2010

Tal Göteborg 18 februari 2010 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Göteborgs Börssällskap

Den 18 februari 2010 talade finansminister Anders Borg på Göteborgs Börssällskap. Ämnet för kvällen var det ekonomiska läget och Sveriges framtidsutmaningar. Ladda ner Anders Borgs presentationsbilder: Det ekonomiska läget och Sveriges framtidsutmaningar (pdf 134 kB)

Tal Grand Hotel, Stockholm 26 januari 2010 Anders Borg, Finansminister Anförande vid SNS förtroenderådsmöte

Den 21 januari kommenterade Anders Borg utvecklingen av svensk ekonomi vid SNS i samband med Konjunkturrådets rapport "Råd till en finansminister". Ladda ner Borg talade om att världsekonomin har börjat återhämta sig efter krisen och att det finns stora underskott och Anders Borgs obalanser som måste hanteras i EU och USA. Sverige har däremot verkat klara sig bättre än vid tidigare kriser i presentationsbilder: Det jämförelse med många andra EU-länder. ekonomiska läget och Sveriges utmaningar (ppt 584 kB)

Tal London School of Economics 14 januari 2010 Anders Borg, Finansminister Anförande vid London School of Economics

Introduction It is a pleasure to be here at the London School of Economics this evening, to speak at one of the world's most prestigious and respected academic institutions. The title of this evening's lecture is "Getting fiscal consolidation right: lessons from Sweden." My intention is to contribute to the discussion concerning the fiscal consolidation facing the UK and many other OECD countries, by sharing some lessons from the Swedish experience of dealing successfully with fiscal deficits and mounting debt in the 1990s. I will also highlight some cornerstones that are fundamental in our current economic policy and that have helped us through the financial crisis without ruining public finances. Key elements here include our policies for safeguarding labour force participation, our reforms of benefits systems, and our tax reforms. These reforms have been crucial in dealing with the underlying structural problems in the Swedish economy, which the consolidation of the 1990s did not address. Most importantly, they have allowed us to pursue an expansionary fiscal policy, manage the economic crisis, and maintain order and stability in the economy, all while avoiding large deficits. Sweden was hit by a deep recession in 1990-93, as GDP fell three years in a row, employment declined by 11 percent and unemployment quadrupled to 8 percent. Public finances suffered greatly, with deficits at around 10 percent for several years, and the debt growing from around 45 percent to nearly 80 percent of GDP. Today public finances are again under threat, but this time in many different countries, as a result of the worst economic crisis since the 1930s. One year ago we stood on the brink of catastrophe. The collapse of Lehman Brothers sent shockwaves through the financial system. Credit markets and interbank lending dried up, world trade plummeted, and we feared the onset of another Depression, with years of negative growth and a possible implosion of the financial system. In this context, it was necessary and justified to pursue heavily expansionary fiscal policies throughout the world - and it will be necessary to continue doing so throughout 2010. While a depression has been avoided, we are still going through some tough times. EU GDP has fallen by five percent in the past year. Unemployment across Europe has increased by over five million, and a further three million risk losing their jobs over the this year. As we look back now, in January 2010, we can say with confidence that the worst is behind us. The policies adopted by EU Member States jointly and individually to prop up the financial system and their economies worked. These massive stimulus programmes were necessary in the context of the crisis. But they have left us with a major challenge. The Challenge The economic crisis and unprecedented fiscal measures, taken to support the financial sector and limit demand shortfalls, have significantly weakened the state of public finances across the world. The EU's average budget deficit is set to more than double to about 7 percent of GDP this year. Twenty EU member states are expected to breach the 3 percent of GDP deficit threshold of the Stability and Growth Pact. Outside Europe, other leading economies, like the US, Japan, and India, will all be running fiscal deficits over 10 percent in 2009. In terms of increased indebtedness, the debt-to-GDP ratio in the EU will jump to nearly 80 percent of GDP in 2010, up from 60 percent in 2008. On the basis of unchanged policies, debt ratios would increase to around 120 percent in 2020, and in some countries even up to 200 percent. The Euro area's debt ratio will reach nearly 90% in 2011. Advanced economies' public sector gross debt is forecast to increase from an average of 78 percent of GDP in 2007 to 118 percent in 2014. The UK's fiscal situation, with a large deficit, a major increase in the debt, and a low sustainability level, is among the most problematic in Europe. The deficit is widening rapidly and is expected to reach around 14 percent of GDP in 2010 according to OECD projections. The gross government debt-to-GDP ratio is on course to reach around 90% by 2010, according to the OECD. In the EU Commission's Sustainability Report, UK public debt is forecast to increase to 160 percent by 2020 and 270 percent by 2030, assuming that no policy changes are adopted. The size of the UK deficit and debt implies that it will soon be necessary to embark on one of the largest fiscal consolidations in peacetime. Why fiscal sustainability matters There are many good reasons why strong public finances matter and why countries struggling with growing deficits and debt levels need to embark on a process of fiscal consolidation: 1. The current situation is not sustainable. As outlined above, debts are projected to increase dramatically over the next few years, reaching over 100% in some cases. As debt accumulates, risk premiums on government bonds will rise, and countries will have to spend ever-larger amounts servicing debt repayments, thus crowding out welfare services and growth-generating investments. This is not a very attractive future. In some countries, there is a considerable risk of deficits and debts spiraling out of control, with disastrous consequences for the entire economy. 2. Benjamin Franklin once said that the only certainties in life are death and taxes. Well, I'd like to add a third certainty: future economic crises. We know from experience that there is always another downturn around the corner. And we need to be ready for it. This means strengthening our public finances soon and returning to a fiscal position where we will be able to act to stabilize the economy in the next downturn. Experience shows that a process of rising debt ratios is difficult to reverse. Even a decade after the start of a crisis, most governments ran public debt-to-GDP ratios above pre-crisis levels, according to a recent Commission report. Avoiding a situation where countries enter the next economic downturn with unsustainable public debt positions must therefore be a priority. Such a downturn may well materialise before output gaps have been closed completely, with strong demands for both automatic stabilisers to work, as well as discretionary fiscal policy. If we are not in position, by then, to pursue a sufficiently expansionary fiscal policy, citizens will suffer immensely and government will lose its credibility as a guarantor of the welfare state and societal security. 3. The demographic challenges facing much of the developed world make sustainable public finances a necessity, as has been illustrated by the Commission's Ageing and Sustainability Reports, published in 2009. Europe's population is living increasingly longer and healthier lives, a great achievement that we should be proud of. However, ageing populations also pose major economic, budgetary and social challenges. Low birth rates, rising life expectancy and a continuing inflow of migrants can be expected to result in an almost unchanged, but much older, total EU population by 2060, meaning that the EU would move from having four working-age people (aged 15-64) for every person aged over 65 to a ratio of only two to one. Fewer economically active people will, all else equal, lead to lower economic growth and smaller tax revenues, while more retired people increases the costs of age-related transfers and services. Based on current policies, age-related public expenditure in the EU is projected to rise on average by 4.3 percentage points of GDP by 2060. The UK will also struggle with the consequences of an ageing society. According to the EU Commission, age-related spending in the UK is projected to increase by nearly 5 percent of GDP by 2060. This will put severe pressure on the public purse. The United States, too, faces similar challenges. A December 2009 report by the Congressional Budget Office projects that spending on Medicaid and Medicare will double to 10 percent of GDP in the next 25 years, largely driven by an ageing population. 4. The inability to maintain sustainable public finances would increase the risks of higher equilibrium unemployment and long-term unemployment, with drastic and lasting consequences for economic stability and growth. As the long-term unemployed grow discouraged, they tend to drop out of the labour force and become economically inactive. This puts increased pressure on social welfare systems and thus public finances. Moreover, it is very difficult to bring these people back into the labour force and employment. They risk being permanently excluded from working life, with serious implications for their own well-being. The lessons from Sweden 1. All means must be used Given the magnitude of the fiscal problems in many of the OECD countries, the fiscal consolidation must be substantial, in some cases up to about 3% percent of GDP per year. For this kind of consolidation to be credible, the government must use all means available, which implies increasing taxes and reducing spending. Only focusing on expenditure cuts would excessively harm socio-economically disadvantaged groups, who rely extensively on the social programmes that would inevitably suffer. This is neither politically desirable nor politically acceptable. Only relying on tax hikes would massively distort incentives to work. Moreover, empirical evidence shows that fiscal consolidation based solely on higher taxes is not as effective and does not create as lasting effects as a balanced consolidation, with sizeable expenditure reductions. The key is hence to find an appropriate balance between tax and expenditure adjustments. In order to achieve its programme of fiscal consolidation in the mid-1990s, the Swedish government chose to rely heavily on both tax increases and expenditure cuts, although spending cuts accounted for a slightly larger proportion of savings (53 percent of total savings versus 47 percent from higher taxes). 2. Taxes Any government undertaking a comprehensive fiscal consolidation must almost certainly consider increasing taxes, including broad-based taxes, such as consumption taxes. In conducting a tax reform, economic theory holds that one should seek to minimize the general harm to the economy of higher taxes, by focusing on increasing taxes on those items with negative external effects, such as carbon dioxide, alcohol, and tobacco, and minimizing the burden that falls on income and capital, as such taxes tend to be most harmful to growth. The OECD has investigated the issue of how to design a tax system promoting economic growth and their study confirms the above principles and the results of the earlier literature on taxes and growth. The main finding is that recurring taxes on immobile property, and to a lesser degree, consumption taxes, appear to have the least impact on growth, while corporate taxes, followed by income taxes, are found to be the most harmful. However, practical tax reform also requires a balance between the aims of efficiency, equity, simplicity and revenue raising. And one must also consider whether a tax is legitimate or not. In the latter respect, the property tax faces special problems. And ultimately, every country, given its own context and history, must chart its own tax course. Swedish taxes were increased substantially in the mid-1990s. A large portion of these tax hikes were aimed at income and capital. While this was necessary for the consolidation at the time - both to balance the budget and create legitimacy for the programme - it was unfortunate from an structural efficiency point of view. 3. Expenditure Clearly, any fiscal consolidation programme will always have to rely on substantial spending cuts in order to reach the desired target. However, in analyzing which public programmes and items should be reduced, there are several principles that should be kept in mind. First, spending that enhances growth and employment prospects, such as education and training, should, as far as possible, be preserved. Second, spending decisions should boost incentives to work and join the labour force, since minimizing the number of economically inactive people is key. This means that social welfare programmes and pension systems should be designed to encourage people to work more, start working at an earlier age, retire later, and stay in the work force. Poverty traps, which arise when effective marginal tax rates of moving from unemployment to employment are too high, must be avoided. Third, there must be effective rules and regulations governing welfare programmes, with appropriate controls, so that money truly reaches those who need them. Fourth, savings must be structurally sound, forward-looking, and not target key public investments, such as road or railway maintenance, or other vital infrastructure projects. Research and development spending is another area of productive public investment that should not be cut. Such savings are stop-gap measures that will need to be reversed soon, to maintain a functioning infrastructure. One-off measures that do not contribute to a lasting consolidation should be avoided. The expenditure cuts made in Sweden in the 1990s focused largely on government transfers, such as pensions, early retirement benefits, housing subsidies, as well as social and unemployment insurance. Cutting back on such programmes is always difficult, but compared to saving on the core functions of the welfare state - hospitals and schools - this is the lesser of two evils. And in a period of fiscal retrenchment, political leadership means making tough decisions, which are unpopular but necessary. 4. Improve the baseline scenario In implementing a fiscal consolidation, it is important to ensure that major expenditure programmes are not indexed to inflation, as this kind of indexing automatically erodes much of the intended savings. This happened in Sweden in the early 1990s, when we tried to implement various savings. Today central government grants to local government and several allowances such as child allowance and student grants are fixed in nominal terms in Sweden. These are items that are politically quite important. Since the appropriations are nominal, the cost of these grants gradually decreases if no decisions are taken in this regard. Hence the baseline is constantly improving, unless a discretionary decision is taken to increase spending on these areas. Another important feature of the Swedish fiscal policy framework is that the price and wage indexing of appropriations to central government agencies - that is, the upward adjustment of costs for items such as wages - is adjusted for productivity every year. The adjustment thus includes a deduction equalling the average productivity growth of white-collar workers in the service sector during the last ten years. For the 2010 fiscal year, the productivity deduction was 1,5 percentage points. This means that an agency often receives funding increases below inflation - a decreasing level of real funding - which in turn helps limit expenditure increases and creates incentives for government agencies to constantly innovate and raise efficiency. 5. Do not be disappointing: create a conservative baseline Credibility is central to any successful consolidation process. The government in general and the Minister of Finance in particular must establish credibility with markets, investors, analysts, and the public. The country must be seen as trustworthy, as committed to its promises. Such credibility is worth a lot: a non-credible fiscal policy will lead to higher interest rates, increased costs of borrowing, speculation, and, ultimately, default on loans. Credibility is a function of many factors. It depends on transparency and honesty: being up-front about one's goals, the time required to reach them, and key calculations. It depends on delivering realistic and accurate, but not overly optimistic, forecasts, so that external observers are not disappointed by the results. It depends on exceeding, or at least living up to expectations, and never underperforming. Conservative assumptions regarding key macro-economic data are of the essence. Ultimately, credibility is about building a reputation of competence and consistent performance, which creates trust among markets that you will deliver. This, in turn, will lower interest rates and borrowing costs. In creating a conservative baseline, one should have a readiness to deal with unexpected events, which may threaten the underlying baseline. This means having additional savings proposals in one's back pocket, which can be used if a target is likely to be missed. Upon embarking on its consolidation programme, the Swedish government spent considerable time and effort on achieving credibility with financial markets. When the OECD and European Commission have evaluated Swedish fiscal policy, forecasts have found to be accurate, up front and with a built-in conservative bias. Most importantly, during the consolidation, forecasts were consistently met and even at times exceeded, thus building confidence among investors. 6. Front load the consolidation It makes sense, both politically, economically, and psychologically, to begin and to do as much of the consolidation as soon as possible after having received a political mandate to do so. There is then a window of opportunity to act, as the public has, hopefully, voted for such a policy and - at the very least - understands the need to shore up public finances. The longer one waits with the heavy lifting, the more difficult it becomes. From a political point of view, starting earlier also increases the prospects of being able to show results before the next election. Moreover, as alluded to above, acting now creates political (and economic) room for manoeuvre at a later stage, such as a future crisis, when deficit spending will be needed again. From an economic perspective, front-loading reduces the future borrowing costs. It also signals the intention of the government to act - to do something about the situation - which will boost credibility. As the saying goes, "Actions speak louder than words." The Swedish government certainly front-loaded its savings in dealing with the crisis of the early 1990s. Key decisions were taken already in 1992 and 1993, including the de-linking of certain benefits to inflation and the introduction of productivity adjustments to price and wage indexing. Indeed, about half of all savings were decided on by 1994. The result was that the deficit, which in 1994 had been over ten per cent, had been reduced to 2 per cent by 1997. 7. Calculate the political cost: public choice One should be aware of the interest groups defending various policy areas and the political costs associated with taking on these special interests. It may not make sense to push through large savings on a small, well-organised group, which will protest loudly and at length. Rather, one needs to dare to take on large groups, where cuts will yield large savings. However, sometimes one must pursue more symbolic savings, which are not worth a lot of money, but send a strong message about the government's will. One such area is the remuneration of politicians or leading civil servants. For example, restructuring the benefits and compensation of Members of Parliament or Ministers reinforces the gravity of the situation. 8. Safeguard labour force participation The long term sustainability of public finances rests ultimately on safeguarding labour force participation, especially in a welfare state, with high tax levels. A higher labour force participation leads to more hours worked in the economy and lower unemployment, which in turn generates higher tax revenues and puts less pressure on social welfare programmes. Maximising labour force participation is particularly important in a context of an ageing society. As the population grows older and incomes rise, the demand for welfare services will increase. In the UK, as in most developed countries, the number of people aged 65 or over will increase rapidly in the next 30 years, while the increase in the group aged 20-64 is expected to be more modest. According to the EU Commission, age-related spending in the UK is projected to increase by nearly 5 percent of GDP by 2060, which is close to the EU average. In pursuing fiscal consolidation, a government must pay attention to how its tax and spending reforms affect labour force participation. More concretely, this translates into a number of Do's and Do-not's in terms of policy formulation. First, the government should evaluate its benefit system, and examine how this can be reformed to make it more worthwhile to work. This means considering the size and/or duration of unemployment benefits, social security payments, and other benefits that may serve as disincentives to seeking employment. Second, the government should also ensure that there is an adequate cost control and oversight mechanism concerning the benefits systems, so that welfare payments are truly going to those who need them the most. A key aspect involves people not being forced out of the labour force into a welfare programme, such as early retirement, if they do indeed still have the ability to work. Finally, active labour market policies play a key role in safeguarding labour force participation. They helped dampen the effects of the economic crisis in the early 1990s and they are indeed highly relevant today as well. What should be avoided in a consolidation? Well, any and all spending that contributes to maintaining labour force participation, such as subsidized child care, education, and active labour market policies, should be shielded from cuts. In some cases, it may even be justified to increase investments on such items, to maintain labour force participation rates. In particular, spending that strengthens female work force participation should be preserved. Actions that intensify poverty traps, such as the introduction of means-testing, must also be resisted. The current Swedish government has promoted labour force participation by pursuing a number of reforms to make work pay. Perhaps most importantly, we have significantly reduced marginal tax rates for low and middle-income earners through the introduction of a earned income tax credit (EITC). This is a crucial structural reform in helping people move out of the poverty trap. In fact, low and middle-income earners have received two thirds of total tax cuts, thus markedly reducing their total tax burden. We have also restructured the functioning of the benefits system, to further incentivize people to shift from unemployment, early retirement, and other welfare programmes into employment. In addition to making it more profitable to employ people who have long been excluded from the labour market, we have strengthened measures to support the unemployed in their job search. Furthermore, the Swedish Public Employment Service, responsible for helping people currently out of work find new jobs, has been improved. These reforms have helped Sweden weather the current economic crisis. First, unemployment has increased less during the crisis than we expected. Compared to the most pessimistic earlier forecast the current prognosis is that unemployment will be significantly lower during 2010-2012 and have been revised downwards between 0.7 to 1.6 percentage points per year. More stable financial markets in combination with extensive fiscal and monetary stimuli have raised demand, which in turn have made the effects on the labour market less severe. Second, and related to the first point, the costs associated with unemployment will also be less than expected. The labour market related expenses is now projected to be 7 per cent lower for 2011 than projected last spring. If one does not take into account recent reforms in the budget bill for 2010 the labour market related expenses would be even lower, around 13 percent. Third, the costs for early retirement and sick leave have fallen dramatically in the last few years. In fact, in 2006 to 2011, the accumulated cost savings are in the order of about 70 billion Swedish kronor (almost 6 billion pounds sterling). Fourth, according to the latest forecast, hours worked in the Swedish economy - the most important tax base - will develop substantially better than projected earlier. Previously we saw a decrease in hours worked by 3 percent between 2009 and 2012. Now we believe that hours worked will marginally increase during the same period, leading to higher tax revenues. Fifth, unlike many other countries, Sweden will not have to engage in a painful fiscal consolidation, owing to our robust public finances. The 2010 average fiscal balance in the OECD is -8 per cent of GDP. Sweden is among the countries with the smallest deficits, having a fiscal balance at -3 per cent of GDP. Sweden also has among the most sustainable public finances in the EU according to the European Commission's Sustainability report 2009. So, the economic crisis that has devastated many of the world's leading economies has not hit Sweden as hard as we had feared. This may be a sign of the effectiveness of the current government's reforms. 9. Strengthen fiscal institutions There is widespread agreement that fiscal policy frameworks matter. A wide range of empirical studies show that countries with stronger fiscal institutions, including centralized policy-making, fiscal rules concerning deficits and multi-annual expenditure ceilings, and transparent procedures, achieve better fiscal outcomes, in terms of lower deficit and debt. This is why many countries have reformed their fiscal institutions during the last couple of decades, and why the EU has made stronger fiscal policy frameworks a key part of the Göteborg principles for comprehensive fiscal exit strategies, agreed at the informal ECOFIN Council meeting in October 2009, during the Swedish Presidency. Sweden reformed its fiscal framework in the mid-1990s, since the previous system was among the worst in Europe, as had been illustrated by poor outcomes in public finance terms. We now have a robust system with a surplus target of 1 percent over the economic cycle, a multi-annual expenditure ceiling, a centralized top-down budgetary process, in which the Ministry of Finance has a strong co-ordinating role, and a statutory balanced budget requirement for local governments. There is also a fiscal policy council that independently evaluates the government's fiscal policy, including its long-term sustainability, the surplus requirement, and the multi-annual expenditure ceilings. Since the introduction of stronger, more effective rules, public finances have improved substantially in Sweden. Deficits have been replaced by surpluses and the public debt as a percent of GDP has fallen steadily from its peak in the mid 1990s to under 40 per cent by 2007. This also means that Sweden today has room to manoeuvre in taking measures to combat the financial crisis. Fiscal frameworks vary across the OECD, in terms of centralization of budgetary power, the existence of formalized expenditure ceilings and/or surplus targets, and various other rules. Given the relatively poor fiscal performance of various countries with weaker budgetary institutions, it would seem justified that they introduce stronger fiscal rules and processes, along the lines recommended by the OECD. While the OECD acknowledges that fiscal institutions need to be adapted to the country-specific context, it also emphasizes that certain features are necessary for the rules to be effective, including the "need to combine transparency with sufficient flexibility to face cyclical (and other) shocks, a wide coverage across various budget items and effective enforcement mechanisms." It is also important that there is clarity regarding the timing of an economic cycle, and that changing assessments of the cycle's start date do not prevent the functioning of the fiscal rules. In the case of the UK, the OECD has suggested amending its fiscal rules so that they are forward looking, ensure medium-term spending discipline and account more explicitly for off balance sheet public liabilities. Also, income tax thresholds and national insurance thresholds should be linked to wage, rather than price inflation so that fiscal drag is handled more transparently. Ultimately, a country's fiscal institutions are best assessed according to that country's fiscal outcomes, ie the evolution of debts and deficits. Given the relatively poor fiscal performance of the UK and many other states, it seems clear that a comprehensive reform of budgetary rules and procedures is in order. 10. Maintain social cohesion A fiscal consolidation process must not come at the expense of social cohesion. It should not harm the poorest members of society, but rather the burden must be shared by all, in an equitable fashion, with the richer taking on a larger burden, in proportion to their greater wealth. This is crucial in ensuring that a consolidation has sufficient legitimacy in a society. Social justice requires us all to do our part because we are all in this together. More robust fiscal institutions, as described above, should also contribute to social cohesion, by protecting the poorest, who suffer when weak public finances necessitate fiscal consolidation. In the case of Sweden's consolidation, the two richest deciles accounted for 43 percent of the savings, whereas the other deciles each contributed about five to ten percent (with the poorest deciles accounting for the least). Conclusion The value of sound public finances cannot be underestimated. Weak public finances are a major source of instability, as the market and the public question the direction and credibility of government fiscal policy. The costs of this uncertainty are manifested in terms of a risk of higher interest rates, increased inflation, and the strong likelihood of forced fiscal consolidation, through higher taxes and reduced spending. Such a consolidation process is painful, particularly for the poorest members of society, whose welfare programmes are disproportionately cut. The value of stable, robust public finances is then that it reinforces the credibility of government policy, thus allowing fiscal stimulus programmes to have effect, as individuals don't need to hold back consumption, for fear of future tax increases. In conclusion, it is clear that a number of OECD states, including the UK, face a challenging situation, in terms of public finances. A fiscal consolidation will be necessary to deal with the high deficit and growing debt levels. However, Sweden and other OECD countries have been in similar positions yet have successfully restored robust public finances. The key lessons from Sweden's fiscal restructuring of the early 1990s include the need to use both tax increases and expenditure cuts; the importance of raising the right taxes and cutting the right expenditures; the significance of realistic yet ambitious forecasts; and the necessity of front loading consolidation. Calculating the political costs of various reforms, creating robust fiscal policy frameworks, and maintaining social cohesion are other key elements of a successful consolidation. The current Swedish government's structural reforms, including tax and spending changes, welfare reforms, and measures to safeguard labour force participation, have further strengthened the Swedish economy and public finances, dealing with structural problems that remained unresolved from the 1990s. These reforms have played a key role in helping Sweden's public finances survive this downturn relatively unscathed. I am confident that the UK, with strong political leadership and appropriate policy decisions, will address its fiscal challenge and bring public finances back to a sustainable path. 2009

Tal Stockholm 22 september 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Nationalekonomiska föreningen

Den 22 september besökte finansminister Anders Borg Nationalekonomiska Föreningen och höll ett anförande om budgetpropositionen för 2010 - Jobba Sverige ur krisen. Ladda ner Anders Borgs presentationsbilder: Jobba Sverige ur krisen (pdf 408 kB)

Tal Visby 3 juli 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid SNS seminarium i Almedalen

Finansminister Anders Borg talade på temat svensk ekonomi och den ekonomiska politiken vid SNS seminarium i Almedalen. Ladda ner Anders Borg diskuterade det ekonomiska läget och underströk vikten av att förhindra att arbetslösheten biter Anders Borgs sig fast och att skapa förutsättningar för snabb jobbtillväxt tidigt i en kommande uppgång. Han betonade också presentationsbilder: Det vikten av sunda offentliga finanser. ekonomiska läget (ppt 1,2 MB)

Tal Globen 28 maj 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Svenskt Näringslivs framtidsmöte Vid Svenskt Näringslivs framtidsmöte i Globen höll finansminister Anders Borg ett anförande under rubriken "En politik för tillväxt och utveckling".

Anders Borg talade om regeringens viktiga uppgifter i det rådande ekonomiska läget: att hantera finanskrisen, mildra nedgången och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. God ordning i offentliga finanser är avgörande för regeringens ansvarstagande för Sverige. Ladda ner Anders Borgs Dessutom talade Borg om vikten av att återupprätta arbetslinjen och den viktiga roll som ett bra presentationsbilder: En entreprenörsklimat har för att ekonomin ska kunna återhämta sig snabbt den dagen konjunkturen vänder upp politik för tillväxt och igen. utveckling (pdf 212 kB)

Speech L'Institute Montaigne, Paris 06 May 2009 Anders Borg, Minister for Finance Anförande vid L'Institute Montaigne i Paris

Talet hölls på ett seminarium för representanter för franskt näringsliv och politiska beslutsfattare. Download Presentationsbilder (pdf 291 kB)

External links Webbsändning av Anders Borgs tal på L'Institut Montaigne

Tal Tyska Finansdepartementet i Berlin 27 mars 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Tyska Finansdepartementet i Berlin

Introduction The financial crisis is affecting growth and employment all over the world. The forecasts for economic growth Ladda ner in the near future are dismal. To combat the negative growth, many countries, not least in the EU, are What needs to be done to implementing extensive stimulus programmes to mitigate this negative trend. make public finances in The dramatic slowdown in the world economy, along with the requisite stimulus packages, will have a major the EU more sustainable in the long term? (pdf 146 impact on public finances. Most countries will experience a steep decline in their public finances. Many will kB) have a growing budget deficit and thus a rising public debt ratio. Presentationsbilder (pdf In such a situation, it is essential to safeguard the long-term sustainability of public finances. One important 250 kB) instrument - and here I speak from my own experience in Sweden - is good fiscal rules that are observed even when they are under pressure. This applies to both the common rules we have in the EU and existing national rules. In Sweden, we have had very good experience with fiscal rules. These rules provide a good basis for the effort to safeguard long-termism. In my remarks I will first look at the challenges we now face and then review the design of the Swedish rules and our experience with them. Lastly I will try my hand at some reflections on Germany. However, let me stress here that my expertise is in Swedish fiscal policy and Swedish fiscal rules. My comments on the EU and on Germany in particular should thus be seen as an outsider's reflections rather than well-developed advice.

Klicka på pdf-filen för att läsa hela talet

Tal Minnesceremoni på Raoul Wallenbergs torg 27 januari 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid minnesceremoni för att hedra förintelsens offer

De senaste veckorna har präglats av nyheter från Gaza. Raketattacker och bombningar har tillhört det dagliga nyhetsflödet. Med sorg i hjärtat har vi sett bilder av barn och familjer som drabbats. Sveriges och EU:s hållning är klar. Vägen framåt måste präglas av strävan efter fred. Raketbeskjutningar måste upphöra och det måste finnas proportioner på försvarsaktioner så att civila offer kan undvikas. Sverige önskar att både israeler och palestinier får möjligheter att leva i fred, inom säkra och respekterade gränser och i länder som präglas av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi är emellertid inte här för att diskutera konflikten i Gaza. Vi är här för att den 27 januari är den dagen då den 22:a divisionen i Röda armén nådde Auschwitz. Tio dagar tidigare hade nazisternas SS-soldater börjat tömma lägren och inlett en dödsmarsch då 60 000 utmärglade fångar tvingades marscher för att förhindra att den ryska frammarschen skulle stoppa förintelsen. Uppemot 20 000 människor mördades eller dog av umbärande under dödsmarschen bara från Auschwitz. Väl över en miljon judar mördades i gaskamrarna i Auschwitz. Också flera hundratusen polacker, zigenare och homosexuella avrättades bara i detta koncentrationslägerskomplex. Ett av fem förintelseläger. Ett av över 1600 koncentrationsläger. Förintelsen är i sin omfattning, sin ondska och sin omänsklighet nästan omöjlig att förhålla sig till. Det är svårt att finna ord som fångar och samlar det som borde uttryckas. Skulden för att detta brott mot mänskligheten inte stoppades. Den förtvivlan, skräck och dödsångest offren måste ha upplevt kan inte förstås och än mindre beskrivas av oss som är födda i en annan värld. Nazisternas brott kan beskrivas på många sätt. För mig framstår det som särskilt obegripligt att förövarna inte förefaller ha upplevt någon skuld när de förövade sina brott. Anders Borg vid minnesceremonin den 27 januari 2009 på När nazisterna kommer till makten inleds förföljelsen och övergreppen Raoul Wallenbergs torg. Fotograf: Thomas Karlsson omedelbart. De stegrades gradvis, inte minst efter kristallnatten. Vid det tyska angreppet på Ryssland 1941 bestämde sig nazisterna för att genomföra förintelse av alla judar. Även om historien aldrig blir helt klarlagd förefaller Göring, Himmler och Heydrich på Hitlers order metodiskt förvandlat den tyska staten till en totalitär förintelsestat. Varje del av det tyska samhället inblandades i förberedelsen och genomförandet av folkmordet. När Heydrich som chef för det rikssäkerhetsdepartementet, samlar den tyska statens företrädare i Wannsee är det för att man tillsammans - justitiedepartementet, utrikesdepartementet, inrikesdepartementet, planeringsdepartementet, polisen, SS och Gestapo m.m. - ska arbeta fram riktlinjer för att mörda människor. Av underlagen för Wannseekonferensen framgår det att målsättningen var att utrota och mörda 11 miljoner judar. Över 2 miljoner människor i Polen. 865 000 människor i Frankrike. 3 miljoner judar i Ukraina och över 2 miljoner i övriga Ryssland. Förintelsen är inte ett verk av en grupp sinnessjuka, av soldater som begår övergrepp under ett krig eller av ett uppflammande och okontrollerat kollektivt vansinne hos en folkmassa. Förintelsen är ett folkmord som genomförs med en byråkratisk planering och genomtänkt ordning av välutbildade män. De satte sig ner runt ett konferensbord och planerade, administrerade och organiserade död, folkmord och förintelse. Det var inte män som berusade löpte amok som genomförde förintelsen. Det var medelålders män vid sina sinnens fulla bruk som i lugn och ro begick detta yttersta av alla brott. Hur kan det vara möjligt för människor att samlas vid ett konferensbord och diskutera hur man genomför ett folkmord? Var fanns insikten om att offren också var människor: föräldrar, makar, mormödrar, barnbarn, grannar, klasskamrater, lagkamrater eller landsmän? Var fanns insikten om att varje människa alltid kan se sig själv när hon ser en annan människa? Nazisternas brott var mordet på 6 miljoner judar och flera miljoner andra, men det var också brottet att de vägrade att erkänna sina offer som människor. Vi är här för att Auschwitz stängdes den 27 januari 1945. Auschwitz är i sig ett talande exempel på hur förintelsen genomfördes. Jag hade förmånen att komma till det nya Yad Vashem museet i samband med att jag besökte Israel som finansminister i våras. När man studerar modellerna och kartorna över Auschwitz framstår en sak tydligt: lägret var byggt för att mörda människor på ett systematiskt sätt. De som deltog i planeringen och byggandet av Auschwitz måste ha förstått att detta var ett dödsläger. Att det hela och enda syftet var att mörda människor. Inte att de skulle hållas avskilda, fängslade eller straffarbeta. De skulle mördas. Det skrämmande, ogripbara och oförståeliga är att förintelsen handlar om att en hel modern stat behandlar vissa människor som om de inte har rätt till sin mänsklighet. Det finns vissa saker ingen, aldrig någonsin, har rätt att ta ifrån andra människor. Den första okränkbara rättigheten är rätten att betraktas som en människa. Det var den rätten nazisterna och deras totalitära förintelsestat förnekade sina offer. Jag nämnde Yad Vasem. Jag besökte museet första gången 1988, men har inte haft möjligheter förrän förra året komma till det nya museet. För mig gav själva byggnaden och vandringen igenom utställningar nya insikter och dimensioner. Den första delen av utställningen skildrar den levande blomstrande judiska kulturen i Tyskland och Centraleuropa förre nazismen. Teatrar, affärsmän, butiksägare och synagogor. Allt som visar hur integrerad den judiska kulturen var i våra samhällen. Detta visste jag. Det blev ändå så tydligt när jag vandrade mellan bilderna. Det nazisterna gjorde var inte att ge sig på en främmande, utanförstående eller avlägsen grupp. Det var en samhällskropp som gick till angrepp mot sin arm, sin hjärna, sin själ, sig själv. Själva byggnaden ger också insikter. Yad Vashem formas av två stora betongblock, eller kanske snarare betongskivor som står lutade mot varandra. Vid ingången gör takhöjden och bredden att utrymmet och rymden är liten. Man börjar med att gå in i ett trångt, kringlande och mörkt rum. Genom utställningen vandrar man sedan långsamt uppåt mot ett större, öppnare och ljusare rum. Till sist stannar man upp innanför en stor glasvägg och går ut. Plötsligt står man i solen, i ljuset och blickar ut över Jerusalems gröna kullar. I allt mörker och i all ondska måste det finnas det en förhoppning om ett ljus, om någonting gott och om någonting vackert. Även om det bara är en liten flimrande och avlägsen ljuslåga i det djupaste mörkret. Det är vår skyldighet som människor att förstå och lära oss av historien om förintelsen, men för att vi klara av det måste vi också samtidigt minnas och hedra de hjältar som faktiskt valde att stå upp, med risk för liv och lem, för att stoppa vansinnet. När vi står här på Raoul Wallenbergs torg blir detta budskap än mer tydligt. Det fanns de som såg mänskligheten, som såg sig själv i sin nästas ögon. Som sträckte ut en hand för att hjälpa och satte ner en fot för att stoppa. Låt oss känna tröst i detta när vi idag hedrar förintelsens offer. Låt oss hedra dessa hjältar. Låt oss hedra dem som försökte stoppa vansinnet. Vi står här för att hedra förintelsens offer. För att minnas och för att sörja. Det går inte att se någon mening i allt det lidande, den ondska och den grymhet som är förintelsens kärna. Men låt oss åtminstone stå här tillsammans för att visa att vi minns, att vi lär oss och att vi, i vår tid, ska kämpa för varje människas rätt att vara människa. Tack så mycket för att ni har kommit hit. Tack så mycket för att jag har fått komma hit för att dela denna stund med er.

Tal Grand hotel, Stockholm 27 januari 2009 Anders Borg, Finansminister Anförande vid SNS seminarium Anders Borg kommenterar rapporten,"EMU efter tio år. Ska Danmark, Sverige och Storbritannien ansluta sig?"

Ladda ner OH-bilder från seminarium: The state of the economies and public finances in Europe (ppt 675 kB) 2008

Tal Ludwig Erhard Lecture, Berlin 20 oktober 2008 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Ludwig Erhard Lecture i Berlin Check against delivery.

Professor Tietmeyer, Ladies and Gentlemen, Let me first thank You for inviting me to Berlin to deliver the Ludwig Erhard Lecture. It is a great honour. The theme of my lecture is to argue that the European social model needs to be reinvented. There are strong Ladda ner arguments for the need of a social model that improves citizens' freedom of choice and facilitates social Reinventing the Swedish cohesion in our societies. model (pdf 434 kB) Ludwig Erhard understood this. More than 50 years ago, he created the concept of Soziale Marktwirtschaft - the social market economy, and he implemented his idea successfully. His policies form an important basis for the European model we have today. But there are also strong arguments for the need to reinvent the current European social model. A comparison to the United States is striking. Growth in the EU has been lower, productivity weaker, unemployment higher and hours worked lower. In the last decade (1995-2006), GDP growth has been about 0.8 percentage points higher in the United States than in the EU15 and productivity growth 0.7 percentage points higher according to the OECD. The unemployment rate has remained much higher in the EU at 15.7 per cent in 2007 compared to 4.6 per cent in the United States. But we must not restrict ourselves to comparisons with the United States. Globalisation brings the world closer together, integrating our economies more and more. The recent financial turmoil is not the only example of this. Globalisation presents us with great opportunities to find new markets. At the same time, consumers benefit from increased competition through reduced prices and a greater selection of products and services. If we are to become more competitive and stay more competitive however, we must be able to adapt. Another challenge we are all facing is the ageing of our populations. A wise man - older than I - has said: "I cannot see why everyone is so worried about me getting older - the alternative is surely worse". And of course it is marvelous that people are living longer and staying healthier later in life. But we must not forget that this will lead to higher costs for elderly care and increased pressure on pension systems. In order to be able to finance this, we need more resources and these are created by more people working more hours. We have to increase competence and skills in the labour force and we must adapt to continued internationalisation by affirming competition, within the EU and globally. The experience from the Nordic countries and Sweden in particular lends support to the argument that social cohesion and growth can coexist. Ludwig Erhard was one of the early proponents of this view. A policy mix with a strong emphasis on participation in the labour market and a flexible labour market combined with investment in good education and provision of high quality welfare services can be efficient. In this lecture I will outline how welfare reforms in Sweden are being implemented to restore the work ethics in the Swedish model. Our reform strategy is built on the need to make work pay, especially for groups that have a weaker position in the labour market. I will also suggest some general conclusions for Europe. I will try to do this with particular reference to Germany. Let me, however, stress that my expertise is the Swedish welfare state and that my comments on Europe in general and Germany in particular should be seen as an observer's reflections rather than well developed policy advice.

1. The Swedish model is a misunderstood success First, I want to point out that the Swedish welfare model has been successful in combating poverty and reducing economic inequality.1 Poverty is low in Sweden and the risk of poverty is the lowest in the EU - less than 10 per cent. The average risk of poverty in the EU is 15 per cent. Income is more evenly distributed in Sweden than in any other country in the EU. Long-term unemployment is an important cause of poverty and exclusion. A short period of unemployment - between jobs or directly after finishing studies - may understandably be difficult for the individual affected. It will probably not however, lead to any permanent problems in the labour market. People that are long-term unemployed on the other hand, risk becoming disengaged from the labour market, political life and society in general. This is an enormous waste of human skill, knowledge and competence and diminishes individuals' and families' possibilities to exercise control over their own lives and to fulfil their dreams. A society that wants to be cohesive cannot afford to have large groups of people permanently outside the labour market. The Swedish model has also been successful in this respect. Sweden has the lowest long- term unemployment figures in the Union - 15 per cent in 2006 compared with the EU average of 45 per cent. The success of the Swedish model in reducing poverty and enhancing equality is well known. There is a perception that Sweden, not least in the last decade, has been able to combine a high degree of social cohesion and a very efficient economy. While the Euro area has experienced weak growth and high unemployment, Sweden has been an example of how efficiency and equality can be combined. The central thesis of this lecture is that this is true, but that the reasons behind this success are widely misunderstood. I will also argue that there is a strong need to reinvent the Swedish model to combat social exclusion. I will therefore present our reform strategy, which is based on our ambition to restore the cornerstones of the Swedish model.

2. The Swedish model worked

2.1 Equal distribution before the emergence of the welfare state Sweden has managed to combine high growth with an equal distribution of prosperity. This is true of development not only in recent decades, but also over a much longer time. High economic growth... From 1870 to 1970 Sweden was one of the most successful economies in the world. Sweden developed from being one of the poorest countries in Europe to become in 1970 the fourth richest nation in the world, after the United States, Luxemburg and Switzerland. The foundations for several of the institutional requirements for good growth and high employment were laid before there was any talk of a specific Scandinavian model. The modern economic growth literature stresses the importance of having good institutions in the form of free enterprise, a well-functioning legal system, well-defined property rights, public authorities that are free of corruption, and free trade. In this context, it is appropriate to again acknowledge the views and policies of Ludwig Erhard. These basic conditions had largely been met in Sweden by the mid-1800s. Sweden, like other Scandinavian countries, is among those countries considered to have the best legal systems for promoting growth.2 Already in the 19th century Sweden had carried out reforms towards trade liberalisation by lowering customs duties. This positive attitude towards free trade has persisted and there has been a broad consensus in Parliament on this issue. The Swedish economy was partly built on our comparative advantages, such as forest and ore, and as a country dependent on exports, you must affirm international trade. In a long term perspective, a small economy like Sweden's has clearly benefited from international trade and competition, which has strengthened our industry and improved our ability to adapt. Liberalisations opening up markets began early. For example, guilds were abandoned in the 1800s and a general liberty to pursue any trade was introduced in 1864. The same right to inherit property for women and men was introduced early, promoting economic participation by women.3 There is also a long tradition of well-functioning institutions including the legal system. Private property rights were respected, which created certainty. The first patent law was adopted in 1834 and was very important in the development of the Swedish economy, promoting innovation and industrial development in the late 1800s. One cornerstone in the successful Swedish model was a well functioning market economy based on the rule of law. Even today Sweden is a relatively unregulated economy and the competition in different product markets is high. ...and equal distribution Between 1870 and 1970 Sweden became not only a rich country, but also a country with an even income distribution and little poverty. In the first half of the 20th century, the absolute maximum income fell and poverty decreased. This resulted in a compressed income structure, and the emergence of a large middle class. The research to explain the development of the equal income distribution in Sweden is rather limited, although it is clear that it is a long-standing phenomenon. Some possible explanations put forward are early trade unions and collective wage agreements and the education system with compulsory school introduced in 1842. Land reforms in the agricultural sector together with the rise of savings banks made it possible for farmers to work and save and thereby to leave poverty. Also the abandonment of guilds and the same right to inherit property for women were reforms that increased equality.4 In the mid-1950s, the tax burden in Sweden was on a level with other OECD countries, but by 1970 it was the highest in the industrialised world.5 All this happened before the growth of the 'welfare state'. Even at the end of the 1950s, public expenditure as a percentage of GDP was lower in the Scandinavian countries than in most other European countries and also lower than in the United States.

2.2 Roots of the egalitarian Swedish model International research has uncovered some key factors explaining equality in society. Many of these factors can also explain the development of Swedish income distribution before 1970. The Swedish model rests on four cornerstones: - investment in education, - compressed wages based on productivity compression, - high labour participation, and - strong and responsible trade unions. These pillars of equality are in my mind less distortive to the functioning of the market and less distortive to the labour market than many of the alternatives. Reducing inequality through taxes and transfer payments is more likely to decrease work incentives and to lead to high rates of social exclusion. Investment in education Obligatory elementary school was introduced in the first half of the 19th century. A uniform nine year compulsory school was gradually introduced, and completed in the early 1970's. The uniform compulsory school has increased the number of students entering secondary school and led to a more even distribution of human capital. The reform has also had important positive effects for individuals from families who until then generally had low levels of education. Labour market earnings rose for the entire group, but an additional effect was that a larger share of individuals from this group also studied beyond the compulsory level. The reform increased intergenerational mobility, hence dismantling long-standing educational structures.6 Compressed wages based on productivity compression The education system contributed to the fact that differences in the distribution of education and knowledge between groups and regions were less in Sweden than in many other countries.7 The supply of well-educated persons increased, as did the lowest level of education in the labour force. This led to a more even distribution of human capital and productivity. The increased supply of well-educated labour is also a factor explaining the decrease in income distribution. Another important factor is the Swedish contract model for wages - with collective agreements based on a contract model for both wages and other working conditions - combined with a relatively high degree of centralisation. The contract model for wages also meant that wages were decided independently of the individual company's actual ability to pay, leading to the closing down of less productive activities and companies. Together with an active labour market policy - taking care of and protecting the worker and not the work itself - this facilitated structural change. Social security systems promoted high labour participation In labour market policy and social insurance, particularly in the 1950s and 1960s, there was an emphasis on the work-first principle, which meant that access to benefit systems assumed, for the most part, that one first had had a job of reasonably long duration and that the individual was actively seeking work in order to continue receiving benefits. The level of benefits was also considerably lower than compensation from gainful employment. So, in short, the main principles were a social insurance system providing security in the event of change but at the same time strong emphasis on the importance of getting a job. Publicly financed welfare services were available to all, but designed to support high labour force participation and high productivity growth. This created economic incentives to work and was an important factor explaining high employment. Strong and responsible trade unions It is also likely that the stable relations between the social partners with the Swedish contract model for wages and other working conditions, at least in the 1950s and 1960s, helped keep unemployment lower and create a good business climate. The labour market and labour market legislation were characterised by an implicit understanding between the social partners and ensured a reasonable balance between employees' legitimate demands for job security and employers' need to be able to adjust their labour force and the organisation of production in response to changes in competitive conditions. Trade unions have also generally considered structural changes as something that cannot or should not be hindered. The Swedish egalitarian model promoted equality Investments in education, the wage structure, the social insurance systems and strong and responsible trade unions - all this contributed to high employment and high economic growth as well as increased equality leading to prosperity for a large part of the population.

3. Increased problems, but countervailing forces made the model work

3.1 Macroeconomic instability and subdued productivity growth I have now described developments from the middle of the 19th to the middle of the 20th century. In 1970 Sweden was fourth in the OECD ranking of member countries by GDP per capita, but fell to seventh place in 1990 and thirteenth in 2001. The economic downturn that followed the two oil crises in the1970s had a negative impact on Sweden. But these shocks also affected other industrial countries and it is difficult to argue that Sweden would be so particularly vulnerable to the international business cycle that the oil crisis could be a major reason for this collapse.

3.2 Increased social exclusion In my view the problems associated with low growth and increasing macroeconomic imbalances in the 1970s and 1980s, as well as the employment problems that were exposed in the wake of the crisis in the early 1990s, were to a considerable extent a result of abandoning some fundamentals in the Swedish model. Five factors in the economic policy stand out as particularly significant: - the tax and benefit systems created incentive problems and lock-in effects, - budget deficits and high inflation undermined macroeconomic stability, - there was an uncertain investment environment in the wake of macroeconomic imbalances, - competition policy was weak, and - there was ignorance of the importance of entrepreneurship and of the capacity for innovation in the business sector. The public debate in Sweden often points to the expansion of the public sector and the welfare systems as an important explanation for the weak growth after 1970. Even though I personally believe that this is an important factor, the empirical support for a connection between the size of the public sector and economic growth is not clear-cut.8 One explanation for the lack of such a connection is that a large public sector can indeed create inefficiencies through tax wedges and marginal effects that make it less worthwhile to work, but at the same, time the public sector's expenditure side can contribute to growth and increase the labour supply. In Sweden's case, the primary villain was not that part of the increased public expenditures that went to expanding childcare and improving education and health care, but the incentive problems that followed on the heels of increased expenditure on transfers in the form of benefits in the event of sickness, early retirement and unemployment and the high taxes, especially on labour, that were required to finance these transfers. As a result, the total tax wedges on labour increased sharply. This, in turn, led to a much higher marginal excess burden. Above all else, the high taxes on labour contributed to a reduction in the average number of hours worked, particularly in the period stretching from the early 1970s to the mid-1980s. In the 1970s and 1980s, the employment rate was still high and open unemployment low in an international perspective. Many thought this was justification for the view that a high tax on labour had no negative consequences for the labour market. Open unemployment, however, was not - and still is not - a good indicator of actual unemployment or the degree of social exclusion. In spite of the relatively low open unemployment, the percentage of working-age people (age group 20 to 64) supported by various social benefits and subsidies during the 1970s and 1980s increased from just over 10 per cent of the population in 1970 to over 15 per cent at the end of the 1980s, with a further rise to about 20 per cent in the 2000s.9 Even though open unemployment was low in an international perspective, total exclusion was more extensive and at approximately the same level as in other countries. Several factors contributed to the increased dependence on social benefits and subsidies. A gradual increase in benefit levels, particularly activity and sickness compensation and an expansion of the criteria for access to benefits led to overutilisation and moral hazard problems.

3.3 Countervailing forces made the economy work Even if there were apparent problems before the crisis in the early 1990s, the Swedish economy functioned fairly well. Much better than the tax and benefit systems would imply! This was not, however, an illustration of the bumble bee that flies against the laws of nature, but the result of countervailing forces that were reinforced when taxes and benefits were increased, namely: - childcare was expanded, - family taxation was abandoned, - means tested benefits were avoided, and - welfare services were the basic instrument for redistribution. Economic research provides good support for the contribution to increasing labour force participation, particularly among women, made by access to childcare and care for the elderly, a well-functioning basic education, and the individual taxation of spouses.10 A recent report from OECD indicates that the gap in weekly hours worked by women between Europe and the United States could be closed if European countries were to align their marginal taxes on second earners with those in the United States.11 Childcare was developed and expanded during the 1970s and family taxation was abandoned A first step towards the universal preschool was taken in 1973 when Parliament decided that municipalities must provide childcare, free of charge, for all six-year-olds. Since then changes have been made in the regulations and there has been a large expansion of childcare. In 1975 only 17 per cent of children were registered in childcare. Ten years later the figure was 52 per cent.12 Family taxation was abolished in 1972. This reduced the marginal tax for the second earner, often women. The empirical evidence has shown that female labour supply is more elastic than the male labour supply. In most cases, the second earner in a family was, and still is, the woman. With joint taxation, the marginal tax rates of married women will therefore be higher than for single women. The introduction of separate taxation decreases the marginal tax rate for married women. The lower tax rate in combination with the more elastic female labour supply, implies an increase in the female labour supply.13 The empirical evidence also implies that the average taxation of households has an income effect on the participation of the second earner. A low household average tax rate thereby leads to lower participation by the second earner. The family taxation reform in Sweden contributed to increased labour force participation among women. The employment rate rose from 67.7 per cent in 1976 to 81 per cent in 1990, contributing to increased growth. Means tested benefits were avoided and welfare services free regardless of income An important part of the Swedish social security system, such as unemployment and sickness insurance, is and has been related to income. The systems have given incentives to work, promoting employment. Many welfare services have been available free of charge, or very low-priced, and accessible regardless of income. Consequently, they have only had a small influence on the individual's marginal effects. They have, however, had an indirect effect due to the taxes needed to finance them. Welfare systems counter some of the negative effects of other welfare systems All in all this meant that the implicit tax level was much lower, relative to other countries, than actual tax rates. It also had a dramatic impact on women's labour force participation. So one can argue that the Swedish model was able to counter some of the negative impact from the welfare state expansion in the late 70s.

4. The reform agenda of the current government

4.1 Problems in the labour market remained after reforms in the 1990s In the early 1990s, Sweden had three very serious economic problems to solve: to balance public finances and reduce indebtedness, to reach a new, higher growth path and to restore full employment. The economic crisis strengthened the conclusions reached by many observers, and politicians too, in the latter part of the 1980s, namely that the serious situation in which the Swedish economy then found itself was not of a temporary nature, but required a fundamental change in economic policy. The embryos for an economic policy reform programme that had their beginnings in the 1980s grew and several reform programmes were initiated in the early 1990s. They included structural policies as well as a framework for stabilisation policy, including changes to the status of the Riksbank (the Swedish central bank) and in the exercise of fiscal power. They also included reforms to increase competition, for example liberalisations in the air transport, electricity and telecommunication sectors. The structural and fiscal policy reforms implemented have together helped overcome the first two of the three problems. The Swedish economy was in most respects in better shape at the end of the 1990s than it was at the beginning. The public finances had been consolidated and were, along with the other Scandinavian countries, among the strongest in the OECD area. The inflation rate had shifted to a much lower level at parity with or even somewhat below the level in other EU countries. The labour market problem, however, remained unsolved. The labour market was characterised by weak development in private employment and growing exclusion, with an increasing number of people on sickness absence or in early retirement. The percentage of the population with sickness or activity compensation (disability retirement) has risen continuously from just over 3 per cent in the early 1970s to over 8 per cent in 2006. Open unemployment has increased from about 2 per cent of the labour force in the 1980s to over 5 per cent in 2006. In the early 1970s about a half million people were dependent on various benefit systems, in the 1980s they numbered about one million and in the 2000s they exceeded one million. The weak growth in the labour market can be attributed to some serious structural problems. Too high taxes, too generous benefit systems, ineffective labour market policies and too high employers' social security contributions made labour supply and demand too low. They also caused matching in the labour market to function poorly. The incentives to work or to move from part-time to full-time work were much too weak and it was too expensive to hire. Employment problems were particularly evident in certain groups - young people, older people, women and people with a foreign background. All this contributed to increased income disparities and made it more difficult for people to exercise control over their own life.

4.2 The Governments reform agenda The Alliance Government went to the electorate in 2006 with a clear strategy for tackling Sweden's major remaining structural problems and at the same time safeguarding and developing the many successful reforms implemented by both the non-socialist and the Social Democratic governments in the 1990s. Before I go into these proposals, I want to mention some fundamentals that are widely accepted and that formed the basis on which the reform process was built. They are to some extent a prerequisite for our reform strategy: - Sound public finances are the basis for a successful reform policy: Sound public finances and stable prices form the basis for a successful reform policy to achieve good long-term growth and employment. Sound public finances and a surplus in general government net lending are also necessary in order to achieve stable public finances in the long term as the population ages. - Safeguarding the Swedish model in the labour market: In the Swedish model, conditions in the labour market are primarily regulated in agreements between the social partners. It is important that the social partners are engaged in - and shoulder their share of the responsibility for - the development of modern and well- functioning labour legislation. The Swedish labour market model has delivered stability, predictability and industrial peace and it should therefore be kept. - Welfare systems must be jointly financed and distributed according to need: A central feature of the Swedish model is that health care and social services are jointly financed and distributed according to need. Maintaining this principle is essential. In order to be able to maintain the Swedish welfare model in the future and meet the demographic challenge, it is important to undertake reforms that increase the labour supply and employment as well as efficiency in the production of publicly financed services. A broad reform programme The Government's policy for sustainable higher employment and a reduction in exclusion takes a broad approach and has a long-term orientation. The reform strategy has three elements: - increased incentives to work, - simpler and less costly to hire, and - easier and more attractive to start and run a business. Most of the measures in these areas are of a general nature. For some particularly vulnerable groups in the labour market, particularly young people and people born outside Sweden, general measures are not sufficient. Therefore reforms targeted at improving the possibilities for these groups to enter the labour market are also being undertaken. Increased incentives to work... A policy making it more worthwhile to work plays a decisive role in increasing employment and reducing unemployment. The design of the tax system and the design of unemployment and sickness insurance are of major importance in an individual's incentives to move from exclusion to work or from a part-time to a full- time job. The threshold effect in the labour market is critically important for the labour supply and for a reduction in exclusion. If we lower taxes for those earning the most at the margin, it will have a relatively small impact on employment. It may be wise to do so for other reasons, for example, for improving the premium on education, but it has relatively little impact on employment. If we lower taxes on the lowest incomes, it will become more worthwhile to shift from not working to working. In that case there will be a substantial impact on exclusion, as shown by the experiences of other countries that have introduced a similar deduction. I believe there are strong arguments for why the negative impact from taxes is most evident for groups with low income and low education.14 These groups tend to be working in jobs that are heavy, in a hierarchical organisation and with tasks that to a very limited degree can be described as self-awarding. It is also true for groups of people without prospects of higher future wages arising from a long record of continuous work. A group of people that appears to be more responsive to economic incentives is people in families with weak work attachment. In particular, partners in couples where one spouse is not working (usually married women) and single-parent families are generally found to be the most responsive to incentives, both in terms of hours supplied and participation in the labour market. Furthermore, social security systems often tend to provide more income security for people working in jobs that are typically low income and have low education requirements. This is partly because unemployment, sickness and early retirement benefits often include an income ceiling and indexation that makes the systems less generous for groups with higher incomes or that expect a higher future wage. In many cases, there is also a combination of support from different social systems, often in the form of means tested housing subsidies, which reinforces the benefits at a low income level. High taxes in combination with good social security opens an opportunity for low skilled groups to migrate out of heavy and low prestige jobs to sickness, unemployment or early retirement systems. From this perspective it is of utmost importance to reduce taxes on earned income at the intensive margin. By changes to the income tax, the financial returns on working may increase, which will encourage an increase in the labour supply. The Government has introduced and proposed an in-work tax credit of about SEK 60 billion. Together with a reduced tax take from state income tax, taxes on work will have been lowered by SEK 65 billion, or approximately 2 per cent of GDP since 2006. The aim of these tax cuts is to strengthen the incentives to work, particularly for low- and middle-income earners, and to create better conditions for those outside the labour market. But by lowering marginal taxes, it will also help increase the labour supply from broad groups of those who already have a job. In order to strengthen incentives to work we have also made changes in unemployment insurance. Unemployment insurance is meant to be a readjustment insurance. Generous insurance for a short or normal period of unemployment can oil the wheels of the labour market, promoting increased mobility by giving more people the courage to try out new jobs. If the period of compensation drags out, a high replacement rate can, however, reduce people's chances of finding a new job. Work must always pay better than unemployment. Therefore the benefit level of unemployment insurance has been reduced, eligibility criteria tightened, the requirement to look for a job reinforced and work requirements in active measures strengthened. The aim of sickness insurance is to provide security to those who suffer illness and for that reason are unable to work. Sickness insurance should not drive people far from the labour market and create situations in which there is exclusion with weak economic growth. We have decided on a number of measures to provide more ways to return from sickness absence to work and workmates. The link to the labour market while on sick leave has been strengthened and the risk of long-term absence reduced. The gate keeping function of the system as well as the insurance administration has also been strengthened. Improving the conditions for returning to work has been important in light of the steady increase in sick leave and early retirement during the past thirty years. In an international comparison, Sweden has had a very high fraction of the labour force receiving sickness benefits and on sickness absence. More worthwhile and easier to hire... A cost structure where the cost of employing people with low qualifications and low productivity is comparatively high will increase their risk of unemployment. This also means that people with relatively low qualifications, or people who have lost some of their skills owing to lengthy exclusion, will have difficulty finding a job. In addition, rigid job protection provisions put those outside the labour market at a disadvantage and favour those with a strong position in the labour market. Job protection thus has a redistributive effect on unemployment and hence contributes to a lingering high level of exclusion. However, there is not any clear-cut proof that job protection legislation would have any observable impact on the average level of unemployment. In order to make it more worthwhile to hire, we have lowered employers' social security contributions for young people and older workers. We have introduced what we call new start jobs. People who have been unemployed, in early retirement, on sickness absence or dependent on social assistance for at least one year, will now be able to have the employer's social security contribution waived for a period equivalent to the time that they have been away from the labour market. We have made it easier for asylum seekers to enter the labour market quickly. We have lowered the tax on the purchase of household-related services. We have made it easier to hire people for up to twenty-four months and we have re-introduced the option of seasonal employment. ...and better matching in the labour market Measures for facilitating and improving matching in the labour market can contribute to lower unemployment and higher employment. One important factor in boosting the labour supply and improving matching in the labour market is how the requirement for the unemployed to actively look for work is monitored, and what sanctions are available if this requirement is not met. Here employment offices play an important role. It is important that the application of sanctions be explicit. At the same time, it must be possible to apply sanctions without making too large an intervention in the individual's benefits. Labour market policy can and must serve to oil the wheels of the labour market. It must help enable people to move as speedily as possible from one job to another or from unemployment to a position in the regular labour market. In such a way, labour market policy can contribute to better matching. Efficient employment offices, which provide contacts with employers and actively coach jobseekers, increase the possibilities for the unemployed to find jobs. Likewise, labour market training that is adapted to employers' needs can contribute to better matching. Labour market policy resources must have a clear focus on matching jobseekers with vacancies, increased competition in the employment service and improved control and more consistent application of unemployment insurance rules. Our reform strategy to streamline labour market policy includes emphasising job search activities, giving priority to support for hiring over labour market training and focusing measures on those most excluded from the labour market. We have introduced a job and development guarantee with individually designed measures such as job searching activities with coaching, clearer routes into the labour market with job training, work placement, employment opportunities and skills enhancement. The number of labour market policy programmes has been reduced, making it possible to focus more on quality. More worthwhile and easier to start and run a business The way to full employment and rising prosperity is through a dynamic business sector in which entrepreneurs and business leaders want and dare to take new ventures. The conditions for entrepreneurship are good in Sweden in many respects - a highly educated population, an innovative business sector with extensive research and development and a good financial capacity. In recent years, Sweden has risen steadily in international rankings of competitiveness and business climate. As I said earlier, it is, however, important to keep making improvements in the overall business climate to maintain the strong position of Swedish business in an increasingly integrated world economy. A number of factors perceived as obstacles to entrepreneurship in Sweden have been found repeatedly by several business climate surveys conducted in recent years. Among these obstacles are limited access to risk capital for small and new enterprises, high taxes and social contributions, labour market laws, the regulatory burden on enterprise, the distortion of competition in markets in which the public sector is active, bankruptcy laws and difficulties finding workers with the right skills. Private ownership and private capital are essential for entrepreneurship. Venture capital, business angels and an entrepreneur's own capital are important in this respect. Research shows that having private capital affects the probability that an individual will become an entrepreneur and expand his or her business activities.15 The previous government abolished inheritance and gift taxes. To further stimulate private capital formation and thus more entrepreneurship and higher growth, we have abolished the wealth tax and conducted and proposed changes in the taxation of companies, meaning a substantial cut in taxation. In addition to these reforms, a number of measures have been introduced to make it more worthwhile and easier to start and run enterprises: Employer co-financing of sickness benefit costs on and after the fifteenth day of absence has been abolished, the VAT accounting period has been changed, the regulatory burden will be reduced by 25 per cent, more competition in the production of welfare services will be introduced, and bankruptcy and insolvency legislation is under review. To sum up, our reform strategy focuses on: 1. in-work tax credits to make work pay, 2. unemployment insurance and sickness insurance, 3. labour market policy (employment protection legislation, new start jobs, youth strategy), 4. education and skills, and 5. companies and entrepreneurship.

5. Some reflections on reforms for Europe and Germany from a Swedish perspective I have presented a very broad picture of the development of the Swedish model and the Swedish economy until 2006 when the Alliance Government entered office. I have also said some words on the principles of our reform strategy. I will now try to put our experience in a European - or more specifically German - context and also make some general conclusions. The gradually increased exclusion in the form of a large number of people relying on various forms of benefit schemes that we have experienced since the early 1970s is far from a uniquely Swedish problem. On the contrary, many countries in Europe are facing similar problems, with far too large a part of the population outside the labour market. The problems, however, look different in different countries; in some countries the main problem is older workers not being able to find a job, in other countries, youth unemployment is high. Some countries have a low employment rate; others have true high employment, but at the same time high sick leave. These differences make comparisons difficult. I want to present some examples however, illustrating social exclusion and the substantial potential that exists in the EU to increase labour supply and employment, with a particular focus on Germany. Even if there is no clear definition of social exclusion, the percentage of the working age population dependent on various benefit systems can give an illustration of the magnitude. Benefit systems are of course different in different countries, but the OECD has made an attempt to make a comparison. The figures are some years old, but I think they illustrate the problem of social exclusion rather well. They also serve to illustrate the differences in social security systems. In Germany over 20 per cent of the working age population received benefits during 1999 (only Slovakia had a higher figure). This was almost 4 percentage points higher than in Sweden. It is also very clear that the composition of the benefits differ substantially between the countries. In Sweden, benefits for sickness and disability dominate, in Germany the other four benefits - unemployment, assistance, old age and survivors benefits - are of much more importance than in Sweden. The differences between Sweden and Germany in old age and survivors' benefits is striking; these systems are very small in Sweden, but important in Germany. The differences mirror the differences in the social benefit systems between the countries. It is clear that a policy for combating exclusion needs to focus on increasing employment, rather than solely on decreasing open unemployment. The employment rate for women in the EU is highest in Denmark (73.2 per cent) and Sweden (almost 72 per cent). The differences in the female employment rate in the EU are large. At 64 per cent, the female employment rate in Germany is significantly above the average in the EU (58.3 per cent). But it is not only the employment rate that matters. The percentage of part-time employment is also an important component. In Germany part-time work among women is common - 45.8 per cent of the employed women are working part-time, compared with 40 per cent in Sweden. In particular, part-time employees in Germany work fewer hours than in any other OECD country.16 About 22 per cent of all female workers in Germany work less than 20 hours a week. Taken together, the potential increase in female labour supply in Germany is quite large. Another group in Germany where there must be a good potential for an increase in labour supply is among older people, i.e., those over 55. The employment rate for this group in Germany is just over 50 per cent, compared with over 70 per cent in Sweden. As I mentioned earlier, long-time unemployment is an important source of social exclusion and poverty. In this light, the very high long-term unemployment in Germany is serious. Long-term unemployment has been increasing since the beginning of the 1990s, even though it has fallen in recent years. A considerable part of the long-term employment in Germany appears to be a regional problem linked to the closing down of production in the eastern part of the country after reunification in 1989. German long-term unemployment is one of the highest in the EU. In most European countries, unemployment is substantially higher for low-educated people than for high- educated, although the figures vary between countries. To summarise: - female labour supply in Germany is low - the female employment rate in Germany is above the EU average, but significantly lower than, for example, in Sweden, and - women work to a large degree short part-time hours, - the labour supply among older people is low in Germany, and - long-term unemployment in Germany is very high.

5.1 Reforms and recommendations Even if the problems differ from country to country, most European countries, not least Germany, need to increase the number of hours worked in order to be able to finance the demographic changes ahead. As we have seen, the challenges differ and thus the economic policy measures needed. I will try to highlight some experiences from Sweden that I believe could be interesting in this respect. Let me just stress that I am not an expert on the German economy - my starting point therefore is analyses of the German economy and recommendations by the OECD and others. As I have said earlier, the Swedish Government's reform principles for employment and growth are: 1. the in-work tax credit to make work pay, 2. unemployment insurance and sickness insurance, 3. labour market policy (employment protection legislation, new start jobs, youth strategy), 4. education and skills, and 5. companies and entrepreneurship. I am convinced that these principles are also relevant for Germany where reform packages must improve labour supply among women and older people, reduce long-term unemployment, reform the education system and maintain a competitive business sector. Increased female labour supply To increase the low female labour supply in Germany, the OECD has recommended that Germany bring in reforms that make work pay by abolishing the system of joint taxation and phase out the free health care coverage for non-working spouses. In order to increase possibilities to work, Germany is urged to continue with its plans to increase childcare places. The recommendations are well in line with the Swedish experience. Individual taxation and a well developed childcare system of high quality are important explanations for the high labour supply in Sweden. The recent introduction of the in-work tax credit has increased the incentives to go from part-time to full-time work. Women and men should have the same possibilities to develop their skills and to combine work and parenthood. For me it is fundamental that taxation and welfare systems are constructed in a way that contributes to this. Labour supply by older workers. Another group in focus in the OECD recommendations to Germany is older workers. The OECD recommends that Germany carry out reforms that make work pay: more specifically, to continue to phase out early retirement options and subsidised part-time work. The Hartz IV reforms increased the incentives to work among older workers by lowering replacement rates. The OECD, the IMF and the "Sachverständigenrat" point out the importance of not squandering the gains of these reforms. In Sweden, the pension reform of the 1990s created a pension system that provided financial incentives for older workers to participate in working life. Employed people also have the right to keep their jobs until they turn 67. To further strengthen the financial incentives to work, the in-work tax credit for older workers is twice that of others. To make it more attractive for businesses to retain and hire older workers, the Government has abolished the special payroll tax on earned income as well as on income from active business activity for people over 65. Long-term unemployment To combat the very high long-term unemployment, the OECD recommends that Germany make work pay better by changing the unemployment benefit. The OECD also recommends actions to increase labour demand by easing employment protection legislation. If minimum wages are to be introduced in more sectors, they should be applied nationwide and be at a sufficiently low level to avoid job losses. The reforms in Hartz IV increased the incentives to work. Since long-term unemployment still is very high, more needs to be done. If supply reforms really are going to increase employment in the short term, they must be combined with reforms on the demand side. That is why we also focus on measures making it less expensive and easier to employ individuals, particularly those with a weak position in the labour market, and to improve conditions for entrepreneurs and for those who want to start and run a business. The new labour market policy in Sweden contains several reforms to make it less expensive to employ people who have been out of work for more than a year, "new-start jobs". To increase the demand for youth, and thereby avoiding the inflow of young people into long-term unemployment, payroll taxes for young people have been lowered. The new job and development guarantee in Sweden with individually designed measures such as job searching activities with coaching, clearer routes into the labour market with job training, work placement, employment opportunities and skills enhancement, is important to combat long-term unemployment and exclusion. As the OECD has concluded, an activation strategy is also essential for ensuring that adequate benefit levels are consistent with strong work incentives.17 Education and skills Investments in education and regular upgrading of skills are also important means to increase employment. A well educated labour force is also of utmost importance in order to meet the challenges facing us as a result of ongoing globalisation. Education and skills increase our ability to adapt to changes. Investment in education is also a way to limit future unemployment, since unemployment, particularly long term unemployment, is higher for individuals with a low level of education. The OECD has recommended that Germany reform its education system. Germany should concentrate its efforts on decreasing the educational selection based on socioeconomic background and increase the number of university students. The IMF also points out that there is a growing shortage of skilled labour in Germany and that highly skilled workers are leaving Germany in increasing numbers. In Sweden a large majority of students continue after compulsory school to upper secondary school. All youth are guaranteed a place in upper secondary school. The Swedish higher education system has expanded in recent years and we have a generous study allowances system enabling people to study at university, regardless of family background or financial circumstances. However, far too many young people have not completed their studies in upper secondary school, and this group have experienced substantial problems in the labour market. There are clear indications of the importance of measures taken early in school in order to avoid this exclusion. We have presented substantial reforms to strengthen the quality of education; by improving competence among teachers and headmasters, strengthening evaluation and introducing grades at an earlier stage. The upper secondary school will be reformed putting a stronger emphasis on knowledge. Companies and entrepreneurship An innovative and dynamic business sector with a good ability to adapt is key to international competitiveness. New companies put pressure on existing ones, forcing them to innovate, increase their productivity and introduce more efficient production methods. Therefore, barriers to start and develop businesses must be as low as possible. New and growing companies are also important for employment. The German business sector has been successful in recent years and Germany has been able to maintain its share of the global export market. Still, according to the OECD and the EU, more could be done to increase competition. Product market competition needs to be strengthened, notably in network industries such as the energy and railway sectors. Germany has also been advised to relax restrictive rules in regulated trades and professions and improve public procurement. A successful reform policy must have a broad approach I would also like to comment on the importance of having a broad approach when reforms are implemented. Broad reforms are an essential element for measures to be efficient. It is sometimes argued that tightening eligibility criteria for one social benefit may lead some recipients to move to other benefits. Such substitution effects would reduce the net impact of policy changes. For example, if reductions in unemployment have been achieved only through transfers of beneficiaries from unemployment insurance to early retirement and disability schemes, the improvement is deceptive. Political reforms in one area are interconnected through economic mechanisms to other political areas. A broad programme aimed at harmonising different systems is thus expected to have a greater impact on employment when its various measures complement and reinforce each other. For example, in Sweden the changes in unemployment insurance have been followed by reforms in the sickness benefit system. To summarise, in order to be better prepared to meet the coming challenges and in order to combat social exclusion, Germany could: - increase female labour supply by making work pay better and by expanding childcare of high quality, - refrain from rolling back reforms in the unemployment benefits which have made work pay better - increase the labour supply of older workers and to reduce long-term unemployment. - increase demand for long-term unemployed, - invest in an education system to meet future challenges, and - increase competition in the business sector.

6. Conclusions We are all facing challenges due to globalisation and an ageing population. These challenges stress the importance of well-educated individuals, more hours worked in the economy and competitive businesses and industries. To a large extent the challenges are country specific, but within the EU we do share a common market, and thus we have a collective responsibility to cope with long term challenges. This is also in line with the objectives of the Lisbon agenda. In principle there is a potential trade-off between efficiency and fairness. My view is, however, that even in Sweden, the scope for efficiency gains is such that there is room for making progress in both dimensions, i.e., finding solutions that are both fairer and more efficient. I am convinced this is valid also in many other countries, even if measures taken may vary. And since I believe it is possible for all countries to improve growth and fairness, this is not a right wing - left wing problem. The challenge is to find the best solution for each country in order to combine these two aspects of development. Our experience shows that by once again stressing the basic cornerstones in the Swedish model - the importance of good education, high labour participation and work that pays - it is possible to combine high growth and an equal distribution of prosperity in the future. To my mind this will also make it possible to achieve sustainable development built on a highly competitive social market economy aimed at full employment and social progress as expressed in article 3 of the Lisbon Treaty. This is also a policy in line with the social market economy introduced by Ludwig Erhard sixty years ago which laid the foundations for the German economic miracle. Thank you for your attention. I arbetet med detta anförande har jag haft god hjälp av framför allt Lotta Medelius-Bredhe, Kerstin Krafft, Åke Törnqvist, Jörgen Eklund och andra medarbetare på Finansdepartementet som bidragit med värdefulla synpunkter. Samtidigt vill jag understryka att jag är ensam ansvarig för de synpunkter som framförs liksom för eventuella fel eller brister. 1 EU Commission (2008) Efficiency and Effectiveness of Social Spending, Achievements and Challenges. 2 Gwartney, J., Lawson, R. & Gartzke, F., (2005), Economic Freedom of the World 2005 Annual Report. Fraser Institute. 3 Bergh, A. [2007]; Den kapitalistiska välfärdsstaten. 4 Bergh, A [2008], "Hur blev Sverige rikt och jämlikt?" in Ekonomisk debatt nr.5 2008. 5 The National Tax Board, (1999), Vår omvärld 2010. (The World Around Us 2010). RSV, Stockholm. 6 Meghir, Costas och Mårten Palme (2005) "Educational reform, ability and family background. 7 Lindbeck, A. [1997]; The Swedish Experiment. 8 Ahn & Hemmings (2000), ibid. 9 These percentages are calculated as whole year equivalents. 10 Jaumotte, F., (2003), "Female Labour Force Participation: Past Trends and Main Determinants in OECD Countries" Economics Department Working Papers No. 376, OECD, Paris. 11 OECD [2008]; "Econonmic policy reforms; Going for Growth" 12 Skolverket, Rapport 248, Beskrivande data 2004 Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning och SOU 2001:52. 13 Jaumotte, F., (2003), "Female Labour Force Participation: Past Trends and Main Determinants in OECD Countries", Economics Department Working Papers No. 376, OECD, Paris. 14 Carone G, and Salomäki, A (2001), "Reforms in tax-benefit systems in order to increase employment incentives in the EU", European Commission Economic Paper, Nr 160. 29 15 See, for example, Henrekson, M. & Stenkula, M.; (2007) "Entreprenörskap", SNS Förlag. Stockholm. 16 OECD Economic Surveys: Germany 2008. 17 OECD [2005], Employment Outlook 2005. 48

Tal Finansutskottets offentliga utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 22 maj 2008 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Finansutskottets offentliga utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Det talade ordet gäller.

Tack för ordet herr ordförande. Finanspolitiska rådet presenterade förra veckan sin första rapport om regeringens finans- och sysselsättningspolitik. Jag tänkte säga några ord om regeringens ekonomiska politik där full sysselsättning och långsiktigt sunda statsfinanser utgör hörnstenar och sen kommentera några av rådets slutsatser. Därefter ser jag fram mot ledamöternas frågor och den diskussion vi kan vänta. Men låt mig först bara säga något om det steg mot ökad öppenhet kring finanspolitiken som såväl rådets rapport som denna utfrågning utgör. Vi kan konstatera att politiken i huvudsak får godkänt och att det samtidigt lyfts fram en rad förslag men också en del kritik. Och det är väl framför allt det sistnämnda vi ska ägna tid åt idag. För det är det som är poängen: Att kontinuerligt diskutera de ekonomiskpolitiska övervägandena. På detta sätt kan vi förstärka sysselsättningspolitiken och öka trovärdigheten för långsiktigt uthålliga offentliga finanser. Vår ambition är att öka öppenheten och tydligheten kring finanspolitiken. Finanspolitiska rådets arbete utgör ett viktigt bidrag till en bred diskussion som kan gagna det demokratiska samtalet i samhället. Det kan också förbättra förutsättningarna för bland annat allmänhet och riksdag att utvärdera finans- och sysselsättningspolitiken. Jag välkomnar därför Finanspolitiska rådets granskning och Finansutskottets initiativ till utfrågning.

Övergripande mål för finanspolitiken Jag tror de flesta håller med mig om att den ekonomiska politiken ytterst syftar till att skapa förutsättningar för en hög välfärd. Finanspolitiken kan bidra till detta mål genom att skapa så bra förutsättningar som möjligt för hög och uthållig tillväxt och varaktig hög sysselsättning. Finanspolitiken kan också se till att den kommer alla till del genom en generell välfärdspolitik. Samtidigt ska finanspolitiken utformas så att den inte skapar obalanser. Det viktigaste är att finanspolitiken utformas så att de offentliga finansernas hållbarhet säkras. Dessutom är det önskvärt att finanspolitiken inte bidrar till att svängningarna i konjunkturen förstärks. Vi vet att en politik som inte är långsiktigt hållbar skapar spänningar i ekonomin, som efterhand blir allt mer tydliga. Vi känner alla väl till utvecklingen i Sverige i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den visar på de problem som en icke hållbar ekonomisk politik medför med hög och varierande inflation, framväxande budgetsunderskott, ökande offentlig skuldsättning och försämrade tillväxtförutsättningar. Det hela slutade med en fullskalig kris. Det vill vi inte uppleva igen. Ord som krisnätter, krispaket och valutakris är delar av det svenska ordförrådet som vi gärna hade varit utan. En stabil ekonomisk utveckling är grunden för en långsiktigt god tillväxt som kan tillgodose alla de behov och krav som finns i ett välfärdsamhälle. Låg inflation och sunda offentliga finanser minskar osäkerheten för ekonomins aktörer, vilket främjar investeringar och därigenom tillväxt. Riksbanken har fått i uppdrag av riksdagen att självständigt bedriva en penningpolitik för prisstabilitet. Riksbanken har definierat prisstabilitet som att inflationen ska vara två procent. En stabil och god ekonomisk utveckling innebär att de offentliga finanserna är långsiktigt hållbara. Målet om en procents överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande sett över en konjunkturcykel, utgiftstaket för staten och det kommunala balanskravet samt det reformerade ålderspensionssystemet är väsentliga delar i det finanspolitiska ramverk som etablerats för att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbara offentliga finanser. Förtroendet för svensk ekonomi har undan för undan stärkts och är idag stort. Det ska vi vårda. Vi vill inte tillbaka 1990-talet då till exempel den svenska kronan åkte berg-och-dalbana när det var oroligt på de finansiella marknaderna.

Varför ramar för finanspolitiken? Denna dystra utveckling var tyvärr inte unik för Sverige. Många andra länder brottades med liknande problem vid denna tid. Men vad orsakade problemen? Många bedömare ansåg att problemet var svaga institutioner, både i Sverige och på andra håll. Följaktligen blev det naturligt att diskutera institutionella förändringar, bland annat i ljuset av reformer inom penningpolitiken, där man hade goda erfarenheter av förstärkta och förtydligade ramverk. Resultatet blev ett ökat stöd för en mer långsiktigt hållbar finanspolitik och gradvis har också ett institutionellt ramverk för finanspolitiken införts, bestående av bland annat tydliga mål och regler. Dessa mål och regler är vad man kallar operationella mål och har som uppgift att underlätta arbetet med att nå långsiktig hållbarhet. I utformningen av ramar och mål för politiken är det viktigt att tillse att målen är tydliga och att förutsättningarna för att utvärdera dem är goda. Vi bedriver ett arbete inom Finansdepartementet som syftar till att öka tydligheten. För att värna om ramverkets trovärdighet och för att upprätthålla legitimiteten för inriktningen i finanspolitiken behöver vi även en öppen diskussion kring de överväganden som ligger till grund för de ekonomiskpolitiska besluten. Finanspolitiska rådet kan här bidra till ökad öppenhet kring den ekonomiska politiken. Det gagnar det demokratiska samtalet i samhället. Jag framhöll i samband med rådets inrättande att det ibland kommer att vara jobbigt att kritiseras av rådet. Jag tror dock att varje finansminister ska påminna sig om att en kontinuerlig och kvalificerad utvärdering av den ekonomiska politiken och dess övergripande inriktning kan fungera som ett stöd för långsiktighet i beslut som kanske på kort sikt är politiskt svåra. Vi har nämligen ett ansvar att se till att värna ramverket, och att se till att politiken är ansvarsfull och långsiktigt hållbar. Inriktningen i regeringens politik

För full sysselsättning Låt mig innan jag kommenterar rådets synpunkter säga något om inriktningen i regeringens ekonomiska politik. Att minska utanförskapet och få fler i arbete är avgörande för att nå hög välfärd och är därför regeringens övergripande och viktigaste mål. Detta inom ramen för en ansvarsfull politik med ordning och reda i de offentliga finanserna. Under 1970- och 80-talen skedde en gradvis ökning av antalet personer som erhöll ersättningar och bidrag från system som rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd. Därtill skedde en stor ökning av antalet ersättnings- och bidragstagare i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Därefter har inte nivån på utanförskapet varit i närheten av den lägre nivå som gällde före 1990-talskrisen, inte ens under högkonjunkturen kring millennieskiftet. Visserligen sjönk arbetslösheten, men i stället sköt sjukfrånvaron och nybeviljandet av förtidspensioner i höjden. Utanförskapet har sålunda vuxit trendmässigt i över tre decennier. Inriktningen i regeringens politik är att genomföra åtgärder för att öka utbudet på arbetskraft, samtidigt som förutsättningar skapas för att företagen ska öka sin efterfrågan på arbetskraft. Reformstrategin för fler i arbete och minskat utanförskap vilar på tre ben: - Bättre drivkrafter för arbete. - Enklare och mindre kostsamt att anställa. - Enklare och mer lönsamt att starta och driva företag. Sedan alliansregeringens första budgetproposition presenterades den 16 oktober 2006 har en rad viktiga reformer presenterats. Jag tänker framför allt på lägre inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare med jobbskatteavdraget. Men det handlar också om reformerna av arbetsmarknaden för att bland annat förbättra matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande samt inom trygghetssystemen för att värna arbetslinjen.

Fler kommer i jobb I 2008 års ekonomiska vårproposition som presenterades den 15 april konstaterar regeringen att allt fler människor kommer i arbete samtidigt som allt färre är arbetslösa, sjukskrivna eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Särskilt glädjande är att sambandet arbetslöshet och sjuktal som länge haft ett starkt negativt samband - när den ena gått ner, har den andra gått upp - ser ut att för tillfället vara brutet. Vi konstaterar också att effekterna på den svenska ekonomin av alltmer turbulenta finansmarknader hittills varit begränsade. Starka offentliga finanser tillsammans med en trovärdig penningpolitik dämpar utsattheten för svensk ekonomi. Mot bakgrund av en svagare internationell efterfrågan skrev regeringen ned tillväxtprognoserna för svensk ekonomi i vårpropositionen. Den något mer dämpade efterfrågan kommande år gör att den risk för överhettning, som regeringen såg hösten 2007, har minskat. Den åtstramande inriktning som finanspolitiken har haft för att förhindra överhettning, och som har ökat de strukturella överskotten i de offentliga finanserna, avser regeringen att justera mot en något mindre åtstramande riktning inom ramen för en fortsatt ansvarsfull politik. Vi kan konstatera att trots den starka utvecklingen är sysselsättningen fortfarande för låg och utanförskapet för högt. Regeringen vill därför genomföra ytterligare satsningar som stimulerar såväl utbudet som efterfrågan på arbetskraft. Storleken på satsningarna inom olika politikområden avgörs av hur starka de offentliga finanserna är och vilket utrymme för ekonomisk stimulans som samhällsekonomin medger. Med strukturellt riktiga reformer kan reformutrymmet bli något större än i annat fall, eftersom sådana reformer dels bidrar till ett mer balanserat resursutnyttjande, dels förstärker skatteintäkterna genom en varaktigt högre sysselsättning. Regeringens samlade bedömning, utifrån det finanspolitiska ramverket och den aktuella prognosen i vårpropositionen för den ekonomiska utvecklingen, är att det för budgetåren 2009 och 2010 nu föreligger ett visst reformutrymme.

Kommenterar kring finanspolitiska rådets rapport

Stöd för politikens huvudinriktningen Rådets rapport består huvudsakligen av två delar, en del som utvärderar de offentliga finanserna och en del som utvärderar sysselsättningspolitiken. Jag konstaterar att på båda dessa huvudområden stöder rådet inriktningen på regeringens politik. - Rådet ger i rapporten stöd för överskottsmålet på en procent av BNP, vilket är viktigt för den fortsatta utformningen av politiken. Finansdepartementet har arbetat fram ett ramverk för hur reformutrymmet ska fastställas och som tillämpades i den ekonomiska vårpropositionen. Det har fått starkt stöd av rådet, vilket är viktigt för det fortsatta arbetet. Den nuvarande inriktningen i finanspolitiken med ett högt finansiellt sparande för att värna stabiliteten i ekonomin framstår enligt rådet som rimlig och det, liksom många andra bedömare inklusive regeringen, ser ett visst utrymme för ofinansierade reformer framöver. - Finanspolitiska rådets rapport framhåller att regeringens sysselsättningspolitiska reformer, i första hand sänkningen av a-kassan och jobbskatteavdraget, kan antas få betydande positiva sysselsättningseffekter på sikt. Det är viktigt för inriktningen i vår politik. - När det gäller jobbskatteavdraget väntas sysselsättningen öka både därför att jämviktsarbetslösheten faller och därför att fler väljer att delta på arbetsmarknaden. Rådets bedömning av storleken på dessa effekter ligger i linje med regeringens egna och andra bedömares. Ökningen uppskattas till en tvåprocentig ökning av antalet arbetade timmar, motsvarande cirka 90 000 personer. Rådet konstaterar att jobbskatteavdraget är mer effektivt än att ta bort värnskatten eller höja gränsen för statlig inkomstskatt. Sysselsättningseffekten har också en positiv fördelningseffekt vilket är viktigt. - Rådets slutsatser kring övriga sysselsättningsreformer är att de också har positiva effekter. Reformerna av a-kassan och sjukförsäkringen leder till lägre arbetslöshet och sjukfrånvaro. Enbart de sänkta ersättningsnivåerna i a-kassan kan enligt rådet förväntas sänka jämviktsarbetslösheten med sammantaget 0,4-0,8 procentenheter. Förändringarna i a-kassan ökar arbetskraftsdeltagandet, förstärker matchningen och förbättrar lönebildningen, medan reformerna inom sjukförsäkringen med ökade drivkrafter och stöd för att komma i arbete väntas enligt rådet ge effekt. Nystarts-, nyfrisk- och instegsjobb har positiva sysselsättningseffekter och stärker svaga grupper på arbetsmarknaden.

Förslag på förändringar - Jag delar i stort de slutsatser rådet drar kring vikten av att fortsätta det arbete som pågår i Finansdepartementet med att öka tydligheten kring de offentliga finanserna och det finanspolitiska ramverket. Bland annat bör motiven för överskottsmålet tydliggöras och hållbarhetsbedömningarna för de offentliga finanserna ses över och utvecklas. Dessutom bör rådets förslag att stärka budgetlagen noggrant prövas. - Rådet skriver att regeringen bör pröva om en s.k. gyllene regel ska införas. Den gyllene regeln anger att saldomålet inte ska avse endast finansiellt sparande, utan även inkludera nettoinvesteringar. Tanken är att en gyllene regel ska ha en positiv inverkan på de offentliga investeringarna. En grundförutsättning för ett sådant förslag är att investeringarna faktiskt är för låga. Det tycker jag inte att rådet lyckats visa. När dessutom erfarenheten från till exempel Storbritannien och Tyskland inte är övertygande på ett positivt sätt kan jag inte se varför vi skulle överge ett enkelt och väl fungerande ramverk. Jag ställer mig alltså frågande till förslaget och ser en tydlig risk för en gradvis urholkning av det ramverk som etablerats och som fortfarande är i sin linda och därför bör vårdas. - Rådet framhåller i rapporten att de senaste två årens sysselsättningstillväxt i huvudsak kan förklaras av konjunkturen. Det är naturligtvis så att sysselsättningsökningen under 2006 och början av 2007 till stor del beror på konjunkturen, som jag ofta påpekat. Det är samtidigt viktigt att konstatera att i takt med att reformerna har kommit på plats har sysselsättningen och antalet arbetade timmar ökat betydligt mer än beräknat. Och rådet bedömer i sin rapport att jämviktsarbetslösheten kommer att falla påtagligt under 2008. Det är glädjande att utanförskapet har minskat påtagligt snabbare än förväntat, trots en något svagare tillväxt. - Rådet riktar kritik mot vissa delar i sysselsättningspolitiken, bland annat mot hur det första steget i reformeringen av a-kassans finansiering utformades. Syftet med reformen var att minska risken för lönestegringar som riskerar att driva upp arbetslösheten. Det kan vara viktigt att påminna sig om att det på delar av arbetsmarknaden finns god överensstämmelse mellan kassor och avtalsområden, vilket möjliggör positiva sysselsättningseffekter. Den 1 juli 2008 införs andra steget i reformen vilket innebär en ökad koppling mellan avgifter och arbetslöshet. Den sjunkande arbetslösheten medför dessutom att avgifterna för de flesta kassor kommer att sänkas. Ser vi till grupper som lämnat arbetslöshetskassorna så är det, enligt arbetslöshetskassorna, framför allt äldre, välutbildade i legitimationsyrken, förtidspensionärer, studenter, ungdomar och företagare. Detta är grupper som kanske anser sig ha mindre behov av försäkringsskydd. Det är dock problematiskt om försäkringsskydd väljs bort av personer med mer påtaglig arbetslöshetsrisk. Det är också viktigt att framhålla att försäkringsskyddet även efter reformerna är starkare än i de allra flesta jämförbara länder.

Avslutande sammanfattning En bred diskussion om den ekonomiska politiken och dess övergripande inriktning kan fungera som ett stöd för långsiktighet i beslut. Finanspolitiska rådets arbete är ett viktigt bidrag till en sådan diskussion och förbättrar förutsättningarna för bland annat allmänhet och riksdag att utvärdera finans- och sysselsättningspolitiken. Det är naturligtvis mycket glädjande att kunna konstatera att rådet stödjer inriktningen på regeringens politik på båda dessa områden. Vi tar också till oss flera av de förslag till förändringar som rådet kommer med. Rådet, dess rapport och dagens utfrågning är viktiga delar i det finanspolitiska ramverket. Att på detta sätt öka öppenheten och tydligheten är en del av ansvaret att se till att reglerna efterlevs och att politiken är ansvarsfull och långsiktigt hållbar även fortsättningsvis.

Tal 3 april 2008 Anders Borg, Finansminister Anförande vid pressträff om det ekonomiska läget Til höger på sidan finner du OH-bilder från pressträff med finansminsiter Anders Borg om det ekonomiska läget den 3 april 2008.

Ladda ner Det ekonomiska läget, 3 april 2008 (pdf 114 kB)

Tal The Economists konferens om Sverige, Stockholm 5 mars 2008 Anders Borg, Finansminister Anförande vid the Economists konferens om Sverige

Tack för inbjudan och möjligheten att få presentera min syn på svensk ekonomi och diskutera regeringens ekonomiska politik. Vi kan konstatera att svensk ekonomi det senaste decenniet utvecklats starkt, såväl historiskt som jämfört med andra länder. Sverige har gradvis klättrat i OECD:s mätningar av Ladda ner köpkraftsparitetsjusterad BNP, från plats fjorton (ny rankning efter reviderade siffror) 1997 till plats nio Återupprättandet av den 2007. Även om denna typ av beräkningar ska tas med en nypa salt och de förändringar som skett de senaste svenska modellen, åren ska tolkas med stor försiktighet är utvecklingen glädjande. presentation av finansminister Anders Jag tänkte i mitt tal beskriva den reformprocess som svensk ekonomi genomgått de senaste decennierna. Den Borg (pdf 260 kB) tillväxt- och stabilitetsorienterade ekonomi vi har idag liknar i många delar den vi hade under 1950- och 1960- talen, då den svenska modellen växte fram. Utvecklingen under åren då modellen gradvis tog form står i stark kontrast till 1970- och 1980-talens problemtyngda år. Sverige har idag en ekonomi som står på en stark grund med låg och stabil inflation, sunda offentliga finanser, välutbildad arbetskraft och en god produktivitetstillväxt sett över tiden. Förtroendet som har etablerats gör att Sverige som en liten öppen ekonomi, idag inte drabbas lika hårt i ekonomiska orostider. Den svenska kronan slipper numera att åka berg och dalbana när det är oroligt på de internationella finansmarknaderna. Förtroendet som under flera år byggts upp är dock något som vi ständigt måste vårda. Det arbete som vi i alliansregeringen tagit oss an är att återupprätta den svenska modellen. Vi har som övergripande mål att återföra Sverige mot full sysselsättning, att återupprätta den arbetslinje som förr var kännetecknande för samhällsekonomins olika delar och bryta det utanförskap och den massarbetslöshet som växt fram under en rad år. Genom att förbättra drivkrafterna för att komma i jobb, göra det enklare och mindre kostsamt att anställa samt att skapa bättre förutsättningar för att driva och starta företag återupprättar vi den svenska modellen. Sverige ska vara ett land med full sysselsättning, goda tillväxtförutsättningar och en utvecklad välfärd. Vi vet att full sysselsättning är det mest kraftfulla medlet mot växande klyftor och orättvisor i samhället. Det är först när människor har jobb som de besitter resurser att själva styra över sina liv och utforma det efter egen önskan. Genom att få fler i arbete bygger vi en stabil grund för våra trygghetssystem och en stark position som gör det enklare att ta oss an de utmaningar som vi har framför oss. Det här är ett arbete som kommer att ta tid och som kräver viktiga reformer. Vi har under relativt kort tid genomfört en rad viktiga förbättringar för att få fler i arbete. Vi börjar gradvis se resultatet av dem Det är framför allt glädjande att se att allt fler personer som tidigare stått långt från arbetsmarknaden nu får jobb. Nu vill vi i alliansregeringen gå vidare med framför allt åtgärder för bättre välfärd och bättre tillväxtförutsättningar. I fokus för våra diskussioner står bland annat kvaliteten i barnomsorgen, skatter, klimatpolitiken, infrastrukturen som vi vet är så viktig för tillväxtvillkoren och förslag som stärker Sverige som forskningsintensiv kunskapsnation.

Den svenska modellens framväxt Låt mig börja med att backa några decennier. Sverige upplevde under 1950- och 1960-talen år av kraftigt växande välstånd. Den årliga BNP-ökningen under perioden 1950-1973 uppgick till 3,7 procent, vilket var drygt 1 procentenhet högre än under perioden 1918-1950, 2,74 procent per år (i ett jämförande perspektiv var den svenska tillväxten i själva verket nästan en procentenhet lägre än genomsnittet för de västeuropeiska länderna under de två decennierna efter det andra världskriget, 4,65 procent per år). Arbetslösheten pendlade mellan 1,5 och 2,0 procent, vilket var lägre än det europeiska genomsnittet och mycket lägre än i USA. Den goda och stabila utvecklingen av svensk ekonomi under 1950- och 1960-talen ledde fram till att Sverige hade fjärde högst köpkraftsparitetsjusterad BNP per person i början av 1970-talet. Den svenska modellen under dessa år byggde inte på någon "mirakellösning" utan på ett antal grundläggande ekonomiska principer som är giltiga än idag: - Flexibilitet och samförstånd. En arbetsmarknad och en arbetsmarknadslagstiftning som präglas av samförstånd mellan arbetsmarknadens parter och som ser till att det finns en rimlig avvägning mellan arbetstagarnas berättigade krav på anställningstrygghet och arbetsgivarnas behov av att kunna anpassa arbetsstyrkan och organisationen av produktionen till förändrade konkurrensvillkor. - Arbetslinjen är framträdande i socialförsäkringssystem. Trygghetssystemen utformas så att de ger trygghet vid förändring och drivkrafter för återgång till arbete. - Offentligt finansierade välfärdstjänster som alla har tillgång till och som värnar om ett högt arbetskraftsdeltagande och en hög produktivitetstillväxt. - Låga och stabila priser. Det internationella växelkurssamarbetet Bretton Woods som upplöstes i början av 1970-talet hade en stabiliserande inverkan. - Sunda offentliga finanser. De offentliga finanserna utvecklades stabilt under dessa år. En gradvis utbyggnad av offentliga transfereringssystem gjorde dock budgeten allt mer känslig för svängningar i konjunkturen. - Ett näringsliv som är öppet för internationell konkurrens och där ingreppen i den fria prisbildningen är få. Modellen banade väg för den goda ekonomiska utvecklingen som förde med sig en bred välståndsökningen i landet. En modell präglad av arbetslinjen, med tydliga inslag av fokusering på utbildning och kunskap i skolan samt full sysselsättning är avgörande för att skapa ett samhälle som håller ihop och har förhållandevis små ekonomiska klyftor mellan människor. Enligt min mening var problemen med låg tillväxt och tilltagande makroekonomiska obalanser under 1970- och 1980-talet liksom de sysselsättningsproblem som uppenbarades i spåren av krisen i början av 1990-talet, till en inte obetydlig del ett resultat av att grundläggande principer i den svenska modellen övergavs. Den ekonomiska politiken under framför allt 1970-talet skapade institutioner och strukturer som på grund av sin stelhet varken förmådde att hantera nya ekonomiska realiteter, som exempelvis en tilltagande internationell ekonomisk integration, eller de negativa effekter för samhällsekonomin i stort som uppstod till följd av att behoven av flexibilitet, dynamik och ekonomiska drivkrafter åsidosattes.

Utvecklingen under 1970- och 1980-talen: Varför slutade modellen att fungera? Vilka var då de faktorer som gjorde att den svenska modellen slutade att fungera? Givetvis drabbades Sverige negativt av den internationella långkonjunktur som följde i spåren av de båda oljekriserna under 1970-talet. Men även andra industriländer drabbades av dessa chocker och det är svårt att hävda att Sverige skulle vara så pass känsligt för den internationella konjunkturen att detta kan förklara varför Sverige föll från en fjärde plats i rangordningen av OECD-ländernas BNP per person omkring 1970 till en nionde plats 1991 och en fjortonde 1997 (ny rankning efter reviderade siffror). I stället vill jag hävda att förklaringen finns i den ekonomiska politik som fördes under 1970- och 1980-talen. Fem faktorer brukar lyftas fram som särskilt betydelsefulla: - Budgetunderskott och hög inflation undergrävde den makroekonomiska stabiliteten. - Skatte- och bidragssystemen urholkade arbetslinjen. - En vag konkurrenspolitik och ignorans av betydelsen av entreprenörskap och förnyelseförmåga i näringslivet. - En osäker investeringsmiljö i spåren av makroekonomiska obalanser. - Ett fragmenterat politiskt system i kombination med en svag institutionell miljö försvårade en långsiktig ekonomisk politik. För att vända utvecklingen i Sverige var man tvungen att komma tillrätta med problemen inom dessa områden. Låt mig här också nämna att den sammanpressade lönestrukturen som förelåg redan på 1950-talet och 1960- talet skapade, när arbetsgivareavgifter och konsumtionsskatter steg under 1970-talet, s.k. skattekilar och drog upp kostnaden för att anställa personer med låga kvalifikationer; personer som oftast haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Lite förenklat kan man säga att den svenska modellen med starka fackföreningar och sammanpressad lönestruktur inte var förenlig med de höga skattekilar som tillkom på 1970-talet.

Ekonomisk kris under 1990-talet drev fram reformer I slutet av 1980-talet ökade medvetenheten om de negativa effekterna som politiken medförde i form av dels en hög inflation som urholkade konkurrenskraften för företagen och köpkraften för många hushåll, dels en svag produktivitetsutveckling och samhällsekonomiska effektivitetsförluster. I mitten av 1980-talet hade kreditmarknaden avreglerats, varefter valutaregleringen också togs bort. Flera försök gjordes för att sätta stopp för inflationsspiralen och några år senare påbörjades ett arbete med att reformera det svenska skattesystemet som av många bedömare på såväl vänster- som högersidan av den politiska skalan utdömdes som "perverst". Vidare tillsattes en statlig produktivitetsdelegation 1991 för att ta fram förslag för att förbättra den svenska produktiviteten. Produktivitetstillväxten i Sverige hade släpat efter sedan 1970. Ökningstakten föll från cirka 6 procent per år under 1960-talet, till cirka 2 procent per år under andra hälften av 1970-talet och under 1980- talet. Nedgången förklarades bland annat av att den ekonomiska politiken inte var långsiktigt hållbar utan framkallade inflation. Återkommande devalveringar för att komma tillrätta med problemen ledde till ett lågt omvandlingstryck i svensk industri. Dessutom försvagades, genom bland annat kraftigt höjda skatter, drivkrafterna för investeringar och individers vilja att utbilda sig. Ovanpå allt detta gjorde oljeprischockerna att hela världens BNP-tillväxt sjönk och investeringarna dämpades. I början av 1990-talet drabbades Sverige och en rad andra europeiska länder av en mycket kraftig ekonomisk chock som i kombination med de olösta strukturproblemen kom att både sätta stopp för den fulla sysselsättningen och leda till kraftigt försämrade offentliga finanser. Mellan 1990 och 1993 ökade den öppna arbetslösheten från 1,6 procent av arbetskraften till 8,2 procent. Sysselsättningsgraden bland den arbetsföra befolkningen (16-64 år) minskade från 83,1 till 72,6 procent under samma period. De offentliga finanserna försvagades på ett minst lika dramatiskt sätt. Den offentliga sektorns sparande vändes från ett överskott på 3 procent av BNP 1990 till ett underskott på 11 procent av BNP 1993. Den ekonomiska krisen förstärkte den insikt som många bedömare och beslutsfattare hade kommit till under 1980-talets senare del, nämligen att den allvarliga situationen som svensk ekonomi befann sig i inte var av övergående natur, utan krävde en fundamental omläggning av den ekonomiska politiken. Det embryo till ett ekonomisk-politiskt reformprogram som tagit sin början under 1980-talet förstärktes och flera reformer kom att se dagens ljus under 1990-talets början. Reformerna omfattade såväl strukturpolitiken som det stabiliseringspolitiska ramverket. Dessutom kom lönebildningen efterhand att förändras, något som var avgörande för att skapa stabilitet i ekonomin.

Strukturreformer under 1990-talet De strukturella reformer som genomfördes under 1990-talet syftade till att öka effektiviteten genom bättre konkurrens och förbättrade drivkrafter till arbete. Medan den ekonomiska politiken under framför allt 1970- talet hade inriktats på selektiv näringspolitik och försök att överbrygga lågkonjunkturer med olika former av stöd för investeringar och lageruppbyggnad, inriktades politiken i stället allt mer mot produktionsfaktorerna genom att tyngdpunkten lades vid att främja utbildning och stimulera kapitalbildningen. Därigenom skapades bättre förutsättningar för företagen att konkurrera internationellt. En stor skattereform genomfördes 1991 och innebar sänkta marginalskatter, förenklade regler och breddad skattebas. Bolagsskatten sänktes gradvis ned till 28 procent. Bostadspolitiken lades om så att räntesubventionerna minskade och inriktningen på bostadspolitiken ändrades från att ge stöd till produktionen till att ge ekonomiskt stöd till de boende. Huvuddraget blev att både producenter och konsumenter fick bära en större del av både kapital- och produktionskostnaderna. År 1993 infördes en striktare konkurrenslag och under 1990-talet har flera varu- och tjänstemarknader avreglerats, t ex transport-, tele- och elmarknaderna. Sverige fick genom EES-avtalet fullt tillträde till den inre marknaden 1994 och blev ett år senare medlem i EU. Under 1990-talet har också arbetsrättslagstiftningen justerats för att möta kraven på högre flexibilitet. Bland annat har det blivit lättare att anställa temporärt, s.k. överenskommen visstidsanställning. En bred politisk överenskommelse träffades om ett nytt pensionssystem med en närmare koppling mellan inbetalda avgifter och framtida utbetalningar. Pensionssystemet infördes 1994 och omfattar fullt ut de generationer som är födda 1958 och framåt.

Makroekonomisk stabilitet med fungerande ramverk för finans- och penningpolitiken Krisen i början av 1990-talet bidrog också till att öka insikten om att den ekonomiska politiken och dess ramverk hade brister. En samsyn växte fram kring behovet av att förbättra regelverken och se över den ekonomiska politikens mål. Resultatet blev ett antal reformer som syftade till större stabilitet och ökad förutsägbarhet. Reformerna har inneburit att både penning- och finanspolitiken har fått tydliga mål och förutsättningar att också nå dem. Prisstabilitet är sedan 1999 förankrad i lagstiftningen och Riksbanken har fått en ökad självständighet för att upprätthålla målet om en låg och stabil inflation kring 2 procent. Efter krisen i början av 1990-talet, sanerades de offentliga finanserna. Sammantaget genomfördes åtgärder som, enligt IMF:s bedömning, uppgick till 7,5 procent av BNP (Bennett, A. et. al, (1995), "Challenges to the Swedish Welfare State", IMF Occasional Papers, No. 130). Den dåvarande socialdemokratiska regeringen fullföljde efter valsegern 1994 saneringen av de offentliga finanserna (Ett sparprogram på sammanlagt 118 miljarder kronor presenterades 1995, vilket utökades året därpå till att omfatta budgetförstärkningar på sammanlagt 126 miljarder kronor fram till och med 1998. Utgiftsminskningarna stod för 66 miljarder. Det svenska sparprogrammet var ambitiöst i ett internationellt perspektiv) (Henriksson, J. (2007) Ten Lessons About Budget Consolidation. Bruegel förlag. Förre statssekreteraren Jens Henriksson lyfter i denna skrift fram några enkla regler eller rättesnören som vägledde dåvarande regeringen i arbetet med att sanera de offentliga finanserna). Det samlade saneringsprogrammet uppgick till cirka 15 procent av BNP och ledde till att den ohållbara skuldsituationen kunde stabiliseras och till att de offentliga finanserna började visa överskott igen. Trovärdigheten för saneringen förstärktes av att budgetprocessen reformerades. Från att ha varit ett av de länder som haft en av de svagaste budgetprocesserna, fick Sverige en av de starkaste. Sunda offentliga finanser har idag ett starkt stöd och förankring i politiken. Målet är att den offentliga sektorns finansiella sparande ska visa ett överskott på 1 procent över konjunkturcykeln. Därigenom kan man bringa ned skuldkvoten och minska den samlade bördan när de förväntade belastningarna på den offentliga budgeten som en allt äldre befolkning medför ökar framöver. Trovärdigheten för finanspolitiken har dessutom stärkts av att Sverige, genom EU-medlemskapet, åtagit sig att följa de krav som stabilitets- och tillväxtpaktens regler sätter avseende den offentliga sektorns finansiella sparande och skuldsättning. Inriktningen att upprätthålla överskott får stöd av treåriga, nominella utgiftstak för staten samt dessutom av ett lagstadgat krav på balans i kommunernas och landstingens finanser.

Sysselsättningsproblemen kvarstod Svensk ekonomi var i allt väsentligt i bättre skick vid utgången av 1990-talet än i början av decenniet. De offentliga finanserna hade sanerats, inflationen hade bringats ned till mer långsiktigt hållbara nivåer och produktionsvillkoren var mer gynnsamma jämfört med 1970- och 1980-talen. Samtidig som Sverige lyckades komma tillrätta med en rad viktiga problem, återstod problemen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden präglades av svag privat sysselsättningsutveckling och ett framväxande utanförskap med ökande antal sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Andelen av befolkningen med sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspensionärer) har kontinuerligt ökat från drygt 3 procent i början av 1970- talet till drygt 8 procent under 2006. Den öppna arbetslösheten har ökat från runt 2 procent av arbetskraften under 1980-talet (fram till ungefär 1990) till drygt 5 procent under 2006. I början av 1970-talet var antalet personer som var beroende av olika ersättningssystem runt en halv miljon och under 1980-talet cirka en miljon och under 2000-talet steg summan till över en miljon. Förklaringen till den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden är att politiken de gångna decennierna skapat allvarliga strukturproblem som gjort att arbetsmarknaden fungerat sämre vilket lett till att jämviktsarbetslösheten stigit. Alltför höga skatter, alltför generösa bidragssystem, ineffektiv arbetsmarknadspolitik och alltför höga arbetsgivaravgifter har gjort att utbud och efterfrågan på arbetskraft tenderat att vara för låg och att matchningen på arbetsmarknaden fungerat illa. Drivkrafterna att arbeta eller gå upp till heltid var allt för svaga och det var för dyrt att anställa. Dessutom var entreprenörsklimatet alltför dåligt. Få har varit beredda att starta företag och få det att växa snabbt. Det har helt enkelt inte varit tillräckligt attraktivt att vara entreprenör. Sysselsättningsproblemen har varit särskilt tydliga bland vissa grupper - unga, äldre, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Detta har bidragit till att inkomstklyftorna ökat och förutsättningarna för individer att själv styra över sina liv försämrats. Att bryta detta utanförskap, som under flera decennier tillåtits att växa fram, och få fler i arbete är alliansregeringens främsta mål. Framtidens utmaningar Att bryta utanförskapet och få fler i arbete handlar om att vi som nation till fullo ska kunna utnyttja den potential som finns. Svensk ekonomi står inför ett antal betydande utmaningar på sikt. Jag tänker på en åldrande befolkning, globaliseringen och den ökande konkurrensen men också miljöutmaningarna, inte minst klimatförändringarna som är globala och påverkar livsbetingelserna i hela världen. Efterfrågan på välfärdstjänster ökar när befolkningen åldras och inkomsterna ökar. Antalet personer som är 65 år och äldre växer snabbt under de närmaste 30 åren samtidigt som gruppen 20-64 år väntas öka i mer begränsad omfattning. För att den ökande efterfrågan på välfärdstjänster ska kunna tillgodoses, måste överskottsmålet för den offentliga sektorns finansiella sparande upprätthållas så länge det är nödvändigt för att de offentliga finanserna ska utvecklas på ett hållbart sätt. Dessutom måste åtgärder vidtas för att öka effektiviteten i den offentliga sektorn. En avgörande faktor för att resurserna till välfärdstjänsterna ska öka är att antalet arbetade timmar i det privata näringslivet ökar. Globaliseringen ställer höga krav på den svenska ekonomins anpassningsförmåga och flexibilitet. En anställd som idag förlorar sitt jobb kan inte på samma sätt som tidigare vara säker på att finna ett nytt i samma yrke eller bransch. Det gör att individens kunskap och erfarenheter riskerar att tappa i värde snabbare än tidigare (Ljungqvist, L. & Sargent, T. J., (2006), "How Swedish unemployment became more like Europe's." Paper presented at SNS/NBER Conference, "Reforming the Welfare State", 9-10 September in Stockholm). En god anpassningsförmåga som är nödvändig i en globaliserad ekonomi ställer krav på livslångt lärande, men också på att trygghetssystemen är utformade så att drivkrafterna för att återvända till arbetsmarknaden är starka. Bara då kan man minska risken att individer fastnar i ett permanent utanförskap där möjligheterna att påverka sin inkomstutveckling är små. En av de största utmaningarna världen står inför är att hantera frågan om utsläpp av växthusgaser och klimatförändringar. De reformer som görs nu för att minska utsläppen under de närmaste två till tre decennierna avgör i stor utsträckning den långsiktiga globala temperaturökningen och därmed förväntade effekter för klimatet. En ekonomi med full sysselsättning där alla som vill och kan arbetar, tycker jag, är en bra grund att ta avstamp ifrån för att kunna möta och hantera de framtida utmaningarna.

En politik för full sysselsättning Allians för Sverige gick till val i september 2006 med en tydlig strategi för att ta i tur med Sveriges återstående stora strukturella problem - den svaga sysselsättningsutvecklingen och det stora utanförskapet - och samtidigt slå vakt om och utveckla de många lyckosamma reformer som genomfördes av såväl den borgerliga som de socialdemokratiska regeringarna under 1990-talet. Innan jag går in på förslagen vill jag nämna några områden som fungerat som utgångspunkter för utformningen av politiken: - Sunda offentliga finanser grunden för en framgångsrik reformpolitik. Hörnstenarna för en framgångsrik reformpolitik för att nå en långsiktigt god utveckling av tillväxt och sysselsättning är en ansvarsfull inriktning med sunda offentliga finanser och stabila priser. Sunda offentliga finanser och överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande är också nödvändigt för att uppnå en långsiktigt stabil utveckling av de offentliga finanserna när befolkningen åldras. - Värna modellen på arbetsmarknaden. I den svenska modellen regleras förhållandena på arbetsmarknaden i första hand i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Det är viktigt att arbetsmarknadens parter är engagerade i - och tar sin del av ansvaret för - utvecklingen av en modern och väl fungerande arbetsrätt. Den svenska arbetsmarknadsmodellen har levererat stabilitet, förutsägbarhet och arbetsfred och bör därför värnas. - Välfärdssystemen ska vara solidariskt finansierade och fördelade efter behov. Ett centralt inslag i den svenska modellen är att vård och omsorg ska finansieras solidariskt och fördelas efter behov och det är centralt att upprätthålla denna princip. För att även i framtiden kunna upprätthålla den svenska välfärdsmodellen är det då viktigt att genomföra reformer som ökar arbetsutbudet och sysselsättningen och vidta åtgärder för att öka effektiviteten i produktionen av de offentligt finansierade tjänsterna. Den solidariskt finansierade välfärden måste samtidigt vara öppen för nytänkande. Nya starka drivkrafter kan bidra till en välfärd som i ökad grad möter patientens och omsorgstagarens individuella behov. Reformer som syftar till att öka mångfalden och konkurrensen mellan olika aktörer inom vård och omsorg ökar valfriheten, men bidrar också till ökad sysselsättning i dessa sektorer.

Ett brett reformprogram Regeringens politik för varaktigt högre sysselsättning och minskat utanförskap har en bred ansats och en långsiktig inriktning. Ekonomins olika delar hänger samman och reformer på ett område får större genomslag om det samtidigt genomförs reformer inom andra områden. Ett brett program väntas få en större effekt på sysselsättningen när de olika åtgärderna kompletterar och förstärker varandra. Åtgärder som ökar efterfrågan på arbetskraft, utan att förstärka utbudet, tenderar att leda till stigande arbetskraftskostnader, vilket begränsar sysselsättningseffekten. Åtgärder för att öka utbudet som inte kompletteras med förslag som gör det lättare att lämna arbetslöshet riskerar att få ett fördröjt genomslag och negativa fördelningspolitiska effekter som följd. Inriktningen är i stället att genomföra åtgärder för att öka utbudet på arbetskraft, samtidigt som förutsättningar skapas för företagen att öka sin efterfrågan på arbetskraft. Reformstrategin för fler i arbete och minskat utanförskap vilar på tre ben: 1. Ökade drivkrafter att arbeta 2. Enklare och mindre kostsamt att anställa 3. Enklare och mer attraktivt att starta och driva företag Åtgärderna inom dessa områden är huvudsakligen generellt inriktade. För vissa särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och utrikes födda, är de generella åtgärderna inte tillräckliga. Därför genomförs också riktade reformåtgärder som särskilt syftar till att dessa grupper ska få bättre möjligheter att komma i arbete.

Ökade drivkrafter att arbeta Svenska och internationella erfarenheter visar att en politik som gör det mer lönsamt att arbeta är avgörande för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Utformningen av skattesystemet liksom utformningen av arbetslöshets- och sjukförsäkring har stor betydelse för individens drivkrafter till att gå från utanförskap till arbete eller från deltidsarbete till heltid. Tröskeleffekten på arbetsmarknaden - att vara eller inte vara i arbete - är av avgörande betydelse för arbetsutbudet. Om vi sänker skatterna för dem som tjänar mest på marginalen har det en relativt liten effekt på sysselsättningen. Det kan vara klokt att göra så av andra skäl, till exempel för att förbättra utbildningspremien, men det har en relativt liten effekt på sysselsättningen. Om vi sänker skatterna på de lägsta inkomsterna - sänker trösklarna - blir det en väsentligt större effekt visar erfarenheter från andra länder som har infört liknande avdrag. Genom förändringar i inkomstskatten kan det ekonomiska utbytet av arbete öka, vilket främjar ett ökat arbetsutbud. Regeringen har infört ett jobbskatteavdrag på cirka 50 miljarder kronor. Inriktningen är att förstärka drivkrafterna för framför allt låg- och medelinkomsttagare och skapa bättre villkor för dem som står utanför arbetsmarknaden, men det bidrar också, genom sänkta marginalskatter, till ett ökat arbetsutbud för breda grupper av dem som redan har ett arbete. Tydligast effekt får åtgärder som minskar marginaleffekten för dem som arbetar deltid. Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring. En hög ersättningsnivå för kortvarig eller normal tid av arbetslöshet kan verka som ett smörjmedel för rörlighet på arbetsmarknaden, genom att fler då vågar pröva nya arbeten. Blir ersättningsperioden långvarig kan emellertid en alltför hög nivå minska människors möjligheter att hitta ett nytt jobb. Arbetslöshetsförsäkringen måste utformas så att arbete alltid lönar sig mer än arbetslöshet och att flaskhalsar på arbetsmarknaden undanröjs. Sjukförsäkringen ska ha som mål att bevara tryggheten för den som drabbas av sjukdom. Sjukförsäkringen ska inte föra bort människor långt från arbetsmarknaden och skapa livssituationer av utanförskap med svag ekonomisk utveckling. Sjukförsäkringen ska i stället utgöra en trygghet på arbetsmarknaden för den som blir sjuk och av det skälet inte kan arbeta. Regeringen har föreslagit en rad åtgärder för fler vägar tillbaka från sjukfrånvaro till jobb och arbetskamrater. Kopplingen till arbetsmarknaden under sjukfrånvaron har förstärkts och minskat risken för långvarig frånvaro. Att förbättra förutsättningarna för återgång till arbete har varit viktigt mot bakgrund av att sjukfrånvaron och antalet förtidspensionärer ökat stadigt under de senaste 30 åren.

Mer lönsamt och enklare att anställa... Vi vill öka intresset att anställa personer vars arbetsförmåga arbetsgivaren kan känna osäkerhet inför. Vi förbättrar möjligheterna till anställning och underlättar vägen in på arbetsmarknaden genom att vi ger ekonomiskt stöd som kan minska det hinder som denna osäkerhet kan utgöra. En arbetskraftskostnadsstruktur som innebär att arbetskraftskostnaden för personer med låga kvalifikationer och låg produktivitet är förhållandevis hög, medför att arbetslöshetsrisken för dessa personer är högre. Det innebär också att personer med relativt låga kvalifikationer eller personer som tappat kompetens genom ett långt utanförskap får svårt att hitta jobb. Dessutom kan ett strikt anställningsskydd missgynna dem som står utanför arbetsmarknaden och gynna dem med en stark position. Anställningsskyddet har därigenom en omfördelande effekt på arbetslösheten och kan medföra en kvardröjande hög nivå på utanförskapet. Däremot finns det inte entydiga belägg för att lagen om anställningsskydd skulle ha någon tydlig effekt på den genomsnittliga nivån på arbetslösheten. Vi har infört något vi kallar för nystartsjobb som innebär att personer som varit i arbetslöshet, förtidspension, sjukskrivning eller varit beroende av socialbidrag under minst ett år bidragit ska kunna få arbetsgivaravgiften borttagen under en period som motsvarar den tid personerna varit borta från arbetsmarknaden. Vi har sänkt arbetsgivareavgiften för ungdomar och äldre. Vi har underlättat för asylsökande att snabbt komma in på arbetsmarknaden genom de s.k. instegsjobben. Vi har sänkt skatten för köp av hushållstjänster. Det har också blivit enklare att anställa personer upp till 24 månader och möjligheten till säsongsanställning har återinförts. Det här är åtgärder som ska bana väg för dem som under lång tid gömts och glömts i stora system. Nu ger vi bland annat dessa människor chansen.

...och förbättrad matchning på arbetsmarknaden Åtgärder för att underlätta och förbättra matchningen på arbetsmarknaden, dvs. den process där arbetssökande och företag som vill anställa matchas ihop, kan bidra till en lägre arbetslöshet och högre sysselsättning. En del i detta utgörs av att incitamenten att söka och hitta arbete stärks, t.ex. genom justeringar av skatter och ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. En annan viktigt faktor för att främja arbetsutbudet och förbättra matchningen på arbetsmarknaden är hur kraven på aktivt arbetssökande hos den arbetslöse följs upp och vilka sanktioner som finns om kraven på aktivt arbetssökande inte uppfylls. Här har arbetsförmedlingen en viktig roll. Det är viktigt att sanktionstillämpningen är tydlig. Samtidigt måste det vara möjligt att kunna tillämpa sanktioner mot en sökande utan att göra ett alltför stort ingripande i individens ersättning. Arbetsmarknadspolitiken kan och ska fungera som ett smörjmedel på arbetsmarknaden. Den ska bidra till att människor så snabbt som möjligt kan gå från ett jobb till ett annat, eller från arbetslöshet till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken kan då bidra till en förbättrad matchning. En effektiv arbetsförmedling som tillhandahåller arbetsgivarkontakter och ger de arbetssökande ett aktivt stöd (s.k. coachning) ökar möjligheterna för de arbetslösa att hitta jobb. På samma sätt kan en behovsanpassad arbetsmarknadsutbildning bidra till att de arbetssökandes kompetens bättre motsvarar arbetsgivarnas behov. De arbetsmarknadspolitiska resurserna ska vara tydligt inriktade på matchning mellan arbetssökande och lediga jobb, ökad konkurrens i förmedlingsverksamheten och förbättrad kontroll samt enhetligare tillämpning av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Regeringens reformstrategi för att effektivisera arbetsmarknadspolitiken innebär att sökaktiviteter betonas, att anställningsstöd prioriteras framför arbetsmarknadsutbildning och att åtgärderna koncentreras till dem som står längst från arbetsmarknaden. En jobb- och utvecklingsgaranti har ersatt den tidigare aktivitetsgarantin som hade tydliga brister i både kvalitet och effektivitet. Vi vill få ut deltagarna på arbetsmarknaden genom individuellt utformade åtgärder, t.ex. jobbsökaraktiviteter med coachning, tydliga väger in på arbetsmarknaden med arbetsträning, arbetspraktik, möjlighet till anställningar samt kompetenshöjande insatser. Antalet arbetsmarknadspolitiska program har reducerats och en minskad volym i arbetsmarknadspolitiska åtgärder möjliggör ökad fokus på kvalitet.

Mer lönsamt och enklare att driva och starta företag Vägen mot full sysselsättning och ett stigande välstånd går via ett dynamiskt näringsliv där entreprenörer och företagare vill och vågar satsa. Sverige har i många avseenden goda förutsättningar för företagande. Befolkningen är välutbildad och har också snabbt tagit till sig ny teknik. Näringslivet är innovativt med omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet och det finns en god finansiell kapacitet. Den svenska konkurrenskraften och det svenska företagsklimatet har under senare tid rankats allt högre i internationella jämförelser. Även om förutsättningarna på många sätt är goda finns det behov av att ytterligare förbättra företagsklimatet, inte minst för de mindre företagen. Det är också viktigt att kontinuerligt genomföra förbättringar av hela näringslivsklimatet för att upprätthålla en stark position för svenskt näringsliv i den alltmer integrerade världsekonomin. Entreprenören är den viktigaste bäraren av förnyelse i ekonomin och därför blir åtgärder som skapar goda förutsättningar för entreprenören centrala för en framgångsrik ekonomisk politik och ett lands anpassningsförmåga. I flera av de undersökningar av företagsklimatet som genomförts under senare år återkommer ett antal faktorer som upplevs som hinder för företagande och entreprenörskap i Sverige. Bland dessa hinder nämns tillgången till riskkapital för mindre och nya företag, höga skatter och sociala avgifter, arbetsrättslagstiftningen, företagens regelbörda, konkurrenssnedvridning av marknader där det offentliga är verksamt, konkurslagstiftningen samt svårigheter att få tillgång till personal med rätt kompetens. Privat äganderätt och privat kapital är centralt för företagande och entreprenörskap. Det finns stöd från forskningen för att individuella privata förmögenheter påverkar sannolikheten både att bli företagare och att expandera företagsverksamheter (Se t.ex. Henrekson, M. & Stenkula, M. 2007 "Entreprenörskap", SNS Förlag. Stockholm). Riskkapitalbolag har en viktig funktion att fylla för att en kommersialisering av en ny produkt ska lyckas. I det allra tidigaste skedet kan dock den informella riskkapitalmarknader i form av eget privat kapital och så kallade affärsänglar vara minst lika viktigt. Betydelsen av eget kapital är viktigare ju mer riskfylld verksamheten är. Eget kapital investerat i verksamheten fungerar dessutom som en indikation till kreditgivare att investeringen har hög förväntad avkastning. Arvs- och gåvoskatten avskaffades av den förra regeringen. För att ytterligare främja den privata kapitalbildningen och därigenom främja ett ökat entreprenörskap och en högre tillväxt har regeringen slopat förmögenhetsskatten och skattereglerna för fåmansföretag har ändrats. Sammantaget innebär dessa åtgärder en kraftig sänkning av ägarbeskattningen. Utöver ägarbeskattningen har en rad andra åtgärder genomförts för att göra det mer lönsamt och enklare att starta och driva företag: Arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningkostnaden fr.o.m. dag 15 har slopats, redovisningsperioden för moms har förändrats, regelbördan ska minska med 25 procent, konkurrensen i produktionen av välfärdstjänster ska öka, konkurs- och insolvenslagstiftningen ses över.

Vilka effekter har reformerna? Alliansregeringens reformer som genomförs syftar till att varaktigt höja sysselsättningen genom att få svensk ekonomi att fungera bättre. De väntas i hög grad påverka utvecklingen de närmaste åren och når full effekt om cirka fem till tio år. Så här långt kan vi konstatera att utanförskapet mätt som helårsekvivalenser minskade med cirka 130 000 personer under förra året enligt Finansdepartementets preliminära utfall för 2007, den största minskningen som uppmätts sedan tidsseriens start 1970. Samtliga kategorier i beräkningarna av utanförskapet - människor i sjukskrivning, arbetslöshet, förtidspension, eller socialbidrag minskade - vilket inte tidigare har hänt. Här spelar naturligtvis konjunkturutvecklingen en betydande roll, men vi ser också att vår politik undan för undan ger effekt. Utvecklingen framför allt bland grupper som haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är tydlig, fler kommer i arbete och fler lämnar utanförskap. Cirka 40 000 unga och drygt 35 000 personer med utländsk bakgrund kom i arbete under 2007. Ökningen i antalet arbetade timmar var större hos kvinnor än hos män, både i relativa och absoluta tal. Tittar på vi de samlade effekter på lite längre sikt så bedömer vi på Finansdepartementet att politiken leder till att antalet sysselsatta ökar med över 140 000 personer (3,3 procent) och den öppna arbetslösheten faller på lång sikt med 1,0 procentenhet. Antalet arbetade timmar i ekonomin väntas samtidigt öka med 4,1 procent dvs. betydligt mer än sysselsättningen. Låt mig understryka att den ekonomiska politiken kan påverka tillväxt och sysselsättning genom andra kanaler än de som har redovisats här. Regeringen har genomfört och planerar åtgärder på en rad områden som kan komma att påverka tillväxt och sysselsättning. Utbildningspolitik och infrastrukturinvesteringar kan bidra till starkare tillväxt framöver. Då effekterna av denna typ av åtgärder ligger långt fram i tiden och/eller är sämre dokumenterade i forskningen beaktas de dock inte i beräkningarna.

Bedömningar av utomstående prognosmakare Flera utomstående bedömningar av effekterna av regeringens reformpaket på arbetsmarknaden har gjorts. Det kan dock vara svåra att jämföra olika bedömningar. I de flesta fall har inte alla delar av regeringens politik beaktats. De är alltså att betrakta som partiella analyser av effekterna av ett begränsat antal reformåtgärder. Det är därför inte förvånande att regeringens egen bedömning av de samlade effekterna av reformerna på sysselsättning och BNP är större än övriga bedömares.

Konjunkturinstitutet Konjunkturinstitutet gör bedömningen att de åtgärder som regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007 och övriga förslag under hösten 2006 kommer att bidra till att den potentiella arbetskraften ökar med 1,3 procent på lång sikt. Reformerna kommer enligt bedömningen att sammantaget minska jämviktsarbetslösheten med 0,2 procentenheter. Detta innebär att den potentiella sysselsättningen ökar med 1,5 procent på lång sikt. Konjunkturinstitutet har också gjort en bedömning av sysselsättningseffekterna av de förslag som regeringen presenterade i budgetpropositionen för 2008. Bedömningen är att det förstärkta jobbskatteavdrag som införs från och med 2008 ökar det totala antalet arbetade timmar i ekonomin på lång sikt med 0,3 procent. Effekterna av övriga reformer anses så svårbedömda att ingen siffersatt bedömning görs. Konjunkturinstitutet menar dock att de sex bedömda åtgärderna sannolikt har liten effekt på antalet arbetade timmar. Om vårdnadsbidrag införs i ett stort antal kommuner kan den sammanlagda effekten av de bedömda reformerna bli en viss minskning av antalet arbetade timmar. (Konjunkturinstitutet, 2007, Konjunkturläget - mars 2007, Konjunkturinstitutet, Stockholm. Konjunkturinstitutet, 2008, Konjunkturläget - januari 2008, Konjunkturinstitutet, Stockholm)

EEAG Report on the European Economy 2007 EEAG har gjort bedömningen att de reformförslag som presenterades i budgetpropositionen för 2007 kommer att minska den öppna arbetslösheten med runt 0,5 procentenheter. Den reguljära sysselsättningen bedöms öka 1,5 till 2 procentenheter på lång sikt. (European Economic Advisory Group, 2007, ibid.)

IMFs Sverigerapport IMF menar att regeringens reformpaket är välkommet. Regeringens reformer kommer att bidra till att sysselsättningsökningen i den pågående uppgången i ekonomin kommer att förstärkas. Den totala arbetslösheten, inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder bedöms sjunka. Det är enligt IMF bra att reformpaketet är koncentrerat kring förändringar i skatte- och socialförsäkringssystemen och åtgärderna på dessa områden kommer att bidra till högre sysselsättning. Även om storleken på effekterna är osäker, kommer regeringens reformer att motverka de negativa effekterna som den sammanpressade lönestrukturen har på möjligheterna att få jobb för lågutbildade. ( IMF, 2007, Sweden, Article IV Consultation - Staff Report. http://www.imf.org/external/ns/search.aspx? NewQuery=article+iv+sweden+2006)

OECD I Economic Outlook i december 2008 skriver OECD att de reformer regeringen genomfört och de ytterligare åtgärder som aviserades i budgetpropositionen för 2008 kommer att ha en betydande effekt på sysselsättningen på lång sikt. OECD menar också att det är möjligt att effekterna på arbetsutbudet kan uppstå även på kort sikt, vilket skulle kunna få arbetsmarknaden att fungera bättre och möjliggöra en snabbare expansion av produktionen.

EU-kommissionen Inom ramen för Lissabonprocessen gör EU-kommissionen varje år en utvärdering av medlemsstaternas politik. Enligt Kommissionen har Sverige gjort goda framsteg 2005-2007 vad gäller de utmaningar vi står inför för att öka arbetsutbudet. De senaste reformerna fokuserar på ökade incitament till arbete, reformering av arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet. Kommissionen menar också att Sverige gjort mycket goda framsteg inom de områden som Vårtoppmötet 2006 identifierat som prioriterade, nämligen utbildning, entreprenörskap, sysselsättning och energi. Som en följd av dessa goda omdömen, har Kommissionen för andra året i rad valt att inte ge Sverige några specifika rekommendationer, något som flertalet andra medlemsstater får.

SNS Enligt den bedömning som SNS Konjunkturråd gör i sin senaste rapport kommer de reformer regeringen genomfört att öka antalet arbetade timmar på lång sikt med 1,8 procent. De finner att effekten av reformerna är störst i den lägsta inkomstgruppen där antalet arbetade timmar enligt rapporten skulle bli 16,2 procent. Den främsta orsaken till den kraftiga ökningen är att det i denna grupp finns ett betydande antal personer som till följd av reformerna bedöms gå från att inte arbeta till ett arbete. För personer med de högsta inkomsterna görs bedömningen att de genomförda reformerna i stället minskar arbetsutbudet något, en minskning med 0,2 procent. Detta beror på att för individer med höga inkomster har jobbskatteavdraget enbart en inkomsteffekt, vilket gör att dessa kan få råd med en kortare arbetstid. I rapporten diskuteras även hur reformerna påverkar olika inkomstgrupper. Jobbskatteavdraget har tydliga effekter för låg- och medelinkomsttagare. Inkomstökningen är dubbelt så stor (8,6 procent) för låginkomsttagare jämfört med höginkomsttagare (4,2 procent) enligt rapporten. Jobbskatteavdraget har också tydliga fördelningseffekter mellan kvinnor och män och kan bidra till en utjämning av skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetstid och inkomster. Förklaringen är att relativt fler kvinnor än män väntas välja att arbeta mer och därmed öka sina inkomster mer. (Lundgren, S., Behrenz, L., Edquist, H. & Flood, L.2008; Vägar till full sysselsättning, Konjunkturrådets rapport 2008. SNS förlag, Stockholm.)

Avslutande kommentarer Allians för Sverige gick 2006 till val på ett ambitiöst reformprogram för att öka sysselsättningen och minska utanförskapet. Reformprogrammet bygger i allt väsentligt på att styrkorna i den svenska modellen bevaras och förstärks. Våra reformer ska ge fler jobb, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Minskad arbetslöshet och ett minskat utanförskap är av stor betydelse för att jämna ut inkomstskillnader och därmed uppnå de fördelningspolitiska målen. Utöver effekterna på inkomstfördelningen leder ökad sysselsättning till att välfärden ökar och till förbättrade möjligheter att långsiktigt finansiera viktiga välfärdstjänster. Det senare är av stor betydelse eftersom tillgång till välfärdstjänster av god kvalitet är ett sätt att jämna ut konsumtion mellan individer och hjälpa dem som av olika skäl hamnar utanför arbetsmarknaden eller som har låga inkomster. Regeringens sysselsättningspolitik bygger ytterst på insikten om att möjlighet till arbete har ett värde i en vidare mening. Genom att fler erbjuds möjligheter att gå från utanförskap till sysselsättning blir det också fler personer som kan klara sin och sin egen familjs vardag med hjälp av egen försörjning. Att ha ett arbete påverkar också välmåendet. På arbetsplatsen är man del av en större social gemenskap och får prestera, utvecklas och känna sig delaktig. Utan ett jobb ökar risken för ekonomiska, sociala och hälsomässiga problem. För enskilda människor, och för välfärden i stort, är arbetets värde fundamentalt. En politik för ökad sysselsättning och minskat utanförskap blir därmed ett moraliskt imperativ och inte bara en ekonomisk nödvändighet. 2007

Tal Kvalitetsmässan, Svenska Mässan i Göteborg 22 november 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Kvalitetsmässan i Göteborg

På Kvalitetsmässan i Göteborg, som är en konferens och fackmässa om verksamhets- och samhällsutveckling, talade finansminister Anders Borg om det ekonomiska läget och regeringens politik för att fler ska komma i arbete. Ladda ner Kvalitetsmässan i Göteborg (pdf 184 kB)

Tal Världsbankens årsmöte i Washington 22 oktober 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Världsbankens årsmöte i Washington

Mr. Chairman, Ladies and Gentlemen, I am honored to address the 2007 Annual Meeting on behalf of the five Nordic countries. Let me first of all welcome the new World Bank President Mr. Zoellick. The Governors of the Nordic countries strongly believe that the World Bank plays a crucial role in the fight against poverty and in the achievement of the Millennium Development Goals. The time has come to agree on a common vision globally, and then implement it, locally. We strongly support the vision for an inclusive and sustainable globalization that has been brought forward by Mr. Zoellick, and we look forward to actively participate in further discussing and refining it. Today, I will focus on:

1 global economic development 2 the needs of Africa, especially Sub-Saharan Africa, and 3 addressing challenges of climate change.

I will also stress the need for 4 women's economic empowerment for growth and development, and 5 effective use of available resources.

1 Global economic development We have a global responsibility for the world economy and its resilience to shocks. Recently we have seen some turbulence on financial markets. To ensure sustained economic growth we must strengthen the functioning of financial markets and continue to strive for macroeconomic stability. In such favorable economic environment, it is the responsibility of the developed countries to seize this opportunity and decrease budget deficits. Likewise, structural reforms should be carried out and economies should be further opened up to trade. The developing countries must, on their side, show commitment and ownership to carry out essential reforms, such as promoting a sound business environment and private sector-led development. One pre-condition is to have an institutional and legal framework in place and firmly work against corruption. The recent large debt reductions for many poor countries have been important to facilitate growth and development. Now it is vital to avoid the accumulation of new unsustainable debts. Developed and developing countries share the responsibility to take wise borrowing and lending decisions.

2 The needs of Africa Sub-Saharan Africa is experiencing promising economic progress. It is important to build on this momentum and the Nordic countries are committed to strengthening our focus on the challenges facing this region. We therefore welcome the Bank's increased attention and involvement in this region. To ensure sustained progress, a number of institutional features are of utmost importance. Respect for human rights, democracy, rule of law and well functioning economic markets are important as such, but also significant for economic development. Further, reforms must be socially acceptable and inclusive. We should listen to the voices of the poor. Although the prime responsibility for social and economic development, including good governance and sound economic policies lies with the countries themselves, development assistance makes an important contribution to further progress in Sub-Saharan Africa. The Nordic countries have long been committed to the agreed UN ODA (Official Development Assistance) target of 0.7% of Gross National Income. We urge all donors, including non-OECD DAC donors, to deliver on their ODA commitments as well as to fully finance the Multilateral Debt Relief Initiative (MDRI) and the Heavily Indebted Poor Countries initiative (HIPC). The ongoing replenishment of IDA (International Development Association) will be one evident occasion for all donors to deliver on their commitments.

3 Addressing challenges of climate change Climate change is a challenge to the world as a whole. However, the poorest countries are the most vulnerable to the effects of climate change. Therefore, we have to address this challenge forcefully and through well coordinated international efforts. We believe that the Bank has an important role to play in mitigating the negative effects of climate change and in promoting a reorientation towards clean energy. The Bank is also a key player in helping developing countries adapt to climate change. The Bank's work with the Global Environment Facility (GEF), as well as the initiative to establish the Carbon and Deforestation Funds, are good examples of successful work in this area. We support activities to develop and launch additional mechanisms for long term carbon trading and investment. We encourage constructive action in reaching agreement on a post-Kyoto Protocol climate treaty. We will work hard for a new treaty to be adopted at the international climate conference in Denmark in 2009. Sweden has recently launched an International Commission on Climate Change and Development. The main task of the Commission will be to explore and promote effective ways to integrate risk reduction and adaptation to climate change into development and poverty reduction plans in developing countries. And to ensure that future investments in Official Development Assistance take full account of climate stresses and increased disaster risks. I hope that the work of the Commission can contribute to a successful outcome of the international climate negotiations in 2009. 4 Women's economic empowerment for growth and sustainable development I am a firm believer that equal rights and opportunities between individuals - women as well as men, girls as well as boys - are essential for sustainable development. Gender equality is necessary to ensure individual freedom and give people equal access to resources and opportunities to shape their own lives. Promoting gender equality contributes not only to women's and their households' own economic security, but also to national development, to broad-based growth and stability. Promoting gender quality is therefore essential for sustainable poverty reduction and the achievement of the Millennium Developments Goals. The implementation of the World Bank's Gender Action Plan is a welcome and important step in the right direction. I would also like to express our appreciation for the focus on gender issues in this year's Doing Business Report.

5 Effective use of available resources We must all work to ensure that development assistance is spent effectively and to achieve clear and measurable results at country level. What really matters is the real impact for the poor of our joint efforts. The Nordic countries commend the World Bank for being at the forefront in terms of focus on results. Aid effectiveness and management for results at the country level is crucial. Of special importance is country ownership and the alignment of donors to the partner countries' Poverty Reduction Strategies. The road map for this work is provided in the Paris Declaration on Aid Effectiveness. The World Bank must show leadership in the implementation of these commitments. We support all measures to increase transparency, promote democratic governance and fight corruption. We welcome the World Bank's implementation plan for the Governance and Anticorruption Strategy and will work constructively with the Bank to maintain the momentum in this important task. At the global level, the Bank should continue its advocacy role and active involvement in international effort to strengthen good governance.

In Conclusion In light of the global challenges that we are facing, not least the pressing issue of climate change, the need for international cooperation clearly remains of utmost importance. The ultimate goal being that of promoting equitable and sustainable global development and growth that is inclusive and to the benefit of all. Thank you!

Tal Länsstyrelsen i Södermanlands län, Mälardalens Högskola i Eskilstuna 15 oktober 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Mälardalens Högskola i Eskilstuna

Finansminister Anders Borg talade på konferensen "Människor, Mod, Marknad" om att ökad jämställdhet är en förutsättning för tillväxt. I sitt anförande tog Anders Borg bland annat upp att det endast är genom att utnyttja alla människors, män som kvinnor, fulla potential som vi kan skapa de bästa förutsättningarna för högre Ladda ner tillväxt och en starkare ekonomi. Länsstyrelsen i Södermanlands län (pdf 136 kB)

Tal Göteborgs Börssällskap 1 oktober 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Göteborgs Börssällskap

Den 1 oktober 2007 talade finansminister Anders Borg på Göteborgs Börssällskap. Ämnet för kvällen var utsikterna för svensk ekonomi med utgångspunkt i budgetpropositionen för 2008, "Fler i arbete, fler vägar tillbaka" som presenterades veckan innan. Ladda ner Göteborgs Börssällskap (pdf 286 kB)

Tal SNS 27 september 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid SNS seminarium

SNS anordnade ett seminarium för att bland annat diskutera boken "Entreprenörskap", skriven av Magnus Henreksson och Mikael Stenkula. Med anledning av detta höll finansminister Anders Borg ett anförande om vikten av entreprenörskap i Sverige och vad regeringen gör för att förbättra näringslivsklimatet. Ladda ner SNS (pdf 97 kB)

Tal Europakommitté och Regionförbundet Hedenlunda Slott, Sörmland 8 juni 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Europakommitté och Regionförbundet Hedenlunda Slott i Sörmland

I samband med att nätverket Lisbon Regions Networks anordnade möte med sin generalförsamling i Sverige bjöd Stockholmregionens Europakommitté och Regionförbundet Sörmland in till en konferens på temat "From Reaction to Action - managing regional challenges today and tomorrow". Finansminister Anders Borg Ladda ner deltog och talade om vikten av att få in fler personer på den europeiska arbetsmarknaden för att klara Hedenlunda Slott 8 juni framtidens utmaningar. 2007 (pdf 127 kB)

Tal Börssällskapet, Göteborg 22 januari 2007 Anders Borg, Finansminister Anförande vid Börssällskapet i Göteborg

Obs! Det talade ordet gäller. Sverige har de senaste åren upplevt en period med stark tillväxt i svensk ekonomi. Starkare än många jämförbara länder i vår omvärld. En blick i backspegeln visar att vi får gå tillbaka till 1950- och 60-talen för att finna jämförbara nivåer. Viktiga förklaringar bakom utvecklingen tror jag har varit en kombination av stark internationell efterfrågan samtidigt som svensk ekonomi fungerat allt bättre. Avregleringar och strukturreformer har skapat bättre fungerande marknader i Sverige. Även effektivt utnyttjande av ny teknologi och ökad öppenhet i ekonomin är faktorer som bidragit. Den ekonomiska politiken som sedan mitten av 1990-talet varit inriktad på att hålla inflationen låg och stabil och upprätthålla överskott i de offentliga finanserna har samtidigt fungerat som hörnstenar för den gynnsamma utvecklingen. Mot den här ljusa bilden står en svag utveckling på arbetsmarknaden med massarbetslöshet som följd. En stor grupp människor har hamnat i utanförskap och har därför bara i begränsad omfattning kunnat ta del av den positiva utvecklingen för landet som helhet. För att bryta utanförskapet och lägga grund för att alla som vill och kan ska få arbete har regeringen drivit igenom en rad förändringar som syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta, lättare att anställa och mer attraktivt att driva företag. Vår förhoppning är att den nya inriktningen på den ekonomiska politiken ska bidra till att återupprätta det som måste vara grunden för vårt välstånd, nämligen att det tydligt ska löna sig att arbeta. Vänder vi blicken framåt kan vi konstatera att utsikterna för den svenska konjunkturen idag framstår som fortsatt goda. Den samlade uppfattningen bland prognosmakare är att vi kan vänta oss ytterligare några år med god svensk tillväxt och framförallt bra sysselsättningsutveckling och sjunkande arbetslöshet. Vilka följder detta får för våra prognoser är för tidigt att avgöra, och man ska nog vara försiktig med att dra långtgående slutsatser. Storleken på effekterna på t ex sysselsättningen av våra förslag är svåra att bedöma, men det är glädjande att bland annat internationella valutafonden, IMF, Konjunkturinstitutet och andra bedömare ser tydliga effekter på t ex sysselsättning och arbetsutbud. Låt mig avslutningsvis säga något om statsfinanserna vilket kan vara viktigt inte minst för att bidra till att skapa rimliga förväntningar inför den ekonomiska vårpropositionen som läggs fram i april. Jag upplever att det finns ett starkt stöd för uthålliga offentliga finanser. Regeringen har också klargjort tydligt att den ser det som av avgörande vikt att upprätthålla sunda statsfinanser. Ordning och reda i statsfinanserna ser vi som en stabil grund för bland annat en hållbar offentligt finansierad välfärd. Låt mig rikta ett varningens finger mot dem som nu förefaller tro att det skulle finnas utrymme för några större ofinansierade reformer. Den ekonomiska utvecklingen för de kommande åren är alltjämt osäker. Där finns orosmoln, inte minst i form av obalanser i den amerikanska ekonomin. Det är också osäkert i vilken utsträckning en förstärkning av de offentliga finanserna beror på att omläggningen av den ekonomiska politiken förbättrat ekonomins funktionssätt eller om förstärkningen främst är en följd av att tillväxten tillfälligt och av konjunkturella skäl är stark. Osäkerheten kring detta gör att man i första hand bör se det som ett tillfälle att spara inför framtida nedgångar och att ta ytterligare steg för att återupprätta full sysselsättning. 2006

Tal 17 oktober 2006 Anders Borg, Finansminister Anförande vid nationalekonomiska föreningen

Pdf-dokument med Anders Borgs presentation, från den 17 oktober 2006, av regeringens budgetproposition. Därefter följer ett panelsamtal om budgeten samt svar på frågor från publiken. Artikeln är publicerad i "Ekonomisk debatt". Ladda ner Nationalekonomiska föreningen 2006 (pdf 229 kB)