ADOLF FREDRIK LINDBLAD Sånger Och Visor

ADOLF FREDRIK LINDBLAD 18011878

Sånger och visor III för röst och piano Songs and Ditties III for voice and piano

Emenderadutgåva/Emendededition LevandeMusikarv och Kungl. Musikaliska akademien

Syftetmed LevandeMusikarv är att tillgängliggöraden dolda svenska musikskattenoch göraden till en självklardel av dagensrepertoar och forskning.Detta skergenomnotutgåvorav musik som inte längreär skyd- dad av upphovsrätten,samt texter om tonsättarna och deras verk.Texterna publicerasi projektetsdatabaspå internet, liksom fritt nedladdningsbara notutgåvor.Huvudman är Kungl. Musikaliskaakademieni samarbetemed Musik-och teaterbiblioteketoch SvenskMusik. Kungl. Musikaliskaakademiengrundades 1771 av GustavIII med än- damålet att främja tonkonsten och musikliveti Sverige.Numera är akademien en friståendeinstitution som förenartradition med ett aktivt engage- mang i dagensoch morgondagensmusikliv.

SwedishMusical Heritage and e Royal SwedishAcademyof Music

e purposeof SwedishMusicalHeritageis to make accessibleforgotten treasuresof Swedishmusicand make them a natural featureof the con- temporaryrepertoireand musicology.is it doesthrough editionsof sheet musicthat is no longerprotectedby copyright,and textsabout the composers and their works.is materialis availableinthe project’sonlinedatabase, wherethe sheetmusiccan be freelydownloaded.e projectis run under the auspicesofthe RoyalSwedishAcademyofMusicin associationwiththe Musicand eatre Libraryof Swedenand SvenskMusik. e RoyalSwedishAcademyofMusicwasfoundedin 1771by King GustavIII in orderto promotethe compositionand performanceof musicin Sweden.Today,the academyis an autonomousinstitution that combinestra- dition with activeengagementin the contemporaryand future musicscene.

www.levandemusikarv.se

Huvudredaktör/Editor-in-chief: Anders Wiklund Textredaktör/Text editor: Erik Wallrup Redaktör/Editor: Magnus Svensson

LevandeMusikarv/SwedishMusicalHeritage Kungl. Musikaliskaakademien/e Royal SwedishAcademyof Music Utgåva nr 12821307/Edition nos 12821307 2016 Notbild/Score: Public domain. Texter/Texts:© LevandeMusikarv ISMN 979-0-66166-320-1

LevandeMusikarv nansieras med medel från/Published with nancial support from Kungl. Musikaliskaakademien, Kungl. Vitterhetsakademien,Marcusoch AmaliaWallenbergsStiftelse,StatensMusikverk,RiksbankensJubileumsfond, SvenskaLitteratursällskapeti Finland och Kulturdepartementet. Samarbetspartners/Partners:Musik- och teaterbiblioteket,SvenskMusik och SverigesRadio.

AdolfFredrikLindblads sånger

En sångens klassiker AdolfFredrikLindbladsomkring230 sångerär centralainte bara i hans egenproduktion utan ocksåi 1800-taletssvenskaromanstradition.Lindbladsungdomsambitionvaratt bli ”en svenskBeethoven”,ochhan skrevunder 1830-taleten stor symfoni,en operaoch åtskilligakammarmusikverk.Mengenom den bristandeförståelsenför de störreformernai dåtidensSverigekomhan att ägnasigalltmeråt sångkomponerandeochframstodsnart som den ledandesångtonsättarenoch redan under sin livstidsom en klassikeri genren.

De första sångerna och studierna för C.F.Zelter Lindbladsdebut som sångkomponistskeddei häftet MusikförSångochförFortepiano, som han utgavtillsammansmed Erik Gustaf Geijeri Uppsala1824. Samlingeninnehållerfem solosångeravGeijeroch sju avLindblad.TonsättningenavJ.W.von Goethes”ErsterVer- lust”visarLindbladsom en färdigromanskomponist,och i ”Sångaren”/”DerSänger”,också Goethe, har han osökt funnit en lyriskballadstil.Än mer intressantaär dock tonsättning- arna avdikter ur P.D.A.AtterbomsLycksalighetensö, där en nordiskton färgaratmosfären och äventillåteren stark intensitetsom präglarsärskiltden harmonisktkänsliga”Svanhvits sång”. Genom MallaSilfverstolpesförmedlingck Lindbladåret därpå möjlighetatt studera kompositioni Berlinför Carl FriedrichZelter,där han blevstudiekamratmed bland andra FelixMendelssohn.I Berlinkunde han geut ett häftemed svenskafolkvisor,DerNorden- Saal, i sättningarsom är avsevärtfriareän i tidigaresamlingar;för textöversättningarnasva- rade Amaliavon Helvig.Lindbladfängsladesi BerlindessutomavJohann BernhardLogiers pedagogiskametodsom han introduceradei den musikskolasom han efterhemkomsten startadei Stockholm1827 och drevtill 1861.

Diktarkomponisten Lindblad Sitt förstaegnasånghäftepubliceradeLindblad1836, och fram till och med 1872 skulle han geut 20 samlingar;efterhans död 1878 utkom en omfångsriksamlingunder titeln Efterlämnadesånger. Redanförstahäftet rymmerera avhans mest populärasångersom ”En ung ickas morgonbetraktelse”,”Nära”,”Sotargossen”och”En sommarmorgon”,alla till egnatexteroch ett slagsrollsångersom enkeltoch direkt framställermänskliga situationer. Ocksåi de närmastföljandehäftenaskulleegnatexterdomineraoch sammanlagtskrev Lindbladett 80-tal sångertill egnatexter,någrafrån 1840-taletännu ej publicerade.Där- med fortsattehan den Geijerskadiktarmusikerlinjenoch fördeden vidaretill JacobAxel Josephson,Gunnar Wennerberg,Carl Rupert Nyblom och mångaer. Ocksåhos Lind- blad bidrar denna föreningav text och musiktill att sångernaägeren välgörandedirekthet och fräschör,ävenom det ofta tycksnns en medveten”konstfullhet”bakom hans texter, särskiltdå han ofta återkommertill vissateman och på ett slagsfolkvisemanergärnablandar in en liten förälskelseibåde berättandeoch beskrivandedikter.En påfallandeegenhetär att han mycketsensibeltfördelardagraroch skuggoroch ofta återgerljusatexteri moll och allvarligaidur. Positivaoch tacksammastämningarkarakteriserardeomtyckta”Skjutsgossenpåhemvä- gen”och ”En vårdag”,och den långaraden avrollsångerinnefattarså skildaporträtt som ”Dalkullevisa”och”Slåttervisa”ochde närmastdrastiska”Gubben vid vägen”och ”Invali- den”;det nns rentaven ”Dödgräfvarsång”.Merdirektamen välbehärskadekärlekssånger är ”I dalen”,”Förevigt”och ”Obesvaradkärlek”.Varmaoch balanseradestämningsbilder är ”Om natten”och ”Om aftonen”,och en med rätta prisadnaturstämningär den nordiskt svala”En sommardag”.En godmodighumor slårigenomi ”Frieriet”.Att Lindbladäven behärskadeen folktonspåverkadballadformvittnar ”Bröllopsfärden”och”Den skeppsbrutne” om. Ökad intensitet: Jenny Lind Den sistnämndahör till en grupp sångersom speglarLindbladskänslorför JennyLind som hade framträtt i hans opera”Frondörerna”1836 och som efterkonikter med föräldrarna ck bo hos Lindblads1839–41 och 1842–43. Redan”Acknej, acknej!Du vet det ej!”, ”Bekännelse”ochmöjligenocksåden kända ”Mån tro?Jo, jo!”i 1840 årshäfte avslöjarhans situation, och den avsevärdaintensiteteni sångernai 1844 års häfte vittnar om det triang- eldramasom hade hotat inom det Lindbladskahemmet. Häftet blevhäftigtangripetavde stockholmskakritikerna;som utlösandemoment angavsen harmoniskdjärvheti Rune- berg-tonsättningen”Den öfvergifna”,menocksåandra avsångernaanklagadesför obegrip- lighetoch rentavråhet. Avdetta blev1845 en hetsigmusikdebattsom småningomlöstes genomett begärtutlåtande från LouisSpohrsom lovordadesångerna. Det är inte svårtatt ana ett inre trycki sångersom ”Hjärtats vaggsång”och”Föresats”, och ett återskenavkrisenspårasi den behärskade”Ny kärlek”,den resignerade”Om hösten”och den nästan lättsamma”Fåfängvarning”.Allramest dramatiskblir tonen i den starkt koncentrerade”Mitt liv”(Runeberg).Som en ljuskontrast står ”TillSophie”,en dikt till hustrun och en motsvarighettill Geijers”Min hustrus visa”.I fortsättningenskulleLind- blad främstägnasinaegnadikter åt allmännaregenrebildersom ”Hon skriver”,”Bedragen väntan”och ”Hon varkenhör ellerser”,men där nns ocksåsmått sedelärandebetraktelser som ”Misstanken”,”Ånger”,”Tvekan”och ”Mognadtförstånd”.En klar ton avreligiositet odlar ”Förströstan”,ochi era avde senaresångdikternagårtankarna till ålderdomenoch döden.

Utblickar och inblickar Insprängdaäveni de tidigaresamlingarnanns enstakasångertill andrastexter,och att nämna är den enkelttalande”AmAarensee”(Grafvon Schlippenbach)och era Atter- bom-sånger,bland dem de sex”Svenskavisor”somLindbladkomponerade1838 för att i vissmån trösta poeten för Geijersampra kritik. Men sammaår skrevhan ocksåen beund- rande svarssångpåGeijers”Pånyårsdagen”medtiteln ”ErikGustafGeijer”,dock utgiven först1866. Viktigasångertill främmandetexterär vidarede valörrika”Aftonen”(Erik JohanStagnelius)och ”Nattviolen”(Urban von Feilitzen)och de två vitt skildatonsättning- arna avZachariasTopelius’”KarinMånsdottersvaggvisaförErik XIV”. Lindbladägnadedessutomsitt intresseåt ekla Knöslätt förnumstigavardagsinteriörer som ”Strykningsvisa”och”Den itiga handen”,men fann ocksådär ett djupareuttryck i ”Hvarär mitt hem?”.Han skulledärtill tonsätta en rad vistexteravEliasSehlstedti en ku- plettartad stil som når sin störstaattraktion i den obetalbara”Skaldekonsten”,”Manfrågar mig hur det går till att dikta”.Ett än mer vågatprojektvaren serieom 17 sångerur Rune- bergsFänrikStålssägner, utgivna1856, där Lindbladåtergåtttill en visbetonadenkelhetför att melodiernaskallkunna bära de mångstroska dikterna. ”SvenDufva”har exempelvis 28 strofer,men där för Lindbladi nio stroferin en mollvariantavsin durmelodiför att få omväxling.Verkligtkarakteriserandeäregentligenbara den tacksamma”Kulne”, och enda romansartadeinslagetär den folkvisenära”Torpickan”. Samlingeninledsmed en hymnisk ”Vårtland”. Verkligtbetydandeär däremot nio Heine-tonsättningarsom tillkomungefärsamtidigt med Sehlstedt-visornavidmitten av1860-talet;endastfyraavdem publiceradessom tidskriftsbidrag1876. Här har Lindbladlyckosamtförenatsin nordiskaton med anklanger från den tyskalieden.Resultatethar blivithelt i nivåmed de bästainternationellamotsva- righeterna,och en klenod är ”Der Asra”.Blandhans senaresångernns ocksåanmärknings- värdatonsättningaravdikter avBjørnstjerneBjørnson,Carl WilhelmBöttigeroch Edvard Bäckström.

Composer of the quintessential song AdolfFredrikLindblad’scirca230 songsare centralnot only to his own production, but also within the contextof the Swedishart songtradition of the 19th century(romansin Swedish). In his youth Lindblad’sambitionwasto become‘aSwedishBeethoven’,andin the 1830s he wrotea largesymphony,an operaand variouschambermusicpieces.However,due to the poor understandingof thesemore substantialmusicalformsin Swedenat the time, he cameto focusmore on songcomposition,and soon becameknown as the leadingcomposerof songs. Alreadyduring his lifetimehe wasconsidereda quintessentialcomposerwithin the genre.

His rst songs and studies for C.F.Zelter Lindblad’sdebutasa composerof songscamein the collectionMusikförSångochför Forte-piano, whichhe publishedtogetherwith Erik Gustaf Geijerin Uppsalain 1824. e collectioncomprisedve solosongsby Geijerand sevenby Lindblad.e settingof J.W.von Goethe’s‘ErsterVerlust’showsLindbladas an accomplishedart songcomposer,and in ‘Sång- aren’/‘DerSänger’,alsoby Goethe, he alsoeortlessly createsa lyricballadstyle.But more interestingthan this are his settingsof poemsfrom P.D.A.Atterbom’sLycksalighetensö, in whicha nordic tone coloursthe atmosphereand evenpermitsa strong intensitythat pervades especiallytheharmonicallydelicate‘Svanhvitssång’. With the help of MallaSilfverstolpe’sintermediationLindbladwasgiventhe opportuni- ty the followingyearto study compositionin Berlinwith Carl FriedrichZelter,wherehis fellowstudentsincluded,among others,FelixMendelssohn.In Berlinhe wasableto publisha collectionof Swedishfolksongs,DerNorden-Saal, in settingsthat aremuch freerthan ear- liercollections;Amaliavon Helvigwasresponsiblefor the translationof the texts.In Berlin, Lindbladwasalsocaptivatedby the pedagogicalmethodsof JohannBernhardLogier,which he later introduced in the musicschoolhe started in 1827 afterhis return to Stockholm,and ran until 1861.

e Poet-Composer Lindblad Lindbladpublishedhis rst songbookon his own in 1836, and continued to do so up until 1872, publishinga total of 20 collections;afterhis death in 1878 a comprehensiveedition with the title Efterlämnadesånger(Orphaned songs)cameout. His rst songbookalready containsmany songsthat becamehis most popular,such as ‘Enung ickas morgonbetraktelse’,‘Nära’,‘Sotargossen’and‘Ensommarmorgon’,allto his own texts,and whichwerea kind of role playstylethat portray human situationsin a simpleand simultaneouslystraightforward fashion. In the songbooksthat directlyfollowed,originaltextsalsodominated, and Lindbladwrote altogethersome80 songswith originaltexts,includingsomefrom the 1840s whichhaveyet to be published.Assuch he continueson in the poet-composertradition startingwith Geijer, whichhe then passeson to JacobAxelJosephson,Gunnar Wennerberg,Carl Rupert Nyblom and many others.Lindblad’sunionof text and musiccontributesto the songspossessinga freshnessand a healthystraightforwardness,eventhough there often seemsto be a conscious ‘artistry’behindhis texts,especiallyconsideringhe often returns to certainthemesand in a sort of folksongwaymixesin a bit of a lovestoryin both storytellingand descriptivepoems. One strikingpeculiarityis that he dealswith lightsand shadowsin a verysensitiveway,and often setslightertextsin a minor key,and more serious,heavytextsin major. A positiveand graciousfeelingcharacterizesthewell-liked‘Skjutsgossenpåhemvägen’and ‘Envårdag’,and his long line of roleplaysongsincludessuch distinct portraitsas ‘Dalkulle- visa’and ‘Slåttervisa’aswellas the rather drastic‘Gubbenvid vägen’and ‘Invaliden’;thereis alsoa ‘Dödgräfvarsång’.Moredirectbut well-masteredlovesongsinclude‘I dalen’,‘Förevigt’ and ‘Obesvaradkärlek’.Warmand balancedambiencepicturesinclude‘Om natten’and ‘Om aftonen’,and ‘Ensommardag’isan exampleof a deservinglypraisedportrayalof the natural atmosphere.Good-naturedhumour comesthrough in ‘Frieriet’.Lindblad’smasteryof a folk tone-inspiredballadform is evidencedin ‘Bröllopsfärden’and‘Den skeppsbrutne’. Increased intensity: Jenny Lind e latter is part of a group of songsthat reect Lindblad’sfeelingsfor JennyLind, who had performedin his opera‘Frondörerna’in1836, and who, afterconicts with her parents,li- vedwith the Lindbladfamilyfrom 1839–41 and 1842–43. ‘Acknej,acknej!Du vet det ej!’, ‘Bekännelse’andpossiblyalsothe well-known‘Måntro?Jo, jo!’revealhis situation already in the songbookfrom 1840, and the substantialintensityin the songsin the 1844 songbook bear witnessto the triangledrama that threatenedthe Lindbladhome. e songbook wassharplyattackedby Stockholmcritics;the precipitatingfactorwassaidto be the harmo- nic audaciousnessinthe Runebergsetting‘Den öfvergifna’,butother songswereaccused of beingunintelligibleand simplycrude. is led to a heatedmusicdebatein 1845 that graduallywasresolvedviaa petition for the expertopinion of LouisSpohr who commended the songs. It is not dicult to sensean internal conict in songssuch as ‘Hjärtatsvaggsång’and ‘Föresats’,anda reection of the crisiscan be tracedin the restrained‘Nykärlek’,the resig- ned ‘Om hösten’and the nearlycarefree‘Fåfängvarning’.e tone is most dramaticin the starklyfocused‘Mitt liv’(Runeberg).A light contrastto this is ‘TillSophie’,a poem to his wifeand the analogto Geijer’s‘Minhustrus visa’.Fromhere on Lindblad’spoemsmainly dealt with more generalgenreportraitssuch as ‘Hon skriver’,‘Bedragenväntan’and ‘Hon varkenhör ellerser’,but there are alsosmallmoral observationssuchas ‘Misstanken’,‘Ång- er’,‘Tvekan’and ‘Mognadtförstånd’.Acleartone of religiositypervades‘Förströstan’,and in many of the later song-poemsthe themesshift to agingand death.

External and internal vistas Scatteredthroughout eventhe earliercollectionsaresongscomposedto others’texts,no- teworthyof whichare the simplytelling‘AmAarensee’(Grafvon Schlippenbach)and many Atterbomsongs,includingthe six‘Svenskavisor’that Lindbladcomposedin 1838 in order to comfortthe poet, at leastto someextent, for Geijer’sscathingcritique.But the sameyear he alsowrotea rebuttal songto Geijer’s‘Pånyårsdagen’withthe title ‘ErikGustafGei- jer’,whichwaspublishedrst in 1866. Important songscomposedto textsby othersthan Lindbladhimselfincludethe valourous‘Aftonen’(ErikJohanStagnelius)and ‘Nattviolen’ (Urban von Feilitzen)and the two completelydistinct settingsof ZachariasTopelius’‘Karin MånsdottersvaggvisaförErik XIV’. Lindbladalsodevotedhis interestto ekla Knös’light and astute portrayalsof day-to- daytaskssuchas ‘Strykningsvisa’and‘Den itiga handen’,but alsofound a deeperimpres- sion in ‘Hvarär mitt hem?’.He then composedsettingsto a seriesof balladtextsby Elias Sehlstedtin a couplet-likestyle,whosemost attractivememberwasthe priceless‘Skalde- konsten’,‘Manfrågarmig hur det gårtill att dikta’.A more daringprojectwasa seriesof 17 songsfrom Runeberg’sFänrikStålssägner, publishedin 1856, whereLindbladreturns to a ballad-emphasizedsimplicityso that the melodiescould carrythe many-strophicpoems. ‘SvenDufva’has, for example,28 strophes,but here Lindbladsets9 of them in a minor variantof his melodyin major to add a bit of variety.e realtypicalpieceis ‘Kulne’, and the only featurereminiscentof art songis the folk song-esque‘Torpickan’. e collection is led o with the hymn-like‘Vårtland’. Of greatsignicance, however,arethe nine Heine-settingsthat cameinto beingat about the sametime as the Sehlstedt-songsinthe mid-1860s;only four of them werepublishedas a contribution to a magazinein 1876. Here Lindbladhas successfullyfusedhis nordic tone with reminiscencesofthe German Lied.e resultis comparableto the best international equivalent,and a jewelamongtheseis ‘DerAsra’.Amonghis later songsthere areremarka- ble settingsof poemsby BjørnstjerneBjørnson,Carl WilhelmBöttigerand EdvardBäck- ström.

AdolfFredrikLindbladhade en kompliceraduppväxtoch en lika ombytligtid somung vuxen.Född 1801i Skänningeaven ogift mor kom han vid ett års åldertill en fosterfamilj,där hustrun var modernsmoster.Efter inledandeskol- gång i Östergötlandfortsattehan från 1809 i Stockholm,där modern då bodde och var gift med en skådespelarevidKungl. Teatern.Efter styvfadernsdöd 1813 ck AdolfFredrikLindbladåtervändatill fosterföräldrarnasomsnart yttade till Norrköping.Där ck han sin förstaskolningi musik:piano och öjt. Fosterfadernsom var handlare styrdeAdolfFredrikLindbladmot sitt eget yrke.Efter några år i fosterfadernsaär ck han 1818–19arbeta vid ett skepps- klareringskontori Hamburg. I denna stad ck AdolfFredrikLindbladviktiga impulseravtysk litteratur och musik. Sommaren1822 kom han till Bleckenstadutanför Mjölbyför att undervisa gårdensdöttrar i pianospel.En avdem, SophieKernell,skullebli hans hustru. Där lärdehan ocksåkänna en kusin till husetssyskonskara,PerDaniel Ama- deusAtterbom,en livsavgörandevänskapför Lindblad. Genom Atterbomsförmedlingyttade Lindbladtill Uppsala,i förstahand för studier i harmoniläraför universitetetsdirectormusices, Johann Christian FriedrichHæner. Men han kom ocksåin i stadenskonstnärligaoch litterära kretsar.Där fanns redan Atterbom,men ocksåErik Gustaf Geijersom skullebli en annan nära vän. I denna miljö blommadeLindbladut som sångtonsättare. Sångkomponerandevartidigareliktydigt med att skapasällskapsvisor.Den nyromantiskadikten gavtonsättarna nya utmaningar. Lindbladssångerär text- tolkandeoch låtermelodin och pianostämmanföraen dialog.Från visanstid stammar dock Lindbladslängeutnyttjade praxisatt erstroga dikter sjungs till sammaackompanjemang.AdolfFredrikLindbladkomponeradeöver200 sånger,varaven del skrevsför vännen JennyLind. Med salongsvärdinnanMalla SilfverstolpeochErik Gustaf Geijerfor Lind- blad 1825–26viaKöpenhamn till Berlin,där han tog lektioneri komposition för Carl FriedrichZelter och i pianospelför LudwigBerger.ViaZelter lärdehan känna FelixMendelssohn.Vänskapenmed denne blevviktigoch varadelivetut. Tillbakai Sverigesloghan och hustrun Sophiesigner i Stockholm.Där startade Lindblad1827 en musikskola,vilkenunder lång tid skullebli hans huvudsakligainkomstkälla.Under StockholmsårenskrevLindbladsin enda opera,Frondörerna(1835),somemellertidinte blevnågon störreframgång.Han komponeradeocksåtvå symfonier(1832,1855). AdolfFredrikLindbladtillbringadesina sistaår på Lövingsborgsgårdstrax söderom Linköping,där dottern Lotten bodde. Han avleddär 1878.

LevandeMusikarvsemenderadeutgåvorär redaktionelltgenomseddaoch korrigeradeutgåvoravtidigaretryck med kommentarerröranderättelser och ändringar införda i form avfotnoter.Justeringaravbågar,förtecken, accenteroch artikulation sominte har medfört förändradläsart har utförts utan kommentar.

Förlaganär utgivenavAbr.Hirschs förlag,Stockholm,nr 1598. På omslagetstår: ”Sångeroch Visor/ vid / Pianoforte/ af / A. F. Lindblad/ 3:dra delen/ Med förlagsrätt/ Stockholm,Abr.Hirsch”. Tryckår:1879. AdolfFredrik Lindblad

AdolfFredrikLindbladhad a complicatedchildhood and likewisean unsettled period as a youngadult. Born in Skänningein 1801to an unwed mother he was taken in by a fosterfamily,of whichthe wifewashis mother’saunt, whenhe was only one yearold. Afterstarting schoolin Östergötland,in 1809 he movedto Stockholmto continuestudyingnear his mother,who wasmarried to an actor at the RoyalOpera. Afterhis stepfather’sdeathin 1813,AdolfFredrikLindblad returned to livewith his fosterparents,who soon movedto Norrköping.ere he receivedhis rst musiclessonsin piano and ute. His fosterfather,who wasa merchant, persuadedAdolfFredrikLindbladto fol- lowin his footsteps.Afterseveralyearsat his fosterfather’sbusiness,AdolfFred- rik workedfrom 1818to 1819at a shippingdischargeoce in Hamburg. While workingin Hamburg, AdolfFredrikLindbladencounteredGerman literatureand music,whichwouldproveto be an important inuence on his latercareeras a composer. e summer of 1882 he arrivedin Bleckenstad,on the outskirts of Mjölby,to teach the daughtersat a country estatepiano. One of the girls,SophieKernell, wouldlater becomehis wife.He alsobecameacquaintedwith a cousinto the siblingsat the estate,PerDaniel AmadeusAtterbom,who wouldbecomean important lifelongfriend. With Atterborn’sassistance,Lindbladmovedto Uppsalain order to study harmonywith the university’sdirectormusices, Johann Christian FriedrichHæ - ner. He alsocame in contact with the city’sartisticand literarycircles.Atterbom alreadylivedin Uppsala,as wellas Erik Gustaf Geijer,who wouldbecomeanother closefriend.Lindbladthrived as an art songcomposerin this environment. In earliertimes, songcompositionhad been equivalentto writingpopular drawing-roomballads.Later,with the adventof the neo-romanticpoem, compo- serswereprovidedwith newchallengesand opportunities.Lindblad’ssongsare settingsof text to musicand providea dialoguebetweenthe vocalmelodyand the piano. For a long time Lindbladmade use of the olderballadpraxisof using po- ems consistingof severalstanzassung to the sameaccompaniment.AdolfFredrik Lindbladcomposedover200 songs,of whichseveralwerewritten for his friend the singerJennyLind. Togetherwith musicsalonnièreMalla SilfverstolpeandErik Gustaf Geijer, Lindbladtravelledby wayof Copenhagento Berlin,wherehe took lessonsin compositionfrom Carl FriedrichZelter and studied piano with LudwigBerger. rough Zelter he got to know FelixMendelssohn.is wasthe beginning of an important friendshipwhichlastedfor the rest of his life. Returning to Sweden,he and his wifeSophiesettleddown in Stockholm.Lind- blad started a musicschoolthere in 1827,whichfor a longtime wouldbe his main sourceof income.During his yearsin StockholmLindbladwrotehis only opera, Frondörerna(1835),whichwasneversuccessful.He alsocomposedtwo sympho- nies (1832,1855). AdolfFredrikLindbladspendhis nal yearsat Lövingsborg’smanor,just south of Linköping,wherehis daughterLotten resided.He died there in 1878.

LevandeMusikarv’s(SwedishMusicalHeritage’s)emendatededitionsare edito- riallyrevisedand correctedversionsof previouslyprinted material,with com- ments on the correctionsand amendmentsinsertedas footnotes.Adjustments to slurs,accidentals,accentsand articulationmarks that havenot aected the readinghavebeen made without comment.

Originallypublishedby Abr.Hirsch, Stockholm,no. 1598. Texton the front page:”Sångeroch Visor/ vid / Pianoforte/ af / A. F. Lind- blad / 3:dra delen/ Med förlagsrätt/ Stockholm,Abr.Hirsch”. Yearof publication:1879.