FRIHETSKONST Författarroll Och Modernitet Genom Sven Lindqvists Tidiga Författarskap
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
FRIHETSKONST Författarroll och modernitet genom Sven Lindqvists tidiga författarskap Ragnar Haake Bokförlaget Atlas är en del av Arenagruppen. BOKFÖRLAGET ATLAS Drottninggatan 83, 111 60 Stockholm www.bokforlagetatlas.se FRIHETSKONST – Författarroll och modernitet genom Sven Lindqvists tidiga författarskap © Ragnar Haake & Bokförlaget Atlas, 2013 Omslag : Kajsa Bergström Inlaga : Magnus Andersson ISBN : 978-91-7389-436-4 INNEHÅLL INLEDNING 5 Varför och vad ? 18 Hur ? 28 I STARTPUNKTEN 37 Kapitel 1. Sven LindQvists ursprungliga FÖrslag 39 Hur börjar det ? 40 Debutens förutsättningar och utsagopositioner 45 Kapitel 2 . Friheten SOM FÄngelse 53 Interna och externa tolkningar 57 Tolkningar av relationen litterärt verk – samhälle 63 Deklaration 68 Bourdieu och det litterära fältet 71 Fältet blir till 75 Modernism 79 Åsikter på parnassen 86 Ju mer autonom , desto mer isolerad 90 II ESSÄN 99 Kapitel 3 . EN NY essÄFORM 100 ” Tvärlitteratur ” 101 Diktens självkänsla ( klassiskt ) 108 Essän 118 Essäns litterära status – och Lindqvists 130 Med det litterära fältets hjälp 136 Essän och bildningsupplevelsen 144 III FRAMTIDSKONSTEN 155 Kapitel 4 . Det ROMantiska MOMentet 160 Främlingar i välfärdsstaten 164 Ett nödvändigt liv : vad det inte är 171 Ett nödvändigt liv : vad det är 177 Litteratur som liv, liv som litteratur 187 En nödvändig författare 194 En estetisk politik 199 Kapitel 5 . Det pragMatiska MOMentet 205 Bilder av femtiotalet och historieskrivningens bedräglighet 209 Institutionskritiken inifrån 219 Fortsatt reträtt 223 Motverka alienation 229 Den användbara konsten 233 Den demokratiska vändningen 241 ” Vem skriver man för ? ” 249 Kapitel 6 . FrihetskOnst – PRAKTIKA 253 Engagemang 256 Moderniteten och det fallande gränsvärdet 259 Litteraturen och det ädla 269 Litteraturens nyttiga onyttighet 282 Reformistisk avantgardism 290 EPILOG : EN INSTÄLLD UTOPI 295 SUMMARY 303 TACK 311 NOTER 312 REFERENSER 341 PERSONREGISTER 353 Inledning Syftet med en sann kritik borde vara att upptäcka vilket problem författaren har ställt sig utan att veta om det eller i vetskap därom och undersöka om han löst det eller ej. – Paul Valéry1 Det här är en studie av Sven Lindqvists tidiga författarskap från debutåret 1955 till 1962. Under perioden gav han ut fem böcker. Att läsa dem är att bjudas in till ett samtal om litteraturens au- tonomi, om författarrollen, om litteraturens funktion och uppgift i det moderna samhället. Någon gång under senare delen av 1700-talet, det är dock en definitionsfråga, uppstod den moderna litteraturen. Detta dy- namiska, revolutionära skede i Europas historia frambringade allt från fransk upplysning till tysk förromantik. Litteraturen är förstås en del av sin tid, och 1700-talet var också seklet då det moderna upplysningsprojektet fick fäste i Europa och spred sig ut över världen. Den borgerliga kapitalistiska civilisationen upp- stod under senare delen av århundradet, industrialiseringen av produktionen sköt fart, masskommunikationssystemen byggdes ut, den ekonomiska världsmarknaden skapades, nationalstaterna blev mäktigare – samtidigt som städerna växte och de sociala massrörelserna formerade sig. Allt detta, som vi ännu i dag känner igen som moderniteten, har litteraturen sedan dess på en gång varit oupplösligt för- bunden med och tvingad att förhålla sig till. Det råder delade mening ar om huruvida även dagens människor lever i en epok som på alla punkter uppfyller kraven för att kallas modern. Ännu 6 Inledning under rekordåren efter andra världskriget och fram till oljekrisen under sjuttiotalet rådde det knappast något tvivel om saken. Be- träffande dagens situation är svaret delvis beroende av om man tänker sig moderniteten som ett historiskt tillstånd ( av snabb vetenskaplig och teknologisk utveckling ) eller som ett till stora delar idébaserat fenomen ( upplysningsprojektet, den moderna framstegstanken ).2 Förstår man den på det senare sättet, som idéstyrd, kan det nog sägas att vi åtminstone sedan fyrtio år tillbaka lever i ett brytningsskede, där bland annat det växande globala klimathotet tenderar att undergräva modernitetens fram- stegstanke. Förstår man den på det första sättet, som en ständigt pågående process av tekniska och vetenskapliga landvinningar, befinner vi oss förstås ännu i ett slags modernitet, och lär så göra.3 Den här boken behandlar Sverige under 1950-talet, en plats och en tid som präglades av exempellös modernitet. Moderni- teten gjorde sig påmind som påtagligt historiskt faktum. Fram- stegstanken gällde för ett slags överideologi, en minsta ge- mensam nämnare som förenade samtliga politiska rörelser och meningsriktningar.4 Moderniteten var löftet om en bättre fram- tid. Det utesluter inte att den hade sina kritiker, särskilt bland konstnärer och intellektuella, och att den upplevdes som en smärtsam process. Det kan vara svårt både att förstå och att med några ord uttömmande beskriva den trollkraft som moderniteten utövar på människan. Ett sätt att karakterisera moderniteten är att se den som ett tillstånd av konstant förändring – en hela tiden accelererande process, som för människans del leder till en in- tensifierad upplevelse av nuets flyktighet, en kluven känsla av förväntan och misstro, hopp och förtvivlan inför både det som väntar och det som i samma ögonblick måste överges. Att leva i moderniteten är, skriver Marshall Berman, ”att befinna sig i en miljö som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss 7 själva och världen – och som samtidigt hotar att förstöra allt vi har, allt vi känner till, allt som vi är”.5 Denna ambivalens utgör en grundläggande förutsättning även för den moderna tidens litteratur ; kluvenheten inför det moderna finns i hjärtat av litteraturen och pumpas ut i dess blodomlopp. Om man som Jean-Paul Sartre förstår litteraturens väsen som en appell för friheten,6 eller om man helt enkelt förstår det som en längtan bort från det rådande, från doxa, då kommer den fråga som författarna och litteraturen ställs inför att handla om hur de ska förhålla sig till den blandning av tvingande system, frihets- löfte och kontingens som den mångtydiga moderniteten repre- senterar. Frågan har besvarats på olika sätt. Sartre skriver om 1700-ta- let att det, åtminstone i Frankrike, utgjorde ett ”unikt och blom- strande ögonblick i historien” på så sätt att författarna stod i förbund inte med en döende ideologi utan med själva fri- och rättighetskraven från en uppåtstigande samhällsklass.7 Littera- turens väsen harmonierade för en gångs skull med historiens utveckling – dess frihetsappeller sammanföll med de frihetskrav som genomdrevs med den borgerliga revolutionen : jämlikhet, yttrande- och tankefrihet. Den borgerliga revolutionen ledde samtidigt till författarnas uppbrott och självständighetsförklar- ing från sina gamla uppdragsgivare. En av de främsta orsakerna till litteraturens ändrade produktionsvillkor i moderna, industri- aliserade länder hängde som bekant samman med framväxten av en potentiellt större läsekrets, en masspublik. Denna publik, med sin sociala bas i den framväxande borgarklassen, uppstod bland annat som en effekt av utbildningssystemens väldiga expansion ( ökad läskunnighet, högre bildningsnivå ) och av förändrade dis- tributionskanaler för det tryckta ordet ( dags- och veckopressen, förlagsverksamheten ). Från att tidigare alltså ha hänvisats till rollen som ett slags ämbetsmän i hovets eller statens tjänst,8 bör- 8 Inledning jade författarna genom dessa strukturella omvandlingar se möj- ligheterna i att finna sin försörjning på en fri marknad. Man får föreställa sig att denna nya situation innebar en be- frielse både för författarna, som ökade i antal och tog på sig nya arbetsuppgifter, och för den litterära fantasin, som fick sitt ut- lopp i nya litterära genrer. Snart var emellertid ståndssamhället besegrat och det borgerliga maktövertagandet ett faktum. När väl den borgerliga kapitalismen utgjorde den nya ordningen var den samstämmighet som hade rått mellan litteraturens och bor- garklassens frihetskrav inte längre självklar. Under 1800-talets gång blev det allt tydligare att de författare som hade kastat sig in i den nya författarrollen – litteratörens, skriftställarens – och sökt sin frihet där, samtidigt hade ingått ett nytt förbund, när- mare bestämt med den läsekrets som just befriat dem från gamla bojor. Den ekonomiska nödvändigheten i att tillfredsställa den läsande borgarklassens smak ledde till nya problem för förfat- tarna. Många upptäckte snart att den nyvunna friheten bara var skenbar ; i stället för att skriva för slutna akademi- och hov- sällskap fann de sig nu tvingade att producera litteratur för en publik och samhällsklass vars grundläggande värderingar, inte minst inställningen till pengar, de djupt föraktade. I samma stund inträdde litteraturen i ett permanent kris- tillstånd som den kanske aldrig har hittat ut ur. Hotet från den borgerliga ideologin – vinstintresset, nyttomoralen, det instru- mentella tänkandet ; kort sagt, allt det som brukar betraktas som konstens själva antites – tvingade, som Theodor W. Adorno ut- tryckte det, ”anden att söka sig till sfärer där den inte behöver förnedra sig”.9 Sedan dess, och i synnerhet med modernismens födelse någon gång under 1800-talets senare hälft, börjar man kunna tala om framväxten av en modern litterär institution som står relativt autonom från den borgerliga världen. Pierre Bourdieu är den som kanske mest systematiskt har 9 försökt beskriva hur litteraturens och författarnas autonomi uppstår i och med försöket att befria konsten från ett borger- ligt kapitalistiskt samhälle.