhet betydde det att museets verksamhet bedrevs i fyra av- i hela landet. Lagercrantz arbetade målmedvetet för att delningar: den arkeologiska avdelningen, byggnads- öppna museet och göra det attraktivt för en större all- avdelningen, museiavdelningen och undervisningsav- mänhet. I detta syfte satsade museet på en ökning av delningen med sitt bildarkiv. Med den arkeologiska antalet utställningar samt andra utåtriktade program avdelningen tog museet ansvar för statens intresse av och aktiviteter med innehållsliga teman som avsåg arkeologiska undersökningar. Byggnadsavdelningen att väcka en bredare publiks intresse. Museet skulle i ansvarade för frågor om byggnadsvård och stadsbygg- högre grad verka mitt i samhällets och medborgarnas nadsfrågor. Museiavdelningen omfattade hanteringen 537 För en detaljerad beskrivning av hur stadsmuseibyggnaden

genomgick en omfattande omgestaltning: se den ovan nämnda 536 Ahnlund & Englund, 1967, 2. artikeln av Ahnlund & Englund, 1965, 1–8. hjärtan och inte utgöra en angelägenhet för ett privile- Denna välvilliga bild av stadsmuseet har bekräftats av gierat fåtal, menade Lagercrantz, i sann MUS 65-anda. Margareta Biörnstad, som från 1951 och under några Den verksamhet som utvecklades, ledde till att intres- år arbetade med de omfattande arkeologiska undersök- set för Stockholms stadsmuseum ökade påtagligt. De- ningar som stadsmuseet ansvarade för: batten om museet och dess chef var också livlig och engagerad. Museet utmanade en traderad praxis för På Stadsmuseet mötte vi en kulturhistorisk musei- museets uppgifter. Mycket av den nya verksamheten verksamhet, som var eller skulle bli representativ för provocerade de etablerade politiska tankekollektiven i de regionala och större kommunala museerna. Trots Stockholms stad, men även dominerande aktörer i det att museet var ungt fanns en etablerad kulturminnes- svenska museifältet. Det ledde till en debatt om mak- vårdande verksamhet. Man dokumenterade stadens ten över yttrandefriheten och makten över museerna. och den omgivande landsbygdens förändring, byggde Diskussionen innehöll principiellt viktiga och generella upp arkiv och samlingar, arbetade med utställning- problemställningar som hade giltighet för alla museer. ar och museipedagogik. Resurserna var efter dagens Bo Lagercrantz rekryterades från Nordiska museet av mått blygsamma men bemanningen var ändå tillräck- huvudmannen Stockholms stad, med oklara förvänt- lig för att utrusta vart och ett av museets huvudområ- 540 ningar på honom som chef. Bilden vid Lagercrantz till- den med egen expertis. träde var att Stadsmuseet hade en verksamhet som var motsägelsefull: Å ena sidan ett museum vars publikför- Stockholms stadsmuseum var således väl etablerat ankring hade minskat under 1960-talet – å andra sidan och erkänt i museifältet, främst när det gällde arbetet ett museum med hög status i museikretsar. med kulturminnesvården. De omfattande förortsut- byggnaderna skedde tidigt i Stockholm och krävde, Museets förste chef Gösta Selling hade under många år från början av 1950-talet, genomgripande insatser av som stadsantikvarie (1937–1960) byggt upp en verk- samhällsplanering. Stadsmuseet ställdes inför pla- samhet som i början av 1960-talet sågs med betydande nerings- och dokumentationsuppgifter som saknade respekt i museifältet. Den hade vunnits genom muse- motstycke i landet. Senare, när omvandlingen av city ets långvariga engagemang i att vårda Gamla Stan som inleddes, hade museet att hantera motsvarande omfat- kulturarv, men också genom dess arbete för kulturmin- tande uppgifter med stor komplexitet och som krävde 538 541 nesvården i Storstockholm. hög kompetens. Stadsmuseets framgångsrika historia och verksamhet bekräftas av den besöksstatistik för de Sverker Janson har karakteriserat Sellings betydelse tillfälliga utställningarna som museet sammanställt för för stadsmuseet: perioden 1933–1968. Av denna framgår följande.

Museiväsendet under tiden före och under världs- Antalet besök per år som museet hade för de tillfälliga kriget präglas av en utomordentligt hög sakkunskap. utställningarna varierade under 1930-talet mellan 7–18 Initiativen är många och starka, och museimännen är tusen personer. Besökssiffrorna sjönk dramatiskt un- medvetna om att de måste ut i samhället för att ver- der en kort period i början av andra världskriget för att ka. Sigurd Curman bygger då upp kulturminnesvår- med öppnandet av museets första permanenta utställ- den och skapar den regionala organisationen genom ning 1942, stiga till knappt 19 tusen besökare. Därefter landsantikvarier och länsmuseer. ökade antalet besök under 1940-talet för att i slutet av decenniet uppgå till 47 tusen personer. Besökssiffrorna Detta är den allmänna bakgrund Stadsmuseet har ökade ytterligare under 1950-talet och varierade mellan under sina tidiga år, och under Sellings ledning får 38– och 61 tusen besökare. Renoveringen under 1962– museet både framgång och bredd. Programmet är 1965 torde ha medverkat till att den offentliga bilden klart: stadens uppkomst och utveckling, ett museum av Stadsmuseet hade drag av anonym institution. Den- för stadens invånare. Gösta Selling skapar detta mu- na bild förändrades dramatiskt under de närmaste åren seum. vilket illustreras av att museets sammanlagda besöks- När Selling lämnar museet för att bli riksantikva- siffror under Lagercrantz inledande år som stadsanti- rie 1960 kan han med sin yrkeskunniga personal se kvarie ökade från 40 tusen (1966) till 72 tusen (1967) 542 tillbaka på ett restaurerat Södra stadshus, på en stor och 97 tusen (1968) personer. permanent skådesamling, tillfälliga publikdragande utställningar, ett omfattande bibliotek och arkiv När Lagercrantz rekryterades till tjänsten som stads- med stora bildsamlingar och filmer. Till detta kom

539 stora besökssiffror. 540 Margareta Biörnstad, ”Museet i staden”, i Stadsvandringar 11: Stockholms stadsmuseums årsskrift 1988, Stockholms stadsmuseum, 1988, 11.

538 Sverker Janson, ”Stockholms stadsmuseum 50 år: En betraktel- 541 Biörnstad, 1988, 12. se över ett stadsmuseum”, i Stockholms stadsmuseums årsskrift 542 ”Utställningsrapporter m.m. 1933–1968”, Stockholms stadsmuse- Stadsvandringar 11, Stockholms stadsmuseum, 1988, 103. ums arkiv, Bilaga till arkivförteckningen för Utställningsrappor- 539 Ibid., 1988. ter: B5, 1968.

Bild 25: Släktträff hos familjen Lagercrantz i Djursholm 1945. Längst upp t. h. Bo Lagercrantz. Privat, Lotta Lagercrantz. antikvarie, fanns ett missnöje internt bland personalen som mycket lämplig och meriterad för tjänsten.545 Ef- över det sätt på vilket museet leddes av museichefen ter ansökningstidens utgång togs emellertid ett initiativ Tord O:son Nordberg. Museets styrelse torde ha va- från dåvarande finansborgarrådet i Stockholm, Hjalmar rit medveten om dessa förhållanden, vilket är en för- Mehr som uppmanade Lagercrantz att söka tjänsten.546 klaring till varför chefsbytet genomfördes. Sannolikt Smickrad av detta stöd av en person i en för samman- fanns förväntningar på Lagercrantz att han skulle göra hanget viktig maktposition, beslutade Lagercrantz att Stadsmuseet mera känt för Stockholms medborga- åter söka tjänsten som stadsantikvarie.547 Lagercrantz re. Med de 1965 nyrenoverade lokalerna fanns såväl fick tjänsten i augusti 1964 med ett tidsbegränsat för- förutsättningar som förhoppningar om en förändring ordnande om sex år. Beslutet var emellertid inte enigt av museets verksamhet.543 Få personer förutsåg att – vilket är av speciellt intresse för detta arbete: den Stadsmuseet i så hög grad skulle bli centrum för den avgående stadsantikvarien Tord O:son Nordberg hade intensiva museipolitiska debatt som följde under hela i ett tjänstemannayttrande inför nämndsammanträdet Lagercrantz chefstid fram till hans avgång 1971. La- förordat Stig Fogelmarck. Under överläggningarna i gercrantz visade intresse för Stockholms stadsmuse- museinämnden yrkade ledamoten Eva Remens på att um redan i början av 1960-talet. År 1960 sökte han Fogelmarck skulle utses. Riksantikvarien Gösta Sel- tjänsten som1:e antikvarie vid bebyggelseavdelning- ling och Nordberg som deltog i mötet utan rösträtt, en.544 Tord O:son Nordberg och Hans Beskow erhöll då stödde Remens yrkande med hänvisning till Nordbergs tjänsterna som stadsantikvarie respektive 1:e antikvarie skriftliga yttrande. Deras motivering var Fogelmarcks och detta bidrog till att Lagercrantz tvekade att söka 545 Brev till Gunnar Dahlgren från Bo Lagercrantz 1964-02-26, stadsantikvarietjänsten då den på nytt utannonserades Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, 1964. Han gjorde det emellertid i ett första skede, för Personalia 1; Tord O:son Nordberg som då var stadsantikvarie att kort därefter dra tillbaka sin ansökan med hänvis- visade sig senare under året 1964 vara mycket missnöjd med att avgå från denna post. När Lagercrantz under sommaren tillträd- ning till en annan sökande – Stig Fogelmarck. I ett brev de som stadsantikvarie framkom att stora delar av personalen var till kulturborgarrådet och ordföranden i Stockholms missnöjda med Nordbergs förmåga att leda stadsmuseet. Denna stads museinämnd Gunnar Dahlgren, motiverade La- information förmedlades omgående till Lagercrantz redan då det stod klart i april 1964 att han skulle efterträda Nordberg, Stock- gercrantz sitt avhopp med att han ansåg Fogelmarck holms stadsmuseums arkiv. Bo Lagercrantz personarkiv, Perso- nalia 1.

543 Ahnlund & Englund, 1965, 1–8. 546 Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, 544 Ansökningar från Bo Lagercrantz om tjänst som 1:e antikvarie Personalia. vid Stockholms stadsmuseum 1960. Utlåtanden om tjänst som 1:e 547 Brev till stadsantikvarien Tord O:son Nordberg från Bo Lager- antikvarie 1960-11-20 och 1961-03-03, Stockholms stadsmuse- crantz, 1964-03-09, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lager- ums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Personalia 1. crantz personarkiv, Personalia 1. vetenskapliga meriter då hans doktorsavhandling och holms stadsmuseum var som sagt dess kulturminnes- andra skrifter behandlade centrala problem i Stock- vårdande status hög enligt den mall för bedömning holms byggnadshistoria. Man underströk också att Fo- av verksamhetens kvalitet som getts legitimitet under gelmarck var den ende av de sökande som hade kun- Sigurd Curmans tid och som var karakteristiskt för ett skaper om och erfarenhet av praktisk kulturminnesvård Kulturarvsmuseum. Under 1960-talet pågick i innersta- och kulturhistoriska restaureringsarbeten inom Stock- den planeringen och saneringen av Norrmalm. Arbetet holmsområdet, en kompetens som Nordberg i yttrandet var sammankopplat med rivningen av känsliga och ansåg vara viktigast för den nytillträdande stadsanti- omfattande bebyggelsedelar av city. Denna dramatiska kvarien. I museinämnden förordade ordföranden Gun- förändring av stadsmiljön, utgjorde således de direkta nar Dahlgren (fp), Olof Andersson (s), ledamöterna konsekvenserna av Cityplanen.549 Stadsmuseets ansvar Åke Meyerson (s) och Birger Lundberg (s) Lagercrantz under denna omfattande omvandling, var dels att ge- som stadsantikvarie. Det var således en endast en leda- nom arkeologiska utgrävningar dokumentera kulturar- 548 mot, Eva Remens (fp), som var emot detta. vet från forntid, medeltid och fram till 1800-talet samt dels att registrera viktig information om den bebyggel- Riksantikvarien Gösta Sellings och stadsantikvariens se, som på grund av Cityplanen måste rivas. Detta ar- Nordbergs ställningstagande för Fogelmarck hade ing- bete var mycket arbetskrävande och tog i anspråk stora en formell betydelse för beslutet eftersom de deltog i delar av stadsmuseets totala resurser. sammanträdet utan rösträtt, men deras ståndpunkt är intressant att notera. Deras och Remens bedömning i När museinämnden fattade sitt beslut att utse Lager- denna fråga innebar ett markering för den tankestil och crantz till stadsantikvarie, med tillträde i augusti 1964, norm för museets uppgift som fortfarande dominerade, var denne på en studieresa i USA. Nöjd över beskedet dvs. vad som motsvarade ett Kulturarvsmuseum. skrev han omedelbart ett tackbrev till museinämnden. Någon antydan om behovet av en förändring av Lagercrantz brev var delvis insmickrande, men avspeg- museets inriktning fanns inte i deras argument för er- lade samtidigt hans ambition att redan från starten ska- forderlig kompetens hos den nye stadsantikvarien. Jag pa en positiv förväntan om vilka viktiga uppgifter som återkommer senare i kapitlet till betydelsen av detta väntade för Stockholms stadsmuseum. Brevet uttryckte ställningstagande, främst gällande Remens. Bo Lager- också Lagercrantz uppfattning om att svenska museer crantz framstod som en välanpassad museiman, upp- alltför länge bedrivit en självbespeglande verksamhet. född i en intellektuell högre borgerskapssläkt i Djurs- Detta måste förändras och denna process måste på- holm med borgerliga värderingar samt med en prydlig börjas omedelbart. Budskapet till museinämnden från och salongsfähig yttre framtoning. När han började sitt den nye stadsantikvarien formulerades underförstått, arbete på stadsmuseet förändrades denna bild snabbt. men stod ändå klart: amerikanska museer ligger före de svenska – som ny museichef kommer han snabbt Det öppna museet att inleda arbetet för att förändra stadsmuseet i riktning mot nya ideal. Även de svenska museerna måste följa Under Lagercrantz första två år som chef 1964–1965 med i samhällsutvecklingen och följaktligen få nya och präglades museets verksamhet av den omvandling av utvidgade arbetsuppgifter, var Lagercrantz besked. Det stads- och samhällsmiljön som pågick i Storstock- budskapet kan också utläsas i följande formuleringar holmsregionen. Det handlade om arkeologiska ut- som Lagercrantz riktade till sin nya uppdragsgivare: grävningar i norra Storstockholm i Spånga, Vällingby, Råcksta, Grimsta och Hässelby i samband med plane- Rörd och tacksam över det förtroende som visats mig ringen av nya bostadsområden och trafikledsinveste- ber jag härmed få bekräfta mottagandet av beskedet ringar gällande bl.a. den nya sträckningen av E18 mot att Museinämnden utsett mig till stadsantikvarie i Västerås. Denna omfattande arkeologiska kartläggning Stockholm och chef för Stockholms stadsmuseum. hade pågått sedan 1950-talet under dåvarande stads- Jag ser fram emot mina nya uppgifter med ytterligare antikvarien Gösta Sellings ledarskap. Ovan har fram- stora förväntningar starkt stimulerad av de spännan- gått det positiva intryck av Stockholms stadsmuseum de upplevelser som jag just dagligen har av museivä- som Margareta Biörnstad fått under sitt arbete som sendets – och i all synnerhet de historiska museernas arkeolog vid museet på 1950-talet. Hon gjorde t.o.m. snabba utveckling – i detta land under efterkrigstiden. bedömningen att det kulturminnesvårdande arbetet på Det är en fascinerande och mycket lärorik upplevelse museet blev stilbildande för andra kommunala muse- icke minst för en svensk museiman som skriver dessa er vid denna tid. Detta understryker betydelsen av att rader – vilken därmed än klarare än tidigare kommer nyansera och precisera vad i ett museums verksamhet att inse hur länge vi i Sverige levt kvar i en nog så som åsyftas när en bedömning görs. Vad gäller Stock- självgod övertygelse om våra museers förträfflighet. Att museerna fått nya och växande uppgifter i vår tid

548 Stockholms stads museinämnds protokoll 1964-04-21, § 54; Tord 549 Cityplanen vars genomförande inleddes under 1950-talet innebar O:son Nordbergs tjänstemannayttrande, bilaga 1 till Stockholms en genomgripande sanering av Stockholms innerstad och främst stads museinämnds protokoll 1964–1966. bebyggelsen på Norrmalm och city. är man uppenbarligen högst medveten om. Det är seum. Denna gång var avsändaren Hans Hansson, en övertygelse som vi svenskar med det snaraste Lagercrantz chef på Nordiska museet. Som ung ar- behö- ver tillägna oss. Toledo 27 april 1964 Bo keologamanuens deltog denne redan 1930 tillsam- Lagercrantz550 mans med Tord O:son Nordberg och John Söderberg i Lagercrantz avslutande meningar innehöll ett tydligt utgrävningen av det medeltida Riddarholmsvraket som budskap: museet hade nya och växande uppgifter för sedan införlivades med det stadsmuseum som etable- samhället och de svenska museernas ansvar var att rades 1937. Därefter hade han arbetat på Stadsmuseet bejaka de utmaningar som följde. Detta var desto under nästan hela sin karriär för att 1964 ha utnämnts angelägnare då många museiaktörer i Sverige, enligt till styresman för Nordiska museet. Han torde därmed Lagercrantz, alltför länge hade betraktat sina museer med ha haft goda insikter i kompetens och social förmåga okritiska ögon. När han återvänt till Sverige efter hos flera av medarbetarna på stadsmuseet. Syftet från studieresan, väntade ett brev i förtroende från en av brevskrivarens sida var uppenbart välmenande: att La- medarbetarna på stadsmuseet, Henrik Ahnlund. Denne gercrantz snabbare skulle skaffa sig kunskap om ar- ville göra honom uppmärksam på den oro som per- betsförutsättningarna på stadsmuseet. Brevskrivarens sonalen hyste om den avgående stadsantikvarien Tord karakteristik av de olika personerna kan givetvis avlä- O:son Nordberg. sas som subjektiv och därmed ifrågasättas, men brevet förmedlar ändå en rimligt trovärdig bild av situationen på museet:

Broder, stadsantikvarie

Först och främst: många hjärtliga gratulationer. Det kan hända att du får ett litet helvete emellanåt. Klämd mellan en politisk nämnd och en vaken opinion, som inte alltid vet vad den vill i omvandlingarnas häxkittel. Kulturminnesvården är nummer 1, och den får du förmodligen sköta själv. När det gäller byggnadsavdelningen dvs. Selling sitter (som ordf. i kommittén för gamla stan – eller vad den nu heter) i viss mån kvar som stadsantikvarie. Britta Englund och Gärd Fogde har stor erfarenhet av grovgörat i byggnadsjobbet. Britta är samarbetsvillig (vad du än tror) men kan bli förbannad. Byström och Bark(?) (Thorsten) kan arkivet. Henrik Ahnlund är den bästa kraft du har. Han har stilkänsla, kunnande över hela Bild 26: 1:e antikvarie Henrik Ahnlund Stockholms stadsmu- fältet, kan skriva, är klok och minst lika envis som seum. Tid: 1965-1966. Foto: Lennart av Petersens/ Stock- du. Dessutom sekr. i Samf. Sankt Erik. Hans närmas- holms stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet G, sid. 017, te man är Jonas Ferenius, och honom kan det bli en F81801. fin kulturarvare av. Hans Beskow är bättre museiman Anledningen är att vi här vid museet vill undvika allt än kulturminnesvårdare. Han är trött. Sen finns det onödigt rabalder i samband med ditt tillträde och – det (utom Ferenius) en rad med ungdomar som jag inte icke minst – Nordbergs avgång. Det sista hotar bli en känner. Nordberg har skaffat dit mer folk än Selling. rätt komplicerad historia genom hans uppenbara strävan Kåken är snygg, och det är Nordbergs förtjänst. Han att på alla områden försöka hålla sig kvar både i teori har massor med skriverier ogjorda och kommer för- och praktik s.a.s. Vi sätter vårt hopp till dig för att änt- modligen inte att besvära Dig, om du inte gör dig ligen få vad vi länge saknat nämligen arbetsro och triv- skyldig till någonting som han uppfattar som en ge- sel. […] Du kan söka mig på museet eller i bostaden. neraltabbe. Du kommer att klara det. Lycka till! Tack 551 för brevet! Res till Gotland, det svenska Bäst är väl att vi träffas personligen å ´neutral mark´. folkhemmets Krim. Vi ses. 552 Under senvåren 1964 mottog Lagercrantz ytterliga- Din tillgivne Hans Hansson re ett brev av ovanstående karaktär från en museiak- Brevet bekräftar ett ömsesidigt förtroende mellan

tör med lång tjänstgöring på Stockholm stadsmu- 552 Brev från Hans Hansson till Bo Lagercrantz pingst, 1964, Stock- holms stadsmuseums arkiv. Bo Lagercrantz personarkiv, Korre- spondens 4. 550 Brev till Stockholms stads museinämnd från Bo Lagercrantz 1964-04-27, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Korrespondens 4. 551 Brev från Henrik Ahnlund till Bo Lagercrantz (odaterat; sannolikt maj–juni 1964) , Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Korrespondens 4,.

Nordiska museets styresman Hans Hansson och Bo La- gercrantz. Det visar också att Hansson med sin långa och kvalificerade erfarenhet var vaken för den sam- hällsomvandling som pågick och som också påverkade synen på museernas uppgift och samhällsroll. Denna process innebar bl.a. att museernas traditionella verksamhet, inriktning och relationer till sina huvudmän och publik inte längre uppfattades som lika givna som tidigare. Hanssons formulering om ”omvandlingarnas häxkittel” kan tolkas som hans växande medvetenhet om att förändringarnas vindar redan börjat ge avtryck i 553 museernas verklighet.

Frågan var hur museerna skulle hantera den nya situationen? Vilka aktörer och intressen skulle bestämma museernas verksamhet? Vilken fördelning av ansvar Bild 27: 1:e antikvarie Hans Beskow Stockholms stadsmuse- och inflytande skulle råda mellan politiker, museiled- um. Tid: 1965-1966. Foto: Lennart af Petersens/ Stockholms ning och medborgare/publik? Svaren skulle visa sig stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet G, sid. 017, F73994. motstridiga och oklara och ge upphov till uppslitande diskussioner om tolkningsföreträdet och makten över Det skulle snart visa sig att Lagercrantz i viktiga av- museerna. Det var i denna samhällsmiljö och situation seenden tog intryck av Hanssons värdering av medar- som Lagercrantz hade att beträda rollen som ny stads- betarna och den betydelse för museets framtid som de antikvarie. Hanssons karakteristik av några av sina ti- bedömdes kunna spela. Frågan var alltså hur Lager- digare kollegor på Stockholms stadsmuseum byggde crantz skulle förhålla sig till den bild av förhållandena på hans mångåriga anknytning till museets verksamhet. på Stadsmuseet som började växa fram? Hans strävan Flera av de namngivna personerna hade lång erfarenhet att snabbt upprätta goda relationer med såväl personal av tjänstgöring på Stadsmuseet, men också vid andra som stadens uppdragsgivare, kan tyckas självklar och svenska museer. Gösta Selling var en av de omnämnda bekräftas av breven, men också av annat tillgängligt i Hanssons brev och har förekommit tidigare i början källmaterial. Samtidigt visade Lagercrantz en påtaglig av detta kapitel. Hans Beskow, som var föreståndare otålighet, bestämdhet och stark vilja att snabbt utveck- för byggnadsavdelningen, hade en mångårig och kvali- la Stockholms stadsmuseum till en viktig angelägen- ficerad karriär som bakgrund, bl.a. som amanuens vid het för stockholmarna. Redan drygt en vecka efter att Västerbottens museum och därefter som landsantikva- han tillträtt sin tjänst skrev Lagercrantz engagerat till rie i Norrbotten. Beskow var nära sin pensionering vid Kulturborgarrådet Gunnar Dahlgren och presenterade tiden då Hansson i brevet beskrev honom som trött. konkreta och precisa förslag gällande den då aktuella När Hansson dessutom ansåg Beskow som en bättre ombyggnationen av stadsmuseet.555 Som framgått ovan museiman än kulturvårdare, byggde han sannolikt sin hade Lagercrantz ärvt ombyggnadsplanen från förre bedömning på dennes längre erfarenhet som museiak- stadsantikvarien O:son Nordberg. Enligt Lagercrantz tör än som ansvarig för byggnadsavdelningen. Henrik bedömning innebar den alltför små och osammanhäng- Ahnlund slutligen, hade varit föreståndare för arkeolo- ande utrymmen för tillfälliga utställningar. Den före- giska avdelningen sedan 1961 och ansågs vara mycket läsningssal som var inritad på det tredje våningsplanet 554 kompetent för sin uppgift. var dessutom alltför liten, och borde istället placeras i markplanet, samt vara betydligt större. Ytan i anslutning till det extraspår för tunnelbanan som Stockholms Lokaltrafik (SL) planerade, skulle också kunna dispo- neras som rationella utrymmen för antingen en ända- målsenlig föreläsningssal alternativt till utställningslo- kal. Dessa aspekter av ett ombyggt Stadsmuseum var viktiga för en museichef med de ambitioner som La- gercrantz hade. Goda förutsättningar för tillfälliga ut- ställningar och kontakt med publiken var betydelsefullt för att skapa ett attraktivt och dynamiskt museum. Däri

553 Marshall Lagerquist, ”Hans Hansson 1907–1972”(nekrolog), i fanns kärnan i den strategi för Stadsmuseets utveckling Fataburen 1972, Nordiska museet, 265–266. som Lagercrantz så tydligt demonstrerade under hela 554 Se bl.a. Bo Lagercrantz tjänsteutlåtande 1971-01-29, bilaga 4, Museinämndens sammanträde 1971-01-29, Stockholms stads museinämnds protokoll 1971-01-29, Stockholms stads musei- 555 Brev till kulturborgarrådet Gunnar Dahlgren från Bo Lagercrantz nämnds protokoll 25.11.1971–15.6.1971, Stockholms stadsmu- 1964-08-10, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz seums arkiv. personarkiv, Personalia 1. sin chefstid och som innebar en verksamhet som hand- museet, Samhällsmuseet, skulle stimulera ett ökat lade om dialog och kontakt med en för stadsmuseet ny med- borgarengagemang i kultur- och 556 publik. samhällsfrågor. Museet skulle därför erbjuda en arena som var öppen för medborgarna. Detta skulle Tidigt visade sig de egenskaper som var så utmärkande uppmuntra och ge näring åt en dialog och debatt om för museiaktören Lagercrantz: den ständigt närvaran- samtid och framtid. Museet hade en lojalitet gentemot de drivkraften att muntligen och skriftligen formulera medborgarna som skulle balanseras gentemot tankar om vad som hade hänt, hände eller borde hända. politikernas uppfattningar, så långt kunde många dela I ett dokument som är odaterat, men som av innehållet Lagercrantz ståndpunkt. Men denna balansgång var visar att det utarbetats någon gång strax före eller efter inte oproblematisk och Lagercrantz årsskiftet 1964/1965, formulerade Lagercrantz ett tal tolkningar av detta dilemma i praktiken, skulle i till en publik. I manuskriptet gjorde han en historisk många avseenden visa sig kontroversiell.558 Den kritik analys av den situation som de svenska museerna be- som mötte Lagercrantz kom främst från borgerligt håll fann sig i. Hans syfte var uppenbarligen att för sig själv och handlade oftast om att han genom sitt handlande och andra som var intresserade av museifrågor, formu- överträdde det mandat som han tilldelats som kommu- lera tankar om stadsmuseets uppgift: nal tjänsteman. Kritiken emanerade förmodligen också från det faktum att Lagercrantz inte dolde sin politis- Så kom nästa stora brytningstid – då hjärtinfarkten ka uppfattning, som sympatiserade med arbetarrörel- hotade den gamla staden och då man först beslöt to- sen.559 Frågan är om denna hållning av de styrande i talsanera och till oigenkännlighet förändra city på staden uppfattades som ett hot? Lagercrantz själv före- Norrmalm och nu står i begrepp att å andra sidan föll inte ha oroat sig för detta under den första tiden på förvandla vårt äldsta city till ett kulturreservat trots Stockholms stadsmuseum. När han själv beskrev vad alla trafiktekniska svårigheter och med väldiga eko- han uppfattade som förväntningar från uppdragsgiva- nomiska uppoffringar […] Att där fanns och finns ren Stockholms stad, framkom att inga av de politiska ännu mycket att diskutera då det gäller Norrmalm är grupperingarna hade preciserat vad man förväntade sig uppenbart. Men först och främst handlar det nume- av stadsmuseet och av Lagercrantz. Han ansåg sig ra om alla de återverkningar längst ut på malmarna möta en attityd av allmän välvilja och ingenting mer som bombkrevaden vid Sergels torg får. Hur skall från ansvariga politiker. Därmed lämnades till Lager- Stockholms byggnadsvård fungera i detta läge? Skall crantz själv att tolka färdriktningen för museet: vi förlita oss på riksantikvarieämbetets ingripanden eller på stadsmuseets underdimensionerade bygg- Men jag fick aldrig klart för mig vad man på sådana nadsavdelning. Vad är det vi vill bevara med respekt håll hade förväntat sig av mig. Museinämnden ville för alla de ytterligare saneringsbehov som måste an- ha en förhöjd aktivitetsnivå utan att dock precisera ses rimliga. Är det inte just med färska lärdomar från sig närmare. Jag serverades några allmänt hållna he- Norrmalm – rejäla kvarters- och t.o.m. stadsdelsen- jarop om friska tag. Det var allt. Kursvalet blev på så 560 heter hellre än enstaka solitärer? Skall punktrivandet sätt i hög grad mitt eget. få fortgå som hittills? Skall det vara så att den fria företagsamheten ännu idag liksom på 1800-talet skall När det gäller den operativa ansvarsfördelningen, läm- ha fritt spelrum trots alla regleringar och märkligt nade Lagercrantz till avdelningsföreståndarna Hans nog tack vare hyresregleringen att riva Strindberghu- Beskow och Henrik Ahnlund att leda sina områden.561 557 set och Daneliushuset. Lagercrantz valde att koncentrera sina egna insatser till det innehållsliga i museiavdelningen och i undervis- Lagercrantz engagemang för kulturarvsfrågor och hans ningen: kritiska synpunkter på saneringen av Norrmalm var påtagligt. Detta engagemang kom till uttryck i flera Hur brännande stadsbyggnadsfrågorna än var under dessa år då Norrmalmsplanen genomfördes beslöt jag initiativ i ärenden om aktuella bebyggelsesaneringar. Ett av rivningsprojekten som handlade om Gasklock- 558 Jämför denna position som Lagercrantz intog, med det an vid Sabbatsberg, skall särskilt analyseras i detta ka- rolldilemma som Hans Hansson beskrev i det brev till denne som redovisats ovan och där stadsantikvariepositionen innebar pitel. Lagercrantz arbete i dessa ärenden bekräftar att att kunna förhålla sig mellan de intressen som politikerna han såg museets engagemang för såväl kulturarv som representerade och de svängande opinionsstämningar- och ytt- för samhälle som viktigt, båda var av värde. Det av ringar som kunde avläsas hos medborgarna. samhället och för medborgarna skapade offentliga 559 Källorna i Lagercrantz omfattande personarkiv bekräftar hans vänstersympatier. Dessa visar också att han var politiskt aktiv i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. 556 Ibid. 560 Bo Lagercrantz, ”Sju stormiga år”, i Stadsvandringar 11: Stock- 557 Talmanuskript av Bo Lagercrantz (odaterat; sannolikt dec.– jan. holms stadsmuseums årsskrift 1988,Stockholms stadsmuseum, 1964/1965), Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz 1988, 53. personarkiv, Manuskript 13. 561 Denna värdering av hur ansvaret skulle fördelas innehöll några Vilken publik talet är tänkt för, framgår inte av dokumentet, speciella och dramatiska undantag från Lagercrantz sida. Se ex- inte heller om talet i verkligheten hölls för en publik. emplen och projekten Gasklockan och Kulturhuset nedan. ändå att lämna åt Hans Beskow och Henrik Ahnlund nade att fördjupa bilden av olika perioder och förete- att sköta sina revir – byggnadsavdelningen respektive elser i stadens historia. Fyller vi en alltför stor del av arkeologin – med måttlig inblandning från min sida. museet med den permanenta utställningen – vilket är Jag ville istället omgående koncentrera mig på själva tendensen enligt nu gällande planer – minskar beho- museet och dess utbud av utställningar och under- vet av specialutställningar. Museet riskerar att synas 564 visning. Det anrika Tessinpalatset vid Södermalms- alltför statiskt. [---]. torg, som i århundraden hetat Södra Stadshuset, för- kroppsligade hela vår verksamhet. Det borde sättas De tillfälliga utställningarnas roll för museet kan vida mera i fokus och förvandlas till estraden för ut- uppfattas vara av mindre betydelse. Men under de 562 ställningar och debatter. kommande åren visade Lagercrantz i handling att satsningen på denna utåtriktade verksamhet ökade Signalerna om vad som förväntades av Lagercrantz var medborgarnas och publikens intresse för museet. således oklara. I brevet från Lagercrantz i augusti 1964 till kulturborgarrådet Gunnar Dahlgren, var anslaget Under det första året av Lagercrantz tid som stads- försonligt: antikvarie hade ännu inte några meningsmotsättningar blivit synliga i relationen mellan ansvariga borgarråd, [---] En allmän principfråga: Under denna rubrik vill museinämnden (med dess borgerliga majoritet) och jag slutligen också ta upp ett problem kring vilket jag museets nye chef. Lagercrantz gest att skicka julbrev är angelägen att pejla dina åsikter. Det ter sig själv- med åtföljande present i form av boken Ernst och klart. Men jag tar för givet att ingen kommer att ha Mimmi 565 till kulturborgarråd och presidieledamöterna något att invända om vi någon gång i framtiden får i museinämnden, visade hans vilja till konsensus och tillfälle att ordna utställningar kring problemet stad- goda relationer.566 I följebrevet till Dahlgren underströk , landsbygd eller utländska storstäders historia eller Lagercrantz det positiva samarbete som etablerats dem dagsproblem. Sådant är ju blott ägnat att ge stimu- emellan under stadsantikvariens inledande period un- lerande perspektiv på dagens eller gårdagens Stock- der hösten 1964: ”Broder! Blott några fattiga månader holm. Men frågan är om man därtill i framtiden vill har jag haft den stora förmånen att få samarbeta med ge sig in på även andra verksamheter med en lösare Dig. Du har varit hårt betungad under den tiden. Desto storstadsanknytning. Det är min tro. Jag tror att det är tacksammare känner jag mig för allt Du lyckats göra 563 angeläget. för att introducera mig i den för mig främmande kommunala världen och desto mer imponerad av att Du Lagercrantz sökte således stöd hos kulturborgarrådet trots allt haft ork med att sätta fart på en rad sega frå- för en tolkning av museets uppgift, som innebar en av- gor även inom denna sektor av kulturrotelns vida fält. 567 vikelse från den inriktning och tradition som gällt för [---]” Stockholms stadsmuseum och dessutom för de flesta svenska lokala och regionala museer. Hans budskap I kulturborgarrådet Gunnar Dahlgrens svar till Lager- var att museets hittillsvarande bundenhet till arbetsupp- crantz strax före nyåret 1964 bekräftades viljan till en gifter och ämnen med anknytning till den egna staden god samarbetsrelation: Stockholm skulle luckras upp. Museet borde ha stör- re frihet att behandla ämnesområden som var aktuella Broder! och som hade relevans för hela samhällsutvecklingen. Jag har inga belägg för att detta var ett ovanligt initia- På detta sätt vill jag tacka Dig för Din vänliga och tiv från en museichef och tjänsteman i Stockholms stad charmfulla jul- och nyårshälsning liksom för sam- vid denna tid. Det dröjde inte länge innan Lagercrantz arbetet under tiden sedan Du tillträdde chefskapet i handling visade vad denna nya och vidare uppgift för stadsmuseet. Jag är övertygad om Din förmåga kunde innebära för museet. Han följde upp sitt initiativ att göra stadens museum och dess arbetsområde till-

till Dahlgren i brev i september med preciseringar och 564 Brev till kulturborgarrådet Gunnar Dahlgren från Bo Lagercrantz förslag om hur museets lokaler borde fördelas för att 1964-09-18, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz möjliggöra flera tillfälliga utställningar: personarkiv, Manuskript 15. 565 Ernst och Mimmi var en skildring av den kända industrimannas- läkten Wehtje och gavs ut på Nordiska museets förlag 1963 på [---] Med tanke på rytmen i vår framtida verksamhet Lagercrantz initiativ. Ernst Wehtje 1891–1972, var VD för Skån- är det rentav ett plus att den permanenta utställningen ska Cement AB 1936–1957 och därefter koncernens styrelseord- görs mycket koncentrerad. Just därigenom skärpes förande till 1968. Källa: Nationalencyklopedin, band 19, 1996, 324. kravet på oss att bjuda på en spännande serie speci- 566 Ibid. Bokens titel var Ernst och Mimmi och gavs ut på Nordiska alutställningar som blir desto fylligare och bättre äg- museets förlag 1963 på Lagercrantz initiativ under dennes sista tid på Nordiska museet. Se citat av brev nedan till Gunnar Dahl-

562 Lagercrantz, 1988, 53. gren från Bo Lagercrantz 1964-12-21. 563 Brev till kulturborgarrådet Gunnar Dahlgren från Bo Lagercrantz 567 Brev till Gunnar Dahlgren från Bo Lagercrantz 1964-12-21, 1964-08-10, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, personarkiv, Personalia 1. Personalia 1. gängligt och attraktivt för stockholmarna. I sanning Sommaren 1965 hade renoveringen av museet kom- en viktig kulturuppgift. Jag önskar Dig all framgång. mit så långt att en tredjedel av den blivande utställ- Så ett särskilt tack för boken, som omedelbart gav ningsytan kunde börja användas och museet kunde förväntningar om några sköna läskvällar. För övrigt därmed genomföra en mindre återinvigning och öppna – ett behagligt format och förnämlig typografi – det de delvis renoverade lokalerna för allmänheten un- konstaterade jag omedelbart. der juli månad. 1966 var museet renoverat i sin helhet Med de bästa hälsningar med en ny föreläsningssal och med nya förutsättning- Din tillgivne ar för utställningsverksamheten. Stadsmuseet hade 568 Gunnar Dahlgren många nya utställningar i beredskap. Den första tiden på stadsmuseet fram till 1966, då museet stod nyreno- Även tonläget i Lagercrantz julbrev till verat och berett att välkomna museibesökarna fullt ut i museinämndens folkpartistiska vice ordförande Eva de nya lokalerna, förefaller Lagercrantz ha ägnat sina Remens andades välvilja: ansträngningar åt att skaffa sig kunskap om museets verksamhet och till att göra upp en plan för museet och Kära Eva! Här en liten julhälsning, som jag hopp- för den roll som han själv skulle spela. Lagercrantz as att du skall ha tid ägna någon uppmärksamhet åt. engagerade sig också för bebyggelse- och stadsplane- Ernst och Mimmi 569 är verkligen värd det. För dig i ärenden där kulturhistoriskt värdefulla miljöer hotades egenskap av ledamot av museinämnden kan den ock- av rivning, med andra ord för att värna kulturarvet. Det så fungera som ett litet apropå med anledning av vår visar sig i ett brev från 1965, från finansborgarrådet diskussion häromsistens om museala publikationer. Hjalmar Mehr, en kontakt som ytterligare understryker Denna bok är nämligen ett gott exempel på vad mu- Lagercrantz insikt om betydelsen av politisk förank- seet kan åstadkomma i den vägen i konkurrens med ring. Nedanstående citat utgör också en illustration av de kommersiella företagen […]. Naturligtvis är jag hur tillhörigheten till ett i Flecks termer esoteriskt vän- liksom alla andra mycket ledsen över Gunnar Dahl- skapsnätverk kunde ta sig uttryck: grens avgång.570 Han har naturligtvis inte haft mycket tid för mig under mina första månader. Men trots att Käre vän! jag fått träffa honom blott ett begränsat antal gånger har han ändå förmått göra påfallande mycket för att Jag delar Din mening att Hanmora gård är högst för- introducera mig i den besynnerliga kommunala värl- tjusande och bör räddas. Jag har ingen aning om vad den liksom också för att hjälpa mig att få fart på en det skulle kosta, men har hört att fastighetskontoret rad sega problem. Hans känsla för stadsmuseet och utreder ärendet. Man känner min positiva syn på det. 571 våra speciella problem har varit påfallande stor. Om det emellertid blir horribelt dyrt, får man kanske diskutera formerna för finansieringen. Vi kan titta på Citaten illustrerar att Lagercrantz vid denna tid hyste det gemensamt någon gång vid tillfälle, när jag ändå förhoppningar om att även de borgerliga förtroendeval- är ute på ön. Jag skulle dock föreslå, att vi dröjer till da i museinämnden skulle visa förståelse för den nye det börjar våras. Adelsö är underbart. Redan 15 år stadsantikvariens sätt att sköta museet.572Merparten av innan jag planterade mina bopålar där, döpte jag ön personalen på Stockholms stadsmuseum förefaller ha till ”Mälarens pärla” – uppkallad efter ett fik i Horns- varit positiva till museinämndens beslut att anställa La- gatsbacken, som vi södra –latinare frekventerade och gercrantz. Det framstår också som att han tidigt insåg som inhyste två rum, åtskilda av ett förhänge med vikten av att till sig knyta medarbetare som var strate- glaspärlor som glimmade och glittrade. Detta fik het- giskt viktiga för museets utveckling. Några av dessa te ”Salamanka” – Österns pärla. Skämt åsido. Adelsö 573 rekryterade han själv. är underbart. De gamla vikingarna visste vad de gjor-

568 Brev till Bo Lagercrantz från Gunnar Dahlgren 1964-12-30, de, när de slog sig ned på Adelsö och bredde ut sig Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, till Birka och annorstädes. Personalia 1. 569 Ernst och Mimmi är titeln på den presentbok som Lagercrantz gav Med hjärtliga hälsningar till Eva Remens m.fl. 574 Hjalmar Mehr 570 Gunnar Dahlgren var ordförande i museinämnden och Kulturbor-

garråd i Stockholms stad. creutz, gymnasieläraren Paridon von Horn, som blev ansvarig för 571 Brev till Eva Remens från Bo Lagercrantz 1964-12-21, Stock- undervisningsavdelningen samt museiamanuensen Helena Ce- holms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Perso- derström/Friman som fr.o.m. 1 mars 1967 utsågs som amanuens nalia 1. vid museets undervisningsavdelning. Cederström/Friman spelade 572 Vid denna tid var ansvarigt kulturborgarråd även ordförande i mu- en viktig roll för museets utåtriktade verksamhet. Dessa var fyra seinämnden. Ledamoten i museinämnden Eva Remens var också exempel på medarbetare som fick nyckelpositioner för museets invald som ledamot och vice ordförande i stadsfullmäktige. utveckling. Museinämndens sammanträde 1967-04-04, Bilagorna 573 De nyrekryteringar som gjordes med Lagercrantz tillskyndan var 3 och 4, Stockholms stads museinämnds protokoll 1967–1968, följande: Stockholms stadsmuseums arkiv. Hans Eklund, som fr.o.m. 1966-08-01 vikarierade som chef för 574 Brev till Bo Lagercrantz från Hjalmar Mehr 1965-02-26, Stock- museiavdelningen och som fr.o.m. 1967-05-01 utsågs som ordina- holms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Perso- rie innehavare av denna tjänst. Museiamanuensen Magnus Adler- nalia 1. 576 Lagercrantz visade sin ambition att öppna Stockholms under dagtid, förlagd till en ny lokal, Hyllan. stadsmuseum för en större publik än vad som dittills varit fallet. Museets profil hade sedan invigningen på Lagercrantz hade under sin museikarriär intresserat 1930-talet handlat om stadens arkeologi, bebyggelse- sig för museernas ansvar för barn och ungdomar. Som historia och kulturminnesvård. Under museets trettio- svensk delegat deltog han redan 1955 i ett seminarium åriga verksamhet hade huvuddelen av museets resurser i Aten med temat ”Museum and Education”. Ett före- koncentrerats till insamling och vård av arkeologiskt döme för honom när det gäller museer med barnverk- och kulturhistoriskt källmaterial. Beroende på den samhet hade sedan1950-talet varit Geffrye Museum mycket stora mängden av sådana artefakter, hade en i Londons East End. Studieresan till USA kort innan stor del av museets resurser också åtgått till förteck- han tillträdde tjänsten som stadsantikvarie, hade hu- ning och konservering av detta material. Frågan om vudtemat museer och utbildning. Inspirerad av dessa prioritering av vad som skulle bevaras och varför och erfarenheter inledde Lagercrantz under hösten 1964 hur detta skulle gestaltas och visas för en publik, hade förberedelser för stadsmuseets satsning på skolor och dittills varit underordnad. Det är inte svårt att inse att barnverksamhet.577 Intresse för att utveckla verksamhet den arkeologiska avdelningen liksom byggnadsavdel- för barn och skola fanns även hos några andra museer i ningen hade en hög status på ett museum med denna Stockholm. Sålunda etablerade Historiska museet 1965 inriktning. Men detta överensstämde inte med den nye och Moderna museet 1966 särskilda avdelningar för stadsantikvariens framtidsplaner. I museets jubileums- barn. Stadsmuseets planering av inredningen av loka- skrift Stadsvandringar 11 1988 har Lagercrantz sam- len för detta ändamål – Hyllan – inleddes under 1966. manfattat situationen på museet: Parallellt förberedde museet en särskild satsning på ett undervisningsprogram för skolan. Denna verksamhet Då det gällde gestaltningen av permanenta utställ- hade 1968 rönt sådan uppskattning att den betraktades ningar över Stockholms historia var följderna av att som mönsterbildande för den framtida skolundervis- Stadsmuseet aldrig haft resurser för ett systematiskt ningen på svenska museer.578 Samma år inleddes en samlande påfallande. Magasinen dominerades av väl- försöksverksamhet i Hyllan med pedagogisk aktivitet diga mängder jordfynd från arkeologiska utgrävning- för barn under lördagar och söndagar. Detta projekt ge- ar och av byggnadsdelar i parti och minut – kakelug- nomfördes i samarbete med andra nämnder och fören- 579 nar, dörrar, väggfält och paneler – från decennier av ingar i staden. rivningar. Vad kunde denna materia ge oss? Nordiska museet kan med stor utförlighet belysa gamla tiders En gemensam nämnare för de verksamheter som allmogekultur. Men en storstads liv låter sig överhu- Lagercrantz valde att satsa på, riktade till såväl vuxna vud i liten utsträckning beskrivas med föremål. Ald- som barn, var programval som hade samhällsrelevans rig så pittoreska kuriositeter medför snabbt allsköns oberoende av det föremålsbestånd som museet hade att slagsidor. Att visa vad museet råkade äga saknade tillgå – men också att museet öppnades för ett brukar- 575 allt intresse. Vad skulle vi ta till? inflytande över valda teman. Satsningen på Barnhyllan var ett sådant exempel, men flera skulle följa. Inrikt- Även om källkritiska invändningar kan göras mot ningen bar tydlig prägel av ett grannskapsmuseum, där detta citat (det formulerades drygt tjugo år efter att museet sökte dialog med närsamhället och dess intres- de faktiska händelserna ägde rum), finns dock en seföreningar, aktionsgrupper och medborgare (com- överensstämmelse med andra källor om Lagercrantz motiv för en förändring av Stadsmuseets inriktning. 576 Bo Lagercrantz, ”Tjänsteutlåtande om verksamheten på Han ansåg att Stockholms stadsmuseum dittills aldrig Barnhyllan, Bilaga 3 till museinämndens protokoll 1969-03-10, Stockholms stads museinämnds protokoll 1967–1968, Stock- bedrivit någon insamling av objekt utifrån en medveten holms stadsmuseums arkiv. eller systematisk plan. Museet hade inte heller lyckats 577 Ibid. presentera sitt materiella bestånd på ett sätt som väckt 578 Ibid. publikens intresse och nyfikenhet. Konstituerandet av 579 Medverkande nämnder i Stockholms stad var skolnämnden, barn- kulturarvet hade varit första prioritet alltsedan museets avårdsnämnden och gatunämnden. Det sistnämnda kan förefalla märkligt (gatunämndens medverkan i barnverksamhet) men sam- etablering under 1930-talet. Denna uppgift hade manhängde med att gatukontoret hade ansvar för en annan barn- krävt så mycket av museets tid och resurser, att andra verksamhet – benämnt parkleken. möjliga och viktiga områden hade försummats. För att Andra medverkande i projektet var Levande verkstad på Birka- gatan, Aktion Samtal, Kordainstitutet samt intresserade ungdomar bredda publikens sammansättning satsade Lagercrantz och barndaghemspedagoger; Karl-Erik Granath, ”Tjänsteutlåtan- på en utåtriktad verksamhet med utställningar, under- de 59/1969 om Barnhyllan 1969-02-14, Stockholms stadsarkiv, visning, teaterprogram, musikprogram, seminarier, Stockholms stads barnavårdsnämnd, Barnavårdsnämnden, Pro- tokoll A1A, Volym 17; Holger Blom,”Tjänsteutlåtande om ´Fria föreläsningar och debatter. Till detta kom också snart lekverksamheter på stadsmuseets barnhylla´ 1969-02-21, Stock- en satsning på en öppen och pedagogisk holms stadsarkiv, Stockholms stads gatukontor, SE/SSA/3317; Tf. barnverksamhet skolinspektör Lennart Dusing, ”Tjänsteutlåtande om ´Barn- hyllan´1969-02-24, Stockholms stadsarkiv, Stockholms skolin- spektion, Stockholms skolinspektör, Folkskoleinspektören, Stock- holms norra distrikt 1633, Stockholms södra distrikt 1634.

575 Lagercrantz, 1988, 54. munities). Denna verksamhet var i samklang med den några av förutsättningarna för Stockholms kultursyn och vision om de ”nya museer” som Gregor stadsmuseum och som hade betydelse för dess Paulsson demonstrerat flera decennier tidigare – verksamhet. Paulssonlinjen. Den harmoniserade också väl med Pär Wästbergs vision om ett Samhällsmuseum. Skulle en Makten över museet omvandling av ett storstadsmuseum med väl inarbeta- Rubriken vill understryka att frågan om museets de rutiner i den curmanska doxan kunna förverkligas? verksamhetsinriktning handlade om vem eller vilka Eller skulle traditionens makt utgöra ett alltför starkt aktörer och intressen som skulle ha inflytande över hinder för Lagercrantz försök till förnyelse? museet. Huvudparter i detta spel om makt och infly- tanden var politikerna i Stockholms stad, medborg- Svaren på dessa frågor bestämdes inte bara av Lager- arna i Stockholms stad och ledningen för stadsmuse- crantz ambitioner. Den tidsanda och det samhällsklimat et. Den dialog mellan museum och medborgare som som rådde i Sverige i mitten av 1960-talet bidrog också Lagercrantz ansåg viktig för en förnyelse av museet, i hög grad till att prägla den inriktning som Stadsmu- kunde också uppfattas stå i strid med det huvudan- seet fick under de år då Lagercrantz var chef. Förfat- svar för verksamheten som politikerna hade. taren och journalisten Kurt Bergengren har beskrivit tidsandan 1967 som det år då FNL höll stånd mot en Lagercrantz löste det dilemma som museet befann halv miljon amerikanska soldater i Vietnam. Opposi- sig i genom satsningen på den utåtriktade verksam- tionen mot kriget engagerade flera av tidens främsta heten. På grund av den försenade ombyggnaden av filosofer, författare och intellektuella. Bland dessa museibyggnaden, introducerades inte särskilt många fanns filosofen Bertrand Russell som tog initiativet att tillfälliga utställningar under 1966, det år som muse- i maj 1967 sammankalla en tribunal i Stockholm för et återinvigdes. Samtidigt ansåg Lagercrantz att det att undersöka juridiska fakta kring vad man uppfattade fanns ett uppdämt behov hos potentiella och etable- som USA:s krigsförbrytelser. Bland deltagarna fanns rade publikgrupper, att museet skulle presentera en filosofen och författaren Jean-Paul Sartre. Under den- verksamhet med innehåll och utställningsteman som na heta långa sommar ägde flera dramatiska händelser svarade mot deras behov. För honom var skolan ett i världen rum: Vid rasupploppen i Detroit och Harlem sådant prioriterat intresseområde. Rekryteringen av i New York agerade den amerikanska armén mot civi- gymnasieadjunkten Paridon von Horn till undervis- la medborgare, revolutionären Che Guevara dödades i ningsavdelningen var ett medvetet uttryck för det- Bolivia, militärkuppen i Aten innebar inledningen till ta.581 Iordningsställandet av den speciellt anpassade sju års diktatur för det grekiska folket, Egypten anföll skolverksamheten i museet var också ett initiativ i Israel i det krig som kom att kallas sexdagarskriget och samma anda. Lagercrantz menade att museet befann som vanns av Israel, i USA samlades hippies och måla- sig mitt i en brytningstid, då det gällde värderingar- de blommor på varandras kroppar och rökte marijuana. na av museets verkningsmedel. Skolan ställde nya Ungdomens protest mot vuxen- och föräldrasamhället krav på effektiva pedagogiska grepp och publikens tog sig många uttryck. Studenter med vänstersympatier förväntningar på mer intresseväckande utställningar agerade med större medvetenhet och som en protest var något som Lagercrantz var medveten om.582 Re- mot universitetens och studenternas egna oförskyllda dan avvägningen mellan permanenta utställningar inordning och manipulering i de multinationella före- och utrymmen för tillfälliga utställningar var ett stort tagens och krigspolitikens intressen. Det övergripande problem, liksom uppgiften att göra de permanenta ut- målet för alla proteströrelser var att omfördela makten 583 ställningarna flexibla. i samhället för att skapa demokrati. Med massmedier- nas och TV:s ökade betydelse för opinionsbildningen En annan fråga var att illustrera och gestalta en stads förekom också dessa revoltstämningar i Sverige. Ett historia liksom frågan om hur man fångade dynami- gryende missnöje från en ny ung generation sökte sin ken i en stads liv. Dessutom fanns det tekniska pro- riktning. Missnöjet växte åt olika håll som ett avstånds- blem som sammanhängde med att Södra stadshuset tagande mot kärnvapen, protester mot rasförtrycket i var en gammal byggnad med begränsad flexibilitet. Sydafrika och mot USA:s krig i Vietnam. Protestak- Byggnaden hade mycken charm som också gav den tionerna byggde ofta på en medveten kritik som utgick en attraktionskraft som inte kunde underskattas, ansåg från en samhällsanalys och uttalad vilja att bekämpa Lagercrantz. Samtidigt var det uppenbart att den gam- missförhållandena. Det gamla samhällets la byggnaden hade många egenskaper som var mycket representativa former för att ta till vara och utöva de demokratiska rättigheterna, räckte inte längre. De 581 Paridon von Horn anställdes 1965 som museilektor på Stadsmuse- unga krävde en mer direkt demokrati för att kunna et. Han hade tidigare arbetat som adjunkt i grundskola och gym- påverka de politiska besluten.580 Det var ett sådant nasium i historia och geografi hos Stockholms stad; Lagercrantz, 1988, 54. samhällsklimat som gav 582 Bo Lagercrantz, Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1966, Stadskollegiets utlåtanden och memo-

580 Kurt Bergengren, När Skönheten kom till byn, Aldus/Stockholm, rial, Bihang Nr 34, 1967, 17. 1976, 259. 583 Ibid. svåra att förena med ett modernt museums behov.584 re inte funnits för handläggningen av kulturhistoriskt Förutom den utåtriktade och publika verksamheten pri- viktiga områden. Det nya var, och det var det viktiga oriterade och engagerade sig Lagercrantz och Stock- sett ur Lagercrantz och museinämndens perspektiv, att holms stadsmuseum i frågor om samhällsbyggnad och stadsmuseet blev en jämbördig aktör med stadsbygg- samhällsplanering. Ett viktigt område var de vid denna nadskontoret. De antikvariska, tekniska och samhälls- period frekvent förekommande rivningsärendena.585 utvecklande synpunkterna skulle därmed jämställas Det utkast till tal som Lagercrantz formulerade, var ett vid bedömningen av denna typ av ärenden. Exemplet försök att precisera en idémässig utgångspunkt för ar- Östra Mariaberget eller Hornsgatpuckeln, som platsen betet på stadsmuseet.586 Han hade en mycket medveten kallades i folkmun, innehöll betydligt mer av dramatik och bestämd tro på vikten av att bevaka planärenden än vad som framgått hittills. Stadsbyggnadskontorets för stadens bebyggelse och samhällsutveckling. ursprungliga plan var nämligen att genomföra en motsvarande drastisk sanering av Östra Mariaberget som I ett tjänsteutlåtande från juni 1965 som svar på en på nedre Norrmalm. Detta skulle inneburit dramatiska motion i stadsfullmäktige av Eva Remens, underströk ingripanden i stadsmiljön med bl.a. bortsprängning av Lagercrantz att problemen med stenstaden och de ur- Hornsgatpuckeln för att skapa förutsättningar för en bana miljöerna inte längre begränsade sig till att be- total nybebyggelse vid Hornsgatan. Samarbetet mel- vara enskilda byggnader utan att det numera handlade lan stadsmuseet och stadsbyggnadskontoret förhindra- om att värna hela bebyggelsemiljöer. Remens hade de dessa planer och områdets kulturhistoriska karaktär föreslagit en utredning av de omfattande rivningarna behölls. Under maj 1967 hade de samarbetande kom- av äldre välbevarade bostadshus på stadens malmar. munala förvaltningarnas utredningsgrupp färdigställt Lagercrantz tillstyrkte motionen och föreslog samtid- ett program för saneringsarbetet vid Östra Mariaberget igt att en ny metodik skulle börja tillämpas för han- med bl.a. följande viktiga slutsatser:589 ”Arbetsgruppen teringen av de omfattande saneringsärendena i staden. rekommenderar att det fortsatta utredningsarbetet Hans tanke var att antikvarisk sakkunskap skulle börja begränsas till alternativet restaurering med inslag av användas redan på planeringsstadiet. I sitt utlåtande nybebyggelse. Alternativet med fullständig nybebyg- nämnde Lagercrantz att en försöksverksamhet om det- gelse vid Hornsgatan bör enligt gruppens mening inte 590 ta redan inletts mellan stadsmuseets byggnadsavdel- fullföljas.” ning och stadsbyggnadskontoret gällande Mariaberget nära Slussen vid Södermalm och områden inom Därmed hade tre kommunala nämnder introducerat en Norrmalm och Östermalm.587 I början av 1966 hade gemensam handläggningspraxis för saneringsärenden. denna försöksverksamhet gett sådana erfarenheter att Den innebar att alla bebyggelseområden behandlades byggnadsnämnden föreslog bildandet av en utrednings- på samma sätt som museinämnden sedan en tid hand- grupp med uppgift att förprojektera saneringen av Öst- lagt K-märkta områden i Gamla stan. Sett ur Lager- ra Mariaberget. Stadsmuseet skulle ingå i denna, vars crantz perspektiv var detta en viktig framgång för vär- uppgift var att detaljstudera förutsättningarna för en nandet och bevarandet av betydelsefulla kulturmiljöer varsam sanering av Östra Mariaberget. Syftet var att och därmed också av kulturarvet. Enligt Lagercrantz bevara såväl det gamla gatunätet som den värdefulla spelade stadsmuseet en avgörande roll för att den pla- äldre bebyggelsen.588 Lagercrantz och museinämnden nerade rivningen av Hornsgatpuckeln nära Slussen på tillstyrkte byggnadsnämndens förslag och därmed togs Södermalm aldrig verkställdes. Samtidigt står klart att ett viktigt steg för att etablera en praxis som tidiga- en opinion mot de omfattande saneringarna i innerstaden fanns redan i början av 1960-talet. Olle Adol-

584 Lagercrantz, 1988, 53. phsons ”Gustav Lindströms visa” gavs ut 1961 och är 585 Den s.k. Cityplanen som omnämnts ovan och som innebar en ett tidstypiskt exempel på den kritik mot de saneringar dramatisk sanering, omstrukturering och nybyggnation av Nedre som genomfördes och som av många upplevdes som Norrmalm var det mest omfattande samhällsplaneringsprojektet, brutala. Ett annat exempel är det opinionsbildande ar- men flera andra stadsområden i Stockholm genomgick vid samma period genomgripande förändringar. bete som Författaren Per-Anders Fogelström ledde mot 586 Bo Lagercrantz utkast till tal till personalen på stadsmuseet, troli- rivningen av Östra Mariaberget innan Stadsmuseet och gen januari 1965 (odaterat), Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz kom in i bilden. Därmed sagt att Lager- Lagercrantz personarkiv, Manuskript 13,. crantz sannolikt överdrivit sin och Stadsmuseets 587 Bo Lagercrantz, ”Tjänsteutlåtande med anledning av motion 91/1964 av fru Eva Remens ang. utredning av de omfattande riv- betydelse i detta fall. ningarna av äldre välbevarade bostadshus på malmarna”, Bila- ga till museinämndens protokoll 1965-06-17, Stockholms stads museinämnds protokoll 1964–1966, Stockholms stadsmuseums

arkiv. 589 Programmet antogs under 1967 av fastighetsnämnden 22 augusti, 588 Bo Lagercrantz, ”Tjänsteutlåtande med anledning av skrivelse museinämnden 4 september och byggnadsnämnden 22 november. från byggnadsnämnden med förslag om bildandet av en utredningsgrupp med uppgift att förprojektera saneringen av Östra Ma- 590 Bo Lagercrantz,”Tjänsteutlåtande ang. viss förändring av arbets- riaberget, Museinämndens protokoll 1966-03-15, bilaga 2, Stock- programmet för Mariaberget Östra, bilaga till museinämndens holms stads museinämnds protokoll 1967–1968, Stockholms protokoll 1968-10-07”, Stockholms stads museinämnds protokoll stadsmuseums arkiv. 1967–1968, Stockholms stadsmuseums arkiv.

Bild 28: Författaren Per-Anders Fogelström framför Stock- Bild 29: Hjalmar Mehr diskuterar med besökare av utställ- holms stadsmuseums utställning om Östra Mariaberget, ningen om Östra Mariaberget, 1967. 1967. Foto: Lennart af Petersens/ Stockholms stadsmuseums Foto: Lennart af Petersens/ Stockholms stadsmuseums fo- fotoarkiv, Ordningsnummer FA35833, Filbeteckning SSM- toarkiv, Ordningsnummer Fa 35832, Filbeteckning SSM- FA035833B. JPG. FA035832B. JPG.

Utöver vad som beskrivits ovan om den nya handlägg- Utställningar och program ningspraxisen för att förhindra rivningen, har Lager- Trots förseningen av Stadsmuseets renovering, arrang- crantz formulerat den strategi för opinionsbildning, erades många tillfälliga utställningar och andra som han gjorde bruk av vid flera tillfällen under sin utåtriktade aktiviteter under den andra hälften av 1966. tid som stadsantikvarie i Stockholm. Strategin byggde Ett huvudtema och röd tråd för detta program beskrevs helt enkelt på att information om ett aktuellt planom- av Lagercrantz som urbaniseringens konsekvenser för råde tidigt skulle ges till dem som berördes i ärendets stadsmiljön: ”Urbaniseringen har blivit något mycket närområde. I detta fall tog stadsantikvarien initiativ till mer än ett lösenord; den är en genomgripande utveck- att informera de boende på Södermalm om de planer lingsprocess. Stadslivet sammanför en härva av former som fanns för att riva Hornsgatpuckeln. Informatio- och gestaltningar. Det tillhör stadsmuseet att dra fram 592 nen spreds bl.a. genom informationsmöten och offent- några av dessa trådar.” liga debatter på stadsmuseet. I strategin ingick också att museet ställde sin personal, kunskap och lokaler Följande redovisning av programmet ger en bild av till förfogande för opinionsgrupper, byalag, förening- dess karaktär och innehåll: ar och andra som så önskade. Ett belysande exempel på denna Lagercrantz förmåga att övertyga andra om – ”Ännu står Strindberghuset”. April – maj. Gällde det sin ståndpunkt, är följande händelse, som ägde rum vid rivningshotade huset Karlaplan 10, Strindbergs ”det ett av dessa möten om Hornsgatpuckeln: ”Vid ett in- röda huset”. Utställningen arrangerades av Britta formationsmöte sa jag att om det förhöll sig så att man Englund och Roland Odlander. en gång snålat på dynamiten så var Hornsgatpuckeln – ”Staden och järnet”. Maj–juni. Arrangerades i sam- intressant redan som ett monument över gamla da- arbete med företaget Söderberg & Haak som vid ver- gars fattigdom. Men den allvarligaste konsekvensen nissagedagen firade sitt 100-årsjubileum. Syftet med av en bortsprängning vore att den skulle dra med sig utställningen var att visa järnets dominerande roll i en nivellering av hela Mariaberget ända ut till huvudstadens ekonomiska liv, från medeltid till sam- bergstupet över Riddarfjärden. Då tystnade alla de tid. som ville ha bort puckeln och enigheten blev total om att den ojämförligt trafikfredade stadsdelen med sitt – ”Konstnärstiden – en epok i svensk fotohistoria”. pittoreska gytter av hus från skilda tidsåldrar borde Juni. Materialet till utställningen hade hämtats från fredas.”591 Stadsfullmäktige följde de tre kommunala den avlidne professorn Helmer Bäckströms samling- nämndernas rekommendation att avstyrka en rivning ar. Bäckström hade myntat begreppet ”konstnärs- av Hornsgat- puckeln och därmed hade Lagercrantz tiden” som stod för en art av fotografi där estetiska och stadsmuseets arbete varit framgångsrikt i denna värden eftersträvades till skillnad från de typer av fråga. fotografi där tekniska eller vetenskapliga ambitioner finns. – ”Gamla stan idag”. September. Fotografier av Gamla stan av den baltiske fotografen Karlis Elsknis.

592 Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1966, Stadskollegiets utlåtanden och memorial, Bihang Nr 34, 591 Lagercrantz, 1988, 59. 1967, Stockholms stadsmuseums arkiv, 20. Arrangemanget var ett samarbete med Sveriges Foto- kallades Lilla paviljongen. I paviljongen hade ställts grafers förbund med Hans Eklund som ansvarig från upp ett fåtal varor med Stockholmsanknytning. Detta Stadsmuseet. kompletterades med föremål från Konsthantverkarna.

– ”Arkeologiska villfarelser” – Bilder av Olle Nyman. September–oktober. Som ledare för den dekorativa avdelningen på Konstakademien prövade Olle Ny- man flera monumentala tekniker. En av dessa var en förening av skulptur, mosaik och collage. Ett pla- stämne som tillsats i den bindande cementen gav denna teknik större användningsmöjligheter. De sam- mansatta bitarna i denna utställning härrörde från 600 års bestående kulturavfällningar mellan Saltsjö-Duv- näs och Stockholms centrum. Flisor av tegel, glas, slagg, porslin och fajanser förenades med traktens natursten till karaktärsfulla skulpturer.Utställningen producerades av Hans Eklund i samarbete med konstnären. Bild 30: ”Jul på Stadsmuseum, alternativ jul”, Stockholms stadsmuseums arkiv 1937-2008,Serie B5, – ”Mejan kring gamla Sergelhuset”. September–okto- Utställningsrapporter, volym 14 (1968-1969. ber. Utställningen arrangerades med anledning av

utgivandet av en uppmärksammad konstnärsroman – ”Barnlekstugan”. December. En ateljé i Tunnvalvet av Zenia Larsson. Materialet var sammansatt av teck- för barnen och deras formskapande med färg och ningar, manuskript och fotografier. Producent var färgade silkespapper. Göran Sjöberg. – ”Visaftnar”. Dessa arrangemang med sång och mu- – ”Ljus inne”. Oktober– november En utställning som sik på kvällstid, pågick under hela året och var gjordes i samarbete med Konstföreningen i Finland företrädesvis arrangerade för skolungdom, men också och som utgjordes av en serie av praktiska och på riktade till föreningar och andra organisationer. Milano-tribunalen medaljerade förslag till urban interiörskonst. Producent var Hans Eklund. – ”Konst och politik – Spanien 1936”. December–nyår. Utställningen var en avsiktligt provokativt och ex- – ”Kring det gamla Norrmalm”. Oktober–november. pressivt monterad materialsamling, med inslag av va- Handritade och färglagda starkt schematiserade kar- pen, affischer, böcker, fotoförstoringar och konstverk tor över utvecklingen vad gällde planerna och ut- som anknöt till den opinion för ett fritt Spanien som byggandet av Nedre Norrmalm. Producent var Kaj under det senare 1930-talet spelade en så framträ- Larsson. dande roll i Stockholms radikala kulturliv. De span- – ”Bilder kring Blasieholmen”. December–nyår. Ut- ska städerna fick i utställningen sin belysning under ställningen utgjorde en antologi i stafflikonst och xy- det som betecknades som det första totalitära kriget. lografier593 och utgick från de förvandlingar av halv- Denna utställning kompletterades med dagliga film- ön som planerades mot bakgrund av Blasieholmens visningar, föredrag, författarafton och producerades historia. Producenter var Hans Eklund och Göran av Magnus Adlercreutz vid museet i samarbete med 594 Sjöberg. Riksförbundet för Bildande Konst.

– ”Eldsvådor”. December (Denna utställning Förutsättningarna för utställningarna och programverk- stängdes av brandmyndigheterna bara efter nå- samheten i anslutning till dem utgjordes av museets gon dag). Utställningen byggde på tekniken egna resurser i kombination med olika samarbeten med backprojektion i kombination med gamla larm- och föreningar, medverkande konstnärer och artister. Detta eldsläckningsverktyg. På detta sätt ville utställningen var i linje med intentionerna för ett Samhällsmuseum. skapa en levande bild av gamla tiders brandhärjning- Valen av teman för utställningarna utgick samtidigt ar i innerstaden. Producenter var Carl-Henrik Ankar- från en insikt om kulturarvets betydelse även i de fall berg och Paridon von Horn. då utställningarnas innehåll hade samtidsaktuella äm- – ”Liten julmarknad”. December. Som namnet angav nen. Av detta måste rimligen dras slutsatsen att endast så anordnade museet för första gången en julmark- en mycket liten del av utställningsverksamheten kan nad för allmänheten i en del av galleriet på betecknas som politiskt provocerande. Endast ett av de bottenvåningen som fjorton presenterade programmen hade denna karak- tär, Spanienutställningen ”Konst och politik – Spanien

593 Xylografi metod för reproduktion av teckningar och fotografier i tidningar och böcker: den bild som skulle tryckas skars ut i trä 594 Berättelse över museinämndens verksamhet under år 1966, Stads- med originalbilden som förlaga; bild som framställts på detta sätt; kollegiets utlåtanden och memorial, Bihang Nr 34, 1967, Stock- trägravyr; träsnitt. Källa: Bonniers svenska ordbok, 2009, 692. holms stadsmuseums arkiv, 20–22. 1936”.595 Det var också den utställningen som väckte utsträckning på borgerligt håll. Om Alvarez gäller ju den största uppmärksamheten och blev inledningen till helt enkelt att han suttit i fängelse för sitt frisinnes en spektakulär offentlig debatt om stadsmuseet och La- skull och att han icke har en klar politisk hemortsrätt gercrantz sätt att leda museet.596 Utställningen öppna- såvitt man kan finna. Att han är klart vänsteroriente- des i december 1966. Då den fortfarande pågick i ok- rad och kanske en smula till vänster om vår socialde- tober 1967, hade museet lyckats engagera den spanske mokrati är väl sannolikt men det bör ju inte påverka författaren och kritikern av den sittande diktaturregi- den uppskattning vi alla oberoende av partifärg har men Carlos Alvarez som föredragshållare. Lagercrantz anledning att visa hans insatser som diktare i för- beskrev detta tillfälle: sta hand och hans moraliska hållning i övrigt[---]. Jag tar själv det hela lugnt och tror inte att några Just den minns jag som en av de vackraste och mest komplikationer kommer att uppstå. Gör det detta tankeväckande utställningar jag sett. Den dominera- kan jag inte föreställa mig att vi kommer att ha några 598 des av överexponerade och starkt utfrätta fotoförsto- svårigheter att klara upp dem. Bo Lagercrantz ringar som med sparsamma, ibland lätt ironiska texter påminde om det spanska inbördeskrigets utbrott Lagercrantz brev kan tolkas ha haft dubbla syften. För för 30 år sedan och om att Francodiktaturen ännu det första ville han använda möjligheten att ge sin egen bestod. Dess självklara budskap gick hem nästan utan version av arrangemangets värde till det socialdemo- ord. Ändå väckte denna utställning uppseende kratiska borgarrådet. Därmed skulle risken minska för och betraktades som en våldsam politisk manifesta- att de kritiska socialdemokraternas röster skulle påver- tion. Möjligen för att den visades på ett museum Man ka Forsbergs bedömning av det aktuella programmet. var ovan vid sådant i finkulturens högborgar. För oss För det andra är det tänkbart att Lagercrantz med bre- bekräftade dessa reaktioner blott hur välbehövlig vår vet ville mildra konsekvenserna av en ev. kritik av påminnelse var. Ståhejet fick ytterligare bränsle av arrangemanget efter dess genomförande. I sitt att några vilsna socialdemokrater valde att protestera välkomst- tal till Alvarez fortsatte Lagercrantz att mot att vi inbjudit skalden Carlos Alvarez, som råka- ifrågasätta socialdemokraternas flygbladsaktion genom de befinna sig i Stockholm, till en Spanienafton. De att kritiskt ironisera över deras agerande: hade fått för sig att han var kommunist. Deras enfald förminskades inte av att etiketten som de satt på Al- Vid er ankomst till Stockholm bestods Ni en väl- 597 varez råkade vara felaktig. komsthälsning med ett ytterst bisarrt inslag, som bör ha chockat Er i Er tilltro till denna frihetens stamort Lagercrantz kritiska värdering av de socialdemokrater på jorden likaväl som den chockerade oss. Låt oss som beskyllde Carlos Alvarez för att vara kommunist, emellertid gemensamt svälja malörten och lära läx- hade sin konkreta bakgrund i en specifik händelse någ- an: också här i Sverige dväljs t.o.m. på vänsterkanten ra dagar innan Alvarez uppträdande vid Spanienafto- stolta riddare av den sorgliga skepnaden som oav- nen på stadsmuseet. Representanter för Stockholms brutet finner det angeläget att gå till storms mot den socialdemokratiska Spanienkommitté delade då ut påstådda världskommunismens väderkvarnar. Låt oss flygblad vid den presskonferens som anordnades för gemensamt negligera dem och hellre fästa oss vid det Alvarez i Stockholm. Socialdemokraternas ageran- som strängt taget är mycket allvarligare, nämligen att de vid det tillfället motiverades med påståendet att de reaktionen mot den där incidenten i det längsta varit spanska arbetarkommittéerna Comissiones Obreras var påfallande ljum. Någonstans har Ni sagt att Spanien kommunistiska täckorganisationer. Detta visade sig är en parentes av sömn. Det gäller även Sverige fast- senare vara en falsk beskyllning. Händelsen vid press- än i en annan bemärkelse och möjligen med uteslu- konferensen föranledde Lagercrantz att omedelbart och tande av parentesen. Friheten ingår i den svenska fyra dagar innan författaraftonen med Alvarez skulle välfärden med en sådan självklarhet att den ibland äga rum, skriva till kulturborgarrådet Wilhelm Fors- hotar att te sig abstrakt för oss och förlora sin kontur. berg med följande kommentar: Vi behöver Er och Er dikt inte minst för att på nytt 599 konkretisera frihetens värde. [---] Attacken mot Alvarez från visst socialdemokra- tiskt håll ter sig högst förvånande och ytterst beklag- Det var mycket skarpa ord, riktade till den socialdemo- ligt – ja genant. Det är ofattbart att man just på denna kratiska Spanienkommittén, formulerade av en tjänste- kant rör sig med grova kommunistklichéer av samma man på en stor kulturinstitution. Agerandet var modigt slag, som begagnas särskilt i Amerika och här i viss och rakt. Konsekvenserna av stadsantikvariens upp-

598 Brev till kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg från Bo Lagercrantz, 595 Parallellt med denna utställning arrangerade Riksförbundet för 1967-10-12 , Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz bildande konst på stadsmuseet utställningen ”Konst och politik”. personarkiv, Skrivelser: allmänt 1967–1971, Privat. 596 Debatten om Stadsmuseet och Lagercrantz roll för museets verk- 599 Inledningstal av Bo Lagercrantz till författaren Carlos Alvarez vid samhet intensifierades med tiden och kulminerade först i och med Spanienafton på Stockholms stadsmuseum 1967-10-16, Stock- Lagercrantz avgång sommaren 1971. holms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Skrivel- 597 Lagercrantz, 1988, 56. ser: allmänt 1967–1971, Privat. studsighet visade sig snart, men mothuggen skulle trots um fick varken hysa eller ges svängrum åt meningar detta huvudsakligen komma från den andra politiska ens om de hade tillstymmelse till politiska färgningar. sidan, den liberala och högerinriktade borgerligheten. Man kan knappast säga att vår lust att provocera öka- Redan dagen efter Spanienaftonen skrevs ironiskt om de. Framförallt hade vi inte tid med sådant. Vi hade arrangemanget i en artikel i Dagens Nyheter, att nog med att utveckla våra tekniska resurser, med att publiken drack vin i museet efter programmets slut. fullfölja våra basutställningar och med att servera ett Artikel- författaren frågade retoriskt om det var första 601 600 omväxlande utställningsprogram. gången något sådant inträffat i Sverige.

Den sistnämnda reflektionen hade sin speciella poäng. Här framskymtade en situation där Stadsmuseet var på väg till ett publikmässigt och massmedialt genombrott, samtidigt som man var fullt upptaget med att producera utställningar och annan verksamhet. Utställnings- chefen vid museet Hans Eklund, chefen för bibliotek och arkiv Rolf Söderberg och amanuensen Helena Cederström/Friman som var verksamma vid museet vid denna tid, har bekräftat denna beskrivning av situationen. Eklund har sammanfattat arbetssituationen vid museiavdelningen som ”en ständig pågående 602 löpandebandproduktion av nya utställningar”.

De tre medarbetarnas minnesbilder var tydliga när det gäller arbetet: ”Här gällde att arbeta på och producera. Lagercrantz uppmuntrade våra många förslag till nya projekt och lämnade oss därefter stor frihet och själv- ständighet att förverkliga dessa. Mycket lite tid fanns för reflektioner och oro över vilka reaktioner och konsekvenser som utställningarna och de många utåtrikta- de projekten skulle leda till.”603 I efterhand tvingades ändå Lagercrantz inse, att uppståndelsen under och efter Spanienutställningen var inledningen till en period där politiskt konservativa och borgerliga intressen misstänkliggjorde mycket av vad som därefter gjordes Bild 31: ”Ord som piskor”, Affisch till program med bl.a. den av Lagercrantz och Stadsmuseet. I täten för denna kam- spanske författaren Carlos Alvarez 16 oktober 1967. Stock- panj, för vad som närmast framstod som ett maniskt holms stadsmuseums fotoarkiv. ifrågasättande, gick en tidning och journalist, Svenska Dagbladet och dess krönikör Gunnar Unger under sig- Spanienutställningen med det litterära aftonprogram- naturen Sagittarius. Hädanefter skulle många handling- met väckte stor uppmärksamhet också i andra medier ar från Stadsmuseet bevakas av denna signatur i liksom i den meningen att programmet fann en ovan- Svenska Dagbladet. Unger hade utmärkt sig före andra ligt stor publik. Uppmärksamheten ökade av den ofta världskriget för att bevaka de förföljelser mot hetsiga debatt i tidningspressen som följde i utställ- landsflyktiga judar som vissa nazianstuckna ningens spår. Lagercrantz var i detta skede relativt obe- studentpolitiker ägnade sig åt. Han visade då sina kymrad om de politiska förvecklingar och konsekven- sympatier för dessa studenters agerande. Den vägen ser som hans satsning med stadsmuseet skulle kunna blev Unger politisk journalist.604 Kalla krigets 1950-tal utvecklas till. Så här uttryckte han sig långt efteråt i med de i USA besinningslösa förföljelserna av personer den ovan nämnda minnesartikeln om denna tid: som misstänktes för kommunistsympatier, fick också i

Sverige effekter i form av en samhällskonjunktur där Ytterst oförskyllt började vi få rykte om oss att bedri- personer med drag som påminde om McCarthy tilläts va otillbörlig vänsterpropaganda. Några journalister förekomma. Lagercrantz var inte ensam om att vid var möjligen roade och gjorde mesta möjliga av de denna tid tillskriva Unger sådana hönsfjädrar som de hade att bygga på. Vi var själva också lite roade – samtidigt som vi tyckte att denna 601 Lagercrantz, 1988, 56. tendens gav oss en allvarlig tankeställare kring det 602 Intervju med Hans Eklund och Rolf Söderberg 2005-12-20. rådande pryderiet på åsiktsplanet. Privat tycktes det 603 Intervju med Helena Friman 2005-01-26. vara tillåtet att ha åsikter. Men ett respektabelt muse- 604 Gustaf Janson, ”nazismen-alliansen-och socialdemokrater…”, 2013-04-07 http://newsmill.se/artikel/2009/10/17/; Ola Larsmo, 600 ”Ord som piskor för Spaniens sak”, Dagens Nyheter 1966-10- Djävulssonaten – Ur det svenska hatets historia, Bonnier/Stock- 17. holm, 2007. egenskaper. Termen Sagittarius, med romersk härkomst, I samband med högertrafikens genomförande visades betyder bågskytten och hade sannolikt inte valts av en utställningen ”Från Karl XII:s bussar till 10:ans spår- slump som signatur. Träffad av krönikörens fientliga vagn”. Ett projekt med samhällsanknytning var ”Vår pilar berördes Lagercrantz och hans närmaste medar- polis”. betare illa. Sagittarius hade inte sett den kritiserade ut- ställningen, men trots detta avfärdade han den och dess I samarbete med Kulturfonden för Sverige och Finland upphovsmän som kommunistisk propaganda. Denna visades också som sommarutställning ”Från Ålands hav situation hade enligt Lagercrantz kunnat bemästras gan- till Stockholms kaj”. Höstsäsongen inleddes med ”Gub- ska lätt, om det inte hade varit så att krönikörens påstå- bar från Högalid” som utgjordes av en samling enden hade tagits på allvar bland några av museinämn- teckningar av Lars-Gunnar Örtenström. Denna dens ledamöter. Till sin egen förvåning tvingades därför utställning hade vårdpatienter som sin främsta Lagercrantz att därefter återkommande försvara flera målgrupp. Därefter följde ”Vi i bild” som handlade om utställningar i efterhand inför sin egen museinämnd. svenskarna och deras fotografer. Utställningen väckte Detta var inte vad stadsantikvarien hade förväntat sig av ett stort publikt intresse för fotografiet som konstform erfarna politiker. Men stenen var i rullning och började och producerades i samarbete med dåvarande Enskilda ganska omgående att påverka beslutsfattarna, inte bara i banken och med Fotografiska museets vänner som 605 museinämnden, utan också i stadshuset. initiativtagare.

Några av de utställningar som introducerats 1966 fortsatte att visas även under 1967. Exempel på detta var ”Bilder från Blasieholmen” som under 1967 också följ- des av utställningen ”Blasieholmen i stöpsleven”. Den senare utställningen visade den fortsatta planeringen av det nya Blasieholmen. Utställningen ”Stockholms- bränder” fortsatte även detta år liksom den omtalade Spanienutställningen ”Spanien 1936” som gjordes i samarbete med Riksförbundet för Bildande Konst. Den senare visades första gången i december 1966. Under året öppnades konstutställningen ”Stadens insekter” med skulpturer av konstnären Karl-Axel Pehsson, pro- Bild 33: Bo Lagercrantz överlämnar 29 november 1967 en ducerad av Hans Eklund. bok om fotografiets historia till Kerstin Nilsson från Väster- vik – den femtusende besökaren av utställningen ”Vi i bild” på Stockholms stadsmuseum. Utställningen producerades på initiativ av Fotografiska Museets Vänner. Foto: Lennart af Petersens/Stockholms stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet S, sid. 041, F 89705.

Bild 32: Bo Lagercrantz inviger polisutställningen mars–maj

1967. Foto: Lennart af Petersens/ Stockholms stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet S, sid. 046, F 84003. Bild 34: Affisch till utställningen ”Vi i Bild”, Stockholms 605 Lagercrantz, 1988, 56. stadsmuseum 1967. Stockholms stadsmuseums fotoarkiv. Under den senare delen av hösten återupplivades på flera platser utanför Sverige. Redan innan utställ- det föregående årets publika framgångar med ”Jul- ningen skickades ut på turné, hade den fått dramatiska marknad” liksom försöket med ”Barnlekstuga”.606 konsekvenser för museet. Lagercrantz sammanfattade Verksamheten under 1967 hade således en liknande detta flera år efteråt: ”Missljuden kom omgående. Sa- karaktär som året innan med två undantag – pro- gittarius i sällskap med Stig Ahlgren i Veckojournalen grammen hade teman som inte kunde kritiseras för beskyllde oss återigen för kommunistpropaganda [---] att vara politiskt provocerande. Vad som 1967 och skottlossningen fortsatte. Under tiden hade vi en strid de två följande åren ändå orsakade en spektakulär ström av konst- och reklamhistoriskt intresserade som uppmärksamhet var utställningen ”Oktober1917 gladde sig åt det nya perspektiv på den moderna kon- – Ryska revolutionsplakat”. Utställningen produ- stens gryningsskede som utställningen gav. Den ägna- cerades av den av samtida professionella museiak- des också den uppmärksamhet på kultursidorna som 608 törer omvittnat kompetente och idérike chefen för den var värd.” utställningsavdelningen Hans Eklund. Denna utställ- ning genomfördes också som ett samarbete med Arbe- tarrörelsens arkiv och ABF. Eklund hade vid ett besök i Leningrad lyckats komma över en unik samling affischer, flygblad och väggtidningar från revolutionens St. Petersburg 1917. Han skapade utställningen utifrån detta material tillsammans med motsvarande källor från Albert Engström-samlingen på Nationalmuseum, Arbetarrörelsens arkiv samt ett antal unika exemplar ur privata samlingar. I sin helhet gav samlingen en kon- kret bild av det affischkrig som utspelat sig på St. Pe- tersburgs husväggar medan revolutionen ägde rum.

Utställningen öppnades 17 oktober 1967 dryga halvåret före ”Pragvåren” 1968 och samtidigt som 50-årsminnet av oktoberrevolutionen uppmärksammades runt om i världen. I anslutning till utställningen visades de ryska filmerna från revolutionstiden En moder från 1926 och Pansarkryssaren Potemkin från 1925. Under en Sovje- tisk Kulturvecka i Stockholm under första veckan i november 1967, visades en del av utställningsmaterialet i ABF-huset vid Sveavägen i Stockholm. Under denna första tid hann utställningen ses av 1600 personer enligt Stadsmuseets statistik. Den uppmärksamhet som utställningen fick ledde också till ett stort intresse för Bild 35: Affisch till utställningen ”Oktober 1917 – Ryska re- produktionen på flera platser i Sverige, men även volutionsplakat”, Stockholms stadsmuseum, 1967. Stock- utomlands. Detta fick som konsekvens att holms stadsmuseums fotoarkiv. ”Oktober1917 – Ryska revolutionsplakat” turnerade i Sverige under perioden 1968–1969 och avslutningsvis i Finland på Amos Andersson-museet i Helsingfors samt i Hyvinge. Sammanlagt beräknades minst 21 tusen personer ha sett utställningen under hela denna period.607 Den misstänksamhet mot verksamheten som museinämnden börjat visa i samband med Spanienutställningen, tilltog då det stod klart att Oktoberutställningen skulle visas

606 Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1967, Stadskollegiets utlåtanden och memorial, Bihang Nr 34, 1968, Stockholms stadsmuseums arkiv, 26. 607 ”Tillfälliga utställningar 1969”, Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1969, Stadskollegiets utlåtan- den och memorial, Bihang Nr 34, 1970, Stockholms stadsmuseums arkiv. Bild 36: Hans Eklund visar utställningen ”Oktober 1917 – ”Oktober1917 – Ryska revolutionsaffischer” visades på följan- Ryska revolutionsplakat”, 1967. Stockholms stadsmuseum de platser under perioden 1967–1969: Stockholms stadsmuseum, POSE 1535. Foto: Lennart af Petersens/Stockholms Konstfacks bibliotek, Wiiks folkhögskola, Galleri Astley i Köping, Solna stadsbibliotek, Lunds konsthall, Sundsvalls museum, Borås stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet S, sid. 039. stadsteater, Sigtuna Fornhem, Amos Anderssons Konstmuseum i Helsingfors, Hyvinge i Finland. 608 Lagercrantz, 1988, 58. Det var i samband med den offentliga debatt som den Trots detta hade museet under 1966–1967 lyckats an- ryska affischutställningen orsakat, som museinämn- ordna flera betydande utställningar varav många hade dens vice ordförande Eva Remens initierade en dis- klara anknytningar till stockholmsämnen. Programmet kussion om detta vid museinämndens sammanträde i hade genomförts med bidrag utifrån samt genom att 609 november 1967. Remens, som inte själv sett utställ- utställningsmaterial kunnat lånas eller mottas genom ningen, men som läst Sagittarius krönikor om densam- externa stöd. Lagercrantz promemoria redovisade de ma, ifrågasatte det lämpliga i att utställningen visades på utställningar som genomförts och samtidigt presen- stadsmuseet. Hon betraktade de ryska affischerna som terades museets program för tillfälliga utställningar ett tydligt exempel på en ensidig kommunistpropaganda. under 1968. Detta övertygade inte ledamoten Eva Re- Lagercrantz bemötte Remens synpunkter på mens, som vid museinämndens diskussion yrkade att sammanträdet och därmed var konflikten ett faktum, utställningsprogrammet i fortsättningen skulle redovi- som i fortsättningen skulle visa sig få så allvarliga kon- sas i förväg för museinämndens godkännande. Lager- 610 sekvenser för Lagercrantz och Stadsmuseet. Inför crantz svar på denna begäran blev en hänvisning till nämnda möte med museinämnden hade Lagercrantz den instruktion för museinämnden som stadsfullmäk- författat en promemoria där han motiverade sin upp- tige antagit 1960.613 Enligt den hade nämnden rätt att fattning om utställningarnas uppgift. Museets uppgift att delegera beslut om utställningsverksamheten antingen sprida kunskap om Stockholm var odiskutabel, men till ledamot av nämnden eller till chefstjänsteman. Mu- däremot ville Lagercrantz väcka frågan om museet seinämnden hade att ange villkoren för denna delega- också borde ägna sig åt andra utställningar av allmänt tion. Däremot angav inte instruktionen någon rätt till intresse. Hans tyckte själv att detta var angeläget för att förhandsinformation för nämnden av utställningspro- museet skulle kunna skaffa sig en ställning som ”en grammet. aktiv och vital kulturinstitution i stockholmarnas medvetande”.611 Lagercrantz fortsatte sin argumentering med hänvisning till att de större museerna i Stockholm under senare tid uppvisat en tendens till att i tillfälliga utställningar överskrida hävdvunna gränser. Hans slutsats var att dessa satsningar verkat berikande för kulturlivet i staden i dess helhet.612I denna text tecknade han också en bakgrund till förutsättningarna att bedriva en meningsfull utställningsverksamhet sedan museets återöppnande i juli 1965. Villkoren hade enligt Lager- crantz varit hårda beroende på flera omständigheter:

– På grund av ombyggnaden hade museet haft sina egna samlingar helt otillgängliga.

– Staben för utställningsinsatser hade varit starkt otill- räcklig och hårt engagerad i nyinstallationer, omdis- ponering av magasin etc.

– De ekonomiska resurserna för tillfälliga utställning- ar hade varit mycket små.

609 Lagercrantz, 1988, 58; Enligt Lagercrantz fördes denna diskussion vid museinämndens sammanträde 1967-11-07. Ingenting av diskussionen framgår av nämndens protokoll. 610 Museinämndens sammanträde ägde rum den 7 november sålun- Bild 37. ”Sköna stund”, Stockholms stadsmuseums arkiv1937- da tidsmässigt i anslutning till att utställningen avslutats den 5 november. Den offentliga diskussionen i massmedierna pågick 2008, Serie B5, Utställningsrapporter, volym 17 (1969). direkt efter utställningens vernissage 17 oktober och tiden där- förhandsinformation för nämnden av utställningar. efter. Inför museinämndens sammanträde 7 november, hade La- På Stadsmuseet fanns en praxis att stadsantikvarien ut- gercrantz den 1 november författat en promemoria ”P.M. ang. stadsmuseets program för tillfälliga utställningar”, Stockholms arbetade utställningsprogrammet, vilket meddelades museinämnds protokoll den 1967-11-07, bilaga, Stockholms stads museinämnden som anmälningsärende före genomför- museinämnds protokoll 1967–1968, Stockholms stadsmuseums andet av programmet. Beroende på Stadsmuseets väx- arkiv.

611 Lagercrantz 1967-11-01. 613 ”Instruktion för Stockholms stads museinämnd antagen av stads- 612 Lagercrantz syftade här sannolikt på exempel på utställningar och fullmäktige 1960-04-25”, Kommunal författningssamling för experiment från Historiska museet och Moderna museet som ge- Stockholm 1960 utgiven av Stockholms Stadskansli Nr 3, 1960. nomförts under 1967. ande utställningsverksamhet,hade emellertid detta med över Stadsmuseets verksamhet? Var skulle gränsen gå tiden blivit allt svårare att genomföra i praktiken.614 La- mellan de förtroendevaldas respektive tjänstemännens gercrantz ansåg att det var angeläget att gripa tillfällen mandat? Dessa frågor var förvisso inte nya eller ens i flykten för att åstadkomma en bra och intressant verk- unika inom den offentliga sektorn. Det som var nytt var samhet. Om museinämnden ställde alltför höga krav på snarare att problematiken sällan eller förmodligen ald- insyn, skulle det verka hämmande på arbetet. Hittills rig diskuterats i Stockholms museinämnd. Diskussionen hade det inte heller förekommit några invändningar från i denna fråga intensifierades efter en tid då kommunens museinämnden mot denna ordning. För att ytterligare revisorer ifrågasatt Stadsmuseets och stadsantikvariens motivera det olämpliga i en inskränkning av stadsanti- mandat att självständigt fatta beslut om utställningarna. kvariens rörelsefrihet, jämförde Lagercrantz ansvaret Detta ledde till en mycket engagerad och känsloladdad och uppgiften med motsvarande roller för ansvariga ut- konfrontation mellan flera aktörer i Stockholms stad. givare av tidningar eller andra konstnärliga institutions- Dessa successivt ökade motsättningar var en bidragan- chefer. På en tidning skulle alltid finnas en ansvarig de orsak till Lagercrantz avgång efter några år. Sam- utgivare och för exempelvis en teaterchef handlade an- hällsklimatet 1967 var uppskruvat, nervöst och oroligt. svaret om ett konstnärligt ansvar, som chefen hade att ta Radikaliseringen av samhällsvärderingarna var under för varje produktion. Motsvarande förutsättningar bor- stark frammarsch, men skulle inte blomma fullt ut för- de gälla för en museichef, menade Lagercrantz. Denna rän om något år. Men det hårdnande politiska klimatet ståndpunkt fortsatte han att hävda vid flera tillfällen un- märktes klart i de reaktioner på Stadsmuseets satsning- der sin återstående tid som stadsantikvarie. 615 Den in- ar som följde. Händelserna dramatiserades extra av att terna debatt i museinämnden som Eva Remens initierat, chefen för Stadsmuseet så klart och offentligt försvara- ledde i sitt första skede till en kompromiss som innebar de sitt agerande med museet. Här fanns en ovana vid att stadsantikvarien i fortsättningen skulle anmäla nya att en företrädare för en kulturinstitution och ett muse- utställningsprojekt till museinämndens ordförande för um aktivt deltog i en offentlig debatt som handlade om godkännande.616 Detta skedde också under följande år kommunikationen mellan medborgare och makthavare. vilket framgår av museinämndens protokoll för åren Budbäraren för en sådan social process riskerade att 1968–1972. En mycket tydlig konsekvens av diskus- utsättas för kritik från kända och okända håll samt att sionen och beslutet vid novembersammanträdet var, att trampa på flera okända och ömma tår. Det var också stadsantikvarien redovisade planerade tillfälliga utställ- vad som skedde och de potentiella och faktiska motsätt- ningar och program vid samtliga sammanträden som ningar gällande makt och ideologier som fanns i sam- museinämnden genomförde från november 1967 t.o.m. hället, avspeglades i den diskussion som dels utspelades december 1968.617 Frågan om ansvarsfördelningen mel- i det fördolda, men dels också i det offentliga rummet. lan museinämnd och institutionschef avfördes emeller- Under åren 1967–1971, dvs. så länge Lagercrantz satt tid inte från den framtida dagordningen. Tvärtom blev kvar som stadsantikvarie, utvecklades en omfattande, denna fråga föremål för en ännu grundligare penetre- livaktig och utpräglat utåtriktad publikverksamhet på ring, då stadens centrala ledning tog initiativ till en juri- Stadsmuseet. Lagercrantz bestämde sig för en strategi disk utredning. Formellt handlade denna diskussion om som bl.a. byggde på ett så levande samarbete med när- eventuella juridiska oklarheter eller tolkningsalternativ. samhället som möjligt. Det betydde i detta fall Söder- Stadens handläggning av detta ärende formulerades malm med näraliggande områden och förorter. Museets som en juridisk frågeställning om ansvarsfördelningen inriktning som grannskapsmuseum (communitymuse- mellan politiker och tjänstemän. Vad saken i verklighe- um) var tydlig. ten handlade om var istället makt: vem skulle bestämma

614 Utställningarnas antal per år hade på kort tid vuxit från några enstaka utställningar till ett femtontal. Jämför med ovan redovisad besöksstatistik för Stadsmuseet i inledningen av detta kapitel.

615 Jämför analys nedan om ansvarsfördelning på kulturinstitutioner; Lagercrantz, 1988, 58.

616 ”Vid den i anledning av promemorian förda diskussionen under- ströks från nämndens sida, att innan en tillfällig utställning arrangerades borde frågan först ha underställts nämnden eller dess ordförande för godkännande”, Stockholms stads museinämnds protokoll 1967-11-06, § 89, Stockholms stadsmuseums arkiv. 617 Här redovisas de sammanträden för museinämnden efter november 1967 och under hela 1968 då ärenden om planerade tillfälliga utställningar redovisades; Stockholms museinämnds protokoll 1967-12-11, §100; 1968-02-05, §21; 1968-03-04, §31; 1968-03-25, §42; 1968-05-06, §59; 1968-06-19, §76; Brev till museinämndens ledamöter med kompletterande förslag till ut- Bild 38: ”Vi bygger skola”. Fr. v. Bo Lagercrantz och ställning, program och offentliga seminarier för hösten, bilagorna 1 och 2 till museinämndens sammanträde i september, 1968- museinämndens ordförande Wilhelm Forsberg. T.h. 07-17; 1968-10-07, §104; 1968-11-04, §115; 1968-12-09, §144, pedagogen Kjersti Matthis och chefen för skolförvaltningen Stockholms stadsmuseinämnds protokoll 1967–1968, Stockholms stadsmuseums arkiv. Lennart Düsing. Stockholms stadsmuseums arkiv1937- 2008,Serie B Utställningsrapporter, volym 12 (1967-1968).

Det rådande heta samhällsklimatet innebar att medborgarnas engagemang i såväl kultur- som samhällsfrågor var påtagligt växande. Många medborgare kanaliserade sitt vidgade samhällsintresse i nya politiska organisationer främst på vänsterkanten, i byalag, hyresgästor- ganisationer, kommittéer samt organisationer bildade som stöd eller för aktiva protester i nationella eller internationella frågor och konflikter. Exempel på såda- na aktuella och stora frågor var krigen i Vietnam och Kambodja, kampen mot USA-imperalismen, stöd för FNL i Vietnamkriget osv. Inom kulturområdet skedde en markant vitalisering som bl.a. innebar bildandet av många s.k. fria grupper. Amatörgrupper och studiecirk- lar i kultur- och samhällsfrågor ökade också i snabb takt och med ett växande antal deltagare och medlemmar. Allt detta dramatiskt växande kultur- och sam- hällsintresse krävde också offentliga arenor för sitt ut- övande och det var något som några kulturinstitutioner började inse värdet av. 618 Stockholms stadsmuseum Bild 39: Schackspel inför publik på Stockholms stadsmuse- stod i täten för den typen av initiativ och satsningar. ums gård 18 augusti 1969. Foto: G. Fredriksson/ Stockholms Detta manifesterades i att museet öppnades för många stadsmuseums fotoarkiv, Stadsmuseet H, sid. 023, F 93190. av dessa kulturgrupper, kulturutövare, konstnärer, mu- siker, teatergrupper, författare och andra personer och grupper med intresse för opinionsbildande aktiviteter. En viktig målgrupp för satsningen var barnen. Resul- tatet av detta blev flera initiativ med pedagogisk och aktiverande gruppverksamhet för barn på museet liksom en ökad verksamhet i samarbete med skolan.619All denna levande verksamhet medverkade till att stadsmuseet snabbt skapade sig en position som en viktig aktör i Stockholms kulturliv. Museets tydligt signale- rade välkomnande attityd till det spirande samhällsen- gagemanget, blev om inte ett självspelande piano, så dock en vital och kraftfull dynamo för denna energi. Medierna i Stockholm var inte sena att bevaka och för- medla den växande verksamheten på stadsmuseet. Hos politiska organisationer, massmedier och allmänheten manifesterades dock en sprickbildning när det gällde frågan om stadsmuseets nya giv skulle anses bra, ac- ceptabel eller politiskt förkastlig. Två läger – tankekollektiv – utkristalliserades snart i det hörbara offentliga rummet. Det ena som kunde kallas det kulturradikala tankekollektivet var entusiastisk för Stadsmuseets sak. Det andra tankekollektivet av allmänborgerliga och kulturkonservativa såg stadsmuseets och Lagercrantz verksamhet som provocerande och oacceptabel.

Bild 40: Affisch till utställningen ”Än sen då” 1969 på Stock- holms stadsmuseum. Utställningen producerades av arkitektstuderande vid Chalmers. Många program och debatter 618 I Stockholm togs ungefär samtidigt motsvarande initiativ av bl.a. Historiska museet, Nordiska museet och Moderna Museet. anordnades på museet i samband med utställningen. 619 Stockholms stadsmuseum intensifierade sin verksamhet för barn i Stockholms stadsmuseums arkiv. lekverkstaden Hyllan i form av öppna pedagogiska aktiviteter dagtid för de små barnen. För de äldre barnen och skolan ökade museet också sin verksamhet i form av heldagsunder- visning för årskurs 5 om 1600-talets Stockholm, med stads vandring och lunch i Storkyrkoskolan. Undervisningen utformades i samarbete med lärare och Stockholms skolförvaltning.

Så var stämningarna i Sverige vid tiden, då den gamla Gasklockan vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm uppmärksammades av några opinionsbildare och skapade en offentlig diskussion om behovet av en samlingslokal för ungdomen i Stockholm. Rådande tidsanda och en spektakulär samhällshändelse bidrog till den inriktning debatten om Gasklockan tog. Händelsen var den demonstration mot USA:s krig i Vietnam som anordnades av FNL-rörelsen i Sverige i Stockholm i december 1967. Det demonstrationståg som ställde upp på Norra Bantorget för marsch mot den amerikanska ambassaden möttes av polis med hästar, piskor och Bild 41: Bo Lagercrantz och Helena Cederström/Friman i batonger. Demonstrationen slogs ned av polisen och utställningssalen ”Vita havet”, under arbetet med utställningen ”Vi i kollisionen mellan den etablerade samhällsmakten och bild”1967, Stockholms stadsmuseum. den nya generationen blev med denna dramatiska hän-

delse ett faktum. Det var i detta samhällsklimat som Kulturarv som Samhällsmuseum frågan om Gasklockans fortsatta öde uppmärksam- – Rädda Gasklockan mades offentligt. Den offentliga debatt som därmed inleddes, pågick under lång tid och klingade inte av Lagercrantz engagemang för att utveckla Stadsmuseet förrän 1970, då Stockholms stadsfullmäktige slutgiltigt till ett Samhällsmuseum uttrycktes inte bara genom avgjorde frågan genom sitt beslut om rivning av 620 satsningen på den utåtriktade verksamheten, utan också Gasklockan. genom ett arbete för att värna värdefulla kulturmiljöer. Exemplet Hornsgatpuckeln har analyserats för att belysa denna ambition hos Lagercrantz. I det fallet handlade det om ett agerande till försvar av kulturarvet. I det exempel som analyseras i detta avsnitt, handlade det också om ett försvar av kulturarvet, men här lades till en komponent för att göra det möjligt att inte enbart bevara en kulturhistoriskt värdefull miljö, utan att dessutom använda denna för ett nytt samhällsorienterat syfte. Exemplet handlar om den gamla Gasklockan vid Sabbatsbergs sjukhus.

Rädda Gasklockan Frågan om bevarandet av den gamla Gasklockan vid Sabbatsbergs sjukhus, väckte stor uppmärksamhet och engagerade många enskilda, aktionsgrupper, organisationer och institutioner i Stockholm. Utvecklingen av denna fråga hade också stor betydelse för konsekvenserna när det gäller debatten om Stadsmuseet och stadsantikvariens sätt att leda museet. Stadsmuseets och Lagercrantz agerande i denna fråga var också ett uttryck för en strävan att vidga definitionen av museets uppdrag som närmade sig den vision om ett Samhälls- museum som bl.a. författaren Per Wästberg formulerat. Vad var museets roll i samhällsplaneringen Bild 42: Katalogomslaget till informationsbroschyr om pro- och utvecklandet av samhället? Dessa frågor såg jekt Gasklockan, 1967. Stockholms stadsmuseum. Stadsmuseet under Lagercrantz ledarskap som viktiga att diskutera. Museets traditionella roll att värna Gasklockan – rivningsärende eller kulturarvet var inte tillräckligt. Sverige befann sig allaktivitetshus under 1960-talet mitt i en global smältdegel, där Den gamla Gasklockan vid Sabbatsberg, invigd 1885, utvecklingen i världen och dess uppenbara påverkan var Stockholms äldsta bevarade gasklocka, en förbi- på det svenska samhället var omöjligt att blunda för. sedd monumentalbyggnad, som i sin arkitektur spegla- Den svenska välfärden och folkhemsideologin de 1880-talets stolthet över de tekniska framsteg, som utmanades för första gången på allvar av händelser och värderingar som växte sig starka i den värld som fanns utanför landets gränser. 620 Museinämndens sammanträde 1970-02-24, Stockholms stads mu- seinämnds protokoll 1970, Stockholms stadsmuseums arkiv. 623 den då nya gastekniken innebar. Detta var bakgrunden sina vertikala, parvisa fönster i två våningar. till att dåvarande Stockholms stad satsade ambitiöst för att ge Gasklockan en värdig framtoning. Därför utlys- Redan under 1966 upptäckte Lagercrantz Gasklockan tes en arkitekttävling som resulterade i många intres- som ett rivningsärende. I ett yttrande över stadsplanen santa förslag som finns bevarade i gasverkets arkiv. under sommaren samma år, skrev han att Gasklockans Inga av förslagen kom emellertid till utförande. Istället arkitektur var ett argument för att den borde bevaras i uppfördes Gasklockan efter arkitekten P.G.Wermings stadsbilden. Samtidigt föreslog han att man borde un- 621 ritningar. dersöka byggnadens användning för ett nytt ändamål.

Sedan den togs ur drift 1953, hade den lämnats för fä- Inom Stockholms stad fanns, som framgått ovan, in- fot och inte underhållits. Trots detta visade sig bygg- tressen som förespråkade en rivning av Gasklockan. naden vara i förvånansvärt gott skick vid den tekniska En av dessa var den kommunala industriverksstyrelsen besiktning som gjordes då frågan om dess öde aktuali- som i januari 1967 fattade ett beslut med förslag om en serades av kommunen 1966. Anledningen till detta var omedelbar rivning av byggnaden.624 Under våren planerna på en ny trafikled över Klara sjö den s.k. Rå- 1967 upprepade stadsantikvarien sina argument i ett lambsleden. Gasklockan ansågs av kommunens tekni- nytt remissyttrande till byggnadsnämnden,med anled- ker ligga alltför nära den planerade vägsträckan, varför ning av den begäran som fanns om att erhålla rivnings- 622 de förespråkade en rivning av byggnaden. lov. Stockholms gas- och vattenverk kommenterade dessa synpunkter i ett yttrande till byggnadsnämnden I början var detta orsaken till att Gasklockan endast i maj 1967, där man menade att stadsmuseets stånd- betraktades som ett rivningsärende. Undan för undan punkt borde kunna omprövas bl.a. mot bakgrund av växte emellertid frågan till att formuleras som ett pro- att ett bevarande skulle bli ekonomiskt kostsamt och jekt för ett allaktivitets- och kulturhus för Stockholms osäkert mot bakgrund av befintliga stadsplaner för Rå- ungdomar. Lagercrantz sammanfattade hur han mer lambsleden. Verket pekade dessutom på det faktum att eller mindre av en tillfällighet upptäckte byggnadens Stockholm med Värtangasverket fortfarande hade två rang och möjligheter: gasklocksbyggnader av liknande typ som den vid Sab- batsberg.625 Ärendet återfördes därefter under hösten Jag försökte hålla ögonen på den strida floden av 1967 till fastighetskontoret för en intern utredning om rivningsärenden. Flertalet saknade allt intresse. Desto byggnadens framtida öde. Utredningen formulerade två större var risken att vi inte skulle uppmärksamma de alternativa lösningar. Den ena handlade om att göra om viktiga fallen. En dag stötte jag i den bunten på den Gasklockan till samlingslokal alternativt parkerings- gamla gasklockan vid Sabbatsberg. Den beskrevs hus och den andra avsåg en rivning av byggnaden. De som ett banalt fall. Tomten behövdes visserligen inte tjänstemän på fastighetskontoret som var ansvariga för ännu för ett annat ändamål. Men klockan hade varit utredningen argumenterade i sitt förslag till beslut för ur bruk i årtionden. Den hade börjat förfalla och ras- fastighetsnämnden i december 1967 för att Gasklockan risker kunde emotses. Det ansågs bäst att förekomma borde rivas. Vid sitt sammanträde den 12 december sådant.

Jag hajade till, begrundade den gamla gasklockan

som industrihistoriskt monument från den kommunala teknikens gryning. Det var den tio år äldre före- gångaren av Ferdinand Bobergs gasverk vid Värtan.

Jag beslöt mig för en inspektion på platsen och hade 623 Bo Lagercrantz, ”Sju stormiga år”, i Stadsvandringar 11: Stock- turen att även få se det inre av byggnaden. Det var en holms stadsmuseums årsskrift 1988, Stockholms stadsmuseum, hisnande upplevelse. Den väldiga rotundan – avsedd 1988, 59. att ses av ingen eftersom den byggts för att skydda 624 ” […] Då verket sålunda ej kan finna någon som helst användning för byggnaden och den dessutom ligger på mark, som enligt stads- den enorma gasflottören – var underbart skön med planeförslag skall utnyttjas på annat sätt, samt slutligen att fortsatt bevarande skulle innebära stora kostnader, synes det ur stadens

621 Bo Lagercrantz, ”Gasklockan vid Sabbatsbergsområdet vid Tors- och verkets synpunkt riktigast att omgående riva densamma. gatan” (Promemoria), 1968-01-12, Stockholms stadsmuseums Detta blev också Industriverksstyrelsen beslut vid dess sam- arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, Helena Frimans manträde den 19 januari 1967. privata arkiv. Stockholm den 24 januari 1967 N Hainer” ; ”Promemoria betr. En ingående beskrivning i Teknisk Tidskrift år 1885 speglar det gasklocksbyggnad i kvarteret Sabbatsberg tomt 17”, Stockholms intresse som samtiden ägnade detta projekt och även den omsorg stads byggnadsnämnds protokoll 1967-01-30, bilaga 1, Stock- med vilken arbetet utfördes under överinseende av det då unga fö- holms stadsarkiv, Stockholms fastighetskontor, Fastighetskon- retaget Skånska Cementaktiebolaget. Gasklockan vid Sabbatsberg torets diarieförda handlingar, Objekt 1965–1970, Serie F1BA, innebar företagets genombrott i svensk byggenskap. Volym 692. 622 ”Promemoria betr. gasklocksbyggnad i kvarteret Sabbatsberg, 625 ”Betr. Rivningslov för gasklocksbyggnad Kvarteret Sabbatsberg, tomt 17”, Stockholms stads byggnadsnämnds protokoll 1967-01- tomt 17”, Promemoria av Stockholms gas- och vattenverk till 30, bilaga 1, Stockholms stadsarkiv, Stockholms fastighetskontor, Stockholms stads byggnadsnämnd 1967-05-22, Stockholms stads- Fastighetskontorets diarieförda handlingar, Objekt 1965–1970, arkiv, Stockholms fastighetskontor, Fastighetskontorets diarieför- Serie F1BA, Volym 692. da handlingar, Objekt 1965–1970, Serie F1BA, Volym 692. bordlade fastighetsnämnden ärendet.626 Dagen innan för Gasklockans framtida användning.631 I en artikel i hade Gasklockan vid Sabbatsberg för första gången Dagens Nyheter utvecklade arkitektstudenten Christer presenterats som ett ärende för museinämnden. La- Bodén, som i december inlett debatten i massmedierna, 632 gercrantz informerade om fastighetskontorets förslag teknikstudenternas idé om Gasklockan. om rivning och hans egen ståndpunkt, som innebar förslag om bevarande och samtidigt en användning av Arbetsgruppen för Gasklockan vidareutvecklade sitt 627 gasklockan för ungdoms- och programverksamhet. preliminära program under januari, ett förslag presenterades vid den debattutställning på Stadsmuseet som Frågan om Gasklockan hade nu utvecklats till att riv- inleddes i början av februari 1968. Programmet över- ningsalternativet var fullt tänkbart, såvida inte andra al- lämnades därefter som Arbetsgruppens förslag till kul- ternativ kunde hävdas. Det initiativ som togs av Lager- turborgarrådet Wilhelm Forsberg i mitten av februari crantz i den situationen, utgick från den strategi som ri.633Parallellt med denna process arbetade Lagercrantz omnämnts ovan och som handlade om nödvändigheten för att förankra idén för räddning av Gasklockan hos att skapa opinion för den sak som stadsmuseet ville nå viktiga politiska beslutsfattare i staden.634 Han väd- framgång med. Marken var nu beredd för att väcka ett jade också om stöd för Gasklockan hos aktörer inom intresse hos allmänheten för ett sådant kulturprojekt. det privata näringslivet.635 Frågan hade nu blivit intressant för massmedierna. Det innebar att flera artik- Aktion rädda Gasklockan – lar av nyhetskaraktär publicerades i Dagens Nyheter Arbetsgrupp, program, utställning och och Svenska Dagbladet om Gasklockan under tiden före och efter nyåret 1967/1968. Flera debattartiklar debatt till försvar för Gasklockans bevarande förekom också Lagercrantz agerade snabbt och tog dagarna före jul under denna tid förutom ovan nämnda tidningar också 1967 kontakt med några studenter vid tredje årskur- i Expressen, Aftonbladet, Veckojournalen, Arbetaren, sen på Tekniska högskolans arkitektursektion och fick Östersundsposten och Unga Örnars tidning.636 För- dem intresserade att arbeta fram ett byggnadstekniskt förslag för hur gasklockan skulle kunna omvandlas till 631 Bo Lagercrantz, ”Angående Gasklockan på Sabbatsbergsområdet ett allaktivitetshus för ungdomar. En debatt om ären- vid Torsgatan”, 1968-01-12, utgående skrivelser 204/1968, Stock- det i massmedierna inleddes före årsskiftet och fort- holms stads museinämnds protokoll 1967–1968, Stockholms satte under lång tid. Lagercrantz deltog tidigt även på stadsmuseums arkiv. denna arena, inledningsvis med en artikel i 632 Christer Bodén, ”Så vill vi ha Gasklockan”, Svenska Dagbladet, Dagens 1968-01-19. 628 Nyheter. Parallellt med detta hade en Arbetsgrupp 633 ”Utställningsprogram för Stockholms stadsmuseum 1967”, Berät- för Gasklockan vid Sabbatsberg bildats, som omedel- telse över museinämndens verksamhet under år 1968, Stadskolle- bart etablerade en kontakt med Lagercrantz och Stads- giets utlåtanden och memorial, Bihang Nr 34, 1968, Stockholms stadsmuseums arkiv. museet. Arbetsgruppen bestod av olika aktiva yngre Arbetsgruppen för Gasklockan vid Sabbatsberg överlämnade konstnärer och kulturarbetare.629 Genom ett intensivt programförslag till Forsberg vid två tillfällen. Det första var 1968- samarbete utarbetade dessa tre grupperingar i form av 01-12, då Arbetsgruppens förslag befanns i sitt ett preliminärt utkast. Det andra tillfället var i mitten av februari samma år, efter arkitektstudenter, Arbetsgruppen för Gasklockan vid det att debattutställningen om Gasklockan hade öppnats på Stads- Sabbatsberg och Stadsmuseet på mycket kort tid ett museet. Denna gång var Arbetsgruppens program mer definitivt preliminärt förslag till program för skapandet av Al- och genomarbetat. laktivitetshuset Gasklockan som överlämnades till 634 ”Alla aktiviteter ryms i klockan”, Nyhetsartikel om Gasklockan i Dagens Nyheter 1968-01-13; I artikeln omnämns flera besluts- kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg den 12 januari fattare som kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg, socialborgarrå- 1968.630 Samma dag färdigställde Bo Lagercrantz en ny det Sören Carlsson liksom fastighetschefen Carl-Eric Blomquist, stadsantikvarien Bo Lagercrantz och författaren Pär Stolpe med promemoria där han förespråkade en slagkraftig plan sina kommentarer till projektet. Artikeln kompletteras också med en bild på dessa personer stående framför Gasklockan.

626 ”Tjänsteutlåtande angående ifrågasatt rivning av gasklockan på ”Den gamla gasklockan kan bli katedral för kulturdemokrati”. tomten 17 i kvarteret Sabbatsberg (Torsgatan 32)”, Fastighetskon- Nyhetsartikel om Gasklockan i Svenska Dagbladet, 1968-01-13. torets yttrande till fastighetsnämnden 1967-12-06 till dess sam- Samma personer som ovan omnämns även i denna artikel och manträde 1967-12-12, Stockholms stadsarkiv, Stockholms fast- finns också med på den bild som kompletterade texten. Artikeln ighetskontor, Fastighetskontorets diarieförda handlingar, Objekt i Svenska Dagbladet skrevs av Ulf Hård af Segerstad som också 1965–1970, Serie F1BA, Volym 692. var en av medlemmarna i den ovan nämnda Arbetsgruppen för Gasklockan. 627 Bo Lagercrantz, ”Redogörelse för planerad rivning av gasklockan vid Torsgatan”, Stockholms stads museinämnds protokoll 1967- 635 Brev från Bo Lagercrantz till bankdirektören Jan Ekman vid 12-11, § 102, Stockholms stads museinämnds protokoll 1967– Stockholms Enskilda bank 1967-12-21. Med hänvisning till sin 1968, Stockholms stadsmuseums arkiv. promemoria om Gasklockan från 1967-12-21, bad Lagercrantz om Ekmans ekonomiska stöd för räddningen och ombyggnaden 628 Bo Lagercrantz., ”Ett allrum för stockholmarna”, Dagens Nyheter av Gasklockan, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz 1968-01-05 personarkiv, Gasklockan, Helena Frimans privata arkiv. 629 Bo Lagercrantz, ”Redogörelse för planerad rivning av gasklock- 636 Sammanställningen nedan av de publicerade tidningsartiklarna an vid Torsgatan”,§102, 1967-12-21, Stockholms stadsmuseums under december 1967 – februari 1968 ger en bild av stämnings- arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan. läget bland de opinionsbildare som engagerade sig i frågan om 630 Brev till kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg från Arbetsgruppen Gasklockan: Gasklockan vid Sabbatsberg 1968-01-12, Stockholms stadsmuse- Christer Bodén, ”Arkitekturvärde att rädda gasklockan”, Svens- ums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan. ka Dagbladet, 1967-12-21. fattaren Per Wästberg publicerade ett sådant diskus- tet. I Dagens Nyheter den 5 januari 1968 underströk sionsinlägg den 27 december 1967 i Dagens Nyheter. han istället den skriande bristen på lokaler för Stock- Wästberg pekade där ut de möjligheter till användning holms 130 tusen storstadsungdomar. De antikvariska av Gasklockan för teater, offentliga möten, cirkus, kon- synpunkterna för bevarandet av Gasklockan kom inte i serter m.m. som tidigare förekommit i debatten om första hand, utan det var dess möjligheter till ett allrum projektet. Han lyfte också fram förutsättningarna för för stockholmarna som var viktigast: ”Mindre än vad att använda Gasklockan som ett alternativt danspalats den ståtliga byggnaden idag betyder i stadsbilden – el- till Nalen som nyligen lagts ned.637 I ett brev till Lager- ler imorgon kan komma att betyda som välbehövligt crantz dagen efter Wästbergs artikel i Dagens Nyheter komplement till Rålambsledens hotande trafikmaskin från ordföranden i Arbetsgruppen för Gasklockan vid – betyder dåraktigt nog just i dagens speciella konjunk- Sabbatsberg, Pär Stolpe, ifrågasatte denne Wästbergs tur dess överväldigande sköna inresemöjligheter för 638 förslag om Gasklockan som danspalats. Stockholms teaterliv och för de vitala stockholmarna. Ja visst är det en dårskap, eftersom detta sköna rum Skulle Gasklockan omvandlas till ett nytt danspalats aldrig konstruerats för att skådas av någon levande 639 i Stockholm efter Nalen? Lagercrantz var helt klar människa.” över att detta inte var någon huvudfråga för projek- Betecknande för den tidsanda som rådde, fanns en vil- ”Varför inte ett pophus av gamla gasklockan?”, Expressen, ja bland många som engagerade sig i Gasklockan, att 1967-12-21, argumentera för sin ståndpunkt. Detta gällde också de ”Så här ser det ut idag men vilket nöjespalats det kunde bli”, Expressen, 1967-12-27. som var skeptiska eller kritiska till Gasklockans be- Per Wästberg, ”Gasklockan på Sabbatsberg”, Dagens Nyheter, varande. En av dem som öppet ifrågasatte projektet 1967-12-27. med argument var direktören för Stockholms gas- och ”Stadshuspolitiker beser gasklockan”, Dagens Nyheter, 1967- 12-28. vattenverk, Carl-Eric Blomquist. När frågan i början ”Hr Agrenius (h) vill inte bevara gasklockan”, Dagens Nyheter, av januari 1968 hade blivit het och massmedialt dra- 1967-12-30. Kurt Bergengren, ”Gasklockan – ett rum för ungdomen. Ja!”, matisk, fann denne skäl att vända sig direkt till Lager- Aftonbladet, 1967-12-30. crantz med sina synpunkter och sin analys. Det gjorde Bo Lagercrantz, ”Ett allrum för stockholmarna”, Dagens Nyhe- han i form av ett utförligt och argumenterande brev. ter, 1968-01-05. ”Rädda gasklockan vid Sabbatsberg till ungdomshus”, Dagens Blomquist delade i flera avseenden Lagercrantz upp- Nyheter, 1968-01-11. fattning om att byggnaden representerade ett betydande Ulla Bengtsson, ”Vilken pop-klocka, Räddningsaktion idag för arkitektoniskt skönhetsvärde, men ställde sig tveksam Gasklockan”, Expressen, 1968-01-12. RT. (signatur), ”Alla aktiviteter ryms i klockan”, Dagens Nyhe- till ett bevarande med hänvisning till Gasklockans för ter, 1968-01-13. publiken obekväma läge alltför nära den planerade tra- Ulf Hård af Segerstad, ”Den gamla gasklockan kan bli katedral fikleden. Blomquist var å andra sidan inte helt avvisan- för kulturdemokrati”, Svenska Dagbladet, 1968-01-13. Rebecka Tarschys, ”Gör det nu – måla om stan”, Dagens Nyhe- de, utan försäkrade Lagercrantz att han vid ett beslut ter, 1968-01-14. om bevarande skulle verka konstruktivt för byggnadens Kurt Bergengren, ”Ungdomsrummet”, Dagens Nyheter, 1968- 640 01-14. ombyggnation och upprustning. Anna-Lisa(signatur), ”Jukebox i Gasklockan och rum att slåss i”, Dagens Nyheter, 1968-01-17. Så pågick en intensiv arbetsprocess under januari 1968 Oscar Hedlund, ”Jag har ingen kontakt med massan i grått”, Dagens Nyheter, 1968-01-17. med flera engagerade aktörer, varav de övervägande RT (signatur), ”Alla idéer välkomna om Gasklockan”, Dagens flesta som hördes i debatten var tydliga förespråkare Nyheter, 1968-01-18. för Gasklockans bevarande. Arbetsgruppen för Christer Bodén, ”Så vill vi ha Gasklockan!”, Svenska Dagbla- det, 1968-01-19. Gasklockan vid Sabbatsberg hade i mitten av januari ”Retstickan”, Veckojournalen nr.3, 1968. utarbetat ett omfattande arbetsmaterial och program Blickfånget (signatur), ”Rädda Gasklockan åt ungdomen!”, för projektets fördelar och möjligheter. Som framgått Arbetaren nr. 4, 1968. Pär Stolpe, ”Rövarteater som barnlek”, Unga Örnars tidning ovan, meddelade man dessa synpunkter i en skrivelse nr. 1, 1968. till Stockholms kulturborgarråd Wilhelm Forsberg för Folke Löwendahl, ”Konsthall i gasklockan”, Dagens Nyheter, att vinna gehör för sin sak. I skrivelsen underströk 1968-01-27. ”I marginalen”, Svenska Dagbladet, 1968-01-27. man sina önskemål att verksamheten skulle vara helt Eva Vejde, ”Ungdomscentrum i gasklockan”, öppen med avseende på formella institutionella Östersundsposten, 1968-01-30. Rebecka Tarschys, ”Repliker om Gasklockan”, Dagens Nyhe- anknytningar och krav. Viktigt var att öppenhet också ter, 1968-02-01. skulle gälla såväl för de som producerade program Kurt Bergengren, ”Plan för ungdomens stad”, Aftonbladet, som de som utgjorde programmens publik. Med det 1968-02-02.

Kerstin Wickman, ”Fritt fram för gasklockan”, Svenska Slöjd- föreningens tidskrift Form nr. 2, 1968. 639 Bo Lagercrantz, ”Ett allrum för stockholmarna”, Dagens Nyheter, 637 Per Wästberg, ”Gasklockan på Sabbatsberg”, Dagens Nyheter, 1968-01-05. 1967-12-27. 640 Brev till Bo Lagercrantz från direktören för Stockholms Gas- och 638 Brev till Bo Lagercrantz från Pär Stolpe 1967-12-28, Stockholms vattenverk Carl-Eric Blomquist, 1968-01-09, Stockholms stads- stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, museums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. http://libris.kb/se/bib/2783712. senare åsyftade Arbetsgruppen det angelägna i att även gränsöverskridande. Först då kunde man säga att publiken bereddes frihet att ta initiativ för aktiviteter man lyckats hinna upp utvecklingen och kanske ska- 643 som planerades för Gasklockan. Arbetsgruppen ansåg pa något på lång sikt – en utopi i verkligheten! vidare att två bestämda krav måste uppfyllas för verksamheten. Det första handlade om att vad som skapa- Anslaget i Christer Bodéns artikel var att verkligheten des, inte skulle kunna åstadkommas någon annanstans skulle omskapas för en bättre framtid genom ett starkt inom exempelvis ramen för någon av de stora institu- samhällsengagemang och med ett innovativt - helst tionernas program. Det andra kravet var att den publik visionärt tänkande.Tilltron till att förändringar var som regelbundet frekventerade Gasklockan, skulle ges möjliga och dessutom nödvändiga, var stark bland de medbestämmanderätt om verksamhetens målsättning opinionsledande grupper som bl.a. Bodén ingick i. och uttrycksmöjligheter. Hur detta skulle åstadkommas Men enligt dem måste förändringarna komma till stånd med olika typer av inflytandegrupper angavs också i genom det demokratiska arbetssätt som innebar, att Arbetsgruppens skrivelse till Forsberg.641 Samma dag olika förslag först skulle diskuteras i de grupper som som Arbetsgruppen skickade sin skrivelse till kultur- var berörda och engagerade i en fråga. Därefter skulle borgarrådet Forsberg, författade Lagercrantz en ny majoritetsbeslut tas före ett genomförande. I arbetspro- promemoria om Gasklockan. Detta dokument var san- cessen för skapandet av det program för Gasklockan nolikt tänkt som ett strategiskt understöd till Arbets- som presenterades vid debattutställningen på Stadsmu- gruppens skrivelse och torde ha varit avsedd att läsas seet i början av februari 1968, var denna syn på den av de viktiga beslutsfattarna, däribland Forsberg.642 demokratiska förankringen av programmet viktig. Parallellt med detta fortsatte frågan att kontinuerligt Arbets- och diskussionsmöten mellan Arbetsgruppen ges massmedial uppmärksamhet. Ett av debattinläggen och dess s.k. associerade grupp om ett femtiotal skrevs av en arkitektstuderande vid Tekniska Högsko- personer tillsammans med Lagercrantz, stadsmuseet lan, Christer Bodén, som tillika var en av medlem- samt de arkitektstuderande som arbetade med marna i Arbetsgruppen för Gasklockan vid Sabbats- projektets arkitektoniska del, avlöste därför varandra berg. Bodéns artikel publicerades den 19 januari 1968 under januari innan programmet och utställningen var 644 i Dagens Nyheter och hade som rubrik ”Så vill vi ha färdig att presenteras för allmänheten. Gasklockan!”. Bodén avvisade Per Wästbergs idé om Gasklockan som ett nytt danspalats efter Nalen. Istället Gasklockan som kulturpolitisk lyfte han fram projektet som något helt nytt som alter- utmaning nativ till de ”kommunalgrå” ungdomsgårdarna och de Utställningen på Stadsmuseet om Gasklockan besöktes kulturella institutionerna. Artikelförfattaren såg möjlig- av en stor publik. I massmedierna kommenterades ut- heten av Gasklockan som ett ställningen med välvilja i alla tidningar utom i Svens- ka Dagbladet. Ett par dagar innan vernissagen bjöd […] klimatskal, kring ett ungdomssamhälle i minia- stadsantikvarien på en av honom själv tillagad måltid tyr med en brett upplagd verksamhet. M.a.o. skulle i Stadsmuseets lokaler för de arkitektstuderande, som man i den stora öppna delen kunna tänka sig verk- med sitt program för en räddning och ny användning samhet alltifrån boxningsgalor till gästspel av Kung- av Gasklockan hade medverkat till att utställningen liga teatern. I de mer intima lokalerna kunde man sti- kommit till stånd. Enligt Lagercrantz utgjorde detta ar- mulera besökaren med överraskningsmoment i form rangemang ett kort avbrott i arbetet med utställningen av labyrinter, vindlande gångar ev. i olika nivåer, där på museet. Denna, till synes bagatellartade händelse, man kunde finna meditationsrum, stereorum, TV- framställdes kort därefter som en skandal i Dagens Ny- rum, klädutställningar, boutiquefilialer etc. liksom heter. I artikeln uttalade sig museiledamoten Eva Re- caféteria och diskotek. Hela verksamheten kunde dri- vas delvis kommersiellt.[…] 643 Christer Bodén, ”Så vill vi ha Gasklockan”, Dagens Nyheter, 1968-01-19. Man skulle för första gången kunna skapa en al- 644 Arbetsgruppen Gasklockan vid Sabbatsberg, ”Projektet Gasklock- lomfattande verksamhet – en marknad, som kunde an – allaktivitetshuset: Förslag till ombyggnad och använd- rymma allt, och inverka positivt vad gäller över- ning av Gasklockan vid Sabbatsberg”, Stockholm 1968-02-09, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, bryggning av generationsklyftor och konstnärligt Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712.

Förslaget presenterades vid ett möte 1968-02-09 med de till 641 Skrivelse till kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg från Arbets- Gasklockeprojektet associerade aktörerna på stadsmuseet. Som gruppen för Gasklockan vid Sabbatsberg, 1968-01-12. Skrivelsen undertecknare för Arbetsgruppen stod följande personer: ingenjör undertecknades av ordföranden Pär Stolpe samt av ingenjör Sören Sören Brunes, arkitektstuderande Jan Inghe, redaktör Marianne Brunes, arkitektstuderande Jan Inghe, redaktör Marianne Lewin, Levin, psykolog Lennart Spindler, författare Thomas Tidholm, psykolog Lennart Spindler, författare Thomas Tidholm, regissör regissör Thomas Wieslander, koreograf Margareta Åsberg, förfat- Thomas Wieslander och koreograf Margareta Åsberg; Wilhelm tare Pär Stolpe. Forsberg (s), var förutom kulturborgarråd också ordförande i Det associerade tankekollektivet utgjordes av 66 personer vid Stockholms stads museinämnd under perioden 1966–1969. tiden för mötet 1968-02-09. Flera av dessa var kända kulturper- 642 Bo Lagercrantz, ”Gasklockan vid Sabbatsbergsområdet vid Tors- soner med namn som Claes Fellbom, Jan W. Mortenson, Roland gatan”, 1968-01-12, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lager- Hjelte, Sven Stolpe, Bengt Ernryd, Bengt af Klintberg, Pontus crantz personarkiv, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. Hultén, Folke Rabe, Staffan Olzon m.fl. mens om utställningen som museinämnden godkänt satte sin plädering med bibehållen hög svansföring: ”[- vid sitt sammanträde i februari 1968. Mot utställningen --] Att Stadsmuseet driver ett aktivt och vitaliserande om Gasklockan hade hon inget att invända, då hon an- utställningsprogram, omfattande icke enbart rent stock- såg att den var sakligt underbyggd och dessutom hand- holmska ämnen, är essentiellt[---]. Över huvudtaget har lade om Stockholm. Däremot var hon mycket kritisk de senaste dagarnas debatt också på skilda sätt belyst till andra tidigare utställningar som Lagercrantz bar angelägenheten av att Stadsmuseets personella och ansvar för som Spanienutställningen och utställning- ekonomiska resurser snarast upprustas väsentligt[ …] en om ryska revolutionsplakat. Dessa program var Det är en skam att verkschefen skall behöva tigga ihop 648 politiskt färgade och borde inte förekomma på Stock- pengar till verksamheten.” holms stadsmuseum, ansåg Remens. I samma intervju i Dagens Nyheter förklarade Remens: ”[---] att hon Lagercrantz beskrivning av händelsen flera år efteråt ´kraftigt´ påtalat detta i museinämnden och att ´hårda av utställningen om Gasklockan och den efterföljande bandage´ då användes i en frän diskussion. Det slutade uppståndelsen var betydligt mer distanserad än vad med att stadsantikvarien vid nästkommande samman- som framgick av hans kommentar nära i tiden: träde redovisade ett principprogram om tänkbara ut- ställningar, ett program så digert att det borde räcka till Någon dag efter öppnandet hade Dagens Nyheter 645 minst tio år.” löpsedelrubriken ORGIER PÅ STADSMUSEET. I en artikel i tidningen ondgjorde sig Eva Remens över Lagercrantz sparade inte på krutet i sin kommentar till de nattliga suporgier som jag uppgavs ha ställt till Remens uttalande: ”Här kommer en ny inblandning i med. Flaskor skulle ha rullat på de anrika stengol- min verksamhet. Den är oförsynt. Anmärkningarna är ven och allsköns andra otillständigheter antyddes. En helt obefogade. Jag tolererar inte detta. Utställningar- kvällstidning avkrävde mig omgående en närmare na har hyllats av en enig press. Det är blamant att man specifikation på våra orgier. Jag kunde meddela att vill förhindra min frihet att yttra mig och tänka som jag kvällen före utställningens öppnande under själ- en kulturarbetare.”646 I samma tidningsartikel gavs La- va slutspurten bjudit 20-talet teknologer på en egen- gercrantz ett mycket klart stöd i yttranden av två an- händigt komponerad tonfisksallad med Vino Tinto. svariga politiker med stort inflytande, finansborgarrå- Vi hade helt enkelt inte haft tid med några orgier och det Hjalmar Mehr (s) och kulturborgarrådet Wilhelm den lilla vickningen intogs under en kort paus i det Forsberg (s). Mehrs argumentering var tydlig när han nattliga arbetet. Jag avrundade med att önska mig 649 försvarade stadsantikvariens rätt att arrangera utställ- många fler orgier av samma slag. ningar och program av den karaktär som förekommit. Han underströk också värdet av att en förvaltningschef Lagercrantz avfärdande av Eva Remens försök att un- tar ställning i frågor i sina tjänsteskrivelser liksom att dergräva förtroendet för honom som stadsantikvarie tjänstemannen argumenterar för sina åsikter på möten. nära i tid för händelsen, var känsloladdad och säker- Allt detta innan stadsfullmäktige eller andra organ fat- ligen förhastad i stundens ögonblick. Motsvarande tat ståndpunkt. Efter politikernas beslut – tillade Mehr kommentar flera år efteråt var av lätt insedda skäl mer – är det viktigt att tjänstemannen är lojal mot beslut. distanserad, men också elegant. Frågan var om Lager- Han tillade att en sådan lojalitet inte kan avkrävas av crantz förhastade kommentar var kontraproduktivt och kulturpersoner eftersom det vore att kväva deras ytt- bidrog till att undergräva de avsikter för museet som randefrihet. Kulturborgarrådet Forsbergs uttalande var han hade? Med tidens möjlighet till eftertanke konsta- också viktigt sett ur Stadsmuseets synpunkt, eftersom terade Lagercrantz flera år efteråt, att konflikten och det innebar ett försvar för utställningen om Gasklock- ”skandalen” om Gasklockan som utspelades inför öp- an. Dessutom meddelade Forsberg att han avsåg att pen ridå, gjorde Eva Remens outtröttlig.650 Frågan var, föreslå borgarrådsberedningen att tillsätta en vari konflikten bestod, hur den skulle hanteras och vem expertgrupp med uppgift att utreda förutsättningarna som skulle hantera den? Svaret var att ärendet nu defi- för att rädda Gasklockan i enlighet med nitivt förflyttades för ett avgörande till den högsta po- Arbetsgruppens förslag till program.647 Dagen efter litiska nivån i Stockholms stad. Vari konflikten bestod artikeln i Dagens Nyheter hade Lagercrantz skulle snart framstå i klar belysning. Men hur mobiliserat ny energi och andra perspektiv på det positionerade sig det politiska maktfältet innan dess? inträffade i en debattartikel i samma tidning. Han försäkrade att han avsåg fortsätta att driva stads- I Stockholms stad hade vid denna tid de borgerliga museet ungefär som han hittills skött det, vilket bl.a. partierna majoritet i kommunfullmäktige. Den hög- innebar ”flera politiska utställningar i den egendomliga sta politiska positionen innehades av det folkpartistis- mening som i denna debatt lagts i uttrycket”. Han fort- ke finansborgarrådet Per-Olof Hansson. Kopplingen

645 ”Stadsantikvarien avslöjar: ´Orgie´ för 30 kostade 400 kr´”, Da- 648 Bo Lagercrantz, ”Museipolitik och Gasklockan”, Dagens Nyheter, gens Nyheter, 1968-02-24. 1968-02-25. 646 Dagens Nyheter, 1968-02-24. 649 Lagercrantz, 1988, 60–61. 647 Ibid. 650 Lagercrantz, 1988, 61. mellan denne och Eva Remens som vice ordförande i hänt att ett finansborgarråd på ett så anmärkningsvärt 653 museinämnden, men också som vice ordförande i kom- sätt tror sig kunna gripa den centrala makten.” munfullmäktige var uppenbar. Detta blev snart tydligt med Hanssons snabba politiska utspel i slutet av fe- Den liberala kvällstidningen Expressen var ett av de bruari 1968. Vid en kommunfullmäktigedebatt hotade medier som i ett ledarstick försvarade Lagercrantz: Hansson med att dra in Stadsmuseets utställningsanslag om inte stadsantikvarien Bo Finansborgarrådet P-O Hansson (fp) vill förbjuda Lagercrantz omedelbart slutade upp med att för stadsantikvarien och chefen för Stadsmuseet Bo La- stadshuspengar ordna opinionsmöten och utställningar gercrantz att i museet bedriva opinionsbildning för för att försöka rädda gamla Gasklockan på att gamla gasklockan i Stockholm ska bevaras för Torsgatan.651 Uttalandet uppfattades vara så obalanserat ungdomsaktiviteter. Men det är en maktfullkomlig och anmärkningsvärt, att det föranledde tanke att inte cheferna för kommunala förvaltningar sympatireaktioner i form av tidningsartiklar för och institutioner skulle ha frihet att söka skapa opi- Stadsmuseets och Lagercrantz sak.652 Sett i ett kort per- nion för sin uppfattning om vad som ska ske inom spektiv spelade därmed Hanssons oförsiktiga retorik deras verksamhetsområden. Tvärtemot hr Hanssons Lagercrantz i händerna. Fortfarande var dock den poli- uttalande bör givetvis denna frihet gälla innan de för- tiska situationen i ärendet oklar. För Lagercrantz tilltog troendevalda organen fattat sina beslut. Därefter mås- också oron för museets status och framtida legitimitet te självfallet tjänstemännen ställa sig lojala. Hr Hans- 654 hos de politiska beslutsfattarna. Konsekvenserna av son har trampat i klaveret. den massmediala uppmärksamheten av stadsmuseet och Lagercrantz var inte självklart avläsbara. Vilka po- Oppositionsborgarrådet Hjalmar Mehr underströk att litiska effekter skulle debatten leda till? Skulle någon det var viktigt att en förvaltningschef skulle ta klar eller några politiska företrädare försvara Lagercrantz ställning i frågor och dessutom argumentera för sin och stadsmuseets agerande och verksamhet? Frågor- ståndpunkt på möten. Men detta skulle givetvis ske na var fundamentala för museets framtid, speciellt innan stadsfullmäktige eller andra politiska organ fattat mot bakgrund av de knappa ekonomiska villkor som sina beslut. Därefter skulle tjänstemannen vara lojal, så stadsmuseet levde under. När det gällde den utåtriktade i fallet Lagercrantz var saken klar: ”Stadsantikvarien verksamheten som utställningar och annan program- hade inte handlat utanför de ramar som uppdragsgi- verksamhet innebar detta, att de flesta av projekten för- varen Stockholms stad ålagt honom som tjänsteman.” utsatte kommunal finansiering eller samarbeten med 655 Ställd inför den politiska oppositionens och den le- externa aktörer för sitt genomförande. dande liberala kvällstidningens förkastande av sitt hot mot stadsmuseet, reviderade finansborgarrådet Hans- Hur mycket uppmärksamhet av främst negativt slag, son snabbt sin hållning i frågan. En dag efter sin kritik tålde beslutsfattare och andra gynnare av museet? av Lagercrantz och stadsmuseet förklarade Hansson, Fanns en gräns mellan den sfär som omfattade politi- att han inte hade för avsikt att dra in några anslag för ken och vad som sågs som den frihet som kunde reser- museet. Visserligen hade han uttryckt sig vårdslöst, veras för medborgarna i det kulturella fältet? Var gick i men avsikten hade varit att diskutera principfrågan om så fall denna gräns och hur kunde den preciseras? För stadsantikvarie Bo Lagercrantz utställning kring den 656 staden och stadsmuseet handlade det givetvis också om omdiskuterade Gasklockan. gränsen för ansvar mellan den politiska nämnden och dess förvaltning med sin på stadsmuseet främste före- I denna situation, då debatten om Gasklockan förskju- trädare - stadsantikvarien. Här uppdagades en oklarhet tits till Stockholms stads högsta beslutsfattare, hade som blev grogrunden för det ifrågasättande av stads- ett troligt dramaturgiskt scenario kunnat vara, att den museet med dess chef, som tydligt utnyttjades i den ansvarige tjänstemannen för stadsmuseet hade vilat på offentliga debatten av framträdande företrädare för den hanen och avvaktat konsekvenserna av den pågående borgerliga sidan i stadsfullmäktige och stadens högsta offentliga debatten. Lagercrantz gjorde uppenbarligen ledning. Två av socialdemokraternas främsta repre- inte en sådan bedömning av situationen, utan såg istäl- sentanter i stadshuset, oppositionsborgarrådet Hjalmar let möjligheter till framgång för sin och stadsmuseets Mehr och kulturborgarrådet tillika ordföranden i mu- sak genom ett fortsatt offentligt offensivt agerande. seinämnden Wilhelm Forsberg, gick omedelbart till Redan dagen efter finansborgarrådet Hanssons halva motattack mot finansborgarrådet Hansson och försva- massmediala reträtt, gick därför Lagercrantz åter ut i rade Lagercrantz. Forsbergs kommenterade Hanssons angrepp med formuleringar som: ”Hr Hanssons age- 653 ”Stadshusbråk om gasklockan ´Kulturskandal´”, Dagens Nyheter, rande är en skandal i kulturlivet! [---] Det har aldrig 1968-02-23.

651 ”Stadshusbråk om Gasklockan ´Kulturskandal´”, Dagens Nyheter, 654 ”Klavertramp, hr Hansson!”, Expressen, 1968-02-24. 1968-02-23. 655 ”Stadsantikvarien avslöjar: ”Orige för 30 kostade 400 kr.”, Da- 652 Se exempelvis Ledarstick, ”Klavertramp hr Hanson!”, Expressen, gens Nyheter, 1968-02-24. 1968-02-24 och Ledarstick, ”Femte spalten: Fan må som be- 656 ”Hr Hansson (fp): ´Inga kulturanslag prutas´. Stadshusbråk om kant”, Expressen, 1968-02-26. gasklockan”, Svenska Dagbladet, 1968-02-24. massmedierna och krävde att Stadsmuseets personella Journalisten och författaren Gunnar Ohrlander använ- och ekonomiska resurser skulle förstärkas. Han gick de sig också av det uppkomna tillfället, genom att i sin t.o.m. så långt att han förklarade att en sådan åtgärd krönika ironiskt vända på begreppen när det gällde ex- inte kunde vänta ända till nästa verksamhetsår 1969. emplet Gasklockan. Under sin signatur ”Doktor Gor- Stadsantikvarien konstaterade att det var en skam att mander” konstaterade krönikören att det med Hanssons verkschefen skulle behöva tigga ihop pengar till verk- synsätt vore att betrakta som ett förräderi, att ordna en samheten. Lagercrantz fortsatte utmaningen i samma debatt innan myndigheten hade fattat sitt beslut. För artikel, genom att ställa de resurser som beräknades detta skulle ju kunna medföra att myndigheten skulle behövas för Gasklockans upprustning mot det ”priva- börja tvingas rätta sig efter medborgarnas önskemål i ta kyrkotempel” som det frikyrkliga finansborgarrådet stället för tvärtom. Enligt ”Doktor Gormander” skul- Hansson var i stånd att aktivt understödja i Stockholm: le något sådant också strida mot den demokratiska samhällsordning som hyllades i västerlandet. Den dag Per-Olof Hansson vill bygga ett enormt frikyrko- människorna ville vara med och bestämma vore det komplex på spårvägsstallarnas plats. Det är kanske därför också ute med demokratin och hela systemet 660 rimligt att staden upplåter marken om frikyrkofol- skulle falla sönder. ket självt kan klara byggkostnaderna. Men först bör Stockholm ensam satsa 8 miljoner på det sagolika Gasklockan i kulturpolitiskt perspektiv rundtemplet vid Torsgatan [syftar på Gasklockan; Så fortsatte debatten i massmedierna med Gasklockan min anmärkning]. som utgångspunkt och katalysator för samtida strids- frågor. Författaren och kulturjournalisten Kurt Bergen- Det skall bli vår tids kyrka framför andra kyrkor för gren var en av dem som i flera artiklar gav Lagercrantz dagens stockholmare[---]. Utredningen bör påskyn- och Stadsmuseet ett starkt stöd och som hade ambi- das så beslutet kan fattas snabbt och arbetena sättas 657 tionen att diskutera Gasklockan i ett bredare kultur- igång redan till sommaren. politiskt perspektiv. Han konstaterade att Stadsmuseet

Kravet i artikeln om att staden borde satsa åtta miljoner lockade en stor publik till utställningen om Gasklockan på ”rundtemplet på Torsgatan” avsåg Gasklockan och mycket tack vare den reklam som ”borgerliga kavaj- 661 var, tillsammans med den därpå följande metaforen kostymer och dräktkjolar i Stadshuset” bjudit på. syftande på ”Gasklockan som vår tids kyrka”, språkli- Bergengren ville samtidigt rikta uppmärksamheten mot ga ironiska piruetter som var typiska för Lagercrantz. det faktum att Stadsmuseet under Lagercrantz ledar- Hansson bemötte ett par dagar därefter Lagercrantz skap, skötte sin uppgift i linje med en ny kulturpolitik. synpunkter i en utförlig artikel på ledarsidan i Expres- Enligt denna var det angeläget att museet skulle göra sen. Finansborgarrådet betonade hur viktigt det var i viktiga samhällsfrågor synliga för opinion och kritik. det offentliga livet att upprätthålla en klar gränslinje För att det skulle åstadkommas, var museets frihet en mellan politik och förvaltning. För att belysa sin stånd- absolut förutsättning. Kulturens frihet var emellertid punkt använde Hansson en analogihistoria hämtad från inget självändamål, utan hörde direkt samman med den dennes erfarenhet som utredare för totalförsvaret.658 I frihet som alla medborgare i en demokrati hade rätt att ett ledarstick i Aftonbladet dagen efter gavs en ironisk kräva och förvänta sig. Demokratins livsrum var ett kommentar till Hanssons försök till upprättelse av sin öppet samhälle, menade Bergengren, och för att detta heder: skulle förverkligas var det viktigt att information och diskussion inte bara förekom genom tidningar, radio P O Hansson försöker i Expressen (fp) förkla- och televisionen utan också via teatrar, bibliotek, mu- ra sitt klumpiga utfall mot stadsmuseets chef seer och andra utställningslokaler. På motsvarande sätt genom att jämföra sig med försvarsminis- som folkbiblioteken en gång skapats för att utgöra en tern. Om regementscheferna fick fritt fram att tillgång för alla medborgare, skulle också museerna vid offentliga möten i regementslokalerna agi- fungera som ett viktigt medium för information och tera för ÖB:s försvarspolitik skulle försvars- diskussion om samhällsfrågor. Däri fanns den stora de- ministern ”göra processen kort”, säger han. mokratiska utmaningen med den nya kulturpolitiken, Underförstått – det är precis vad jag tänker göra. menade Bergengren: ”MUSEIFRIHETEN, den angår Det var länge sedan vi i svensk politik fick lyssna till alla människor som tillsammans vill forma en upplyst ett så osminkat och samtidigt enfaldigt maktspråk och medveten opinion, som själv tar ställning till frå- 662 659 gor som fritt framställas.” Vad Bergengren därmed som hr Hanssons. implicit efterlyste, var det Samhällsmuseum som bl.a.

660 Gunnar Ohrlander, ”Dagens Gormander: Nya sabotage”, Afton- 657 Bo Lagercrantz, ”Museipolitik och Gasklockan”, Dagens Nyhe- bladet, 1968-03-04. ter, 1968-02-25. 661 Citatets syftning var tydligt riktad mot de två folkpartipolitikerna 658 Per-Olof Hansson, ”Politiserande tjänstemän” (Brev till ledarsi- finansborgarrådet Per-Olof Hansson och vice ordföranden i stads- dan), Expressen, 1968-02-27. fullmäktige tillika museinämnden Eva Remens. 659 Ledarstick, ”P O Hansson (fp)”, Aftonbladet, 1968-02-28. 662 Kurt Bergengren, ”Museets frihet”, Aftonbladet, 1968-03-02. författaren Per Wästberg hade definierat och pekat ut ka nivån i Stockholms stad, fortsatte Arbetsgruppen en vision om. Frågan var om tiden var mogen för en för Gasklockan vid Sabbatsberg sitt arbete för infly- förnyelse av museet? tande över ärendets fortsättning. I ett brev i april till Lagercrantz föreslog Pär Stolpe att utbildningsminis- Gasklockan inför avgörande tern Olof Palme borde uppvaktas: ”En uppvaktning av Palme med anledning av förslaget från januari känns Frågan om Gasklockans öde hade i mars 1968 nått ett aktuell. Jag har en känsla av det skulle vara möjligt stadium som krävde att ärendet drevs till ett avgörande att nysta upp hela frågan från det hållet och att Palme beslut. Den massmediala uppmärksamheten hade varit själv just är den mannen som förstår en idéframställ- omfattande och innebar att man ifrågasatt hur de poli- ning av det slag det rör sig om här. Gasklockeförslaget tiskt ansvariga för Stockholms stad hanterade ärendet. innehåller ju faktiskt, som Pontus Hultén påpekade, ett rent social-politiskt element, som borde falla Palme Under hela mars månad fortsatte också massmedier- i smaken.” 665 Någon uppvaktning av Palme i denna nas intresse för Gasklockan med debatter bl.a. i TV fråga blev förmodligen aldrig av, men Arbetsgruppen mellan politikern Eva Remens och tjänstemannen La- arbetade oförtrutet vidare. Gruppen hade uppfattat sig- gercrantz.663 Situationen var svår med en öppen kon- nalerna från stadshuset om en expertgrupp som med all flikt mellan den politiska borgerliga majoriteten och sannolikhet skulle ges uppdraget att utreda Gasklock- dess socialdemokratiska opposition. I centrum för ans vidare öde. Arbetsgruppen såg som en möjlighet att uppmärksamheten fanns också en ledande tjänste- kunna påverka genom att låta sig representeras i den- man på Stadsmuseet som inte uppfattades visa tillbör- na utredningsgrupp. I detta syfte tillskrev man därför lig respekt för sin huvudmans tolkning av situationen. i maj kulturborgarrådet Forsberg med en begäran om Krisen tillspetsades av det faktum att massmedierna att Arbetsgruppens ordförande Pär Stolpe skulle ingå syntes till övervägande del ta Stadsmuseets och stads- i den expertgrupp som skulle tillsättas. Strategiskt tog antikvariens parti. Sett ur de tankekollektivs perspek- man sig friheten att förorda sin egen representant som tiv som representerade den dominerande makten, be- antingen adjungerad eller som utredningens sekretera- hövdes tid för rådrum för att hantera det dilemma som re.666 Stadskollegiet som därefter sammanträdde i juni vuxit fram. Hur agera när okontrollerbara faktorer som 1968 tog emellertid ingen notis om Arbetsgruppens medborgaropinioner och oppositionella kommunala framställning. Till detta sammanträde hade istället det tjänstemän förekom? Lösningen blev den klassiska, att kritiserade finansborgarrådet Hansson enats med kul- tillsätta en utredning. Förfarandet, sammansättningen turborgarrådet Forsberg om ett gemensamt förslag till av och direktiven för utredningen följde också ett av utredningsuppdrag, som i sitt innehåll sammanföll med tradition och beprövad erfarenhet bekant mönster. Ini- den ovan nämnda promemorian från Mehr/Forsberg. tiativet till utredningen som skulle belysa Gasklockans 667 Expertgruppen skulle bestå av vardera en tjänste- framtida öde, togs av de båda socialdemokratiska bor- mannarepresentant från de kommunala nämnder som garråden Hjalmar Mehr och Wilhelm Forsberg i början omnämnts i Mehrs och Forsbergs förslag från april. av april 1968. I en promemoria föreslog de att borgar- För museinämnden innebar detta att man hade att utse rådens tjänstemannakansli – stadskollegiet - borde till- en representant i expertgruppen från Stadsmuseet. Vid sätta en expertgrupp med uppgift att utreda frågan om nämndens sista möte före sommaruppehållet i juni ut- Gasklockan. Expertgruppen skulle bestå av sakkunni- sågs följdriktigt stadsantikvarien som museinämndens 668 ga tjänstemän från respektive stadsbyggnadskontoret, representant i expertgruppen. fastighetskontoret, kammarkontoret, barnavårdsförvalt- ningen, kulturdelegationens kansli och Stadsmuseet. Expertgruppens förslag Borgarråden berömde det arbete och program som Ar- Expertgruppens uppdrag var att utreda de stadsplane- betsgruppen för Gasklockan liksom arkitektstudenterna mässiga och tekniska förutsättningarna, beräkna kost- hade presterat för att belysa ärendet. Mehr och Fors- nader för investeringar och drift för olika alternativ, berg underströk att deras arbete var unikt och beund- samt att ge förslag på hur en ev. verksamhet skulle ransvärt, men trots detta kunde det inte utan översyn läggas till grund för ett kommunalt beslut. Därför var 665 Brev till Bo Lagercrantz från ordföranden i Arbetsgruppen för 664 en utredning av en expertgrupp nödvändig. Gasklockan Pär Stolpe, april 1968, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. Parallellt med beslutsprocessen på den högsta politis- 666 Brev till kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg från Arbetsgruppen för Gasklockan vid Sabbatsberg, maj 1968, Stockholms stadsmu-

663 ”P O Hansson-Lagercrantz grälar vidare – men ej i TV”, Expres- seums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, sen, 1968-03-02. http://libris.kb.se/bib/2783712. 664 Hjalmar Mehr och Wilhelm Forsberg, ”Promemoria angående till- 667 Protokoll från stadskollegiets sammanträde 1968-06-12 (§9), sättande av ett expertutskott för utredning av frågan om den fram- Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, tida användningen av gasklockan vid Sabbatsberg, april 1968”, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, 668 Museinämndens sammanträde 1968-06-19, Stockholms stads Gasklockan, Helena Frimans privata arkiv. museinämnds protokoll 1987–1988, Stockholms stadsmuseums arkiv. kunna utformas. I direktiven angavs också specifikt att farande positivt inställd i samma fråga.674 Den på ytan byggnadsnämndens representant skulle vara gruppens rådande oenigheten torde verksamt ha försenat ett av- sekreterare.669 Utredningen hade också möjligheter att görande i frågan. För att undvika en låsning av ärendet, till sig adjungera personer med kompetens som ansågs beslöt därför stadskollegiet i maj 1969 att remittera relevant för uppdraget. Det skedde också bl.a. gällande expertgruppens förslag till de kommunala nämnder- Pär Stolpe som av expertgruppen gavs det specifika na för yttrande.675 Därmed stod det klart att något uppdraget att ”utreda innebörden av ´allaktivitetshus´ ställningstagande i stadskollegiet inte skulle kunna och dokumentera kända exempel på sådana”.670 Utred- göras förrän i mitten av hösten 1969. Därefter skulle ningsarbetet startade reellt efter sommaruppehållet i det slutgiltiga beslutet kunna tas av kommunens hög- september 1968 och dess resultat presenterades först i sta beslutande organ stadsfullmäktige först efter nyår mars nästkommande år.671 Redan från början stod det 1970. Tiden för nödigt rådrum hade alltså sträckts ut ganska klart att gruppen visserligen var överens om ytterligare. det arkitektoniska värdet hos Gasklockan och att byggnaden därmed var värd att bevara. Däremot fanns en Gasklockans politiska avgörande påtaglig oenighet i expertgruppen om vad som kunde Museinämnden hade att behandla ärendet som remiss vara en lämplig användning av byggnaden. De teknis- redan vid sitt sista sammanträde före sommaruppehål- ka och ekonomiska synpunkterna fick en klar övervikt let i juni.676 Stadsantikvarien hade gjort ett ambitiöst i gruppen, men trots det, presenterade man i sitt slut- tjänstemannautlåtande som starkt förordade bevarandet förslag som ett av tre alternativ den idé för Gasklockan av Gasklockan och samtidigt dess omgestaltning till ett som i sina väsentliga avseenden byggde på Lagercrantz allaktivitetshus.677 Typiskt för Lagercrantz ofta mycket och Arbetsgruppen för Gasklockans ursprungsförslag. underfundiga sätt att redovisa sina argument, var föl- Något enigt förslag om vad Gasklockan borde använ- jande passus i utlåtandet som var direkt riktad mot an- das till lyckades emellertid inte expertgruppen pre- svariga politiker, men även mot medlemmarna av ex- stera. Därtill var således oenigheten i gruppen alltför pertgruppen för utredning av Gasklockan: stor.672 När tiden var mogen för ett avgörande beslut utnyttjades förmodligen denna omständighet av de Ett problem då det gäller ställningstagandet till politiker som var emot idén om att göra Gasklockan till Gasklockans bevarande utgörs emellertid av det för- ett allaktivitetshus. hållande att den intensiva debatten ännu inte utmyn- nat i principiella ställningstaganden från sakkunniga Det hade förflutit lång tid sedan opinionen för instanser och myndigheter. Stor uppmärksamhet äg- Gasklockan som allaktivitetshus var som hetast under nas emellertid frågan för närvarande av skilda organ vintern 1968. Arbetsgruppen för Gasklockan med sin och utredningar som Arbetsgruppen för glesbygds- ordförande Pär Stolpe, var emellertid fortfarande aktiv. frågor, Bygglagsutredningen, Folkets Husförening- Den kommunala hanteringen av ärendet var segsliten. arnas riksorganisation, Kulturrådet, 1965 års mu- Finansborgarrådet Hansson var efter expertgruppens sei- och utställningssakkunniga, Servicekommittén, förslag i mars 1969 fortsatt negativ till tanken på ett Utredningen rörande statens ekonomiska stöd till alla 673 allaktivitetshus. Oppositionsrådet Forsberg var fort- samlingslokaler. Kontakt har etablerats mellan dessa 678 organ och utredningar.

669 Direktivet att sekreteraren i expertgruppen skulle komma från byggnadsnämnden var säkerligen strategiskt betingat. Genom diskret och förtäckt ironi, kritiserade stadsanti- 670 Minnesanteckningar från sammanträde med Arbetsgruppen för kvarien här de politiskt ansvariga i Stockholms stad Gasklockan, 1968-09-09, Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lagercrantz personarkiv, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. 674 ”Gasklockans öde avgörs i oktober. Delade meningar”, Svenska Dagbladet, 1969-05-03;”Kulturborgarrådet Wilhelm Forsberg (s)

671 Thomas Atmer, ”Om Gasklockan: Promemoria till arbetsgrup- rapporteras dock vara mycket välvilligt inställd till allaktivitets- pen”, 1968-09-02; ”Minnesanteckningar från sammanträde med förslaget.”. Arbetsgruppen för Gasklockan” [expertutredningen; min kommentar], 1968-09-09; ”Minnesanteckningar från sammanträde 675 ”Gasklockans öde avgörs i oktober. Delade meningar”, Svens- med Arbetsgruppen för Gasklockan”, 1968-10-22; Första utkast ka Dagbladet, 1969-05-03;” Borgarråden Forsberg och Hansson till redovisning från Arbetsgruppen för Gasklockan inkom till kommer på måndag att föreslå att utredningen skickas på remiss Stockholms stadsmuseum 1968-11-11;” Minnesanteckningar från till berörda facknämnder. Svaren skall vara redovisade senast 30 sammanträde i arbetsgruppen för Gasklockan”, 1968-11-12; Art- juni.”. hur Löwe: ”Promemoria angående kostnader för upprustning av 676 Museinämndens sista sammanträde före sommaruppehållet var gasklockebyggnaden vid Sabbatsberg”(utredning utförd av fastig- 1969-06-23. hetskontoret på expertgruppens begäran), 1968-11-25, Alla dessa 677 Bo Lagercrantz, ”Tjänsteutlåtande med anledning av expertutred- dokument finns i Stockholms stadsmuseums arkiv, Bo Lager- ningen kring frågan om bevarandet av gasklockan vid Sabbats- crantz personarkiv, Gasklockan, http://libris.kb.se/bib/2783712. berg”, 1969-06-16, bilaga till museinämndens protokoll 1969-09- 672 Lagercrantz, 1988, 61. 08, Stockholms stadsmuseums arkiv. 673 ”Gasklockans öde avgörs i oktober. Delade meningar”, Svenska 678 Bo Lagercrantz, Tjänsteutlåtande med anledning av expertutred- Dagbladet, 1969-05-03;” Finansborgarrådet P-O Hansson (fp) ningen kring frågan om bevarandet av gasklockan vid Sabbats- tror inte alls på aktivitetsidén. Det har blivit ett slagord. Vissa ele- berg, 1969-06-19, bilaga 3 till museinämndens protokoll 1969-09- ment i debatten skall vi ta vara på, men det blir inget experiment i 08, Stockholms stads museinämnds protokoll 1969, Stockholms det här formatet, säger Hr Hansson.”. stadsmuseums arkiv. som ännu inte hade tagit någon principiell ställning som anförare. Men vad hade hänt med den socialdemo- i sakfrågan, trots att ärendet varit en följetong i den kratiske ordföranden Wilhelm Forsberg och hans ide- kommunala administrationen under tre år. De politiskt ologiska sympatisörer i samma nämnd? Hur förklara ansvariga betydde i detta fall inte bara borgarråden i deras undfallenhet i frågan? stadshuset utan också ledamöterna i Lagercrantz när- maste politiska instans, museinämnden. För att ytter- Under oktober 1969 fanns fortfarande lite liv i den de- ligare understryka sitt missnöje gjorde han medvetet batt som tidigare hade varit så intensiv. P-O Hansson uppräkningen av statliga och andra betydelsefulla ut- avvisade bevarandet av Gasklockan i två artiklar i Da- redningar som pågick parallellt med Stockholms stads gens Nyheter. Finansborgarrådets främsta argument expertutredning i samma fråga. Budskapet var under- var projektets kostnader.681 Wilhelm Forsberg bemötte förstått att andra och viktiga samhällsinstanser och Hanssons första artikel, men hettan i kulturborgarrå- organisationer fäste större vikt vid Gasklockans öde dets argumentering var inte lika intensiv som tidiga- än vad ansvariga inom Stockholms stad gjorde. Bor- re.682 En av förklaringarna till att frågan redan tyck- de inte detta faktum stämma de ansvariga till efterrät- tes avgjord, kan ha varit ett annat stort projekt under telse, kunde man läsa i Lagercrantz undertext. Tvek- denna period som pågick parallellt med Gasklockan i samheten och oenigheten i museinämnden var också Stockholm, nämligen planeringen av Kulturhuset vid uppenbar vid dess junisammanträde, där oppositionen Sergels torg.683 Idén med ett nytt Kulturhus i Stock- mot Gasklockan i nämnden anförda av folkpartiets holm väcktes redan i mitten av 1950-talet. 1965 hade Eva Remens, ledde till att ärendet bordlades.679 Frågan planerna aktualiserats i samband med de nya möjlig- behandlades på nytt vid museinämndens sammanträ- heter som öppnats i och med den omfattande sanering- de i september. Men inte heller då vågade politikerna en av Stockholms innerstad. Samma år utlyste också ta klar ställning i sakfrågan. Efter en frustrerad och Stockholms stad en arkitekttävling om utformning- matt diskussion blev beslutet att överlämna stadsanti- en av ett nytt Kulturhus vid det nya Sergels torg. Det kvariens yttrande till stadskollegiet med följande till- segrande förslaget kom från Peter Celsing, som ock- läggskommentar: ”Museinämnden anser, att det ur så fick stadens uppdrag att utforma byggnaden. Med stadshistorisk synpunkt utan tvekan vore intressant detta inleddes en minst lika omfattande och dramatisk och värdefullt om stadsplanemässiga och ekonomiska process som i fallet Gasklockan. Frågan om Kultur- möjligheter funnes att restaurera och bevara gasklock- huset handlade precis som i fallet Gasklockan om de- an. Vilken roll den i så fall skulle komma att spela vid mokratins och kulturpolitikens uttolkning. Varför been samlad bedömning av stadens tillgång och behov hövdes ett Kulturhus och hur skulle det utifrån denna av samlings- och kulturutrymmen saknar dock musei- utgångspunkt utformas? Motsvarande frågeställning nämnden möjligheter att uttala sig om. De redovisade hade ju väckts och livligt diskuterats i fallet Gasklock- kostnaderna torde ej heller ge museinämnden tillräck- an. Diskussionen om Kulturhuset blev lika intensiv, ligt underlag för ekonomisk avvägning och bedöm- dramatisk och avspeglade också tydligt konflikterna ning från de synpunkter nämnden har att företräda.”680 kring den nya kulturpolitiken som rådde under det sena Museinämndens kommentar avspeglade dess ovilja 1960-talet. Men det fanns en viktig skillnad mellan de att ta definitiv och tydlig ställning för ett bevaran- två projekten som handlade om vem och hur respektive de av Gasklockan. Därmed visade museinämnden att idéer hade initierats. När det gällde Kulturhuset ingick man valt att avstå från att ge stöd till stadsantikvarien projektet i ett sammanhang som kunde uppfattas som för ett förverkligande av allaktivitetshuset Gasklock- identifierbart och förenligt med den nya kulturpolitik an. Frågan var med detta också avgjord i praktiken för som skulle implementeras med arbetarrörelsen som ini- Stockholms stad. Efter den under tre år mycket omfat- tiativtagare och beskyddare. Idén om Gasklockan re- tande belysningen av olika alternativ, kostnader och presenterade däremot en väsensskild tankestil. I det fal- möjligheter drog den för Stadsmuseet närmast ansvari- let handlade det om en ny politisk rörelse, som för den ga nämnden således den slutsats om Gasklockan som etablerade socialdemokratin var främmande. kan sammanfattas på följande sätt: Man såg inte att det fanns stadsplanemässiga och ekonomiska möjligheter Vad handlade egentligen föreställningen om ett allak- att restaurera Gasklockan och inte heller att det var tivitetshus om? Frågan berörde i grunden demokra- dess sak att bedöma behovet av samlings- och kulturlo- tins dilemma: borde medborgarna kunna representera kaler i stort i Stockholm. Det stod klart att denna upp- sig själva dvs. genom direkt demokrati, eller krävde fattning från första början företräddes av de borgerliga representanterna i museinämnden, med Eva Remens 681 P-O Hansson, ”Gasklockan lutar, Dagens Nyheter, 1969-09-25; P-O Hansson, ”Gasklockan lutar ändå mer”, Dagens Nyheter,

679 Museinämndens sammanträde 1968-06-23, Stockholms stads 1969-10-17. museinämnds protokoll 1967–1968, Stockholms stadsmuseums 682 Wilhelm Forsberg, ”Gasklockan får inte falla”, Dagens Nyheter, arkiv. 1969-10-09. 680 Museinämndens sammanträde 1968-09-08, § 75 om bevarandet 683 Se exempelvis: Sima Pakjoo: Läsesalongen i Kulturhuset: ett av Gasklockan vid Sabbatsberg, Stockholms stads museinämnds kvartsekel i samtidens Stockholm, magisteruppsats vid biblioteks- protokoll 1987–1988, Stockholms stadsmuseums arkiv. högskolan i Borås, 1996. demokratin medborgarrepresentation via ombud för Stolpe hävdade således att allaktivitetstanken uppfat- att fungera dvs. genom representativ demokrati? Häri tades som något farligt inte bara bland de borgerliga fanns fröet till den förvirring som rådde mellan olika politikerna i Stockholms stadshus, utan också bland intressegrupper: få i de etablerade tankekollektiven övriga borgarråd och politiker med andra ideologiska med maktpositioner, förstod innebörden av den sam- hemvister. Likaså fanns tjänstemän i förvaltningen med hällsförändring som var i rörelse och vars uttolkare och betydande inflytande, som delade politikernas bedöm- språkrör var några radikala och stridbara ungdomar. ningar och känslor i denna fråga, enligt Stolpe. Den Deras röster riktades mot ett etablerat samhälle med tankestil som dominerade i Stockholms stad och som dess maktelit. I fallen Gasklockan och Kulturhuset re- spände över alla partigränser och kanske också till det presenterades makten av politikerna och den styrande ledande skiktet av mot huvudmannen lojala tjänstemän, administrationen i Stockholms stad, medan den oppo- innebar således ur Stolpes perspektiv – att medlem- sitionella rörelsen hade företrädare hos främst Arbets- marna av dessa tankekollektiv helt enkelt inte förstod gruppen för Gasklockan vid Sabbatsberg och dess avsikten och de möjligheter som de nya idéerna med associerade medlemmar. Flera av dessa företrädare för allaktivitetshus hade potential att skapa. Häri fanns en Gasklockans bevarande och innovativa användning möjlig förklaring till att inga klartecken ännu getts av som allaktivitetshus var kulturarbetare, forskare och de med beslutsmandat rustade politikerna till att ge- välutbildade medborgare. Några av dem hade erövrat nomföra projekt gasklockan. Frågan kunde också stäl- aktningsvärda positioner i samhällshierarkin. las om Gasklockan egentligen fyllde några behov som inte skulle tillgodoses med Kulturhusets Som tydligt framgått tog Lagercrantz tidigt ställning genomförande. Kritikerna till Gasklockan hävdade för de oppositionella och detta utgjorde en provokation även att byggnadens lokalisering var olämplig och mot makthavarana i Stockholms stad. Av dessa uppfat- alltför perifer för att passa ett publikt syfte. Dessutom tades han därför som illojal mot uppdragsgivaren i sitt låg Gasklockan alltför nära den planerade trafikleden agerande. När det gäller projekt Kulturhuset, bars detta och den för buller speciellt känsliga miljön vid tidigt upp av tongivande politiker som det socialdemo- Sabbatsbergs sjukhus. Dessa kritiska argument mot kratiska borgarrådet Hjalmar Mehr. Den dominerande Gasklockan och som i sak var rimliga, användes främst synen inom den stockholmska socialdemokratin var att av de borgerliga företrädarna i stadshuset anförda av etablerandet av Kulturhuset utgjorde ett nyckelprojekt finansborgarrådet Per- Olof Hansson, men också av för räddningen och implementeringen av en ny kul- Eva Remens. turpolitik. Projektet Gasklockan uppfattades däremot som en främmande fågel inom det ledande arbetarpar- Omständigheter sammantagna: allaktivitetstanken upp- tiet. För vad innebar ”allaktivitet”? Begreppet var för fattad som något främmande, stadsantikvariens utstick- nytt och odefinierat för att förstås av flertalet i de sam- ande agerande, ett Kulturhus under vardande liksom de hällsstyrande tankekollektiven som var vana vid att sistnämnda argumenten torde ha bidragit till att den so- politiska beslut och villkor skulle kunna kontrolleras i cialdemokratiska oppositionen inte fann skäl att på all- detaljer. Allaktivitetstanken misstänkliggjordes också var ta strid för Gasklockan. Denna politiska bedömning politiskt som framgick av följande massmediala debatt- avspeglades i museinämndens tilläggskommentar till inlägg av ordföranden i Arbetsgruppen för Gasklockan stadsantikvariens fortsatt engagerade tjänstemannaut- Pär Stolpe, ett av flera exempel som fortfarande före- låtande vid septembersammanträdet 1969. Debatten kom under hösten 1969: fortsatte visserligen en tid såväl internt som massmedialt under hösten, men pendeln svängde alltmer över till Det låter bra när Hansson talar om ´det diffusa något Per-Olof Hanssons ståndpunkt. Övervikten för rivning- som kallas allaktivitet´, men man skall inte låta sig en av Gasklockan var bara två röster, men hade ärendet luras. Han vet mycket väl vad det är. Allaktivitetstan- fortfarande uppfattats vara värt en politisk strid, hade ken strider mot hans politiska uppfattning och den är rimligen räddningsalternativet med allaktivitetshuset som bekant liberal. Vilket inte alls hindrar att prak- Gasklockan vunnit vid stadsfullmäktiges omröstning tiskt taget varje borgarråd, partigrupp och förvaltning i februari 1970.685 Lagercrantz konstaterande flera år står på Hanssons sida mot allmänheten i fråga om efteråt kan innehålla delar av sanningen av händelseut- hus för alla. Allaktivitet är farligt och ska bekämpas. vecklingen: Främst därför att allaktivitetstanken har utvecklats till en för många människor fattbar idé om gemen- Kulturhuset var Hjalmar Mehrs kungstanke. Dröm- 684 skap och samarbete över gruppgränserna. men att ge kulturen ett starkt fäste mitt i city som samtidigt skulle balansera kommersialismen. Ändå valde socialdemokraterna att satsa på gasklockan. Men jag tvivlar ännu idag på deras uppriktighet. De

684 Pär Stolpe, ”Borgarrådskultur åt alla?”, Dagens Nyheter, 1969-10- 685 Stockholms stadsfullmäktiges beslut om rivning av Gasklock- 09; Artikeln riktade i första hand kritik mot finansborgarrådet P-O an vid sammanträde i februari 1970, Stockholms stadsarkiv, SE/ Hansson, men också mot vad Stolpe uppfattade som den maktbä- SSA/566b, Kommunstyrelsen/Stadskansliet, 1970, Stadsfullmäk- rande administrationen inom Stockholms stad. tiges protokoll A1:A, Volym 51.

visste ju att de röstmässigt befann sig i underläge. Att döma av tidningsreferaten blev den avgörande debatten mest en uppvisning för galleriet. Från borgerligt håll avfärdades allaktivitetstanken som anarkistiska flummigheter. Det väldiga rummets företräden kom inte alls till synes. Partipiskningen fungerade och voteringen fällde gasklockan med två rösters över- 686 vikt.

Striden om Gasklockan och allaktivitetshuset vid Sab- batsberg var definitivt över i februari 1970. Dess öde hade redan på sensommaren 1969 förutsetts av Svenska Bild 43: Fyra stadsantikvarier på Stockholms stadsmuseum, Dagbladets signatur Werp i ett visionärt epos: luciadagen 1972. Fr. v. Tord O:son Nordberg, Bo Lagercrantz, Gösta Selling och Harald Hvarfner. Foto: Lennart af Peter- sen/Stockholms stadsmuseums arkiv, Ordningsnummer Fa 43267, Fa 1144. Klocka som tystnat

Ett hölje till klocka utan gas.

En sekelskiftestida brun rotunda med tegelornament från tak till bas.

En tyst moské, ett avlagt annorlunda.

Den cirkusen får inte slås i kras,

Låt oss dess nya ändamål begrunda,

Vid Sabbatsberg skall nya tider stunda, sa` antikvarien med kulturellt emfas. Bild 44: Bo Lagercrantz läsande på rygg i bekväm ställning, Östervik, Lidingö. Tid: ej känd (sannolikt 1965–1971). Privat, Men klockans fan-club skulle bli besviken. Lotta Lagercrantz.

Ge katten, Lagercrantz, i politiken,

Ljöd varningen från stadens tyranni.

Nu undrar sakens främjare i tystnad:

Vad vill man ge oss för vår gasklockslystnad?

Ett glammande kulturhus? Eller tji?

687 WERP

686 Lagercrantz, 1988, 62. 687 Signaturen WERP, ”Klocka som tystnat”, Svenska Dagbladet, 1969-08-12. KÄLLOR OCH LITTERATUR

Otryckta källor teyttranden 1964-1971.

Arbetarrörelsens arkiv Bo Lagercrantz personarkiv (i Stockholms stadsmuseums arkiv) Gunnar Svenssons personarkiv Arkivet är ej förtecknat! Den återgivna ordningen (i Arbetarrörelsens arkiv); speglar arkivet vid besök i oktober 2004. Källhand- lingarnas boxar är i vissa fall numrerade, men i andra Arbetets museum arkiv fall inte alls. Boxarna har rubriker som Korrespon- Styrelseprotokoll, Serie A 1a:1, 1983-1992 dens, Skrivelser allmänt, Manuskript, Personalia, Pri- vat, Gasklockan. Erik Hofréns personarkiv (i Arbetets museums arkiv) Vitterhetsakademiens bibliotek och arkiv Promemorior, utredningar, korrespondens, skrifter, Styrelseprotokoll, utredningar och yttranden ang. artiklar, yttranden, projekt, rapport från konferenser, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer 1978–2001. 1975-1986, Ämbetsarkivet 4, Serie A1, Volym 4, !985- 1990.” Dalarnas museums bibliotek och arkiv Årsböcker, Strukturplan för Dalarnas museum, 1960– Västerbottens museums arkiv 2002. Styrelseprotokoll, skrivelser och tjänsteyttranden 1963–1985. Jämtlands läns museums arkiv – Jamtli ämbetsarkiv ”Fejden om MUS 65”, Landsantikvariens handlingar Privata arkiv Serie F1 DD, kapslarna 1-8, 1965–1976. Helena Frimans privata arkiv Kungliga biblioteket/Lunds universitetsbibliotek Promemorior, protokoll, tjänsteyttranden , korrespon- ”Sköna stund”: Sverige 1968-1972; En utställning från dens och tidningsartiklar ang. Stockholms stadsmuse- Riksutställningar, Stockholm, 1968 um 1964–1971.

Riksutställningars arkiv Örjan Hamrins privata arkiv Regleringsbrev, anslagsframställningar, styrelseproto- Opublicerade och okänd publicering av artiklar och koll , policydokument, korrespondens, verksamhet, tal- promemorior ang. Dalarnas museum, Ekomuseum Da- manuskript, utställningsprogram, utvärderingar, press- larna 1967–1995. kommentarer 1965–1990. Erik Hofréns privata arkiv Stockholms läns museums arkiv Hofrén, Erik, ”Arbetets museum – Museum tillsammans: Nya vägar, nya horisonter, nya verktyg”, Under- Länsmuseernas samarbetsråds arkiv lag för samtal: Museet möter stiftarna 1987-06-11. (i Stockholms läns museums arkiv) Protokoll, skrivelser och yttranden m.m., Serierna Sten Rentzhogs privata arkiv Ö1:2 och Ö1:6, 1954-1982. Promemorior, opublicerade manuskript 1973–1990.

Stockholms stadsarkiv Muntliga källor (inspelade intervjuer) Protokoll stadskollegiet, tjänsteyttranden ang. Gunnar Sandberg, Statens historiska museum,2004 Gasklockan, 1964-1971, Fastighetskontorets diarieför- da handlingar, Objekt 1965-1970, Serie F1Ba, Volym september

692; Barnavårdsnämnden, Protokoll A1A, Volym 17; Helena Friman-Cederström, Stockholms stadsmuseum, Folkskoleinspektören i distrikt norra 1633 och södra 2005-01-26 1634.

Helena Friman-Cederström, Stockholms stadsmuseum, Stockholms stadsmuseums arkiv 2005-02-21 Stockholms stads museinämnds protokoll och tjäns- Pär Stolpe, Riksutställningar, 2006-03-13 Eva Persson, Stockholm, 2012-01-11

Ann Fohlin, Riksutställningar, 2006-03-27 Maths Isacson, Uppsala universitet, 2013-10-21

Örjan Hamrin, Dalarnas museum, 2006-04-18 Jan Hjort, Stockholm, 2014-01-02

Lars Broman, Framtidsmuseet-Borlänge, 2006-04-19

Sten Rentzhog, Ås-Östersund, 2007-10-30 Tryckta källor

Sten Rentzhog, Jämtlands länsmuseum, Östersund, Offentligt tryck 2008-03-25--26 Antikvitetskollegiet, centralorgan för svensk kulturmin- nesvård, SOU 1965:10. Per-Uno Ågren, Västerbottens museum, 2008-03-28 Att välja framtid, SOU 1972:59. Per-Uno Ågren, Umeå, 2008-06-12 De centrala museernas uppgifter och ansvar, proposi- Gunnar Svensson, Stockholm, 2008-11-28 tion 1986/87:97.

Gunnar Svensson, Stockholm, 2009-01-30 Kommittén för social upplysning, Konseljakter: socialdepartementet, 1946:192. Eric Hedqvist, Offerdal, 2010-07-10--11

Kommunal författningssamling för Stockholm 1960 ut- Erik Hofrén, Norrköping, 2008-02-28 given av Stockholms stadskansli Nr 33, Instruktion för Stockholms stads museinämnd antagen av stadsfull- Erik Hofrén, Stockholm, 2010-11-03 mäktige 1960-04-25. Gunilla Cedrenius, 2011 Konstnärerna i samhället, SOU 1975:14.

Kulturminnesvård: Betänkande av 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65), SOU 1972:45.

Kulturrådet, proposition 1961:56.

Landsantikvarieorganisationen: Betänkande avgivet av Landsantikvarieutredningen, SOU 1954:26.

Museerna: Betänkande av1965 års musei- och utställ- ningssakkunniga (MUS 65), SOU 1973:5.

Museisverige: En beskrivning av Sveriges museivä- sende utifrån statistiska uppgifter för år 1983. Rapport från Statens kulturråd 1986:1.

Museiperspektiv: 25 artiklar om museerna och samhäl- let. Rapport från Statens kulturråd 1986:2.

Museiförslag: Kulturrådets överväganden och förslag angående de centrala museernas uppgifter och ansvar för landets museiväsende. Rapport från Statens kultur- råd 1986:3.

Ny kulturpolitik – Nuläge och förslag. SOU 1972:66.

Ny Kulturpolitik. SOU 1974:28.

Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verk-

samhet under år 1966. Stadskollegiets utlåtanden och Unga Örnars tidning 1968:1. memorial, Bihang, Nr 34, 1967. Veckojournalen 1968:3. Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1967, Stadskollegiets utlåtanden och Östersundsposten 1968-01-30. memorial, Bihang Nr 34, 1968. Tidskrifter Rehnberg, Mats, ”P.M. angående svenska museer och Arkitektur 1977:3. vissa yttringar av socialt orienterad utställningsverk- samhet i Sverige och utlandet”, i Social upplysning. Bebyggelsehistorisk tidskrift Nr 65/2013. Betänkande avgivet av Kommittén för social upplysning, Socialdepartementet, Stockholm 1949. Byggnadsstyrelsens tidskrift 1980:3. Dalarnas museums årskrift 1963, 1967, 2002. Riksdagsdebatterna nr.8 Andra kammaren, Svar på fråga ang. politisk propaganda i samband med utställ- DIK-forum 1995:8, 1996:9, 1996:12, 1997:8. ningsverksamhet, Riksdagstryck upplaga E, 1969-01- 23. Folkbildningsarbetet: Folklig kultur, Tidskrift för för- reläsningsverksamheten, Folkbildningsförbundet och Stockholms stadsmuseums utställningar 1969, Stads- Samverkande bildningsförbunden, 1977:2-3. kollegiets utlåtanden och memorial, Nr 1970. Kulturminnesvård: information, Riksantikvarieämbe- Tilläggsdirektiv till MUS 65, Proposition 1967:64. tet, 1976:2.

Utbildningsdepartementet, Budgetproposition Fataburen: kulturhistorisk tidskrift, Nordiska museet, 1983/84:100. 1961, 1965, 1972, 1975, 1984.

Utställningar: Betänkande av1965 års musei- och ut- Form: Svenska slöjdföreningens tidskrift, 1968:2, ställningssakkunniga (MUS 65), SOU 1974:43. 1969:9, 1972:4.

”Utställningsprogram för Stockholms stadsmuseum Konstrevy: Svensk-franska konstgalleriet, 1968:4. 1967”, Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1968, Stadskollegiets utlåtanden Nordisk museologi 1993:1, 1994:1, 1994:2, 1995:1, och memorial, Bihang, Nr 34 1968. 1995:2, 1996:2, 1997:1, 2000:2, 2004:2, 2009:1.

Tidningar Plan: tidskrift för planering av landsbygd och tätorter, Aftonbladet 1967-12-30, 1968-02-02, 1968-02-28, Föreningen för samhällsplanering, 1977:4. 1968-03-02, 1968-03-04, januari 1991, 1992-02-01. RIG: Föreningen för svensk kulturhistoria tidskrift, Arbetaren Nr.4 1968. Arbetet 1969-02-07. Dagens Ny- 1965:1, 1965:2, 1976, 1988, 2007:2. heter 1966-10-17, 1967-12-27, 1967-12-28, 1967-12- 30, 1968-01-05, 1968-01-11, 1968-01-13, 1968-01-14, Stadsvandringar 11, Stockholms stadsmuseums årskrift 1968-01-17, 1968-01-18, 1968-01-27, 1968-02-01, 1988.

1968-02-23, 1968-02-24, 1968-02-25, 1969-01-03 , Studiekamraten: hjälpreda för amatörer i teckning, 1969-01-10, 1969-01-24, 1969-09-25, 1969-10-09, målning och skulptur, Arbetarnas bildningsförbund, 1969-10-17, 1973-02-27, 1973-05-17, 1973-10-24, 1930: 13-14. 1983-11-01, 1983-12-15, 2009-03-10, 2013-01-19. Ex- pressen 1967-12-21, 1967-12-27, 1968-01-12, 1968- Svenska museer 1965:1, 1966:2, 1966:3, 1969:1- 02-24, 1968-02-26, 1968-02-27, 1968-03-02, 194-11- 3, 1972:2, 1972:4, 1973:4, 1974:1, 1975:1, 1975:2, 18. 1975:4, 1976:1, 1978:1, 1979:1, 1979:2, 1980:1-

3, 1981:1, 1981:2, 1981:3, 1982:2, 1983:3, 1983:4, Göteborgsposten 1990-05-25. 1984:1, 1984:2, 1985:2, 1985:3, 1986:1, 1987:2,

1991:4, 1992:1, 2000:2. Svenska Dagbladet 1967-12-21, 1968-01-13, 1968-01-

19, 1968-01-27, 1968-02-24, 1968-12-12, 1969-05-03, Sveriges stadsförbunds tidskrift: organ för Sveriges 1969-08-12, 2009-03-22, 2009-05-19, 2012-04-28. städer, köpingar och municipalsamhällen, 1959:9.

Tidningen Fackföreningsrörelsen 1969:4. Tiden: månadsskrift för socialistisk kritik och politik, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, 1912. Tvärsnitt: humanistisk- och samhällsvetenskaplig Bauman, Zygmunt, Community Seeking Safety in an forskning, Humanistisk- samhällsvetenskapliga forsk- Insecure World, Cambridge: Polity Press/ London, ningsrådet (HSFR), 1991:1-2. 2001.

Västerbotten: tidskrift för Västerbottens museum, Väs- Beckman, Svante, Om tidsandans krumbukter: Kartor terbottens hembygdsförbund/ Västerbottens museum, över västerländsk värderingsterräng, Delrapport från 1982:2, 2000:4, 2003:1, 2005:4. projektet Värderingsförskjutningar i det svenska sam- hället, Sekretariatet för Framtidsstudier, Liber/Stock- Litteratur holm, 1983. Adolfsson, Gundula, Människa och objekt i smyckes- krin: En analys av arkeologiska utställningar i Sveri- Bennett, Tony, The birth of the Museum – History, the- ge, diss. Brutus Östlings förlag Symposium/Stockholm ory, politics, Routledge/London and New York, 1995. och Lund, 1987. Berggren, Henrik, Underbara dagar framför oss – En Ahnlund, Henrik och Englund, Britta, ”Det nya stads- biografi över Olof Palme, Norstedt/Stockholm, 2010. museet”, i Svenska museer 1965:1. Bergengren, Kurt, När skönheten kom till byn, Aldus/ Alzén, Annika, ”Reservera eller kultivera”, i Jonas An- Stockholm, 1976. shelm (red.), Modernisering och kulturarv: essäer och uppsatser, Brutus Östlings förlag Symposium/Stock- Björk, Barbro, ”Nya utställningar på Västerbottens mu- holm, 1993. seum i Umeå”, i Svenska museer 1981:1.

– Fabriken som kulturarv: Frågan om industriland- Biörnstad, Arne, ”Artur Hazelius och Skansen 1891– skapets bevarande i Norrköping 1950-1985, diss. 1901”, i Arne Biörnstad & Nils-Erik Baerendtz (red.), Brutus Östlings bokförlag Symposium/Stockholm, Skansen under 100 år, Wiken/Höganäs, 1991. 1996. Biörnstad, Margareta, ”Centralmuseum eller central- Anderson, Benedict, Den föreställda gemenskapen: museiuppgifter”, i Svenska museer 1985:2. Reflexioner kring nationalismens uppkomst och sprid- ning, sv. övers., Daidalos/Göteborg, 1992. – ”Museet i staden”, i Stadsvandringar 11, Stock- holms stadsmuseums årsskrift 1988. Andersson, Göran – Rosander, Göran & Ågren, Per- Uno, ”Museernas väsen”: Tre föredrag vid Göteborgs – “Kulturminnesvårdens omorganisation 1976 – Hur museikollegium 1985-12-10 i Göteborg 1968/Göte- var det tänkt?”, i Vadstena möte – ett kvartssekel borg, 1985. med länsantikvarierna, Föreningen Sveriges län- santikvarier/Göteborg, 2003. Andrae, Carl-Göran, Revolt eller reform: Sverige inför revolutionerna 1917-1918, Carlsson/ Stockholm, 1998. Bjurman, Eva Lis, ”Land du välsignade”, i Svenska museer 1974:1. Arcadius, Kerstin, Museum på svenska: Länsmuseerna och kulturhistorien, diss. Nordiska museets handling- Bjurwill, Christer, Fenomenologi, Studentlitteratur/ ar123, Nordiska museet/Stockholm, 1997. Lund, 1995.

Arvidsson, Claes, Ett annat land: Sverige och det Björk, Barbro, ”Västerbottens museum i Umeå”, i långa 70-talet, Timbro/Stockholm, 1999. Svenska museer 1981:1.

Asplund, Gunnar – Gahn, Walter, Markelius, Sven, Björklund, Anders & Nisbeth, Åke, Hus i tiden, Flott- Paulsson, Gregor, Sundahl, Eskil & Åhrén, Uno, Ac- broar, Dalarnas Hembygdsbok 1975, Dalarnas forn- ceptera, Tiden/Stockholm, 1980 (faksimilupplaga; ori- minnes- och hembygdsförbund/Dalarnas museum/Fa- ginal 1931). lun, 1975.

Att välja forntid, Dalarnas forskningsråd, Dalarnas mu- Björkroth, Maria, Hembygd i samtid och framtid 1890– seums serie av småskrifter 9/ Falun, 1974. 1930: En museologisk studie av att bevara och förnya, diss. Museologi, Institutitonen för kultur- och medier, Backlund, Ann-Charlotte & Sörenson, Ulf, Järn bryter serie: Papers in museology 5, Umeå universitet, 2000. bygd – Ekomuseum Bergslagen berättar i landskapet, Ekomuseum Bergslagen/Dalarnas museum, Rubicon/ Boethius, Lena, ”FUISM – en kort historik”, i Svenska Uppsala, 1986. museer 1983:4.

Bohman, Stefan, ”Museivetenskap på väg”, i DIK-fo- Carlsson, Göran & Ågren, Per-Uno, Utställningsspråk rum 1995:8. – Om utställningar för upplevelser och kunskap, Riks- utställningar/Stockholm, 1983. – ”Bra museifolk skapas inte efter snäva mallar”, i DIK-forum 1996:9. – Arbetets museum: Basutställningar – Ett idéunder- lag av Göran Carlsson och Per-Uno Ågren, Stiftel- – ”Oorganiserad ´Fröken Skansen´ fick så småningom sen Arbetets museum/Norrköping, 1987. eget fackförbund” och ”25 års letande efter en mis- sion”, i DIK-forum 1997:8. Cedrenius, Gunilla &Nyström, Bengt, Fördela museernas dokumentationsansvar – Ett program för samtids- – Historia, museer och nationalism, Carlsson/Stock- dokumentation vid kulturhistoriska museer, Nordiska holm, 1997. museet/ SAMDOK/Statens kulturråd, 1981.

– ”Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv?”, i Clason, Anders, ”Uthålliga, förnyelsebara energikällor Lennart Palmqvist, & Stefan Bohman (red.), Museer i kulturpolitiken”, i Svenska museer 1979:2. och kulturarv:en museivetenskaplig antologi, Carls- son/Stockholm, 1997. Clayhills, Harriet, Utställningsboken: Exempel på för- nyelse av ett medium, Liber/ Riksutställningar/Stock- – ”Museisverige i stöpsleven”, i Hans Medelius, Bengt holm, 1983. Nyström & Elisabet Stavenow (red.), Nordiska museet under 125 år, Nordiska museet/Stockholm, Cochrane, Allan, “Community Politics and Democra- 1998. cy”, i D. Held & C. Pollitt, New forms of Democracy, Sage/London, 1986. Brent, Jeremy, “Community Without Unity”, i Paul Hoggett, Contested Communities: Experiences, Strug- Cohen, Anthony P., The Symbolic Construction of gles, Policies, Policy Press/Bristol, 1997. Community, Routledge/London, 1989.

Broady, Donald, Sociologi och epistemologi: Om Pier- Conn, Steven, Do museums still need objects? Univer- re Bourdieus författarskap och den historiska episte- sity of Pennsylvania Press/Pennsylvania, 2010. mologin, HLS/Stockholm, 1991. Conradsson, Birgitta, “Mot museernas 80-tal – Vad Broms, Helene & Göransson, Anders, Kultur i rörelse hände egentligen?”, i Svenska museer 1981:3. – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken, Atlantis/Stockholm, 2012. Cullberg, Carl, “Centralmuseer bör kallas statliga spe- cialmuseer”, i Svenska museer 1985:2. Bunte, Carin & Mårtensson, Anders, ”Pressen och striden kring Lunds konsthall”, i Svenska museer 1969:1- Crooke, Elisabeth, Museums and Community: Ideas, 3. Issues and Challenges, Series editors Eilean Hoop- er-Greenhill and Flora Kaplan/New York, 2008. Butcher, Hugh, ”Introduction: Some Examples and Definitions”, i Hugh Butcher & Maurice Mullard, Dalén, Monica, Intervju som metod, Gleerup/Malmö, Community and Public Policy, Pluto Press in associa- 2008. tion with Community Development Foundation/ Lon- don, 1993. Davallon Jean – Grandmont, Gerald & Schiele, Bern- hard, The Rise of the Environmentalism in Museums, Bylund, Erik – Dahlberg, Göran & Olsson, Rolf, Umeå Musée de la civilization/Québec, 1992. – Universitetsstaden i norra Sverige, Kulturgeogra- fi 108, Meddelande Nr 5, Geografiska institutionen, Delanty, Gerhard, Community, Routledge/London, Umeå universitet, 1968. 2003.

Carlbom, Terence, Tillkomsten av universitetet i Umeå De Varine, Hugo, “Ecomuseum or community muse- – En studie i kommunal aktivitet och statlig lokalise- um? 25 years of applied research in museology and de- ringspolitik, lic.avhandling Uppsala universitet, 1963. velopment”, i Nordisk museology 1996:2.

Carlsson, Göran, ”Per-Umeå”, i Uppdrag kulturarv: Edenman, Ragnar, “Tal om den framtida kulturpoliti- texter om Per-Uno Ågren – Västerbotten 2005:4, Väs- ken”, i Svenska stadsförbundets tidskrift 1959:9. terbottens museum/Västerbottens läns hembygdsför- bund/Umeå, 2005. Ekström, Anders, Den utställda världen – Stockholms- utställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar, diss. Nordiska museet/Stockholm, 1997. 2002.

Elmbrandt, Björn, Stockholmskärlek: En bok om Hjal- Gamby, Erik, ”Partiernas kulturpolitiska mål”, i Erik mar Mehr, Atlas/Stockholm, 2010. Gamby, Bengt Lindroth & Sven Nilsson, Idéer i kulturpolitiken – Studier utgivna av Kulturrådet, Allmänna Engberg, Arthur, Demokratisk kulturpolitik, Tiden/ förlaget/Stockholm, 1970. Stockholm, 1938. Gauffin, Axel, Kulturmuseer och museumskultur: En – Transkription av tal hållet vid invigningen av Häl- kritik av Gregor Paulsson Nya Museer – ett program- singlands museums invigning 1937, återgivit i Ge- utkast, Nordstedt & söner/Stockholm, 1921. org von Pobst ”Hälsinglands museum invigt 30 oktober 1937”, i Gammal Hälsingekultur, Med- Gjestrum, John-Aage, ”Lokalmuseer og museumspro- delanden från Hälsinglands fornminnesförening, fisjonalitet”, i Nordisk museologi 1994:1. 1939. – ”Museology and research”, i Nordisk museologi – Tal och skrifter III: Kulturpolitiken, Tiden/Stock- 1995:2. holm, 1945. – Del 1 Museologi – historik og problemformulering Eriksson, Gunnar, ”Att inte skilja på sak och person – valg av empiri, opublicerat manuskript, Museolo- – Ett utkast till ett utkast om en biografisk metod”, i gi, Institutitonen för kultur- och medier, Umeå uni- Ronny Ambjörnsson, Pär Ringby & Sune Åkerman versitet, 2000. (red.), Att skriva människan – Essäer om biografin som livshistoria och vetenskaplig genre, Carlsson/Stock- Grandien, Bo, ”Grogrunden”, i Arne Biörnstad (red.), holm, 1997. Skansen under 100 år, Wiken/Höganäs, 1991.

Eriksson, Olof, ”Om Modell Sverige: En sanning bland Grundberg, Jonas, Kulturarvsförvaltningens samhäll- flera andra”, i Svenska museer 1986:1. suppdrag: En introduktion till kulturarvsförvaltningens teori och praktik, Licentiatavhandling, Arkeologiska Fleck, Ludwik, Uppkomsten och utvecklingen av ett institutionen, Göteborgs universitet, 2000. vetenskapligt faktum: Inledning till läran om tankestil och tankekollektiv, sv. övers.Bengt Liliequist, Stehag/ Gudmundsson, Magnus & Silvén, Eva (red.), Samtiden Stockholm/ 1997. som kulturarv – Svenska museers samtidsdokumentation 1975- 2000, SAMDOK/Nordiska museet/Stock- Florén, Anders & Ågren, Anders, Historiska undersök- holm, 2002. ningar: Grunder i historisk teori, metod och framställ- ningssätt, Studentlitteratur/Lund, 2006. Gustafsson, Peter, ”Ett sekel i Skellefteåbygd”, i Svenska museer 1975:1. Forskning om kultur: Rapport från en arbetsgrupp inom HSFR – Humanistiska- samhällsvetenskapliga Gustafsson, Rolf, ”Intervju med Ingvar Carlsson”, forskningsrådet, HSFR: Forskningsrådens förlags- Svenska Dagbladet 2012. tjänst/Uppsala, 1984. Györki, Iréne – Malmström, Sten & Sjögren, Peter A., Forsberg, Wilhelm, ”Kompetensfördelning mellan sty- Bonniers svenska ordbok, 9:e uppl., Stockholm, 2009. relse och museichef”, i Svenska museer 1969:1–3. Göransson, Bengt, ”De svenska museerna är en god Forsslund, Karl-Erik, Hembygdsvård I-II, Wahlström kulturresurs”, i Svenska museer 1984:1 & Widstrand/Stockholm, 1914. – Tankar om politik, Ersatz/Stockholm, 2010. – ”Den svenska bygdekulturen”, i Studiekamraten, 1930: 13–14. Habermas, Jurgen (sv. övers.), Borgerlig offentlighet, Arkiv/Lund, 1988. Frängsmyr, Tore, Svensk idéhistoria: Bildning och vetenskap under tusen år, Del II 1809-2000, Natur och Hallberg, Freddie, ”Bibliografi över Bo Lagercrantz Kultur/Stockholm, 2000. 1944–1992”, i Östergötlands skärgård: Meddelanden från Östergötlands länsmuseum/Linköping, 1995. Gadamer, Hans-Georg, Förnuftet i vetenskapens tidsål- der, Daidalos/Göteborg, 1988. Hallerdt, Björn, ”Dalarnas museum, en presentation i bild”, i Dalarnas hembygdsbok 1963, Dalarnas forn- – Sanning och metod, sv. övers., Daidalos/Göteborg, minnes- och hembygdsförbund/Dalarnas museum/Fa- lun, 1963. – Varats utvecklingskedja: En naturhistorisk museiut- ställning i Göteborg 1923-1968, diss. serie: Papers – ”Harald Hvarfner”, i Svenska museer 1975:2. in Museology 6, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, 2009. – ”Upptaktsmöte”, i Svenska museer 1979:1. Heffler, Hugo, Arbetarnas bildningsförbund 1912– – ”Dalarnas museum – mötesplats för kulturen”, i 1962: Krönika vid halvsekelgränsen, Tiden/Stockholm, Dalarna 2002, Dalarnas Hembygdsbok årgång 72, 1962. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund/Falun, 2002. Hein, Hilde S., The museum in transition, a philosoph- ical perspective, Smithsonian Institution Press/Wash- Hammarlund-Larsson, Cecilia, ”I denna tid af slapp ington D.C., 2000. nationalkänsla: Om Artur Hazelius, vetenskapen och nationen”, i Cecilia Hammarlund-Larsson & Bo G. Hermodsson, Elisabet, Kultur i botten, Rabén & Sjö- Nilsson, Samhällsideal och framtidsbilder, Carlsson/ gren/Stockholm, 1977. Nordiska museet/Stockholm, 2005. Hillström, Magdalena, Ansvaret för kulturarvet. Stu- Hamrin, Örjan, ”Ekomuseum Bergslagen – Från idé till dier i det kulturhistoriska museiväsendets formering verklighet”, i Nordisk museologi 1996:2. med särskild inriktning på Nordiska museets etablering 1872-1919, diss.Linköping Studies in Arts and Science – ”Dalarna som svenskt museiideal”, i Dalarna 2002 No. 363, Linköpings universitet, 2006. – Mötesplats för kulturen, Dalarnas Hembygdsbok årgång 72, Dalarnas fornminnes- och hembygdsför- – ”Artur Hazelius, Nordiska museet och kulturarvet”, bund/Falun, 2002. i Nordisk museologi 2009:1.

Hamrin, Örjan & Hofrén, Erik, Johan Ahlbäck – Arbe- Hjort, Jan, Exhibitions – The nature of exhibitions. tets målare, Dalarnas fornminnes- och hembygdsför- What are they and could they better? The Swedish tra- bunds skriftserie 21, Dalarnas museum/Dalademokra- velling exhibitions experience, lic. avhandling Göte- ten, Falun, 1979. borgs universitet, 2003.

Hamrin, Örjan & Isacson, Maths, ”Museimannen – Utställningens anatomi: Utställningslära för me- Erik”, i Museet som makt och motstånd – Festskrift tilll diautbildningar, Forum för utställare/Stockholm, Erik Hofrén 10 april 1996, Arbetets Museums vänner/ 2010. Norrköping, 1996. Hofrén, Erik, ”För forntids framtid”, i Dalarnas hem- Hannerz, Ulf – Liljeström, Rita & Löfgren Orvar bygdsbok 1967, Dalarnas fornminnes- och hembygds- (red.), Kultur och medvetande, en tvärvetenskaplig förbund/Falun, 1968. analys, Akademilitteratur/Stockholm, 1982. – ”Bo Lagercrantz och 70-talets museum”, i Svenska Harding, Tomas, Nationalising Culture: The Reorgani- museer 1972:2. sation of National Culture in the Swedish Culture Poli- cy 1970-2002, diss. Linköping Studies in Arts and Sci- – ”Inledning”, i Att välja forntid, Dalarnas museums ence No. 393, Linköping university, 2007. forskningsråd, Dalarnas museums serie av småskrif- ter 9/Falun, 1974. Harrison, Dick, “Huvudredaktörens förord”, i Yvonne Hirdman, Jenny Björkman, Urban Lundberg & Dick – Museet och arbetsplatsen, Dalarnas museums serie Harrison, Sveriges historia 1920–1965, Nordstedt/ av småskrifter 15, Dalarnas museum/ Falun, 1976. Stockholm, 2012. – ”Sverker Janson – Ideolog och pedagog”, i RIG Hazelius, Artur, Nordiska museets tjugofemårsmin- 1976:3 (årgång 59). ne1873–1898, Nordiska museet/Stockholm, 1900. – ”Ett länsmuseum i arbete – Dalarnas museum”, i Hedqvist, Eric, ”Museiutredningen – mål och medel”, i Kulturminnesvård 1976:2. Svenska museer 1966:2. – ”Länsmuseerna som verksamhet”, i Den nya hem- bygden – för stor för museerna? Rapport från en konferens anordnad av Sveriges arkitekturmuseum i samarbete med Föreningen Svensk Form och Svens-

ka Arkitekters Riksförbund, 1977. Stockholm, 1967.

– Tankar på en historieverkstad, Dalarnas museums Hooper–Greenhill, Elean, Museums and the Interpreta- serie av småskrifter 22, Dalarnas museum/ Falun, tion of Visual Culture, Routledge/ London, 2000. 1979. Huggert, Anders, “Museibyggaren”, i tidskriften Väs- – ”Om regional forskning och regionala forsknings- terbotten 2003:1, Västerbottens museum/Västerbottens råd”, i Svenska museer 1980:1-3. läns hembygdsförbund/Umeå, 2003.

– ”Vägen genom M: museet – mål – medel”, i Sär- Hugoson, Rolf, Vad är kulturpolitik? En fråga om reto- tryck ur Tekniska museets årsbok Daedalus/ Stock- rik, diss. Forskningsrapport 2000:1, Statsvetenskapliga holm, 1981. institutionen, Umeå universitet, 2000.

– ”Varför museipolitik? – Några arbetstankar på Ma- Hvarfner, Harald, ”Vård, forskning och undervisning: rieborg”, i Svenska museer 1985:3. våra tre väsentliga funktioner”, i Norrbottens museum: Försöksmuseum, Synpunkter och erfarenheter preli- – ”Att odla sin koloniträdgård”, i Kulturrådet – Sta- minärt redovisade i samband med Svenska museiman- tens kulturråd informerar, 1989:7. naföreningens och landsantikvarieorganisationernas samarbetsråds resa i Norrbotten 1-4 september 1966. – ”Mellan makt och minne”, i Tvärsnitt – tema museum 1991:1-2. – ”Norrbottens museum: Försöksmuseum”, i Svenska museer 1966:3 – ”Det gröna porslinspalatset”, i Nordisk museologi 1994:1. Hägerstrand, Torsten, “Tidsgeografi”, i Gösta Car- lestam, & Barbro Solle (red.), Om tidens vidd och ting- – ”Aktörsperspektiv, maktperspektiv och det museala ens ordning, Formas/Stockholm, 1991. sinnelaget”, i Nordisk museologi 1995:1. Isacson, Maths, Det mångkulturella arbetet – ett – ”Vägen genom museet”, i Dalarna 2002 – Mötes- 90-talsprogram för Arbetets museum, Arbetets muse- plats för kulturen, Dalarnas Hembygdsbok årgång um/Norrköping, 1991. 72, Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund/ Falun, 2002. – ”Ett nytt forskningsområde”, i Nordisk museologi 1997:1. – ”Den nya tidens hållsplatser”, i … det frö som ur vilket kunskap växer. Arbetsvandringar i kulturland- – ”Industriarvets utmaningar. Samhällsförändringar skapet: En vänbok till Örjan Hamrin 2004, Dalar- och kulturmiljövård från 1960-tal till 2010-tal”, i nas museum/Falun, 2004. Bebyggelsehistorisk tidskrift Nr 65/2013.

– Hofrén, Erik – Harald Hvarfner, Sten Rentzhog & Isaksson, Olov, Bystämma och bystadga, diss. Skyt- Sune Zachrisson, 70-talets museum, LT/Stockholm, teanska samfundets Handlingar No 5 uppl. 1967, Upp- 1970. sala universitet, 1967.

– Hofrén, Erik & Rentzhog, Sten, ”Risk för mono- – ”Museidebatt 68-69”, i Svenska museer 1969:1–3. pol”, i Svenska museer 1975:1. – ”Kompetensfördelning mellan styrelse och muse- Holm, Lennart, Strategi för kultur, Bonnier/Stockholm, ichef”, i Svenska museer 1969:1–3. 1964 och 1971. – ”Centralmuseer i rikets tjänst”, i Museiperspektiv – ”Förord”, i programkatalogen för Riksutställningars – 25 artiklar och museerna och samhället, Statens utställning ”Det underbara skåpet”, Prisma/Stock- Kulturråd, 1986. holm, 1967. – Äventyr i museibranschen, Bergh/Stockholm, 1990. – ”Förord”, i Bengt E. Holmquist Arbetsteori – Sta- tens försöksverksamhet med Riksutställningar, Riks- utställningar/Stockholm, 1967. Isaksson, Olov & Persson, Bengt-Arne (red.), Fria museer för fria människor: Debatt vid Svenska museiman- Holmquist, Bengt E., Arbetsteori – Statens försöks- naföreningens årsmöte i Göteborg 8 september 1968, verksamhet med Riksutställningar, Riksutställningar/

Svenska museimannaföreningen/Göteborg, 1968. holmia/ Stockholm, 2011.

Ivanov, Gunnela, ”De levandes museum”, i Bengt Karlsson, David, En kulturutredning: pengar, konst och Lundberg och Per Råberg (red.), Kunskapsarv och mu- politik, Glänta Hardcore/Göteborg, 2010. seum: Rapport från museidagarna 1995 och 1996 i Umeå, Institutionen för museologi, Umeå universitet, Karp, Ivan,”Introduction: Museums and Communities 1997. – The Politics of Public Culture”, i Ivan Karp & Chris- tine Mullen Kreamer (ed.), Museums and Communi- – ”Gregor Paulsson – visionären”, i Bengt Lundberg ties: The Politics of Public Culture, Wodrow Wilson och Per Råberg (red.), Kunskapsarv och museum: International Centre for Scholars, Smithsonian Institu- Rapport från museidagarna 1995 och 1996 i Umeå, tion Press/Washington, 1992. Institutionen för museologi, Umeå universitet, 1997. Keding–Olofsson, Ulla, ”Behöver vi ICOM?”, i Svens- ka museer 1975:4. – Vackrare vardagsvara – Design för alla: Gregor Paulsson och Svenska Slöjdföreningen 1915-1925, – “Museernas roller I kulturpolitiken”, i Svenska mu- Skrifter från historiska studier 7, Umeå universitet, seer 1976:1. 1997. – Om den internationella konferensen i Västerbotten Janson, Gustaf, http://newsmill.se/artikel/2009/10/17/ 10–19 september 1976, i Kulturminnesvård 76:2, nazismen-alliansen-och socialdemokrater..., 2013-04- 1976. 07. – ”Mot en öppen institution – Om Riksutställningars Janson, Sverker, Kulturvård och samhällsbildning, uppsökande verksamhet”, i Svenska museer 1976:1 Nordiska museets Handlingar 83, Nordiska museet/ Stockholm, 1974. – ”Kring Riksutställningars seminarier och ekomusei- begreppet”, i Nordisk museologi 1996:2. – ”Stockholms stadsmuseum 50 år: En betraktelse över ett stadsmuseum”, i Stockholms stadsmuseums Kellgren, Ola (red.), ”Uppdrag kulturarv: Texter om årsskrift Stadsvandringar 11, 1988, 103. Per-Uno Ågren”, i tidskriften Västerbotten 2005:4, Västerbottens museum/Västerbottens läns hembygds- Jansson, Bertil, ”Rädda samtiden från museernas fram- förbund, Umeå, 2005. fart”, i Svenska museer, 1982:2. Kjellström, Rolf, “Göran Rosanders skrifter”, i Rolf – ”Arbetarrörelsen och museerna”, i Nordisk museo- Kjellström & Gunnar Ternhag (red.), Museet som min- logi 1997:1. nen – minnen av museer: Seminarium till minne av Gö- ran Rosander, Nordiska museet/Stockholm, 1999. Jansson, Torkel, Adertonhundratalets associationer: forskning och problem kring ett sprängfyllt tomrum Klockar Linder, My, Kulturpolitik: Formeringen av en eller sammanslutningsprinciper och föreningsformer modern kategori, diss. Uppsala Studies in History of mellan två samhällsformationer ca. 1800–1870, Alm- Ideas/Stockholm, 2014. qvist & Wiksell/Stockholm, 1985. Kruse, Hans, ”En annorlunda utställning”, i Svenska Johansson, Kaj, Den torgförda biologin: Studier i po- museer 1969:1–3. pulärvetenskapens problem och tematik, diss. Institu- tionen för Idéhistoria och vetenskapsteori, Göteborgs Kuhn, Thomas, De vetenskapliga revolutionernas universitet, 2003. struktur, sv. övers., Thales/Stockholm, 1992.

Jonsson, Kjell, ”Frihet eller determinism: principiella Kulturpolitik i Dalarna – Nuläge och förslag, Koppar- problem i den idéhistoriska biografins genre”, i Ronny bergs läns landsting/Falun, 1978. Ambjörnsson, Pär Ringby &Sune Åkerman (red.), Att skriva människan – Essäer om biografin som livshisto- Kåks, Per, ”Att planera museer”, i Svenska museer ria och vetenskaplig genre, Carlsson/Stockholm, 1997. 1980:2.

Karlsson, Börje & Tenfält, Torbjörn ,Från Almstrid till Lagercrantz, Bo, ”Grunden till ett svenskt fotomuse- trängselskatt: De stora slagen om Stockholm, Stock- um”, i Fotografisk Årsbok 1965, Stockholm, 1964.

– Vi i bild – Svenskarna och deras fotografer, Bon- nier/Stockholm, 1967. – ”Tankar kring 70-talets museum”, i Svenska museet – Lagercrantz, Bo & Zern, Leif, ”Debattinlägg angå- 1972:2. ende Kulturrådets betänkande”, Dagens Nyheter, 1973-02-27. – ”Svar till Erik Hofrén”, i Svenska museer 1972:2. Lagerquist, Marshall, ”Hans Hansson 1907–1972”(Nek- – ”Kulturrådet som en museiman ser det”, i BBL rolog), i Fataburren 1972. 1972:7. Larsmo, Ola, Djävulssonaten – Ur det svenska hatets – ”Museiaspekter på Kulturrådets betänkande”, i historia, Bonnier/Stockholm, 2007. Svenska museer 1972:4. Larsson, Jan, Hemmet vi ärvde – om folkhemmet, iden- – ”Inlägg i debatt med anledning av artikel om Bror titeten och den gemensamma framtiden, Arena/Stock- Hjort-museum av Hans Alzén”, Upsala Nya Tid- holm, 1994. ning, 1972-02-24. Latour, Bruno, Reassembling the Social: An intro- – ”MUS 65: bra för museerna”, Dagens Nyheter, duction to Actor-Network Theory, Oxford University 1973-05-17. Press/ New York, 2005.

– ”Känn folkets historia” (Om Nordiska museet), Da- – Artefaktens återkomst: Ett möte mellan organisa- gens Nyheter, 1973-10-24. tionsteori och tingens sociologi, sv. övers., San- térus/Stockholm, 2007. – ”Ett dundrande svek mot lysande löften”(Om Mo- derna museets tillbyggnad), i Arkitektur 1977:3. Liliequist, Bengt, ”Inledning”, i Ludwik Fleck, Upp- komsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum: – ”Museerna och folkbildningen”, i Folkbildningsar- Inledning till läran om tankestil och tankekollektiv, bete 1977:2–3. Stehag/Stockholm, 1997.

– ”Låt företagen dra av när de sponsrar kulturen”, Da- Lindbom, Tage, Arbetarrörelsen och kulturen, Arbetar- gens Nyheter, 1983-11-01. nas Bildningsförbund/Stockholm, 1947.

– Nytt inlägg i samma debatt, Dagens Nyheter, 1983- – Den nya fronten, Kooperativa förbundet/Stockholm, 12-15. 1949.

– ”Öppna ögonen på museerna”, i Svenska museer – Efter Atlantis, Kooperativa förbundet/Stockholm, 1984:1. 1951.

– ”Konstens hus och maktens” (Om Moderna museet), Lindroth, Bengt, ”Målen för den statliga kulturpoliti- Expressen (ledare), 1984-11-18. ken”, i Erik Gamby, Bengt Lindroth & Sven Nilsson, Idéer i kulturpolitiken: Studier utgivna av Kulturrådet, – ”Att lära av skandaler”(Om Nationalmuseum och Allmänna förlaget/Stockholm, 1970. Midvinterblot), i Svenska museer 1987:2. Lindqvist, Gunnar, ”Länsmuseer som miljöcentra”, i – ”Förändra snustorra museer”, Göteborgsposten, Svenska museer 1969:1-3. 1990-05-25. – ”In memoriam: Bo Lagercrantz”, i Östergötlands – Hilding Linnqvist (Utställning, Villa Reale, Milano), skärgård: Meddelanden från Östergötlands 1991. länsmuseum, Linköping, 1995.

– Recension av Olov Isakssons ”Äventyr i musei- Lindqvist, Herman & Rentzhog, Sten, Den svenska branschen”, i Fornvännen 86, 1991. historien, Nordiska museet/ Statens historiska museum & länsmuseerna i samarbete med Tipstjänst, – ”Arbetets museum ännu en gång, Aftonbladet, 1992- Stockholm, 1993. 02-01. Lindqvist, Sven – Norman, Jan & Ahltorp, Jan, Gräv – ”Apropå Arbetets museum”, i Svenska museer där du står: Hur man utforskar ett jobb, Brevskolan/ 1992:1. Stockholm, 1978.

– ”Sju stormiga år”, i Stadsvandringar 11, Stock- Lundberg, Bengt, ”Idyll Sverige”, i Svenska museer holms stadsmuseum, 1988. 1986:1. – Historien om en historia om Historien: En analys karnas bidrag till folkhemsbygget”, i Cecilia Ham- av Den Svenska Historien – Sveriges största musei- marlund-Larsson & Bo G. Nilsson. Samhällsideal projekt, Delrapport 1: Upphov och planering, Insti- och samhällsbygge – Perspektiv på Nordiska muse- tutionen för museologi, Umeå universitet, 1997. ets dokumentation och forskning, Carlsson/Nordis- ka museet/Stockholm, 2004. Lundberg, Bengt & Ågren, Per-Uno, Historiebilder: Om intention och reception i museer, serie: Papers Nilsson, Göran B., ”Biografi som spjutspetsforskning”, in museology 3, Institutionen för kultur- och medier, i Ronny Ambjörnsson, Pär Ringby & Sune Åkerman Umeå universitet/Västerbottens museum, Umeå, 1999. (red.), Att skriva människan – Essäer om biograin som livshistoria och vetenskaplig genre, Carlsson/Stock- Lundberg, Bengt, ”Museologi som vetenskapligt fält”, holm, 1997. i Nordisk museologi 2000:2. Nilsson, Sven, ”Den kulturpolitiska debatten under Lundström, Inga, ”Visst har vi attityder – Fundering- 1960-talet”, i Erik Gamby, Bengt Lindroth & Sven ar kring en bok om utställningar”, i Svenska museer Nilsson, Idéer i kulturpolitiken – Studier utgivna av 1983:3. Kulturrådet, Publica/Stockholm, 1970.

Lupcke, Paul, ”Fenomenologin och hermeneutiken i – Kulturens nya vägar – Kultur, kulturpolitik och kul- Tyskland”, i Vår tids filosofi. Filosoferna och de filoso- turutveckling i Sverige, Polyvalent/Malmö, 2003. fiska strömningarna I, Forum/Stockholm, 1987. Nisbeth, Åke och Björklund, Anders, Hus i tiden, Da- Löfgren, Mikael, ”Riksutställningar, kulturpolitiken larnas hembygdsbok 1975, Dalarnas fornminnes- och och samtiden”, i Helene Broms & Anders Göransson, hembygdsförbund, Falun, 1975. Kultur i rörelse – En historia om Riksutställningar och kulturpolitiken, Atlas/Stockholm, 2012. Noreen, Sven-Erik, ”Indoktrinering eller information”, i Svenska museer 1969:1–3. – ”Efterord – Riksutställningar, kulturpolitiken och samtiden”, i Helene Broms & Anders Göransson, Norrländsk uppslagsbok, band 2, Norrlands universi- Kultur i rörelse – En historia om Riksutställningar tetsförlag/Umeå, 1994. och kulturpolitiken, Atlas/Stockholm, 2012. Nyström, Bengt & Rosander, Göran, ”Svenskens hund- Lööf, Kjell, ”Om Modell Sverige: Människans närvaro ra år – Jubileumsutställningens ideologi och praktik”, i och frånvaro”, i Svenska museer 1986:1. Svenska museer 1974:1.

Mathiesen, Thomas, Makt och motmakt, Korpen/Göte- Olsson, Daniels Sven, ”1975 – Året då vindarna vän- borg, 1982. de”, i … det frö ur vilket kunskap växer – Arbetsvand- ringar i kulturlandskapet – En vänbok till Örjan Ham- Medelius, Hans, ”Modell Sverige växer fram”, i Svens- rin 2004, Dalarnas museum, Falun, 2004. ka museer 1986:1. Oredsson, Sverker, Svensk oro: offentlig fruktan i Sve- Medelius, Hans – Nyström, Hans & Stavenow–Hide- rige under 1900-talets senare hälft, Nordic Acad Press/ mark, Elisabet (red.), Nordiska museet under 125 år, Lund, 2003. Nordiska museet/Stockholm, 1998. Pakjoo, Sima, Läsesalongen i Kulturhuset: ett kvartse- Människan och nutiden: betänkande avgivet av Arbe- kel i samtidens Stockholm, magisteruppsats vid biblio- tarrörelsens kulturkommitté till socialdemokratiska tekshögskolan i Borås, 1996. partikongressen 1952, Tiden /Stockholm, 1952. Paulsson, Gregor, Nya museer – Ett programutkast, Ti- Nationalencyklopedin band 3, 9, 11, 13, 14, 16, 19, den/Stockholm, 1920. Höganäs, 1990-1997. – ”Hur göra konsten till allas egendom?”, i Kritik och Nilsson, Bo G., Folkhemmets arbetarminnen. En un- program, ett urval uppsatser, tidningsartiklar och dersökning av de historiska och diskursiva villkoren artiklar. Geber/Uppsala, 1949. för svenska arbetares levnadsskildringar, Nordiska museets handlingar 121/Stockholm, 1996. – ”Kvalitetsmuseet”, i Kritik och program, ett urval uppsatser, tidningsartiklar och artiklar. Geber/Upp- – ”Framtidens salt – Om museernas och folklivsfors- sala, 1949.

– Upplevt, Natur & Kultur/Stockholm, 1974. ner och förverkligande”, i Nordisk tidskrift 3/1994, För vetenskap, konst och industri utgiven av Letter- Persson, Eva, ”Hur kan museerna dokumentera indu- stedtska föreningen/Föreningen Norden (Särtryck), striarbetet?”, i Folkbildningsarbetet 1977:2-3. 1994.

– ”Funderingar före och efter en teknikhistorisk ut- – ”70-talets museum – 25 år efteråt”, i Museet som ställning”, i Svenska museer 1978:1. makt och motstånd: festskrift till Erik Hofrén 10 april 1996, Arbetets Museums vänner/Norrköping, – Utställningsform, Riksutställningar/Stockholm, 1996. 1996. – Forskning & Museer: En debattskrift om museer- – ”Hellre en nybadad syndare än trenne rättfärdiga nas behov av kunskap och forskningens behov av med fotsvett – Att återföra museernas föremål och museer, Nordiska museets forskarskola/Stockholm, vetande till verkligheten via konsten”, i Nordisk 2006. museologi 1996:1. – Rentzhog, Sten, ”Den svenska hembygdsrörel- Pettersson, Richard, Fädernesland och framtidsland: sen 70 år”, i Sten Rentzhog (red.), Hembygdsvård, Sigurd Curman och kulturminnesvårdens etablering, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund/ Institutionen för historiska studier, Umeå universitet, Uddevalla, 1971. 2001. Ricoer, Paul, Minne, historia, glömska, Daidalos/ – Den svenska kulturmiljövårdens värdegrunder: En Stockholm, 2005. idéhistorisk bakgrund och analys, diss. Landskapet som arena nr.7, Umeå universitet, 2003. Rosander, Göran, Herrarbete: dalfolkets säsongsvisa arbetsvandringar i jämförande belysning, diss. Skrif- Pålsson, Roland, Det möjliga samhället: Tankar om ter utgivna genom Landsmåls- och Folkminnesarkivet i politik och kulturpolitik, Bonniers/Stockholm, 1967 Uppsala, ser. B no. 13, Uppsala universitet, 1967.

– Optimism i en svår tid – en berättelse om mitt 1900- – ”Nordiska museets föremålssamling igår, idag, tal, Författares bokmaskin/Stockholm, 2005. imorgon”, i Fataburen, 1972.

Qvarsell, Roger, ”Konsthantverkaren som samhälls- – Samla, vårda, visa eller något mer? – Om museer- kritiker”, i Staffan Källström & Erland Sellberg (red.), nas kulturpolitiska roll, Underlag inför seminarium Motströms: Kritiken av det moderna, Carlsson/Stock- om de kulturpolitiska målen och museernas verk- holm, 1991. samhet anordnad av Statens Kulturråd och Svenska Museiföreningen, 1978. Rasmusson, Ludvig, Fyrtiotalisterna, Nordstedt/Stock- holm, 1985. – ”Den svenska kulturpolitikens innebörd för museerna”, i Svenska museer 1979:1. Redfield, Robert, The little community and peasant society and culture, The University of Chicago Press/ – ”Replik om museerna i kulturpolitiken”, i Svensk Chicago, 1989. museer 1979:2.

Rehnberg, Mats, ”Frågan om ett ´Socialmuseum´ ”, i – ”Museet som opinionsbildare”, i Göran Andersson, Svenska museer 1949:3. Göran Rosander & Per-Uno Ågren, Museernas vä- sen: tre föredrag vid Göteborgs museikollegium Rentzhog, Sten, Stad i trä: Panelarkitekturen: Ett ske- 1985.12.10, Göteborgs museer/Göteborg, 1986. de i den svenska småstadens byggnadshistoria, diss. Första utgåva, Uppsala universitet, 1967, Andra utgå- – ”Ta, ha, se, ge”, i Idéforum Museer – Rapport va, Volym 67 av Nordiska museets handlingar/ Stock- från fem regionala konferenser, Statens Kulturråd, holm, 1986. 1989:4.

– ”Hur många museer skall vi ha – och vilka?”, i – ”Från datafångst till forskning”, i Minne och bild- Svenska museer 1980:2. ning: Museernas uppdrag och organisation SOU 1994:51, bilagedelen. – ”Museiprojektet ´Den svenska historien´ – Ambitio-

– ”Museernas och tidsandans förändring”, i Museet Selling, Gösta, ”Öppet brev till professor Sigfrid som makt och motstånd: Festskrift till Erik Hofrén Svensson”, i RIG 1965:2. 10 april 1996, Arbetets Vänners förening/ Norrkö- ping,1996; D:o Nordisk museologi 1996:1. – ”När stadsmuseet kom till”, i Stadsvandringar 11, Stockholms stadsmuseums årskrift 1988. – Rosander, Göran & Conradson, Birgitta, Mot museernas 80-tal – Nordiska museets Delphi-studie om Silvén, Eva, ”I samtiden eller för framtiden – Om ett de kulturhistoriska museernas framtid, Nordiska kunskapsbygge i senmoderniteten”, i Cecilia, Hammar- museet/Stockholm, 1975. lund-Larsson, Bo G. Nilsson & Eva Silvén, Samhällsi- deal och framtidsbilder – Perspektiv på Nordiska mu- Rosander, Göran (red.), Turisternas Dalarna, Dalarnas seets dokumentation och forskning, Carlsson/Nordiska hembygdsbok 1976, Dalarnas fornminnes- och hem- museet, Stockholm, 2004. bygdsförbund, Dalarnas museum/Falun, 1976. Smeds, Kerstin, Helsingfors–Paris: Finlands utveck- – Rosander, Göran (red.), Karl-Erik Forsslund – För- ling till nation på världsutställningarna 1851-1900, fattaren, Folkbildaren, Hembygdsvårdaren, Da- diss. Svenska litteratursällskapet i Finland Nr. 598, larnas fornminnes- och hembygdsförbund/Falun, Finska Historiska Samfundet, Helsingfors, 1996. 1991. – ”Tankar kring ´det museologiska företaget´”, Rudberg, Eva, Uno Åhrén, en föregångsman inom i Nordisk museologi 2000:2. 1900-talets arkitektur och samhällsplanering, Bygg- forskningsrådet/Stockholm, 1981. – ”Vad är museologi?”, i RIG 2007:2.

Rydberg, Sven, Rörelsens rötter, Dalarnas Hembygds- Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP), Människan bok 1984, Dalarnas hembygdsbok 1984, Dalarnas och nutiden. Riktlinjer för arbetarrörelsens kultursträ- fornminnes- och hembygdsförbund, Dalarnas museum/ vanden, Stockholm, 1952. Falun, 1984. Sofka, Vinos,”ICOFOM: Ten years of international – Dalarnas industrihistoria: 1800-1980: Några search for the foundations of museology”, i Papers in huvudlinjer, Gidlunds/Hedemora, 1992. museology I: Reports from two symposia at the De- partment of museology, University of Umeå, 1992. Råberg, Per (red.), serie: Papers in museology I: Re- port from two symposia at the Department of museolo- Stahre, Ulf, Den alternativa staden: Stockholms stads- gy, What is museology?/ Local and global, Report from omvandling och byalagsrörelsen, Stockholmia/ Stock- two symposia at the Department of museology, Umeå holm, 1999. University, Acta Universitatis Umensis, Umeå studies in Humanities 108, 1992. Sundin, Bosse, ”Tillkomsten av Umeå universitet”, i Sven-Olov Bylund (red.), jubileumsskriften Umeå uni- “Samarbetsavtal mellan Nordiska museet och Arbetets versitet 25 år, Umeå universitet, 1990. museum”, i Svenska mur 1991:4. Sundgren, Per, Kulturen och arbetarrörelsen – Kultur- ”Samla, vårda, visa eller något mer?” Referat av se- politiska strävanden från August Palm till Tage Erlan- minariediskussioner om museernas kulturpolitiska roll der, diss. Carlsson/Stockholm, 2007. utifrån Göran Rosanders skrift och anordnade av Sta- tens kulturråd och Svenska museiföreningen, i Svenska Swedner, Harald, Barriären mot finkulturen, Tiden/ museer 1979:1. Stockholm, 1965.

Sandler, Johan, ”Folkbildningens grundproblem: Re- Svensson, Gunnar, ”Centrala museer – myt eller verk- flexioner och belysande statistik i en aktuell fråga” i lighet?”, i Svenska museer 1985:2. Hjalmar Branting och Rickard Sandler (red.), Tiden årg. 4 – Månadsskrift för socialistisk kritik och politik Svensson, Sigfrid, ”Nordiska museet, ´Antikvitetskol- (295 ff.), Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, legiet´ och forskningen”, i RIG 1965:1. 1912. – ”Kommentar till Gösta Sellings öppna brev”, i RIG Seidel, Stefan, ”Ovanligt med museer som behandlar 1965:2. aktuella frågor”, i DIK-forum 1996:12. Sveriges kommunistiska parti (SKP), Riktlinjer för ett demokratiskt kulturprogram, Stockholm, 1946.

Sörlin, Sverker, ”Artur Hazelius och det nationella kul- Museet som makt och motstånd – Festskrift till Erik turarvet”, i Hans Medelius, Bengt Nyström & Elisabet Hofrén 10 april 1996, Arbetets museums vänner/Norr- Stavenow-Hidemark (red.), Nordiska museet under 125 köping, 1996. år, Nordiska museet/Stockholm, 1998. Wirèn, Erik, ”Lennart Holm” (Nekrolog), i Svenska Tellgren, Anna, ”Fotografi och konst: Om Moderna Dagbladet, 2009-05-19. Museets samling av fotografi ur ett institutionshisto- riskt perspektiv”, i Historieboken, Moderna Museet/ Wisselgren, Per, Samhällets kartläggare: Lorenska stif- Stockholm, 2008. telsen, den sociala frågan och samhällsvetenskapens formering 1830–1920, diss. Historiska institutionen, Thieme, Thomas, ”Att skriva program för 90-talet mu- Umeå universitet, 2000. seum”, i Svenska museer 1980:2. Von Post, Georg, ”Hälsinglands museum invigt 30 ok- Tunander, Ingemar, ”Världen i ett skåp”, i Ingemar tober 1937, i Gammal Hälsingekultur: Meddelande Tunander (red.), Det underbara skåpet – Några berät- från Hälsinglands Fornminnessällskap, 1939. telser om museernas möjlighet att belysa vår tillvaro, Prisma/Stockholm, 1967. Wästberg, Per, “Det sällsamma vardagsrummet”, i Tu- nander, Ingemar (red.), Det underbara skåpet, Prisma/ Walter, Göran, Bonniers synonymordbok, Bonnier fak- Stockholm, 1967. ta, fjärde utgåvan, Stockholm, 2009. Zachrisson, Sune, ”Mats Rehnberg 1916–1984”, i Fa- Van Mensch, Peter, Towards a methodology of Museol- taburen 1984, 178–180. ogy, Diss. University of Zagreb, 1992. Zachrisson, Sune (red.), Museerna inför 2000-talet: Vem är det? – Svensk biografisk handbok, Nordstedt/ Rapport från seminarium arrangerat med anledning Stockholm, 1991, 1995. av Sten Rentzhogs 60-årsdag 10 april 1997, Nordiska museet, 1997. Vestheim, Geir, Museum i eit tidskifte: fortidsarv som underhaldning?, Samlaget/Oslo, 1994. Ågren, Per-Uno, ”Att ställa ut historia”, i Form 1972:4 och Nordisk museologi 2004:2. Westin, Gunnar, ”15 år med Riksutställningar”, i Svenska museer 1980:1–3. – ”Bilden i museet”, Svenska museer 1973:4.

– Akademin i storskogen, [Umeå universitet/Umeå], – ”Vad skall vi ha museer till?”, Svenska museer 1990. 1985:3.

Wikström, Eva, ”Bebyggelseinventeringarna i Väster- – ”Museet i tiden”, Årsboken Norrbotten 1991:3, botten”, i tidskriften Västerbotten 05:4 – Uppdrag kul- Norrbottens museum/Luleå. turarv: texter om Per-Uno Ågren, Västerbottens museum/ Västerbottens läns hembygdsförbund/Umeå, 2005. – ”Museologi och kulturarv”, Nordisk museologi 1993:1. Vilkuna, Janne, ”Museologi i Finland”, i Nordisk museologi 1993:1. – ”Kring en fältetnologs arbeten”, Åtta texter om Sune Jonsson – tidskriften Västerbotten 2000:4, Williams, Raymond, Marx och kulturen: En diskussion Västerbottens museum/Västerbottens läns hem- kring marxistisk kultur- och litteraturteori, sv. övers., bygdsförbund/Umeå, 2000. Bonnier/Stockholm, 1980.

– “The Bloomsbury fraction”, i Problems in Material- ism and Culture, Verso/London, 1982.

– Culture and society: 1780–1950, Columbia Univer- sity Press/ London, 1987.

– Keywords: A Vocabulary of Culture and Society, Croom Held/New York, 1976.

Wingborg, Olle, “Från Bygatan till Vintergatan: En vandring bland Erik Hofréns skrifter och artiklar,”, i BILAGA

Aktörer i det svenska museifältet dande livsgärning som landsantikvarie i Kalmar län är betydelsefull.1060 Hofréns museikarriär är omfattande Nedan sammanfattar jag (i bokstavsordning) den musei- och mångfacetterad. Under arbetet med licentiatav- professionella historiken för några av de fysiska musei- handlingen i medeltidsarkeologi i Lund, inledde han aktörer som spelade dominerande roller i museifältet. sin museipraktik vid Skånska Konstmuseet och däref- ter som amanuens och senare som intendent vid Mal- Margareta Biörnstad (1928–) Fil.lic, riksantikvarie. mö museum. År 1967 blev Hofrén landsantikvarie i Anställd vid Riksantikvarieämbetet 1951–1993. Kopparbergs län, tillika chef för Dalarnas museum. Överintendent vid Riksantikvarieämbetet 1975–1987. Tidigt initierade han idén om regionala forsknings- råd. Riksantikvarie 1987–1993. Det resulterade 1970 i att landets första regionala Ledamot av MUS 65 1967–1974. forskningsråd för museer etablerades, knutet till Dalar- Tankekollektiv: MUS 65. nas museum. Hofrén drev aktivt frågan om lokala nät- verksmuseer, organiserade och i samarbete med läns- Margareta Biörnstad, dotter till dåvarande socialdemo- museet (community-museums). För att åstadkomma kratiska statsrådet Per Edvin Sköld, var sedan 1951 an- detta var ett samarbete med hembygds- och andra folk- ställd vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska rörelser viktiga. Ett led i detta arbete blev utvecklingen museum, då hon av regeringen 1967 utsågs som leda- av projektet Ekomuseum Bergslagen. Hofrén arbetade mot och ersättare till Kurt Ullberger i MUS 65:s sty- i Dalarna fram till 1986 och verkade där bl.a. för ett relse. Biörnstad har en fil.lic- examen från 1955. Hon fördjupat samarbete mellan museum och folkrörelser. tjänstgjorde under hela sin karriär vid Riksantikvarieä- Tillsammans med Örjan Hamrin och Göran Rosander mbetet. När Roland Pålsson tillträdde som riksantikva- var han en drivande kraft för skapandet av Ekomuseum rie 1975 befordrades hon till överintendent, en funktion Bergslagen och Framtidsmuseet i Borlänge. Under ti- som hon innehade till 1987 då hon efterträdde Pålsson. den i Dalarna engagerades han 1974 som styrelseleda- Biörnstad var riksantikvarie till sin pensionering 1993. mot i det nyinstiftade Statens kulturråd som ordförande Därefter var hon ordförande i Stiftelsen Kulturarv utan i rådets nämnd för konst, museer och utställningar. I gränser 2000–2005. början av 1980-talet deltog han aktivt i arbetet för ett arbetets museum med en profil och inriktning som var Biörnstad har, förutom uppdraget i MUS 65, medver- ny i Sverige. Resultatet blev Arbetets Museum i Norr- kat i ett flertal offentliga utredningar med anknytning köping som öppnades 199 och vars direktör han var till till kulturmiljövård, museiverksamhet, samhällsplane- sin pensionering 2001. Under 1995–1997 tjänstgjor- ring och byggande. Hon har dessutom innehaft förtro- de Hofrén även som adjungerad professor i museologi endeuppdrag bl.a. som ordförande i bostadsutskottet, vid Umeå universitet. Hofrén var en viktig aktör inom ledamot i Europarådet och Boverket.1059 I MUS 65:s museifältet i Sverige under hela perioden för denna arbete hade Lennart Holm stort förtroende för Biörn- studie. Liksom Bo Lagercrantz framträdde han som stad, vilket också medförde att hon gavs ett betydande författare av många skrifter och böcker om museet.1061 inflytande över de förslag som utredningen utarbetade. Hans profil, framtoning, arbetsmetoder och förankring Biörnstad karakteriseras i studien som förnyare i det i det svenska museifältet skiljer sig i flera avseenden svenska museifältet. från Lagercrantz. Hofrén arbetade målmedvetet för sina museimissioner och projekt. Hans förmåga att få Erik Hofrén (1936–) Fil.lic, museichef. gehör och genomdriva sina projekt var ofta framgångs- Amanuens och museiintendent vid Malmö museum 1961– rika. Om Lagercrantz var ”rebellen” i museifältet, var 1966. Hofrén dess ”kommunikatör”, ”entreprenör” men ock- Landsantikvarie och chef för Dalarnas museum 1967–1986. så en av dess få ”strateger”. Hans medlemskap i flera Chef för Arbetets museum 1987–2001. nätverk och tankekollektiv var betydelsefulla. I Da- Styrelseledamot i Statens Kulturråd 1974–1985.

Ordförande i Statens kulturråds nämnd för Konst, museer och 1060 Sammanfattningen av Erik Hofréns arbete inom museifältet utställningar 1974–1985. Tankekollektiv: Lämsmuseernas bygger på ett rikt källmaterial som bl.a. utgörs av Hofréns egen skriftliga produktion, Erik Hofréns privata arkiv, Erik Hofréns samarbetsråd, Svenska museiföreningen. personliga arkiv - Arbetets Museums arkiv, Dalarnas museums ämbetsarkiv, Örjan Hamrins privata arkiv, intervjuer med Erik Erik Hofrén, född i Kalmar, har en genuin museibak- Hofrén och Örjan Hamrin.ofréns arb 1061 För en fullständig redogörelse av Hofréns skriftliga produktion grund vari fadern Manne Hofréns långa och framträ- se: Olle Wingborg, ”Från Bygatan till Vintergatan: En vandring bland Erik Hofréns skrifter och artiklar”, i Museet som makt och

1059 Vem är det? Svensk biografisk handbok, Norstedt, 1995; Natio- motstånd: Festskrift till Erik Hofrén 10 april 1996, Norrköping, nalencyklopedin, band 3, 1990, 4. 1996, 193-198. larna handlade det om ett samarbete med aktörer och som också präglade hans insatser i MUS 65. Under nätverk i regionen inom arbetarrörelsen, hembygdsför- sin tid med ansvar för MUS 65 och Riksutställningar eningar, kulturarbetare samt beslutsfattare hos företag spelade han en central roll i kommitténs arbete och i och myndigheter. Nationellt handlade det om ett arbete den intensiva museidebatt som i hög grad utgick från i museernas intresseorganisationer såsom Svenska mu- den verksamhet och de förslag som MUS 65 initiera- seimannaföreningen, Länsmuseernas samarbetsråd och de. Holm stod ofta i främsta ledet på barrikaderna för Föreningen Sveriges landsantikvarier samt förtroende- att försvara MUS 65:s ståndpunkter och han uppfat- uppdrag i Statens kulturråd och utredningar. Hofrén har tades därför av sina motståndare som kontroversiell. I successivt förändrat sin uppfattning om museets upp- museifältets konservativa tankekollektiv, som värnade gift. Från mitten av 1960-talet och under ett decennium Kulturarvsmuseets gällande doxa, beskrevs Holm ofta arbetade han i tankekollektiv som var kritiska mot vad som en fiende som saknade insikter i vad museiverk- som uppfattades som ett hot mot det svenska museifäl- samheten handlade om. I Statens Kulturråds Museiper- tets doxa, MUS 65 (bl.a. som sekreterare i Länsmuse- spektiv från 1986 gjorde Holm en egen utvärdering av ernas samarbetsråd och som medförfattare till debatt- utfallet av MUS 65:s förslag. Sett utifrån den tankestil boken 70-talets museum). Därefter distanserade han sig och det tankekollektiv som MUS 65 representerade, från dessa traditionsbevarande tankekollektiv för att var Holm en förnyare i det svenska museifältet. Holm ansluta sig till aktörer och nätverk som aktivt arbetade förekommer i flera delar av avhandlingen, främst i ka- 1063 för en förnyelse av museerna. I avhandlingen karakteri- pitlen 3 och 7. seras han som förnyare i det svenska museifältet. Bengt Hubendick (1916–2012) Fil.dr, professor.

Lennart Holm (1926–2009) Fil.dr, professor. Intendent vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm 1953– 1959. Lärare vid KTH 1957–1964. Generaldirektör och chef för Sta- Chef för Naturhistoriska museet i Göteborg 1959–1981. tens institut för byggnadsforskning 1961–1969. Ledamot av MUS 65 1965–1974. Generaldirektör för Statens planverk 1969–1988. Tankekollektiv: MUS 65. Professor vid KTH 1988–1994.

Ordförande för MUS 65 1965–1974 och Riksutställningar Bengt Hubendick var ledamot i MUS 65 under hela 1965–1988. dess verksamhetsperiod 1965–1974. Under huvudde- Tankekollektiv: MUS 65, Riksutställningars ledning. len av sin yrkeskarriär, 1959–1981, var han chef vid

Naturhistoriska museet i Göteborg. Under denna pe- Lennart Holm var MUS 65:s ordförande och tillika riod hade han också flera internationella uppdrag för ordförande för Riksutställningar under hela den peri- Världshälsoorganisationen WHO. Hubendicks bak- od 1965–1974 som kommittén verkade. Holm avlade grund var en doktorsexamen och docentur i zoologi arkitektexamen 1950 och doktorsexamen i byggnads- vid Uppsala universitet från 1946. Därefter tjänstgjor- forskning 1955 vid KTH i Stockholm, där han arbetade han som intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i de som lärare i bostadsbyggnad under perioden 1957– Stockholm under åren 1953–1959 innan han rekrytera- 1964. Åren 1961–1969, dvs. under den inledande tiden des till chefstjänsten i Göteborg. som ordförande i MUS 65, var han generaldirektör och chef för Statens institut för byggnadsforskning. Under sin tjänstgöring vid Naturhistoriska museet i Under perioden 1969–1988 var Holm generaldirek- Göteborg var han ansvarig för ett flertal vetenskapliga tör för Statens planverk. Då verket utlokaliserades till skrifter i anatomi, fylogeni och biogeografi samt flera Karlskrona 1988 återgick han till KTH och verkade populärvetenskapliga arbeten. Hubendick erhöll pro- där som professor till sin pensionering 1994. Vid sidan fessors namn 1980. I MUS 65:s arbete spelade han inte av sitt ordinarie arbete hade Holm många och tunga någon framträdande roll annat än som försvarare av en förtroendeuppdrag under hela sin karriär, uppdragen syn på museet där naturhistoriska och ekologiska per- för MUS 65 och Riksutställningar, styrelseuppdrag i spektiv var viktiga. Hans insatser vid Naturhistoriska Forskningsberedningen (1962–1980), Nordiska insti- museet i Göteborg analyseras i Eric Hedqvists avhand- tutet för samhällsplanering (1966–1988), Universi- ling Varats och utvecklingens kedja – En naturhistorisk tetskanslersämbetet UHÄ (1967–1970), Statens råd för 1064 museiutställning i Göteborg 1923–1968. byggnadsforskning (1975–1991) och Tekniska museet (1989–1993).

1063 Vem är det? – Svensk biografisk handbok, Norstedts förlag, 1991; År 1964 gav Holm ut boken Strategi för kultur 1062 Nationalencyklopedin, band 9, 1992, 77; Erik Wirén, ”Lennart Holm” (Nekrolog), Dagens Nyheter 2009-03-10; Margareta som föranledde mycket debatt i kulturfältet. Han Biörnstad, ”Lennart Holm” (Nekrolog), Svenska Dagbladet förespråkade en systematisk och handfast analys och 2009-05-19. planering av hur kulturpolitiken skulle genomföras, 1064 Vem är det? – Svensk biografisk handbok, Nordstedt, 1991, 497; Nationalencyklopedin, band 9, 1992, 135; Eric Hedqvist, Varats och efterlyste ett vetenskapligt förhållningssätt, något och utvecklingens kedja – En naturhistorisk museiutställning i

Göteborg 1923-1968, diss. Serie: Papers in museology 6, Institu- 1062 Holm gav 1971 ut en omarbetad version av Strategi för kultur. tionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet, 2009. Karl-Gunnar (Pontus) Hultén (1924–2006) Professor kulturhuset Centre Pompidou i Paris. Han arbetade som Intendent vid Moderna museet 1959–1960 Centrets chef fram till 1981 och fortsatte därefter sin in- Chef för Moderna museet 1960–1973 ternationella karriär som chef för bl.a. de nya museerna Chef för Centre Pompidou i Paris 1974–1981 MoCA i Kalifornien, Palazzo Grassi i Venedig och Mu- Chef för museerna MoCA i Kalifornien, Palazzo Grassi i Vene- seum Jean Tinguely i Basel. dig och Museum Tinguely i Basel Ledamot av MUS 65 1967–1974 Under sin tid som chef för Moderna museet och leda- Tankekollektiv: Karl Gunnar (Pontus) Hultén var professor, mot i MUS 65 tillhörde inte Hultén någon av de do- konstsamlare och museiman. Han var son till botanisten och minerande tankekollektiven i museifältet. Han var en chefen på Naturhistoriska riksmuseet, Erik Hultén. utpräglad solitär som drev sin egen linje i konstnärliga frågor med stor personlig integritet. I studien karakte- 1066 Efter studier i konsthistoria började Pontus Hultén sin riseras han som förnyare i det svenska museifältet. karriär som intendent vid Nationalmuseum. Från 1960 var han chef för Moderna museet i Stockholm och un- Harald Hvarfner (1926–1975) Fil.lic, museichef. der hans ledning uppmärksammades museet internatio- Anställd vid Riksantikvarieämbetet 1948–1962. nellt som ett progressivt konstmuseum. Pontus Hultén Landsantikvarie och chef för Norrbottens museum 1962– producerade flera utställningar som i sin samtid värde- 1971. rades som banbrytande. Exempel på sådana utställning- Stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmuseum 1971– ar var Rörelse i konsten med bl.a. Jean Tinguelys och 1973. Per Olov Utvedts rörliga skulpturer samt 4 amerikaner Styresman för Nordiska museet 1973–1975. från 1962 med amerikansk popkonst där verk av konst- Tankekollektiv: Länsmuseernas samarbetsråd, Svenska närer som Robert Rauschenberg och Jasper Johns vi- museiföreningen. sades upp för svensk publik innan konstnärerna slag- it igenom i USA. Hultén lyckades utverka medel från Harald Hvarfner, född i Skara, var dubbel licentiat i regeringen som möjliggjorde inköp av flera betydande etnologi och arkeologi. Under perioden 1948–1962 verk. Denna konst utgör idag kärnan i museets samling- var han anställd vid Riksantikvarieämbetet. Hvarfner ar och representerar dessutom ett mycket högt ekono- utsågs att leda de arkeologiska utgrävningarna vid de miskt värde. Museet uppmärksammades speciellt 1966 norrländska älvdalarna som aktualiserades i samband med utställningen Hon en katedral av Niki de Saint med de omfattande vattenkraftsutbyggnader som ge- Phalle och 1968 med Andy Warhols retrospektivutställ- nomfördes under 1940 och 1950-talen. Detta gav er- ning. År 1967 utsågs Pontus Hultén som ny ledamot av farenheter som 1962 ledde honom till uppgiften som MUS 65 efter Carl Nordenfalk. Han spelade ingen aktiv landsantikvarie och chef för Norrbottens museum. eller dominerande roll i utredningens arbete, men han Under tiden i Norrbotten 1962–1971 utvecklade han såg positivt på den uppgift för förnyelse av museerna museets verksamhet i linje med den s.k. Norrbottens- som MUS 65 hade att utföra.1065 Hultén representerade modellen vilken väckte uppmärksamhet i det svenska konstnärligt en radikal tankestil vilket han visade som museifältet. Modellen, som analyseras i kapitel 4, hade chef för Moderna museet. Hans öppenhet för förnyel- som syfte att bryta museernas sociala och geografiska se av museet kom också till uttryck i det stöd för den isolering och ge dem en aktiv roll i det regionala kul- experimentverksamhet i form av en ”Filial” till Moder- turlivet. Detta skulle åstadkommas genom ett utökat na museet, som under några år i början av 1970-talet samarbete med kommuner och institutioner vilket skul- bedrevs med Pär Stolpe som initiativtagare och ledare. le skapa rationaliseringsvinster som en utbyggd organi- Hultén drev också frågan om Moderna museets själv- sation. Modellen hade regionen som enhet och länsmu- ständighet och frigörelse från Nationalmuseum. Denna seets som bas med specialiserade fackmän tillgängliga fråga utgjorde en källa till konflikt med Nationalmu- för de små kommunala museerna till en låg kostnad. seums direktör Carl Nordenfalk. Hultén var en viktig Lokalt skulle en integrering mellan bibliotek, skola och huvudaktör i diskussionen om Moderna museets loka- kommunförvaltning öka tillgängligheten för besökar- lisering till Stockholms nya Kulturhus som ägde rum i na. Norrbottensmodellen karakteriseras i studien som slutet av 1960-talet och början av 70-talet. Stockholms ett Regionalt centralmuseum och presenterades efter stad, med borgarrådet Hjalmar Mehr som ledande ak- några års försöksverksamhet inför en väl represente- tör, var positiv till idén om att flytta Moderna museet rad museimannaförsamling vid Svenska museiman- till Kulturhuset. Staten ville dock inte ansvara för de naföreningens årsmöte i Norrbotten i september 1966. kostnader som detta krävde och Pontus Hultén var själv Den blev en vanlig utgångspunkt när länsmuseernas skeptisk till projektet bl.a. med hänvisning till att muse- utveckling därefter diskuterades. Hvarfner efterträdde ets ytbehov inte skulle kunna tillgodoses. Därmed av- 1971 Bo Lagercrantz som chef och stadsantikvarie vid skrevs projektet. Hultén avgick som ledamot i MUS 65 Stockholms stadsmuseum. Han stannade där till 1973

i och med att han 1974 engagerades för att skapa det nya 1066 Vem är det? Svensk biografisk handbok, Nordstedt, 1991, 798;

Nationalencyklopedin, Band 14, 1994, 218; http://sv. Wikipedia. 1065 Intervju med Eric Hedqvist 2012-07-11. org./w/windex.php?oldid=18012794. då han utsågs till styresman vid Nordiska museet efter för en bredare publik. Kritiken kom från författarna till Hans Hansson. Parallellt med detta var han huvudre- 70-talets museum men även från bl.a. Nordiska mu- dakör för tidskriften Svenska museer under perioden seet som ifrågasatte Isakssons förändrade inriktning 1970-74. Han avled hastigt 1975 och efterträddes då av museet. Tidigt utvecklades också en konflikt av landsantikvarien vid Västerbottens museum Sune med den efter Sven. B. Jansson nye riksantikvarien Zachrisson. Hvarfner var en tongivande museiaktör Roland Pålsson, som inte godtog Isakssons krav på att med omvittnad personlig karisma och administrativ Historiska museet borde organisatoriskt frigöras från skicklighet. Den museimodell som han initierade och Riksantikvarieämbetet. Den senare konflikten trappa- implementerade under sin tid i Norrbotten, utgick från des med åren upp och bidrog till att arbetssituationen den idé för länsmuseerna som Sigurd Curman genom- för Isaksson blev ohållbar. Dessa teman utvecklas när- fört, men innebar också en utveckling baserat på den mare i kapitel 7. genomgripande process av kommunsammanslagningar och organisering av länen som inleddes under 1960-ta- Under sin chefstid på Historiska museet medverkade let. Norrbottensmodellens främsta förtjänst var dess han aktivt i museidebatten och påverkade också händel- anpassning till denna förändring av samhällets organi- seutvecklingen genom olika nätverk och tankekollektiv sering. Museiideologiskt var Hvarfner en konservativ där han hade centrala nyckelroller. Exempel på detta är traditionalist som försvarade den gällande museidoxan hans position under 1967–1970 som redaktör för Svens- ”Samla, vårda visa”. Hans auktoritära ledarstil föll inte ka museer och hans roll under 1970-talet som ordföran- i god jord under den korta tiden på Stockholms stads- de i Svenska museimannaföreningen. På dessa arenor museum, men passade bättre på Nordiska museet där var han mycket drivande för frågor om museernas för- 1067 han mottogs med välvilja som ledarauktoritet. nyelse och fick i den rollen utstå mycket kritik av tradi- tionsbärande aktörer i museifältet. Isaksson var en av få Olov Isaksson (1931–1999) Fil.dr, professor. museiaktörer som tidigt visade ett intresse för den inter- Amanuens vid Norrbottens museum 1958–1964. nationell museiverksamhet. I dessa avseenden byggde Chef för Sundsvalls museum 1964–1966. han successivt upp ett nät av internationella kontakter Chef för Statens historiska museum 1968–1988. med museiaktörer som också gav resultat i flera upp- Tankekollektiv: – märksammade utställningar med temainnehåll hämtade från andra kulturer än de svenska. Isaksson hade i dessa Olov Isaksson växte upp i Kalix och Gammelstad och avseenden ett särskilt intresse för öar över hela världen, var bror till författaren Folke Isaksson. Olov tog stu- vilket resulterade till hans författande av böcker med denten i Uppsala 1952 och disputerade 1957 med av- teman hämtade från Island, Färöarna, Shetlands- och handlingen i folklivsforskning Bystämma och bystad- Orkneyöarna, Hebriderna, Irland, Bornholm och Åland. ga. Vid Uppsala universitet blev han 1968 utnämnd till Exempel på hans böcker om detta är Island förr och nu docent i Nordisk och jämförande folklivsforskning och (1973), Öriken: En bok om Shetland och Orkney (1980) vid samma universitet gavs han 1991 professors namn. och Bornholm i sikte (1986). 1068 1958 anställdes Isaksson som amanuens vid Norr- bottens museum och var därefter chef för Sundsvalls Isaksson var tillsammans med Bo Lagercrantz en av de museum 1964–1966 innan han 1967 utnämndes till di- mest spektakulära, rättframma och omdiskuterade för- rektör för Historiska museet. Isaksson var Historiska nyarna i det svenska museifältet. Hans polemik mot för- museets chef under drygt tjugo år då han efter en kon- fattarna av 70-talets museum och roll som förnyare ut- flikt med Riksantikvarien Roland Pålsson och Riksanti- vecklas närmare i kapitel 7. kvarieämbetet styrelse 1988, sade upp sin tjänst. Isaks- son har i den självbiografiskt präglade boken Äventyr Bo Lagercrantz (1918–1993) Fil.lic, museichef. i museibranschen omvittnat vilka starka intryck han Amanuens intendent och museilektor vid Nordiska museet tidigt tog av Gregor Paulssons skrifter om behovet av 1948–1964. Stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmu- förnyelse av museerna.1069 Dessa idéer om ”öppna museum 1964–1971. seer” sökte han förverkliga redan under sin tid som Landsantikvarie och chef för Östergötlands länsmuseum museichef i Sundsvall. På Historiska museet arbetade 1977–1983. han vidare med denna ambition och mötte omedelbart Utredningsuppdrag MUS 65, Kulturrådet SOU 1972:66, Ny kritik av andra aktörer i museifältet för sina försök att Kulturpolitik SOU 1974:28 och Konstnärerna i samhället SOU göra museet mer samhällsorienterat och tillgängligt 1975:14. Ledamot av Statens Kulturråds nämnd för konst, museer och

1067 Källor: Björn Hallerdt, ”Harald Hvarfner” (Nekrolog), i Svenska utställningar 1974–1985. museer 1975:2, 125; Sune Zachrisson, ”Harald Hvarfner 1926– Tankekollektiv: MUS 65, Statens kulturråd, Arbetsgruppen för 1975” (Nekrolog), i Fataburen 1975, 157; Intervjuer med Sten Rentzhog, Erik Hofrén och Helena Friman. Gasklockan. 1068 Norrländsk uppslagsbok, band 2, Norrlands universitetsförlag, 1994, 203. 1069 Olov Isaksson, Äventyr i museibranschen, Bergh/Stockholm, 1990. Bo Lagercrantz var under hela sitt liv aktiv som skri- museimannen, uppfödd i en intellektuell borgerlig mil- bent, debattör, kulturideolog och författare i frågor jö som med bildning och pedagogisk talang, hade för- om konst, bild, fotografi, kultur, museer och kulturpo- måga att väcka publikens nyfikenhet för konsten och litik.1070 År 1947 avlade Lagercrantz fil.lic.-examen i kulturen. Under sin tid som chef för Stockholms stads- konsthistoria för professor Gregor Paulsson i Uppsala. museum 1964–1971 förändrades denna bild av honom. Avhandlingen behandlade den miljö som Lagercrantz Stadsmuseet hade uppfattats som anonymt under en växt upp i, Djursholm, och hade titeln Djursholms tid och Lagercrantz ansåg att en förnyelse av museets uppkomst och utveckling. Under perioden 1944–1950 inriktning var nödvändig. Under hans ledning öppna- var han medlem i den forskargrupp, ledd av Gregor des därför museet snabbt för en bredare publik med Paulsson, som 1950–1954 utgav det omfattande ar- en ökad utåtriktad verksamhet i form av utställningar, betet Svensk stad I och II. År 1947 deltog han i Nord- debatter, seminarier och andra program för allmänhet- iska museets inventering av herrgårdsbebyggelsen i en. I sin retrospektiva sammanfattning i Stadsmuseets Stockholms län. Lagercrantz var museitjänsteman vid skrift Stadsvandringar från 1988, rubricerade Lager- tre stora museiinstitutioner nämligen som amanuens, crantz denna period av sitt yrkesliv som ”Sju stormiga intendent och museilektor vid Nordiska museet 1948– år”. Titeln anspelade på den debatt om Stadsmuseets 1964, som chef och stadsantikvarie vid Stockholms verksamhet som förekom under hans chefstid. Under stadsmuseum 1964–1971 och som chef och landsanti- 1960-talet pågick samtidigt en omprövning och förny- kvarie vid Östergötlands länsmuseum 1977–1983. Där- else av samhällsplaneringen. I Stockholm genomfördes emellan engagerades han i tunga statliga utrednings- den omvälvande saneringen och nybyggnationen av uppdrag som MUS 65, Kulturrådet SOU 1972:66, Ny stora delar av nedre Norrmalm, som skulle ge huvud- Kulturpolitik 1974:28 och Konstnärerna i samhället stadens centrum med Sergels torg ett helt nytt ansikte. I SOU 1975:14. Åren 1974–1986 var Lagercrantz leda- detta samhällsklimat gick Lagercrantz i täten för en de- mot av Statens kulturråds nämnd för konst, museer och batt om förnyelse av museets uppgifter i samhället. utställningar. Stadsmuseet ville vidga gränserna för museet i syf- Under sin tid på Nordiska museet ansvarade han hu- te att uppnå en vidare och djupare förankring bland vudsakligen för inventerings- och bebyggelseunder- medborgarna. Museet skulle fortsatt värna kulturarvet sökningar i olika delar av landet.1071 Vid sidan av denna genom bebyggelseinventeringar, arkeologiska utgräv- verksamhet utgav Lagercrantz under denna period ett ningar och aktivt deltagande i planeringen och utveck- stort antal arbeten med konsthistorisk anknytning.1072 lingen av det urbana stadssamhället. I det avseendet Parallellt med detta medverkade han frekvent som kul- var hans position solidarisk med den uppgift för mu- turskribent och recensent i Dagens Nyheter och Ex- seet som Kulturarvsmuseet representerade. Men La- pressen. Redan under TV–mediets barndom, i början gercrantz företrädde tidigt uppfattningen att museet av 1960-talet, medarbetade Lagercrantz som folkupp- parallellt med detta skulle intensifiera den utåtriktade lysare om konst i detta medium. I den rollen återkom verksamheten och därmed utgöra en röst i samhällsde- han också i TV under 1980-talet. Lagercrantz fram- batten. Det handlade om utställningar, men också om skymtade i början av 1960-talet som den välanpassade en integrering av annan kultur inom ramen för museets verksamhet. Lagercrantz var lyhörd för de nya ström-

1070 Sammanfattningen av Bo Lagercrantz arbete inom museifältet ningar i samhället som börjat få fotfäste, men också bygger på följande källor: Bo Lagercrantz personarkiv, Stock- dess möjliga konsekvenser för kulturen. Detta väckte holms stadsmuseums arkiv; Bo Lagercrantz, ”Sju stormiga år”, i Stadsvandringar 11, Stockholms stadsmuseum, 1988, reaktioner, men ledde också ofta till en offentlig dis- 53–72.; Gunnar Lindqvist, ”In memoriam – Bo Lagercrantz”, kussion som allt oftare ifrågasatte museets verksam- i Östergötlands skärgård: Meddelanden från Östergötlands het. När det gäller stödet för Lagercrantz som chef för länsmuseum, Linköping, 1995, 233; Freddie Hallberg, ”Bib- liografi över Bo Lagercrantz 1944–1992”, i Östergötlands Stockholms stadsmuseum, var uppfattningarna i den skärgård: Meddelanden från Östergötlands länsmuseum, Lin- politiskt tillsatta museinämnden antingen odeciderade köping, 1995, 235–245; Olle Näsman, ”Bo Lagercrantz: bio- eller ambivalenta. Detta undergrävde med tiden möj- grafi”, publ. i Wikipedia, 2008. Intervjuer med Helena Friman 2005,2006. ligheterna att utveckla museet på det sätt som han av- 1071 Lagercrantz inventerings- och bebyggelseundersökningar avsåg sett. Därför lämnade Lagercrantz Stadsmuseet tidigare den äldre bebyggelsen i Luleå, Norrköping, Västerås, Djursholm än vad som hade krävts för att fullfölja förverkligandet och Lidingö, herrgårdsbebyggelsen i Älvsborgs län, fritidshusbe- byggelsen i Stockholms län samt en brett upplagd undersökning av den nya verksamheten. av de äldsta egnahemssamhällena i Duvbo och Spånga försam- lingar i Stockholm. Efter Stockholms stadsmuseum fortsatte han under 1072 Lagercrantz utgivna skrifter under tiden vid Nordiska museet några år sitt engagemang i de statliga kulturutredningar var Peter Brengel och Olaus Magnus (1949), Kring Carl Eldhs juvelskrin (1951), Släkten Grills vapenporslin (1952), Gustv II som var centrala i 1970-talets diskussion om utform- Adolfsminnen i Nordiska museet ((1954), Kungens glada dagar ningen av den nya kulturpolitiken. Förutom sin roll – bilder från Karl XV:s tid (1957), ”Den borgerliga villastaden”, som ledamot av MUS 65 från dess start 1965 till att ”Villastäder för arbetare”,” 1900-talets handel”; i Svensk Stad (1950–1954), I Ostindiska kompaniets tjänst (1957), Fotografiet utredningen framlade sitt slutbetänkande 1975, valdes 100 år (1958), De gamla byggnaderna i Gustavsberg (1958). Lagercrantz in som ledamot i den nämnd för konst, en ”rebell” som ifrågasatte gällande doxa. I många av- museer och utställningar som etablerats med Statens seenden var Lagercrantz en solitär trots att han gavs kulturråds start 1974. Han fortsatte också att vara pro- flera förtroendeuppdrag som aktör i utredningar och duktiv som författare och kulturdebattör i det offent- styrelser. Hans direkta inflytande i tankekollektiv fram- liga rummet. Den mest omfattande, långvariga och står därför som mindre i förhållande till den påverkan högröstade diskussionen handlade om de förslag om som han utövade som författare och debattör. museernas framtid som utarbetades av den statliga utredningen MUS 65 1965 års musei- och utställnings- Åke Meyerson (1909–1992) Fil.lic. sakkunniga. Lagercrantz deltog här aktivt i rollen som Anställd vid Livrustkammaren 1934–1944. styrelseledamot av MUS 65, men också som oberoende Medlem av arbetsgruppen Plan 1942–1946 som utarbetade ett debattör bl.a. med. kritiska synpunkter på den av fyra förslag om ett nationellt socialt museum. tongivande museichefer utgivna och uppmärksammade Chef för förlagsredaktionen för Tidens förlag 1946–1960. debattboken 70-talets museum. Anställd vid Ecklesiastikdepartementet 1963–1965. Huvudsekreterare i MUS 65 1965–1974. Andra exempel på Lagercrantz omfattande och mång- Ledamot av Stockholms stads museinämnd 1948–1970. sidiga produktion: Kulturrådet som en museiman ser Tankekollektiv: MUS 65, Stockholms stads museinämnd. det (1972), Museiaspekter på kulturrådets betänkan- de (1972), Inlägg i debatt med anledning av artikel om Åke Meyerson var huvudsekreterare i MUS 65 under Bror Hjorth-museum av Hans Alsén (1972), MUS 65: hela den tid som kommittén verkade 1965–1975. Han bra för museerna (1973), Känn folkets historia (1973), hade en mångsidig och flerårig erfarenhet av museer Ett dundrande svek mot lysande löften (om Moderna och som publicist. Meyerson hade en fil.lic.-examen museets tillbyggnad, 1977), Museerna och folkbildning- från1938, tjänstgöring vid Livrustkammaren 1934– en (1977), Låt företagen dra av när de sponsrar kultu- 1944, Medlem av arbetsgruppen Plan 1942-1946 där ren (1983), Konstens hus och maktens (Om Moderna han bl.a. var medansvarig för dess förslag om inrättan- museet, 1984), Att lära av skandaler (Om National- de av ett nationellt socialt museum, Chef för förlagsre- museum och Midvinterblot,1987), Förändra snustorra daktionen vid Tidens förlag 1946–1960 och anställning museer (1990) och Arbetets museum än en gång (1992). vid Almqvist& Wicksells förlag 1960–1963. Vid tiden Alla dessa artiklar präglades av Lagercrantz starka sam- då uppdraget i MUS 65 blev aktuellt, hade Meyerson hällsorientering och engagemang för en förnyelse av också hunnit arbeta ett par år vid Ecklesiastikdepar- museerna. Sina sista aktiva yrkesår 1977–1983 var La- tementet som sakkunnig och departementssekreterare gercrantz landsantikvarie och chef för Östergötlands under utbildningsminister Ragnar Edenman. Parallellt länsmuseum. Här prövade han ännu en gång sina idéer med dessa uppdrag innehade Meyerson under perio- i den verklighet vars förutsättningar delvis förändrats den 1948–1970 ett förtroendeuppdrag som ledamot som en konsekvens av riksdagens 1974 antagna pro- av Stockholms stads museinämnd. Det innebar att han gram för kulturpolitiken och det nybildade Statens kul- bl.a. de sista sex åren som ledamot hade ett ansvar i turråd. I den för honom nya miljön utanför Stockholm den styrelse som Bo Lagercrantz som stadsantikvarie fortsatte han debatten om kulturens framtid. Denna mis- hade som huvudman. Enligt Roland Pålsson spelade sion hade Lagercrantz under hela sitt liv. Ett av de sista han tillsammans med Pontus Hultén en viktig roll då stora projekten, var försöket att skapa ett museum för Moderna Museets banbrytande inköp av internationell 1074 konstnären Hilding Linnqvist. Detta projekt resulterade modern konst gjordes i mitten av 1960-talet. i en bok om Linnqvist författad av Lagercrantz1073, men museet förverkligades inte. Lagercrantz hann slutligen Meyerson tjänstgjorde som föreståndare och överinten- bidra med förslag om hur det blivande Arbetets Muse- dent för Livrustkammaren 1968–1978 och hade vid si- um i Norrköping borde utformas. Hans breda och djupa dan att detta många andra förtroendeuppdrag bl.a. som kunskapsbas, hans förmåga att levandegöra och entu- styrelseledamot i Stockholms stads museinämnd under siasmera, hans debattlusta och originella infallsvinklar, den tid då Bo Lagercrantz var Stadsmuseets chef. 1075 gjorde honom till en viktig aktör i det svenska musei- Dessutom verkade Meyerson under många år som re- fältet under flera decennier. Han skrev, som det tycks, daktör för många viktiga verk, såsom Liv- rustkamma- oupphörligen brev och artiklar om museets, konstens ren 1937–1944, Tidens konsthistoria 1946–1950 och och kulturens tillstånd och utveckling och etablerade ett brett socialt kontaktnät i kultursverige. 1074 Roland Pålsson, Optimism i en svår tid – en berättelse om mitt Lagercrantz idéer var i många avseenden utmanande 1900-tal, Författares bokmaskin/Stockholm, 2005, 88. 1075 Ensamutredare om statens sceniska utbildning 1963–1968, ord- för museerna och kulturen och han uppfattades därför förande för utredning av ortsnamns- och landsmålsarkiv 1964– av traditionsbevarande tankekollektiv i museifältet som 1969, styrelseledamot i Tekniska museet 1964–1969, styrelseledamot i Svenskt arkitektmuseum 1966–1967, vice ordförande och verkställande ledamot i styrelsen för Skokloster 1967–1978, 1073 Bo Lagercrantz, Hilding Linnqvist (Utställning, Villa Reale, Mi- styrelseledamot i Thielska galleriet 1971–1979 och ordförande lano), Milano, 1991. för museichefskollegiet 1973–1978.

1076 1077 Svenskt biografiskt lexikon 1980–1985. Länsmuseernas samarbetsråd. I MUS 65:s arbete tycks han ha modifierat sina ståndpunkter om kommit- Carl Nordenfalk (1907–1992) Fil.dr, professor, téns möjligheter och upprättade ett bra samarbete med museichef. ordföranden Lennart Holm. Denna förändring av No- Intendent vid Nationalmuseet i Stockholm 1944–1958. reens ställningstagande uppfattades med misstro av det Överintendent för Nationalmuseet i Stockholm 1958–1969. konservativa tankekollektivet, som kritiserade MUS 65. Professor och gästforskare vid amerikanska universitet 1969– 1982. Eva Persson (1943–) Hedersdoktor, utställnings- Ledamot av MUS 65 1965–1969. producent. Tankekollektiv: MUS 65. Utställningsproducent vid Riksutställningar 1967–1989. Konstnärlig ledare för Arbetets museum 1989–1993. Carl Nordenfalk var konsthistoriker och museichef när Lektor vid Linköpings universitet 1997–2006. han 1965 utsågs till ledamot av MUS 65:s styrelse. Tankekollektiv: – Han disputerade 1940 i konsthistoria men utnämndes redan 1938 till docent i konsthistoria vid Göteborgs Eva Persson växte upp i Borås och studerade konsthis- högskola. Nordenfalk erhöll professors namn 1959. toria vid Lunds universitet innan hon 1967 engagera- Som konsthistoriker hade han 1943 uppmärksammats des som utställningsproducent vid Riksutställningar. för sitt arbete om Vincent van Gogh – ett verk som låg Där arbetade hon under drygt tjugo år och utmärk- till grund för den stora Van Gogh-utställning som vi- te sig som en dominerande och självständig uttolka- sades på Nationalmuseet 1946. Nordenfalk rekrytera- re- och förnyare av utställningsmediet. Parallellt med des 1944 till Nationalmuseum från sin anställning vid detta arbetade hon som författare, recensent och de- Göteborgs konstmuseum. Under Nordenfalks period battör i frågor om museernas utställningar. Under sin som överintendent 1958–1969 skapades Nationalmu- tid på Riksutställningar var hon ansvarig för flera ut- seets ställning som ett av Europas stora konstmuseer. ställningar som bl.a. ”Land du välsignade”,” Land att Nordenfalk medverkade som ledamot i MUS 65:s sty- leva i”, ”Miljö för miljoner”, ”Maskin makt”, ”Förbud relse fram till 1968 då han avgick för att under perio- mot handikapp” och ”Kaleidoskåpet öppnar sig” vilka den 1969–1982 gästforska vid amerikanska universitet väckte stor uppmärksamhet och stimulerade debatter framförallt i medeltidens konst. Vid sin avgång som om utställningsmediet och dess samhällsuppgift. I sin ledamot i MUS 65 ersattes han i denna roll av chefen självbiografiskt präglade bok Utställningsform reflekte- för Moderna museet Pontus Hultén. rar Persson över flera av de produktioner som hon var ansvarig för under tiden på Riksutställningar och sena- Sven-Erik Noreen (1926–2000) Fil.lic, museichef. re också på Arbetets museum. Inför Arbetets museums Amanuens och antikvarie vid Gotlands Fornsal 1953–1956. etablering engagerade Erik Hofrén henne 1989 för att Landsantikvarie i Kristianstads län och chef för Kristiandstads medverka i planeringen av museets verksamhet. Från länsmuseum 1956–1966. öppnandet 1991 och fram till 1993 var hon konstnär- Landsantikvarie och chef för Östergötlands länsmuseum lig ledare för Arbetets museum. Därefter engagerades 1967–1977. hon som lektor vid Linköpings universitet 1997–2006 Ledamot av MUS 65 1967–1974. där hon utvecklade en utbildning för utställningsme- Tankekollektiv: Länsmuseernas samarbetsråd, MUS 65. diet inom ramen för magisterprogrammet Kultur- och mediegestaltning. Hennes insatser vid universitetet pre- Sven Erik Noreen var landsantikvarie vid Östergötlands mierades 2011 i form av en utnämning till hedersdok- läns museum när han 1967 utnämndes till ledamot av tor vid Linköpings universitet. Persson var under sin styrelsen för MUS 65. Hans tog fil.lic.-examen i Upp- karriär en förnyare av form och innehåll när det gäller sala 1953 och var därefter anställd som amanuens och utställningar på såväl natur- som kulturhistoriska mu- antikvarie vid Gotlands fornsal för att 1956 bli landsanti- seer och betraktas i denna studie som en förnyare för kvarie vid Kristianstads länsmuseum. Där arbetade han ett Samhällsmuseum. Exempel på hennes verksamhet till 1966 då han utnämndes till landsantikvarie vid Öst- som utställningsproducent och debattör av utställnings- ergötlands läns museum. År 1977 erhöll han tjänsten mediet analyseras i kapitlen 6, 7 och 8. som länsantikvarie vid länsstyrelsen i Östergötland en tjänst som han innehade fram till sin pensionering 1993. Sten Rentzhog (1937–) Fil.dr, museichef. Noreen förekommer i avhandlingens kapitel 7. Landsantikvarie i Älvsborgs län 1968–1971. Landsantikvarie och chef för Jämtlands läns museum 1971– Under tiden innan Noreen utsågs som ledamot av MUS 2002. 65 agerade han aktivt som kritiker av kommitténs upp- Styresman för Nordiska museet 1988–1991. gift bl.a. i intresseorganisationen och tankekollektivet Ordförande för Statens Kulturråds nämnd för konst, museer

1076 Vem är det? Svensk biografisk handbok, Nordstedt/Stockiholm, 1077 Vem är det? Svensk biografisk handbok, Nordstedt/Stockholm, 1991, 752–753. 1991, 809. och utställningar 1977–1979. grunda sig på inventerarens eller museitjänstemannens Tankekollektiv: Länsmuseernas samarbetsråd, Svenska personliga intresse och urval av vad som skulle do- museiföreningen. kumenteras. Rentzhog ansåg att endast en totalinven- tering kunde göra det möjligt att bedöma ett områdes Sten Rentzhog född i Östersund, fick sina första upp- eventuella särart inom byggnadskulturen. Först däri- levelser av ett museum redan vid fem års ålder genom genom kunde man finna de byggnader som var så be- 1078 barnverksamheten på Jamtli, Jämtlands länsmuseum. tydelsefulla att de borde K-märkas på samma sätt som redan gjordes för fornminnen. Trettio år senare 1971 inledde Rentzhog sitt arbete som landsantikvarie vid samma museum. Dessförin- När Rentzhog under perioden 1968–1971 hade sin för- nan hade han 1967 avlagt fil.dr-examen. i konsthistoria sta tjänstgöring som landsantikvarie i Älvsborgs län, vid Uppsala universitet. Avhandlingen hade titeln Stad använde han den av Sverker Janson inspirerade model- i trä: Panelarkitekturen. Ett skede i den svenska små- len för bebyggelseinventering.1079 1971 var modellen stadens byggnadshistoria. Under avhandlingsarbetet tillräckligt utprovad för att kunna presenteras i skriftlig gavs han möjlighet att genom aspiranttjänstgöring vid form med praktiska anvisningar för fältarbetet. I flera riksantikvarieämbetet, Nordiska museet och National- län blev den Renzhogska modellen förebild för de in- museum kvalificera sig som kompetent för arbetet som venteringar som gjordes. Riksantikvarieämbetet tve- landsantikvarie. Under denna utbildning tjänstgjorde kade att använda denna heltäckande metod och valde han såväl vid Nordiska museet som vid Riksantikvarie- istället att först 1976 publicera en egen vägledning för ämbetets fornminnesavdelning. Han fick därmed vär- bebyggelseinventeringar. defulla erfarenheter av bl.a. Nordiska museets akt- och bildarkiv liksom dess omfattande hantverks- och bygg- I slutfasen av sin yrkeskarriär åren 1988–1991 tjänst- nadshistoriska undersökningar. gjorde Rentzhog som styresman för Nordiska museet. Han arbetade också som projektledare under tiden Under sitt avhandlingsarbete uppmärksammade Rentz- 1989–1994 för ”Den svenska historien”. Han återgick hog det behov som fanns av systematiska inventeringar 1991 till sin tjänst som länsmuseichef i Jämtland där av byggnadsbeståndet i städer och på landsbygd. När han verkade fram till sin pensionering 2002. han gick igenom länsmuseernas fotosamlingar och arkiv framkom hur slumpartat som materialet dittills hade Sten Rentzhog var under sin långa museigärning en samlats in. Vad gäller landsbygden hade Sigurd Erix- drivande och dominerande museiaktör med början i on på Nordiska museet dokumenterat 1700-tals och Älvsborg och under de drygt 30 åren i Jämtland, men 1800-talsbebyggelse i början av 1900-talet. Endast några kanske främst genom förtroendeuppdrag i Länsmuse- få av dessa byggnader fanns nu kvar. Dokumentation av ernas samarbetsråd, Sveriges landsantikvarieorgani- städerna hade inletts 1908 med projektet Gamla svenska sation, flera statliga och kommunala utredningar samt städer, men arbetet slutfördes aldrig fullt ut. Under 1940 Statens kulturråd. I den omtalade striden om MUS 65 och 1950-talen genomfördes det mycket omfattande inspelade han en central roll för att organisera och påver- venteringsprojektet Svensk Stad med Gregor Paulsson ka den nationella museiopinionen. Med sin museisty- som en betydelsefull drivande kraft där också Bo La- relses stöd hade Rentzhog getts mandat att driva muse- gercrantz hade medverkat. I övrigt saknades dokumen- ets utveckling genom de externa och nationella nätverk tation av den äldre bebyggelsen. Dokumentationen av och aktörer av intresseorganisationer i museifältet i 1900-talsbebyggelsen var också bristfällig i länsmuseer- första hand i form av Länsmuseernas samarbetsråd, nas arkiv. Ännu tydligare framstod mycket påtagligt av- Svenska museimannaföreningen och Föreningen Sveri- saknaden av forskning inom ämnesområdet. ges landantikvarier. Hans engagemang som museiaktör omfattar hela det museala fältet av den yttre och inre Sverker Janson hade försökt förmå Riksantikvarieäm- kulturminnesvården. När det gäller det förstnämnda betets byggnadsavdelning att inleda en byggnadsinven- området har han särskilt bidragit med en modell för ut- tering som skulle göras parallellt med fornminnesin- veckling av byggbeståndets dokumentation i städer och venteringen i hela landet. på landsbygd. I dessa avseenden är hans position tydligt samhällsinriktad i linje med den vision som tidigt Stödet av fornminnesregistret vid ett sådant arbete formulerades av överantikvarien vid riksantikvarieäm- skulle underlätta byggnadsinventeringen, eftersom de betet Sverker Janson. befintliga förteckningarna gav direkta upplysningar om det aktuella området och om det fanns miljöer som När det gäller den inre kulturminnesvården utveckla- var lagskyddade. En byggnadsinventering kunde inte de han under sin chefsperiod i Jämtland länsmuseets friluftsmuseum Jamtli till en folkligt bredare verksam- 1078 Sammanfattningen av Sten Rentzhog arbete inom museifältet bygger bl.a. på ”Museerna inför 2000-talet: Rapport från semi- 1079 Den av Sverker Janson inspirerade modellen prövades första narium arrangerat med anledning av Sten Rentzhogs 60-årsdag gången 1969 av Rentzhog vid bebyggelseinventeringar av sock- den 10 april 1997”, Nordiska museet, 1998. narna Vänersnäs och Västra Tunhem. het. Med skapandet av nya utställningslokaler bidrog sysselsatte Rosander under hela hans yrkeskarriär som Rentzhog också till att förbättra förutsättningarna för museiaktör och som författare av texter viktiga inte 1080 länsmuseets publika programverksamhet. Under Rentz- minst för disciplinen museologi. hogs ledning var också utvecklingen av byggnadsvår- den i det egna länet ett prioriterat arbetsområde. Det På Rosanders initiativ tillsatte den avgående styres- tydliga ställningstagande i den nationella motoffensiv mannen Hans Hansson en utredning om museets före- som han ledde i striden om MUS 65 innebar samtidigt målsbestånd från 1800-talet fram till 1970-talet. Resul- att det samhällsengagemang som Rentzhog företrädde, tatet publicerades 1972 uppfattades som ett traditionsbevarande försvar för en ordning som inte längre var anpassad till ett framtida inför museets 100-årsubileum året därpå och blev upp- samhälle. Denna syn på museets uppgift, som Rentz- takten till bildandet av den riksomfattande organisa- hog burit med sig under sin karriär, överensstämmer tion för samtidsdokumentation för landets länsmuseer, med det idéarv som Sigurd Curman lämnat efter sig SAMDOK, några år senare 1977. Rosander spelade en och som Harald Hvarfner utgick från i sin utveckling avgörande roll för att SAMDOK-projektet igångsattes av Norrbottensmodellen under 1960-talet. Rentzhogs i formaliserad form. Detta tema utvecklas närmare i ståndpunkt att tillämpa detta synsätt i ett samhälle som kapitel 7. förändrats sedan Curmans tid innebar att han parallellt med sitt nytänkande och sin samhällsorientering Parallellt med detta var Rosander initiativtagare till den för den yttre kulturminnesvården, samtidigt försvarade s.k. Delphi-studie som Nordiska museet genomförde gällande doxa i museifältet, dvs. vad som i denna stu- 1972 och vars syfte var att skaffa kunskap om museer- die utgör kriterierna för ett Kulturarvsmuseum. na som underlag för att kunna förnya deras inriktning. Uppläggningen och resultaten av Delphi-studien ut- Göran Rosander (1933–1996) Fil.dr, museichef. vecklas också närmare i kapitel 7. Landsantikvarie och chef för Jämtlands läns museum 1967– 1971. Kort efter att SAMDOK getts en formell start lämnade Chef för föremålsavdelningen vid Nordiska museet 1971– Rosander 1978 Nordiska museet för uppdrag åt Statens 1978. kulturråd. På dess tillskyndan författade han den med- Anställd vid Statens Kulturråd 1978–1979. vetet provokativa debattskriften Samla, vårda, visa el- Docent och t.f. professor i etnologi vid Uppsala universitet ler något mer? som användes som diskussionsunderlag 1980–1986. vid Kulturrådets museimannakonferens på Utö 1978 Etnolog och förstekonservator vid Norsk Etnologisk Gran- och därefter vid Svenska museiföreningens konferens sking 1986–1996. 1979. Även denna gång var syftet att stimulera debat- Tankekollektiv: – ten om en förnyelse av museerna. Utfallet av detta initiativ utvecklas närmare i kapitel 7. Göran Rosander växte upp i Dalarna och disputerade 1967 i etnologi vid Uppsala universitet med avhandling- Rosander engagerades därefter i ett tvärvetenskapligt en Herrarbete: dalfolkets säsongsvisa arbetsvandringar nordiskt migrationsforskningsprojekt vilket formellt i jämförande belysning. Under åren 1967–1971 arbeta- gjorde att han under perioden 1980–1986 arbetade som de han som landsantikvarie och chef vid Jämtlands läns docent och tf. professor i etnologi vid Uppsala univer- museum. Under denna period lyckades han att väsentligt sitet. öka museets besökssiffror genom att bl.a. utöka antalet utställningar. Rosander tog också initiativ till museets et- Vid en museikonferens i Göteborg 1986 utvecklade nologiska undersökningar och lokalhistoriska forskning. Rosander sin syn på museerna under rubriken Muse- erna som opinionsbildare. Han argumenterade där för 1971 anställdes han vid Nordiska museet som chef för uppgiften som opinionsbildare vilken han ansåg muse- dess föremålsavdelning. Redan under sin tid på Jämt- erna hade misslyckats med. Som exempel på hur opi- lands läns museum hade Rosander upptäckt problemet nionsbildarrollen borde användas utgick han från Bo med den brist på ordning och systematik som gällde Lagercrantz tid som chef för Stockholms stadsmuse- för museets samlingar. Hans första initiativ på Nordis- um 1964–1971. Den tydligt opinionsbildande roll som ka museet blev att utreda dess framtida undersöknings- Stadsmuseet då spelade utvecklas vidare i studiens ka- och insamlingsverksamhet. Som ett led i detta arbete pitel 5. publicerade han i Fataburen 1971 uppsatsen ”Nordiska museets föremålssamling igår, idag, imorgon”. I upp- I Statens kulturråds rapport Museiförslag från 1986 satsen understryker Rosander vad han då betraktade fanns ett förslag till idéforum för diskussion om muse- vara museets uppgift nämligen som såväl ”föremåls- arkiv” som ”förlag”. Denna dubbla natur hos museet 1080 Per-Uno Ågren, ”Om en minnets ordningsman”, i Museer som minnen – minnen av museer: seminarium till minne av Göran Ro- skapar problem som kanske är olösligt. Detta dilemma sander, Rolf Kjellström & Gunnar Ternhag (red.), Nordiska museet/Stockholm, 1999, 12. ernas uppgift och framtida samhällsroll. Fem regionala spelade han en viktig och vital roll under hela sin yr- konferenser med dessa teman anordnades av Kulturrå- keskarriär. Museiideologiskt utgick han ifrån Kultur- det under åren 1988–1989.1081 Rosander medverkade arvsmuseets ideal samtidigt som han återkommande som en av flera inledare till dessa diskussioner under pläderade för- och efterlyste ett arbete i samhällsorien- rubriken ”Ta, ha, se, ge”. Uttrycket var en omskrivning terande och opinionsbildande riktning för museerna. för museernas klassiska uppgift ”Samla, vårda, visa” då formulerat av arkeologen Carl-Axel Moberg. Ro- Ingemar Tunander (1916–1997) Fil.lic, museichef. sanders föredrag var en uppmaning till museiaktörerna Landsantikvarie och chef för Dalarnas museum 1950–1955. att använda museerna som ett ”samhällsredskap” – nå- Intendent vid Sundsvalls museum 1955–1963. got som han menade sällan förekom. Med referens till Landsantikvarie i Gävleborg och chef för Gävle museum det paradigmskifte för museerna som han ansåg hade 1963–1969. skett genom Harald Hvarfners tillträde som landsanti- Intendent vid konstavdelningen Malmö museum 1969–1973. kvarie i Norrbotten 1962, manade Rosander museiak- Chef för Malmö museum 1974–1977. törerna till ett nytt paradigmskifte med start 1988. En Landsantikvarie i Kristianstads län 1978–1981. förnyelse borde ske, menade Rosander, men det skulle Tankekollektiv: – åstadkommas parallellt med att delar från den gamla doxan behölls genom ”att välja ur menyn, allt efter re- Ingemar Tunander föddes i Stora Tuna och blev 1949 gionens och stadens profil och samlingarnas innehåll.” fil.lic. i konsthistoria vid Stockholms högskola. Hans 1082 Även detta tema utvecklas närmare i kapitel 7. museikarriär innefattade flera museer som Landsanti- kvarie i Dalarna (1950–1955), Intendent vid Sunds- Från 1986 och fram till sin bortgång 1996 var Ro- valls museum 1955–1963, Landsantikvarie i Gävleborg sander knuten som etnolog och förstekonservator vid (1963–1969), Intendent vid konstavdelningen Malmö Norsk Etnologisk Gransking i Oslo. Parallellt med det- museum (1969-1973) och museets chef (1974–1977). ta arbete fortsatte han att spela en betydelseroll roll i Tunanders sista tjänst före pensioneringen var som den svenska museidebatten. Rosanders sista medver- landsantikvarie i Kristiandstads län (1978–1981). kan i det avseendet blev bidraget i den svenska museiutredningen Minne och bildning 1994 med en artikel Han intresse för en förnyelse av museet demonstrerades samt en kommentar i Nordisk museologi 1996 till ut- redan under perioden som chef i Sundsvall då museet 1083 redningens mottagande i museifältet. öppnades för en bredare publik – något som då betraktades som nydanande. Tunanders var ansvarig som pro- Under hela sin yrkeskarriär behöll Rosander sina muse- ducent för en av de första utställningarna som Riksut- iideologiska rötter bl.a. genom ett samarbete med Da- ställningar producerade 1967 ”Det underbara skåpet”. larnas museum. Under 1960-talet innebar det bl.a. att Denna satsning utgjorde ett försök att utveckla utställ- han tillsammans med landsantikvarien Erik Hofrén och ningsmediet men hade också som målsättning att nå en forskaren Åke Hyenstrand arbetade för att ge Dalarnas ny och bredare publik, i linje med Riksutställningars museums och landets första regionala forskningsråd ett uppgift som verktyg för den nya museipolitiken. innehåll som kunde uppfattas med respekt i forskarsam- hället. Senare bidrog han genom medverkan som redak- I studiens karakteriseras Tunander som förnyare i det tör och författare i Dalarnas museums årsböcker, exem- svenska museifältet. 1084 pelvis temaboken 1991 om Karl-Erik Forsslund. Kurt Ullberger (1901–2008) Rosanders produktion av vetenskapliga skrifter, upp- Ordförande i KRO – Konstnärernas riksorganisation 1960– satser och debattinlägg är omfattande och finns i den 1964. dokumentation från det seminarium till minne av Ledamot av MUS 65 1965–1967. honom som arrangerades 1997.1085 I museidebatten Ledamot av styrelsen för Stockholms landsting 1970–1979. Tankekollektiv: KRO:s ledning. 1081 Idéforum Museer – Rapport från fem regionala museikonferen- ser, Statens Kulturråd 1989:4. Kurt Ullberger utsågs 1965 till ledamot i MUS 65:s 1082 Göran Rosander, ”Ta, ha, se, ge”, i Idéforum Museer – Rap- styrelse som representant för de yrkesverksamma port från fem regionala konferenser, Statens Kulturråd 1989:4, 34–39. konstnärerna. Han hade en bakgrund som folkskollä- 1083 Göran Rosander, ”Från datafångst till forskning”, i Minne och rare och hade också tillhörande konstnärsgruppen De bildning: Museernas uppdrag och organisation SOU 1994:51, unga, bedrivit studier i utlandet under 1940-talet. bilaga 3; Göran Rosander, ”Museerna och tidsandans föränd- ring”, i Nordisk museologi 1996:1, 13–22. Under perioden 1960–1964 var han ordförande i konst- 1084 Göran Rosander (red.), Karl-Erik Forsslund – Författaren, Folk- bildaren, Hembygdsvårdaren, Dalarnas fornminnes- och hem- närernas fackliga organisation KRO – Konstnärernas bygdsförbund/Falun, 1991. Riksorganisation. I slutet av sin karriär verkade han 1085 Rolf Kjellström, ”Göran Rosanders skrifter”, i Museer som min- som ledamot av landstinget 1970–1979. nen – minnen av museer: Seminarium till minne av Göran Ro- sander, Nordiska museet, 1998, 126–143. Carl Nordenfalk var kritisk mot det partsintresse för tin dessutom många styrelse- och förtroendeuppdrag de professionella konstnärerna som han menade Ull- för folkbildningsorganisationer och myndigheter som berger företrädde.1086 Ullberger avgick redan 1967 från ledamot, utredare och expert. Som ledamot av MUS 65 uppdraget i MUS 65 efter att i en skriftlig reservation och tillika direktör för Riksutställningar spelade han en markerat sin avvikande ståndpunkt i en av MUS 65 be- viktig roll i diskussionen om utvecklingen och föränd- handlade frågor (se kapitel 3). Han ersattes i styrelsen ringen av de svenska museerna. Westin arbetade under för MUS 65 av Margareta Biörnstad. Ullberger före- många år som sekreterare i Länsmuseernas samarbets- faller inte ha haft något påtagligt inflytande över MUS råd och var även aktiv i museifältets övriga intresse- 65:s arbete och förslag. organisationer som Svenska museimannaföreningen och Föreningen Sveriges landsantikvarier. I studien be- Gunnar Westin (1914–1993) Fil.lic, museichef. skrivs han som förnyare i det svenska museifältet. Som Anställd vid Stockholms stadsmuseum 1934–1936. författare har han sammanfattat sin tid i Umeå, Väster- Anställd vid Riksantikvarieämbetet 1936–1946. bottens museum och tillkomsten av Umeå universitet i 1088 Amanuens vid Jämtlands länsmuseum 1946. boken Akademin i Storskogen. Landsantikvarie och intendent vid Västerbottens museum 1946–1965. Per-Uno Ågren (1929–2004) Fil.lic, museichef. Chef och direktör för Riksutställningar 1965–1980. Amanuens och antikvarie vid Västerbottens museum 1953– Tankekollektiv: Länsmuseernas samarbetsråd, MUS 65, Riks- 1983. utställningars ledning. Landsantikvarie och chef för Västerbottens museum 1974– 1980. Gunnar Westin utsågs till ledamot av MUS 65 samti- Redaktör för tidskriften Svenska museer1985–1989. digt som han blev direktör för Statens Försöksverk- Innovatör av museivetenskaplig utbildning och forskning vid samhet med riksutställningar. Han var ledamot av Umeå universitet 1983–1995. MUS 65 under hela den period som kommittén verka- Redaktör för tidskriften Nordisk museologi 1993–2004. de fram till 1974 och var parallellt med det direktör för Tankekollektiv: Ledningen för Västerbottens museum, Styrel- Riksutställningar ända fram till sin pensionering 1980. sen för Riksantikvarieämbetet

Westin hade en mycket lång museikarriär som inleddes Per-Uno Ågren född i Holmsund utanför Umeå. Som med tjänstgöring på Stockholms stadsmuseum 1934– museiaktör arbetade han under perioden 1953–1983 vid 1936. Han arbetade därefter på Riksantikvarieämbe- Västerbottens museum.1089 Med början 1950 och yt- tet 1936–1946, under vilken tid han 1945 avlade sin terligare några år tjänstgjorde han som sommarvikarie licentiatexamen. Efter en kort period som amanuens på museet. Ågren fick 1953 anställning som amanuens vid Jämtlands länsmuseum anställdes han 1946 som och arbetade därefter under många år under 1950- och landsantikvarie och intendent vid Västerbottens muse- 1960-talen med bebyggelseinventeringar i Västerbot- um. Där tjänstgjorde han under drygt tjugo år fram till tens län. Under 1960-talet väcktes hans intresse för 1965 då han rekryterades för att leda Riksutställningar. bildens roll i museiarbetet. Han etablerade samarbeten med dåvarande teckningsläraren Göran Carlsson och Under sin tid i Umeå och Västerbotten gjorde Wes- dokumentärfilmaren Sune Jonsson som båda anställdes tin viktiga insatser för utvecklingen av länsmuseet. på länsmuseet för etnologisk dokumentation. Han medverkade också aktivt i den långvariga arbetsprocess med början under 1940-talet som i mitten av Västerbottens museums förste landsantikvarie Gunnar 1960-talet ledde till etableringen av Umeå universitet. Westin innehade sin tjänst under tiden 1945–1965, då Västerbottens museum var först i landet med att omor- han efterträddes av Sune Zachrisson. Under Zackris- ganisera museet i stiftelseform 1967. Westin var skep- sons chefsperiod fram till 1973 lyckades museet med tisk till detta då han ansåg att stiftelseformen var alltför förre kommunikationsministern Gösta Skoglund som svag för att svara mot de ökade krav som ställdes på ordförande, skaffa ekonomiska resurser som gjorde det museerna. Han förespråkade istället att staten borde ta möjligt att bygga ut museets verksamhet. Här kunde 1087 ett större ansvar för länsmuseerna. Per-Uno Ågren spela en drivande roll för utvecklingen och den publika förankringen av museet. Parallellt med sitt arbete för museet på regional nivå engagerade sig Westin tidigt för nationella museifrå- Västerbottens museum omorganiserades 1967 till en gor. Han var ledamot av landsantikvarieutredningen stiftelse med Västerbottens läns landsting och Umeå

1953–1954, ombudsman för Sveriges landsantikvarier 1088 Vem är det? Svensk biografisk handbok, Nordstedt/Stockholm, 1952–1960 och sekreterare i Landsantikvariernas sam- 1991, 1153–1154; Gunnar Westin, Akademin i Storskogen, Umeå arbetsråd 1954–1965. Under hela sin karriär hade Wes- universitet/Umeå, 1990. 1089 Sammanfattningen av Per-Uno Ågren bygger bl.a. på följande källmaterial: ”Uppdrag kulturarv: Texter om Per-Uno Ågren”, i 1086 Intervju med Eric Hedqvist, 1210-07-10. tidsskriften Västerbotten 2005:4, Västerbottens museum/Väster- 1087 Intervju med Eric Hedqvist, 2010-07-10. bottens läns hembygdsförbund/Umeå, 2005. kommun som stiftelsebildare och med Västerbottens ämbetets styrelse. Som museiaktör hade han en mot- läns hembygdsförbund som en viktig aktör i styrelsen. satt profil jämfört med Rentzhogs drivande, utåtriktade Under 1970-talet och hela 1980-talet genomfördes en och spektakulära agerande. I det avseendet hade Ågren omfattande förändring av och förnyelse av museets likheter Lagercrantz solitära drag samtidigt som hans utställningar. Samarbete etablerades med konstnären personliga framtoning var betydligt mer blygsam än Anders Åberg som ledde till omgestaltningen av ba- Lagercrantz. Som museiaktör respekterade Ågren det sutställningarna. Detta väckte uppmärksamhet i hela kulturarv som var Västerbottens museums historiska landet. Som landsantikvarie under åren 1974–1980 arv. Successivt utvecklade han dock liksom Hofrén fortsatte Ågren detta arbete med speciellt fokus på en tankestil om museets uppgift som sammanföll med förnyelse av utställningarna och deras formspråk. En Samhällsmuseets idé. Tilläggas skall att Ågren var kri- ICOM-konferens arrangerad 1976, med Riksutställ- tisk till att hans generations museiaktörer så frekvent ningar som tillskyndare och med Västerbottens mu- flyttade mellan olika museer under sina karriärer. Han seum och Ågren som värd och arrangör, väckte de är också den ende museiaktören som förblev sin upp- internationella museirepresentanternas intresse. Detta växtregion trogen under hela sitt liv. medverkade till att Ågren engagerades för flera internationella uppdrag för ICOM. Tillsammans med Gö- ran Carlsson etablerade Ågren t.ex. ett samarbete med Portugals museer. Ågren gavs flera uppdrag som före- läsare och konsult i internationella sammanhang. Han engagerades i början 1980-talet som lärare vid Umeå universitet parallellt med att han fortfarande var kvar som antikvarie vid länsmuseet. I samband därmed initierade Ågren den museiutbildning vid universitetet som etablerades med början 1981, och valde då att huvudsakligen ägna sig åt Umeå universitet. Tillsam- mans med idéhistorikerna Ronny Ambjörnsson, Bosse Sundin och Sverker Sörlin utvecklade han gränsöver- skridande samarbeten. Detta innebar så småningom också ett forskningssamarbete. I slutet av 1980-talet tog Ågren flera initiativ för arrangerandet av museive- tenskapliga konferenser i Umeå. Dessa rönte ett stort nationellt intresse. Det nätverk i museifältet som Ågren därmed lyckades bygga upp, resulterade efter en ganska kort tid till att ämnet museologi etablerades i Sve- rige vid Umeå universitet 1993. Två år senare erhöll Ågren professors titel vid Umeå universitet. Som stark tillskyndare för ämnets etablering som universitetsdis- ciplin verkade också Erik Hofrén.

Parallellt med utbildning och forskning vid universitetet, arbetade Ågren under åren 1985-89 som redaktör för tidskriften Svenska Museer. I början av 1990-talet tog Ågren initiativet till tidskriften Nordisk Museologi vars första huvudredaktör han blev 1993, en post som han innehade till 2004.

Per-Uno Ågren var en museiaktör med stor betydelse inte bara för Västerbottens museum utan dessutom som idégivare för många andra museer och museimän i landet. Han är en av få museiaktörer i Sverige som har spelat en internationell roll. Ågren var därutöver en viktig entreprenör för etablerandet av svensk museologi. Här liksom i andra museisammanhang har han spelat rollen som ”kreatör” och ”publicist”. Ågren hade en stark förankring i det svenska museifältet och förekom under perioder i dess olika tankekollektiv bl.a. under en period som ledamot av Riksantikvarie-